KrU 1979/80:9

Kulturutskottets betänkande
1979/80:9

med anledning av motioner om bevarande av kulturhistoriskt
värdefulla fartyg

Inledning

Kulturutskottet behandlar i detta betänkande två motioner om bevarande
av kulturhistoriskt värdefulla fartyg. Motionernas behandling har på förslag
av utskottet i betänkandet 1978/79:34 uppskjutits till riksmötet 1979/80.
Motionen 1978/79:1860 gäller passagerarångfartyg, medan motionen 1978/
79:1862 huvudsakligen inriktas på segelfartyg, som gått i nyttotrafik.

Motionerna

I motionen 1978/79:1860 av Elver Jonsson (fp) och Margot
Håkansson (fp) yrkas att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer att en
utredning tillsätts med uppgift att se över förutsättningarna för bevarande av
kvarvarande ångfartyg.

Motionärerna erinrar om de insatser inom kulturminnesvården som görs
av ideella föreningar när det gäller att visa äldre tiders kommunikationsmedel
i drift. Tack vare dessa insatser, som främst avser tåg och båtar, kan
förhållandevis begränsade offentliga bidrag ge stor utdelning i form av
intressant och uppskattad verksamhet. Liksom när det gäller tågföreningarna
är de ekonomiska villkoren enligt motionärerna mycket knappa för de
föreningar som ägna) sig åt drift och underhåll av de äldre ångfartyg som ännu
går i passagerartrafik. En utredning om stödinsatser för museijärnvägarna har
nyligen genomförts. Motionärerna anser att en motsvarande utredning bör
göras även om kvarvarande ångbåtar, då det finns all anledning att stödja
insatser som görs för att erinra om ångbåtarnas stora betydelse för kommunikationernas
utveckling i Sverige.

I motionen 1978/79:1862 av Torkel Lindahl (fp) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att se över
förutsättningarna för att bevara kulturhistoriskt värdefulla fartyg.

I motionen konstateras att de kulturhistoriskt värdefulla fartygen -”kulturbyggnaderna” till sjöss - hamnat utanför de utredningar som gjorts
inom kultursektorn. Internationellt sett har det, anför motionären, vuxit fram
ett stöd från kulturvårdande myndigheter för bevarande av kulturhistoriskt
värdefulla fartyg i seglande verksamhet. Det måste tas som en allvarlig signal
att något motsvarande inte kommit till stånd i Sverige, där vi nu bevittnar hur
de sista representanterna för ång- och segelfartygsepoken försvinner. Ingen
täckande inventering, dokumentation eller bevarandepian har upprättats för

1 Riksdagen 1979/80. 13 sami. Nr 9

KrU 1979/80:9

de seglande fiskefartygen och mindre fraktskutorna.

Motionären som speciellt inriktat sig på segelfartyg tar upp det arbete som
bedrivs av Sveriges segelfartygsförening för att främja bevarandet av
segelförande fartyg, som gått i yrkestrafik. En stor svårighet i detta arbete
uppges vara att det saknas ett officiellt erkännande av dessa fartyg som
kulturhistoriskt värdefulla objekt, vilket utgör ett hinder för bidrag i olika
former. Vidare hävdas att våra museer inte har tillräcklig sakkunskap om
restaurering och att de har bristande erfarenheter av vård och underhåll.

Motionen mynnar ut i förslag om att en inventering av det i dag existerande
kulturhistoriskt värdefulla fartygsbeståndet genomförs med det snaraste.
Vidare bör utredas vilka åtgärder som krävs för alt garantera dessa fartygs
fortsatta existens. En strävan bör därvid vara att söka finna ett meningsfullt
utnyttjande av dem, så att de inte bara blir musieföremål.

Utredning om bevarande av fartyg

Frågor om bevarandet av museifartyg har utretts inom statens sjöhistoriska
museum. Utredningen aktualiserades genom förslag om bevarande av
Stockholms hamns isbrytare S:t Erik. Härvid visade det sig att det - oavsett
om ägaren var stat, kommun eller enskild person/förening - saknades
riktlinjer för hur ett plötsligt aktualiserat bevarandeärende skulle handläggas.
Oklarhet förelåg också om vilken eller vilka myndigheter som skulle initiera
åtgärder och bära ansvaret.

Utredarnas synpunkter och förslag har presenterats i utredningen Bevara
fartyg - att värna om kulturarvet (juni 1978).

Utredarna finner det angeläget att handläggningen av antikvariska fartygsärenden
klargörs, att riktlinjer utfärdas och att ett remissförfarande införs till
skydd för den vitala sektor av vårt kulturarv som det sjöhistoriska ämnet
representerar.

En riksomfattande inventering av det äldre fartygsbeståndet är enligt
utredarna nödvändig för att man skall kunna bedöma vilka fartyg som bör
bevaras. Vidare anser de att stat och kommun bör stimulera och uppmuntra
ideella föreningar och privatpersoner till enskilda antikvariska initiativ
genom ekonomiskt stöd i form av lån för rekonstruktionsarbeten samt
förmåner i samband med kajplatser, sliptagning m. m.

Förslag av statens kulturråd

Statens kulturråd har i augusti 1979 yttrat sig till utbildningsdepartementet
över ett förslag från Sveriges segelfartygsförening om stöd för bevarande av
segelfartyg. Till sitt remissyttrande har kulturrådet bilagt yttranden från
statens sjöhistoriska museum och Göteborgs museinämnd, vilka båda stöder
Segelfartygsföreningens förslag i stort. Sjöhistoriska museet har till sitt
yttrande fogat sin utredning Bevara fartyg - att värna om kulturarvet.

KrU 1979/80:9

Kulturrådet delar Segelfartygsforeningens och de båda remissinstansernas
bedömning att en inventering och en utredning bör komma till stånd.
Kulturrådet anser emellertid att det för närvarande inte finns tillräckligt
underlag för att ta ställning till frågan om en utredning med uppdrag att lämna
förslag om lagstiftning och statsbidrag för bevarande av kulturhistoriskt
värdefulla fartyg.

En inventering bör enligt kulturrådet omfatta hela det bestånd som finns av
äldre fartyg. Med hänsyn till Segelfartygsforeningens redovisning kan det
finnas skäl att överväga frågan om viss prioritet för segelskutorna. Inventeringen
bör göras av sjöhistoriska museet i samverkan med marinmuseet i
Karlskrona och de regionala museerna i bl. a. kustlänen. Inventeringen bör
kunna göras i etapper och inledningsvis bestå av försöksvisa projekt samt en
översiktlig snabb inventering till underlag för fortsatt planering. Sjöhistoriska
museet föreslås redovisa kostnaderna för inventeringen i anslagsframställning
för budgetåret 1981/82.

Utöver en inventering fordras det enligt kulturrådets uppfattning i första
hand en begränsad rapport som behandlar vissa aktuella frågor. En av de
grundläggande frågor som behöver ges svar i denna rapport är hur skilda
initiativ bäst skall stödjas. Föreningarna som själva tar hand om fartyg
behöver ett starkare stöd från museernas sida i fråga om vård och underhåll,
principer för reparationer och uppläggningen av studier. Rapporten bör även
redovisa vilka mer betydelsefulla organisationer som är verksamma inom det
fartygshistoriska området och ge förslag huruvida någon av dessa bör komma
i fråga för bidrag av de medel som kulturrådet disponerar under anslaget för
stöd till kulturverksamhet inom organisationer. Behovet av kajplatser och
varv och vilka insatser kommunerna härvidlag kan förväntas göra bör belysas
i rapporten. Kostnaderna och de tekniska förutsättningarna för bevarande av
fartyg är otillräckligt kända och bedömningar härav bör göras med sikte på att
tillsammans med materialet från den föreslagna inventeringen ge underlag
för en närmare bedömning av behovet att utreda frågor om lagstiftning och
statsbidrag för reparationer.

Utredningsarbetet bör enligt kulturrådets mening bedrivas av statens
sjöhistoriska museum och rapporten i väsentliga stycken bygga vidare på
museets tidigare gjorda utredning. Kulturrådet föreslår att särskilda medel för
utarbetande av en rapport anvisas av regeringen.

Utskottet

Frågor om bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg har under den
senaste tiden ägnats stort intresse. Detta omvittnas bl. a. i de båda motioner
utskottet behandlar i detta betänkande. Önskemål om bevarande av Stockholms
hamns isbrytare S:t Erik och den utredning sjöhistoriska museet gjort
med anledning av detta ärende är ett annat uttryck för att uppmärksamheten
riktats på dessa bevarandefrågor. Vidare har utbildningsdepartementet

KrU 1979/80:9

mottagit flera framställningar från ideella föreningar som tar hand om gamla
fartyg.

När det gäller att bevara kulturhistoriskt värdefulla fartyg arbetar man efter
i huvudsak två linjer. Antingen tas sådana fartyg till vara för att införlivas
med museisamlingar eller bevaras de med samtidigt syfte att även i
fortsättningen vara i bruk. Enligt sjöhistoriska museets utredning finns för
närvarande 22 svenska museifartyg, varav tre statliga. Museifartygen utgör
endast en mycket liten del av det totala antalet bevarade gamla fartyg. Detta
senare antal kan i dag inte överblickas. Det finns emellertid relativt många
ideella föreningar och stiftelser, några bland dem museiföreningar, som tagit
till uppgift att ta hand om gamla fartyg, rusta upp dem och i en del fall hålla
fartyg i trafik eller använda dem på annat sätt. 1 utredningen nämns 25
föreningar och ett uppskattat medlemsantal på 5 000.

Motionerna 1978/79:1860 och 1862behandlarenligt utskottets uppfattning
ett område som försummats inom kulturminnesvården. Klara belägg härför
ges också i sjöhistoriska museets utredning och i statens kulturråds yttrande
över en framställning från Sveriges segelfartygsförening.

Ett av målen för den statliga kulturpolitiken är att garantera att äldre tiders
kultur tas till vara och levandegörs. Att det kulturarv som vår äldre sjöfart
representerar därvid måste uppmärksammas anser utskottet självklart mot
bakgrund av sjöfartens betydelse förr och nu och med hänsyn till att stora
grupper människor haft sin bärgning inom denna näringsgren. Kulturrådet
har bedömt det som angeläget att det vid sidan om museernas dokumentation
och belysning av sjöfartens historia bedrivs aktiviteter i syfte att bevara
fartyg som bildar inslag i miljön - i hamnarna och i farlederna. Utskottet
instämmer i denna bedömning och noterar att kulturrådet föreslagit dels en
inventering av beståndet av gamla fartyg, dels ett inledande utredningsarbete
som skall behandla vissa aktuella frågor om stöd till bevarandearbetet.
Utskottet finner det angeläget att sjöhistoriska museet bedriver det inventerings-
och utredningsarbete som kulturrådet föreslagit. De önskemål om
utredningar som förs fram i motionerna bör därmed i avsevärd grad bli
tillgodosedda. Avsikten är att ett sådant arbete skall ge underlag för en
närmare bedömning av behovet att utreda frågor om lagstiftning och
statsbidrag för rekonstruktionsarbeten. Mot den angivna bakgrunden finner
utskottet inte anledning för riksdagen att anhålla om någon särskild
utredning av förutsättningarna för bevarande av kvarvarande ångfartyg eller
andra kulturhistoriskt värdefulla fartyg. Motionerna 1978/79:1860 och 1862
bör därför inte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1978/79:1860 och 1978/79:1862.

Stockholm den 6 november 1979

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

KrU 1979/80:9

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric
Norrby (c), Åke Green (s), Kerstin Anér (fp), Tyra Johansson (s). Ingrid
Diesen (m), Lars-Ingvar Sörenson (s). Olle Eriksson (c), Hans Alsén (s),
Catarina Rönnung (s), Anna Eliasson (c), Bertil Hansson (fp), Elisabeth
Fleetwood (m), Ing-Marie Hansson (s) och Gunnel Liljegren (m).

GOTAB 62869 Stockholm 1979