KrU 1979/80:15

Kulturutskottets betänkande
1979/80:15

med anledning av motion om främjande av ridsporten
Motionen

I motionen 1978/79: 1855, vars behandling på förslag av kulturutskottet i
betänkandet 1978/79: 34 uppskjutits till riksmötet 1979/80, har Kurt Hugosson
(s) och Lisa Mattson (s) yrkat att riksdagen beslutar att hos regeringen
begära en allsidig utredning av ridsporten i enlighet med vad som anförts i
motionen.

I motionen redovisas den utveckling ridsporten genomgått under senare
år. Som en följd av kommunernas ökade engagemang omfattar sporten nu
alla samhällsgrupper, och de drygt 600 ridanläggningar som finns i Sverige
fungerar alla mer eller mindre som fritidsgårdar. Den snabba ökningen av
anläggningar och utövare har dock, uttalar motionärerna, fört med sig
problem vid vissa privata anläggningar som inte fyller de krav Ridfrämjandet
och Svenska ridsportens centralförbund uppställer. Det förekommer
sålunda att ägare vid nya ridstall saknar kunskaper om skötseln av hästar.
En spekulationsartad hästuppfödning och import av hästar som är mindre
lämpade för ridsport påtalas också. Motionärerna framhåller att det är
angeläget att de hästar som ställs till ungdomarnas förfogande har fått rätt
träning. De betonar också vikten av ansvarskänsla och kunskaper hos
ridlärarna.

Enligt motionärerna synes det angeläget att en allsidig utredning kartlägger
situationen vid de privata ridstallen samt också analyserar säkerhetsfrågor
och olycksfallsfrekvens för ungdomar som ägnar sig åt ridsport.
Vidare menar motionärerna att en regel bör införas om obligatoriskt användande
av ridhjälm, åtminstone för barn och ungdom.

Ridningens organisationer

Riksföreningen för ridningens främjande - Ridfrämjandet bildades 1948.
Organisationen har till ändamål att främja Tidningen som folksport, att
bedriva ungdomsvårdande verksamhet samt att samverka med andra organisationer
för ridsport och annan sport, ungdomsverksamhet, friluftsliv
och fysisk fostran. Verksamheten inriktas i första hand på att bereda
möjligheter för såväl yngre som vuxna personer till billig och god ridutbildning.
Med detta syfte medverkar Ridfrämjandet till att skapa goda
ridhusanläggningar. Vidare bedrivs i organisationens regi en omfattande
utbildning av ridinstruktörer och andra funktionärer inom ridsporten och
därtill knuten ungdomsverksamhet.

1 Riksdagen 1979/80. 13 sami. Nr 15

KrU 1979/80:15

2

Ridfrämjandet har ca 100000 medlemmar fördelade på 19 distriktsförbund
och 320 lokalavdelningar.

Svenska ridsportens centralförbund med 38 000 medlemmar är huvudorganisation
för tävlingsverksamheten. Förbundet samarbetar intimt med
Ridfrämjandet.

Övriga organisationer är Svenska ponnyföreningen och De svenska lantliga
ryttarföreningarnas centralförbund.

Från anslaget Stöd till idrotten: Organisationsstöd m. m. utgår under
budgetåret 1979/80 bidrag till de fyra nämnda organisationerna med sammanlagt
drygt 3,4 milj. kr. Vidare fördelas från anslaget till idrottens
anläggningsstöd bidrag till ridanläggningar.

Riksdagsbeslut angående uthyrning av hästar

Lantbruksstyrelsen föreslog i skrivelse till regeringen i april 1976 ett
tillägg till lagen (1944:219) om djurskydd innebärande att yrkesmässig
uthyrning av hästar för ridning inte skulle få ske utan tillstånd. Som
tillståndsmyndighet föreslogs länsstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen framhöll att många ridanläggningar har brister i miljön
som återverkar menligt på hästarnas hälsa och trivsel. Styrelsen åberopade
vidare att den personal som är ansvarig för eller leder undervisning i
ridning och skötsel av hästar i många fall inte är kvalificerad för uppgiften.
Detta får till följd att hästarna inte sällan utsätts för lidande, bl. a. därför att
personalen saknar förmåga att upptäcka och bedöma skador. Enligt lantbruksstyrelsen
var det angeläget från djurskyddssynpunkt att höja ridanläggningarnas
kvalitet.

Riksdagen behandlade hösten 1978 regeringens förslag om ändringar i
lagen om djurskydd (prop. 1978/79: 13, JoU 1978/79:5, rskr 1978/79:41). I
propositionen togs ställning till lantbruksstyrelsens nämnda förslag om
tillstånd.

Föredragande statsrådet delade lantbruksstyrelsens uppfattning att det
fanns behov av att från djurskyddssynpunkt kontrollera användningen av
hästar för ridskoleverksamhet och liknande ändamål. Enligt honom borde
emellertid detta behov kunna tillgodoses genom anmälan om verksamheten
till hälsovårdsnämnd. I propositionen föreslogs ett tillägg till djurskyddslagens
16 § av denna innebörd. Riksdagen biföll regeringens förslag.
En bestämmelse om att anmälan skall göras till hälsovårdsnämnden har
därefter införts i den djurskyddsförordning som utfärdades den 17 maj
1979.

Motion om hästaveln m. m.

1 motionen 1978/79: 650 av Einar Larsson m. fl. (c, s, m), som väcktes i
januari 1979, föreslogs att en parlamentarisk utredning skulle tillsättas med

KrU 1979/80:15

3

uppdrag att kvantifiera den direkta och indirekta samhällsnyttan av hästhållningen
i landet och på grundval härav föreslå riktlinjer för framtida
statliga insatser på detta område.

Bland de frågeställningar som motionärerna ansåg nödvändiga att beakta
i ett sådant utredningsarbete kan nämnas samhällsnyttan av hästsporten
som fritidsaktivitet och för handikappade, ridanläggningarnas sociala betydelse
som fritidsgårdar för ungdomar samt ansvarsfördelningen i fråga om
tillsyn över ridanläggningar, djurskydd och arbetarskydd.

Utifrån dessa, och ett flertal andra punkter, ansåg motionärerna att
statens direkta åtaganden avseende stöd åt hästaveln och hästsport i vid
bemärkelse borde diskuteras.

Jordbruksutskottet avstyrkte motionen (JoU 1978/79: 20) med hänvisning
till att föredragande statsrådet i budgetpropositionen (prop. 1978/
79:100 bil. 13) anmält sin avsikt att utreda frågan om bl. a. det statliga
stödet till hästaveln. Riksdagen följde utskottets förslag.

Utredning om statens stöd till hästaveln m. m.

I direktiven för den parlamentariska utredning som nyligen tillsatts
anförs att antalet hästar i landet ökat kraftigt jämfört med 1960-talets lägsta
siffra, samtidigt som hästbeståndet ändrat karaktär. Den helt övervägande
delen utgörs nu av fritidshästar och hästar inom rid- och travsport. Mot
bakgrund av förändringar som ägt rum i fråga om hästhållningen skall
utredningen göra en allsidig översyn av formerna för främjande av hästaveln
och andra frågor som rör hästhållningen och hästens roll i samhället.

Utskottet

Intresset för ridning och ridsport har ökat starkt under senare år. Samtidigt
har verksamheten breddats och kommit att få stor betydelse inte minst
för ungdomen. Man har också börjat inse ridningens värde som aktivitet
för handikappade, främst rörelsehindrade. Den angivna utvecklingen
uppvisar många positiva drag. Som framhålls i motionen 1978/79: 1855 har
det emellertid blivit påtagligt att den snabba utvecklingen medfört vissa
missförhållanden.

Lantbruksstyrelsen har, som nämnts i det föregående, uppmärksammat
den kritik som riktats mot vissa ridanläggningar och funnit det angeläget
att från djurskyddssynpunkt höja anläggningarnas kvalitet. Med anledning
av ett förslag från lantbruksstyrelsen har i djurskyddslagen förts in en ny
bestämmelse som ger regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
möjlighet att meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet för den
som yrkesmässigt eller eljest i större omfattning upplåter hästar eller
använder hästar i ridskoleverksamhet. Sådan anmälan skall enligt djurskyddskungörelsen
göras till vederbörande hälsovårdsnämnd. Genom an -

KrU 1979/80:15

4

mälningsplikten skapas bättre förutsättningar för kontroll av ridanläggningar.

Enligt motionen har det påtalats att det förekommer en spekulationsartad
hästuppfödning samt import av hästar som är mindre lämpade för
ridsport. Dessa problem, liksom andra förhållanden som har med hästhållningen
att göra, kommer att belysas genom den utredning av statens stöd
till hästaveln som nyligen tillsatts. Direktiven medger en allsidig översyn
av frågor som rör hästens roll i samhället.

Genom den omfattning som ridsporten fått har kraven på Ridfrämjandet
och ridsportens övriga organisationer ökat kraftigt. Organisationerna synes
väl medvetna om behovet av insatser som syftar till att i olika avseenden
skapa goda ridhusanläggningar med kunnig personal. Man arbetar
också aktivt på att främja säkerheten. Sålunda föreskrivs i tävlingsreglementena
att alla deltagare måste bära ridhjälm. Ridfrämjandet har därtill
bedrivit en intensiv upplysningsverksamhet som resulterat i att användande
av ridhjälm i praktiken är obligatoriskt i sådan ridskoleverksamhet som
ligger inom organisationens ansvarsområde.

Med hänsyn till det anförda är det enligt utskottets mening inte motiverat
att hos regeringen anhålla om en allsidig utredning av ridsporten.
Motionen 1978/79: 1855 bör därför inte föranleda någon ytterligare åtgärd
från riksdagens sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1855.

Stockholm den 20 november 1979

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric
Norrby (c), Tore Nilsson (m), Åke Green (s), Kerstin Anér (fp), Tyra
Johansson (s), Ingrid Diesen (m), Lars-Ingvar Sörenson (s), Olle Eriksson
(c), Hans Alsén (s), Lars Ahlmark (m), Catarina Rönnung (s), Anna Eliasson
(c), Kerstin Andersson i Kumla (s) och Bertil Hansson (fp).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979