KU 1979/80:42

Konstitutionsutskottets betänkande
1979/80:42

med anledning av motioner om förbud mot våldspornografi m. m.
Motionerna

I motionen 1979/80:1038 av Karin Ahrland (fp) hemställs, "att riksdagen
hos regeringen begär förslag om lagstiftning mot framställning och försäljning
av våldspornografiska bilder".

I motionen 1979/80:1047 av Tore Nilsson m. fl. (m) hemställs ”att
riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning mot hädelse i teater
eller film”.

Beträffande de närmare motiveringarna hänvisas till motionerna.

Gällande rätt m. m.

För att en framställning i tryckt skrift skall kunna straffas uppställer
tryckfrihetsförordningen (TF) särskilda krav. För det första måste brottet ha
tagits upp i TF:s uppräkning av tryckfrihetsbrott. Vidare måste framställningen
vara straffbar enligt vanlig lag. Beträffande ansvaret för tryckt skrift
gäller enligt TF i princip att endast en person är ansvarig. I fråga om periodisk
skrift ligger detta ansvar i regel på utgivaren och beträffande annan skrift i
allmänhet på författaren. För framställningar i radio och TV finns regler i
radioansvarighetslagen (1966:756) och i lagen (1978:480) om ansvarighet i
försöksverksamhet med närradio. Dessa regler bygger i allt väsentligt på
regleringen i TF. Bl. a. hänvisas i dessa lagar till TF:s uppräkning av
tryckfrihetsbrotten om vilka yttranden som är straffbara.

För film och teaterföreställningar gäller i princip regeringsformens (RF)
regler om yttrandefrihet och mötesfrihet. Beträffande offentlig förevisning
av biograffilm gäller vidare särskilda regler om filmcensur, vilka i korthet
innebär att film före visningen skall godkännas av statens biografbyrå. Denna
skall vägra godkännande av film eller del av film, om de händelser som
skildras och det sammanhang vari de förekommer kan verka förråande eller
skadligt upphetsande eller förleda till brott. Därutöver gäller särskilda regler
för barns tillträde till biografföreställningar.

Riksdagen beslutade 1979 om sådana ändringar i TF och brottsbalken att
ingripanden möjliggjordes mot skildringar av barn i pornografiskt syfte.
Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 1980 (prop. 1978/79:179. KU
1978/79:33).

Förutom nu nämnda bestämmelser är det enligt 16 kap. 11 § brottsbalken
straffbelagt att på eller vid allmän plats genom skyltning eller annat liknande
förfarande förevisa pornografisk bild på sätt som är ägnat att väcka allmän

1 Riksdagen 1979/80. 4 sam!. Nr 42

KU 1979/80:42

2

anstöt. Detsamma gäller för den som utan föregående beställning per post
eller på annat sätt tillställer någon en pornografisk bild. Straffet för brott av
nu angiven karaktär är böter eller fängelse i högst Sex månader. Vidare kan
enligt 16 kap. 12 § brottsbalken den straffas som bland barn eller ungdom
sprider skrift eller bild som genom sitt innehåll kan verka förråande eller
”eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran”. Även för detta
brott är straffet böter eller fängelse i högst sex månader. Också bestämmelserna
i 6 kap. brottsbalken om sedlighetsbrott kan i vissa fall leda till att
framställningar av pornografiska bilder blir straffbelagda. Den i 6 kap. TF
stadgade rätten att sprida tryckta skrifter är begränsad i enlighet med de
nyssnämnda bestämmelserna i 16 kap. brottsbalken.

Utöver det anförda är det inte straffbelagt att ta befattning med
pornografiska framställningar.

Enligt äldre lagstiftning var hädelse - brott mot trosfrid - straffbart såväl
som tryckfrihetsbrott som allmänt brott. Enligt 7 kap. 4 § 13 TF hänfördes
således ”skymfande av sådant som av svenska kyrkan eller annat, här i riket
verksamt, trossamfund hålles heligt” till trvckfrihetsbrotten. Ett motsvarande
stadgande fanns i 16 kap. 9 § brottsbalken. Nu nämnda straffbestämmelser
avskaffades genom lagändringar vid 1970 och 1971 års riksdagar (prop.
1970:125, KU 1970:39, 1LU 1970:47). Det kan nämnas att bl. a. också
straffet för skymfande av rikssymbol avskaffades samtidigt.

Riksdagen var inte enhällig i den nu aktuella frågan - brott mot trosfrid.
Sex ledamöter i konstitutionsutskottet (c, m, fp) reserverade sig till förmån
för att brott mot trosfrid fortfarande skulle ingå bland tryckfrihetsbrotten.
Tre ledamöter (m) yrkade i första hand avslag på propositionen i dess helhet.
I första lagutskottet fick de ledamöter (c. fp, m) som företrädde åsikten att
brott mot trosfrid skulle finnas kvar i brottsbalken majoritet. I kammaren
vann emellertid propositionens förslag.

Beträffande motiveringarna till lagändringarna hänvisas till förarbetena
(särskilt prop. 1970:125 s. 63 ff. och KU 1970:39 s. 8, 14 och 16).

Det bör i sammanhanget framhållas att religionsfriheten, dvs. rätten att
ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion, åtnjuter skydd enligt 2
kap. RF. Vidare finns det bestämmelser i brottsbalken till skydd för
religionsutövning eller för personer med viss trosbekännelse. Det är således
enligt 16 kap. 4 § straffbelagt bl. a. att störa allmän gudstjänst, annan allmän
andaktsövning, vigsel eller begravning. Straffet härför är böter eller fängelse
i högst sex månader. Det är också straffbart att offentligen eller eljest i
uttalande eller annat meddelande som sprids bland allmänheten hota eller
uttrycka missaktning för olika folkgrupper, bl. a. sådana med viss trosbekännelse
(16 kap. 8 § brottsbalken). Den som gör sig skyldig till sådant brott
kan dömas för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller, om brottet
är ringa, till böter. Denna bestämmelse är att se som en tillåten inskränkning i
den i RF förankrade yttrandefriheten. Bestämmelsen tar självfallet också
sikte på yttranden i teaterföreställningar och filmförevisningar. En motsva -

KU 1979/80:42

3

rande bestämmelse finns medtagen bland tryckfrihetsbrotten i 7 kap. 4 §
TF.

Yttrandefrihetsutredningen

År 1977 tillsattes yttrandefrihetsutredningen som fick i uppdrag att utreda
frågan om en ny yttrandefrihetsgrundlag (Ju 1977:10). Utredningen har
enligt direktiven bl. a. i uppdrag att se närmare pä frågan om omfattningen
av det grundlagsskyddade området, dvs. bl. a. vilka medier som berörs och
vad som skall betraktas som yttrandefrihetsbrott. I detta hänseende knyter
direktiven an till det arbete som bedrevs av massmedieutredningen (MMU)
och det föreskrivs att utredningen skall arbeta efter de principer som
förordats av MMU. Brottskatalogens innehåll och omfattning skall emellertid
inte vara någon förstahandsuppgift för utredningen. Detta uttrycks i
direktiven på följande sätt:

Det bör i övrigt inte vara någon förstahandsuppgift för den nya kommittén
att ta ställning till brottskatalogens innehåll och avfattning. Kommittén bör i
denna del i allt väsentligt utgå från gällande rättsläge. Eventuella ändringar i
det straffrättsliga regelsystemet får i stället övervägas i särskild ordning.
Målet bör härvid liksom hittills vara att man skall åstadkomma bestämmelser
som gäller både inom och utanför det område som omfattas av det särskilda
grundlagsskyddet. Jag kan i sammanhanget erinra om den kommitté (Ju
1977:04; Dir 1977:5) med uppdrag att se över vissa av straffbestämmelserna
till skydd för rikets säkerhet som jag nyligen har tillkallat.

Utredningen skall emellertid mera ingående behandla det straffbelagda
områdets omfattning när det gäller pornografi och våldsframställningar. Om
detta anförs följande:

På en punkt bör kommittén emellertid mera ingående behandla frågan om
det straffbelagda områdets omfattning. Som jag redan har nämnt kan det visa
sig lämpligt att något vidga detta om filmcensuren för vuxna avskaffas. En
utgångspunkt skulle här kunna vara det förslag till en yttersta gräns för
pornografi och våldsframställningar som föreslogs av kommittén för
lagstiftningen om yttrande- och tryckfrihet. Den utveckling som har skett på
pornografiområdet med bl. a. bilder av barn i sexuella situationer visar att en
viss försiktig utvidgning av det straffbara området kan vara motiverad, också
vad gäller framställningar i andra medier än film, t. ex. tryckta skrifter och
videogram.

Som framgår av direktiven ingår frågan om det tryckfrihetsrättsliga
skyddet för våldspornografiska framställningar i yttrandefrihetsutredningens
uppgifter. Enligt vad som inhämtats från justitiedepartementet har det ställts
i utsikt att utredningens slutbetänkande kan föreligga färdigt under år 1981.1
så fall skulle enligt vad som vidare uppgivits från departementet den nu
aktuella frågan kunna behandlas med förtur under propositionsarbetet så att
det blev möjligt att förelägga riksdagen förslag i ämnet före 1982 års val.

KU 1979/80:42

t

4

Utskottet

Frågan om möjligheterna att ingripa mot våldspornografiska framställningar,
vilken fråga tas upp i motionen 1979/80:1038, omfattas av direktiven
till yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10) och ingår enligt vad utskottet
erfarit i det arbete som nu står på utredningens program.

Även den i motionen 1979/80:1047 upptagna frågan om möjligheter att
ingripa mot hädelse i teater och film berör yttrande- och tryckfrihetsproblem.

Med hänsyn till det sålunda pågående utredningsarbetet finner utskottet
inte skäl för riksdagen att ta några initiativ i anledning av motionerna, vilka
således avstyrks.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. avslår motionen 1979/80:1038,

2. avslår motionen 1979/80:1047.

Stockholm den 13 mars 1980

Pä konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

Sän arande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s). Anders Björck (m).
Olle Svensson (s), Yngve Nyquist (s), Sven-Erik Nordin (c). Wivi-Anne
Cederqv ist (s). Gunnar Biörck i Värmdö (m). Kurt Ove Johansson (s). Bengt
Kindbom fcj. Danie! Tarschys (fp). Kerstin Nilsson (s). Sture Thun (s). Jan
Prytz (mj och Kerstin Sandborg (fp).

GOTAB 64769 Stockholm 19811