NU 1979/80:23

Näringsutskottets betänkande
1979/80:23

med anledning av propositionen 1978/79:170 med förslag till lag om
finansbolag, m. m., jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1978/79:170 (ekonomidepartementet) har regeringen
föreslagit riksdagen att antaga

1. förslag till lag om finansbolag,

2. förslag till lag om ändring i lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga
avtalsvillkor,

3. förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173).

De båda förstnämnda lagförslagen har framlagts efter hörande av
lagrådet.

Med anledning av propositionen har väckts tre motioner, som redovisas j
det följande (s. 2).

Av skäl som anges i det följande (s. 17) har utskottets ställningstagande till
lagförslagen 2 och 3 uppskjutits till våren 1980.

Företrädare för ekonomidepartementet, bankinspektionen och konsumentverket
har inför utskottet lämnat upplysningar i ärendet. Bankinspektionen
har också tillställt utskottet en skrivelse rörande den i propositionen
föreslagna ändringen i kreditupplysningslagen. Konsumentverket har överlämnat
en promemoria om tillsyn över kontokortsföretag. Synpunkter i
ärendet har vidare inför utskottet framförts av Finansieringsföretagens
förening, som därvid har överlämnat en skriftlig framställning och sedermera
ytterligare två skrivelser. Dessutom har en skrivelse inkommit från AB
Volvofinans.

Propositionen

Propositionens huvudsakliga innehåll är följande.

Den lag om finansbolag som föreslås i propositionen innehåller bestämmelser
om bl. a. offentlig tillsyn över sådana bolag till skydd för långivare och
kunder. Lagen skall enligt förslaget omfatta företag som ägnar sig åt
factoring, leasing och annan finansieringsverksamhet, om finansföretaget är
bankägt eller om nettovärdet av tillgångarna i verksamheten uppgår till minst
10 milj. kr. Lagen skall dock inte gälla bl. a. företag, vars verksamhet avser
finansiering i samband med avsättning av tjänster eller varor från företaget
eller annat företag i samma koncern.

1 Riksdagen 1979/80. 17 sami. Nr 23

NU 1979/80:23

Verksamhet som omfattas av lagen får drivas endast av aktiebolag. Bolag
som driver sådan verksamhet kallas finansbolag. I syfte att värna om
finansbolagens soliditet föreslås en bestämmelse om att finansbolag skall ha
eget kapital till visst lägsta belopp i förhållande till bolagets upplåning.

Finansbolag skall stå under tillsyn av bankinspektionen. Inspektionen
skall godkänna finansbolags bolagsordning och får vid behov utse en revisor i
bolaget. Reglerna om tillsyn har utformats efter förebild i bl. a. lagen
(1963:76) om kreditaktiebolag.

Den föreslagna lagstiftningen skulle enligt propositionen - som avlämnades
den 30 mars 1979 - träda i kraft den 1 januari 1980 med vissa
övergångsbestämmelser.

Av lagförslagen återges förslaget till lag om finansbolag i det följande (s.
3-6). De båda övriga lagförslagen finns på s. 6 f. i propositionen.

NU 1979/80:23

Förslag till
Lag om finansbolag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Med finansieringsverksamhet förstås i denna lag näringsverksamhet
som har till ändamål att lämna kredit eller att medverka till finansiering
genom att förvärva fordringar eller upplåta lös egendom till
nyttjande.

2 § Denna lag gäller med de undantag som anges i 3 § företag som
driver finansieringsverksamhet, om

!. företaget helt eller delvis ägs av bankaktiebolag, sparbank, centralkassa
för jordbrukskredit eller dotterbolag till sådant bankinstitut, eller

2. nettovärdet av tillgångarna i verksamheten enligt fastställd balansräkning
för det senaste räkenskapsåret har utgjort minst tio miljoner
kronor och det inte finns anledning antaga att värdet därefter har
nedgått under detta belopp, eller

3. det eljest är uppenbart att nettovärdet av tillgångarna i verksamheten
överstiger tio miljoner kronor.

3 § Lagen gäller inte företag som avses i 2 § 2 och 3, om finansieringsverksamheten 1.

avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster
som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av företaget eller av
annat företag i samma koncern eller med annat nära samband som
anges i 4 § andra stycket, eller

2. tillgodoser finansieringsbehov endast inom en grupp näringsidkare
med ekonomisk intressegemenskap och om medel för verksamheten
inte anskaffas från allmänheten.

Lagen gäller inte heller företag som omfattas av annan lagstiftning
om särskild tillsyn.

4 § Finns nära samband mellan två eller flera företag, skall vid tilllämpning
av 2 § 2 och 3 hänsyn tagas till det sammanlagda nettovärdet
av tillgångarna i finansieringsverksamheten.

Nära samband skall anses föreligga om företagen leds av samma
eller i huvudsak samma personer eller om vinsten av företagens verksamhet
helt eller till betydande del skall, direkt eller indirekt, tillfalla
samma eller i huvudsak samma personer.

Finansbolag

5 § Företag, för vilket lagen enligt 2—4 §§ gäller, skall vara aktiebolag.
Sådant bolag kallas finansbolag.

Finansbolag skall genom beslut av bankinspektionen införas i en
särskild förteckning hos inspektionen. Omfattas bolag inte längre enligt
2—4 §§ av lagen, skall det genom beslut av inspektionen avföras

1* Riksdagen 1979/80. 17 sami. Nr 23

NU 1979/80:23

ur förteckningen. Intill dess bolaget har avförts ur förteckningen anses
det som finansbolag.

6 § För finansbolag gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i
allmänhet, om annat ej följer av denna lag.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 10 kap. 4 § första stycket 4
aktiebolagslagen (1975: 1385) i fråga om finansbolag skall med låneskuld
och annan där angiven förpliktelse jämställas förvärv av fordringar
och upplåtelse av egendom som avses i 1 §.

7 § Finansbolag skall ha eget kapital till visst lägsta belopp som är
betryggande i förhållande till bolagets upplåning. Det egna kapitalet
anses betryggande, om upplåningen inte överstiger tolv och en halv
gånger bolagets eget kapital. Om särskilda skäl föreligger kan bankinspektionen
medge högre upplåning, dock högst till tjugo gånger bolagets
eget kapital.

Som eget kapital skall vid tillämpning av första stycket anses vad
som enligt 57 § lagen (1955:183) om bankrörelse gäller som eget kapital.

8 § I finansbolag skall minst en av bolagsstämman utsedd revisor vara
auktoriserad revisor eller auktoriserat revisionsbolag.

Tillsyn m. m.

9 § Finansbolag, som är upptaget i den i 5 § andra stycket angivna
förteckningen, står under tillsyn av bankinspektionen.

10 § Finansbolags bolagsordning skall godkännas av bankinspektionen.
Detsamma gäller ändring av bolagsordningen.

Godkännande enligt första stycket skall vägras, om bolagsordningen
strider mot denna lag eller annan författning, som reglerar finansbolags
verksamhet, eller innehåller sådan bestämmelse eller har sådan brist att
en sund utveckling av bolagets finansieringsverksamhet kan äventyras.

Har bankinspektionen vägrat godkänna finansbolags bolagsordning
eller ändring av den och har bolaget ej inom skälig tid gjort sådan ändring
som leder till godkännande, får inspektionen förbjuda bolaget att
driva finansieringsverksamhet som avses i 2—4 §§.

11 § Bankinspektionen skall övervaka att finansbolag följer denna lag
och annan författning, som reglerar finansbolags verksamhet, föreskrift
som har meddelats med stöd av denna lag samt bolagsordningen och de
beslut som med stöd av lag eller bolagsordningen har meddelats av bolagsstämman
eller styrelsen.

Det åligger bankinspektionen att även i övrigt med uppmärksamhet
följa finansbolags finansieringsverksamhet i den mån det behövs för kännedom
om de förhållanden som kan inverka på bolagets säkerhet eller
annars är av betydelse för en sund utveckling av finansieringsverksamheten.

Bankinspektionen är ej skyldig att vaka över att sådana bestämmelser
iakttages som gäller rättigheter och skyldigheter för aktieägare i finansbolag
i förhållande till bolaget eller till annan aktieägare eller sådana
bestämmelser som angår bolagets inre angelägenheter.

NU 1979/80:23

12 § Bankinspektionen utövar tillsyn med ledning av handlingar, som
finansbolag enligt denna lag skall lämna till inspektionen, och upplysningar
som inspektionen inhämtar vid undersökning hos bolaget eller på
annat sätt.

Undersökning hos finansbolag skall äga rum när bankinspektionen anser
det behövligt eller när regeringen beslutar om det.

13 § Om bankinspektionen anser det behövligt, får inspektionen förordna
en revisor att med övriga revisorer deltaga i revisionen av finansbolag.
Inspektionen kan när som helst återkalla sådant förordnande och
i stället utse ny revisor.

Finansbolaget skall till revisor, som har förordnats enligt första stycket,
utge ersättning med belopp som bankinspektionen bestämmer.

14 § Bankinspektionen får kalla till sammanträde med finansbolags
styrelse eller begära att styrelsen kallar till extra bolagsstämma. Har styrelsen
ej efterkommit sådan begäran, får inspektionen kalla till extra
bolagsstämma. Företrädare för inspektionen får närvara vid styrelsesammanträde,
som inspektionen har utlyst, och vid bolagsstämma samt
deltaga i överläggningarna.

15 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om hur finansbolags räkenskaper skall föras och hur
värdehandlingar skall förvaras och inventeras.

16 § Finansbolag skall på tid och sätt sorn bankinspektionen bestämmer 1.

hålla bolagets kassa, övriga tillgångar, räkenskapsmaterial och andra
handlingar tillgängliga för granskning av inspektionen,

2. upprätta och till inspektionen lämna översikt som visar bolagets
tillgångar och skulder,

3. till inspektionen lämna årsredovisning och i förekommande fall
koncernredovisning samt revisionsberättelse och protokoll vid ordinarie
bolagsstämma,

4. i övrigt lämna inspektionen alla de upplysningar och uppgifter som
inspektionen anser behövliga för tillämpningen av denna lag.

17 § Har finansbolag fattat beslut som strider mot denna lag eller annan
författning, som reglerar finansbolags verksamhet, mot föreskrift
som har meddelats med stöd av denna lag eller mot bolagsordningen, får
bankinspektionen förbjuda att beslutet verkställs. Har beslutet verkställts,
får inspektionen förelägga bolaget att göra rättelse, om det kan ske.

Driver finansbolag verksamhet i strid med de i första stycket angivna
reglerna för verksamheten, får bankinspektionen förelägga bolaget att
inom viss tid göra rättelse, om det kan ske. Görs ej rättelse och föreligger
missförhållande av så allvarlig beskaffenhet att det kan äventyra
en sund utveckling av bolagets finansieringsverksamhet, får inspektionen
förbjuda bolaget att driva finansieringsverksamhet som avses i 2—4 §§.

18 § Bankinspektionen får meddela finansbolag skriftlig erinran, om
inspektionen anser det påkallat för att avhjälpa allvarligt missförhållande
i bolagets finansieringsverksamhet eller för att annars säkerställa en
sund utveckling av denna..

NU 1979/80:23

19 § Till bestridande av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet
skall finansbolag årligen erlägga bidrag enligt de närmare föreskrifter
som meddelas av regeringen. Bidraget får ej överstiga fem tusendels
procent av nettovärdet av tillgångarna i bolagets finansieringsverksamhet
närmast föregående räkenskapsår.

20 § Om det kan antagas att ett företag driver sådan finansieringsverksamhet
att denna lag är tillämplig, får bankinspektionen förelägga
företaget att till inspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet
som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig.

Företag som driver finansieringsverksamhet som avses i 2—4 §§ utan
att vara aktiebolag, får av bankinspektionen meddelas förbud att driva
sådan verksamhet. Innan sådant beslut fattas, skall företaget beredas skälig
tid att överföra verksamheten till aktiebolag.

Vite

21 § Meddelar bankinspektionen föreläggande eller förbud enligt denna
lag får inspektionen utsätta vite.

Besvär

22 § Bankinspektionens beslut enligt denna lag överklagas hos regeringen
genom besvär. Inspektionens beslut har omedelbar verkan, om ej
annat beslutas. ^

Tystnadsplikt

23 § Den som är eller har varit verksam hos finansbolag får ej obehörigen
yppa vad han därvid har fått veta om annans affärsförhållanden
eller personliga förhållanden.

Första stycket gäller också den som hos bankinspektionen har tagit
befattning med ärende enligt denna lag.

Straff

24 § Styrelseledamot eller befattningshavare hos finansbolag som uppsåtligen
eller av oaktsamhet genom oriktig bokföring eller på annat sätt
lämnar bankinspektionen felaktiga upplysningar om verksamheten döms,
om gärningen ej är ringa, till böter eller fängelse i högst ett år.

Detsamma gäller den som med anledning av föreläggande enligt 20 §
första stycket uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar bankinspektionen
felaktiga upplysningar om verksamheten.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 19S0. Bestämmelserna i
20 § första stycket, 21 och 22 §§, 23 § andra stycket och 24 § andra
stycket träder dock i kraft den 1 oktober 1979.

2. Företag som vid lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhet
och som inte uppfyller kravet på eget kapital enligt 7 § första stycket
får utan hinder av detta fortsätta verksamheten till utgången av år
1982.

3. Bestämmelsen i 8 § tillämpas från och med första ordinarie bolagsstämma
som hålls efter lagens ikraftträdande.

4. Den som vid lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhet
och inte är aktiebolag får utan hinder av 5 § första stycket fortsätta
verksamheten till utgången av år 1982. Bestämmelserna i 9, 11—19 och
21—24 §§ gäller i tillämpliga delar i fråga om sådant företag.

NU 1979/80:23

Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas här är

1978/79:2487 av Anton Fågelsbo m. fl. (c), såvitt gäller hemställan att
riksdagen beslutar

2. att lagen om finansbolag, oberoende av ägarförhållanden, skall vara
tillämplig på alla företag som bedriver finansieringsverksamhet i sådan
omfattning att balansomslutningen överstiger 5 milj. kr.,

3. att endast dessa företag skall ha rätt att i sin firmabeteckning använda
ordet ”finansbolag”,

4. att avslå förslaget till ändring av 2 § lagen om förbud mot oskäliga
avtalsvillkor,

5. att propositionen 1978/79:170 i övrigt bifalls med de motiv som i
motionen anförts,

1978/79:2529 av Ivan Svanström m. fl. (c, m), vari hemställs att riksdagen
avslår förslaget till lagom ändring i lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga
avtalsvillkor,

1979/80:26 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (1) att
riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om avgränsning
av lagens om finansbolag tillämpningsområde.

Den sistnämnda motionen har i övrigt (yrkandet 2) hänvisats till
finansutskottet. Till detta utskott har näringsutskottet också överlämnat
yrkandet 1 i motionen 1978/79:2487. Båda de nu avsedda yrkandena gäller
frågan om tillämpning av kreditpolitiska medel på finansbolagen.

Utskottets ställningstagande till yrkandet 4 i motionen 1978/79:2487 och
till motionen 1978/79:2529 har uppskjutits till våren 1980.

Motivering

Insyn i de större finansbolagens verksamhet är, hävdas i motionen
1978/79:2487, minst lika angelägen i fråga om bolag anknutna till producerande
konglomerat eller till importgrossister som i fråga om bankägda
finansbolag. De skäl för insyn och kontroll som framförs i propositionen
torde, säger motionärerna, gälla för samtliga finansbolag: refinansiärerna på
den fria kreditmarknaden har intresse av välordnade förhållanden i
finansbolagen och kunderna har ett stort intresse av att finansbolagens avtal
och affärsmetoder är seriöst utformade. Inspektionssystemet innebär en
”garanti” gentemot omvärlden och borde därför representera ett värde även
för företagen själva. Det borde, menar motionärerna, förenas med ett
auktorisationssystem av den typ som förekommer inom banksektorn.

NU 1979/80:23

Härigenom skulle också opåkallade incitament till utländsk etablering av
finansbolag i Sverige kunna undvikas.

I anslutning till vissa remissyttranden anför motionärerna att det är
angeläget att den föreslagna lagstiftningen inte leder till att finansbolagens
fortsatta produktutveckling och deras verksamhet i övrigt försvåras. De
konstaterar att även föredragande statsrådet har givit uttryck åt denna
uppfattning. Med den inställningen är det emellertid enligt motionärerna
svårt att förena hans uttalande att finansbolag som är dotterbolag till bank
endast skulle få bedriva verksamhet som skulle kunna drivas av banken. En
sådan princip motsvarar, anser de, varken den hittillsvarande utvecklingen
eller kravet på jämställdhet mellan de bankägda finansbolagen och dem som
är anknutna till industri- eller grossistföretag.

I motionen 1979/80:26 - vari förespråkas en kreditpolitisk reglering av
finansbolagen - anförs att den i propositionen föreslagna avgränsningen
skulle leda till att betydande företag lämnas utanför lagens tillämpning. När
det gäller inflytande på kreditmarknaden och på ränteutvecklingen är,
fortsätter motionärerna, det avgörande inte om finansieringsföretagets
rörelse är anknuten till en viss företagsgrupps försäljning utan vilken absolut
storlek företaget har och om det uppträder på specialinlåningsmarknaden
eller allmänt på marknaden utanför kreditinstituten. Ett finansieringsföretag
av detta slag har nämligen helt andra möjligheter att agera än ett icke
finansiellt företag som driver motsvarande verksamhet inom ramen för ett
tillverkande företag.

Från denna utgångspunkt föreslår motionärerna att 3 § lagen om
finansbolag får följande lydelse:

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

3 §

Lagen gäller icke företag som
avses i 2 § 2 och 3, om finansieringsverksamheten -

Lagen gäller icke företag som
avses i 2 § 2 och 3, om medel för
verksamheten inte anskaffas frän
allmänheten och om finansieringsverksamheten 1.

avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som
erbjuds eller varor som framställs eller säljs av företaget eller av annat
företag i samma koncern eller med annat nära samband som anges i 4 § andra
stycket, eller

2. tillgodoser finansieringsbehov
endast inom en grupp näringsidkare
med ekonomisk intressegemenskap
och om medel för verksamheten inte
anskaffas från allmänheten.

Lagen gäller inte heller företag som omfattas av annan lagstiftning om
särskild tillsyn.

2. tillgodoser finansieringsbehov
endast inom en grupp näringsidkare
med ekonomisk intressegemenskap.

NU 1979/80:23

Framställningar till utskottet

Finansföretagens förening anför att pris- och konkurrensförhållandena i
näringslivet och i kreditväsendet snabbt förändras om riksdagen antar det
förslag till lag om finansbolag som läggs fram i propositionen. De företag som
kan ordna sin säljfinansiering själva får en markant fördel i konkurrensen
med de företag, främst mindre och medelstora, som ej kan göra det i egen
regi. Dessa företag blir hänvisade till de finansbolag som kommer att lyda
under lagen, och denna kommer att leda till såväl prishöjningar som till
förändrade konkurrensförhållanden. Härtill kommer att de säljfinansierande
företagen går helt fria från selektiv kreditpolitik, medan de finansbolag
som faller under finansbolagslagen inte kan ställa motsvarande trygghet i
utsikt för sina kunder.

Föreningens primära önskemål är att riksdagen skall avvisa lagförslaget, så
att de nämnda förändringarna förhindras.

Om en lag om finansbolag ändå av allmänna skäl skulle anses erforderlig
önskar föreningen att alla finansbolag som finansierar sin verksamhet på
marknaden utom fordonsfinansierande företag skall omfattas av lagen
oavsett ägarförhållanden. Det föreslagna generella undantaget för vad som
kan kallas koncernfinansbolag kan nämligen, hävdar föreningen, beräknas
bli omfattande och innebära svåra gränsdragningsproblem. Dessa koncernfinansbolag
skulle också innebära att medel som i dag via finansbolagen når
småföretag i stället skulle prioriteras till ändamål inom vederbörande
koncerner. Lagens olika krav på finansbolagen skulle också innebära att
koncernbolagen skulle få konkurrensfördelar gentemot de i allmänhet
mindre kapitalstarka företag som även fortsättningsvis skulle vara hänvisade
att utnyttja finansbolagens tjänster.

Det är inte heller rimligt, säger föreningen, att konsumenter vid köp av
kapitalvaror skulle styras till ekonomiskt starka tillverkare eller detaljhandelsföretag
därför att dessa i kraft av egna finansieringsbolag skulle kunna
agera friare än sina mindre konkurrenter.

Att fordonsfinansiering bör undantagas från lagen motiveras enligt
föreningen framför allt av den viktiga och särpräglade verksamhet,
integrerad med två stora produktionsföretag, som Volvofinans och SaabScania
Finans bedriver och av att bilkreditförordningen ger den möjlighet till
reglering som kan vara befogad för branschen.

Om det skall vara någon mening med lagen örn finansbolag måste också
beteckningen finansbolag förbehållas bolag som lyder under lagen, hävdar
föreningen vidare. I annat fall riskerar man att bolag med helt annan
bakgrund kan använda beteckningen finansbolag och därmed uppfattas som
både solida och stående under allmän tillsyn.

Kapitaltäckningskraven har hämtats från bankernas motsvarande krav för
placeringar av högsta riskklass, framhåller föreningen. Eftersom finansbolagen
lånar upp medel från en begränsad krets av professionella placerare

NU 1979/80:23

borde de enligt föreningen få något liberalare regler, som också tar hänsyn till
branschens heterogena karaktär.

I likhet med vad som gäller för bankerna borde från ett finansbolags
redovisade upplåning undantagas det belopp som finns hos bolaget i dess
kassa och vad som för bolagets räkning innestår hos riksbanken, riksgäldskontoret
eller inländsk bank. Vidare borde undantagas belopp som utlånats
till annat finansbolag som omfattas av kapitaltäckningskravet. Föreningen
framlägger ett detaljerat förslag till alternativ utformning av 7 §. Häri ingår
en definition av eget kapital som enligt föreningen är anpassad till
finansbolagen.

Av största betydelse är, säger föreningen, att den föreslagna tillsynen ej får
hämma produktutvecklingen eller begränsa finansbolagen till nuvarande
produktområden. Lika regler bör här gälla för hela kretsen av lagreglerade
finansbolag, så att konkurrensen kan vara fri och produktutvecklingen
fortsätta.

I två senare skrivelser tar Finansieringsbolagens förening upp frågorna om
tillsyn enligt konsumentkreditlagen och om rätten att använda beteckningen
finansbolag. I den senare frågan anför föreningen ytterligare bl. a. följande.

Det kan inte vara rimligt att ett större antal mindre företag med ett
nettovärde på tillgångarna understigande 10 milj. kr. och svarande mot
mindre än ca 10 % av finansbolagens marknad samt andra företag, som
finner för gott att kalla sig finansbolag, skall kunna ge sken av den
”trygghetsgaranti” som bankinspektionens tillsyn medför. Något skäl för att
bolag som vid sidan av t. ex. försäljande verksamhet har finansieringsverksamhet
eller som ej alls driver någon sådan skall få kalla sig finansbolag kan
föreningen inte finna. Det skulle vara till fyllest att skydda orden finansbolag
och finansaktiebolag och sålunda inte vara nödvändigt att skydda alla
avledningar.

AB Volvofinans redogör för sin inriktning och verksamhet och anför
därvid bl. a. att företagets inlåning till större delen sker på penningmarknaden
där professionella placerare tillsammans med företagets bankkonsortium
bedömer verksamheten och kräver kapitaltäckning med hänsyn därtill.
Statlig kontroll innebär enligt Volvofinans ökade kostnader. En kapitaltäckning
av samma karaktär som för bankägda finansieringsföretag skulle öka
företagets vinstbehov med mycket stora belopp. Resultatet skulle i sista hand
bli ökade kostnader för konsumenterna.

NU 1979/80:23

Utskottet

Inledning

Vid sidan av bankernas rörelse har under senare år en kreditgivning av
delvis ny art fått stor utbredning. Särskilda företag bedriver finansieringsverksamhet
i form av bl. a. factoring (fakturabelåning eller fakturaköp),
leasing (upplåtelse av nyttjanderätt till lös egendom), kontokortskrediter
och avbetalningsfinansiering. En del av dessa företag är dotterbolag till
banker och omfattas därmed av viss tillsyn från bankinspektionens sida. De
övriga finansieringsföretagen är inte föremål för särskild samhällelig
kontroll.

På grundval av finansieringsbolagskommitténs betänkande (SOU
1977:97) Finansieringsbolag föreslås i propositionen en lag om finansbolag.
De företag som det gäller underkastas enligt den föreslagna lagen tillsyn av
bankinspektionen. Bolagsordningen skall godkännas av bankinspektionen,
och denna skall övervaka verksamheten. Till bankinspektionens befogenheter
hör att om den anser det behövligt förordna en revisor, att förbjuda
verkställighet av vissa beslut och att göra erinringar i syfte att avhjälpa
missförhållanden. Något tillstånd för utövande av finansieringsverksamheten
krävs inte. De företag som till följd av rörelsens art och omslutning
omfattas av lagen måste drivas i aktiebolagsform. Genom beslut av
bankinspektionen förs de in i en särskild förteckning över finansbolag. De
blir därmed bl. a. underkastade ett kapitaltäckningskrav. Detta innebär att
finansbolag skall ha eget kapital - definierat som i lagen (1955:183) om
bankrörelse - till visst lägsta belopp som är betryggande i förhållande till
bolagets upplåning. Normalt fordras en kapitaltäckningsgrad av 8 %.

I finansieringsbolagskommitténs förslag ingick att vissa kreditpolitiska
åtgärder enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel skulle kunna
tillämpas på finansbolagen. Detta föreslås inte i propositionen. Där
förebådas emellertid att frågan kan komma att tas upp i annat sammanhang.
Chefen för ekonomidepartementet har sedermera tillkännagivit att regeringen
i början av år 1980 kommer att ta ställning till hur och i vilken
utsträckning finansbolagens verksamhet bör inordnas i den allmänna kreditoch
penningpolitiken. Uppenbarligen underlättas en kreditpolitisk reglering
på området genom en sådan lagstiftning som nu föreslås. Ett par grundläggande
förutsättningar för denna är enligt uttalanden av föredragande
statsrådet att den inte motiveras av några missförhållanden i fråga om de nu
verksamma finansföretagen och att den inte får innebära en detaljreglering
som kan hämma och försvåra finansföretagens utveckling.

Utskottet ställer sig positivt till att den finansieringsverksamhet som det
här gäller regleras genom en lag om finansbolag. Med de undantag som anges
i det följande tillstyrker utskottet regeringens förslag till sådan lag.
Följaktligen diskuteras detta här blott i de delar där utskottet vill förorda
modifikationer i lagtexten eller dess motivering.

NU 1979/80:23

Lagens tillämpningsområde

En huvudfråga i lagstiftningsärendet är hur den nya lagens tillämpningsområde
skall bestämmas. Enligt propositionen skall lagen omfatta dels
bankägda företag som driver finansieringsverksamhet, dels andra sådana
företag om nettovärdet av tillgångarna i finansieringsverksamheten överstiger
10 milj. kr. Lagförslaget upptar emellertid väsentliga undantag från det
senare ledet i denna huvudregel. En närmare granskning av dessa undantag
föranleds bl. a. av yrkanden i ett par av de motioner som föreligger.
Motionärerna - liksom Finansieringsföretagens förening i framställning till
utskottet - vill att undantagen skall göras mindre vittgående.

En av motionerna, 1978/79:2487, riktar sig även mot huvudregeln. Enligt
denna motion bör lagen om finansbolag omfatta alla finansieringsföretag
med en viss minimistorlek. Gränsen bör därvid, menar motionärerna, sättas
vid en balansomslutning av icke 10 milj. kr. utan 5 milj. kr. Utskottet finner
inte en sådan sänkning av beloppsgränsen motiverad. Frågan om undantag
från huvudregeln behandlar utskottet i det följande.

Utskottet tar därvid först upp frågan om en ändring i lagförslaget som
något inskränker lagens tillämpningsområde. Från detta undantas-enligt 3 §
första stycket 1 - icke bankägda företag som bedriver finansieringsverksamhet,
om finansieringen sker endast i samband med avsättning av företagets
tjänster eller varor eller i samband med annat, närstående företags avsättning
av sina tjänster eller varor. Om nettovärdet av tillgångarna i sådan
finansieringsverksamhet uppgår till 10 milj. kr. och företaget samtidigt ägnar
sig åt att finansiera annans verksamhet, kommer företaget enligt propositionen
att omfattas av lagen även om denna finansiering har mindre omfattning.
Utskottet anser det emellertid rimligt att ett företag vars finansieringsverksamhet
i huvudsak inriktas på den egna avsättningen eller närstående
företags avsättning samtidigt kan finansiera annans verksamhet upp till en
viss gräns utan att omfattas av lagen. Detta bör emellertid bara gälla de
företag vilkas finansiering av annans verksamhet uppgår till högst den i
propositionen föreslagna gränsen 10 milj. kr. Utskottet föreslår att en
bestämmelse av här angiven innebörd förs in i lagen i form av ett tillägg till
2 §.

13 § första stycket 2 anges ytterligare ett undantag. Ett företag som enligt
huvudregeln skulle tillhöra lagens tillämpningsområde undantas från detta
om finansieringsverksamheten tillgodoser finansieringsbehov endast inom
en grupp näringsidkare med ekonomisk intressegemenskap och medel för
verksamheten inte anskaffas från allmänheten. Mot denna bestämmelse har
ingen invändning rests, och den tillstyrks också av utskottet.

Undantaget i 3 § första stycket 1 har däremot mött kritik. Som redan sagts
bör enligt motionen 1978/79:2487 inget undantag från huvudregeln medges.
Motionärerna menar att de skäl som talar för insyn i och kontroll över den
krets av bolag som omfattas av förslaget i propositionen har samma bärkraft

NU 1979/80:23

när det gäller exempelvis bolag med anknytning till producerande konglomerat
eller till importgrossister. I motionen 1979/80:26- vars huvudsyfte är
att finansieringsföretagens verksamhet skall underkastas kreditpolitisk
reglering - begärs att villkoret att medel för verksamheten inte anskaffas från
allmänheten skall gälla även för den undantagskategori som det nu är fråga
om.

Utskottet kommer vid sin bedömning av frågan om lagens tillämpningsområde
fram till att det undantag som anges i 3 § första stycket 1 bör göras
mindre vittgående. Därvid fäster utskottet vikt vid att gränsdragningen blir
sådan att den i största möjliga mån medverkar till konkurrenslikställighet,
oberoende av ägarförhållanden, mellan finansieringsföretag som bedriver
likartad verksamhet och vänder sig till samma klientel.

Det nu berörda undantaget avser i första hand de företag som finansierar
avsättningen av egna varor och tjänster. Enligt förslaget i propositionen
undantas emellertid, som redan framhållits, också företag som finansierar
andra, närstående företags avsättning av tjänster eller varor. I det senare
fallet finns det, anser utskottet, anledning att göra skillnad mellan de företag
som lånar upp medel för verksamheten från allmänheten och de företag som
enbart använder egna överskottsmedel eller lånar upp medel i banker. Enligt
utskottets uppfattning bör endast den sistnämnda gruppen av finansieringsföretag
undantas från lagens tillämpningsområde. Det betyder att även de
företag som finansierar närstående företags avsättning bör omfattas av lagen,
om de lånar upp medel från allmänheten, dvs. från annan än kreditinstitut ‘
eller företag som ingår i samma koncern som finansbolaget eller eljest har
nära samband med detta (enligt 4 § andra stycket). Ett företag som lånar från
allmänheten och ägnar sig åt finansieringsverksamhet får antas i första hand
använda de upplånade medlen i denna verksamhet. Om ett företag med
blandad verksamhet, vilket normalt inte anskaffar medel från allmänheten,
vid något tillfälle gör detta men därvid kan visa att lånet har direkt samband
med någon annan verksamhet än finansieringsverksamheten bör lagen inte
vara tillämplig på företaget. Ett exempel kan vara att företaget tar ett lån för
en särskild investering. Det får ankomma på bankinspektionen som
tillsynsmyndighet enligt lagen att avgöra om ett finansieringsföretag
anskaffar medel från allmänheten i lagens mening.

Utskottet föreslår att 3 § första stycket ändras i enlighet med vad här sagts.
De önskemål som framställs i de båda nämnda motionerna tillgodoses
därigenom i betydande grad.

Beteckningen finansbolag

Ett företag som omfattas av lagen kallas enligt 5 § finansbolag. Det anses
som sådant intill dess det genom beslut av bankinspektionen har avförts ur
den förteckning som tidigare har nämnts. Det sagda innebär inte att
beteckningen finansbolag är reserverad för de företag som omfattas av lagen.

NU 1979/80:23

Mot detta riktas kritik i motionen 1978/79:2487. Motionärerna underkänner
föredragande statsrådets motivering på denna punkt och föreslår att endast
de företag på vilka lagen är tillämplig skall ha rätt att i sin firmabeteckning
använda ordet finansbolag.

Utskottet föreslår inte att lagen om finansbolag kompletteras med en
föreskrift av den innebörd som motionärerna önskar. Ett avgörande skäl är
därvid följande. Som framgår av propositionen skulle en sådan föreskrift -om den inte modifierades genom en övergångsbestämmelse som i väsentlig
mån skulle förta dess verkan - medföra att företag som nu har ordet
finansbolag eller liknande i sin firmabeteckning tvingas ändra denna. Med
hänsyn särskilt till att det inte krävs tillstånd för att upptagas i den krets av
företag som enligt lagen skall bära den ifrågavarande benämningen synes det
knappast skäligt att sådana konsekvenser skall uppstå.

Krav på kapitaltäckning

Den tidigare nämnda bestämmelsen - i 7 § - om krav på kapitaltäckning
har fått sin föreslagna utformning efter lagförslagets behandling i lagrådet
och på grundval av ändringar i kapitaltäckningsbestämmelserna för bankerna
(prop. 1978/79:190, NU 1978/79:49). Lagrådsremissen upptog en ospecificerad
bestämmelse om krav på eget kapital till betryggande belopp,
kompletterat med bemyndigande för regeringen eller av den utsedd
myndighet att meddela närmare föreskrifter om tillämpningen. Detta förslag
aktualiserade ett konstitutionellt spörsmål. Som utskottet har berört i sitt
betänkande NU 1978/79:50 rörande förslag till fondkommissionslag m. m.
rådde det inom lagrådet delade meningar - två mot två - beträffande den
föreslagna delegationsregelns grundlagsenlighet. Utskottet erinrar om sitt
uttalande i det nämnda betänkandet att det förefaller angeläget att den
rådande oklarheten i fråga om den konstitutionella bedömningen blir
undanröjd.

I detta sammanhang vill utskottet beröra en passus i det inledande
resonemang (s. 145 f.) där föredragande statsrådet kommenterar lagrådets
yttrande i fråga om kapitaltäckningsregeln. Med anledning av ett uttalande
av de båda ledamöter av lagrådet som var kritiska mot 7 § i dess utformning
enligt lagrådsremissen framhåller föredraganden att regeringen har möjlighet
att med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen (RF) meddela verkställighetsföreskrifter
också till sådan lag som avses i 8 kap. 2 § RF - vilket det
enligt dessa ledamöter var fråga om - eller överlåta åt annan myndighet att
göra detta. Vad föredraganden sålunda anför torde få uppfattas som ett
generellt påpekande om regeringens rätt - knappast bestridd av de båda
lagrådsledamöterna - att meddela verkställighetsföreskrifter även i anslutning
till sådan lag som avses i 8 kap. 2 § RF. I det yttrande av konstitutionsutskottet
(KU 1978/79:2 y) som näringsutskottet åberopade i sitt
betänkande om fondkommissionslagen hävdade såväl majoriteten som

NU 1979/80:23

minoriteten att reglerna om kapitaltäckning inte borde hänföras till
verkställighetsföreskrifter.

Den huvudregel som i 7 § anges beträffande finansbolags kapitaltäckning
är, som tidigare berörts, att ett finansbolag får låna upp medel som motsvarar
högst tolv och en halv gånger dess eget kapital. Om särskilda skäl föreligger
kan bankinspektionen medge att ett bolag får låna upp medel intill tjugo
gånger det egna kapitalet. Utskottet tillstyrker att kapitaltäckningskravet
utformas på detta sätt. Som exempel på en situation när medgivande om
lägre kapitaltäckning än enligt huvudregeln kan medges nämns i propositionen
(s. 147) det fallet att ett finansbolag som säkerhet vid kreditgivning har
fått obligationer som getts ut av staten. Utskottet vill understryka att
bankinspektionen bör kunna lämna sådant medgivande också när det i andra
fall kan bedömas föreligga fullgod säkerhet.

Finansbolagens verksamhet

Enligt det avsnitt i propositionen som rör tillsyn m. m. har finansbolag som
är dotterbolag till bank ansetts i princip få driva endast sådan verksamhet
som skulle kunna drivas av banken. Detta hänger samman med att skyddsreglerna
i banklagstiftningen annars skulle kunna minska i betydelse genom
att bankerna förlägger verksamhet till dotterbolag. Man har vidare i praxis
strävat efter att åstadkomma en uppdelning mellan de båda företagstyperna,
så att en bank inte fått till finansbolag flytta över delar av verksamheter som
bör ligga kvar i banken, t. ex. personkrediter av vissa slag.

I motionen 1978/79:2487 anförs att det är ett vitalt intresse både för
näringslivet och för samhället i övrigt att en utveckling mot mer ändamålsenliga
kreditformer och mot mer rationella och kostnadsbesparande
arbetsformer för näringslivet inte motverkas. Från den utgångspunkten
riktar motionärerna invändning mot den nyss refererade principen i fråga om
bankägda finansbolags verksamhet. Denna princip motsvarar, menar de,
varken den hittillsvarande utvecklingen eller kravet på jämställdhet mellan
finansbolag med olika slags ägarförhållanden.

Utskottet vill, i detta sammanhang liksom tidigare, framhäva betydelsen
av en så långt möjligt konkurrensneutral behandling av finansbolagen. Det är
också angeläget att produktutvecklingen i finansbolagen kan fortgå, särskilt
med sikte på de mindre och medelstora företagens behov av finansieringstjänster.
Några större avvikelser från den nyss berörda principen för
bankägda finansbolags verksamhet har inte gjorts, och långtgående avvikelser
från denna torde inte heller i framtiden kunna tillåtas. En bank bör t. ex.
inte genom ett finansbolag kunna ägna sig åt sådan enligt banklagstiftningen
förbjuden verksamhet som att förvärva aktier eller driva handel för egen
räkning med aktier, fastigheter eller ädla metaller. När det gäller fördelningen
av verksamheter mellan en bank och dess finansbolag har däremot
efter tillstyrkan av bankinspektionen gjorts vissa avsteg från angiven praxis.

NU 1979/80:23

så t. ex. vid bankernas förvärv av aktier i kontokortsföretag. Det är enligt
utskottets mening klart att ytterligare sådana avsteg bör kunna ske för att
man skall undgå snedvridningar i konkurrensen, t. ex. i fråga om produktutvecklingen,
och för att de bankägda finansbolagen skall kunna fylla den
betydelsefulla funktionen att stödja de mindre och medelstora företagen med
finansiering i för dem lämpliga former.

Tillsyn enligt annan lagstiftning

En betydelsefull fråga, inte minst med hänsyn till utvecklingen på
kontokortsområdet, är hur kompetensfördelningen skall vara mellan bankinspektionen
och konsumentverket när det gäller tillsyn enligt annan
lagstiftning som kan ha avseende på finansbolags verksamhet.

Verksamhet som drivs av finansbolag faller f. n. i viss utsträckning under
tillämpningsområdet för lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor
(avtalsvillkorslagen). Enligt den föreslagna lagen om finansbolag skall
dessa bolag stå under tillsyn av bankinspektionen. Nuvarande lydelse av 2 §
avtalsvillkorslagen undantar verksamhet som står under bankinspektionens
tillsyn från avtalsvillkorslagens tillämpningsområde. I syfte att finansbolagens
verksamhet alltjämt skall omfattas av denna lag föreslås i propositionen
en ändring av 2 §. Härigenom får konsumentombudsmannen (KO) behålla
sin befogenhet att ingripa mot finansbolags avtalsvillkor. Enligt propositionen
bör det emellertid i praktiken ankomma på bankinspektionen att i
samråd med konsumentverket övervaka att finansbolagen inte använder sig
av oskäliga avtalsvillkor. Föredragande statsrådet hänvisar till att banklagsutredningen
(Fi 1976:04) enligt sina direktiv skall uppmärksamma hur
gränsen bör dras mellan bankinspektionens verksamhet och den verksamhet
som utövas av de konsumentpolitiska organen. Slutlig ställning till frågan om
avtalsvillkorslagens tillämpning på finansbolagen bör, säger han, tas först när
banklagsutredningens förslag i detta hänseende föreligger. Förslaget till
ändring i avtalsvillkorslagen avstyrks i motionerna 1978/79:2487 och
1978/79:2529.

i nisynen över efterlevnaden av konsumentkreditlagen (1977:981) tillkommer
konsumentverket. Detta gäller dock inte om verksamheten står under
tillsyn av bankinspektionen. Beträffande denna lag har regeringen inte
föreslagit någon särbestämmelse för finansbolagens del. Tillsynen enligt
konsumentkreditlagen över deras verksamhet kommer alltså att överflyttas
på bankinspektionen.

Utskottet har låtit de båda nämnda myndigheterna framlägga sina
synpunkter på kompetensfördelningen dem emellan inom det område som
här har berörts. Från konsumentverkets sida har därvid bl. a. hävdats att det
från konsumentskyddssynpunkt är angeläget att verket får behålla sina
nuvarande funktioner enligt konsumentkreditlagen på finansbolagens verksamhetsområde.
Bankinspektionen har vänt sig mot denna uppfattning och

NU 1979/80:23

gjort gällande att den ordning som blir följden av propositionens förslag är
lämpligast.

Utskottet har ägnat stort intresse åt frågan om kompetensfördelningen
mellan de båda myndigheterna och bl. a. övervägt lämpligheten av en
ändring i konsumentkreditlagen av nyss antytt slag. Det har emellertid inte
tett sig möjligt för utskottet att komma fram till en bestämd och välgrundad
ståndpunkt på basis av föreliggande material. Därför avstår utskottet från att
nu ta ställning i frågan och låter behandlingen av förslaget till ändring i
avtalsvillkorslagen anstå tills vidare. Det bör enligt utskottets uppfattning
ankomma på regeringen att under våren 1980 framlägga kompletterande
beslutsunderlag - om möjligt på basis av banklagsutredningens arbete - i så
god tid att det kan beaktas vid ett ställningstagande av utskottet som medger
att den aktuella följdlagstiftningen till lagen om finansbolag kan träda i kraft
samtidigt med denna. Utskottet vill peka på möjligheten av att denna
komplettering lämnas i den aviserade propositionen om finansbolagens
behandling i kreditpolitiskt hänseende. Det är angeläget att det begärda
beslutsunderlaget berör såväl den formella kompetensfördelningen mellan
myndigheterna som förutsättningarna för informell arbetsfördelning och
annan praktisk samverkan dem emellan. Frågan om de båda myndigheternas
personalresurser för verksamhet på det här aktuella området bör också
belysas.

Till våren 1980 uppskjuter utskottet också sin slutliga behandling av det
tredje lagförslaget i propositionen, vilket gäller ändring i kreditupplysningslagen
(1973:1173). Det kan noteras att en proposition på grundval av den
översyn av bl. a. kreditupplysningslagen som har presenterats i promemorian
(Ds Ju 1979:8) Kreditupplysning och inkasso torde vara att vänta under
våren 1980.

Ikraftträdande m. m.

Lagen om finansbolag skulle enligt propositionen träda i kraft den 1
januari 1980. Sedan ärendets behandling uppskjutits från våren till hösten
1979 förordar utskottet nu att ikraftträdandet senareläggs till den 1 juli 1980.
De bestämmelser - uppräknade i senare delen av punkten 1 i övergångsbestämmelserna
- som har att göra med bankinspektionens befogenhet att
förelägga företag att lämna upplysningar - bör träda i kraft den 1 februari
1980.

Med anledning av en motion uttalade utskottet i maj 1979 - i betänkandet
NU 1978/79:39 rörande bl. a. anslag till bankinspektionen - att utskottet vid
sin behandling av propositionen 1978/79:170 borde beakta frågan om ev.
behov av ökade resurser hos bankinspektionen. Av vad som sagts framgår att
mera omfattande nya uppgifter för inspektionen tillkommer den 1 juli 1980.
Frågan om resursbehovet för det nya budgetår som då börjar torde i första
hand få tas upp i den budgetproposition som snart skall avlämnas.

NU 1979/80:23

Betydelsefullt i sammanhanget är givetvis hur den nyss berörda frågan om
kompetensfördelningen mellan bankinspektionen och konsumentverket
kommer att lösas. I den mån de nya uppgifter som bankinspektionen får den
1 februari 1980 medför behov av resursförstärkning förutsätter utskottet att
inspektionen själv och regeringen tar erforderliga initiativ.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande av regeringen föreslagna bestämmelser i lag om
finansbolag

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:170 i
ifrågavarande del, motionen 1978/79:2487 yrkandena 2 och 5
och motionen 1979/80:26 yrkandet 1 antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om finansbolag, dock med ändrad
lydelse av 2 och 3 §§ samt punkten 1 i övergångsbestämmelserna
enligt utskottets förslag i det följande:

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 §

Denna lag gäller med de undantag som anges i 3 § företag som driver
finansieringsverksamhet, om

1. företaget helt eller delvis ägs av bankaktiebolag, sparbank, centralkassa
för jordbrukskredit eller dotterbolag till sådant bankinstitut, eller

2. nettovärdet av tillgångarna i verksamheten enligt fastställd balansräkning
för det senaste räkenskapsåret har utgjort minst tio miljoner kronor och
det inte finns anledning antaga att värdet därefter har nedgått under detta
belopp, eller

3. det eljest är uppenbart att nettovärdet av tillgångarna i verksamheten
överstiger tio miljoner kronor.

I nettovärdet skall inte räknas in
värdet av tillgångarna i finansieringsverksamhet
som anges i 3 § första
stycket.

Lagen gäller inte företag som
avses i 2 § första stycket 2 och 3, om
finansieringsverksamheten

1. avser finansiering endast i samband
med avsättning av tjänster som
erbjuds eller varor som framställs
eller säljs av företaget, eller

2. avser finansiering endast i samband
med avsättning av tjänster som
erbjuds eller varor som framställs

Lagen gäller inte företag som
avses i 2 § 2 och 3, om finansieringsverksamheten 1.

avser finansiering endast i samband
med avsättning av tjänster som
erbjuds eller varor som framställs
eller säljs av företaget eller av annat
företag i samma koncern eller med
annat nära samband som anges i 4 §
andra stycket, eller

NU 1979/80:23

Regeringens förslag

Utskottets förslag

2. tillgodoser finansieringsbehov
endast inom en grupp näringsidkare
med ekonomisk intressegemenskap
och om medel för verksamheten inte
anskaffas från allmänheten.

eller säljs av annat företag i samma
koncern eller med annat nära samband
som anges i 4 § andra stycket
och medel för verksamheten inte
anskaffas från allmänheten, eller

3. tillgodoser finansieringsbehov
endast inom en grupp näringsidkare
med ekonomisk intressegemenskap
och medel för verksamheten inte
anskaffas från allmänheten.

Lagen gäller inte heller företag som omfattas av annan lagstiftning om
särskild tillsyn.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1980. Bestämmelserna i 20 §
första stycket, 21 och 22§§, 23 §
andra stycket och 24 § andra stycket
träder dock i kraft den 1 oktober

1979.

1. Denna lag träder i kraft den 1
juli 1980. Bestämmelserna i 20 §
första stycket, 21 och 22 §§, 23 §
andra stycket och 24 § andra stycket
träder dock i kraft den I februari

1980.

2. beträffande rätt att använda beteckningen finansbolag
att riksdagen avslår motionen 1978/79:2487 yrkandet 3,

3. beträffande visst kompletterande beslutsunderlag

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Stockholm den 11 december 1979

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c). Hugo Bengtsson (s).
Sven Andersson (fp). Nils Erik Wååg(s), Margaretha af Ugglas (m). Birgitta
Hambraeus (c). Lilly Hansson (s). Tage Adolfsson (m). Bengt Sjönell (c).
Lennart Pettersson (s). Karl Björzén (m). Rune Jonsson (s). Birgitta
Johansson (s) och Christer Eirefelt (fp).

GOTAB 64137 Stockholm 1979