NU 1979/80:20

Näringsutskottets betänkande
1979/80:20

med anledning av propositionen 1979/80:16 om riktlinjer för den
statliga exportfrämjande organisationen jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1979/80:16 (handelsdepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för den statliga exportfrämjande organisationen
som föredragande statsrådet har förordat,

2. bemyndiga regeringen att i huvudsaklig överensstämmelse med vad
föredragande statsrådet förordat sluta nytt avtal med Sveriges allmänna
exportförening om Sveriges exportråd,

3. antaga förslag till lag om ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt
för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m.

Med anledning av propositionen har väckts tre motioner, som redovisas i
det följande (s. 2).

Utrikesutskottet har avgivit yttrande (UU 1979/80:1 y) i ärendet (bilaga,
s. 11).

Propositionen

Statlig exportfrämjande verksamhet har bedrivits under en lång tid.
Svenska beskickningar och konsulat har som en huvuduppgift att främja den
svenska exporten. Utrikesrepresentationens exportfrämjande verksamhet
leds av utrikesdepartementet. Sveriges exportråd bildades år 1972 av staten
och näringslivet genom Sveriges allmänna exportförening för att planera,
samordna och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Exportrådet
leder verksamheten vid handelssekreterarkontoren. Inom regeringskansliet
handlägger handelsdepartementet frågor som rör handelssekreterarna och
Exportrådet.

I propositionen föreslås att riktlinjerna för denna verksamhet ändras.
Förslagen får ses mot bakgrund av strävandena att göra den statliga
exportfrämjande fältorganisationen mer marknadsanpassad och enhetlig.

Förslagen innebär att nuvarande organisation, dvs. handelssekreterarkontor
jämsides med beskickning/konsulat, bibehålls i mer betydande länder
med marknadsekonomi. I länder där efterfrågan på statliga exportfrämjande
tjänster är mer begränsad behålls också nuvarande organisation, dvs.
beskickning/konsulat. När det gäller för Sverige kommersiellt mer betydande
statshandels- och utvecklingsländer föreslås att handelsavdelning i

1 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 20

NU 1979/80:20

normalfallet inrättas inom beskickning. Såväl handelssekreterarkontor som
handelsavdelningar föreslås i framtiden få beteckningen handelskontor.

Exportrådets nuvarande direktivrätt gentemot handelssekreterarna avses
bestå. Enligt lagförslaget (s. 3 i propositionen) får Exportrådet därutöver viss
funktionell direktivrätt gentemot beskickningar och konsulat. Detta innebär
att Exportrådet inom ramen för givna allmänna instruktioner skall lämna
anvisningar för exportfrämjande verksamhet på i stort samma sätt som nu
sker för handelssekreterarna. Den administrativa ledningen av utrikesrepresentationens
exportfrämjande verksamhet ligger kvar hos utrikesdepartementet.
Exportrådets utökade roll kräver att avtalet mellan dess huvudmän
staten och Exportföreningen revideras. Regeringen föreslås få bemyndigande
att sluta sådant avtal.

Förslagen avses gälla från den 1 januari 1980.

Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1979/80:86 av Anders Högmark (m). vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen angående
finansieringen och prissättningen av Exportrådets service till de mindre
företagen,

1979/80:87 av Johan Olsson (c), vari hemställs att riksdagen uttalar

1. att Exportrådet i sin verksamhet i ökad omfattning söker samarbete
med näringslivets branschorganisationer.

2. att en styrelseplats samt suppleant i Sveriges exportråd skall representera
de mindre och medelstora företagen och utses efter samråd med de
näringslivsorganisationer som företräder småföretagen och exportinriktade
branschförbund,

1979/80:88 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. avslår förslaget i propositionen 1979/80:16 om viss funktionell direktivrätt
för Sveriges exportråd gentemot beskickningar och konsulat,

2. hos regeringen hemställer om en utredning som skall se över statens
exportfrämjande verksamhet i hela dess vidd.

Motivering

Regeringens förslag att Sveriges exportråd skall få en funktionell
direktivrätt gentemot beskickningar och konsulat avvisas i motionen
1979/80:88. Motionärerna anser att detta förslag innebär att samverkan
mellan statsapparaten och det enskilda kapitalet ytterligare kommer att
förstärkas och att storfinansens makt kommer att öka. Förslaget innebär att

NU 1979/80:20

den exportfrämjande organisationen får två huvudmän, och detta kan
knappast medföra att verksamheten på fältet får en effektivare ledning, säger
motionärerna. Dessa menar vidare att förslagen i propositionen är alltför
begränsade, då de inte bygger på en översyn av all den exportfrämjande
verksamhet som staten bedriver.

I motionen 1979/80:87 förordas olika åtgärder för att understödja främst
de mindre och medelstora företagens ansträngningar att öka sin export.
Motionären framhåller att det hittills är de stora företagen som dominerar
den svenska exporten och att det därför är ytterst angeläget att de mindre och
medelstora företagen kan öka sin export. Han erinrar om de insatser som
näringslivets branschorganisationer gör för att öka exporten, bl. a. genom sin
informations- och utbildningsverksamhet. I många fall kan det vara mest
effektivt att i första hand stimulera och underlätta en exportsatsning genom
en branschorganisation, säger motionären. Exportrådet bör därför i ökad
utsträckning ta kontakt med näringslivets branschorganisationer. Ytterligare
en möjlighet att främja den mindre industrins exportansträngningar skulle
enligt motionären vara att denna företagskategori tillförsäkrades representation
i Exportrådets styrelse.

Även i motionen 1979/80:86 diskuteras olika möjligheter att öka de mindre
företagens export. Motionären menar att det finns en stor outnyttjad
exportpotential i dessa företag och att det är önskvärt att denna utvecklas
betydligt. Han anser att det är angeläget att statens bidrag till den del av
Exportrådets verksamhet som är inriktad främst på att ge service till den
mindre industrin blir så stort att Exportrådets tjänster framstår som
prismässigt attraktiva för dessa företag. Vidare anför han att en snar justering
uppåt av abonnemangsavgifterna för exportservice till de mindre företagen
skulle allvarligt försvåra exportsatsningar i dessa företag. Detta skulle
knappast ligga i linje med övriga ansträngningar för att utveckla de mindre
företagen och den svenska exporten.

Utskottet

Den statliga exportfrämjande verksamheten har kraftigt förstärkts och
byggts ut under 1970-talet. Sveriges exportråd, som är det centrala organet
för att främja svensk export, inrättades år 1972 genom avtal mellan staten och
Sveriges allmänna exportförening. Exportrådet, som sorterar under handelsdepartementet,
har till uppgift att planera, samordna och genomföra
exportfrämjande åtgärder. Det ansvarar för den kommersiella verksamheten
inom den specialiserade fältorganisationens 28 handelssekreterarkontor.
Under de senaste åren har vidare särskilda handelsavdelningar inrättats vid
ambassader i vissa statshandels- och utvecklingsländer som är kommersiellt
betydelsefulla för Sverige. Ledningsansvaret fcr handelsavdelningarna åvilar
utrikesdepartementet.

NU 1979/80:20

Sådana åtgärder som tar sikte på att underlätta företagens - främst då de
mindre och medelstora företagens - egna ansträngningar att öka sin export
har under det senaste året fått ett kraftigt ökat stöd. Riksdagen beslöt våren
1979 (prop. 1978/79:123, NU 1978/79:59) att väsentligt höja det statliga
bidraget till de regionala utvecklingsfonderna. Dessa fonder, som har en
bred kontaktyta gentemot länens näringsliv, fungerar i dag som replipunkter
på länsnivå för Exportrådet och bedriver viss exportfrämjande verksamhet.
Vid samma tillfälle beslöt riksdagen att anslå 47 milj. kr. för budgetåret
1979/80 till ökade statliga satsningar på export av större projekt inom ramen
för ett program ”Svensk projektexport”. Staten underlättar även företagens
export genom det exportkreditstöd som lämnas från AB Svensk Exportkredit
och av exportkreditnämnden.

De riktlinjer för den statliga exportfrämjande organisationen som läggs
fram i propositionen syftar till att fältorganisationen skall få en mer samlad
ledning och göras mer marknadsanpassad och enhetlig i fråga om organisation
och arbetsmetoder. Härigenom skall fältorganisationen få en större
slagkraft och bättre kunna utnyttja tillgängliga resurser.

Tyngdpunkten i regeringens förslag ligger sålunda på en förändring av den
statliga exportfrämjande organisationen i utlandet och dess ledning. Andra
frågor som berörs är principerna för statens anslag till Exportrådet och för
avgifter för viss exportservice samt handelssekreterarnas och kommersiella
handläggares anställningsförhållanden.

Utskottet behandlar i det följande först förslagen rörande den exportfrämjande
verksamhetens organisation och ledning.

I mer betydande länder med marknadsekonomi finns f. n. handelssekreterarkontor
jämsides med beskickning/konsulat. I propositionen föreslås att
denna organisation bibehålls. I länder där efterfrågan på statliga exportfrämjande
tjänster är mer begränsad behålls också den nuvarande organisationen,
dvs. beskickning/konsulat. I för Sverige kommersiellt mer betydande
statshandels- och utvecklingsländer skall handelsavdelning i normalfallet
inrättas inom beskickning. Såväl handelssekreterarkontor som handelsavdelningar
föreslås i framtiden få beteckningen handelskontor.

Exportrådets nuvarande direktivrätt gentemot handelssekreterarna avses
bestå. I propositionen föreslås emellertid att ledningen även för den
exportfrämjande verksamheten vid beskickningar och konsulat i viss
utsträckning skall kunna anförtros Exportrådet, som därmed skulle tilldelas
en funktionell direktivrätt gentemot utlandsmyndigheterna av samma slag
som den rådet nu har i fråga om handelssekreterarkontoren.

Som framgår av propositionen innebär denna delegering att Exportrådet
får rätt till viss myndighetsutövning. Eftersom Exportrådet inte är en statlig
myndighet måste delegeringen ske genom lag. I propositionen föreslås i detta
syfte en ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd
beträffande handelssekreterare m. m. Vidare föreslås att regeringen skall
bemyndigas träffa avtal om Exportrådets nya uppgift med Exportrådets

NU 1979/80:20

andre huvudman, Sveriges allmänna exportförening, i huvudsaklig överensstämmelse
med ett avtalsförslag som är fogat till propositionen.

Den närmare utformningen av Exportrådets direktivrätt skall övervägas
av regeringen i samråd med Exportrådet. Även UD-utredningen (UD
1978:02) skall beakta denna fråga.

Förslaget att Exportrådet skall få en funktionell direktivrätt gentemot
utrikesrepresentationen avvisas i motionen 1978/79:88. Motionärerna menar
att en sådan rätt innebär att samverkan mellan statsapparaten och det
enskilda kapitalet ytterligare förstärks. De ifrågasätter om förändringen
kommer att medföra några effektivitetsvinster.

Utrikesutskottet, som har yttrat sig till näringsutskottet instämmer i
föredragandens uttalande i propositionen att den föreslagna delegeringen,
som formellt endast berör utlandsmyndigheter i länder där det inte finns
handelssekreterarkontor, bör kunna göra fältorganisationen mer enhetlig i
fråga om organisation och arbetsmetodik. Det är, anför utrikesutskottet, inte
fråga om att ge utlandsmyndigheterna två huvudmän för den exportfrämjande
verksamheten. Förslagen avser i stället att ge Exportrådet möjlighet
att inom ramen för av regeringen fastställda riktlinjer självt ge anvisningar
för den löpande exportfrämjande verksamheten till alla delar av fältorganisationen
utomlands. Avsikten är däremot inte att i annat avseende ge någon
myndighetsställning åt Exportrådet i förhållande till beskickningar och
konsulat.

Utrikesutskottet tillstyrker avtals- och lagförslagen i propositionen och
avstyrker motionen 1979/80:88. Härvid uttalar utrikesutskottet att det anser
att ingen inskränkning bör ske i det ansvar utlandsmyndighetens chef har för
myndighetens hela arbete eller för utnyttjandet av myndighetens resurser.
Utrikesutskottet säger sig också fästa vikt vid att Exportrådets direktivrätt
skall avse endast den löpande exportfrämjande verksamheten och inte andra
handelsfrämjande åtgärder. En rad uppgifter av övergripande karaktär skall
även fortsättningsvis beredas av utrikes- och handelsdepartementen, framhåller
utrikesutskottet, och det framgår av propositionen att regeringen avser
att besluta om formerna för den närmare samverkan mellan dessa
departement som kan bli erforderlig för att underlätta verksamheten på
fältet. Enligt utrikesutskottets mening bör huvudansvaret för planering och
genomförande av den handelsfrämjande verksamheten och för dess inordning
i Sveriges handelspolitik åvila utrikesdepartementet och handelsdepartementet
gemensamt.

Näringsutskottet ansluter sig till utrikesutskottets bedömning när det
gäller utformningen och omfattningen av Exportrådets direktivrätt. Näringsutskottet
tillstyrker alltså regeringens förslag och avstyrker det här berörda
yrkandet i motionen 1979/80:88.

Den i propositionen föreslagna ändringen av statens bidrag till Exportrådets
finansiering berör den exportservice som lämnas till mindre företag. I det

NU 1979/80:20

nuvarande avtalet mellan staten och Sveriges allmänna exportförening
stadgas att staten skall bidra till Exportrådets nettokostnader för exportservice
till ”den mindre industrin”. I propositionen påpekas att det har förelegat
svårigheter att beräkna detta belopp. Den ändring i avtalet som nu föreslås
innebär att man skall beräkna skillnaden mellan Exportrådets kostnader för
exportservice till och abonnemangsintäkterna från småexportörer. Denna
företagskategori skall i fortsättningen benämnas ”företag med export av
mindre omfattning” och sålunda inkludera även tjänsteexportörer. Den
angivna beräkningen skall göras i samband med den sedvanliga budgetbehandlingen
för det nästkommande budgetåret. Staten kan därvid på förhand
ange sitt bidragsbelopp. Om den beräknade skillnaden blir större än det
belopp som staten är villig att bidra med skall staten i samråd med
Exportföreningen låta justera abonnemangsavgiften för denna företagskategori
och/eller diskutera kostnaderna och ambitionsnivån för Exportrådets
service för det aktuella budgetåret så att statsbidraget beräknas täcka rådets
merkostnader för service till småexportörerna. Någon avräkning i efterhand
förutsätts inte ske om det visar sig föreligga en skillnad mellan beräknat och
verkligt utfall.

Detta förslag kommenteras i motionen 1979/80:86. Motionären anser att
det är angeläget att den stora grupp av mindre företag som har en stor
outnyttjad exportpotential stimuleras att i ökad utsträckning utnyttja
Exportrådets tjänster. Han betonar vikten av att det statliga bidraget blir av
den omfattningen att Exportrådets tjänster framstår som prismässigt
attraktiva för mindre företag som avser att gå ut på exportmarknaden.
Vidare påpekas att en höjning av abonnemangsavgifterna skulle försvåra de
mindre företagens exportsatsningar och att den därför inte skulle ligga i linje
med ansträngningarna för att utveckla dessa företag och den svenska
exporten. Motionären vill att riksdagen skall göra ett uttalande i enlighet
med vad han anför om finansieringen och prissättningen av Exportrådets
service till de mindre företagen.

Regeringens förslag syftar till att det stöd som ges till bl. a. de mindre
företagens export skall effektiviseras och byggas ut. Exportrådet kommer
enligt avtalsförsiaget att kunna lämna tjänster till annan än abonnent då
syftet är att uppmuntra exportfrämjande verksamhet eller att knyta nya
abonnenter till rådet. Handelssekreterarna kan i dag lämna viss service utan
ersättning vid förfrågningar av mindre omfattning. Av Exportrådets
anslagsframställning för kommande budgetår framgår att efterfrågan från
mindre företag på icke avgiftsbelagda tjänster från Exportrådet har ökat
mycket kraftigt. Antalet abonnenter uppgår f. n. till 3 152, varav 2 306 tillhör
kategorin mindre företag.

För varuexporterande företag beräknas avgiften till Exportrådet på
exportens storlek. Den lägsta avgiften. 500 kr., erläggs för ett exportvärde
upp till 165 000 kr. Avgiften stiger till 2 000 kr. vid en export av 6,7 milj. kr.
Häröver beräknas avgiften till 0,3 promille av exportvärdet jämte en fast

NU 1979/80:20

summa. Under de senaste åren har avgifterna höjts varje år. Utskottet räknar
med att Exportrådet då det skall lägga fast nya avgifter för service och nya
abonnemangsavgifter uppmärksammar följderna härav för företagens
exportansträngningar. Dessutom vill utskottet peka på att riksdagen vid
behandlingen av regeringens förslag till anslag till Exportrådet har möjlighet
att avväga det statliga bidraget med hänsyn till önskad ambitionsnivå för
rådets exportservice. Något särskilt uttalande från riksdagen enligt hemställan
i motionen 1979/80:86 är enligt utskottets mening inte motiverat.

Förslagen i propositionen berör även vissa personalfrågor, främst handelssekreterarnas
ställning.

Som handelssekreterare rekryteras vanligen tjänstemän i eller nära
företagsledningen i svenska företag med exportinriktning. Enligt hittillsvarande
praxis har de i regel förordnats för tre-fyra år. För att flexibilitet och
förnyelse i organisationen skall säkerställas har det varit en princip att
förordnandet inte förlängs för en ny period.

Dessa principer för rekrytering av handelssekreterare bör enligt propositionen
gälla även fortsättningsvis. Förordnandetiden för handelssekreterarna
skall dock göras mer flexibel och kunna variera mellan tre och fem år
beroende bl. a. på vilken typ av marknad förordnandet gäller. Samma regler
skall också gälla i de fall då rekryteringen av chef och handläggande personal
till ett handelskontor inom beskickning eller av enstaka kommersiella
handläggare sker utanför utrikesförvaltningen. Marknadens särart bör enligt
propositionen vara styrande vid rekrytering av chefer för handelskontor vid
ambassad. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det är väsentligt
att den exportfrämjande organisationen är flexibel och kan anpassas till olika
marknadsförhållanden. En förutsättning härför är möjligheten att anställa
personal på tidsbegränsade förordnanden. Utskottet tillstyrker därför de
riktlinjer för personalpolitiken som lämnas i propositionen.

Exportrådets verksamhet inom Sverige tas upp i motionen 1979/80:87.
Motionären anser att exportrådet i ökad omfattning bör söka samarbete med
näringslivets branschorganisationer. Han önskar att riksdagen skall göra ett
uttalande av denna innebörd.

I den plan för sin verksamhet som Exportrådet lägger fram i anslagsframställningen
för budgetåret 1980/81 framgår att rådet under de två senaste åren
har aktiverat samarbetet med utvecklingsfonder, handelskamrar och expon i
landet. För att tillgodose efterfrågan på exportfrämjande tjänster avser rådet
att under budgetåret 1979/80 inrätta en särskild enhet. Denna skall ansvara
för samordning av exportfrämjande tjänster mellan Exportrådet och
regionala organ samt för samordning och utveckling av exportfrämjande
tjänster för mindre industriföretag. Enheten skall vidare arbeta för att öka
den uppsökande verksamheten och företagsanalyser. Kostnaden för enheten
beräknas till ca 2 milj. kr.

Det är, som motionären framhåller, viktigt att alla möjligheter att öka de

NU 1979/80:20

mindre företagens export tas till vara. Utskottet utgår från att Exportrådet i
sin verksamhet kommer att nära samarbeta med olika organisationer på
fältet. Näringslivets branschorganisationer kommer därvid naturligen att
spela en viktig roll. Utskottet anser inte att något särskilt uttalande härom
från riksdagens sida är motiverat.

Då Exportrådet som en uppgift har att försöka öka exporten från mindre
företag är det enligt motionen 1979/80:87 rimligt att denna företagskategori
finns representerad i Exportrådets styrelse. Motionären föreslår att riksdagen
skall uttala att en styrelseledamot jämte suppleant i Exportrådet skall
representera de mindre och medelstora företagen och utses efter samråd med
de näringslivsorganisationer som företräder småföretagen och med exportinriktade
branschförbund.

Exportrådets styrelse skall enligt förslaget till avtal mellan staten och
Exportföreningen bestå av åtta ledamöter och lika många suppleanter.
Hälften skall utses av regeringen och hälften av Exportföreningen. Styrelsen
utser inom sig ordförande och vice ordförande. Enligt vad utskottet inhämtat
har huvudmännen för rådet hittills inte funnit anledning att införa
bestämmelser om att det ankommer på viss organisation eller företagskategori
att utse en eller flera ledamöter. Motionärens förslag innebär alltså ett
avsteg från den praxis som hittills har tillämpats. Utskottet finner det
naturligt att parterna vid val av styrelseledamöter noga beaktar betydelsen av
att tillräcklig sakkunskap rörande de mindre företagen finns företrädd i
Exportrådets styrelse. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av
motionsyrkandet finner utskottet dock inte motiverad.

I motionen 1979/80:88 kritiseras förslagen i propositionen såsom alltför
begränsade. Motionärerna efterlyser en samlad översyn av den exportfrämjande
verksamheten och klarare målsättningar för statens insatser på detta
område. De begär att en utredning skall tillsättas med uppgift att se över
statens exportfrämjande verksamhet i hela dess vidd.

Utskottet vill först erinra om att den utredning, vars arbete ligger till grund
för förslagen i propositionen, hade i uppdrag att studera fältorganisationen
samt hemmaorganisationens ledning och dess samordning av fältorganisationen.
Avsikten med utredningsarbetet var inte att diskutera lämpligheten
av olika exportfrämjande åtgärder. De förslag till riktlinjer för exportfrämjandeverksamheten
som regeringen nu har lagt fram syftar främst till att
effektivisera fältorganisationen.

En viktig del av Exportrådets verksamhet är information och utbildning
om de förhållanden som gäller vid export. Inte minst riktar sig denna
verksamhet till främst de mindre företagen. Avsikten är att uppmuntra och
underlätta dessa företags exportansträngningar. En omfattande aktivitet i
detta syfte förekommer regionalt i regi av, förutom Exportrådet, utvecklingsfonderna
i länen samt handelskamrar, olika branschorganisationer och
vissa expon. Statens industriverk och utvecklingsfonderna bedriver en aktiv
exportfrämjande verksamhet som finansieras med allmänna medel. Härvid

NU 1979/80:20

förekommer ett nära samarbete med Exportrådet. Ett problem är dock de
olika principer för debitering av exportfrämjande tjänster som fonderna
respektive Exportrådet har. Utvecklingsfondernas verksamheter håller f. n.
på att byggas upp. Utskottet finner det inte lämpligt att nu förorda att den
totala statliga exportfrämjandeverksamheten skall ses över och avstyrker
därför det nämnda motionsyrkandet. I detta sammanhang vill utskottet
understryka att de exportfrämjande åtgärder som vidtas inom landet med
stöd av statliga medel så långt möjligt bör samordnas. Det torde vara
ändamålsenligt att Exportrådet, som har ansvaret för och en ingående
erfarenhet av exportfrämjandearbete på fältet, får ett samordnande ansvar
för utbudet av exportfrämjande tjänster.

Utskottet hemställer

1. beträffande funktionell direktivrätt för Sveriges Exportråd

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:16 momentet
1 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1979/80:88
yrkandet 1 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

2. beträffande finansiering och prissättning av exportservice till de
mindre företagen

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:16 momentet
1 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1979/80:86
godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

3. beträffande förslagen i propositionen i övrigt

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:16 i övrigt

a) godkänner i propositionen angivna riktlinjer för den statliga
exportfrämjande organisationen i den mån de inte omfattas av
utskottets hemställan under 1 och 2,

b) bemyndigar regeringen att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som förordats i propositionen sluta nytt avtal med
Sveriges allmänna exportförening om Sveriges exportråd.

c) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges
exportråd beträffande handelssekreterare m. m..

4. beträffande Exportrådets samarbete med näringslivets branschorganisationer att

riksdagen avslår motionen 1979/80:87 yrkandet 1.

5. beträffande sammansättningen av Exportrådets styrelse
att riksdagen avslår motionen 1979/80:87 yrkandet 2,

6. beträffande utredning om statens exportfrämjande verksamhet
att riksdagen avslår motionen 1979/80:88 yrkandet 2.

Stockholm den 6 december 1979

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1979/80:20

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Hugo Bengtsson (s),
Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af Ugglas (m), Birgitta
Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), Bengt Sjönell (c), Lennart Pettersson (s),
Carl Tham (fp), Karl Björzén (m). Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s)
och Lennart Blom (m).

NU 1979/80:20

Utrikesutskottets yttrande
1979/80:1 y

med anledning av proposition om riktlinjer för den statliga exportfrämjande
organisationen

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 13 november 1979 beslutat bereda utrikesutskottet
tillfälle avge yttrande över propositionen 1979/80:16 om riktlinjer för den
statliga exportfrämjande organisationen samt över yrkandet 1 i den i
anslutning därtill väckta motionen 1979/80:88.

Propositionen

Den organisation för exportfrämjande som etablerades år 1972 har nu varit
verksam ett antal år. Under dessa har organisationen ute i världen byggts ut
såväl inom ambassader som i form av handelssekreterarkontor. Vidare har
staten initierat ett antal aktiviteter som nära berör exportfrämjandet samt
tillskapat nya organ på regional nivå i Sverige. Det har därför inom utrikesoch
handelsdepartementen ansetts lämpligt att inom ramen för en utredning
göra en översyn av fältorganisationen för exportfrämjandet liksom av
hemmaorganisationen i den del av verksamheten som avser ledning och
samordning av fältorganisationen, heter det i propositionen. En närmare
beskrivning av nuvarande förhållanden och utredningens överväganden ges i
betänkandet (Ds H 1979:1) Exportfrämjandets organisation - en översyn.

I propositionen föreslås att nuvarande organisation bibehålls i mer
betydande länder med marknadsekonomi, dvs. handelssekreterarkontor
jämsides med beskickning/konsulat. I länder där efterfrågan på statliga
exportfrämjande tjänster är mer begränsad behålls också nuvarande
organisation, dvs. beskickning/konsulat. I för Sverige kommersiellt mer
betydande statshandels- och utvecklingsländer föreslås att handelsavdelning
i normalfallet inrättas inom beskickning. Såväl handelssekreterarkontor som
handelsavdelningar föreslås i framtiden få beteckningen handelskontor.

Den operativa ledningen för fältorganisationen utövas i dag av utrikesdepartementet
vad avser utrikesrepresentationen och av Sveriges exportråd
(SE) vad avser handelssekreterarna.

Exportrådets nuvarande direktivrätt gentemot handelssekreterarna avses
bestå. I propositionen föreslås emellertid att även ledningen för den
exportfrämjande verksamheten vid beskickningar och konsulat i viss
utsträckning bör kunna anförtros Exportrådet, som därmed skulle tilldelas
en funktionell direktivrätt gentemot utlandsmyndigheterna på samma sätt
som rådet nu har i fråga om handelssekreterarkontoren.

Den närmare utformningen av SE:s funktionella direktivrätt är enligt

NU 1979/80:20 (UU 1979/80:1 y)

föredragandens mening en fråga för regeringen i samråd med SE. Den bör
även beaktas i UD-utredningens arbete. De riktlinjer som den inom utrikesoch
handelsdepartementen företagna utredningen dragit upp bör därvid vara
vägledande, heter det i propositionen.

De uppgifter som föreslås bli delegerade till SE innebär i viss utsträckning
myndighetsutövning. Överlämnandet av uppgifterna måste därför ske
genom lag. En ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges
exportråd beträffande handelssekreterare m. m. bör därför vidtagas. Den
föreslagna ändringen i lagen medför behov av följdändringar i förordningen
med samma benämning samt i instruktionen för utrikesrepresentationen.
Det ankommer på regeringen att fatta beslut i dessa frågor. Författningsändringarna
liksom aktuella instruktionsändringar bör träda i kraft den 1 januari
1980.

En förutsättning för att SE skall kunna tilldelas ytterligare uppgifter är att
överenskommelse träffas härom med den andre huvudmannen för SE,
Sveriges Allmänna Exportförening. Vid förhandlingar mellan staten och
SAE har enighet nåtts om ett förslag till nytt avtal från och med den 1 januari
1980. Avtalsförslaget har fogats som bilaga 3 till propositionen.

Exportrådets direktivrätt skall emellertid inte omfatta de handelsfrämjande
uppgifter som ligger utanför den exportfrämjande verksamheten. Det
framhålls också i propositionen att en rad uppgifter gentemot fältorganisationen
av mer övergripande karaktär även framgent skall beredas av utrikesoch
handelsdepartementen och att den administrativa ledningen av beskickningarnas
exportfrämjande verksamhet skall ligga kvar i UD.

Slutligen förutskickas i propositionen att regeringen skall besluta om
formerna för den närmare samverkan mellan utrikes- och handelsdepartementen,
som kan bli erforderlig i avsikt att underlätta ledningen av
fältverksamheten.

Motionen

I det till utskottet för yttrande överlämnade yrkandet 1 i motionen
1979/80:88 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen beslutar

1. att avslå förslaget i propositionen 1979/80:16 om viss funktionell
direktivrätt för Sveriges exportråd gentemot beskickningar och
konsulat.

Motionärerna anför som motivering härför dels att vpk är motståndare till
att storfinansens makt ytterligare stärks, dels att det är tvivelaktigt om
förslaget skulle medföra en mer effektiv ledning av verksamheten på fältet,
eftersom de som inom utlandsmyndigheterna arbetar med exportfrämjande
åtgärder genom förslaget skulle få två huvudmän.

NU 1979/80:20 (UU 1979/80:1 y)

Utskottet

Utskottet begränsar sitt yttrande till att omfatta frågan om Sveriges
exportråds direktivrätt gentemot utlandsmyndigheterna (huvudsakligen
avsnitt 2.3 i propositionen).

Fältorganisationen för den exportfrämjande verksamheten består i dag av
handelssekreterarkontor, som lyder under Sveriges exportråd, och av
beskickningar och konsulat, som leds av utrikes- och handelsdepartementen.
För att motverka den oklarhet och bristande effektivitet som denna tudelning
av det löpande exportfrämjande arbetet kan medföra, föreslås i propositionen
att till Exportrådet delegeras viss direktivrätt även gentemot beskickningar
och konsulat.

Som framgår av propositionen innebär denna delegering att Exportrådet
får rätt till viss myndighetsutövning. En liknande möjlighet har även andra
myndigheter. Eftersom Exportrådet inte är en statlig myndighet måste
delegeringen ske genom lag. I propositionen föreslås i detta syfte en ändring i
lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande
handelssekreterare m. m. Vidare föreslås i propositionen att regeringen skall
bemyndigas träffa avtal om Exportrådets nya uppgift med Exportrådets
andre huvudman. Sveriges Allmänna Exportförening, i huvudsaklig överensstämmelse
med ett till propositionen fogat avtalsförslag.

Den närmare utformningen av Exportrådets direktivrätt skall utredas av
regeringen i samråd med Exportrådet. Även den sittande UD-utredningen
skall beakta denna fråga.

I motionen 1979/80:88 hemställs att förslaget rörande delegering av
direktivrätt till Exportrådet avslås, bl. a. med motiveringen att effektivitetsvinsterna
är tvivelaktiga.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att den föreslagna delegeringen,
som formellt endast berör de utlandsmyndigheter som inte har
handelssekreterarkontor, bör kunna göra fältorganisationen mer enhetlig i
fråga om organisation och arbetsmetodik. Det är enligt utskottets mening
inte fråga om att ge utlandsmyndigheterna två huvudmän för den exportfrämjande
verksamheten. Förslagen avser i stället att ge Exportrådet, det
halvstatliga organ som har till uppgift att centralt svara för planering,
samordning och genomförande av åtgärder för att främja svensk export,
möjlighet att inom ramen för av regeringen fastställda riktlinjer självt ge
anvisningar för den löpande exportfrämjande verksamheten till alla delar av
fältorganisationen utomlands. Avsikten är inte att i annat avseende ge någon
myndighetsställning åt Exportrådet i förhållande till beskickningar och
konsulat.

Utskottet, som anser att någon inskränkning inte bör ske i det ansvar
utlandsmyndighetens chef har för myndighetens hela arbete eller för
utnyttjandet av myndighetens resurser, tillstyrker för sin del det i propositionen
framlagda förslaget till nytt avtal med Sveriges Allmänna Exportfö -

NU 1979/80:20 (UU 1979/80:1 y)

rening om Sveriges exportråd samt förslaget till ändring i lagen (1975:490)
om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet yrkandet 1 i motionen 88.
Samtidigt fäster utskottet vikt vid att Exportrådets direktivrätt endast skall
avse den löpande exportfrämjande verksamheten och inte andra handelsfrämjande
åtgärder. Vidare skall en rad uppgifter av övergripande karaktär
även fortsättningsvis beredas av utrikes- och handelsdepartementen.

Av propositionen framgår också att regeringen avser att besluta om
formerna för den närmare samverkan mellan utrikes- och handelsdepartementen
som kan bli erforderlig för att underlätta verksamheten på fältet.
Enligt utskottets mening bör huvudansvaret för planering och genomförande
av den handelsfrämjande verksamheten och för dess inordning i Sveriges
handelspolitik åvila utrikesdepartementet och handelsdepartementet gemensamt.

Stockholm den 29 november 1979

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Gertrud
Sigurdsen (s), Anders Ljunggren (c), Sture Palm (s), Olle Göransson (s),
Ingrid Sundberg (m), Mats Hellström (s), Per-Olof Strindberg (m), Jan
Bergqvist (s), Sture Korpås (c), Carl Lidbom (s), Björn Molin (fp), Axel
Andersson (s) och Paul Grabo (c).

GOTAB 64085 Stockholm 1979