KrU 1979/80:30

Kulturutskottets betänkande
1979/80:30

med anledning av propositionerna 1979/80:100 såvitt gäller anslag till
stöd till idrotten och 1979/80:125 med förslag om tilläggsbudget III till
statsbudgeten för budgetåret 1979/80 såvitt gäller anläggningsstöd till
idrotten jämte motioner

TIONDE HUVUDTITELN

Utskottet behandlar i detta betänkande

dels de förslag som lagts fram i budgetpropositionen bilaga 13 (jordbruks:
departementet) i fråga om stöd till idrotten,

dels motioner med anknytning till den angivna delen av budgetpropositionen,

dels de förslag som lagts fram i proposition 1979/80:125 bilaga 7
(jordbruksdepartementet) i vad de avser Åreprojektet,

dels en med anledning av sistnämnda förslag väckt motion.

Tyngdpunkten i betänkandet ligger på frågor som avser rekreation och
turism.

Propositionerna

I proposition 1979/80:100 bilaga 13 (jordbruksdepartementet) har regeringen
under punkterna 11 och I 2 (s. 159-167) föreslagit riksdagen att

1. till Stöd till idrotten: Organisationsstöd m. m. för budgetåret 1980/81
anvisa ett reservationsanslag av 143 850 000 kr.,

2. godkänna de riktlinjer för stöd till mindre idrottsanläggningar som
förordats i propositionen,

3. till Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. för budgetåret 1980/81
anvisa ett reservationsanslag av 44 000 000 kr.

I proposition 1979/80:125 bilaga 7 (jordbruksdepartementet) har regeringen
under punkt 4 (s. 32-37) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i propositionen förordade förslagen för avslutande av
statens extraordinära engagemang i Åreprojektet,

2. till Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. på tilläggsbudget III till
statsbudgeten för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av
15 000 000 kr.

1 Riksdagen 1979/80. 13 sami. Nr 30

KrU 1979/80:30

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels de under allmänna motionstiden i januari 1980 väckta motionerna

1979/80:284 av Nils-Olof Grönhagen m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vikten av de synpunkter som utvecklas i
motionen när det gäller statliga insatser av rekreationspolitiska medel till
Höga kusten i Västernorrlands län,

1979/80:586 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari - med hänvisning till vad som
anförts i motion 1979/80:585 - yrkas att riksdagen uttalar sig för och hos
regeringen hemställer om förslag till en semester- och rekreationsfond, att
förvaltas av fackföreningarna och finansieras genom en särskild avgift på
företagens omsättning,

1979/80:650 av Gunnar Olsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att nuvarande bidragsbestämmelser blir föremål för en
översyn så att rekreationsberedningens intentioner på sikt kan fullföljas,

1979/80:733 av Birgitta Johansson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om planeringsinsatser
i Granvik inom Karlsborgs kommun,

1979/80:862 av Bertil Dahlén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidrag för
plastbeläggning av skidbacke vid Riksskidstadion i Falun,

1979/80:967 av Sven Lindberg m. fl. (s, c) vari, såvitt nu är i fråga,
yrkas

2. att riksdagen anhåller att regeringen kommer med förslag som syftar till
att fjällsäkerhetsrådet lokaliseras till Östersund,

(motion 967 i övrigt - yrkandena 1, 3, 4 och del av yrkande 2 - har
behandlats av näringsutskottet i betänkandet NU 1979/80:34)

1979/80:1248 av Marie-Ann Johansson (vpk) och Alexander Chrisopoulos
(vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hemställer att regeringen upptar förhandlingar med vissa
Bohuskommuner angående en försöksverksamhet med ökat statligt stöd till
kommunala satsningar på fritidsanläggningar/semesterbyar inriktade på
bred turism,

2. att riksdagen hemställer att regeringen ger tilläggsdirektiv till utredningen
om den statliga rekreations- och turistpolitiken i enlighet med vad
som anförts i motionen,

1979/80:1252 av Gunnar Nilsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen anhåller
att regeringen

1. utarbetar ett konkret handlingsprogram för hur riktlinjerna från

KrU 1979/80:30

rekreationsberedningens rapport Statliga insatser för turism och rekreation
skall förverkligas när det gäller de primära rekreationsområdena,

2. förändrar enmansutredningen om den statliga rekreations- och turistpolitiken
till en bredare parlamentarisk utredning med oförändrat krav på ett
skyndsamt arbete,

3. ger utredningen tilläggsdirektiv att föreslå åtgärder mot att attraktiva
områden inom de primära rekreationsområdena privatiseras,

1979/80:1887 av Bertil Jonasson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att rekreationsberedningen bör få i uppdrag
att dels göra bedömningen av vilka projekt inom resp. område som från såväl
turistnäringens som rekreationspolitisk synpunkt är mest angelägna, dels
bedöma storleken av det statliga stöd som erfordras för att projekten skall
kunna komma till utförande,

1979/80:1891 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
beslutar

1. att under anslaget Stöd till idrotten: Organisationsstöd m. m. anslå ett
med 7 250 000 kr. till 151 100 000 kr. förhöjt belopp,

2. att hos regeringen hemställa om förslag till reservationsanslag om
100 000 kr. för Svenska domareförbundet,

3. att hos regeringen begära förslag till arvodesbestämmelser för idrottsledare
i enlighet med motionens förslag,

4. att hos regeringen hemställa om förslag till extra stöd till glesbygdsidrott
m. m. för ”ett rundare Idrottssverige” i enlighet med vad som anförts i
motionen,

5. att hos regeringen hemställa om åtgärder för ett särskilt aktivitetsstöd
till klubbar med kvinnoidrott i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att hos regeringen hemställa om förslag om extra samhällsstöd för
idrottsklubbars breddverksamhet,

7. att hos regeringen hemställa om en utredning om statliga stipendieformer
och social trygghet åt idrottsutövare på elitnivå,

8. att hos regeringen begära förslag till statligt stöd till kommuner för
handikappanpassning äv idrottsplatser och lokaler,

dels den med anledning av proposition 1979/80:125 väckta motionen

1979/80:1971 av Sven Lindberg m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om att åtgärder vidtas i syfte att Åreprojektet fullföljs
enligt de ursprungliga intentionerna med den sociala profil som tidigare
fastlagts av riksdagen.

KrU 1979/80:30

Stöd till idrotten: Organisationsstöd m. rn.

Budgetpropositionen

För budgetåret 1980/81 föreslår regeringen att det statliga stödet till
idrotten under jordbruksdepartementets huvudtitel skall uppgå till
187 850 000 kr. Därav föreslås 143 850 000 kr. till organisationsstöd, vilket
innebär en ökning med 13 milj. kr., och 44 000 000 kr. till anläggningar för
idrott, friluftsliv och rekreation m. m. I propositionen erinras om att det
härutöver kommer betydande resurser idrotten till godo från myndigheter
utanför jordbruksdepartementets verksamhetsområde. Från utbildningsdepartementet
utgår sålunda bidrag med ca 80 milj. kr. till idrottsorganisationernas
lokala ungdomsverksamhet i form av lokalt aktivitetsstöd. Vidare
utgår statliga medel till utbildning vid idrottsskolor av olika slag. Därtill
kommer att det inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna
byggs anläggningar för idrotts- och rekreationsändamål.

Motionen

I motion 1979/80:1891 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att anslaget till
organisationsstöd höjs med 7 250 000 kr. mer än vad som föreslagits i
propositionen. Därtill anser motionärerna att ett särskilt reservationsanslag
om 100 000 kr. bör utgå till Svenska domareförbundet. Vidare förs i
motionen fram förslag som syftar till ökat statligt stöd till en rad olika
idrottsändamål. Som ett gemensamt motiv för de åtta yrkandena i motionen
anförs att statens ekonomiska stöd till idrotten. Sveriges största folkrörelse,
är så knappt att delar av idrottsrörelsen ”skickas i armarna på kommersiella
intressen”.

Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m.

Propositionerna

Regeringens förslag till medelsanvisning för nästa budgetår innebär att
anslaget ökar med 4 900 000 kr. Medel har bl. a. räknats för en utbyggnad av
idrottsanläggningarna vid idrottsinstitutet på Boson. Vidare framgår att ett
oförändrat belopp om 5 milj. kr. beräknats för upprättande av utvecklingsprogram
i de primära rekreationsområdena.

Från anslaget utgår bidrag till bl. a. näranläggningar för friluftsliv och
rekreation samt mindre idrottsanläggningar.

Vid riksdagens behandling förra året av propositionen om den kommunala
ekonomin (prop. 1978/79:95, KrU 1978/79:4 y, FiU 1978/79:35, rskr
1978/79:335) avslog riksdagen vad som där föreslogs om slopande av det
särskilda statsbidraget till kommunala mindre idrottsanläggningar. Riksdagen
anförde bl. a. att den i propositionen föreslagna ordningen med ett

KrU 1979/80:30

bibehållet stöd till föreningsägda anläggningar och ett slopat stöd till
kommunala anläggningar skulle kunna ge upphov till vissa gränsdragningsoch
tolkningssvårigheter. Föredragande statsrådet redogör i årets budgetproposition
för att en översyn av bidragssystemet gjorts inom jordbruksdepartementet
och förordar att bidragen till kommunala mindre idrottsanläggningar
slopas fr. o. m. den 1 juli 1980. För uppförande, tillbyggnad eller
upprustning av mindre idrottsanläggning som ägs av idrottsförening eller
därmed jämförbar sammanslutning skall däremot bidrag kunna lämnas.
Tidigare villkor att berörd kommun skall lämna ekonomiska bidrag eller
garantier skall ej längre ställas. Som mindre anläggning bör enligt
propositionen betraktas investeringsobjekt vars totala kostnad är lägre än 0,5
milj. kr. i 1979 års prisläge. Anläggningar som inte kan rymmas inom denna
kostnadsram till följd av sin storlek bör betraktas som en kommunal
angelägenhet. Vissa andra regler för bidragsgivningen anges också i
propositionen.

I proposition 1979/80:125 lämnas en redogörelse för Åreprojektet, vars
huvudsakliga inriktning lagts fast genom beslut av statsmakterna åren
1973-1977. Det framgår bl. a. att de sammanlagda direkta statliga insatserna
inom Åreprojektet - frånsett lokaliseringsstöd, beredskapsmedel eller stöd i
andra generella former som kommit Åreområdet till godo - nu uppgår till ca
140 milj. kr. i form av bidrag och lån. I flera avseenden har statens
medverkan inneburit att projektet kommit att genomföras med väsentligt
högre ambitionsnivå än vad som angetts i de ursprungliga planerna. Detta
gäller främst vatten- och avloppssystemet inkl. reningsverket.

På grundval av rapporter från rekreationsberedningen, Statskonsult AB
och Sveriges turistråd föreslås att de extraordinära statliga insatser som gjorts
för utvecklingen av Åreområdet som ett primärt rekreationsområde avslutas
och att området i fortsättningen skall jämställas med andra primära
rekreationsområden i vad avser statens engagemang. Den ekonomiska
innebörden av propositionens förslag är bl. a. att staten efterger en fordran
om sammanlagt 38 260 000 kr. i form av lån till Åre Lift- och Kabinbane AB
(ÅKAB). En rekonstruktion av kabinbanebolaget skulle därigenom bli
möjlig varvid balans kunde uppnås i företaget till följd av kraftigt reducerade
ränte- och avskrivningskostnader. Vidare föreslås att ÅKAB får göra
investeringar i skidliftar m. m. med statligt bidrag inom en ram av 10 milj. kr.
I övrigt föreslås medel under anslaget till anläggningsstöd bli reserverade
inom en ram av 5 milj. kr. för investeringar i syfte att förlänga turistsäsongen
och främja sommarturismen. Slutligen förklarar sig föredragande statsrådet
ha för avsikt att föreslå regeringen att besluta om bidrag till vissa andra
ändamål, bl. a. till byggande av en skidskolelift.

KrU 1979/80:30

Motionerna

I motionerna 284, 586, 650, 733,1248, 1252 och 1887 förs fram förslag som
gäller åtgärder för rekreation och turism. Även den med
anledning av proposition 125 väckta motionen behandlar sådana frågor.

Enligt motion 1252. (s) har inga påtagliga åtgärder vidtagits för att
förverkliga målen för de 25 primära rekreationsområdena. Motionärerna
uttalar att avsaknaden av konkreta direktiv för utvecklingen av områdena
samt bristen på ekonomiska resurser för samhälleliga insatser haft till följd
att privat fritidsbebyggelse och stugbyar av andelstyp alltmer har gjort
intrång på den mest attraktiva rekreationsmarken. De anser det uppenbart
att en fortsatt utveckling i denna riktning kommer att leda till en allt större
segregering av rekreationslivet.

I motionen föreslås att vissa åtgärder vidtas omedelbart i syfte att bevara
rekreationsområdena för ett kollektivt nyttjande av den breda allmänheten.
Motionärerna anser sålunda att ett målinriktat statligt handlingsprogram bör
utarbetas för rekreationsområdena innefattande riktlinjer för vad turistorgan,
kommuner och landsting förväntas göra. Programmet bör också
innehålla riktlinjer för hur det ekonomiska stödet för turism och rekreation
skall utvecklas och samordnas. Vidare behövs enligt motionärerna samhällsingripanden
mot privatiseringen av de mest attraktiva delarna inom de
primära rekreationsområdena. Därtill erfordras riktlinjer för olika statliga
myndigheter, företag, verk m. m. för deras verksamhet inom de primära
rekreationsområdena.

En del av dessa uppgifter bör enligt motionen kunna läggas inom
enmansutredningen om den statliga rekreations- och turistpolitiken under
förutsättning att utredningen breddas och görs om till en större parlamentarisk
utredning. Motionärerna betonar dock att en sådan förändring inte får
försena utredningens arbete, eftersom varje tidsförskjutning enligt deras
mening skulle innebära att den attraktiva marken för rekreationsändamål
privatiseras.

I motion 1887 (c) erinras om att riksdagen förra året på förslag av
kulturutskottet gjorde ett enhälligt uttalande till regeringen om att förslagen i
rekreationsberedningens rapport år 1978, i de delar där tillräckligt beslutsunderlag
fanns, borde läggas till grund för beslut av statsmakterna. I årets
budgetproposition finns emellertid, anför motionärerna, inte något sådant
förslag framlagt eller annonserat.

Enligt motionärernas åsikt kan en målmedveten satsning på utvecklingen
av turismen i de primära rekreationsområdena - utöver att främja de sociala
målsättningarna - medföra att de berörda kommunerna får ett värdefullt
tillskott av arbetstillfällen både på kortare och längre sikt. De finner det
angeläget att vissa projekt av strategisk betydelse för de primära rekreationsområdenas
utveckling sätts i gång snarast möjligt genom en tidigare -

KrU 1979/80:30

läggning som beredskapsarbeten, om regeringen på grund av det trängda
statsfinansiella läget inte nu bedömer det möjligt att tillskapa ett särskilt
rekreationspolitiskt investeringsstöd. Emellertid motsvarar enligt motionen
de gällande statsbidragsnormerna till kommunerna för beredskapsarbeten
för här aktuella investeringar inte en rättvis kostnadsfördelning mellan stat
och kommun med avseende på det statliga resp. kommunala intresse som
finns för dessa anläggningars tillkomst. Motionärerna anser därför att ett
förhöjt bidrag bör utgå för dessa investeringar. Hemställan härom görs i
motion 1888, som hänvisats till arbetsmarknadsutskottet.

Rekreationsberedningen bör enligt motion 1887 få i uppdrag att göra en
bedömning av vilka projekt inom resp. område som är de mest angelägna att
genomföra samt att för varje särskilt objekt ange storleken av det statliga
stödet.

Motionerna 284, 650 och 733 (alla s) tar sin utgångspunkt i behovet av
insatser för turism och rekreation inom olika angivna primära rekreationsområden.
I den förstnämnda motionen understryks angelägenheten av
statliga insatser för den turistiska utbyggnaden av Höga kusten i Västernorrlands
län. Önskemål om ett utvecklingsprogram för turismen i de två primära
rekreationsområdena Fryksdalen och Dalsland-Nordmarken förs fram i
motion 650. Motionärerna understryker samtidigt det angelägna i att de
sociala intentionerna i rekreations- och turistpolitiken förverkligas. Motion
733 avser planeringsinsatser i Karlsborgs kommun som ligger i det primära
rekreationsområdet Tiveden. Motionärerna anför bl. a. att möjligheter att
genomföra åtgärder i detta område inte funnits förrän frågan om bildandet av
nationalpark fått sin lösning. Då nu riksdagen fattat beslut om nationalpark
anser motionärerna det viktigt att med all kraft sätta in resurser som gör det
möjligt att utveckla Tiveden på ett sådant sätt att naturvårdsintressen och
friluftsliv inte kommer i konflikt med varandra.

I motion 585 (vpk), som behandlas av civilutskottet, anförs som motivering
för yrkandet i följdmotion 586 om en semester- och rekreationsfond att en
sådan fackföreningsförvaltad fond bör inrättas för att finansiera semesterbidrag
till lågavlönade och till dem som på grund av besvärliga arbetsförhållanden
behöver särskild vila och rekreation. Enligt motionärerna är det
viktigt att få till stånd alternativa former för fritidsboendet, varvid ett sätt
skulle vara att fackföreningarna köper in och bygger fritidsanläggningar.

Även i vpk-motionen 1248 intar motivet att få fram fritidsanläggningar för
breda turistgrupper en framskjuten plats. Motionärerna förespråkar ett ökat
statligt stöd till kommunala anläggningar av denna typ. De uttalar sig också
för att alternativa former för samarbete mellan samhället och olika
folkrörelser övervägs i syfte att skapa fler fritidsboendemöjligheter. Enligt
motionärerna bör regeringen uppdra åt utredningen om den statliga
rekreations- och turistpolitiken att behandla hithörande frågor.

KrU 1979/80:30

Vissa specialfrågor tas upp i motionerna 862 och 967.

I motion 862 (fp) anförs att de svenska backhopparna missgynnas av att
deras träningsmöjligheter är sämre än de utländska konkurrenternas. För att
förbättra förutsättningarna för träning i Sverige är det enligt motionären
nödvändigt att 70-metersbacken vid Riksskidstadion i Falun beläggs med
plast. Statligt bidrag behövs för att anläggningen skall kunna göras
komplett.

Som motiv för yrkandet i motion 967 (s, c) om lokalisering av
fjällsäkerhetsrådet till Östersund anges Östersunds centrala läge i förhållande
till fjällturistanläggningarna, möjligheterna till samverkan med etablerade
organ i distributions- och informationsfrågorna, förutsättningarna till
kanslimässig samordning av organ med likartade arbetsuppgifter samt
kopplingen till den vädertjänstservice som bedrivs i Östersund.

I motion 1971 (s) reses inga invändningar mot de förslag till bidrag och
eftergivande av statliga fordringar som läggs fram i avsnittet om Å r e p r o -j e k t e t i proposition 1979/80:125. Däremot är motionärerna kritiska mot
att Åreprojektet skall upphöra som statlig försöksverksamhet. De anser
nämligen att syftet med projektet i stora delar ännu inte tillgodosetts.
Sålunda hävdas bl. a. att de åtgärder som hittills företagits lett till att Åre fått
karaktären av en alpin utförsåkningsort lämpad endast för penningstarka
turister. Motionärerna menar att ytterligare insatser måste göras för att
utveckla breddturismen i Åreregionen så att de sociala intentionerna med
projektet får genomslagskraft.

Sammanfattningsvis föreslås att Åreprojektet skall fullföljas som en statlig
försöksverksamhet enligt de ursprungliga intentionerna med den sociala
profil som fastlagts av både regering och riksdag.

Vissa uppgifter i anslutning till motionerna

Rekreationsberedningen

Beredningen för samordning av statens insatser för turism och rekreation
(rekreationsberedningen) tillkom 1976. Beredningen är dels ett samordningsorgan,
bildat för att effektivisera de statliga insatser som görs för turism
och rekreation, dels ett bevakningsorgan med uppgift att följa vissa frågor av
betydelse inom samma område.

Rekreationsberedningen har i skriften Information från rekreationsberedningen
nr 5/1979 sammanfattat sina mest aktuella planeringsuppgifter på
följande sätt:

Beredningen skall på regeringens uppdrag

• senast år 1982 till regeringen redovisa resultatet av arbetet med
utvecklingsprogram för samtliga primära rekreationsområden,

• ge berörda kommuner och länsstyrelser råd och vägledning för
utarbetande av utvecklingsprogram för de primära rekreationsområdena,

KrU 1979/80:30

• fortlöpande följa kommunernas arbete med utvecklingsprogrammen
för de primära rekreationsområdena,

• mot bakgrund av en samlad bedömning av utvecklingsprogram i de
primära rekreationsområdena till regeringen redovisa resultatet av programarbetet
i sin helhet samt de bedömningar och förslag som beredningen med
anledning härav vill föra fram utifrån ett riksperspektiv,

• på grundval av länsstyrelsernas redovisning av länsplanering 1980 och
den därtill i tiden knutna redovisningen av vissa frågor i den fortsatta fysiska
riksplaneringen ställa samman de förslag m. ni. som rör utvecklingen av de
primära rekreationsområdena.

Beredningen skall vidare

• i samråd med berörda myndigheter och organisationer medverka till att
planeringen av de primära rekreationsområdena och övriga områden av
större betydelse för turism och rekreation sker i enlighet med de av riksdagen
beslutade principerna.

Med detta följer att:

• i samråd med berörda myndigheter och organisationer ge råd och
information vad gäller inventering för och planering, projektering och
utbyggnad av anläggningar och områden för turism och rekreation som
genomförs av kommuner, organisationer och enskilda,

• särskilt följa de insatser beträffande turism och rekreation som görs med
hjälp av statliga medel,

• ge underlagsmaterial för myndigheternas redovisning av de årliga
behoven av statsbidrag till investering och planering inom turism- och
rekreationssektorn,

• bedöma den närmare avgränsningen av de primära rekreationsområdena,

• medverka till att speciella kvaliteter inom de primära rekreationsområdena
säkras,

• följa utvecklingen inom de primära rekreationsområdena och andra
viktigare områden vad avser med turism och rekreation konkurrerande
åtgärder och verksamheter och därvid hävda rekreationsintressena,

• bevaka den fortsatta fysiska riksplaneringen,

• bevaka den fortsatta utvecklingen av Åre-projektet.

Fritidsboendekommittén (Bo 1978:01)

Utredningen tillkallades i februäri 1978 med uppdrag att utreda frågan om
fritidsboendets framtida utveckling.

I direktiven pekas på behovet av att ägna ytterligare uppmärksamhet åt
den övergripande frågan om i vilken utsträckning och på vilket sätt samhället
bör engagera sig i frågor som rör tillkomsten av fritidsbostäder av olika
slag.

Utgångspunkten för kommitténs arbete skall vara att olika samhällsgrupper
skall ha frihet att välja mellan olika sätt att utnyttja fritiden. Samhället
bör medverka härtill och till att fritidsboendet utvecklas i former som är
förenliga med naturvårdens krav och kravet på god hushållning med
naturresurser, energi och samhällsekonomiska resurser heter det i direktiven.

1* Riksdagen 1979/80. 13 sami. Nr 30

KrU 1979/80:30

Kommittén bör analysera hur önskemålen om olika former för fritidsbostäder
kan komma att utvecklas, varvid särskilt nya former av fritidsboende
skall studeras. I de omfattande direktiven konstateras bl. a. att prisutvecklingen
på enskilt ägda fritidsfastigheter varit mycket kraftig, speciellt i de
delar av landet där efterfrågan på fritidshus är stor. I anslutning härtill anförs
följande.

Kostnaderna för att bedriva uthyrning av fritidshus har ökat, vilket i många
fall har lett till ökade hyreskostnader. Denna utveckling har gjort att det har
blivit svårare för stora medborgargrupper att förvärva eller att hyra en
fritidsbostad. Kommittén bör studera utvecklingen av kostnader, värden och
priser vad gäller såväl egenägda som hyrda fritidsbostäder samt föreslå
åtgärder som gör det möjligt att skapa ett utbud av fritidsbostäder vilket är
anpassat till efterfrågan. Kommittén bör vidare föreslå åtgärder för att
motverka spekulation i mark som är attraktiv för utbyggnad av fritidsbostäder.

Kommittén har vidare att granska hur olika upplåtelseformer för
fritidsbebyggelse harmonierar med lagstiftningen på olika områden samt
föreslå eventuella lagändringar. Frågor rörande omvandlingen av fritidshus
till permanentbostäder och omvänt samt åtgärder för att motverka negativa
konsekvenser av omvandlingen bör utredas skyndsamt. Detsamma gäller
frågan om samhällets möjligheter att kontrollera att avtalade upplåtelseformer
bibehålls.

I direktiven understryks att kommitténs arbete spänner över ett brett
område. Det framhålls i anslutning härtill att en samordning bör ske med
bl. a. arbetet med den fysiska riksplaneringen och arbetet inom rekreationsberedningen.

Utredningen (Jo 1979:07) om den statliga rekreations- och turistpolitiken

I direktiven till utredningsmannen, landshövding Harald Pettersson,
framhålls att utredningen bör komplettera, inte dubblera, de utredningar
som redan gjorts rörande fritids- och rekreationsfrågorna. Utredningen
avses ligga till grund för en samlad prövning av rekreationssektorns
utbyggnad. Men på de områden där det redan finns tillräckligt med
beslutsunderlag får den nya utredningen inte fördröja åtgärder, betonas det.
Det konstateras att den organisation som nu sköter samhällets insatser på
rekreations- och turistområdet är splittrad genom att ansvaret delas mellan
flera departement, myndigheter och organisationer. Utredarens uppgift blir
därför att ge förslag om en enklare och effektivare statlig administration. Det
är enligt direktiven också viktigt att man får en sammanställning av all den
information som redan nu finns tillgänglig på olika håll. Vidare har
utredningen att ta fram material om sektorns samhällsekonomiska betydelse
och göra en kartläggning av branschens näringsvillkor. Folkrörelsernas och
andra organisationers medverkan bör analyseras.

KrU 1979/80:30

Transporternas betydelse för den fortsatta turistutbyggnaden skall också
ägnas uppmärksamhet.

Vid kartläggningen bör utredaren särskilt beskriva de vanligast förekommande
hindren för den enskilde att utnyttja det befintliga utbudet av
rekreation. Likaså bör de förslag till åtgärder sorn därvid framkommit
redovisas. •

Sammanfattningsvis bör utredningen ge underlag för en samlad rekreationspolitisk
bedömning, däri inbegripet en bedömning av vilka insatser som
erfordras för att skapa jämlikhet i fråga om människors möjligheter att
utnyttja den ökade fritiden.

Utskottet

Stöd till idrotten: O r g a n i s a t i o n ss t ö d m. m.

I budgetpropositionen föreslås en höjning av anslaget till organisationsstöd
med 13 milj. kr. till 143 850 000 kr. En ytterligare höjning
med 7 250 000 kr. begärs i motion 1891 (yrkande 1). Motionärernas förslag
överensstämmer med vad riksidrottsstyrelsen anhållit om.

Utskottet anser sig inte böra föreslå riksdagen att gå utöver regeringens
förslag sorn innebär en nästan tioprocentig ökning av innevarande års anslag
och avstyrker därför yrkande 1 i motionen. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag till medelsanvisning för budgetåret 1980/81'.

Svenska domareförbundet, uttalas det i motion 1891, bedriver
en viktig verksamhet för bl. a. rekrytering av domare, utbildning och
fortbildning. Motionärerna har invändningar mot att riksidrottsförbundet
inte i bidragshänseende behandlar Domareförbundet som en idrottsorganisation
och anser därför att ett reservationsanslag om 100 000 kr. bör utgå
direkt till förbundet (yrkande 2). Med anledning äv detta yrkande kan
konstateras att Domareförbundet är en av flera intresseorganisationer, vilka
inte omfattas av den bidragsgivning riksidrottsförbundet beslutar om. Enligt
utskottets uppfattning bör initiativ i fråga om eventuella bidrag till den typ av
organisationer som Domareförbundet representerar tas av idrottsrörelsen
själv och inte beslutas i den ordning som föreslås i motion 1891. Av detta skäl
avstyrker utskottet yrkande 2 i motionen.

Yrkandena 3-8 i motion 1891 innebär inte förslag om några omedelbara
anslagshöjningar. Med anledning av dessa yrkanden, vilka syftar till
regeringsförslag om ökat samhällsstöd till olika idrottsändamål, får utskottet
anföra följande.

Yrkandet om arvodesbestämmelser för idrottsledare
överensstämmer nära med ett förslag om ekonomiskt och annat stöd till
icke-professionella idrottsledare som vänsterpartiet kommunisterna tidigare
fört fram i en motion. Med anledning av det då aktuella motionsyrkandet,
som i enlighet med utskottets förslag avslogs av riksdagen (KrU 1976/77:33,

KrU 1979/80:30

rskr 1976/77:174), förklarade sig utskottet medvetet om de problem som inte
minst små idrottsföreningar har när det gäller att klara ledarfrågan
finansiellt, liksom om svårigheterna att rekrytera ledare i idrottens och
friluftslivets verksamheter. Frågan om ekonomiskt stöd till idrottsledare
borde emellertid enligt utskottets uppfattning avgöras av idrottsrörelsen
själv inom ramen för bl. a. de medel som statsmakterna ställer till dess
förfogande. Utskottet anser inte att vad som anförs i motion 1891 ger
utskottet anledning att ändra sin tidigare intagna principiella ståndpunkt.

Motionärerna förespråkar ett extra stöd tili glesbygdsidrott

m. m. för att idrottsrörelsen skall kunna leva upp till parollen ”ett rundare

Idrottssverige”. Som anförs i motionen har det idrottsreseavtal som ingåtts

mellan riksidrottsförbundet och Resö medfört en viss lättnad i kostnaderna

för idrottsklubbar som på grund av sin geografiska belägenhet belastas med

höga resekostnader. Utskottet har erfarit att man inom riksidrottsförbundet

f. n. utreder på vilket sätt man skall gå vidare för att ytterligare underlätta

situationen för idrottsklubbar som är belägna på stort avstånd från de stora

tävlingsarenorna och därigenom har dryga kostnader för sitt idrottsutbyte.
*

Då problemet nu övervägs av riksidrottsförbundet bör riksdagen inte begära
förslag om extra stöd till glesbygdsidrott.

Riksidrottsmötet antog i november 1977 ett handlingsprogram för
kvinnlig idrott: "Idrott tillsammans - på samma villkor för kvinnor och
män, flickor och pojkar”. Beslutet innebär att riksidrottsförbundet under tre
år skall göra en omfattande specialsatsning på kvinnlig idrott. Verksamhetsåren
1978/79 och 1979/80 har särskilda medel anvisats till specialförbundens
satsningar på kvinnlig idrott, vilket även kommer att bli fallet nästa budgetår.
Avsikten är att förbättra situationen för kvinnliga idrottsutövare och ledare.
De anvisade medlen används i första hand för olika försöksprojekt.
Preliminära utvärderingar av specialsatsningen på kvinnlig idrott inom
specialförbund och distriktsförbund visar enligt riksidrottsförbundet att
positiva resultat nåtts i ansträngningarna att öka jämställdheten mellan
könen även om takten inte är så snabb.

I motion 1891 yrkas att riksdagen hemställer om förslag om aktivitetsstöd
för kvinnoidrotten (yrkande 5). Förslaget innebär ett avsteg från reglerna för
användningen av det statliga bidraget till ungdomsorganisationernas lokala
verksamhet.

Utskottet har tidigare som sin uppfattning uttryckt att det är synnerligen
angeläget att man inom idrottsrörelsen energiskt fullföljer strävandena att
åstadkomma ökat utrymme för kvinnoidrotten och skapa jämlika förhållanden
för män och kvinnor. Det kan konstateras att riksidrottsförbundet nu gör
en målmedveten satsning på den kvinnliga idrotten. Idrottsrörelsen bör få
fullfölja det handlingsprogram som antagits av riksidrottsmötet och själv
föreslå de ytterligare åtgärder som kan bli aktuella. Några ändrade regler för
det statliga bidraget till lokalt aktivitetsstöd i syfte att ytterligare stimulera
kvinnoidrotten vill utskottet således inte förorda.

KrU 1979/80:30

Avsikten med förslaget om extra samhällsstöd för idrottsklubb
a r s breddverksamhet är att ett sådant stöd skall kunna utgå
för bl. a. verksamhet bland pensionärer samt till idrottsklubbar som
integrerar handikappade och icke-handikappade i olika aktiviteter.

Utskottet får med anledning av detta förslag framhålla att den inrikting av
idrottspolitiken som 1970 års riksdag beslutade om innebär att idrottsrörelsen
skall arbeta för att nå en allt större del av befolkningen och att satsningar
skall göras på motions- och breddidrott. Angelägenheten av ökad bredd- och
motionsverksamhet har utan undantag betonats i regeringens anslagsäskanden
för idrottsändamål under 1970-talet. I årets budgetproposition anför
sålunda föredragande statsrådet att han ställer sig helt bakom ett statligt stöd
till idrotten, vilket medger en fortsatt satsning på breddidrotten. Inom
idrottsrörelsen drivs på såväl central som regional och lokal nivå olika
projekt och kampanjer i syfte att engagera allt fler människor i olika idrottsoch
motionsaktiviteter. Det handlingsprogram inför 1980-talet som riksidrottsstyrelsen
antagit präglas också av att idrotten skall utformas och
organiseras så, att den i någon form blir tillgänglig för alla och kan ge varje
utövare tillfredsställelse med hänsyn till vars och ens värderingar. Med
hänsyn till det anförda anser utskottet inte att riksdagen bör ta initiativ till
särskilt statligt stöd för idrottsklubbars breddverksamhet.

Enligt motion 1891 bör en utredning tillsättas med uppgift att överväga
statliga stipendieformer och åtgärder för social trygghet för idrottsutövare
på elitnivå.

Frågor som rör elitidrottarnas sociala villkor har tagits upp i riksidrottsförbundets
anslagsframställning för budgetåret 1980/81. Det framgår bl. a.
att riksidrottsförbundet och specialförbunden tillsammans strävar efter att ge
dem som vill satsa några av sina unga år på idrotten en acceptabel social
situation. Sålunda har idrottsrörelsen t. ex. krävt en utbyggd idrottsgymnasieverksamhet.
Gjorda undersökningar visar att åtgärder behöver vidtas för
att uppnå en säkrare social situation för elitidrottarna. Enligt vad utskottet
erfarit utreds hithörande frågor f. n. inom idrottsrörelsen. Med hänsyn
härtill bör yrkande 7 i motion 1891 inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

Vad slutligen beträffar statligt stöd till kommuner för handikappanpassning
av idrottsplatser och -lo k al e r anser
utskottet inte att riksdagen bör begära att regeringen lägger fram förslag om
sådant stöd. Denna uppfattning grundar utskottet framför allt på det
förhållandet att specialdestinerade bidrag av denna art strider mot nu
gällande grundläggande principer för statsbidragsgivningen till kommuner
och landstingskommuner. Enligt utskottets mening är det emellertid
angeläget att man från centralt håll ger råd och anvisningar beträffande
utformningen av handikappvänliga lokaler. Så sker också. Som exempel kan
nämnas att statens naturvårdsverk, som administrerar anläggningsstödet till
idrotten, givit ut skriften ”Handikapp och friluftsliv, om tillgänglighet i

KrU 1979/80:30

friluftsområden”. Vidare ställer naturvårdsverket i sin bidragsfördelning
krav på att alla anläggningar skall utformas så att de kan utnyttjas av
handikappade. Utskottet har också erfarit att Svenska handikappidrottsförbundet
ägnar stor uppmärksamhet åt planeringen av idrottslokaler. Särskilda
rekommendationer och synpunkter rörande utformning av sim- och sporthallar
samt motionsgårdar etc. har utgivits av förbundet. Det kan även
nämnas att Handikappidrottsförbundet deltar i planeringsarbetet inför
utbyggnaden av idrottsanläggningarna vid idrottsinstitutet på Boson.

Med stöd av det anförda avstyrker utskottet yrkandena 3, 4, 5, 6, 7 och 8 i
motion 1891.

Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m.

I budgetpropositionen föreslås att bidragen till kommunala
mindre idrottsanläggningar slopas fr. o. m. den 1 juli 1980. För
uppförande, tillbyggnad eller upprustning av mindre idrottsanläggningar
som ägs av idrottsförening eller därmed jämförbar sammanslutning skall
däremot bidrag alltfort kunna lämnas.

Då regeringen förra året i propositionen om den kommunala ekonomin
lade fram motsvarande förslag avslogs detta av riksdagen med anledning av
vissa gränsdragnings- och tolkningsproblem som påtalades av kulturutskottet.
De regler för bidrag till föreningsägda idrottsanläggningar som nu - efter
översyn av bidragssystemet - redovisas i propositionen har enligt utskottets
uppfattning i väsentlig grad minskat de svårigheter utskottet förra året
befarade skulle kunna uppkomma vid ett genomförande av förslaget.
Utskottet föreslår därför att riksdagen godkänner de riktlinjer för stöd till
mindre idrottsanläggningar som förordats i propositionen.

Statens naturvårdsverk framhåller i sin anslagsframställning för budgetåret
1980/81 att trycket på anläggningsstödets medel ökar allteftersom
anslaget används för fler ändamål utan att det höjs i motsvarande
grad. Kön av inneliggande ej behandlade bidragsansökningar var, uttalas
det, vid utgången av budgetåret 1978/79 större än ett år tidigare. Naturvårdsverket
föreslog 1978 vissa ändringar av bidragsgivningen från anläggningsstödet,
innebärande att den framtida stödgivningen skulle koncentreras till
fjärrekreationsanläggningar, dvs. sådana anläggningar som byggs huvudsakligen
för andra än kommunernas egna invånare.

I budgetpropositionen uttalas att naturvårdsverket bör beredas möjlighet
att vid ett och samma tillfälle pröva samtliga under ett budgetår inkomna
bidragsansökningar och därvid fördela de medel som finns tillgängliga för
bidrag till anläggningar. Därmed bör man enligt föredragande statsrådet
kunna uppnå att en kö av ansökningar inte förs över från ett budgetår till ett
annat. Vidare framgår att statsrådet vid medelsberäkningen räknat med att
naturvårdsverket skall kunna öka sin bidragsgivning till mindre rekreationsanläggningar
av riksintresse.

KrU 1979/80:30

Naturvårdsverket har inför utskottet redovisat uppgifter om bidragskön
per den 25 mars 1980. Såväl när det gäller anläggningar för friluftsliv som
beträffande mindre idrottsanläggningar föreligger en mängd inneliggande
ansökningar, vilka motsvarar ett totalt bidragsbehov på ca 30 milj. kr.
Innevarande budgetår har 9 150 000 kr. anvisats som bidrag för angivna typer
av anläggningar. Vidare kan nämnas att bidragskön avseende åtgärder för
fritidsbåttrafiken motsvarar ca 110 års bidragsgivning med nuvarande
medelstilldelning.

Utskottet har erfarit att kön av inneliggande ansökningar enligt naturvårdsverkets
bedömning inte kan skäras av omedelbart med hänsyn till de
åtaganden verket redan gjort om bidragsgivning. Någon definitiv lättnad
med avseende på bidragsköerna torde således inte vara att vänta. Med
hänsyn till nu redovisade förhållanden finner utskottet det angeläget att
formerna för anläggningsstöd fortlöpande ägnas stor uppmärksamhet.
Utskottet utgår från att så sker.

Från anslaget till anläggningsstöd utgår bidrag till riksanläggningar för den
samlade idrottsrörelsens behov. Enligt propositionen har vid medelsberäkningen
för nästa budgetår beaktats kostnaderna för en utbyggnad av
idrottsanläggningarna vid idrottsinstitutet på Boson.

Enligt motion 862 bör riksdagen uttala sig för statsbidrag till plastbeläggning
av 70-metersbacken vid Riksskidstadion i Falun. Förra året
avstyrkte utskottet ett motsvarande yrkande från samme motionär sedan
utskottet bl. a. konstaterat att någon framställning inte gjorts hos regeringen
om statligt bidrag för detta ändamål. Enligt utskottets mening ankom det
vidare i första hand på riksidrottsförbundet att prioritera insatser för
förbättringar av idrottens riksanläggningar. Utskottet har nu erfarit att
kommunstyrelsen i Falun i skrivelse till regeringen den 14 mars 1980 ansökt
om högsta möjliga statsbidrag för komplettering av Riksskidstadion, inkl.
hoppbackarna i Kvarnberget. Kostnaderna har beräknats till totalt 2 895 000
kr., varav 880 000 kr. hänför sig till plastbeläggning av 70-metersbacken.

Utskottet anser inte att riksdagen i avvaktan på regeringens prövning av
ärendet bör göra några uttalanden som innebär en prioritering av statsbidrag
till plastbeläggning av 70-metersbacken. Frågan om bidrag måste enligt
utskottets bedömning ses i ett större sammanhang där bidragsbehovet till
såväl Lugnet-anläggningarna i dess helhet som övriga riksidrottsanläggningar
i landet vägs in. Med det anförda avstyrker utskottet motion 862,.

Genom beslut av förra årets riksdag inrättades ett fristående fjällsäkerhetsråd
som statlig huvudman för fjällsäkerheten (prop. 1978/79:187, KrU
1978/79:3i, rskr 1978/79:397). Med anledning av utskottets ställningstagande
till motioner i ärendet gav riksdagen därvid till känna för regeringen att
fjällsäkerhetsrådets centrala kansliresurser borde placeras
i något av de fyra fjällänen.

I årets budgetproposition anmäler föredragande statsrådet för riksdagens
kännedom att fjällsäkerhetsrådet tills vidare, i avvaktan på utredning av

KrU 1979/80:30

frågan om lämplig lokaliseringsort, administrativt knutits till jordbruksdepartementet.

Turistnäringens betydelse för sysselsättningen är den grundläggande
utgångspunkten för förslagen i motion 967, vilka syftar till åtgärder för att
utveckla Jämtlands län till ett turistcentrum. Motionen har i sina principiella
och huvudsakliga delar behandlats av näringsutskottet i betänkandet NU
1979/80:34, vilket bifallits av riksdagen (rskr 1979/80:224). I den till
kulturutskottet hänvisade delen av motionen föreslås att fjällsäkerhetsrådet
lokaliseras till Ostersund.

Utskottet har inhämtat att överväganden pågår inom regeringens kansli
beträffande frågan om lämplig lokaliseringsort för fjällsäkerhetsrådet.
Därvid kommer bl. a. att prövas en framställning från Jämtlands län om
Östersund som lokaliseringsort. Även .andra kommuner i fjällän har enligt
vad utskottet erfarit visat intresse i lokaliseringsfrågan. Utskottet vidhåller
sin i betänkandet KrU 1978/79:32 redovisade uppfattning att det bör
ankomma på regeringen att besluta huruvida en länshuvudort eller annan ort
i fjällän bör väljas. Enligt utskottets mening bör riksdagen inte föregripa
regeringens prövning av lokaliseringsfrågan genom att nu uttala sig för någon
speciell ort. Utskottet avstyrker därför motion 967 såvitt den avser
fjällsäkerhetsrådets lokalisering till Östersund.

De grundläggande riktlinjerna för samhällets insatser för
turism och rekreation fastställdes genom statsmakternas beslut
1975 (prop. 1975:46 och 1975:47, CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46, NU
1975:34, rskr 1975:244). Dessa riktlinjer innebär sammanfattningsvis att
allmänna medel för turism och rekreation skall användas på ett sådant sätt att
en bred allmänhet kan utnyttja de anläggningar och områden som byggs ut
med statligt stöd. Därvid är det inte minst viktigt att låginkomsttagarnas,
barnfamiljernas och de handikappades behov beaktas. I linje härmed
fastslogs att rekreationspolitiken för att bli framgångsrik måste bedrivas från
såväl sociala som ekonomiska utgångspunkter.

Riksdagens beslut innebar också att den framtida utbyggnaden av
anläggningar m. m. för turism och rekreation borde ske genom samordnade
åtgärder i områden med särskilt goda förutsättningar härför, s. k. primära
rekreationsområden. Tjugofem sådana områden angavs som särskilt väl
lämpade för att tillgodose behovet av fjärrekreation.

Som en följd av riksdagsbesluten inrättades en särskild beredning för
planering och samordning av de statliga insatserna för turism och rekreation
- rekreationsberedningen. Vidare inrättades Sveriges turistråd med uppgift
att planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja marknadsföringen
av turism i Sverige.

Rekreationsberedningen lade 1978 fram förslag om statliga insatser för
turism och rekreation (Ds Jo 1978:2). En del av dessa förslag har resulterat i
ökade möjligheter till statligt stöd. Sålunda har medel anvisats för
planeringsinsatser inom de primära rekreationsområdena. Vidare kan

KrU 1979/80:30

nämnas att nya regler fastställts för lokaliseringsstöd till turistanläggningar
samt attén särskild låneram på 15 milj. kr. avsatts för kommunala förvärv av
sådan mark som visat sig lämpad för utbyggnad av turism och rekreation.
Något samlat åtgärdsprogram för att förverkliga de rekreationspolitiska
målen har emellertid inte presenterats av regeringen. Frågor av betydelse för
samhälleliga insatser inom sektorn utreds f. n. dels av fritidsboendekommittén,
dels av den på riksdagens begäran tillsatta utredningen om den statliga
rekreations- och turistpolitiken. Ett omfattande planeringsarbete med stark
anknytning till den fysiska riksplaneringen bedrivs på kommunal och
regional nivå. Rekreationsberedningen har regeringens uppdrag att samordna
upprättandet av utvecklingsprogram för de primära rekreationsområdena
och senast 1982 till regeringen redovisa resultatet av programarbetet i sin
helhet samt de bedömningar och förslag som beredningen med anledning
härav vill föra fram utifrån ett riksperspektiv.

De motioner som avser åtgärder för en utveckling av de primära
rekreationsområdena tar sin utgångspunkt i uppfattningen att 1975 års
rekreationspolitiska beslut inte följts upp med tillräckliga stödinsatser från
statens sida. Allmänt efterlyser man konkreta åtgärder för att fullfölja de
avsikter som låg bakom beslutet att avsätta de tjugofem primära rekreationsområdena.

Enligt motion 1252 behövs ett målinriktat statligt handlingsprogram för
hur riktlinjerna för turism och rekreation skall förverkligas i de primära
rekreationsområdena. Motionärerna anser att riksdagen bör anhålla hos
regeringen om utarbetande av ett sådant program (yrkande 1).

Som nyss nämnts har regeringen givit rekreationsberedningen ett särskilt
uppdrag avseende programarbetet. Det samlade resultatet av detta arbete
skall redovisas för regeringen senast 1982. Utskottet utgår från att regeringen
snarast därefter tar ställning till de förslag programarbetet utmynnar i.
Däremot anser sig utskottet inte böra förorda att riksdagen i enlighet med
vad som föreslås i motion 1252 nu anhåller hos regeringen om ett statligt
handlingsprogram. Som utskottet tidigare anfört (KrU 1978/79:15 och KrU
1978/79:22) får emellertid inte pågående planerings- och utredningsarbete
förhindra varje ställningstagande till de förslag rekreationsberedningen lade
fram 1978 eller leda till uppskov med åtgärder på de områden där det redan
finns tillräckligt beslutsunderlag. Med det anförda avstyrker utskottet
yrkande 1 i motion 1252.

Syftet med motion 1887 är att genom tidigareläggning av beredskapsarbeten
få i gång projekt av särskild betydelse för de primära rekreationsområdenas
utveckling. Ett yrkande om förhöjt statsbidrag till sådana projekt
förs fram i följdmotionen 1888 som hänvisats till arbetsmarknadsutskottet. I
betänkandet AU 1979/80:21 (s. 44) anför detta utskott att statsbidrag till
sådana beredskapsarbetsprojekt som motionärerna tänker sig kan utgå med
upp till 75 % om de utförs i kommunal regi. Utskottet var inte berett föreslå
en höjning härutöver och avstyrkte därför motion 1888, som därefter avslogs
av riksdagen.

KrU 1979/80:30

Utskottet delar den i motion 1887 framförda uppfattningen att det är
angeläget att statens stöd till sysselsättningsfrämjande åtgärder samordnas
med samhällets rekreationspolitiska mål. Förutsättningar för att så sker finns
dels genom att arbetsmarknadsstyrelsen är representerad i rekreationsberedningen,
dels genom att beredningen har att yttra sig över statsbidrag till
större projekt. Hemställan i motion 1887 går ut på att rekreationsberedningen
bör få i uppdrag att göra en bedömning av vilka projekt inom resp.
primära rekreationsområde som det är mest angeläget att genomföra samt att
för varje särskilt objekt ange storleken av det statliga stödet. Enligt
utskottets mening bör rekreationsberedningens uppdrag inte tolkas så snävt
att beredningen skulle vara förhindrad att - utifrån sin kunskap om
utvecklingsmöjligheterna i de primära rekreationsområdena - göra sådana
bedömningar som anges i motionen och redovisa dem för regeringen.
Beredningen bör alltså innan den redovisat det samlade resultatet av arbetet
med utvecklingsprogram för samtliga primära rekreationsområden kunna
framlägga sådana punktvisa förslag beredningen finner vara av betydelse för
utveckling av turism och rekreation i enlighet med de av riksdagen beslutade
principerna. Något särskilt uppdrag till rekreationsberedningen av den
innebörd som anges i motionen finner utskottet inte erforderligt. Av detta
skäl avstyrker utskottet motion 1887.

I motion 284 framhålls önskvärdheten av statliga insatser för utbyggnad av
Höga kusten i Västernorrlands län som primärt rekreationsområde. Angelägenheten
av ett utvecklingsprogram för turismen i Fryksdalen och
Nordmarken framhålls i motion 650. Motionen mynnar ut i en hemställan om
en översyn av nuvarande bidragsbestämmelser för anläggningsstöd. Enligt
motion 733 är det viktigt att staten på alla sätt engagerar sig i planeringsarbetet
för det primära rekreationsområdet Tiveden. Med anledning av dessa
tre motioner, som alla har nära anknytning till rekreationsberedningens
arbete, får utskottet anföra följande.

För innevarande budgetår har 5 milj. kr. avsatts under anslaget till
anläggningsstöd för planeringsinsatser i de primära rekreationsområdena.
Därav har 3,4 milj. kr. hittills fördelats på tio av de primära rekreationsområdena.
I budgetpropositionen beräknas ett oförändrat belopp om 5 milj. kr.
för nästa budgetår. Utskottet har erfarit att planeringsläget i de primära
rekreationsområdena är mycket skiftande. Beträffande vissa områden har
man kommit långt, medan planeringsarbetet i andra områden just kommit i
gång. Även inriktningen av arbetet skiljer sig starkt mellan olika områden,
bl. a. beroende på vilken vikt som läggs vid en utbyggnad av bäddkapaciteten.
Utskottet har inte funnit anledning ifrågasätta behovet av det ytterligare
statliga bidrag till upprättande av utvecklingsprogram som nu förordas.

Höga kusten är ett av de fem primära rekreationsområden, för vilka
rekreationsberedningen i sin rapport föreslog särskilda statliga insatser
under de närmaste åren. Vid den fördelning som gjorts av innevarande års
bidrag till programarbetet utgick ett belopp på 500 000 kr. för upprättande av

KrU 1979/80:30

utvecklingsprogram. .Utskottet anser det inte erforderligt att riksdagen gör
något särskilt uttalande till regeringen när det gäller statliga insatser av
rekreationspolitiska medel för Höga kusten och avstyrker därför motion
284.

Medel har i år anvisats även för planeringsinsatser i det primära
rekreationsområdet Dalsland-Nordmarken, vilket jämte Fryksdalen uppmärksammats
i motion 650. För ändamålet utgick 350 000 kr. Det ligger i
rekreationsberedningens uppdrag att ge berörda kommuner och länsstyrelser
råd och vägledning vid utarbetandet av utvecklingsprogram för de
primära rekreationsområdena. Beredningen har också att göra en samlad
bedömning efter avslutat programarbete och till regeringen redovisa de
förslag beredningen vill föra fram utifrån ett riksperspektiv. Med hänsyn
härtill och med erinran om vad utskottet i det föregående uttalat om vikten av
att formerna för bidragsgivningen till anläggningsstöd kontinuerligt övervägs
avstyrker utskottet motion 650.

Vad därefter beträffar Tivedenområdet har utskottet erfarit att de två
planeringsgrupper, Tivedengruppen och Göta kanalgruppen, vilka arbetar
med utvecklingsprogram för området i fråga genom berörda kommuner hos
rekreationsberedningen ansökt om statsbidrag för programarbetet med
högsta möjliga belopp. Av skrivelsen till beredningen framgår bl. a. att
Granvik inom Karlsborgs kommun är utpekad som en av tre basorter för
turism och rekreation. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har nyligen presenterat
en utredning rörande möjligheterna att utveckla Granvik till en sådan
basort.

Det primära rekreationsområdet Tiveden synes tillhöra den kategori av
områden där åtskilligt planeringsarbete återstår att göra innan ett utbyggnadsprogram
kan utformas. Härtill har bidragit, som framhålls i motion 733,
den oklarhet som rått om bildande av en nationalpark i Tiveden. Då beslut
om nationalpark nu fattats av riksdagen finner utskottet det i likhet med
motionärerna angeläget att staten inom ramen för tillgängliga resurser stöder
det förestående utvecklingsprogramarbetet. Utskottet utgår från att
Tivedenområdet får del av det statliga bidraget för programarbete vid den
kommande fördelningen av medel utan att riksdagen gör någon särskild
hänvändelse till regeringen med anledning av motion 733 om planeringsinsatser
i Granvik. Med hänsyn härtill föreslår utskottet att motionen
avslås.

Yrkande 1 i motion 1248 syftar till ett särskilt statligt stöd till kommunala
satsningar på fritidsanläggningar av typ semesterbyar i vissa Bohuskommuner.
Utskottet förutsätter att frågan om anläggningar av detta slag och deras
finansiering ingår som en del i planeringsarbetet avseende de primära
rekreationsområdena. Nämnas kan att Bohuskommunernas samarbetsorganisation
BOSAM erhöll 500 000 kr. vid den tidigare nämnda fördelningen av
planeringsbidrag. Utskottet anser inte att det bör ankomma på riksdagen att
anhålla hos regeringen om stöd till försöksverksamhet av det slag som

KrU 1979/80:30

förordas i motion 1248. Yrkandet härom avstyrks därför.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till medelsanvisning
för nästa budgetår avseende det statliga stödet till anläggningar
för rekreations- och idrottsändamål. Utskottet föreslår alltså att
riksdagen anvisar ett reservationsanslag av 44 000 000 kr. till Stöd till
idrotten: Anläggningsstöd m. m.

Utbyggnaden för turism och rekreation i Åreområdet har under större
delen av 1970-talet varit föremål för statsmakternas särskilda intresse genom
det s. k. Åreprojektet. Den huvudsakliga inriktningen av projektet
lades fast genom beslut under åren 1973-1977. De ställningstaganden som då
gjordes innebar att staten skulle stimulera en utbyggnad av turist- och
rekreationsanläggningar som kunde utnyttjas av stora befolkningsgrupper.
Utbyggnaden förutsattes ske i etapper och staten skulle enligt ett principbeslut
1974 medverka vid finansieringen av den första deletappen genom
statligt stöd för sysselsättningen m. m. i området. Denna etapp innefattade
bl. a. en kabinbana från Åre centrum till Åreskutans topp och en stugby med
400 bäddplatser. Staten skulle också delta i det fortsatta planerings- och
projekteringsarbetet.

Som framgår av den i proposition 1979/80:125 lämnade redogörelsen
uppgår de sammanlagda direkta statliga insatserna inom projektet - frånsett
lokaliseringsstöd, beredskapsmedel och stöd i andra generella former som
kommit Åreområdet till godo - nu till ca 140 milj. kr. i form av bidrag och
lån.

De förslag avseende Åreprojektet som läggs fram i proposition 1979/
80:125 är av följande innebörd.

En rekonstruktion av Åre Lift- och Kabinbane AB (ÅKAB) förordas ske.
Ett av syftena med denna rekonstruktion är att företaget utan statlig
medverkan skall kunna fungera på företagsekonomiska villkor. Detta
bedöms kunna ske genom att staten efterger sin fordran på ÅKAB i form av
dels ett lokaliseringslån till ett belopp av 8 260 000 kr. jämte upplupen ränta,
dels ett villkorslån på 30 milj. kr. Vidare föreslås att ÅKAB får göra
investeringar i skidliftar m. m. med statligt bidrag inom en ram av 10 milj. kr.
Sistnämnda belopp föreslås bli anvisat på tilläggsbudget för innevarande
budgetår under anslaget Anläggningsstöd till idrotten. Under samma anslag
föreslås vidare anvisande av 5 milj. kr. avsedda att reserveras för bidrag till
finansieringen av investeringar i syfte att främja sommarturismen. Därtill
anmäls i propositionen att vissa bidrag till skidskolelift samt skid- och
vandringsleder m. m. avses komma att utgå från anslaget till anläggningsstöd.

Sammanfattningsvis innebär detta dels eftergivande av statliga fordringar
om 38 260 000 kr. jämte viss ränta, dels anvisande av 15 milj. kr. på
tilläggsbudget för innevarande budgetår, dels en utfästelse om vissa
ytterligare bidrag.Avsikten är att statens extraordinära engagemang i
Åreprojektet skall avslutas i och med att de beslut fattas som utskottet nu

KrU 1979/80:30

redovisat.

I motion 1971 hävdas att syftet med Åreprojektet i stora delar ännu inte
tillgodosetts. Motionärerna yrkar därför att riksdagen anhåller hos regeringen
om att åtgärder vidtas för att fullfölja Åreprojektet enligt de ursprungliga
intentionerna med den sociala profil som tidigare fastlagts av riksdagen.

Utskottet har tidigare vid sin behandling av frågan om ekonomiskt stöd till
Åreprojektet betonat projektets värde både sett från social synpunkt och
med hänsyn till sysselsättningsaspekten. Samtidigt uttalade utskottet att
projektet borde fullföljas i stort sett i den omfattning som beslutades 1974
(KrU 1976/77:46). Den utbyggnadsetapp varom principbeslut fattades 1974
har inte genomförts till fullo och kommer inte heller att fullföljas genom de
statliga bidrag som förordas i proposition 125. Den planerade stugbyn med
400 bäddplatser har inte kommit till utförande bl. a. med anledning av att
huvudintressenten skjutit sin medverkan på framtiden. De sammanlagda
direkta statliga insatserna inom Åreprojektet överstiger avsevärt de kostnader
som beräknades 1974. Detta visar att stor hänsyn tagits till det
ekonomiska läget i Åre kommun och är samtidigt ett uttryck för den
betydelse som statsmakterna tillmätt projektet. Det bör framhållas att
statens medverkan inneburit att projektet i flera avseenden kommit att
genomföras med väsentligt högre ambitionsnivå än vad som angetts i de
ursprungliga planerna. Detta gäller främst vatten- och avloppssystemet inkl.
reningsverket. De statliga stödinsatserna har avsett sådana åtgärder som
prioriterats högst av Åre kommun. Kabinbanan är sedan ett par år i drift.
Den erbjuder möjligheter även för rörelsehindrade att komma upp på fjället
och utnyttjas enligt uppgift också i stor utsträckning av exempelvis
pensionärsgrupper.

Innebörden av regeringens förslag om avslutande av statens extraordinära
engagemang i Åreprojektet är att den statliga försöksverksamheten med
utveckling av ett visst primärt rekreationsområde upphör. Åreområdet
kommer därmed att i fortsättningen jämställas med andra primära rekreationsområden
i vad avser statens insatser och inbegripas i det arbete som
särskilt inriktas på dessa områden. Samtidigt kan konstateras att propositionen
innebär att staten visar ett särskilt ansvar för Åreprojektet genom att
efterskänka lånefordringar på sammanlagt över 38 milj. kr. Därtill kommer
de statliga bidrag till investeringar i bl. a. skidliftar och anläggningar för
sommarturism som föreslås i propositionen och som avses utgå under en
flerårsperiod. Under de närmaste åren kommer statens medverkan i
Åreprojektet därigenom att bestå.

I det föregående har utskottet redogjort för det arbete med utvecklingsprogram
som pågår i de primära rekreationsområdena och rekreationsberedningens
medverkan i detta arbete. Vid fördelningen av statligt stöd för
kommunernas utvecklingsprogram har Åre kommun tilldelats 200 000 kr. I
det pågående aktiva arbetet för Åreområdets fortsatta utbyggnad deltar
bl. a. Utvecklingscentrum Turism, som är knutet till högskolan i Östersund.
Enligt utskottets bedömning har genom statens hittillsvarande insatser i

KrU 1979/80:30

Åreprojektet lagts en god grund för fortsatt utveckling av turism och
rekreation i Åreområdet. Förutsättningarna för en positiv utveckling av
projektet kommer ytterligare att förbättras vid riksdagens bifall till de
ekonomiska stödåtgärder som förordas i propositionen. Utskottet utgår från
att den fortsatta utvecklingen i Åreområdet kommer att präglas av det sociala
synsätt som inte bara gäller för Åreprojektet utan enligt statsmakternas
beslut skall gälla generellt för samhällets insatser för turism och rekreation.
Detta synsätt kommer självfallet även att vara vägledande för rekreationsberedningen
i dess samordnande och åtgärdsinriktade arbete.

Sammanfattningsvis anser utskottet att man inte behöver befara att de
sociala intentionerna i Åreprojektet kommer att åsidosättas även om staten
avslutar sitt extraordinära engagemang. Med hänsyn härtill och till de
förutsättningar utskottet bedömer föreligga att ytterligare utveckla Åreområdet
som ett primärt rekreationsområde tillstyrker utskottet de i propositionen
för riksdagens godkännande framlagda förslagen. Detta innebär att
utskottet inte är berett att förorda att riksdagen anhåller om fortsatta
extraordinära statliga insatser för att realisera Åreprojektet. Utskottet
avstyrker alltså motion 1971.

Utskottet övergår härefter till att behandla frågor som berör arbetet i
den rekreations- och t u r i s t po 1 i t i s k a utredningen.

Regeringen tillkallade 1979 en särskild utredare med uppdrag att se över
vissa frågor inom rekreations- och turistområdet. En sammanfattning av
direktiven har lämnats på s. 10-11 i betänkandet. Med hänvisning till vad där
redovisats vill utskottet nu endast erinra om att utredningen sammanfattningsvis
skall ge underlag för en samlad rekreationspolitisk bedömning, däri
inbegripet en bedömning av vilka insatser som erfordras för att skapa
jämlikhet i fråga om människors möjligheter att utnyttja den ökade fritiden.
Arbetet bör enligt direktiven bedrivas skyndsamt. Förslag om en förenklad,
samordnad och effektiviserad statlig administration för samhällets insatser
på rekreations- och turistområdet förutsätts bli redovisade med förtur.

I motion 1248 (yrkande 2) förordas att utredningen ges tilläggsdirektiv.
Syftet med dessa anges vara att utredningen skall behandla olika alternativa
former för ett samarbete mellan samhället och olika folkrörelser, avsett att
skapa fler möjligheter till fritidsboende.

Med hänvisning till att utredningen om den statliga rekreations- och
turistpolitiken enligt direktiven bör analysera bl. a. folkrörelsernas och
andra organisationers medverkan på rekreations- och turistområdet avstyrker
utskottet det i motion 1248 framförda yrkandet om tilläggsdirektiv till
utredningen. Vid detta sitt ställningstagande har utskottet också fäst vikt vid
att fritidsboendekommitténs huvuduppgift är att behandla frågan om
samhällets engagemang med avseende på tillkomsten av fritidsbostäder av
olika slag.

Även i motion 1252 hemställs att utredningen ges tilläggsdirektiv (yrkande
3). Dessa går ut på att utredningen skall föreslå åtgärder mot s. k.

KrU 1979/80:30

privatisering av attraktiva områden inom de primära rekreationsområdena.

Utskottet får med anledning av detta yrkande anföra följande. De
egentliga uppdrag som givits utredningsmannen går tillbaka på en i
direktiven intagen sammanfattning av senare års utredningsförslag och
riksdagsbeslut avseende rekreations- och turistsektorn. Sålunda hänvisas
bl. a. till riksdagens beslut 1975 om riktlinjer för de statliga insatserna för
turism och rekreation, vilka innebär ett starkt understrykande av att
rekreationspolitiken skall bedrivas utifrån sociala utgångspunkter. I direktiven
erinras även om fritidsboendekommitténs huvuduppgift att behandla
den övergripande frågan om samhällets engagemang med avseende på
tillkomsten av fritidsbostäder av olika slag.

Utskottet finner det uppenbart att de hinder en ökad privatisering kan
innebära när det gäller att bevara markområden åt en bred allmänhet för
turism och rekreation måste vägas in i den bedömning utredningsmannen har
att göra rörande insatser för att skapa jämlikhet i fråga om människors
möjlighet att utnyttja den ökade fritiden. Med anledning av motion 1252 vill
utskottet också erinra om att regeringens beslut 1978 och 1979 om
utgångspunkterna för det fortsatta arbetet med den fysiska riksplaneringen
bl. a. innebar en rekommendation till länsstyrelserna att ta upp diskussioner
med kommunerna om möjligheterna att på frivillig väg genom förhandlingar
med markägarna få till stånd en omprövning av vissa fastställda planer i syfte
att tillgodose friluftslivets intressen.

Enligt utskottets bedömning erfordras inga tilläggsdirektiv till utredningen
för att den vid sina förslag till åtgärder skall beakta de konsekvenser en
privatisering av attraktiva rekreationsområden leder till i fråga om kategoriuppdelning
inom rekreationslivet. Med hänsyn härtill och till den risk för
försening av utredningens arbete nya direktiv kan befaras medföra avstyrker
utskottet motion 1252, yrkande 3.

Enligt motion 1252, yrkande 2, bör riksdagen även anhålla att regeringen
förändrar utredningen om den statliga rekreations- och turistpolitiken till en
bredare parlamentarisk utredning, dock med ett oförändrat krav på
skyndsamt arbete.

Utskottet har erfarit att utredningen, i vilken förutom utredningsmannen
ingår sakkunniga och experter, i en första fas kommer att ägna sig åt
kartläggning, probleminventering och problemanalys. Vidare bör utredningen,
som redan nämnts, enligt sina direktiv redovisa förslag rörande de
administrativa frågorna med förtur. Enligt utskottets uppfattning är nämnda
arbetsuppgifter inte av den arten att det innebär någon fördel att de
behandlas i en större, parlamentariskt sammansatt utredning. En försening
av arbetet riskeras också. Utskottet har av angivna skäl kommit till den
ståndpunkten att utredningens sammansättning f. n. inte bör förändras.
Däremot finner utskottet det inte uteslutet att frågan om en bredare
sammansättning av utredningen kan komma att behöva aktualiseras då

KrU 1979/80:30

arbetet i ett senare skede koncentreras på rekreationspolitiskt betydelsefulla
åtgärder. Utskottet föreslår med hänsyn till det anförda att riksdagen avslår
yrkande 2 i motion 1252.

Något förslag om inrättande avfackföreningsförvaltade fonder
för byggande av fritidsanläggningar, finansierade genom en avgift på
företagens omsättning, har enligt vad utskottet inhämtat inte aktualiserats av
de två största löntagarorganisationerna. Utskottet anser inte att det finns
anledning för riksdagen att ta initiativ till inrättande av en semester- och
rekreationsfond av det slag som föreslås i motion 586. Motionen avstyrks
alltså.

Vad som anförts och föreslagits i nu aktuella delar av propositionerna
utöver det som behandlats i det föregående har inte gett utskottet anledning
till erinran eller särskilda uttalanden.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till proposition 1979/80:100 och med
avslag på motion 1979/80:1891 yrkande 1 till Stöd till idrotten:
Organisationsstöd m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett
reservationsanslag av 143 850 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motion 1979/80:1891 yrkande 2 om ett
särskilt anslag till Svenska domareförbundet,

3. att riksdagen avslår motion 1979/80:1891 yrkandena 3, 4, 5, 6, 7
och 8 om ökat samhällsstöd till olika idrottsändamål,

4. att riksdagen godkänner de riktlinjer för stöd till mindre
idrottsanläggningar som förordats i proposition 1979/80:100,

5. att riksdagen avslår motion 1979/80:862 om statsbidrag till
plastbeläggning av 70-metersbacken vid Riksskidstadion i
Falun,

6. att riksdagen avslår motion 1979/80:967 yrkande 2 såvitt gäller
lokalisering av fjällsäkerhetsrådet,

7. att riksdagen avslår motion 1979/80:1252 yrkande 1 om ett
statligt handlingsprogram för turism och rekreation,

8. att riksdagen avslår motion 1979/80:1887 om ett utvecklingsprogram
för turism och rekreation,

9. att riksdagen avslår motion 1979/80:284 om statliga insatser för
utbyggnad av Höga kusten som rekreationsområde,

10. att riksdagen avslår motion 1979/80:650 om en översyn av
bestämmelserna för bidrag till turism och rekreation,

11. att riksdagen avslår motion 1979/80:733 om planeringsinsatser i
Granvik inom Karlsborgs kommun,

12. att riksdagen avslår motion 1979/80:1248 yrkande 1 om ökat
statligt stöd till kommunala fritidsanläggningar,

KrU 1979/80:30

13. att riksdagen till Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. för
budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 44 000 000
kr.,

14. att riksdagen med bifall till proposition 1979/80:125 och med
avslag på motion 1979/80:1971 godkänner de i propositionen
förordade förslagen för avslutande av statens extraordinära
engagemang i Åreprojektet,

15. att riksdagen till Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. på
tilläggsbudget lil till statsbudgeten för budgetåret 1979/80
anvisar ett reservationsanslag av 15 000 000 kr.,

16. att riksdagen avslår motion 1979/80:1248 yrkande 2 om

tilläggsdirektiv till utredningen om den statliga rekreations- och
turistpolitiken beträffande alternativa former för samarbete
mellan samhället och olika folkrörelser,

17. att riksdagen avslår motion 1979/80:1252 yrkande 3 om

tilläggsdirektiv till utredningen om den statliga rekreations- och
turistpolitiken beträffande åtgärder mot privatisering av attraktiva
områden inom de primära rekreationsområdena,

18. att riksdagen avslår motion 1979/80:1252 yrkande 2 om

förändring av enmansutredningen om den statliga rekreationsoch
turistpolitiken till en bredare parlamentarisk utredning,

19. att riksdagen avslår motion 1979/80:586 om inrättande av en av
fackföreningarna förvaltad semester- och rekreationsfond.

Stockholm den 6 och 14 maj 1980

På kulturutskottets vägnar

GEORG ANDERSSON

I ärendets slutbehandling såvitt gäller mom. 1-13 och 16-19 i utskottets
hemställan och motsvarande textavsnitt har deltagit: Georg Andersson (s),
Karl-Eric Norrby (c), Tore Nilsson (m). Kerstin Anér (fp). Tyra Johansson
(s). Ingrid Diesen (m). Olle Eriksson (c), Lars Ahlmark (m). Catarina
Rönnung (s). Anna Eliasson (c). Kerstin Andersson i Kumla (s). Bertil
Hansson (fp), Ing-Marie Hansson (s) och Maja Bäckström (s).

I ärendets slutbehandling såvitt gäller mom. 14 och 15 i utskottets hemställan
och motsvarande textavsnitt har deltagit: Georg Andersson (s), Karl-Eric
Norrby (c), Tyra Johansson (s). Ingrid Diesen (m). Lars-Ingvar Sörenson (s).
Olle Eriksson (c). Lars Ahlmark (m). Catarina Rönnung (s), Kerstin
Andersson i Kumla (s). Bertil Hansson (fp). Elisabeth Fleetwood (m),
Ing-Marie Hansson (s). Maja Bäckström (s). Börje Stensson (fp) och Sten
Sture Paterson (m).

KrU 1979/80:30

Reservationer

1. Lokalisering av fjällsäkerhetsrådet (mom. 6)

Georg Andersson, Tyra Johansson, Catarina Rönnung, Kerstin Andersson
i Kumla, Ing-Marie Hansson och Maja Bäckström (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar ”Utskottet har” och
slutar ”till Östersund” bort ha följande lydelse:

Utskottet noterade i sitt betänkande om inrättande av fjällsäkerhetsrådet
att regeringens förslag inte gav underlag för någon bedömning av rådets
behov av egna kansliresurser. Vad som nu uttalas i propositionen ger inte
heller någon vägledning i denna fråga. Mot den angivna bakgrunden anser
utskottet att skäl talar för en administrativ anknytning av fjällsäkerhetsrådet
till statlig myndighet på länsplanet. Vid det slutliga valet av lokaliseringsort
anser utskottet att de motiv som i motion 967 åberopats för en lokalisering till
Östersund måste väga tungt. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening
ger till känna för regeringen vad utskottet med anledning av denna motion
anfört i fråga om lokaliseringen av fjällsäkerhetsrådets centrala kansliresurser.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet med anledning av motion 1979/80:967 yrkande 2,
såvitt nu är i fråga, anfört om lokalisering av fjällsäkerhetsrådets
centrala kansliresurser,

2. Avslutande av statens extraordinära engagemang i Åreprojektet
(mom. 14)

Georg Andersson, Tyra Johansson, Lars-Ingvar Sörenson, Catarina
Rönnung, Kerstin Andersson i Kumla, Ing-Marie Hansson och Maja
Bäckström (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar ”Utskottet har” och
på s. 22 slutar ”motion 1971” bort ha följande lydelse:

Statens ekonomiska insatser inom Åreprojektet uppgår till betydande
belopp. De investeringar som gjorts har i huvudsak avsett kabinbanan samt
åtgärder för att skapa allmänna förutsättningar för utbyggnaden i Åreregionen.

KrU 1979/80:30

Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt att Åreprojektet bör
fullföljas i stort sett i enlighet med tidigare fattade beslut. Med utgångspunkt
häri tillstyrker utskottet de förslag om ytterligare ekonomiskt stöd som läggs
fram i proposition 1979/80:125. Utskottet föreslår alltså att riksdagen anvisar
det föreslagna anslagsbeloppet av 15 milj. kr. på tilläggsbudget.

Vad därefter beträffar den principiellt viktiga frågan om avslutande av
statens engagemang i Åreprojektet får utskottet anföra följande.

Den utbyggnadsetapp varom principbeslut fattades 1974 har inte fullföljts.
Såsom konstateras i motion 1971 har inte heller den sociala profil som avsågs
prägla utbyggnaden ännu uppnåtts. Åreregionen har således inte utvecklats
till ett område där stora befolkningsgrupper kan beredas rekreation till
rimliga kostnader och människor - oberoende av handikapp, ekonomiska
och sociala förhållanden - ägna sig åt olika fritidsaktiviteter.

Åre kommun är en liten och resurssvag kommun. Enligt utskottets
uppfattning kan man inte förvänta sig att kommunen ensam skall bära
ansvaret för att Åreprojektet fullföljs. Den förutsatta geografiska spridningen
av anläggningar m. m. inom området har inte förverkligats liksom inte
heller utvecklingen av prisbilliga boendealternativ. Brister finns också i fråga
om kommunikationerna inom området. Utskottet har med dessa exempel
velat peka på att projektets fortsatta utveckling kan komma att kräva insatser
av en räckvidd som påkallar statens medverkan. Om staten inte är beredd att
även i fortsättningen ta ett ansvar för utvecklingen av Åreprojektet riskerar
man att de ursprungliga målen förfelas och att Åreområdet blir en region
främst för penningstarka turister. Vidare överlåts på de kommersiella
krafterna att dra ekonomiska fördelar av statligt stödda basinvesteringar,
varvid breddturismen inte torde komma att tillgodoses.

Om Åreprojektet skall fullföljas enligt de intentioner statsmakterna enats
om anser utskottet det ofrånkomligt att staten även i fortsättningen tar ett
särskilt ansvar för utvecklingen i Åreregionen. Utskottet är av den
uppfattningen att det är för tidigt att nu fatta det beslut i ansvarsfrågan som
förordas i propositionen och som innebär att Åreområdet skall jämställas
med övriga primära rekreationsområden i vad avser statens engagemang.
Utskottet anser därför att riksdagen bör avslå propositionen i denna del.
Statens fortsatta ansvar för Åreprojektet bör enligt utskottets mening främst
ta sig uttryck i att man från statens sida medverkar till att den kommande
utbyggnaden för turism och rekreation i området präglas av ett socialt
synsätt. Vad utskottet med anledning av motion 1971 anfört om statens
fortsatta engagemang i Åreprojektet bör riksdagen som sin mening ge till
känna för regeringen.

dels utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. att riksdagen beträffande frågan om avslutande av statens
extraordinära engagemang i Åreprojektet med avslag på
proposition 1979/80:125 som sin mening ger till känna för

KrU 1979/80:30

regeringen vad utskottet med anledning av motion 1979/
80:1971 anfört om statens fortsatta engagemang i projektet,

3. Vissa tilläggsdirektiv till utredningen om den statliga rekreations- och
turistpolitiken samt ändrad sammansättning av utredningen (mom. 17 och
18)

Georg Andersson, Tyra Johansson, Catarina Rönnung, Kerstin Andersson
i Kumla, Ing-Marie Hansson och Maja Bäckström (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar ”Utskottet får” och
på s. 24 slutar ”motion 1252” bort ha följande lydelse:

Enligt yrkande 2 i samma motion bör riksdagen även anhålla att
utredningen förändras till en bredare parlamentarisk utredning, dock med
ett oförändrat krav på skyndsamt arbete.

När det gäller fritidsbebyggelse i markområden som är särskilt attraktiva
för rekreation och friluftsliv, däribland de primära rekreationsområdena,
pågår på många håll en utveckling som motverkar de sociala mål som
statsmakterna fastställt för turist- och rekreationspolitiken.

Kommunerna, olika folkrörelser etc. har som påtalats i motion 1252 inte
fått några konkreta direktiv för hur utvecklingen av de primära rekreationsområdena
skall gå till, än mindre ekonomiska resurser för att trygga marken
för allmänna ändamål eller uppföra turistanläggningar som skulle kunna
medverka till att de sociala målen för rekreationspolitiken uppfylls.
Riktlinjer behövs också för olika statliga myndigheter, företag, verk m. m.
förderas verksamhet inom de primära rekreationsområdena. Det kan t. ex.
gälla riktlinjer för hur domänverkets mark skall kunna utnyttjas för
rekreation och turism.

Utskottet delar helt motionärernas uppfattning att kraftfulla åtgärder
måste vidtas för att inte privat fritidsbebyggelse och stugbyar av andelstyp
skall omintetgöra intentionerna att trygga markområden för det rörliga
friluftslivet och att skapa möjligheter till kollektiva övernattnings- och
semesteralternativ för en bred allmänhet. Om målen för de primära
rekreationsområdena skall kunna förverkligas behövs, såsom framhålls i
motion 1252, samhällsingripanden mot privatiseringen av de mest attraktiva
delarna inom dessa områden.

Utredningen om den statliga rekreations- och turistpolitiken har som
tidigare redovisats att bedöma vilka insatser som erfordras för att skapa
jämlikhet i fråga om människors möjligheter att utnyttja den ökade fritiden.
Utskottet ser denna uppgift som den mest centrala delen i utredningsarbetet
och anser det vara av fundamental betydelse att utredningen ingående
överväger hur man skall komma till rätta med de problem som tagits upp i
motion 1252. I utredningens direktiv har emellertid väsentliga rekreationspolitiska
frågor av denna art behandlats ytterligt knapphändigt, medan

KrU 1979/80:30

frågor om administration, transporter etc. fått en betydligt mer framträdande
plats. Mot den angivna bakgrunden föreslår utskottet att riksdagen med
bifall till yrkande 3 i motion 1252 anhåller att regeringen ger utredningen
tilläggsdirektiv att föreslå åtgärder mot att attraktiva områden inom de
primära rekreationsområdena privatiseras.

De angivna tilläggsdirektiven innebär att utredningens inriktning mot
stora och väsentliga rekreationspolitiska frågor ytterligare accentueras.
Utskottet finner det nödvändigt och naturligt att utredningen av detta skäl
gesen bred parlamentarisk sammansättning. Detta får emellertid, liksom det
utvidgade utredningsuppdraget, inte innebära att kravet på att utredningsarbetet
bedrivs skyndsamt eftersättes. Med det anförda tillstyrker utskottet
yrkande 2 i motion 1252.

dels utskottets hemställan under 17 och 18 bort ha följande lydelse:

17. att riksdagen bifaller motion 1979/80:1252 yrkande 3 om
tilläggsdirektiv till utredningen om den statliga rekreations- och
turistpolitiken beträffande åtgärder mot privatisering av attraktiva
områden inom de primära rekreationsområdena,

18. att riksdagen bifaller motion 1979/80:1252 yrkande 2 om
förändring av enmansutredningen om den statliga rekreationsoch
turistpolitiken till en bredare parlamentarisk utredning,

GOTA B 65121 Stockholm 19X0