LU 1979/80:31

Lagutskottets betänkande
1979/80:31

med anledning av propositionen 1979/80:83 om konkurs och rätten
att idka näring jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1979/80: 83 har regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta ett i propositionen framlagt
förslag till lag om ändring i konkurslagen (1921:225).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad utskottet
anför på s. 13 och 14.

Med anledning av propositionen har väckts två motioner, nämligen 1979/
80: 1913 och 1979/80: 1914. Yrkandet 1 i motionen 1914 har av lagutskottet
överlämnats till näringsutskottet, som behandlar yrkandet betänkandet
NU 1979/80: 53. Övriga motionsyrkanden redovisas på s. 8-12.

Lagförslaget
Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1921: 225)
dels att 55, 185 b, 199 a och 212 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas nio nya paragrafer, 199 b-199 j §§, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Förvaltaren skall så snart ske kan
upprätta skriftlig berättelse om
boets tillstånd, så ock om orsakerna
till gäldenärens obestånd, såvitt
de kunnat utrönas. I berättelsen
skall upptagas en översikt över tillgångar
och gäld av olika slag ävensom
särskilt anmärkas, huruvida
förhållande har förekommit som
kan föranleda återvinning till konkursboet
och huruvida skälig anledning
förefinnes till antagande, att
gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbrott.
Förefinnes anledning

1 Senaste lydelse 1979: 340.

I Riksdagen 1979180. 8 sami. Nr 31

Föreslagen lydelse
§'

LU 1979/80:31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

till antagande, som nyss sagts, skall
grunden därför angivas. Om gäldenären
är eller under det senaste
året före konkursansökningen varit
bokföringsskyldig, varde i berättelsen
tillika anmärkt, vilket bokföringssystem
han har tillämpat och
hur bokföringsskyldigheten har
fullgjorts; och skall i sådant fall vid
berättelsen fogas den av gäldenären
senast uppgjorda balansräkningen.
Finns det skälig anledning till antagande
att gäldenären eller, om denne
är en juridisk person, någon sådan
företrädare som avses i 199 b §
har förfarit på ett sådant sätt att
näringsförbud enligt samma paragraf
kan meddelas, skall även det
angivas jämte grunden för antagandet.

Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara därvid
fogad, skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdomaren och
tillsynsmydigheten samt varje borgenär, som det begär.

Om förvaltaren finner att gäldenären
kan misstänkas för gäldenärsbrott,
skall han omedelbart underrätta
allmän åklagare därom och
därvid angiva grunden för misstanken.
Detsamma gäller om gäldenären
har drivit näringsverksamhet
och det under konkursförvaltningen
kommer fram att gäldenären kan
misstänkas för annat brott av ej
ringa beskaffenhet, som har samband
med verksamheten. Kan det
misstänkas att gäldenären eller,
om denne är en juridisk person, någon
sådan företrädare som avses i
199 b § har förfarit på ett sådant
sätt att näringsförbud enligt samma
paragraf kan meddelas, skall
förvaltaren omedelbart underrätta
åklagaren om detta och ange grunden
för misstanken.

185 b §2

I fråga om förvaltarens allmänna åligganden äga 51,51 a och 52 §§, 53 §
första stycket, 57 §, 58 § första och andra styckena samt 60 § andra

2 Senaste lydelse 1979:340.

LU 1979/80:31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

stycket motsvarande tillämpning. Vidare äger 54 § motsvarande tillämpning.

Förvaltaren skall lämna konkursdomaren
och tillsynsmyndigheten
skriftlig uppgift om orsakerna till
gäldenärens obestånd, såvitt de
kunnat utrönas. Samtidigt skall anmärkas,
om det har förekommit förhållande
som kan föranleda återvinning
till konkursboet och om det
finns skälig anledning antaga att
gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbrott.
Finns anledning till sådant
antagande, skall grunden därför
angivas. Om gäldenären är eller
under det senaste året före
konkursansökningen varit bokföringsskyldig,
skall vidare anmärkas,
vilket bokföringssystem han
har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten
har fullgjorts. I sådant
fall skall samtidigt den av gäldenären
senast uppgjorda balansräkningen
ingivas.

Så snart kunskap har vunnits om löne- eller pensionsskuld skall förvaltaren
anmäla sådan skuld till kronofogdemyndigheten i den ort där gäldenären
bör svara i tvistemål som angå gäld i allmänhet. Finns ej löne- eller
pensionsskuld, skall förvaltaren anmärka detta i bouppteckningen.

Bouppteckningen skall jämte uppgifter enligt andra stycket tillställas
konkursdomaren och tillsynsmyndigheten snarast och senast en månad
från konkursbeslutet. När särskilda omständigheter föreligga, får konkursdomaren
bevilja uppskov.

Om förvaltaren, finner att gäldenären
kan misstänkas för att ha
gjort sig skyldig till gäldenärsbrott,
skall han omedelbart underrätta allmän
åklagare därom och därvid angiva
grunden för misstanken. Detsamma
gäller om gäldenären har
drivit näringsverksamhet och det
under konkursförvaltningen kommer
fram att gäldenären kan miss -

Om förvaltaren finner att gäldenären
kan misstänkas för att ha
gjort sig skyldig till gäldenärsbrott,
skall han omedelbart underrätta allmän
åklagare därom och därvid angiva
grunden för misstanken. Detsamma
gäller om gäldenären har
drivit näringsverksamhet och det
under konkursförvaltningen kommer
fram att gäldenären kan miss -

LU 1979/80:31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tänkas för annat brott av ej ringa
beskaffenhet, som har samband
med verksamheten.

tänkas för annat brott av ej ringa
beskaffenhet, som har samband
med verksamheten. Kan det misstänkas
att gäldenären eller, om
denne är en juridisk person, någon
sådan företrädare som avses i
199 b § har förfarit på ett sådant
sätt att näringsförbud enligt samma
paragraf kan meddelas, skall
förvaltaren omedelbart underrätta
åklagaren om detta och ange grunden
för misstanken.

199 a §3

Gäldenären må icke under konkursen
driva rörelse, med vars utövande
följer bokföringsskyldighet.

Gäldenären får inte under konkursen
driva näringsverksamhet,
varmed följer bokföringsskyldighet
enligt bokföringslagen (1976:125).
Verksamhet som innebär utövning
av rättighet som avses i 2 kap. 1 §
regeringsformen eller 1 kap. 1 §, 4
kap. 1 §,6 kap. 1 § eller 13 kap. 5 §
tryckfrihetsförordningen omfattas
dock inte av förbudet.

199 b §

Är gäldenären en enskild näringsidkare
och har han förfarit
grovt otillbörligt mot borgenärerna
eller på annat sätt grovt åsidosatt
vad som ålegat honom som näringsidkare,
får utöver vad som
följer av 199 a § förbud att idka näring
meddelas honom för en tid av
högst fem år (näringsförbud).

Om gäldenären är ett aktiebolag,
ett handelsbolag eller en ekonomisk
förening eller en sådan ideell
förening eller stiftelse som drivit
näringsverksamhet, varmed följer
bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen
(1976:125), gäller vad
som sägs i första stycket den som
företräder eller senare än två år innan
konkursansökningen kom in
har företrätt den juridiska personen
antingen som ställföreträdare eller
genom att faktiskt handha ledningen
eller förvaltningen av dess angelägenheter.

3 Senaste lydelse 1968:559.

LU 1979/80:31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Näringsförbud får också meddelas
den som upprepade gånger har
förekommit i samband med konkurs
antingen som gäldenär eller
som företrädare för en juridisk person
enligt vad som sägs i andra
stycket, om han i näringsverksamhet
som har föregått konkurserna
har åsidosatt vad som ålegat honom
som näringsidkare och näringsförbud
är påkallat av särskilda
skäl.

199 c §

Den som har meddelats näringsförbud
får inte driva näringsverksamhet
av den art som omfattas av
förbudet enligt 199 a §. Han får
inte heller såsom styrelseledamot
eller i någon annan egenskap vara
ställföreträdare för en sådan juridisk
person som avses i 199 b § eller
faktiskt handha ledningen eller
förvaltningen av dess angelägenheter.

Föreligger särskilda skäl, får en
viss näringsverksamhet undantas
från näringsförbudet.

I ett beslut om näringsförbud får
fastställas en senare dag från vilken
förbudet skall gälla.

199 d §

Talan om näringsförbud förs av
allmän åklagare vid allmän domstol.
Angående utredningen och
förfarandet i mål om näringsförbud
skall, om annat inte föreskrivs i
denna lag, i tillämpliga delar gälla
vad som i allmänhet är föreskrivet
om mål som rör allmänt åtal för
brott, för vilket är stadgat fängelse
i högst ett år.

Talan om näringsförbud får tas
upp av rätten i den ort där konkursen
är eller har varit anhängig. Bestämmelserna
i 24 och 25 kap. rättegångsbalken
skall inte tillämpas i
fråga om näringsförbud.

Talan om näringsförbud skall
väckas senast två år från dagen för

tl Riksdagen 1979180. 8 sami. Nr 31

LU 1979/80:31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

konkursbeslutet. Så länge konkursen
pågår får dock talan väckas.

199 e §

Tillsynsmyndigheten skall, om
inte förvaltaren gjort någon anmälan
om näringsförbud till åklagaren
enligt 55 § eller 185 b §, göra en
sådan anmälan, så snart det finns
anledning till det.

Tillsynsmyndigheten skall till sin
anmälan foga den utredning som
finns tillgänglig hos myndigheten.

199 f§

Ett lagakraftvunnet beslut om
näringsförbud kan på begäran av
den som förbudet avser hävas helt
eller delvis, när ändrade förhållanden
eller något annat särskilt skäl
föranleder det.

Beträffande mål om hävande av
näringsförbud gäller i tillämpliga
delar vad som i 199 d § första
stycket har föreskrivits om talan
om näringsförbud. Mål om hävande
av näringsförbud tas upp av
den tingsrätt som tidigare har
handlagt målet om näringsförbud
eller av rätten i den ort där sökanden
har sitt hemvist, om rätten med
hänsyn till utredningen samt kostnader
och andra omständigheter
finner det lämpligt. Mål om hävande
av näringsförbud får avgöras
utan huvudförhandling om saken
är uppenbar.

199 g §

Om särskilda skäl föranleder det,
får rätten meddela näringsförbud
för tiden till dess frågan om näringsförbud
slutligt har avgjorts
(tillfälligt näringsförbud).

I fråga om tillfälligt näringsförbud
gäller reglerna i 199 c § andra
och tredje styckena.

En fråga om tillfälligt näringsförbud
tas upp på yrkande av åklagaren.
Innan ett tillfälligt förbud meddelas
skall den som yrkandet avser

LU 1979/80:31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

få tillfälle att yttra sig i frågan, såvida
det inte finns anledning antaga
att han har avvikit eller i övrigt
håller sig undan. Rätten får
hålla förhandling för frågans prövning.
Till förhandlingen skall den
som avses med yrkandet kallas personligen.
I kallelsen skall han erinras
om att frågan kan avgöras även
om han inte inställer sig. Om förfarandet
i övrigt vid en sådan förhandling
gäller i tillämpliga delar
föreskrifterna i 24 kap. 14 § rättegångsbalken.

Ett beslut om tillfälligt näringsförbud
skall genast lända till efterrättelse.
Beslutet skall delges den
som avses med förbudet.

Mot ett beslut om tillfälligt näringsförbud,
som har meddelats
under rättegången, skall talan
föras särskilt.

199 h §

Om rätten meddelar ett tillfälligt
näringsförbud, skall den, om inte
talan enligt 199 d § redan har
väckts, utsätta den tid inom vilken
sådan talan skall väckas. Denna
får inte bestämmas längre än vad
som är oundgängligen behövligt.
Är den utsatta tiden inte tillräcklig,
får rätten på framställning som
åklagaren har gjort före tidens utgång
medge förlängning av tiden.

Om talan enligt 199 d § inte har
väckts inom den föreskrivna tiden
och det inte heller har kommit in en
framställning om förlängning av tiden,
skall beslutet om tillfälligt näringsförbud
omedelbart hävas.
Detsamma gäller om talan återkallas
eller lämnas utan bifall eller om
annars skäl för det tillfälliga näringsförbudet
inte längre föreligger.
Om talan bifalls skall rätten
pröva om det tillfälliga näringsförbudet
fortfarande skall bestå.

Rätten får i samband med domen
självmant förordna om tillfälligt
näringsförbud.

LU 1979/80:31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

199 i §

Riksskatteverket skall föra ett register
över näringsförbud och tillfälliga
näringsförbud.

199 j §

Det åligger tillsynsmyndigheten
att vaka över att näringsförbud och
tillfälliga näringsförbud efterlevs
samt att anmäla överträdelser av
förbud till åklagaren.

212 §4

Gäldenär som bryter mot 199 a §
döms till böter.

Den som överträder ett näringsförbud
eller ett tillfälligt näringsförbud
döms till fängelse i högst två år
eller, om brottet är ringa, till böter
eller fängelse i högst sex månader.

Överträds ett näringsförbud, får
det förlängas med högst fem år.
Sker flera förlängningar, får den
sammanlagda tiden för förlängning
inte vara mer än fem år. Talan om
förlängning skall väckas innan förbudstiden
har gått ut.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om konkurser, i vilka
konkursbeslut har meddelats före nämnda dag.

Motionsyrkanden

I motionen 1979/80: 1913 av Inger Lindquist (m) yrkas

att riksdagen vid antagande av propositionen

1. beslutar att kronofogdemyndighet i stället för allmän åklagare skall
föra talan i mål om näringsförbud då detta inte har samband med brottslig
verksamhet,

2. som sin mening uttalar vad i motionen anförts angående vikten av att
kunna fastställa personers engagemang i skilda företag.

I motionen 1979/80:1914 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga,

2. att riksdagen, med avslag på regeringens proposition i angivna delar,
antar följande såsom Motionärernas förslag betecknade förslag till lag om
ändringar i konkurslagen (1921: 225):

4 Senaste lydelse 1968: 559.

Gäldenär som bryter mot 199 a §
straffes med dagsböter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 19:

LU 1979/80:31

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

199 b §

Ärgäldenären en enskild näringsidkare
och har han förfarit grovt
otillbörligt mot borgenärerna eller
på annat sätt grovt åsidosatt vad som
ålegat honom som näringsidkare, får
utöver vad som följer av 199 a §
förbud att idka näring meddelas
honom för en tid av högst fem år
(näringsförbud).

Ärgäldenären en enskild näringsidkare
och har han förfarit grovt
otillbörligt mot borgenärerna eller
på annat sätt grovt åsidosatt vad som
ålegat honom som näringsidkare,
skall utöver vad som följer av 199 a §
förbud att idka näring meddelas
honom för en tid av högst tio år
(näringsförbud).

Om gäldenären är av dess angelägenheter.

Näringsförbud får också meddelas
den som upprepade gånger har förekommit
i samband med konkurs
antingen som gäldenär eller som
företrädare för en juridisk person
enligt vad som sägs i andra stycket,
om han i näringsverksamhet som har
föregått konkurserna har åsidosatt
vad som ålegat honom som näringsidkare
och näringsförbud är påkallat
av särskilda skäl.

Näringsförbud skall också meddelas
den som upprepade gånger har
förekommit i samband med konkurs
antingen som gäldenär eller som
företrädare för en juridisk person
enligt vad som sägs i andra stycket,
om han i näringsverksamhet som har
föregått konkurserna har åsidosatt
vad som ålegat honom som näringsidkare.
Från förbud enligt första
stycke: får dispens meddelas på talan
av den som blivit föremål för sådan
åtgärd. Som förutsättning för bifall
till talan gäller att klaganden kan visa
att han inte är uppenbart olämplig att
driva näringsverksamhet.

Talan mot beslutet om förbud
enligt första stycket föres inom tre
veckor från det att besiutet delgavs
klaganden.

199 d §

Näringsförbud meddelas av konkursdomaren.
Motpart till klagande i
mål om dispens från meddelat
näringsförbud är allmän åklagare.
Målet handlägges vid allmän domstol.
Angående utredningen och
förfarandet i mål om näringsförbud
skall, om annat inte föreskrivs i
denna lag, i tillämpliga delar gälla
vad som i allmänhet är föreskrivet

LU 1979/80:31

Regeringens förslag

Talan om näringsförbud skall

Motionärernas förslag

om mål som rör allmänt åtal för
brott, för vilket är stadgat fängelse i
högst ett år.

Dispensmål tas upp av rätten i den
ort där konkursen är eller har varit
anhängig. Bestämmelserna i 24 och
25 kap. rättegångsbalken skall inte
tillämpas i fråga om dispensmål.

talan väckas.

199 f §

Ett lagakraftvunnet föranleder det.

Beträffande mål om hävande av
näringsförbud gäller i tillämpliga
delar vad som i 199 d § första stycket
har föreskrivits om talan om näringsförbud.
Mål om hävande av näringsförbud
tas upp av den tingsrätt som
tidigare har handlagt målet om
näringsförbud eller av rätten i den ort
där sökanden har sitt hemvist, om
rätten med hänsyn till utredningen
samt kostnader och andra omständigheter
finner det lämpligt. Mål om
hävande av näringsförbud får avgöras
utan huvudförhandling om saken
är uppenbar.

Beträffande mål om hävande av
näringsförbud gäller i tillämpliga
delar vad som i 199 d § första stycket
har föreskrivits om talan om näringsförbud.
Mål om hävande av näringsförbud
tas upp av rätten i den ort där
konkursen är eller har varit anhängig,
om rätten med hänsyn till utredningen
samt kostnader och andra
omständigheter finner det lämpligt.
Mål om hävande av näringsförbud
får avgöras utan huvudförhandling
om saken är uppenbar.

199 g S

Om särskilda skäl föranleder det,
får rätten meddela näringsförbud för
tiden till dess frågan om näringsförbud
slutligt har avgjorts (tillfälligt
näringsförbud).

I fråga om tillfälligt näringsförbud
gäller reglerna i 199 c# andra och
tredje styckena.

En fråga om tillfälligt näringsförbud
tas upp påyrkande av åklagaren.

Meddelat näringsförbud gäller till
dess frågan om dispens slutligt
avgjorts. Om särskilda skäl föreligger
eller klagandens motpart medger
det, får rätten dock, på yrkande av
den som avses med förbudet, förordna
om inhibition av förbudet under
handläggning av dispensmål.

Fråga om inhibition tas upp pä
yrkande av part. Innan beslut medde -

LU 1979/80:31

Regeringens förslag

Innan ett tillfälligt förbud meddelas
skall den sorn yrkandet avser fä
tillfälle att yttra sig i frågan, såvida det
inte finns anledning antaga att han
har avvikit eller i övrigt håller sig
undan. Rätten får hålla förhandling
för frågans prövning. Till förhandlingen
skall den som avses med
yrkandet kallas personligen. I kallelsen
skall han erinras om att frågan
kan avgöras även om han inte inställer
sig. Om förfarandet i övrigt vid en
sådan förhandling gäller i tillämpliga
delar föreskrifterna i 24 kap. 14 $
rättegångsbalken.

Ett beslut om tillfälligt näringsförbud
skall genast lända till efterrättelse.
Beslutet skall delges den som
avses med förbudet.

Mot ett beslut om tillfälligt näringsförbud,
som har meddelats under
rättegången, skall talan föras
särskilt.

Motionärernas förslag

las skall klagandens motpart få tillfälle
att yttra sig i frågan. Rätten får
hålla förhandling för frågans prövning.
Till förhandlingen skall den
som avses med yrkandet kallas personligen.
I kallelsen skall han erinras
om att frågan kan avgöras även om
han inte inställer sig. Beslut om
inhibition skall genast lända till efterrättelse.

Mot ett beslut om inhibition, som
har meddelats under rättegången,
skall talan föras särskilt.

199 h 8

Om rätten meddelar ett tillfälligt
näringsförbud, skall den, om inte
talan enligt 199 d S redan har väckts,
utsätta den tid inom vilken sådan
talan skall väckas. Denna får inte
bestämmas längre än vad som är
oundgängligen behövligt. År den
utsatta tiden inte tillräcklig, får rätten
på framställning som åklagaren har
gjort före tidens utgång medge förlängning
av tiden.

LU 1979/80:31

Regerirtgens förslag

Motionärernas förslag

Detsamma gäller om talan återkallas
eller lämnas utan bifall eller om
annars skäl för det tillfälliga näringsförbudet
inte längre föreligger. Om
talan bifalls skall rätten pröva om det
tillfälliga näringsförbudet fortfarande
skall bestå.

Rätten får i samband med domen
självmant förordna om tillfälligt
näringsförbud.

199 i §

Riksskatteverket skall föra ett
register över näringsförbud och tillfälliga
näringsförbud.

Riksskatteverket skall föra ett
register över näringsförbud. Beslut
om inhibition skall antecknas och
bevakas i registret.

199 j 8

Det åligger tillsynsmyndigheten
att vaka över att näringsförbud och
tillfälliga näringsförbud efterlevs
samt att anmäla överträdelser av
förbud till åklagaren.

Det åligger tillsynsmyndigheten
att vaka över att näringsförbud efterlevs
samt att anmäla överträdelser av
förbud till åklagaren.

212 8

Gäldenär som till böter.

Den som överträder ett näringsförbud
eller ett tillfälligt näringsförbud
döms till fängelse i högst två år
eller, om brottet är ringa, till böter
eller fängelse i högst sex månader.

Överträds ett gått ut.

Den som överträder ett näringsförbud
döms till fängelse i högst två
år eller, om brottet är ringa, till böter
eller fängelse i högst sex månader.

Utskottet

Inledning

Konkurslagstiftningen är sedan flera år tillbaka föremål för en genomgripande
revision. Syftet med översynen, som sker etappvis, är att få till
stånd konkursregler som är bättre anpassade till dagens samhälle än de
nuvarande bestämmelserna. Det första steget i reformarbetet togs 1975, då
omfattande ändringar i den materiella konkursrätten genomfördes på
grundval av ett betänkande av lagberedningen. Bl. a. ändrades reglerna om
återvinning i konkurs.

LU 1979/80:31

År 1971 tillkallades konkurslagskommittén med uppdrag att göra en
allmän översyn av reglerna om konkursförfarandet. Kommittén avgav
1974 delbetänkandet (SOU 1974:6) Förenklad konkurs m. m. och 1977
delbetänkandet (SOU 1977: 27) Konkursförvaltning. På grundval av kommitténs
förslag genomfördes 1979 betydelsefulla ändringar i bl. a. reglerna
om förvaltning och tillsyn i konkurs, konkursgäldenärs rörelsefrihet och
tvångsmedel mot konkursgäldenär. Ett av syftena med reformen var att
förbättra möjligheterna att avslöja och beivra den betydande brottslighet
som förekommer med anknytning till konkurser. De nya reglerna trädde i
kraft den 1 januari 1980.

År 1977 gav regeringen genom tilläggsdirektiv konkurslagskommittén i
uppdrag att närmare överväga de problem som har samband med att vissa
mindre nogräknade gäldenärer missbrukar konkursinstitutet genom upprepade
konkurser. Enligt direktiven skulle kommittén pröva hur man från
konkursrättsliga utgångspunkter kan stävja detta missbruk och därvid
undersöka bl. a. frågan om förbud för gäldenär att under viss tid efter
konkursens avslutande driva bokföringspliktig verksamhet (konkurskarantän).

Konkurslagskommittén avlämnade 1979 delbetänkandet (SOU 1979: 13)
Konkurs och rätten att idka näring. I betänkandet framläggs förslag till nya
regler om näringsförbud i samband med konkurs. Betänkandet har efter
remissbehandling lagts till grund för det i den nu aktuella propositionen
framlagda förslaget till ändring i konkurslagen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås nya regler om näringsförbud i samband med
konkurs, konkurskarantän. Reformen är ett led i den fortgående revisionen
av konkurslagstiftningen och i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

Enligt 199 a § konkurslagen (KL) får en person som försatts i konkurs
inte driva bokföringspliktig rörelse under konkursen. Det föreslås att det
vid sidan av detta förbud skall finnas ett mer långtgående näringsförbud
som förutsätter prövning i det enskilda fallet. Detta näringsförbud skall
kunna meddelas gäldenär som är näringsidkare. Om gäldenären är ett
aktiebolag eller liknande juridisk person, skall förbud kunna meddelas den
som är eller senare än två år innan konkursansökningen gjordes har varit
ställföreträdare för den juridiska personen eller som faktiskt handhar eller
under nämnda tid har handhaft ledningen eller förvaltningen av företaget.

En grundförutsättning för att näringsförbud skall kunna meddelas är att
konkurs har inträffat. Vidare skall den ifrågavarande personen ha förfarit
grovt otillbörligt mot sina borgenärer eller på annat sätt ha grovt åsidosatt
vad som ålegat honom i hans näringsverksamhet. Förbud skall också
kunna meddelas den som upprepade gånger har förekommit i konkurs, om
han i näringsverksamhet som har föregått konkurserna har åsidosatt vad

LU 1979/80:31

som ålegat honom som näringsidkare och näringsförbud är påkallat av
särskilda skäl.

Den som meddelats näringsförbud får i princip inte driva näringsverksamhet
som omfattas av det nuvarande förbudet i 199 a § KL, dvs. verksamhet
som är bokföringspliktig enligt bokföringslagen (1976: 125). Han får
inte heller vara styrelseledamot eller i annan egenskap vara ställföreträdare
för aktiebolag eller vissa andra slag av juridiska personer eller - utan
att formellt vara ställföreträdare — faktiskt handha ledningen eller förvaltningen
av företaget.

Näringsförbud skall kunna meddelas att gälla inte bara under konkursen
utan också sedan denna avslutats. Förbudet skall emellertid vara tidsbegränsat.
Maximitiden är enligt förslaget fem år med viss möjlighet till
förlängning.

Frågor om näringsförbud skall prövas av allmän domstol på talan av
allmän åklagare.

Den som bryter mot ett meddelat näringsförbud skall enligt förslaget
kunna dömas till fängelse i högst två år. I ringa fall skall påföljden vara
böter eller fängelse i högst sex månader.

Reformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1980.

Allmänna överväganden

Under senare år har behovet av möjligheter att bekämpa den ekonomiska
och organiserade brottsligheten alltmer kommit att uppmärksammas.
Från statsmakternas sida har olika åtgärder vidtagits för att denna typ av
brottslighet skall kunna bekämpas.

Som utskottet konstaterade år 1979 vid reformen av konkursförfarandet
(LU 1978/79: 19) förekommer en betydande ekonomisk kriminalitet i samband
med konkurser. Främst rör det sig om gäldenärsbrott, som inte sällan
utgör led i en mera omfattande ekonomisk brottslighet. Men även andra
typer av brott är inte ovanliga, exempelvis överträdelser av regler på
associations-, närings- och skatterättens områden samt bedrägerier. Kriminalitet
av sist angivna typer torde i huvudsak ha samband med rörelse
som gäldenären drivit. Vid sidan av rent brottsliga handlingar förekommer
andra otillbörliga förfaranden, som innebär att en näringsidkare skaffar sig
ekonomiska fördelar på det allmännas och enskildas bekostnad.

Gemensamt för de olika förfarandena är, som departementschefen framhåller,
att de vart och ett på sitt sätt innefattar ett missbruk av näringsfriheten.
I vissa situationer talar man också om missbruk av konkursinstitutet.
Till sådant missbruk brukar även hänföras fall då en person upprepade
gånger går i konkurs eller flera gånger förekommer på gäldenärssidan i en
juridisk persons konkurs och därigenom kan skaffa sig ekonomiska fördelar.

Enligt utskottets mening är det nödvändigt förhindra missbruk av kon -

LU 1979/80:31

kursinstitutet. De möjligheter som hittills funnits att komma till rätta med
förhållandena är klart begränsade, bl. a. genom reglernas utformning och
på grund av bristande resurser och kontrollsvårigheter. De nya reglerna
om konkursförfarandet, vilka trädde i kraft den 1 januari 1980, kommer att
ge underlag för ett effektivt bekämpande av konkursbrottsligheten. Vid
sidan härav behövs emellertid enligt utskottets mening vidgade möjligheter
till ingripanden mot konkursgäldenär, som förfar otillbörligt. Också starka
rättviseskäl talar för att åtgärder sätts in mot gäldenärer som genom
utnyttjande av konkursinstitutet bereder sig otillbörliga förmåner på samhällets
eller enskildas bekostnad.

Mot bakgrund av det anförda ser utskottet med tillfredsställelse att
förslag nu framlagts om ett utvidgat näringsförbud som syftar till att
förhindra missbruk av konkursinstitutet. Som departementschefen framhåller
kan regler om näringsförbud tjäna ett preventivt syfte och därmed
utgöra ett komplement till andra påföljder, exempelvis straffansvar för
gäldenärsbrott och personligt betalningsansvar i vissa fall för skatter. I
jämförelse med sanktioner av sistnämnda typ har ett näringsförbud den
fördelen att man därmed kan hindra att vederbörande fortsätter sin verksamhet
till skada för det allmänna och enskilda. Att man genom införandet
av ett näringsförbud gör ett intrång i näringsfriheten får enligt utskottets
mening godtas eftersom det föreligger behov av att effektivt kunna ingripa
mot näringsidkare som driver sin rörelse utan hänsyn till borgenärer och
andra. Redan genom gällande lagstiftning har för övrigt näringsfriheten
begränsats när detta varit påkallat av särskilda skäl. Utskottet vill också
peka på att det helt övervägande antalet remissinstanser tillstyrkt förslaget
om näringsförbud.

Med det anförda godtar utskottet huvuddragen av den föreslagna lagstiftningen.
I det följande behandlar utskottet de punkter i förslaget som
tagits upp i motionerna eller som eljest tilldragit sig utskottets uppmärksamhet.

Automatiskt förbud eller särskild prövning

I propositionen föreslås att det utvidgade näringsförbudet skall föregås
av en prövning i varje särskilt fall och således inte inträda automatiskt.
Förslaget kritiseras i motionen 1979/80: 1914, vari förordas att ett system
med automatiskt förbud införs med möjlighet till dispens. Motionärerna
hänvisar till att den norska lagstiftningen på området innehåller regler om
ett automatiskt näringsförbud. Vidare framhålls att bättre preventiva effekter
uppnås om förbudet inträder automatiskt.

Onekligen har ett system med automatiskt förbud vissa fördelar, bl. a.
genom att förbudet inträder omedelbart och knyter an till det generella
förbudet i 199a§ KL för den som försatts i konkurs att driva bokföringspliktig
rörelse under konkursen. Att låta ett utvidgat näringsförbud med
lång giltighetstid inträda automatiskt är emellertid enligt utskottets mening

LU 1979/80:31

en alltför långtgående åtgärd. Vad frågan nu gäller är hur man skall komma
till rätta med allvarliga fall av missbruk i samband med konkurs. Det kan
då inte gärna komma i fråga att förhindra vaije näringsidkare som har gått i
konkurs att bedriva näring. Som departementschefen framhåller innebär
detta i sin tur att ett system med automatiskt näringsförbud skulle behöva
förses med ganska vidsträckta undantag eller dispensmöjligheter. Inte
minst från administrativ synpunkt framstår det som olämpligt att införa en
sådan ordning som skulle kräva ett omfattande och tungrott prövningsförfarande.

Mot ett system med automatiskt verkande näringsförbud talar också
enligt utskottets mening att det kan leda till negativa konsekvenser genom
att lägga en hämsko på seriös näringsverksamhet. Att driva en rörelse
innefattar ofta ett risktagande och är inte sällan förenat med ett betydande
mått av osäkerhet beträffande det ekonomiska utfallet. Om företagsamheten
skall kunna fortleva måste man enligt utskottets mening acceptera att
näringsidkare tar inte ringa risker och därför kanske går i konkurs.

Vid en bedömning av frågan om näringsförbudet bör inträda automatiskt
eller efter beslut av domstol bör enligt utskottets mening vidare beaktas att
ett system med prövning av näringsförbudet i vaije särskilt fall är, rent
allmänt sett, ägnat att ge mera tyngd åt förbudet. Den i propositionen
föreslagna ordningen har också den fördelen att den på ett bättre sätt
understryker med vilket allvar samhället ser på otillbörliga förfaranden
från konkursgäldenärers sida.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen att
det utvidgade näringsförbudet skall inträda endast efter prövning i vaije
särskilt fall. Ställningstagandet innebär att motionen 1914, yrkandet 2
delvis, avstyrks.

Förutsättningar för förbud och förbudstidens längd

Enligt propositionen skall det utvidgade näringsförbudet kunna meddelas
näringsidkare som förfarit grovt otillbörligt mot borgenärerna eller på
annat sätt grovt åsidosatt vad som ålegat honom som näringsidkare
(199 b § första stycket). Näringsförbud skall vidare kunna meddelas den
som upprepade gånger förekommit i konkurs om han i näringsverksamhet
som föregått konkurserna har åsidosatt vad som ålegat honom som näringsidkare
och om näringsförbud är påkallat av särskilda skäl (199 b §
tredje stycket).

I motionen 1979/80: 1914 framhålls att förutsättningarna för meddelande
av näringsförbud utformats alltför snävt. I likhet med några remissinstanser
anser motionärerna att tillämpningsområdet för näringsförbudet kommer
att bli så inskränkt att det endast i sällsynta fall kommer att meddelas
förbud. Motionärerna yrkar att kraven på grovt förfarande eller grovt
åsidosättande slopas liksom att några särskilda skäl inte skall krävas för
näringsförbud vid upprepade konkurser.

LU 1979/80:31

Utskottet vill understryka att syftet med reformen är att få till stånd
effektiva ingripanden mot de allvarliga missbruk som förekommer i samband
med konkurs. Samtidigt är det, som utskottet berört i föregående
avsnitt, angeläget att reglerna om det utvidgade näringsförbudet utformas
så att de inte lägger hämsko på seriös näringsverksamhet. Mot denna
bakgrund framstår de i propositionen föreslagna rekvisiten för meddelande
av förbud som väl avvägda, och utskottet kan inte dela motionärernas
farhågor för att näringsförbudet inte skall kunna användas när det är
erforderligt. Vad särskilt gäller motionärernas invändningar mot rekvisitet
”grovt” vill utskottet erinra om att vid upprepade konkurser näringsförbud
kan meddelas även om de förfaranden som föregått konkurserna inte
är grova, tagna vart för sig.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionen och
avstyrker bifall till motionen 1914 i denna del (yrkandet 2 delvis).

I samma motion föreslås att näringsförbud skall kunna meddelas för en
tid av högst tio i stället för - som föreslagits i propositionen - fem år.

I likhet med departementschefen anser utskottet att det normalt inte
torde vara påkallat att låta ett näringsförbud gälla längre tid än fem år.
Utskottet tillstyrker därför förslaget i propositionen att ett förbud från
böljan inte bör kunna ges längre giltighetstid än fem år. I anslutning härtill
vill utskottet erinra om att enligt propositionen giltighetstiden skall kunna
förlängas med ytterligare högst fem år om förbudet överträds.

På grund av det anförda avstyrks bifall till motionen 1914 även i denna
del.

Förfarandet

I propositionen föreslås att frågor om näringsförbud skall prövas av
allmän domstol och att talan om näringsförbud skall föras av allmän
åklagare i samtliga fall (199 d §).

I motionen 1979/80: 1913 yrkas att kronofogdemyndighet i stället för
allmän åklagare skall föra talan om näringsförbud i fall då något brottsligt
förfarande inte är aktuellt (yrkandet 1). Till stöd för yrkandet framhåller
motionären att det ter sig stötande att polis och åklagare skall engageras i
ärenden om näringsförbud när gäldenären inte misstänks för något brott.
Enligt motionären är de skäl av främst processekonomisk natur som ligger
till grund för propositionen i denna del inte övertygande.

I likhet med departementschefen anser utskottet att övervägande skäl
talar för att prövningen av frågor om näringsförbud bör anförtros de
allmänna domstolarna. Utskottet tillstyrker därför propositionen i denna
del.

Vad härefter gäller frågan om taleberättigad myndighet vill utskottet
framhålla att frågan om näringsförbud i många fall kommer att prövas i
samband med en ansvarstalan. I andra fall åter kan, även om åtal inte
väcks, gäldenärens förehavanden före konkursen ha blivit belysta vid en

LU 1979/80:31

förundersökning. Som departementschefen framhåller talar processekonomiska
skäl för att åklagaren åtminstone i dessa fall skall få föra talan inför
domstol.

Situationen är emellertid i viss mån annorlunda i de relativt fåtaliga fall
där något brottsligt förfarande inte är aktuellt. Som motionären framhåller
kan det i sådana fall finnas skäl för att talan bör föras av kronofogdemyndighet.
Mot en sådan ordning talar emellertid intresset av att förfarandet är
så enhetligt som möjligt. Vissa praktiska svårigheter kan också tänkas
uppstå om ömsom åklagare ömsom kronofogdemyndighet skulle föra talan.
Ett exempel härpå är om det under kronofogdes utredning angående
näringsförbud yppas misstanke om brott. Ärendet skulle då få överföras
till allmän åklagare. En annan invändning som kan anföras mot motionsförslaget
är att kronofogdepersonalen som regel inte har samma allmänna
processvana som åklagarna.

Sammanfattningsvis anser utskottet att övervägande skäl talar för att
åklagare för talan även i det fall som avses med motionen. Det bör också
framhållas att, som påpekas i propositionen, det inte saknas exempel på
fall där åklagaren anförtrotts uppgiften att föra det allmännas talan utan att
det samtidigt är fråga om ansvarstalan. Utskottet tillstyrker således propositionen
i denna del och avstyrker bifall till yrkandet i motionen 1913.

Kontrollfrågor

Som inledningsvis berörts avser det utvidgade näringsförbudet inte bara
rätten att starta en ny verksamhet eller att åta sig nya uppdrag att som
styrelseledamot eller på annat sätt företräda aktiebolag, handelsbolag,
ekonomisk förening eller sådan ideell förening eller stiftelse som driver
bokföringspliktig näringsverksamhet. Förbudet innebär också att pågående
näringsverksamhet och uppdrag som en person redan har, när
förbudet meddelas, skall avvecklas.

Uppgifter om styrelseuppdrag och liknande i en viss juridisk person
finns antecknade i handels-, förenings- och aktiebolagsregistren. I handelsregister,
som förs hos länsstyrelsen, registreras enskilda näringsidkare och
handelsbolag samt ideella föreningar och stiftelser som idkar näring. I
föreningsregister, som också förs hos länsstyrelsen, registreras ekonomiska
föreningar. Aktiebolag slutligen registreras centralt för hela landet i
aktiebolagsregistret, som förs hos patent- och registreringsverket.

De berörda registren utgår från den firma under vilken personen, fysisk
eller juridisk, har registrerats eller - såvitt angår juridiska personer med
organisationsnummer - från detta nummer. Registren är uppbyggda efter
kort- eller lösbladssystern och förs manuellt. Aktiebolagsregistret överförs
dock f. n. på data.

En följd av den nuvarande uppläggningen av handels-, förenings- och
aktiebolagsregistren är att det inte är praktiskt möjligt att genom registren
få fram uppgifter om i vilka företag en viss person har uppdrag. I fråga om

LU 1979/80:31

andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar gäller vidare
att registrering kan ha skett på mera än ett håll.

Ett register som däremot i viss utsträckning ger möjlighet att efterforska
en persons olika styrelseuppdrag m. m. är det på data grundade referensregister
som förs hos riksskatteverket för beskattningen. Registret innehåller
uppgifter om bl. a. vissa fåmansföretag som till övervägande del ägs direkt
eller indirekt av en eller ett fåtal personer.

I propositionen läggs fram vissa förslag till åtgärder som skall skapa
förutsättningar för kontroll av att näringsförbud efterlevs. Sålunda föreslås
att en central registrering av meddelade näringsförbud och interimistiska
förbud skall ske hos riksskatteverket (199 i §). Till grund för registreringen
skall ligga underrättelser från domstolarna. I de fall det är känt att den
person som ett näringsförbud avser förekommer i handels-, förenings- eller
aktiebolagsregistret skall registret underrättas om förbudet.

För att en person med näringsförbud inte skall bli införd i de angivna
registren förordas att två olika vägar prövas. Den ena är att till en ansökan
om registrering alltid skall fogas ett bevis från riksskatteverket om att den
sökande inte är underkastad näringsförbud. Det andra alternativet är att
riksskatteverket kontinuerligt skall hålla patentverket och länsstyrelsen
informerade om näringsförbudsregistrets noteringar. I propositionen tas
inte ställning till vilken lösning som slutligen bör väljas.

När det gäller kontrollen av näringsförbudets efterlevnad föreslås att
tillsynsmyndigheten i konkursen, dvs. kronofogdemyndighet, skall särskilt
övervaka att den som har meddelats näringsförbud avvecklar sin verksamhet.
Det framhålls att myndigheten därvid bl. a. bör kontrollera huruvida
vederbörande vidtar åtgärder för att bli avförd från aktiebolagsregistret.
Någon generell skyldighet att övervaka efterlevnaden av näringsförbud
föreslås dock inte åvila annan myndighet än polis- och åklagarmyndigheterna.

I motionen 1979/80: 1913 framhålls att det inte torde vara möjligt att
övervaka huruvida den som ålagts näringsförbud verkligen avvecklar
samtliga sina uppdrag om inte de olika registren är upplagda så att man kan
söka vederbörandes engagemang i olika företag. Motionären vill därför
understryka betydelsen av att registren utformas på ett sätt som medger att
man kan få fram uppgifter om i vilka bolag och föreningar en person har
uppdrag. I motionen yrkas (yrkandet 2) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts angående vikten av att kunna fastställa
personers engagemang i skilda företag.

Utskottet vill, i likhet med departementschefen, framhålla att den nu
aktuella reformen kan antas framför allt få en förebyggande och avhållande
effekt. Denne effekt torde emellertid kunna uppnås endast om särskilda
åtgärder vidtas som ger förutsättningar för en kontroll av att näringsförbud
efterlevs. De förslag som i detta syfte framläggs i propositionen föranleder
i och för sig inga erinringar från utskottets sida.

LU 1979/80:31

När det gäller kontrollaspekterna finns det enligt utskottets mening
särskild anledning att uppmärksamma de fall då en näringsidkare till följd
av förbudet skall avveckla verksamhet som pågår när förbudet meddelas.
Som departementschefen framhåller skulle det i sådana fall framstå som
stötande om det inte sker en effektiv tillsyn av att avvecklingen verkligen
äger rum. För att tillsynsmyndigheten skall kunna fullgöra sin uppgift att
övervaka avvecklingen på ett tillfredsställande sätt torde det, som motionären
framhåller, vara nödvändigt att myndigheten kan få uppgifter om i
vilka bolag och föreningar som den som avses med näringsförbudet är
engagerad. Särskilt angeläget synes vara att vederbörandes uppdrag i olika
aktiebolag kan kartläggas, eftersom missbruk av konkursinstitutet synes
vara vanligast vid just denna företagsform. Som framgår av redogörelsen
ovan är emellertid de nuvarande möjligheterna att få fram uppgifter om en
persons engagemang i olika juridiska personer ytterst begränsade.

Frågan om införande av en systematisk förteckning hos patentverket
över personer som har uppdrag i aktiebolag har tidigare aktualiserats i
olika sammanhang. Sålunda har brottsförebyggande rådet i promemorian
(PM 1979: 5) Aktiebolagslagen - förstärkt skydd för det bundna kapitalet
m. m. tagit upp frågan om en systematisk förteckning över styrelseledamöter
i aktiebolag. I promemorian framhålls att en allvarlig olägenhet är att
aktiebolagsregistret inte annat än undantagsvis ger någon möjlighet att
söka på person. Vidare understryks att det från brottsförebyggande synpunkt
är angeläget att registret förs över på maskinläsbart medium för att
möjliggöra slagningar på bl. a. fysiska personers namn. Promemorian har
överlämnats till regeringen och därefter remissbehandlats. Ett flertal remissinstanser
har därvid instämt i synpunkterna i promemorian. Liknande
uppfattningar har också förts fram vid remissbehandlingen av konkurslagskommitténs
betänkande.

Regeringen har i dagarna förelagt riksdagen en proposition med förslag
till ny lagstiftning av handelsbolag m. m. (prop. 1979/80: 143). Till grund för
förslaget ligger bl. a. den ovan nämnda promemorian. I propositionen
framläggs inte något förslag till ändring av aktiebolagsregistrets nuvarande
uppbyggnad.

Även i riksdagen har spörsmålet om aktiebolagsregistrets utformning
tidigare aktualiserats genom en motion under 1978/79 års riksmöte. Motionen
behandlades av lagutskottet i samband med reformen av konkursförfarandet
(LU 1978/79:19). I sitt av riksdagen godkända betänkande avstyrkte
utskottet bifall till motionsyrkandet med hänvisning till att frågan
aktualiserats hos regeringen genom brottsförebyggande rådets promemoria.

Mot bakgrund av vad ovan anförts angående behovet av en effektiv
kontroll beträffande efterlevnaden av näringsförbud vill utskottet - då
frågan nu åter aktualiseras — i likhet med departementschefen understryka
vikten av att man vid den pågående uppbyggnaden av ett databaserat
aktiebolagsregister beaktar de särskilda önskemål som kan föranledas av

LU 1979/80:31

bestämmelserna om näringsförbud. Enligt utskottets mening är det härvid
särskilt angeläget att registret inrättas så att man kan få fram uppgifter om i
vilka aktiebolag en person är styrelseledamot eller har andra uppdrag.

Beträffande handels- och föreningsregistren torde någon motsvarande
omläggning f. n. inte vara praktiskt möjlig. Om det emellertid i framtiden
skulle bli aktuellt att föra över även dessa register på data är det enligt
utskottets mening angeläget att även de inrättas så att besked kan erhållas
om en persons engagemang i olika juridiska personer.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen 1979/80: 1913
yrkandet 2 bör ges regeringen till känna.

Övrigt

Utöver vad ovan anförts föranleder propositionen inte några andra uttalanden
eller erinringar från utskottets sida än att utskottet förordar att i 199
h § förslaget till ändring i konkurslagen görs en smärre justering.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande automatiskt förbud m.m. att riksdagen avslår motionen
1979/80:1914, yrkandet 2,

2. beträffande förfarandet att riksdagen avslår motionen 1979/
80:1913, yrkandet 1,

3. beträffande kontrollfrågor att riksdagen med anledning av motionen
1979/80: 1913, yrkandet 2, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört angående uppläggningen av aktiebolagsregistret
m. m.,

4. att riksdagen antar det i propositionen 1979/80: 83 framlagda
förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921: 225) med den
ändringen att 199 h § erhåller följande som utskottets förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

199 h §

Om rätten meddelar ett tillfälligt Om rätten meddelar ett tillfälligt
näringsförbud, skall den, om inte näringsförbud, skall den, om inte

talan enligt 199 d § redan har talan enligt 199 d § redan har

väckts, utsätta den tid inom vilken väckts, utsätta den tid inom vilken

sådan talan skall väckas. Denna får sådan talan skall väckas. Tiden får

inte bestämmas längre än vad som inte bestämmas längre än vad som

är oundgängligen behövligt. Är den är oundgängligen behövligt. Är den

utsatta tiden inte tillräcklig, får rät- utsatta tiden inte tillräcklig, får rätten
på framställning som åklagaren ten på framställning som åklagaren

har gjort före tidens utgång medge har gjort före tidens utgång medge

förlängning av tiden. förlängning av tiden.

Om talan enligt 199 d § inte har väckts inom den föreskrivna tiden och
det inte heller har kommit in en framställning om förlängning av tiden, skall

LU 1979/80:31

beslutet om tillfälligt näringsförbud omedelbart hävas. Detsamma gäller
om talan återkallas eller lämnas utan bifall eller om annars skäl för det
tillfälliga näringsförbudet inte längre föreligger. Om talan bifalls skall rätten
pröva om det tillfälliga näringsförbudet fortfarande skall bestå.

Rätten får i samband med domen självmant förordna om tillfälligt näringsförbud.

Stockholm den 17 april 1980

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

Närvarande: Lennart Andersson (s), Bernt Ekinge (fp), Ivan Svanström
(c), Elvy Nilsson (s), Joakim Ollén (m), Arne Andersson i Gamleby (s),
Martin Olsson (c), Olle Aulin (m), Owe Andréasson (s). Marianne Karlsson
(c), Bengt Silfverstrand (s), Margot Håkansson (fp), Ingrid Segerström
(s) och Lars Hedfors (s).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980