Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Konstitutionsutskottets betänkande 1979/80:7

med anledning av propositionen 1979/80:20 med förslag till lag om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan, m.m., jämte följdmo­tion

Propositionen

I propositionen 1979/80:20 föreslås en särskild lag om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan. Lagen ersätter den ålderdomliga bestämmelsen i kyrkolagen om prästs tystnadsplikt vid bikt (enskilt skriftermål). Tystnads­plikten enligt den nya lagen föreslås omfatta också vad som präst har erfarit under själavårdande samtal. 1979 års allmänna kyrkomöte har för sin del godkänt lagförslaget.

Som en följd av den nya lagen föreslås en ändring i rättegångsbalkens regler om förbud i vissa fall mot vittnesförhör med präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan.

De nya reglerna avses träda i krafl den 1 januari 1980.

Beträffande lagförslagen och den närmare motiveringen för dessa hänvisas till propositionen.

Motionen

I motionen 1979/80:17 av Karin Ahriand (fp) och Bonnie Bernström (fp) anförs följande;

Enligt nutida praxis i fråga om lagtext bör all lagtext så långt som möjligt vara könsneutral. I propositionens förslag till lagtext står emellertid att den som är prästvigd har tystnadsplikt i fråga om det som "han" har erfarit under enskilt skriftermål etc. Enligt vår uppfattning är det just i fråga om lagstiftning angående präster synneriigen olämpligt att använda ett icke könsneutrall pronomen. Lagtexten bör därför ändras av riksdagen.

Enligt gängse regler borde texten lyda "i fråga om det som prästen har erfarit". Vi anser emellertid att det av rent pedagogiska skäl är nödvändigt att riksdagen i all lagstiftning om präster uttryckligen tar hänsyn till att vi sedan 1958 har både kvinnliga och manliga präster i svenska kyrkan. Med hänsyn

härtill bör lagtexten utformas så att den lyder; "Den som är prästvigd    det

som han eller hon har erfarit ." Samma ändringar bör självklart göras i

förslaget lill ändring av 36;e kap. 5 § rättegångsbalken.

Motionärerna hemställer att riksdagen i sak bifaller propositionen men ändrar lagtexterna så att ordet "han" ersätts med orden "han eller hon".

KU 1979/80:7

 

KU 1979/80:7                                                                        2

Statsrådsberedningens riktlinjer för författningsspråket

1 statsrådsberedningens PM 1979:2, dagtecknad 1979-03-01 och rubricerad "Några riktlinjer för författnings.språket", tas bl. a. upp frågan om använd­ningen av "han och/eller hon". I denna del anförs i promemorian följan­de;

Sedan gammalt används i författningarna orden han (honom, hans) som ersättningsord för substantiv som betecknar både män och kvinnor. Endast om substantivet betecknar enbart kvinnor har hon (henne, hennes) an­vänts.

På senare tid har detta bruk kritiserats; man har ansett att det är oförenligt med strävandena efter jämställdhet mellan könen. Det är givet att man så långt som möjligt bör gå kritiken lill mötes. I vissa fall kan bruket av han bli mycket stötande, t. ex. när det gäller en bidragsskyldig förälder oavsett kön.

Ett sätt att lösa problemet är att helt undvika personliga pronomen i texten. Detta medför dock en risk för att texten belastas med passivformer, upprepningar av substantiv, abstrakta och opersonliga vändningar.

Ett annat sätt är att skriva han eller hon. Denna lösning kan rekommen­deras bara i enstaka fall. Om texten däremot kräver ett ymnigt bruk av pronomen blir kombinationen lätt störande, särskilt vid böjning (honom eller henne, hans eller hennes).

Sammanfattningsvis; Man bör i första hand så långt som möjligt undvika personliga pronomen. I andra hand bör man använda han eller hon. Om dessa alternativ leder till dåliga formuleringar eller störande upprepningar bör han även i fortsättningen användas.

Utskottet

I propositionen föreslås en utvidgning av den tystnadsplikt som enligt kyrkolagen åvilar präst inom svenska kyrkan vid bikt. Tystnadsplikten skall enligt förslaget omfatta också vad präst harerfarit under själavårdande samtal i övrigt. Präst inom svenska kyrkan får inte höras som vittne om det varom prästen har tystnadsplikt. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning skall enligt propositionens förslag inte heller (å höras som vittne om vad vederbörande erfarit vid enskilt skriftermål eller vid själavårdande samtal i övrigt. Detta innebär en utvidgning av nu stadgat förbud mot vittnesförhör som motsvarar den föreslagna utvidgningen av tystnadsplikten för präst inom svenska kyrkan.

I propositionen har intagits regeringens skrivelse till kyrkomötet med förslag till lag om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan. 1 skrivelsen uttalas att den föreslagna utvidgade tystnadsplikten för präst inom svenska kyrkan liksom den nu i kyrkolagen stadgade tystnadsplikten bör ha företräde framför meddelarfriheten enligt tryckfrihetsförordningen (TF).

1979 års kyrkomöte har för sin del godkänt den i propositionen föreslagna lagen om prästs tystnadsplikt och därvid särskilt noterat att den utvidgade

 

KU 1979/80:7                                                           3

tystnadsplikten skall ha företräde framför meddelarfriheten enligt TF.

Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna utvidgningen av tystnadsplikten för präst inom svenska kyrkan. Som uttalats i regeringens skrivelse till kyrkomötet bör tystnadsplikten ha företräde framför meddelar­friheten enligt TF. Utskottet anser det lämpligt att den ändring i lagen (1977:1035) om ansvar på tryckfrihetsförordningens område för brott mot tystnadsplikt som behövs för att tillgodose det angivna syftet beslutas redan i detta ärende. Utskottet framlägger i bilaga förslag i denna del.

Utskottet tillstyrker även propositionens förslag att präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning också i fortsättningen skall likställas med präst inom svenska kyrkan i fråga om förbud mot vittnesförhör.

Som framgår av det anförda tillstyrker utskottet sålunda propositionen i sak.

När det gäller den i motionen 1979/80:17 aktualiserade frågan om viss ändring av lagtexternas språkliga utformning vill utskottet anföra följan­de.

Utskottet hyser förståelse för de av motionärerna framlagda synpunkterna. Med hänsyn till att förslaget till lag om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan har kyrkolags karaktär gäller för lagens stiftande de särskilda regler som anges i punkten 9 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen. Medan all annan lagstiftas av riksdagen ensam stiftas kyrkolag av regeringen gemensamt med riksdagen, varjämte det krävs samtycke av allmänt kyrkomöte. De tre organen har därvid att fatta ett till alla delar överensstäm­mande beslut om lagens utformning. Har ett av riksdagen antaget förslag angående kyrkolag inte utfärdats som lag före närmast följande lagtima riksmötes början, är förslaget förfallet. Reglerna om kyrkolagstiftning innebär att motionärernas önskemål om ändrad lydelse av den föreslagna tystnads­pliktslagen inte kan tillgodoses utan att frågan på nytt underställs allmänt kyrkomöte. Detta skulle sannolikt innebära att lagstiftningsfrågans lösning måste uppskjutas åtminstone till hösten 1981.

Det i de föreslagna lagtexterna begagnade ordet "han" avser sjävfallet inte att beteckna enbart män. Ordet är i stället uppenbariigen begagnat som ersättningsord försubstantivsom betecknarbådemänoch kvinnor, nämligen "prästen" resp. "prästen eller den som intar motsvarande ställning". Som framgår av det ovan återgivna avsnittet ur statsrådsberedningens promemo­ria med några riktlinjer för författningsspråket är denna s. a. s. könsneutrala användning av ordet "han" hävdvunnen i svenskt lagspråk. Anvisningarna innebär att ordet "han" även fortsättningsvis skall användas på detta sätt i flertalet fall.

I förevarande fall hade det enligt utskottets mening likväl varit lämpligare om annat ullryck än "han" begagnats i lagtexten.

Vid frågans övervägande har utskottet emellertid funnit att angelägenhe­ten av att ny lagstiftning kommer till stånd på området är så stor att den tar

 

KU 1979/80:7                                                            4

över den olägenhet som ligger i ati lagtexterna inte fått en helt tillfredsstäl­lande språklig utformning.

Av anförda skäl tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionen 1979/80:17.

Utskottet hemställer att riksdagen

1.    med avslag på motionen 1979/80:17 bifaller propositionen 1979/80:20,

2.    antar det i bilaga framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1979:754) om ändring i lagen (1977:1035) om ansvar på tryckfrihetsförordningens område för brott mot tystnadsplikt.

Stockholm den 25 oktober 1979

På konstitutionsutskoaets vägnar BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Olle Svensson (s), Per Unckel (m), Yngve Nyquist (s), S'en-Erik Nordin (c), Wivi-Anne Cederqvist (s)*, Gunnar Biörck i Värmdö (m), Kurt Ove Johansson (s), Bengt Kindbom (c), Kerstin Nilsson (s), Sture Thun (s), Jan Prytz (m), Esse Petersson (fp) och Bertil Hansson (fp).

• Ej närvarande vid justeringen.

 

KU 1979/80:7                                                           5

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:754) om ändring i lagen (1977:1035) om ansvar

på tryckfrihetsförordningens område för brott mot tystnadsplikt

Härigenom föreskrives att 1 § lagen(1977;1035)om ansvar på tryckfrihets­förordningens område för brott mot tystnadsplikt i den lydelse paragrafen erhållit genom lagen (1979:754) om ändring i förstnämnda lag skall hanedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1  §' Den som på sätt som avses i 7 kap. 3 § första stycket 3 tryckfrihetsförord­ningen uppsåtligen åsidosätter tystnadsplikt får fallas till ansvardärförendast om fråga är om tystnadsplikt som

1.    föreskrives i 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, 9 § radioansvarighets­lagen (1966:756) eller 1 § lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksam­het med närradio,

2.    avser sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt samt följer av författning som har tillkommit genom samfällt beslut av Konungen och riksdagen eller av lag som har beslutats efter den 31 december 1974 men före den 1 januari 1978,

3.    följer av förordnande av domstol eller undersökningsledare i brottmål eller av myndighets förbehåll vid utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar,

4.    föreskrives i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter,

5.    föreskrives i 44 § andra stycket fondkommissionslagen (1979:748),

6. föreskrives i lagen (1979:000) om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Senaste lydelse 1979:754