UU1979/80: 20

Utrikesutskottets betänkande
1979/80: 20

med anledning av propositionen 1979/80:100, bilaga 6, såvitt avser
internationellt utvecklingssamarbete m. m. jämte motioner

I föreliggande betänkande behandlas de förslag avseende internationellt
utvecklingssamarbete m. m. som regeringen förelagt riksdagen i
budgetpropositionen 1979/80: 100, bilaga 6, litt. C samt i anslutning
därtill väckta motioner eller motionsyrkanden.

En sammanställning över de i betänkandet behandlade motionerna
finns i slutet av betänkandet. Av sammanställningen framgår även var i
betänkandet de olika motionerna eller yrkandena tas upp till behandling.

I slutet av betänkandet finns vidare en innehållsförteckning.

Propositionens huvudsakliga förslag avseende utvecklingssamarbetet

De samlade anslagen för internationellt utvecklingssamarbete föreslås
budgetåret 1980/81 uppgå till 5 015 milj. kr. Detta innebär en ökning
med 600 milj. kr. eller med 13,5 procent i förhållande till innevarande
budgetårs anslag. De totala biståndsanslagen har beräknats så att de liksom
innevarande budgetår skall motsvara något mer än 1 procent av
bruttonationalprodukten.

De multilaterala bidragen redovisas under anslaget C 1. Bidrag till
internationella biståndsprogram. De direkta svenska biståndsinsatserna
är sammanförda under anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete.

Utgifterna för informationsverksamheten redovisas under anslaget
C 3. Information. Under anslaget C 4. Styrelsen för internationell utveckling
(SIDA) redovisas kostnaderna för SIDA:s administration, medan
utgifterna för bistånds- och katastrofutbildning redovisas under anslaget
C 5. Biståndsutbildningsnämnden (BUN). Fr. o. m. budgetåret
1980/81 har anslagsposten U-landsforskning brutits ut ur anslaget C 1.
Bidrag till internationella biståndsprogram och redovisas under ett nytt
anslag som benämns C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC).
Kostnaderna för Nordiska afrikainstitutet i Uppsala beräknas fr. o. m.
budgetåret 1980/81 under ett nytt anslag C 7. Nordiska afrikainstitutet.
Kostnaderna för biståndsförvaltningens lånefond redovisas under ett
nytt anslag som benämns C 8. Lån till personal inom biståndsförvaltningen.
Tidigare har dessa kostader redovisats under kapitalbudgeten
IV. Statens utlåningsfonder 2. Biståndsförvaltningens lånefond.

1 Riksdagen 1979/80. 9 sami. Nr 20

UU 1979/80: 20

För budgetåret 1980/81 föreslås anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram uppgå till 1 471 milj. kr. och anslaget C 2. Bilateralt
utvecklingssamarbete till 3 253 milj. kr.

I nedanstående tabell redovisas utvecklingsbiståndet fördelat på anslagsposter.

Milj. kr.	Anvisat Anvisat Anvisat Anvisat Förslag 1976/77 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81
Cl. Bidrag till internationella biståndsprogram	965,0	1 100,0	1195,0	1 306,0	1 471,0
C2. Bilateralt utvecklings-samarbete	1 987,0	2 268,1	2 464,6	2 849,8	3 253,0
C3. Information	14,3	15,7	16,8	19,9	20,9
C4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)	54,0	57,1	71,8	105,0	113,0
C5. Biståndsutbildningsnämnden (BUN)	7,7	8,8	9,4	10,8	11,5
C6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)	85,0	90,0	100,0	110,0	125,0
C7. Nordiska afrikainstitutet	—	—	—	—	1,9
C8. Lån till personal inom biståndsförvaltningen	0,3		0,4		3,5
Utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete m. m.	8,7*	10,3*	12,0*	13,5*	15,2*
Summa	3 122,0	3 550,0	3 870,0	4 415,0	5 015,0

* Beräknat belopp. Medelsanvisningen sker på anslaget A 1. Utrikesförvaltningen
samt anslaget E 3. Information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska
frågor.

1. U-länderna i det internationella samarbetet, svensk u-landspolitik
m. m.

Propositionens avsnitt om Sveriges utvecklingssamarbete inleds med
en beskrivning av u-ländernas ekonomiska situation och biståndets roll.
Efter en karakteristik av det nya förhandlingsläget i nord/syd-förhållandet
lämnas liksom i närmast föregående budgetproposition en utförlig
redogörelse för begreppet u-landspolitik i ett internationellt och ett
■venskt perspektiv. I särskilda avsnitt behandlas u-ländernas energiförsörjning,
miljöfrågor, u-landskvinnans situation och nordiskt bistånd.

1.1 U-ländernas ekonomiska situation och biståndets roll

Propositionen (s. 18—22)

Under 1970-talet har u-ländernas samlade produktion stigit med i genomsnitt
drygt 5 procent per år. Snabbast har tillväxten varit i oljeexporterande
u-länder och de u-länder som haft en växande export av
industrivaror. Långsammast har produktionen ökat i de allra fattigaste
u-länderna, som står för 60 procent av u-ländernas totala befolkning.

UU 1979/80: 20

En snabb befolkningstillväxt i dessa länder har också lett till att BNP
per capita endast ökat med cirka 1,5 procent per år. Skillnaden mellan
rikare och fattigare u-länder har därmed fortsatt att öka.

Den ekonomiska utvecklingen i u-länderna har sällan lett till en jämnare
fördelning av inkomster och förmögenhet. I många u-länder har
i stället den ekonomiska tillväxten åtföljts av vidgade klyftor.

De växande skillnaderna mellan rikare och fattiga u-länder framträder
på nästan alla områden. Produktionen inom jordbruket har ökat
särskilt långsamt i de allra fattigaste u-länderna. Dessa länder har därigenom
ofta tvingats öka sin import av jordbruksvaror.

En annan viktig orsak till de fattigaste u-ländernas situation är prisutvecklingen
för deras exportvaror. Medan bytesförhållandet mellan
varugrupper och länder var relativt stabilt under 1960-talet har dramatiska
svängningar inträffat under 1970-talet. Alla länder har helt naturligt
fått vidkännas försämringar i förhållande till de oljeexporterande
länderna. De fattigaste u-ländernas bytesförhållande har påverkats
mest negativt. År 1978 förvärrades läget ytterligare för de u-länder som
främst exporterar råvaror och importerar färdigvaror. Totalt sett har de
rikare u-länderna under 1970-talet kunnat öka sina exportinkomster betydligt
snabbare än övriga u-länder.

Enligt beräkningar som har gjorts av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation
(FAO) anses världens livsmedelsberedskap i dag vara lika
prekär som före livsmedelskrisen i början av 1970-talet. Efter några goda
år har världens totala jordbruks- och livsmedelsproduktion stagnerat.
Den globala konsumtionen överstiger återigen produktionen samtidigt
som produktionsökningen i u-länderna inte har kunnat hålla jämna steg
med befolkningstillväxten. Denna utveckling får allvarliga konsekvenser,
särskilt i de fattigaste u-länderna. Undernäringen hotar breda ut sig
och den blir akut i katastrofsituationer.

Livsmedelsimporten uppvisar en brant stigande kurva. Enbart på
grund av prisstegringar år 1979 beräknas u-ländernas spannmålsimport
ha fördyrats med 2 miljarder dollar frånsett de kraftigt höjda transportkostnaderna.
överskottsländernas nuvarande spannmålsreserver kan
inte ersätta nödvändiga internationella arrangemang för att stärka världens
livsmedelsberedskap. En långsiktig lösning förutsätter en utbyggnad
av u-ländernas egen produktionskapacitet. Det finns dock skäl att
anta att livsmedelsbiståndet under överskådlig tid kommer att spela en
viktig roll.

I den debatt om en ny internationell ekonomisk ordning som har ägt
rum under andra hälften av 1970-talet har biståndsfrågorna ofta kommit
i skymundan. Det offentliga utvecklingsbiståndets andel av de finansiella
flödena till u-länderna har sjunkit från 60 procent år 1960
till 50 procent år 1970 och till ca 30 procent i dag. Biståndet har t. o. m.
stagnerat räknat i nominella belopp under senare år. Det är emellertid

UU 1979/80: 20

viktigt att hålla fast vid den centrala roll som offentligt utvecklingsbistånd
kan och bör spela. Huvudmålsättningen bör härvid vara att alla
i-länder på frivillig grund uppnår 0,7-procentsmålet. För att säkra en
stigande biståndsvolym i reala termer kan det emellertid på sikt bli nödvändigt
att överväga olika former av automatiska resursöverföringar.

Generella åtgärder har när det gäller såväl handelsliberalisering som
ökade möjligheter till kapitalupplåning eller teknologiöverföring en tendens
att gynna de mer avancerade u-länderna. Det är främst länder
med industriell produktionskapacitet som drar nytta av bättre exportmöjligheter.

Bistånd kan å andra sidan något lättare inriktas på de fattigaste länderna
och utformas så att det gynnar de sämst ställda grupperna. Det är
därför ytterst olyckligt att i-länderna som grupp ger mindre än hälften
av det bistånd som FN sedan mer än tio år rekommenderar.

Det är dessutom endast ett fåtal av de rika länderna som klart och
bestämt inriktar biståndet på de fattigaste u-ländema. För Sveriges del
har en sådan inriktning alltid varit markerad. Ser man till OECD-ländernas
totala bistånd så ökade under 1970-talets första hälft den andel
som gick till fattiga u-länder, varmed avses länder med en BNP per
capita på mindre än 400 dollar. Därefter har emellertid denna utveckling
stagnerat eller förbytts i sin motsats. Av det totala offentliga utvecklingsbiståndet
år 1978 från samtliga länder som ingår i OECD:s
biståndskommitté (DAC) lämnades endast 3,8 miljarder dollar eller
18,3 procent till de fattigaste u-länderna.

För Sveriges del är det klart att biståndet måste spela en central roll
i kommande internationella förhandlingar. De rika länderna måste acceptera
ett moraliskt ansvar för den internationella fördelningen av finansiella
resurser. Varje tänkbar paketlösning i den globala förhandlingsrunda
som berörs senare måste därför innehålla utfästelser om
ökade resursöverföringar till de fattigaste u-ländema.

1.2 Nya nord/syd-förhandlingar
Propositionen (s. 22—24)

Vid de alliansfria staternas möte i Havanna sommaren 1979 kunde
man se tendenser till ett nytt perspektiv på det internationella förhandlingsläget.
Bl. a. diskuterades relationerna mellan rika och fattiga uländer
och möjligheten av en förhandlingsomgång inom u-landsgruppen.
Dessutom framfördes idén om en ny stor internationell förhandling —
en global runda — för att samordnat diskutera frågor rörande råvaror,
energi, handel, utveckling, monetära och finansiella frågor.

Detta förslag presenterades inför FN:s generalförsamling hösten
1979. Trots tveksamhet bland en del i-länder kunde förslaget antas, och
ett konkret förberedelsearbete har nu inletts med sikte att inleda globala

UU 1979/80: 20

förhandlingar inom FN:s ram vid det extra mötet med generalförsamlingen
hösten 1980.

Sverige har från början intagit en positiv hållning till förslaget om
en global förhandlingsrunda. Vi har t. ex. anledning att verka för att
energifrågorna får en central plats i förhandlingarna eftersom de är av
betydelse för både i- och u-länder. Hur förhandlingarna skall föras återstår
att se. Redan existerande förhandlingsorgan måste utnyttjas i största
möjliga utsträckning.

Sverige kommer att söka spela en aktiv och konstruktiv roll i det arbete
som förestår. En viktig uppgift blir att hävda de fattigaste u-ländernas
växande behov av bistånd.

Samtidigt som förberedelserna för den globala rundan intensifieras
pågår arbetet på en internationell utvecklingsstrategi för 1980-talet. Meningen
är att strategin skall antas av det extra mötet med FN:s generalförsamling
hösten 1980. Sverige har i detta arbete, som inleddes hösten
1978, särskilt riktat uppmärksamheten på tre områden:

— mobilisering av u-ländernas mänskliga resurser, vilket bl. a. ställer
krav på produktiv sysselsättning, bättre utbildning och hälsovård;

— hushållning med tillgängliga resurser under hänsynstagande till krav
på ekologisk balans;

— ökade resursöverföringar särskilt till de fattigaste u-länderna.

Flertalet u-länder ställer sig tveksamma till att i strategiarbetet behandla
interna faktorer i utvecklingsprocessen. De menar att det i så
fall rör sig om otillbörlig inblandning i ett enskilt lands inre angelägenheter.
Självfallet måste sådana invändningar tas på allvar. Från svensk
sida bör man dock alltjämt framhäva betydelsen av dessa områden för
utvecklingsprocessen. Det är uppenbart att de avgörande nord/syd-frågorna
handlar om samspelet mellan internationella förändringar och
anpassningsåtgärder i både rika och fattiga länder. Betydelsen härav
understryks av att det nu står alltmer klart att ekonomisk tillväxt i sig
själv inte automatiskt kommer fattiga människor till del. Det krävs speciella
åtgärder för att stödja de mest behövande befolkningsgrupperna i
deras ansträngningar att bli delaktiga i den ekonomiska utvecklingsprocessen.

1.3 U-Iandspolitiken i internationella förhandlingar
Propositionen (s. 25—31)

De multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för GATT har
under året avslutats. Resultaten är i flera avseenden uppmuntrande. De
innefattar väsentliga tullsänkningar och medför att det internationella
handelspolitiska regelsystemet byggs ut.

Förhandlingsresultatet har kritiserats från u-landshåll, vilket är förståeligt
mot bakgrund av de uttalanden till förmån för u-länderna som

UU 1979/80: 20

gjordes när förhandlingarna inleddes år 1973. Det måste likväl konstateras
att förhandlingarna mer än vid någon tidigare förhandlingsomgång
i GATT har ägnat uppmärksamhet åt u-ländernas särskilda handelsproblem.

FN:s femte konferens om handel och utveckling (UNCTAD V) genomfördes
i Manila i maj 1979. Förhandlingarna grundade sig, liksom
vid tidigare konferenser, i stor utsträckning på förslag som hade utarbetats
av u-länderna. Dagordningen omfattade praktiskt taget alla frågor
som berörs i nord/syd-dialogen. Det största intresset inriktades på
de frågor som gällde behovet av strukturella förändringar i världsekonomin,
handelsfrågor, och då särskilt de växande tendenserna till protektionism,
samt frågor om bistånd och s. k. massiva resursöverföringar.

Bland konferensens konkreta resultat bör följande nämnas:

— ett program för de minst utvecklade länderna och en rekommendation
om att inkalla en särskild FN-konferens för att behandla dessa
länders problem;

— ett program för ekonomiskt samarbete mellan u-länder;

— fördjupade studier om massiva resursöverföringar avsedda att öka
u-länders köpkraft och samtidigt ta i anspråk outnyttjad industriell
kapacitet i de rika länderna;

— ett kraftfullt uttalande mot protektionism och för behovet av strukturanpassning; —

beslut att i framtiden gemensamt granska utvecklingen på dessa områden.

Konferensen kunde inte enas i en rad frågor som fördes vidare till
UNCTAD:s permanenta maskineri. Bland dessa frågor märks bl. a. dagordningspunkten
om ömsesidigt beroende liksom frågan om riktlinjer
för framtida skuldkonsolideringsaktioner. Några frågor fördes av uländerna
till omröstning varvid majoritet erhölls. Det gällde bl. a. de
monetära frågorna liksom vissa sjöfartsfrågor. För att konferensens rekommendationer
skall kunna genomföras fordras emellertid ett aktivt
stöd från de ledande industriländerna.

På råvaruområdet har förhandlingarna om det integrerade råvaruprogrammet
fortsatt. Detta arbete har bl. a. inriktats på att åstadkomma avtal
om stabila priser för enskilda råvaror. Hittills har överenskommelse
nåtts om endast två varor. Det är ett nytt sockeravtal samt ett första
avtal om naturgummi. Förhandlingar om ett kakaoavtal, som skall ersätta
1975 års avtal, har ännu inte kunnat slutföras. I fråga om ytterligare
några råvaror, bl. a. jute, tropiskt timmer, vegetabiliska oljor och
vissa metaller, fortsätter också arbetet. Utsikterna att inom en snar
framtid nå fram till fullständiga avtal på dessa områden är dock små.

Inom ramen för det integrerade råvaruprogrammet har separata förhandlingar
förts om att upprätta en gemensam fond, bl. a. för att finansiera
råvarulager i anslutning till enskilda avtal. En sådan fond har i
flera år utgjort ett av u-ländemas centrala krav i förhandlingarna om

UU 1979/80: 20

en ny ekonomisk världsordning. Vid en återupptagen konferens inom
UNCTAD i mars 1979 nåddes en ramöverenskommelse som fastlägger
fondens funktionssätt och verksamhetsområde samt finansieringsbehov.

Fonden kommer att ha två s. k. konton eller utlåningskanaler. Det
första kontot är avsett att finansiera buffertlager. Det andra kontot,
som har tillkommit på förslag främst av de afrikanska staterna, är av
biståndskaraktär och avsett för att stödja forskning och åtgärder för att
främja u-ländernas export och vidareförädling av råvaror. Under
UNCTAD V utlovade Sverige ett frivilligt bidrag till det andra kontot
på 24 milj. kr.

Åtgärder för att stärka u-ländernas egen kapacitet och kompetens i
fråga om vetenskap och teknik spelade en central roll under FN:s konferens
om vetenskap och teknik för utveckling (UNCSTED) i augusti
1979 i Wien. Under konferensen koncentrerades intresset till frågor som
rörde finansiella resurser och organisatoriska reformer. På ett gemensamt
förslag från Sverige, Finland och Norge antog konferensen ett förslag
om att upprätta en särskild fond, knuten till FN:s utvecklingsprogram
(UNDP), för att under den kommande tvåårsperioden finansiera
insatser för att stärka u-länders vetenskapliga och tekniska kapacitet.
Bidragsmålet fastställdes till 250 milj. dollar och chefen för UNDP fick
i uppdrag att vidta de nödvändiga förberedelserna för att hålla en bidragskonferens
och utarbeta riktlinjer för hur medlen skall användas.
Ett förslag från u-länderna om ett framtida internationellt finansieringssystem
för vetenskap och teknik kommer att studeras i en särskild mellanstatlig
expertgrupp.

FN:s tredje havsrättskonferens, som sedan år 1973 har förhandlat om
ett nytt regelsystem för havens nyttjande, behandlar en rad problem av
särskilt intresse för u-länderna. Till dessa problem hör särskilt frågan om
utvinning av resurserna på den del av havsbottnen som ligger utanför
nationell jurisdiktion. Arbetet har nu fortskridit så långt att goda möjligheter
föreligger för att konferensen skall kunna avslutas under dess
nionde session år 1980. En slutgiltig konventionstext skulle därmed
kunna antas vid en konferens år 1981.

Frågan om industriella strukturanpassningsproblem och frågor sammanhängande
med u-ländernas önskemål om en ökad andel av världens
industriproduktion kommer att få en central plats under den tredje
generalkonferens som FN:s industriutvecklingsorganisation (UNIDO)
håller i januari—februari år 1980 i New Delhi.

Vid organisationens andra generalkonferens i Lima år 1975 antogs,
om än med reservationer från många industriländer, bl. a. målsättningen
att u-länderna år 2000 skall svara för 25 procent av världens samlade
industriproduktion. Utvecklingen i riktning mot en större andel av industriproduktionen
för u-länderna sker emellertid långsamt. För den
blygsamma ökning av u-ländernas andel som har ägt rum sedan Limakonferensen
svarar ett fåtal u-länder i Sydostasien och Latinamerika.

UU 1979/80: 20

De västliga i-länderna har minskat sin andel av världens industriproduktion
medan främst statshandelsländerna har ökat sin andel.

Under sommaren 1979 anordnade FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisation
(FAO) en världskonferens för jordbruksreförmer och landsbygdsutveckling
(WCARRD). Eftersom majoriteten av u-ländemas befolkning
bor på landsbygden och är sysselsatt inom jordbruket har jordbrukssektorns
avgörande roll i utvecklingsprocessen kommit att uppmärksammas
alltmer. En viktig uppgift för konferensen blev därför att
anta en principdeklaration och ett handlingsprogram som skall vara
vägledande för FN-organens verksamhet. Dessa dokument präglas av ett
integrerat synsätt på landsbygdsutvecklingen där bl. a. jordbruksreförmer,
utbildningsinsatser och folkligt deltagande ingår som beståndsdelar.
Därigenom blev konferensen också ett genombrott för uppfattningen
att en ny ekonomisk världsordning inte bara förutsätter förändrade relationer
mellan u- och i-länder utan även en mobilisering av u-ländernas
egna mänskliga resurser. Detta kräver genomgripande reformer i u-ländema.

Resursöverföringsfrågorna kom att spela en viktig roll under
UNCTAD V. Inom FN-sekretariatet, UNCTAD och OECD diskuteras
nu olika sätt att långsiktigt stimulera världsekonomin genom ökade och
nya former av resursöverföringar till u-länderna. Tanken är att förslag
snarast skall utarbetas så att vissa preliminära beslut kan tas vid det
extra mötet med FN:s generalförsamling hösten 1980.

De transnationella företagens verksamhet har stort inflytande på de
internationella handels- och investeringsmönstren. Företagen spelar
också en avgörande roll i den internationella överföringen av teknologi
och andra resurser. Sverige deltar aktivt i FN:s arbetsgrupp för en uppförandekod
för transnationella företag. Ett första samlat utkast till kod
förväntas föreligga vid halvårsskiftet 1980.

Inom FN pågår flera olika förhandlingar som berör frågan om u-ländernas
tillgång till vetenskap och teknik. En sådan förhandling gäller
den redan nämnda koden för transnationella företag. En annan uppförandekod
som diskuteras avser överföring av teknologi. Även förhandlingarna
om patenträttsliga frågor berör u-ländernas krav på ökad
andel av världens tekniska kunskap.

I samtliga dessa förhandlingar söker Sverige spela en aktiv roll. I arbetet
med en teknologikod som har pågått inom UNCTAD sedan år
1976 har flera framsteg gjorts. Ett utkast till kod finns och enighet har
nåtts kring stora delar av innehållet. Under hösten 1979 gjordes ett genombrott
i förhandlingarna då enighet nåddes kring en lösning som innebär
att koden skall bestå av rekommendationer, att ett uppföljningsmaskineri
bildas inom UNCTAD samt att en översyn av koden i dess
helhet inklusive dess rättsliga natur skall ske efter cirka fem år. Det
finns nu förutsättningar för att koden skall kunna färdigställas vid den
tredje återupptagna förhandlingssessionen våren 1980.

UU 1979/80: 20

Motioner

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels motion 1979/80: 145 av Kerstin Anér (fp) vari hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i
internationella sammanhang bör stödja u-länders önskan att medverka
i datasamarbete och att därvid betona även de sociala risker datatekniken
kan medföra,

dels motion 1979/80: 1625 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser
delyrkandena 2 d) och e), nämligen

2. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag så
att Sveriges handelspolitik gentemot u-länderna anpassas till biståndspolitikens
mål, vilket på kort sikt innebär

d) att Sverige verkar för införande av s. k. socialklausul i internationella
handelsavtal,

e) att Sverige verkar för att den s. k. uppförandekoden för teknologiöverföring
till utvecklingsländerna blir bindande.

Utskottet

I vpk-motion 1625, delyrkande 2 d), föreslås att Sverige skall verka
för att en s. k. socialklausul skall införas i internationella handelsavtal.

Kravet på en s. k. socialklausul i internationella handelsavtal har
övervägts av utskottet vid flera tidigare tillfällen. Senast i betänkande
UU 1978/79: 27 behandlades utförligt ett liknande yrkande. Under de
förra året slutförda GATT-förhandlingarna verkade Sverige tillsammans
med övriga nordiska länder för en förbättring av den existerande
skyddsklausulen i GATT-avtalet (art. XIX) och för att den skulle kunna
tillämpas på ett mera selektivt sätt mot import som kan vålla skada.
Härvid skulle ett syfte vara att uppnå viss möjlighet att med handelspolitiska
medel ingripa mot marknadsstörande import av varor som
framställts under otillfredsställande arbetsvillkor.

Det visade sig inte möjligt att under förhandlingarna få gehör för
den föreslagna förändringen av GATT:s skyddsklausul. Särskilt u-länderna
intog en klart negativ inställning till dessa tankar. De anser nämligen
att intentionerna som ligger till grund för önskemålen om en s. k.
socialklausul döljer ökade möjligheter till skönsmässiga protektionistiska
åtgärder från i-ländemas sida mot u-ländernas exportansträngningar.
Tankarna på att i ett handelspolitiskt sammanhang söka tillgodose å ena
sidan krav på importlandets intemanpassning och å den andra förbättrade
sociala produktionsförhållanden i exportlandet hålls visserligen
fortfarande levande i GATT-arbetet, bl. a. på svensk och nordisk tillskyndan,
men viktiga ländergruppers motstånd — inte minst u-länder -

UU 1979/80: 20

nas — gör att utsikterna att nå någon framgång på denna väg f. n.
måste bedömas som små.

Den svenska regeringen har emellertid också inom Internationella
arbetsorganisationen (ILO) vid flera tillfällen tagit upp de strävanden
om socialt och arbetsrättsligt acceptabla produktionsförhållanden som
ligger bakom kravet på en s. k. socialklausul, eller ”minimum international
labour standards” som det mera gängse internationella begreppet
numera lyder. Senast vid ILO:s generalkonferens år 1979 gjordes från
svensk sida en förnyad framstöt i frågan, bl. a. siktande till en effektivare
övervakning av produktionsförhållandena i syfte att förbättra arbetsvillkoren
i världen men också för att genom en sådan övervakning
motverka protektionistiska tendenser i världshandeln.

Utskottet utgår från att regeringen på olika sätt internationellt också
i fortsättningen främjar arbetsrättsliga och sociala mål i u-länderna och
söker bemästra de särskilda konkurrensproblem som hänger samman
med socialt otillfredsställande produktionsförhållanden.

Med det anförda får delyrkande 2 d) i vpk-motion 1625 anses besvarat.

I samma motion hemställs också att Sverige verkar för att den s. k.
uppförandekoden för teknologiöverföring till utvecklingsländerna blir
bindande.

Ett liknande yrkande behandlades senast i betänkande UU 1978/79:
27. Utskottet framhöll då att det på svensk sida inte hade ansetts realistiskt
att verka för en rättsligt bindande kod, då en sådan inte antogs
ha förutsättningar att bli allmänt accepterad. För att alls komma till
stånd och bli ett effektivt instrument måste en frivillig uppförandekod
utgöra en balans mellan intressen på ömse håll som ofta är motstridiga,
hette det vidare i betänkandet.

Som framgår av propositionen nåddes hösten 1979 enighet kring en
lösning som innebär att koden skall bestå av rekommendationer. Motionärerna
menar emellertid att endast en bindande kod kan få något
reellt innehåll. Utskottet kan inte dela denna uppfattning. Om bindande
bestämmelser hade uppställts som ett krav i förhandlingsarbetet är det
troligt att koden i gengäld hade måst bli relativt allmänt hållen och
mindre effektiv. Utskottet ser det som ett värde att koden nu förefaller
få en utformning som innebär att ett uppföljningsmaskineri skapas och
att en översyn av koden skall ske om cirka fem år. Denna översyn kommer
också att omfatta kodens rättsliga natur.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet delyrkande 2 e) i vpk-motion
1625.

Frågan om teknologiöverföring till u-länderna berörs också i motion
145 i vilken föreslås att Sverige i internationella sammanhang bör stödja
u-länders önskan att medverka i datasamarbete och att därvid betona
även de sociala risker datatekniken kan medföra.

UU 1979/80: 20

Det är naturligt att u-länderna önskar ha tillgång även till modern
teknologi. Samtidigt är det uppenbart att användningen av avancerad
teknik kan medföra risker av olika slag. Den erfarenheten har många
i-länder gjort.

Enligt utskottets mening är det i första hand u-ländernas egen sak att
avgöra valet av sin teknik. I-länderna har emellertid ett medansvar för
vilket slag av teknik och för vilka produktionsmetoder de erbjuder uländema.

Som framgår av propositionen hölls i augusti 1979 en FN-konferens
i Wien om vetenskap och teknik för utveckling (UNCSTED). Ett huvudsyfte
med konferensen var att föreslå åtgärder för att höja u-ländernas
egen kapacitet och kompetens i fråga om vetenskap och teknik.
På bl. a. svenskt initiativ antog konferensen ett förslag om en fond som
skall kunna utnyttjas för insatser sorn kan stärka u-ländemas förmåga
att hantera avancerad teknik.

UNCSTED behandlade inte speciellt datafrågor men de slutsatser
som nåddes avser också överföring av datateknologi. Inom FN-systemet
finns emellertid en organisation — International Bureau of Informatics,
IBI — som särskilt ägnar sig åt datafrågor. Sverige har deltagit som
observatör i vissa av organisationens möten och därvid utnyttjat tillfället
att framföra synpunkter på datateknikens risker. Regeringen har
dock inte funnit anledning att gå in som medlem i IBI.

Enligt utskottets mening ligger det för såväl i- som u-länder en fara i
att alltför snabbt och i alltför hög grad utnyttja datatekniken. Samtidigt
kan det inte vara en i-landsuppgift att avråda u-länderna från användning
av datorer. Det är däremot angeläget att Sverige i sitt samarbete
med u-länderna bidrar till att utveckla u-ländernas egna möjligheter att
självständigt bedöma datateknikens möjligheter och risker.

Det förefaller utskottet som om direkta kontakter med u-länderna i
många fall är bättre ägnade för utbyte av synpunkter på datafrågor än
förhandlingar i specialiserade internationella organisationer, särskilt
som datatekniken inte kan sägas vara en fristående företeelse utan finner
användning i många skilda verksamheter. Regeringen bör därför ta
till vara de tillfällen som den fortlöpande dialogen med mottagarländerna
erbjuder för att med dem diskutera val av datateknik och därvid
redovisa Sveriges egna erfarenheter på området.

Med det ovan anförda får motion 145 anses besvarad.

1.4 En svensk u-Iandspolitik
Propositionen (s. 24—25, 32—33)

Situationen i tredje världen och utvecklingen i nord/syd-relationerna
understryker vikten av en aktiv och samordnad svensk u-landspolitik.
Flera u-länder har under senare år vuxit fram som viktiga avnämare för
svenska industrivaror. Goda och etablerade kontakter med en bred krets

UU 1979/80: 20

av u-länder är av vikt för vår försörjning med råvaror. Biståndet till
vissa programländer är under avveckling och ansträngningar kommer i
stället att göras för att med dessa länder utveckla ett samarbete som är
byggt på ömsesidiga intressen.

Den nyligen inrättade samrådsgruppen för u-landspolitiska frågor har
visat sig vara ett värdefullt forum för informationsutbyte mellan företrädare
för olika sakområden inom regeringens kansli. Flertalet av de
frågor som har diskuterats har berört flera olika departement. Detta
gäller t. ex. massiva resursöverföringar, strukturomvandling, miljö och
utveckling och Sveriges inställning till förslaget om en global förhandlingsrunda
som bl. a. innefattar energifrågorna.

I proposition 1978/79: 100 (bil. 6) redovisades en rad bilaterala åtgärder
och näringspolitiska beslut med u-landsaspekter. Där liksom i
proposition 1978/79: 113 om riktlinjer för u-landsinformation och biståndets
organisation m. m. redogjordes också för de organ som numera
står till regeringens förfogande för det helt eller delvis biståndsfinansierade
samarbetet med u-länderna. Dessa organ är förutom SIDA styrelsen
för u-landsforskning (SAREC), importkontoret för u-landsprodukter
(IMPOD), utbildningsberedningen och fonden för industriellt
samarbete med u-länder (SWEDFUND).

Med hjälp av dessa organ är det nu möjligt att låta biståndet bidra till
en mångsidig utveckling av Sveriges relationer med enskilda u-länder.

Olika institutionella ramar kan tänkas för samarbete med u-länderna.
I viss utsträckning har institutionella arrangemang redan växt fram för
att främja ett samarbete av ömsesidigt intresse mellan Sverige och vissa
u-länder. Exempel på sådana är de s. k. blandade kommissioner och
gemensamma arbetsgrupper, som har inrättats med ett tiotal u-länder
inom och utom programlandskretsen för att främja samarbete på i huvudsak
kommersiella villkor. Vissa av programländerna har önskat en
mer permanent institutionell ram för att främja utveckling av förbindelserna
utöver det rena biståndet. Liknande önskemål har framkommit
från andra u-länder. För att bl. a. undersöka möjligheterna att bättre
tillgodose sådana önskemål har inom handelsdepartementet inletts en
översyn av vissa frågor rörande samarbetsavtal med u-länder.

Inom handelsdepartementet pågår f. n. också en utredning om förutsättningarna
för införande av ett system för s. k. blandade krediter.
Inom ramen för utredningen prövas också möjligheten att införa ett
system för exportkreditgarantier till främst fattiga programländer för
svenskt bistånd som befinner sig i särskilda svårigheter. Med blandade
krediter avses krediter som subventioneras av staten utöver stöd till
s. k. konsensusnivå. Ett skäl för tillsättandet av denna utredning har varit
ökande svårigheter att konkurrera på u-landsmarknaderna. Ett annat
skäl har varit att många u-länder har framfört önskemål om krediter
på mjuka villkor, ibland som ett komplement till biståndet eller för att
bistånd inte finns tillgängligt.

UU 1979/80: 20

Bland de svenska programländerna har Cuba, Tunisien och Vietnam
direkt efterfrågat blandade krediter. Om ett sådant system leder till att
ökade resurser överförs till u-länderna utöver biståndet skulle det kunna
bli av värde från u-landssynpunkt. Om det dessutom leder till att svenska
företag kan bygga upp kontakter på nya marknader som leder till
sysselsättning också i den svenska industrin kan systemet vara till nytta
både för Sverige och u-länderna.

Avsikten är att proposition om s. k. blandade krediter skall föreläggas
riksdagen under år 1980.

Motioner

Utskottet behandlar i detta sammanhang

dels motion 1979/80: 1625 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkande 1,
nämligen

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om att en parlamentarisk
utredning tillsätts för att genomföra en samlad översyn av svensk
u-landspolitik och de förändringar inom olika samhällssektorer som
förutsätts för att tillmötesgå u-ländernas krav på en ny ekonomisk
världsordning,

dels motion 1979/80: 1133 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), yrkande
19, nämligen att riksdagen beslutar

19. att hos regeringen anhålla om utredning och förslag om hur en
bättre samordning skall uppnås av de inom ramen för u-landspolitiken
verksamma organen,

dels motion 1979/80: 1625 av Lars Werner m. fl. (vpk), delyrkandena
2 a)—c), nämligen

2. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag så
att Sveriges handelspolitik gentemot u-länderna anpassas till biståndspolitikens
mål, vilket på kort sikt innebär

a) att regeringen prövar möjligheterna att ingå ramavtal om ekonomiskt,
tekniskt och industriellt samarbete med Vietnam, Angola, Mozambique,
Cuba och andra länder som strävar efter social och ekonomisk
rättvisa och oberoende i förhållande till de kapitalistiska metropolerna,

b) att exportkreditgarantierna i första hand reserveras för denna ländergrupp,

c) att intresset för långsiktiga råvaruavtal bland råvaruproducenter i
denna ländergrupp undersöks.

Utskottet

Ett yrkande om en parlamentarisk utredning om Sveriges u-landspolitik,
likalydande med det i vpk-motion 1625, behandlades och avstyrk -

UU 1979/80: 20

tes av utskottet senast i betänkande UU 1978/79: 27. Utskottet erinrade
då bl. a. om Sveriges principiella stöd för kraven bakom begreppet ”en
ny ekonomisk världsordning” samt påpekade att en svensk u-landspolitik
måste få växa fram successivt efter hand som u-landskraven konkretiseras
och resulterar i överenskommelser.

Utskottet ser inte skäl att nu göra en annan bedömning och avstyrker
därför yrkandet om en parlamentarisk utredning i vpk-motion 1625.

I motion 1133, yrkande 19, föreslås att riksdagen hos regeringen anhåller
om utredning och förslag om hur en bättre samordning skall uppnås
av de inom ramen för u-landspolitiken verksamma organen. Motionärerna
framhåller att floran av instrument utöver SIDA för samarbete
med u-länderna blivit allt rikhaltigare. De nämner styrelsen
för u-landsforskning (SAREC), importkontoret för u-landsprodukter
(IMPOD), utbildningsberedningen, fonden för industriellt samarbete
med u-länder (SWEDFUND), exportkreditnämnden (EKN) och det i
propositionen aviserade systemet med blandade krediter. Motionärerna
anser att regeringen bör utreda hur en bättre samordning av u-landspolitiken
skall åstadkommas och säger i sammanhanget att en klar
gränsdragning måste göras mellan det u-landssamarbete som bestäms
av våra solidaritetsmålsättningar å ena sidan och annat ekonomiskt utbyte
å den andra.

När utskottet förra riksmötet behandlade proposition 1978/79: 113 om
riktlinjer för u-landsinformation och biståndets organisation förelåg en
motion 1978/79: 2282 i vilken behovet av en översyn av arbetsfördelningen
och samordningen mellan de i u-landssamarbetet medverkande
statliga organen aktualiserades.

I proposition 113 ansåg föredraganden att det på det hela taget rådde
en lämplig rollfördelning mellan de i utvecklingssamarbetet medverkande
departementen och myndigheterna. Samtidigt framhölls att arbetsfördelningen
och samordningen mellan berörda organ borde göras till
föremål för fortlöpande diskussion och översyn.

Utskottet utgick i sitt betänkande över den nämnda propositionen
(UU 1978/79: 30) från att behovet av samordning mellan olika organ
fortlöpande skulle bli uppmärksammat och att regeringen skulle ta de
initiativ som kunde erfordras för att komma till rätta med eventuellt rådande
eller uppkommande brister. Yrkandet i motion 1978/79: 2282
ansågs därmed besvarat.

Enligt utskottets mening kvarstår behovet av att fortsatt uppmärksamhet
ägnas samordningen av Sveriges u-landspolitik, såsom den utformas
i olika organ. De internationella förhandlingarna mellan u-länder och
i-länder kan synas gå långsamt och de konkreta resultaten av dem är
hittills blygsamma. Detta utesluter emellertid inte att det vid sidan av
förhandlingsmaskineriet pågår en ständig förändring av relationerna
mellan i-länder och u-länder. Ett antal u-länder har fått en allt starkare

UU 1979/80: 20

position i det internationella ekonomiska samarbetet. Följderna av dessa
förändringar är redan påtagliga. De har ibland medfört påfrestningar
för Sverige och andra i-länder men samtidigt inneburit en betydelsefull
stimulans av världsekonomin.

Som också påpekas i motion 1133 kommer den internationella situationen
av allt att döma att kräva nya initiativ av i-länder och u-länder.
Detta är ämnet för den omfattande analys som den s. k. Brandtkommissionen
nyligen lagt fram.

Utskottet har inte anledning anta att samordningen mellan de ulandspolitiska
organ regeringen nu förfogar över skulle fungera otillfredsställande
och konstaterar i sammanhanget att den interdepartementala
samrådsgruppen för u-landsfrågor här har en viktig uppgift att
fylla.

Den pågående omdaningen av relationerna mellan i-länder och u-länder
kan emellertid inte undgå att få konsekvenser även för organisationen
av Sveriges förbindelser med u-länderna på olika plan.

Utskottet vill därför för regeringens fortsatta överväganden erinra
om sina synpunkter i UU 1978/79: 30.

Med det ovan anförda får yrkande 19 i motion 1133 anses besvarat.

I vpk-motion 1625, delyrkandena 2 a), b) och c), föreslås att Sveriges
handelspolitik gentemot u-länderna anpassas till biståndspolitikens mål.
Detta innebär enligt motionärerna att regeringen prövar möjligheterna
(a) att ingå ramavtal med Vietnam, Angola, Mogambique, Cuba och
andra länder som strävar efter social och ekonomisk rättvisa och oberoende
i förhållande till de kapitalistiska länderna, (b) att exportkreditgarantierna
i första hand reserveras för denna ländergrupp samt (c) att
intresset för långsiktiga råvaruavtal med länder i denna grupp undersöks.

Utskottet behandlade och avstyrkte identiska yrkanden under förra
riksmötet (UU 1978/79: 27).

Samarbetsavtal har under åren ingåtts med ett begränsat antal länder.
Erfarenheterna har ofta visat sig vara goda. Behovet av samarbetsavtal
måste emellertid noga prövas i varje enskilt fall utifrån praktiska bevekelsegrunder.
Det förefaller mot denna bakgrund inte ändamålsenligt att
i förväg avgränsa en viss länderkrets för dessa samarbetsavtal.

Som framgår av propositionen pågår inom handelsdepartementet en
översyn av vissa frågor rörande samarbetsavtal. översynen, som beräknas
föreligga mot slutet av året, kommer bl. a. att pröva argumenten för
och emot dylika samarbetsavtal.

I frågan om långsiktiga råvaruavtal framhöll utskottet i ovannämnda
betänkande att en multilateral reglering av råvarumarknaderna principiellt
är att föredra framför bilaterala avtal. Detta utesluter inte att bilaterala
råvaruavtal, exempelvis på energiförsörjningsområdet, ibland

UU 1979/80: 20

kan behöva övervägas. Inte heller i det fallet finns det enligt utskottets
mening någon anledning att i förväg avgränsa någon särskild länderkrets.

Vad gäller förslaget att begränsa exportkreditgarantierna till den angivna
ländergruppen hänvisade utskottet förra året till den redan existerande
uppdelningen mellan s. k. normalgarantier och u-garantier och
fann inte anledning att förorda någon ytterligare begränsning. Utskottet
finner inte skäl att nu inta annan ståndpunkt.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet delyrkandena
2 a), b) och c) i vpk-motion 1625.

1.5 Energi, miljö och utveckling
Propositionen (s. 33—36)

U-ländernas fortgående industrialisering och snabba befolkningsökning
kommer att innebära kraftigt ökad konsumtion av energi i denna
del av världen. Mot denna bakgrund och med hänsyn till det förväntade
läget på längre sikt när det gäller tillgång och priser på olja är det angeläget
att i-länderna begränsar sitt beroende av importerad olja genom
förbättrad hushållning och genom utveckling och utnyttjande av andra
energikällor.

Stigande volym och ökade priser för energiimporten tar i anspråk en
växande andel av u-ländernas exportinkomster och medför allvarliga
belastningar på de oljeimporterande u-ländernas betalningsbalanser.
Detta kan i sin tur negativt återverka på u-ländernas långsiktiga utvecklingsplaner.
Även andra former av energiförsörjning i u-länderna vållar
problem för deras utveckling. S. k. icke kommersiella energislag som ved,
jordbruksavfall och torkad spillning kan, om de överutnyttjas, leda till
allvarliga negativa effekter för miljö och jordbruk.

Medvetandet om att det behövs ett ökat internationellt samarbete i
energiförsörjningsfrågorna har stärkts. Ett tecken härpå är beslutet i FN
att sammankalla en konferens om nya och förnybara energikällor år
1981. I Sverige har en kommitté tillsatts i syfte att förbereda konferensen.
Konferensen kommer att särskilt inriktas på frågan om u-ländernas
energibehov och möjligheten till samarbete mellan i- och u-länder. Särskild
uppmärksamhet bör ägnas de fattigare u-ländemas situation.

Inom OECD har diskussioner förts om insatser för att hjälpa u-länderna
att ta i bruk nya och förnybara energikällor. Världsbanken har
inlett ett särskilt program för bistånd till oljeutvinning. EG-kommissionen
har framlagt ett förslag om samarbete med u-länder på energiområdet.

Inom FN-systemet undersöker FN:s utvecklingsprogram (UNDP)
bl. a. möjligheterna att i ökad utsträckning använda FN:s naturresursfond
för att finansiera prospekteringsverksamhet. FN:s organisation för

UU 1979/80: 20

industriutveckling (UNIDO) kommer att i ökad omfattning förse uländer
med tekniskt bistånd vad gäller energiplanering och energisnåla
industriprocesser. Även FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation
(FAO) spelar en pådrivande roll på områden som skogsåterväxt och
markvård.

Inom ramen för de internationella biståndsprogrammens verksamhet
och i internationella förhandlingar om utvecklingssamarbete kommer
Sverige att uppmärksamma frågor kring ett intensifierat energisamarbete
med betoning på de icke-oljeproducerande u-ländernas situation.

Det bilaterala biståndet på energiområdet har i flertalet fall gällt projektbistånd
i form av stöd till exempelvis kraftverksbyggen. Intresse
börjar emellertid numera finnas för att utveckla nya former av energibistånd.
t. ex. energiplanering och utnyttjande av nya energikällor.

SIDA har låtit göra en utredning om u-ländernas energiproblem.
Denna omfattar bl. a. en genomgång av den svenska resursbasen på området.
Föredraganden anser det angeläget att SIDA redovisar vilka möjligheter
Sverige har att lämna bistånd på energiområdet.

Under senare år har medvetenheten ökat snabbt om samspelet mellan
miljö och utveckling. Ännu återstår emellertid att utveckla produktionsmetoder
sorn fungerar i balans med känsliga ekologiska förhållanden.
Miljökraven måste göra sig gällande i planeringen av nya investeringar.
Vidare är det viktigt att jordbruket diversifieras, genom exempelvis
växelbruk, och kompletteras med förbättrad boskapsskötsel och skogsvård.
Energisnåla metoder erfordras liksom gödslingsmetoder som inte
förgiftar jorden. Återvinningslösningar och en resursbevarande teknologi
är lika aktuella för u-länderna som för i-länderna.

I internationella organ har alltmer uppmärksammats behovet av att
beakta samspelet mellan bl. a. utveckling och miljökrav. På svenskt initiativ
hölls i augusti 1979 ett FN-symposium i Stockholm om dessa
samband. FN:s miljöprogram (UNEP), som Sverige aktivt stöder, verkar
för att detta integrerade synsätt skall tillämpas i det internationella
utvecklingssamarbetet. Organisationens strävan är att få till stånd ett
miljöprogram som omfattar hela FN-systemet. Sverige kommer även att
aktivt arbeta för att resurs- och miljöfrågorna får en framträdande plats

1 strategin för det tredje utvecklingsårtiondet. Stockholmssymposiet får
framför allt ses som en åtgärd till stöd för ansträngningarna att vinna
beaktande av miljö- och resursaspekterna i den nya utvecklingsstrategin.

FN:s vattenårtionde inleds detta år. Mer samlade internationella insatser
på området är önskvärda. Sverige har under åren lämnat ett omfattande
bistånd till insatser för vattenprogram. Den senaste tioårsperioden
beräknas cirka en halv miljard kronor av svenska biståndsmedel ha
använts till vattenvårdsprojekt. Förslag finns på ett svenskt handlingsprogram
i anslutning till FN:s vattenårtionde. SIDA avser att budgetåret

2 Riksdagen 1979/80. 9 sami. Nr 20

UU 1979/80: 20

1980/81 ge stöd till Världshälsoorganisationen (WHO) för att stärka vissa
u-länders planeringskapacitet inom FN:s vattenårtionde. Ett SIDAfinansierat
FN-seminarium om sociala och ekonomiska effekter i samband
med vattenförsörjningen på landsbygden hålls i höst i Uppsala.

Sverige har även gjort stora satsningar på markvårdsprogram, t. ex.
skogsplantering i Mozambique, Tanzania och Etiopien. Mer omfattande
åtgärder är under beredning i fråga om mark- och skogsvård.

Sverige bör i utvecklingssamarbetet med u-länderna fortsätta att ägna
uppmärksamhet åt miljöaspekterna i de utvecklingsprojekt som stöds av
Sverige. Av värde i sammanhanget är att SIDA i samarbete med det internationella
institutet för miljö och utveckling (HED) i London tar
fram ett underlag för att möjliggöra analyser av miljökonsekvenser vid
planering av alla svenska biståndsinsatser.

Motioner

Utskottet behandlar i detta sammanhang

dels motion 1979/80: 356 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari föreslås

att riksdagen hemställer att regeringen i FN verkar för genomförandet
av ett naturresursår under tidigare delen av 1980-talet,

dels motion 1979/80: 357 av Sten Sture Paterson (m), vari hemställs

att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att förmå
FN att upprätta en internationell forskningscentral med uppgift som
angivits i motionen,

dels motion 1979/80: 809 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c), yrkande 2,
nämligen att riksdagen beslutar anhålla att regeringen rekommenderar
Sveriges FN-delegation

2. att arbeta för att ett nytt energiorgan för de förnybara energikällorna
inrättas vid FN,

dels motion 1979/80: 1621 av Sture Korpås m. fl. (c), yrkandena 1
och 7, nämligen

1. att riksdagen uttalar att Sverige inom FN och internationella samarbetsorganisation
er på energi- och forskningsområdet bör verka för
ett internationellt forskningsprogram för förnybara och miljövänliga
energikällor med särskild hänsyn till u-ländernas behov,

7. att riksdagen anhåller att regeringen tar initiativ till inrättandet av
ett internationellt ekologiskt forskningsinstitut.

Utskottet

I motion 809, yrkande 2, föreslås att Sverige skall arbeta för att ett
nytt energiorgan för de förnybara energikällorna inrättas vid FN.

I motion 1621, yrkande 1, föreslås att Sverige inom FN och inter -

UU 1979/80: 20

nationella samarbetsorganisationer bör verka för ett internationellt
forskningsprogram för förnybara och miljövänliga energikällor med
särskild hänsyn till u-ländernas behov.

Som framgår av propositionen kommer världens resurshushållning av
allt att döma stå i centrum för det internationella förhandlingsarbetet
under 1980-talet. I den nya förhandlingsomgång mellan u-länder och
i-länder varom beslut fattades vid generalförsamlingens senaste möte är
avsikten att ge energifrågorna en central plats. Sverige verkar också för
att resursfrågorna skall ägnas särskild uppmärksamhet i utvecklingsstrategin
för 1980-talet. Även Brandtkommissionens nyss framlagda
rapport tar upp dessa frågor och föreslår bl. a. att ett FN-centrum för
energiforskning upprättas.

Det är av avgörande vikt för u-länderna att nya och förnybara energikällor
snabbt utvecklas. De fattiga länderna har drabbats särskilt hårt
av oljeprishöjningarna. Deras fattigdom har i sig ofta tvingat fram en
rovdrift på brännved ur de knappa skogstillgångarna.

Det är mot denna bakgrund Sverige verkat för sammankallandet av
en särskild FN-konferens om nya och förnybara energikällor. Beslut om
en sådan konferens har nu fattats. Den kommer att äga rum i Nairobi
i augusti 1981. Enligt planerna skall konferensen behandla följande
energikällor: sol, geotermi, vind, tidvatten, vågor, termiska gradienter,
biomassa, brännved, träkol, torv, dragdjur, oljeskiffer, tjärsand och vattenkraft.
Som första land har Sverige tillsatt en förberedande kommitté
under energiministerns ordförandeskap med uppgift att formulera
svenska synpunkter och förslag inför konferensen.

Utskottet välkomnar den inriktning av det internationella energisamarbetet
mot nya och förnybara energikällor som Nairobikonferensen är
ett uttryck för. Det är utskottets förhoppning att regeringen, genom den
förberedande kommittén, verkar för att konferensen leder till konkreta
och redan på kort sikt användbara resultat. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att stor vikt måste läggas vid forskning kring förnybara
resurser i det internationella energisamarbetet. Behovet av ett särskilt
internationellt forskningsprogram bör emellertid få avgöras i ljuset av
den förestående konferensens resultat.

Yrkande 1 i motion 1621 får därmed anses besvarat.

Utskottet vill av samma skäl inte på detta stadium uttala sig till förmån
för nya FN-organ på området, särskilt som energifrågor redan behandlas
i flera existerande FN-organ.

Yrkande 2 i motion 809 avstyrks därför.

I motion 356 hemställs att regeringen i FN skall verka för genomförandet
av ett naturresursår.

Det internationella samfundet har sedan lång tid ägnat en allt intensivare
uppmärksamhet åt miljöfrågorna. FN:s miljövårdskonferens i
Stockholm år 1972 blev i många avseenden ett genombrott. Sedan dess

UU 1979/80: 20

har en rad större och mindre konferenser inom FN-systemet ägnats åt
olika aspekter av det vidsträckta ämnesområde som innefattas i begreppen
miljövård och naturresurser. Som ett av resultaten av Stockholmskonferensen
har inom FN ett särskilt miljöorgan, UNEP, upprättats
med uppgift att samordna och driva på det internationella miljövårdsarbetet.
En internationell strategi för hushållning med naturresurser har
nyligen lagts fram av UNEP i samarbete med Internationella naturvårdsunionen
(IUCN) och Världsnaturfonden (WWF).

Sverige har spelat en aktiv roll i dessa strävanden, eftersom det är vår
övertygelse att miljö- och resursfrågornas betydelse kommer att öka i
allt snabbare takt.

Vid generalförsamlingens extra möte hösten 1980 skall som framgår
av propositionen enligt planerna dels en ny förhandlingsrunda mellan
u-länder och i-länder inledas, dels en internationell utvecklingsstrategi
för 1980-talet antas. I båda dessa sammanhang kommer resursfrågorna
att ha en central plats. Den svenska regeringen har föreslagit att ”hushållning
med tillgängliga resurser under hänsynstagande till krav på ekologisk
balans” skall bli ett av tre huvudteman för utvecklingsstrategin.

Av betydelse i sammanhanget är också den i föregående avsnitt
nämnda Nairobikonferensen om förnybara energikällor.

Enligt utskottets mening föreligger således förutsättningar för att naturresursfrågorna
kommer att bli väl uppmärksammade under 1980-talet. Därtill kommer att FN under en period har utropat ett icke ringa
antal år och dekader till främjande av olika utvecklingsändamål. Utskottet
vill inte betvivla att syftena med dessa år och årtionden är angelägna
och att vart och ett av dem i och för sig haft sitt värde. En förutsättning
för att de skall ge resultat är emellertid att de inte blir så ofta
återkommande att de förlorar genomslagskraft.

Mot bakgrund av det ovan anförda får utskottet avstyrka motion 356.

I motion 357 hemställs om åtgärder för att förmå FN att upprätta
en internationell forskningscentral med uppgift som angivits i motionen.

I motionen beskrivs samspelet mellan vegetationsbältena och nederbörden.
Ett ingrepp i denna beroendekedja kan få den hygriska cykeln
att rasa samman med förändringar mot torrare förhållanden som följd.
Motionären menar att här finns utrymme för tvärvetenskaplig forskning
och att inrättandet av en forskningscentral torde ligga inom FN:s intresseområde.

Motionären aktualiserar ett betydelsefullt men samtidigt svåröverskådligt
verksamhetsområde. De komplicerade hydrologiska och ekologiska
samband det här är fråga om har rönt betydande uppmärksamhet
i det internationella miljövårdsarbetet under lång tid. Miljövårdskonferensen
i Stockholm år 1972, vattenkonferensen i Mar del Plata år
1977 och ökenutbredningskonferensen i Nairobi år 1977 ägnades åt att
belysa aspekter av problemet.

UU 1979/80: 20

Som ett resultat av Stockholmskonferensen upprättades FN:s miljöprogram
(UNEP) med sekretariat i Nairobi. UNEP är FN-systemets
samordnande och idégivande organ på miljövårdsområdet och har även
vissa operativa uppgifter. Det bedriver ingen egen forskning men har till
uppgift att följa och driva på den verksamhet på miljövårdsområdet
som äger rum inom andra delar av FN-systemet.

Ett UNEP-program har nära anknytning till de frågor som väcks i
motionen, nämligen det s. k. Global Environment Monitoring System
(GEMS) som är ett internationellt system för rapportering och sammanställning
av iakttagna förändringar i den fysiska miljön. I GEMS har
UNEP ett nära samarbete med FAO och FN:s meteorologiska organisation,
WMO.

Ett annat exempel på UNEP:s arbete på detta område är det expertmöte
om tropiska regnskogar som ordnades i Nairobi i månadsskiftet
februari—mars 1980. Vid detta möte, i vilket Sverige deltog, diskuterades
ett handlingsprogram för bevarande och förnuftigt utnyttjande av
den tropiska regnskogen. Sverige har varit en av initiativtagarna till ett
sådant handlingsprogram.

Sverige spelar en aktiv roll i det internationella miljövårdsarbetet och
därmed även i UNEP. Under 1980-talet kommer av allt att döma miljövårdsfrågorna
och inte minst vattnets ömtåliga kretslopp i naturen att
bli föremål för ökande uppmärksamhet i de internationella förhandlingarna.
1980-talet har också utnämnts till FN:s vattenårtionde vilket
innebär ett erkännande av den vikt som tillmäts vattenfrågan, låt vara
att årtiondet särskilt avser dricksvattentillgången i världen.

Utskottet utgår från att regeringen i UNEP och i sina kontakter med
u-länderna såväl i internationella fora som bilateralt arbetar för att ökad
vikt fästs vid vegetationens betydelse för den mänskliga miljöns fortbestånd.

Utskottet finner synpunkterna i motion 357 beaktansvärda men vill
inte nu ta ställning till behovet av en särskild forskningscentral inom
FN:s ram. Det är enligt utskottets mening rimligt att regeringen verkar
för en intensifierad forskning på området och för en samordning av den
forskning som i olika sammanhang redan bedrivs, förslagsvis inom
UNEP eller inom ramen för FN-universitetet i Tokio.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört med anledning av motion 357.

I motion 1621, yrkande 7, hemställs att regeringen tar initiativ till inrättandet
av ett internationellt ekologiskt forskningsinstitut.

Ett identiskt yrkande behandlades av utskottet i UU 1978/79: 27.
Utskottet delade motionärernas uppfattning att ytterligare miljöforskning
behövs för att ge underlag för en bättre planering av vår framtid.
Samtidigt var utskottet inte övertygat om att sådan forskning var bäst

UU 1979/80: 20

betjänt av att ett nytt inernationellt organ upprättas. I stället hänvisades
till UNEP:s möjligheter att samordna redan existerande forskning. Yrkandet
avstyrktes därför.

Utskottet gör samma bedömning nu. Ekologisk forskning är ett vidsträckt
begrepp. Det är svårt att se hur ett enskilt forskningsinstitut på
detta område skulle kunna få den allsidiga inriktning och motsvara de
skiftande anspråk som brukar krävas av ett organ inom FN-systemet.

Utskottet vill i sammanhanget också hänvisa till de synpunkter som
lämnats ovan vid behandlingen av yrkande 1 i samma motion. Under
1980-talet kommer miljöfrågorna att ha sin givna plats i många internationella
förhandlingar i vilka Sverige aktivt avser att delta. Behovet av
nya internationella organ kommer därvid att kunna övervägas i ett vidare
sammanhang.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet yrkande 7 i motion 1621.

1.6 U-landskvinnans situation
Propositionen (s. 36—37)

Svenskt bistånd syftar till att förbättra situationen för de fattigaste
och mest eftersatta folkgrupperna. I flertalet u-länder utgör, som utrikesutskottet
har framhållit, majoriteten av kvinnorna en sådan eftersatt
och missgynnad grupp (UU 1978/79: 1, s. 36—37). Utskottet påpekar
vidare önskvärdheten av att jämställdhetsfrågorna integreras i det vanliga
utvecklingssamarbetet och pekar på möjligheten att föra en aktiv
dialog mellan givare och mottagare i syfte att förbättra kvinnornas
situation.

Flera av FN:s fackorgan arbetar för att ge kvinnorna ökade möjligheter
att delta i samhällsarbetet genom satsningar på bl. a. sysselsättningsprogram
och utbildning. Dessa insatser finansieras huvudsakligen
på samma sätt som övriga delar av FN:s bistånd men medel kan också
erhållas från FN:s särskilda fond för kvinnoprogram. Denna fond, som
inrättades år 1975 och som bl. a. har erhållit stöd från Sverige, har nu
inlett sin verksamhet i samarbete med FN:s regionala kommissioner.

Det normativa arbetet inom FN syftar framför allt till att effektivt
följa upp den kvinnokonferens som hölls i Mexico City år 1975. FNsekretariatet
sänder t. ex. regelbundet ut enkäter till medlemsländerna
för att erhålla information om hur 1975 års rekommendationer efterlevs
på nationell nivå. Vidare har sekretariatet på uppmaning av FN:s generalförsamling
presenterat rapporter avseende effektivare mobilisering
av kvinnor i utvecklingsprocessen. F. n. är sekretariatets kanske viktigaste
uppgift att förbereda 1980 års kvinnokonferens som äger rum i
Köpenhamn i juli 1980. För att få ett så konkret och handlingsinriktat
konferensarbete som möjligt har de nordiska länderna tillsammans med

UU 1979/80: 20

bl. a. Indien aktivt medverkat till beslut i generalförsamlingen om att
konferensen särskilt skall uppmärksamma tre sakområden, nämligen
kvinnors arbete — oavlönat såväl som avlönat — kvinnors hälsa samt
utbildningsmöjligheter för kvinnor.

Beträffande det övriga normativa FN-arbetet kan nämnas utformningen
av FN:s nya utvecklingsstrategi där Sverige verkar för att kvinnornas
roll och möjligheter till aktivare medverkan i utvecklingsprocessen
ges ökad uppmärksamhet. Sverige deltar också i arbetet på en konvention
mot diskriminering av kvinnor.

I fråga om det jämställdhetsarbete som äger rum inom det svenska
utvecklingssamarbetets ram kan konstateras att många programländer
bedriver en utvecklingspolitik, som syftar till en aktiv integrering av
kvinnor i samhällsarbetet.

Det är främst inom landramarna, som insatser för att förbättra kvinnans
situation bör finansieras. Därutöver finns liksom tidigare möjligheten
att ge bidrag via svenska enskilda organisationer. Stöd till kvinnoinsatser
har i många u-länder lämnats via kyrkliga och politiska organisationer
i Sverige.

För att möjliggöra en utökning av bidragen till kvinnoorganisationer
godkände riksdagen i maj 1979 regeringens förslag (prop. 1978/79:
100, bil. 6, UU 1978/79: 27, rskr 1978/79: 295) att bidrag också skall
kunna ges direkt till enskilda kvinnoorganisationer i u-länderna.

Motioner

Utskottet behandlar under detta avsnitt

dels motion 1979/80: 146 av Kerstin Anér (fp), vari hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts om barnens roll i biståndsverksamheten,

dels motion 1979/80: 147 av Kerstin Anér (fp), vari hemställs

att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna att
Sverige i internationella sammanhang bör hävda det vidgade BNPbegrepp
som beskrivits i motionen.

Utskottet

I motion 147 föreslås att Sverige i internationella sammanhang bör
hävda det vidgade BNP-begrepp som beskrivits i motionen. Motionären
avser härmed att kvinnors obetalda vårdarbete skall uppmärksammas
och beräknas på samma sätt som det betalda arbetet i världen.

I u-länderna tillgodoses barnens materiella och psykologiska behov
till allra största delen av kvinnor, heter det i motionen. Detta arbete
upptas praktiskt taget aldrig i den offentligt redovisade nationalprodukten.
Om kvinnors obetalda arbete med att vårda sina egna barn beräk -

UU 1979/80: 20

nas till sitt verkliga värde i BNP skulle det ha stor effekt på hur hela
landets ekonomi planeras — inte bara i u-länder, framhåller motionären.

Motion 147 tar sikte på förhållandena i u-länderna, men yrkandet om
en förändring av beräkningssättet för bruttonationalprodukten avser
även i-länderna. Bruttonationalprodukten framräknas i såväl i- som uländer
enligt en FN-norm — System of National Accounting — som beslutades
år 1968. Denna norm, som Sverige följer, upptar inte oavlönat
hem- och hushållsarbete som en post i BNP. Däremot medtas det obetalda
arbetet inom den s. k. självförsörjningssektorn. Dit kan höra husbehovsodling,
reparationer, byggnadsarbete för eget behov samt produktion
av åtskilliga andra varor och tjänster som inte är avsedda för
marknaden eller som uppträder osynligt där i form av byteshandel.
Denna sektor är liten i i-länder men av betydande omfattning i många
u-länder. I stor utsträckning utförs det arbete det här är fråga om av
kvinnor. Eftersom självförsörjningsproduktionen inte har något marknadspris
måste den uppskattas med hjälp av schablonmetoder.

Det pågår sedan viss tid en internationell diskussion om möjligheterna
att ta med även obetalt hem- och hushållsarbete i nationalräkenskaperna.
Inom FN-systemet utförs ett visst studiearbete i denna fråga,
huvudsakligen inom Europakommissionens arbetsgrupp för nationalräkenskaper.
Det vidgade BNP-begrepp man övervägt inom denna grupp
har fått beteckningen EMP (Expanded Measure of Production).

Praktiska försök att mäta hemarbetet har utförts, bl. a. i Canada. För
svenskt vidkommande står vissa uppgifter att finna bl. a. i utredningen
Kvinnors arbete (SOU 1979: 89). De undersökningar som gjorts har
emellertid visat att det inte är någon lätt uppgift att fånga denna typ av
obetalt arbete i BNP-måttet. Svårigheten att definiera och mäta hemarbete
gör att resultaten blir osäkra och därmed värdet av dem tvivelaktigt.
Liknande erfarenheter gjordes för övrigt redan i samband med
en svensk undersökning publicerad år 1937.

Enligt utskottets bedömning torde det inte vara realistiskt att räkna
med att det etablerade BNP-begreppet på nuvarande stadium skall kunna
förändras i enlighet med motionärens förslag. Eftersom BNP-måttets
uppgift är att mäta ett lands produktion och utgöra grundval för konjunkturanalyser
och nationalbudgetering är utskottet inte heller övertygat
om det önskvärda i att utvidga BNP-begreppet på det sätt motionären
föreslagit. Det kan också ifrågasättas om det yttersta syftet med
inuiioncn — att höja uppskattningen av kvinnors arbete — i någon större
utsträckning skulle främjas av att hemarbete togs med i det mycket
grova instrument som BNP utgör.

Detta hindrar inte att det kan vara angeläget att få fram andra rättvisande
mått på värdet av det olönade arbete som utförs i hem och hushåll.

Syftet med motionen torde enligt utskottets mening bättre tillgodoses

UU 1979/80: 20

bl. a. genom biståndsåtgärder som direkt tar sikte på en förändring av
kvinnornas situation. Som framgår av propositionen har Sveriges multilaterala
och bilaterala bistånd sedan lång tid särskilt uppmärksammat
u-landskvinnornas behov. Hithörande frågor, inklusive kvinnors oavlönade
arbete, skall diskuteras vid FN:s kvinnokonferens i Köpenhamn
i sommar.

Utskottet får mot denna bakgrund avstyrka motion 147.

I motion 146 hemställs att regeringen skall ges till känna vad som
anförs om barnens roll i biståndsverksamheten. I motionstexten heter
det bl. a. att det svenska u-landsbiståndet och vårt arbete på att förnya
FN:s biståndspolitik under 1980-talet inriktas på barnens behov i högre
grad än tidigare. Motionären uppmärksammar också barn som blivit
ensamma till följd av flykt, krigshandlingar, svältkatastrofer och liknande.

Utskottet delar motionärens uppfattning att eftersatta barns behov
måste vara ett viktigt mål för svenskt bistånd. Så är i hög grad redan
fallet. Sverige är efter USA den största bidragsgivaren till UNICEF,
det FN-organ som har speciellt ansvar för u-ländernas barn. UNICEF
söker i första hand tillgodose de mest grundläggande behoven av barnaoch
mödravård och dess verksamhet omfattar bl. a. hälso- och sjukvård,
undervisning samt näringsfrågor.

Sverige lämnar också omfattande bidrag till FN:s flyktingkommissarie
(UNHCR), vars verksamhet till stor del är inriktad på barn. Ungefär
hälften av världens flyktingar utgörs av barn.

Även Sveriges traditionellt mycket betydande familjeplaneringsbistånd,
vilket särskilt kanaliseras genom FN:s befolkningsfond (UNFPA),
får med sin breda, familj esociala inriktning anses ha särskild betydelse
för barnens utsikter till rimliga levnadsvillkor.

Slutligen bör enligt utskottets mening framhållas att det svenska biståndet
sedan lång tid särskilt velat främja u-landskvinnornas ställning,
vilket självfallet även gynnat barnen.

Utöver dessa specifika inslag i det svenska biståndet har hela det
svenska utvecklingssamarbetet en allmän inriktning på fattiga gruppers
— och därmed ofta barnrika familjers — grundläggande behov.

Det är därför utskottets bedömning att det svenska utvecklingsbiståndet
i hög grad redan motsvarar syftet med motionen.

Utskottet får mot denna bakgrund anse motion 146 besvarad.

1.7 Samlade hemställanden under punkten 1

Under hänvisning till vad utskottet ovan anfört under punkterna
1.1—1.6 hemställer utskottet

1. att riksdagen beträffande socialklausul förklarar motion 1979/
80: 1625, delyrkande 2 d), besvarad med vad utskottet anfört,

UU 1979/80: 20

2. att riksdagen beträffande uppförandekod för teknologiöverföring
avslår motion 1979/80: 1625, delyrkande 2 e),

3. att riksdagen beträffande u-landspolitik på dataområdet förklarar
motion 1979/80: 145 besvarad med vad utskottet anfört,

4. att riksdagen beträffande parlamentarisk utredning om ulandspolitiken
avslår motion 1979/80: 1625, yrkande 1,

5. att riksdagen beträffande samordning av de u-landspolitiska
organen förklarar motion 1979/80: 1133, yrkande 19, besvarad
med vad utskottet anfört,

6. att riksdagen beträffande samarbetsavtal, rävaruavtal och exportkreditgarantier
avslår motion 1979/80: 1625, delyrkandena
2 a), 2 b) och 2 c),

7. att riksdagen beträffande forskningsprogram för energifrågor
förklarar motion 1979/80: 1621, yrkande 1, besvarad med vad
utskottet anfört,

8. att riksdagen beträffande nytt FN-organ för förnybara energikällor
avslår motion 1979/80: 809, yrkande 2,

9. att riksdagen beträffande naturresursår avslår motion 1979/
80: 356,

10. att riksdagen beträffande hydrologisk forskningscentral som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med
anledning av motion 1979/80: 357,

11. att riksdagen beträffande internationellt ekologiskt institut avslår
motion 1979/80: 1621, yrkande 7,

12. att riksdagen beträffande förändrat BNP-begrepp avslår motion
1979/80: 147,

13. att riksdagen beträffande biståndets inriktning på barn förklarar
motion 1979/80: 146 besvarad med vad utskottet anfört.

2. Anslagsutveckling, planeringsramar m. m.

Propositionen (s. 38—40)

För budgetåret 1980/81 förordas i propositionen en total ökning av
biståndsanslagen med 600 milj. kr. eller med 13,5 procent. De samlade
anslagen för internationellt utvecklingssamarbete skulle därmed uppgå
till 5 015 milj. kr. Anslagen har beräknats så att de liksom innevarande
budgetår skall motsvara något mer än en procent av bruttonationalprodukten.

Den föreslagna anslagsökningen faller på anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram med 165 milj. kr. och anslaget C 2. Bilateralt
utvecklingssamarbete med 403 milj. kr. De relativa andelarna
av totalanslaget för multilateralt och bilateralt bistånd beräknas därmed
till 29,3 procent resp. 64,9 procent för budgetåret 1980/81.

Behovet av en stor allmän reserv inom det bilaterala anslaget under -

res. 1 (c)

UU 1979/80: 20

stryks särskilt. Liksom tidigare förordas i propositionen att anslagsposten
Katastrofer m. m. under detta anslag av praktiska skäl fyller denna
funktion. Förutom katastrofinsatser kan medel från denna anslagspost
komma att tas i anspråk för bl. a. stöd till flyktingar i östra Afrika och
Sydostasien.

I de totala biståndsanslagen ingår också en beräknad kostnad på
15,2 milj. kr. för utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete
och för viss personal vid beskickningar i mottagarländerna.
I detta belopp innefattas också fr. o. m. budgetåret 1980/81
UNICEF-kommitténs administrativa kostnader som beräknas till
167 000 kr. Dessa kostnader har tidigare redovisats under tredje huvudtitelns
anslag E 3. Information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska
frågor.

Planeringsramarna för biståndsanslagen bör i förhållande till nuvarande
förslag till anslag schablonmässigt kunna ökas med tre procent per
år. Det föreslås därför att planeringsramarna för vart och ett av budgetåren
1981/82 och 1982/83 beräknas till 5 165 milj. kr. resp. 5 320 milj.
kr.

Planeringsramar för budgetåren 1980/81—1982/83

Budgetår 1979/80 1980/81 1981/82 1982/83 1980/81-

1982/83

Milj. kr. Anslag Förslag Planeringsramar Summa

Bidrag till internationella

biståndsprogram	1 306,0	1 471,0	1 515,0	1 560,0	4 546,0
Bilateralt utvecklings-
samarbete	2 849,8	3 253,0	3 350,0	3 450,0	10 053,0
Övrigt	259,2	291,0	300,0	310,0	901,0
	Totalt 4 415,0	5 015,0	5 165,0	5 320,0	15 500,0

Fördelningen av planeringsramarna på anslag är liksom tidigare budgetår
att anse som preliminär. Förskjutning i den ena eller andra riktningen
mellan andelarna för anslagen Bidrag till internationella biståndsprogram
och Bilateralt utvecklingssamarbete måste nämligen kunna
ske för att hänsyn skall kunna tas till omständigheter som inte nu
kan förutses.

Motion

Utskottet behandlar i detta sammanhang motion 1979/80: 1625, yrkande
3 a), av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som
leder till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av hela
biståndsanslaget, vilket innebär

a) att fördelningen av biståndet mellan multilaterala och bilaterala
ändamål förskjuts: inom tre år skall det multilaterala biståndet ha minskat
till högst 25 procent av biståndsanslaget.

UU 1979/80: 20

Utskottet

Som framgår av propositionen har anslaget för u-landsforskning brutits
ur anslaget C 1 och ett nytt anslag C 6. Styrelsen för u-landsforskning
(SAREC) upprättats. Vidare har kostnaderna för SIDA:s biståndskontor
samlats under anslaget C 4. Styrelsen för internationell utveckling
(SIDA). Kostnaderna för Nordiska afrikainstitutet har förts över
från utbildningsdepartementets huvudtitel till ett nytt anslag C 7. Nordiska
afrikainstitutet. Posten Lån till personal inom biståndsförvaltningen
har förts över från kapitalbudgeten till ett nytt anslag C 8.

Utskottet har inget att erinra mot dessa förändringar.

I vpk-motion 1625, delyrkande 3 a), föreslås att fördelningen av biståndet
mellan multilaterala och bilaterala organ förskjuts så att det
multilaterala biståndet inom tre år skall ha minskat till högst 25 procent
av biståndsanslaget.

Utskottet behandlade och avstyrkte ett likalydande yrkande senast i
sitt betänkande UU 1978/79: 27. Detta skedde med hänvisning till de
utförliga överväganden om anslagens fördelning på bilaterala och multilaterala
ändamål som gjorts av biståndspolitiska utredningen (SOU 1977:
13) och regeringen och som ledde till slutsatsen att det inte fanns anledning
att förorda någon drastisk förändring av rådande fördelning.

Utskottet delar fortfarande denna bedömning och avstyrker följaktligen
vpk-motion 1625 i denna del.

Utskottet, sorn inte har någon erinran mot budgetpropositionens förslag
i detta avsnitt, hemställer

att riksdagen avslår motion 1979/80: 1625, delyrkande 3 a).

3. Bidrag till internationella biståndsprogram (Cl)

Propositionen (s. 40—60)

Anslaget Bidrag till internationella biståndsprogram föreslås budgetåret
1980/81 öka med 165 milj. kr. eller med 12 procent till 1 471
milj. kr.

Sveriges andel av de totala bidragen i flera organisationer såsom
UNDP och UNICEF är mycket stor. När nu dessa organisationer ställer
krav på kraftigt ökade resurser är det inte möjligt för oss att öka våra
bidrag i samma takt som tidigare. Det kan inte heller vara önskvärt
att ett begränsat antal små i-länder svarar för merparten av bidragen
till olika internationella organisationers utvecklingsarbete. Vi bör dock
inte minska våra bidrag i absoluta tal utan i stället verka för att andra
länder, särskilt de stora i-länderna, i ökande utsträckning tar sitt ansvar
för en rimligare fördelning av bidragsbördan.

UU 1979/80: 20

Den svenska inriktningen på de fattigaste ländernas behov markeras
också i denna budget. Ett särskilt belopp finns reserverat i vårt UNDPbidrag
för de minst utvecklade länderna (MUL). Vårt bidrag till FN:s
kapitalutvecklingsfond ökar. I de nu inledda förhandlingarna om
UNDP:s tredje planeringsperiod förordar vi att en kraftigt ökad andel
av UNDP:s totala resurser skall gå till de fattigaste u-länderna. Vårt
stora IDA-bidrag liksom bidragen till de regionala utvecklingsfonderna
är också ett uttryck för denna strävan.

Sverige fortsätter också sina strävanden att få till stånd överenskommelser
mellan givarländerna om långsiktiga åtaganden i de organisationer
där sådana utfästelser inte görs.

Multilateralt bistånd budgetåren 1979/80 — 1980/81

Fördelning på organisationer (milj. kr.)

Medelsram Medelsram
förslag
1979/80 1980/81

FN:s operativa verksamhet

FN:s utvecklingsprogram (UNDP) inkl. särskilda

bidrag för de fattigaste u-ländema	330,0	350,0
FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF)	25,0	30,0
FN:s befolkningsfond (UNFPA)	42,0	45,0
FN:s barnfond (UNICEF) FN:s hjälporgan för Palestinaflyktingar	110,0	120,0
(UNRWA)	42,0	47,0
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)	30,0	40,0
	579,0	632,0
Internationella finansieringsorgan
Internationella utvecklingsfonden (IDA)	413,0	460,0
Afrikanska utvecklingsbanken (ADB)	25,0	18,3
Afrikanska utvecklingsfonden (ADF)	71,8	71,8
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB)	1,0	1,0
Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) Internationella jordbruksutvecklingsfonden	30,6	30,6
(IFAD)	—	40,0
	542,0	622,0
Internationellt livsmedelsbistånd
Livsmedelshjälpskonventionen (FAC) Internationella katastroflagret för livsmedel	45,0	50,0
(IEFR)	50,0	55,0
Världslivsmedelsprogrammet (WFP)	66,0	70,0
	161,0	175,0
Övrigt
UNCTAD/G ATT:s internationella handels-centrum (ITC)	8,0	8,0
Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD)	3,5	3,5
Övriga multilaterala bidrag	13,1	30,8

1 306,0

1 471,0

UU 1979/80: 20

FN:s utvecklingsprogram (UNDP), kapitalutvecklingsfond (UNCDF)
och befolkningsfond (UNFPA)

I linje med svenska initiativ att åstadkomma en stabilare grund för
finansiering av FN:s utvecklingsprogram (UNDP) gjorde regeringen redan
vid FN:s bidragskonferens i november 1978 en minimiutfästelse om
bidrag till programmet för tre år med förbehåll för riksdagens godkännande.

Vid bidragskonferensen hösten 1979 gjordes en förnyad treårsutfästelse
med reservation för riksdagens godkännande. För verksamhetsåret

1980 (budgetåret 1980/81) utfäste Sverige ett bidrag om 320 milj. kr.
Vidare utfästes ett bidrag om minst 680 milj. kr. för verksamhetsåren

1981 (budgetåret 1981/82) och 1982 (budgetåret 1982/83). Regeringen
begär nu riksdagens godkännande för ett bidrag om 320 milj. kr. för
budgetåret 1980/81 samt för den gjorda minimiutfästelsen på 680 milj.
kr. för verksamhetsåren 1981 (budgetåret 1981/82) och 1982 (budgetåret
1982/83).

UNDPrs resurser går sedan år 1977 i ökad utsträckning till de fattigaste
u-länderna. Under innevarande femårsperiod beräknas dock endast
41 procent gå till de u-länder som har en BNP per capita som uppgår
till mindre än 250 dollar. I avvaktan på en rimligare fördelning av
UNDP:s reguljära medel till förmån för de fattigaste u-länderna och
med anledning av de stora biståndsbehoven i denna ländergrupp föreslår
regeringen ett fortsatt svenskt bidrag till UNDP:s särskilda verksamhet
till förmån för de minst utvecklade u-länderna. Sveriges stöd till
denna verksamhet uppgick budgetåret 1979/80 till 30 milj. kr. För budgetåret
1980/81 föreslås ett fortsatt svenskt bidrag om 30 milj. kr.

FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) inriktar sina insatser på
landsbygden, främst fattiga och avlägsna områden.

UNDP-styrelsen beslutade år 1979 att ändra fondens finansieringsprincip
för att göra det möjligt för fonden att planera verksamheten mer
långsiktigt än tidigare. Övergången till en ny finansieringsprincip kan
också sägas ge kapitalutvecklingsfonden prägel av ett mer permanent
organ. Efter bidragskonferensen år 1979 beräknas de sammanlagda bidragen
uppgå till cirka 28 milj. dollar för år 1980 vilket innebär en
ökning med cirka 14 procent jämfört med år 1979.

Sverige är med en bidragsandel av cirka 25 procent kapitalutvecklingsfondens
största bidragsgivare efter Nederländerna. Sverige utfäste vid
FN:s bidragskonferens år 1979 ett bidrag om 30 milj. kr. för vart och ett
av verksamhetsåren 1980—1982 (budgetåren 1980/81—1982/83) med
förbehåll för riksdagens godkännande. Regeringen begär nu riksdagens
godkännande av dessa utfästelser.

Sveriges bidrag till FN:s befolkningsfond (UNFPA) under verksamhetsåret
1979 var 42 milj. kr. vilket motsvarade cirka 8 procent av de
sammanlagda bidragen. Vid FN:s bidragskonferens hösten 1979 beräk -

UU 1979/80: 20

nades de frivilliga bidragen till UNFPA för år 1980 till cirka 125 milj.
dollar vilket innebär en ökning med cirka 14 procent jämfört med bidragen
för år 1979. Sverige utfäste med förbehåll för riksdagens godkännande
ett bidrag om 45 milj. kr. till UNFPA för vart och ett av
verksamhetsåren 1980—1982 (budgetåren 1980/81—1982/83).

Regeringen begär nu riksdagens godkännande för de gjorda utfästelserna.

FN:s barnfond (UNICEF)

Vid bidragskonferensen år 1979 utlovade Sverige med förbehåll för
riksdagens godkännande ett bidrag till UNICEF för verksamhetsåret
1980 (budgetåret 1980/81) på 120 milj. kr. Därmed beräknas Sveriges
andel av de totala regeringsbidragen till UNICEF uppgår till cirka 18
procent. Med samma förbehåll utfäste Sverige även lika stora bidrag för
vart och ett av verksamhetsåren 1981 och 1982 (budgetåren 1981/82
resp. 1982/83). Regeringen begär nu riksdagens godkännande av de
gjorda utfästelserna.

Internationella utvecklingsfonden (IDA)

Den femte påfyllnaden av IDA:s resurser som avser perioden 1977/
78—1979/80 omfattade totalt 7,7 miljarder dollar. Sveriges andel var

3,8 procent av påfyllnaden. Sverige har fullgjort den sista inbetalningen
för denna bidragsperiod.

Förhandlingarna om den sjätte påfyllnaden av IDA, som avslutades i
december 1979, ledde till en överenskommelse som innebär en total påfyllnad
på 12 miljarder dollar för perioden 1980/81—1982/83.

Liksom under tidigare påfyllnadsförhandlingar ställde sig de mindre
bidragsgivarna positiva till IDA-ledningens förslag, som skulle ha inneburit
en påfyllnad på 13 miljarder dollar, medan i första hand de stora
givarländerna intog en mer återhållsam attityd.

Sverige stödde således förslaget om en väsentlig ökning av IDA:s resurser
för den sjätte påfyllnadsperioden. Den traditionellt positiva inställningen
till IDA har emellertid medfört att den svenska bidragsandelen,
som under den femte påfyllnaden uppgick till 3,8 procent, har
varit hög i förhållande till flertalet andra länders. Sverige begärde därför
en sänkning av andelen med hänsyn också till att vi har uppnått
enprocentmålet och har anledning räkna med ett begränsat budgetutrymme
framöver. Förhandlingarna ledde till att Sveriges andel av den
sjätte påfyllnaden kunde sänkas till 3 procent.

Regeringen har således, med förbehåll för riksdagens godkännande,
utfäst ett svenskt bidrag på totalt 1 497 240 000 kr. fördelat på tre årsbidrag
under budgetåren 1980/81—1982/83. För budgetåret 1980/81
beräknas anslaget till IDA till 460 milj. kr. för vilket riksdagens godkännande
nu begärs. Ett svenskt bidrag, med bibehållen andel på 3,8

UU 1979/80: 20

procent, skulle ha blivit cirka 400 milj. kr. större än det bidrag som
regeringen nu föreslår.

IDA:s utlåning kommer att öka gradvis under den sjätte påfyllnaden.
Behovet av att göra låneutfästelser kommer följaktligen att vara
lägre det första året för att därefter successivt stiga det andra och tredje
året. Överenskommelsen medger därför viss flexibilitet för givarländerna
när det gäller inbetalning av årsbidragen.

För svensk del synes en årlig ökning av anslagen till IDA av budgetmässiga
skäl vara att föredra framför nuvarande metod med tre lika
stora anslag under påfyllnadsperioden. Därmed kommer man ifrån de
kraftiga och ur budgetteknisk synpunkt svårhanterliga ökningar som
hittills har uppstått vart tredje år. Mot den bakgrunden har regeringen
informerat IDA att man avser betala bidragen under den sjätte påfyllnaden
i stigande skala.

Som en följd av ett svenskt initiativ under den femte påfyllnadsförhandlingen
hölls ett särskilt möte våren 1978 för att se över röstreglerna
i IDA med särskild hänsyn till u-ländernas röststyrka. Vid detta möte
visade det sig inte finnas förutsättningar få gehör för att genom en
ändring av röstreglerna stärka u-ländernas inflytande. U-länderna själva
har heller inte tagit några initiativ i frågan inom Världsbanken. Det
fanns därmed ingen grund för nya svenska initiativ under den sjätte
förhandlingsomgången. Liksom i tidigare överenskommelser har emellertid
åtgärder vidtagits för att u-länderna skall kunna bibehålla sin relativa
röststyrka, som för närvarande uppgår till cirka 37 procent. Regeringen
framhåller att den fortsatt fäster stor vikt vid frågan om u-ländernas
röstandel.

Regionala utvecklingsbanker

Medlemskap i Afrikanska utvecklingsbanken (ADB) har hittills varit
förbehållet afrikanska u-länder. I syfte att bredda bankens kapitalbas för
att på längre sikt trygga dess finansiella försörjning beslöt ADB:s årsmöte
1978 att inbjuda även icke-regionala länder, däribland Sverige,
att bli medlemmar i ADB. Förhandlingarna om formerna och villkoren
för de icke-regionala ländernas medlemskap inleddes i slutet av år 1978
och avslutades i maj 1979. Regeringen kommer under innevarande budgetår
förelägga riksdagen en särskild proposition med begäran om
riksdagens godkännande av svenskt medlemskap i ADB.

Enligt överenskommelsen, som reglerar de icke-regionala ländernas
medlemskap i ADB, uppgår Sveriges totala kapitalinsats i ADB till
365 634 069 kr. Av detta har Sverige, enligt överenskommelsens bestämmelser,
åtagit sig att inbetala 25 procent eller 91 408 518 kr. i form av
fem lika stora delar under vart och ett av budgetåren 1980/81—1984/
85. För den första inbetalningen av ett svenskt medlemsbidrag till ADB
beräknar regeringen således ett bidrag för budgetåret 1980/81 till
18 281 704 kr.

UU 1979/80: 20

Regeringen föreslår i propositionen att riksdagens godkännande av
det beräknade första medlemsbidraget görs avhängigt av dess godkännande
av svenskt medlemskap i ADB.

Afrikanska utvecklingsfonden (ADF) finansieras genom bidrag från
de icke-regionala medlemsländerna. Vid utgången av år 1979 uppgick
Sveriges totala bidrag till ADF till cirka 205 milj. kr. Den andra påfyllnaden
som gäller åren 1979—1981 omfattar totalt 770 milj. dollar. Sveriges
bidrag uppgår sammanlagt till 215 506 451 kr., vilket motsvarar 6
procent av påfyllnaden. Den första inbetalningen på 71 835 484 kr., som
utgör en tredjedel av vårt totala bidrag, utbetalades under budgetåret
1979/80.

Den andra inbetalningen skall ske under budgetåret 1980/81. För detta
ändamål begär regeringen riksdagens godkännande av ett bidrag till
ADF av 71 835 484 kr.

I samband med den senaste kapitalökningen utfäste sig Sverige att i
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) teckna 675 nya kapitalandelar till
ett sammanlagt värde av 8 142 862 dollar. Härav skall 10 procent eller
67 andelar inbetalas i fyra lika stora årliga poster under vart och ett av
åren 1978—1981. De två första inbetalningarna om totalt knappt 2
milj. kr. gjordes under budgetåren 1977/78 och 1978/79. Den tredje inbetalningen
på cirka 1 milj. kr. avseende budgetåret 1979/80 kommer
att göras under våren 1980.

För den fjärde och sista inbetalningen som sker under budgetåret
1980/81 begär regeringen riksdagens bemyndigande för ett bidrag till
AsDB på 1 milj. kr.

För fyraårsperioden 1979—1982 har Sverige åtagit sig att till Asiatiska
utvecklingsfonden (AsDF) bidra med sammanlagt 122 340 900 kr.
under budgetåren 1979/80—1982/83.

Den första inbetalningen gjordes under budgetåret 1979/80.

För den andra inbetalningen, som skall göras budgetåret 1980/81,
begär regeringen riksdagens godkännande av ett bidrag på 30 585 225
kr.

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)

Det svenska bidraget under treårsperioden 1978—1980 uppgår till totalt
115 milj. kr. Om överenskommelse nås om en ny och utökad påfyllnad
av IFAD:s resurser för nästa treårsperiod kan en första inbetalning
av ett svenskt bidrag bli aktuell redan under våren 1981. Preliminärt
beräknas en sådan inbetalning uppgå till omkring 40 milj. kr.
För det totala svenska bidragsbeloppet inom ramen för en sådan påfyllnad
kommer riksdagens godkännande att inhämtas nästa budgetår.
Regeringen begär nu riksdagens godkännande av en första inbetalning
av 40 milj. kr. Skulle det årliga svenska bidraget överstiga detta belopp
kan medel tas i anspråk från den ointecknade reserven under anslaget
C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram.

3 Riksdagen 1979/80. 9 sami. Nr 20

UU 1979/80: 20

Internationellt livsmedelsbistånd

I propositionen föreslås att Sveriges ordinarie bidrag till Världslivsmedelsprogrammet
(WFP) höjs från 66 till 70 milj. kr. för vart och ett
av budgetåren 1980/81—1982/83. Bidraget är enligt propositionen till
två tredjedelar bundet till upphandling av svenska livsmedelsprodukter.

Sverige har enligt förlängningen av 1971 års konvention om livsmedelshjälp
(FAC) åtagit sig att årligen leverera 35 000 ton svenskt vete
som livsmedelshjälp. Under pågående förhandlingar om en ny konven'ion
har Sverige ställt i utsikt en årlig leverans om 40 000 ton.

För budgetåret 1980/81 föreslås i propositionen för åtagandena enligt
förlängningen av konventionen om livsmedelsbistånd ett medelsbehov
på sammanlagt 50 milj. kr.

Sverige har med riksdagens bemyndigande dessutom åtagit sig att årligen
under treårsperioden 1979/80—1981/82 hålla 40 000 ton svenskt
vete samt vissa andra svenska livsmedelsprodukter i beredskap för akuta
nödhjälpsinsatser. Beredskapslagret utgör en del av det internationella
ber edskap slagret av livsmedel för katastrofinsatser (IEFR) och har
i huvudsak ställts till WFP:s förfogande.

Med hänsyn till behovet av långfristiga åtaganden om livsmedelshjälp
bör det svenska åtagandet utsträckas t. o. m. budgetåret 1982/83.

För budgetåret 1980/81 beräknar regeringen ett medelsbehov för
nödvändig påfyllnad av det svenska livsmedelslagret på sammanlagt 55
milj. kr. inklusive lagring och frakt.

Regeringen begär således riksdagens godkännande för att täcka kostnaderna
för internationellt livsmedelsbistånd, vilka beräknas uppgå till
totalt 175 milj. kr.

Övriga organisationer

Sveriges ordinarie bidrag till FN:s hjälpprogram för Palestinaflyktingar
(UNRWA) uppgick för verksamhetsåret 1979 till 42 milj. kr.
Detta motsvarar cirka 5 procent av programmets omslutning.

Mot bakgrund av att UNRWA fortfarande befinner sig i en besvärlig
finansiell situation har Sverige för verksamhetsåret 1980 (budgetåret
19SC/S1), med förbehåll för riksdagens godkännande, utfäst ett svenskt
oidrag på 47 milj. kr. Regeringen begär riksdagens godkännande av
den gjorda utfästelsen. I enlighet med rekommendationen från
UNRWA:s generalkommissarie begär regeringen i år liksom förra
året riksdagens godkännande av utfästelser till UNRWA med samma
belopp även för verksamhetsåren 1981 och 1982. Utfästelsen har gjorts
under förutsättning att UNRWA:s roll inte väsentligt förändras till
följd av den politiska utvecklingen i Mellanöstern.

För budgetåret 1979/80 har 30 milj. kr. anslagits som ordinarie bidrag
till FN:s flyktingskommissarie (UNHCR). Därutöver har 33 milj.
kr. utbetalats i extra bidrag från bl. a. katastrofposten för insatser i

UU 1979/80: 20

Sydostasien, Afrikas horn, Uganda, södra Afrika, Angola och Nicaragua.
Sammanlagt har således 63 milj. kr. redan anslagits för UNHCR
budgetåret 1979/80. Ytterligare extrabidrag kan komma att aktualiseras
under våren 1980.

Med hänsyn till UNHCR:s ökade betydelse som kanal för flyktingbistånd
och organisationens utvidgade reguljära program begär regeringen
att riksdagen för verksamhetsåret 1981 (budgetåret 1980/81) för
enbart det reguljära programmet och utbildningsverksamheten anvisar
40 milj. kr. Därutöver bör medel ur katastrofreserven vid behov kunna
ställas till förfogande för UNHCR. Även anslagsposten Övriga multilaterala
bidrag kan, liksom tidigare, behöva tagas i anspråk.

Sveriges bidrag till UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum
(ITC) uppgår budgetåret 1979/80 till 8 milj. kr. Sverige är därmed
den största enskilda bidragsgivaren till centrets verksamhet. I åtskilliga
sammanhang har från svensk sida påtalats behovet av utökade bidrag
från övriga i-länder. Under treårsperioden 1979/80—1981/82 har Sverige
utlovat ett årligt bidrag på minst 8 milj. kr. Sverige bör, med förbehåll
för riksdagens godkännande, lämna en utfästelse om ett oförändrat
bidrag på 8 milj. kr. för verksamhetsåret 1980 (budgetåret 1980/81).

Regeringen begär vidare riksdagens bemyndigande att utlova ett årligt
bidrag på minst 8 milj. kr. t. o. m. verksamhetsåret 1982 (budgetåret
1982/83).

För budgetåret 1979/80 har 3 500 000 kr. anslagits till Importkontoret
för u-landsprodukter (1MPOD). För budgetåret 1980/81 beräknar regeringen
medelsbehovet för IMPOD:s samlade verksamhet till 3 838 000
kr. Detta medelsbehov skall täckas genom att medel om 3 500 000 kr.
anvisas för budgetåret 1980/81 samt genom att IMPOD medges rätt att
disponera en ointecknad reservation på 338 000 kr. som kvarstår från
IMPOD:s första verksamhetsår.

Övriga multilaterala bidrag

Sverige bör ha en viss finansiell beredskap att medverka i multilateralt
utvecklingssamarbete som kan aktualiseras i pågående eller kommande
internationella förhandlingar.

Förhandlingar om inrättande av en gemensam fond för buffertlagerfinansiering
för att stabilisera priserna på råvaror har pågått under flera
år inom ramen för UNCTAD. I mars 1979 nåddes slutligen en ramöverenskommelse,
och förhandlingar om en avtalstext inleddes under
hösten 1979. De väntas bli avslutade under innevarande år.

Till fonden kommer att knytas kompletterande möjligheter för finansiering
av andra råvarupolitiska åtgärder — till förmån för främst fattigare
u-länder. Exempel på sådana åtgärder är diversifiering och främjande
av exporten samt forskning. Målet för de totala bidragen till detta

UU 1979/80: 20

program har satts till 350 milj. dollar. Vid UNCTAD V utfäste en rad
länder, inklusive Sverige, frivilliga bidrag för programmet. Därutöver
kommer hälften av ett obligatoriskt grundbidrag till fonden på 1 milj.
dollar per land att avsättas till sådana åtgärder.

Sverige utfäste ett frivilligt bidrag på 24 milj. kr. Detta bidrag, liksom
hälften av det obligatoriska bidraget, kommer att belasta denna anslagspost.
Regeringen har också förklarat sig villig att överväga en eventuell
påfyllnad om så skulle erfordras.

I samband med FN:s konferens om vetenskap och teknik för utveckling
(UNCSTED) i augusti 1979 i Wien beslöt de deltagande länderna
att upprätta en interimsfond i avvaktan på ett mer utvecklat internationellt
finansieringssystem för att stärka u-ländernas inhemska vetenskapligt-tekniska
kapacitet. Fonden skall uppgå till 250 milj. dollar för
åren 1980 och 1981. En bidragskonferens kommer att anordnas i början
av år 1980, varvid Sverige avser att göra en utfästelse som svarar
mot en rimlig svensk andel av interimsfonden, dock högst 30 milj. kr.
för tidsperioden 1980/81—1981/82. Bidraget skall belasta posten Övriga
multilaterala bidrag för budgetåret 1980/81.

Ett samarbete med den Karibiska utvecklingsbanken (CDB) kan aktualiseras
under budgetåret 1980/81. Detta bör i så fall finansieras med
medel ur denna anslagspost.

Ett annat ändamål, sorn kan bli aktuellt att stödja, är FN:s transportoch
kommunikationsårtionde för Afrika. Sverige kan också komma att
behöva lämna bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA) och
till Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) för att ge kompensation för
kursförluster på tidigare lämnade bidrag, vilkas värde har knutits till
guldet eller en bestämd dollarkurs.

Liksom under tidigare budgetår bör också vissa andra multilaterala
bidrag kunna belasta denna anslagspost som årsbidrag till Röda korsets
internationella kommitté. Andra exempel är FN:s utbildnings- och forskningsinstitut
(UNITAR), FN:s center för transnationella företag
(CTNC), FN-universitetet och FN:s fond för kontroll av beroendeframkallande
medel (UNFDAC).

För posten Övriga multilaterala bidrag föreslås för budgetåret 1980/
81 ett belopp av 30 838 000 kr. Då detta belopp troligen är för knappt
tilltaget för att täcka väntade behov, kan ointecknade reservationsmedel
under detta anslag behöva tas i anspråk härför. Vid ingången av
budgetåret 1980/81 beräknas den ointecknade reservationen uppgå till
cirka 155 milj. kr.

Regeringen hemställer att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete som
förordas i det föregående,

2. godkänner utfästelsen att Sverige skall bidra till den sjätte påfyllnaden
av Internationella utvecklingsfondens (IDA) resurser med totalt

UU 1979/80: 20

1 497 240 000 kr. för budgetåren 1980/81—1982/83 inklusive en första
inbetalning på 460 000 000 kr. under budgetåret 1980/81,

3. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som
härutöver har angetts i det föregående,

4. till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret
1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 1 471 000 000 kr.

Motioner

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels motion 1979/80: 1133 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), yrkandena
2—3, nämligen att riksdagen beslutar

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om IDA:s utlåningspolitik,

3. att anslaget till FN:s kapitalutvecklingsfond höjs till 40 milj. kr.
för budgetåret 1980/81,

dels motion 1979/80: 1625 av Lars Werner m. fl. (vpk), delyrkandena
3 b)—c), nämligen

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som
leder till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av
hela biståndsanslaget, vilket innebär

b) att Sverige inom FN-systemet verkar för att biståndet inriktas på
länder som strävar efter social och ekonomisk rättvisa och politiskt och
ekonomiskt oberoende,

c) att Sverige lämnar Världsbanksgruppen.

Utskottet

I motion 1133, yrkande 3, föreslås att anslaget till FN:s kapitalutvecklingsfond
höjs till 40 milj. kr.

Ett liknande yrkande behandlades av utskottet senast vid förra riksmötet
(UU 1978/79: 27). Utskottet anförde då att Sverige näst Nederländerna
var fondens största bidragsgivare och ensam svarade för cirka
23 procent av fondens verksamhet. Det fanns mot denna bakgrund inte
någon anledning att alltför snabbt höja de svenska bidragen. Utskottet
avstyrkte därför det då aktuella yrkandet.

Situationen har inte förändrats i detta avseende. Regeringen föreslår
inför budgetåret 1980/81 en höjning av Sveriges bidrag med 5 milj. kr.
till 30 milj. kr. och förordar en utfästelse av ett lika stort bidrag för vart
och ett av de två följande budgetåren. Detta gör att Sveriges andel för
nästkommande budgetår fortsatt kommer att ligga vid cirka 25 procent
av fondens medel.

Enligt utskottets mening skulle en ytterligare höjning av bidraget till
kapitalutvecklingsfonden av den storlek motionärerna förordar riskera
att ge Sverige en alltför dominerande ställning i fonden.

Yrkande 3 i motion 1133 avstyrks därför.

UU 1979/80: 20

I samma motion, yrkande 2, föreslås att regeringen ges till känna vad
som i motionen anförs om IDA:s utlåningspolitik. Motionärerna noterar
att det svenska IDA-bidraget trots en andelsminskning ökar i absoluta
tal med drygt en kvarts miljard kronor och menar att det mot
denna bakgrund är angeläget att Sverige medverkar aktivt för att utforma
IDA:s verksamhet i enlighet med de grundläggande principerna
för det internationella utvecklingssamarbetet. Det ankommer på regeringen
att via den nordiska representanten i IDA:s exekutivstyrelse och
på annat sätt ta behövliga initiativ och informera riksdagen om detta
arbete, heter det i motionen.

Motionärerna finner det vidare förvånande att budgetpropositionen
helt förbigår den debatt om IDA:s utlåningspolitik som aktualiserats genom
att Världsbankschefen — utan hörande av IDA:s styrelse — genom
brev till en amerikansk kongressledamot avstängde ett mottagarland
från vidare utlåning från IDA. De kräver att regeringen skyndsamt
försöker få till stånd en ändring av detta beslut.

Utskottet delar motionärernas åsikt att Sverige bör verka för att
IDA:s utlåning skall utformas i enlighet med våra grundläggande biståndsprinciper.
Som framgår av propositionen präglas IDA:s verksamhet
redan av en kraftig satsning på de fattigaste u-länderna och på de
fattigaste befolkningsgrupperna inom dessa länder. Den helt dominerande
andelen av IDA:s resurser går till länder med en årsinkomst per invånare
under 300 dollar. Inemot hälften av utlåningen avser projekt för
jordbruks- och landsbygdsutveckling.

Utskottet noterar detta förhållande och utgår från att regeringen utnyttjar
sina möjligheter att ytterligare befästa IDA:s ställning som det
organ inom Världsbanksgruppen som särskilt skall se till de fattigaste
gruppernas behov.

Den amerikanska kongressen har under de gångna månaderna behandlat
USA:s utvecklingsbistånd för nästa budgetperiod, vari ingår det
tredje amerikanska delbidraget till IDA:s femte påfyllnad. Om kongressen
inte ger sitt medgivande till den femte påfyllnaden kan enligt
de regler som gäller för denna påfyllnad inte heller andra IDA-länders
bidrag utnyttjas. IDA:s verksamhet hotar då att lamslås.

Världsbankens president har i det läget sett sig föranlåten att förklara
att han ämnar avstå från att under budgetåret 1979/80 framlägga
förslag om lån till Vietnam. Denna utfästelse var när den gjordes att
betrakta som ett väsentligt element i den amerikanska kongressens behandling
av IDA-bidragen.

Den svenska regeringen har tillsammans med övriga nordiska länder
skarpt kritiserat bankens tillvägagångssätt och framhållit att beslut av
denna karaktär bör diskuteras i styrelsen. De nordiska länderna har
också förklarat att de till skillnad från banken inte anser att den ekonomiska
situationen i Vietnam är ett hinder för styrelsen att överväga
projekt i landet.

UU 1979/80: 20

Den amerikanska kongressen har nu bifallit delbetalningen till IDA.
Så länge bankens utfästelse kvarstår förändrar detta emellertid inte situationen.
Världsbankspresidentens beslut är till sin innebörd liktydigt
med att ett förbehåll knutits till bidrag till IDA.

Utskottet finner att bankens tillvägagångssätt förtjänar stark kritik.
Beslut som rör fördelningen av IDA:s resurser bör enligt svensk uppfattning
fattas på grundval av sedvanliga ekonomiska kriterier.

Utskottet, som anser att bankens tillvägagångssätt inte får bli prejudicerande,
föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört med anledning av yrkande 2 i motion 1133.

I vpk-motion 1625, delyrkande 3 c), föreslås att Sverige skall lämna
Världsbanksgruppen.

Liknande yrkanden har vid flera tidigare tillfällen behandlats och
avstyrkts av utskottet, senast i UU 1978/79: 27. Det har skett bl. a. med
hänvisning till att IDA och Världsbanken redan har ett omfattande stöd
till särskilt eftersatta befolkningsgrupper och att Världsbanksgruppen
strävar att öka detta stöd. Utskottet har också påpekat att ett svenskt utträde
ur Världsbanksgruppen skulle hänvisa u-länderna att i ökande
grad utnyttja den privata kapitalmarknaden, vilket särskilt de fattigaste
länderna skulle drabbas av.

Utskottet gör samma bedömning nu och avstyrker följaktligen delyrkande
3 c) i vpk-motion 1625.

I vpk-motion 1625, delyrkande 3 b), yrkas att FN-biståndet skall inriktas
på länder som strävar efter social och ekonomisk rättvisa och
politiskt och ekonomiskt oberoende.

Även denna fråga behandlades i fjolårsbetänkandet UU 1978/79: 27.
Utskottet hänvisade då till Sveriges starka stöd till UNDP, vars verksamhet
i hög grad är inriktad på de fattigaste länderna. I budgetpropositionen
föreslås en höjning av Sveriges bidrag till UNDP från 300 milj.
kr. till 320 milj. kr. Bidraget till UNDP:s särskilda verksamhet till
förmån för de minst utvecklade länderna föreslås fortsatt till 30 milj. kr.
för kommande budgetår.

Sverige och övriga nordiska länder avser att fortsätta strävandena att
stärka UNDP och i ökande utsträckning inrikta organisationens arbete
på de fattigaste länderna. Vårt intresse av att åstadkomma en långsiktig
finansiering av UNDP är ett led i detta arbete.

En andel av UNDP:s landprogrammerade åtaganden skall enligt organisationens
biståndskriterier gå till länder vars regimer visat vilja till
social utjämning. Regeringen har lagt vikt vid att befästa och om möjligt
ytterligare öka denna andel.

Med det ovan anförda får delyrkande 3 b) i vpk-motion 1625 anses
besvarat.

Som framgår av propositionen avser regeringen under innevarande

UU 1979/80: 20

riksmöte förelägga riksdagen en proposition angående svenskt medlemskap
i Afrikanska utvecklingsbanken (ADB). Denna proposition har nu
framlagts (1979/80: 130). Regeringen föreslår i budgetpropositionen att
riksdagen, med förbehåll för sitt godkännande av propositionen, nu
anvisar 18 281 704 kr. som en första inbetalning avseende budgetåret
1980/81 av Sveriges medlemsbidrag till banken.

Utskottet har ingen erinran mot detta förslag.

Utskottet tillstyrker förslagen i avsnitt C 1 i budgetpropositionen och
hemställer sålunda

att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete
som förordas i propositionen,

2. med avslag på motion 1979/80: 1133, yrkande 3, godkänner
vad som förordas i propositionen rörande bidrag till FN:s kapitalutvecklingsfond,

3. med avslag på motion 1979/80: 1625, delyrkande 3 c), avseende
utträde ur Världsbanksgruppen, godkänner den gjorda
utfästelsen att Sverige skall bidra till den sjätte påfyllnaden av
Internationella utvecklingsfondens (IDA) resurser med totalt
1 497 240 000 kr. för budgetåren 1980/81—1982/83 inklusive
en första inbetalning på 460 000 000 kr. under budgetåret
1980/81,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
med anledning av yrkande 2 i motion 1133 rörande IDA.s utlåningspolitik,

5. förklarar motion 1979/80: 1625, delyrkande 3 b), avseende
FN-biståndets inriktning besvarad med vad utskottet anfört,

6. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden
gentemot internationella biståndsprogram som härutöver angivits
i propositionen,

7. med bifall till budgetpropositionens förslag till Bidrag till internationella
biståndsprogram för budgetåret 1980/81 anvisar
ett reservationsanslag av 1 471 000 000 kr.

4. Bilateralt utvecklingssamarbete (C 2)

4.1 Allmänt (anslagsram, biståndets inriktning, länderkoncentration, resultatvärdering
m. m.)

Propositionen (s. 60—65)

Anslaget till bilateralt utvecklingssamarbete, som under innevarande
budgetår uppgår till 2 850 milj. kr., föreslås i propositionen öka med

res. 2 (s)

UU 1979/80: 20

cirka 403 milj. kr. till 3 253 milj. kr. för budgetåret 1980/81. SIDA hade
i sin anslagsframställning föreslagit en höjning med 527 milj. kr.

Medlen för bilateralt utvecklingssamarbete tas i anspråk för långsiktigt
utvecklingssamarbete med enskilda länder, vissa insatser i Latinamerika
och Karibien, vissa landprogramkostnader, stöd till befrielserörelser
och flyktingar m. m. i södra Afrika, särskilda program, katastrofbistånd,
bidrag till enskilda organisationer, bredare samarbete samt fonden
för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND). Fr. o. m.
budgetåret 1980/81 föreslås den del av kostnaderna för biståndskontor,
som tidigare har redovisats under det bilaterala anslaget, redovisas under
anslaget C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA).

Det nu föreslagna beloppet för bilateralt utvecklingssamarbete är cirka
125 milj. kr. lägre än vad SIDA har föreslagit. Någon ofördelad reserv
enligt SIDA:s framställning har inte upptagits. På flertalet punkter har
i övrigt SIDA:s förslag till medelstilldelning för olika ändamål godtagits.
De avvikelser som förordas inom den i förhållande till SIDA:s förslag
lägre medelsramen framgår av nedanstående tabell. Rörande inriktningen
av det bilaterala biståndet framhålls i propositionen särskilt
följande.

Tonvikten på svenska insatser i södra Afrika bör befästas under kommande
budgetår. Landramarna höjs för samtliga frontstater. I enlighet
med SIDA:s förslag föreslås särskilt stora ökningar för Mogambique och
Zambia. Vidare ansluter sig propositionen till SIDA:s förslag om att
kraftigt öka anslagsposten för humanitärt stöd till flyktingar och befrielserörelser
m. m. i södra Afrika. Dessutom förutses att medel ur anslagsposten
Katastrofer m. m. kan komma att tas i bruk för under budgetåret
uppkommande behov i södra Afrika.

Utvecklingen i Zimbabwe kan komma att aktualisera betydande
svenska insatser.

För Vietnam föreslås en ram på 365 milj. kr., vilket är 35 milj. kr.
mindre än vad som har förordats av SIDA.

SIDA har vidare föreslagit att 30 milj. kr. anvisas för stöd till flyktingar
i Sydostasien under en särskild anslagspost. Med tanke på svårigheten
att redan nu bedöma behovet och långsiktigheten i de insatser,
som bör göras för denna flyktingkategori, är det enligt propositionen
inte ändamålsenligt att uppföra medel härför på en särskild anslagspost.
Kostnaderna för de betydande hjälpinsatser i Sydostasien, som förutses
under det närmaste budgetåret, kommer i stället att belasta anslagsposten
Katastrofer m. m.

En ny anslagspost föreslås för vissa insatser i Latinamerika och Karibien.
Dessa insatser avser, förutom ett fullföljande av det humanitära
biståndet i regionen, stöd till Nicaragua, Dominikanska republiken och
Jamaica. I fråga om Nicaragua föreslås en fortsättning på det katastrofoch
återuppbyggnadsbistånd, som har lämnats under budgetåret 1979/

UU 1979/80: 20

80. För ändamålet beräknas ett medelsbehov av 30 milj. kr. För Dominikanska
republiken avsätts ett belopp på 10 milj. kr. under budgetåret
1980/81 för återuppbyggnadsinsatser efter den orkankatastrof, som har
drabbat landet under år 1979. För Jamaica föreslås det bredare samarbete,
som pågår, förstärkas med 10 milj. kr. i form av importstöd mot
bakgrund av den betalningsbalanskris som landet för närvarande genomgår.

På anslagsposten Bredare samarbete m. m. har, förutom 55 milj. kr.
för fullföljande av programmet för bredare samarbete, även upptagits
60 milj. kr. för en del av den statliga subventioneringen av s. k. blandade
krediter samt för vissa kostnader för det särskilda exportkreditgarantisystem
för fattiga u-länder som berörts under avsnittet om bilateral
u-landspolitik.

Utrikesutskottet begärde i sitt betänkande (UU 1978/79: 27) över
prop. 1978/79: 100 (bil. 6) en översyn av det bilaterala biståndets fördelning
och innehåll. Riksdagen biföll utskottets förslag (rskr 1978/79:
295). Regeringen har i juni 1979 beslutat att ge SIDA i uppdrag att inkomma
med material som belyser utvecklingen i programländerna och
erfarenheterna av samarbetet med dessa. Inför nästa års budgetproposition
bör det därmed föreligga ett underlag för den av riksdagen begärda
översynen av samarbetet med programländerna. Föredraganden
finner i likhet med SIDA under sådana omständigheter ingen anledning
att i budgetpropositionen föreslå någon omprövning av samarbetet
med dessa länder. I detta sammanhang erinras om att riksdagen redan
har beslutat att det långsiktiga utvecklingssamarbetet skall upphöra med
Cuba, Portugal och Tunisien för att ersättas av samarbete i andra former.
Genom dessa beslut åstadkoms redan en viss koncentration i programlandskretsen.
Därtill kommer att utvecklingssamarbetet med Somalia
enligt riksdagens beslut kommer att begränsas till ett treårigt avtal
om bistånd på fiskeområdet. Detta avtal avses löpa t. o. m. budgetåret
1981/82.

Fördelningen av det bilaterala biståndet på länder och andra ändamål
under innevarande budgetår liksom SIDA:s resp. regeringens förslag till
medelsfördelning under nästa budgetår framgår av följande ur budgetpropositionen
hämtade tabell:

UU 1979/80: 20

Bilateralt bistånd budgetåren 1979/80 — 1980/81

Fördelning på mottagarländer och andra ändamål (milj. kr.)

Medelsram Förslag till medelsram 1980/81
1979/80 SIDA Föredraganden

Angola	70	80	80
Bangladesh	120	135	130
Botswana	60	65	65
Cuba	30	—	—
Etiopien	70	75	75
Guinea-Bissau	55	55	55
Indien	290	320	310
Kap Verde	23	35	30
Kenya	95	105	105
Laos	45	50	50
Lesotho	14	15	15
Mogambique	140	180	180
Pakistan	40	40	40
Portugal	40	40	40
Somalia	15	15	15
Sri Lanka	90	100	100
Swaziland	10	10	10
Tanzania	345	380	380
Tunisien	25	25	25
Vietnam	400	400	365
Zambia	105	130	130
Vissa insatser i Latinamerika
och Karibien1	302	402	80
Vissa landprogramkostnader	34	40	40
Befrielserörelser och flyktingar
m. m. i södra Afrika	120	150	150
Särskilda program	175	219	195
Katastrofer m. m.	209	290*	314
Enskilda organisationer	110	130	125
Bredare samarbete m. m.	51	60	115
Fonden för industriellt samarbete
med u-länder	39	34	34
Ofördelat	—	140	—
Summa	2 8504	3 358®	3 253

1 Posten avser utöver humanitärt bistånd också medel för Nicaragua och Karibien.

2 Detta belopp avser endast insatser för humanitärt bistånd.

3 Beloppet motsvarar de av SIDA föreslagna medelsramama för katastrofer,
humanitärt bistånd till Sydostasien samt stöd till Östafrikanska utvecklingsbanken.

4 Beloppet har minskats med 22,7 milj. kr. avseende kostnader för drift och
arvodesanställd personal vid SIDArs biståndskontor, som i stället har tillförts
anslaget C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA).

5 Under det bilaterala anslaget har SIDA i sin anslagsframställning också beräknat
medel om 19,3 milj. kr. för rekrytering och utbildning av fältpersonal.
SIDA:s förslag till bilateralt anslag uppgår därmed totalt till 3 377 milj. kr.
Kostnader för rekrytering och utbildning av fältpersonal redovisas liksom tidigare
under anslaget C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA).

Motioner

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels motion 1979/80: 359 av Mårten Werner m. fl. (m), vari hemställs -

UU 1979/80: 20

att riksdagen hos regeringen anhåller om sådan utvärdering av svenska
biståndsinsatser som i motionen anförs,

dels motion 1979/80: 1127 av Gunnar Oskarson m. fl. (m), vari hemställs 1.

att riksdagen hos regeringen begär en översyn och redovisning av
möjligheterna att åstadkomma en effektiv resultatvärdering av svenska
biståndsinsatser,

2. att riksdagen beslutar uttala att de synpunkter som framförs i motionen
beaktas i dialogen med mottagarländer för svenskt bistånd,

3. att riksdagen beslutar ompröva biståndspolitiken gentemot mottagarländer
som för angreppskrig och/eller åsidosätter de mänskliga frioch
rättigheterna,

dels motion 1979/80: 1133 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), yrkandena
1 och 4, nämligen att riksdagen beslutar

1. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om riktlinjerna för den svenska biståndspolitiken,

4. att anslaget för bilateralt utvecklingssamarbete i förhållande till
regeringens förslag minskas med 1,7 milj. kr. till 3 251,3 milj. kr.,

dels motion 1979/80: 1625 av Lars Wemer m. fl. (vpk), delyrkande
3 d), nämligen

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som
leder till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av hela
biståndsanslaget, vilket innebär

d) att regeringen inför nästa riksmöte presenterar riktlinjer för en avveckling
av biståndet till Kenya, Lesotho, Swaziland, Pakistan, Indien
och Bangladesh.

Utskottet

I yrkande 1 i motion 1133 föreslås att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om riktlinjerna för
den svenska biståndspolitiken.

I motionen noteras att åtskilliga bedömningar och förslag i Brandtkommissionens
nyligen framlagda rapport överensstämmer med den
politik för samarbete med de fattiga länderna som utformades under
1960-talet och första hälften av 1970-talet av den svenska socialdemokratin.
Mot denna bakgrund finns, anförs det, skäl att kritiskt uppmärksamma
två drag i den borgerliga biståndspolitik som förts därefter:
dels det minskade intresset att ta fasta på stödet till u-ländernas
oberoende när det gäller fördelning av det landinriktade biståndet, dels
den ökade kommersialiseringen av det bilaterala biståndet. Som exempel
på en minskad vikt vid ekonomiskt och politiskt oberoende nämns avbrytandet
av biståndet till Cuba, den svaga ökningen av anslaget till

UU 1979/80: 20

Angola, nedskärningen av landramen för Vietnam och det begränsade
stödet till Nicaragua.

Bland exempel på en ökad kommersialisering hänvisas till avsättning
av biståndsmedel för s. k. blandade krediter, fortsatt uppbyggande av
SWEDFUND:s resurser med biståndsmedel, ökning av det bundna biståndet
samt tillkomsten av nya organ med delvis andra mål än de fastlagda
biståndspolitiska och därmed förknippade svårigheter när det
gäller samordningen av en enhetlig svensk u-landspolitik.

För att skydda biståndet från en kvalitetsförsämring anses det angeläget
att riksdagen fastslår att i varje fall en procent av BNP skall avsättas
för bistånd att användas enligt de fastlagda principerna för vårt
internationella utvecklingssamarbete.

Utskottet konstaterar att de flesta i motionen generellt anförda exemplen
också i mera specificerad form framförts i andra yrkanden i samma
motion. De behandlas på andra platser i detta betänkande.

Det finns emellertid anledning här understryka att det i utskottet vid
tidigare tillfällen rått full enighet om de fyra huvudmålen för den
svenska biståndspolitiken: resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning,
ekonomisk och politisk självständighet samt en demokratisk
samhällsutveckling i mottagarländerna. Dessa mål äger fortfarande full
giltighet.

I propositionen föreslås kraftigt ökat stöd till befrielserörelserna i södra
Afrika. Sverige tillhör vidare de större bilaterala biståndsgivarna i
Nicaragua och Angola. Vietnam är Sveriges näst största biståndsmottagarland.
Reduceringen av landramen för detta land beror på att kapitalkostnaderna
för Bai Bang-projektet nu minskar.

Beträffande yrkandets senare del finner utskottet att den begränsade
medverkan av svenskt näringsliv i biståndsprojekt inom ramen för vissa
nya institutioner inte kan karakteriseras som någon kommersialisering
av det svenska biståndet. Ett visst utnyttjande i biståndssammanhang
av svensk industris kunskaper och erfarenhet utgör däremot en vidgad
resursbas för utvecklingsändamål och tillmötesgår ofta framförda önskemål
från u-ländernas sida.

Utskottet kan inte stödja den i yrkandet föreslagna enprocentsbegränsningen.
Hela biståndsanslaget skall generellt sett följa de biståndspolitiska
målen. Detta innebär inte att varje enskilt belopp som tillförs uländerna
från den svenska biståndsbudgeten nödvändigtvis uppfyller
samtliga biståndskriterier. Något sådant vore inte heller möjligt att kräva.
Det svenska bilaterala utvecklingsbiståndet omfattar många biståndstyper.
Inom ramen för landprogrammeringen har det mottagande landet
ett betydande eget ansvar för den slutliga användningen av enskilda
belopp.

Det traditionella importstödet är också exempel på en biståndsform
för vilken Sveriges möjligheter att ställa höga krav på måluppfyllelse är
begränsad.

UU 1979/80: 20

Mot bakgrund av det anförda avstyrks yrkande 1 i motion 1133.

I yrkande 2 i motion 1127 föreslås att riksdagen beslutar uttala att de
synpunkter som framförs i motionen beaktas i dialogen med mottagarländer
för svenskt bistånd. I yrkande 3 i samma motion hemställs att
riksdagen beslutar ompröva biståndspolitiken gentemot mottagarländer
som för angreppskrig och/eller åsidosätter de mänskliga fri- och rättigheterna.

I motionen anförs bl. a. att medborgarnas biståndsvilja påverkas av
ett ensidigt val av mottagarländer ur kretsen av socialistiska enpartistater.
Detta skapar en avog inställning hos stora medborgargrupper till
bistånd över huvud taget. Det kan också, framhålls det i motionen, vara
av intresse att studera de svenska mottagarländernas agerande i internationell
politik, t. ex. vid röstningen på en resolution i FN:s generalförsamling
med anledning av den sovjetiska invasionen i Afghanistan.
I resolutionen krävdes ett sovjetiskt tillbakadragande av trupperna och
fastslogs att afghanska folket har rätt att självt välja regering utan inblandning
utifrån. Bland de få länder som röstade mot resolutionen
återfanns bl. a. Cuba, Vietnam, Angola, Laos, Etiopien och Mozambique
— länder som under innevarande budgetår tillsammans uppburit svenskt
bistånd med 755 milj. kr.

Mottagarländernas inställning till och respekt för de grundläggande
mänskliga rättigheterna utgör, heter det vidare i motionen, en annan
avgörande faktor för hur svenskt bistånd kommer att utvecklas i framtiden.
Långvariga och allvarliga kränkningar av grundläggande mänskliga
rättigheter bör kunna påverka vår beredvillighet att fortsätta samarbetet
med enskilda u-länder.

Av motiveringen till yrkandet om omprövning av biståndspolitiken
gentemot mottagarländer som för angreppskrig framgår att det bl. a.
är Cuba, Etiopien, Tanzania och Vietnam som närmast åsyftas.

Utskottet, som behandlar yrkandena 2 och 3 i ett sammanhang, vill i
fråga om mottagarkretsen för svenskt bistånd i första hand erinra om
den av riksdagen redan begärda (rskr 1978/79: 295) översynen av det
bilaterala biståndets fördelning och innehåll. Regeringen har med anledning
därav givit SIDA i uppdrag att inkomma med material, som belyser
utvecklingen i programländerna och erfarenheterna av samarbetet
med dessa. SIDA har inlett detta arbete och upplyst att en bedömning
av materialet kommer att göras av styrelsen i samband med anslagsframställningen
för budgetåret 1981/82. I avvaktan på regeringens förslag
på grundval av SIDA:s synpunkter anser utskottet att några förändringar
för närvarande inte bör vidtas i kretsen av huvudmottagarländer
för svenskt bistånd. Utskottet håller fast vid de av regering och
riksdag gemensamt omfattade fyra huvudmålen för biståndspolitiken.

Frågan om avbrytande av bistånd till länder där grundläggande

UU 1979/80: 20

mänskliga rättigheter systematiskt utsätts för allvarliga kränkningar
eller vilka bedriver angreppskrig måste sättas i relation till de huvudkriterier
som gäller för avbrytande eller avveckling av bilateralt utvecklingssamarbete.
I prop. 1977/78: 135 om riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete
m. m. redovisas dessa huvudprinciper. Det var enligt
propositionen i fråga svårt att förutse de situationer som kan föranleda
ett omedelbart avbrytande av biståndssamarbetet, något som hittills
skett i ett fall och som följd av en statskupp. Man kunde enligt propositionen
emellertid inte utesluta att det kan inträffa så grundläggande
förändringar i ett mottagarlands politik att det blir aktuellt att omedelbart
avbryta samarbetet.

I anslutning därtill konstaterade utskottet (UU 1978/79: 1) att det erbjuder
stora svårigheter att uppställa allmängiltiga och entydiga regler
för de olika situationer då ett avbrytande eller ett avvecklande av bistånd
kan bli aktuellt på grund av händelser eller åtgärder i mottagarlandet
vilka på ett mer eller mindre genomgripande sätt rubbar förutsättningarna
för utvecklingssamarbetet. En prövning måste därför sist
och slutligen göras i de enskilda fallen, anförde utskottet, som avstyrkte
de motioner av samma innebörd som då var aktuella.

Utskottet framhöll på liknande sätt i sitt fjolårsbetänkande (UU 1978/
79: 27) att biståndssamarbete bygger på långsiktiga förutsättningar och
att ett plötsligt avbrytande av sådant samarbete är ett mycket allvarligt
steg som kan åstadkomma stor skada för båda parter i samarbetet liksom
för de människor vi vill bispringa. Fasthållandet vid denna grundregel
i fråga om utvecklingssamarbete varken hindrar eller utesluter
emellertid, ansåg utskottet, politiska avståndstaganden från mottagarländernas
utrikes eller inrikes agerande, när sådana avståndstaganden
framstår som motiverade.

Utskottet vidhåller dessa ståndpunkter.

Mot bakgrund av det anförda avstyrks yrkandena 2 och 3 i motion
1127.

I yrkande 4 i motion 1133 föreslås att anslaget för bilateralt utvecklingssamarbete
i förhållande till regeringens förslag minskas med 1,7
milj. kr. till 3 251,3 milj. kr.

Förslaget hänger samman med yrkande 20 i samma motion, i vilket
föreslås en höjning av anslaget C 3. Information med 1,7 milj. kr. utöver
regeringens förslag. I motionen förutsätts att detta belopp skulle
tas från katastrofmedlen under anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete.
Utskottet har avstyrkt yrkande 20, vilket framgår på annan
plats i detta betänkande.

Följaktligen avstyrks också yrkande 4 i motion 1133.

I delyrkande 3 d) i vpk-motion 1625 hemställs att regeringen inför
nästa riksmöte presenterar riktlinjer för en avveckling av biståndet till
Kenya, Lesotho, Swaziland, Pakistan, Indien och Bangladesh.

UU 1979/80: 20

Utskottet har ovan, i sin behandling av motion 1127, hänvisat till den
pågående översynen av utvecklingen i programländerna och erfarenheterna
av samarbetet med dessa. Utskottet anser även beträffande det nu
aktuella yrkandet att regeringens förslag och synpunkter med anledning
av översynen bör avvaktas innan utskottet tar ställning till eventuella
förändringar i kretsen av huvudmottagare av svenskt bistånd.

Utskottet torde därför om ett år få tillfälle att återkomma till frågan
om länderkoncentrationen.

Mot bakgrund av det anförda avstyrks delyrkande 3 d) i vpk-motion
1625.

Frågan om utvärdering och effektiv resultatvärdering av svenska biståndsinsatser
tas upp dels i motion 359, dels i yrkande 1 i motion 1127.

I den förra hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om sådan
utvärdering av svenska biståndsinsatser som anförs i motionen. I denna
understryks att det är nödvändigt att allmänheten får allsidig information
om biståndsläget i de u-länder som under många år varit mottagare
av ansenliga svenska gåvobelopp.

I motion 1127 föreslås att riksdagen hos regeringen begär en översyn
och redovisning av möjligheterna att åstadkomma en effektiv resultatvärdering
av svenska biståndsinsatser. I motionen anförs att en effektiv
resultatvärdering bör vara inbyggd i varje biståndsinsats och omhänderhas
av såväl SIDA-personal som externa konsulter.

Under anslagsposten Särskilda program finns en särskild anslagspost
för Insatsförberedelser och resultatvärdering. För budgetåret 1980/81
föreslås ett belopp om 20 milj. kr. för ändamålet. Utnyttjandegraden
av anslagsposten var 1976/77 9,1 milj. kr., 1977/78 12,6 milj. kr. och
1978/79 13,9 milj. kr. Av utbetalade medel har mer än 60 procent gått
till verksamhet som avser SIDArs programländer.

Frågan om resultatvärdering behandlades ingående av utskottet i betänkandet
över förra årets budgetproposition med anledning av en motion
i samma ämne (UU 1978/79: 27).

Utskottet delar motionärernas inställning att en granskning av biståndets
resultat bör ingå som ett viktigt led i utvecklingssamarbetet. En
sådan granskning och bedömning sker också fortlöpande.

SIDA har under årens lopp byggt upp ett omfattande system för
uppföljning och resultatvärdering av svenska biståndsinsatser. Systemet
syftar både till att förstärka mottagarländernas egna möjligheter att
planera och resultatvärdera biståndet och till att förbättra SIDA:s metoder
och system för resultatvärdering. Grundvalen för verksamheten
utgörs av det villkor om rapportering som skrivs in i varje enskilt insats-
och samarbetsavtal med mottagarländerna. Vid behov kan SIDA
ställa personalbistånd till mottagarlandets förfogande så att det på ett
tillfredsställande sätt kan utföra sina åligganden i detta hänseende.

UU 1979/80: 20

Härutöver görs på de svenska biståndskontoren projekt- och sektorgenomgångar
som i kvartalsrapporter föreläggs SIDA:s styrelse.

Huvudansvaret för en resultatvärdering i egentlig mening ligger emellertid,
såsom konstaterades i den biståndspolitiska utredningen och i
därefter av utskottet och riksdagen godkända riktlinjer, hos mottagarlandets
myndigheter, särskilt som det med landprogrammeringsmetoden
är svårt att skilja ut just de svenskfinansierade insatsernas effekter från
utvecklingsplaneringens totala effekt. En sådan resultatvärdering blir
ju till sist en fråga om granskning av delar av mottagarlandets egen utvecklingspolitik.

Utvärderingar av denna art sker i stor utsträckning av fristående
konsulter och experter anlitade av SIDA. Olika delar av SIDA:s egen
verksamhet har under 1970-talet varit föremål för grundliga analyser
av RRV. Också riksdagens revisorer har genomfört granskningar av vissa
delar av biståndsverksamheten.

Ett omfattande offentligt material föreligger således på detta område.
SIDA söker ur detta välja ut och för publicering färdigställa en del
av de rapporter som kan tänkas ha ett större allmänt intresse. Hittills
har ett 40-tal sådana rapporter och studier publicerats.

Sammanfattningsvis finner utskottet — liksom i förra årets betänkande
— det angeläget att en fortlöpande granskning äger rum både av de
allmänna effekterna av biståndet och av biståndets effektivitet, definierad
som graden av måluppfyllelse. Utskottet konstaterar likaså att
SIDA är väl medvetet om detta och att en resultatvärdering i de av
motionärerna nämnda avseendena redan görs av verket och av av verket
anlitade experter inom ramen för de begränsningar som betingas av
landprogrammeringens principer. Utskottet utgår ifrån att SIDA även
i fortsättningen utnyttjar de möjligheter den löpande kontakten med
mottagarländerna erbjuder för att åstadkomma bästa möjliga överensstämmelse
mellan biståndets resultat och de svenska biståndspolitiska
målen. Vidare förutsätter utskottet att fristående expertis också i fortsättningen
kommer att anlitas för granskning av olika delar av biståndsprogrammen.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion 359 och yrkande
1 i motion 1127.

4.2 Bundet bistånd och upphandling i Sverige

Propositionen (s. 65—66)

Med bundet bistånd avses gåvobistånd i form av varor eller tjänster,
som är förhandsbestämt till upphandling i Sverige. I fråga om landdestinerat
bistånd förekommer bundet bistånd endast inom det s. k. importstödet.
Katastrofbistånd i form av varor eller tjänster upphandlade i

4 Riksdagen 1979/80. 9 sami. Nr 20

UU 1979/80: 20

Sverige samt naturabidrag till internationella livsmedelsprogram räknas
också till bundet bistånd.

Det bundna biståndet för budgetåret 1979/80 uppgår till cirka 650
milj. kr. eller 14,8 procent av de totala biståndsanslagen. För budgetåret
1980/81 föreslås en ram för det bundna biståndet på 740 milj. kr. Detta
motsvarar i förhållande till innevarande budgetår en oförändrad andel
bundet bistånd av de totala biståndsanslagen.

Bindning av biståndet kan medföra nackdelar för u-länderna. Sverige
bör därför, heter det i propositionen, fortsätta att inom OECD:s
kommitté för utvecklingsbistånd (DAC) verka för en internationell
överenskommelse om avbindning av bistånd. En sådan överenskommelse
skulle också ligga i den svenska exportnäringens intresse mot bakgrund
av att flertalet andra i-länder i dag binder en betydligt högre andel
av sitt bistånd än Sverige. De initiativ till förnyade avbindningsdiskussioner,
som Sverige har tagit inom DAC, har hittills inte lett till
några påtagliga resultat. I detta läge är det, enligt propositionen, inte
rimligt att föreslå en sänkning av den andel av vårt bistånd som binds
till upphandling i Sverige.

SIDA redovisar att cirka 40 procent av de totala biståndsanslagen under
budgetåret 1977/78 har utnyttjats för upphandling av varor och
tjänster i Sverige. Någon motsvarande beräkning av upphandling under
budgetåret 1978/79 har inte gjorts, men man torde kunna räkna med
att andelen var ungefär lika stor för detta budgetår. Enligt SIDA:s uppskattningar
skulle det totala återflödet av biståndsmedel till Sverige
endast till en tredjedel bestå av bundet bistånd.

Mottagarländernas upphandling i Sverige har ökat under de senaste
åren. Detta förefaller mindre sammanhänga med bindningsgraden än
med andra faktorer, t. ex. landramens storlek. Flera länder, som t. ex.
Angola, Bangladesh, Pakistan, Sri Lanka, Vietnam och Zambia, har
gjort betydande upphandlingar i Sverige med obundna medel.

De internationella organisationernas upphandling i Sverige är alltjämt
ringa i förhållande till de svenska bidragen. Detta gäller främst FNorganen.
I viss utsträckning beror detta på de traditionella band som
existerar mellan de gamla kolonialmakterna och stora delar av u-världen.

Regeringen har därför aktivt verkat för att upphandlingsdelegationer
från de internationella organisationerna besöker Sverige. Den direkta
informationsverksamheten till företagen har också intensifierats. För
budgetåret 1980/81 planeras viss förstärkning av utrikesrepresentationens
resurser för projektbevakning. I propositionen uttalas förhoppningen
att dessa initiativ skall leda till förbättrade möjligheter för svenska
företag att hävda sig i konkurrensen om internationellt finansierade projekt.

UU 1979/80: 20

Motion

I detta sammanhang behandlar utskottet motion 1979/80: 1625 av
Lars Werner m. fl. (vpk), delyrkande 3 j), nämligen

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som
leder till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av
hela biståndsanslaget, vilket innebär

j) att allt bistånd skall lämnas obundet.

Utskottet

I delyrkande 3 j) i vpk-motion 1625 föreslås att allt bistånd skall lämnas
obundet.

Utskottet behandlade i fjol ett yrkande av samma innebörd (UU
1978/79: 27). Utskottet hänvisade då bl. a. till Sveriges strävan att de
s. k. avbindningsförhandlingama som tidigare förts i OECD:s kommitté
för utvecklingsbistånd (DAC) skulle återupptas samt till Sveriges
beredvillighet att ansluta sig till en internationell överenskommelse om
avbindning som omfattar den största delen av det internationella biståndsflödet.
Utskottet hemställde om bifall till budgetpropositionens
förslag om sänkning av ramen för det bundna biståndet från 17,4 procent
till 14,8 procent av de totala biståndsanslagen och avstyrkte följaktligen
det då aktuella motionsyrkandet.

I årets budgetproposition föreslås en oförändrad andel bundet bistånd.
Vidare bekräftas regeringens beredvillighet att söka nå en överenskommelse
inom DAC. En sådan överenskommelse skulle också, påpekas det,
ligga i den svenska exportnäringens intresse mot bakgrund av att flertalet
andra i-länder i dag binder en betydligt högre andel av sitt bistånd.
De initiativ till förnyade diskussioner, som Sverige har tagit
inom DAC, har emellertid hittills inte lett till några påtagliga resultat.
Utskottet anser, i likhet med propositionen, inte rimligt att nu företa
någon ytterligare sänkning av andelen bundet bistånd. Sverige bör
emellertid vid framtida förhandlingar fortsätta att driva kravet på en
internationell överenskommelse om avbindning.

Utskottet avstyrker delyrkande 3 j) i vpk-motion 1625.

4.3 Samarbete med enskilda länder
Propositionen (s. 67—93)

I propositionen redogörs närmare för pågående och planerat utvecklingssamarbete
m. m. med Angola, Bangladesh, Botswana, Etiopien,
Guinea-Bissau, Indien, Kap Verde, Kenya, Laos, Lesotho, Mozambique,
Pakistan, Portugal, Somalia, Sri Lanka, Swaziland, Tanzania, Tunisien,
Vietnam och Zambia.

UU 1979/80: 20

Motioner

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels motion 1979/80: 231 av Lars Werner m. fl. (vpk), delyrkande
1 c), nämligen

1. att riksdagen hos regeringen hemställer

c) att Kampuchea tas upp som mottagarland i det långsiktiga svenska
biståndsprogrammet,

dels motion 1979/80: 478 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkande 2,
nämligen att riksdagen beslutar

2. anhålla att regeringen inleder ett samarbete med PDRY (Demokratiska
folkrepubliken Yemen) om bestämda utvecklingsprojekt som
kan anpassas till Yemens flerårsplaner,

dels motion 1979/80: 479 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkande 2,
nämligen

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag att Nicaragua
snarast tas upp som programland i den svenska biståndsverksamheten,

dels motion 1979/80: 1133 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), yrkandena
5—8, nämligen att riksdagen beslutar

5. att medelsramen för bistånd till Angola utöver regeringens förslag
höjs med 40 milj. kr. till 120 milj. kr. för budgetåret 1980/81,

6. att medelsramen för bistånd till Kap Verde utöver regeringens
förslag höjs med 5 milj. kr. till 35 milj. kr. för budgetåret 1980/81,

7. att Tanzania utöver den av regeringen föreslagna medelsramen erhåller
ett extra bistånd ur katastrofbiståndsanslaget på 40 milj. kr. budgetåret
1980/81,

8. att medelsramen för bistånd till Vietnam utöver regeringens förslag
höjs med 35 milj. kr. till 400 milj. kr. för budgetåret 1980/81,

dels motion 1979/80: 1622 av Tore Nilsson (m), vari hemställs

att riksdagen uttalar att svenskt stöd inte skall utgå till det indiska
familjeplaneringsprojektet,

dels motion 1979/80: 1625 av Lars Werner m. fl. (vpk), delyrkandena
3 e)—g), nämligen

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som
leder till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av
hela biståndsanslaget, vilket innebär

e) att biståndet till Bangladesh, Indien, Lesotho, Zambia och Kenya
bibehålls på oförändrad nivå,

f) att biståndet till Angola höjs till 100 milj. kr., till Vietnam till 450
milj. kr., till Laos till 75 milj. kr., till Guinea-Bissau till 70 milj. kr.,

g) att biståndet till Cuba skall återupptas och för budgetåret 1980/81
uppgå till 70 milj. kr.

UU 1979/80: 20

Utskottet

Angola

I motion 1133 föreslås att medelsramen för Angola utöver regeringens
förslag skall höjas med 40 milj. kr. till 120 milj. kr. för budgetåret
1980/81. I vpk-motion 1625 föreslås att medelsramen för Angola höjs
med 20 milj. kr. till 100 milj. kr. för budgetåret 1980/81.

Såväl SIDA som regeringen har för nästa budgetår föreslagit en medelsram
för Angola på 80 milj. kr., dvs. 10 milj. kr. mer än under innevarande
budgetår.

Angola blev programland för svenskt bistånd år 1977. Sverige hör
till de stora bidragsgivarna till Angola. Inte mindre än 60 procent av
biståndet från DAC-länderna kommer från Sverige.

Under budgetåren 1977/78 och 1978/79 utnyttjades totalt 100 milj.
kr. — drygt 90 procent av tillgängliga medel — för importstöd. Huvuddelen
av inköpen har skett i Sverige. Innevarande budgetår används 46
milj. kr. för importstöd. Av resterande medel utgår 20 milj. kr. för insatser
inom fiske- och hälsovårdssektorerna. I det utvecklingsskede som
Angola f. n. befinner sig tycks landet inte i första hand ha behov av ett
ökat betalningsbalansstöd. Bristen på tekniskt utbildad personal och
administrativ erfarenhet utgör i stället de främsta hindren i utvecklingsprocessen.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag om landram för Angola,
som är identiskt med vad SIDA föreslagit. Katastrofmedel torde också
kunna tas i anspråk för eventuella extra insatser i form av livsmedelsbistånd
eller flyktingstöd.

Utskottet avstyrker mot denna bakgrund yrkande 5 i motion 1133 liksom
delyrkande 3 f) i vpk-motion 1625, det sistnämnda såvitt gäller
höjning av landramen för Angola.

Indien

I motion 1622 hemställs att riksdagen uttalar att svenskt stöd inte skall
utgå till det indiska familjeplaneringsprojektet.

I motionen hänvisas till den indiska regeringens avsikt att genomföra
ett program med steriliseringar av både kvinnor och män i syfte att hejda
den snabba befolkningstillväxten. Sverige har mottagit en begäran
att bidra med 100 milj. kr. för att finansiera projektet. Enligt motionen
utgör ingreppen i praktiken ett tvång som huvudsakligen skulle drabba
de fattiga och värnlösa och måste anses strida mot överenskommelsen
om de mänskliga rättigheterna.

Utskottet vill för sin del erinra om att frågan om svenskt deltagande
i detta projekt är under beredning av SIDA. Något beslut har således
ännu inte fattats. Det nu aktuella projektet behandlades i ett interpellationssvar
av utrikesminister Ola Ullsten den 15 februari 1980. Däri hän -

UU 1979/80: 20

visades till att den indiska framställningen bl. a. gäller uppförande av
cirka 2 000 hälsostationer, drygt 100 primärhälsocentraler, mindre operationssalar
för 60 primärhälsocentraler och cirka 50 utbildningsenheter.
Målsättningarna är, enligt förslaget, att sänka bamadödligheten, förbättra
barnens och mödrarnas hälsotillstånd och att sänka födelsetalen.

I interpellationssvaret heter det fortsättningsvis:

Om Sverige skall kunna delta i familjeplaneringsprojekt, där sterilisering
ingår som en av flera metoder, måste bestämda garantier finnas
för att de som genomgår dessa operationer gör det helt frivilligt. Detta
gäller naturligtvis inte minst sterilisering av kvinnor. Varje tvekan om
frivilligheten i medverkan måste vara undanröjd. De hygieniska kraven
måste vara uppfyllda och rättvisande information lämnas om olika metoders
konsekvenser.

En förutsättning för svenskt bistånd till familjeplaneringsprogram,
som innefattar sterilisering av kvinnor, är således att sådana steriliseringar
är resultatet av kvinnors självständiga och fria val och därmed
utesluter såväl direkta som indirekta påtryckningar. Denna förutsättning
står givetvis klar för biståndsmyndigheten, SIDA, och ställer stora krav
på den både när det gäller att pröva svensk medverkan i projekt där
sterilisering av kvinnor ingår och när det gäller att fortlöpande följa
sådana projekt.

Det främsta motivet för svenskt bistånd till familjeplanering är att
förbättra kvinnornas och barnens situation. En sådan förbättring kan
självfallet inte nås enbart genom upplysning om och tillgång till familjeplaneringsservice.
Därför är det viktigt att familjeplaneringen inte är
en isolerad företeelse utan ingår som ett led i mera allmänna åtgärder
för att förbättra människors sociala villkor.

Svenskt bistånd till familjeplanering är ett viktigt medel för att bidra
till kvinnans frigörelse. Att detta är oförenligt med alla former av
tvång, öppna såväl som dolda, är uppenbart.

Utskottet delar de ståndpunkter och förutsättningar för ett eventuellt
svenskt deltagande i projektet som utrikesministern anfört.

Utskottet konstaterar att familjeplanering numera är en erkänd mänsklig
rättighet. Stöd till familjeplanering utgör ett viktigt inslag i det
svenska biståndet. Svenskt ekonomiskt stöd till en politik som innebär
tvångsvisa steriliseringar av kvinnor eller män framstår som oförenligt
med svensk biståndspolitik.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts avstyrks motion 1622.

Kap Verde

I motion 1133 föreslås att medelsramen för bistånd till Kap Verde
utöver regeringens förslag höjs med 5 milj. kr. till 35 milj. kr. för budgetåret
1980/81.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen en landram på 30 milj. kr.,
vilket innebär en ökning med 7 milj. kr. över anslaget för innevarande
budgetår. SIDA hade föreslagit 35 milj. kr.

Svenskt bistånd har utgått till Kap Verde sedan budgetåret 1976/77.

UU 1979/80: 20

Det regleras av tvååriga samarbetsavtal. Cirka 90 procent av de medel
som Sverige ställer till Kap Verdes förfogande utnyttjas för import.
Majs, byggnadsmateriel, fordon samt fiske- och jordbruksutrustning är
viktiga komponenter i det svenska importstödet.

Kap Verdes utvecklingsansträngningar hämmas av svår torka. Landet
klarar sin basförsörjning endast tack vare ett relativt omfattande katastrofbistånd.
Sverige hör härvidlag till de stora bidragsgivarna. Under budgetåret
1978/79 utgick sammanlagt 6 milj. kr. som extra bistånd ur katastrofreserven.
Därutöver fattade SIDA beslut om katastrofsändningar av
mjölkpulver och proteinberikat vetemjöl till ett sammanlagt värde av
2 milj. kr.

Vid sidan av det reguljära biståndet bedriver Rädda barnen i samarbete
med SIDA sedan år 1977 ett mödra- och barnavårdsprojekt i Kap
Verde. Projektet avses löpa under fem år och är beräknat till cirka 11,4
milj. kr., varav merparten finansieras med SIDA-medel.

Utskottet har anledning anta att regeringen även i fortsättningen är
beredd att vid behov lämna extra bistånd i katastrofsituationer.

Mot denna bakgrund finner utskottet inte anledning att förorda en
höjning av Kap Verdes landram utöver regeringens förslag och avstyrker
därför det nu aktuella yrkandet 6 i motion 1133.

Sri Lanka

Medelsramen för Sri Lanka uppgår innevarande budgetår till 90 milj.
kr. För budgetåret 1980/81 föreslår regeringen en ram på 100 milj. kr.

Sri Lankas regering avsätter betydande resurser till utbyggnaden av
ett kraftverks- och konstbevattningsprojekt, det s. k. Mahaweli Gangaprojektet.
Fem länder har hittills åtagit sig att finansiera programmet.
Ett delprojekt i detta program är kraftverksbygget i Kotmale. Lankesiska
regeringen har begärt att få utnyttja det svenska importstödet för
detta projekt, vilket svenska regeringen godtagit. I januari 1979 tecknades
ett kontrakt mellan Skånska Cementgjuteriet och Sri Lanka om
uppförande av en kraftstation med tillhörande damm och tunnlar m. m.

Som framgår av propositionen används huvuddelen av det svenska
biståndet till Sri Lanka för ett omfattande kraftverks- och bevattningsprojekt.
Hittills har cirka 130 milj. kr. av det svenska importstödet utnyttjats
för ändamålet. De sammanlagda kostnaderna för projektet beräknades
ursprungligen till 650 milj. kr. Aktuella beräkningar visar att
kostnaderna kan bedömas stiga till cirka 1 000 milj. kr. I dessa belopp
ingår inte de slutliga elektriska och mekaniska installationerna.

Importstöd innebär att utländsk valuta ställs till mottagarlandets förfogande
för import av varor avsedda för utvecklingsändamål. Även
tjänster kan ingå. Importstöd skiljer sig från annat bistånd genom att det
inte av givaren är destinerat till något överenskommet projekt eller motsvarande
utan disponeras relativt fritt av mottagarlandet. Därav följer

UU 1979/80: 20

att importstöd till ett land ej bör ges något annat övergripande syfte än
att allmänt stödja landets utvecklingspolitik.

Avtal om importstöd mellan Sverige och mottagarlandet skall ange
endast att medlen avsätts för utvecklingsändamål. De närmare ändamålen
skall således inte avtalas och varulistor finns ej med i avtalen.
SIDA deltar inte i beslutet om slutlig mottagare av varorna och tjänsterna
inom importstödet.

Med den uppläggning importstödet har är det följaktligen ofrånkomligt
att det konkreta utnyttjandet av medlen inte i samma utsträckning
som annars kan bedömas efter de biståndspolitiska målen.

SIDA och regeringen har i enlighet med reglerna för importstödets
användning inte gjort någon bedömning av Kotmale-projektets förenlighet
med principerna för det svenska biståndet. Utskottet konstaterar
detta.

Som framgår bl. a. av de aktuella kostnadsberäkningar som ovan
citerats kan fortsatta åtaganden i Kotmale-projektet komma att medföra
långsiktiga och stora finansiella bindningar för svensk del. Utskottet utgår
från att om nya sådana åtaganden blir aktuella, regeringen kommer
att ge en redovisning av dessa för riksdagen för att möjliggöra den prövning
av långvariga och omfattande svenska biståndsengagemang som
förutsatts i de principer som uttalats bl. a. i prop. 1977/78: 135 och i
utskottets betänkande UU 1978/79: 1 med anledning därav.

Tanzania

I motion 1133, yrkande 7, föreslås att Tanzania utöver den av regeringen
föreslagna medelsramen erhåller ett extra bistånd ur katastrofbiståndsanslaget
på 40 milj. kr. Motionärerna anför som stöd för förslaget
den akuta ekonomiska kris Tanzania genomgår, vilket motiverar en extra
svensk insats.

Landramen för Tanzania under budgetåret 1980/81 föreslås i överensstämmelse
med SIDA:s förslag uppgå till 380 milj. kr. — en höjning
med 35 milj. kr. över innevarande budgetårs nivå — vilket gör Tanzania
till den största mottagaren av svenskt bilateralt bistånd. Sverige är en
av Tanzanias största biståndsgivare. Det svenska biståndet svarar ensamt
för cirka 15 procent av landets utvecklingsbudget.

Den ekonomiska situationen i Tanzania är utan tvivel mycket bekymmersam.
Enligt utskottets bedömning är de ekonomiska svårigheterna
ucivia av en strukturell och djupgående natur, som inte kan avhjälpas
enbart genom höjningar av biståndsbelopp. Inom Världsbanken pågår nu
överväganden om krediter anpassade till Tanzanias särskilda behov.

Krisen är emellertid även av akut natur, något som föranledde regeringen
att i början av innevarande budgetår ge Tanzania ett extra bistånd
på 25 milj. kr. för inköp av råvaror och reservdelar samt för
katastrofhjälp efter omfattande översvämningar.

UU 1979/80: 20

Utskottet utgår från att regeringen är beredd att även i fortsättningen
överväga särskilda bidrag till Tanzania utöver landramen om situationen
skulle motivera det.

Utskottet anser att det mot bakgrund av ovan redovisade förhållanden
inte är påkallat att nu besluta om ett extra bidrag utöver den av regeringen
föreslagna medelsramen. Utskottet avstyrker således yrkande 7
i motion 1133.

Vietnam

I motion 1133 föreslås att medelsramen för bistånd till Vietnam utöver
regeringens förslag höjs med 35 milj. kr. till 400 milj. kr. för budgetåret
1980/81. I vpk-motion 1625 föreslås att medelsramen för Vietnam
höjs med 85 milj. kr. till 450 milj. kr.

Regeringen har för nästa budgetår föreslagit en medelsram för Vietnam
på 365 milj. kr. Detta innebär en sänkning med 35 milj. kr. i förhållande
till SIDA:s förslag.

Under innevarande budgetår ställs 400 milj. kr. till förfogande. Härtill
kommer en ingående reservation på ca 235 milj. kr. Utskottet noterar
att investeringskostnaderna för det hittills så kapitalkrävande Bai Bangprojektet,
bl. a. sammanhängande med förseningar och kraftigt ökad inflationstakt,
nu sjunker och anser att det därför är rimligt att minska
landramen till föreslagna 365 milj. kr.

Propositionens förslag till medelsram för budgetåret 1980/81 tillstyrks
således.

Större delen av det svenska biståndet fortsätter att gå till de tre stora
projekten, nämligen massa- och pappersindustrin i Bai Bang, barnsjukhuset
i Hanoi och allmänsjukhuset i Uong Bi. Enligt propositionen väntas
de två sjukhusen stå klara och kunna tas i bruk senare i år. Detsamma
gäller vissa delar av Bai Bang-anläggningen. Den första pappersmaskinen
beräknas tas i bruk under våren och den andra under hösten i år.

Under budgetåret 1978/79 har 22 milj. kr. använts för katastrofhjälp
direkt eller via enskilda organisationer med anledning av det svåra försörjningsläget
i Vietnam. Katastrofmedel torde också kunna tas i anspråk
för eventuella extra insatser under budgetåret 1980/81.

Vietnam har begärt att Sverige skall fortsätta att stödja de tre projekten
även sedan de har tagits i bruk. I fjolårets budgetproposition (1978/
79: 100, bil. 6) anfördes att sådant stöd var motiverat. Utskottet anslöt
sig till denna uppfattning och uttalade att Sverige under en övergångsperiod
borde vara berett att lämna stöd i driftskedet. Utskottet utgick
ifrån att resultaten av analyser, studier och förhandlingar skulle framläggas
i årets budgetproposition så att riksdagen skulle få tillfälle att
närmare pröva den tänkta omfattningen — i såväl tids- som beloppshänseende
— av det svenska uppföljningsengagemanget i Bai Bangprojektet.

UU 1979/80: 20

I budgetpropositionen lämnas följande redogörelse för det planerade
driftstödet.

överenskommelse har träffats med Vietnam om stöd till driften av de
två sjukhusen. Stödet kommer att omfatta rådgivning och leveranser av
reservdelar och förbrukningsmateriel. Avtalet omfattar tre år med en
totalram på 50 milj. kr.

Konsultationer har ägt rum med Vietnam om riktlinjer för ett avtal
om färdigställande och drift under en inledningsperiod av pappers- och
massafabriken i Bai Bang. Enighet har preliminärt nåtts om dessa riktlinjer.
Återstående investeringsåtaganden per den 1 juli 1980 bör kunna
läggas in i ett nytt treårigt avtal. Stöd till driften bör kunna omfatta teknisk
rådgivning och leveranser av reservdelar till en högsta kostnad av
145 milj. kr. för hela perioden. Därutöver bör ur landramarna kunna
avsättas högst 255 milj. kr. i ett treårigt importstödsavtal för inköp av
pappersmassa och andra råvaror till Bai Bang. Ett separat avtal bör dessutom
kunna träffas mellan vederbörande vietnamesisk myndighet och ett
svenskt projektledningsföretag om projektledning. Det nya avtalet skulle
kunna ersätta överenskommelsen om Bai Bang från den 20 augusti 1974.

Ett kontrakt har nu, enligt vad utskottet inhämtat, tecknats mellan ett
svenskt projektledningsföretag och Vietnam rörande driften av pappersbruket.
Kontraktet löper på tre år och förutsätter att ett avtal mellan de
svenska och vietnamesiska regeringarna om ett treårigt driftstöd senare
ingås. Regeringen har för avsikt att senare i vår inleda förhandlingar med
Vietnam om ett sådant avtal, under förutsättning att riksdagen lämnar
sitt bemyndigande härtill.

Utskottet har ingen erinran mot att regeringen inleder förhandlingar
syftande till ett treårigt avtal rörande drift- och importstöd inom den
totalram på 400 milj. kr., som anges i propositionen. Utskottet ser
emellertid inte skäl att nu slå fast den exakta fördelningen av denna ram
mellan importstöd och driftstöd. Det första årets drift- och importstöd
kommer, tillsammans med övriga svenska biståndsåtaganden i Vietnam,
att täckas av den ingående reservationen på 126 milj. kr. och den nu
tillstyrkta landramen på 365 milj. kr. Ett visst utrymme kommer därtill
att finnas för nya eller kompletterande projekt.

Utskottet avstyrker med hänvisning till vad som ovan anförts yrkande
8 i motion 1133 liksom delyrkande 3 f) i vpk-motion 1625.

Övriga programlandsyrkanden

I vpk-motion 1625 föreslås i delyrkande 3 e) att biståndet till Bangladesh,
Indien, Lesotho, Zambia och Kenya bibehålls på oförändrad nivå
och i delyrkande 3 f) att biståndet för Angola höjs till 100 milj. kr., för
Vietnam till 450 milj. kr., för Laos till 75 milj. kr. och för Guinea-Bissau
till 70 milj. kr.

Detta innebär ökningar i förhållande till regeringens förslag med
respektive 20, 85, 25 och 15 milj. kr., dvs. sammanlagt med 145 milj. kr.

UU 1979/80: 20

Utskottet har ovan behandlat yrkandena om förändring av regeringens
förslag beträffande landramar för Angola och Vietnam under nästa
budgetår och därvid tillstyrkt propositionens förslag.

Utskottet ansluter sig till propositionens förslag även vad beträffar
landramar under budgetåret 1980/81 för de övriga länder som nämns i
nu förevarande yrkanden.

Utskottet avstyrker därför de nu aktuella delyrkandena 3 e) och 3 f)
i vpk-motion 1625.

Yrkanden om nya samarbetsländer

I vpk-motion 231 föreslås att Kampuchea tas upp som mottagarland i
det långsiktiga svenska biståndet.

I vpk-motion 478 föreslås att riksdagen beslutar anhålla att regeringen
inleder ett samarbete med PDRY (Demokratiska folkrepubliken Yemen)
om bestämda utvecklingspropekt som kan anpassas till Yemens flerårsplaner.

I vpk-motion 479 föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om
förslag att Nicaragua snarast tas upp som programland i den svenska
biståndsverksamheten.

I vpk-motion 1625 föreslås att biståndet till Cuba skall återupptas och
för budgetåret 1980/81 uppgå till 70 milj. kr.

Utskottet, som behandlar motionerna i ett sammanhang, vill i första
hand erinra om den av riksdagen begärda översynen av det bilaterala
biståndets fördelning och innehåll, som kommenterats på annan plats i
detta betänkande. Utskottet framhöll där som sin uppfattning att i avvaktan
på SIDA:s synpunkter och regeringens förslag ingen förändring
för närvarande bör vidtas i kretsen av huvudmottagarländer för svenskt
bistånd.

Till förslagen i de enskilda motionerna vill utskottet härutöver foga
följande kommentarer.

Sverige har inte diplomatiska förbindelser med Kampuchea och har
följaktligen inte ackrediterat något sändebud där. Däremot upprätthåller
vi praktiska kontakter med regeringen i Phnom Penh. Sverige har under
år 1979 genom olika kanaler lämnat betydande katastrofbidrag för att
söka lindra nöden för den hårt svältdrabbade befolkningen i Kampuchea
och även verkat på diplomatisk väg för att stödja olika internationella
hjälpinsatser. I propositionen uttalas att betydande resurser även under
det kommande budgetåret bör ställas till förfogande för humanitära insatser
i Sydostasien och föreslås att behövliga medel tas i anspråk från
anslagsposten Katastrofer m. m. Utskottet delar denna uppfattning.

Beträffande samarbete med Demokratiska folkrepubliken Yemen
konstaterar utskottet att liknande motionsyrkanden behandlats av utskottet
såväl år 1978 som 1979 (UU 1977/78: 10; UU 1978/79:27).
Utskottet fastslog då att inga förutsättningar förelåg för att uppta Demo -

UU 1979/80: 20

kratiska folkrepubliken Yemen som programland. Inga omständigheter
har därefter tillkommit som föranleder utskottet att ändra denna inställning.

Biståndet till Nicaragua behandlas på annan plats i detta betänkande.
Beträffande formerna för biståndssamarbetet med Nicaragua på litet
längre sikt finner utskottet — bl. a. med hänvisning till den pågående
ovannämnda generella översynen — att det är motiverat att något vänta
och se tiden an för att vinna mera erfarenhet av samarbetet med detta
land. En av de faktorer som bör vägas in vid senare eventuella överväganden
om Nicaragua bör upptas som programland i traditionell mening
är att Nicaragua inte är något av de fattigare länderna i världen
eller i Latinamerika.

Det långsiktiga utvecklingssamarbete som inleddes år 1969 med Cuba
avslutas i och med utgången av innevarande budgetår. Detta sker i enlighet
med riksdagens tidigare beslut (UU 1975/76: 14, rskr 349; UU 1976/
77: 17, rskr 248). Utskottet behandlar längre fram i betänkandet frågan
om samarbete med Cuba på andra områden än långsiktigt utvecklingssamarbete.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet delyrkande
1 c) i vpk-motion 231, yrkande 2 i vpk-motion 478, yrkande 2 i vpkmotion
479 samt delyrkande i 3 g) i vpk-motion 1625.

4.4 Vissa insatser i Latinamerika och Karibien
Propositionen (s. 93—99)

I propositionen föreslås för budgetåret 1980/81 ett anslag om 80 milj.
kr. för samarbete med Latinamerika och Karibien, fördelat på 30 milj. kr.
för humanitärt bistånd — oförändrat från budgetåret 1979/80 — samt
på nya anslag för Nicaragua med 30 milj. kr. och för Dominikanska
republiken och Jamaica med 10 milj. kr. vardera.

Sveriges hittillsvarande bistånd till Latinamerika och Karibien har
haft en relativt ringa omfattning. De enda programländerna i regionen
har varit Cuba och Chile. Långsiktigt utvecklingssamarbete inleddes med
Cuba år 1969 och med Chile år 1972. Efter militärkuppen år 1973 avbröts
Sveriges bilaterala bistånd till Chile. Det kom att ersättas av humanitära
insatser avseende såväl Chile som andra länder i Latinamerika där
mänskliga rättigheter kränks. Riksdagen uttalade år 1976 att en successiv
avveckling av biståndet till Cuba borde ske mot bakgrund av det ekonomiska
framåtskridandet i landet (rskr 1975/76: 349). En sådan avveckling
har skett och det reguljära biståndet till Cuba upphör vid utgången
av budgetåret 1979/80. Ansträngningar har samtidigt gjorts för att få
till stånd ett bredare samarbete med Cuba. Bredare samarbete har också
inletts med Jamaica och diskussioner därom har upptagits med Dominikanska
republiken. Sverige gav under 1978/79 betydande bistånd till

UU 1979/80: 20

flyktingar från Nicaragua och har sedan Somozas fall lämnat avsevärd
hjälp till återuppbyggnaden av landet. Sveriges utvecklingsstöd till Latinamerika
och Karibien har därutöver avsett dels insatser via enskilda
organisationer för hälsovårds- och utbildningsprojekt, dels forskningssamarbete.

Utbetalningarna för humanitärt bistånd uppgick under budgetåret
1978/79 till 25,3 milj. kr. För innevarande budgetår har 30 milj. kr. anvisats.
För budgetåret 1980/81 beräknas samma belopp. För den händelse
att angelägna behov inte kan rymmas inom denna ram, beräknas
därutöver katastrofmedel kunna tas i anspråk för humanitära insatser i
Latinamerika.

Det svenska biståndet kanaliseras genom svenska och internationella
organisationer till latinamerikanska institutioner och organisationer med
verksamhet i respektive land. De viktigaste kanalerna är Lutherhjälpen,
Frikyrkan hjälper, Röda korset, Amnesty International, World University
Service och International University Exchange Fund.

I Sydamerika är det särskilt i Argentina, Chile och Uruguay som
situationen påkallar internationella humanitära åtgärder. I Centralamerika
har politiska förföljelser ökat kraftigt under de senaste åren i El
Salvador och Guatemala.

Nicaragua har en befolkning på cirka 2,5 milj. invånare som förutom
lidanden under Somozaregimen, som störtades i juli 1979, och ett långt
krig också har utsatts för svåra jordbävningar. Jordbruk är landets
främsta näring med kaffe och bomull som huvudsakliga grödor. Även
socker odlas och landet har en stor boskapsstam. Landets ekonomiska
läge är besvärligt och återuppbyggnadsbehoven är stora.

Nicaraguas regering, som representerar flera politiska grupperingar,
har gjort hänvändelser till Sverige om bistånd. Även flera internationella
och enskilda svenska organisationer har inkommit med förslag om bistånd
till Nicaragua. De största biståndsgivarna är IDB, Världsbanksgruppen,
USA, Nederländerna, Västtyskland och Sverige.

Till flyktingar från Nicaragua, som vistades i grannländerna Costa
Rica och Honduras, och till utsatta grupper inne i Nicaragua under
Somozas regim, lämnade Sverige under budgetåret 1978/79 och 1979/80
humanitärt bistånd om totalt cirka 11 milj. kr. Insatserna avsåg livsmedel,
mediciner, fältsjukhus, ambulansutrustning, stöd till utbildning m. m.

Efter Somozas fall anslog Sverige i augusti 1979 25 milj. kr. i katastrofoch
återuppbyggnadsbistånd till stöd åt den nya regeringens ansträngningar
att reparera skadorna från kriget och lindra den värsta nöden i
landet. Medlen används främst för livsmedel, mediciner, sjukhusbyggen
och hälsovårdsutrustning. Därutöver har bidrag på cirka 1,4 milj. kr.
lämnats till Lutherhjälpen och Röda korset för humanitära insatser samt
3 milj. kr. till UNHCR för ett hjälpprogram avseende nicaraguaner som
återvänder från exil.

UU 1979/80: 20

Enligt propositionen är det angeläget med ett omfattande internationellt
stöd till Nicaragua för att underlätta landets återuppbyggnad och
dess politiska självständighet, dess strävanden mot ekonomiskt oberoende
och dess utveckling i demokratisk riktning. Mot denna bakgrund föreslås
att Sverige fortsätter att lämna bistånd till landets återuppbyggnad. För
budgetåret 1980/81 beräknas 30 milj. kr. för ändamålet.

Det svenska biståndets inriktning och utformning får diskuteras med
den nicaraguanska regeringen. Enligt propositionen bedöms det kunna
bli ett utvecklingssamarbete, som huvudsakligen får formen av importfinansiering
till stöd för landets återuppbyggnad. Därutöver förväntas
en utveckling av ett samarbete med Nicaragua även i andra former,
t. ex. via SWEDFUND och IMPOD. SAREC har redan inlett visst forskningssamarbete
med Nicaragua.

Karibicn brukar anses omfatta Cuba, Jamaica, Haiti, Dominikanska
republiken, den östkaribiska övärlden — med ett flertal ministater —
samt Guyana och Surinam. Dessa länder befinner sig på i bl. a. BNPtermer
räknat mycket olika utvecklingsnivå. Vissa länder har en BNP
per invånare på över 2 000 dollar medan andra har endast något över
200 dollar per invånare. Många länder i regionen är för sina exportintäkter
ensidigt beroende av ett fåtal obearbetade råvaror från jordbruks-
eller gruvsektorn. På vissa håll är det utländska inflytandet via
ekonomiska intressen stort.

Riksdagen uttalade våren 1979 (rskr 1978/79: 295) att det vöre önskvärt
att Sveriges samarbete med demokratiska länder i det karibiska området
förstärks. I utrikesutskottets betänkande (UU 1978/79: 27) anfördes
bl. a. följande (s. 58):

Utskottet finner det önskvärt att Sveriges samarbete med demokratiska
länder i det karibiska området förstärks. I samarbetet kan ingå svenskt
stöd i olika former. Dessa stödinsatser bör främst ske inom ramen för
det bredare samarbetet men också andra stödformer kan visa sig lämpliga,
exempelvis genom särskilda samarbetsavtal, stöd via Karibiska utvecklingsbanken,
insatser via SAREC eller genom fonden för industriellt
samarbete med u-länder etc.

Utskottet utgår ifrån att regeringen närmare prövar formerna härför
— bl. a. med hänsyn till att dessa länder inte tillhör de fattigaste u-länderna
— och föreslår därför att posten Bredare samarbete av reservationsmedel
tillförs de ytterligare medel, som kan behövas härför.

Inom utrikesdepartementet har en undersökning gjorts av tänkbara
former för ett förstärkt svenskt stöd till demokratiska länder i det karibiska
området. Bl. a. har möjligheterna undersökts att genomföra insatser
via Karibiska utvecklingsbanken (CDB).

Denna bank, som inledde sin verksamhet år 1970, har sin utlåningsverksamhet
koncentrerad till ett 15-tal mindre länder eller områden av
vilka många nyligen har erhållit eller håller på att uppnå självständighet.

UU 1979/80: 20

Största låntagare är Belize och Jamaica. CDB:s totala utlåning t. o. m.
slutet av år 1978 uppgick till cirka 180 milj. dollar.

Under år 1978 gick drygt 70 procent av utlåningen till de minst utvecklade
medlemsländerna. Av den totala utlåningen t. o. m. år 1978
har 29,8 procent gått till jordbrukssektorn, 18,5 procent till industrisektorn,
15,4 procent till hamnar samt 21,7 procent till övriga infrastrukturella
projekt.

CDB betraktas av bankens låntagarländer, internationella utvecklingsbanker
som IBRD och IDB, samt av bankens bidragsländer som en
effektiv institution väl anpassad att genomföra utvecklingsprojekt under
de speciella omständigheter som de små Öländerna i detta område befinner
sig i. Ett eventuellt svenskt stöd till CDB bör närmast kunna
lämnas i form av ett bidrag till någon av bankens fonder för utlåning
på mjuka villkor.

Mot bakgrund härav befinns det i propositionen motiverat att närmare
utröna förutsättningarna för ett framtida samarbete med CDB.
Om sådant samarbete aktualiseras under budgetåret 1980/81 bör medel
härför kunna tas i anspråk under anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram.

Det ekonomiska läget i Jamaica och Dominikanska republiken har
under lång tid varit allvarligt och har ytterligare förvärrats under år
1979 till följd av översvämningar i västra Jamaica och orkaner i Dominikanska
republiken. Behovet av internationellt stöd är stort.

Med Jamaica pågår bredare samarbete. Bidrag har lämnats till finansiering
av förinvesteringsstudier beträffande områdena mjölkproduktion,
skogsutveckling och vattenförsörjning samt till viss kursverksamhet. I
samband med översvämningskatastrofen lämnade Sverige vidare 1 milj.
kr. i katastrofbistånd. Diskussioner ägde rum under år 1979 om fortsatt
bredare samarbete inom ett flertal prioriterade utvecklingsområden
som utbyggnad av vattenkraft, förbättring av landets statistik- och skattesystem
samt om deltagande i kurser i industriellt underhåll och kvalitetskontroll.

Även med Dominikanska republiken har diskussioner hållits om ett
liknande samarbete. Förinvesteringsstudier inom bl. a. gruv- och vattenkraftssektorerna
har i detta sammanhang nämnts som tänkbara områden
för svensk finansiering. Stöd till skogsutveckling, fiske (bl. a. kooperativer)
samt forskning kring alternativa energikällor har också berörts.
I samband med de naturkatastrofer som inom loppet av några dygn
drabbade landet lämnade Sverige 1,5 milj. kr. i stöd. Bidrag har också
utgått till ett program för facklig utbildning i landet.

Dominikanska republikens och Jamaicas synnerligen svåra ekonomiska
situation motiverar emellertid dessutom, framhålls det i propositionen,
ett tillfälligt betalningsbalansstöd. För Dominikanska republikens del
bör det svenska stödet främst inriktas på återuppbyggnadsarbete efter

UU 1979/80: 20

naturkatastroferna. Totalt beräknas 15 milj. kr. för ändamålet, varav 5
milj. kr. tas i anspråk redan innevarande budgetår från anslagsposten
Katastrofer m. m. Ett belopp om 10 milj. kr. föreslås som importstöd
till Jamaica. Detta bistånd bör enligt propositionen ses som en tillfällig
förstärkning av det bredare samarbetet mot bakgrund av landets svåra
betalningsbalanssituation.

De svenska åtagandena för det reguljära biståndet till Cuba budgetåret
1978/79 uppgick till 30 milj. kr. Utbetalningarna var 29,8 milj. kr.
För innevarande budgetår är ramen 30 milj. kr. Därmed avslutas det
långsiktiga utvecklingssamarbete som inleddes år 1969. Medel för bredare
samarbete har ställts till förfogande fr. o. m. budgetåret 1977/78 för
att underlätta ett vidgat samarbete i samband med att det reguljära
biståndet avvecklas. Enligt propositionen väntas sådana medel komma
att kunna disponeras även under budgetåret 1980/81.

Motioner

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels motion 1979/80:479 av Lars Wemer m. fl. (vpk), yrkande 1,
nämligen

I. att riksdagen med ändring av propositionen 1979/80: 100 beslutar
att 40 milj. kr. anslås i bilateralt bistånd till Nicaragua,

dels motion 1979/80: 1133 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), yrkandena
9, 11 och 13, nämligen

9. att medelsramen för bistånd till Nicaragua utöver regeringens förslag
höjs med 30 milj. kr. till 60 milj. kr. för budgetåret 1980/81,

II. att medelsramen för bistånd till Jamaica och Dominikanska republiken
utöver regeringens förslag höjs med 10 milj. kr. till 30 milj. kr. för
budgetåret 1980/81,

13. att medelsramen för humanitärt bistånd till Latinamerika utöver
regeringens förslag höjs med 5 milj. kr. till 35 milj. kr. för budgetåret
1980/81.

Utskottet

I motion 1133, yrkande 13, föreslås att medelsramen för humanitärt
bistånd till Latinamerika höjs med 5 milj. kr. till 35 milj. kr. Yrkandet
motiveras med att flyktingsituationen påkallar aktiva svenska insatser och
att anslaget tidigare varit knappt beräknat.

Enligt vad utskottet inhämtat har det efter hand skett en viss förskjutning
i användningen av medlen för humanitära insatser i Latinamerika.
Tidigare utnyttjades huvuddelen av medlen till direkt flyktingarbete.
Numera går en växande andel till stöd åt utsatta grupper inom länderna.
Det kan gälla förebyggande flyktinghjälp i form av bistånd åt politiska

UU 1979/80: 20

fångar och deras anhöriga, hjälp till återvändande flyktingar eller stöd
till urbefolkningar.

I budgetpropositionen föreslås att 30 milj. kr. anvisas för humanitärt
bistånd i Latinamerika. Det är samma belopp som gäller för innevarande
budgetår.

Det framgår emellertid av propositionen att regeringen räknar med
att därutöver vid behov kunna ta i anspråk medel ur katastrofposten för
humanitära insatser i Latinamerika. Utskottet noterar detta och avstyrker
mot den bakgrunden yrkande 13 i motion 1133.

I samma motions yrkande 9 föreslås en ökning av medelsramen för
Nicaragua från 30 milj. kr. till 60 milj. kr. Motionärerna anför att landet
efter sandiniströrelsens seger behöver hjälp till landets återuppbyggnad,
speciellt i inledningsskedet. Nicaraguas utvecklingsambitioner kommer
att ha politisk och symbolisk betydelse för frigörelsesträvandena i många
delar av Latinamerika, framhålls det i motionen.

Den svenska regeringen anslog kort tid efter Somozaregimens fall 25
milj. kr. för återuppbyggnadsarbetet i Nicaragua. Nicaraguanska regeringen
avser använda huvuddelen därav inom hälsosektorn. Därutöver
har ytterligare svenska insatser beslutats både före och efter Somozas
fall. Således har UNHCR mottagit 3 milj. kr. för bistånd till återvändande
flyktingar och Arbetarrörelsens internationella centrum (AIC) har utlovats
4 milj. kr. som bidrag till arbetarrörelsens insamling till en alfabetiseringskampanj.
Svenska röda korset och Lutherhjälpen har mottagit

1,4 milj. kr. för humanitärt bistånd. Den sifferjämförelse som görs i
motionen är enligt vad utskottet inhämtat inte helt rättvisande. I det
totalbelopp för innevarande budgetår som anges i motionen ingår nämligen
även belopp från andra anslagsposter.

Regeringen är besluten att fortsätta biståndssamarbetet med Nicaragua
efter frigörelsen. Utskottet finner detta motiverat. För nästkommande
budgetår föreslås en medelsram på 30 milj. kr. Användningen av dessa
medel skall på sedvanligt sätt diskuteras med Nicaraguas regering.

Som framgår av debatten vid utrikesminister Ola Ullstens svar på en
fråga i riksdagen den 8 februari 1980 vill regeringen inte utesluta att extra
bidrag utöver medelsramen även fortsättningsvis kan komma att utgå till
insatser i Nicaragua.

Mot denna bakgrund tillstyrks regeringens förslag och avstyrks yrkande
9 i motion 1133.

I konsekvens härmed avstyrks även yrkande 1 i vpk-motion 479 avseende
en höjning av medelsramen för Nicaragua till 40 milj. kr.

Till följd av riksdagens beslut vid förra riksmötet (UU 1978/79: 27,
rskr 295) har möjligheterna att utvidga biståndssamarbetet med länder i
karibiska området undersökts av regeringen. Utskottet noterar de upplysningar
om Karibiska utvecklingsbanken (CDB) som lämnas i propo 5

Riksdagen 1979/80. 9 sami. Nr 20

UU 1979/80: 20

sitionen och anser i likhet med föredraganden att förutsättningarna för
ett eventuellt svenskt stöd till CDB såsom en lämplig kanal för svenskt
bistånd till detta område bör undersökas närmare.

I propositionen föreslås vidare att det tidigare inledda bredare samarbetet
med Jamaica utvidgas med ett tillfälligt betalningsbalansstöd. För
detta ändamål föreslås för nästa budgetår ett belopp på 10 milj. kr.
Detta skall enligt vad som uppgivits för utskottet bland annat utgå i form
av importstöd.

Även med Dominikanska republiken har diskussioner förts om bredare
samarbete. Ett särskilt bidrag till återuppbyggnaden efter naturkatastroferna
uppgående till 15 milj. kr. upptas i propositionen. Därav
skall 5 milj. kr. belasta innevarande budgetårs katastrofanslag och 10
milj. kr. nästkommande budgetårs anslag för Vissa insatser i Latinamerika.

I motion 1133, yrkande 11, föreslås att medelsramen för bistånd till
Jamaica och Dominikanska republiken höjs med 10 milj. kr. till 30
milj. kr.

Utskottet konstaterar att Sveriges fortsatta samarbete med vissa länder
i det karibiska området kan ske i olika former. Utöver det i propositionen
föreslagna tillfälliga betalningsbalansstödet till Jamaica och Dominikanska
republiken pågår med båda länderna ett bredare samarbete.
Möjligheter för bistånd till Karibiska utvecklingsbanken utreds.

Utskottet anser inte att det finns skäl att höja de av regeringen föreslagna
medelsramarna för Jamaica och Dominikanska republiken.

Yrkande 11 i motion 1133 avstyrks därför.

4.5 Befrielserörelser och flyktingar m. m. i södra Afrika
Propositionen (s. 100—102)

Anslagsposten för bistånd till befrielserörelser och flyktingar i södra
Afrika uppgår under innevarande budgetår till 120 milj. kr. Därtill
utnyttjas katastrofanslaget för akuta humanitära behov hos frontstater
och befrielserörelser. Antalet framställningar om katastrofbistånd har
stigit avsevärt på grund av Zimbabwe-Rhodesias och Sydafrikas upptrappade
krigföring. Den närmare fördelningen av stödet till befrielserörelser
m. m. i södra Afrika under budgetåren 1977/78—1979/80 framgår
av en tablå i budgetpropositionen.

För budgetåret 1980/81 beräknas i propositionen ett medelsbehov av
150 milj. kr. Liksom tidigare förutses att medel ur katastrofreserven
därutöver kan komma att utnyttjas för humanitära insatser i regionen.
Detta kan bli aktuellt om krigshandlingarna i Zimbabwe, Namibia och
omkringliggande länder fortsätter. Skulle någon av staterna uppnå självständighet
bör Sverige med kort varsel kunna lämna bistånd till den nya
staten, varvid medel som anslagits till stöd för befrielserörelserna bör
kunna utnyttjas.

UU 1979/80: 20

Motioner

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels motion 1979/80: 1128 av Olof Palme m. fl. (s), yrkande 4, nämligen 4.

att riksdagen begär att regeringen tar fortsatt initiativ för att ekonomiskt
stödja de s. k. frontstaterna, befrielserörelserna i södra Afrika och
apartheidpolitikens offer i enlighet med vad i motionen sagts,

dels motion 1979/80:1133 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), yrkande
12, nämligen

12. att medelsramen för bistånd till befrielserörelser, flyktingar och
raspolitikens offer i södra Afrika utöver regeringens förslag höjs med
20 milj. kr. till 170 milj. kr. för budgetåret 1980/81,

dels motion 1979/80: 1626 av Allan Åkerlind (m), vari hemställs

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1979/80: 100, bilaga
6, beslutar att anslaget till befrielserörelser och flyktingar m. m. i södra
Afrika helt skall upphöra samt att det sammanlagda anslaget till u-hjälp
skall minskas med motsvarande summa, 150 milj. kr.

Utskottet

Medelsramen för Befrielserörelser och flyktingar m. m. i södra Afrika
uppgår innevarande budgetår till 120 milj. kr. Under perioden till den
31 januari 1980 hade insatser för 128 milj. kr. beslutats. Till en del har
katastrofanslaget utnyttjats för dessa insatser.

Befrielserörelserna ANC, SWAPO, ZANU och ZAPU har under den
angivna perioden mottagit huvuddelen därav eller 85 milj. kr. För utbildningsinsatser,
rättshjälp och andra humanitära insatser, förmedlade
främst genom svenska och internationella organisationer såsom Lutherhjälpen,
Amnesty International m. fl., har 28 milj. kr. avsatts under
perioden och för UNHCR:s verksamhet i södra Afrika har 10 milj. kr.
utgått.

Inför 20-årsdagen av Sharpeville-massakem har regeringen i mars
1980 anslagit 6 milj. kr. till FN:s biståndsprogram för apartheidpolitikens
offer och flyktingarna i södra Afrika.

Av uppenbara skäl har utvecklingen i Rhodesia/Zimbabwe tilldragit
sig särskild uppmärksamhet. Efter avtalet i London om landets konstitution
har regeringen bidragit till försörjning och hemflyttning av zimbabwiska
flyktingar. FN:s flyktingkommissarie (UNHCR), som haft samordningsansvaret
för repatrieringsoperationen, har mottagit 5 milj. kr.
och befrielserörelserna ZANU och ZAPU vardera 5 milj. kr. Därtill har
Mozambiques regering mottagit 5 milj. kr. för flyktingarbetet i landet.

Det svenska biståndet till Patriotiska frontens båda organisationer
ZANU och ZAPU har varit strikt humanitärt och utgått i form av varor
eller upphandling under svensk medverkan.

UU 1979/80: 20

I motion 1133, yrkande 12, föreslås att medelsramen för bistånd till
befrielserörelser, flyktingar och raspolitikens offer i södra Afrika höjs
med 20 milj. kr. till 170 milj. kr.

I s-motion 1128, yrkande 4, begärs att regeringen tar fortsatt initiativ
för att ekonomiskt stödja de s. k. frontstaterna, befrielserörelserna i
södra Afrika och apartheidpolitikens offer i enlighet med vad i motionen
sagts.

I båda motionerna understryks betydelsen av ett kraftfullt ekonomiskt
stöd till befrielserörelserna och frontstaterna. Motionärerna menar
vidare att en beredskap måste finnas för stöd åt ett självständigt Zimbabwe
och föreslår — i s-motion 1128 — att en reserv avsätts för detta
ändamål.

För budgetåret 1980/81 föreslås i propositionen en höjning av anslaget
till Befrielserörelser och flyktingar i södra Afrika med 30 milj. kr. till
150 milj. kr. Budgetåret 1978/79 uppgick motsvarande anslag till 85
milj. kr. De ökningar det är fråga om ligger således betydligt över den
genomsnittliga höjningen av det totala biståndsanslaget.

Valen i Zimbabwe har kunnat genomföras i tillfredsställande ordning.
En regering med förankring hos folkflertalet har för första gången i
landets historia kunnat bildas. Med tanke på det stora biståndsbehovet
i den nya självständiga staten Zimbabwe är det enligt utskottets mening
naturligt, att det mångåriga svenska stödet till befrielserörelserna i Zimbabwe
nu övergår i ett bistånd av mer långsiktig karaktär till landet.
Detta förutses också av regeringen. I riksdagens utrikesdebatt den 12
mars 1980 förklarade utrikesminister Ola Ullsten att den zimbabwiska
regeringen så snart den bildats skulle inbjudas till förhandlingar om
biståndssamarbete. Utskottet välkomnar detta. Ett utrymme för finansiering
av sådant samarbete finns inom den anslagspost som för nästa
budgetår föreslagits för befrielserörelserna i södra Afrika.

Mot denna bakgrund får syftet med yrkande 4 i s-motion 1128 anses
uppfyllt och motionen besvarad.

Det förefaller uppenbart att situationen i Namibia och Sydafrika inte
kan förbli opåverkad av tillkomsten av ett fritt Zimbabwe. Utvecklingen
på kort sikt är emellertid svår att bedöma.

Utskottet är enigt i sin bedömning att Sverige bör ha en hög beredskap
vad avser fortsatta biståndsinsatser i södra Afrika. Stödet till SWAPO
och ANC bör fortsätta. Det är emellertid utskottets uppfattning att den
föreslagna medelsramen bör vara tillräcklig även i denna nya situation.
Som framhålls i propositionen kan därtill medel ur katastrofreserven
användas för ytterligare insatser i södra Afrika.

Utskottet tillstyrker därför propositionens förslag angående medelsram
till Befrielserörelser och flyktingar i södra Afrika och avstyrker
yrkande 12 i motion 1133.

I konsekvens härmed avstyrks också motion 1626, i vilken föreslås
att biståndet till befrielserörelser och flyktingar m. m. i södra Afrika
skall upphöra och biståndsanslaget minska med 150 milj. kr.

UU 1979/80: 20

4.6 Bistånd till andra befrielserörelser och organisationer m. m.

Motioner

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels motion 1979/80: 181 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkande 2,
nämligen

2. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1980/81 anvisa 10 milj.
kr. till humanitärt bistånd till Demokratiska sahariska arabrepubliken
och Frente POLISARIO, den revolutionära fronten för Västra Saharas
oberoende,

dels motion 1979/80: 414 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkande 7,
nämligen att riksdagen beslutar

7. att anslå 50 milj. kr. i bistånd till PLO,

dels motion 1979/80: 1133 av Gertrud Sigurdsen (s) yrkande 14,
nämligen

14. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i övrigt i
motionen anförts om humanitärt bistånd och flyktingstöd (avser POLISARIO
och Östra Timor),

dels motion 1979/80: 1619 av Bonnie Bernström (fp), vari hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
i motionen om behovet av humanitärt stöd till flyktingar i Västra Sahara.

Utskottet

Västra Sahara

Tre motioner behandlar behovet av humanitärt stöd till Västra Sahara,
nämligen 1619, 1133 och vpk-motion 181.

I motion 1619 heter det att den humanitära hjälp Sverige bidragit med
betytt mycket för att förbättra situationen i flyktinglägren men att
ytterligare insatser är nödvändiga. Motionären förordar också mer kontinuitet
i hjälparbetet.

I motion 1133 anförs att försörjningsproblemen i Västra Sahara är
allvarliga men att trots det insatserna via vissa internationella hjälporganisationer
avstannat. Motionärerna förordar därför fortsatt svenskt
bistånd varvid en kanalisering genom befrielsefronten POLISARIO även
bör övervägas.

Sverige har under flera år varit en av de främsta bidragsgivarna till
Västra Sahara. Regeringen följer uppmärksamt utvecklingen i området.
Under hösten 1979 gjorde Rädda Barnen i samarbete med UD och SIDA
en kartläggning av hjälpbehovet bland flyktingarna som befanns vara
mycket stort. Regeringen beslutade därför i november 1979 att anslå
5 milj. kr. i bistånd till flyktingarna i Västra Sahara. Hjälpen kanaliseras
via Rädda barnen till algeriska Röda halvmånen och beloppet används

UU 1979/80: 20

för uppköp av tält och filtar. Därtill har 225 000 ton s. k. SEF-kost
ställts till Rädda barnens förfogande. Kvantiteten skeppades till Västra
Sahara i januari innevarande år.

Hjälpverksamheten bland flyktingarna sköts bland annat av algeriska
och västsahariska Röda halvmånen i samarbete med POLISARIO.

Ett särskilt problem för flyktingarna från Västra Sahara har varit
bristen på kontinuitet i biståndsgivningen och de svårigheter som ibland
förekommit att via internationella organisationer såsom UNHCR och
Internationella röda korset nå ut med effektivt bistånd. Rädda barnen
har goda erfarenheter av samarbete med POLISARIO och är beredd
att även fortsättningsvis fungera som kanal för hjälpen. Rädda barnens
beredskap bör kunna utnyttjas för mer kontinuerliga insatser av det slag
motionärerna efterlyser. Att lämna bidrag direkt till POLISARIO är
därför för närvarande inte behövligt.

Motion 1619 och yrkande 14 i motion 1133 i vad avser Västra Sahara
får därmed anses besvarade.

I vpk-motion 181, yrkande 2, hemställs att riksdagen beslutar anvisa
10 milj. kr. i humanitärt bistånd till POLISARIO budgetåret 1980/81.
Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker utskottet detta yrkande.

Östra Timor

I motion 1133 föreslås också att regeringen väsentligt bör utöka de
katastrofmedel som hittills ställts till förfogande för hjälp åt de nödlidande
på Östra Timor genom Internationella röda korset.

Utskottet har vid flera tillfällen haft anledning att behandla situationen
på Östra Timor. Öns befolkning har drabbats hårt av kriget och av svältkatastrofer
i krigets spår. Först sommaren 1979 fick Internationella röda
korset tillträde till östra Timor och möjlighet att hjälpa de nödlidande
där. Sverige har hittills bidragit med en milj. kr. till det hjälpprogram
som Internationella röda korset byggt upp.

Det är förutsatt i anslagsbeslutet att medlen endast skall användas i
den verksamhet som Internationella röda korset bedriver i egen regi.

Regeringen är beredd att överväga ytterligare insatser till förmån för
befolkningen på östra Timor.

I motion 1133 sägs också att humanitär hjälp till östra Timor bör
kunna kanaliseras genom FRETILIN om praktiska möjligheter föreligger.

Utskottet behandlade vid förra riksmötet ett förslag av denna innebörd
(UU 1978/79: 27) och konstaterade att de av riksdagen fastlagda principerna
för stöd åt befrielserörelser bl. a. kräver att FN med svensk
anslutning uttalat sig till förmån för sådant stöd. Detta villkor är inte
uppfyllt vad gäller FRETILIN.

Med hänvisning till det ovan anförda får utskottet avstyrka yrkande
14 i motion 1133 i den del som avser Östra Timor.

UU 1979/80: 20

PLO

I vpk-motion 414, yrkande 7, föreslås att riksdagen anslår 50 milj. kr.
till den palestinska befrielseorganisationen PLO.

Ett liknande yrkande avstyrktes av utskottet i UU 1978/79: 27 med
hänvisning till det omfattande stöd till humanitär verksamhet bland
Palestinaflyktingar som huvudsakligen kanaliseras via FN:s hjälpprogram
UNRWA. I budgetpropositionen föreslås ett bidrag på 47 milj. kr. till
UNRWA för nästkommande budgetår.

Utskottet avstyrker med hänvisning härtill yrkande 7 i vpk-motion 414.

4.7 Särskilda program
Propositionen (s. 102—110)

Under denna anslagspost beräknas medel för ämnesinriktad verksamhet,
personal till FN, dvs. biträdande experter och fredskår, samt
insatsförberedelser och resultatvärdering.

Budgetåret 1978/79 togs 115 milj. kr. i anspråk för dessa ändamål.
Medelsramen för innevarande budgetår är 175 milj. kr. För budgetåret
1980/81 beräknas ett sammanlagt medelsbehov av 195 milj. kr. Av dessa
medel avser 154 milj. kr. ämnesinriktad verksamhet.

Ämnesinriktad verksamhet avser ämnesområden som bedöms vara
av särskild betydelse för u-ländernas utveckling men där internationella
insatser anses vara otillräckliga. Den ämnesinriktade verksamheten bedrivs
i samarbete med FN-organ, andra mellanstatliga organisationer
och företag i Sverige. Den avser främst globala och regionala projekt
för metod- och strategiutveckling samt olika former av utbildningsinsatser.

Den ämnesinriktade verksamheten utgör ett komplement till SIDA:s
landprogrammerade bistånd och syftar även till att förstärka Sveriges
internationella agerande i frågor av särskild betydelse. Den ger också
utrymme för en experiment- och försöksverksamhet, som normalt inte
kan rymmas inom de enskilda landprogrammen. Ämnesinriktad verksamhet
kan därtill möjliggöra att nya angelägna ämnesområden tas upp
eller att pågående verksamhet inom områden som Sverige finner viktiga
intensifieras.

SIDA har i skrivelse till regeringen den 30 maj 1979 i samband med
presentation av förslag avseende de olika ämnesområdena för budgetåret
1980/81 utförligt redovisat den pågående och planerade verksamheten
jämte erfarenheter och resultat. I propositionen ges en på denna
skrivelse och SIDA:s anslagsframställning baserad beskrivning av pågående
och planerad verksamhet inom det det ämnesinriktade biståndet,
däribland insatser på hälso- och befolkningsområdet, inom lantbruk och
livsmedelsförsörjning, kooperation, undervisning, sysselsättnings- och
arbetsmarknadsområdet, massmediautveckling, industriell teknik, handelsfrämjande,
vattenförsörjning och i syfte att främja kvinnans ställning.

UU 1979/80: 20

Motion

I detta sammanhang behandlar utskottet motion 1979/80: 1133 av
Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), yrkandena 15—16, nämligen att riksdagen
beslutar

15. att medelsramen för särskilda program i förhållande till regeringens
förslag minskas med 45 milj. kr. till 150 milj. kr.,

16. att hos regeringen anhålla om en utvärdering av verksamheten
inom ramen för särskilda program.

Utskottet

I motion 1133 yrkas bl. a. att medelsramen för Särskilda program
minskas med 45 milj. kr. till 150 milj. kr.

Motionärerna menar att de borgerliga budgetförslagen tonat ned biståndets
roll som stöd för de fattigaste ländernas strävanden och betraktar
ökningen av medelsanvisningen till Särskilda program som ett
uttryck härför. En betydande del av SIDA:s personella resurser har tagits
i anspråk för administrationen av Särskilda program. SIDA:s centrala
uppgift är emellertid samarbetet med programländerna. Stor återhållsamhet
är motiverad i fråga om flera av de ämnesinriktade akitviteter som
ryms under posten Särskilda program, heter det i motionen.

Anslaget Särskilda program används, som framgår av propositionen,
huvudsakligen till s. k. ämnesinriktad verksamhet vilken bedrivs i samarbete
främst med FN:s fackorgan och andra internationella organisationer.
Den är ett komplement till SIDA:s landprogrammerade bistånd och
riktar sig som regel inte till enskilda länder utan avser program och
projekt av regionalt intresse. Det ämnesinriktade biståndet är fördelat på
flera olika ändamål, varav de beloppsmässigt främsta är familjeplanering
och andra hälsofrågor samt landsbygdsutvecklingsprogram.

Ett yrkande liknande det nu aktuella behandlades och avstyrktes av
utskottet förra året med hänvisning till att utskottet fann att den ämnesinriktade
verksamheten tillgodosåg väsentliga ändamål.

För budgetåret 1980/81 beräknar regeringen 195 milj. kr. till Särskilda
program varav 154 milj. kr. avser ämnesinriktad verksamhet. Det
är en höjning i förhållande till innevarande budgetår med 20 milj. kr.

Samtidigt innebär regeringens förslag en nedskärning av SIDA:s försias
“>ed nära 25 milj. kr. Utskottet har också inhämtat att regeringen
tills vidare avser bibehålla anslaget på den nu föreslagna nivån.

Utskottet vill därför inte förorda någon ytterligare nedskärning av
regeringens förslag och avstyrker följaktligen yrkande 15 i motion 1133.

I samma motion föreslås att en utvärdering sker av verksamheten inom
ramen för Särskilda program. Motionärerna anför som stöd härför att

UU 1979/80: 20

den snabba utbyggnaden av den ämnesinriktade verksamheten och splittringen
på en mångfald aktiviteter har lett till bristande effektivitet i användningen
av SIDA:s personella resurser.

Principerna för den ämnesinriktade verksamheten under anslagsposten
Särskilda program redovisades av regeringen i proposition 1977/
78: 135. I propositionen förutskickades även en ny handläggningsordning
för det ämnesinriktade biståndet, vilken gick ut på att SIDA årligen
vid ett och samma tillfälle skulle underställa regeringen sitt förslag avseende
hela detta bistånd för den kommande budgetperioden. Därigenom
skulle regeringen beredas bättre möjligheter till överblick över och
prioriteringar inom anslagsposten i fråga. Utskottet behandlade propositionen
i UU 1978/79: 1.

Det ämnesinriktade biståndet omfattar, som framgår av propositionen,
flera sinsemellan skilda verksamheter. De biståndspolitiska motiven för
det varierar från område till område. Utskottet har inte skäl att frångå
sin tidigare bedömning att var och en av de olika insatserna tillgodoser
väsentliga ändamål. Samtidigt är det ämnesinriktade biståndet genom
sin utformning svårare att överblicka och värdera än det landinriktade
biståndet. Utskottet noterar därför regeringens i propositionen framförda
uppfattning att varje insats på detta område bör beredas, bedömas
och värderas i förhållande till de svenska biståndspolitiska målen i likhet
med annat bistånd. Denna föresats bör efter hand kunna leda till förändringar
i dispositionen av denna anslagspost. Utskottet har i sammanhanget
också inhämtat att SIDA avser försöka koncentrera det ämnesinriktade
samarbetet enligt väsentligen två huvudlinjer, nämligen dels
utnyttjande av svenskt biståndskunnande, dels insatser som kan främja
Sveriges möjligheter att inrikta FN-organens bistånd på enligt vår mening
angelägna sektorer. Den nya handläggningsordningen bör tjäna
detta syfte.

Mot denna bakgrund ser utskottet en fördel i att anslagsposten förblir
i stort sett oförändrad till sin omfattning till dess ytterligare erfarenhet
vunnits av försöken att koncentrera detta bistånd till de ovan angivna
områdena.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att en successiv översyn av
biståndsområdet i fråga redan inletts. Motion 1133 om en utvärdering
av verksamheten under Särskilda program avstyrks följaktligen i denna
del.

4.8 Katastrofer m. m.

Propositionen (s. 110—117)

Under budgetåret 1978/79 fattades beslut om insatser till ett värde
av cirka 205 milj. kr. från katastrofanslaget. Fördelningen av dessa medel
framgår av en tabell i budgetpropositionen. Anslaget för innevarande

UU 1979/80: 20

budgetår uppgår till 209 milj. kr. För budgetåret 1980/81 beräknas i
propositionen ett medelsbehov av 314 milj. kr.

Hjälpinsatser för flyktingar och andra krigsoffer har under de senaste
åren tagit en stor del av katastrofposten i anspråk. Det har under det
gångna budgetåret främst gällt människor i Sydostasien, södra Afrika,
Afrikas horn och Latinamerika. En stor del av dessa insatser har kanaliserats
genom flyktingkommissarien (UNHCR)

Den under år 1979 allvarligt förvärrade flyktingsituationen i Sydostasien
har föranlett betydande svenska katastrofbidrag. Genom bl. a.
UNHCR, Rädda barnen och Röda korset har Sverige stött både de s. k.
båtflyktingarna, som har samlats i läger i olika sydasiatiska länder, och
andra indokinesiska flyktingar, främst i Thailand. Under hösten 1979
har Sverige även lämnat bidrag på närmare 25 milj. kr. till främst WFP:s,
UNICEF: s och Internationella rödakorskommitténs (ICRC) hjälpprogram
för den hårt svältdrabbade befolkningen i Kampuchea. Sverige har
även verkat diplomatiskt för att stödja dessa hjälpinsatser.

Rena naturkatastrofer i form av svår torka och översvämningar har
föranlett katastrofbistånd till bl. a. Botswana, Etiopien, Indien, Kap
Verde, Laos, Mo?ambique, Sri Lanka, Vietnam och Zambia.

Förutom stöd direkt till drabbade länders regeringar förekommer
katastrofbistånd genom FN-systemet och genom enskilda organisationer
som Röda korset, Lutherhjälpen, Rädda barnen och Frikyrkan hjälper.
Dessa kanaler bör användas även i framtiden alltefter omständigheterna
i varje enskilt fall.

Den specialenhet för hjälpverksamhet i samband med naturkatastrofer
och liknande händelser, som har upprättats inom den militära svenska
FN-beredskapsstyrkan, anlitades under föregående budgetår för leverans
av ett fältsjukhus till ett av Sydrhodesia bombat läger för Zimbabweflyktingar
i Zambia. Under innevarande år har hittills ett 20-tal personer
ur specialenheten rekryterats av WFP och UNHCR för insatser för
kampucheanska flyktingar i Thailand. Flera internationella organisationer
har uttryckt preliminärt intresse för att få anlita enheten eller delar
därav. Enheten består av drygt 150 personer.

Katastrofberedskap och katastrofförebyggande åtgärder i u-länder förblir
en av Sverige prioriterad verksamhet.

Det framhålls i propositionen att anslagsposten Katastrofer m. m. liksom
föregående budgetår bör få fulla funktionen av allmän reserv inom
det bilaterala anslaget. Med katastrofmedel bör således kunna finansieras
verksamhet eller åtgärder som inte naturligen hör hemma under
någon annan anslagspost.

Som exempel på denna funktion nämns att medel för samarbete med
den västafrikanska örepubliken Sao Tomé e Principe har bestridits från
katastrofanslaget under budgetåren 1976/77—1979/80 med sammanlagt
5 milj. kr. Sao Tomé e Principe är det minsta landet av de tidigare por -

UU 1979/80: 20

tugisiska kolonierna i Afrika. Erfarenheterna av samarbetet är övervägande
positiva. För att fullfölja stödet till Sao Tomé e Principe föreslås
att ett belopp på högst 2 milj. kr. beräknas för samarbetet med landet
under budgetåret 1980/81.

Riksdagen har i december 1979 beviljat anslag för en svensk statskredit
till Turkiet. Krediten uppgår till 50 milj. kr. och finansieras dels
med särskilt beviljade anslagsmedel, dels med 25 milj. kr. från anslagsposten
Katastrofer m. m. Krediten ingår i ett bland OECD-länderna
samordnat betalningsbalansstöd för Turkiet.

För den händelse det skulle bli aktuellt med en fortsättning på Sveriges
stöd till Östafrikanska utvecklingsbanken (EADB) bör medel tas
i anspråk från denna anslagspost. Medel om 10 milj. kr. kan under
budgetåret 1980/81 komma att behövas för ändamålet.

Den situation i flera delar av världen som har redovisats i propositionen
talar, heter det, för ett betydande behov av medel, som kan användas
för humanitära hjälpinsatser. Den svåra ekonomiska situationen
för flera av programländerna gör det också angeläget med resurser som
kan användas för extra biståndsinsatser. Den omständigheten att anslagsposten
Katastrofer m. m. är en allmän reserv på det bilaterala anslaget
ställer också anspråk på medelsutrymme. Mot denna bakgrund beräknas
314 milj. kr. för Katastrofer m. m. under budgetåret 1980/81.

Motioner

1 detta sammanhang behandlar utskottet

dels motion 1979/80:231 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkande 2,
nämligen

2. att riksdagen beslutar att 20 milj. kr. beviljas i bilateralt katastrofbistånd
till Kampuchea för budgetåret 1980/81,

dels motion 1979/80: 478 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkande 1,
nämligen att riksdagen beslutar

1. anslå 25 milj. kr., i katastrofhjälp till Demokratiska folkrepubliken
Yemen,

dels motion 1979/80: 1133 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), yrkande
14, nämligen att riksdagen beslutar

14. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i övrigt i
motionen anförts om humanitärt bistånd och flyktingstöd (avser Kampuchea),

dels motion 1979/80: 1620 av Birgitta Hambraeus (c) och Lennart
Pettersson (s), vari hemställs

att riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder vidtas för inrättandet
vid FN av en utredningskommission angående ”flyktingkooperativ”,

UU 1979/80: 20

dels motion 1979/80: 1625 av Lars Werner m. fl. (vpk), delyrkandena
3 k)—1), nämligen

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som
leder till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av hela
biståndsanslaget, vilket innebär

k) att katastrofbistånd endast skall användas till detta ändamål,

1) att ett katastrofbistånd om sammanlagt 80 milj. kr. lämnas till Vietnam
och Laos.

Utskottet

I vpk-motion 1625, delyrkande 3 k), föreslås att katastrofbiståndet
endast skall användas till detta ändamål. Motionärerna anser att medlen
under detta anslag skall användas vid katastrofer medan andra insatser
bör bokföras öppet för sina särskilda ändamål.

Såsom framhålls i propositionen bör katastrofbiståndet, enligt av riksdagen
fastslagna riktlinjer, i första hand lämnas som hjälp åt människor
i u-länder som drabbats av naturkatastrofer eller väpnade och politiska
konflikter. Så sker också. Under föregående budgetår användes den helt
övervägande delen av anslaget till egentliga katastrofändamål och endast
en mindre andel till andra syften.

Under ett antal budgetår har katastrofanslaget tagits i anspråk även
för andra oförutsedda men angelägna biståndsändamål än katastrofer.
Eftersom anslaget för bilateralt utvecklingssamarbete inte omfattat någon
allmän reservpost har det ansetts praktiskt att katastrofanslaget även fått
fylla en sådan funktion.

Denna användning av katastrofanslaget har skett med riksdagens vetskap.
En redovisning av anslagets utnyttjande har regelmässigt lämnats
i budgetpropositionen.

Utskottet anser det rimligt att regeringen förfogar över en post som
kan användas för icke förutsedda biståndsbehov som inte nödvändigtvis
har katastrofkaraktär och ser ingen väsentlig olägenhet i att låta katastrofanslaget
ha även denna uppgift. Samtidigt vill utskottet understryka
att detta inte får leda till att inriktningen och omfattningen av de av riksdagen
fastställda biståndsinsatserna i någon avsevärd mån förändras.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet delyrkande 3 k) i vpkmotion
1625.

Enligt vad utskottet inhämtat har Sverige hittills under budgetåret lämnat
drygt 52 milj. kr. i katastrofbistånd till de nödlidande i Kampuchea
och till kampucheanska flyktingar i Thailand. Därav har cirka 9 milj. kr.
gått till FN:s flyktingkommissarie (UNHCR), som huvudsakligen bedriver
verksamhet bland flyktingarna i Thailand, 10 milj. kr. till vardera
Internationella röda korset och UNICEF, 17 milj. kr. till Världslivsmedelsprogrammet
(WFP) och 3 milj. kr. till FAO. De fyra sistnämnda

UU 1979/80: 20

organisationerna har sin verksamhet inne i Kampuchea. Därtill har 4
milj. kr. avsatts för den svenska katastrofberedskapsstyrkans deltagande
i det internationella hjälparbetet i Thailand och Kampuchea.

Den internationella hjälpen till Kampuchea har först på ett relativt
sent stadium blivit effektiv och kunnat nå sina mottagare inne i det drabbade
landet. Enligt föreliggande uppgifter har UNICEF, WFP och Internationella
röda korset emellertid numera goda möjligheter att nå de
områden i landet där behoven är störst.

Sverige har inte erkänt regimen i Phnom Penh. Regeringen har trots
det ansett sig böra pröva alla möjligheter att med humanitärt bistånd
söka lindra nöden i landet. Som utrikesminister Ola Ullsten framhöll i
ett svar på en fråga i riksdagen den 18 januari 1980 har därför ett
svenskt erbjudande om humanitär hjälp i form av insatser av den
svenska katastrofberedskapsstyrkan framförts till regeringen i Phnom
Penh, förmedlat av generalsekreteraren i Svenska röda korset. Denne har
fått veta att man i och för sig vore tacksam för svenska direkta hjälpinsatser
till dem som svälter, men man har också påpekat de svårigheter
som det innebär att just nu utnyttja detta erbjudande. Personal ur den
svenska beredskapsstyrkan har inte anmodats delta i någon direkt svensk
hjälpinsats.

Katastrofbiståndet till Kampuchea torde även framöver i första hand
komma att kanaliseras över de internationella hjälporganisationerna. Avsaknaden
av diplomatiskt erkännande av regimen i Phnom Penh bör
dock inte hindra Sverige från att utnyttja även direkta kanaler för humanitärt
bistånd när det visar sig vara en framkomlig väg. Utskottet utgår
ifrån att regeringen är beredd att även fortsättningsvis tillskjuta medel
ur katastrofreserven för hjälpinsatser till Kampuchea via de kanaler
som regeringen finner lämpliga.

Med det ovan anförda får motion 1133, yrkande 14, i vad avser humanitärt
bistånd och flyktingstöd till Kampuchea, anses besvarad.

I vpk-motion 231 yrkas bl. a. dels att Kampuchea tas upp som mottagarland
i det långsiktiga svenska biståndsprogrammet, dels att 20 milj.
kr. beviljas i bilateralt katastrofbistånd till Kampuchea budgetåret 1980/
81. Det förstnämnda yrkandet behandlas på annan plats i detta betänkande.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även vpk-motion 1625, delyrkande
3 1), vari föreslås att ett katastrofbistånd cm sammanlagt 80
milj. kr. lämnas till Vietnam och Laos, samt vpk-motion 478, vari föreslås
att ett katastrofbistånd om 25 milj. kr. lämnas till Demokratiska
folkrepubliken Yemen.

Liknande yrkanden behandlades av utskottet förra året (UU 1978/79:
27). Utskottet fastslog då att katastrofhjälpens fördelning och destination
inte på förhand bör bindas genom riksdagsbeslut utan i vanlig ordning
beredas av SIDA och den s. k. katastrofgruppen. Utskottet ser
inte skäl att nu göra någon annan bedömning.

UU 1979/80: 20

Utskottet avstyrker därför yrkande 2 i vpk-motion 231, yrkande 1 i
vpk-motion 478 och delyrkande 3 1) i vpk-motion 1625.

I motion 1620 hemställs att åtgärder vidtas för inrättandet vid FN av
en utredningskommission angående flyktingkooperativ.

En relativt utförlig redogörelse för tankegångarna bakom de föreslagna
flyktingkooperativen återfinns i motionen. I ett antal orter i Frankrike,
österrike och Schweiz har under 1970-talet en rörelse kallad Longo
Mai startat arbetskooperativ i syfte att återuppliva gles- och avfolkningsbygder
i Europa. Inom kooperativen, som uppges vara 16 till antalet,
bedrivs jordbruk, skogsbruk, hantverk och småindustri. Sedan starten
har 15 000 ungdomar deltagit i arbetet.

Under inbördeskriget i Nicaragua grundade Longo Mai ett flyktingkooperativ
i Costa Rica. På grundval av erfarenheterna där har Longo
Mai föreslagit att tillflyktsorter förbereds i närheten av instabila zoner
och i länder som har stark frihetlig tradition i syfte att ta hand om flyktingar.
Tillflyktsställena bör ställas under FN:s beskydd. Som en första
åtgärd bör en utredningskommission, ansvarig inför FN:s sekretariat,
utses. I den bör även företrädare för de neutrala länderna ingå, heter det
i motionen.

Flyktingproblemet i världen är stort och har under senare år förvärrats.
Svårigheterna att bereda flyktingarna en dräglig tillvaro ligger också
på mångå olika plan. De är inte alltid i första hand finansiella. Ett större
problem är ofta att finna mottagarländer och varaktiga tillflyktsorter.
Av särskild vikt är också att bereda flyktingar tillfälle till meningsfull
sysselsättning. Inom FN:s flyktingkommissariat övervägs nu olika möjligheter
att på ett mer långsiktigt sätt integrera flyktingar i deras nya
hemländer.

Inom FN-systemet har, enligt vad utskottet inhämtat, även möjligheterna
studerats att upprätta särskilda flyktingcentra. Slutsatsen har
emellertid blivit avvaktande.

Utskottet vill inte utesluta att flyktingkooperativ i givna situationer
skulle kunna visa sig vara ett praktiskt bidrag till lösningen på ett flyktingproblem.
Vägande skäl kan emellertid anföras mot motionärernas
förslag. Att enbart som en förebyggande åtgärd upprätta flyktingstationer
i närheten av potentiella oroshärdar skulle av berörda parter kunna
uppfattas som en otillbörlig handling av världsorganisationen. Det ligger
i flyktingarbetets karaktär att åtgärder svårligen kan bli förebyggande
i den mening motionärerna lägger i begreppet.

Utskottet avstyrker därför motion 1620.

UU 1979/80: 20

4.9 Stöd till enskilda organisationers biståndsverksamhet
Propositionen (s. 117—118)

För budgetåret 1980/81 beräknas i propositionen ett anslag på 125
milj. kr. för stöd till enskilda organisationers biståndsverksamhet. Anslagsposten
Enskilda organisationer uppgår under innevarande budgetår
till 110 milj. kr.

Det statliga stödet till de enskilda organisationernas verksamhet har
ökat kraftigt under senare år. Detta betyder inte enbart en ökning av
antalet projekt, volontärer och bidragssökande organisationer utan också
att enskilda projekt blivit större och mer omfattande under senare år.

Utöver det belopp på 90 milj. kr. som har anvisats till de enskilda organisationernas
verksamhet i u-ländema under budgetåret 1978/79 har
svenska organisationer under samma budgetår mottagit närmare 60 milj.
kr. för katastrofinsatser i u-länderna.

Liksom tidigare går huvuddelen av bidragen till undervisnings- och
hälsovårdsområdet. En mindre del avser projekt för landsbygdsutveckling
och till volontärverksamhet. I följande tabell redovisas de statliga
utbetalningarna fördelade på organisationstyp.

Utbetalningar av stöd till enskilda organisationers biståndsverksamhet budgetåren
1962/63—1978/79 fördelade på organisationstyp.

Organisationstyp	1962/63—75/76	1976/77	1977/78	1978/79
mkr	%	mkr	%	mkr	%	mkr	%
Mission	73,6	60	18,3	41	26,1	46	40,4	49
Humanitära	25,1	21	7,6	19	14,6	26	9,8	12
Kooperativa	6,3	5	4,2	11	5,2	9	9,6	12
Fackliga	3,8	3	5,2	13	7,0	12	10,0	12
Övriga	13,3	11	4,1	16	3,8	7	13,1	15
Summa	122,1	100	39,4	100	56,7	100	82,9	100

Huvuddelen av bidragen lämnas för verksamhet i programländerna.
De största insatserna gjordes under budgetåret 1978/79 i Indien, Tanzania,
Bangladesh och Mozambique.

Normalt avser stödet till de enskilda organisationernas verksamhet bidrag
till svenska organisationers samarbete med systerorganisationer i
u-länderna. För att möjliggöra en utbyggnad av verksamhet inriktad på
att förbättra kvinnans situation i u-länder har emellertid statsmakterna
under budgetåret 1978/79 beslutat att godkänna att medlen även skall
kunna användas för bidrag direkt till kvinnoorganisationer i u-länder.
Sådana insatser bör komma i fråga främst i programländerna. Möjligheterna
att följa upp verksamheten blir annars otillräckliga.

UU 1979/80: 20

Motion

I detta sammanhang behandlar utskottet motion 1979/80: 1625 av Lars
Werner m. fl. (vpk), delyrkande 3 h), nämligen

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som
leder till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av
hela biståndsanslaget, vilket innebär

h) att stöd till enskilda organisationers verksamhet efter hand koncentreras
till verksamhet som bedrivs i fackliga organisationers eller solidaritetsgruppers
regi och att organisationsförteckningen utökas med ”Kvinnoorganisationer”
och ”Solidaritetsorganisationer”.

Utskottet

I vpk-motion 1625, delyrkande 3 h), föreslås att stödet till enskilda
organisationer efter hand koncentreras till verksamhet som bedrivs i
fackliga organisationers eller solidaritetsgruppers regi och att organisationsförteckningen
utökas med ”kvinnoorganisationer” och ”solidaritetsorganisationer”.

Ett liknande yrkande behandlades senast i fjolårsbetänkandet UU
1978/79: 27. I det föreliggande yrkandet har tillkommit kravet på att
organisationsförteckningen utökas med ”kvinnoorganisationer”.

Utskottet erinrade i ovannämnda betänkande om att utskottet vid flera
tillfällen uttalat sin uppskattning av de enskilda organisationernas viktiga
roll i biståndsarbetet och fann därför inte anledning att uttala sig
för en begränsning av stödet på det sätt som föreslogs i den då aktuella
motionen.

Sedan budgetåret 1978/79 finns möjlighet att använda medel ur anslagsposten
Enskilda organisationer för bidrag direkt till kvinnoorganisationer
i u-länder. Även solidaritetsrörelser har erhållit bidrag ur anslaget,
även om de inte har egen rubrik i propositionen.

Utskottet anser att anslaget i sin nuvarande utformning ger möjlighet
att motsvara olika organisationers behov på ett rimligt sätt och ser därför
inte heller nu skäl att förorda någon begränsning eller kvotering.

Delyrkande 3 h) i vpk-motion 1625 avstyrks därför.

4.10 Bredare samarbete m. m.

Propositionen (s. 119—121)

Under vart och ett av budgetåren 1978/79 och 1979/80 har 50 milj. kr.
beräknats för bredare samarbete. Budgetåret 1978/79 var utbetalningarna
10,6 milj. kr. Utbetalningarna för budgetåret 1979/80 beräknas till cirka
40 milj. kr. För budgetåret 1980/81 beräknas ett totalt medelsbehov av
55 milj. kr. för bredare samarbete.

UU 1979/80: 20

I budgetpropositionen förutskickas att en proposition om s. k. blandade
krediter kan komma att föreläggas riksdagen under år 1980. Om
riksdagen beslutar införa ett system för s. k. blandade krediter befinns
det enligt propositionen angeläget att kreditgiVningen inleds redan under
budgetåret 1980/81. Därför beräknas redan nu ett belopp på 60 milj.
kr. att användas till en del av den statliga subventioneringen av s. k.
blandade krediter samt för kostnader som kan uppkomma för exportkreditgarantier.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten Bredare samarbete
m. m. beräknas därmed uppgå till 115 milj. kr.

Programmet för bredare samarbete skall ses som ett inslag i Sveriges
u-landspolitik. Inom det bilaterala utvecklingssamarbetet utgör det ett
komplement till det landprogrammerade bistånd som koncentreras till
ett begränsat antal programländer och äger rum inom de av riksdagen
fastställda treårsramarna för de enskilda länderna. De medel som avsätts
för verksamheten står till regeringens disposition för mindre insatser,
varav en stor del är inriktad på kunskapsöverföring. Sådana insatser
behöver inte som det långsiktiga utvecklingssamarbetet begränsas
till mycket fattiga länder.

Bredare samarbete syftar till en utvidgning och förstärkning av Sveriges
förbindelser med enskilda u-länder, som Sverige av särskilda skäl
önskar samarbeta med. När biståndsmedel utnyttjas för att underlätta
ett bredare samarbete, tas de således i anspråk med dubbel målsättning.
Det gäller dels att främja ekonomisk och social utveckling i ett land enligt
de biståndspolitiska målsättningarna, dels att främja en utveckling
av Sveriges relationer med landet i fråga.

Det är främst följande typer av insatser som bör övervägas:

— utbildningsinsatser, som företas i samarbete med svenska institutioner
och företag;

— institutionssamarbete, dvs. bidrag till samarbete mellan svenska institutioner
och institutioner i u-länder;

— förinvesteringsstudier i den mån dessa inte bekostas med medel
under andra anslag, främst avseende projekt med en betydande utbildningskomponent; —

kulturellt samarbete och personutbyte.

Det bredare samarbetet administreras huvudsakligen genom utbildningsberedningen,
som den 1 juli 1979 överfördes från utbildningsdepartementets
till utrikesdepartementets huvudtitel och samtidigt fick
status som myndighet.

Det bredare samarbetet med Cuba och Portugal administreras tills
vidare av SIDA. Svenska institutet har fått medel för ett personutbytesprogram.
Som exempel på genomförda insatser nämns i propositionen
förprojektering av ett trä- och ett pappersindustriutbildningsinstitut i
Algeriet, högspännings- och kraftverksstudier i Egypten och studier på
mjölkproduktionsområdet i Jamaica. Vidare har anordnats kurser i tele 6

Riksdagen 1979/80. 9 sami. Nr 20

UU 1979/80: 20

teknik, industriellt underhåll och flygtrafikledning. Kurser inom cellulosa-
och pappersteknik, projektledning och utsädeshantering planeras.

Riksdagen har i samband med behandlingen av prop. 1978/79: 100
(bil. 6) våren 1979 uttalat sig (UU 1978/79: 27, rskr 295) för ett förstärkt
stöd — främst inom det bredare samarbetets ram — till demokratiska
länder i det karibiska området i syfte att bistå dem i deras
strävan att befästa demokrati och social utveckling. I linje härmed har
diskussioner inletts med Dominikanska republiken om bredare samarbete
samtidigt som det tidigare inledda samarbetet med Jamaica fullföljs.
Under år 1979 inleddes också bredare samarbete med Sudan.

Inom handelsdepartementet pågår en utredning om förutsättningar
för att införa ett system för s. k. blandade krediter. Ett sådant system
skulle, heter det i propositionen, kunna bli ett komplement tilLdet bredare
samarbetet. Liksom insatser inom det bredare samarbetet motiveras
det av ett ömsesidigt intresse av ökat samarbete. Vissa biståndsmedel
kan komma att behövas för att ingå i den statliga subventioneringen av
krediterna. Därtill kan det i propositionen på annat ställe nämnda förslaget
om en särskild exportkreditgaranti för främst fattiga programländer
medföra begränsade kostnader.

Motioner

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels motion 1979/80: 1133 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), yrkandena
10 och 17, nämligen att riksdagen beslutar

10. att Cuba även fortsättningsvis ges svenskt bistånd och att 20
milj. kr. avsätts för s. k. bredare samarbete för budgetåret 1980/81,

17. att medelsramen för bredare samarbete m. m. i förhållande till
regeringens förslag minskas med 60 milj. kr. till 55 milj. kr.,

dels motion 1979/80: 1623 av Margaretha af Ugglas och Lars Ahlmark
(m), vari hemställs

att riksdagen beslutar att det bredare samarbetet med Sudan kompletteras
med ytterligare 10 milj. kr. under 1980/81 att tagas från
katastrofanslaget,

dels motion 1979/80: 1625 av Lars Werner m. fl. (vpk), delyrkande
3 i), nämligen

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som
leder till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av
hela biståndsanslaget, vilket innebär

i) att riksdagen hos regeringen begär en redovisning över vilka länder
man vill inleda s. k. bredare samarbete med och att detta länderval
görs till föremål för riksdagens prövning.

UU 1979/80: 20

Utskottet

I förra årets utskottsbetänkande över budgetpropositionen (UU
1978/79: 27) lämnades en utförlig redogörelse för principerna bakom
och utformningen av det bredare samarbetet. Det hette i betänkandet
bl. a. att det bredare samarbetet syftar till en utvidgning och förstärkning
av Sveriges förbindelser med enskilda u-länder som Sverige av
särskilda skäl önskar samarbeta med.

Sverige har hittills inlett bredare samarbete med ett tiotal länder.
Några av dessa är tidigare programländer. Det bredare samarbetet med
sådana länder har bl. a. betraktats som en möjlighet att vidmakthålla
och vidareutveckla de kontakter som programlandssamarbetet lagt grunden
för. I andra fall har motiveringen för ett bredare samarbete varit
en ömsesidig önskan att utveckla ekonomiska och andra förbindelser,
ibland i hägnet av ett avtal eller protokoll om ekonomiskt samarbete.
Karakteristiskt för det bredare samarbetet är vidare att det inte planeras
med utgångspunkt i landramar utan projekt för projekt. I flertalet
fall har de årliga utbetalningarna för bredare samarbete legat betydligt
under 5 milj. kr. per land.

I vpk-motion 1625, delyrkande 3 i), begärs en redovisning över vilka
länder regeringen vill inleda bredare samarbete med och att detta länderval
görs till föremål för riksdagens prövning.

En likalydande motion avstyrktes av utskottet i förra årets betänkande
UU 1978/79: 27 bl. a. med hänvisning till att de begränsade insatser
det här kunde bli fråga om inte förpliktade Sverige till mer omfattande
eller långsiktigt bistånd. Utskottet gör samma bedömning nu
och erinrar om att det bredare samarbetet till sin karaktär är sådant att
förhandsredovisningar av planerade projekt och länderval svårligen
låter sig göra.

Delyrkande 3 i) i vpk-motion 1625 avstyrks därför.

I motion 1133, yrkande 10, föreslås att Cuba även fortsättningsvis
ges svenskt bistånd och att 20 milj. kr. avsätts för s. k. bredare samarbete
för budgetåret 1979/80.

I enlighet med riksdagens beslut avslutas det reguljära svenska biståndet
till Cuba med utgången av innevarande budgetår. I september
1977 ingicks mellan Cuba och Sverige en överenskommelse om bredare
samarbete. Bland de projekt som diskuterats mellan parterna
inom ramen för denna överenskommelse kan nämnas teknologiöverföring
för tillverkning av rostfria tankar, experimentutrustning till sockerindustrin,
studie av exportmarknaden för pappersprodukter tillverkade
av sockerrörsavfall och en förinvesteringsstudie för tillverkning av
plastbåtar. Det senaste mötet mellan länderna om bredare samarbete
hölls i Stockholm i december 1979.

I propositionen anges inte något belopp avseende det bredare samarbetet
med Cuba. Hittills har den årliga medelsramen för ändamålet i

UU 1979/80: 20

enlighet med riksdagens anvisningar begränsats till 5 milj. kr. Utskottet
anser att ett belopp av denna storlek är rimligt även för nästkommande
budgetår och avstyrker därför yrkande 10 i motion 1133.

I motion 1623 föreslås att det bredare samarbetet med Sudan kompletteras
med ytterligare 10 milj. kr. under budgetåret 1980/81. Motionärerna
anför att Sudan numera väl torde svara mot de kriterier som
Sverige uppställer vid val av programländer. Sudan är fattigt och utsatt
för svåra påfrestningar genom de stora flyktingskarorna från Eritrea
och Etiopien. I väntan på SIDA:s länderutredning vill motionärerna
emellertid inte föreslå att Sudan nu görs till programland. I stället bör
de begränsade medel som står till förfogande för bredare samarbete
kompletteras med ytterligare 10 milj. kr. under 1980/81, heter det slutligen
i motionen.

Sudan har under innevarande budgetår ur katastrofanslaget erhållit
7 milj. kr. via UNHCR och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen för insatser
bland de många flyktingarna från Eritrea. Ett bredare samarbete
av begränsad omfattning har därtill under år 1979 etablerats med Sudan.
Det avser bl. a. förinvesteringsstudier på hälso- och jordbruksområdet.
Utbetalningarna härför uppgick innevarande budgetår till cirka
700 000 kr.

Som ovan nämnts förekommer inte landramar i det bredare samarbetet.
Varje projekt prövas för sig. En eventuell utvidgning av det
bredare samarbetet med Sudan måste i enlighet med principerna för
ifrågavarande biståndstyp således bedömas i ljuset av de nya projekt
av ömsesidigt intresse som kan komma att presenteras.

Det finns därför inte skäl att på förhand uppställa någon särskild
beloppsram för det bredare samarbetet med Sudan.

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1623.

Under rubriken Bredare samarbete anmäls i propositionen att regeringen
under år 1980 avser förelägga riksdagen en proposition om s. k.
blandade krediter. Härmed avses krediter som är statligt subventionerade
och betydligt förmånligare för mottagaren än sedvanliga exportkrediter.
En del av denna statliga subvention avses enligt det förslag som nu förbereds
finansieras över biståndsanslaget.

Regeringen överväger också att i den nämnda propositionen föreslå
att biståndsmedel får användas för risktäckning av biståndspolitiskt motiverade
kreditgarantier till vissa u-länder.

Om riksdagen skulle bifalla den aviserade propositionen önskar regeringen
redan under kommande budgetår inleda kreditgivningen under
det nya systemet och begär därför i budgetpropositionen att ett belopp
på 60 milj. kr. nu avsätts för de ovan angivna ändamålen.

Flera skäl talar enligt utskottets mening för ett system med blandade
krediter, särskilt i ett läge då andra i-länders liknande system lett till en
hårdnande kreditkonkurrens på u-landsmarknaderna. För svensk del

UU 1979/80: 20

skulle sådana för u-länderna förmånliga krediter komplettera de instrument
som för närvarande står till förfogande för överföring av finansiella
resurser. Det är ett uttalat u-landsintresse att en möjlighet till krediter
på mjuka villkor erbjuds dem även bilateralt, detta så mycket mer
som många av u-länderna, särskilt de fattigaste, har en dålig internationell
kreditvärdighet. Redan genom en begränsad subventionsandel i lånen
bör icke oväsentliga resursflöden kunna kanaliseras till behövande
u-länder. Det finns även ett svenskt handels- och näringspolitiskt intresse
för denna typ av krediter.

En granskning av förslaget i dess helhet och en prövning av de skäl
som kan motivera ett utnyttjande av biståndsanslaget för detta ändamål
kan självfallet ske först sedan den aviserade propositionen kommit riksdagen
till handa. Utskottet är emellertid berett att, under förbehåll för
riksdagens senare godkännande av proposition om blandade krediter,
tillstyrka att det belopp på 60 milj. kr. regeringen föreslår i budgetpropositionens
bilaga 6 avsätts för det begärda ändamålet.

Yrkande 17 i motion 1133 avstyrks därför.

4.11 Fonden för industriellt samarbete med u-länder m. m.

Propositionen (s. 121—122)

Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) inledde
sin verksamhet i december 1978. Fondens grundkapital är 100
milj. kr. med rätt att ta upp lån eller utfärda lånegarantier till ett belopp
som motsvarar högst tre gånger grundbeloppet.

Fondens huvuduppgifter är:

— att förmedla kontakter mellan intressenter i u-länder och svenska
företag,

— att medverka till att förinvesteringsstudier genomförs och bidra till
finansiering av sådana studier,

— att medverka till etablering av s. k. joint ventures tillsammans med
u-landspartner och svenska företag,

— att bidra med aktiekapital och medelfristiga lån samt ge garantier
vid projekts genomförande.

SWEDFUND skall i första hand samarbeta med länder med vilka
Sverige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete. I den mån verksamhet
med fondens medverkan kommer att bedrivas i länder utanför programlandskretsen,
bör endast sådana komma i fråga vars utvecklingspolitik
är förenlig med målsättningen för svensk biståndspolitik.

Under sitt första verksamhetsår har SWEDFUND mötts med ett betydande
intresse för samarbete både från svenska företag och från u-länder.
Fonden har hittills beslutat stödja tre förstudier avseende projekt i
Bangladesh, Indien och Egypten. Den har ingått avtal om sin första pro -

UU 1979/80: 20

jektinvestering. Denna avser en anläggning i Tanzania för tillverkning
av järnvägsvagnar för godstransport. Projektet genomförs i samarbete
med Kalmar Verkstad AB och tanzaniska intressenter. Fonden har också
fattat beslut om en andra investering avseende en anläggning för tillverkning
av fiberplattor i Tunisien.

För fondens grundkapital har t. o. m. budgetåret 1979/80 anvisats 70
milj. kr. För budgetåret 1980/81 beräknas ett medelsbehov av 33,7
milj. kr. varav 30 milj. kr. avser återstående delen av grundkapitalet.
Resterande 3,7 milj. kr. utgör stiftelsens administrativa kostnader.

Motioner

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels motion 1979/80: 616 av Börje Hörnlund (c), vari hemställs

att riksdagen uttalar att SIDA inom ramen för anvisade biståndsmedel
upprättar en försöksverksamhet tillsammans med Stiftelsen Expolaris
i Skellefteå i syfte att överföra teknologi för småindustriell verksamhet
till utvecklingsländerna i enlighet med vad som redovisas i motionen,

dels motion 1979/80: 1133 av Gertrud Sigurdsen m fl. (s), yrkande 18,
nämligen att riksdagen beslutar

18. att avslå regeringens förslag om en medelsram på 33,7 milj. kr. för
Fonden för industriellt samarbete med u-länderna,

dels motion 1979/80: 1625 av Lars Werner m. fl. (vpk), delyrkande
3 m), nämligen

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som
leder till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av hela
biståndsanslaget, vilket innebär

m) att Fonden för industriellt samarbete med u-länderna avvecklas.

Utskottet

Fonden för industriellt samarbete med u-länder, SWEDFUND, har
varit i verksamhet i drygt ett år. I propositionen konstateras att fonden
mötts med betydande intresse såväl från u-ländernas som från svenska
företags sida. Av årsredovisningen framgår att projektidéer presenterats
av svenska företag i 16 fall och av tänkbara parter i mottagarländer i
22 fall. Flertalet av dessa förslag avser projekt i de svenska mottagarländerna.
Under perioden har beslut fattats om stöd till tre förstudier och
två projektinvesteringar.

I budgetpropositionen beräknas för budgetåret 1980/81 ett medelsbehov
för fonden av 33,7 milj. kr., varav 30 milj. kr. avser återstående
delen av grundkapitalet och 3,7 milj. kr. utgör stiftelsens administrativa
kostnader.

UU 1979/80: 20

I motion 1133 yrkas avslag på regeringens förslag om en medelsram
på 33,7 milj. kr. för SWEDFUND, och i vpk-motion 1625 föreslås att
fonden avvecklas.

Förslaget om industrisamarbetsfonden framlades i prop. 1977/78: 135
om riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete m. m. och behandlades
utförligt av utskottet i betänkande UU 1978/79: 1. Utskottet tillstyrkte
fondens inrättande.

SWEDFUND behandlades också i samband med fjolårets budgetproposition
med anledning av motioner med liknande yrkanden (UU 1978/
79: 27). Utskottet vidhöll då sin ståndpunkt att fonden, som redan inlett
sin verksamhet och tilldragit sig stort intresse från programländernas
sida, fyller ett uppenbart behov.

Utskottet har fortfarande samma uppfattning och avstyrker följaktligen
yrkande 18 i motion 1133 och delyrkande 3 m) i vpk-motion 1625.

I motion 616 föreslås att riksdagen uttalar att SIDA inom ramen för
anvisade biståndsmedel upprättar en försöksverksamhet tillsammans
med Stiftelsen Expolaris i Skellefteå i syfte att överföra teknologi för
småindustriell verksamhet till utvecklingsländerna i enlighet med vad
som redovisas i motionen.

I motionen framhålls bl. a. att u-länderna har behov av i-ländernas
småindustriella kunnande och att därför en försöksverksamhet på detta
område — som samtidigt kan ges en regionalpolitisk karaktär — bör inrättas.
Stiftelsen Expolaris, som är en industriell servicecentral för småföretagen
ägd av kommuner, landsting och företag gemensamt, har enligt
motionären en unik kompetens på småföretagsområdet. Denna skulle
kunna utnyttjas för biståndsverksamheten, varigenom samtidigt en regionalpolitisk
effekt kunde erhållas i övre Norrland och norrländsk industri
kunde tillföras internationellt kunnande. Enligt motionären bör
100 milj. kr. avsättas under en treårsperiod inom ramen för anvisade
medel för en försöksverksamhet, där SIDA och Stiftelsen Expolaris i
Skellefteå får pröva vad småföretag i glesbygd i Sverige kan ha för relevant
teknologi att överföra till u-länder med likartade problemställningar.

Utskottet vill först fastslå att interna svenska regionalpolitiska överväganden
inte bör styra användningen av biståndsmedel.

Vad gäller stöd till småindustrisektorn inom det svenska biståndet anser
utskottet att organ som SIDA, SWEDFUND och utbildningsberedningen
är naturliga kanaler för u-ländernas efterfrågan på konsultstudier
inom den mindre industrin. SIDA-stödet för mindre industri inkluderar
konsulttjänster från Sverige och uppgår årligen till cirka 3 milj. kr.
Tanzania är största enskilda mottagare av småindustristödet, följt av
Kenya, Guinea-Bissau, Botswana och Swaziland. Även i Mogambique
och Etiopien har projekt genomförts med anknytning till den mindre
industrin. Stödet i Tanzania innebär att ett 15-tal svenska företag deltar
som samarbetspartners till tanzaniska motsvarigheter och levererar kun -

UU 1979/80: 20

nande och utrustning. Utskottet har erfarit att SIDA i denna verksamhet
bl. a. har kontakt med Expolaris. Utskottet anser det emellertid principiellt
olämpligt att SIDA inom en sektor skulle gynna en enda svensk
samarbetspartner.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion 616.

4.12 Samlade hemställanden under punkten 4

(bilateralt utvecklingssamarbete)

Under hänvisning till vad utskottet anfört vid avsnitt C 2 i budgetpropositionen
hemställer utskottet

att riksdagen beträffande det bilaterala biståndets inriktning m. m.
(punkterna 4.1 och 4.2)

1. avslår motion 1979/80: 1133, yrkande 1, angående riktlinjer för
den svenska biståndspolitiken,

2. avslår motion 1979/80:1127, yrkandena 2 och 3, angående
dialogen med mottagarländerna och omprövning av biståndspolitiken,

3. avslår motion 1979/80: 1625, delyrkande 3 d), angående avveckling
av biståndet till vissa länder,

4. avslår motionerna 1979/80: 359 och 1979/80: 1127, yrkande 1,
angående resultatvärdering av biståndet,

5. avslår motion 1979/80: 1625, delyrkande 3 j), angående bundet
bistånd,

att riksdagen beträffande samarbete med enskilda länder (punkt
4.3)

6. med avslag på motion 1979/80: 1133, yrkande 5, och motion
1979/80: 1625, delyrkande 3 f), bifaller budgetpropositionens
förslag angående landram för Angola,

7. med avslag på motion 1979/80: 1133, yrkande 6, bifaller
budgetpropositionens förslag angående landram för Kap Verde,

8. avslår motion 1979/80: 1622 angående stöd till familjeplanering
i Indien,

9. med avslag på motion 1979/80: 1133, yrkande 7, bifaller budgetpropositionens
förslag angående bistånd till Tanzania,

10. med avslag pa motion 1979/80: 1133, yrkande 8, och motion
1979/80:1625, delyrkande 3 f), bifaller budgetpropositionens
förslag angående landram m. m. för Vietnam,

11. med avslag på motion 1979/80: 1625, delyrkandena 3 e) och
3 f), med avseende på landramar till Bangladesh, GuineaBissau,
Indien, Kenya, Laos, Lesotho och Zambia, bifaller
budgetpropositionens förslag avseende dessa länder,

12. avslår motion 1979/80: 231, delyrkande 1 c), angående långsiktigt
bistånd till Kampuchea,

res. 3 (s)
res. 4 (m)

res. 5 (s)
res. 6 (s)

res. 7 (s)
res. 8 (s)

UU 1979/80: 20

13. avslår motion 1979/80: 478, yrkande 2, angående långsiktigt
bistånd till Demokratiska folkrepubliken Yemen,

14. avslår motion 1979/80: 479, yrkande 2, med förslag att Nicaragua
upptas som programland,

15. avslår motion 1979/80: 1625, delyrkande 3 g), med förslag att
Cuba återupptas som programland,

16. med avslag på motion 1979/80: 1133, yrkande 13, bifaller budgetpropositionens
förslag avseende medelsram för humanitärt
bistånd till Latinamerika,

17. med avslag på motion 1979/80:1133, yrkande 9, och motion
1979/80: 479, yrkande 1, bifaller budgetpropositionens förslag
angående medelsram för Nicaragua,

18. med avslag på motion 1979/80: 1133, yrkande 11, bifaller budgetpropositionens
förslag angående medelsram för Jamaica och
Dominikanska republiken,

att riksdagen beträffande flyktingar, befrielserörelser m. m. i södra
Afrika (punkt 4.5)

19. med avslag på motion 1979/80: 1133, yrkande 12, och motion
1979/80: 1626 bifaller budgetpropositionens förslag angående
medelsram för befrielserörelser och flyktingar m. m. i
södra Afrika,

20. förklarar motion 1979/80: 1128, yrkande 4, angående ökat stöd
till frontstaterna och befrielserörelser i södra Afrika, besvarad
med vad utskottet anfört,

att riksdagen beträffande bistånd till andra befrielserörelser m. m.
(punkt 4.6)

21. förklarar motion 1979/80: 1619 och motion 1979/80: 1133,
yrkande 14 i vad avser Västra Sahara, besvarade med vad utskottet
anfört,

22. avslår motion 1979/80: 181, yrkande 2, angående bistånd till
POLISARIO,

23. avslår motion 1979/80: 1133, yrkande 14 i vad avser Östra
Timor,

24. avslår motion 1979/80: 414, yrkande 7, angående bistånd till
PLO,

att riksdagen beträffande Särskilda program m. m. (punkt 4.7)

25. med avslag på motion 1979/80: 1133, yrkande 15, bifaller budgetpropositionens
förslag angående storleken av anslaget för
särskilda program,

26. avslår motion 1979/80: 1133, yrkande 16, angående en utvärdering
av verksamheten inom ramen för särskilda program,

att riksdagen beträffande Katastrofer, Enskilda organisationer
m. m. (punkterna 4.8 och 4.9)

res. 9 (s)

res. 10 (s)

res. 11 (s)

res. 12 (s)

s.y. 1 (s)

s.y. 2 (s)

res. 13 (s)

UU 1979/80: 20

27. avslår motion 1979/80: 1625, delyrkande 3 k), avseende inriktningen
av katastrofbiståndet,

28. förklarar motion 1979/80: 1133, yrkande 14 i vad avser humanitärt
bistånd och flyktingstöd till Kampuchea, besvarad med
vad utskottet anfört,

29. avslår motion 1979/80: 231, yrkande 2, angående katastrofbistånd
till Kampuchea,

30. avslår motion 1979/80: 478, yrkande 1, angående katastrofbistånd
till Demokratiska folkrepubliken Yemen,

31. avslår motion 1979/80: 1625, delyrkande 3 1), avseende katastrofbistånd
till Vietnam och Laos,

32. avslår motion 1979/80: 1620 angående flyktingkooperativ,

33. avslår motion 1979/80: 1625, delyrkande 3 h), angående stödet
till enskilda organisationer,

att riksdagen beträffande Bredare samarbete, blandade krediter
m. m. (punkt 4.10)

34. avslår motion 1979/80: 1625, delyrkande 3 i), angående ländervalet
för bredare samarbete,

35. med avslag på motion 1979/80: 1133, yrkande 10, som sin
mening ger regeringen till känna att omfattningen av det bredare
samarbetet med Cuba budgetåret 1980/81 bör begränsas
till 5 milj. kr.,

36. avslår motion 1979/80: 1623 angående bredare samarbete med
Sudan,

37. med avslag på motion 1979/80:1133, yrkande 17, avseende
blandade krediter, bifaller budgetpropositionens förslag angående
medelsram för bredare samarbete,

att riksdagen beträffande Fonden för industriellt samarbete med
u-länder m. m. (punkt 4.11)

38. med avslag på motion 1979/80: 1133, yrkande 18, och motion
1979/80: 1625, delyrkande 3 m), bifaller budgetpropositionens
förslag rörande medelsram för fonden för industriellt samarbete,

39. avslår motion 1979/80: 616 angående biståndssamarbete med
Expolaris,

att riksdagen

40. godkänner övriga i budgetpropositionen angivna riktlinjer för
bilateralt utvecklingssamarbete, samt

att riksdagen beträffande anslagsram för det bilaterala utvecklingssamarbetet
(punkt 4.1)

41. med avslag på motion 1979/80:1133, yrkande 4, och med
bifall till budgetpropositionens förslag, för budgetåret 1980/81
till Bilateralt utvecklingssamarbete anvisar ett reservationsanslag
av 3 253 026 000 kr.

res. 14 (s)

res. 15 (s)

res. 16 (s)

res. 17 (s)

UU 1979/80: 20

5. Information (C 3)

Propositionen (s. 122—124)

Från anslaget bestrids kostnader för att sprida upplysning om utvecklingen
i u-länderna och om de sociala, politiska och ekonomiska faktorernas
roll i denna utveckling samt om Sveriges insatser för att bidra till
ekonomisk och social utveckling och utjämning i dessa länder.

Frågan om riktlinjer för u-landsinformationen behandlades våren
1979 utförligt av riksdagen på grundval av prop. 1978/79: 113 om riktlinjer
för u-landsinformation och biståndets organisation m. m. (UU
1978/79: 30, rskr 395).

I budgetpropositionen konstateras att dessa riktlinjer bör ligga fast.
Verksamheten bör därför fortsätta i huvudsaklig överensstämmelse med
nuvarande inriktning. Målet för u-landsinformationen är därvid att utveckla
människors kunskaper om och intresse för förhållanden av betydelse
för u-ländernas utveckling. Därmed kan engagemanget för Sveriges
internationella solidaritetspolitik fördjupas.

För budgetåret 1980/81 beräknas ett medelsbehov av 20,9 milj. kr. för
informationsverksamhet. Detta innebär en ökning med 1,0 milj. kr. eller
5 procent i förhållande till innevarande budgetårs anslag. Bidragen till
enskilda organisationers u-landsinformation beräknas till 14,3 milj. kr.
medan medel för SIDA:s egen informationsverksamhet beräknas till

6,6 milj. kr.

Beträffande posten Bidrag till enskilda organisationers u-landsinformation
förutses en viss ökning av stödet till de mindre organisationer
som får bidrag till enskilda informationsprojekt. Dessa organisationers
verksamhet är av stort värde för att fördjupa engagemanget för Sveriges
internationella solidaritetspolitik.

När det gäller SIDA:s egen informationsverksamhet betecknas det
som viktigt att verket fortsätter att utveckla sin materialproduktion för
en saklig och allsidig u-landsinformation. SIDA:s samarbete med massmedia
och skolväsendet bör förstärkas. Frågan om det ömsesidiga beroendet
mellan u- och i-länder bör också ingå som en viktig del i
SIDA:s u-landsinformation. Härutöver förutsätts att resultatvärderingen
av SIDA:s och de enskilda organisationernas u-landsinformation kommer
att ägnas uppmärksamhet.

Motion

I detta sammanhang behandlar utskottet motion 1979/80: 1133 av
Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), yrkande 20, nämligen att riksdagen beslutar 20.

att anslaget för enskilda organisationers u-landsinformation utöver
regeringens förslag höjs med 1,7 milj. kr. till 16 milj. kr. för budgetåret
1980/81.

UU 1979/80: 20

Utskottet

I motion 1133 påpekas att SIDA i sin anslagsframställning föreslagit
att 16 milj. kr. skulle utgå till enskilda organisationers u-landsinformation
med hänvisning till dessas informationsplaner samt kostnadsstegringarnas
inverkan på bidragens reella värde. Regeringen har i budgetpropositionen
föreslagit en medelsram om 14,3 milj. kr. men motionärerna
anser att SIDA:s förslag i detta hänseende bör tillgodoses.

I propositionen anförs att det under 1970-talet växande SIDA-stödet
till enskilda organisationer har främjat materialproduktionen, ledarutbildningen,
kurs- och seminarieverksamheten i Sverige och utomlands.
Den långsiktiga planeringen och kontinuiteten i verksamheten har tryggats
med hjälp av s. k. generella bidrag.

Fr. o. m. den 1 juli 1979 har sex organisationer tillkommit som nya
mottagare av generella bidrag. Riksdagen har för innevarande budgetår
anvisat 2 milj. kr. som engångshöjning för ändamålet. Efter förslag av
beredningen för u-landsinformation har SIDA beslutat om fördelningen
av medlen mellan berörda organisationer.

Utrymmet för bidrag till konkreta informationsobjekt har ökat något
sedan dels vissa organisationer har fått generella bidrag, dels ett 25-tal
organisationer har hänvisats till sina egna eller särskilt närstående centrala
organisationer, som erhåller generella bidrag från SIDA. Samtidigt
har dock antalet ansökningar liksom det totala beloppet av begärda
bidrag vuxit kraftigt.

Utskottet delar propositionens bedömning att de enskilda organisationernas
verksamhet är av stort värde för att fördjupa engagemanget
för Sveriges internationella solidaritetspolitik. Regeringens förslag till
medelsram innebär också en viss ökning av stödet till de mindre organisationer
som får bidrag till enskilda informationsprojekt.

Utskottet anser emellertid att en kraftig ökning av bidragsönskemålen
på detta område måste vägas mot andra angelägna uppgifter som
kräver biståndsmedel.

Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag till medelsram och
avstyrker yrkande 20 i motion 1133.

Utskottet, som tillstyrker propositionens förslag vid avsnitt C 3, hemställer att

riksdagen, med avslag på motion 1979/80: 1133, yrkande 20,
bifaller budgetpropositionens förslag och till Information för
budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 20 900 000
kr.

res. 17 (s)

UU 1979/80: 20

6. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) (C 4)
Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag vid avsnitt C 4 och hemställer att

riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling
(SIDA) för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
112 986 000 kr.

7. Biståndsutbildningsnämnden (BUN) (C 5)

Propositionen (s. 128—130)

Biståndsutbildningsnämnden (BUN) leder och samordnar biståndsoch
katastrofutbildning för värnpliktiga och andra som bedöms vara
lämpliga för sådan utbildning. Nämnden prövar urval och antagning
till utbildning. Nämnden ansvarar för en beredskapskår för biståndsinsatser
samt biträder vid planering för att komplettera den s. k. teknikerkontingenten
i beredskapsstyrkan för FN-tjänst.

BUN framhåller i sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 att
654 elever har genomgått bistånds- och katastrofutbildning vid Sandöskolan
i Kramfors sedan verksamheten inleddes år 1972. Dessa personer
ingår i en beredskapskår för bistånds- och katastrofarbete.

Den procentuella fördelningen av elevplatserna på olika kategorier
har under de sex första åren varit följande: värnpliktiga 47 procent,
vapenfria tjänstepliktiga 15 procent, frivilliga män 11 procent samt frivilliga
kvinnor 27 procent.

Årligen ansöker cirka 1 000 personer till de 125 utbildningsplatserna.
Av de sökande kallas 300—350 personer till Sandö för särskilt urval
som omfattar intervju och test.

BUN:s verksamhet utreds för närvarande inom ramen för den av
regeringen i juni 1979 tillkallade utredningen om utbildningsbehovet
för det svenska framtida utvecklingssamarbetet (UD 1979: 53). Mot denna
bakgrund avstår nämnden från att föreslå genomgripande förändringar
av verksamheten. Verksamheten förutsätts under budgetåret
1980/81 komma att bedrivas i ungefär samma omfattning som under
innevarande budgetår. Detta innebär att högst 125 elever antas till utbildningen
och att högst fyra repetitionskurser får anordnas.

Biståndspolitiska utredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1978:
61) Biståndets organisation att en utredning skulle tillsättas för att
se över utbildningsbehovet för det framtida svenska utvecklingssamarbetet.
I juni 1979 tillkallade regeringen en särskild utredare för att företa
en sådan utredning. Utredningen väntas bli klar under våren 1980. I
avvaktan härpå beräknas i budgetpropositionen för 1980/81 endast en
anslagsökning enligt det s. k. besparingsalternativet, som innebär pris -

UU 1979/80: 20

och löneomräkning av befintlig verksamhet minus 2 procent, dvs. från
10,8 milj. kr. för budgetåret 1979/80 till 11,5 milj. kr. för budgetåret
1980/81.

Motion

I detta sammanhang behandlar utskottet motion 1979/80:275 av
Bengt Wiklund m. fl. (s), vari hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att biståndsutbildningen vid Sandö
byggs ut och att fredskårsadministrationen förläggs till Sandö för att
på ett varaktigt sätt stärka utbildningsanläggningen.

Utskottet

I motion 275 hemställs att biståndsutbildningen vid Sandö byggs ut
och att fredskårsadministrationen förläggs till Sandö för att på ett varaktigt
sätt stärka utbildningsanläggningen.

Motioner om en utbyggnad av utbildningen vid biståndsutbildningsnämndens
skola på Sandö utanför Kramfors väcktes även vid förra riksmötet
och behandlades av utskottet i anslutning till proposition 1978/79:
113 om anslag och riktlinjer för u-landsinformation och biståndets organisation.

Utskottet konstaterade då i sitt betänkande UU 1978/79: 30 att regeringen
föranstaltat om en utredning rörande utvecklingssamarbetets
framtida utbildningsbehov som helhet och att biståndsutbildningen vid
Sandöskolan skulle komma att ingå som en central fråga i utredningen.
De då aktuella motionerna avslogs med hänvisning till att utredningen
skulle komma att göra en allsidig prövning av Sandöskolans utbildningsformer.

U-landsutbildningsberedningen har sedan dess tillsatts. Den skall enligt
sina direktiv göra en samlad översyn av u-landsutbildningen och
omfatta alla personalkategorier som arbetar i biståndsfinansierad verksamhet
i u-land. Utredningen beräknar avsluta sitt arbete senare under
innevarande år.

Den utredning om fredskårens framtid som SIDA lade fram hösten
1979 har nu varit på remiss. Remissinstanserna har i stort sett varit
eniga om behovet av en fredskår. De menar också att den till skillnad
från vad som nu är fallet bör finansieras utanför de årliga landramama.

Regeringen har inte tagit slutlig ställning till fredskårens framtid. Först
när regeringens och organisationernas fortsatta överväganden om fredskårens
framtid slutförts och u-landsutbildningsutredningen avslutat sitt
arbete kan en samlad bedömning göras av den framtida inriktningen av
biståndsutbildningen vid Sandöskolan och den eventuella förläggningen
där av fredskårsadministrationen.

Mot denna bakgrund avstyrks motion 275.

UU 1979/80: 20

Utskottet, som tillstyrker budgetpropositionens förslag vid avsnitt C 5,
hemställer

att riksdagen

1. avslår motion 1979/80: 275,

2. till Biståndsutbildningsnämnden (BUN) för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 11 483 000 kr.

8. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) (C 6)

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag vid avsnitt C 6 och hemställer
att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för u-landsforskning som förordats i
propositionen,

2. bemyndigar regeringen att göra utfästelse om 25 milj. kr. till
WHO för budgetåret 1981/82, som angivits i propositionen,

3. till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1980/
81 anvisar ett reservationsanslag av 125000000 kr.

9. Nordiska afrikainstitutet (C 7)

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag vid avsnitt C 7 och hemställer
att riksdagen till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 1 905 000 kr.

10. Lån till personal inom biståndsförvaltningen m. m. (C 8)

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag vid avsnitt C 7 och hemställer
att riksdagen till Lån till personal inom biståndsförvaltningen
m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av
3 500 000 kr.

Stockholm den 10 april 1980
På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Gertrud
Sigurdsen (s), Torsten Bengtson (c), Sture Palm (s), Georg Åberg (fp),
Olle Göransson (s), Ingrid Sundberg (m), Mats Hellström (s), Gunnel
Jonäng (c), Sture Ericson (s), Per-Olof Strindberg (m), Jan Bergqvist (s),
Sture Korpås (c), Carl Lidbom (s) och Björn Molin (fp).

UU 1979/80: 20

Reservationer

Torsten Bengtson, Gunnel Jonäng och Sture Korpås (alla c) har avgivit
följande reservation:

1. Internationellt ekologiskt institut

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Samtidigt
var utskottet” och på s. 22 slutar med ”yrkande 7 i motion 1621.”
bort ha följande lydelse:

Det är angeläget att resultat av forskning på detta område sammanställs
och att denna forskning kompletteras av ett organ som så långt
möjligt är oberoende av nationella och internationella särintressen och
påtryckningar. Sverige bör därför verka för att ett fristående ekologiskt
forskningsinstitut kommer till stånd för en sådan uppgift. Det torde
kunna ha Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)
som förebild. Utskottet vill i sammanhanget också hänvisa till de synpunkter
som lämnats ovan vid behandlingen av yrkande 1 i samma
motion. Under 1980-talet kommer miljö- och resursfrågorna att ha en
framskjuten plats i många internationella förhandlingar. Då är det angeläget
att från partsintressen fristående, objektivt underlag står till
förfogande.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet yrkande 7 i motion 1621.

dels att utskottets hemställan i punkt 1, moment 11 (s. 26), bort ha
följande lydelse:

11. att riksdagen med bifall till motion 1979/80: 1621, yrkande 7,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om initiativ till inrättande av ett internationellt ekologiskt
institut,

Gertrud Sigurdsen, Sture Palm, Olle Göransson, Mats Hellström,
Sture Ericson, Jan Bergqvist och Carl Lidbom (alla s) har avgivit följande
reservationer:

2. FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ”Ett
liknande yrkande” och slutar med ”motion 1133 avstyrks därför.” bort
ha följande lydelse:

Som framgår av propositionen har FN:s kapitalutvecklingsfond till
uppgift att ge bistånd till de minst utvecklade u-länderna. Huvuddelen
av insatserna inriktas på landsbygden, främst fattiga och avlägsna om -

UU 1979/80: 20

råden, som saknar grundläggande social service. Fonden lägger stor vikt
vid att befolkningen aktivt deltar i projekten.

Fonden, vars verksamhet således ligger väl i linje med Sveriges strävanden
beträffande det multilaterala biståndets inriktning, har genom
övergången till en ny finansieringsprincip fått möjlighet att planera
verksamheten mera långsiktigt än tidigare. Därmed kan kapitalutvecklingsfonden,
som propositionen påpekar, sägas ha fått en prägel av
ett mer permanent organ.

Med hänsyn både härtill och till de utomordentligt stora behov av
insatser som föreligger inom kapitalutvecklingsfondens verksamhetsområde
anser utskottet det angeläget att Sverige ger ett kraftigt finansiellt
stöd till fonden. Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motion 1133
att bidraget till kapitalutvecklingsfonden bör utgå med 40 milj. kr. för
budgetåret 1980/81. Denna förstärkning kan enligt utskottet finansieras
inom ramen för tillgängliga medel inom anslaget C 1.

dels att utskottets hemställan i punkt 3, moment 2 (s. 40), bort ha följande
lydelse:

2. beträffande bidrag till FN:s kapitalutvecklingsfond med bifall
till motion 1979/80: 1133, yrkande 3, och med ändring av
budgetpropositionens förslag som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

3. Riktlinjer för den svenska biståndspolitiken

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och på s. 46 slutar med ”i motion 1133.” bort ha
följande lydelse:

Det har varit en styrka för den svenska biståndspolitiken att det rått
enighet om dess fyra huvudmål: resurstillväxt, ekonomisk och social
utjämning, ekonomisk och politisk självständighet samt en demokratisk
samhällsutveckling i mottagarländerna. Dessa mål skall enligt utskottets
mening äga full giltighet även framgent.

Mot denna bakgrund ser utskottet med oro på de påtalade tendenserna
i regeringens biståndspolitik till dels minskat intresse för stöd till
u-ländernas oberoende, dels ökad kommersialisering av det bilaterala
biståndet.

Utskottet vill inte utesluta att det vid sidan av biståndet kan bli motiverat
med statlig finansiering av u-landsanknutna verksamheter med
delvis eller helt andra mål, t. ex. främjandet av svenska företags export
till u-länder. Sådana anslag bör emellertid tydligt avskiljas från biståndsanslaget,
som uppgående till i varje fall en procent av BNP skall helt

7 Riksdagen 1979/80. 9 sami. Nr 20

UU 1979/80: 20

användas enligt de fastlagda principerna för Sveriges internationella
utvecklingssamarbete.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrks yrkande 1 i motion 1133.

dels att utskottets hemställan i punkt 4, moment 1 (s. 88), bort ha
följande lydelse:

1. att med bifall till motion 1979/80: 1133, yrkande 1, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående
riktlinjer för den svenska biståndspolitiken,

Allan Hernelius, Ingrid Sundberg och Per-Olof Strindberg (alla m)
har avgivit följande reservation:

4. Omprövning av biståndspolitiken mot länder som för angreppskrig
och/eller åsidosätter de mänskliga rättigheterna

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med ”1 anslutning
därtill” och slutar med ”i motion 1127.” bort ha följande lydelse: Utskottet

anser att svenskt bilateralt bistånd i princip bör påverkas
av om ett mottagarland företar krigshandlingar utan samband med det
egna landets självförsvar eller säkerhetspolitik.

Bistånd från ett land till ett annat bör principiellt vara av långsiktig
karaktär. Ett avbrott av biståndet bör därför normalt ej ske plötsligt
utan successivt. Å andra sidan är det klart att situationer kan uppstå då
skäl finns för omedelbara åtgärder. Sådana har också vidtagits från
svensk sida i ett fall, Chile. Störtandet av Allenderegimen ansågs då
omöjliggöra fortsatt svenskt bistånd på förut avtalade villkor. I ett annat
fall, Pakistan, är det tydligt att biståndet på sin tid kom att upphöra
i samband med krigshandlingar, som landet var inblandat i.

I proposition 1977/78: 135 om principerna för svenskt bistånd sades
det att allvarliga brott mot mänskliga rättigheter kan motivera att ett
pågående samarbete omprövas. Det sades också i propositionen att
Sverige i de internationella biståndsorganen bör söka följa en linje som
ger oss möjlighet att markera vår ståndpunkt i åtminstone de svåraste
fallen. Utskottet uttalade att Sverige inom ramen för sin alliansfria
ställning bör följa en sådan handlingslinje (UU 1978/79: 1).

Utskottet upprepar nu detta uttalande och anser att just vår alliansfria
ställning ger oss möjligheter härtill och ålägger oss förpliktelser i
detta avseende.

Vid sidan av kränkningar av mänskliga rättigheter bör kringshandlingar
i ett land fjärran från landets territorium, vilka icke har något

UU 1979/80: 20

samband med det egna landets självförsvar eller dess säkerhetspolitik,
föranleda reaktioner. För stora delar av den svenska opinionen måste
det betraktas som i hög grad stötande, om Sverige genom bistånd stöder
ett land som är invecklat i sådana aggressiva militära operationer
långt bortom landets gränser utan samband med det egna landets försvar.

Cuba, som i flera år mottagit svenskt bistånd, har genom 40 000 å
50 000 soldater varit inblandat i militära aktioner i ett flertal länder,
bland dem Eritrea, utan att detta synes ha påverkat biståndet. Vietnam
anföll i januari 1979 Kampuchea och upprättade där med hjälp av
200 000 soldater Heng Samrinregimen, som med rätta har betecknats
som en Quislingregim. Av allt att döma avser Vietnam icke att lämna
landet.

Från svensk sida har denna invasion med skärpa fördömts. Men vid
prövning av frågan om svenskt bistånd för framtiden utöver nuvarande
avtalsenliga förpliktelser synes denna omständighet icke ha beaktats.

Även andra länder, som mottagit svenskt bistånd, har på liknande
sätt varit inblandade i krigshandlingar. Etiopien för sedan många år
krig i Eritrea och i somaliska gränsprovinser. Tanzania har i Uganda
avlägsnat en omänsklig regim, men detta har skett genom ockupation av
landet och utan att Tanzania ännu dragit tillbaka sina trupper. I intet av
dessa fall — förhållandena är som synes avsevärt olika — förefaller
frågan om biståndet eller dess storlek ha prövats under beaktande av
krigssituationen. Dock skall enligt utskottets tidigare uttalande (UU
1978/79: 1) prövning av detta slag äga rum i de enskilda fallen. En
sådan prövning innebär icke att biståndet begagnas som ett utrikespolitiskt
påtryckningsmedel. Anfallskrig är något annat än utrikespolitik
i vanlig mening. Att bistånd till ett land i princip inte skulle
påverkas härav är en orimlig tanke, som icke är ägnad att stärka biståndsviljan.

Utskottet hemställer därför att riksdagen med anledning av motion
1127 hos regeringen begär att biståndspolitiken gentemot mottagarländer
som för angreppskrig och/eller åsidosätter de mänskliga fri- och
rättigheterna blir föremål för prövning i varje särskilt fall.

dels att utskottets hemställan i punkt 4, moment 2 (s. 88), bort ha
följande lydelse:

2. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
angående omprövning av biståndspolitiken med anledning av
motion 1979/80: 1127, yrkandena 2 och 3,

UU 1979/80: 20

100

Gertrud Sigurdsen, Sture Palm, Olle Göransson, Mats Hellström, Sture
Ericson, Jan Bergqvist och Carl Lidbom (alla s) har avgivit följande
reservationer:

5. Angola

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”landramen för Angola.” bort ha
följande lydelse:

Angola har en strategisk roll i södra Afrika. Efter befrielsekriget står
den nya staten inför ett mångårigt återuppbyggnadsarbete, som kräver
stora resurser. Detta arbete samt försöken att förändra och utveckla
ekonomin till att tjäna nationella intressen försvåras genom politiska,
ekonomiska och militära påtryckningar och övergrepp, främst från
Sydafrika. Angola har därtill mottagit ett stort antal flyktingar, främst
från Namibia, vilket ställer ytterligare krav på landets begränsade resurser.

Angolas omfattande behov av bistånd är självfallet inte enbart av
finansiell natur. En viktig del avser tekniska insatser, där Sverige bör
ha goda förutsättningar att medverka.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det finns starka skäl att öka
biståndet till Angola utöver regeringens förslag och tillstyrker därför
yrkande 5 i motion 1133. Utskottet avstyrker i konsekvens härmed
det hithörande delyrkande 3 f) i vpk-motion 1625.

dels att utskottets hemställan i punkt 4, moment 6 (s. 88), bort ha
följande lydelse:

6. med bifall till motion 1979/80:1133, yrkande 5, och med
ändring av budgetpropositionens förslag samt med avslag på
motion 1979/80: 1625, yrkande 3 f), som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört angående medelsram
för Angola,

6. Kap Verde

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”Utskottet
har anledning” och slutar med ”i motion 1133.” bort ha följande
lydelse:

Försörjningssituationen i Kap Verde, som av FN klassificieras som ett
av de hårdast drabbade u-länderna, är emellertid så svår att utskottet
finner det motiverat att det statliga svenska biståndet höjs utöver regeringens
förslag. Utskottet tillstyrker därför ifrågavarande yrkande i mo -

UU 1979/80: 20

101

tion 1133. Utskottet förutsätter att regeringen härutöver är beredd att
lämna extra bistånd i katastrofsituationer.

dels att utskottets hemställan i punkt 4, moment 7 (s. 88), bort ha
följande lydelse:

7. med bifall till motion 1979/80: 1133, yrkande 6, och med ändring
av budgetpropositionens förslag, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört angående medelsram
för Kap Verde,

7. Tanzania

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ”Den
ekonomiska situationen” och på s. 57 slutar med ”i motion 1133.” bort
ha följande lydelse:

Den ekonomiska situationen i Tanzania är mycket bekymmersam. I
budgetpropositionen betecknas situationen som den kanske allvarligaste
kris som landet genomgått sedan självständigheten. Underskottet i bytesbalansen
är stort och valutareserven mycket liten. En förutsättning för
att Tanzania skall kunna övervinna svårigheterna, som är av strukturell
och djupgående natur, är enligt utskottets mening att det internationella
biståndet ökas.

Utskottet har noterat de diskussioner om ett till Tanzanias behov
anpassat kreditstöd som ägt rum med Världsbanken samt att bl. a.
Sverige lämnat extra bistånd under innevarande budgetår. Situationen
är emellertid så allvarlig att omfattande extra bistånd ur katastrofanslaget
är motiverat utöver den av regeringen föreslagna medelsramen för
1980/81.

Utskottet tillstyrker därför motion 1133 i denna del.

dels att utskottets hemställan i punkt 4, moment 9 (s. 88), bort ha
följande lydelse:

9. med bifall till motion 1979/80:1133, yrkande 7, och med
ändring av budgetpropositionens förslag, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört angående bistånd till
Tanzania utöver medelsramen för 1980/81,

8. Vietnam

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med ”Utskottet
noterar att” och slutar med ”tillstyrks således.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i regeringens beskrivning av de stora ekonomiska
8 Riksdagen 1979/80. 9 sami. Nr 20

UU 1979/80: 20

102

svårigheter som Vietnam befinner sig i. Mot denna bakgrund anser utskottet
det inte motiverat att minska biståndet till Vietnam i förhållande
till SIDA:s förslag och innevarande års anslag. Utvecklingssamarbetet
med Vietnam liksom med andra programländer är av långsiktig
natur och skall inte till sin omfattning styras av variationer i finansieringsbehoven
av enskilda investeringsprojekt.

Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motion 1133 om en landram
för 1980/81 på 400 milj. kr. I konsekvens härmed avstyrks delyrkande
3 f) i vpk-motion 1625.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med ”Det
första årets” och slutar med ”vpk-motion 1625.” bort ha följande lydelse:

Det första årets drift- och importstöd kommer, tillsammans med andra
svenska biståndsåtaganden i Vietnam, att täckas av den ingående reservationen
på 126 milj. kr. och den nu tillstyrkta landramen på 400 milj.
kr. Ett visst utrymme kommer därtill att finnas för nya eller kompletterande
projekt.

dels att utskottets hemställan i punkt 4, moment 10 (s. 88), bort ha
följande lydelse:

10. med bifall till motion 1979/80: 1133, yrkande 8, med ändring
av budgetpropositionens förslag och med avslag på motion
1979/80: 1625, delyrkande 3 f), som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört angående landram m. m.
för Vietnam,

9. Humanitärt bistånd till Latinamerika

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med ”Det
framgår emellertid” och slutar med ”yrkande 13 i motion 1133.” bon
ha följande lydelse:

I många länder i Latinamerika fortsätter och ökar det politiska förtrycket.
Den därav skapade flyktingsituationen har under 1970-talet
''åkallat aktiva svenska insatser, som måste fullföljas.

Med hänsyn till att anslagsposten för dessa ändamål visat sig vara
knappt beräknad anser utskottet det motiverat att redan nu ta ställning
till en höjning. Utskottet tillstyrker därför yrkande 13 i motion 1133
om en höjning (med 5 milj. kr. till 35 milj. kr. för humanitärt bistånd
till Latinamerika.

dels att utskottets hemställan i punkt 4, moment 16 (s. 89), bort ha
följande lydelse:

16. med bifall till motion 1979/80: 1133, yrkande 13, och med
ändring av budgetpropositionens förslag, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört angående medelsram
för humanitärt bistånd till Latinamerika,

UU 1979/80: 20

103

10. Nicaragua

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar ”1 samma
motions” och slutar med ”till 40 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

I mer än 40 år har Nicaragua styrts av Somozaregimer. Under hela
detta århundrade har landet präglats av ekonomisk kolonialism kombinerat
med inhemsk diktatur. Sandiniströrelsens seger har brutit denna
utveckling. Ambitionerna hos den nya regeringen i Nicaragua är att
satsa på en bred utveckling till gagn för det hittills förtryckta folkflertalet.
T. ex. skall de cirka 70 procent av människorna som är analfabeter
få en möjlighet att lära sig läsa och skriva i en stor kampanj, som
startar inom kort och som får aktivt solidaritetsstöd från svensk arbetarrörelse.
Landets återuppbyggnad och de ambitiösa utvecklingsplanerna
kräver, speciellt i inledningsskedet, omfattande stöd från rikare länder.
Nicaragua söker därtill stärka sitt oberoende, vilket ställer speciella
solidaritetskrav på länder av Sveriges typ. Nicaraguas utvecklingsambitioner
kommer att ha politisk och symbolisk betydelse för frigörelsesträvandena
i många delar av Latinamerika.

I budgetpropositionen föreslår regeringen en ram för biståndet till
Nicaragua, som är mindre än vad man redovisar i form av insatser hittills
under innevarande budgetår.

Nicaraguas återuppbyggnad och utveckling kräver emellertid enligt
utskottets mening ett brett stöd, särskilt under de närmaste åren. Det
finns därför anledning att nu lägga en fastare grund för de svenska insatserna
än den regeringen angett i sina ovan redovisade ställningstaganden.

Utskottet tillstyrker därför yrkande 9 i motion 1133 samt avstyrker
i konsekvens härmed yrkande 1 i motion 479.

dels att utskottets hemställan i punkt 4, moment 17 (s. 89) bort ha
följande lydelse:

17. med bifall till motion 1979/80: 1133, yrkande 9, och med ändring
av budgetpropositionens förslag samt med avslag på motion
1979/80: 479, yrkande 1, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört angående medelsram för bistånd
till Nicaragua,

11. Jamaica och Dominikanska republiken

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande
lydelse:

UU 1979/80: 20

104

Det finns goda skäl att nu bygga ut det svenska biståndet till Jamaica
och Dominikanska republiken. Den utveckling mot demokrati som
trots stora svårigheter ägt rum i dessa länder kräver aktiva svenska solidaritetsinsatser.
Speciellt Jamaica har utsatts för svåra problem, bl. a.
genom påtryckningar från IMF och utländska finansintressen. Direkt
utvecklingssamarbete med Sverige kan vara ett medel för dessa små
stater att bredda sina internationella kontakter för att göra sig mindre
ensidigt beroende av stormaktsintressen.

Utskottet finner det således angeläget att tillräckliga resurser finns
tillgängliga för de olika samarbetsinsatser som således kan bli aktuella.
Med hänsyn härtill tillstyrks yrkandet i motion 1133 om en höjning av
medelsramen med 10 milj. kr. utöver regeringens förslag.

dels att utskottets hemställan i punkt 4, moment 18 (s. 89) bort ha
följande lydelse:

18. med bifall till motion 1979/80: 1133, yrkande 11, och med
ändring av budgetpropositionens förslag, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört angående medelsram
för bistånd till Jamaica och Dominikanska republiken,

12. Befrielserörelser och flyktingar m. m. i södra Afrika

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68 börjar med ”Utskottet
är enigt” och slutar med ”i motion 1133.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet är enigt i sin bedömning att Sverige bör ha hög beredskap
i vad avser fortsatta biståndsinsatser i södra Afrika. Det gäller såväl det
mer långsiktiga stödet till Zimbabwe som biståndet till ANC i Sydafrika
och SWAPO i Namibia som behöver byggas ut. Det är angeläget att
den finansiella ramen för dessa olika insatser är tillräckligt stor också
nu efter de förändringar som inträtt i läget i södra Afrika.

Utskottet tillstyrker därför yrkande 12 i motion 1133, enligt vilket
denna ram höjs med 20 milj. kr. utöver budgetpropositionens förslag.

dels att utskottets hemställan i punkt 4, moment 19 (s. 89) bort ha
följande lydelse:

19. med bifall till motion 1979/80:1133, yrkande 12, och med
ändring av budgetpropositionens förslag samt med avslag av
motion 1626, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört angående medelsram för bistånd till befrielserörelser
och flyktingar m. m. i södra Afrika,

UU 1979/80: 20

105

13. Särskilda program

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med ”Anslaget
Särskilda program” och slutar med ”motion 1133.” bort ha följande
lydelse:

Den ämnesinriktade verksamheten inom Särskilda program har vuxit
mycket kraftigt. Verksamheten har därmed splittrats på en rad aktiviteter
och tagit en stor del av SIDA:s personella resurser i anspråk. Utskottet
noterar att departementschefen antyder att medelstilldelningen
för Särskilda program för framtiden bör ligga kvar på en i stort sett
oförändrad nivå. Utskottet delar emellertid motionärernas uppfattning
att återhållsamhet i medelstilldelningen är motiverad redan för budgetåret
1980/81. En sådan återhållsamhet bör kunna främja strävandena
att koncentrera det ämnesinriktade biståndet. Utskottet förutsätter att
riksdagen kommer att hållas underrättad om hur dessa strävanden fortskrider.

Yrkandet i motion 1133 om att anslagsposten Särskilda program begränsas
till 150 milj. kr. tillstyrks därför. För nya insatser av särskilt
angelägen natur, som därvid inte kan rymmas inom anslagsposten, bör,
som budgetpropositionen anvisar, medel i begränsad utsträckning kunna
tas ur katastrofreserven.

dels att utskottets hemställan i punkt 4, moment 25 (s. 89) bort ha
följande lydelse:

25. med bifall till motion 1979/80: 1133, yrkande 15, och med
ändring av budgetpropositionens förslag, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört angående storleken
av anslaget för Särskilda program,

14. Bredare samarbete med Cuba

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar med ”1 enlighet
med” och på s. 84 slutar med ”i motion 1133.” bort ha följande
lydelse:

Eftersom inga biståndspolitiska skäl föreligger för att avbryta stödet
till Cuba bör enligt utskottets mening bistånd ges även fortsättningsvis.
Det ekonomiska samarbetet med Cuba i form av bredare samarbete
bör utvidgas och omfatta ett belopp på 20 milj. kr.

Utskottet tillstyrker således yrkande 10 i motion 1133.

dels att utskottets hemställan i punkt 4, moment 35 (s. 90) bort ha
följande lydelse:

UU 1979/80: 20

106

35. med bifall till motion 1979/80: 1133, yrkande 10, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående
medelsramen för bredare samarbete med Cuba,

15. Blandade krediter

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med ”Flera
skäl talar” och på s. 85 slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill inte utesluta att ett system för subventionering av krediter
till u-länder kan behöva införas också i Sverige, bl. a. med hänsyn
till våra handels- och näringspolitiska intressen. Utskottet har erfarit
att den utredning som behandlat dessa frågor kan väntas lägga fram
sina förslag inom kort. Ställningstagandet till och utformningen av ett
dylikt system — liksom frågan om dess finansiering — berör viktiga
principer för svensk u-lands- och biståndspolitik. Det är därför angeläget
att utredningens förslag görs till föremål för en bred remissbehandling.

En granskning av förslagen och en prövning av de skäl som kan motivera
en viss finansieringsform, t. ex. ett utnyttjande av biståndsanslagen,
kan självfallet ske först sedan propositionen i dessa frågor kommit
riksdagen till handa. Utskottet kan inte för sin del utgå från att exportfrämjande
insatser skall finansieras med biståndsmedel därför att exporten
avser u-länder.

Yrkande 17 i motion 1133 om att regeringens förslag i denna fråga
skall avslås tillstyrks därför av utskottet.

dels att utskottets hemställan i punkt 4, moment 37 (s. 90) bort ha
följande lydelse:

37. med bifall till motion 1979/80: 1133, yrkande 17, och med
ändring av budgetpropositionens förslag som sin mening ger
regeringen till kånna vad utskottet anfört angående medelsram
för Bredare samarbete,

16. Fonden för industriellt samarbete med u-länder

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med ”Förslaget
om industrisamarbetsfonden” och slutar med ”vpk-motion 1625.”
bort ha följande lydelse:

Det betydande intresse som man i budgetpropositionen hävdar har
mött industrifonden från olika håll synes inte motsvaras av några större

UU 1979/80: 20

107

anspråk på fondens finansiella resurser. Mot denna bakgrund finner
utskottet det inte motiverat att för nästa budgetår tillskjuta några nya
medel till fonden. Utskottet, som anser att det industriella samarbetet
med u-länder i första hand bör byggas upp genom mer långtgående
samarbetsavtal, tillstyrker därför yrkande 18 i motionen 1133 och delyrkande
3 m) i vpk-motion 1625.

dels att utskottets hemställan i punkt 4, moment 38 (s. 90), bort ha
följande lydelse:

38. med bifall till motion 1979/80: 1133, yrkande 18, och motion
1625, delyrkande 3 m), samt med ändring av budgetpropositionens
förslag, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört rörande medelsram för fonden för industriellt
samarbete,

17. Information

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 92 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”motion 1133.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas bedömning att stödet till enksilda organisationers
egen u-landsinformation spelar en viktig roll för förståelsen
av u-landsproblemen och behoven av en aktiv solidaritetspolitik.
Studieförbunden och löntagarorganisationerna har i detta sammanhang
en central uppgift.

För att det statliga stödet till enskilda organisationers u-landsinformation
inte skall urholkas av kostnadsutvecklingen bör, som SIDA anfört
i sin framställning, anslaget höjas till 16 milj. kr. Utskottet tillstyrker
detta, som utgör yrkande 20 i motion 1133.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med ”Utskottet
har avstyrkt” och slutar med ”i motion 1133.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har tillstyrkt yrkande 20, vilket framgår på annan plats
i detta betänkande.

Följaktligen tillstyrks också yrkande 4 i motion 1133.

dels att utskottets hemställan i punkt 5 (s. 92) bort ha följande lydelse:
att riksdagen, med bifall till motion 1979/80: 1133, yrkande 20,
och med ändring av budgetpropositionens förslag till Information
budgetåret 1980/81 ger regeringen till känna vad utskottet
anfört rörande anslaget för enskilda organisationers
u-landsinformation,

dels att utskottets hemställan i punkt 4, moment 41 (s. 90), bort ha
följande lydelse:

UU 1979/80: 20

108

41. med bifall till motion 1979/80: 1133, yrkande 4, och med
ändring av budgetpropositionens förslag, för budgetåret 1980/
81 till Bilateralt utvecklingssamarbete anvisar ett reservationsanslag
av 3 251 326 000 kr.

Särskilda yttranden

Gertrud Sigurdsen, Sture Palm, Olle Göransson, Mats Hellström,
Sture Ericson, Jan Bergqvist och Carl Lidbom (alla s) har avgivit följande
särskilda yttranden:

1. Västra Sahara

Vi delar utskottets uppfattning att ett särskilt problem för flyktingarna
från Västra Sahara är bristen på kontinuitet i biståndsgivningen och
svårigheterna att via internationella organisationer såsom FN:s flyktingkommissarie
(UNHCR) och Internationella röda korset nå ut med bistånd.
Det är i den situationen värdefullt att Rädda barnen, som har
goda erfarehneter av samarbete med POLISARIO, är beredd att fungera
som kanal för hjälpen. Det är emellertid inte rimligt att Rädda
barnen ensam i längden skall svara för kontinuiteten för hjälpen till
området. De stora behoven av bistånd och av en effektiv kanalisering
talar för att stöd även bör ges direkt till POLISARIO.

2. Östra Timor

På Östra Timor har den indonesiska militära ockupationen lett till en
svältkatastrof. Av en befolkning på mellan 600 000 och 800 000 — uppskattningarna
varierar — dödades troligen över 100 000 människor under
kriget. Enligt uppgifter i bl. a. en australisk parlamentsrapport är
svältsituationen så akut att mellan 20 000 och 40 000 människor kommer
att dö inom den närmaste framtiden även om livsmedelshjälp skulle
komma fram.

Under år 1979 har den indonesiska regeringen för första gången tilllåtit
det Internationella röda korset att i begränsad omfattning arbeta
i Östra Timor. Det är vår mening att den svenska regeringen bör väsenuigc
utöka de katastrofmedel som hittills ställts till förfogande för
hjälp åt de nödlidande i östra Timor genom det Internationella röda
korset. Under förutsättning att praktiska möjligheter föreligger bör
humanitär svensk hjälp också kanaliseras genom Fretilin, den rörelse
som ledde utvecklingen på östra Timor under den korta tiden av frihet
efter det portugisiska kolonialväldets fall och före den indonesiska invasionen.

UU 1979/80: 20 109

Förteckning över motioner/yrkanden sorn behandlats i betänkandet

Motion	Utskottets yttrande återfinns under punkten	Utskottets hemställan återfinns under punkten
1979/80: 145 av Kerstin Anér (fp) om u-landspolitik på dataområdet	1.3	1.7
1979/80: 146 av Kerstin Anér (fp) om u-landsbiståndets inriktning på barn	1.6	1.7
1979/80: 147 av Kerstin Anér (fp) om kvin-nornas medverkan vid samhällsplanering	1.6	1.7
1979/80: 181 av Lars Werner m. fl. (vpk) om erkännande av Demokratiska sahariska arab-republiken, yrkande 2	4.6	4.12
1979/80: 231 av Lars Werner m. fl. (vpk) om ökat stöd till Kampuchea, yrkande 2	4.3,4.8	4.12
1979/80: 275 av Bengt Wiklund m. fl. (s) om utökad utbildning vid Sandöskolan	7	7
1979/80: 356 av Pär Granstedt m. fl. (c) om ett internationellt naturresursår	1.5	1.7
1979/80: 357 av Sten Sture Paterson (m) om inrättande av en internationell hydrologisk forskningscentral	1.5	1.7
1979/80: 359 av Mårten Werner m. fl. (m) om utvärdering av svenska biståndsinsatser	4.1	4.12
1979/80: 414 av Lars Werner m. fl. (vpk) om erkännande av PLO, m. m., yrkande 7	4.6	4.12
1979/80: 478 av Lars Werner m. fl. (vpk) om bistånd till Demokratiska folkrepubliken Yemen	4.3,4.8	4.12
1979/80: 479 av Lars Werner m. fl. (vpk) om ökat bistånd till Nicaragua	4.3,4.4	4.12
1979/80: 616 av Börje Hörnlund (c) om SIDA:s samarbete med småföretagare	4.11	4.12
1979/80: 809 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c) om ett nytt FN-organ för energifrågor, yrkande 2	1.5	1.7
1979/80: 1127 av Gunnar Oskarson m. fl. (m) om biståndspolitiken	4.1	4.12
1979/80: 1128 av Olof Palme m. fl. (s) om sanktioner mot Sydafrika, yrkande 4	4.5	4.12
1979/80: 1133 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s) om biståndspolitiken	1.4, 3, 4.1, 4.3,4.4,4.5, 4.6,4.7, 4.8, 4.10, 4.11,5	1.7,3, 4.12,5
1979/80: 1619 av Bonnie Bernström (fp) om stöd till flyktingar i Västra Sahara	4.6	4.12
1979/80: 1620 av Birgitta Hambraeus (c) och Lennart Pettersson (s) om åtgärder inom FN för hjälp åt flyktingar	4.8	4.12
1979/80:1621 av Sture Korpås m. fl. (c) om nedrustning, m. m., yrkandena 1 och 7	1.5	1.7

UU 1979/80: 20

110

Motion	Utskottets yttrande återfinns under punkten	Utskottets hemställan återfinns under punkten
1979/80:1622 av Tore Nilsson (m) om av-visande av framställning om stöd till ett indiskt familjeplaneringsprojekt	4.3	4.12
1979/80: 1623 av Margaretha af Ugglas och Lars Ahlmark (m) om ökat bistånd till Sudan	4.10	4.12
1979/80:1625 av Lars Werner m. fl. (vpk) om biståndspolitiken	1.3.1.4.2, 3.4.1.4.2, 4.3,4.8, 4.9, 4.10,4.11	1.7,2,3,4.12
1979/80:1626 av Allan Åkerlind (m) om stödet till befrielserörelser och flyktingar i södra Afrika	4.5	4.12

UU 1979/80: 20

lil

Innehållsförteckning

Sid.

1. U-länderna i det internationella samarbetet, svensk u-landspolitik
m. m 2

1.1 U-ländernas ekonomiska situation och biståndets roll
Propositionen 2

1.2 Nya nord/syd-förhandlingar

Propositionen 4

1.3 U-landspolitiken i internationella förhandlingar

Propositionen 5

Motioner 9

Utskottet 9

1.4 En svensk u-landspolitik

Propositionen 11

Motioner 13

Utskottet 13

1.5 Energi, miljö och utveckling

Propositionen 16

Motioner 18

Utskottet 18

1.6 U-landskvinnans situation

Propositionen 22

Motioner 23

Utskottet 23

1.7 Samlade hemställanden under punkten 1 25

2. Anslagsutveckling, planeringsramar m. m.

Propositionen 26

Motion 27

Utskottet 28

Hemställan under punkten 2 28

3. Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1)

Propositionen 28

Motioner 37

Utskottet 37

Hemställan under punkten 3 40

4. Bilateralt utvecklingssamarbete (C 2)

4.1 Allmänt (anslagsram, biståndets inriktning, länderkoncentration,
resultatvärdering m. m)

Propositionen 40

Motioner 43

Utskottet 44

4.2 Bundet bistånd och upphandling i Sverige

Propositionen 49

Motion 51

Utskottet 51

4.3 Samarbete med enskilda länder

Propositionen 51

Motioner 52

Utskottet 53

4.4 Vissa insatser i Latinamerika och Karibien

Propositionen 60

Motioner 64

UU 1979/80: 20

112

Sid.

Utskottet 64

4.5 Befrielserörelser och flyktingar m. m. i södra Afrika

Propositionen 66

Motioner 67

Utskottet 67

4.6 Bistånd till andra befrielserörelser och organisationer m. m.

Motioner 69

Utskottet 69

4.7 Särskilda program

Propositionen 71

Motion 72

Utskottet 72

4.8 Katastrofer m. m.

Propositionen 73

Motioner 75

Utskottet 76

4.9 Stöd till enskilda organisationers biståndsverksamhet

Propositionen 79

Motion 80

Utskottet 80

4.10 Bredare samarbete m. m.

Propositionen 80

Motioner 82

Utskottet 83

4.11 Fonden för industriellt samarbete med u-länder m. m.

Propositionen 85

Motioner 86

Utskottet 86

4.12 Samlade hemställanden under punkten 4 88

5. Information (C 3)

Propositionen 91

Motion 91

Utskottet 92

Hemställan under punkten 5 92

6. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) (C 4)

Utskottet 93

Hemställan under punkten 6 93

7. Biståndsutbildningsnämnden (BUN) (C 5)

Propositionen 93

Motion 94

Utskottet 94

Hemställan under punkten 7 95

8. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) (C 6)

Utskottet 95

Hemställan under punkten 8 95

9. Nordiska afrikainstitutet (C 7)

Utskottet 95

Hemställan under punkten 9 95

10. Lån till personal inom biståndsförvaltningen m. m. (C 8)

Utskottet 95

Hemställan under punkten 10 95

UU 1979/80: 20

113

Reservationer

Sid.

1. Internationellt ekologiskt institut (c) 96

2. FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) (s) 96

3. Riktlinjer för den svenska biståndspolitiken (s) 97

4. Omprövning av biståndspolitiken mot länder som för angreppskrig
och/eller åsidosätter de mänskliga rättigheterna (m) 98

5. Angola (s) 100

6. Kap Verde (s) 100

7. Tanzania (s) 101

8. Vietnam (s) 101

9. Humanitärt bistånd till Latinamerika (s) 102

10. Nicaragua (s) 103

11. Jamaica och Dominikanska republiken (s) 103

12. Befrielserörelse och flyktingar m. m. i södra Afrika (s) 104

13. Särskilda program (s) 105

14. Bredare samarbete m. m. (s) 105

15. Blandade krediter (s) 106

16. Fonden för industriellt samarbete med u-länder m. m. (s) .... 106

17. Information (s) 107

Särskilda yttranden

1. Västra Sahara (s) 108

2. Östra Timor (s) 108

Förteckning över motioner/yrkanden som behandlats i betänkandet 109

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1 980