Juli 1979/80:6

Justitieutskottets betänkande
1979/80:6

med anledning av motion angående lagen om tillfälligt omhändertagande Motionen I

motionen 1978/79:1755 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om upphävande av lagen om tillfälligt
omhändertagande.

Enligt motionärernas mening har lagen kommit att fungera som en social
städlag och har inte såsom det förutsattes vid dess tillkomst möjliggjort
sociala vård- och stödåtgärder som inte tidigare stått till buds. Lagen har
dessutom enligt motionärerna kommit att användas vid demonstrationer, där
vuxna och barn protesterat mot förtryck av skilda slag.

Lagen om tillfälligt omhändertagande

Lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande (LTO) trädde i kraft den 1
oktober 1973 (prop. 1973:115, Juli 26, rskr 258). Samtidigt upphävdes dittills
gällande bestämmelser om tillfälligt omhändertagande i polisinstruktionen.

Till grund för lagstiftningen låg de förslag till åtgärder för att bekämpa
brottsligheten och förbättra den allmänna ordningen som framlades av den
s. k. brottskommissionen.

1 1-3 §§ LTO finns bestämmelser som ger en polisman befogenhet att i
vissa fall verkställa ett tillfälligt omhändertagande.

Bestämmelsen i 1 § LTO tar sikte på fall då polisstyrelse enligt särskild
bestämmelse har befogenhet att besluta om omhändertagande. En enskild
polisman får i ett sådant fall verkställa omhändertagandet i avvaktan på
polisstyrelsens beslut, om förutsättningar för ett omhändertagande bedöms
föreligga och dröjsmål med åtgärden skulle innebära fara för den omhändertagnes
eller annans liv eller hälsa eller fara i annat hänseende. Bestämmelser
om befogenhet för polisstyrelse att besluta om omhändertagande som här
avses finns i utlänningslagen (1954:193), lagen (1954:579) om nykterhetsvård,
barnavårdslagen (1960:97) och lagen (1966:293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall.

Enligt 2 § LTO får polisman ta hand om den som kan antas vara under
femton år och anträffas under förhållanden som uppenbarligen innebär
överhängande och allvarlig risk för hans hälsa eller utveckling. Den
omhändertagne skall skyndsamt överlämnas till föräldrar, annan vårdnadshavare
eller barnavårdsnämnden.

1 Riksdagen 1979/80. 7 sami. Nr 6

JuU 1979/80:6

I 3 § föreskrivs att polisman skall omhänderta den som genom sitt
uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör omedelbar fara för
denna, om ett omhändertagande är nödvändigt för att upprätthålla ordningen.
Ett sådant omhändertagande skall ske också när det fordras för att
avvärja en straffbelagd gärning.

LTO innehåller vidare bestämmelser om förfarandet vid omhändertagande,
maximitid för kvarhållande m. m. Sålunda gäller enligt 4 § att polismannen
skall se till att omhändertagandet inte orsakar den som har tagits om
hand större olägenhet än som är oundviklig med hänsyn till åtgärdens syfte
eller väcker onödig uppmärksamhet. Den polisman som har verkställt
omhändertagande enligt LTO skall så skyndsamt som möjligt anmäla saken
till sin förman, som omedelbart skall pröva om åtgärd enligt 1 elter 3 § skall
bestå. Innebär förmannens beslut att den som har omhändertagits enligt 1 §
skall kvarhållas eller har ingripande företagits med stöd av 2 §, skall han
skyndsamt underrätta polisstyrelsen om omhändertagandet och skälen till
detta (5 §). Den som är omhändertagen enligt 1 eller 3 § skall förhöras så snart
som möjligt och därvid underrättas om anledningen till att han har tagits om
hand. I de fall då någon har omhändertagits enligt 3 § skall också vid behov en
utredning om hans personliga levnadsförhållanden göras, om möjligt av
företrädare för social myndighet. Avsikten med denna utredning skall vara
att utröna om den omhändertagne är i trängande behov av hjälp eller stöd från
samhällets sida (6 §). Beträffande den som har omhändertagits enligt 3 §
gäller vidare att han skall friges så snart förhör och personutredning har
slutförts och anledning föreligger att han inte längre kommer att utgöra
omedelbar fara för allmän ordning och säkerhet, dock senast inom sex
timmar efter omhändertagandet (8 §).

Lagen om omhändertagande av berusade personer m. m.

Lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m. m. (LOB)
trädde i kraft den 1 januari 1977 (prop. 1975/76:113, JuU 37, rskr 351).
Samtidigt upphävdes straffbestämmelserna mot fylleri samt förordningen
(1841:58 s. 1) emot fylleri och dryckenskap.

Enligt 1 § LOB får den som på allmän plats, utom- eller inomhus, anträffas
berusad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel omhändertas
av polisman, om han till följd av berusningen är ur stånd att ta vård om sig
eller annars utgör en fara för sig själv eller annan. Om den omhändertagne
bedöms vara i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida, skall polisen,
innan omhändertagandet upphör, tillhandagå honom med råd och upplysningar
samt, i den mån det lämpligen kan ske, samråda med annat
samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose sådant behov. Den
omhändertagne skall friges så snart det bedöms kunna ske utan men för
honom själv och anledning till omhändertagande inte längre föreligger.
Frigivandet skall dock alltid ske senast inom åtta timmar efter omhänder -

JuU 1979/80:6

tagandet om det inte uppenbarligen är förenligt med den omhändertagnes
eget intresse att han får stanna kvar kortare tid därutöver (7 §). Föreskrifterna
i lagen skall tillämpas även i fall, då förutsättningar för omhändertagande
skulle ha förelegat också enligt 3 § LTO (9 §).

Utvärdering av LTO och LOB

Vid sin behandling under hösten 1977 av motioner angående LTO uttalade
utskottet att redovisade uppgifter om hur bestämmelsen om social utredning
i samband med omhändertaganden enligt 3 § LTO tillämpats visade att det
kunde finnas anledning att överväga behovet av och formerna för dessa
utredningar bl. a. mot bakgrunden av resultat som redovisats av försöksverksamhet
med social jour samt erfarenheterna av tillämpningen av LOB.
Sådana överväganden borde dock enligt utskottets mening föregås av en
vidare utvärdering av LTO:s tillämpning i dessa hänseenden.

Med hänsyn till förändringar i tillämpningen av LTO efter tillkomsten av
LOB som redovisats av rikspolisstyrelsen borde den förordade utvärderingen
enligt utskottets mening ges en vidare inriktning och avse tillämpningen av
båda lagarna. Utvärderingen borde avse antalet omhändertaganden, arten av
omhändertaganden och förekomsten av sociala utredningar och hjälp- och
vårdinsatser. Utskottet uttalade vidare att det med hänsyn till den avgörande
principiella skillnaden mellan LTO och LOB när det gäller syftet med
ingripandena var angeläget att gränsdragningsproblem inte uppstår i den
praktiska tillämpningen av de båda lagarna. Vid utvärderingen borde därför
uppmärksammas de svårigheter som den enskilde polismannen i praktiken
ställs inför vid valet mellan att tillämpa LTO eller LOB. Tillsammans med de
ytterligare upplysningar beträffande tillämpningen av LOB som kunde
komma att erhållas av rikspolisstyrelsens rapporter enligt regeringens beslut
härom borde utvärderingen, anförde utskottet, kunna ligga till grund för en
bedömning av frågan om erforderliga lagändringar.

Vad utskottet sålunda anfört gavs regeringen till känna (JuU 1977/78:12,
rskr 58).

Enligt bemyndigande av regeringen i mars 1978 har chefen för justitiedepartementet
tillkallat en särskild utredare (Ju 1978:03) för att göra den av
riksdagen begärda utvärderingen (Dir. 1978:11). Utredningen beräknas
slutföra sitt arbete under år 1980.

Riksdagsbehandling under våren 1978

Utskottet prövade under våren 1978 ett yrkande av samma innehåll som i
den nu föreliggande motionen(JuU 1977/78:34). Utskottet uttalade därvid att
utskottet liksom tidigare då sådana yrkanden prövats ville understryka
nödvändigheten av en lagstiftning som ger polisen möjlighet att ingripa och
hindra störningar mot den allmänna ordningen innan de leder till brott.

JuU 1979/80:6

Utskottet fann ej anledning att inta annan ståndpunkt än tidigare beträffande
behovet av sådan lagstiftning. Genom den pågående utvärderingen skulle
enligt utskottet underlag skapas för en bedömning av frågan rörande
lagstiftningens närmare utformning för framtiden. Utskottet avstyrkte med
hänvisning till det anförda bifall till motionsyrkandet. Riksdagen följde
utskottet.

Polisutredningen

I betänkandet (SOU 1979:6) Polisen har 1975 års polisutredning föreslagit
att LTO skall upphävas som en särskild lag. Den reglering som behövs på
området bör enligt polisutredningen arbetas in i en ny polislag sedan
bestämmelserna setts över och preciserats på grundval av LTO/LOButredningen.
Polisutredningen uttalar bl. a. att den finnér det särskilt
angeläget att man söker lösa de svårigheter som nu synes föreligga vid
tillämpningen av LTO genom att förutsättningarna för omhändertaganden av
det slag som regleras i 3 § preciseras så långt som möjligt i den nya
polislagen.

Polisutredningens betänkande har remissbehandlats och övervägs f. n. i
regeringens kansli.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet en motion om lagen om tillfälligt
omhändertagande (LTO).

Enligt vissa specialförfattningar, bl. a. barnavårdslagen och lagen om
nykterhetsvård, äger polisstyrelse i avbidan på ställningstagande av annan
myndighet besluta omhänderta någon för att underlätta att lämplig vård sätts
in eller annan åtgärd vidtas. 11 § LTO ges möjlighet för polisman atti sådana
fall, om vissa närmare angivna förutsättningar är uppfyllda, göra ett tillfälligt
omhändertagande i avvaktan på polisstyrelsens beslut. Vidare gäller enligt 2 §
LTO att, om någon, som kan antas vara under 15 år, anträffas under
förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för
hans hälsa och utveckling, han får tas om hand av polisman för att genom
dennes försorg skyndsamt överlämnas till föräldrar, annan vårdnadshavare
eller barnavårdsnämnden.

LTO innehåller också en regel, i 3 §, om att den som genom sitt
uppträdande stör allmän ordning eller utgör omedelbar fara för denna skall
omhändertas av polisman, om det är nödvändigt för att upprätthålla
ordningen. Sådant omhändertagande skall också ske när det fordras för att
avvärja straffbelagd gärning. Har omhändertagande skett på någon av sist
angivna grunder, skall enligt 6 § LTO en utredning göras beträffande den
omhändertagnes levnadsförhållanden, dock endast i den mån behov av sådan

JuU 1979/80:6

utredning kan antas föreligga. Utredningen skall om möjligt göras av
företrädare för social myndighet, och dess syfte skall vara att utröna om den
omhändertagne är i trängande behov av hjälp eller stöd från samhällets sida. I
lagen föreskrivs vidare en maximitid om sex timmar för frihetsberövanden
som skett i syfte att upprätthålla ordningen eller hindra någon att begå
brott.

En person kan också tas om hand av polisen enligt lagen om omhändertagande
av berusade personer (LOB). Enligt denna lag får den som på allmän
plats, utom- eller inomhus, anträffas berusad av alkoholhaltiga drycker eller
annat berusningsmedel omhändertas av polisman, om han till följd av
berusningen är ur stånd att ta vård om sig eller annars utgöra en fara för sig
själv eller annan. En maximitid om åtta timmar har föreskrivits för
frihetsberövandet. LOB, som gäller fr. o. m. den 1 januari 1977, tillkom i
samband med att fylleristraffet avskaffades.

I motionen begärs förslag om upphävande av LTO. Enligt motionärernas
mening har lagen inte möjliggjort sociala vård- och stödåtgärder som inte
tidigare har stått till buds. Motionärerna uppger också att lagen använts mot
demonstranter som protesterat mot förtryck av skilda slag.

Tillämpningen och utformningen av LTO övervägs f. n. av en av chefen för
justitiedepartementet efter riksdagens begäran i mars 1978 tillkallad särskild
utredare, LTO/LOB-utredningen. Lagen har också behandlats av 1975 års
polisutredning som i ett i december 1978 avgivet betänkande föreslagit att
LTO skall upphävas som särskild lag och att erforderliga regler på området
arbetas in i en ny polislag. Enligt polisutredningens mening är det särskilt
angeläget att man söker lösa de svårigheter som nu synes föreligga vid
tillämpningen av LTO genom att förutsättningarna för omhändertaganden av
det slag som regleras i 3 § LTO preciseras så långt som möjligt i den nya
polislagen.

Ett yrkande om upphävande av LTO prövades av riksdagen senast under
våren 1978 (se JuU 1977/78:34). Utskottet underströk då, liksom tidigare då
sådana yrkanden prövats, nödvändigheten av en lagstiftning som ger polisen
möjlighet att ingripa och hindra störningar mot den allmänna ordningen
innan de leder till brott. Utskottet finner ej anledning att nu inta annan
ståndpunkt beträffande behovet av sådan lagstiftning. I det fortsatta
lagstiftningsarbete som kan förväntas följa på grund av polisutredningens och
LTO/LOB-utredningens förslag kommer lagstiftningens närmare utformning
att prövas.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1755.

Stockholm den 20 november 1979

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

JuU 1979/80:6

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Hans
Petersson i Röstånga (fp). Arne Nygren (s), Björn Körlof(m), Lilly Bergander
(s), Gunilla André (c), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Göte Jonsson (m),
Helge Klöver (s), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Bonnie
Bemström (fp) och Maja Bäckström (s).

GOTAB 62850 Stockholm 1979