Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Utrikesutskottets betänkande 1979/80:13

med anledning av propositionen 1979/80:24 om de multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för det allmänna tull- och han­delsavtalet (GATT), m. m.

Propositionen

Regeringen har i propositionen 1979/80: 24 föreslagit riksdagen att dels

1. godkänna följande till propositionen såsom bilaga 2 fogade överens­
kommelser:

a)   1979 års Genéveprotokoll till det allmänna tull- och handelsavtalet,

b)  överenskommelse om tekniska handelshinder,

c)   överenskommelse om statlig upphandling,

d) överenskommelse om tolkning och tillämpning av artiklarna VI, XVI
och XXIII i det allmänna tull- och handelsavtalet (den s. k. subven­
tionskoden),

e)    internationellt nötköttsavtal,

f)     interntionellt mejerivaruavtal,

g) överenskommelse om tillämpning av artikel VII i det allmänna tull-
och handelsavtalet (den s. k. tullvärdekoden),

h) överenskommelse om procedurer vid importlicensiering, i) överenskommelse om handel inom den civila flygindustrisektorn, J) överenskommelse om tillämpning av artikel VI i det allmänna tull- och handelsavtalet (den s. k. antidumpingkoden),

2. bemyndiga regeringen att säga upp konventionen den 15 december
1950 angående varors tullvärde (den s. k. Brysselkonventionen),

dels antaga förslagen till

3.    lag om ändring i lagen (1977: 975) med tulltaxa,

4.    lag om ändring i lagen (1979: 514) om ändring i lagen (1977:975) med tulltaxa,

5.    lag om ändring i tullförordningen (1973:979),
dels

6.    godkänna att Folkrepubliken Kina ges tullpreferenser i enlighet med proposirionens förslag,

7.    godkänna den utvidgning av tullpreferenserna för Bulgarien och Ru­mänien samt den tullfrihet för ytterligare varor från utvecklingslän­derna som förordas i propositionen.

Rörande lagförslagens lydelse tillåter sig utskottet hänvisa till proposi­tionen (s. 2-183), och för överenskommelsernas lydelse, i engelsk version och svensk översättning, till propositionens bilaga 2.

1   Riksdagen 1979180. 9 saml. Nr 13

UU 1979/80:13

 

UU 1979/80:13                                                                         2

Allmänt

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner de överenskommelser om tullmedgivanden och åtaganden på det icke-tariffära området och jord­bruksområdet som för Sveriges del har träffats i de multilaterala handels­förhandlingarna inom ramen för GATT.

De icke-tariffära överenskommelserna berör områdena tekniska handelshinder, statlig upphandling, subventioner och utjämningstullar, an-tidumping, tullvärde, importlicensiering och handeln inom den civila flyg-industrisektorn. Den sistnämnda överenskommelsen omfattar även tull­medgivanden. Jordbruksöverenskommelserna berör nötkötts- och mejeri­varuhandeln.

I propositionen föreslås vidare att tullpreferenser införs för Folkrepubli­ken Kina, att tullpreferenserna för Bulgarien och Rumänien vidgas samt att det svenska preferenssystemet generellt utökas med två varor.

I det följande lämnas en översiktlig redogörelse för propositionens hu­vudsakliga innehåll.

De multilaterala handelsförhandlingarna (the Multilateral Trade Nego-tiations, MTN) inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (the General Agreement on Tariffs and Trade, GATT) avslutades vid halvårs­skiftet detta år. Förhandlingarna inleddes vid ett ministermöte i Tokio i september 1973, då riktlinjer för förhandlingarna fastlades i en gemensam deklaration.

Förhandlingarna har syftat till en ökad liberalisering av världshandeln varvid u-ländemas handel skulle försäkras särskilda fördelar. I förhand­lingarna har man strävat efter såväl att uppnå tullsänkningar som att undanröja andra, s. k. icke-tarifTära handelshinder samt att nå överens­kommelser på Jordbruksområdet, för tropiska produkter och om tolkning­en av reglerna i GATT-avtalet om skyddsåtgärer vid marknadsstörning. I sistnämnda hänseende nåddes ingen lösning vid de nu avslutade förhand­lingarna. 1979 års Genéveprotokoll med därtill fogade nationella listor med tullmedgivanden öppnades för undertecknande i Geneve den 11 juli 1979. Flertalet i förhandlingarna deltagande industriländer, inklusive de nordiska länderna, undertecknade därefter protokollet, för svensk del med förbehåll för riksdagens godkännande. I propositionen föreslås att de två lagförslag som för svensk del skall verkställa förhandlingsresultatet på tullsidan — liksom förslagen till beslut på tullpreferensområdet - sätts i kraft den 1 Januari 1980.

De nio överenskommelserna som, utöver tullprotokollet, ingår i för­handlingsresultatet kan för svensk del inom kort komma att undertecknas med förbehåll för riksdagens godkännande. Överenskommelserna träder i kraft den 1 Januari 1980 för de länder som vid denna tidpunkt godkänt dem, med undantag av tullvärdekoden och överenskommelsen om statlig upp­handling, som träder i kraft först den 1 januari 1981.

 

UU 1979/80:13                                                                        3

Beträffande förhandlingarnas förlopp får utskottet hänvisa till propositio­nens bilaga 1, s. 227-234. En sammanställning av remissyttranden över förhandlingsresultatet föreligger i propositionens bilaga 3.

Tullförhandlingarna

Av en import av industrivaror till de viktigare industriländerna beräknad enligt GATT-statistik till 190 miljarder dollar (1976) är 60 miljarder (ca 32 %) redan tullfri. Importvärdet av de varor som berörs av medgivanden i dessa tullförhandlingar uppgår till ca 112 miljarder dollar (ca 60% av totalimporten). På Jordbruksområdet uppgick nämnda länders import till 48 miljarder dollar (1976) varav ca 15 miljarder (ca 30 %) berörs av tull­medgivanden. Sammanlagt har således förhandlingarna påverkat tullskyd­det i dessa länder för importvaror till ett värde av mer än 125 miljarder dollar.

När det gäller hela industrivaruområdet tyder, enligt propositionen, grova beräkningar på en genomsnittlig tullsänkning för de viktigare indu­striländerna sammantagna på ca 33 %. Den genomsnittliga tullsänkningen uppskattas till 29 % i EG, 32 % i USA, 49 % i Japan och 38 % i Canada. För Sveriges del innebär medgivandena i förhandlingarna en sänkning av tullskyddet med i genomsnitt 28 %. Vid beräkningen av tullsänkningarna tillämpas en formel baserad på harmonisenngsprincipen, som medför att höga tullsatser sänks procentuellt mer än låga.

Det svenska intresset för tullförhandlingarna får ses mot bakgrund av export- och importbilden i stort sådan den tedde sig efter det att frihandels­avtalet med EG kom lill. Av Sveriges totala export av industrivaror går över 70 % till länderna i EFTA och EG. Dessa varor åtnjuter redan, med några enstaka tidsbestämda undantag, tullfrihet. Ca 15 % av exporten går till statshandelsländer och u-länder. När det gäller statshandelsländer är tullar av mindre betydelse vid sidan av andra för importen bestämmande faktorer. U-länderna, vilka enligt Tokiodeklarationen intar en särställning i förhandlingarna, kommer att göra mycket begränsade tullmedgivanden. Detta betyder att tullförhandlingama i realiteten för svensk del endast har berört återstående ca 15 % av exporten. De avsättningsmarknader som i första hand har varit av intresse för Sverige är USA, Canada, Japan, Australien och Spanien.

Förhandlingarna på industrivaruområdet har berört endast ca 10 % av den svenska totalimporten. Utöver varor som redan i dag är tullfria har då frånräknats preferensberättigad import från EFTA- och EG-länder samt u-länder.

De svenska medgivandena på tullområdet innebär att fr.o.m. den 1 Januari 1987 högre tullsatser inte får tillämpas för enskilda varor än som anges i den till tullprotokollet fogade svenska listan med tullmedgivanden.

Enligt tullprotokollet skall en anpassning av tullarna till den nya nivån i regel ske i åtta lika steg med början den 1 Januari 1980 eller med två steg

 

UU 1979/80:13                                                                         4

samtidigt senast den I Juli 1980 och övriga sex steg med början den 1 Januari 1982. Enligt överenskommelsen är det dock inget som hindrar att sänkningarna sker snabbare eller i färre steg. I likhet med flertalet andra länder har Sverige ännu inte preciserat hur tullavtrappningen skall genom­föras inom den ram som anges i tullprotokollet. Sverige har dock angett att tullsänkningarna för textilvaror och Järn- och stålprodukter inte skall på­börjas förrän den 1 Januari 1982.

Beträffande genomförandet av tullsänkningarna för svensk del anför föredragande departementschefen följande.

På grund av Sveriges redan låga tullskydd blir de svenska tullsänkning­arna genom den tillämpade harmoniseringsformeln jämförelsevis lägre än i andra industriländer. De mest importkänsliga produkterna inom teko-. Järn- och stål- samt kemiområdena har undantagits helt från tullsänkningar eller berörs endast i ringa grad därav. Dessutom är Ju en större del av importen redan i dag tullfri. Departementschefen föreslår därför att tull­sänkningen sker med två åttondelar den 1 Januari 1980..

Med hänsyn till den osäkerhet som f. n. föreligger när det gäller andra industriländers tullavvecklingstakt anser departementschefen vidare att beslut nu inte bör fattas om tullsänkningar därutöver. Härigenom ges tillfälle att närmare studera effekterna för Sverige av en snabbare avveck-lingstakt. Det bör därför, anser föredraganden, förbehållas riksdagen att fatta beslut om tullavvecklingen fr. o. m. den I Januari 1982. Eftersom EG har angett att man efter fem år, i ljuset av den ekonomiska, sociala och monetära situationen, kommer att bestämma om de tre återstående stegen kan genomföras, önskar föredraganden år 1984 för riksdagen redovisa en ny bedömning angående genomförandet av de tre sista stegen.

En lista över i förhandlingarna nytillkomna eller ändrade svenska tull­medgivanden inom GATT är fogad till propositionen i bilaga 4. I proposi­tionens bilaga 5 beskrivs översiktligt tullmedgivanden av betydelse för svensk export samt svenska tullmedgivanden i de nu avslutade förhand­lingarna.

Jordbruksförhandlingarna

Handelsliberaliseringarna inom GATT:s ram de senaste decennierna har inte i någon nämnvärd utsträckning omfattat Jordbruksprodukter. Även om Jordbruksproblemen spelade stor roll i Kennedy ronden blev resultaten små.

I Tokiodeklarationen uttalades bl. a. att det under tullförhandlingama skulle tas hänsyn till Jordbrukssektorns särart och problem samtidigt som de allmänna målen för förhandlingarna skulle beaktas. Denna formulering var en kompromiss som speglade de grundläggande motsättningarna mel­lan främst USA och EG i frågan om i vilken utsträckningjordbrukssektom skulle bli föremål för handelsliberalisering under förhandlingarna. De stora Jordbruksexporterande länderna USA, Australien, Nya Zeeland m.fl. har

 

UU 1979/80:13                                                         5

traditionellt hävdat att det i princip inte skulle råda någon skillnad mellan Jordbruks- och industrivaror i detta avseende. EG, de nordiska länderna m.fl. har däremot hävdat att Jordbruksproduktion i många avseenden skilde sig från industriprodukUon och därför måste behandlas separat. Motsättningarna mellan EG och USA verkade under lång tid fördröjande pä förhandlingarna. År 1975 upprättades en särskild Jordbruksgrupp som skulle behandla tullar och icke-tariffära handelshinder vad gäller Jord­bruksvaror. Enligt den procedur man enats om i Jordbruksgruppen skulle de enskilda länderna inom en begränsad period lägga fram önskemål om medgivanden både vad gällde tariffära och icke-tariffära handelshinder samt lämna erbjudande om lättnader på dessa områden.

Förhandlingarna på Jordbruksområdet har resulterat dels i undanröjande eller sänkning av tariffära och icke-tariffära handelshinder för olika Jord­bruksvaror, dels i två internationella varuavtal för mejerivaror resp. nöt­kött.

Det internationella mejerivaruavtalet består av en allmän del och en varuavtalsdel. Den allmänna delen upptar bestämmelser rörande informa­tion, konsultationer, multilaterala uppföranderegler m.m. och omfattar färskvaror, mjölkpulver, smör, ost och kasein. De i avtalet deltagande länderna åtar sig att regelbundet lämna upplysningar om utvecklingen beträffande produktion, konsumtion, priser, lager och handel. De skall vidare lämna redogörelse för den inhemska politiken på varuområdet samt för handelspolitiska åtgärder.

Varuavtalsdelen omfattar tre protokoll, vilka har formen av avtal om minimipriser vid export av mjölkpulver, mjölkfett och ost, men inte inne­håller några köp- eller säljätaganden.

Det internationella nötköttsavtalet är utformat i stort sett som mejeriva-ruavtalets allmänna del. Varuavtalsdel saknas således. Syftet med avtalet är bl. a. att få till stånd en ökad liberalisering och stabilisering av världs­handeln med kött samt att främja en expansion därav. Liksom när det gäller mejerivaruavtalet anses det angeläget att särskilt främja u-ländema.

De multilaterala överenskommelser på det icke-tariffara området som har uppnåtts i förhandlingarna berör även Jordbrukssektorn. Av särskild betydelse är överenskommelserna om subventioner och utjämningstullar, tekniska handelshinder samt importlicensprocedurer. I överenskommel­sen om subventioner och utjämningstullar har en precisering skett beträf­fande reglerna för exportsubventioner avseende Jordbruksprodukter.

Förhandlingarna om minskade handelshinder pä Jordbruksområdet har skett 'i två etapper. Första etappen omfattade förhandlingarna under år 1976 i den s. k. tropiska gruppen rörande lättnader för u-ländernas handel. De tullnedsättningar som blev resultatet av denna förhandlingsomgång sattes i kraft av de berörda i-länderna redan under år 1977. Andra etappen omfattade de förhandlingar om önskemål och erbjudanden enligt jord­bruksgruppens procedur som slutfördes år 1979. Med begreppet Jordbruks-

 

UU 1979/80:13                                                                         6

varor avsågs i förhandlingarna i princip alla de varuslag som faller inom I -24 kap. i tulltaxan.

Även om det är förenat med vissa svårigheter att värdera förhandlingsre­sultatet när det gäller sänkta handelshinder på Jordbruksområdet så synes enligt föredraganden ändå betydande resultat ha uppnåtts med tanke på jordbrukssektorns speciella karaktär. Enligt GATT-sekretariatets beräk­ningar kommer tullnedsättningar att tillämpas på ca 30% av totalimporten av Jordbruksprodukter till de länder som har lämnat erbjudanden. Import till ett värde av 15 miljarder dollar (1976) berörs härmed. I genomsnitt uppgår nedsättningarna till ca 40%.

Överenskommelsen om tolk/ung och tillämpning av artiklarna VI, XVI och XXUI i GATT (den s. k. subventionskoden)

GATT-avtalet innehåller vissa allmänna bestämmelser om såväl subven­tioner som utjämningstullar. I avtalets artikel XVI föreskrivs en allmän notifikations- och konsultationsplikt för sådana stödåtgärder som "direkt eller indirekt har till verkan att öka exporten eller minska importen av en vara" på en avtalsslutande parts område.

Ett lands rätt att ta ut utjämningstullar regleras i artikel VI, där det bl. a. föreskrivs att utjämningstull inte fär påläggas med mindre subventione­ringen "förorsakar eller hotar att förorsaka väsentlig skada på en befintlig industri eller avsevärt försenar upprättandet av inhemsk industri". Detta s. k. skadekriterium har tillämpats av flertalet GATT-medlemmar. USA:s lagstiftning på detta område har dock saknat skaderekvisit.

Den nu föreliggande överenskommelsen baseras på och utgör en tolk­ning av artiklarna VI, XVI och XXIII i GATT-avtalet. Dess syfte är att tillse att användningen av subventioner inte negativt påverkar annat lands intressen och att utjämningsåtgärder när de vidtas inte utgör onödiga hinder för handeln.

USA åtar sig genom överenskommelsen att i framtiden tillämpa skade­kriteriet och underkastar sig därmed en striktare disciplin vid bruket av utjämningstullar. Föredraganden bedömer USA:s åtagande som det vikti­gaste resultatet av förhandlingarna på detta område. Det finns för ett litet, handelsberoende land som Sverige, anser föredraganden, även anledning att välkomna en ökad internationell disciplin vid bruket av subventioner. Detta innebär naturligtvis också att reglerna måste beaktas när svenska stödåtgärder utformas. Handlingsfriheten när det gäller att använda in­terna stödåtgärder för väsentliga sociala och ekonomisk-politiska mål kvarstår dock oförändrad.

Överenskommelsen om tillämpning av artikel VI i GATT (den s.k. anti­dumpingkoden)

Sverige har tillsammans med tjugofem andra GATT-länder, huvudsakli­gen i-länder, anslutit sig till GATT:s antidumpingkod som förhandlades

 

UU 1979/80:13                                                                        7

fram i Kennedyronden. Koden innehåller regler om tolkning och tillämp­ning av artikel VI. När antidumpingkoden förelades riksdagen för godkän­nande (prop. 1967: 150) konstaterades i propositionen att de i Sverige då gällande reglerna om antidumpingåtgärder väl anslöt sig till bestämmelser­na i koden. Dessa regler överfördes sedermera i allt väsentligt till 3§ tullförordningen.

De flesta u-länder som deltog i förhandlingarna om antidumpingkoden ansåg sig efter Kennedyrondens slut inte kunna ansluta sig till koden. Motiveringen var att vissa bestämmelser inte tog tillräcklig hänsyn till deras ekonomiska situation. U-länderna tog år 1975 upp frågan om en revidering av antidumpingkoden i de multilaterala handelsförhandlingarna.

Den genom förhandlingarna reviderade koden innehåller bl. a. bestäm­melser om att i-länderna måste ta särskild hänsyn till u-ländernas ekono­miska situation när antidumpingåtgärder övervägs och att möjligheterna att vidta andra åtgärder skall utrönas innan sådana antidumpingtullar läggs på som kan skada u-ländernas väsentliga intressen. Anslutning till den nya koden innebär samtidigt uppsägning av 1967 års kod.

Enligt föredraganden innebär den nya koden vissa uppmjukningar i förhållande till den hittills gällande. Det anses inte uteslutet att ändringarna kan leda till att svensk industri i framtiden kommer att mötas av en ökad andel antidumpingåtgärder pä sina exportmarknader. De förbättringar som skett i fråga om tillämpningen av koden överväger emellertid enligt före­dragandens mening, så att överenskommelsen som helhet får anses vara tillfredsställande för Sverige.

Överenskommelsen om statlig upphandling

Statlig upphandling har inte hittills i någon större utsträckning varit föremål för internationell reglering. I EFTA-konventionen finns dock be­stämmelser som innebär ett principiellt förbud mot diskriminering av övri­ga EFTA-länders företag vid offentlig upphandling. I början av 1960-talet påbörjades ett arbete inom OECD i syfte att minska handelshinder till följd av diskriminerande statlig upphandling. Det arbetet resulterade i ett inte helt fullbordat utkast till en multilateral kod som syftade till att reglera och harmonisera OECD-ländernas regler för offentliga inköp.

Frågan om statlig upphandling introducerades i de multilaterala handels­förhandlingarna genom att en särskild förhandlingsgrupp etablerades i Juli 1976. Koduikastet från överläggningarna inom OECD utgjorde ett av grundelementen i förhandlingsgruppens arbete. Under förhandlingamas gång kompletterade enskilda länder materialet med olika delförslag, sär­skilt vad beträffar särbehandling av u-tänder.

I den nu träffade överenskommelsen fastläggs principerna för den stat­liga upphandlingen. Där framgår att lagar, förordningar, förfaranden och tillämpningar rörande varuupphandling verkställd av de berörda myndig­heterna skall vara icke-diskriminerande. Detta innebär att parterna i över-

 

UU 1979/80:13                                                         8

enskommelsen i delta avseende skall bevilja varandra en behandling som inte är mindre förmånlig än vare sig den som beviljas inhemska varor resp. leverantörer, s. k. nationell behandling, eller den som beviljas varje annan parts varor resp. leverantörer.

Överenskommelsen omfattar all varuupphandling som verkställs av myndigheter som ingår i överenskommelsen. De berörda myndigheterna finns för varje part upptagna i en särskild bilaga. Överenskommelsen tillämpas enbart på upphandlingar vilkas värde är minst 150000 SDR (internationella valutafondens särskilda dragningsrätter). Detta motsvarar f.n. ca 840000 svenska kronor. Myndigheter som inte omfattas av över­enskommelsen skall informeras om dess innehåll och syften.

För svensk del skall överenskommelsen tillämpas på följande myndighe­ter och affärsverk: rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, fortifika­tionsförvaltningen, sjukvårdsstyrelsen, försvarets materielverk, civilför­svarsstyrelsen, socialstyrelsen, postverket, statens vägverk, statens trafik­säkerhetsverk, sjöfartsverket, luftfartsverket, statistiska centralbyrån, statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksskatteverket, skolöverstyrelsen, skogsstyrelsen, statens industriverk, domänverket och förenade fabriks­verken. Även dessa myndigheters och affärsverks regionala och lokala enheter omfattas av överenskommelsen.

I likhet med övriga nordiska länder och Schweiz har Sverige förbehållit sig rätten att för enskilda upphandlingar avvika från principen om nationell behandling i överenskommelsen när väsentliga ekonomisk-politiska mål­sättningar påverkas. Beslut i upphandlingsärenden där sådana vidare be­dömningar kan ifrågakomma skall fattas på regeringsnivå.

Överenskommelsen om tillämpning av artikel VII i GATT (den s. k. tullvär­dekoden)

Sverige har i likhet med ett trettiotal andra länder antagit konventionen den 15 december 1950 angående varors tullvärde, den s. k. Brysselkonven­tionen. Den innehåller en central värderegel, nämligen att tullvärdet skall motsvara det pris som varan skulle betinga vid försäljning mellan säljare och köpare som är oberoende av varandra (normalpriset).

Den grundläggande svenska tullvärdesbestämmelsen finns i 6 § tullför­ordningen. Där anges att när tull skall utgå efter värde anses varans normalpns som dess värde och att normalpriset beräknas enligt de före­skrifter regeringen meddelar på grundval av Brysselkonventionen.

Artikel VII i GATT Jämte därtill hörande anmärkningar innehåller regler för bestämmande av tullvärde. Dessa regler är ganska allmänt hållna och medger i viss utsträckning alternativa värderingsmetoder enligt importlan­dets val.

De GATT-anslutna länder som inte har antagit Brysselkonventionen kan inom ramen för artikel VII ha värdesystem som sinsemellan varierar inom ganska vida gränser. Detta har lett till att från exportsynpunkt viktiga

 

UU 1979/80:13                                                                        9

länder som USA och Canada samt flera u-länder tillämpar tullvärderegler som de svenska exportörerna anser vara komplicerade och protektionis­tiska.

Huvudregeln i den överenskommelse som nu föreligger är alt tullvärdet skall vara varans transaktionsvärde, dvs. det pris som betalas för varan vid export till det land där förtullningen skall ske.

Överenskommelsen kommer, enligt föredragandens åsikt, inte att med­föra några mer betydande förändringar i fråga om tullvärdeberäkningen vid import till Sverige. Överenskommelsen avses, liksom den därav föran­ledda ändringen i 6§ tullförordningen, träda i kraft den 1 Januari 1981. Brysselkonventionen bör därför sägas upp senast den 31 december 1979, då uppsägningstiden är ett år. Härför krävs riksdagens bemyndigande.

Överenskommelsen om tekniska handelshinder

Tekniska föreskrifter och standarder spelar en viktig roll i dagens sam­hälle. Sådana föreskrifter kan ha lill syfte att skydda människors liv och hälsa, konsumenternas intresse av kvalitet och säkerhet, miljön m.m. Standarder kan dessutom bidra till att förenkla och förbilliga produk­tionen. Olikheter mellan länders tekniska föreskrifter och standarder kan komplicera och hindra handeln över gränserna. Sådana tekniska handels­hinder har ökat i betydelse under 1970-talet. Gällande GATT-regler har inte varit tillräckliga för att man skall kunna ta sig an de ökande problemen för handeln på detta område. Behovet att nå en överenskommelse, som skulle ge handelssynpunkter ett ökat inflytande när länder utarbetar tek­niska föreskrifter och därigenom undvika oberättigade tekniska handels­hinder, har därför visat sig stort bland GATT-länderna. Bl. a. inom EFTA har under många år pågått ett arbete i syfte att minska tekniska handels­hinder. Överenskommelsen i GATT innebär ett utvidgande av de åtagan­den som Sverige redan har gjort i EFTA.

Den nu föreliggande överenskommelsen gäller varor och omfattar tek­niska föreskrifter, standarder och system för provning av varor (certifie-ringssystem) utarbetade av statliga och lokala myndigheter och enskilda organ. Endast när det gäller statliga myndigheter innebär överenskommel­sen direkta åtaganden. I övriga fall skall regeringarna vidta rimliga åtgärder som slår lill buds för att säkerställa att överenskommelsens bestämmelser efterlevs.

Tekniska föreskrifter och standarder får inte utarbetas, antas eller till-lämpas med avsikt alt skapa hinder för den internationella handeln. Impor­terade varor får inte heller diskrimineras till förmån för inhemskt produce­rade varor. Om det finns lämpliga internationella standarder skall dessa läggas till grund för nationella tekniska föreskrifter eller standarder. Un­dantag från denna bestämmelse gäller t. ex. då en internationell standard inte är ändamålsenlig för att skydda människors hälsa och säkerhet eller då den är tekniskt föråldrad. ti    Riksdagen 1979/80. 9 saml. Nr 13

 

UU 1979/80:13                                                                       10

I sin värdering av förhandlingsresultatet på detta område påpekar före­draganden att intresset av att tekniska föreskrifter inte onödigtvis tillåts hindra varuflödet över gränserna bör vägas mot myndighetemas intresse att relativt fritt få agera på föreskriftsområdet i syfte att ta till vara säker­hets-, miljö- och konsumentintressen. Överenskommelsens utformning be­döms innebära att myndighetemas rätt att på sakliga gmnder relativt fritt få agera inom resp. ansvarsområden inte kommer att inskränkas.

Överenskommelse om importlicensprocedurer

GATT-avtalet innehåller inte några mer detaljerade procedurregler som gäller licensgivning i samband med import. Artikel VIII innehåller vissa bestämmelser angående avgifter och formaliteter i samband med import och export. Artikel XIII behandlar icke-diskriminerande tillämpning av kvantitativa restriktioner. Flertalet i-länder ansåg mot denna bakgmnd behov föreligga att utarbeta procedurregler i syfte att undanröja onödig byråkrati och ge insyn i tillämpningen av olika länders licenssystem.

Importlicensprocedurer kan vara tidskrävande, komplicerade och kost­nadskrävande samt förorsaka den svenska exporten problem. I värsta fall kan proceduren utnyttjas för att begränsa importen. Importlicenser tilläm­pas i flertalet länder. Det var därför en viktig förhandlingsmålsättning för Sverige och flera andra i-länder att nå en uppgörelse, vilken kunde erhålla så vid anslutning som möjligt.

Överenskommelsen behandlar såväl automatisk som icke-automatisk importlicensiering. Automatisk importlicensiering definieras som importli­censiering där ansökan beviljas utan begränsning medan övriga typer av licensieringssystem faller under kategorin icke-automatisk licensiering.

Icke-automatisk licensiering används för att administrera kvoter och andra importrestriktioner. Systemet får inte ha någon hindrande effekt på importen utöver den som orsakas av restriktionerna i fråga.

Överenskommelsen om handel inom den civila flygindustrisektorn

Överenskommelsen omfattar i huvudsak civila flygplan, flygplansdelar och reparationer av flygplan. Fr.o.m. den 1 januari 1980 skall tullfrihet medges för vissa flygindustriprodukter. Tullfriheten binds i GATT och kommer därmed samtliga GATT:s avtalsslutande parter till del. Tullfrihe­tens omfattning framgår av en bilaga till överenskommelsen. Den läcker ett stort antal produkter från färdiga flygplan till motorer, instrument, komponenter och andra delar till flygplan. Överenskommelsen medför också att tullar för reparationer utomlands, vilka bl. a. tagits ut av USA, avskaffas.

Föredraganden framhåller att denna överenskommelse bör tillmätas be­tydelse mot bakgrund av det intresse den civila flygindustrisektorn har för Sverige. Överenskommelsen anses även intressant från handelspolitisk synpunkt, då den är den första sektoröverenskommelsen i sitt slag inom GATT.

 

UU 1979/80:13                                                        11

Ändringar och tillägg i GATT:s regelverk

När riktlinjema för de multilaterala handelsförhandlingarna fastställdes i Tokiodeklarationen, enades man bl. a. om att "i ljuset av förhandlingamas framåtskridande även beakta önskvärda förbättringar i det internationella system som reglerar världshandeln". Man var allmänt överens om att GATT:s regelverk såsom det hade tillämpats och utvecklats under trettio år var i behov av en översyn och att anpassningar borde övervägas för att bättre möta framtida behov. Särskilt hävdade u-länderna att GATT:s regelsystem inte i tillräcklig utsträckning var anpassat till deras särskilda handels- och utvecklingsbehov.

En särskild förhandlingsgrupp upprättades, den s. k. frameworkgrup-pen, som fick i uppgift att förhandla om förbättringar i reglerna för den internationella handeln, särskilt i vad avsåg handeln mellan i- och u-länder.

Resultatet på detta område skiljer sig från övriga överenskommelser i förhandlingama så till vida att de överenskomna texterna inte utgör fristå­ende mulfilaterala avtal, avsedda att undertecknas och sättas i kraft av de parter som deltagit i förhandlingarna. Texterna utgör i stället förslag från i förhandlingama deltagande länder till ändringar i eller kompletteringar av GATT-avtalet. Huruvida och i vilken form de skall inkorporeras i GATT:s regelsystem är emellertid avgöranden som det ankommer på GATT:s avtalsslutande parter att träffa.

Till de för framtiden mest intressanta resultaten i denna del av förhand­lingarna hör tillkomsten av en särbehandlingsklausul och tillämpningen av reciprocitetsprincipen på u-länderna.

En grundläggande princip i GATT:s regelsystem för världshandeln ut­görs av regeln om mest-gynnad-nationsbehandling, dvs. att förmåner som utsträcks till en handelspartner automatiskt skall utsträckas till samtliga andra GATT-länder. Att särbehandla u-länderna i handelspolitiken står därför formellt i konflikt med GATT-avtalet. När det allmänna tullpre-ferenssystemet för u-landsprodukter (GSP) infördes genom beslut i UNCTAD löstes detta genom att GATT:s avtalsslutande parter beviljade systemet ett särskilt tidsbegränsat undantag från GATT-avtalets bestäm­melser.

U-länderna har länge eftersträvat att särbehandling av dem skulle ges en mer permanent Juridisk grundval i GATT-avtalet. I förhandlingarna lade u-länderna fram förslag till en särbehandlingsklausul, en s. k. enabling clause, avsedd att inkorporeras i GATT-avtalet och därmed göra särbe­handling uttryckligen förenlig med avtalet. I-länderna ställde sig i allmän­het positiva till en sådan klausul men insisterade på att erkännande i så fall samtidigt skulle ges i en klausul åt det faktum att olika u-länder befinner sig på olika utvecklingsnivå och att särbehandling endast bör ges så länge den kan anses motiverad av u-landets utvecklingsbehov.

Enighet kunde slutligen nås om en särbehandlingsklausul vars till-lämpning har begränsats till följande åtgärder:

 

UU 1979/80:13                                                        12

a)   tullpreferenser som i-länder beviljar u-länder inom ramen för GSP;

b)   särskild och mer förmånlig behandling när det gäller bestämmelser i GATT rörande de icke-tariffära åtgärder som regleras av överenskom­melser vilka multilateralt har framförhandlats inom ramen för GATT;

c)   regionala eller globala arrangemang mellan u-länder på tullområdet och, i enlighet med kriterier och villkor som kan föreskrivas av GATT:s avtalsslutande parter, även på det icke-tariffära området;

d) särskild behandling av de minst utvecklade bland u-länderna i sam­
band med varje allmän eller specifik åtgärd till förmåt\ för u-länderna.

Enligt klausulen skall särbehandlingen kunna anpassas till förändringar i u-ländemas behov. Härmed öppnas möjlighet till en differentierad behand­ling av u-länder alltefter utvecklingsnivå. Procedurer för konsultationer om de nya reglernas tillämpning fastställs också i klausulen.

I en andra del av klausulen behandlas reciprocitetsprincipens till-lämpning på u-länderna, dvs. deras möjlighet att i handelsförhandlingar lämna motprestationer till erbjudna medgivanden. Där preciseras tillämp­liga bestämmelser i GATT-avtalet rörande reciprocitet och sägs bl. a. att u-länderna med stigande utvecklingsnivå förväntas kunna lämna successivt allt större bidrag i form av egna medgivanden samt i ökad utsträckning delta i GATT:s system av rättigheter och förpliktelser.

Tullpreferenser för Folkrepubliken Kina m.m.

Det allmänna tullpreferenssystemet (GSP), som för svensk del trädde i kraft den 1 januari 1972, innebär tullfrihet vid import från u-länderna av flertalet industriella hel- och halvfabrikat samt vissa livsmedels- och Jord­bruksvaror. Tullfrihet enligt GSP lämnas ensidigt av varje enskilt i-land till skillnad från de tullmedgivanden som efter förhandlingar inom GATT lämnas på mest-gynnad-nationsbasis. Liksom i andra preferensgivande i-länder har undantag gjorts för varor som är särskilt utsatta för lågpriskon­kurrens, t. ex. kläder, handskar och skor. De svenska preferenserna avser i stort sett alla självständiga utomeuropeiska u-länder samt Jugoslavien, Malta och Turkiet. Preferensberälligade är vidare vissa icke självständiga utomeuropeiska områden, bl. a. Hongkong och Macao. Dessutom medges i särskild ordning tullpreferenser för Rumänien och Bulgarien.

I propositionen föreslås, som inledningsvis nämnts, att GSP fr. o. m. den 1 Januari 1980 generellt utvidgas med ytterligare två varor, nämligen anth-urium och vattenmeloner. Härför behövs riksdagens godkännande.

Folkrepubliken Kina har gjort en framställning om att få åtnjuta tullpre­ferenser vid import till Sverige.

F.n. ger Australien, Nya Zeeland, Norge och Schweiz tullpreferenser till Folkrepubliken Kina. EG har nyligen beslutat att inkludera Kina i sitt preferenssystem fr. o. m. den 1 januari 1980.

Folkrepubliken Kina uppvisar i ekonomiskt avseende stora likheter med de länder som för svensk del f. n. kommer i fråga beträffande tullprefe-

 

UU 1979/80:13                                                                       13

renser för u-länder. Med hänsyn härtill föreslås i propositionen att Folkre­publiken Kina får tullpreferenser i Sverige. De undantag från preferensbe­handling i allmänhet som nu tillämpas i fräga om Rumänien och Bulgarien föreslås gälla även gentemot Kina.

Preferenserna utformas så att Sverige, i likhet med vad som gäller i övrigt i vårt GSP-system, har rätt att vid behov vidta åtgärder för att hindra eller motverka marknadsstörning.

Förteckning över preferensberättigade varor på Jordbrukets område resp. över industrivaror som bör undantas från preferensbehandling vid import från Folkrepubliken Kina har fogats till propositionen som bilaga 6 och 7. I den mån konkurrensförhållandena ger anledning härtill anser föredraganden att regeringen, i likhet med vad som gäller i fråga om redan preferensberättigade länder, bör ha rätt att slopa undantag i bilaga 7.

Av proposition 1974:176 framgår också att regeringens bemyndigande att medge Rumänien och Bulgarien tullpreferenser gäller med vissa be­gränsningar beträffande vamomrädet. Frågan om utökning av antalet pre­ferensberättigade varor på Jordbrukets område för dessa länder underställs därför riksdagen. Förteckning över dessa varor har fogats till propositio­nen som bilaga 8.

Preferensbehandlingen av Folkrepubliken Kina liksom utökningen av antalet preferensberättigade varor för Rumänien och Bulgarien föreslås gälla från den 1 januari 1980.

U-länderna i MTN

I Tokiodeklarationen ägnades särskild uppmärksamhet åt u-ländemas situation. Där erkändes behovet av särskilda åtgärder i förhandlingarna för att bistå u-länderna i deras ansträngningar att öka sina exportintäkter och främja sin ekonomiska utveckling liksom vikten av att behålla och förbätt­ra det allmänna preferenssystemet. Vidare erkändes vikten av att på de områden av förhandlingarna där det var möjligt och lämpligt ge u-länderna särskild och mer förmånlig behandling. Slutligen erkändes de minst ut­vecklade u-ländernas särskilda problem och betonades vikten av att dessa länder skulle erhålla särskild behandling inom ramen för de allmänna eller speciella åtgärder som vidtogs till förmån för u-länder i förhandlingarna.

Förhandlingarna kom också att mer än i tidigare förhandlingsomgångar behandla u-ländernas problem. U-länderna själva kom i förhandlingamas slutfas att utöva ett inte obetydligt inflytande över utformningen av för­handlingsresultatet på flertalet områden. Ovan har redan bl. a. berörts särbehandlingsklausulen och reciprocitetsprincipen.

Föredragande departementschefen uttalar i detta sammahang följande:

Även om slutresultatet av förhandlingarna inte kan sägas ha helt tillgo­dosett u-ländernas önskemål, torde dessa länder ha fördelar att vinna av de väsentliga tullsänkningar som förhandlingarna kommer att leda till och av den förstärkta multilaterala disciplin på handelns område som bör bli

Kartong: S. 20, rad 15 Tillkommer: anfar förslagen till rad 23 Utgår: antar förslagen till

 

UU 1979/80:13                                                                       14

resultatet av de nya överenskommelserna. Härutöver har u-länderna, i överensstämmelse med Tokiodeklarationens målsättningar, på de områ­den i förhandlingarna där det har befunnits möjligt och lämpligt erhållit särskild och mer förmånlig behandling. Slutligen har genom arbetet i frameworkgruppen förändringar överenskommits i GATT:s regelverk i avsikt att underlätta och ge ökad säkerhet åt förmånsbehandling av u-länder.

När det gäller vissa icke-tariffära frågor har u-ländernas förväntningar inte helt infriats. Särskilt kan nämnas önskemålet att avskaffa eller begrän­sa möjligheterna att använda kvantitativa restriktioner.

På tullområdet har i-länderna gjort omfattande medgivanden för tropiska produkter. Redan under åren 1976 och 1977 genomfördes här en lång rad tullsänkningar som svar på önskemål framställda av u-länderna. Tullför­handlingarna på övriga områden har lett till tullsänkningar på i-landsmark­naderna för exporten från u-länderna på i genomsnitt 25 procent, vilket är något mindre än motsvarande sänkningar för handeln mellan i-länderna (omkring 35 procent). Skillnaden har i första hand uppkommit genom att de varor som helt eller delvis undantagits från den av i-länderna allmänt tillämpade lullformeln har haft en relativt större betydelse för u-ländemas export (exempelvis textil- och lädervaror samt skor).

Nordiskt samarbete

I Kennedyronden under 1960-talet företräddes de nordiska länderna av en gemensam förhandlingsdelegation ledd av en gemensam chefsförhand­lare. Framför allt mot bakgrund av de multilaterala handelsförhandlingar­nas mycket breda ämnesomfattning skulle en sådan organisationsform ha krävt en betydligt större delegation än under Kennedyronden. Det visade sig därför mer ändamålsenligt att bygga upp förhandlingsorganisationen kring de nordiska ländernas (Finland, Island, Norge och Sverige) perma­nenta delegationer i Geneve. Danmark samordnar som bekant sin handels­politik med övriga EG-länder. Man genomförde en arbetsfördelning där samordningsansvar och talesmannaskap delades upp mellan Finland, Norge och Sverige. Härigenom skapades resurser för ett intensivt delta­gande i allt förhandlingsarbete, medan flera andra mindre länder tvingades till en hårdare prioritering av sina insatser. Sverige företrädde de nordiska länderna på områdena tullar, sektorförhandlingar, tekniska handelshinder och statlig upphandling.

Föredraganden anser att de nordiska länderna genom sitt goda samarbe­te har kunnat lämna förslag och kompromisslösningar på ett sätt som har givit större inflytande över förhandlingsresultaten än som hade varit möj­ligt om de nordiska länderna uppträtt var för sig.

Sammanfattande slutsatser

Föredragande departementschefen sammanfattar sin syn på förhand­lingsresultatet på följande sätt:

De förhandlingar som nu har avslutats har varit de mest omfattande hittills i GATT:s historia. Tullförhandlingarna har i jämförelse med tidi-

 

UU 1979/80:13                                                        15

gare förhandltngsomgångar relativt sett mindre betydelse för Sverige men medför ändå avsevärda tullsänkningar på de för svensk export viktiga marknaderna utanför det västeuropeiska frihandelsområdet. Av på sikt störte betydelse blir enligt min mening de olika multilaterala överenskom­melserna vid sidan av tullprotokollet. I och med dessa regleras olika former av icke-tariffära åtgärder som kan ha inverkan på handeln. I vissa fall, exempelvis i fråga om subventioner, rör det sig om tolkningar av gällande GATT-bestämmelser. I andra fall regleras vissa handelshinder för första gången i GATT-sammanhang. Så är fallet beträffande tekniska handelshinder och statlig upphandling. För ett exportberoende land som Sverige är det av stor betydelse att steg på detta sätt tas mot ett fastare regelsystem till försvar för en fortsatt fnhandel.

De nya icke-tariffära överenskommelserna har många gemensamma ele­ment. De kan sägas innebära att de deltagande länderna på en rad områden binder sig till en ökad internationell disciplin och mer omfattande multila­teral kontroll av nationella åtgärder som kan påverka handeln. En följd blir att GATT härmed tillförs ett väsentligt utökat förhandlingsmaskineri för bevakning av världshandeln. Genom denna utvidgade roll för GATT är det min förhoppning att den dämpande och kontrollerande effekt som de multilaterala handelsförhandlingama onekligen har haft på de senaste årens protektionistiska tendenser skall bestå även i framtiden.

Om således min uppfattning är att förhandlingsresultatet utgör en bety­dande framgång på den internationella handelspolitikens område hindrar detta inte att förhandlingarna har lämnat flera frågor olösta som måste angripas på nytt. Dit hör framför allt de resultatlösa förhandlingarna om en tolkning och utvidgning av reglerna för skyddsåtgärder vid marknadsstör­ning i GATT-avtalets artikel XIX. Det är av största vikt, i synnerhet för länder som Sverige där den egna marknaden är liten och exportberoendet stort, alt klara regler läggs fast på detta område. Annars finns risken att de handelspolitiska stormakterna tillskansar sig övertag inte minst genom att, som redan sker i flera fall, låta reglera delar av sitt handelsutbyte med andra länder eller sinsemellan genom olika former av s. k. frivilliga export-begränsingar eller andra marknadsreglerande arrangemang.

Även om u-länderna har riktat kritik mot förhandlingsresultatet, inte minst vid UNCTAD-konferensen i Manila i maj 1979, måste ändå konsta­teras att dessa förhandlingar mer än någon tidigare förhandlingsomgång i GATT har ägnat uppmärksamhet åt u-ländemas särskilda handelspro­blem. Det är min övertygelse att dessa länder har stora fördelar att vinna av de överenskomna tullsänkningarna liksom av den förstärkta multilate­rala disciplin på handelns område som bör bli resultatet av de nya överens­kommelserna. Dessutom har u-länderna, i överensstämmelse med Tokio­deklarationens målsättningar, på de områden i förhandlingarna där det befunnits möjligt och lämpligt erhållit särskild och mer förmånlig behand­ling.

Utskottet

Utskottet har inhämtat yttrande från finansutskottet, skatteutskottet och näringsutskottet över propositionen 1979/80: 24. Yttrandena bifogas detta betänkande som bilagor 1, 2 och 3.

 

UU 1979/80:13                                                                        16

Utrikeshandeln är av central betydelse för Sveriges möjligheter att fram­gångsrikt driva en politik som syftar till full sysselsättning och ekonomisk tillväxt.

Sverige har därför sedan länge aktivt deltagit i internationellt ekono­miskt samarbete i syfte att avveckla tullar och andra handelshinder. Målet för vår handelspolitik är en frihandel som omfattar alla länder. Sverige har i det syftet konsekvent i GATT, under de många förhandlingar som har förts inom organisationens ram, verkat för en expansion och fortgående frigörelse av världshandeln. Det torde råda enighet om att de strävanden att sänka eller avveckla tullar och att eliminera och begränsa andra handelshinder som under årens lopp kommit till uttryck i en rad GATT-förhandlingar, senast med Kennedyronden under 1960-talet, och som fort­satt i och med de nu avslutade multilaterala handelsförhandlingarna, i hög grad bidragit till en liberalisering av världshandeln. De överenskommelser som nu träffats kan därför hälsas med tillfredsställelse för svenskt vidkom­mande.

Enligt propositionen kommer de viktigare industriländerna den I Januari 1987, då sluttullarna senast kommer att sättas i kraft om tullöverenskom­melsen genomförs som planerat, att ha sänkt sina tullar på industrivaror med i genomsnitt 33%. För Sverige är motsvarande siffra 28%. Finansut­skottet och skatteutskottet konstaterar i sina yttranden alt tullsänkningar­na, med tanke på Sven'ges låga tullskydd med tullfrihet för en mycket stor del av importen, inte bör vålla några svårare omställningsproblem för svensk industri. Till yttermera visso är, fortsätter finansutskottet, för svensk del vissa känsliga varor undantagna från tullsänkningen eller endast i ringa mån berörda. Det gäller bl. a. tekoprodukter och skor liksom järn och stål. För svensk exportindustri bör de nu utlovade tullsänkningarna vid import till i första hand USA, Canada och Japan innebära vidgade möjligheter till effektiv konkurtens. Till bilden hör att de önskemål man från svensk sida haft om tullsänkningar i Spanien kunnat uppnås genom det frihandelsavtal som slutits mellan EFTA-länderna och Spanien (jfr prop. 1979/80:26, UU 1979/80:9). Finansutskottet och skatteutskottet till­styrker sålunda genomförandel av de tullsänkningar som föreslås i propo­sitionen. Utrikesutskottet tillstyrker för sin del det föreslagna genomföran­det av tullöverenskommelsen.

Under utskottsbehandlingen av prop. 1979/80:24 har önskemål fram­förts från regeringskansliet att ikraftträdandebestämmelserna beträffande de två lagarna med tulltaxeändringar (s. 172 och 182 i prop. 1979/80:24) ändras från "I januari 1980" till "1 februari 1980". Även införandet av preferensbehandlingen för Folkrepubliken Kina liksom utökningen beträf­fande Rumänien och Bulgarien samt utvidgningen med två varor i det generella svenska GSP-systemet bör ske samtidigt med tulltaxeändring­arna den 1 februari 1980. Som skäl för denna senareläggning med en månad av ikraftträdandet för tulltaxeändringarna har åberopats den tidsutdräkt som är förbunden med tryckning, bindning och leverans av den statistiska

 

UU 1979/80:13                                                                        17

varuförteckning som är knuten till tulltaxan, den s. k. arbetstaxan. Det har särskilt framhållits att några handelspolitiska problem inte blir följden av ett uppskov. Genom att i propositionen fömtsätts att den första tullsänk­ningen sker med två åttondelar av tullmedgivandena uppfyller Sverige ändå förpliktelserna enligt tullprotokollet.

Då ett senareläggande inte strider mot tullöverenskommelsen och främst dikteras av praktiska hänsyn för att undvika problem för det svenska näringslivet, anser sig skatteutskottet böra förorda en sådan ändring av ikraftträdandet. Utrikesutskottet instämmer i denna bedömning.

Utrikesutskottet finner att de skäl som i propositionen anförs för en inledande tullsänkning med två åttondelar är väl underbyggda och tillstyr­ker, med instämmande av finansutskottet och skatteutskottet, att den svenska lullavvecklingen inleds på detta sätt Skatteutskottet anser att denna tullsänkning inte bör skapa några problem för det svenska näringsli­vet. Åtgärden kan däremot, enligt skatteutskottet, vara av stor betydelse som ett uttryck för viljan att fullfölja de handelspolitiska ambitioner som manifesterats genom förhandlingarna. Genomförandet av den återstående delen av tullsänkningsprogrammet skall efter utvärdering bli föremål för förnyat ställningstagande av riksdagen år 1981.

Finansutskottet konstaterar att reglerna i dén nya s. k. subveniionsko-den måste beaktas när svenska stödåtgärder utformas. Finansutskottet erinrar också om departementschefens bedömning att handlingsfriheten kvarstår oförändrad när del gäller att använda interna stödåtgärder för väsentliga sociala och ekonomisk-politiska mål.

Utrikesutskottet tillstyrker, liksom finansutskottet, godkännande av överenskommelsen.

Finansutskottet finner, i enlighet med vad som anförs i proposirionen, att den nya s. k. antidumpingkoden innebär vissa uppmjukningar i förhål­lande till den nu gällande. Det anses inte uteslutet att ändringarna kan leda till att svensk industri i framtiden kommer att mötas av ett ökat antal antidumpingåtgärder på sina exportmarknader. De förbättringar som skett i fråga om tillämpningen av koden överväger emellertid, anser finansut­skottet i likhet med föredraganden, så att överenskommelsen som helhet får anses vara tillfredsställande för Sverige.

Utrikesutskottet tillstyrker godkännande av överenskommelsen.

Beträffande överenskommelsen om statlig upphandling anför finansut­skottet i sitt yttrande följande:

Den kungörelse som gäller för svenska statsmyndigheters upphandling innebär att myndigheterna skall iaktta affärsmässighet och behandla anbud och anbudsgivare objektivt. Det innebär bl. a. att dessa myndigheter inte får diskriminera mot utländska anbudsgivare. I den mån avsteg från affärs­mässigheten i visst fall bedöms önskvärt, t. ex. för att kunna behålla viss industriell kapacitet inom landet, måste dessa beslut fattas av regeringen och inte av myndigheten i fråga.

Sverige har inom ramen för EFTA åtagit sig att inte diskriminera gent­emot övriga EFTA-länders företag vid statlig upphandling.

 

UU 1979/80:13                                                         18

Att överenskommelsen nu träffats inom GATT om statlig upphandling får allmänt sett anses gynnsamt för svensk del. Sverige har genom offent­lighetsprincipen redan tidigare medgelt även utländska företag full insyn i anbudsförfarandet vid statlig upphandling medan det för svenska exportö­rer ofta förelegat betydande svårigheter att följa motsvarande uppharid-lingsärenden i andra länder. Här bör överenskommelsen och det till denna knutna rapportsystemet medföra en gynnsammare situation för svensk industris möjligheter att konkurrera.

Överenskommelsen får - i vart fall tills vidare - emellertid begränsad verkan. Stora upphandlingsområden har undantagits, bl. a. telemateriel och stora delar av kommunikationssektorn. Vidare omfattas inte tjänster och entreprenader. En beloppsgräns om 150000 SDR (f n. ca 840000 kr.) tillämpas.

Som understryks i propositionen har Sverige i likhet med övriga nordis­ka länder och Schweiz förbehållit sig rätten att för enskilda upphandlingar avvika från principen om nationell behandling när väsentliga ekonomisk­politiska målsättningar påverkas. I dessa fall skall även i fortsättningen besluten fattas på regeringsnivå. Även i övrigt synes överenskommelsen för svensk del innebära att hittills använda principer vid statlig upphand­ling kan tillämpas. I fråga om formerna kommer dock vissa ändringar att behöva ske till följd av överenskommelsen.

Utskottet tillstyrker att Sverige ansluter.sig till överenskommelsen.

Näringsutskottet konstaterar, i likhet med finansutskottet, att ett förbe­håll gjorts av bl. a. Sverige i fråga om väsentliga ekonomisk-politiska målsättningar. Beslut i upphandlingsärenden där sådana vidare bedömning­ar kan ifrågakomma skall fattas på regeringsnivå. Vidare noteras att upp­handlingar som är oundgängligen nödvändiga för den nationella säkerheten eller för nationella försvarssyften har undantagits. I den svenska förteck­ningen över de varor för vilka överenskommelsen gäller återfinns inte textilvaror eller skodon.

Utrikesutskottet tillstyrker godkännande av överenskommelsen.

I likhet med finansutskottet, skatteutskottet och näringsutskottet till­styrker utrikesutskottet att riksdagen godkänner även de övriga överens­kommelser på det icke-tariffära området och Jordbmksområdet som före­lagts riksdagen i propositionen 1979/80: 24 samt de föreslagna åtgärdema i fråga om preferensbehandling.

Utskotten ansluter sig i allt väsentligt till den positiva bedömning av förhandlingsresultatet för svensk del som redovisas i propositionen. Tull­förhandlingarna medför, som föredraganden påpekar, avsevärda tullsänk­ningar på de marknader utanför det västeuropeiska frihandelsområdet som är viktiga för svensk export. På sikt kommer dock de nya icke-tariffära överenskommelserna att vara av större betydelse. De kan sägas innebära att de deltagande länderna på en rad områden binder sig till en ökad internationell disciplin och mer omfattande multilateral kontroll av natio­nella ågärder som kan påverka handeln.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande sammanfattningsvis följande:

 

UU 1979/80:13                                                                        19

Utskottet vill särskilt understryka de slutsatser som regeringen drar rörande innebörden för svenskt vidkommande av de här aktuella överens­kommelserna. Regeringen framhåller alt reglerna i överenskommelserna självfallet måste beaktas när interna stödåtgärder utformas. Handlingsfri­heten när det gäller att använda sådana stödåtgärder för väsentliga sociala och ekonomiska mål kvarstår emellertid enligt regeringens bedömning oförändrad. Utskottet konstaterar alltså att åtagandena enligt GATT-över-enskommelserna inte kommer att inskränka möjligheterna att i vårt land föra en aktiv industripolitik i vilken statsmakterna väger in ekonomiska, regionala och sociala hänsyn. Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet här aktuella förslag i propositionen.

Utrikesutskottet instämmer i den bedömning om bibehållen handlingsfri­het för Sverige i de hänseenden som åberopas av finansutskottet och näringsutskoltel.

Bland de frågor som förhandlingarna lämnade olösta ingår försöken att nä en överenskommen tolkning och utvidgning av reglerna för skyddsåt­gärder vid marknadsstörning i GATT-avtalets artikel XIX. Det framhålls i propositionen att det är av största vikt för länder som Sverige med en liten hemmamarknad och stort exportberoende att klara regler läggs fast i delta hänseende. Annars, sägs det vidare, finns risken att de handelspolitiska stormakterna tillskansar sig övertag genom att, som redan sker i flera fall, låta reglera delar av sitt handelsutbyte med andra länder eller sinsemellan genom olika former av s. k. frivilliga exportbegränsningar eller andra marknadsreglerande arrangemang.

Utrikesutskottet vill uttrycka förhoppningen att de förhandlin,jar inom GATT som nu fortsätts beträffande skyddsklausulfrågan skall kunna föras till ett för alla deltagande länder godtagbart resultat.

Utskottet utgår vidare ifrån att regeringen fortsätter att beakta u-länder­nas intressen i de uppföljningsförhandlingar till MTN som kan komma att äga rum inom GATT, liksom i det delvis nya maskineri som nu etableras för att administrera och konkretisera de träffade överenskommelserna.

Utskottet vill också understryka vikten av att regeringen nu vidtar åtgärder för att informera svenska myndigheter, företag och organisationer om innehållet i de olika överenskommelserna.

Utskottet hemställer med hänvisning till det anförda att riksdagen

dels

1. godkänner följande lill propositionen såsom bilaga 2 fogade över­enskommelser:

a)    1979 års Genéveprotokoll till det allmänna tull- och handelsavta­let,

b)   överenskommelse om tekniska handelshinder,

c)    överenskommelse om statlig upphandling,

d)           överenskommelse om tolkning och tillämpning av artiklarna VI,

 

UU 1979/80:13                                                                    20

XVI och XXIII i det allmänna tull- och handelsavtalet (den s.k. subventionskoden),

e) internationellt nötköttsavtal,

O  internationellt mejerivaruavtal,

g) överenskommelse om tillämpning av artikel VII i det allmänna tull- och handelsavtalet (den s. k. tullvärdekoden),

h) överenskommelse om procedurer vid importlicensiering,

i) överenskommelse om handel inom den civila flygindustrisek­torn,

j) överenskommelse om tillämpning av artikel VI i det allmänna tull- och handelsavtalet (den s. k. antidumpingkoden),

2. bemyndigar regeringen att säga upp konventionen den 15 decem­
ber 1950 angående varors tullvärde (den s. k. Brysselkonven­
tionen),

dels antar förslagen till

3.    lag om ändring i lagen (1977:975) med tulltaxa, dock med den ändnngen av propositionen alt ikraftträdande sker den 1 februari 1980,

4.    lag om ändring i lagen (1979:514) om ändring i lagen (1977:975) med tulltaxa, dock med den ändringen av propositionen att i-kraftträdande sker den 1 februari 1980,

5.          lag om ändring i tullförordningen (1973: 979),
dels

6.    godkänner att Folkrepubliken Kina ges tullpreferenser i enlighet med propositionens förslag, dock med den ändringen av proposi­tionen att ikraftträdande sker den 1 februari 1980,

7.    godkänner den utvidgning av tullpreferenserna för Bulgarien och Rumänien samt den tullfrihet för ytterligare varor från utveck­lingsländerna som förordas i propositionen, dock med den änd­ringen av propositionen att ikraftträdande sker den I februari 1980.

Stockholm den 11 december 1979

På utrikesutskottets vägnar ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Gertrud Sigurdsen (s), Sture Palm (s), Georg Åberg (fp), Ingrid Sundberg (m), Mats Hellström (s), Gunnel Jonäng (c), Gunnar Ström (s), Per-Olof Strindberg (m), Jan Bergqvist (s), Sture Korpås (c), Björn Molin (fp), Axel Andersson (s), Paul Grabö (c) och Maj-Lis Lööw (s).

 

UU 1979/80:13                                                         21

Bilaga I

FiU 1979/80:1 y Finansutskottets yttrande

1979/80:1 y

med anledning av propositionen 1979/80:24 om de multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för det allmänna tull- och han­delsavtalet (GATT), m. m.

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 13 november 1979 berett finansutskottet tillfäl­le att yttra sig över det i propositionen 1979/80:24 om de multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för GATT framlagda förslaget om anslutning till överenskommelse om statlig upphandling Jämte de delar i propositionen i övrigt som kan beröra finansutskottets verksamhetsområ­de.

Finansutskottet vill anföra följande.

Allmänna synpunkter på överenskommelserna

Det har sedan lång rid tillbaka varit en svensk strävan att medverka till åtgärder som underlättar handeln mellan länderna. De överenskommelser som nu träffats inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) om sänkta tullar och begränsningar av andra handelshinder måste därför principiellt sett hälsas med tillfredsställelse för svenskt vidkomman­de.

Enligt redovisningen i propositionen skulle de viktigare industriländerna under perioden fram till den 1 januari 1987 sänka sina tullar på industri­varor med i genomsnitt 33 %. För Sverige skulle motsvarande tal vara 28%. Med det låga lullskydd Sverige har med tullfrihet för en mycket stor andel av importen bör tullsänkningarna inte vålla några svårare omställ­ningsproblem för svensk industri. Till yttermera visso är för svensk del vissa känsliga varor undantagna från tullsänkningen eller endast i ringa mån berörda. Det gäller bl. a. teko och skor liksom järn och stål. För svensk exportindustri bör de nu utlovade tullsänkningama vid import till i första hand Förenta staterna, Canada och Japan innebära vidgade möjlig­heter till effektiv konkurtens. Till bilden hör att de önskemål man från svensk sida haft om tullsänkningar i Spanien kunnat uppnås genom det frihandelsavtal som slutits mellan EFTA-länderna och Spanien.

Utskottet tillstyrker från sina utgångspunkter förslaget i propositionen att tullavvecklingen sker med två åttondelar redan den 1 Januari 1980.

I fråga om den s. k. subventionskoden anför departementschefen att resultatet är tillfredsställande för svensk del. Genom överenskommelsen

 

UU 1979/80:13                                                        22

åtar sig Förenta staterna att i framtiden underkasta sig en striktare disciplin vid bruket av utjämningstullar. Det finns, anför departementschefen, för ett litet, handelsberoende land som Sverige anledning att välkomna en ökad intemationell disciplin vid bruket av subventioner. Detta innebär givetvis också att reglema måste beaktas när svenska stödåtgärder utfor­mas. Enligt departementschefen kvarstår dock handlingsfriheten oföränd­rad när det gäller att använda intema stödåtgärder för väsentliga sociala och ekonomisk-politiska mål.

Den nya antidumpingkod varom överenskommelse träffats innebär, en­ligt vad som anförs i propositionen, vissa uppmjukningar i förhållande till den nu gällande. Det anses inte uteslutet att ändringarna kan leda till att svensk industri i framtiden kommer att mötas av ett ökat antal antidumpingåtgärder på sina exportmarknader. De förbättringar, å andra sidan, som skett i fråga om tillämpningen av koden överväger emellertid enligt föredragandens mening så att överenskommelsen som helhet får anses vara tillfredställande för Sverige.

Utskottet har i fråga om subvenfions- och antidumpingkoderna inga från departementschefen avvikande uppfattningar utan tillstyrker att de god­känns från svensk sida.

Överenskommelsen om statlig upphandling

Den kungörelse som gäller för svenska statsmyndigheters upphandling innebär att myndigheterna skall iaktta affärsmässighet och behandla anbud och anbudsgivare objektivt. Det innebär bl. a. alt dessa myndigheter inte får diskriminera mot utländska anbudsgivare. I den mån avsteg från affärs­mässigheten i visst fall bedöms önskvärt, t. ex. för att kunna behålla viss industriell kapacitet inom landet, måste dessa beslut fattas av regeringen och inte av myndigheten i fråga.

Sverige har inom ramen för EFTA åtagit sig att inte diskriminera gent­emot övriga EFTA-länders företag vid statlig upphandling.

Att överenskommelse nu träffats inom GATT om statlig upphandling får allmänt sett anses gynnsamt för svensk del. Sverige har genom offentlig­hetsprincipen redan tidigare medgelt även utländska företag full insyn i anbudsförfarandet vid statlig upphandling medan det för svenska exportö­rer ofta förelegat betydande svårigheter att följa motsvarande upphandlingsärenden i andra länder. Här bör överenskommelsen och det till denna knutna rapportsystemet medföra en gynnsammare situation för svensk industris möjligheter att konkurrera.

Överenskommelsen får - i vart fall tills vidare - emellertid begränsad verkan. Stora upphandlingsomräden har undantagits, bl. a. telemateriel och stora delar av kommunikationssektorn. Vidare omfattas inte tjänster och entreprenader. En beloppsgräns om 150000 SDR (f n. ca 840000 kr.) tillämpas.

Som understryks i propositionen har Sverige i likhet med övriga nordis-

 

UU 1979/80:13                                                        23

ka länder och Schweiz förbehållit sig rätten att för enskilda upphandlingar avvika från principen om nationell behandling när väsentliga ekonomisk­politiska målsättningar påverkas. I dessa fall skall även i fortsättningen besluten fattas på regeringsnivå. Även i övrigt synes överenskommelsen för svensk del innebära att hittills använda principer vid statlig upphand­ling kan tillämpas. I fråga om formema kommer dock vissa ändringar att behöva ske till följd av överenskommelsen.

Utskottet tillstyrker att Sverige ansluter sig till överenskommelsen.

Stockholm den 29 november 1979 På finansutskottets vägnar ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Bo Siegbahn (m), Arne Gadd (s), Rolf Rämgård (c), Per-Axel Nilsson (s), Chrisrina Rogestam (c), Roland Sundgren (s), Mona S;t Cyr (m), Torsten Karlsson (s), Karin Flodström (s), Barbro Nilsson (m) och Hädar Cars (fp).

 

UU 1979/80:13                                                                    24

Bilaga 2

Skatteutskottets yttrande          SkU 1979/80:3 y

1979/80:3 y

över prop. 1979/80:24 om de multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för GATT

Till utrikesutskottet

Sedan utrikesutskottet hemställt om skatteutskottets yttrande över de i propositionen 1979/80:24 om de multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för GATT framlagda förslagen om

anslutning till 1979 års Genéve-protokoll med förslag till ändringar i lagen med tulltaxa och i tullförordningen,

överenskommelse om tillämpning av artikel VII i GATT (dep s. k. tullvärdekoden),

överenskommelse om tillämpning av artikel VI i GATT (den s. k. anti­dumpingkoden), samt

förslag lill lullpreferenser för Folkrepubliken Kina m.m.

jämte eventuella motioner i anslutning till dessa delar av propositionen

får skatteutskottet anföra följande.

Några motioner har inte väckts med anledning av propositionen. Utskot­tet behandlar följaktligen endast propositionen i vad den avser tullområ­det.

Det torde råda allmän enighet om att de strävanden att sänka eller avveckla tullar och att eliminera och begränsa andra handelshinder som inleddes med Kennedyronden och som sedan fortsatt vid de GATT-för-handlingar, vars resultat redovisas i den här aktuella propositionen, i hög grad bidragit till en liberalisering av världshandeln. Dessa åtgärder i för­ening med systemet med u-landspreferenser har varit avsedda att särskilt förbättra u-ländernas handelspolitiska situation. Skatteutskottet, som lik­som dess föregångare bevillningsutskottet utan reservationer ställt sig bakom de tidigare genomförda generella tullsänkningarna och preferens­systemet, finner inte skäl till någon ändrad ståndpunkt när det gäller de nu aktuella förslagen. Såvitt utskottet kan finna bör den begränsade generella tullsänkning, omfattande en fjärdedel av den totala ned sättningen, som inledningsvis skall genomföras, inte skapa några problem för det svenska näringslivet. Åtgärden får däremot anses vara av stor betydelse som ett uttryck för viljan att fullfölja de handelspolitiska ambitioner som manifes­terats genom förhandlingarna. Genomförandet av den återstående delen av

 

UU 1979/80:13                                                         25

tullsänkningsprogrammel skall efter utvärdering bli föremål för fömyat ställningstagande av riksdagen.

Skatteutskottet tillstyrker genomförandet av de tullsänkningar som före­slås i propositionen liksom övriga ändringar av tulltaxan. Av en inom handelsdepartementet upprättad promemoria framgår att det i propositio­nen föreslagna ikraftträdandet den 1 Januan' 1980 - på grund av bl. a. den sena riksdagsbehandlingen av ärendet - skulle medföra vissa problem för näringslivet. I stället föreslås att de ändrade tulltaxebestämmelsema skall gälla fr.o.m. den I febmari 1980. Då ett senareläggande inte strider mot överenskommelsen vid GATT-förhandlingarna och främst dikteras av praktiska hänsyn anser utskottet sig böra förorda en sådan ändring av ikraftträdandet.

Inte heller beträffande de övriga frågor i propositionen som har direkt anknytning till tullområdet har utskottet funnit anledning till erinran. Ut­skottet förordar att den s. k. tullvärdekoden godkänns och att de därmed förenade åtgärderna i fråga om uppsägning av Brysselkonventionen och ändring av tullförordningen genomförs. Utskottet Ullstyrker också godkän­nande av den s. k. antidumpingkoden och den föreslagna utvidgningen av tullpreferensema.

Stockholm den 27 november 1979

På skalteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wämberg (s), Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c). Hagar Normark (s), Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Olle Grahn (fp) och Ewy Möller (m).

 

UU 1979/80:13                                                        26

Bilaga 3

Näringsutskottets yttrande                                 NU 1979/80:3 y

1979/80:3 y

över propositionen 1979/80:24 om de multilaterala handelsförhand­lingarna inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) m. m.

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över de i propositionen 1979/80:24 om de multilaterala handelsförhandlingama inom ramen för GATT framlagda förslagen om anslutning till överenskom­melse om tolkning och tillämpning av artiklarna VI, XVI och XXIII i GATT (den s. k. subventionskoden), överenskommelse om statlig upp­handling, överenskommelse om tekniska handelshinder, överenskom­melse om procedurer vid importlicensiering och överenskommelse om handel inom den civila flygindustrisektorn.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för utrikes- och handelsdepartementen.

Propositionen

Överenskommelsen om tolkning och tillämpning av artiklarna VI, XVI och XXIH i GATT (den s. k. subventionskoden)

GATT-avtalet innehåller vissa allmänna bestämmelser om såväl subven­tioner som utjämningstullar. I avtalets artikel XVI föreskrivs en allmän notifikations- och konsultationsplikt för sådana stödåtgärder som "direkt eller indirekt har till verkan att öka exporten eller minska importen av en vara" på en avtalsslutande parts område. Härutöver har ett antal till GATT anslutna industriländer gjort åtaganden om förbud mot exportsub­ventioner. Dessa har exemplifierats i en särskild lista.

Ett lands rätt alt ta ut utjämningstullar regleras i artikel VI, där det bl. a. föreskrivs att utjämningstullar inte får påläggas med mindre subventione­ringen "förorsakar eller hotar att förorsaka väsentlig skada på en befintlig industri eller avsevärt försenar upprättandet av inhemsk industri". Detta s. k. skadekriterium har tillämpats av flertalet GATT-medlemmar. USA:s lagstiftning på detta område har dock saknat skaderekvisit.

Den nu föreliggande överenskommelsen baseras på och utgör en tolk­ning av artiklarna VI, XVI och XXIII i GATT-avtalet. Dess syfte är att

 

VV 1979/80:13                                                        27

tillse att användningen av subventioner inte negativt påverkar annat lands intressen och att utjämningsåtgärder när de vidtas inte utgör onödiga hinder för handeln. Partema i överenskommelsen fastslår att subventioner används av regeringar som legitima instrument för att främja betydelsefulla sociala och ekonomisk-politiska mål. De erkänner emellertid att subven­tioner kan ha negativa verkningar på andra länders handelsintressen. De åtar sig därför att söka undvika att genom bruk av subventioner, vare sig exportsubventioner eller intema stödåtgärder, vålla annan part skada.

Det finns två möjligheter att vinna rättelse för ett land som anser sig negativt påverkat av ett annat lands subventioner. Vid fall av väsenflig skada skall landet ha rätt atfunilateralt ingripa med utjämningstullar mot den subventionerade importen. Den andra möjligheten är att genom en multilateral prövning i en särskilt upprättad kommitté för subventioner och utjämningsåtgärder söka utverka godkännande för att inskrida mot den subventionerade importen.

USA åtar sig genom överenskommelsen att i framtiden tillämpa skade­kriteriet och underkastar sig därmed en striktare disciplin vid bruket av utjämningstullar.

Föredraganden anger att USA:s åtaganden är ett viktigt resultat av överläggningarna. Han framhåller vidare att det för ett litet, handelsbe­roende land som Sverige finns anledning att välkomna en ökad intematio­nell disciplin vid bruket av subventioner. Detta innebär naturligtvis också, påpekar han, att reglema måste beaktas när svenska stödåtgärder utfor­mas. Handlingsfriheten när det gäller att använda interna stödåtgärder för väsentliga sociala och ekonomisk-politiska mål kvarstår dock oförändrad.

Överenskommelserna om statlig upphandUng och om tekniska handels­hinder

Dessa båda typer av handelshinder har hittills inte i någon störte ut­sträckning varit föremål för internationell reglering.

De principer som nu läggs fast för den statliga upphandlingen innebär att lagar, förordningar, förfaranden och tillämpningar rörande varuupphand­ling verkställd av de berörda myndigheterna skall vara icke-diskrimine­rande. Parterna i överenskommelsen skall i detta avseende bevilja varand­ra en behandling som inte är mindre förmånlig än vare sig den som beviljas inhemska varor respektive leverantörer, s. k. nationell behandling, eller den som beviljas varje annan parts varor respektive leverantörer.

Överenskommelsen omfattar all varuupphandling som verkställs av myndigheter som ingår i överenskommelsen. De berörda myndigheterna finns för varje part upptagna i en särskild bilaga. Överenskommelsen tillämpas enbart på upphandlingar vilkas värde är minst 150000 SDR (Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter), vilket motsvarar ca 825 000 sv. kr.

I likhet med övriga nordiska länder och Schweiz har Sverige förbehållit

 

UU 1979/80:13                                                                       28

sig rätten att för enskilda upphandlingar avvika från principen om nationell behandling i överenskommelsen när väsentliga ekonomisk-politiska mål­sättningar påverkas. Upphandlingar som är oundgängligen nödvändiga för den nationella säkerheten eller för nationella försvarssyften är därför un­dantagna. I den svenska förteckningen över de varor för vilka överens­kommelsen gäller återfinns inte textilvaror eller skodon. Beslut i upphand­lingsärenden där sådana vidare bedömningar kan ifrågakomma skall fattas på regeringsnivå.

Föredraganden konstaterar att de nu gällande svenska bestämmelserna innebär att statliga myndigheter inte får diskriminera utländska anbudsgi­vare. Överenskommelsen kommer i detta avseende inte att medföra några egentliga förändringar för de upphandlande myndigheterna.

Överenskommelsen om tekniska handelshinder gäller varor och omfat­tar tekniska föreskrifter, standarder och system för provning av varor (certifieringssystem) utarbetade av statliga och lokala myndigheter och enskilda organ. Endast när det gäller statliga myndigheter innebär överens­kommelsen direkta åtaganden. I övriga fall skall regeringarna vidta rimliga åtgärder som står till buds för att säkerställa att överenskommelsens be­stämmelser efterlevs.

Tekniska föreskrifter och standarder får inte utarbetas, antas eller till-lämpas med avsikt att skapa hinder för den intemationella handeln. Impor­terade varor får inte heller diskrimineras till förmån för inhemskt produce­rade varor. Om det finns lämpliga internationella standarder skall dessa läggas till grund för nationella tekniska föreskrifter eller standarder. Un­dantag från denna bestämmelse gäller t. ex. då en internationell standard inte är ändamålsenlig för att skydda människors hälsa och säkerhet eller då den är tekniskt föråldrad.

I sin värdering av förhandlingsresultatet på detta område påpekar före­draganden att intresset av att tekniska föreskrifter inte onödigtvis tillåts hindra vamflödet över gränserna bör vägas mot myndigheternas intresse av att relativt fritt få agera på föreskriftsområdet i syfte att ta till vara säkerhets-, miljö-, hälso- och konsumentintressen. Överenskommelsens utformning bedöms innebära att myndighetemas rätt att på sakliga grunder relativt fritt agera inom respektive ansvarsområden inte kommer att in­skränkas.

Överenskommelsen om importlicensprocedurer

GATT-avtalet innehåller inte några mer detaljerade procedurregler som gäller licensgivning i samband med import. Artikel VIII innehåller vissa bestämmelser angående avgifter och formaliteter i samband med import och export. Artikel XIII behandlar icke-diskriminerande tillämpning av kvantitativa restriktioner.

Överenskommelsen behandlar såväl automatisk som icke-automatisk importlicensiering. Automatisk importlicensiering definieras som importli-

 

UV 1979/80:13                                                        29

censiering där ansökan beviljas utan begränsning medan övriga typer av licensieringssystem faller under kategorin icke-automatisk licensiering.

Icke-automatisk licensiering används för att administrera kvoter och andra importrestriktioner. Systemet får inte ha någon hindrande effekt på importen utöver den som orsakas av restriktionerna i fråga.

Föredraganden konstaterar att procedurreglerna beträffande importli­censiering i stort överensstämmer med dem som redan tillämpas i Sverige och att överenskommelsen inte föranleder några ändringar i gällande lag-sUftning.

Överenskommelsen om handel inom den civila flygindustrisektorn

Denna överenskommelse omfattar i huvudsak civila flygplan, flygplans­delar och reparaUoner av flygplan. Fr. o. m. den 1 januari 1980 skall tullfri­het medges för vissa flygindustriprodukter. Tullfriheten binds i GATT och kommer därmed samtliga GATT:s avtalsslutande parter till del. Tullfrihe­tens omfattning framgår av en bilaga till överenskommelsen. Den täcker ett stort antal produkter från färdiga flygplan till motorer, instmment, komponenter och andra delar till flygplan. Överenskommelsen medför också att tullar för reparationer utomlands, vilka bl. a. tagits ut av Förenta staterna, avskaffas.

Föredraganden framhåller alt denna överenskommelse bör tillmätas be­tydelse då den civila flygindustrisektorn är intressant för svensk del.

Näringsutskottet

Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till den positiva bedömning av förhandlingsresultatet för svensk del som redovisas i propositionen. Tull­förhandlingarna medför, som föredraganden påpekar, avsevärda tullsänk­ningar på de marknader utanför det västeuropeiska frihandelsområdet som är viktiga för svensk export. På sikt kommer dock de nya icke-tariffära överenskommelserna att vara av störte betydelse. De kan sägas innebära att de deltagande länderna på en rad områden binder sig till en ökad internationell disciplin och mer omfattande multilateral kontroll av natio­nella åtgärder som kan påverka handeln. Del framhålls i propositionen att det är av största vikt för länder som Sverige med liten hemmamarknad och stort exportberoende att klara regler läggs fast rörande tolkning och ut­vidgning av reglerna för skyddsåtgärder vid marknadsstörning. Annars, sägs det, finns risken att de handelspolitiska stormakterna tillskansar sig övertag genom att, som redan sker i flera fall, låta reglera delar av sitt handelsutbyte med andra länder eller sinsemellan genom olika former av s. k. frivilliga exportbegränsningar eller andra marknadsreglerande arran­gemang.

Utskottet vill särskilt understryka de slutsatser som regeringen drar

 

UU 1979/80:13                                                        30

rörande innebörden för svenskt vidkommande av de här aktuella överens­kommelserna. Regeringen framhåller att reglerna i överenskommelserna självfallet måste beaktas när interna stödåtgärder utformas. Handlingsfri­heten när det gäller att använda sådana stödåtgärder för väsentliga sociala och ekonomiska mål kvarstår emellertid enligt regeringens bedömning oförändrad. Utskottet konstaterar alltså att åtagandena enligt GATT-över-enskommelsema inte kommer att inskränka möjligheterna att i vårt land föra en aktiv industripolitik i vilken statsmakterna väger in ekonomiska, regionala och sociala hänsyn. Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet här aktuella förslag i propositionen.

Stockholm den 6 december 1979

På näringsutsköttets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg(s), Margaretha af Ugglas (m), Birgitta Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), Bengt Sjönell (c), Lennart Pettersson (s), Cari Tham (fp), Karl BJörzén (m), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s) och Lennart Blom (m).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979