SkU 1979/80:23

Skatteutskottets betänkande
1979/80:23

med anledning av propositionen 1979/80:77 om vissa ändringar i arvsoch
gåvobeskattningen av livförsäkringar, m. m., jämte motioner

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1979/80:77 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt -AGL,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) - KL,

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) - TL,

I propositionen föreslås vissa ändringar i arvs- och gåvobeskattningen av
livförsäkringar. Ändringarna avser i första hand beskattningen av förmånstagares
rätt till pension och beskattningen av förvärv på grund av
förordnande som avser utländsk försäkring.

En förmånstagares rätt till pension på grund av en privat pensionsförsäkring
som är yngre än tio år kan f. n. träffas av arvs- och gåvoskatt. De
utfallande beloppen inkomstbeskattas också. Med hänsyn till den skärpning
av inkomstskattereglerna för pensionsförsäkringar som genomfördes år 1975
föreslås i propositionen att den nuvarande arvs- och gåvobeskattningen skall
upphöra i dessa fall.

Vidare föreslås att uttryckliga bestämmelser införs om skattskyldighet för
förvärv på grund av förordnande som avser utländska försäkringar. Den
skattelindring som f. n. tillkommer förmånstagare till svensk försäkring skall
enligt förslaget i vissa fall kunna medges även vid förvärv på grund av
utländsk försäkring.

Bland övriga förslag ingår att den frihet från skyldighet att betala arvsskatt
som f. n. tillkommer svenska kyrkans centrala organ utsträcks till att omfatta
samtliga trossamfund som avses i 4 § religionsfrihetslagen (1951:680).
Skattefriheten skall enligt förslaget omfatta även församlingar och sådana
stiftelser och sammanslutningar som har anknytning till samfunden och
församlingarna.

De nu nämnda förslagen avses träda i kraft den 1 juli 1980.

Författningsförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 23

SkU 1979/80:23

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt1 -

dels att 3, 12, 23, 28 och 32 §§, 37 § 2 morn., 38 och 59 §§ skall ha nedan
angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §2

Från skattskyldighet enligt denna lag äro befriade
staten;

trossamfund som avses i 4 § andra
stycket religionsfrihetslagen (1951:
680), församling och kyrka, samarbetsorgan
för sådana juridiska personer
samt stiftelse eller sammanslutning
som är anknuten till trossamfund
eller församling och vars verksamhet
kan anses utgöra ett led i
samfundets eller församlingens verksamhet; stiftelse

eller sammanslutning med huvudsakligt ändamål att under
samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar;

stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att
främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att främja
vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta, dock icke där ändamålet är
att sålunda tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter;

akademi och sådan stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt
ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller forskning.

Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer icke sammanslutning,
som har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska
intressen, och ej heller utländsk akademi, stiftelse eller sammanslutning.

12 §3

Har någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts
såsom förmånstagare och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten
över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning
på grund av försäkringen, skall vad förmånstagaren sålunda bekommer

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

2 Senaste lydelse 1964:20 och 1974:857 (ingressen).

3 Senaste lydelse 1977:47.

SkU 1979/80:23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vid beräknande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts
skall gälla jämväl förvärv, som på grund av stadgandet i 104 § andra stycket
nämnda lag tillfaller dödsbodelägare, vilken är berättigad till laglott, med
iakttagande dock av vad beträffande fördelning av sådant förvärv kan vara
bestämt i skifteshandling, vilken jämlikt 16 § lägges till grund för lotternas
beräknande. Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånstagare,
föreligger icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som motsvarar det
belopp, varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap,
makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas.

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränteförsäkring,
tagits å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på grund
av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första stycket
lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld,
eller

b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom,

vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap
av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp som motsvarar sex
gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för
november månad året innan skattskyldigheten inträdde. Har på grund av
förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit sådant
förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende likställt med
gåva, må likväl å värdet av vad som inom loppet av tio år tillfallit
förmånstagaren ej avräknas mer än ett belopp som motsvarar sex gånger
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för november månad året
innan skattskyldighet inträdde för det senaste förvärvet.

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och
kapitalförsäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare
skall denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så
anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på
villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i
anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren
skolat äga rum.

Skattskyldighet enligt första Skattskyldighet enligt första

stycket äger ej rum för rätt till stycket föreligger inte för rätt till

pension som utgår på grund av pension som utgår på grund av

pensionsförsäkring, därest denna ta- pensionsförsäkring. Skattskyldighet
gits i samband med tjänst eller ock föreligger inte heller för rätt till

premiebetalningen påbörjats eller livränta som utgår på grund av annan

genom engångsbetalning fullgjorts försäkring än pensionsförsäkring i

mer än tio är före dödsfallet. Skatt- den mån vad som på grund av

skyldighet äger ej heller rum för rätt förordnande av samma person till -

1* Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 23

SkU 1979/80:23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till annan pension på grund av pen- fallit den berättigade inte överstiger

sionsförsäkring eller för rätt till liv- 2 500 kronor per år.

ränta, som utgår på grund av annan
försäkring än pensionsförsäkring, i
den mån vad som på grund av
förordnande av samma person tillfallit
den berättigade icke överstiger
en årsränta av 10 000 kronor vid
pensionsförsäkring och 2 500 kronor
vid annan livränteförsäkring.

Angående vad som förstås med Angående vad som förstås med
kapitalförsäkring och pensionsför- kapitalförsäkring och pensionsförsäkring
samt med att försäkring tagits säkring stadgas i anvisningarna till

/ samband med tjänst stadgas i anvis- 31 § kommunalskattelagen (1928:

ningarnatili31 § kommunalskattela- 370).

gen (1928:370).

Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om förmånstagareförordnande
i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger,
äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av statens
grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare
avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan förmån från kommun,
som avses i punkt 1 adertonde stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

Vad som vid en försäkringstagares
död tillfaller någon pä grund av
förordnande som avser utländsk försäkring
skall vid beräknande av arvsskatt
behandlas som om det hade
tillhört boet och tillagts förmånstagaren
genom testamente. Har försäkringen
tagits för olycksfall eller sjukdom
eller är fråga om en sådan
försäkring som - om den inte hade
varit utländsk - skulle ha uppfyllt de
förutsättningar som anges i andra
stycket a), tillämpas bestämmelserna
i det stycket. För rätt till pension på
grund av en utländsk försäkring som
skall behandlas som pensionsförsäkring
vid inkomsttaxeringen föreligger
inte skattskyldighet. Vid övriga förvärv
av livränta pä grund av utländsk

SkU 1979/80:23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

försäkring tillämpas bestämmelserna
i fjärde stycket andra meningen.

Med utländsk försäkring förstås en
försäkring som har meddelats i en
utomlands bedriven försäkringsrörelse.

12 a §

Beskattning enligt 12 § och 37 § 2
mom. sker oavsett om förmånstagaren
har lämnat vederlag för sitt förvärv.
Har försäkringstagaren förbundit
sig att låta förordnandet stå
vid makt och kan förmånstagaren
visa att förbindelsen har lämnats
enligt ett särskilt avtal och mot ett i
avtalet bestämt vederlag, skall dock
vederlaget avräknas frän förvärvet.

23 §4

Vid uppskattning av lös egendom iakttages:

A. Tomträtt eller vattenfallsrätt uppskattas, i den mån ej annat följer av
20 § tredje stycket, till vad rättigheten med hänsyn till villkoren vid
upplåtelsen och den tid, som därför återstår, kan antagas hava betingat vid en
av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning.

B. Värdepapper, som noteras på inländsk eller utländsk börs eller är
föremål för liknande notering, uppskattas till det noterade värdet eller, om
detta icke motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid försäljning under
normala förhållanden, till det pris som skulle ha kunnat påräknas vid en
sådan försäljning. Sådana värdepapper, som eljest omsättas på kapitalmarknaden
eller vars värde icke skall beräknas med ledning av bestämmelserna i F
nedan, uppskattas enligt sist angivna grund.

C. Fordran uppskattas till sitt kapitalbelopp jämte upplupen ränta å tid,
som avses i 21 §. Är fordringen ej förfallen och skall ränta därå ej beräknas
för tiden före förfallodagen, uppskattas fordringen till belopp, som utgör
dess värde vid nämnda tid enligt den vid denna lag fogade tabellen I.

Osäker fordran uppskattas till belopp, varmed den kan beräknas inflyta.
Värdelös fordran anses icke utgöra tillgång. Den omständigheten att

4 Senaste lydelse 1979:614.

SkU 1979/80:23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gäldenären är delägare i dödsboet föranleder icke fordringens uppskattande
enligt andra grunder än som eljest äro tillämpliga.

Medel, för vilka uppskov med inkomstbeskattning åtnjutes enligt bestämmelserna
om skogskonto, upphovsmannakonto eller investeringskonto för
skog, upptagas till halva värdet. Har medel avsatts till fond för särskilt
ändamål enligt föreskrift i lag eller annan författning och har avdrag vid
inkomstberäkningen medgivits för avsättningen, får halva det avsatta
beloppet upptagas som skuld.

D. För evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller annan förmån uppskattas
till tjugu gånger det belopp, vartill den senast för helt år uppgått.

Nyttjanderätt eller rätt till ränta,
avkomst eller annan förmån, som
utgår under viss tid eller någons
livstid, uppskattas till sitt kapitalvärde.
Är rättigheten bestämd till visst
belopp eller eljest till viss storlek,
beräknas kapitalvärdet efter det
belopp rättigheten för helt år motsvarar
enligt de vid denna lag fogade
tabellerna II och III. Om livränta pä
grund av försäkring skall utgå sä
länge någon är i livet, dock längst
under viss tid, eller skall börja utgå
framdeles, beräknas värdet efter försäkringstekniska
grunder med iakttagande
av föreskrifterna i denna paragraf.
Där rättighet, som belastar viss
egendom, ej är på nyss angivet sätt
bestämd, anses årliga värdet utgöra
fem procent av det penningvärde,
vartill egendomen uppskattats, dock
att, där rättighet avser endast del av
egendom eller dess årliga värde
eljest icke kan bestämmas enligt nyss
angivna grund, detta uppskattas
efter vad som prövas skäligt.

Kapitalvärdet av rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons
livstid men ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av
tabell III, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst
till tio gånger det värde, rättigheten för helt år motsvarar.

Är rättighet beroende av flera personers liv sålunda, att rättigheten upphör
vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde efter

Nyttjanderätt eller rätt till ränta,
avkomst eller annan förmån, som
utgår under viss tid eller någons
livstid, uppskattas till sitt kapitalvärde.
Är rättigheten bestämd till visst
belopp eller eljest till viss storlek,
beräknas kapitalvärdet efter det
belopp rättigheten för helt år motsvarar
enligt de vid denna lag fogade
tabellerna II och III. Där rättighet,
som belastar viss egendom, ej är på
nyss angivet sätt bestämd, anses
årliga värdet utgöra fem procent av
det penningvärde, vartill egendomen
uppskattats, dock att, där rättighet
avser endast del av egendom
eller dess årliga värde eljest icke kan
bestämmas enligt nyss angivna
grund, detta uppskattas efter vad
som prövas skäligt.

SkU 1979/80:23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till den sist
avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

E. Värdet av utländskt myntslag beräknas efter den köpkurs på checkar,
utställda i samma myntslag, som gällde vid tiden för skattskyldighetens
inträde. Finnes ej sådan kurs eller kan av annan anledning värdet icke
beräknas efter denna grund, bestämmer regeringen eller den myndighet
regeringen förordnar, hur beräkningen skall ske.

F. Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till vad den kan antagas
hava betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg
skedd försäljning.

Vid värderingen av förvärvskälla som enligt kommunalskattelagen
(1928:370) ingår i inkomstlagen jordbruksfastighet eller rörelse tillämpas
bestämmelserna i 4 § och, med undantag av femte stycket sista meningen,
punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt.

28 §5

Till klass I hänföras efterlevande make, barn, avkomling till barn, make
till barn och efterlevande make till avlidet barn. Detta gäller även om barnet
eller avkomlingen till följd av adoption förlorat sin arvsrätt efter arvlåtaren.

Såsom skattefritt avdragas från lott som tillkommer den avlidnes
efterlevande make 30 000 kronor, från vad som tillkommer annan i klass I
15 000 kronor och från lott, som beskattas enligt klass II eller klass III, 3 000
kronor. Har barn eller avkomling till avlidet barn vid skattskyldighetens
inträde ej fyllt 18 år, avdragas ytterligare 3 000 kronor för varje helt år eller
del därav, som då återstod till dess sagda ålder uppnås.

Med make jämställes den som vid tiden för dödsfallet sammanlevde med
den avlidne, om de sammanlevande tidigare varit gifta med varandra eller
gemensamt ha eller ha haft barn. Motsvarande gäller, i förhållande till den
avlidnes barn, beträffande den som sammanlevt med barnet. Styvbarns- och
fosterbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med fosterbarn avses
barn, som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem och
därvid erhållit vård och fostran som eget barn.

Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som
erhålles från samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles vid skilda
tillfällen.

Till klass II hänföres annan arvinge eller testamentstagare än sådan som
avses i klass I eller III.

Till klass III hänföras

kyrka, landsting, kommun eller landstingskommun, kommun eller

5 Senaste lydelse 1974:240 och 1974:857 (ingressen).

1** Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 23

SkU 1979/80:23

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

annan menighet ävensom hushåll- annan menighet ävensom hushållningssällskap
med stadgar som fast- ningssällskap med stadgar som fastställts
av regeringen eller myndighet ställts av regeringen eller myndighet

som regeringen bestämmer; som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,
politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella
eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;
registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i sin verksamhet
tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer
ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning,
som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän
samlingslokal,

där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes
jämlikt 3 §.

För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass,
gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för
mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Från
skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket gjorts, utgör
skattepliktig lott. Denna skall jämnas till närmast lägre hundratal kronor.
Om öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten jämnas nedåt till
närmast hela krontal.

Skatten beräknas enligt följande skalor.

Klass I

Skattepliktig lott, kr.	Arvsskatt, kr.
-	25 000	5 %
25 000-	50 000	1 250+10 %
50 000-	75 000	3 750+15 %
75 000-	100 000	7 500+22 %
100 000-	150 000	13 000+28 %
150 000-	250 000	27 000+33 %
250 000-	350 000	60 000+38 %
350 000-	500 000	98 000+44 %
500 000-1 000 000	164 000+49 %
1 000 000-2 000 000	409 000+53 %
2 000 000-5 000 000	939 000+58 %
5 000 000-		2 679 000+65 %

SkU 1979/80:23

Nuvarande lydelse

Klass II

Skattepliktig lott, kr.

- 10 000
10 000- 20 000
20 000- 30 000

30 000- 50 000

50 000- 70 000

70 000- 100 000

100 000- 150 000
150 000- 200 000
200 000- 500 000
500 000-1 000 000

1 000 000-

Klass III

Skattepliktig lott, kr.

- 10 000
10 000- 20 000
20 000- 30 000

30 000-

Föreslagen lydelse

Arvsskatt, kr.

8 % inom skiktet;
800+16 %” ”

2 400+24 % ” ” ;

4 800+32 % ” ” ;

11 200+40 % ” ” ;

19 200+45 % ” ” ;

32 700+50 % ” ” ;

57 700+56 % ” ” ;

85 700+61 % ” ” ;

268 700+67 % ” ”

603 700+72 % ” ”

Arvsskatt, kr.

8 % inom skiktet;
800+16 %” ” ;
2 400+24 % ” ” ;

4 800+30 % ” ”

32 §6

Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt

a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;

b) testamente eller förordnande b) testamente, förordnande enligt
jämlikt lagen om försäkringsavtal lagen (1927:77) om försäkringsavtal

om insättande av förmånstagare, om insättande av förmånstagare eller

vartill hänsyn tagits vid skatteären- motsvarande förordnande som avser

dets prövning, blivit genom laga- utländsk försäkring, vartill hänsyn

kraftvunnen dom helt eller delvis tagits vid skatteärendets prövning,

förklarat ogillt; blivit genom lagakraftvunnen dom

helt eller delvis förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående delningen av
egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling, som avses
i 15 eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som efter vad i 20 kap.
10 § ärvdabalken stadgas föranleder tillägg till eller rättelse av bouppteckningen; e)

kännedom ethållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde
föreliggande omständighet, som föranleder, att i deklaration uppgiven

6 Senaste lydelse 1964:310.

SkU 1979/80:23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i
deklarationen angivits;

f) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämpning av 19 §;

g) klarhet vunnits om hur arvet
slutligen skall fördelas i sådana fall
som avses i 18 §;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, för någon lott
skatt skolat gäldas utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning ske
med sålunda felande belopp.

37 §

2 morn.1 Skatt såsom för gåva utgår för vad som i enlighet med lagen om

försäkringsavtal i annat fall än i 12
förmånstagare.

Vid beskattning, varom nu är
fråga, skall vad i 12 § andra-femte
styckena är stadgat äga motsvarande
tillämpning. Därvid skall iakttagas
att vad i 12 § fjärde stycket sägs
angående premiebetalning mer än tio
år före dödsfallet skall, där ej försäkringstagaren
avlidit före den i 36 §
stadgade tiden för inträde av skattskyldighet,
i stället gälla med avseende
å premiebetalning mer än tio år
före skattskyldighetens inträde.

avses tillfaller någon i egenskap av

Vid denna beskattning skall bestämmelserna
i 12 § andra-femte
styckena tillämpas.

Som gåva beskattas även vad som i
annat fall än i 12 § sjunde stycket
avses tillfaller någon på grund av
förordnande som avser utländsk försäkring.
Därvid skall bestämmelserna
i nämnda stycke tillämpas.

38 §8

Från gåvoskatt äro, förutom i 3 § omförmälda juridiska personer,
befriade:

kyrka, landsting, kommun eller landstingskommun, kommun eller
annan menighet ävensom hushåll- annan menighet ävensom hushåll 7

Senaste lydelse 1958:562.

8 Senaste lydelse 1967:389 och 1974:857 (ingressen).

SkU 1979/80:23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningssällskap med stadgar som fast- ningssällskap med stadgar som fastställts
av regeringen eller myndighet ställts av regeringen eller myndighet

som regeringen bestämmer; som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som, utan att ,
hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska
intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning,
som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän
samlingslokal.

Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer endast svensk juridisk
person och äger icke rum, där givaren för sin livstid eller för viss tid
förbehållit sig nyttjanderätt till eller rätt till ränta, avkomst eller annan
förmån av den bortgivna egendomen eller del därav.

59 §9

Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt

a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;

b) testamente eller förordnande b) testamente, förordnande enligt
jämlikt lagen om försäkringsavtal lagen (1927:77) om försäkringsavtal

om insättande av förmånstagare, om insättande av förmånstagare eller

vartill hänsyn tagits vid skatteären- motsvarande förordnande som avser

dets prövning, blivit genom laga- utländsk försäkring, vartill hänsyn

kraftvunnen dom helt eller delvis tagits vid skatteärendets prövning,

förklarat ogillt; blivit genom lagakraftvunnen dom

helt eller delvis förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående delningen av
egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling, som avses
i 15 eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som efter vad i 20 kap.
10 § ärvdabalken stadgas föranleder tillägg till eller rättelse av bouppteckningen; e)

kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde
föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration uppgiven
behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i
deklarationen angivits;

9 Senaste lydelse 1964:310.

SkU 1979/80:23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

f) klarhet vunnits om hur arvet
slutligen skall fördelas i sådana fall
som avses i 18 §;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon
skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom påförd
skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres skriftligen och
upptages av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut i
skatteärendet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980. Äldre bestämmelser skall dock
alltjämt tillämpas om skattskyldigheten har inträtt före nämnda dag.

SkU 1979/80:23

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Anvisningar

till 50 §

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l.1 Den skattskyldiges skatteförmåga bedömes med hänsyn, å ena sidan,
till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan anses
hava behövt till nödigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda
barn (existensminimum). Såvida icke särskilda förhållanden till annat
föranleda skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena
under hela beskattningsåret. Särskilda förhållanden varom nyss sagts få anses
föreligga t. ex. i det fall att en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete
eller upphört med sådant arbete, i följd varav inkomsten utslagen på hela året
understigit existensminimibeloppet; i sådana fall bör existensminimum
bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om bestämmande av existensminimum enligt de grunder som
anges i det följande.

Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp
för existensminimum. Normalbeloppen utgöra för ensamstående
skattskyldig nittiofem (95) procent, för sammanlevande makar etthundrasextiofem
(165) procent och för varje barn fyrtio (40) procent av basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för december månad året före
det kalenderår som föregår taxeringsåret. Normalbeloppen skola anses
innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas
särskilt och lägges till normalbeloppen.

Normalbeloppen för existensminimum äro i första hand avsedda för
skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen härflutit av förvärvskällan
tjänst.

Vid bestämning av avdrag för Vid bestämning av avdrag för
nedsatt skatteförmåga vid existens- nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
skall såsom inkomst av minimum skall såsom inkomst av

tjänst upptagas den skattskyldiges tjänst upptagas den skattskyldiges

bruttointäkter - inklusive de bi- bruttointäkter - inklusive de biinkomster
den skattskyldige må inkomster den skattskyldige må

hava åtnjutit - i förekommande fall hava åtnjutit - i förekommande fall

1 Senaste lydelse 1978:944.

SkU 1979/80:23

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

minskade med sådana nödiga utgifter
för inkomstens förvärvande, för
vilka den skattskyldige vid taxering
äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter,
som den skattskyldige erlagt för
sådan pensionsförsäkring eller sjukeller
olycksfallsförsäkring, som tagits
i samband med tjänst, eller
avgifter, som den skattskyldige i
samband med tjänsten erlagt för
egen eller efterlevandes pensionering
annorledes än genom försäkring,
eller kostnader för resor till och
från arbetet. Utgöres inkomsten av
livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles,
skall livräntan inräknas i
inkomsten med oreducerat belopp.
Även sådan livränta till följd av
personskada som icke är av skattepliktig
natur skall inräknas i
inkomsten. Vid bestämning av
avdrag för nedsatt skatteförmåga vid
existensminimum skall hänsyn vidare
tagas till om den skattskyldige
uppburit skattefri ersättning på
grund av kollektiv sjukförsäkring.
Barnbidrag medräknas icke i inkomsten.

minskade med sådana nödiga utgifter
för inkomstens förvärvande, för
vilka den skattskyldige vid taxering
äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter,
som den skattskyldige erlagt för
sådan pensionsförsäkring eller sjukeller
olycksfallsförsäkring, som tagits
i samband med tjänst, eller
avgifter, som den skattskyldige i
samband med tjänsten erlagt för
egen eller efterlevandes pensionering
annorledes än genom försäkring,
eller kostnader för resor till och
från arbetet. Utgöres inkomsten av
livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles,
skall livräntan inräknas i
inkomsten med oreducerat belopp.
Även sådan livränta till följd av
personskada som icke är av skattepliktig
natur skall inräknas i
inkomsten. Vid bestämning av
avdrag för nedsatt skatteförmåga vid
existensminimum skall hänsyn vidare
tagas till om den skattskyldige
uppburit skattefri ersättning på
grund a\ sådan kollektiv sjukförsäkring
som avses i 32 § 3 mom. tredje
stycket. Barnbidrag medräknas icke i

inkomsten.

Fråga om avdrag i andra fall för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
får bedömas med särskilt beaktande av att en riktig uppskattning
verkställes av inkomstförhållandena, speciellt med hänsyn till den omfattning,
vari naturaförmåner må hava åtnjutits, och dessa förmåners värde.

SkU 1979/80:23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet osv. A andra sidan må
existensminimum beräknas hava överstigit normalbeloppet, om den skattskyldige
haft utgifter för underhåll av make och barn, med vilka han icke levt
tillsammans under beskattningsåret. Existensminimum för den skattskyldige
må jämväl i annat fall bestämmas högre än normalbeloppet, om särskilda
skäl därtill föranleda.

Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala
skattemyndigheten åtnjutit befrielse från eller nedsättning av den preliminära
skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör
vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga
avvikelse icke ske från det av förstnämnda myndighet fastställda existensminimibeloppet,
såvida icke nya omständigheter framkommit; såsom exempel
å dylika omständigheter må nämnas att den skattskyldige äger tillgångar,
varom den lokala skattemyndigheten saknat kännedom, eller att den
skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den lokala
skattemyndighetens beslut.

Har den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom beräknade
existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av förhållande, varom i
50 § 2 mom. tredje stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga
medgivas med så stort belopp, att den skattskyldige icke påföres beskattningsbar
inkomst. Har den skattskyldige rätt att åtnjuta skattereduktion
enligt 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272), skall avdrag för nedsatt
skatteförmåga beräknas med beaktande härav.

Är inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten minskad
med skatten därå uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt
skatteförmåga beviljas med så stort belopp, att större skatt icke kommer att
uttagas än att inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av
existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall anses föreligga jämväl i det fall att den
skattskyldige på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller eljest av
psykiska skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas
första gången vid 1980 års taxering.

SkU 1979/80:23

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 37 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall ha
nedan angivna lydelse.

37 §

Nuvarande lydelse

1 morn.2 Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär
A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan
anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret
enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall

avse avse

3. Försäkringsanstalt
och understödsförening.

Den som från anstalten
eller föreningen
uppburit belopp, ej understigande
200 kronor
för hela året, på grund
av försäkring av den art
att skatteplikt för beloppet
föreligger, dock
att om livränta utgivits
till följd av personskada
eller om ersättning
utgått på grund av kollektiv
sjukförsäkring,
uppgift skall lämnas
även om belopp som
icke är av skattepliktig
natur och som för hela
året överstiger 200 kronor.

Föreslagen lydelse

Utgivet belopp. Har
till följd av personskada
utgivits skattepliktigt
engångsbelopp
skall särskilt anmärkas
om skattepliktigt engångsbelopp
utgivits tidigare
på grund av
samma skada. Om så
är fallet skall angivas
beloppets storlek och
utbetalningsåret.

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär
A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan
anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret
enligt följande uppställning.

1 Lagen omtryckt 1971:394. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste lydelse 1979:1000.

SkU 1979/80:23

Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall
avse avse

Uppgiftsskyldig

3. Försäkringsanstalt
och understödsförening.

Den som från anstalten
eller föreningen
uppburit belopp, ej understigande
200 kronor
för hela året, på grund
av försäkring av den art
att skatteplikt för beloppet
föreligger, dock
att om livränta utgivits
till följd av personskada
eller om ersättning
utgått på grund av
sådan kollektiv sjukförsäkring
som avses i
32 § 3 mom. tredje
stycket kommunalskattelagen
(1928:370),
uppgift skall lämnas
även om belopp som
icke är av skattepliktig
natur och som för hela
året överstiger 200 kronor.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas
första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning för 1980 års taxering.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1979/80:1904 av Erik Wärnberg (s) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att arvsskattebefrielse skall medges alla de organisationer som enligt
38 § AGL är befriade från gåvoskatt

2. att - om yrkandet under 1 inte kan bifallas - avslå propositionen till den
del den gäller arvsskattefrihet för trossamfund

SkU 1979/80:23

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1978179

1978/79:1160 av Rune Rydén m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till höjning av förmånstagaravdraget för
annan livränteförsäkring än pensionsförsäkring enligt AGL från 2 500 kr. per
år till 0,5 basbelopp

1978/79:1161 av Rune Rydén m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag att beskattningen enligt lagen om arvsskatt
och gåvoskatt av förmånstagares förvärv av pensionsförsäkring som är yngre
än 10 år slopas

Utskottet

Arvsskattefrihet för trossamfund m. fl.

Svenska kyrkans riksorgan omfattas av den frihet från arvsskatt och
gåvoskatt som enligt 3 § AGL tillkommer staten samt vissa i hög grad
allmännyttiga stiftelser och organisationer. Andra allmännyttiga stiftelser
och organisationer är befriade bara från gåvoskatt. Arvsskatten beräknas för
deras del enligt gynnsammare regler än för andra juridiska personer
(skatteklass III) och skatten är maximerad till 30 % av de belopp som
överstiger 30 000 kr. Till den kategori som är befriad från gåvoskatt men inte
från arvsskatt hör bl. a. kommunerna, svenska kyrkans församlingar, de fria
trossamfunden samt stiftelser och sammanslutningar med huvudsakligt syfte
att främja religiösa, välgörande, sociala, idrottsliga eller därmed jämförliga
kulturella eller allmännyttiga ändamål.

I propositionen föreslås att samtliga religiösa församlingar och andra
sammanslutningar - i likhet med svenska kyrkans riksorgan - befrias även
från arvsskatt, under förutsättning att det ingår i deras verksamhet att ordna
gudstjänst. Skattefriheten skall omfatta även stiftelser och sammanslutningar
som är nära knutna till sådana trossamfund. Förslaget ansluter nära till den
proposition i frågan som behandlades under förra riksmötet men som på
utskottets förslag inte föranledde någon lagstiftning (prop. 1978/79:160, SkU
55). Utskottet ansåg sig visserligen i princip kunna biträda det då framlagda
förslaget men fann att rättviseskäl talade för att man prövade möjligheterna
att utvidga arvsskattefriheten även till andra rättssubjekt. Utskottet förutsatte
att ett nytt förslag i frågan skulle föreläggas riksdagen.

Departementschefen har vid sin förnyade prövning funnit att man bör
avvakta resultatet av stiftelseutredningens arbete och erfarenheterna av de
nya reglerna för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen av ideella
föreningar innan man överväger att utvidga arvsskattefriheten till andra
ändamål än de religiösa. Enligt hans mening bör man f. n. inte heller
utsträcka arvsskattefriheten till alla stiftelser och sammanslutningar med

SkU 1979/80:23

huvudsakligt syfte att främja religiösa ändamål. Enligt vad som anförts i
propositionen bör det däremot vara möjligt att avstå från det tidigare
föreslagna kravet på att gudstjänsterna skall vara regelbundna och offentliga I

motionen 1979/80:1904 yrkas i första hand att arvsskattebefrielsen skall
omfatta alla de organisationer som nu är befriade från gåvoskatt. Om detta
yrkande inte bifalles hemställer motionärerna med åberopande av rättviseskäl
att även den i propositionen föreslagna utvidgningen avslås.

Bred enighet råder om att flertalet av de allmännyttiga organisationer som
nu är befriade från gåvoskatt också bör befrias från arvsskatt. Enligt
utskottets uppfattning behöver det inte heller råda någon tvekan om att de
allmännyttiga ändamål som omfattas av gåvoskattebefrielsen har sådan
karaktär att även en arvsskattebefrielse i regel framstår som motiverad.
Enligt utskottets uppfattning blir dock vissa gränsdragningsproblem ofrånkomliga.
Som utskottet framhållit tidigare år är frågan om stiftelsernas
beskattning av delvis komplicerad natur, och deras ställning vid arvsbeskattningen
bör givetvis inte omprövas förrän resultatet av stiftelseutredningens
arbete (Ju 1975:01) föreligger. Det är också tveksamt om man utan närmare
överväganden bör utvidga arvsskattefriheten till samtliga föreningar som är
befriade från gåvoskatt. Det kan givetvis ifrågasättas om inte en arvsskattebefrielse
bör begränsas till bestående föreningar som tillämpar de principer
för öppet medlemskap som i motsvarande fall gäller vid inkomstbeskattningen.
Enligt utskottets mening bör det också kunna stå klart att tillgångarna i
föreningen inte kan komma att övergå till medlemmarna.

Av det anförda framgår att utskottet instämmer i syftet med motionen. Att
utforma lämpliga bestämmelser erfordrar emellertid ytterligare överväganden,
men något underlag för en närmare bedömning finns f. n. inte
tillgängligt. Utskottet delar därför regeringens uppfattning att det slutliga
ställningstagandet till frågan bör anstå i avvaktan på resultatet av stiftelseutredningens
(Ju 1975:01) arbete eller på de närmare erfarenheterna av de
nya inkomstbeskattningsreglerna för de ideella föreningarna. Med det
anförda avstyrker utskottet förstahandsyrkandet i motionen 1979/80:1904.

Beträffande de fria trossamfunden vill utskottet framhålla att det sedan
länge framstått som angeläget att jämställa dem med svenska kyrkan vid
arvsbeskattningen. Utskottet har inte heller något att erinra mot att detta
sker på sätt som föreslås i propositionen. Enligt utskottets uppfattning hade
det - som framgår av tidigare ställningstaganden - varit önskvärt att samtidigt
kunna lösa arvsskattefrågan för övriga ideella organisationer. Som utskottet
nyss anfört kan emellertid denna fråga inte avgöras nu. De särskilda skäl som
talar för en likabehandling av trossamfunden och svenska kyrkan innebär
emellertid att ett ytterligare uppskov för deras del enligt utskottets
uppfattning inte kan anses försvarbart. Utskottet avstyrker således andrahandsyrkandet
i motionen 1979/80:1904 och tillstyrker propositionen i denna
del.

SkU 1979/80:23

Arvs- och gåvobeskattningen av livförsäkringar m. m.

I propositionen föreslås också vissa ändringar i arvs- och gåvobeskattningen
av livförsäkringar till vilka förmånstagare insatts. Förslagen grundar sig
till största delen på livförsäkringsskattekommitténs slutbetänkande (Ds B
1977:4) Kapitalförsäkring m. m.

En livförsäkring till vilken särskild förmånstagare inte har insatts ingår i
kvarlåtenskapen efter försäkringstagaren och arvs- och gåvobeskattas enligt
vanliga regler.

Även om en förmånstagare har insatts skall försäkringsbeloppen i princip
anses som arvfallen egendom, trots att försäkringen enligt civilrättsliga regler
inte anses ingå i kvarlåtenskapen. Om förmånstagarens förvärv inte har
samband med försäkringstagarens död utgår i princip gåvoskatt i stället för
arvsskatt.

Skattskyldigheten för förmånstagaren är emellertid begränsad på olika
sätt. Förmånstagaren är över huvud taget inte skattskyldig för pensionsförsäkring
(P-försäkring) som tagits i samband med tjänst eller för frivilliga
P-försäkringar där premiebetalningen påbörjats mer än 10 år före försäkringstagarens
död. I fråga om yngre P-försäkringar föreligger skattskyldighet
för förmånstagaren endast till den del årsbeloppet överstiger 10 000 kr. När
det gäller kapitalförsäkringslivräntor (K-livräntor) är förmånstagaren skattskyldig
för den del som överstiger ett årsbelopp på 2 500 kr.

Med hänsyn till de betydande skärpningar som genomförts på inkomstbeskattningens
område i fråga om P-försäkringar föreslås i propositionen att
även de yngre P-försäkringarna befrias från arvs- och gåvoskatt. Motsvarande
yrkande framställs i motionen 1978/79:1161.

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och konstaterar att
yrkandet i motionen 1978/79:1161 därmed är tillgodosett.

I motionen 1978/79:1160 yrkas att det skattefria bottenbeloppet för
K-livräntor höjs från 2 500 kr. till ett halvt basbelopp.

Departementschefen har i denna fråga anfört att K-livräntorna i flera fall
utnyttjas som ett led i kapitalöverföringar till barn. En höjning av det
skattefria bottenbeloppet bör enligt hans mening därför inte göras utan att
gåvoskattereglerna i övrigt samtidigt ses över.

Mot denna bakgrund finner utskottet i likhet med departementschefen att
det nuvarande grundavdraget för K-livräntor åtminstone tills vidare bör
behållas oförändrat. Utskottet avstyrker således motionen 1978/79:1160,

Ett annat förslag i propositionen berör vissa förmånstagarförvärv mot
vederlag. Frågan om arvsskatt skall utgå i sådana fall då mottagaren har
lämnat vederlag är enligt departementschefen oklar. Han föreslår att
förmånstagarförvärvet skall beskattas oberoende av om vederlag har lämnats
eller ej men att vederlaget under vissa förutsättningar skall få avräknas från
förvärvet (12 a § AGL).

Som framgår av propositionen är meningarna delade om vad gällande rätt

SkU 1979/80:23

innebär i dessa fall och om vilka lösningar som bör eftersträvas. Därtill
kommer att det förslag som nu läggs fram enligt utskottets uppfattning också
kan föranleda vissa problem. Utskottet förordar därför att frågan om
eventuella lagstiftningsåtgärder tas upp i de fortsatta övervägandena rörande
försäkringsbeskattningens utformning. Utskottet avstyrker således propositionen
i denna del.

Bland övriga frågor i propositionen kan här nämnas att utländska
försäkringar i princip likställs med svenska försäkringar vid arvs- och
gåvobeskattningen. I avsaknad av särskilda bestämmelser har förmånstagarförvärv
genom utländska försäkringar hittills undgått arvs- och gåvobeskattning
här i landet.

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del. Mot de delar av propositionen
som utskottet inte behandlat särskilt har utskottet inte heller något att
erinra i sak.

Vad utskottet anfört tidigare innebär att 12 a § AGL utgår. Beträffande
författningsförslagen i övrigt föreslår utskottet endast det tillägget att vissa ej
längre aktuella regler om avdrag för pensionsförsäkringspremier utmönstras
ur punkt 1 av anvisningarna i 50 § KL. Samtidigt bör den nuvarande
ålderdomliga ordalydelsen i detta lagrum moderniseras.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande arvsskattefrihet för trossamfund m. fl.

a) att riksdagen avslår motionen 1979/80:1904 yrkandet 1.

b) att riksdagen med avslag på motionen 1979/80:1904 yrkandet
2 bifaller propositionen 1979/80:77 i denna del,

2. beträffande yngre P-försäkringar

att riksdagen bifaller motionen 1978/79:1161 och propositionen
i denna del,

3. beträffande K-livräntor

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1160.

4. beträffande förmånstagarförvärv mot vederlag
att riksdagen avslår propositionen i denna del,

5. beträffande övriga frågor

att riksdagen tillstyrker propositionen i dessa delar,

6. beträffande författningsförslagen

att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

a) lagom ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
med den ändring att 12 a S utgår,

b) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den
ändring att punkt 1 av anvisningarna till 50 § erhåller följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

SkU 1979/80:23

Anvisningar

till 50 §

Regeringens förslag

1. Den skattskyidiges skatteförmåga
beclömes med hänsyn, å ena
sidan, till hans inkomst och förmögenhet
samt, å andra sidan, till vad
han kan anses hava behövt till nödigt
underhåll för sig själv och för make
och oförsörjda barn (existensmini
m u m ). Såvida icke särskilda
förhållanden till annat föranleda
skall existensminimum bedömas
med hänsyn till förhållandena under
hela beskattningsåret. Särskilda
förhållanden varom nyss sagts få
anses föreligga t. ex. i det fall att en
skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete
eller upphört med sådant
arbete, i följd varav inkomsten
utslagen på hela året understigit
existensminimibeloppet; i sådana
fall bör existensminimum bedömas
med hänsyn till den tid inkomsten
åtnjutits.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om bestämmande
av existensminimum enligt de
grunder sorn anges i det följande.

Existensminimum i det särskilda
fallet bestäms med ledning av normalbelopp
för existensminimum.
Normalbeloppen utgöra för ensamstående
skattskyldig nittiofem (95)
procent, för sammanlevande makar
etthundrasextiofem 1165) procent
och för varje barn fyrtio (40) procent
av basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring för
december månad året före det kalenderår
som föregår taxeringsåret.

Utskottets förslag

1. Den skattskyldiges skatteförnråga
bedöms med hänsyn, å ena
sidan, till hans inkomst och förmögenhet
samt. å andra sidan, till vad
han kan anses ha behövt till nödvändigt
underhåll för sig själv och för
make och oförsörjda barn (existensminimum).
Om inte särskilda
förhållanden motiverar det
skall existensminimum bedömas
med hänsyn till förhållandena under
hela beskattningsåret. Sådana särskilda
förhållanden får anses föreligga
t. ex. om en skattskyldig under
året börjat i förvärvsarbete eller
upphört med sådant arbete och
inkomsten utslagen på hela året
därför understigit existensminimibeloppet.
/ sådana fall bör existensminimum
bedömas med hänsyn till den
tid inkomsten åtnjutits.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om existensminimum
enligt de grunder som anges i
det följande.

Existensminimum i det särskilda
fallet bestäms med ledning av normalbelopp
för existensminimum.
Normalbeloppen utgör för ensamstående
skattskyldig 95 procent, för
sammanlevande makar 165 procent
och för varje barn 40 procent av
basbeloppet enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring för december
månad året före det kalenderår som
föregår taxeringsåret. Normalbeloppen
skall anses innefatta alla vanliga

SkU 1979/80:23

Regeringens förslag

Normalbeloppen skola anses innefatta
alla vanliga levnadskostnader
utom bostadskostnad, som beräknas
särskilt och lägges till normalbeloppen.

Normalbeloppen för existensminimum
äro i första hand avsedda för
skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen
härflutit av förvärvskällan
tjänst.

Vid bestämning av avdrag för
nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
skall såsom inkomst av
tjänst upptagas den skattskyldiges
bruttointäkter - inklusive de biinkomster
den skattskyldige må hava
åtnjutit - i förekommande fall minskade
med sådana nödiga utgifter för
inkomstens förvärvande, för vilka
den skattskyldige vid taxering äger
åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som
den skattskyldige erlagt för sådan
pensionsförsäkring eller sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, som tagits i
samband med tjänst, eller avgifter,
som den skattskyldige i samband
med tjänsten erlagt för egen eller
efterlevandes pensionering annorledes
än genom försäkring, eller kostnader
för resor till och från arbetet.
Utgöres inkomsten av livränta, varom
i 32 § 2 mom. förmäles, skall
livräntan inräknas i inkomsten med
oreducerat belopp. Även sådan livränta
till följd av personskada som
icke är av skattepliktig natur skall
inräknas i inkomsten. Vid bestämning
av avdrag för nedsatt skatteförmåga
vid existensminimum skall
hänsyn vidare tagas till om den
skattskyldige uppburit skattefri ersättning
på grund av sådan kollektiv

Utskottets förslag

levnadskostnader utom bostadskostnad,
som beräknas särskilt och läggs
till normalbeloppen.

Normalbeloppen för existensminimum
är i första hand avsedda för
skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen
hänför sig till förvärvskällan
tjänst.

Vid bestämning av avdrag för
nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
skall såsom inkomst av
tjänst upptas den skattskyldiges
bruttointäkter - inklusive biinkomster
- minskade med sådana nödvändiga
utgifter för inkomstens förvärvande
som är avdragsgilla vid taxeringen,
t. ex. avgifter för sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i
samband med tjänst, avgifter som
den skattskyldige har erlagt i samband
med tjänsten för egen eller
efterlevandes pensionering på annat
sätt än genom försäkring, eller kostnader
för resor till och från arbetet.
Består inkomsten av sådan livränta
som avses i 32 § 2 mom. skall livräntan
inräknas i inkomsten med oreducerat
belopp. Även sådan livränta
till följd av personskada som inte är
av skattepliktig natur skall inräknas i
inkomsten. Vid bestämning av
avdrag för nedsatt skatteförmåga vid
existensminimum skall hänsyn vidare
tas till om den skattskyldige uppburit
skattefri ersättning på grund av
sådan kollektiv sjukförsäkring som
avses i 32 § 3 mom. tredje stycket.
Barnbidrag medräknas inte i inkomsten.

SkU 1979/80:23

Regeringens förslag

sjukförsäkring som avses i 32 § 3
mom. tredje stycket. Barnbidrag
medräknas icke i inkomsten.

Fråga om avdrag i andra fall för
nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
får bedömas med särskilt
beaktande av att en riktig uppskattning
verkställes av inkomstförhållandena,
speciellt med hänsyn till den
omfattning, vari naturaförmåner må
hava åtnjutits, och dessa förmåners
värde.

Har den skattskyldige haft lägre
levnadskostnader än normalt skall
den skattskyldiges existensminimum
anses hava i motsvarande mån
understigit normalbeloppet, t. ex.
om en ogift skattskyldig haft gemensamt
hushåll med anhöriga eller
andra eller om en skattskyldig åtnjutit
särskild förmån i form av billiga
livsförnödenheter eller andra liknande
förmåner. I regel torde anledning
överhuvud icke föreligga att bevilja
avdrag för nedsatt skatteförmåga vid
existensminimum åt s. k. hemmasöner
eller hemmadöttrar. Icke heller
må avdrag medgivas, om den skattskyldige
ägt tillgångar; dock att härvid
bortses från sedvanliga husgeråd,
möbler och kläder, arbetsredskap,
mindre bostadsfastighet av
enklaste beskaffenhet osv. Å andra
sidan må existensminimum beräknas
hava överstigit normalbeloppet, om
den skattskyldige haft utgifter för
underhåll av make och barn, med
vilka han icke levt tillsammans under
beskattningsåret. Existensminimum
för den skattskyldige må jämväl i
annat fall bestämmas högre än normalbeloppet,
om särskilda skäl där -

Utskottets förslag

När frågan om avdrag för nedsatt
skatteförmåga vid existensminimum
bedöms skall särskild vikt läggas vid
att inkomstförhållandena uppskattas
på ett riktigt sätt, speciellt med hänsyn
till omfattningen av eventuella
naturaförmåner och deras värde.

Har den skattskyldige haft lägre
levnadskostnader än normalt skall
den skattskyldiges existensminimum
anses ha understigit normalbeloppet
i motsvarande mån, t. ex. om han är
ogift och har haft gemensamt hushåll
med anhöriga eller andra eller om
han har haft särskilda förmåner i
form av billiga livsmedel eller andra
liknande förmåner. I regel torde det
inte finnas anledning att bevilja
avdrag för nedsatt skatteförmåga vid
existensminimum åt s. k. hemmasöner
eller hemmadöttrar. Ej heller får
avdrag medges om den skattskyldige
ägt tillgångar. Härvid bortses från
sedvanliga husgeråd, möbler och
kläder, arbetsredskap, en mindre
bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet
osv. Å andra sidan får existensminimum
beräknas ha överstigit
normalbeloppet om den skattskyldige
haft utgifter för underhåll av
make och barn som han inte levt
tillsammans med under beskattningsåret.
Existensminimum för den
skattskyldige får även i andra fall
bestämmas högre än normalbeloppet,
om det är motiverat av särskilda
skäl.

SkU 1979/80:23

Regeringens förslag

lill föranleda.

Har den skattskyldige under
beskattningsåret enligt beslut av den
lokala skattemyndigheten åtnjutit
befrielse från eller nedsättning av
den preliminära skatten på grund av
nedsatt skatteförmåga vid existensminimum,
bör vid prövning av frågan
om avdrag vid taxeringen för
nedsatt skatteförmåga avvikelse icke
ske från det av förstnämnda myndighet
fastställda existensminimibeloppet,
ra vida icke nya omständigheter
framkommit; såsom exempel ä dylika
omständigheter må nämnas att
den skattskyldige äger tillgångar,
varom den lokala skattemyndigheten
saknat kännedom, eller att den
skattskyldiges ekonomiska ställning
påtagligt förbättrats efter den lokala
skattemyndighetens beslut.

Har den skattskyldige icke haft
högre inkomst än det för honom
beräknade existensminimibeloppet
och har detta befunnits bero av förhållande,
varom i 50 § 2 mom. tredje
stycket förmäles, bör avdrag för
nedsatt skatteförmåga medgivas
med så stort belopp, att den skattskyldige
icke påföres beskattningsbar
inkomst. Har den skattskyldige
rätt att åtnjuta skattereduktion enligt
2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen
(1953:272), skall avdrag för nedsatt
skatteförmåga beräknas med beaktande
härav.

Ar inkomsten högre än nyss sagts
men icke så stor, att inkomsten
minskad med skatten därå uppgår
till existensminimum, bör avdrag för
nedsatt skatteförmåga beviljas med
så stort belopp, att större skatt icke

Utskottets förslag

Har den skattskyldige under
beskattningsåret enligt beslut av den
lokala skattemyndigheten fått befrielse
från eller nedsättning av den
preliminära skatten på grund av
nedsatt skatteförmåga vid existensminimum,
bör vid prövning av frågan
om avdrag vid taxeringen för
nedsatt skatteförmåga avvikelse inte
ske från det av den lokala skattemyndigheten
fastställda existensminimibeloppet,
om inte nya omständigheter
framkommit. Som exempel pä
sådana omständigheter kan nämnas
att den skattskyldige äger tillgångar,
som den lokala skattemyndigheten
saknat kännedom om, eller att den
skattskyldiges ekonomiska ställning
påtagligt förbättrats efter den lokala
skattemyndighetens beslut.

Om den skattskyldige inte har
haft högre inkomst än det för honom
beräknade existensminimibeloppet
och detta beror på sådana förhållanden
som anges i 50 § 2 mom. tredje
stycket, bör avdrag för nedsatt
skatteförmåga medges med så stort
belopp att den skattskyldige inte
påförs beskattningsbar inkomst. Har
den skattskyldige rätt till skattereduktion
enligt 2 § 4 eller 5 mom.
uppbördslagen (1953:272), skall detta
beaktas då avdraget för nedsatt
skatteförmåga beräknas.

Är inkomsten högre men inte så
stor, att inkomsten minskad med
skatten uppgår till existensminimum,
bör avdrag för nedsatt skatteförmåga
beviljas med så stort
belopp, att större skatt inte kommer

SkU 1979/80:23

Regeringens förslag

Utskottets förslag

kommer att uttagas än att inkomsten,
minskad med skatten, uppgår
till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall anses
föreligga jämväl i det fall att den
skattskyldige på grund av arbetsskygghet
eller missanpassning eller
eljest av psykiska skäl har svårt att
förvärva normal arbetsinkomst.

att tas ut än att inkomsten, minskad
med skatten, uppgår till beloppet av
existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall även
anses föreligga om den skattskyldige
på grund av arbetsskygghet eller
missanpassning eller annars av psykiska
skäl har svårt att förvärva
normal arbetsinkomst.

c) lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

Stockholm den 19 februari 1980

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c).
Valter Kristenson (s)*, Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m). Olle Westberg i Hofors (s), Hagar Normark (s), Curt
Boström (s), Ingemar Hallenius (c)*, Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson
(fp), Rolf Andersson (c), Bengt Wittbom (m) och Olle Grahn (fp)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1979/80:23

Reservation

Arvsskattefrihet för trossamfund m. fl. (mom. 1 och 6)

Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Olle Westberg i
Hofors, Hagar Normark, Curt Boström och Bo Forslund (samtliga s) har

dels anfört följande:

Förslaget i propositionen, som tillstyrks av utskottsmajoriteten, innebär i
sak att bedömningar gjorts om vilka verksamheter som är värdefullast, de
som utförs av religiösa samfund eller av ideella organisationer i övrigt. Det
resultat man därvid har kommit fram till är enligt vår mening helt orimligt.
Verksamheter av exakt samma karaktär blir olika beskattade beroende på
vem som är huvudman, trots att arbetet utförs ideellt i båda fallen. Vi kan
inte acceptera att testamentslotter till förmån för religiös verksamhet eller
arbete som bedrivs av trossamfund blir befriade från arvsskatt, medan ideella
föreningar i övrigt med värdefull kulturell verksamhet, med ungdomsfostran
och idrottsverksamhet, med socialt arbete eller med nykterhetsarbete
fortfarande skall ha skyldighet att erlägga arvsskatt.

Vi har den uppfattningen att samma regler bör gälla både för arvsskatt och
gåvoskatt för alla samfund och föreningar som har denna karaktär, och att en
ändring av nu gällande bestämmelser bör göras utan att diskriminera profana
ideella organisationer. När det gäller inkomstbeskattningen har nya regler
genomförts som har denna innebörd, och reglerna om arvsskatt bör
lämpligen anknyta till dessa regler. Vi föreslår således att förstahandsvrkandet
i motionen 1979/80:1904 bifalls.

dels ansett att utskottet under mom. 1 och 6 i motsvarande del bort
hemställa

att riksdagen med bifall till förstahandsyrkandet i motionen
1979/80:1904 antar det vid propositionen fogade förslaget till
ändrad lydelse av 3 § lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt med den ändringen att lagrummet erhåller följande
såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Från skattskyldighet enligt denna
lag ii ro befriade
staten;

trossamfund som avses i 4 § andra
stycket religionsfrihetslagen

(1951:680), församling och kyrka,
samarbetsorgan för sådana juridiska

Befriade från skattskyldighet enligt
denna lag är:
staten;

trossamfund som avses i 4 § andra
stycket religionsfrihetslagen

(1951:680), församling och kyrka;
annan förening som i sin verksam -

SkU 1979/80:23

Reservanternas förslag

het uteslutande eller sä gott som
uteslutande tillgodoser ändamål som
anges i 38 § denna lag och som också
uppfyller de villkor som anges i punkt
9 av anvisningarna till 53 $ kommunalskattelagen
(1928:370);

samarbetsorgan för sådana juridiska
personer som nämnts ovan;

stiftelse eller sammanslutning som
är anknuten till trossamfund, församling
eller skattebefriad förening
och vars verksamhet kan anses utgöra
ett led i samfundets, församlingens
eller föreningens verksamhet;

stiftelse eller sammanslutning med huvudsakligt ändamål att under
samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar;

akademi och sådan stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt
ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller forskning.

Regeringens förslag

personer samt stiftelse eller sammanslutning
som är anknuten till
trossamfund eller församling och
vars verksamhet kan anses utgöra ett
led i samfundets eller församlingens
verksamhet;

GOTAB 64592 Stockholm 1980