KU 1979/80:14
Konstitutionsutskottets betänkande
1979/80:14
med anledning av motioner om länsplanering och om Stockholms
läns landstingskommuns särskilda arbetsuppgifter
I detta betänkande behandlas motionen 1977/78:644 om en utvärdering av
Stockholms läns landstingskommuns särskilda arbetsuppgifter och motionen
1978/79:675, yrkande 3, rörande förslag grundat på länsdemokratikommitténs
delbetänkande (SOU 1978:35) Regional utvecklingsplanering -länsplanering m. m.
Motionerna
I motionen 1978/79:675 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) om åtgärder mot
byråkrati, för decentralisering och för ökad kommunal demokrati hemställs i
yrkande 3 att riksdagen hos regeringen anhåller att förslag grundat på
länsdemokratikommitténs delbetänkande (SOU 1978:35) framläggs snarast
så att beslutsformerna i fråga om länsplanering 80 kan påverkas.
I motionen 1977/78:644 av Pär Granstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om en utvärdering av Stockholms läns
landstings särskilda arbetsuppgifter i enlighet med vad som anförs i
motionen.
Landstingskommunerna och länsplaneringen
Motionen
I motionen (1978/79:675) anförs bl. a. att det förslag som lagts fram av
länsdemokratikommittén är ett delforslag som utarbetats för att kunna
tillämpas på den länsplaneringsomgång som håller på att startas. Förslagets
viktigaste del är enligt motionen att det slutgiltiga beslutet om länsplaneringen
läggs hos landstinget. Därigenom förskjuts den politiska tyngdpunkten
i arbetet till ett direkt folkvalt organ. Fördelarna är enligt motionärerna för
det forsta att beslutet sker offentligt och för det andra att de förtroendevalda i
landstinget kan lyfta fram väsentliga länsplaneringsfrågor till offentlig
debatt.
Länsplanering 80
Regeringen beslutade i juni 1978 att en ny fullständig länsplaneringsomgång
- länsplanering 80 - skall genomföras under åren 1979-1980. Länsplanering
80 sker enligt förordningen (1979:637) om länsplanering och de
1 Riksdagen 1979/80. 4 sami. Nr 14
KU 1979/80:14
2
riktlinjer som med stöd av regeringens bemyndigande har utfärdats av chefen
för industridepartementet.
Länsplanering 80 skall redovisas till regeringen före utgången av år 1980.
Länsstyrelserna skall sända förslag till länsprogram på remiss inom länen,
bl. a. till landstingen, före utgången av april 1980. Länsstyrelserna skall
färdigbehandla förslagen till länsprogram före utgången av oktober 1980.
Stockholms läns landstingskommuns särskilda arbetsuppgifter
Motionen
I motionen (1977/78:644) framhålls att det från demokratisk synpunkt är
mycket otillfredsställande att en lång rad politiskt viktiga beslut på länsnivå
fattas av organ som är ansvariga, inte inför länets invånare utan inför
regeringen. Länsinvånarna har undandragits sin rätt att direkt utkräva
politiskt ansvar i centrala frågor som rör samhällsplanering, miljövård,
vägväsende m. m. Målet måste enligt motionen vara att de politiskt viktiga
frågorna i framtiden handhas av de direkt folkvalda landstingen.
I motionen påpekas att Stockholms läns landsting skiljer sig från andra
landsting därigenom att det redan nu har ett betydligt bredare ansvarsområde.
Förutom traditionella landstingsuppgifter ansvarar Stockholms läns
landsting för kollektivtrafik, regionplanering och vissa frågor på näringspolitikens
och miljövårdens område. Detta förhållande har enligt motionärerna
haft en mycket positiv effekt för hela den politiska debatten i regionen.
Motionärerna anser det naturligt att erfarenheterna från Stockholms läns
landsting tas till vara vid utformandet av en länsdemokratisk reform som
skall omfatta hela landet. En utvärdering av den speciallagstiftning som gäller
för Stockholms läns landsting och effekterna av landstingets breddade
ansvarsområde är därför enligt motionärernas uppfattning motiverad. Denna
utvärdering bör bl. a. omfatta frågor som gäller administrativa lösningar,
effekter på den politiska debatten, samarbetet med statliga organ, samarbetet
med kommunerna och betydelsen av särskilda politiska initiativ från
landstingets sida som t. ex. satsningarna på skärgårdsområdet och den norra
länsdelen.
Stockholms läns landstingskommun
Stockholms läns landstingskommun fick sin nuvarande form år 1971 då
Stockholms kommun gick samman med landstingskommunen. Denna
skiljer sig från andra landstingskommuner inte bara genom sin befolkningsmässiga
storlek utan även genom de särskilda uppgifter som landstinget
utöver de sedvanliga landstingsuppgifterna- hälso- och sjukvård, folktandvård,
omsorgen om psykiskt utvecklingsstörda, vård av barn och ungdom,
vårdyrkesutbildning m. m. - har tagit på sig eller ålagts av staten. Bakgrunden
till detta är att Stockholmsområdet, trots att det utgör en näringsgeografisk
KU 1979/80:14
3
enhet, är indelat i ett 20-tal primärkommuner. Vissa primärkommunala
uppgifter som sträcker sig över kommungränserna och som anses kräva
regionala bedömningar och åtgärder har överförts till landstingskommunen.
Till de speciella uppgifter som Stockholms läns landstingskommun fullgör
hör ansvaret för regionplanering, kollektivtrafik, planering för vattenförsörjning
och avloppssystem, övergripande planering av skolväsendet ovanför
grundskolan, planering för avfallshantering, färdtjänst, visst engagemang på
fritidssidan, näringspolitik, stödåtgärder i skärgården samt inomregional
skatteutjämning.
I 1 kap. 4 § kommunallagen (1977:179) finns en särskild bestämmelse om
Stockholms läns landstingskommuns kompetens. Denna bestämmelse överfördes
i samband med kommunallagens tillkomst från 1969 års lag med
särskilda bestämmelser om Stockholms läns landstingskommun. Enligt
särbestämmelsen får landstingskommunen - utöver vad som följer av
kommunallagens allmänna kompetensregel - handha angelägenhet som
avser del av landstingskommunen och som ankommer på kommun, om det
är påkallat med hänsyn till betydande behov av samverkan mellan kommunerna
inom nämnda del. Denna utvidgning av kompetensen gör det möjligt
för Stockholms läns landstingskommun att sköta uppgifter som i andra
landstingskommuner ombesörjs av primärkommunerna. Bestämmelsen
avsågs också bidra till att förhindra kompetenskonflikter mellan landstingskommunen
och primärkommunerna. Det förutsattes vid bestämmelsens
tillkomst att samråd mellan landstingskommunen och berörda primärkommuner
skulle föregå landstingskommunala insatser på områden där primärkommunerna
tidigare varit verksamma (prop. 1969:112, KU 1969:25).
Länsdemokratikommittén m. m.
Länsdemokratikommittén (Kn 1976:04) tillsattes i december 1976. Enligt
direktiven är det av grundläggande betydelse att beslut som rör de enskilda
människorna fattas så nära dessa som möjligt och i största möjliga
utsträckning av folkvalda organ. Kommittén skall huvudsakligen överväga
sådana förändringar som på det regionala planet förlägger den politiska
tyngdpunkten till landstingskommunerna. Medan huvudlinjen hittills har
varit att satsa på de statliga länsorganen, bör den enligt vad som anförs i
direktiven i framtiden vara att stärka landstingskommunerna och därmed
vidga utrymmet för den kommunala självstyrelsen. 1 direktiven understryks
vidare att det länsdemokratiska reformarbetet bör ses som en fortlöpande
utvecklingsprocess. En viktig uppgift för kommittén blir enligt direktiven att
klargöra förhållandet mellan landstingskommunerna och kommunerna. I
kommitténs uppdrag ingår att överväga om ett fortsatt reformarbete i
länsdemokratisk riktning motiverar en ändrad reglering av den allmänna
kommunala kompetensen. Vidare bör kommittén överväga om ändrade
regler rörande landstingskommunernas organisation och arbetsformer är
KU 1979/80:14
4
motiverade då de får nya uppgifter och ett ökat ansvar inom den regionala
förvaltningen. Kommittén bör enligt direktiven göra en genomgång sektorsvis
av de regionala samhällsuppgifterna och pröva i vilken utsträckning och
under vilka förutsättningar dessa lämpligen kan anförtros åt landstingskommunerna.
1 ett första delbetänkande (SOU 1978:35) Regional utvecklingsplanering -länsplanering m. m. har kommittén lagt fram förslag till utformning av den
framtida länsplaneringen. En väsentlig punkt i förslaget är att landstinget,
efter förslag av länsstyrelsen, skall anta länsprogram resp. rapport med
anledning av översynen av den fullständiga länsplaneringen och att de
antagna dokumenten skall redovisas för regeringen. Kommittén föreslår en
särskild lag om länsplanering.
Betänkandet behandlades i propositionen 1978/79:112 om regionalpolitik.
Där konstaterades att remissopinionen var splittrad i fråga om landstingskommunernas
förstärkta medverkan i den regionala samhällsplaneringen.
Föredraganden ansåg att kommitténs förslag hade betydande förtjänster.
Andra synpunkter talade emellertid för att en partiell reform av det slag som
kommittén föreslagit inte borde aktualiseras. Föredraganden konstaterade att
tiden inte var mogen för ett slutgiltigt ställningstagande till kommitténs
förslag. Han anförde bl. a. att det är angeläget att man studerar även andra
modeller än kommittén förordat för att vidga det folkliga inflytandet över
länsplaneringen.
I motionen 1978/79:2562 som väckts med anledning av propositionen om
regionalpolitik yrkades bl. a. (yrkande 2) att riksdagen skulle hemställa hos
regeringen om förslag till reformering av länsplaneringen i syfte att möjliggöra
ett länsdemokratiskt ställningstagande till länsplaneringen.
Arbetsmarknadsutskottet ansåg i sitt av riksdagen godkända betänkande
att det var välbetänkt att frågan om det länsdemokratiska inflytandet
övervägdes vidare. Dessa fortsatta överväganden borde avvaktas, och med
hänsyn härtill förelåg enligt utskottet inte skäl för riksdagen att ta initiativ av
det slag som begärdes i motionen (AU 1978/79:23).
Regeringen utfärdade i augusti 1979 tilläggsdirektiv (Dir. 1979:80) till
länsdemokratikommittén. I dessa direktiv anförs att det är angeläget att olika
vägar mot en vidgad länsdemokrati undersöks, innan ställning tas till den
framtida utformningen av samhällsplaneringen på regional nivå. Kommittén
får därför i uppdrag att studera tre olika modeller för ett vidgat folkligt
inflytande över den regionala samhällsverksamheten. En modell bygger på
att uppgifter som nu åvilar länsstyrelserna eller andra statliga organ överförs
till landstingskommunerna. En annan modell är att stärka det folkliga
inflytandet över den statliga länsförvaltningen. Den tredje modellen, som
enligt direktiven ligger i tiden mera fjärran än de båda andra modellerna,
innebär en successiv sammansmältning av länsstyrelsen och landstingskommunen
till en enhetlig regional samhällsförvaltning.
KU 1979/80:14
5
Utskottet
I motionen 1978/79:675 yrkas att riksdagen begär att regeringen snarast
lägger fram förslag grundat på länsdemokratikommitténs betänkande Regional
utvecklingsplanering-länsplanering m. m. så att beslutsformerna i fråga
om länsplanering 80 kan påverkas.
Länsplanering 80 skall enligt regeringens beslut genomföras under åren
1979-1980. Länsstyrelserna skall sända förslag till länsprogram på remiss
inom länen, bl. a. till landstingen, före utgången av april 1980. Länsstyrelserna
skall färdigbehandla förslagen till länsprogram före utgången av
oktober 1980.
Regeringens inställning till länsdemokratikommitténs förslag redovisades
i propositionen 1978/79:112 som behandlades av riksdagen våren 1979. I
propositionen konstaterades att tiden inte var mogen för ett slutgiltigt
ställningstagande till förslaget. Riksdagen ställde sig bakom denna bedömning.
Samtidigt avslog riksdagen en motion (1978/79:2562, yrkande 2) vari
begärdes att riksdagen skulle hemställa hos regeringen om förslag till
reformering av länsplaneringen i syfte att möjliggöra ett länsdemokratiskt
ställningstagande till länsplaneringen.
I augusti utfärdade regeringen tilläggsdirektiv till länsdemokratikommittén.
I dessa direktiv anförs att det är angeläget att olika vägar mot en vidgad
länsdemokrati undersöks, innan ställning tas till den framtida utformningen
av samhällsplaneringen på regional nivå. Kommittén får i uppdrag att studera
tre olika modeller för ett vidgat folkligt inflytande över den regionala
samhällsverksamheten.
Som framgår av det föregående har riksdagen vid det senaste riksmötet
funnit att frågan om det länsdemokratiska inflytandet över länsplaneringen
bör övervägas ytterligare. Därefter har regeringen gett länsdemokratikommittén
i uppdrag att undersöka olika vägar mot en vidgad länsdemokrati. Mot
denna bakgrund bör motionen enligt utskottets mening avslås. Det bör också
framhållas att länsplanering 80 nu fortskridit så långt att sådana ändringar i
planeringsprocessen som avses i motionen inte skulle hinna tillämpas på
denna länsplaneringsomgång.
I motionen 1977/78:644 yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om
en utvärdering av Stockholms läns landstingskommuns särskilda arbetsuppgifter.
Enligt motionärerna är det naturligt att erfarenheterna från Stockholms
läns landstingskommun, som har ett betydligt större ansvarsområde än de
andra landstingskommunerna, tas till vara vid utformandet av en länsdemokratisk
reform som omfattar hela landet.
Utskottet har ovan redovisat de frågor som länsdemokratikommittén
enligt de ursprungliga direktiven och tilläggsdirektiven har att utreda. Det
förefaller naturligt att Stockholms läns landstingskommun med sina särskilda
arbetsuppgifter uppmärksammas i detta utredningsarbete. Enligt vad
utskottet har erfarit har länsdemokratikommittén tagit upp denna fråga i sitt
arbete. Det finns enligt utskottets mening ingen anledning att därutöver
KU 1979/80:14
6
särskilt utvärdera verksamheten i Stockholms läns landstingskommun. Med
hänsyn härtill avstyrker utskottet motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionerna 1977/78:644 och 1978/79:675,
yrkande 3.
Stockholm den 6 november 1979
På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL. FISKESJÖ
Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck (m),
Torkel Lindahl* (fp), Olle Svensson (s), Per Unckel (m), Yngve Nyquist (s),
Sven-Erik Nordin (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Kurt Ove Johansson (s).
Daniel Tarschys* (fp). Kerstin Nilsson (s), Bengt Kindbom (c), Sture Thun (s)
och Bertil Danielsson* (m).
*Ej närvarande vid justeringen.
Särskilt yttrande
av Bertil Fiskesjö, Sven-Erik Nordin, Bengt Kindbom (alla c):
Som utskottet anfort har länsplanering 1980 nu framskridit så långt att
vissa hinder kan uppstå i planeringsprocessen om förutsättningarna förändras.
Vi vill dock understryka att vi i enlighet med vad som anförs i motionen
1978/79:675 har den principiella uppfattningen att det slutgiltiga beslutet om
länsplaneringen skall läggas hos landstinget.
Vi vill också understryka att det fortsatta arbetet med de länsdemokratiska
frågorna i sin helhet bör resultera i ett överförande av uppgTter från statliga
organ till landstingen.
GOTA B 62857 Stockholm 1979