KU 1979/80:11

Konstitutionsutskottets betänkande
1979/80:11

med anledning av motioner om vidgning av den kommunala
kompetensen

I detta betänkande behandlas motionen 1978/79:573 om vidgning av den
kommunala kompetensen i fråga om opinionsyttringar och solidaritetsaktioner
i internationella frågor och motionen 1978/79:1068 om kommunerna och
näringslivet.

Motionerna

I motionen 1978/79:573 av Hilding Johansson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag om en vidgning av kommunernas och
landstingskommunernas kompetens i enlighet med vad som anförts i
motionen.

I motionen 1978/79:1068 av Hans Gustafsson (s) hemställs att riksdagen
beslutar anhålla att regeringen utreder frågan om att öka kommunernas
befogenheter när det gäller näringslivsfrämjande insatser.

Kommunernas och landstingskommunernas kompetens i fråga om opinionsyttringar
och solidaritetsaktioner i internationella frågor, m. m.

Motionen

I motionen 1978/79:573 framhålls bl. a. att kommunallagens allmänna
kompetensregel, såsom rättspraxis visar, lämnar litet utrymme för kommunala
sympati- och solidaritetsaktioner med anknytning till främmande
länder. Sådana aktioner anses inte ha det nödvändiga sambandet med den
egna kommunen och därför strida mot den s. k. lokaliseringsprincipen. Om
de kommunala opinionsyttringarna inte inkräktar på den officiella utrikes-,
handels- och biståndspolitikens område finns det, enligt motionärerna,
knappast något avgörande sakligt skäl mot att utvidga den kommunala
kompetensen i fråga om opinionsyttringar av detta slag. Motionärerna anser
att det finns ett klart behov i kommunerna av en sådan utvidgning av
kompetensen och önskar en särskild lagstiftning som möjliggör kommunala
solidaritetsyttringar på det internationella fältet.

En särskild fråga, som bör övervägas i sammanhanget, är enligt motionen
om de olika speciallagar som reglerar den kommunala kompetensen bör
sammanföras till en lag. Beträffande det olämpliga i den splittring på särlagar
som nu råder hänvisas i motionen till uttalanden av bl. a. kommunalrättskommittén
och i remissyttranden över kommunallagsutredningens betän -

1 Riksdagen 1979/80. 4 sand. Nr II

KU 1979/80:11

kande (SOU 1974:99) Enhetlig kommunallag.

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisas till motionen.

Frågans tidigare behandling

Vid 1977/78 års riksmöte behandlade riksdagen en motion (1976/77:433)
med samma innebörd som motionen 1978/79:573.

I sitt yttrande till konstitutionsutskottet över motionen 1976/77:433
underströk utrikesutskottet att det föreligger en principiell skillnad mellan
beslut om solidaritetsaktioner som fattas av frivilliga organisationer och
sådana som fattas av konstitutionella organ, vilkas beslut blir bindande för
medborgarna. Ett bifall till motionen skulle kunna innebära att medborgarna i
vissa frågor med internationell räckvidd skulle bli bundna inte bara av beslut
av riksdag och regering utan även av beslut av de kommunala och
landstingskommunala organen. En sådan ordning skulle enligt utrikesutskottet,
som avstyrkte bifall till motionen, rubba den avvägning som gjorts
mellan å ena sidan den kommunala självstyrelsen och å andra sidan
riksdagens och regeringens ansvar för den svenska utrikespolitiken, vilket
särskilt i tider av internationell oro skulle kunna åstadkomma besvärliga
avvägningsproblem. I sitt av riksdagen godkända betänkande instämde
konstitutionsutskottet i utrikesutskottets synpunkter och avstyrkte motionskraven
i denna del (KU 1977/78:44).

Beträffande frågan om sammanförande av vissa speciallagar som reglerar
den kommunala kompetensen till en lag erinrade konstitutionsutskottet om
att utskottet i sitt betänkande med anledning av propositionen 1975/76:187
om kommunal demokrati, ny kommunallag m. m. uttalat att det var
otillfredsställande att den allmänna kompetensbestämmelsen i kommunallagen
kompletterades av ett tämligen stort antal särskilda kompetenslagar.
Det borde enligt utskottet övervägas om åtgärder kunde vidtas för att
undanröja de olägenheter från lagteknisk och praktisk synpunkt som den
nuvarande ordningen innebär. Utskottet hade inhämtat att regeringen hade
sin uppmärksamhet inriktad på detta problem och skulle överväga frågan. I
detta läge ansåg utskottet att något särskilt initiativ från riksdagens sida inte
behövdes (KU 1977/78:44).

Kommunerna och näringslivet

Motionen

I motionen 1978/79:1068 framhålls att näringslivets utveckling i hög grad
påverkar den kommunala verksamhetens utbyggnad och planering. Mot den
bakgrunden är det naturligt att näringslivsfrågorna från kommunal synpunkt
tillmäts stor betydelse. Kommunernas ansvar för utveckling och samhällsservice
i stort är enligt motionen ytterligare en förklaring till att näringslivs -

KU 1979/80:11

problemen fått en alltmer framträdande plats i kommunalpolitiken.

1 motionen redovisas i korthet de regler som gäller i fråga om kommuns
befogenheter att stödja industriföretag. Motionären konstaterar att kommunernas
möjligheter att bereda näringslivet goda arbetsbetingelser och utvecklingsmöjligheter
enligt nuvarande lagstiftning är starkt begränsade. Starka
skäl talar enligt motionären för att öka den kommunala kompetensen i detta
avseende. En utredning bör därför tillsättas med uppdrag att kartlägga
nuvarande förhållanden och överväga olika åtgärder i syfte att stärka
kommunernas roll i näringslivsfrågor.

Kommunernas befogenheter i fråga om näringslivet

Grundläggande för bedömningen av frågan i vilken utsträckning kommunerna
får ge stöd till näringslivet är den allmänna kompetensregeln i 1 kap.
4 § kommunallagen (1977:179). Enligt denna bestämmelse får kommun och
landstingskommun själva vårda sina angelägenheter. Bestämmelsen är
således mycket allmänt hållen. För att få närmare besked om dess konkreta
innehåll är man hänvisad till lagförarbetena och till en mycket omfattande
rättspraxis från regeringsrätten.

Avgörande för kommunens kompetens är om den kommunala åtgärden
tillgodoser ett allmänt samhälleligt intresse inom kommunen. Kompetensregeln
utformades med avsikt så att den skulle medge att kommunerna
anpassar sin verksamhet efter den allmänna samhällsutvecklingen och åtar
sig uppgifter som inte kunde förutses vid regelns tillkomst. För den
kommunala verksamheten gäller dock vissa principiella begränsningar som
har utvecklats i rättspraxis.

Vid sidan av den kommunala affärsverksamheten och verksamhet med
särskild anknytning till befintlig kommunal verksamhet är kommunernas
möjligheter att med stöd av den allmänna kompetensbestämmelsen lämna
stöd till näringslivet begränsade. Som huvudregel gäller att kommunerna inte
får stödja enskilda företag. Denna princip har dock vissa undantag.

En kommun får vidta åtgärder som syftar till att allmänt främja näringslivets
utveckling inom kommunen. Kommunerna får ställa i ordning
byggklara industriområden och tillhandahålla lokaler för hantverk och
småindustri med plats för flera företag. Kommunerna har också vissa, om än
mycket begränsade, möjligheter att engagera sig i utställningar, mässor och
andra former av kollektiv marknadsföring och branschstöd. Vidare är det
kompetensenligt för kommunerna att lämna sysselsättningspolitiskt stöd åt
företag under de relativt snäva förutsättningarna att den rådande eller
befarade arbetslösheten i kommunen är omfattande och att den kommunala
insatsen är rimlig och effektiv. När kommersiell service faller bort på viktiga
områden torde det också finnas ett visst utrymme för kommunala stödåtgärder
för att garantera att en viss minimistandard kan upprätthållas.

På ett par områden har kommunernas befogenheter i fråga om näringslivet

KU 1979/80:11

utvidgats genom speciallagstiftning. Det gäller åtgärder för att främja
turistväsendet och för att förbättra sysselsättningen för handikappade.

Rättspraxis rörande kommunernas befogenheter att stödja näringslivet är
svår att överblicka. Att avgöra om en kommun genom en viss åtgärd har
överskridit sin kompetens eller ej kan vara mycket komplicerat. Reformer
och särskild lagstiftning inom ett kommunalt verksamhetsområde kan ändra
förutsättningarna för bedömningen av vad kommunerna med stöd av
kommunallagens allmänna kompetensregel får göra på området i fall som
inte direkt berörs av reformen eller den nya lagstiftningen.

Kommunalrättskommittén gjorde i betänkandet (SOU 1971:84) Kommunal
kompetens en översyn av kommunernas allmänna kompetens. Kommittén
ansåg bl. a. att frågan om kommunala befogenheter på näringslivets
område borde brytas ut ur kommunallagen och närmare regleras i en särskild
lag. Kommitténs förslag har inte föranlett lagstiftning.

Utskottet

1 motionen 1978/79:573 begärs förslag från regeringen om en vidgning av
den kommunala kompetensen i fråga om opinionsyttringar och solidaritetsaktioner
i internationella frågor. Motionärerna önskar en särskild lagstiftning
som möjliggör kommunala solidaritetsyttringar på det internationella fältet.
En särskild fråga som bör övervägas är enligt motionen om de olika
speciallagar som reglerar den kommunala kompetensen på vissa områden bör
sammanföras till en lag.

En motion med samma syfte behandlades vid 1977/78 års riksmöte.
Utskottet finner inte anledning att föreslå riksdagen att frångå den ståndpunkt
som då intogs i fråga om en vidgning av den kommunala kompetensen
i internationella frågor.

Vad beträffar frågan om sammanföring av speciallagarna om den kommunala
kompetensen till en lag vill utskottet erinra om att utskottet redan i sitt
betänkande med anledning av propositionen 1975/76:187 om kommunal
demokrati, ny kommunallag m. m. uttalat att det borde övervägas om
åtgärder kunde vidtas för att undanröja de olägenheter från lagteknisk och
praktisk synpunkt som det tämligen stora antalet särskilda kompetenslagar
medför. När utskottet vid 1977/78 års riksmöte behandlade frågan om
sammanförande av de särskilda kompetenslagarna ansåg utskottet att något
särskilt initiativ från riksdagens sida inte behövdes, eftersom regeringen
enligt vad utskottet inhämtat hade sin uppmärksamhet inriktad på problemet
och skulle överväga frågan. Utskottet vill nu understryka angelägenheten av
att den utredning som utskottet tidigare uttalat sig för kommer till stånd. Vad
utskottet anfört i denna del bör ges regeringen till känna.

I motionen 1978/79:1068 begärs en utredning av frågan om vidgning av
kommunernas befogenheter att bereda näringslivet goda arbetsbetingelser
och utvecklingsmöjligheter. Starka skäl talar enligt motionären för att den

KU 1979/80:11

kommunala kompetensen bör utvidgas i detta avseende.

Utskottet har ovan i korthet redovisat vilka befogenheter kommunerna har
att stödja näringslivet.

De rättsliga reglerna om kommunernas kompetens i förhållande till
näringslivet utformas i huvudsak genom regeringsrättens praxis i kommunalbesvärsmål.

Kommunallagens allmänna kompetensregel är utformad så att den
möjliggör en anpassning av kommunernas befogenheter efter samhällsutvecklingens
krav. Regeringsrättens praxis fyller därför en mycket viktig
funktion som vägledning för kommunerna i frågor om deras möjligheter att
göra insatser i näringslivsfrämjande syfte. Denna praxis är emellertid så
omfattande att den även för experter är svår att överblicka. Det ligger
samtidigt i sakens natur att den inte kan täcka alla de verksamheter som
kommunerna engagerar sig i. Det kan följaktligen ibland vara mycket svårt
att med säkerhet avgöra om en kommunal åtgärd är tillåten eller ej. Det finns
enligt utskottets mening anledning att uppmärksamt följa utvecklingen av
rättspraxis i fråga om kommunernas befogenheter att vidta näringslivsfrämjande
åtgärder. Det är också .angeläget att denna rättspraxis blir känd i
kommunerna. Mot denna bakgrund anser utskottet att en så långt möjligt
uttömmande redogörelse för kommunernas befogenheter i nuläget beträffande
näringslivsfrämjande åtgärder skulle vara värdefull. En sådan sammanställning,
som bör omfatta även landstingskommunerna, bör göras i samband
med den tidigare nämnda utredningen om sammanförande av vissa speciallagar
om den kommunala kompetensen till en lag. Vad utskottet nu anfört
bör ges regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. med anledning av motionen 1978/79:573 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande sammanförande
av vissa speciallagar om den kommunala kompetensen
till en lag,

2. avslår motionen 1978/79:573 i övrigt,

3. med anledning av motionen 1978/79:1068 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande en
redogörelse för kommunernas befogenheter i fråga om näringslivsfrämjande
åtgärder.

Stockholm den 13 november 1979

På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

KU 1979/80:11

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck* (m).
Olle Svensson (s), Per Unckel (m), Yngve Nyquist (s), Sven-Erik Nordin (c),
Wivi-Anne Cederqvist (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Kurt Ove Johansson
(s), Kerstin Nilsson (s), Bengt Kindbom (c), Sture Thun (s), Esse Petersson (fp)
och Erik Börjesson (fp).

*Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av Hilding Johansson, Olle Svensson, Yngve Nyquist, Wivi-Anne Cederqvist,
Kurt Ove Johansson, Kerstin Nilsson och Sture Thun (alla s), vilka
ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med orden ”En
motion med” och slutar med orden ”i internationella frågor” bort ersättas
med text av följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att kommuner och landsting sedan 1975 har rätt att
vidta internationella solidaritetsaktioner i form av katastrofhjälp. Enligt
utskottet talar starka skäl för att genom lagstiftning ge kommunerna
möjlighet att för egen del vägra inköp av varor från vissa leverantörer i syfte
att stödja människor som på grund av dessa leverantörers handlande försatts i
en situation som i politiskt, socialt, fackligt eller ekonomiskt hänseende är
oacceptabel från de värderingar som är förhärskande i det svenska samhället.

En utvidgning av den kommunala kompetensen på det sätt som skisseras i
motionen kan innebära vissa komplikationer. Det ligger dock ett betydnde
värde i att arbetet för internationell solidaritet får förankring i en så bred
opinion som möjligt. Från denna synpunkt är det önskvärt att solidaritetsyttringar
på det internationella fältet kan ske även via de kommunala
organen. Därför bör frågan såsom föreslås i motionen bli föremål för
utredning.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
att riksdagen

2. med bifall till motionen 1978/79:573 i övrigt hos regeringen
begär utredning av frågan om utvidgning av den kommunala
kompetensen i enlighet med vad utskottet anfört,

GOTAB 62854 Stockholm 1979