KU 1979/80: 39

Konstitutionsutskottets betänkande
1979/80: 39

med anledning av motioner om det kommunala partistödet
Motionerna

1 motionen 1979/80: 1053 av Per Stenmarck (m) och Göran Allmér (m)
yrkas att ”riksdagen antager följande förslag till lag om ändring i lag om
kommunalt partistöd:

Kommun får lämna ekonomiskt bidrag till politiskt parti som under den
tid beslut om bidrag avser är representerat i kommunens fullmäktige.
Beslutet skall innehålla att bidrag utgår till varje sådant parti och att en
fjärdedel av utgående anslag skall fördelas lika mellan partierna och återstoden
fördelas mellan dessa i förhållande till deras antal platser i fullmäktige
under nämnda tid. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning på
landstingskommun och landsting.

Denna lag träder i kraft fr. o. m. den 1 januari 1981.”

I motionen 1979/80: 1565 av Eric Rejdnell (fp) och Margot Håkansson
(fp) hemställs att ”riksdagen beslutar hos regeringen anhålla om förslag
innebärande att lagstiftningen angående det kommunala partistödet ändras
så att stödet utgår med dels ett grundbelopp lika för alla representerade
partier och dels ett belopp i relation till antalet mandat”.

1 båda motionerna erinras om att det statliga partistödet sedan år 1972
utgår dels som ett lika stort grundbidrag till varje i riksdagen representerat
parti, dels som ett bidrag per riksdagsmandat. Enligt motionerna borde det
kommunala partistödet utformas på samma sätt.

Gällande ordning

I lagen (1969:596) om kommunalt partistöd stadgas att kommun får
lämna ekonomiskt bidrag till politiskt parti, som under den tid beslutet om
bidrag avser är representerat i kommunens fullmäktige. Beslutet skall
enligt lagen innehålla, att bidrag utgår till varje sådant parti med samma
belopp för varje plats som partiet under nämnda tid har i fullmäktige.
Lagen skall ha motsvarande tillämpning på landstingskommun och landsting.

I Riksdagen / 979180. 4 sami. Nr 39

KU 1979/80:39

Frågans tidigare behandling

I motioner som väcktes åren 1974, 1976, 1977 och 1979 av Per-Olof
Strindberg m.fl. (m) var yrkandet i huvudsak detsamma som i de nu
aktuella motionerna.

I sitt yttrande över den motion som väcktes under allmänna motionstiden
1977 anförde utskottet enhälligt bl. a. följande (KU 1976/77: 32):

Som utskottet anförde i sitt yttrande över en motion om det kommunala
partistödet vid förra årets riksmöte föreligger med rådande ordning ett nära
samband mellan partistödet på statlig och kommunal nivå. Det förekommer
sålunda i viss utsträckning att partierna för över statligt partistöd till
de lokala och regionala partiorganisationerna. Utskottet framhöll vidare
att den nuvarande samordnade partistödskonstruktionen innebär att det
inte skall ske någon särskild prövning av vilka politiska partier som skall
erhålla grundstöd och att staten svarar för hela kostnaden för grundstödet.

Enligt utskottet bör en eventuell översyn av partistödet liksom tidigare
föregås av samråd mellan riksdagspartierna och utgå från de principer om
bl. a. samordning mellan det statliga och kommunala partistödet, som det
rådde enighet om i 1971 års partistödsutredning.

Utskottet förutsatte att regeringen följde partistödsfrågorna med uppmärksamhet,
bl. a. de frågor som aktualiserades i motionen om det kommunala
partistödet, och tog de initiativ som befanns lämpliga. Utskottet
avstyrkte därmed motionen. Riksdagen följde utskottets förslag.

I sitt betänkande från våren 1979 (KU 1978/79: 23) förklarade sig utskottet
stå fast vid den ståndpunkt som intagits under 1976/77 års riksmöte. I en
reservation (2m) hemställdes om bifall till motionen. I reservationen anfördes
bl. a. följande:

Enligt utskottet har det kommunala partistödet på ett genomgripande
sätt förändrat partiernas lokala finansiering. Stödet har skapat nya möjligheter
för partierna att bedriva lokal valrörelse, framställa och distribuera
kommunala handlingsprogram o. d. Den nuvarande ordningen för beräkning
av stödets storlek är emellertid otillfredsställande. Vissa av partiernas
utgifter torde vara ungefärligen lika stora, oavsett partiernas storlek. Som
exempel på detta kan nämnas kostnaderna för att bedriva en lokal valrörelse.
På riksplanet har betydelsen av dessa förhållanden erkänts och sedan
1972 utgår det statliga partistödet dels som ett för alla partier lika stort
grundbidrag, dels som ett mandatbidrag. Enligt utskottet är det riktigt att i
enlighet med motionärernas förslag nu införa i princip samma ordning för
det kommunala partistödet. Härigenom skulle större rättvisa uppnås, samtidigt
som de negativa konsekvenserna av ett partis kanske tillfälliga nedgång
i ett val skulle begränsas. Det bör understrykas att kostnaderna för ett
nytt system inte skulle behöva bli större än för den nuvarande ordningen.

Utskottet

Enligt lagen om kommunalt partistöd får en kommun lämna ekonomiskt
bidrag till de partier som är representerade i kommunfullmäktige. Bidraget

KU 1979/80:39

skall utgå med samma belopp för varje plats som partiet har i fullmäktige.
Lagen skall tillämpas på motsvarande sätt inom landstingskommun.

I motionerna föreslås att det kommunala partistödet får samma konstruktion
som det statliga dvs. med dels ett grundbelopp som är lika stort
för alla partier, dels ett belopp som varierar med det antal mandat som
resp. parti erhållit.

Som utskottet framhållit vid behandlingen av samma förslag vid tidigare
tillfällen innebär den överenskommelse som träffades mellan riksdagspartierna
i 1971 års partistödsutredning bl. a. en samordning av det statliga
och kommunala partistödet. Frågan om det kommunala partistödets konstruktion
bör därför endast prövas inom ramen för en allmän översyn av
partistödet. En sådan översyn bör enligt utskottet komma till stånd först
efter överläggningar mellan de partier som stod bakom den tidigare överenskommelsen.
Utskottet förutsätter att regeringen följer partistödsfrågorna
med uppmärksamhet. Något initiativ från riksdagens sida är enligt
utskottets mening inte påkallat.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna 1979/80: 1053 och 1979/80: 1565.

Stockholm den 19 februari 1980
På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck
(m), Torkel Lindahl (fp), Olle Svensson (s), Sven-Erik Nordin (c), WiviAnne
Cederqvist (s),* Gunnar Biörck i Värmdö (m). Kurt Ove Johansson
(s), Bengt Kindbom (c), Daniel Tarschys (fp), Kerstin Nilsson (s), Sture
Thun (s), Lahja Exner (s) och Allan Ekström (m).

Reservation

av Anders Björck, Gunnar Biörck i Värmdö och Allan Ekström (alla m)
vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Enligt lagen om (= utskottet) resp. parti erhållit.

* Ej närvarande vid justeringen.

KU 1979/80:39

riksplanet har betydelsen av dessa förhållanden erkänts och sedan 1972
utgår därför det statliga partistödet dels som ett för alla partier lika stort
grundbidrag, dels som ett mandatbidrag.

De nuvarande reglerna för både det statliga och det kommunala partistödet
bygger på den överenskommelse som träffades mellan riksdagspartierna
i 1971 års partistödsutredning. Eftersom tiden för denna överenskommelse
löpt ut bör enligt utskottet en allmän översyn av partistödet nu
komma till stånd. Denna översyn bör bl. a. omfatta frågan om det kommunala
partistödets konstruktion och sambandet mellan partistödet på olika
nivåer. Vad utskottet nu anfört borges regeringen till känna.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:1053 och 1979/
80: 1565 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980