LU 1979/80:27
Lagutskottets betänkande
1979/80:27
med anledning av propositionen 1979/80:46 om internationella
transporter av lik
Ärendet
I propositionen 1979/80:46 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att
dels godkänna överenskommelsen den 26 oktober 1973 om transport av
lik,
dels antaga ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen (1963:537) om gravrätt m. m.
I ärendet behandlar utskottet vidare de med anledning av propositionen
väckta motionerna 1979/80:127 och 1979/80:131.
Lagförslag
Lagförslaget har följande lydelse:
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1963:537) om gravrätt m. m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1963:537) om gravrätt m. m.1
dels att i 2, 5, 14, 17 och 18 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,
dels att 19 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §
Konungen äger meddela närmare Regeringen eller den myndighet
bestämmelser om tillämpningen av som regeringen bestämmer meddelar
denna lag. föreskrifter om transport av stoft efter
avlidna till eller från Sverige.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då förordningen enligt
uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse av 17 § 1971:633.
1 Riksdagen 1979180. 8 sami. Nr 27
LU 1979/80:27
2
Motionsyrkanden
I motionen 1979180:127 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp)
yrkas att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80:46 som sin
mening ger regeringen till känna att förhandlingar bör tas upp med de övriga
nordiska länderna för att få till stånd bilaterala överenskommelser om
förenklade regler för transporter av avlidna inom Norden.
I motionen 1979/80:131 av Elvy Nilsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen med
anledning av propositionen 1979/80:46 som sin mening ger regeringen till
känna att förhandlingar bör tas upp med de övriga nordiska länderna för att
få till stånd bilaterala överenskommelser om förenklade regler för transporter
inom Norden av avlidna.
Utskottet
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en år 1973 antagen
överenskommelse mellan medlemsstaterna i Europarådet om internationella
transporter av lik. Överenskommelsen, som trädde i kraft den 11 november
1975, har enligt uppgift i propositionen tillträtts av Cypern, Island,
Nederländerna, Norge, Turkiet och Österrike. Efter det att propositionen
avlämnats har överenskommelsen tillträtts av Schweiz. Överenskommelsen
innebär att de anslutna staterna förbinder sig att tillämpa enhetliga
transporter i fråga om kistans beskaffenhet, behövliga transportdokument
m. m.
Ett tillträde till överenskommelsen föranleder att vissa författningsbestämmelser
måste utfärdas. 1 propositionen förordas att dessa tas in i
begravningskungörelsen eller i tillämpningsföreskrifter till kungörelsen. För
att de behövliga bestämmelserna skall kunna meddelas av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer krävs ett bemyndigande av riksdagen.
I propositionen föreslås att ett sådant bemyndigande tas in i 19 § lagen
(1963:537) om gravrätt m. m.
Med anledning av propositionen har väckts två motioner, 1979/80:127 och
131, vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
förhandlingar bör tas upp med de övriga nordiska länderna för att få till stånd
bilaterala överenskommelser om förenklade regler för transporter inom
Norden av avlidna.
När en person avlider utomlands uppkommer ofta stora problem. Dessa
har delvis sin grund i att bestämmelserna om handhavande och transport av
avlidna varierar från land till land. Med utvecklingen av turismen och de
internationella handelsförbindelserna har behovet av enhetliga och förenklade
regler på detta område blivit allt större. Den nu aktuella konventionen
har till syfte att tillgodose detta behov. Som framgår av det föregående
innehåller konventionen dels regler om behövliga transportdokument, dels
bestämmelser om kistans beskaffenhet. I sistnämnda hänseende föreskrivs
LU 1979/80:27
3
(artikel 6) att kistan måste vara ogenomtränglig och bestå antingen av en
yttre träkista och en inre kista av zink eller av en enda träkista invändigt klädd
med zink. Enligt artikel 2 anger bestämmelserna i konventionen de
maximikrav som får föreskrivas beträffande transport av lik. Det står de
avtalsslutande länderna fritt att, framför allt när det gäller transport mellan
gränsområden, föreskriva lindrigare krav antingen genom bilaterala
överenskommelser eller genom samstämmiga beslut i särskilda fall.
I motionerna framhålls att en tillämpning fullt ut av konventionen även på
transporter av lik mellan de nordiska länderna skulle innebära kraftigt ökade
kostnader för de avlidnas dödsbon. Motionärerna erinrar om att metallkista i
dag inte används vid liktransporter med likbil eller järnväg, som är det
vanliga transportsättet inom Skandinavien. Något behov av att använda
metallkista vid de korta transporter det här är fråga om finns inte enligt
motionärerna. De hänvisar också till att Nordiska rådets presidium nyligen
uttryckt önskemål om att enhetliga och så långt möjligt förenklade
bestämmelser i fråga om transport av avlidna skall tillämpas inom Norden.
Motionärerna anser det angeläget att i enlighet med artikel 2 i konventionen
bilaterala nordiska överenskommelser träffas om förenklade regler på detta
område. I motionen 127 framhålls också att konventionen inte bör ratificeras
innan sådana överenskommelser kommit till stånd.
Utskottet vill för sin del framhålla att konventionens bestämmelser om
kistans beskaffenhet i stort sett överensstämmer med de regler som redan
tillämpas av flygbolagen vid flygtransporter av lik. I fråga om transportdokumentation
innebär konventionen väsentliga förenklingar i förhållande till
vad som f. n. gäller. Enligt utskottets mening utgör konventionen ett
betydande framsteg när det gäller att få till stånd enhetliga och enkla regler i
fråga om transport av avliden.
I fråga om transport av avliden mellan de skandinaviska länderna skulle
emellertid, såsom motionärerna påpekar, en strikt tillämpning av konventionen
leda till en försämring i rådande förhållanden. Sådana transporter
sker i dag som regel med träkista på järnväg eller i likbil. Om för dessa
transporter skulle krävas metallkista skulle detta få till följd kraftigt ökade
kostnader för den avlidnes dödsbo. Dels är metallkistan betydligt dyrare än
en träkista, dels får metallkista som regel inte användas vid eldbegängelse
och på många platser i landet ej heller vid jordbegravning, något som skulle
kräva ytterligare en kista. Enligt utskottets mening finns det inga skäl som
motiverar att, för de korta transporter det här vanligen är fråga om, införa
bestämmelser med krav på att den avlidne skall transporteras i metallkista.
Som motionärerna framhåller har Nordiska rådet behandlat frågan om
förenklade transporter av avlidna. Redan år 1970 framhöll rådets presidium i
en skrivelse till de nordiska regeringarna att bestämmelser för transport av
avlidna inom Norden var en fråga av inte obetydlig praktisk betydelse. Från
den enskildes synpunkt var det av vikt att byråkratiska svårigheter undveks.
LU 1979/80:27
4
Vidare underströk presidiet att enhetliga nordiska bestämmelser om
transport av avlidna borde behandlas skilt från den behandling som väntades
komma att ske inom Europarådet.
Sedan Scandinavian Forum, som är ett gemensamt organ för begravningsentreprenörer
i de nordiska länderna, i en skrivelse till Nordiska rådet i
augusti 1979 tagit upp frågan om transport av avlidna konstaterade Nordiska
rådets social- och miljöutskott den 23 oktober 1979 att de av rådspresidiet år
1970 anförda principiella synpunkterna fortfarande hade aktualitet och
hemställde utskottet att rådspresidiet på nytt skulle ta upp frågan om
införandet av enhetliga nordiska och så långt möjligt förenklade bestämmelser
angående transport av avlidna inom Norden. Med anledning härav har
Nordiska rådets presidium i en skrivelse till Nordiska ministerrådet den 12
november 1979 förklarat sig vilja på nytt uppmärksamma de nordiska
ländernas regeringar på denna fråga. Rådspresidiet har uttryckt önskvärdheten
av att enhetliga nordiska och så långt möjligt förenklade bestämmelser
angående transport av avlidna kan tillämpas inom Norden.
Lagutskottet kan för sin del helt ansluta sig till de uttalanden som gjorts av
Nordiska rådets presidium. Som utskottet ovan redovisat ger Europarådskonventionen
de avtalsslutande parterna rätt att träffa bilaterala överenskommelser
om lindrigare krav än konventionen föreskrivit. Enligt utskottets
mening bör regeringen verka för att sådana överenskommelser kommer till
stånd med de övriga nordiska länderna.
På anförda skäl tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner konventionen
om internationella transporter av lik och antar den av regeringen föreslagna
ändringen av 19 § lagen om gravrätt m. m. Utskottet förordar vidare att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
bilaterala överenskommelser om nordiska transporter av avlidna. När det
gäller frågan om tidpunkten för ratificering av konventionen får det
ankomma på regeringen att närmare besluta härom. Utskottet vill dock
understryka vikten av att ett tillträdande till konventionen inte sker i sådan
ordning att de nuvarande förhållandena i fråga om transporter av avlidna
inom Norden försämras.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen godkänner överenskommelsen den 26 oktober
1973 om transport av lik,
2. att riksdagen antar det i propositionen 1979/80:46 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1963:537) om gravrätt
m. m.,
LU 1979/80:27
5
3. att riksdagen med bifall till motionerna 1979/80:127 och
1979/80:131 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört angående bilaterala överenskommelser om
förenklade regler för transporter av avlidna inom Norden.
Stockholm den 25 mars 1980
På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON
Närvarande: Lennart Andersson (s), Bernt Ekinge (fp), Stig Olsson (s),
Joakim Ollén (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Martin Olsson (c),
Ingemar Konradsson (s), Olle Aulin (m), Marianne Karlsson (c), Bengt
Silfverstrand (s), Margot Håkansson (fp). Margareta Gard (m). Stina
Andersson (c), Ingrid Segerström (s) och Lars Hedfors (s).
GOTAB 64821 Stockholm 1980