TU 1979/80:27
Trafikutskottets betänkande
1979/80:27
med anledning av propositionen 1979/80:142 om vissa taxifrågor
jämte motioner
Propositionen
I propositionen 1979/80:142 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen att
dels anta ett inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag
om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559),
dels godkänna de av föredragande departementschefen förordade riktlinjerna
för reformer på taxiområdet.
I propositionen lämnas förslag till effektivisering och rationalisering av
taxis verksamhet. Taxis roll i den kollektiva trafikförsörjningen - såväl i
tätorter som på landsbygden - betonas bl. a. genom ökad samverkan mellan
myndigheterna, taxi och huvudmännen för kollektivtrafiken. Med hänsynstagande
till lokala förhållanden skapas möjligheter för en mer flexibel
tillståndsgivning. Vidare föreslås att taxitaxan förenklas och byggs upp så att
den skall stimulera effektiviteten inom näringen. Stor vikt läggs vid att
utvecklingen i fråga om tekniska hjälpmedel för taxi - beställnings- och
trafikledningssystem, taxametrar m. m. - noga följs. Åtgärder föreslås också
för att komma till rätta med olaga yrkesmässig trafik, s. k. svartåkning.
Lagförslaget
Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.
1 Riksdagen 1979/80. 15 sami Nr 27
TU 1979/80:27
2
Förslag till
Lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559)
Härigenom föreskrivs i fråga om yrkestrafiklagen (1979:559)
dels att 2 kap. 18 och 19 §§ och 3 kap. 9 § skall upphöra att gälla,
dels att 4 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse.
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
4 kap.
1§
Den som driver yrkesmässig trafik
utan tillstånd eller en tillståndshavare
som bryter mot taxa, turlista eller
någon annan särskild föreskrift som
har meddelats i tillståndet döms till
böter.
Den som bryter mot 2 kap. 15 eller
20 § döms till böter.
Den som driver yrkesmässig trafik
utan tillstånd döms för olaga yrkesmässig
trafik till böter eller fängelse i
högst sex månader.
Tillståndshavare som bryter mot
taxa, turlista eller någon annan särskild
föreskrift som har meddelats i
tillståndet eller den som bryter mot 2
kap. 15 eller 20 § döms till böter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.
linder den allmänna motionstiden väckta motioner
I motionen 1979/80:919 av Sixten Pettersson (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär åtgärder för att hindra s. k. svartåkning.
I motionen 1979/80:1747 av Bertil Zachrisson m. fl. (s) yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
regler för arbets- och vilotid,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
skärpta sanktioner för brott mot gällande lagstiftning,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
skärpt övervakning av den yrkesmässiga lastbilstrafiken.
Med anledning av propositionen 1979/80:142 väckta motioner
I motionen 1979/80:1972 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
beslutar
1. att med godkännande av regeringens förslag i övrigt avslå förslaget om
TU 1979/80:27
3
upphävande av bestämmelserna i 2 kap. 18 § yrkestrafiklagen om krav på
särskilda skäl för tillstånd till juridiska personer,
2. att som sin mening uttala vad som i motionen i övrigt anförs om
inriktningen på taxiverksamheten.
I motionen 1979/80:1989 av Kerstin Ekman (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av
taxinäringen.
I motionen 1979/80:1990 av Stina Eliasson (c) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda
uppställningsplatser för taxi.
I motionen 1979/80:1991 av Roland Sundgren (s) yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående taxitillstånd för juridiska personer,
2. att riksdagen uttalar att transportrådet får i uppdrag att utreda de
ekonomiska konsekvenserna för vissa taxiutövare.
I motionen 1979/80:1992 av Bertil Zachrisson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar att
1. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om
anslutning till beställningscentral,
2. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om
föreskrifter i taxitillstånd,
3. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om
taxitaxans konstruktion och drickssystemet,
4. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om
uppföljningen av utvecklingen av företagsstrukturen inom taxinäringen.
Utskottet
Taxi i den kollektiva trafikförsörjningen
I propositionen erinras om att lagstiftningen om yrkesmässig trafik nyligen
har reformerats såvitt avser godstransporter och busstrafik. I sammanhanget
hänvisas till propositionen 1977/78:137 om vissa yrkestrafikfrågor m. m. och
riksdagsbehandlingen i anledning därav (TU 1977/78:27, rskr 1977/78:365).
Reformen berörde frågor som sägs vara av betydelse för en utveckling mot
ett mera effektivt utnyttjande av transportapparaten och ett mindre inslag av
konkurrenshämmande regleringar i fråga om den yrkesmässiga lastbilstrafiken.
Lagstiftningen har också moderniserats språkligt. Sålunda har förordningen
(1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. ersatts av
bl. a. yrkestrafiklagen (1979:559) och yrkestrafikförordningen (1979:871).
Dessa författningar har trätt i kraft den 1 januari 1980.
När det gäller busstrafiken nämns propositionen 1977/78:92 om åtgärder
1* Riksdagen 1979/80. 15 sami. Nr 27
TU 1979/80:27
4
för att förbättra lokal och regional kollektiv persontrafik. Statsmakternas
beslut i anledning därav (TU 1977/78:28, rskr 1977/78:364) innebar bl. a. att
huvudmannaskapet för den lokala och regionala kollektiva persontrafiken på
landsväg kommer att utövas genom samverkan mellan landstingskommunen
och kommunerna i resp. län. Genom denna reform uppnås en integrering av
lokal och regional trafik samt en ökad samordning av trafikresurserna.
Vad däremot angår taxitrafiken har denna inte setts över på motsvarande
sätt. I propositionen framhålls att det samhälle i vilket taxitrafiken skapade
sina ursprungliga verksamhetsformer förändrats. Detta sägs i sin tur ha
påverkat näringens sätt att fungera och dess möjligheter att lösa sina
uppgifter. Under den senaste tioårsperioden har emellertid flera utredningar
behandlat olika problem inom taxinäringen. Förslagen i förevarande
proposition bygger i huvudsak på de förslag som i betänkandet (Ds K 1979:4)
TAXI - krav och utvecklingsmöjligheter lagts fram av en särskilt förordnad
utredare med uppgift att företa en samlad översyn av taxinäringen.
Föredragande departementschefen framhåller i propositionen att kollektivtrafiken
spelar en avgörande roll när det gäller att tillgodose kravet på en
tillfredsställande trafikförsörjning för människorna i vårt land. Den har
vidare tillmätts ökad betydelse som ett medel att bemästra miljö-, trafik-,
säkerhets- och energiproblem. I sammanhanget påpekas att det nutida
resmönstret alltmer förutsätter att mer än en trafiklinje och vanligtvis också
att flera transportmedel utnyttjas för en resa. Därför har kravet på en god
samordning mellan olika trafikföretag och linjer blivit allt väsentligare. Den
nya ordningen med en huvudman i varje län som har ansvaret för den
kollektiva trafiken sägs ge önskat utrymme för ökad samordning mellan olika
trafikuppgifter och för samverkan mellan olika trafikföretag. Detta skulle i
sin tur leda till ett effektivt utnyttjande av trafikresurserna. Föredraganden
framhåller att han ser taxi och dess möjligheter som en viktig faktor i
kollektivtrafiken. Dagens kollektivtrafiksystem bygger i hög grad på bussar
och spårbundna fordon. Detta gör enligt föredraganden att systemet inte är
särskilt lämpat t. ex. när trafikunderlaget är litet och/eller spritt geografiskt. I
det sammanhanget anses det vara naturligt att intresset alltmer riktas mot
taxi och de förutsättningar som taxi har när det gäller att komplettera och i
vissa fall ersätta traditionell kollektivtrafik. En huvuduppgift torde enligt
propositionen även i fortsättningen vara att tillgodose behovet av traditionell
taxitrafik. Föredraganden menar dock att det finns goda förutsättningar att
utnyttja transportmedlet för även andra trafikuppgifter. Förutom de slag av
transporter som betalas av samhället - skolskjutsning, sjuktransporter och
handikappresor - bör det finnas ytterligare utvecklingsmöjligheter. Det kan
gälla olika former av anropsstyrda trafiksystem och även vissa linjetrafikuppgifter.
Vidare framhålls särskilt möjligheterna att i skiftande sammanhang
utnyttja taxis tjänster i glesbygdsområdena. Som exempel anges bl. a.
lättare godstransporter, såsom transport av mat till skolor, paketdistribution,
post- och telegramförmedling. Härutöver finns det utvecklingsmöjligheter
TU 1979/80:27
5
för taxi inom färdtjänsten.
Genom att utnyttja sådana möjligheter som har nämnts torde enligt
föredraganden en trafikförsörjning kunna erhållas som innebär rimliga
kostnader samtidigt som fördelar vinns för taxiorganisationerna, både i form
av bättre ekonomi för de enskilda företagen och större möjligheter att möta
efterfrågan vid högtrafiktid. Taxis möjligheter att motsvara förväntningar
och krav beror också i stor utsträckning på näringens organisatoriska styrka,
kapacitet och kvalitet. En stark taxinäring sägs kunna bidra till ett önskvärt
nära samarbete mellan å ena sidan taxi samt de ansvariga huvudmännen för
den kollektiva trafiken och kommunerna å den andra sidan. Viktigt härvidlag
är att taxi tas med i såväl den lokala som den regionala trafikplaneringen.
Vad föredraganden anfört under detta avsnitt har ej gett utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande. Utskottet kan således i allt
väsentligt instämma i vad som anförts om taxis roll och utvecklingsmöjligheter
i den kollektiva trafikförsörjningen. Även i partimotionen, 1979/
80:1972, av vänsterpartiet kommunisterna anförs synpunkter i dessa frågor
som i huvudsak överensstämmer med vad som i propositionen angivits om
inriktningen av taxiverksamheten. Yrkandet 2 i motionen om särskilt
uttalande i frågan bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motionen 1979/80:1991 yrkandet 2 (s) yrkas att riksdagen uttalar att
transportrådet får i uppdrag att utreda de ekonomiska konsekvenserna för
vissa taxiutövare. Enligt motionären kommer en stor del av den av samhället
betalda trafiken att övergå till kollektivtrafik per buss/tåg medan den
återstående trafiken inte går att utveckla i någon större utsträckning. Vilka
ekonomiska konsekvenser detta kommer att få är icke närmare utrett. Detta
sägs vara en allvarlig brist, särskilt då det kommer att beröra tryggheten för
många äldre taxiutövare och anställda.
Utskottet vill för sin del framhålla att det inte kan dela motionärens
farhågor. Tvärtom torde vad föredraganden anfört om taxis roll i den
kollektiva trafikförsörjningen och de utvecklingsmöjligheter för taxitrafiken
som därvid framhållits komma att innebära motsatsen gentemot vad
motionären förmodat. Utskottet vill även hänvisa till föreskrifterna i
instruktionen (1979:1037) för transportrådet. Enligt dessa åligger det
transportrådet bl. a. att utarbeta underlag för regional trafikplanering samt
följa upp och utvärdera sådan planering. I denna planering kommer enligt
propositionen taxi att fortsättningsvis spela en mer framträdande roll. Vidare
kan erinras om den särskilda kollektivtrafikberedning (K 1979:07) som
tillsatts av regeringen med uppgift att finna vägar att förbättra nuvarande
kollektivtrafiksystem. Beredningen skall därvid bl. a. söka nya former för
samverkan och samordning mellan olika trafikföretag och transportmedel.
Utskottet förutsätter att såväl transportrådet som kollektivtrafikberedningen
redan på grund av nu angivna åligganden uppmärksamt följer frågor av
TU 1979/80:27
6
det slag motionären berört. Något behov av att ytterligare precisera dessa
åligganden torde enligt utskottets mening ej föreligga. Under hänvisning
härtill avstyrks motionsyrkandet.
Taxis företagsstruktur
Enligt gällande bestämmelser kan juridiska personer meddelas taxitillstånd
endast om särskilda skäl föreligger. Föredraganden föreslår nu att
kravet på särskilda skäl för sådant tillstånd slopas. Han erinrar samtidigt om
att frågan om rätten för juridiska personer att driva yrkesmässig trafik senast
behandlats i propositionen 1977/78:137 om vissa yrkestrafikfrågor m. m.,
vilken antogs av riksdagen under våren 1978. Förslagen i propositionen
innebar bl. a. att det nämnda kravet slopades såvitt gäller tillstånd till
yrkesmässig lastbilstrafik och beställningstrafik med buss. Det framhölls
därvid att den lämpliga storleken på företagsenheterna och den lämpliga
företagsformen inte kan anges i generella termer utan är beroende av en rad
olika faktorer, inte minst transportverksamhetens art och omfattning samt
trafikutövarens förutsättningar att driva sin rörelse. Vidare angavs det vara
väsentligt att lagstiftningen inte lägger hinder i vägen för en strukturrationalisering
och en fortlöpande anpassning till de ändrade förutsättningar som
är en följd av utvecklingen i övrigt. Enligt propositionen borde man
eftersträva en ordning enligt vilken en juridisk person har lika stora
möjligheter som en fysisk person att inneha tillstånd till yrkesmässig trafik.
Enligt föredraganden kan motiv av det slag som tidigare anfördes för ett
slopande av kravet på särskilda skäl för att tillstånd till lastbils- och busstrafik
skall kunna meddelas juridisk person anföras även beträffande taxitrafiken.
Därför förordas att kravet i fråga slopas också när det gäller taxitillstånd.
Föredraganden framhåller att en remissinstans har gett uttryck för vissa
farhågor om att den föreslagna åtgärden skulle innebära ökade möjligheter
till okontrollerade köp och försäljningar av företag. Genom de regler som
yrkestrafiklagstiftningen numera innehåller om ansvarig föreståndare för
juridiska personer och om lämplighetsprövning samt med hänsyn till vad som
i propositionen anförs om kravet på yrkeskunnande och erfarenhet torde
enligt föredragandens mening tillståndsmyndigheterna ha goda möjligheter
att följa företagen och förhindra olämpliga överlåtelser. Därvid framhålls
särskilt att länsstyrelsen kan och även bör gripa in om det visar sig att de nya
reglerna missbrukas. Vidare erinras om den uppföljande verksamhet som
transportrådet utövar på yrkestrafiklagstiftningens område. Slutligen påpekas
att slopandet av kravet på särskilda skäl inte har visat sig medföra några
olägenheter i fråga om buss- och lastbilstrafiken.
Utskottet vill för sin del, med instämmande i vad föredraganden anfört,
tillstyrka den under förevarande avsnitt föreslagna lagändringen. På grund
härav avstyrker utskottet yrkandet 1 i vänsterpartiet kommunisternas
TU 1979/80:27
7
partimotion, 1979/80:1972, om avslag på propositionen i denna del.
Utskottet delar dock uppfattningen i motionen 1979/80:1991 yrkandet 1 (s)
att viss prioritering av kollektiva företagsformer (kooperativa föreningar,
ekonomiska föreningar, kommuner) bör ske vid tilldelning av tillstånd till
juridiska personer. I likhet med vad som framhålls i motionen 1979/80:1992
yrkandet 4 (s) anser utskottet det vidare vara angeläget att transportrådet
noga följer utvecklingen av företagsstrukturen inom taxinäringen. Därvid
bör särskilt bevakas negativa effekter av slopandet av det ifrågavarande
kravet såsom exempelvis okontrollerade köp och försäljningar. Mot
bakgrund av vad som i propositionen anförts om transportrådets uppgifter i
detta hänseende samt om kontrollen i övrigt finner utskottet emellertid något
särskilt uttalande från riksdagens sida ej vara erforderligt. De berörda
motionsyrkandena bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Turordningsprincipen och lämplighetsprövningen
I propositionen förordas att tilldelningen av ledigblivna och nytillkomna
taxitillstånd i princip skall basera sig på den typ av lämplighetsprövning som
gäller för meddelande av tillstånd till annan yrkesmässig trafik. Yrkeskunnande
samt personliga och ekonomiska förutsättningar bör alltså i första
hand ligga till grund för bedömningen. Förslaget innebär att man går ifrån
den s. k. turordningsprincipen. Enligt föredraganden måste det dock finnas
regler för fördelningen av ledigblivna tillstånd. Dessa regler föreslås så
utformade att de ger möjlighet att driva taxitrafik i skilda företagsformer. För
orter där det bedöms vara lämpligt och där det finns intresse för olika
företagsformer inom taxibranschen kan tillståndsmyndigheten dra upp
närmare riktlinjer för fördelningen av lediga tillstånd. I dessa frågor bör
enligt föredraganden tillståndsmyndigheterna nära samråda med taxiföreningarna,
Svenska transportarbetareförbundets avdelningar, länshuvudmännen
och berörda kommuner. Det framhålls vidare som viktigt att taxis
struktur inom varje område verkligen planeras omsorgsfullt och målmedvetet
och att myndigheterna därvid tar till vara den sakkunskap som finns inom
branschen.
När det gäller yrkeskunnande sägs sökanden böra ha åtminstone
grundläggande kunskaper om den rörelse han eller hon tänker starta. Detta
gäller inte bara frågor som rör själva trafiken utan även sådant som rör
ekonomi, administration och arbetsmarknadsfrågor. Föredraganden hänvisar
i sammanhanget till den utbildningsverksamhet i dessa frågor som bedrivs
av Svenska taxiförbundet. Som ett villkor för att erhålla tillstånd förordas att
en sökande, som inte på annat sätt förvärvat motsvarande kunskaper, har
genomgått eller kommer att genomgå en kurs som har godkänts av
förbundet. I fråga om juridiska personer bör enligt propositionen lämplighetsprövningen
ske jämväl med avseende på den som har ansvaret för
trafiken.
TU 1979/80:27
8
Även utskottet finner det rimligt att man i huvudsak går ifrån turordningsprincipen.
Den i propositionen föreslagna ordningen med ett nära samråd
mellan berörda intressenter och en lämplighetsprövning i de avseenden
föredraganden berört framstår därvid som lämpliga åtgärder för att näringen
skall kunna utvecklas i enlighet med de krav som samhället och allmänheten
ställer. Att - såsom förordas i motionen 1979/80:1989 (fp) - fastställa något
slag av generella riktlinjer för en turordning enligt vilken ledigblivna tillstånd
skall fördelas mellan olika kategorier av sökanden, kan enligt utskottets
uppfattning komma att motverka dessa strävanden. Utskottet är därför inte
berett att tillstyrka motionen i denna del. Samtidigt vill utskottet understryka
vad som i propositionen anförts i fråga om den som söker ett enstaka
personligt tillstånd. I de sammanhangen måste naturligen erfarenheten av
själva trafikutövningen tillmätas stor vikt. I propositionen förordas att
sådana tillståndshavare i vissa fall skall kunna få köra endast det antal timmar
som motsvarar ett körpass. Utskottet anser dock att den i propositionen
angivna personkretsen fått en något för vid omfattning. Förslagsvis bör
tillståndsmyndigheten överväga att antingen höja åldersgränsen eller kräva
både viss ålder och tjänstgöringstid.
Tillståndsgivningens närmare inriktning
Beträffande behovsprövningen framhåller föredraganden att denna fyller
en viktig funktion från trafikförsörjnings- och trafikplaneringssynpunkt.
Med tanke på den roll som taxi har i det totala transportsystemet och taxis
funktion som komplement till den kollektiva trafiken bör enligt propositionen
ett större samspel i tillståndsgivningen komma till stånd mellan
länsstyrelsen och de organ som har ansvaret för den lokala och regionala
trafikförsörjningen. Mot bakgrund härav förordas att ansökningar om
tillstånd regelmässigt skall remitteras till sådan huvudman som avses i lagen
om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik. På motsvarande sätt
föreslås kommunerna få tillfälle att ge synpunkter på ansökningarna.
Vad härefter angår stationsortsbegreppet föreslås att termen byts ut mot
termen trafikområde för att därigenom åstadkomma en bättre anpassning till
de verkliga förhållandena. Däremot föreslås inte någon egentlig förändring
av begreppets innebörd. Som en riktlinje bör emellertid enligt propositionen
trafikområdet utgå från kommunen som enhet. Det betonas dock att detta
inte innebär att just kommunen undantagslöst utgör den lämpligaste
avgränsningen. Exempelvis kan en vidsträckt glesbygdskommun vara väl
stor för att utgöra ett enda trafikområde samtidigt som det i en storstadsregion
kan te sig naturligt med ett trafikområde som omfattar mer än en
kommun. Sammanfattningsvis framhåller föredraganden att det är angeläget
att ändamålsenliga trafikområden skapas och att samverkan över gränserna
för trafikområdena sker för att underlätta en rationell trafikförsörjning.
Slutligen förordas att huvudmännen för den lokala och regionala kollektiva
TU 1979/80:27
9
persontrafiken skall få möjlighet att yttra sig över förslag om trafikområden.
I propositionen påpekas att det inom mera vidsträckta trafikområden ofta
finns behov av särskilda uppställningsplatser för taxibilarna. Föredraganden
säger sig finna det naturligt att i de kommenderingsplaner som upprättas
ange både vid vilka tider och på vilka platser taxibilar hålls tillgängliga. Det
borde även vara möjligt att i trafiktillstånden fastställa uppställningsplatsen.
Ett sådant förfarande sägs ofta vara det lämpligaste utanför de stora
tätorterna. I motionen 1979/80:1990 (c) framhålls att det beträffande mer
vidsträckta och glest befolkade trafikområden kan bli uppenbara problem att
tillgodose behovet av taxitjänster om inte åtgärder vidtas i form av fastställda
uppställningsplatser. Motionären förordar därför att, för områden utanför
de större tätorterna, trafiktillstånden för taxi skall kopplas till uppställningsplats
inom stationsorten.
Även utskottet finner det viktigt att man tar till vara de möjligheter taxi har
att bidra till en förbättrad kollektivtrafikförsörjning särskilt inom glesbygdsområden.
De speciella problem som gäller för sådana områden måste
beaktas och lösningarväljassom tillgodoser dessa intressen. Enligt utskottets
mening torde de föreslagna riktlinjerna för tillståndsgivningens inriktning
möjliggöra en flexibel anpassning till olika regioners särskilda förutsättningar.
Särskilt angeläget är att taxis framtida organisation utformas på ett sådant
sätt att man vid landsbygdens försörjning med taxitjänster, vilka i dag till stor
del består av kompletteringstrafik, skolskjutsar och färdtjänst, tar till vara de
mindre taxistationernas mycket goda person- och lokalkännedom. En
förutsättning för detta är fastställda uppställningsplatser. Inte minst viktigt är
detta inom en tätortskommuns landsbygdsområde där tätorten har en
speciell dragningskraft. Utskottet delar således föredragandens och motionärens
ståndpunkt om det lämpliga i att knyta sådana fastställelser till
trafiktillstånden när det gäller trafikområden utanför de större tätorterna.
Utskottet finner det dock ej nödvändigt att, såsom motionären förordat,
föreskriva att så skall ske. Frågan härom bör i stället lösas genom det
samrådsförfarande mellan tillståndsmyndigheterna och bl. a. länshuvudmännen
och berörda kommuner som omnämnts i det föregående. Under
hänvisning till det anförda bör motionen i fråga ej föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Vad slutligen angår frågan om befordringspliktens utformning framhåller
föredraganden att han anser befordringsplikt för tillståndshavarna vara
ofrånkomlig för att tillgodose allmänhetens krav på service. Denna
befordringsplikt måste enligt propositionen preciseras på något sätt. Sålunda
förordas att kommenderingsplaner i fortsättningen upprättas för taxitrafiken
inom varje trafikområde. Planerna bör även framdeles göras upp av resp.
taxiförening i samverkan med transportarbetareförbundets avdelningar.
Innan planerna fastställs av länsstyrelsen bör också samråd ske med berörda
TU 1979/80:27
10
kommuner och huvudmän för den kollektiva persontrafiken. Vidare anges
att transportrådet noga bör följa denna verksamhet och utfärda de generella
föreskrifter som kan behövas om kommenderingsplanernas utformning. Det
framhålls också som angeläget att länsstyrelserna fortlöpande övervakar
efterlevnaden av planerna och kraftfullt beivrar underlåtenhet att följa
dessa. Sådan underlåtenhet anses regelmässigt böra föranleda varning, och
vid upprepning bör tillståndet återkallas.
I motionerna 1979/80:1989 (fp) och 1979/80:1992 yrkandet 2 (s) förordas
att bl. a. befordringsplikten skall vara inskriven i trafiktillstånden. I den
socialdemokratiska motionen framhålls att det i dag är alltför många
taxiägare som struntar i vissa bestämmelser - såsom att de skall följa gällande
kommenderingsplan - med hänvisning till att det inte står i tillståndet.
Utskottet anser sig för sin del kunna godta den av föredraganden
förordade lösningen. Det är dock självfallet viktigt att kommenderingsplanerna
verkligen följs och att länsstyrelserna agerar på ett sådant sätt som
angivits i propositionen. Det är naturligtvis också viktigt att tillståndshavaren
i tillståndet erinras om sin befordringsplikt. Under hänvisning till det anförda
finner utskottet ej skäl tillstyrka en ordning av det slag som förordats i de
berörda motionerna. Vad föredraganden i övrigt har anfört under förevarande
avsnitt har ej gett utskottet anledning till erinran eller särskilt
uttalande.
Beställningscentraler och annan samverkan
Om tillståndsmyndigheten föreskriver det är en innehavare av tillstånd till
taxitrafik f. n. skyldig att ansluta sig till en av myndigheten godkänd förening
som har till syfte att hålla beställningskontor eller ha hand om gemensamma
uppgifter i övrigt i fråga om trafiken. I propositionen föreslås att tillståndshavarna
regelmässigt skall vara anslutna till en gemensam beställningscentral.
Från denna huvudregel skall länsstyrelsen i vissa fall - såsom i glesbygd
med stora avstånd mellan de enskilda trafikutövarna - kunna medge
undantag.
I motionerna 1979/80:1989 (fp) och 1979/80:1992 yrkandet 1 (s) har
föreslagits att även föreskrifter om anslutning till för taxiägarna gemensamma
organisationer m. m. skall vara knutna till trafiktillståndet. I den
socialdemokratiska motionen förordas att såsom krav för tillstånd skall gälla
att man är ansluten till en beställningscentral. Transportrådet bör enligt
motionärerna ges i uppdrag att utarbeta närmare riktlinjer och praktiska
anvisningar för beställningscentralernas verksamhet.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att en viktig förutsättning för
en ekonomiskt sund och rationell taxitrafik är att trafikutövarna är anslutna
till en gemensam beställningscentral. Därför bör såsom framhålls i proposi
-
TU 1979/80:27
11
tionen sådan anslutning utgöra en huvudregel. Det är dock rimligt att
länsstyrelsen har möjlighet att medge undantag från huvudregeln, särskilt på
de grunder som anges i propositionen. Viktigt är också att samverkan mellan
bl. a. tillståndsmyndigheten och taxinäringen sker i fastare former än vad
som f. n. är fallet. En sådan samverkan torde kunna bidra till att lösa de
problem rörande den här berörda frågan som föreligger på vissa håll i landet.
I sammanhanget är det angeläget att transportrådet genom den samrådsgrupp
för yrkestrafikfrågor som kommer att knytas till rådet medverkar till
att finna en för alla parter tillfredsställande lösning på problemen i fråga. Vad
härefter angår frågan om kravet på anslutning till beställningscentral skall
knytas till trafiktillståndet eller föras in som en särskild bestämmelse i
lagstiftningen kan utskottet inte finna annat än att frågan närmast är av
teknisk natur. Länsstyrelsernas möjligheter att övervaka efterlevnaden av
bestämmelsen och att kunna ingripa mot den som inte rättar sig efter
bestämmelsen torde helt igenom vara desamma. Mot bakgrund av det
anförda biträder utskottet propositionens förslag i denna del. Härav följer att
de berörda motionsyrkandena ej bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Taxitaxan
I propositionen framhålls att den nu tillämpade taxitaxan är alltför
komplicerad och svåröverskådlig och att en omkonstruktion av denna
behövs. Ansvaret för genomförandet av en ändrad taxekonstruktion bör
enligt föredraganden läggas på transportrådet, som därvid bör samråda med
de myndigheter och organisationer som närmast berörs. I sammanhanget bör
vidare uppmärksammas bl. a. de särskilda problem som föreligger i fråga om
ersättning för samhällsbetalda tjänster. Samtidigt avses transportrådet få i
uppdrag att också följa utvecklingsarbetet med bl. a. nya taxametrar.
En förenkling och modernisering av taxans uppbyggnad skulle enligt
föredraganden vara ofullständig om man inte avskaffade drickssystemet,
vilket karaktäriseras som otidsenligt. Det framhävs dock att nuvarande
regler för beskattning av dricks ofta innebär inte obetydliga förmåner för
taxiförarna och att detta måste beaktas när dricksen tas bort.
I den socialdemokratiska motionen 1979/80:1992 framhåller motionärerna
att ett avskaffande av drickssystemet inte får leda till en lönesänkning. En
lösning som enligt motionen bör kunna övervägas är att föra in dricksen på
taxametern. Transportrådet bör utföra sitt här berörda arbete skyndsamt.
Även utskottet anser det vara angeläget att taxitaxan förenklas och att i
samband därmed drickssystemet överges. En förutsättning är dock att
överenskommelse i sistnämnda hänseende träffas mellan parterna på
arbetsmarknaden. Med hänsyn till vad föredraganden anfört om vad som bör
beaktas vid den aviserade översynen finner utskottet något särskilt uttalande
i frågan från riksdagens sida ej vara erforderligt. Utskottet förutsätter därvid
TU 1979/80:27
12
att transportrådet bedriver sitt arbete på skyndsammast möjliga sätt. Under
hänvisning till det anförda bör yrkandet 3 i den berörda motionen inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Vad föredraganden i övrigt anfört under detta avsnitt lämnas utan erinran
av utskottet.
Olaga yrkesmässig trafik
Den snabba utvecklingen av den olaga yrkesmässiga trafiken, s. k.
svartåkning, gör att man enligt propositionen måste se ytterst allvarligt på
denna typ av verksamhet. Föredraganden finner det vara synnerligen
angeläget att man skärper den nuvarande straffpåföljden. Detta föreslås
gälla inte bara i fråga om den olaga taxitrafiken utan också beträffande andra
slag av olaga yrkesmässig trafik. De synpunkter på de aktuella brotten som
har förts fram i propositionen bör enligt föredraganden kunna beaktas inom
en straffskala som omfattar böter eller fängelse i högst sex månader. Fängelse
föreslås dömas ut i sådana fall där den olagliga verksamheten har bedrivits
systematiskt och i större omfattning. Likaså förordas fängelse när gärningsmannen
tidigare har gjort sig skyldig till olaga yrkesmässig trafik, saknar
körkort eller har använt sig av fordon för vilket skatt eller försäkring inte har
betalats eller har använt fordon som är så bristfälligt att det har utgjort en fara
från trafiksäkerhetssynpunkt.
Föredraganden framhåller vidare att även andra åtgärder, såsom olika
former av ekonomiska sanktioner och körkortsåterkallelse, bör övervägas.
Den först nämnda frågan avses bli behandlad i samband med den översyn av
yrkestrafiklagstiftningen som kommer att ske inom kommunikationsdepartementet.
Frågan om körkortsåterkallelse har berörts i den lagrådsremiss om
fortsatt körkortsreform som regeringen beslöt under våren. Sammanfattningsvis
förklarar föredraganden att han således avser att så snart som
möjligt återkomma till dessa frågor.
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot den föreslagna
straffskärpningen. Utskottet finner det tvärtom angeläget att man på ett
effektivt sätt söker komma till rätta med de risker och problem som
svartåkningen för med sig. Förslagen härom i propositionen synes enligt
utskottet väl ägnade att uppnå ett sådant syfte. Utskottet finner det likaledes
värdefullt att frågorna om ekonomiska sanktioner och körkortsåterkallelse
övervägs och förutsätter att förslag med anledning härav snarast föreläggs
riksdagen.
När det gäller frågan om en skärpt övervakning av den yrkesmässiga
trafiken och ingripanden mot tillståndshavare anser utskottet att ett kraftfullt
agerande från länsstyrelsernas sida är en väsentlig faktor vad angår tillsynen
över den yrkesmässiga trafiken. Det är vidare viktigt att övervakningen på
väg av den internationella buss- och lastbilstrafiken effektiviseras.
TU 1979/80:27
13
Ett centralt yrkestrafikregister har inrättats den 1 januari 1980. Detta
torde underlätta uppföljningen av tillståndshavarnas verksamhet och även
leda till en effektivare övervakning från länsstyrelserna och polisen. Ett
förbättrat system för utmärkning av fordon i yrkesmässig trafik bör också
kunna bidra till en minskning av den olagliga trafiken.
Av det anförda följer att yrkandena i den socialdemokratiska motionen
1979/80:1747 (2 och 3) liksom i motionen 1979/80:919 (m) om skärpta
sanktioner, om skärpt övervakning av den yrkesmässiga trafiken samt om
åtgärder för att komma till rätta med svartåkning i huvudsak får anses
tillgodosedda. Yrkandena bör därför ej föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Övrigt
Vad föredraganden anfört angående trafiktekniska frågor, samråd i
yrkestrafikfrågor och om inlösen av taxirörelse godtas av utskottet. Utskottet
delar även föredragandens uppfattning att det finns anledning att undersöka
möjligheterna att föra över buss- och taxivärderingsnämndens uppgifter till
kollektivtrafiknämnden.
Vad härefter angår den författningsmässiga reglering som är nödvändig
tillstyrker utskottet föreslagna ändringar i yrkestrafiklagen. När det gäller
frågan om ikraftträdande anser utskottet det vara angeläget att den
förordade straffskärpningen får träda i kraft snarast möjligt. Detta bör kunna
ske den 1 juli 1980. Vad däremot angår lagförslaget i övrigt - liksom de
förändringar i yrkestrafikförordningen som förslagen i propositionen torde
ge upphov till - finner utskottet tiden fram till nämnda datum vara alltför
knapp för att berörda myndigheter och enskilda skall ges tillräcklig tid för
nödvändig information om den nya lagstiftningen. Denna bör därför sättas i
kraft vid en senare tidpunkt, förslagsvis den 1 oktober 1980.
I motionen 1979/80:1747 (s) yrkas under punkten 1 att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för arbetsoch
vilotid. Motionärerna kräver därvid att regler för arbets- och vilotid
genomförs i linje med bilarbetstidsutredningens förslag.
Utskottet vill för sin del erinra om att bilarbetstidsutredningens betänkande
(SOU 1977:2) Bilarbetstid har remissbehandlats och att stark kritik har
riktats mot vissa av förslagen. Det gäller såväl de materiella reglerna om
arbetstiden och vilotiden som det omfattande kontroll- och sanktionssystem
som föreslagits. Vidare har framhållits att ett genomförande av förslagen
skulle medföra stora kostnader.
Med anledning av den allvarliga kritiken mot bilarbetstidsutredningens
förslag på vissa punkter anses inom kommunikationsdepartementet ingående
överväganden krävas. Det har också ansetts finnas skäl att avvakta
trafiksäkerhetsutredningens arbete innan slutlig ställning tas i bilarbetstidsfrågan.
TU 1979/80:27
14
Utskottet delar alltjämt uppfattningen att det är viktigt att noggranna
samhällsekonomiska bedömningar görs när det gäller att genomföra olika
trafiksäkerhetsåtgärder. Ett ställningstagande till den fortsatta behandlingen
av bilarbetstidsutredningens betänkande bör enligt utskottets uppfattning
dock ske så snart som möjligt. Enligt vad utskottet erfarit kan så komma att
ske under hösten 1980 då regeringen avser att lägga fram ett förslag i frågan
om Sverige skall godkänna ILO:s konvention om arbetstider och viloperioder
inom vägtransportområdet. Under hänvisning härtill anser utskottet att
motionsyrkandet i fråga f. n. inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionen 1979/80:1972 yrkandet 1 antar förslaget till lag om
ändring i yrkestrafiklagen (1979:559) med den ändringen
beträffande ikraftträdandebestämmelsen att 2 kap. 18 och 19 §§
och 3 kap. 9 § skall upphöra att gälla den 1 oktober 1980,
2. att riksdagen beträffande taxi i den kollektiva trafikförsörjningen
med bifall till propositionen i motsvarande del
a. lämnar motionen 1979/80:1972 yrkandet 2 utan åtgärd,
b. avslår motionen 1979/80:1991 yrkandet 2,
3. att riksdagen beträffande taxis företagsstruktur med bifall till
propositionen i motsvarande del
a. lämnar motionen 1979/80:1991 yrkandet 1 utan åtgärd,
b. lämnar motionen 1979/80:1992 yrkandet 4 utan åtgärd,
4. att riksdagen beträffande turordningsprincipen, tillståndsgivningens
närmare utformning samt beställningscentraler och
annan samverkan med bifall till propositionen i motsvarande
del lämnar motionerna 1979/80:1989, 1979/80:1990 och 1979/
80:1992 yrkandena 1 och 2 utan åtgärd,
5. att riksdagen beträffande taxitaxan med bifall till propositionen
i motsvarande del lämnar motionen 1979/80:1992 yrkandet 3
utan åtgärd,
6. att riksdagen beträffande olaga yrkesmässig trafik med bifall till
propositionen i motsvarande del
a. lämnar motionen 1979/80:919 utan åtgärd,
b. lämnar motionen 1979/80:1747 yrkandena 2 och 3 utan
åtgärd,
7. att riksdagen lämnar utan åtgärd motionen 1979/80:1747
yrkandet 1 om arbets- och vilotid,
TU 1979/80:27
15
8. att riksdagen i övrigt godkänner de riktlinjer för reformer på
taxiområdet som har förordats i propositionen.
Stockholm den 20 maj 1980
På trafikutskottets vägnar
ROLF CLARKSON
Närvarande: Rolf Clarkson (m). Bertil Jonasson (c), Essen Lindahl (s), Rolf
Sellgren (fp), Wiggo Komstedt (m), Kurt Hugosson (s), Rune Torwald (c).
Sixten Pettersson (m), Olle Östrand (s), Anna Wohlin-Andersson (c), Ove
Karlsson (s), Eric Rejdnell (fp). Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström
(s) och Lars Hedfors (s).
Reservationer
1. Anslutning till beställningscentral (mom. 4)
Essen Lindahl, Kurt Hugosson, Olle Östrand, Ove Karlsson, Margit
Sandéhn, Sten-Ove Sundström och Lars Hedfors (alla s) anser att
dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 11 slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motionen 1979/80:1992 (s) att en viktig
förutsättning för en ekonomiskt sund och rationell taxitrafik är att
trafikutövarna är anslutna till en gemensam beställningscentral. En sådan
ordning har också betydelse när det gäller att tillgodose konsumenternas
krav på service. Den kan även utgöra ett stöd för taxinäringen gentemot
övriga kollektivtrafikgrenar. Därför bör som krav för tillstånd gälla att man
är ansluten till beställningscentral och att detta skrivs in som en föreskrift i
tillståndet. Det är dock rimligt att länsstyrelsen har möjlighet att medge
undantag från kravet om särskilda skäl föreligger. Viktigt är också att
samverkan mellan bl. a. tillståndsmyndigheten och taxinäringen sker i
fastare former än vad som f. n. är fallet. En sådan samverkan torde kunna
bidra till att lösa de problem rörande den här berörda frågan som föreligger
på vissa håll i landet. I sammanhanget är det angeläget att transportrådet
genom den samrådsgrupp för yrkestrafikfrågor som kommer att knytas till
rådet medverkar till att finna en för alla parter tillfredsställande lösning på
problemen i fråga. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen
till känna.
Genom det anförda synes även yrkandet i motionen 1979/80:1989 (fp) till
viss del vara tillgodosett. Yrkandet bör därför ej föranleda någon riksdagens
åtgärd.
TU 1979/80:27
16
dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. att riksdagen beträffande turordningsprincipen, tillståndsgivningens
närmare utformning samt beställningscentraler och
annan samverkan som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet med anledning av motionen 1979/80:1992 yrkandet 1
anfört om anslutning till beställningscentraler samt med bifall
till propositionen i övriga här berörda delar lämnar motionerna
1979/80:1989, 1979/80:1990 och 1979/80:1992 yrkandet 2 utan
åtgärd,
2. Arbets- och vilotid (mom. 7)
Essen Lindahl, Kurt Hugosson, Olle Östrand, Ove Karlsson, Margit
Sandéhn, Sten-Ove Sundström och Lars Hedfors (alla s) anser att
dels den del i utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 14 slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande lydelse:
I betänkandet TU 1978/79:18 (rskr 1978/79:419) uttalade utskottet att ett
ställningstagande till den fortsatta behandlingen av bilarbetstidsutredningens
betänkande bör ske så snart som möjligt. Utskottet kunde dock acceptera
att så sker i anslutning till behandlingen av trafiksäkerhetsutredningens
aviserade slutbetänkande. Detta betänkande har ännu inte lagts fram. Det är
därför enligt utskottets mening varken lämpligt eller nödvändigt att avvakta
resultatet av trafiksäkerhetsutredningens arbete. Från trafiksäkerhetssynpunkt
får det tvärtom anses angeläget att en översyn av reglerna om arbetsoch
vilotid i trafiken snarast kommer till stånd. Dessa regler bör utformas i
linje med bilarbetstidsutredningens förslag.
Sålunda bör allt det arbete som föregår körning räknas in i den samlade
arbetstiden, även om arbetet utförs i olika verksamheter. Vidare bör
regelsystemet omfatta all yrkesmässig trafik. Såväl av trafiksäkerhetsskäl
som med hänsyn till det minskade arbetstidsuttaget i den allmänna
arbetstidslagstiftningen bör den längsta tillåtna arbetstiden under ett dygn
minskas från elva timmar till tio timmar. Längsta tillåtna sträckarbetstid bör
minskas från sex timmar till fem timmar medan dygnsvilan bör utökas från tio
timmar till elva timmar. Möjligheten för parterna på arbetsmarknaden att
genom kollektivavtal besluta om undantag från dygnsviloregeln och tiotimmarsregeln
bör dock kvarstå. Även en utvidgning av färdskrivarplikten bör
övervägas. Viktigt är också att efterlevnaden av arbetstidsbestämmelserna
effektivt kontrolleras. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges
regeringen till känna.
dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1747 yrkandet
1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om arbets- och vilotid,
GOTAB 65053 Stockholm 1980