KU 1979/80:26
Konstitutionsutskottets betänkande
1979/80:26
med anledning av motion om en översyn av lagen om rikets
vapen
Motionen
I motionen 1978/79:294 av Tore Nilsson (m) hemställs ”att riksdagen
beslutar att hos regeringen förnya sin anhållan om framläggande för
riksdagen av förslag om revision av 1908 års lag om rikets vapen”.
Motionären erinrar i motiveringen att 1949 års riksdag med anledning av en
motion av Elis Håstad i andra kammaren (1949:11 nr 293) i skrivelse hos
regeringen anhöll om en översyn av lagstiftningen angående rikets vapen
samt om framläggande av förslag för riksdagen i ämnet. I motiveringen
framhålls bl. a. betydelsen av klar uppdelning från historisk och vapenrättslig
synpunkt mellan det s. k. lilla riksvapnet - trekronorsvapnet - och det stora
riksvapnet, vilket kan kallas konungavapnet.
Frågans tidigare behandling
Riksdagen behandlade 1949 en motion (1949:11 nr 293) av samma innebörd
som den nu aktuella. Motionen behandlades av konstitutionsutskottet (KU
1949:6). Efter en redogörelse rörande gällande lagstiftning anförde utskottet
följande:
I motionen har framhållits, att vissa anmärkningar ur heraldisk synpunkt
kunna riktas mot de ofullständiga och på sina ställen ej riktiga beskrivningarna
av de båda riksvapnen i lagen om rikets vapen. Såvitt utskottet kunnat
bedöma äro dessa erinringar befogade. En annan brist i de nuvarande
bestämmelserna är enligt motionären, att användningen av stora och lilla
vapnet icke blivit reglerad. Främst framhålles, att det icke är klart, huru
statliga verk och myndigheter skola använda dessa vapen. Även enligt
utskottets mening äro hithörande bestämmelser i behov av revision. Sålunda
bör det klargöras icke blott, vilka myndigheter som äga använda riksvapnen,
utan också, i vilka sammanhang de båda vapnen må begagnas. I samband
härmed torde även de bestämmelser, som reglera myndigheternas användning
av andra vapen och emblem, böra bliva föremål för översyn. Ett
praktiskt behov härav föreligger otvivelaktigt. Vid en revision av lagstiftningen
i ämnet uppkommer även frågan om reglering av enskildas rätt att
använda riksvapnen. Detta spörsmål är för närvarande endast så tillvida
reglerat, att det, såsom närmare framgår av den inledningsvis lämnade
redogörelsen, i vissa fall är förbjudet att använda förvanskningar eller
efterbildningar av vapnen. Vid den utredning i ämnet, som utskottet sålunda
förordar, torde alltså även böra övervägas, huruvida ett vidsträcktare skydd
för riksvapnen är erforderligt.
1 Riksdagen 1979/80. 4 sami. Nr 26
KU 1979/80:26
2
På utskottets hemställan anhöll riksdagen hos Kungl. Maj:t om en översyn
av lagstiftningen angående rikets vapen.
Utredning m. m.
Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallade justitieministern 1962
dåvarande hovrättspresidenten Mauritz Wijnbladh att såsom sakkunnig
verkställa utredning angående rikets vapen och flagga m. m.
I betänkandet Rikets vapen och flagga (SOU 1966:62) föreslogs bl. a. en ny
lag om rikets vapen. Utredningsmannen anförde i sammanfattningen
följande:
1 lagen om rikets vapen har vapenbeskrivningen blivit föremål för ett flertal
ändringar och tillägg. Den nuvarande vapenbeskrivningen har funnits
otillfredsställande avfattad. Den i stora riksvapnets hjärtsköld förekommande
örnen är icke den vanliga i vapen förekommande s. k. heraldiska örnen
dvs. en stiliserad fågel med benen utsträckta snett nedåt-utåt och vingarna
utbredda med spetsarna uppåt samt huvudet vänt åt (heraldisk) höger, utan
här är fråga om en s. k. napoleonsk örn, som framställes mera naturalistiskt
med sänkta vingar, huvudet åt (heraldisk) vänster och med ett blixtknippe i
sina klor. Det är att märka, att enligt den första propositionen till vapenlag
(1907:17) skulle örnen vara försedd med ”en åska av guld”. Denna
bestämmelse uteslöts dock ur 1908 års proposition i ämnet med följande
motivering: ”Örnens åska i hjärtvapnet har ej ansetts behöva särskilt
omnämnas, då den i alla händelser är ett oundgängligt attribut till den
napoleonska örnen och uttrycket befunnits föga begripligt för andra än
heraldiskt skolade personer.” Beskrivningen av hjärtsköldens ponte-corvovapen
har därför i förslaget kompletterats till tydliggörande av att här är fråga
om en napoleonsk örn. I övrigt har utredningsmannen kompletterat vapenbeskrivningen
med utgående från den lagtexten i Svensk författningssamling
(S.F.S. 1908 nr 65) åtföljande vapenefterbildningen, varjämte åtskilliga termer
av heraldisk natur ändrats till bättre överensstämmelse med heraldiskt
språkbruk.
1 vapenlagen ha vidare upptagits bestämmelser om riksvapnens användning
såväl i vad avser den statliga sektorn som i vad avser enskilda. Det har
föreslagits, förutom att stora och lilla riksvapnet skall få användas av
Konungen och medlemmar av konungahuset, att stora riksvapnet i övrigt
skall få användas endast av statsdepartementen, riksdagen, högsta domstolen,
regeringsrätten och Sveriges beskickningar samt, på sätt Konungen i
kommandoväg bestämmer, inom krigsmakten. Lilla riksvapnet skall få
användas av andra statliga myndigheter och institutioner. Därvid må
myndigheten eller institutionen till vapnet foga ett dess verksamhet symboliserande
emblem. Enligt förslaget skall Konungen äga meddela närmare
föreskrifter rörande omfattningen av den avsedda användningen av riksvapnen
inom den statliga sektorn. Enskildas offentliga användning av riksvapnen
har gjorts beroende av särskilt tillstånd. Blott det undantaget från
tillståndstvånget har gjorts, att för tillfällig dekorativ utsmyckning vid
högtids- eller festtillfällen inom konungahuset eller nationen få vapnen fritt
begagnas.
KU 1979/80:26
3
Då fall kunna tänkas förekomma, där vid lagens ikraftträdande finnas
vapen som ingå som dekorativ utsmyckning av byggnad, har i övergångsbestämmelsen
stadgats, att sådant vapen må bestå även om dess användning
strider mot de föreslagna reglerna, om vapnet icke utan olägenhet kan
avlägsnas.
Konstitutionsutskottet har i sitt granskningsbetänkande, KU 1975:12 s. 31,
behandlat frågor som delvis berör vapenlagsfrågor.
Från justitiedepartementet har inhämtats att vid remissbehandlingen av
utredningsförslaget åtskilliga invändningar framfördes. Förslaget kom därefter
att bli liggande ett antal år. Sedan 1977 är det emellertid föremål för
ytterligare beredning, och en departementspromemoria i frågan torde kunna
föreligga under 1980.
Utskottet
Den i motionen 1978/79:294 aktualiserade frågan är enligt vad utskottet
inhämtat föremål för beredning i justitiedepartementet. Det utredningsförslag
som framlagts i ärendet är föremål för överarbetning sedan 1977, och det
torde kunna förutsättas att en departementspromemoria kan föreligga under
1980. Under hänvisning härtill finner utskottet inte erforderligt med något
särskilt initiativ från riksdagens sida.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1978/79:294.
Stockholm den 29 november 1979
På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ
Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck (m),
Torkel Lindahl (fp), Olle Svensson (s)*, Per Unckel (m)*, Gunnar Biörck i
Värmdö (m), Kurt Ove Johansson (s), Bengt Kindbom (c), Daniel Tarschys
(fp), Kerstin Nilsson (s), Britta Hammarbacken (c), Sture Thun (s), Bo
Södersten (s)* och Hans Gustafsson (s)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 64051 Stockholm 1979