KU 1979/80:44

Konstitutionsutskottets betänkande
1979/80:44

med anledning av dels i propositionen 1979/80:100 framlagda förslag
om vissa anslag för budgetåret 1980/81 under huvudtiteln Riksdagen
och dess verk m. m. jämte motioner, dels motioner angående
riksdagens arbetsformer m. m.

I detta betänkande behandlas dels under A propositionen 1979/80:100
bilaga 19 utom punkterna D 1-4 och D 6 jämte motionerna 1978/79:816,
1978/79:1097, 1978/79:1674 och 1979/80:460 rörande utåtriktad information,
1979/80:223 om ekonomisk information, 1978/79:342 om angivande av
partibeteckning på bildskärm, 1979/80:463 och 1979/80:1562 rörande riksdagens
hus och 1979/80:590 om sekreterarhjälp åt riksdagsledamöter, 1979/
80:763 om delning av riksdagstryck, dels under B motionerna 1979/80:258 om
anvisning i motioner om utgiftstäckning, 1979/80:340 om anteckning på
propositioner om remittering till utskott, 1979/80:457 om frågeinstitutet,
1979/80:764 om ett riksdagens konsekvensinstitut. 1979/80:1046 och 1049 om
formerna för riksmötets öppnande, 1979/80:1048 om tidpunkten för utskottsvalen
samt 1979/80:1557 och 1561 om offentliga utskottsutfrågningar.

A. SEXTONDE HUVUDTITELN
Riksdagen och dess verk m. m.

1, Riksdagen: Arvoden m. ni. till riksdagens ledamöter. Med tillstyrkande av
riksdagens förvaltningsstyrelses förslag under punkten A 1 hemställer
utskottet

att riksdagen förbudgetåret 1980/81 till Riksdagen: Arvoden m. m.
till riksdagens ledamöter anvisar ett förslagsanslag av 48 912 000
kr.

2. Riksdagen: Reseersättningar m. m. till riksdagens ledamöter. Med

tillstyrkande av riksdagens förvaltningsstyrelses förslag under punkten A 2
hemställer utskottet

att riksdagen för budgetåret 1980/81 till Riksdagen: Reseersättningar
m. m. till riksdagens ledamöter anvisar ett förslagsanslag av
14 345 000 kr.

1 Riksdagen 1979/80. 4 sami. Nr 44

KU 1979/80:44

2

3. Riksdagen: Riksdagsledamöters deltagande i Europarådets verksamhet.

Med tillstyrkande av riksdagens förvaltningsstyrelses förslag under punkten
A 3 hemställer utskottet

att riksdagen för budgetåret 1980/81 till Riksdagen: Riksdagsledamöters
deltagande i Europarådets verksamhet anvisar ett
förslagsanslag av 800 000 kr.

4. Riksdagen: Riksdagsutskottens studieresor utom Sverige. Med tillstyrkande
av riksdagens förvaltningsstyrelses förslag under punkten A 4 hemställer
utskottet

att riksdagen för budgetåret 1980/81 till Riksdagen: Riksdagsutskottens
studieresor utom Sverige anvisar ett förslagsanslag av
2 771 000 kr.

5. Riksdagen: Parlamentariska delegationer. Med tillstyrkande av riksdagens
förvaltningsstyrelses förslag under punkten A 5 hemställer utskottet

att riksdagen för budgetåret 1980/81 till Riksdagen: Parlamentariska
delegationer anvisar ett förslagsanslag av 450 000 kr.

6. Riksdagen: Bidrag till studieresor. Med tillstyrkande av riksdagens
förvaltningsstyrelses förslag under punkten A 6 hemställer utskottet

att riksdagen för budgetåret 1980/81 till Riksdagen: Bidrag till
studieresor anvisar ett reservationsanslag av 200 000 kr.

7. Riksdagen: Representation m. m. Med tillstyrkande av riksdagens förvaltningsstyrelses
förslag under punkten A 7 hemställer utskottet

att riksdagen för budgetåret 1980/81 till Riksdagen: Representation
m. m. anvisar ett förslagsanslag av 325 000 kr.

8. Riksdagen: Bidrag till riksdagens interparlamentariska grupp. Med

tillstyrkande av riksdagens förvaltningsstyrelses förslag under punkten A 8
hemställer utskottet

att riksdagen för budgetåret 1980/81 till Riksdagen: Bidrag till

riksdagens interparlamentariska grupp anvisar ett förslagsan slag

av 320 000 kr.

9. Riksdagen: Bidrag till Sällskapet Riksdagsmän och forskare. Med

tillstyrkande av riksdagens förvaltningsstyrelses förslag under punkten A 9
hemställer utskottet

att riksdagen för budgetåret 1980/81 till Riksdagen: Bidrag till

Sällskapet Riksdagsmän och forskare anvisar ett anslag av

200 000 kr.

KU 1979/80:44

3

10. Riksdagen: Bidrag lill utrikespolitisk informationsverksamhet. Med

tillstyrkande av riksdagens förvaltningsstyrelses förslag under punkten A 10
hemställer utskottet

att riksdagen för budgetåret 1980/81 till Riksdagen: Bidrag till
utrikespolitisk informationsverksamhet anvisar ett anslag av
30 000 kr.

11. Riksdagen: Kontorshjälp till riksdagsledamöter. Med tillstyrkande av
förvaltningsstyrelsens förslag under punkten A 11 hemställer utskottet

att riksdagen för budgetåret 1980/81 till Riksdagen: Kontorshjälp
till riksdagsledamöter anvisar ett förslagsanslag av 2 525 000
kr.

12. Riksdagen: Pensioner åt f. d. riksdagsledamöter m. fl. Med tillstyrkande
av riksdagens förvaltningsstyrelses förslag under punkten A 12 hemställer
utskottet

att riksdagen för budgetåret 1980/81 till Riksdagen: Pensioner åt
f. d. riksdagsledamöter m. fl. anvisar ett förslagsanslag av
10 650 000 kr.

13. Riksdagen: Stöd till partigrupper. Med tillstyrkande av riksdagens
förvaltningsstyrelses förslag under punkten A 13 hemställer utskottet

att riksdagen för budgetåret 1980/81 till Riksdagen: Stöd till
partigrupper anvisar ett förslagsanslag av 1 447 000 kr.

14. Riksdagen: Utgivande av otryckta ståndsprotokoll. Med tillstyrkande av
fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag under punkten A 14 hemställer
utskottet

att riksdagen för budgetåret 1980/81 till Riksdagen: Utgivande av
otryckta ståndsprotokoll anvisar ett reservationsanslag av
325 000 kr.

15. Den inre riksdagsförvaltningen: Förvaltningskostnader. Med tillstyrkande
av riksdagens förvaltningsstyrelses förslag under punkten B 1 hemställer
utskottet

att riksdagen för budgetåret 1980/81 till Den inre riksdagsförvaltningen:
Förvaltningskostnader anvisar ett förslagsanslag av
77 551 000 kr.

16. Den inre riksdagsförvaltningen: Kostnader för riksdagstrycket m. m.

Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår under punkten B 2 att riksdagen för
budgetåret 1980/81 anvisar till Den inre riksdagsförvaltningen: Kostnader för
riksdagstrycket m. m. ett förslagsanslag av 16 000 000 kr.

KU 1979/80:44

4

Motionen

I motionen 1979/80:763 av Karin Ahrland (fp) hemställs ”att riksdagen
beslutar uttala att det slutliga protokollet från riksdagsdebatterna icke längre
automatiskt skall delas ut till ledamöterna”. Motionären anser att det tryckta
slutliga riksdagsprotokollet inte skall delas automatiskt till alla ledamöter
utan enbart till dem som särskilt begär det.

Tidigare behandling av motion angående delning av riksdagstryck

I en motion under 1976/77 års riksmöte föreslogs i en motion (2 s) att
förvaltningsstyrelsen skulle få i uppdrag att undersöka möjligheterna att
minska utdelningen av olika slag av handlingar.

Konstitutionsutskottet behandlade frågan i betänkandet KU 1977/78:2,
vari redogjordes för bl. a. gällande regler. Utskottet hade inhämtat att
förvaltningskontoret - som enligt sin instruktion har att handlägga frågor
angående riksdagstrycket - i samråd med kammarkansliet avsåg att se över
tillämpade rutiner för delning. Utskottet ansåg att erfarenheterna från
översynen skulle få bli vägledande för om och i så fall vilka ändringar som
skulle företas i tillämpad praxis. Om sådana åtgärder skulle komma att
aktualiseras, som fordrade särskilt riksdagsbeslut, förutsattes att fråga
därom väcktes i särskild ordning. Motionen förklarades besvarad med vad
utskottet anfört.

Utskottet

I samband med behandling 1977 av en motion angående delning av
riksdagstryck uttalade utskottet att en översyn av delningsrutinerna i
besparingssyfte borde göras. Det i förevarande motion framförda förslaget
att riksdagens slutliga protokoll, som f. n. föreligger normalt tidigast en
månad efter kammarens beslut, inte automatiskt skall delas till samtliga
riksdagsledamöter förefaller utskottet värt att pröva. Från kammarsekreteraren
har utskottet under hand erfarit att ändring övervägs rörande
snabbprotokollets innehåll fr. o. m. 1980/81 års riksmöte. Tanken är att
snabbprotokollet kompletteras med bl. a. redovisning av en stomme
omfattande en hänvisning till resp. utskottsbetänkande och en kortfattad
redovisning av beslutet. Genom omläggningen kan då snabbprotokollet
utgöra ett första korrektur för det slutliga protokollet, som därigenom bör
kunna föreligga ungefär en vecka efter justeringstidens utgång. Utskottet
finner att en sådan ändring innebär att snabbprotokollet bör blir mer
informativt än nu. Detta förhållande talar ytterligare för att de slutliga
protokollen endast delas till dem som särskilt begär detta. Enligt utskottets
mening finns skäl att i besparingssyfte kritiskt pröva nuvarande delningsrutiner
i ett vidare sammanhang. Det bör ankomma på riksdagens förvaltningsstyrelse
att i samverkan med kammarsekreteraren närmare överväga vilka

KU 1979/80:44

5

förändringar som kan vidtagas beträffande distribution av riksdagstrycket
och andra handlingar. Liksom hittills förutsätts givetvis att det material
ledamöter efterfrågar lätt skall finnas tillgängligt. Med hänvisning till det
anförda tillstyrker utskottet motionen. Utskottet hemställer
att riksdagen

1. för budgetåret 1980/81 till Den inre riksdagsförvaltningen:
Kostnader för riksdagstrycket m. m. anvisar ett förslagsanslag
av 16 000 000 kr.,

2. bifaller motionen 1979/80:763.

17. Den inre riksdagsförvaltningen: Utgivande av särskilda publikationer.

Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår under punkten B 3 att riksdagen för
budgetåret 1980/81 anvisar till Den inre riksdagsförvaltningen: Utgivande av
särskilda publikationer ett reservationsanslag av 220 000 kr.

Motion om ekonomisk information

I motionen 1979/80:223 av Sture Palm (s) och Anita Gradin (s) hemställs
”att riksdagen beslutar uppdra åt talmanskonferensen att utreda och
framlägga förslag om en utåtriktad ekonomisk informationsverksamhet till
de stora medborgargrupperna”.

I motiveringen framhålls att de ekonomiska frågorna kommer att inta en
central ställning i den politiska debatten under 1980-talet. Motionärerna
erinrar om informationsåtgärder rörande ekonomiska frågor som företagits
under 1940- och 1950-talen och om de under senare år aktuella informationsinsatser
på det mer allmänpolitiska området som företagits, bl. a. av
riksdagen genom annonsering i dagspress och försöksutgivning av tidningen
Sveriges Riksdag. Motionärerna anser att det bör ligga i riksdagens intresse
att bibringa allmänheten djupare kunskaper genom en övergripande och
lättillgänglig faktaredovisning rörande bl. a. samhällsekonomiska frågor och
föreslår att talmanskonferensen skall få i uppdrag att närmare utreda
frågan.

Vissa informationsinsatser från riksdagens sida m. m.

På förslag av riksdagens informationsutredning beslöt riksdagen våren
1974 att genomföra en försöksverksamhet med dagspressannonsering i syfte
att undersöka om en annonsering var ett lämpligt instrument 1 ör att förstärka
allmänhetens kunskaper om riksdagen och dess arbete. Fortsatt försöksverksamhet
genomfördes under 1977, och vid 1977/78 års riksmöte fattades beslut
om utgivning av en särskild informationspublikation - Sveriges Riksdag -som i 4 miljoner exemplar sändes till landets hushåll. Den informationsgrupp
som lett verksamheten har i skrivelse till talmanskonferensen år 1979
förklarat att försöksverksamheten var avslutad.

Härutöver har riksdagen under 1970-talet genomfört en mängd åtgärder

1* Riksdagen 1979/80. 4 sami. Nr 44

KU 1979/80:44

6

för att bygga ut riksdagens utåtriktade information genom inrättande av en
särskild presstjänst, skolverksamhet m. m.

Under andra världskriget och kristiden därefter utgavs vissa publikationer
med information i samhällsekonomiska frågor, m. m. I bilagd förteckning
har kortfattade uppgifter om sådana sammanställts (bilaga I).

Från nämnden för samhällsinformation har erhållits uppgifter om vilka
publikationer med ekonomisk information som f, n. förekommer med
allmänheten som målgrupp. Förteckningen fogas som bilaga 2 till detta
betänkande. Utöver informationsmaterial rörande statsbudget, handels- och
regionalpolitik, som utges av vederbörande departement, produceras av tre
centrala ämbetsverk, riksbanken samt konjunkturinstitutet och utrikespolitiska
institutet, informationsmaterial beträffande samhällsekonomiska frågor.

Utskottet

I motionen 223 föreslås att talmanskonferensen skall utreda och framlägga
förslag om en utåtriktad ekonomisk informationsverksamhet till de stora
medborgargrupperna. Motionärerna pekar på möjligheten att intressera en
större allmänhet genom att bereda de politiska partierna möjlighet att
presentera sin syn på de ekonomiska frågorna t. ex. inom ramen för en
publikation som utges av riksdagen. I motionen hänvisas till särskilda
informationspublikationer i ekonomiska frågor som framställdes under och
tiden närmast efter senaste världskriget.

Utskottet har ovan kortfattat redovisat något av den mängd publikationer
och rapporter i samhällsekonomiska frågor som i dagens läge framställs bl. a.
inom departement, vissa centrala ämbetsverk och konjunkturinstitutet med
allmänheten som målgrupp. I likhet med motionärerna finner utskottet att
det är värdefullt att allmänheten har tillgång till god information i
ekonomiska frågor och rörande sysselsättningspolitik, näringsfrågor etc.
Åtskilliga informationsinsatser företas också från samhällsorganens sida.
Mångfalden av information och dess ofta svårtillgängliga innehåll gör det
självfallet mycket svårt för den enskilde att dels finna informationen, dels
tillgodogöra sig denna. Utskottet vill här erinra om den samordnande
funktion som Nämnden för samhällsinformation (NSI) har beträffande
offentliga organs utåtriktade information. Nämnden kan förutsättas vara
oförhindrad att ta initiativ till åtgärder rörande ekonomisk information om så
bedöms lämpligt. För riksdagens del kan särskilt erinras om den kontinuerligt
utkommande publikationen Från Riksdag & Departement, som bl. a.
kortfattat redovisar debatter och beslut i riksdagen. Flärutöver vill utskottet
även understryka den stora betydelse för samhällsinformationen som de
politiska partierna och andra folkrörelser samt massmedia har.

Att från riksdagens sida utge en särskild publikation i ekonomiska frågor
riktad till allmänheten och med neutral inriktning synes emellertid kunna

KU 1979/80:44

7

bjuda på mycket stora svårigheter. En i och för sig angelägen förbättrad
information av det slag motionärerna åsyftar bör dock enligt utskottet inte
vara en uppgift för riksdagen och dess talmanskonferens. Med hänvisning till
det anförda avstyrks motionen.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. för budgetåret 1980/81 till Den inre riksdagsförvaltningen:
Utgivande av särskilda publikationer anvisar ett reservationsanslag
av 220 000 kr.,

2. avslår motionen 1979/80:223.

18. Den inre riksdagsförvaltningen: Riksdagens utåtriktade informationsverksamhet.
Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår under punkten B 4 att
riksdagen förbudgetåret 1980/81 anvisar till Den inre riksdagsförvaltningen:
Riksdagens utåtriktade informationsverksamhet ett förslagsanslag av
791 000 kr.

Motionen

Te 1 e f o n ö v e r f ö r i n g av riksdagsdebatter till landsortspress I

motionen 1978/79:816 av Essen Lindahl (s) hemställs ”att riksdagen
uppdrar åt förvaltningskontoret att undersöka möjligheterna att till landsortspressen
överföra sändningar från kammarens plena”.

I motiveringen framhåller motionären bl. a. det angelägna i att framför allt
landsortspress och lokalradio får bättre möjligheter än nu att följa vad som
sker i riksdagen. Detta med hänsyn till att det mesta som sägs angående de
lokala frågor som ventileras i frågestunder och interpellationsdebatter eljest
har svårt att komma ut.

Motionärerna föreslår att riksdagsdebatterna överförs till intresserade
lokala tidningar på vanlig telefonlinje. Med hänsyn till att lokaltidningarna
inte torde ha ekonomiska möjligheter att själva bekosta en sådan service
föreslås att kostnaderna härför bestrids under riksdagens informationsanslag.

Frågans tidigare behandling

Riksdagens informationsutredning behandlade i sitt betänkande Riksdagens
utåtriktade information (1974:11) bl. a. frågan om möjlighet till
avlyssning av kammardebatterna. I konstitutionsutskottets betänkande (KU
1974:19) redovisades utredningens överväganden och remissbehandling i
denna delfråga.

Utskottet anförde i saken följande:

Utredningen tar i sitt betänkande också upp frågan om möjlighet till

KU 1979/80:44

8

avlyssning av kammardebatterna via telenätet. Utredningen erinrar om att
riksdagens tekniska utrustning medger utsändning av kammardebatten på
vanliga linjer på telenätet. Sådana linjer finns redan i dag till bl. a. några
Stockholms-tidningar. Ledningarna bekostas av abonnenterna själva.
Utredningen konstaterar att inget tekniskt hinder finns för andra tidningar i
landet att erhålla en sådan service. Enligt utredningens mening bör riksdagen
inte rimligen engagera sig i finansieringen av en sådan service, som skulle
kunna bli tämligen dyrbar.

I remissyttrandet från Föreningen riksdagsjournalisterna anförs att det bör
vara möjligt för landsortstidningar att per telefon få höra en viss debatt eller
del av debatt. Kostnaden för den enskilda tidningen skulle då komma att stå i
proportion till utnyttjandet av servicen.

Utskottet delar utredningens uppfattning att riksdagen inte bör finansiera
en service av det slag varom nu är fråga. I ärendet har hävdats att man utan
större kostnader kan göra en sådan teknisk utbyggnad av teleanordningarna i
riksdagen som gör det möjligt för tidningar eller andra att på egen bekostnad
avlyssna kammardebatt eller delar därav via det vanliga telenätet. Frågan
härom bör enligt utskottets mening prövas närmare av förvaltningskontoret i
samråd med televerket.

Vid 1975/76 års riksmöte togs frågan om dagstidningarnas möjligheter att
via telefon följa riksdagsdebatterna upp med anledning av motionen
1975:665. Utskottet, som avstyrkte motionen, anförde:

Den i motionen aktualiserade frågan behandlades också i nämnda
sammanhang. I informationsutredningens betänkande framhölls att riksdagens
tekniska utrustning medgav utsändning av kammardebatten på vanliga
linjer på telenätet och att inget tekniskt hinder förelåg för en utvidgning av
denna service till andra tidningar än de tre Stockholmstidningar som då på
egen bekostnad begagnade sig av den. Enligt utredningens uppfattning borde
emellertid inte riksdagen engagera sig i finansieringen av en sådan service
som kunde bli tämligen dyrbar.

Utskottet förklarade sig dela utredningens uppfattning i finansieringsfrågan.
Frågan om en teknisk utbyggnad av teleanordningarna i riksdagen, som
skulle möjliggöra en utvidgning av denna service, borde enligt utskottet
prövas närmare av förvaltningskontoret i samråd med televerket. Riksdagen
godtog utskottets ställningstagande.

Enligt utskottet är det väsentligt att massmediernas - inte minst
landsortstidningarnas- bevakning av riksdagsarbetet underlättas. Genom de
åtgärder som vidtogs av riksdagen 1974 har enligt utskottets uppfattning
förhållandena i detta hänseende ytterligare förbättrats. Beträffande tidningars
möjligheter att följa kammardebatterna via telenätet kan konstateras att
olika tekniskt fullt genomförbara och tillfredsställande lösningar av denna
fråga synes föreligga. De tidningar som så önskar kan därför på egen
bekostnad via telefon följa debatterna. Med hänvisning till riksdagens beslut
1974 vill emellertid utskottet inte tillstyrka en så långt gående finansiell
medverkan från riksdagens sida som föreslås i motionen.

Riksdagen följde utskottet.

KU 1979/80:44

9

Yttrande från riksdagens förvaltningsstyrelse och genomförd undersökning

Riksdagens förvaltningsstyrelse, som beretts tillfälle att yttra sig över
motionen, har i sin tur inhämtat ett underhandsyttrande från riksdagens
informationsgrupp. Informationsgruppens yttrande, som förvaltningsstyrelsen
ställt sig bakom, har följande lydelse:

Riksdagens informationsgrupp är positivt inställd till att riksdagen i någon
form finansiellt medverkar till att landsortstidningarna ges möjlighet att via
telenätet avlyssna riksdagsdebatterna. Förutsättningen är dock att det finns
ett uttalat intresse från tidningarnas sida för ett sådant arrangemang.

F. n. är det svårt att bedöma vilken vikt tidningarna tillmäter en eventuell
telefonöverföring. Resultatet av förvaltningskontorets enkät 1975 visade att
intresset vid den tidpunkten var obetydligt. Ledarkommentarer i tidningarna
med anledning av Lindahls motion antyder att intresset kan ha ökat under
senare år. I den senare riktningen pekar också lokalradions täta utnyttjande
av sin avlyssningsanordning.

En direkt förfrågan till tidningarna torde ge bäst besked om deras intresse.
Informationsgruppen föreslår därför att förvaltningskontoret ånyo går ut
med en enkät och undersöker tidningarnas intresse för telefonöverföring från
riksdagen i enlighet med alternativ 2 i televerkets skrivelse av den 16 mars
1979.

Det i yttrande angivna alternativet 2 har tagits som bilaga 3 till
betänkandet.

Sedan yttrandet till utskottet avgivits har förvaltningskontoret genomfört
en enkät bland tidningarna för att utröna intresset för teleöverföring av
debatter från riksdagen. I enkäten angavs de ekonomiska förutsättningarna
och den tekniska uppläggningen. I praktiken skulle det kunna gå så till att
tidningarna ringer upp ett för denna ”riksdagstjänst” särskilt avdelat
telefonnummer och därvid blir automatiskt anslutna till den förstärkarutrustning
som förmedlar riksdagsdebatter. Anropskontroll skall ske automatiskt
med hjälp av en speciell tonkod. Kostnaderna för tekniska arrangemang
i riksdagen skulle röra sig omkring 100 000 kr. jämte årliga avgifter om 12 000
kr. För tidningarnas del skulle det bli aktuellt med en inträdesavgift om 1 000
kr. jämte en kostnad om några hundra kronor för särskild högtalare samt
samtalskostnader enligt gällande taxa, dvs. varierande mellan 16 och 61 kr.
per timme.

Av de 75 tidningar som svarat på enkäten har 12 svarat ja, 11 ja med vissa
förbehåll, 42 nej och 10 nej med förbehåll. I åtskilliga fall har kostnadsskäl
motiverat tvekan eller ett negativt svar.

Riksdagens informationsgrupp har sedan enkäten genomförts i skrivelse
till förvaltningsstyrelsen i februari 1980 konstaterat att intresset bland
tidningarna för denna form av service ökat i jämförelse med den enkät som
genomfördes 1975. Mot bakgrund härav rekommenderar gruppen att
riksdagen genomför förslaget i enlighet med det skisserade alternativet. Om
förslaget inte bedöms kunna genomföras de närmaste åren bör, enligt

KU 1979/80:44

10

informationsgruppen, förslaget genomföras i samband med återflyttningen
till Helgeandsholmen.

Utskottet

I motionen 1978/79:816 framförs förslag att riksdagen skapar möjligheter
för landsortstidningar att via telenätet följa riksdagsdebatter samt att
riksdagen bör stå för de kostnader som uppstår för tidningarna för
inträdesavgifter och samtal. Motionens hemställan går ut på att riksdagen
uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att undersöka möjligheterna för åsyftad
service.

Som framgår av den ovan lämnade redovisningen har fråga om här aktuell
teleservice behandlats av riksdagen vid ett par tillfällen under 1970-talet med
anledning av överväganden inom riksdagens informationsutredning samt
därefter motionsvis framförda förslag. Utskottet framhöll i sitt betänkande
1975/76:17 att det är väsentligt att massmedierna - inte minst landsortstidningarnas
- bevakning av riksdagsarbetet underlättades. Beträffande möjligheter
till teleavlyssning ville utskottet inte då tillstyrka en långt gående
finansiell medverkan från riksdagens sida.

Under beredningen av förevarande motion har riksdagens informationsgrupp
uttalat sig positivt om en teleservice av det slag som skisserats i en från
televerket till riksdagens förvaltningskontor ingiven offert. Den enkät som
därefter genomförts av riksdagens förvaltningskontor ger vid handen att
intresset från landsortspressens sida nu är större än vid liknande enkät 1975.
Emellertid har åtskilliga tidningar uppenbarligen funnit de egna kostnaderna
för att utnyttja möjligheten att avlyssna riksdagsdebatter alltför stora och
därför inte uttalat något intresse. I ett yttrande till förvaltningsstyrelsen över
genomförd enkät har informationsgruppen mot bakgrund av det ökade
intresset från landsortstidningarnas sida rekommenderat att det presenterade
alternativet genomförs. I ett tidigare yttrande har gruppen tillstyrkt att
riksdagen medverkar finansiellt. Om förslaget inte skulle kunna genomföras
de närmaste åren bör det dock genomföras i samband med återflyttningen till
Helgeandsholmen.

Utskottet vill för sin del anföra att det är angeläget att från riksdagens sida
ägna stort intresse rörande landsortspressens förutsättningar att inhämta
information från riksdagens arbete. Ofta behandlas i kammaren frågor av
mycket stor lokal och regional betydelse. I sådana sammanhang får det
bedömas viktigt att landsortspress får tillgång till snabb och helst direkt
information. Utbyggnaden under senare år av lokalradion har sannolikt
också medfört att lokala frågor som avhandlas i riksdagen också fångats upp i
större utsträckning än förr i etermedia. Detta gör det särskilt angeläget att
åtgärder vidtas för att den lokala pressen lättare får tillgång till aktuellt
riksdagsmaterial och möjligheter att avlyssna debatter. Särskilt intressant
kan detta vara vid frågestunder och interpellationsdebatter eller då

KU 1979/80:44

11

regionalpolitiska ämnen avhandlas. Mot bakgrund av denna bedömning
anser utskottet att det nu finns anledning att tillskapa möjligheter för pressen
att följa riksdagsdebatterna. Att som förordas i motionen riksdagen skall stå
för hela den kostnad som uppkommer för tidningarna kan medföra att
kostnaderna blir omotiverat stora. Tidningarna bör rimligen själva svara för
en del av kostnaden. Det får ankomma på riksdagens förvaltningskontor att
närmare utreda frågan och göra en lämplig avvägning av kostnadsfördelningen.
Förutsättningarna för att tämligen snabbt bygga ut denna teleservice
bör prövas i positiv anda.

Genom det anförda och den av förvaltningskontoret redan genomförda
undersökningen är yrkandet i motionens hemställan tillgodosett.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. för budgetåret 1980/81 till Den inre riksdagsförvaltningen:
Riksdagens utåtriktade informationsverksamhet anvisar ett förslagsanslag
av 791 000 kr.,

2. med anledning av motionen 1978/79:816 uppdrar åt riksdagens
förvaltningsstyrelse att framlägga förslag beträffande landsortspressens
möjligheter att följa riksdagsdebatter i enlighet med
vad utskottet anfört.

19. Om direktsändning av riksdagsdebatter över radio- eller TV-nät

Motionerna

I motionen 1978/79:1097 av Marianne Karlsson (c) hemställs ”att
riksdagen beslutar utreda frågan om direktsändning av riksdagsdebatterna
över radio- eller TV-nätet”.

Motionärerna framhåller att samhällsdebatten skulle kunna vitaliseras och
allmänhetens kunskap om samhällsfrågor öka om allmänheten hade tillgång
till direktsändning från riksdagsdebatterna.

I motionen 1979/80:460 av Sven-Gösta Signell (s) och Gunnar Olsson (s)
hemställs ”att riksdagen uppdrar åt riksdagens förvaltningsstyrelse att verka
för att information från riksdagens arbete i ökad utsträckning anpassas för
television och radio i syfte att därmed underlätta en vidgad bevakning genom
dessa media”.

I motiveringen framhåller motionärerna det angelägna i att så många
medborgare som möjligt ges tillfälle att följa den politiska debatten. Ett led i
detta skulle bl. a. vara att via radio direktsända riksdagens debatter och även
utöka TV-sändningarna från riksdagen. Motionärerna förordar en försöksperiod
med utsändning av större interpellations- och frågedebatter och en
successiv utökning av nu förekommande sändningar från de stora allmänna
debatterna. För den närmare motiveringen hänvisas till motionen.

KU 1979/80:44

12

Yttrande från riksdagens förvaltningsstyreise

Riksdagens förvaltningsstyrelse, som berett riksdagens informationsgrupp
tillfälle att avge underhandsyttrande över motionen 1978/79:1097, har
erhållit yttrande från gruppen med följande lydelse:

Riksdagens informationsgrupp avstyrker motionen 1978/79:1097 med
hänsyn till dels de principiella invändningar som kan riktas mot inrättandet
av en särskild ”riksdagskanal” i radio eller TV, dels de mycket stora
kostnader som är förenade med ett sådant arrangemang.

Riksdagens förvaltningsstyrelse avstyrker, under hänvisning till informationsgruppens
uppfattning, bifall till motionen.

Utskottet

I motionerna 1978/79:1097 (1 c) och 1979/80:460 (2 s) föreslås att riksdagen
skall låta utreda frågor om direktsändning av riksdagsdebatter över radiooch
TV-nätet.

1 yttrande år 1979 över motionen 1097 har riksdagens förvaltningsstyrelse,
som inhämtat underhandsyttrande från riksdagens informationsgrupp,
avstyrkt motionen dels med hänsyn till de principiella invändningar som kan
riktas mot inrättandet av en särskild ”riksdagskanal” i radio eller TV, dels
med hänsyn till de mycket stora kostnader som är förenade med ett sådant
arrangemang. Utskottet - som delar den principiella invändningen - vill i
detta sammanhang emellertid erinra om att direktsändning av större
riksdagsdebatter förekommer i radio och även i viss utsträckning i TV.
Sådana direktsändningar är enligt utskottets uppfattning av mycket stort
värde. Om denna verksamhet ytterligare kan byggas ut är en fråga för de
programansvariga att ta ställning till.

Riksdagen har under 1970-talet ägnat informationsfrågorna ett stort
intresse och beslutat om tämligen vittgående information till medborgarna.
Informationsinsatserna har av naturliga skäl främst riktat sig till de
informationsförmedlande organen; press, radio och television. Det ankommer
på dessa att bedöma på vilket sätt informationen lämpligast skall föras ut
till allmänheten.

Utskottet finner inte skäl att nu tillstyrka tillsättandet av en ny
informationsutredning. Motionsyrkandena avstyrks således.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1978/79:1097 och 1979/80:460.

20. Om utgivning på kassettband av publikationen Sveriges Riksdag

Motionen

I motionen 1978/79:1674 av Elis Andersson (c) och Märta Fredriksson (c)
hemställs ” att riksdagen beslutar att publikationerna Sveriges Riksdag och

KU 1979/80:44

13

Från Riksdag & Departement skall utges i sådan form att de blir tillgängliga
även för synskadade”.

I motionen, som tar sikte huvudsakligen på utgivningen av publikationen
Från Riksdag & Departement, föreslås att informationen bör vara utformad
på så sätt att den blir tillgänglig även för synskadade. Detsamma bör gälla
riksdagens speciella informationstidning, Sveriges Riksdag.

Tidningen Sveriges Riksdag och tidigare behandling

Riksdagen utgav efter förslag av talmanskonferensen under hösten 1978
publikationen Sveriges Riksdag till samtliga hushåll. Utgivningen hade
föreslagits av riksdagens informationsgrupp som en försöksverksamhet.

I skrivelse till talmanskonferensen i april 1979 har informationsgruppen
lämnat en rapport med redogörelse för bakgrund och utvärderingsresultat.
Någon ytterligare utgivning planeras ej.

Motionen behandlades såvitt avsåg publikationen Från Riksdag &
Departement i utskottets betänkande 1978/79:27. Utskottet tillstyrkte att
denna tidning gavs ut på kassett för synskadade. Detta gavs regeringen till
känna.

Utskottet

Det i motionen framförda förslaget att den av riksdagen försöksvis utgivna
informationstidningen Sveriges Riksdag skulle ges ut även på kassett för
synskadade är enligt vad ovan redovisats inte längre aktuellt. Någon
ytterligare utgivning från riksdagens sida är inte planerad. Motionsyrkandet
avstyrks sålunda.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1674 såvitt nu är i fråga.

21. Om projicering av talares namn och partibeteckning på bildskärm i
riksdagens plenisal

Motionen

I motionen 1978/79:342 av Sven-Gösta Signell m. fl. (s) hemställs ”att
riksdagen beslutar om att uppdra åt riksdagens förvaltningsstyrelse att vidta
åtgärder för att projicering av talares namn och partibeteckning på
bildskärmen i plenisalen skall ske”.

Motionärerna framhåller i motiveringen att det stora antalet ledamöter
och riksdagens suppleantsystem gör det många gånger svårt för den enskilde
riksdagsledamoten och tjänstemännen att komma ihåg namnen på samtliga
ledamöter och tjänstgörande suppleanter. Mot bakgrund härav anser
motionärerna att det vore värdefullt från informationssynpunkt om talarens
namn och partibeteckning kunde anges på bildskärmen i plenisalen.

1 * * Riksdagen 1979180. 4 sami. Nr 44

KU 1979/80:44

14

Remissyttrande från riksdagens förvaltningsstyrelse

Riksdagens förvaltningsstyrelse avstyrker bifall till motionen med hänsyn
till att informationsvärdet av det föreslagna systemet inte motsvarar de
kostnader som är förknippade med dess genomförande. Av till yttrandet
fogad utredning av intendenturenheten vid riksdagens förvaltningskontor
framgår att anskaffnings- och installationskostnaden för erforderlig teknisk
anläggning beräknats uppgå till ca 250 000 kr.

Utskottet

Det i motionen framförda förslaget att riksdagens förvaltningsstyrelse
skall vidta åtgärder för att projicera talares namn och partibeteckning på
bildskärmen i plenisalen har i ovan redovisade yttrande från förvaltningsstyrelsen
avstyrkts. Förvaltningsstyrelsen bedömer att informationsvärdet av
det föreslagna systemet inte motsvarar de kostnader som är förknippade med
dess genomförande. Utskottet delar förvaltningsstyrelsens bedömning och
avstyrker motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1978/79:342.

22. Den inre riksdagsförvaltningen: Nytt riksdagshus m. m.Riksdagens
förvaltningsstyrelse föreslår under punkten B 5 att riksdagen för budgetåret
1980/81 anvisar till Den inre riksdagsförvaltningen: Nytt riksdagshus ett
reservationsanslag av 30 000 000 kr.

Budgetpropositionen

Riksdagens förvaltningsstyrelse anför i budgetpropositionen (bilaga 19 s.
15-17) följande:

Riksdagen beslöt den 8 mars 1978 om återflyttning till lokaler på
Helgeandsholmen.

Beslutet innefattade bl. a. fastställande av tidplan samt kostnadsramar för
projektet i vad gäller investeringar i byggnader, kostnader för inredning samt
teleutrustning, allt i prisläget 1 april 1977.

Arbetena igångsättes i april månad 1978 med schakt i Riksplan. Dessa
arbeten kom under sommaren 1978 alltmer att styras av de arkeologiska
fyndigheter som påträffades i Riksplan. Under senare delen av juli månad
konstaterades också från grävningsledningens sida att fynden från den
historiska bebyggelsen var i oväntat intakt skick. Bland annat återfanns
kyrkogården som tillhört det medeltida Helgeandshuset och stadsmuren från
1400-talet samt flera båtfynd.

Det framstod sedermera klart att de arkeologiska undersökningarna inte
kunde slutföras inom då fastlagda tid- och kostnadsramar.

Undersökningarna pågår alltjämt (hösten 1979), och några definitiva
uppgifter från RAÄ (riksantikvarieämbetet) om färdigställandetid föreligger
f. n. inte.

KU 1979/80:44

15

Riksdagen beslöt den 4 april 1979 bl. a. om bevarande av den medeltida
stadsmuren i Riksplan. Detta innebär att viss omprojektering av underbyggnaden
och Riksplan har genomförts i syfte att på bästa sätt inordna
stadsmuren. F. n. pågår dock vissa överläggningar med kommunen och
RAA som önskat anordna en museal verksamhet i anslutning till muren.

En översyn av huvudtidplanen har gjorts i syfte att trots förseningar
behålla tidpunkten för återflyttning hösten 1983.

Översynen innebär bl. a. att produktionen inte kan bedrivas på ursprungligt
planerat sätt med underbyggnaden i Riksplan som första delprojekt.
Byggnadsstyrelsen planerar i stället att i maj månad 1980 samtidigt igångsätta
arbetena i Riksplan, riksdagshuset och f. riksbanksbyggnaden. Mot bakgrund
av ovanstående kan därför först efter årsskiftet 1979-1980 definitivt
avgöras om tidpunkten för återflyttning hösten 1983 kan behållas.

Arbetena i Riksgatan påbörjades i mars 1979 med ledningsomläggningar,
och under sommaren har grovschaktning liksom arkeologiska undersökningar
utförts. Byggnadsentreprenaden som avser stombyggnaden i Riksgatan
påbörjades den 1 augusti 1979.

Med anledning främst av de utökade arkeologiska insatserna på Riksplan
och därmed sammanhängande konsekvenser har projektet fått vidkännas
kostnadshöjningar utöver de fastställda kostnadsramarna.

Merkostnaderna har t. o. m. mars månad 1979 uppgått till drygt 10 milj.
kr. Någon slutkostnad för de arkeologiska utgrävningarna kan tidigast anges
i anslagsframställningarna för budgetåret 1981/82.

Byggnadsstyrelsen har på byggnadskommitténs uppdrag utrett frågan om
att höja grundvattenytan under riksdagshuset för att på längre sikt säkerställa
dess grundläggning. Förslag till åtgärder finns nu framtagna, och bl. a. skall
en ”skärm” utföras mellan Mälaren och Saltsjön i läge från Stallkanalen över
Riksplan till Norrström. Dessa åtgärder bör vara genomförda vid sekelskiftet.
Det är dock tekniskt och ekonomiskt fördelaktigt att redan i samband
med arbetena i Riksgatan utföra vissa förberedelser för grundvattenhöjningen.

Kostnaderna för grundvattenhöjningen i Helgeandsholmen ingår inte i de
kostnadsramar som beslutats av riksdagen och kan heller inte anges förrän i
samband med anslagsäskandena för budgetåret 1981/82.

I följande tabeller redovisas kostnadsramar och investeringsplan i prisläge
april 1979. Beloppen innefattar ingen annan uppräkning än indexuppräkning.
Vid beräkningen av den allmänna byggnadskostnadsstegringen för
perioden april 1977-april 1978 har tillämpats ett uppräkningstal om 12 %.
Motsvarande beräkning för perioden april 1978-april 1979 görs med 10 % för
byggnadskostnader och med 8 % för inredning och utrustning.

Ny framräknad planeringsram i prisläge 1 april 1979 framgår av följande
tabell.

Projekt	Kostnadsram 1 000-tal kronor 77-04-01 78-04-01 79-04-01
Investering i byggnader	260 000	291 200	320 000
Kostnader för inredning	29 000	32 480	35 080
Kostnader för teleutrustn.	23 000	25 760	28 300

KU 1979/80:44

16

Investeringsplan anpassad till planeringsramen april 1979 (milj. kr.)

1978/79	79/80	80/81	81/82	82/83	83/84	84/85	Totalt
13,1	45	70	95	95	51,8	13,4	383,3

Med anledning av den tidsförskjutning som skett i projektet råder f. n. en
obalans mellan tilldelade och förbrukade medel.

I anslagsframställningen för 1980/81 har det begärda beloppet reglerats så
att bättre balans skall erhållas mellan anslagna och förbrukade medel.

Motioner rörande riksdagens hus och sekreterarhjälp åt riksdagens ledamöter I

motionen 1979/80:463 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs ”att
riksdagen, med upphävande av tidigare fattat beslut, beslutar avbryta arbetet
på en återflyttning till Helgeandsholmen och uppdrar åt riksdagens
förvaltningskontor att uppta förhandlingar med Stockholms kommun med
syfte att riksdagen skall kvarstanna i nuvarande lokaler vid Sergels
Torg”.

I motiveringen hänvisas till att vpk tidigare hävdat att riksdagen bör
kvarstanna vid Sergels Torg och inte flytta tillbaka till Helgeandsholmen
bl. a. på grund av de stora kostnaderna. Vidare hävdas i motionen att de
planerade lokalerna inte kommer att uppfylla kraven på yta, vilket kommer
att drabba utskotten.

I motionen 1979/80:1562 av Tore Nilsson, m. fl. (2 m, 1 c) hemställs ”att
riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen anförts angående nytt
riksdagshus”.

I motiveringen hänvisas till tidigare i motion framförda förslag att
riksdagen bör välja alternativet Samspel i stället för det projekt (H2) som
riksdagen fattat beslut om. Motionärerna finner att förslaget Samspel i flera
avseenden är överlägset det av riksdagen valda alternativet. Beträffande
motiveringen hänvisas till motionen.

I motionen 1979/80:590 av Joakim Ollén m. fl. (m) hemställs ”att
riksdagen beslutar att i lämplig ordning utreda möjligheterna att förstärka
ledamöternas personliga sekreterarhjälp i enlighet med vad som i motionen
anförs”.

Motionärerna förordar en väsentlig utbyggnad av riksdagsledamöternas
sekreterarhjälp och kontorsservice. Under hänvisning till det statsfinansiella
läget yrkas ingen förstärkning nu. Motionärerna finner att en utbyggd service
av i motionen föreslaget slag lämpligen borde kunna förverkligas i samband
med återflyttningen till det gamla riksdagshuset. Förslagsvis kunde vart
tredje eller vart fjärde rum planeras för sekreterare, vilket skulle motsvara en
sekreterare på varannan resp. var tredje ledamot. Motionärerna föreslår att
frågan utreds genom förvaltningskontoret.

KU 1979/80:44

17

Kortfattade uppgifter om riksdagshusfrågans tidigare behandling

Riksdagen beslöt i maj 1975 (framst. 1974:20. KU 1975:13, reservationen,
rskr 1975:207) att flytta tillbaka till ombyggda lokaler på Helgeandsholmen. I
samband därmed uppdrog riksdagen åt förvaltningsstyrelsen att föranstalta
om fortsatt arbete med riksdagens lokalfrågor i första hand enligt alternativet
2 i Riksdagshusutredningen 1974. Detta förslag innebar att riksdagshuset på
Helgeandsholmen behålls i det närmaste oförändrat. Plenisalen inryms i
gamla riksbankshuset som påbyggs. Ledamotsrum och andra lokaliteter
inryms i kanslihuset.

Enligt riksdagsbeslutet skulle förvaltningsstyrelsen återkomma till riksdagen
med nytt förslag, om övervägandena talade för andra lösningar eller
andra förhållanden framkom som motiverade detta.

Förvaltningsstyrelsen tillsatte hösten 1975 en byggnadskommitté för det
fortsatta arbetet med riksdagens lokalfrågor.

I sitt förslag 1977/78:5 redovisade förvaltningsstyrelsen resultatet av det
fortsatta utredningsarbetet med lokalfrågorna. Förslaget innebar ett fullföljande
av det principbeslut som fattats av 1975 års riksdag. Konstitutionsutskottet
anförde i sitt betänkande (KU 1977/78:23) över förslaget, som i allt
väsentligt tillstyrktes, bl. a. följande:

Enligt utskottets mening tillgodoser det nu av förvaltningsstyrelsen
framlagda förslaget i tillräcklig grad det krav på flexibilitet som enligt det
anförda måste kunna ställas. Av väsentlig betydelse i denna del är bl. a. att
expansionsmöjligheterna är goda och att det finns möjlighet att utan alltför
stora ingrepp i byggnaderna kunna omdisponera olika lokaler och lokalgrupper.
Båda dessa villkor får enligt utskottets mening anses vara uppfyllda. Mot
ett beräknat behov av lokaltillväxt fram till år 2000 om ca 15 000 kvm
lägenhetsarea står en sammanlagd lägenhetsarea om ca 22 000 kvm till
förfogande för successiv expansion i närbelägna, väl samlade lokaler, till
vilka åtkomsten är säkrad. Den planering av lokalerna i de olika byggnaderna
som det aktuella förslaget förutsätter synes vara sådan att omdisponeringar
även av större lokalgrupper lätt bör kunna företas utan omfattande
ingrepp. Utskottet förutsätter då att den närmare planläggningen och
utformningen av förslaget, som måste göras om detta till sina huvuddrag
godkänns av riksdagen, sker under beaktande av kravet på flexibilitet. Detta
innebär att den presentation av förslaget i dess detaljer, som finns i de
systemhandlingar som upprättats och som i huvudsak återgetts i bilaga 2, inte
får betraktas som slutgiltig. Ändringar måste sålunda kunna företas, om
förhållanden uppkommer som motiverar detta. Detta gäller självklart även
under det fortsatta projekteringsarbetet.

Vad gäller kostnaderna för ett eventuellt kvarblivande vid Sergels torg är
dessa enligt utskottets mening mycket svåra att med säkerhet beräkna. Som
framgått av det material som redovisas i bilagorna kan sådana kostnadsberäkningar
göras på flera olika sätt och med i hög grad varierande resultat.
Vad som förekommit i denna del ger enligt utskottet inte vid handen att
kostnaderna för ett eventuellt kvarblivande vid Sergels torg i det långa
perspektivet skulle bli lägre för riksdagen än vid en återflyttning till

KU 1979/80:44

18

Helgeandsholmen i enlighet med förslaget. Om man därtill förutsätter stora
förändringar av de nuvarande byggnaderna pekar allt på att kostnaderna vid
ett kvarblivande kan bli avsevärt högre. Därtill kvarstår kostnaderna för
riksbyggnaderna på Helgeandsholmen. För bedömningen av riksdagens
lokalfrågor på längre sikt har utskottet dock inte funnit att skillnaderna i
fråga om kostnaderna bör tillmätas någon avgörande betydelse. Utskottet
anser att kostnaderna för det föreslagna ombyggnadsprojektet är godtagbara.

Beslut har fattats om att regeringskansliet successivt skall flyttas till nyeller
ombyggda lokaler i Södra Klara. Flyttningen har inget direkt samband
med frågan om riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen. Tidsmässigt
finns det dock ett visst samband genom att ombyggnadsplanerna för
riksdagens vidkommande - enligt den tidplan som nu föreligger i ärendet -förutsätter att kanslihuset kan utrymmas under slutet av år 1980.

Enligt utskottets mening är det självfallet önskvärt att de statliga
byggnationer som blir följden av ett genomförande av planerna på såväl
regeringskansliets flyttning till Södra Klara som riksdagens återflyttning till
Helgeandsholmen samordnas i den utsträckning som är möjlig och att
åtgärder vidtas för att förhindra ökade kostnader genom onödig forcering av
vissa byggnadsarbeten. Den tidplan som föreligger i ärendet och som innebär
att riksdagen sommaren/hösten 1983 flyttar tillbaka till Helgeandsholmen
bör enligt utskottets bedömning vara förenlig med dessa önskemål.

I en reservation (5 s, 1 fp) hemställdes att riksdagen skulle avslå
förvaltningsstyrelsens begäran om ytterligare anslag samt att lokalfrågorna
skulle bli föremål för ytterligare utredning i enlighet med vad som anförts av
reservanterna.

Reservanterna anförde bl. a. följande:

Enligt utskottets mening är det otillfredsställande att riksdagen på det
utredningsmaterial som nu föreligger skall fatta ett beslut med så vittgående
konsekvenser som förvaltningsstyrelsen föreslår. Som bl. a. framgår av
flertalet av de i ärendet föreliggande motionerna har önskemålen om att
riksdagen skall kvarstanna vid Sergels torg uppenbarligen en stark förankring
hos en betydande del av riksdagens ledamöter. Den starka opinion som
i detta hänseende har kommit till uttryck har enligt utskottets mening
berättigade anspråk på att få frågan om möjligheterna att stanna kvar vid
Sergels torg ordentligt utredd, så att en prövning av ett mera permanent
kvarstannande kan göras parallellt med återflyttningsalternativet H 2, vilket
avses komma att användas åtminstone intill mitten av nästa århundrade (med
en beräknad avskrivningstid på 60 år). Det bör också framhållas att åtgärder
av den omfattning, inte minst kostnadsmässigt som det föreliggande
återflyttningsalternativet innebär, i praktiken kommer att under mycket lång
tid minska riksdagens framtida handlingsfrihet när det gäller de egna
arbetsförhållandena.

Utredningsarbetet bör självfallet utgå från de grundläggande allmänna
målsättningar för riksdagens lokaler som riksdagen ställt sig bakom genom
sin anslutning till vad ett enhälligt konstitutionsutskott i denna del uttalat år
1975. Utskottet hänvisar till den redogörelse härför som lämnats ovan på s.
52-53. Särskilt betydelsefulla torde vara frågorna om expansionsmöjligheter

KU 1979/80:44

19

och möjligheterna att utan större svårigheter kunna nå anpassning till sådana
ändrade förhållanden som kan bli aktuella under lokalernas beräknade
utnyttjandetid. Här tecknar sig redan en rad tänkbara utvecklingslinjer.
Utskottet kan t. ex. erinra om de alltmera aktualiserade frågorna om
politikerrollens framtida innehåll. Önskemål som särskilt framhållits är bl. a.
olika åtgärder för att möjliggöra för riksdagsledamöterna att ägna sig åt den
viktiga del av sin uppgift som går ut på att hålla nödvändig kontakt med
väljare och samhällslivet i övrigt. Ett bättre tillgodoseende av dessa krav kan
bl. a. komma att medföra att riksdagsledamöterna, såsom begärts i flera
motioner under senare år, i större utsträckning får tillgång till kvalificerad
sekreterar- och annan biträdesservice. Ett annat önskemål, som redan har
aktualiserats genom regeringsskiftet efter 1976 års val, är behovet av bättre
resurser för partikanslierna för de riksdagsgrupper som företräder oppositionen
(se särskilt bilaga 13). Det ofta framförda kravet på ökad tillgång på
sammanträdeslokaler bör också prövas. Såsom framgår av förvaltningsstyrelsens
utredning om villkoren för riksdagens kvarstannande vid Sergels torg
är det vidare lämpligt att komplettera säkerhetsanläggningen i samband med
utarbetande av en detaljerad plandisposition.

Med hänsyn till den betydande sakkunskap som förvaltningsstyrelsen
besitter när det gäller utredningen av riksdagens lokalfrågor anser utskottet
att ansvaret även för det kompletterande utredningsarbetet beträffande
alternativet Sergels torg bör anförtros åt denna. Det förutsätts därvid
ankomma på styrelsen att närmare besluta om formerna för utredningsarbetets
bedrivande.

För den närmare motiveringen hänvisas till reservationen (s. 55 ff.).

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. Under den ovan
redovisade handläggningen av riksdagshusfrågan har ett stort antal motioner
behandlats. Beträffande den omfattande redovisningen av frågans behandling
hänvisas till KU 1977/78:23.

Sekreterarhjälp åt riksdagens ledamöter
Gällande bestämmelser m. m.

Enligt beslut av 1975/76 års riksmöte har partigrupperna rätt att erhålla
anslag för anställande av kontorshjälp motsvarande kostnaderna för ett
biträde på var åttonde ledamot. Medel för ändamålet anvisas ovan under
punkten All.

Yttrande från riksdagens förvaltningsstyrelse

Förvaltningsstyrelsen, som avstyrker motionen 1979/80:590, anför bl. a.
följande:

Mot bakgrunden av att riksdagen under de allra senaste åren på olika sätt
sålunda förbättrat sin service gentemot ledamöterna och även med hänsyn till
strävandena att hålla kostnader av olika slag nere kan förvaltningsstyrelsen
inte finna skäl för att f. n. utreda möjligheterna att förstärka ledamöternas
personliga sekreterarhjälp och föreslår därför att motionen avstyrks.

KU 1979/80:44

20

Utskottet

Som framgår av den ovan lämnade redovisningen har frågor rörande
riksdagens hus varit föremål för utredningar och ställningstaganden vid flera
tillfällen under de senaste tio åren. Riksdagen fattade vid 1977/78 års
riksmöte definitivt beslut om återflyttning på förslag av riksdagens förvaltningsstyrelse.
Utskottet finner inte nu anledning till annat ställningstagande.
Motionen 463 avstyrks följaktligen. Även den fråga som tas upp i motionen
1562 om alternativet Samspel har behandlats i de tidigare omgångarna. Inte
heller i detta avseende finner utskottet skäl till omprövning av tidigare
ställningstaganden. Utskottet avstyrker även denna motion.

Utskottet vill tillägga att utskottet under beredningen av förevarande
anslagsfråga genom företrädare för förvaltningsstyrelsens byggnadskommitté
erhållit upplysningar rörande projekteringsarbetets fortskridande samt
informationer sammanhängande med den lokalplanering som pågått och
som i stort avslutats helt nyligen. Vissa kostnadsökningar har uppstått med
anledning av de arkeologiska utgrävningar som företas. Merkostnaderna
beräknas för detta ändamål uppgå till 19 milj. kr. Av lämnade upplysningar
framgår vidare att sådana lokaldispositioner görs att en ökning av riksdagsledamöternas
sekreterarhjälp från f. n. en på åtta ledamöter till en på fem
skall kunna rymmas inom de nu aktuella planerna. Dessa innebär att det s. k.
kanslihusannexet kommer att behöva tas i bruk. Härutöver har förvaltningsstyrelsen
säkerställt att sådana lokaler som nu är förhyrda även i fortsättningen
skall kunna utnyttjas om behov därav föreligger.

I motionen 590 föreslås att förutsättningarna för en förstärkning av
ledamöternas personliga sekreterarhjälp bör närmare utredas. Motionärerna
erinrar om den mycket speciella arbetssituation som gäller för riksdagsledamöter.
Behovet av service av skilda slag har ökat. och enligt motionärerna
torde partikansliernas resurser, skrivbyrå och andra serviceorgan, inte
förslå för att motsvara dagens krav. En utbyggnad av sekreterarservicen, som
f. n. baseras på en per åtta ledamöter, borde rimligen ske till en på två eller en
per tre ledamöter.

Riksdagens förvaltningsstyrelse har i yttrande över motionen anfört att
riksdagen under senare år på olika sätt förbättrat servicen gentemot
ledamöterna. Mot bakgrund härav och av kostnadsskäl avstyrker förvaltningsstyrelsen
motionen.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att riksdagsledamöterna för
att effektivt kunna fullgöra sina uppdrag och sitt politiska arbete bör ha god
tillgång till skrivhjälp och biträde av mer utredande karaktär. Den
hittillsvarande servicen, som är uppbyggd på dels en stor central skrivbyrå för
hela riksdagen, dels partikanslier med såväl skrivservice - i princip en per åtta
ledamöter - som utredande personal, dels utredningshjälp genom upplysningstjänsten,
förefaller i stort väl avvägd. Hittillsvarande erfarenheter talar
för attén utbyggnad av servicen sannolikt kan bli motiverad i en nära framtid.

KU 1979/80:44

21

Om denna skall kanaliseras genom partiernas kanslier eller på annat sätt bör
naturligen närmare kunna övervägas. Utskottet finner emellertid inte skäl att
nu ta några initiativ med anledning av motionen. Av vad som ovan
framkommit från byggnadskommitténs sida är de aktuella lokaldispositionerna
sådana, att en väsentlig ökning av antalet ”sekreterare” kan ske utan
att saken nu närmare behöver utredas eller särskilda beslut fattas. Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. beträffande nytt riksdagshus med avslag på motionerna 1979/
80:463 och 1979/80:1562 för budgetåret 1980/81 till Den inre
riksdagsförvaltningen: Nytt riksdagshus anvisar ett reservationsanslag
av 30 000 000 kr.,

2. beträffande sekreterarhjälp åt riksdagsledamöter avslår motionen
1979/80:590.

23. Allmänt kyrkomöte. Med tillstyrkande av riksdagens förvaltningsstyrelses
förslag under punkten C hemställer utskottet

att riksdagen för budgetåret 1980/81 till Allmänt kyrkomöte anvisar
ett förslagsanslag av 1 000 kr.

24. Riksdagens ombudsmän, justiteombudsmännen. Med tillstyrkande av
riksdagens förvaltningsstyrelses förslag under punkten D 5 hemställer
utskottet

att riksdagen för budgetåret 1980/81 till Riksdagens ombudsmän,
justitieombudsmännen anvisar ett förslagsanslag av 11 421 000
kr.

25. Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Förvaltningskostnader.
Med tillstyrkande av riksdagens förvaltningsstyrelses förslag under
punkten D 7 hemställer utskottet

att riksdagen för budgetåret 1980/81 till Nordiska rådets svenska
delegation och dess kansli: Förvaltningskostnader anvisar ett
förslagsanslag av 3 632 000 kr.

26. Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i gemensamma
kostnader för Nordiska rådet. Med tillstyrkande av riksdagens förvaltningsstyrelses
förslag under punkten D 8 hemställer utskottet

att riksdagen för budgetåret 1980/81 till Nordiska rådets svenska
delegation och dess kansli: Andel i gemensamma kostnader för
Nordiska rådet anvisar ett förslagsanslag av 3 183 000 kr.

KU 1979/80:44

22

27. Kommittéer m. m. Med tillstyrkande av riksdagens förvaltningsstyrelses
förslag under punkten E 1 hemställer utskottet

att riksdagen för budgetåret 1980/81 till Kommittéer m. m. anvisar
ett förslagsanslag av 100 000 kr.

B. VISSA ANDRA MOTIONER OM RIKSDAGENS
ARBETSFORMER

28. Riksdagens arbetsformer m. m. I detta avsnitt behandlas en rad under
den allmänna motionstiden väckta motioner som på olika sätt berör
riksdagens arbetsformer. Motionerna innehåller följande yrkanden:

I motionen 1979/80:258 av Tage Adolfsson (m) yrkas att riksdagen uttalar
att motionsförslag som inlämnas av riksdagsledamöter i Sveriges riksdag i de
fall de medför utgiftsökningar bör åtföljas av anvisning om hur utgiften skall
täckas.

I motionen 1979/80:340 av Marianne Karlsson (c) yrkas att riksdagen
beslutar att på propositioner skall anges vilket utskott som skall behandla
ärendena när vetskap därom finns vid utdelningen.

I motionen 1979/80:457 av Anders Gernandt (c) yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen anhålla att den beslutade utredningen beträffande
riksdagens arbetsformer även skall granska formerna för interpellationer och
frågor.

I motionen 1979/80:764 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) yrkas att
riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen att utreda frågan om inrättandet
av ett riksdagens konsekvensinstitut (för att bl. a. bedöma de långsiktiga
ekonomiska konsekvenserna av förslag som föreläggs riksdagen).

I motionen 1979/80:1046 avWiggo Komstedt m. fl. (m) yrkas att riksdagen
utalar sig för att i stort sett återgå till det tidigare tillämpade ceremonielet vid
riksmötets öppnande, bl. a. innebärande att huvuddelen av programmet
förläggs till rikssalen.

I motionen 1979/80:1048 av Martin Olsson (c) yrkas att riksdagen beslutar
uppdra åt talmanskonferensen att låta utreda fråga om ändring av
riksdagsordningens tilläggsbestämmelser, så att riksdagen får rätt att besluta
att tillsättande av utskott kan ske senare än åttonde dagen efter riksdagens
öppnande.

I motionen 1979/80:1049 av Gunnar Oskarson (m) och Jan-Eric Virgin (m)
yrkas att riksdagen uttalar

1. att riksmötets öppnande vid början av varje ny mandatperiod bör äga
rum i rikssalen under former som i stort ansluter till dem som tidigare
tillämpades vid riksdagens högtidliga öppnande,

2. att riksmötets öppnande under mellanliggande år bör ske i riksdagshuset
under former som fastställs av talmannen i samråd med vice talmännen.

KU 1979/80:44

23

I motionen 1979/80:1557 av Bonnie Bernström yrkas

1. att riksdagen som sin mening uttalar att offentliga utskottsutfrågningar
bör införas,

2. att riksdagen beslutar uppdra åt talmanskonferensen att utreda de
praktiska förutsättningarna för ett snabbt införande av offentliga utskottsutfrågningar.

I motionen 1979/80:1561 av Torkel Lindahl m. fl. (fp) yrkas att riksdagen
antar följande ändrade lydelse av 4 kap. 12 § RO:

12 § Utskott skall är närvarande. Sammanträde för inhämtande av

upplysningar eller yttranden som sägs i 10 § skall dock vara offentligt, därest
detta begärs av minst en tredjedel av ledamöterna i utskottet.

Angående motiveringarna hänvisas till de tryckta texterna.

Tidigare behandling m. m.

Några av de i motionerna upptagna frågorna har behandlats tidigare -bl. a. förra året i utskottets betänkande 1978/79:29.

Beträffande frågeinstitutet uttalade utskottet följande i sitt av riksdagen
godkända yttrande:

Det s. k. frågeinstitutet, dvs. interpellationer och frågor till statsråd från
riksdagens ledamöter, tas upp i motionen 1102 (fp), vari begärs utredning av
möjligheterna att låta statsråd i vissa fall ge enbart skriftliga svar på till dem
framställda frågor. I motionen pekas på det förhållandet att speciellt antalet
frågor ökat avsevärt under senare år och att statsrådens arbetstid följaktligen
i större utsträckning än tidigare binds till riksdagens frågestunder.

Utskottet vill erinra om att frågeinstitutet ur olika aspekter utförligt
behandlades i utskottets granskningsbetänkande förra året (se KU 1977/
78:35 s. 16 ff.).

Frågeinstitutet är i sin nuvarande form ett viktigt led i riksdagens
kontrollmakt. En begränsning av riksdagsledamöternas möjligheter att få till
stånd muntlig debatt med statsråd i aktuella politiska frågor skulle enligt
utskottets mening leda till en inskränkning i kontrollmakten. Utskottet
avstyrker därför motionen. Utskottet vill dock inte utesluta att frågeinstitutets
praktiska tillämpning kan behöva ses över i framtiden.

Formerna för riksmötets öppnande behandlades i det förut nämnda
betänkandet 1978/79:29, där utskottet anförde följande:

Utskottet har vidare att behandla ett antal motioner som gäller formerna
för riksmötets öppnande. I motionen 1096 (c) begärs att riksdagen beslutar
återinföra traditionen med Karl XI:s drabanter vid riksdagens högtidliga
öppnande. Frågan har enligt motionen kommit i ett nytt läge när riksdagen
beslutat återflytta till Helgeandsholmen. I motionen 1684 (c) yrkas att
riksdagen beslutar om en gemensam samvaro efter riksdagsöppnandet.
Motionen 1685 (m) går ut på en återgång till tidigare ceremoniel vid
riksmötets öppnande och att detta i sin huvuddel förläggs till rikssalen.
Samma krav ställs i motionen 1689 (m) vad gäller riksmötets öppnande vid
början av varje ny mandatperiod för riksdagen. Under mellanliggande år bör

KU 1979/80:44

24

lämpliga former för riksdagsöppnandet fastställas av talmannen i samråd
med vice talmännen.

Utskottet har i samband med behandlingen av motioner om formerna för
riksmötets öppnande tidigare år bl. a. erinrat om att det enligt bestämmelserna
i riksdagsordningen (RO 1:6) ankommer på talmannen att efter samråd
med vice talmännen fastställa ordningen för riksdagens öppningssammanträden.
Med hänvisning till sina tidigare ställningstaganden i frågan avstyrker
utskottet samtliga motionsyrkanden angående riksdagsöppnandet.

Utskottets yttrande i denna del godkändes av riksdagen. I ett särskilt
yttrande (2 m) anfördes följande:

Det under senare år tillämpade ceremonielet vid riksmötets öppnande har
inte det tidigare riksdagsöppnandets högtidlighet och värdighet. Sålunda
saknas allt det som av hävd hör till en så viktig händelse i statsverksamheten
som riksdagens öppnande. Riksdagen strävar efter att komma i kontakt med
medborgarna och skapa intresse för sitt arbete. Det är då inte utan betydelse
att själva inledningen av riksmötet får en sådan utformning att den väcker
allmänhetens intresse. Enligt vår mening vore det önskvärt om talmannen
ville överväga att i huvudsak återgå till tidigare ceremoniel vid riksmötets
öppnande och förlägga huvuddelen av ceremonierna till rikssalen.

Även frågan om möjlighet att anordnas, k. offentliga utskottsutfrågningar
behandlades förra året. Utskottet uttalade följande i sitt av riksdagen
godkända yttrande:

Frågan om möjlighet bör införas att anordna offentliga utskottsutfrågningar
tas upp i motionerna 1089 (m) och 1098 (fp). Arbetsformsutredningen har
behandlat även denna fråga men inte funnit anledning att lägga fram något
förslag i denna riktning. Utskottet ansluter sig till utredningens bedömning
och avstyrker motionsyrkandena.

I en reservation (2 m, 1 fp) anfördes följande:

Frågan om möjlighet bör införas att anordna offentliga utskottsutfrågningar
tas upp i motionerna 1089 (m) och 1098 (fp). Arbetsformsutredningen har
behandlat även denna fråga men inte funnit anledning att lägga fram något
förslag i denna riktning.

I motionen 1089, yrkandet 2, och motionen 1098 föreslås att utskotten skall
ges möjlighet att anordna offentliga utskottsutfrågningar. Erfarenheterna av
de utskottsutfrågningar som i ökad omfattning förekommit sedan enkammarreformen
visar att utskotten på detta sätt får tillgång till mycket värdefull
information. Enligt utskottets uppfattning skulle det vara av värde för den
allmänna debatten i olika angelägna samhällsfrågor om dessa utfrågningar på
samma sätt som i många andra länder kunde ges offentlighet. Inte minst
viktigt är att detta skulle öka intresset för riksdagsarbetet bland allmänheten
och sannolikt bidra till att även kammardebatterna i vissa frågor ges större
uppmärksamhet. Det lagförslag som finns utarbetat i motionerna bör
sålunda antas av riksdagen. Utskottet tillstyrker alltså bifall till motionerna.

Det skall slutligen nämnas att en arbetsgrupp inom utskottet tillkallats med
uppgift att se över vissa frågor rörande riksdagens arbetsformer.

KU 1979/80:44

25

Utskottet

I de motioner som behandlas i förevarande avsnitt av betänkandet tas upp
en rad frågor som på olika sätt berör riksdagens arbetsformer.

Motionen 764 innehåller ett yrkande om att riksdagen skall uppdra åt
talmanskonferensen att utreda frågan om inrättandet av ett riksdagens
konsekvensinstitut. Enligt motionen visar erfarenheterna från de senaste
åren med all önskvärd tydlighet att riksdagen många gånger fattat beslut med
stora konsekvenser för framtiden i ekonomiska och andra avseenden utan att
man vid tidpunkten för beslutens fattande gjort klart för sig vilka dessa kunde
bli. En förstärkning av riksdagens utredningsresurser bör komma till stånd
och syfta till att ge bättre beslutsunderlag vad gäller långtidsaspekter och
andra effekter av de förslag som riksdagen har att ta ställning till.

Utskottet delar den uppfattning som motionen ger uttryck för, nämligen
vikten av att bredaste möjliga beslutsunderlag självfallet bör stå till buds i
fråga om långsiktiga effekter av riksdagsbeslut i olika samhällsfrågor.
Utskottet vill vad gäller riksdagens utredningsresurser framhålla att riksdagen
till sitt förfogande har en väl utbyggd utskottsorganisation, inom vilken
stora möjligheter till belysning av ärendena finns, t. ex. genom inhämtande
av upplysningar från expertis utanför riksdagen. Ett annat organ som har
betydelse i sammanhanget är riksdagens upplysningstjänst som under senare
år fått ökade utredningsresurser. Det bör i sammanhanget erinras om att
riksdagen på grundval av förslag från den s. k. arbetsformsutredningen
under förra riksmötet beslöt en ganska kraftig uppräkning av det s. k.
partigruppstödet i syfte att bereda partierna större möjligheter än hittills att
få olika frågor allsidigt belysta. Som ett resultat av arbetsformsutredningens
verksamhet kan vidare nämnas, att riksdagens revisorer fått en närmare
anknytning till riksdagsutskotten på det sättet att regelbundet samråd
numera äger rum mellan utskotten och revisorerna. Avsikten härmed är
bl. a. att utskotten skall ha möjlighet att initiera granskning och uppföljning
från revisorernas sida av effekterna av riksdagsbeslut på olika områden.

Allmänt sett är det som nyss framhållits angeläget att riksdagen i ökad
utsträckning ägnar sig åt frågor av långsiktig karaktär. Det bör därvid pekas
på det förhållandet att det i vårt land förekommer en långsiktig planering på
skilda områden av den offentliga verksamheten - en planering som också
redovisas för riksdagen och vars resultat riksdagen tar ställning till. Genom
det i Sverige mycket utvecklade kommittéväsendet, ges möjlighet för de
politiska partierna att på ett tidigt stadium innan reformer beslutas få till
stånd analyser av framtidseffekterna i fråga om de åtgärder som planeras.
Nämnas bör också de ekonomiska långstidsutredningarna som förekommit
alltsedan andra världskrigets slut och som syftar till att ge statsmakterna
underlag för den framtida planeringen inom skilda samhällsområden.
Utskottet vill slutligen understryka, att regeringen självfallet har ett stort
ansvar när det gäller att för riksdagen redovisa effekterna på lång sikt av de

KU 1979/80:44

26

förslag regeringen lägger fram.

Med hänvisning till anförda synpunkter anser sig utskottet inte böra
förorda att talmanskonferensen ges i uppdrag att utreda frågan om
inrättandet av ett ytterligare utredningsorgan - konsekvensinstitut - inom
riksdagen. Motionen avstyrks följaktligen.

I motionen 258 yrkas att riksdagen uttalar att riksdagsmotioner som
medför utgiftsökningar bör åtföljas av anvisningar om hur utgifterna skall
täckas. Enligt motionen skulle en sådan medelsanvisningsplikt dämpa de
ständigt stegrade kraven på reformer och öka kostnadsansvaret bland
riksdagens ledamöter och medborgare i allmänhet. Av praktiska och
principiella skäl kan utskottet inte ställa sig bakom motionens krav på
konkret angivande av på vilket sätt medelsanvisningen skall ske. Utskottet
vill därvid erinra om att en bärande princip i statsbudgetens uppbyggnad är
att specialdestination av statsinkomster till bestämda ändamål inte bör
förekomma. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

En fråga av praktisk rutinkaraktär tas upp i motionen 340. Enligt motionen
bör det på propositionerna anges till vilket utskott en proposition har
hänvisats. En sådan ordning skulle underlätta riksdagsarbetet i samband med
utarbetandet av s. k. följdmotioner. Utskottet har inhämtat att kammarkansliet
numera på den förteckning över propositioner som finns uppsatt på
kammarens anslagstavla anger till vilket utskott propositionerna har
hänvisats. Enligt utskottet får denna åtgärd anses vara ägnad att tillgodose
motionens syfte. Motionsyrkandet avstyrks.

Tidpunkten för tillsättande av riksdagens utskott tas upp i motionen 1048.
Enligt motionen bör det i vissa situationer, t. ex. när regeringsförhandlingar
pågår, vara möjligt att uppskjuta utskottsvalen ytterligare en vecka utöver
den tid - åtta dagar - som f. n. står till buds.

Utskottet vill erinra om att den parlamentariska utredning som nyligen
tillsatts för översyn av vissa författningsfrågor enligt sina direktiv bl. a. har
att behandla regeringsbildningsproceduren och riksdagens mandatperiod.
Enligt utskottet är det angeläget att utskottsarbetet kommer i gång så tidigt
som möjligt under riksmötet även om regeringsförhandlingar pågår och
dessa drar ut på tiden. Med hänvisning härtill och till det pågående
utredningsarbetet anser sig utskottet inte böra ta något initiativ med
anledning av motionsyrkandet. Motionen avstyrks följaktligen.

I motionerna 1557 och 1561 föreslås att möjlighet införs för riksdagsutskotten
att anordna offentliga utskottsutfrågningar. Denna fråga har
behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen under senare år - senast förra
riksmötet. Utskottet, som hittills ställt sig avvisande till en sådan ordning, har
inte funnit anledning att nu inta annan ståndpunkt till frågan. Motionsyrkandena
avstyrks.

Frågeinstitutet tas upp i motionen 1457, vari begärs granskning av
formerna för interpellationer och frågor. I motionen pekas på det förhållandet
att antalet interpellationer och frågor ökat avsevärt under senare år och

KU 1979/80:44

27

att statsrådens och departementens arbetstid i större utsträckning än tidigare
får ägnas åt detta.

Frågeinstitutet är i sin nuvarande form ett viktigt led i riksdagens
kontrollmakt. En begränsning av riksdagsledamöternas möjligheter att få till
stånd muntlig debatt med statsråd i aktuella politiska frågor bör inte komma i
fråga utan mycket starka skäl. Utskottet vill inte utesluta att frågeinstitutets
praktiska tillämpning kan behöva prövas t. ex. vad gäller debattreglerna.
Det kan i sammanhanget erinras om att en arbetsgrupp inom utskottet
tillsatts med uppgift att se över frågor om riksdagens arbetsformer. Med
hänvisning härtill anser utskottet inte påkallat att ta något särskilt initiativ
med anledning av motionen. Yrkandet i motionen avstyrks följaktligen.

Formerna för riksmötets öppnande behandlas i motionerna 1046 och 1049.

I den förstnämnda motionen föreslås en återgång i stort sett till tidigare
ceremoniel vid riksmötets öppnande och att detta i sin huvuddel förläggs till
rikssalen. Samma krav ställs i den andra motionen vad gäller riksmötets
öppnande vid början av varje ny mandatperiod för riksdagen. Under
mellanliggande år bör lämpliga former för riksdagsöppnandet fastställas av
talmannen i samråd med vice talmännen.

Utskottet har i samband med behandlingen av motioner om formerna för
riksmötets öppnande tidigare år bl. a. erinrat om att det enligt bestämmelserna
i riksdagsordningen (RO 1:6) ankommer på talmannen att efter samråd
med vice talmännen fastställa ordningen för riksdagens öppningssammanträden
samt uttalat att ceremonin normalt bör förläggas till riksdagens
plenisal. Med hänvisning till sina tidigare ställningstaganden i frågan
avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

1. beträffande anvisning i motioner om utgiftsläckning avslår
motionen 1979/80:258.

2. beträffande anteckning på propositioner om remittering till
utskott avslår motionen 1979/80:340,

3. beträffande frågeinstitutet avslår motionen 1979/80:457.

4. beträffande inrättandet av ett riksdagens konsekvensinstitut
avslår motionen 1979/80:764.

5. beträffande formerna för riksmötets öppnande avslår motionerna a)

1979/80:1046,

b) 1979/80:1049,

6. beträffande tidpunkten för utskottsvalen avslår motionen 1979/
80:1048,

KU 1979/80:44

28

7. beträffande offentliga utskottsutfrågningar avslår motionerna

a) 1979/80:1557,

b) 1979/80:1561.

Stockholm den 25 mars 1980

På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Olle Svensson (s),
Per Unckel (m), Yngve Nyquist (s), Sven-Erik Nordin (c), Wivi-Anne
Cederqvist (s). Gunnar Biörck i Värmdö (m). Kurt Ove Johansson (s). Bengt
Kindbom (c). Daniel Tarschys (fp), Kerstin Nilsson (s), Sture Thun (s). Jan
Prytz (m) och Kerstin Sandborg (fp).

Reservationer

1. av Daniel Tarschys och Kerstin Sandborg (båda fp) som beträffande
riksdagens hus

dels ansett att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 20 som börjar "Som
framgår" och slutar "denna motion" bort ha följande lydelse:

Som framgår av den ovan lämnade redovisningen har frågor rörande
riksdagens hus varit föremål för utredningar och ställningstaganden vid flera
tillfällen under de senaste tio åren. Ett principbeslut om återflyttning fattades
år 1975 och detta beslut bekräftades genom riksdagens ställningstagande till
det av förvaltningsstyrelsen vid 1977/78 års riksmöte framställda förslaget.
Vid båda tillfällena framlades i motioner förslag om fortsatt utredning om
förutsättningarna för kvarblivande i nuvarande provisoriska riksdagshus.
Vid konstitutionsutskottets senaste behandling av frågan (KU 1977/78:23)
anfördes i en reservation (5 s. 1 fp) att det föreliggande utredningsmaterialet
inte gav tillräckligt underlag för ett beslut med så vittgående konsekvenser.

Sedan beslutet vid 1977/78 års riksmöte har flera nya omständigheter
tillkommit. Kalkylen för projektet har i löpande priser reviderats från 260
miljoner kronor till 345 miljoner kronor per den första april 1979 samtidigt
som det statsfinansiella läget försämrats. Det fortsatta arbetet kring
rumsdispositionen i det nya komplexet har visat att betydande förändringar
sannolikt blir nödvändiga. Vidare noteras f. n. en överhettning på byggarbetsmarknaden
i Stockholm. Omkring 2 000 byggnadsarbetare saknas för att
täcka efterfrågan och byggnadsprojekt för omkring en miljard kronor har
tills vidare skjutits på framtiden. För en snar igångsättning av ombyggnaderna
på Helgeandsholmen måste ett tiotal angelägna objekt i regionen
senareläggas. Utbildningsanstalter, museer och flera centrala ämbetsverk
berörs av dessa uppskov.

KU 1979/80:44

29

Riksdagens lokaler vid Sergels Torg måste för de närmaste åren betecknas
som funktionsdugliga och ändamålsenliga. Ombyggnaderna av gamla
riksdagshuset, gamla riksbankshuset, kanslihuset och kanslihusannexet kan
därför inte ges någon hög prioritet. En senareläggning av projektet skulle
också ge rådrum för en förnyad prövning av lokalprogrammet. Mot denna
bakgrund föreslår utskottet att riksdagen nu beslutar om ett uppskov med
byggnadsprojektet. Förvaltningsstyrelsen bör ges i uppdrag att utarbeta det
ytterligare underlag för beslut om riksdagens lokalförsörjning som föranleds
av detta förslag.

Ett ställningstagande om att avbryta återflyttningen till Helgeandsholmen
är utskottet inte berett att förorda. Motionen 463 avstyrks således. Det
alternativ som aktualiseras i motionen 1562 har tidigare prövats av riksdagen.
Utskottet finner inte skäl att frångå sin bedömning och avstyrker därför även
denna motion.

dels att utskottets hemställan under punkten 22 bort ha följande
lydelse:

att riksdagen

1. = utskottet,

2. = utskottet,

3. ger riksdagens förvaltningsstyrelse i uppdrag att vidta de
åtgärder som föranleds av utskottets uttalanden rörande
senareläggning av återflyttningen.

2. av Per Unckel, Gunnar Biörck i Värmdö och Jan Prytz (alla m) som
beträffande formerna för riksmötets öppnande ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 27 som börjar med orden
”Utskottet har och slutar med orden utskottet motionsyrkandena” bort
ha följande lydelse:

Det under senare år tillämpade ceremonielet vid riksmötets öppnande har
inte det tidigare riksdagsöppnandets högtidlighet och värdighet. Sålunda
saknas allt det som av hävd hör till en så viktig händelse i statsverksamheten
som riksdagens öppnande. Riksdagen strävar efter att komma i kontakt med
medborgarna och skapa intresse för sitt arbete. Det är då inte utan betydelse
att själva inledningen av riksmötet får en sådan utformning att den väcker
allmänhetens intresse. Enligt utskottets mening vore det önskvärt om
talmannen ville överväga att i huvudsak återgå till tidigare ceremoniel vid
riksmötets öppnande och förlägga huvuddelen av ceremonierna till rikssalen.
Motionerna bör anses besvarade med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under punkten 28 mom. 5 bort ha följande
lydelse:

5. beträffande formerna för riksmötets öppnande förklarar motionerna
1979/80:1046 och 1979/80:1049 besvarade med vad
utskottet anfört.

KU 1979/80:44

30

3. av Per Unckel (m), Gunnar Biörck i Värmdö (m). Daniel Tarschys (fp).
Jan Prytz (m) och Kerstin Sandborg (fp) som beträffande offentliga
utskottsutfrågningar ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 26 som börjar med orden
”Utskottet, som hittills” och slutar med orden "Motionsyrkandena avstyrks”
bort ha följande lydelse:

Erfarenheterna av de utskottsutfrågningar som i ökad omfattning förekommit
sedan enkammarreformen visar att utskottet på detta sätt får tillgång
till mycket värdefull information. Enligt utskottets uppfattning skulle det
vara av värde för den allmänna debatten i olika angelägna samhällsfrågor om
dessa utfrågningar på samma sätt som i många andra länder kunde ges
offentlighet. Inte minst viktigt är att detta skulle öka intresset för
riksdagsarbetet bland allmänheten och sannolikt bidra till att även kammardebatterna
i vissa frågor ges större uppmärksamhet. Det lagförslag som finns
utarbetat i motionerna bör sålunda antas av riksdagen. Utskottet tillstyrker
alltså bifall till motionerna.

dels att utskottets hemställan under punkten 28 mom. 7 bort ha följande
lydelse:

7. beträffande offentliga utskottsutfrågningar med bifall till motionerna
1979/80:1557 och 1979/80:1561 antar följande förslag till
lag om ändring i riksdagsordningen:

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 12 § riksdagsordningen skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

12 8

Utskott skall sammanträda inom stängda dörrar. Om särskilda skäl
föreligger, kan utskottet medgiva att även annan än ledamot, suppleant och
tjänsteman i utskottet är närvarande.

Sammanträde för inhämtande av
upplysningar eller yttranden som
sägs i 10 $ skall dock vara offentligt,
därest detta begärs av minst en tredjedel
av ledamöterna i utskottet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

KU 1979/80:44

31

Särskilda yttranden

1. av Daniel Tarschys (fp) beträffande utåtriktad information (punkten
18):

Utskottets hemställan om telefonöverföring av riksdagsdebatter tillgodoser
ett gammalt folkpartikrav. Utskottet har inte tagit ställning till
kostnadsfördelningen mellan riksdagen och tidningarna eller till vilken
teknisk modell som skall väljas. Enligt min mening finns det dock skäl att
peka på att den lösning som förordas av riksdagens informationsgrupp dels
blir onödigt dyrbar för tidningarna, dels utesluter privatpersoner som också
kan vara intresserade av att följa kammardebatterna per telefon. En bättre
och billigare modell vore att utnyttja ett vanligt gruppnummer kopplat till
riksdagens högtalarsystem. Vem som helst skulle då kunna ringa upp
riksdagen och följa kammardebatterna utan andra kostnader än markeringsavgifter
enligt gängse telefontaxa.

2. av Per Unckel, Gunnar Biörck i Värmdö och Jan Prytz (alla m)
beträffande inrättandet av ett riksdagens konsekvensinstitut (punkten 28):

I motionen 1979/80:764 har föreslagits att talmanskonferensen - i dess
egenskap av ett centralt, överordnat riksdagsorgan - skulle låta utreda hur
riksdagen själv på bästa sätt skulle kunna förstärka sin kompetens att göra
långsiktiga bedömningar av konsekvenserna av i propositioner och motioner
föreslagna åtgärder, med avseende bl. a. på såväl framtida inteckningar i
samhällsekonomin som relationen till andra långsiktiga förändringar av
samhällets struktur och organ.

Den uppgift som ”första statsmakt” som vår nya grundlag numera tilldelar
riksdagen torde göra det självklart att riksdagen tar ett större ansvar för
sakinnehållet i de beslut den fattar, även när det gäller konsekvenserna
utöver det närmaste budgetåret. Den juridiska kompetens, som finns inom
utskott och kammarkansli, garanterar den formella kvaliteten i riksdagens
beslut. I fråga om sakprövningen är man emellertid vanligen mer hänvisad till
material, som regeringen eller ämbetsverken ställer till förfogande. Utskottet
redovisar de olika möjligheter därutöver, som f. n. står till förfogande.
Det är dock inte vår erfarenhet att dessa i någon nämnvärd utsträckning
verkligen anlitas. En möjlighet är en förstärkning av upplysningstjänstens
resurser, varigenom denna skulle kunna leverera material icke blott om det
som är eller har varit, utan också om hur det kan komma att bli, under olika
alternativa antaganden. Detta skulle kräva en rekrytering av personal
(kanske deltids- eller på kontrakt) som med tiden blev särskilt tränad i
”framåttänkande” (forward thinking) inom viktigare samhällsområden.

Utskottet, som i och för sig är positivt till önskemålet om förbättrade
beslutsunderlag beträffande åtgärders långsiktiga konsekvenser, har dock
inte velat biträda yrkandet om hemställan om utredning. Ett annat grepp på
samma frågeställning vore att alla utskott - liksom i det amerikanska

KU 1979/80:44

32

representanthuset - i samhällsfrågor av större vikt regelmässigt gjorde en
bedömning av de sannolika konsekvenserna på längre sikt av förslag som
utskotten föreslår riksdagen att antaga. Utskotten skulle då ha frihet att på
för varje fråga lämpligaste sätt förskaffa sig de upplysningar, som kan
bedömas erforderliga för att göra sådana uttalanden. Erfarenheten finge då
visa, vilka kanaler som därvid kommer att anlitas.

För oss har det dock synts önskvärt att riksdagen lever upp till sitt nya
grundlagsenliga ansvar genom egna organ och icke förblir hänvisat att söka
besked annorstädes. Det är enligt vår mening inte heller nog att i efterhand
starta "uppföljningsstudier-det är ännu viktigare att "tänka efter före". Vi
är medvetna om att denna problematik också innefattar exempelvis
huvudmannaskapet för riksrevisionsverket. I medvetande om att talmanskonferensen
(eller andra riksdagens organ) självfallet är oförhindrade att ta
egna initiativ i det frågekomplex motionen 1979/80:764 berör har vi nöjt oss
med att på detta sätt ytterligare belysa frågan.

KU 1979/80:44

33

Bilaga I

Förteckning över vissa publikationer med ekonomisk information som utgavs
under andra världskriget och viss tid därefter

1. Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap utgav 1941-1947
inom serien statens offentliga utredningar årsvis ett mycket omfattande
informationsmaterial. Publikationen benämndes ”Statsmakterna och folkhushållningen
under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen".
Kommissionen lydde under folkhushållningsdepartementet.

2. Ekonomisk information var ett samarbetsorgan för SAF, LO, TCO och
staten (handelsdepartementet). Institutet gav ut bl. a. följande till allmänheten
riktad information:

-Ekonomisk höstrapport 195 0. Denna innehöll kortfattad information
i mera allmänna termer och med begränsat statistiskt material.
Broschyren gick ut som tidningsbilaga. Omfånget var 12 sidor.
-Rapport om vårt hushåll. Denna 32-sidiga publikation innehöll
kortfattade och lättillgängliga informationer baserade på konjunkturrapport
och nationalbudget.

-Konjunkturjournalen. Journalen utgavs med 10 nr/år under
perioden 1951-1959. Prenumerationspriset var 18 kr/år. I journalen presenterades
diagram och tabeller och statistiska uppgifter till belysning av den
ekonomiska utvecklingen. Uppgifterna baserades på vad som i stort ingick i
andra mera omfattande ekonomiska rapporter och publikationer. Konjunkturjournalen
gavs ut av Ekonomisk information och Konjunkturinstitutet i
samverkan.

KU 1979/80:44 34

Bilaga 2

Nämnden för samhällsinformation

1980-03-13

Snabbgenomgång av vissa myndigheters och departements utåtriktade information i samhällsinriktade
frågor

Avsändare Aktivitet Målgrupp Upplaga ca Period Kostnad ca

Budgetdeparte- mentet	Regeringens budgetförslag i sammandrag Skrift 150 sid. pressmeddelan-den	Allmänheten Säljs av Liber å 13:-	8 000	Januari
Ekonomidepar- tementet	Särtryck av fi-nansplanen Långtidsbudget, reviderad fi-nansplan, press-meddelanden	Allmänheten	8 000	Januari April
Jordbruksde- partementet	Pressmeddelan- den
Handelsdepar- tementet	Aktuellt i han-delspolitiken, Sverige-EG, årsrapport, EG under verksam-hetsåret 78/79 tillsammans med utrikesde-partementet	Allmänheten	5 300 2 (XX)	8-10/år 120 (XX) 1980
Arbetsmark- nadsdeparte- mentet	Pressmeddelan- den
Industrideparte- mentet	Pressmeddelan-den, broschyrer om regionalpoli-tiska finansie-ringsmöjlighe-ter, skrift: Aktu-ellt i industri-och energipoliti-ken, även spe-cialnummer	Massmedier, fö-retagare, myn-digheter, intres-seorg.	20-50 (XX) 6000	oregelbunden oregelbunden
SCB	Rapporter, meddelanden	Allmänheten

SPK Verksamhetsbe- Allmänheten 1 gg/år 20 000

rättelse

Broschyr "Att 10 000/år löpande 10 000

påverka prisbildningen" -

KU 1979/80:44

35

Avsändare Aktivitet Målgrupp Upplaga ca Period Kostnad ca

RRV	Statens finanser, skrift ca 70 si-dor	Intresserad all-mänhet, mass-medier, skolor	6 000/år	Årligen	50 000
AMS	Verksamhetsbe- rättelse	Allmänheten	6 000	Årligen	90 (XX)
Riksbanken	Förvaltningsbe-rättelse, svensk/ engelsk Kredit- och va-lutaöversikter Statistisk års-bok Veckorapport "Tillgångar och skulder"	Allmänheten Allmänheten Allmänheten	3 (XX) 2 550	Årligen 4 ggr/år	32 (XX) 140 000 30-40 000
Konjunkturin- stitutet	"Konjunkturlä-get" allmänna ekonomiska be-dömningar, ana-lyser, prognoser	Ekonomiskt in-tresserad all-mänhet, företag, riksdagsledamö-ter. kommunalt förtroendevalda	2-3 000	Jan. apr, okt/nov
Utrikespolitiska institutet	Världspolitikens dagsfrågor -skriftserie Internationella studier - skrift-	Allmänhet Allmänhet	8 (XX) 3 500	12 nr/år 6 nr/år
	serie UI sammanfat-tar - skriftserie, folder	Allmänheten, skolor, biblio-tek, försvaret, studieförbund	30 (XX)	8 nr/år
Kommunför-bundet Hänvisar till kommunalde-mokratiska kommittén som för närvarande utreder den kommunala in-formationen
Landstingsför- bundet	Pressmeddelan- den Landstingens specialnummer	Allmänheten

KU 1979/80:44

36

Bilaga 3

Alternativ 2 i televerkets yttrande 1979-03-16 till riksdagens förvaltningsstyrelse 2

Fjärravlyssning via det allmänna telefonnätet för begränsad grupp
(pressen) med automatisk anropskontroll

Enligt denna lösning för vilken närmare redogöres i vårt yttrande den 7
mars 1975, skulle tidningarna ha att ringa upp ett för denna tjänst särskilt
avdelat telefonnummer och därvid bli automatiskt anslutna till den
förstärkarutrustningsom förmedlar riksdagsdebatter. Anropskontroll skulle
ske automatiskt med hjälp av speciell tonkod. Detta medför att uppringningen
måste ske från telefonapparat, försedd med tillsats för tonsändning.
När tidning avslutar ”samtalet” sker nedkoppling automatiskt. Detta ordnas
med en speciallösning som medför att en svag, men ändock hörbar puls,
sänds med visst tidsintervall under hela samtalet.

2.1 Avgifter som varje tidning har att erlägga

Erforderliga avgifter för tillsatsen för tonsändning kan nu uppskattas till
engångsavgift 1 000 kr. samt abonnemangsavgift per kvartal t. v. 30 kr.

Högtalartelefon. som kan vara mycket praktiskt i detta sammanhang, finns
numera i två utföranden:

Engångs- Abonnemangsavgift
avgift per

(hämtpris) kvartal t. v.

Ericovox 200 800:- 135:-

Högtalande telefontillsats 300:- 45:-

Påringande tidningar får betala sina "samtal” enligt gällande avgifter för
telefonsamtal:

Sträcka Samtalsavgift

per timme

Stockholm-Malmö	61:20
Stockholm-Göteborg	61:20
Stockholm-Norrköping	40:80
Stockholm-Sundsval 1	61:20
Stockholm-Luleå	61:20

Tidningar inom Stockholms-området (08-området) samt vissa angränsande
områden med s. k. närtaxa till Stockholm bör av skäl som angivits i vårt

KU 1979/80:44

37

yttrande den 7 mars 1975 erlägga viss årlig tilläggsavgift till televerket. Denna
kan preliminärt anges till tillsvidare 600 kr.

2.2 Avgifter som kommer att belasta riksdagen

Avgifterna för den i vårt yttrande den 7 mars 1975 omnämnda installationsenheten
för 20 samtidiga anslutningar beräknas nu till följande.

Engångs- Abonnemangsavgift
avgift per

kvartal t. v.

20 st huvudledningar	3 600:-	1 360:-
Reläramar för aut. svar, anropskontroll och	37 000:-	1 200:-
aut. nedkoppling (prel. avgift)
Stativ för reläutrustning enligt ovan	17 000:-	400:-
(prel. avgift)

Till ovanstående kommer tilläggsavgift för gruppnummer, 300 kr. per
ledning, dvs. totalt 6 000 kr. för 20 ledningar, samt kostnaden för erforderligt
konstruktions- och dokumentationsarbete. Sistnämnda kostnad uppskattas
till 30 000 kr. Vidare tillkommer kostnaden för erforderlig förstärkarutrustning.

Med vänlig hälsning
Bo Zetterberg

Intresseundersökning, fjärravlyssning av riksdagsdebatter

I riksdagsmotion 1978/79:816 (bilaga 1) har föreslagits att riksdagen skall
undersöka möjligheterna att till landsortspressen överföra sändningar från
kammarens debatter. Motionen har av konstitutionsutskottet remitterats till
riksdagens förvaltningsstyrelse för yttrande.

Med hänsyn till de höga kostnader som är förenade med fjärravlyssning
har förvaltningsstyrelsens direktion beslutat efterhöra Er och övriga
dagstidningars intresse av att utnyttja en sådan anordning (bilaga 2).

Kontakter med televerket har gett vid handen, att möjlighet till avlyssning
enklast ordnas genom utnyttjande av det allmänna telefonnätet. Tidningen
skulle från en vanlig telefon, försedd med utrustning för automatisk
anropskontroll, kunna ringa upp ett för denna tjänst särskilt avdelat
nummer. Detta nummer skulle leda fram till en på riksdagen placerad
utrustning för automatiskt svar. Arrangemanget förutsätter vissa anordningar
dels på tidningsredaktionen, dels i riksdagen. Televerket har beräknat att
följande kostnader kan uppkomma (bilaga 3, se alternativ 2).

GÖTAR Stockholm 1980