KU 1979/80:7
Konstitutionsutskottets betänkande
1979/80:7
med anledning av propositionen 1979/80:20 med förslag till lag om
tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan, m. m., jämte följdmotion
Propositionen
I
propositionen 1979/80:20 föreslås en särskild lag om tystnadsplikt för
präst inom svenska kyrkan. Lagen ersätter den ålderdomliga bestämmelsen i
kyrkolagen om prästs tystnadsplikt vid bikt (enskilt skriftermål). Tystnadsplikten
enligt den nya lagen föreslås omfatta också vad som präst har erfarit
under själavårdande samtal. 1979 års allmänna kyrkomöte har för sin del
godkänt lagförslaget.
Som en följd av den nya lagen föreslås en ändring i rättegångsbalkens regler
om förbud i vissa fall mot vittnesförhör med präst inom annat trossamfund än
svenska kyrkan.
De nya reglerna avses träda i kraft den 1 januari 1980.
Beträffande lagförslagen och den närmare motiveringen för dessa hänvisas
till propositionen.
Motionen
I motionen 1979/80:17 av Karin Ahrland (fp) och Bonnie Bernström (fp)
anförs följande:
Enligt nutida praxis i fråga om lagtext bör all lagtext så långt som möjligt
vara könsneutral. I propositionens förslag till lagtext står emellertid att den
som är prästvigd har tystnadsplikt i fråga om det som "han” har erfarit under
enskilt skriftermål etc. Enligt vår uppfattning är det just i fråga om
lagstiftning angående präster synnerligen olämpligt att använda ett icke
könsneutralt pronomen. Lagtexten bör därför ändras av riksdagen.
Enligt gängse regler borde texten lyda ”i fråga om det som prästen har
erfarit”. Vi anser emellertid att det av rent pedagogiska skäl är nödvändigt att
riksdagen i all lagstiftning om präster uttryckligen tar hänsyn till att vi sedan
1958 har både kvinnliga och manliga präster i svenska kyrkan. Med hänsyn
härtill bör lagtexten utformas så att den lyder: ”Den som är prästvigd det
som han eller hon har erfarit .” Samma ändringar bör självklart göras i
förslaget till ändring av 36:e kap. 5 § rättegångsbalken.
Motionärerna hemställer att riksdagen i sak bifaller propositionen men
ändrar lagtexterna så att ordet ”han” ersätts med orden ”han eller hon”.
KU 1979/80:7
2
Statsrådsberedningens riktlinjer för författningsspråket
I statsrådsberedningens PM 1979:2, dagtecknad 1979-03-01 och rubricerad
”Några riktlinjer för författningsspråket”, tas bl. a. upp frågan om användningen
av ”han och/eller hon”. I denna del anförs i promemorian följande:
Sedan
gammalt används i författningarna orden han (honom, hans) som
ersättningsord för substantiv som betecknar både män och kvinnor. Endast
om substantivet betecknar enbart kvinnor har hon (henne, hennes) använts.
På senare tid har detta bruk kritiserats; man har ansett att det är oförenligt
med strävandena efter jämställdhet mellan könen. Det är givet att man så
långt som möjligt bör gå kritiken till mötes. I vissa fall kan bruket av han bli
mycket stötande, t. ex. när det gäller en bidragsskyldig förälder oavsett
kön.
Ett sätt att lösa problemet är att helt undvika personliga pronomen i texten.
Detta medför dock en risk för att texten belastas med passivformer,
upprepningar av substantiv, abstrakta och opersonliga vändningar.
Ett annat sätt är att skriva han eller hon. Denna lösning kan rekommenderas
bara i enstaka fall. Om texten däremot kräver ett ymnigt bruk av
pronomen blir kombinationen lätt störande, särskilt vid böjning (honom eller
henne, hans eller hennes).
Sammanfattningsvis: Man bör i första hand så långt som möjligt undvika
personliga pronomen. I andra hand bör man använda han eller hon. Om dessa
alternativ leder till dåliga formuleringar eller störande upprepningar bör han
även i fortsättningen användas.
Utskottet
I propositionen föreslås en utvidgning av den tystnadsplikt som enligt
kyrkolagen åvilar präst inom svenska kyrkan vid bikt. Tystnadsplikten skall
enligt förslaget omfatta också vad präst har erfarit under själavårdande samtal
i övrigt. Präst inom svenska kyrkan får inte höras som vittne om det varom
prästen har tystnadsplikt. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan
eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning skall enligt
propositionens förslag inte heller få höras som vittne om vad vederbörande
erfarit vid enskilt skriftermål eller vid själavårdande samtal i övrigt. Detta
innebär en utvidgning av nu stadgat förbud mot vittnesförhör som motsvarar
den föreslagna utvidgningen av tystnadsplikten för präst inom svenska
kyrkan.
I propositionen har intagits regeringens skrivelse till kyrkomötet med
förslag till lag om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan. I skrivelsen
uttalas att den föreslagna utvidgade tystnadsplikten för präst inom svenska
kyrkan liksom den nu i kyrkolagen stadgade tystnadsplikten bör ha företräde
framför meddelarfriheten enligt tryckfrihetsförordningen (TF).
1979 års kyrkomöte har för sin del godkänt den i propositionen föreslagna
lagen om prästs tystnadsplikt och därvid särskilt noterat att den utvidgade
KU 1979/80:7
3
tystnadsplikten skall ha företräde framfor meddelarfriheten enligt TF.
Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna utvidgningen av
tystnadsplikten för präst inom svenska kyrkan. Som uttalats i regeringens
skrivelse till kyrkomötet bör tystnadsplikten ha företräde framför meddelarfriheten
enligt TF. Utskottet anser det lämpligt att den ändring i lagen
(1977:1035) om ansvar på tryckfrihetsförordningens område för brott mot
tystnadsplikt som behövs för att tillgodose det angivna syftet beslutas redan i
detta ärende. Utskottet framlägger i bilaga förslag i denna del.
Utskottet tillstyrker även propositionens förslag att präst inom annat
trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intar
motsvarande ställning också i fortsättningen skall likställas med präst inom
svenska kyrkan i fråga om förbud mot vittnesförhör.
Som framgår av det anförda tillstyrker utskottet sålunda propositionen i
sak.
När det gäller den i motionen 1979/80:17 aktualiserade frågan om viss
ändring av lagtexternas språkliga utformning vill utskottet anföra följande.
Utskottet hyser förståelse för de av motionärerna framlagda synpunkterna.
Med hänsyn till att förslaget till lag om tystnadsplikt för präst inom svenska
kyrkan har kyrkolags karaktär gäller för lagens stiftande de särskilda regler
som anges i punkten 9 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen.
Medan all annan lag stiftas av riksdagen ensam stiftas kyrkolag av regeringen
gemensamt med riksdagen, varjämte det krävs samtycke av allmänt
kyrkomöte. De tre organen har därvid att fatta ett till alla delar överensstämmande
beslut om lagens utformning. Har ett av riksdagen antaget förslag
angående kyrkolag inte utfärdats som lag före närmast följande lagtima
riksmötes början,är förslaget förfallet. Reglerna om kyrkolagstiftning innebär
att motionärernas önskemål om ändrad lydelse av den föreslagna tystnadspliktslagen
inte kan tillgodoses utan att frågan på nytt underställs allmänt
kyrkomöte. Detta skulle sannolikt innebära att lagstiftningsfrågans lösning
måste uppskjutas åtminstone till hösten 1981.
Det i de föreslagna lagtexterna begagnade ordet ”han” avser sjävfallet inte
att beteckna enbart män. Ordet är i stället uppenbarligen begagnat som
ersättningsord försubstantiv som betecknar både män och kvinnor, nämligen
”prästen” resp. ”prästen eller den som intar motsvarande ställning”. Som
framgår av det ovan återgivna avsnittet ur statsrådsberedningens promemoria
med några riktlinjer för författningsspråket är denna s. a. s. könsneutrala
användning av ordet ”han” hävdvunnen i svenskt lagspråk. Anvisningarna
innebär att ordet ”han” även fortsättningsvis skall användas på detta sätt i
flertalet fall.
I förevarande fall hade det enligt utskottets mening likväl varit lämpligare
om annat uttryck än ”han” begagnats i lagtexten.
Vid frågans övervägande har utskottet emellertid funnit att angelägenheten
av att ny lagstiftning kommer till stånd på området är så stor att den tar
KU 1979/80:7
4
över den olägenhet som ligger i att lagtexterna inte tätt en helt tillfredsställande
språklig utformning.
Av anförda skäl tillstyaker utskottet propositionens förslag och avstyrker
motionen 1979/80:17.
Utskottet hemställer
att riksdagen
1. med avslag på motionen 1979/80:17 bifaller propositionen
1979/80:20,
2. antar det i bilaga framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1979:754) om ändring i lagen (1977:1035) om ansvar på
tryckfrihetsförordningens område för brott mot tystnadsplikt.
Stockholm den 25 oktober 1979
På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ
Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Olle Svensson (s), Per
Unckel (m), Yngve Nyquist (s), Sven-Erik Nordin (c), Wivi-Anne Cederqvist
(s)*, Gunnar Biörck i Värmdö (m), Kurt Ove Johansson (s), Bengt Kindbom
(c), Kerstin Nilsson (s), Sture Thun (s), Jan Prytz (m), Esse Petersson (fp) och
Bertil Hansson (fp).
* Ej närvarande vid justeringen.
KU 1979/80:7
5
Bilaga
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979:754) om ändring i lagen (1977:1035) om ansvar
på tryckfrihetsförordningens område för brott mot tystnadsplikt
Härigenom föreskrives att 1 § lagen(1977:1035)om ansvar på tryckfrihetsförordningens
område för brott mot tystnadsplikt i den lydelse paragrafen
erhållit genom lagen (1979:754) om ändring i förstnämnda lag skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §'
Den som på sätt som avses i 7 kap. 3 § första stycket 3 tryckfrihetsförordningen
uppsåtligen åsidosätter tystnadsplikt får fallas till ansvar därför endast
om fråga är om tystnadsplikt som
1. föreskrives i 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, 9 § radioansvarighetslagen
(1966:756) eller 1 § lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhet
med närradio,
2. avser sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande
av tjänsteplikt samt följer av författning som har tillkommit genom samfällt
beslut av Konungen och riksdagen eller av lag som har beslutats efter den 31
december 1974 men före den 1 januari 1978,
3. följer av förordnande av domstol eller undersökningsledare i brottmål
eller av myndighets förbehåll vid utlämnande av allmän handling som ej är
tillgänglig för envar,
4. föreskrives i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och
avgifter,
5. föreskrives i 44 § andra stycket fondkommissionslagen (1979:748),
6. föreskrives i lagen (1979:000) om
tystnadsplikt för präst inom svenska
kyrkan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.
1 Senaste lydelse 1979:754
.
GOTAB 62780 Stc