KU 1979/80:46

Konstitutionsutskottets betänkande
1979/80:46

med anledning av propositionen 1979/80:105 om ny instansordning i
kommunalbesvärsmål jämte motioner

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny instansordning för kommunalbesvärsmålen.
Syftet med den nya instansordningen iir främst att så långt möjligt förkorta
handläggningstiderna i kommunalbesvärsmålen. Kommunfullmäktiges,
landstings samt de kommunala och landstingskommunala nämndernas beslut
skall enligt vad som föreslås i propositionen överklagas hos kammarrätterna.
Detsamma gäller om de kyrkokommunala besluten. Kammarrätterna
ersätter alltså länsstyrelserna som första besvärsinstans i kommunalbesvärsmålen.
I de landstingskommunala målen, som f. n. överklagas direkt till
regeringsrätten, förs kammarrätterna in som första besvärsinstans. När
kammarrätten behandlar kommunalbesvärsmål, skall två särskilda ledamöter
som är sakkunniga i kommunala frågor delta i handläggningen.

Rätten att fullfölja kommunalbesvär till regeringsrätten blir enligt
förslaget begränsad. Besvär över kammarrättens beslut prövas endast om
regeringsrätten har meddelat prövningstillstånd.

Reformeringen av instansordningen föranleder ändringar i framför allt
kommunallagen, lagen om församlingsstyrelse och lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar. Dessutom föreslås vissa mindre ändringar i förvaltningsprocesslagens
regler om prövningstillstånd.

Avsikten är att reformen skall genomföras den 1 januari 1981.

Beträffande lagförslagen och den närmare motiveringen för dessa hänvisas
till propositionen.

Motionerna

I motionen 1979/80:1942 av Allan Ekström (m) och Jan Prytz (m) yrkas att
riksdagen beslutar att komplettera 36 § förvaltningsprocesslagen såvitt angår
kommunalbesvär med en bestämmelse av följande lydelse: ”1 kommunalbesvärsmål
må prövningstillstånd meddelas även om anledning förekommer till
ändring i det slut vartill kammarrätten kommit eller eljest med hänsyn till
omständigheterna i målet skäl förekommer till talans prövning”.

Enligt motionen talar starka skäl för att som grund för prövningstillstånd
vid fullföljd av talan i kommunalbesvärsmål till regeringsrätten även bör få
åberopas att anledning förekommer till antagande att kammarrätten bedömt
saken på ett materiellt oriktigt sätt, s. k. ändringsdispens. I motionen erinras
om att en minoritet av regeringsrättens ledamöter under remissbehandlingen

1 Riksdagen 1979180. 4 sami Nr 46

KU 1979/80:46

av kommunalbesvärskommitténs förslag förordat en sådan ordning.

I motionen 1979/80:1954 av Hilding Johansson m. fl. (s) yrkas att
riksdagen vid behandlingen av propositionen 1979/80:105 beslutar att
instansordningen i kommunalbesvärsmålen skall utformas i enlighet med vad
som föreslås i motionen.

I motionen riktas vissa invändningar mot propositionens förslag. Genom
att flertalet mål kan förväntas stanna i kammarrätten skulle om förslaget
genomförs en begränsning uppkomma beträffande besvärsprövningen i
förhållande till vad nu gäller. En andra invändning mot förslaget i denna del
är enligt motionen att den erfarenhet och goda kännedom om förhållandena i
länets kommuner som finns inom länsstyrelsen inte tas till vara om
prövningen i första instans flyttas från länsstyrelse till kammarrätt. Prövningen
av kommunalbesvärsmålen är visserligen formellt begränsad till en
laglighetsprövning, men i verkligheten innebär den ofta en kvalificerad
lämplighetsprövning. Detta är särskilt uppenbart i de mål där besvären
grundas på att det kommunala organet har överskridit sin allmänna
kompetens. Som framhålls av bl. a. länsstyrelsen i Stockholms län i yttrandet
över kommunalbesvärskommitténs förslag bör den juridiskt-formella karaktären
av kommunalbesvärsprövningen inte överbetonas på bekostnad av
kravet på förtrogenhet med det kommunala fältet. Enligt motionen bör
därför prövningen i första instans ligga kvar hos länsstyrelsen med de goda
kontakter och den kunskap om förhållandena inom länet som finns samlad
inom denna.

Ett tredje skäl för att bevara länsstyrelsen som första besvärsinstans är
enligt motionen att en centralisering av beslutsfattandet på detta område bör
undvikas. Förslaget att kammarrätterna skall bli första instans innebär att
besluten flyttas längre bort från kommuninvånarna. Detta strider, som
framhållits i yttranden från flera länsstyrelser, mot en allmän strävan till
decentralisering inom förvaltningen. Liknande synpunkter har framförts av
decentraliseringsutredningen och kommunförbundet. Slutligen bör det
enligt motionen framhållas att förslaget i propositionen innebär att
ytterligare en grupp ärenden flyttas bort från länsstyrelsen samtidigt som
uppgiftsfördelningen mellan länsstyrelsen och olika statliga och länskommunala
organ är föremål för prövning inom länsdemokratikommittén. Att nu
ersätta länsstyrelserna som första besvärsinstans i kommunalbesvärsmål med
kammarrätten vore enligt motionen att föregripa länsdemokratikommitténs
arbete med ytterligare en delreform som inte kan bedömas i sitt sammanhang.

I motionen 1979/80:1955 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
beslutar att möjligheter skall finnas att få kammarrättens beslut i kommunala
besvärsärenden prövade.

Enligt motionen kan inte godtas den i propositionen föreslagna ordningen
att besvär över kammarrättens beslut endast skall kunna anföras om
regeringsrätten meddelar prövningstillstånd. När man enligt propositionens

KU 1979/80:46

förslag fjärmar den kommunala besvärsinstansen från medborgarna genom
att kammarrätterna blir besvärsinstans, så är det viktigt att behålla
möjligheten att besvära sig över kammarrättens beslut. En ordning där
landets fyra kammarrätter ersätter den mera ”nära” och vanliga kontakten
med länsstyrelsen, kombinerat med minskade möjligheter att få besvärsinstansens
beslut prövade skulle av många människor upplevas som inskränkning
av besvärsmöjligheterna.

Utskottet

I propositionen föreslås en ny instansordning för kommunalbesvärsmålen.
Syftet med den nya instansordningen har angetts vara att så långt möjligt
förkorta handläggningstiderna i dessa mål. Förslaget innebär att kammarrätterna
blir första besvärsinstans både vad gäller de primärkommunala och
de landstingskommunala besluten på detta område. Detsamma gäller om de
kyrkokommunala besluten. Beträffande de primärkommunala och kyrkokommunala
målen ersätts sålunda länsstyrelserna av kammarrätterna som
första besvärsinstans. I de landstingskommunala målen, som f. n. överklagas
direkt till regeringsrätten, förs kammarrätterna in som första besvärsinstans.
När kammarrätt behandlar kommunalbesvärsmål, skall två särskilda ledamöter
som är sakkunniga i kommunala frågor delta i handläggningen.

Som hittills skall kommunalbesvär kunna fullföljas till regeringsrätten.
Enligt propositionens förslag begränsas rätten härvidlag i förhållande till vad
nu gäller på det sättet att besvär över kammarrättens beslut prövas endast om
regeringsrätten har meddelat s. k. prövningstillstånd. Reformerna, som
föreslås träda i kraft den 1 januari 1981, föranleder ändringar i främst
kommunallagen, lagen om församlingsstyrelse, lagen om allmänna förvaltningsdomstolar
och förvaltningsprocesslagen.

Med anledning av propositionen har väckts tre motioner, nämligen
1979/80:1942 av Allan Ekström (m) och Jan Prytz (m). 1979/80:1954 av
Hilding Johansson m. fl. (s) samt 1979/80:1955 av Lars Werner m. fl.
(vpk).

I motionen 1954 föreslås att länsstyrelserna behålls som första besvärsinstans
vad gäller de primärkommunala målen. Genom att flertalet mål kan
förväntas stanna i kammarrätten skulle nämligen enligt motionen om
förslaget genomförs en begränsning uppkomma beträffande besvärsprövningen
i förhållande till vad nu gäller. Ett annat skäl för att behålla
länsstyrelserna som besvärsinstans är enligt motionen att den erfarenhet och
goda kännedom om förhållandena i länets kommuner som finns inom
länsstyrelsen inte tas till vara om prövningen i första instans flyttas från
länsstyrelse till kammarrätt. Prövningen av kommunalbesvärsmål innebär
ofta en kvalificerad lämplighetsprövning, vilket är särskilt uppenbart i de mål
där besvären grundas på att det kommunala organet har överskridit sin
allmänna kompetens. Av stor betydelse i sammanhanget är vidare enligt

KU 1979/80:46

motionen att en centralisering av beslutsfattandet på detta område undviks.
Förslaget innebär att besluten flyttas längre bort från kommuninvånarna.
Slutligen framhålls det i motionen att propositionens förslag innebär att
ytterligare en grupp ärenden skulle flyttas bort från länsstyrelsen samtidigt
som uppgiftsfördelningen mellan länsstyrelsen och olika statliga och
länskommunala organ är föremål för prövning inom en parlamentarisk
utredning - länsdemokratikommittén. Denna kommittés arbete bör enligt
motionen inte föregripas.

Frågan om prövningstillstånd hos regeringsrätten behandlas i motionen
1942. Enligt motionen talar starka skäl för att som grund för prövningstillstånd
vid fullföljd av talan i kommunalbesvärsmål även bör få åberopas att
anledning förekommer till antagande att kammarrätten bedömt saken på ett
materiellt oriktigt sätt, dvs. en form av s. k. ändringsdispens. Liknande
synpunkter anläggs i motionen 1955, vari anförs att den i propositionen
föreslagna ordningen att besvär över kammarrättens beslut endast skall
kunna anföras om regeringsrätten meddelar prövningstillstånd inte kan
godtas.

Utskottet får för sin del anföra följande.

Till en början bör erinras om att kommunalbesvär har till syfte att bereda
varje kommunmedlem oavsett om han eller hon berörs av beslutet eller inte
möjlighet att få till stånd en kontroll av kommunala besluts laglighet. Genom
kommunalbesvärsreglerna hålls denna statskontroll inom vissa bestämda
gränser, vilket är betingat av hänsyn till den kommunala självstyrelsen. En
ändrad instansordning för kommunalbesvärsmålen har diskuterats sedan
länge. I det utredningsarbete - inom kommunalbesvärskommittén - som
ligger till grund för propositionens förslag har påvisats att tillströmningen av
kommunalbesvärsmål till regeringsrätten ökat kraftigt under senare år.
Enligt kommitténs uppfattning har dessa mål kommit att ta i anspråk en
oproportionerligt stor del av regeringsrättens sessionstid. När det gäller
kammarrätterna däremot visar målbalanserna under den senaste tiden en
sjunkande tendens, vilket enligt kommittén ger möjlighet att utvidga dessa
domstolars målområde.

I propositionen framhålls att flertalet remissinstanser ställt sig positiva till
en ändring av instansordningen i kommunalbesvärsmålen, varvid dock olika
synpunkter framförts på frågan hur instanskedjan bör utformas. Meningsskiljaktigheterna
avser främst behovet av att behålla en besvärsinstans på
regional nivå.

Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck både i kommitténs
förslag och i propositionen att det är en angelägen åtgärd att reformera
instansordningen i kommunalbesvärsmål. Av stor betydelse är självfallet att
handläggningstiderna kan hållas på en rimlig nivå utan att för den skull
rättssäkerhetskravet träds för när. Instansordningen måste utformas så att
den skapar bästa möjliga förutsättningar för den speciella typ av laglighetskontroll
som kommunalbesvärsprövningen innebär. Propositionens förslag

KU 1979/80:46

innebär att regeringsrätten alltjämt skall utgöra högsta instans för kommunalbesvärsmålen,
dock att krav på s. k. prövningstillstånd införs.

Vad gäller frågan om prövningstillstånd som särskilt tagits upp i två av
motionerna vill utskottet erinra om att i samband med tillkomsten av
förvaltningsprocesslagens regler på detta område diskuterades möjligheten
av att medge någon form av s. k. ändringsdispens. Tanken avvisades
emellertid bl. a. med hänvisning till att man med en sådan ordning inte skulle
kunna förverkliga de bärande principerna för instanssystemet. Genom rätt
till ändringsdispens kunde befaras att måltillströmningen till regeringsrätten
skulle bli betydligt mer omfattande jämfört med en ordning där prövningen i
huvudsak endast skulle gälla prejudikatsfrågor. Vid riksdagsbehandlingen av
förvaltningsdomstolsreformen uttalade konstitutionsutskottet (KU 1971:36
s. 15) att prövningstillstånd skulle kunna meddelas av prejudikatsskäl utan
alltför snäv begränsning. Liknande synpunkter har anlagts i det nu aktuella
ärendet. Departementschefen uttalar bl. a. att utformningen av reglerna om
prövningstillstånd samt vad som anförts i förarbetena till dessa bör ge
tillräckliga garantier för att regeringsrätten skall kunna bevilja prövningstillstånd
i kommunalbesvärsmålen i den utsträckning som behövs till ledning för
rättstillämpningen. Utskottet ansluter sig till dessa uttalanden.

Propositionens förslag innebär vidare att kammarrätterna införs som
instans under regeringsrätten för prövning av kommunalbesvärsmålen.
Enligt utskottets mening bör kammarrätterna vara väl skickade att anförtros
uppgiften att handlägga kommunalbesvärsmål. Det bör erinras om att
förslaget innebär att när kammarrätt behandlar kommunalbesvärsmål, skall
två särskilda ledamöter som är sakkunniga i kommunala frågor delta i
handläggningen. Utskottet instämmer även i vad som anförts i frågan om
prövningstillstånd hos regeringsrätten och föreslår således att motionerna
1942 och 1955 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Vad slutligen gäller frågan om att behålla länsstyrelsen i instanskedjan,
vilket påyrkas i motionen 1954, vill utskottet anföra följande. Kommunalbesvärskommittén
redovisade i sitt betänkande utförligt skälen för och mot
ett två- resp. treinstanssystem för kommunalbesvärsmålen och stannade
därvid för att en kortare instanskedja var att föredra. Kommittén ansåg det
särskilt angeläget att slutliga avgöranden i kommunalbesvärsmål, som ofta
kan gälla samhällsviktiga beslut och principiella rättsfrågor, kommer till
stånd inom rimlig tid.

Kommitténs förslag att länsinstansen skulle slopas i kommunalbesvärsmålen
tillstyrktes eller lämnades utan erinran av flertalet remissinstanser (se
prop. s. 30 f.).

Även enligt departementschefen är det en central fråga vilken inverkan ett
behållande av länsinstansen kan få på handläggningstiderna i kommunalbesvärsmålen.
Departementschefen framhåller att ett av huvudsyftena med en
reform av besvärsordningen i kommunalbesvärsmål är att komma till rätta
med de stötande långa väntetiderna som ibland har förekommit i de fall då

1* Riksdagen 1979180. 4 sami. Nr 46

KU 1979/80:46

talan har fullföljts till regeringsrätten. Det är enligt departementschefen
viktigt att regeringsrätten någorlunda snabbt kan ge vägledande besked om
gränserna för kommunernas kompetens och om innebörden av reglerna om
deras organisation och verksamhetsformer. Att införa en instansordning som
är ägnad att snarare förlänga än förkorta handläggningstiderna bör därför
inte komma i fråga.

Utskottet anser att propositionens förslag vad gäller slopandet av
länsstyrelsen som besvärsinstans bör godtas med hänsyn till angelägenheten
av att kommunalbesvärsmålen blir avgjorda inom rimlig tid. Bl. a. bör
framhållas att den föreslagna ordningen också skapar enhetlighet vad gäller
prövningen av de primärkommunala och landstingskommunala besvärsmålen.
En sådan enhetlighet har blivit mera angelägen efter tillkomsten av 1977
års kommunallag som innebär att samma regler i större utsträckning än
tidigare gäller för primärkommunernas och landstingskommunernas verksamhet.
Anförda synpunkter leder till att utskottet inte anser sig kunna
biträda förslaget i motionen 1954. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

Propositionens förslag i de delar som inte berörts i det föregående
tillstyrks. Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

1. beträffande frågan om prövningstillstånd i kommunalbesvärsmål
med avslag på motionerna 1979/80:1942 och 1979/80:1955
bifaller propositionen 1979/80:105, såvitt nu är i fråga,

2. beträffande frågan om länsstyrelsen som första besvärsinstans i
vissa kommunalbesvärsmål med avslag på motionen 1979/
80:1954 bifaller propositionen 1979/80:105, såvitt nu är i
fråga,

3. bifaller propositionen 1979/80:105 i övrigt.

Stockholm den 10 april 1980

På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s). Anders Björck (m).
Olle Svensson (s), Per Unckel (m), Sven-Erik Nordin (c), Wivi-Anne
Cederqvist* (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m). Kurt Ove Johansson (s).
Bengt Kindbom (c). Daniel Tarschys (fp). Kerstin Nilsson (s). Sture Thun
(s), Lahja Exner* (s) och Kerstin Sandborg* (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

KU 1979/80:46

Reservation

av Hildiflg Johansson, Olle Svensson, Wivi-Anne Cederqvist, Kurt Ove
Johansson, Kerstin Nilsson, Sture Thun och Lahja Exner (alla s) vilka

betiäffande frågan om länsstyrelsen som första besvärsinstans i vissa
kommutialbesvärsmål

dels ansett att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 5 börjar ”Vad
slutligen gäller" och på s. 6 slutar ”avstyrks följaktligen” bort ha följande
lydelse:

Beträffande förslaget i motionen 1954 om att behålla länsstyrelsen som
första besvärsinstans beträffande de primärkommunala och kyrkokommunala
målen vill utskottet anföra följande.

Som framhålls i propositionen kan flertalet kommunalbesvärsmål i
fortsättningen förväntas stanna i kammarrätt. Förslaget innebär sålunda i
praktiken en väsentlig begränsning i den besvärsprövning som nu förekommer
i mål av detta slag. Till detta kommer att den erfarenhet och goda
kännedom om förhållandena i länets kommuner som finns inom länsstyrelsen
inte tas till vara om prövningen i första instans flyttas från länsstyrelsen
till kammarrätten. Prövningen av kommunalbesvärsmålen är visserligen
formellt begränsad till en laglighetsprövning men i verkligheten innebär den
ofta en kvalificerad lämplighetsprövning. Enligt utskottet är detta särskilt
uppenbart i de mål där besvären grundas på att det kommunala organet har
överskridit sin allmänna kompetens.

I sådana mål blir det med den utformning som lagstiftningen har i detta
avseende ibland nödvändigt för besvärsmyndigheten att bedöma vilken
omfattning den kommunala kompetensen på det aktuella området bör ha.
Som framhålls även i propositionen blir det i många fall nödvändigt att pröva
om den kommunala åtgärden varit behövlig eller ändamålsenlig för att uppnå
ett visst resultat. Utskottet vill erinra om att bl. a. länsstyrelsen i Stockholms
län i yttrande över kommunalbesvärskommitténs förslag framhållit att den
juridiskt-formella karaktären av kommunalbesvärsprövningen inte bör
överbetonas på bekostnad av kravet på förtrogenhet med det kommunala
fältet. Med kammarrätten som sista instans i flertalet mål av detta slag bör
därför prövningen i första instans ligga kvar hos länsstyrelsen med de goda
kontakter och den kunskap om förhållandena inom länet som finns samlad
inom denna.

Ett ytterligare skäl för att bevara länsstyrelsen som första besvärsinstans är
enligt utskottet att en centralisering av dessa beslut vilka är av stor betydelse
för medborgarna i enskilda kommuner bör undvikas. Förslaget att kammarrätterna
skall bli första instans innebär att besluten flyttas längre bort från
kommuninvånarna. Detta strider, som framhållits i yttranden från flera
länsstyrelser, mot en allmän strävan till decentralisering inom förvaltningen.
Liknande synpunkter har framförts av decentraliseringsutredningen och

KU 1979/80:46

kommunförbundet.

Slutligen vill utskottet framhålla att förslaget i propositionen innebär att
ytterligare en grupp ärenden flyttas från länsstyrelsen, samtidigt som
uppgiftsfördelningen mellan länsstyrelsen och olika statliga och länskommunala
organ är föremål för prövning inom länsdemokratikommittén. Som
framhållits från socialdemokratiskt håll bl. a. i en reservation i länsdemokratikommitténs
första delbetänkande måste största återhållsamhet iakttas
med fortsatta delreformer på detta område innan länsdemokratikommittén
är klar med sin övergripande utredning om länsstyrelsernas roll i framtiden.
Att nu ersätta länsstyrelserna som första besvärsinstans i kommunalbesvärsmål
med kammarrätten är ägnat att föregripa länsdemokratikommitténs
arbete med ytterligare en delreform som inte kan bedömas i sitt sammanhang.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att propositionens förslag
till ny instansordning bör antas med den ändringen att länsstyrelserna även i
fortsättningen blir första besvärsinstans i kommunalbesvärsmålen. Utskottet
tillstyrker sålunda bifall till motionen 1954.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande frågan om länsstyrelsen som första besvärsinstans i
vissa kommunalbesvärsmål med bifall till motionen 1979/
80:1954 och med avslag i motsvarande del på propositionen
1979/80:105 antar de lagförslag betecknade reservanternas
förslag som intagits i bilaga till detta betänkande.

KU 1979/80:46

Bilaga

Författningsförslag
1 Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1977:179)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. l,2,4och5 §§ kommunallagen (1977:179)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

7 kap.

Över beslut av kommunfullmäktige
får, om ej annat är särskilt föreskrivet,
medlem av kommunen anföra
besvär hos länsstyrelsen. Sådan
talan får grundas endast på att
beslutet

1. ej har tillkommit i laga ordning,

2. står i strid mot lag eller annan
författning,

3. på annat sätt överskrider kommunfullmäktiges
befogenhet,

4. kränker klagandens enskilda
rätt eller

5. annars vilar på orättvis
grund.

Besvärshandling skall ha kommit
in till länsstyrelsen inom tre veckor
från den dag då justering av det över
beslutet förda protokollet har tillkännagetts
på kommunens anslagstavla.
Till besvärshandUngen skall
fogas det överklagade beslutet och
bevis om dagen för anslaget. Besvär
som ej har anförts i rätt tid upptages
ej till prövning.

Om ej annat är särskilt föreskrivet,
får kommunfullmäktiges beslut
överklagas av den som är medlem av
kommunen. Sådana beslut överklagas
genom besvär hos länsstyrelsen.
Besvären får grundas endast pä
omständigheter som innebär att
beslutet

1. ej har tillkommit i laga ordning.

2. står i strid mot lag eller annan
författning,

3. på annat sätt överskrider kommunfullmäktiges
befogenhet,

4. kränker klagandens enskilda
rätt eller

5. annars vilar på orättvis
grund.

BesvärshandUngen skall ha kommit
in till länsstyrelsen inom tre
veckor från den dag då justering av
det över beslutet förda protokollet
har tillkännagetts på kommunens
anslagstavla. Besvär som ej har
anförts i rätt tid upptages ej till
prövning. Om besvärshandUngen
före besvärstidens utgång har kommit
in till kommunen, skall besvären
ändå tas upp till prövning.

I besvärshandUngen skall anges det
beslut som överklagas och de

KU 1979/80:46

Nuvarande lydelse

Över beslut av landsting får, om ej
annat är särskilt föreskrivet, medlem
av landstingskommunen anföra besvär
hos regeringsrätten. Besvärshandling
tillställes regeringsrätten. I
övrigt tillämpas bestämmelserna i
första och andra styckena på motsvarande
sätt på besvär över sådant
beslut.

I fråga om besvär över beslut av
kommunstyrelsen, annan kommunal
nämnd eller partssammansatt organ
skall bestämmelserna i 1 § om besvär
över beslut av kommunfullmäktige
tillämpas på motsvarande sätt, om ej
annat sägs i 3 § eller är särskilt
föreskrivet. / fråga om besvär över
beslut av förvaltningsutskottet, annan
landstingskommunal nämnd eller
partssammansatt organ skall
bestämmelserna i 1 § om besvär över
beslut av landsting tillämpas på motsvarande
sätt, om ej annat sägs i 3 §
eller är särskilt föreskrivet. Besvär
får ej anföras över beslut av rent
förberedande eller verkställande
art.

Bestämmelserna i första stycket
gäller även beslut som har fattats
med stöd av uppdrag enligt 3 kap.
12 §. I fråga om beslut som ej har
protokollförts särskilt räknas besvärstiden
från den dag då justering

Reservanternas förslag

omständigheter på vilka besvären
grundas. Klaganden får ej anföra
någon ny omständighet till grund för
besvären efter besvärstidens utgång.

Om ej annat är särskilt föreskrivet,
får landstingets beslut överklagas av
den som är medlem av landstingskommunen.
Sådana beslut överklagas
genom besvär hos kammarrätten.
Besvärshandlingen tillställes kammarrätten.
I övrigt tillämpas bestämmelserna
i första-tredje styckena på
motsvarande sätt på besvär över
sådant beslut.

§'

I fråga om besvär över beslut av
styrelsen, annan nämnd eller partssammansatt
organ skall bestämmelserna
i 1 § om besvär över kommunfullmäktiges
eller landstingets beslut
tillämpas på motsvarande sätt, om ej
annat sägs i 3 § eller är särskilt
föreskrivet. Besvär får ej anföras
över beslut av rent förberedande
eller rent verkställande art.

Bestämmelserna i första stycket
gäller även beslut som har fattats
med stöd av uppdrag enligt 3 kap.
12 §. 1 fråga om beslut som ej har
protokollförts särskilt räknas besvärstiden
från den dag då justering

1 Senaste lydelse 1979:409.

KU 1979/80:46

Nuvarande lydelse

av protokoll, som har förts vid det
sammanträde med styrelsen eller
nämnden varvid beslutet har anmälts,
har tillkännagivits på anslagstavlan.

Reservanternas förslag

av protokoll, som har förts vid det
sammanträde med styrelsen eller
nämnden varvid beslutet har anmälts,
har tillkännagetts på anslagstavlan.

Bestämmelserna i första stycket gäller också i fråga om besvär över sådant
beslut av revisorerna som avses i 5 kap. 4 §.

4 §

Om besvär har anförts hos länsstyrelsen,
kan denna förbjuda att det
överklagade beslutet verkställes.

Om besvär har anförts hos länsstyrelsen,
kan denna förbjuda att det
överklagade beslutet verkställs.

Vid tillämpning av förvaltningsprocesslagen
(1971:291) anses kommunen
eller landstingskommunen
som part.

Ett föreläggande enligt 5 § förvaltningsprocesslagen
får ej gälla sådan
brist i besvärshandlingen som består i
att denna ej anger den eller de
omständigheter på vilka besvären
grundas. Bestämmelsen i 29 § förvaltningsprocesslagen
om rätt att
utan yrkande besluta till det bättre för
enskild tillämpas ej.

5 §

Över länsstyrelsens beslut får, om
ej annat är särskilt föreskrivet, besvär
anföras hos regeringsrätten. Besvär
över beslut av länsstyrelsen vilket
har gått klaganden emot får anföras
endast av denne. Besvär över beslut,
varigenom länsstyrelsen har bifallit
besvär eller förbjudit att det överklagade
beslutet verkställes, får
anföras av kommunen och medlem
av kommunen. Besvärshandlingen
skall ha kommit in till regeringsrätten
inom tre veckor från den dag då den
som vill anföra besvär fick del av
beslutet. Om länsstyrelsens beslut
har gått klaganden emot skall han

Om ej annat är särskilt föreskrivet,
får länsstyrelsens beslut överklagas
genom besvär hos kammarrätten.
Besvär över ett beslut av länsstyrelsen
vilket har gått klaganden emot
får anföras endast av denne. Besvär
över ett beslut, varigenom länsstyrelsen
har bifallit besvär eller förbjudit
att det överklagade beslutet verkställs
får anföras av kommunen och
medlem av denna. Besvärshandlingen
skall ha kommit in till kammarrätten
inom tre veckor från den dag då
den som vill anföra besvär fick del av
beslutet. Om länsstyrelsens beslut
har gått klaganden emot skall han

KU 1979/80:46

Nuvarande lydelse

underrättas om vad han har att
iakttaga vid besvär över beslutet.

Reservanternas förslag

underrättas om vad han har att iaktta
vid besvär över beslutet.

Att besvär över kammarrättens
beslut anförs hos regeringsrätten
framgår av 33 § förvaltningsprocesslagen
(1971:291). Besvär över ett
beslut av kammarrätten vilket har
gått emot den som har överklagat ett
kommunalt eller landstingskommunalt
beslut får endast anföras av
denne. Besvär över ett beslut som
innebär att det kommunala eller
landstingskommunala beslutet upphävs
eller inte får verkställas, får
anföras av kommunen och medlem
av denna eller, när fråga är om ett
landstingskommunalt beslut, av
landstingskommunen och medlem av
denna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Äldre bestämmelser tillämpas på besvär över beslut, i fråga om vilket
justering av protokollet senast den 31 december 1980 har tillkännagetts på
kommunens eller landstingskommunens anslagstavla.

KU 1979/80:46

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:281) om kommunalförbund

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1957:281) om kommunalförbund1
skall ha nedan angivna lydelse.

Reservanternas förslag
20 §

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 7 kap. kommunallagen
(1977:179) tillämpas på
motsvarande sätt i fråga om kommunalförbund.
Ingår landstingskommun
i förbundet, skall därvid tillämpas
de bestämmelser, som avser
landstingskommun. Besvärsrätt tillkommer
såväl medlem av förbundet
som medlem av kommun som ingår i
förbundet.

Bestämmelserna i 7 kap. kommunallagen
(1977:179) tillämpas på
motsvarande sätt i fråga om kommunalförbund.
Ingär landstingskommun
i förbundet, skall därvid tillämpas
de bestämmelser, som avser
landstingskommun. Besvär får anföras
av såväl medlemmar av förbundet
som medlemmar av varje kommun
eller landstingskommun som
ingår i förbundet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Äldre bestämmelser tillämpas på besvär över beslut, i fråga om vilket
justering av protokollet senast den 31 december 1980 har tillkännagetts på
den anslagstavla som avses i 11 §.

1 Lagen omtryckt 1977:181.

KU 1979/80:46

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse

Härigenom föreskrivs att 89 § 1 mom. samt 90 och 91 §§ lagen (1961:436)
om församlingsstyrelse1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1 mom. Över beslut av kyrkofullmäktige
eller kyrkostämma må,
där ej annat är särskilt föreskrivet,
besvär anföras hos länsstyrelsen.
Sådan klagan må grundas endast
därå, att beslutet

icke tillkommit i laga ordning,
står i strid mot allmän lag eller
författning eller annorledes överskrider
deras befogenhet, som fattat
beslutet, eller

kränker klagandens enskilda rätt
eller eljest vilar på orättvis grund.

Besvären skola hava inkommit till
länsstyrelsen inom tre veckor från
den dag, då verkställd justering av
det över beslutet förda protokollet
tillkännagivits å församlingens anslagstavla.
Besvären skola vara
åtföljda av överklagade beslutet jämte
bevis om dagen för justeringens
tillkännagivande.

Länsstyrelsen skall inhämta domkapitlets
yttrande över besvären,
såvida det icke är uppenbart att sådan
åtgärd är obehövlig.

Reservanternas förslag
89 S

1 mom. Kyrkofullmäktiges eller
kyrkostämmans beslut får, om ej
annat är särskilt föreskrivet, överklagas
genom besvär hos länsstyrelsen.
Besvären får grundas endast på
omständigheter som innebär att
beslutet

1. ej har tillkommit i laga ordning.

2. står i strid mot lag eller annan
författning.

3. på annat sätt överskrider kyrkofullmäktiges
eller kyrkostämmans
befogenhet,

4. kränker klagandens enskilda
rätt eller

5. annars vilar på orättvis
grund.

Besvärshandlingen skall ha kommit
in till länsstyrelsen inom tre
veckor från den dag, då justering av
det över beslutet förda protokollet
har tillkännagetts pä församlingens
anslagstavla. Besvär som ej har
anförts i rätt tid upptages ej till
prövning. Om besvärshandlingen
före besvärstidens utgång har kommit
in till församlingen, skall besvären
ändå tas upp till prövning.

I besvärshandlingen skall anges det
beslut som överklagas och de
omständigheter pä vilka besvären
grundas. Klaganden får ej anföra
någon ny omständighet till grund för
besvären efter besvärstidens utgång.

1 Lagen omtryckt 1976:500.

KU 1979/80:46

Nuvarande lydelse

Hava besvär anförts hos länsstyrelsen,
äger länsstyrelsen, om skäl därtill
äro, förbjuda överklagade beslutets
verkställighet.

Grundas besvären därpå, att klagandens
enskilda rätt blivit kränkt
genom beslutet, och bliva besvären
godkända, gäller rättelsen till förmån
för den som klagat men står beslutet i
övrigt fast, utan så är, att det finnes
strida mot allmän lag eller författning
eller eljest vila pä orättvis grund, då
länsstyrelsen må förordna om upphävande
i dess helhet.

I länsstyrelsens beslut må, där icke
för vissa frågor annorlunda är särskilt
stadgat, ändring sökas hos regeringsrätten
senast inom tre veckor
från den dag, då klaganden erhöll del
av beslutet.

Reservanternas förslag

Länsstyrelsen skall inhämta domkapitlets
yttrande över besvären, om
det ej är uppenbart obehövligt.

Om besvär har anförts hos länsstyrelsen
kan denna förbjuda att det
överklagade beslutet verkställs.

Vid tillämpning av förvaltningsprocesslagen
<1971:291) anses församlingen
som part.

Om ej annat är särskilt föreskrivet,
får länsstyrelsens beslut överklagas
genom besvär hos kammarrätten.
Besvär över ett beslut av länsstyrelsen
vilket har gått klaganden emot får
anföras endast av denne. Besvär över
ett beslut, varigenom länsstyrelsen
har bifallit besvär eller förbjudit att
det överklagade beslutet verkställs,
får anföras av församlingen och var
och en som sägs i 89 § 3 mom.
Besvärshandlingen skall ha kommit
in till kammarrätten inom tre veckor
från den dag då den som vill anföra
besvär fick de! av beslutet. Om länsstyrelsens
beslut har gått klaganden
emot skall han underrättas om vad
han har att iaktta vid besvär över
beslutet.

Att besvär över kammarrättens
beslut anförs hos regeringsrätten
framgår av 33 8 förvaltningsprocess -

KU 1979/80:46

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

lagen (1971:291).

Besvär över ett beslut av kammarrätten,
vilket har gått emot den som
har överklagat ett kyrkokommunalt
beslut, får anföras endast av denne.
Besvär över ett beslut, som innebär
att det kyrkokommunala beslutet
upphävs eller inte får verkställas, får
anföras av församlingen och var och
en som sägs i 89 § 3 mom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Äldre bestämmelser tillämpas på besvär över beslut, i fråga om vilket
justering av protokollet senast den 31 december 1980 har tillkännagetts på
församlingens eller den kyrkliga samfällighetens anslagstavla.

KU 1979/80:46

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i kommuner,
landstingskommuner och församlingar

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 19 §, 2 kap. 9 § och 3 kap. 14 § lagen
(1979:411) om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner
och församlingar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Reservanternas förslag

1 kap.
19 «

Beslut, som under tiden mellan
beslutet om indelningsändring eller,
om indelningsdelegerade skall utses,
valet av delegerade och ändringens
ikraftträdande fattas av kommunfullmäktige,
kommunstyrelsen eller
annan kommunal nämnd, överklagas
genom besvär enligt 7 kap. 1 §
kommunallagen (1977:179). Besvär
får anföras, förutom av medlemmar
av kommunen, även av andra kommuner
som berörs av indelningsändringen
och av medlemmar av en
sådan kommun. Beträffande besvären
tillämpas i övrigt bestämmelserna
i 7 kap. kommunallagen på motsvarande
sätt. Besvär över beslut,
varigenom länsstyrelsen har bifallit
besvär eller förbjudit att det överklagade
beslutet verkställs, får anföras
även av andra kommuner som
berörs av indelningsändringen och
medlemmar av sådan kommun.

Beslut, som under tiden mellan
beslutet om indelningsändring eller,
om indelningsdelegerade skall utses,
valet av delegerade och ändringens
ikraftträdande fattas av kommunfullmäktige,
kommunstyrelsen eller
annan kommunal nämnd, överklagas
genom besvär enligt 7 kap. 1 §
kommunallagen (1977:179). Besvär
får anföras, förutom av medlemmar
av kommunen, även av andra kommuner
som berörs av indelningsändringen
och av medlemmar av en
sådan kommun. Beträffande besvären
tillämpas i övrigt bestämmelserna
i 7 kap. kommunallagen. Besvär
över ett beslut, varigenom länsstyrelsen
har bifallit besvär eller förbjudit
att det överklagade beslutet verkställs,
får anföras även av andra
kommuner som berörs av indelningsändringen
och medlemmar av
en sådan kommun. Motsvarande gäller
i fråga om besvär över kammarrättens
beslut.

2 kap.
9 §

Beslut, som under tiden mellan
beslutet om indelningsändring och
ändringens ikraftträdande fattas av
landstinget, förvaltningsutskottet eller
en annan landstingskommunal

KU 1979/80:46

Nuvarande lydelse

nämnd, överklagas genom besvär
enligt 7 kap. 1 § kommunallagen
(1977:179). Besvär får anföras, förutom
av medlemmar av landstingskommunen,
även av andra landstingskommuner
som berörs av indelningsändringen
och av medlemmar
av en sådan landstingskommun.
Beträffande besvären tillämpas i
övrigt bestämmelserna i 7 kap. kommunallagen
på motsvarande sätt.

Reservanternas förslag

nämnd, överklagas genom besvär
enligt 7 kap. 1 § kommunallagen
(1977:179). Besvär får anföras, förutom
av medlemmar av landstingskommunen
som berörs av indelningsändringen
och av medlemmar
av en sådan landstingskommun.
Beträffande besvären tillämpas i
övrigt bestämmelserna i 7 kap. kommunallagen.
Besvär över ett beslut,
varigenom kammarrätten har bifallit
besvär eller förbjudit att det överklagade
beslutet verkställs, får anföras
även av andra landstingskommuner
som berörs av indelningsändringen
och medlemmar av en sådan landstingskommun.

3 kap.

14 §

Beslut, som under tiden mellan
beslutet om indelningsändring eller,
om indelningsdelegerade skall utses,
valet av delegerade och ändringens
ikraftträdande fattas av kyrkofullmäktige,
kyrkostämman, kyrkorådet
eller en annan nämnd, överklagas
genom besvär enligt 89 § lagen
(1961:436) om församlingsstyrelse.
Besvär får anföras även av andra
församlingar som berörs av indelningsändringen
och dem som är
kyrkobokförda i en sådan församling,
eller som, utan att vara kyrkobokförda
i församlingen, är skattskyldiga
till denna. Beträffande
besvären tillämpas i övrigt 89-91 §§
lagen om församlingsstyrelse på
motsvarande sätt.

Beslut, som under tiden mellan
beslutet om indelningsändring eller,
om indelningsdelegerade skall utses,
valet av delegerade och ändringens
ikraftträdande fattas av kyrkofullmäktige,
kyrkostämma, kyrkorådet
eller en annan nämnd, överklagas
genom besvär enligt 89 § lagen
(1961:436) om församlingsstyrelse.
Besvär får anföras även av andra
församlingar som berörs av indelningsändringen
och dem som är
kyrkobokförda i en sådan församling
eller som, utan att vara kyrkobokförda
i församlingen, är skattskyldiga
till denna. Beträffande besvären
tillämpas i övrigt 89-91 §§ lagen om
församlingsstyrelse. Besvär över ett
beslut, varigenom länsstyrelsen har
bifallit besvär eller förbjudit att det
överklagade beslutet verkställs, får
anföras även av andra församlingar

KU 1979/80:46

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

som berörs av indelningsändringen
och dem som är kyrkobokförda i en
sådan församling eller som, utan att
vara kyrkobokförda i församlingen,
är skattskyldiga till denna. Motsvarande
gäller i fråga om besvär över
kammarrättens beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Äldre bestämmelser tillämpas på besvär över beslut, i fråga om vilket
justering av protokollet senast den 31 december 1980 har tillkännagetts på
kommunens, landstingskommunens eller församlingens anslagstavla.

KU 1979/80:46

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:412) om kommunala indelningsdelegerade

Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1979:412) om kommunala indelningsdelegerade
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Beträffande besvär över beslut av
delegerade, arbetsutskottet eller en
kommitté gäller i tillämpliga delar 7
kap. 1 § första och andra styckena,

2 § första stycket och 4 § kommunallagen
(1977:179). Besvär får anföras
av varje kommun som har valt delegerade
och av den som är medlem av
en sådan kommun.

Beträffande besvär över länsstyrelsens
beslut tillämpas 7 kap. 5 §
kommunallagen på motsvarande
sätt. Besvär över beslut, varigenom
länsstyrelsen har bifallit besvär eller
förbjudit att det överklagade beslutet
verkställs, får anföras även av
en kommun som har valt delegerade
och den som är medlem av en sådan
kommun.

Bestämmelserna i 7 kap. 6 § kommunallagen
om rättelse av verkställighet
tillämpas pä motsvarande sätt
beträffande beslut av delegerade,
arbetsutskottet eller en kommitté.

Reservanternas förslag
§

Beträffande besvär över beslut av
delegerade, arbetsutskottet eller en
kommitté gäller i tillämpliga delar 7
kap. 1 § första-tredje styckena, 2 §
första stycket och 4 § kommunallagen
(1977:179). Besvär får anföras
av varje kommun som har valt delegerade
och av den som är medlem av
en sådan kommun.

Beträffande besvär över länsstyrelsens
beslut tillämpas 7 kap. 5 §
första stycket kommunallagen. Besvär
över beslut, varigenom länsstyrelsen
har bifallit besvär eller förbjudit
att det överklagade beslutet
verkställs, får anföras även av en
kommun som har valt delegerade
och den som är medlem av en sådan
kommun.

Beträffande besvär över kammarrättens
beslut tillämpas 7 kap. 5 S
andra stycket kommunallagen. Besvär
över ett beslut, som innebär att
delegerades, arbetsutskottets eller en
kommittés beslut upphävs elter inte
får verkställas, får anföras även av en
kommun som har valt delegerade och
den som är medlem av en sådan
kommun.

Bestämmelserna i 7 kap. 6 § kommunallagen
om rättelse av verkställighet
tillämpas beträffande beslut
av delegerade, arbetsutskottet eller
en kommitté.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

KU 1979/80:46

Äldre bestämmelser tillämpas på besvär över beslut, i fråga om vilket
justering av protokollet senast den 31 december 1980 har tillkännagetts på
anslagstavlan för någon av de kommuner som har valt delegerade.

KU 1979/80:46

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade

Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

21 §'

Bestämmelserna i 89 och 90 §§
lagen (1961:436) om församlingsstyrelse
äger motsvarande tillämpning
på talan mot beslut av delegerade,
arbetsutskottet eller kommitté.

Talan mot länsstyrelsens beslut
förs i den ordning som anges i 91 §
lagen (1961:436) om församlingsstyrelse.

Rätt till talan tillkommer varje
församling eller kyrklig samfällighet
som berörs av indelningsändringen
och den som har rätt att anföra besvär
över beslut av kyrkofullmäktige eller
kyrkostämman i en sådan församling
eller kyrklig samfällighet.

Beträffande besvär över beslut av
delegerade, arbetsutskottet eller en
kommitté gäller i tillämpliga delar 89
och 90 §§ lagen (1961:436) om församlingsstyrelse.
Besvär får anföras
av varje församling eller kyrklig samfällighet
som berörs av indelningsändringen
och av den som har rätt att
anföra besvär över beslut av kyrkofullmäktige,
kyrkostämman eller församlingsdelegerade
i en sådan församling
eller samfällighet.

Beträffande besvär över länsstyrelsens
beslut tillämpas 91 § första
stycket lagen om församlingsstyrelse.
Besvär över ett beslut, varigenom
länsstyrelsen har bifallit besvär eller
förbjudit att det överklagade beslutet
verkställs, får anföras även av en
församling eller kyrklig samfällighet
som berörs av indelningsändringen
och av den som har rätt att anföra
besvär över beslut av kyrkofullmäktige,
kyrkostämma eller församlingsdelegerade
i en sådan församling eller
samfällighet.

Beträffande besvär över kammarrättens
beslut tillämpas 91 § andra
stycket lagen om församlingsstyreise.
Besvär över ett beslut, som innebär
att delegerades, arbetsutskottets eller
en kommittés beslut upphävs eller
inte får verkställas, får anföras även
av en församling eller kyrklig samfäl -

1 Senaste lydelse 1979:413.

KU 1979/80:46

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

lighet som berörs av indelningsändringen
och av den som har rätt att
anföra besvär över beslut av kyrkofullmäktige,
kyrkostämman eller församlingsdelegerade
i en sådan församling
eller samfällighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Aldre bestämmelser tillämpas på besvär över beslut, i fråga om vilket
justering av protokollet senast den 31 december 1980 har tillkännagetts på
anslagstavlan för någon av de församlingar och kyrkliga samfälligheter som
berörs av indelningsändringen.

GOTAB 64919 Stockholm 1980