LU 1979/80:34

Lagutskottets betänkande
1979/80:34

med anledning av propositionen 1979/80:132 om ändring i upphovsrätislagen
(1960:729), m. m.

Ärendet

I propositionen 1979/80:132 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta

1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,

2. lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild,

3. lag om medling i vissa upphovsrättstvister.

Över lagförslagen har lagrådets yttrande inhämtats.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad utskottet
anför på s. 7 och 8.

Konstitutionsutskottet har till lagutskottet inkommit med yttrande med
anledning av propositionen. Yttrandet har fogats till detta betänkande som
bilaga.

Lagförslagen

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1979180. 8 sami. Nr 34

LU 1979/80:34

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att 49 § skall ha nedan angivna lydelse,

dets att i lagen skall införas en ny paragraf. 15 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 a 8

Lärare och andra som på grund av
skriftligt avtal ingånget av en organisation
av upphovsmän har rätt att för
sin undervisning framställa exemplar
av verk genom reprografiskt förfarande
får för samma ändamål även
framställa exemplar av utgivna verk
av upphovsmän som ej företräds av
organisationen. Detta galler dock
endast om avtalet har ingåtts medan å
ena sidan staten, en kommun, en
landstingskommun eller den som
annars bedriver undervisningsverksamhet
i organiserade former och å
andra sidan en organisation som
företräder ett flertal svenska upphovsmän
pä området.

Mångfaldigande enligt första
stycket får ej ske, om upphovsmannen
hos någon av de avtalsslutande
parterna har meddelat förbud mot
det.

Framställning av exemplar enligt
första stycket får avse endast verk av
det slag som omfattas av avtalet med
organisationen. Även i övrigt gäder
de villkor i fråga om rätten tid mångfaldigande
som föreskrivs i avtalet.
Framställt exemplar får ej utnyttjas
annat än inom sådan undervisningsverksamhet
sorn avses i avtalet.

En upphovsman vars verk har

LU 1979/80:34

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mångfaldigats med stöd av första
stycket skall i fråga om ersättning
som lämnas enligt avtalet och i fråga
om förmåner från organisationen
som väsentligen bekostas genom
ersättningen vara likställd med organisationens
medlemmar. Upphovsmannen
har dock alltid oberoende av
detta rätt till ersättning som hänför sig
till mångfaldigandet, om han begär
det inom tre år efter utgången av det
år dä mångfaldigandet ägde rum. I
avtalet får med bindande verkan för
upphovsmannen föreskrivas att krav
på sådan ersättning får riktas endast
mot organisationen.

49 §>

Katalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari sammanställts ett stort antal
uppgifter, må ej utan framställarens samtycke eftergöras, förrän tio år
förflutit efter det år, då arbetet utgavs.

Vad i 9 §, 11 § första stycket, 14,
22 a-22 c, 24 och 24 a §§ sägs skall
äga motsvarande tillämpning beträffande
arbete som avses i denna
paragraf. Är sådant arbete eller del
därav föremål för upphovsrätt, må
den ock göras gällande.

Vad i 9 §, 11 § första stycket, 14,
15 a, 22 a-22 c, 24 och 24 a §§ sägs
skall äga motsvarande tillämpning
beträffande arbete som avses i denna
paragraf. Är sådant arbete eller del
därav föremål för upphovsrätt, må
den ock göras gällande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Den nya lagen skall tillämpas även på sådant verk och i 49 § avsett arbete
som tillkommit före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1978:488.

LU 1979/80:34

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:730) om rätt till fotografisk
bild att i lagen skall införas en ny paragraf, 7 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 a H

Vad i 15 a 8 lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk är stadgat skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om
rätten till fotografisk bild.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Den nya lagen skall tillämpas även på fotografisk bilcbsom framställts före
ikraftträdandet.

3 Förslag till

Lag om medling i vissa upphovsrättstvister

Härigenom föreskrivs följande.

t § Bestämmelserna i denna lag tillämpas när det uppstår tvist om ingående
av ett sådant avtal om reprografiskt mångfaldigande av verk i undervisningsverksamhet
som avses i 15 a S lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk. Bestämmelserna i lagen gäller även i fråga om tvister
om ingående av sådana avtal om reprografiskt mångfaldigande, på vilka
nämnda lagrum äger tillämpning till följd av hänvisningen i 49 § lagen om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk eller i 7 a S lagen (1960:730)
om rätt till fotografisk bild.

2 § Om en förhandling i fråga om avtal som avses i 1 § inte leder till något
resultat, kan vardera parten påkalla medling.

Medling kan även påkallas av den som kan vara part i avtal som avses i 1 §.
om en av honom framställd begäran om förhandlingar i fråga om ett sådant
avtal avvisas.

Medling påkallas genom framställning till regeringen.

3 § Medling skall påkallas inom två veckor från det att förhandlingarna
förklarats strandade av någon av parterna eller en begäran om förhandlingar
har avvisats. Om ett sådant besked lämnas skriftligen, räknas tiden från det
att mottagaren fick del av beskedet.

LU 1979/80:34

4 § Medling äger runi inför en förlikningsman. Denne utses av regeringen.

5 § Föreligger förslag till lösning från parterna, skall förlikningsförhandlingarna
grundas på dessa förslag.

Uppnås ej enighet mellan parterna vid förhandling inför förlikningsmannen
. kan han föreslå dem att låta tvisten avgöras av skiljemän. Han kan också
medverka vid utseende av skiljemän.

6 § Om ett slutligt medlingsförslag förkastas eller om förlikningsmannen
finner sig ej kunna framlägga något medlingsförslag till följd av bristande
medverkan från någon av parterna, skall förlikningsmannen, om parterna ej
är ense om att hänskjuta tvisten till avgörande av skiljemän, genast anmäla
förhållandet till regeringen.

7 § Har inom ett område, som förut är reglerat genom avtal, före
avtalstidens slut framställts begäran om förhandlingar om ett nytt avtal skall,
om parterna inte kommer överens om annat, gällande avtal anses tillämpligt
även efter avtalstidens utgång, dock längst till de tidpunkter som anges i
andra och tredje styckena.

Om medling påkallas, skall avtalet tillämpas längst till dess två veckor
förflutit från det att ett slutligt medlingsförslag eller förslag enligt 5 § andra
stycket förkastats eller förlikningsmannen enligt 6 § till regeringen anmält,
att han till följd av bristande medverkan från part ej kunnat framlägga något
medlingsförslag.

Om medling ej påkallas, skall avtalet tillämpas till dess den i 3 § angivna
tiden utgått.

8 § Den som är eller har varit förlikningsman får ej obehörigen röja eller
utnyttja vad han har fått kännedom om under sin verksamhet.

9 § Har parterna skriftligen överenskommit att medling inte skall äga rum,
skall bestämmelserna i denna lag ej tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Utskottet

Inledning

Den tekniska utvecklingen under senare år har öppnat nya möjligheter för
utnyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk, t. ex. genom användande av
fotokopiering, bandinspelning, mikrofilmning och videoteknik. Utvecklingen
har medfört behov av en anpassning av det upphovsrättsliga regelsystemet
till de nya förhållandena.

LU 1979/80:34

År 1970 tillsattes en samnordisk utredning med sakkunniga från Danmark,
Finland, Norge och Sverige för att göra en allmän översyn av den
upphovsrättsliga lagstiftningen. Kommittén avgav år 1974 ett delbetänkande
med förslag till lagreglering av bl. a. fotokopiering och bandinspelning inom
undervisningsverksamhet (NU 21/73). Kommitténs förslag ledde såvitt angår
frågan om fotokopiering inte till lagstiftning i något av de nordiska länderna.
Kommittén upplöstes år 1976. I stället tillsattes under åren 1976-1977 i de
nordiska länderna utom Island utredningar på upphovsrättens område med
uppgift att i nordiskt samarbete göra en allmän översyn av upphovsrätten. I
Sverige åvilar uppgiften upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02). Utredningen
lade i november 1978 fram delbetänkandet (SOU 1978:69) Upphovsrätt 1.
Fotokopiering inom undervisningsverksamhet. Betänkandet har legat till
grund för den aktuella propositionen.

På undervisningsväsendets område är det sedan länge vanligt att man
kopierar tryckt och annat material till bruk för undervisningen. Detta sker på
alla nivåer inom undervisningen. Kopieringen sker i det enskilda fallet
vanligen i en relativt liten upplaga men är sammantaget av mycket stor
omfattning. Undervisningsväsendets kopieringsbehov avser till mycket stor
del material som är skyddat enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk (URL). Den upphovsrättsliga ensamrätten
omfattar först och främst rätten att förfoga över verket genom att framställa
exemplar av detta, t. ex. genom tryck eller fotokopiering samt rätten att göra
verket tillgängligt för allmänheten (2 § URL). Enligt URL får alster dock i
vissa särskilt angivna fall kopieras för enskilt bruk utan medgivande av
upphovsmannen. Ett sådant fall är att endast enstaka exemplar framställs.
För kopiering härutöver fordras upphovsmannens tillstånd (11 § URL).
Upphovsrätten varar som huvudregel under upphovsmannens livstid och 50
år efter hans död (43 § URL).

Beträffande upphovsrätten till fotografier finns en liknande reglering i
lagen (1960:730) om rätten till fotografisk bild (FotoL). Skyddstiden för
fotografier är normalt endast 25 år från det år då bilden framställdes (15 §
FotoL).

Skolkopieringsavtalet

Det råder allmän enighet om att man inom undervisningsväsendet numera
behöver ha möjlighet att kopiera i en omfattning som går långt utöver vad
undantagsbestämmelserna om kopiering för enskilt bruk medger (prop.
s. 9). De därav följande svårigheterna har delvis lösts genom ett särskilt avtal
mellan staten och vissa organisationer på det upphovsrättsliga området, det
s. k. skolkopieringsavtalet. Det första skolkopieringsavtalet slöts år 1973.
Det nu gällande avtalet från år 1978 löper ut den 30 juni 1980. Avtalet har
tagits in som bilaga 1 till propositionen (s. 98-107).

Avtalet innebär i huvudsak att lärare vid bl. a. grundskolor, gymnasie -

LU 1979/80:34

skolor och lärarutbildningsanstalter har rätt att i viss omfattning fotokopiera
eller på annat sätt mångfaldiga litterära eller konstnärliga verk samt
fotografier. I ersättning härför betalar staten till företrädare för berörda
rättighetshavare ett visst belopp per sida. Ersättningen beräknas på grundval
av en viss förenklad redovisning av kopieringens omfattning. Antalet
kopiesidor som berättigar till ersättning har i avtalet beräknats till 110
miljoner. Den sammanlagda ersättningen, f. n. omkring 1,8 milj. kr.,
utbetalas till en av organisationerna upprättad förvaltningsorganisation,
kallad BONUS, som inom sig beslutar om hur medlen skall fördelas.

Det bör framhållas att de svenska organisationernas avtal endast binder
organisationernas egna medlemmar. Utländska upphovsmän blir i allmänhet
inte bundna, eftersom de vanligen står utanför organisationerna. Även en del
svenska upphovsmän står utanför organisationerna.

I ett antal specialfall har organisationerna ingått kopieringsavtal direkt
med vissa skolor. Inom övriga sektorer av undervisningsväsendet är
förhållandena ännu oreglerade. För högskoleområdet föreligger ett förslag
till avtal som utarbetats av de s. k. AUU-sakkunniga (U 1968:49).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram ett förslag om lagreglering av lärares och andras
rätt att för sin undervisning göra fotokopior av upphovsrättsligt skyddat
material. Liksom hittills förutsätts upphovsmännens organisationer sluta
kollektiva avtal beträffande rätten till sådan kopiering. En nyhet i
förhållande till nu gällande reglering är att en s. k. avtalslicensbestämmelse
införs i URL. Enligt denna bestämmelse kan kollektiva avtal om rätt till
fotokopiering i undervisningsverksamhet bli bindande även för upphovsmän
som inte är medlemmar i en avtalsslutande organisation. Sådana upphovsmän
blir i ersättningsfrågor och i fråga om förmåner från organisationen vilka
bekostas genom ersättningen likställda med organisationernas medlemmar.

Särskilda skyddsbestämmelser till förmån för upphovsmän som står
utanför en avtalsslutande organisation föreslås i två hänseenden. En sådan
upphovsman skall ha möjlighet att hos någon av de avtalsslutande parterna
meddela förbud mot att kopiering sker med stöd av avtalsbestämmelsen.
Vidare har han rätt till full ersättning för mångfaldigandet oavsett om annat
skulle ha gällt om avtalet tillämpats. En förutsättning härför är dock att han
framställer ersättningskravet inom tre år efter utgången av det år då
mångfaldigandet ägde rum. I avtalet får med bindande verkan för
upphovsmannen föreskrivas att krav på sådan ersättning får riktas endast
mot organisationen.

Avtalslicensbestämmelsen i URL föreslås bli tillämplig även på fotografiska
bilder m. m.

För att främja tillkomsten av kollektiva avtal om fotokopiering på

LU 1979/80:34

undervisningsområdet föreslås dessutom bestämmelser om medlingsförfarande
i tvister om ingående av sådana avtal. Dessa bestämmelser har intagits i
en ny lag om medling i vissa upphovsrättstvister.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1981.

Allmänna synpunkter

Den upphovsrättsliga lagstiftningen är, som utskottet inledningsvis
redovisat, f. n. föremål för översyn i samtliga nordiska länder utom Island.
Utredningsarbetet har föranletts bl. a. av den snabba tekniska utvecklingen
när det gäller möjligheterna att utnyttja upphovsrättsligt skyddade verk. Ett
önskemål har därvid varit att de olika kommittéerna skall komma fram till en
gemensam helhetssyn på hur de upphovsrättsliga frågorna skall lösas. Det
kan naturligtvis ifrågasättas om det mot bakgrund härav är lämpligt att, som
nu skett, för svensk del lägga fram ett förslag till lagstiftning om
fotokopiering i undervisningsverksamhet innan utredningsarbetet i de
nordiska länderna avslutats.

Som framgår av det tidigare anförda har emellertid undervisningsväsendet
behov av en relativt omfattande kopieringsrätt. Uppenbart är att detta behov
inte kan tillgodoses genom individuella avtal med upphovsmännen. Det är
enligt utskottets mening därför otillfredsställande att det kollektiva ersättningssystem
som byggts upp med stöd av skolkopieringsavtalet inte omfattar
hela undervisningsområdet och inte heller vissa kategorier av upphovsmän,
bl. a. flertalet utländska författare. Behovet att kopiera utländska verk är,
som framhålls i propositionen, betydande inom särskilt högskoleundervisningen,
där enligt uppgift mer än 2/3 av det kopierade materialet avser
utländsk litteratur. I likhet med departementschefen finner utskottet vidare
att frågan om fotokopiering inom undervisningsväsendet väl lämpar sig för
särskild behandling, bl. a. eftersom det på ett delområde - det allmänna
skolväsendet - redan finns ett fungerande avtalssystem. Erfarenheterna av
detta system kan lätt tillvaratas vid en reform avseende fotokopiering inom
undervisningsväsendet i dess helhet. Utskottet ser därför med tillfredsställelse
att ett förslag till lösning av hithörande problem nu lagts fram för
riksdagen. Det kan noteras att remissinstanserna praktiskt taget enhälligt
tillstyrkt att ett separat förslag till lagstiftning om fotokopiering i undervisningsverksamhet
läggs fram, liksom att propositionen inte föranlett något
motionsyrkande. Som framgår av slutprotokollet (prop. s. 157) har också de
ansvariga departementen i de övriga nordiska länderna förklarat sig inte ha
någon invändning mot lagförslagen.

När det gäller frågan hur en generell reglering rörande fotokopiering på
undervisningsområdet skall utformas är det naturligt att man tar till vara de
positiva erfarenheterna av skolkopieringsavtalet. En kollektiv lösning, som
endast binder avtalsparterna och medlemmar i partsorganisationerna, är
emellertid, såsom framhålls i propositionen, otillräcklig som utgångspunkt

LU 1979/80:34

för en reform på området. Uppenbart är att ett kollektivt avtal måste
kompletteras med någon form av lagstiftning som tillgodoser de upphovsrättsliga
intressena även hos sådana svenska och utländska upphovsmän som
står utanför de avtalsslutande organisationerna. Det torde vara ofrånkomligt
att en sådan lagstiftning kommer att inrymma vissa tvångsmoment. I
propositionen har valts en lösning som innebär att det kollektiva avtalssystemet
kompletteras med en bestämmelse (15 a § URL), som föreskriver att
vissa slag av avtal skall omfatta även upphovsmän som inte är medlemmar i
avtalsslutande organisation (s. k. avtalslicens). Enligt utskottets mening
medför förslaget väsentliga fördelar för både upphovsmän och nyttjare och
är klart att föredra framför ett system med tvångslicenser. Avgörande för om
ett avtalslicenssystem skall kunna fungera är dock självfallet att det går att få
till stånd avtal för hela undervisningsväsendet. I syfte att främja tillkomsten
av sådana avtal föreslås i propositionen ett särskilt medlingsförfarande. Med
hänsyn härtill och med beaktande av de goda erfarenheter som skolkopieringsavtalen
gett anser sig utskottet kunna utgå från att avtalslicenslösningen
kommer att fungera väl i praktiken.

Eftersom den föreslagna lösningen kommer att omfatta även utländska
upphovsmän är av särskilt intresse förslagets förenlighet med de internationella
konventionerna på området, framför allt Bernkonventionen. Denna
fråga ägnades också stor uppmärksamhet under lagrådsgranskningen. Med
den utformning som förslaget slutligt fått synes detta enligt utskottets mening
väl förenligt med de krav som de internationella konventionerna ställer.

Vid lagrådsgranskningen avstyrkte en av lagrådets ledamöter de remitterade
förslagen till ändringar i URL och FotoL med motivering att de skulle
innebära att riksdagen i strid mot 8 kap. 2 § regeringsformen (RF) överlåter
normgivningsmakt till enskilda rättssubjekt (prop. s. 143). Lagrådets övriga
ledamöter har i denna del kommit till slutsatsen att den föreslagna
regleringen i vad den hänvisar till avtal inte kan anses oförenlig vare sig med 8
kap. 2 § RF eller dess grunder eller med föreskrifterna i 2 kap. 19 § och 20 §
andra stycket 8 punkten RF (s. 137). Departementschefen ansluter sig i
propositionen till majoritetens uppfattning (s. 154).

Med hänsyn till frågans vikt har utskottet inhämtat konstitutionsutskottets
yttrande huruvida förslagen i propositionen är förenliga med regeringsformens
bestämmelser. I yttrandet anför konstitutionsutskottet (se bilaga) att
den i lagförslagen gjorda hänvisningen till avtal på upphovsrättens område
inte kan anses oförenlig med regeringsformens bestämmelser.

Sammanfattningsvis konstaterar lagutskottet sålunda att förslagen i
propositionen torde komma att på ett enkelt och praktiskt sätt tillgodose
undervisningsväsendets behov av kopieringsmöjligheter samtidigt som
förslagen uppfyller de krav som kan ställas på ett tillfredsställande skydd för
upphovsmännen. Förslagen är också väl förenliga med de internationella
konventionerna på upphovsrättens område. Med hänsyn till det anförda och
då konstitutionsutskottet inte funnit att den föreslagna regleringen är

LU 1979/80:34

oförenlig med regeringsformens bestämmelser tillstyrker utskottet förslagen
i propositionen. Utskottet vill tillägga att utskottet i likhet med departementschefen
utgår från att upphovsrättskommittéerna i alla de nordiska
länderna får anledning att gemensamt komma tillbaka till frågan om den nu
aktuella lagstiftningens utformning. Skulle det då visa sig att den nu
föreslagna ordningen inte fungerat på det sätt som förutsatts får självfallet
frågan övervägas på nytt.

Lagförslagen

Den närmare utformningen av lagförslagen föranleder inga särskilda
uttalanden från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen antar de i propositionen 1979/80:132 framlagda
lagförslagen.

Stockholm den 27 maj 1980

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

Närvarande: Lennart Andersson (s), Ivan Svanström (c)*, Elvy Nilsson (s),
Joakim Ollén (m)*, Arne Andersson i Gamleby (s), Martin Olsson (c),
Ingemar Konradsson (s), Olle Aulin (m), Owe Andréasson (s), Marianne
Karlsson (c), Bengt Silfverstrand (s), Margot Håkansson (fp), Margareta
Gard (m)*, Olle Grahn (fp) och Ingrid Segerström (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

LU 1979/80:34 Bilaga

Konstitutionsutskottets yttrande
1979/80:5 y

över proposition 1979/80:132 om ändring i upphovsrättslagen
(1960:729) m. m.

Till lagutskottet

Proposition 1979/80:132 om ändring i upphovsrättslagen (1960:729),
m. m. har hänvisats till lagutskottet. Ingen följdmotion har väckts. Vid
sammanträde den 17 april 1980 har lagutskottet beslutat inhämta konstitutionsutskottets
yttrande över propositionen såvitt rör frågan huruvida
förslagen i propositionen är förenliga med regeringsformens bestämmelser.

Lagförslagen i propositionen rör frågan om lärares och andras rätt att för
sin undervisning göra fotokopior av upphovsrättsligt skyddat material.
Möjligheten att fotokopiera också skyddade verk har stor betydelse inom
undervisningsväsendet. För det allmänna skolväsendets del har frågan fått en
praktiskt tillfredsställande lösning genom att staten ingått kollektivt avtal
med ett antal organisationer och sammanslutningar på upphovsrättens
område. Inom flertalet övriga sektorer av undervisningsväsendet är förhållandena
ännu oreglerade. Lagförslagen har till syfte att lösa frågan för
undervisningsområdet i dess helhet.

Undervisningsväsendets behov av en omfattande kopieringsrätt ifrågasätts
numera knappast av någon. Samtidigt är det, som utvecklas i propositionen,
uppenbart att detta behov inte kan tillgodoses genom individuella avtal med
upphovsmännen. Det måste därför tillgodoses på annat sätt. I propositionen
diskuteras olika möjligheter att lösa frågan.

En möjlighet som avvisas i propositionen är att införa särskilda undantagsbestämmelser
i den upphovsrättsliga lagstiftningen och förklara det fritt
för skolorna att utan ersättning kopiera skyddade verk. En sådan lösning
skulle bl. a. inte vara förenlig med de internationella konventionerna på
upphovsrättsområdet.

En annan möjlighet skulle enligt propositionen kunna vara att reglera
området genom en s. k. tvångslicens, dvs. en bestämmelse i lagstiftningen om
att skolorna inom vissa gränser skall ha rätt att kopiera skyddade verk utan
tillstånd men mot ersättning.

Den tredje möjligheten, som förordas i propositionen, är att lösa frågan
genom kollektiva avtal av den typ som redan finns inom det allmänna
skolväsendet samt vissa kompletterande lagbestämmelser. Genom lagbestämmelserna
skulle föreskrivas att vissa slags avtal skulle få rättsverkningar
även för upphovsmän som inte är medlemmar i avtalsslutande organisationer.
En sådan utsträckt verkan av ett ingånget upphovsrättsligt avtal - s. k.

LU 1979/80:34 Bilaga

avtalslicens - behövs enligt propositionen, eftersom frågan inte kan få en
fullständig lösning genom kollektiva avtal. Detta sammanhänger med att de
svenska organisationernas avtal endast binder organisationernas egna
medlemmar. Utländska upphovsmän står t. ex. i regel utanför organisationerna.

Förslagens bakgrund är således att den aktuella frågan inte kan lösas
enbart på frivillighetens väg. Vilken väg man än väljer blir det därför
nödvändigt med inslag av lagstiftning med viss tvångskaraktär. Enligt
propositionen rymmer också ett system med avtalslicens vissa tvångsmoment.
Systemet skiljer sig dock på ett avgörande sätt från tvångslicens. både
principiellt och praktiskt. När det gäller ett ersättningsavtal i anslutning till
tvångslicens är upphovsmännens förhandlingsposition synnerligen svag,
eftersom motparten redan genom lag har fått rätt till det utnyttjande som
förhandlingen gäller. Vid förhandlingarom ett kollektivt avtal som skall ligga
till grund för avtalslicens kan däremot upphovsmannasidan åberopa sin
ensamrätt. Förhandlingarna får härigenom samma karaktär som förhandlingar
om andra avtal på upphovsrättens område, t. ex. förlagsavtal.

Lagrådets yttrande har inhämtats innan propositionen har framlagts.

En av lagrådets ledamöter har avstyrkt de remitterade förslagen till
ändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk och lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild med motivering att de
skulle innebära att riksdagen i strid mot 8 kap. 2 § RF överlåter
normgivningsmakt till enskilda rättssubjekt. Lagrådets övriga ledamöter har
i denna del kommit till slutsatsen att den föreslagna regleringen i vad den
hänvisar till avtal inte kan anses oförenlig vare sig med 8 kap. 2 8 RF eller
dess grunder eller med föreskrifterna i 2 kap. 19 § och 20 § andra stycket 8
RF. Departementschefen ansluter sig i propositionen till majoritetens
uppfattning.

Enligt 8 kap. 2 § RF ankommer det på riksdagen att genom lag meddela
föreskrifter om bl. a. enskildas ekonomiska förhållanden inbördes. Utskottet
finner i likhet med vad departementschefen uttalar i propositionen att
enbart det förhållandet att en civilrättslig lagbestämmelse delvis får sitt
materiella innehåll genom en hänvisning till ett avtal eller annan rättskälla
som ej är av offentligrättslig natur inte medför att riksdagen har överlåtit
någon normgivningsbefogenhet i regeringsformens mening till ett annat
rättssubjekt. Som lagrådets majoritet har påpekat finns det flera exempel på
sådana hänvisningar, både från tiden före och från tiden efter det att den nya
regeringsformen började tillämpas. Utskottet vill emellertid understryka att
konstruktionen bör användas med stor försiktighet. Konstruktionen kan
enligt utskottets mening godtas i sådan fall där hänvisningen till den icke
offentligrättsliga rättskällan gör att den totala regleringen får ett innehåll som
bättre överensstämmer med de intentioner som uppbär regeringsformens
krav på lagform i det aktuella fallet. En jämförelse får därvid göras mot en
lagreglering utan sådan hänvisning. Hänvisningskonstruktionen bör enligt

LU 1979/80:34 Bilaga

utskottets mening vara utesluten när den inte kan förenas med de
skyddsintentioner som ligger bakom regeringsformens krav på lagform. Ett
sådant fall är det av departementschefen i propositionen angivna exemplet
med en hänvisning till ett avtal vilket i realiteten kommer till stånd i
huvudsakligt syfte att reglera förhållandet för andra än avtalsparterna.
Konstruktionen bör vidare inte begagnas om skyddsintentionerna tillgodoses
bättre utan hänvisning. Generella anvisningar för frågans lösning utöver det
sagda kan enligt utskottets mening inte uppställas. Uppkommande frågor på
hithörande område får prövas från fall till fall.

När det gäller den i propositionen föreslagna hänvisningen till avtal på
upphovsrättens område vill utskottet särskilt peka på följande omständigheter.

Genom 1976 års ändringar i regeringsformen i syfte att förstärka skyddet i
grundlag för de medborgerliga fri- och rättigheterna infördes bl. a. en
rättsligt bindande bestämmelse till skydd för upphovsmans rätt till sitt verk.
Bestämmelsen - 2 kap. 19 § RF - gavs den utformningen att den anger att
författare, konstnärer och fotografer äger rätt till sina verk enligt bestämmelser
som meddelas i lag. Om annat inte följer av särskilda föreskrifter i lag
gäller skyddet även för utlänningar här i landet (2 kap. 20 § andra stycket 8
RF). Det yttersta syftet med nu berörda bestämmelser är att förstärka
skyddet för den fria åsiktsbildningen i samhället.

Enligt vad som utvecklas i propositionen bör den föreslagna lösningen av
kopieringsfrågan på undervisningsväsendets område genom ett system med
kollektiva avtal i förening med avtalslicens ge ett bättre skydd för
upphovsmännens rättigheter än ett system med tvångslicens. Den i
propositionen förordade lösningen synes därför enligt utskottets mening vara
bättre förenlig med intentionerna bakom bestämmelsen i 2 kap. 19 § RF än
ett system med tvångslicens.

Propositionens förslag innebär inte att upphovsman som står utanför
ingånget kollektivt avtal skall vara ovillkorligt bunden av vad som föreskrivs i
sådant avtal. Enligt lagförslagen skall i stället gälla att upphovsman alltid har
möjlighet att meddela förbud mot att kopiering sker med stöd av
avtalslicensbestämmelsen. Vidare skall upphovsman alltid ha rätt att begära
individuell ersättning för sådan kopiering. Den föreslagna avtalslicensen är
således försedd med betydande inskränkningar till skydd för den enskilde.

I propositionen framhålls att man kan räkna med att införandet av tn
avtalslicensbestämmelse kommer att leda till överenskommelser mellan de
svenska organisationerna och motsvarande utländska organisationer på det
upphovsrättsliga området om överföring av ersättningar för fotokopiering.
På sikt finns det därför anledning att anta att det avtalsreglerade området blir
allt större och att som en följd därav avtalslicensens utsträckning minskar i
motsvarande mån.

Vid en helhetsbedömning av frågan mot bakgrund av propositionens

LU 1979/80:34 Bilaga

redovisning av sakförhållandena och vad utskottet anfört i det föregående
finner utskottet - i likhet med lagrådets majoritet och departementschefen -att den i lagförslagen gjorda hänvisningen till avtal på upphovsrättens
område inte kan anses oförenlig med regeringsformens bestämmelser.

Stockholm den 8 maj 1980

På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c). Hilding Johansson (s). Anders Björck (m).
Olle Svensson (s), Per Unckel (m), Sven-Erik Nordin (c), Wivi-Anne
Cederqvist (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m). Kurt Ove Johansson (s), Bengt
Kindbom (c), Daniel Tarschys (fp). Kerstin Nilsson (s), Sture Thun (s).
Lahja Exner (s) och Esse Petersson (fp).

Stockholm 1980