JuU 1979/80:3

Justitieutskottets betänkande
1979/80:3

med anledning av motioner om den polisiära säkerhetstjänsten
Motionerna

I den under den allmänna motionstiden i år väckta motionen 1978/79:221
av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen
begära att en parlamentarisk utredning, vari de fem riksdagspartierna är
företrädda, snarast tillsätts för att granska säkerhetspolisens verksamhet och
föreslå åtgärder i syfte att trygga medborgarnas rättssäkerhet.

I motionen återges uppgifter om att säkerhetspolisen bedriver en verksamhet
med åsiktsregistrering och telefonavlyssning som står i strid med
grundläggande medborgerliga rättigheter. Officiella försäkringar om att
gällande bestämmelser inte har överträtts har enligt motionärerna inte
kunnat skingra misstankarna i angivna hänseenden. Till stöd för uppgifterna
hänvisar motionärerna bl. a. till uttalanden i tidningspressen av en tjänsteman
vid säkerhetspolisen.

Iden under den allmänna motionstiden i år väckta motionen 1978/79:1753
av Maj Britt Theorin m. fl. (s) yrkas att riksdagen uttalar sig för en översyn
med uppgift att förbättra den parlamentariska kontrollen över säkerhetspolisen
i enlighet med vad som anförs i motionen.

I motionen framhålls att säkerhetspolisens verksamhet gång efter annan
har kritiserats såväl i riksdagen som från allmänhet och anställda inom
säkerhetspolisen. Kritiken har enligt motionärerna gällt bl. a. bristande
kontroll över säkerhetspolisen, lagstridigt utlämnande av uppgifter från
telefonavlyssning, obehörigt utbyte med utländsk säkerhetstjänst och otilllåten
registrering av politiska åsikter. I samband med kritiken har enligt
motionärerna påpekats att bristande samhällspolitisk kunskap lett till att brott
mot rikets säkerhet schematiskt bedömts efter en politisk skala från höger till
vänster. I motionen uttalas att säkerhetspolisens parlamentariska ledamöter
utgör samhällets enda kontroll över säkerhetspolisens hela verksamhet. Bl. a.
mot bakgrund härav återges i motionen önskemål om att verksamheten om
möjligt borde ske med större öppenhet. Enligt motionärerna bör arbetsformerna
och riktlinjerna för säkerhetspolisens verksamhet ses över. Översynen
bör främst gälla frågan om hur den parlamentariska kontrollen av verksamheten
kan förbättras. Samtidigt bör enligt motionärerna övervägas bl. a. om
godmansförfarande vid telefonavlyssning tillräckligt väl tillgodoser den
personliga integriteten. Motionärerna för fram tanken att översynen bör
anförtros 1975 års polisutredning.

1 den med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot

1 Riksdagen 1979/80. 7 sami. Nr 3

JuU 1979/80:3

krångel och onödig byråkrati m. m. väckta motionen 1978/79:2467 av Lars
Werner m. fl. (vpk) yrkas - såvitt den hänvisats till justitieutskottet - att
riksdagen uttalar att den del av säkerhetspolisens organisation som innebär
registrering och rapportering av politisk verksamhet bör upplösas och
anslagen reduceras i enlighet härmed.

I motionen uppges att det under det senaste året i högre grad än tidigare har
avslöjats att säkerhetspolisen bedriver verksamhet med åsiktsregistrering och
telefonavlyssning som strider mot demokratiska principer samt att säkerhetspolisen
också har skandaliserats av spionaffarer. Mot denna bakgrund är det
enligt motionärerna angeläget att ånyo resa kravet att en parlamentarisk
kommission tillsätts för att granska verksamheten och föreslå åtgärder för att
trygga medborgarnas säkerhet. Enligt motionärerna bör säkerhetspolisens
verksamhet begränsas till att motverka spionage och förebygga fascistiska
ligors verksamhet.

Bakgrund

Allmänt

Den polisiära säkerhetstjänsten i Sverige, officiellt benämnd "särskild
polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet
m. m.”, leds av rikspolisstyrelsen. Säkerhetstjänstens uppgift är enligt 4 §
instruktionen (1965:674) för rikspolisstyrelsen att hindra och uppdaga brott
mot rikets säkerhet. Med rikets säkerhet avses såväl den inre säkerheten för
statsskickets bevarande som den yttre säkerheten för ett nationellt oberoende.

Säkerhetstjänsten kan med hänsyn till sina funktioner delas in i förebyggande
verksamhet, som bedrivs framför allt genom säkerhetsskyddstjänsten,
och utredande verksamhet, dvs. säkerhetsunderrättelsetjänst.

Säkerhetsskyddstjänst

Säkerhetsskyddstjänsten brukar- med den systematik som har kommit till
uttryck bl. a. i kungörelsen (1966:667) om säkerhetsskydd vid statsmyndigheter-
delas in i sekretesskydd, tillträdesskydd, infiltrationsskydd, kontroll
av säkerhetsskyddet samt utbildning i säkerhetsskydd.

Sekretesskyddet skall tjäna till skydd för att innehållet i hemlig handling
eller annan uppgift av betydelse för landets säkerhet ej kommer till obehörigs
kännedom.

Tillträdesskyddet omfattar skydd mot obehörigt tillträde till kontor,
byggnad, anläggning, fartyg, luftfartyg, område m. m., där hemlig handling
eller information finns eller hemlig verksamhet bedrivs.

Infiltrationsskyddet avser att genom personalkontroll säkerställa att endast
personer som är pålitliga från säkerhetssynpunkt får tjänst, vikariat eller

JuU 1979/80:3

uppdrag som är av betydelse för rikets säkerhet och som därför har placerats i
s. k. skyddsklass enligt personalkontrollkungörelsen (1969:446).

Kontroll av säkerhetsskyddet åsyftar att utröna detta skydds effektivitet
och kvalitet genom kontroller.

Utbildning i säkerhetsskydd syftar till att meddela kunskap i säkerhetsfrågor
och verka för att säkerhetsmedvetandet hålls på en med hänsyn till andra
skyddsåtgärder godtagbar nivå.

Säkerhetsunden ättelsetjänst

Till säkerhetsunderrättelsetjänsten hör inhämtande, insamlande och bearbetande
av sådant underrättelsematerial, som behövs för att angrepp mot
landets inre och yttre säkerhet skall kunna bedömas och bekämpas.
Inhämtande och insamlande av underrättelsematerial kan ske genom öppna
källor, genom hemliga kanaler och genom spaning. Bearbetning innebär att
det inhämtade materialet görs tillgängligt för studium genom översättning,
sammanställning, referat etc. Till säkerhetsunderrättelsetjänsten räknas
systematiskt även erforderlig delgivning av säkerhetsunderrättelsematerial
mellan den polisiära säkerhetstjänsten och andra organ inom totalförsvaret.

Organisation m. m.

Rikspolischefen är chef för rikspolisstyrelsen. Han är också ordförande i
styrelsen. 1 styrelsen ingår vidare överdirektören samt sex av regeringen
utsedda lekmannarepresentanter. Dessa är f. n. ledamöter eller f. d. ledamöter
av riksdagen och företräder de fyra största politiska partierna.

Inom styrelsen finns en säkerhetsavdelning som sedan den 1 juli 1979
består av tre byråer. Säkerhetsavdelningen, som förestås av en avdelningschef,
är till skillnad från övriga avdelningar inom styrelsen inte underställd
överdirektören utan lyder direkt under rikspolischefen.

Säkerhetsavdelningen utgör säkerhetspolisens centrala ledning. Till denna
ledning är knuten en fältorganisation. Den del av fältorganisationen som
finns i Stockholm är integrerad med den centrala ledningen. I övrigt utgörs
fältorganisationen av ett antal säkerhetssektioner i olika delar av landet.
Dessa sektioner lyder direkt under rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning
och är alltså inte underställda lokal polischef.

De tre byråerna inom säkerhetsavdelningen benämns A, B och C. De är
indelade i sektioner, som vardera i sin tur har delats in i mindre enheter, de
flesta benämnda rotlar.

Byrå A har sitt arbete inriktat på säkerhetsskyddstjänst. På den ankommer
alltså frågor som rör handhavande av hemliga handlingar, frågor om
tillträdesskydd, personalkontrollärenden, industriskyddsärenden och personskydd.
Vid byrå A finns också en signalspaningssektion, en försvarsen -

JuU 1979/80:3

het, en teknisk rotel och en enhet för intern utbildning.

Byrå B sysslar med säkerhetsunderrättelsetjänst. Byrån är indelad i
sektioner för spaning och bearbetning. Indelningen på underenheter är
flexibel för att minska sårbarheten. Tyngdpunkten i arbetet vid byrå B gäller
sådan verksamhet som berör rikets yttre säkerhet, i första hand främmande
makters underrättelseverksamhet här i landet och deras kontakter.

På byrå C (kanslibyrån) ankommer sedvanliga administrativa funktioner
såsom personaladministration, arbete med petitaframställningar samt redovisning,
planering och rationalisering. Härtill kommer vissa andra centrala
och för verksamheten gemensamma funktioner. Vid kanslibyrån finns ett för
den särskilda polisverksamheten erforderligt register. För registret, som är ett
spaningsregister jämförligt med andra sådana register för t. ex. brottsutredning
och narkotikaspaning, gäller liksom för andra polisregister bestämmelserna
i lagen (1965:94) om polisregister. Härjämte ges kompletterande
stadganden i personalkontrollkungörelsen (1969:446, ändr. senast
1976:110).

Som lednings- och serviceorgan åt avdelningschefen har år 1979 inrättats
ett sekretariat. Sekretariatet skall samordna verksamheten vid sektionerna
utanför Stockholm samt utföra kvalificerad och övergripande bearbetning
och analys.

1 statsbudgeten är upptaget ett särskilt anslag för den särskilda polisverksamheten.
Anslaget, som är ett förslagsanslag, uppgår för innevarande
budgetår enligt riksdagens beslut till 90 070 000 kr. (prop. 1978/79:100
bilaga 5 punkten B 4, JuU 20, rskr 168).

Närmare om personalkontroll

Personalkontroll får enligt den förut nämnda personalkontrollkungörelsen
ske i fråga om vissa tjänster som av hänsyn till deras betydelse för rikets
säkerhet är hänförda till skyddsklass. Fråga om utlämnande av uppgift ur
polisregister för personalkontroll prövas av rikspolisstyrelsen. Styrelsen skall
vid sådan prövning - utom vid fall som här saknar betydelse - bestå av
rikspolischefen, säkerhetsavdelningens chef och de i styrelsen ingående
lekmannarepresentanterna. Styrelsen är beslutför om rikspolischefen och
minst tre av lekmannarepresentanterna är närvarande. Uppgift får lämnas ut
endast om alla är ense härom. Om någon lekmannarepresentant begär det
skall frågan om utlämnande hänskjutas till regeringen. Innan uppgift lämnas
ut bör i de fall och i den omfattning som anges i personalkontrollkungörelsen
den som uppgiften avser ges tillfälle att skriftligen eller muntligen yttra sig i
ärendet.

Enligt 2 § personalkontrollkungörelsen får i det hos säkerhetsavdelningen
förda registret införas uppgifter som behövs för den särskilda polisverksamheten.
Anteckning i registret får emellertid enligt samma paragraf icke göras
enbart av det skälet att någon genom tillhörighet till organisation eller på

JuU 1979/80:3

annat sätt givit uttryck för politisk uppfattning.

I skrivelse den 22 september 1972 till rikspolisstyrelsen har Kungl. Maj:t
meddelat vissa bestämmelser angående inriktningen av säkerhetspolisens
arbete. 1 samband härmed ändrades också 2 § personalkontrollkungörelsen.
Bestämmelserna innebär ett klarläggande i frågan om åsiktsregistrering och
en särskild markering av nödvändigheten att ägna skärpt uppmärksamhet åt
utländska extremister. Ändringen i 2 § personalkontrollkungörelsen innebar
att föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelsen om förbud mot
anteckning i säkerhetsavdelningens register enbart av det skälet att någon
genom tillhörighet till organisation eller på annat sätt givit uttryck för politisk
uppfattning skall meddelas av Kungl. Maj:t.

Skrivelsen till rikspolisstyrelsen innehåller vissa sådana närmare föreskrifter.
Genom dem klargörs principerna för registrering när det gäller medlemmar
i politiska organisationer som har våld på sitt program eller som kan
befaras använda våld för sina politiska syften. Medlemmar i eller sympatisörer
med utländska extremistgrupper som kan befaras här i riket eller i andra
stater bedriva eller ha bedrivit politisk omstörtningsverksamhet, vari ingår
utnyttjande av våld, hot eller tvång som medel, skall normalt alltid
registreras. Beträffande medlemmar i svenska politiska organisationer som
enligt sina program skall verka för att omvandla samhället med våld skall
utgångspunkten däremot vara att registrering får ske endast om vederbörande
genom sina åtgärder gett anledning till misstanke att han kan vara beredd
att delta i verksamhet som innebär fara för rikets säkerhet eller som syftar till
och är ägnad att med våld förändra det demokratiska statsskicket eller
påverka rikets ställning som oberoende stat.

Kungl. Maj:t har den 27 april 1973 utfärdat ytterligare föreskrifter om
principerna för registreringen. Dessa är hemliga.

Kontroll av säkerhetspolisens verksamhet

Bl. a. till skydd för medborgarnas integritet finns vissa särskilda kontrollfunktioner
beträffande säkerhetspolisens verksamhet. Utskottet vill - utöver
utskottets egna möjligheter härvidlag - särskilt framhålla att lekmannarepresentanterna
i rikspolisstyrelsen har en allmän insyn i verksamheten och -som framgått av det nyss anförda - ett avgörande inflytande på frågor om att
utlämna uppgifter ur säkerhetspolisens register. Även riksdagens ombudsmän
(JO) och justitiekanslern (JK) har oinskränkta möjligheter till insyn i
verksamheten. Som anges i konstitutionsutskottets granskningsbetänkande
KU 1978/79:30 (s. 33 ff och s. 298 ff) har också regeringen genom justitieministern
full insyn i verksamheten; justitieministern har med närvaro även
av statssekreteraren i statsrådsberedningen regelbundna sammanträffanden
med rikspolischefen och chefen för säkerhetsavdelningen, varvid aktuella
ärenden gås igenom.

Som exempel på JO:s och JK:s granskningsverksamhet kan nämnas

JuU 1979/80:3

följande.

År 1972 tog JO upp ett särskilt ärende om rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning
(se JO:s ämbetsberättelse 1973 s. 43, jfr JuU 1973:6 s. 3). 1 sitt beslut
fann JO bl. a. att rikspolisstyrelsens tillämpning av reglerna i personalkontrollkungörelsen
stod i god överensstämmelse med föreskrifterna i kungörelsen
och inte heller eljest gav anledning till någon erinran. Han framhöll
särskilt att någon politisk åsiktsregistrering inte förekom. Liknande resultat
redovisades i ämbetsberättelsen 1976/77 (s. 49) efter en år 1976 avslutad
utredning om ifrågasatt registrering av politiska åsikter vid sjukvårdsförvaltningen
i Göteborg m. m. Efter en utredning år 1977 rörande samarbete mellan
säkerhetspolisen i Sverige och i Förbundsrepubliken Tyskland konstaterade
JO att han inte funnit anledning att rikta kritik mot rikspolisstyrelsen eller
befattningshavare där för det samarbete som ägt rum. - Nyligen har
säkerhetspolisens verksamhet efter anmälan av en tjänsteman vid säkerhetsavdelningen
granskats av både JO och JK. Beslut i ärendena meddelades den
25 januari 1979 resp. den 24 november 1978. Granskningarna gav i intet av
fallen anledning till kritik mot rikspolisstyrelsen (se KU 1978/79:30
s. 301).

Vissa utredningar rörande säkerhetstjänstens verksamhet

Den parlamentariska undersökningskommissionen angående flyktingärenden
och säkerhetstjänst lämnade i sitt betänkande (SOU 1948:7)
angående säkerhetstjänstens verksamhet en ingående redovisning av bl. a.
säkerhetstjänstens organisation och verksamhet under andra värlskriget.

Den parlamentariska nämnden i Wennerströmaffären redovisade i sitt
utlåtande (SOU 1968:4) Handläggningen av säkerhetsfrågor utförliga synpunkter
på säkerhetstjänstens bedrivande (jfr SOU 1964:15 och 17).

1 anslutning till att det under våren 1979 avslöjats att en person, som
tjänstgjort vid rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning, under avsevärd tid
utlämnat hemliga uppgifter till Sovjetunionens militära underrättelsetjänst
har regeringen tillsatt en särskild juristkommission för viss undersökning.
Kommissionen skall dels utreda de närmare omständigheterna kring frågan
hur den aktuella spionverksamheten har kunnat fortgå så lång tid som skett,
dels undersöka om det mot bakgrund av det inträffade förekommer
anledning till ytterligare åtgärder för att förebygga riskerna för fortsatt
brottslighet av aktuell art. Kommissionen avser att i en första rapport
redovisa omständigheterna i och sin bedömning av fallet. Rapporten
beräknas bli avlämnad till regeringen under hösten 1979. Kommissionen
kommer att senare redovisa sina överväganden i fråga om förebyggande
åtgärder.

JuU 1979/80:3

Tidigare riksdagsbehandling

1 samband med prövningen av anslagen till den särskilda polisverksamheten
har utskottet under åren 1971-1977 samt vid 1978/79 års riksmöte med
anledning av motioner ägnat särskild uppmärksamhet åt bl. a. säkerhetspolisens
organisation och inriktningen av dess verksamhet (se JuU 1978/79:20).
Yrkandena i motionerna har bl. a. haft likartad innebörd som det i motionen
1978/79:2467 framställda yrkandet. Vid varje tillfälle har motionsyrkandena
under stor politisk enighet avstyrkts av utskottet och avslagits av riksdagen. I
anslutning till den nu angivna utskottsbehandlingen har utskottet vid ett
flertal tillfällen inhämtat upplysningarom den särskilda polisverksamheten
vid hearings med företrädare för rikspolisstyrelsen och säkerhetsavdelningen
samt vid besök hos säkerhetsavdelningen.

Spörsmålet om en utredning angående säkerhetspolisens verksamhet
behandlades i en frågedebatt under föregående riksmöte (riksdagens prot.
1978/79:23 s. 12). Frågan gällde bl. a. om justitieministern var beredd att
medverka till en parlamentarisk utredning, sammansatt av företrädare från
samtliga fem riksdagspartier, för att utreda säkerhetspolisens verksamhet vad
gäller åsiktsregistrering, telefonavlyssning och utlämnande av uppgifter från
personregister. Justitieminister Sven Romanus hänvisade bl. a. till en då
pågående översyn av verksamheten som beslutats av rikspolisstyrelsen, och
han ansåg det inte påkallat med en särskild kommitté för ändamålet.

Som framgått av redogörelsen ovan har konstitutionsutskottet vid föregående
riksmöte granskat vissa frågor med anknytning till kontrollen av
säkerhetspolisens verksamhet (KU 1978/79:30 s. 33). Efter att ha redogjort
för de möjligheter till kontroll och insyn i verksamheten som samhället har
konstaterade konstitutionsutskottet bl. a. att det - mot bakgrund av att
verksamheten i stor utsträckning är hemlig - är viktigt att de kontrollorgan
som finns fungerar väl. Någon kritik mot säkerhetsavdelningen uttalades inte
i betänkandet.

Översyn av säkerhetspolisens verksamhet och organisation

I juni 1978 beslutade rikspolisstyrelsen i plenum att företa en översyn av
säkerhetsavdelningens verksamhet i dess helhet bl. a. med sikte på både
organisatoriska frågor och frågor om den parlamentariska insynen. Vid
översynen har uppmärksammats frågor som rör exempelvis avgränsningen
mellan säkerhetsavdelningens arbete och den allmänna polisverksamheten
samt avvägningen mellan öppenhet och slutenhet i säkerhetsavdelningens
arbete. Rikspolisstyrelsen har den 26 februari 1979 till regeringen lämnat en
redovisning av översynens resultat med uppgift om bl. a. långsiktig inriktning
och prioriteringar samt förslag i organisatoriskt hänseende. I skrivelse till
regeringen den 27 juni 1979 har rikspolisstyrelsen redovisat sina överväganden
rörande den parlamentariska insynen.

JuU 1979/80:3

I fråga om organisationen har översynen bl. a. resulterat i att antalet byråer
inom säkerhetsavdelningen utökats från tidigare två till det nuvarande
antalet, tre, och till att det förut nämnda sekretariatet åt avdelningschefen
inrättats. Förändringarna har särskilt gällt verksamheten vid byrå B. Allmänt
sett har den nya organisationen lett till en rak lednings- och ansvarsfunktion
inom de olika verksamhetsgrenarna.

I anslutning till organisationsöversynen har beträffande verksamhetens
inriktning i stort konstaterats att här liksom i den allmänna polisverksamheten
det förebyggande arbetet är viktigast. Målsättningen anges därför vara
att öka de förebyggande insatserna inom de områden som är väsentliga för
totalförsvaret. Vad gäller t. ex. insatserna mot terrorism har uttalats att de
måste fortlöpande avvägas mot den internationella terrorismens utbredning
och den politiska utvecklingen i olika delar av världen. De insatta resurserna
här, liksom då det gäller att motverka subversiva tendenser, måste dimensioneras
så att rätt information kan ges och överrumpling kan undvikas.
Överväganden i fråga om avgränsningen mot den allmänna polisverksamheten
har resulterat i en gränsdragning som inom kort kommer att publiceras
i form av föreskrifter och anvisningar för polisverksamheten. Rekryteringsbestämmelserna
har setts över, och nya föreskrifter i ämnet gäller fr. o. m.
innevarande budgetår. I fråga om möjligheterna att arbeta öppnare utan att
effektiviteten blir lidande har utarbetats ett konkret program. Detta innebär
bl. a. ökade kontakter med länspolischeferna och polismästarna med information
även till ledamöterna i polisstyrelserna. Särskild uppmärksamhet
skall också ägnas möjligheterna att tillgodose massmedias behov av information
i aktuella förundersökningsfall.

Resultatet av översynen innebär vidare att särskilda åtgärder skall vidtas
för att ge personalen en utvidgad utbildning, främst i fråga om en bredare
samhällsorientering på olika områden. Härvidlag aktualiseras också möjligheterna
att sända olika specialister till universitetsstudier i vissa bl. a.
idépolitiska och samhällsvetenskapliga ämnen.

1 fråga om insynen i säkerhetsavdelningens verksamhet uttalar rikspolisstyrelsen
i skrivelsen den 27 juni 1979 bl. a. följande.

Den löpande parlamentariska insynen i säkerhetsavdelningens verksamhet
sker normalt genom information till ledamöterna vid plenum då viss
allmän information lämnas och personalkontrollärenden föredras. Som ett
led i en medveten strävan från avdelningsledningens sida att öka informationen
och den allmänna kunskapen om det praktiska arbetet påbörjade
parlamentarikerna under 1978 en besöksverksamhet som skall omfatta
säkerhetstjänstens i Stockholm olika rotlar och verksamheten där.

En vidgad och regelbunden information till ansvariga politiker - i första
hand till de parlamentariska ledamöterna i styrelsen - är till gagn för dem och
för säkerhetstjänsten. Den tveksamhet som till viss del råder i politiska
kretsar till säkerhetsavdelningens åtgärder i olika ärenden torde härigenom
kunna motverkas och förståelsen för säkerhetstjänstens arbete öka.

1 betänkande från 1975 års polisutredning framförs angelägenheten av att

Juli 1979/80:3

allmänt öka den politiska insynen i polisverksamheten. Det är naturligt att
dessa tankegångar avspeglas också i den särskilda polisverksamheten.

Säkerhetsfrågorna tenderar att bli mer komplicerade och alltmer uppmärksammade
av allmänhet och företrädare för massmedia. Det är även av dessa
anledningar angeläget att parlamentarikerna i ökad utsträckning deltar i
säkerhetsverksamheten.

Det är viktigt att informationen om den särskilda polisverksamheten och
möjligheterna till insyn utformas så, att ledamöterna ges ingående del av
verksamheten som kommit att framstå som mest kontroversiell (telefonkontroll,
nationell och internationell extremism samt terrorism) för att kunna
utåt svara för att vidtagna åtgärder står i överensstämmelse med av
statsmakterna lämnade direktiv.

Det är dock lika angeläget att de parlamentariska ledamöterna inte deltar i
säkerhetstjänstens operativa ledning eller i andra beslut än dem som anges i
föreskrifter. Säkerhetstjänsten måste framstå som en helt opolitisk och klart
polisiär organisation.

Frågan om en vidgad parlamentarisk insyn i avdelningens verksamhet är i
första hand en fråga om ökad information till ledamöterna om verksamheten
och inriktningen.

Styrelsen har därför beslutat att informationen till de parlamentariska
ledamöterna skall omfatta följande områden.

1. Ärendefrekvens och aktuellt säkerhetsläge inom olika områden.

2. Telefonkontrollverksamheten, antalet pågående kontroller och grunderna
för besluten.

3. Förestående eller inledda större förundersökningar vilka kan bli särskilt
uppmärksammade.

4. Åtgärder som refereras eller kan förväntas bli refererade i massmedia.

5. Principer rörande det internationella samarbetet.

6. Allmän presentation av den särskilda polisverksamhetens olika områden
genom föredrag och studiebesök.

Styrelsens förslag till ändring av tillämpningsföreskrifterna till personalkontrollkungörelsen
innebär bl. a. att vissa uppgifter i samband med
införandet i registret skall anmälas vid sammanträde i plenum. Om den
föreslagna ändringen genomförs kommer detta att tillsammans med styrelsens
funktion i samband med utlämnande av uppgifter i personalkontrollärenden
att automatiskt ge ledamöterna en god inblick också i verksamheten
på registersektionen.

Normalt upptar redan nu frågor som rör den allmänna polisverksamheten
huvuddelen av tiden vid rikspolisstyrelsens plena. Vid tillfällen då mera
omfattande frågeställningar behandlas inom området för den särskilda
polisverksamheten uppkommer ofta tidspress. När informationen nu utökas
och styrelsen i plenum föreläggs ytterligare uppgifter måste därför åtgärder på
ett eller annat sätt vidtas för att kravet på mera utrymme för plenumbehandling
av den särskilda polisverksamhetens ärenden skall kunna tillgodoses.

Styrelsen har efter ingående diskussioner vid flera plena slutligen funnit att
problemet kan lösas inom ramen för nuvarande styrelses form och beslöt i
plenum 1979-06-06 att väsentligen utöka antalet årliga sammanträden.
Styrelsen sammanträder fortsättningsvis två onsdagar i varje månad med
undantag för månaderna juli och augusti då sammanträde hålles en onsdag i
månaden. Ett av månadens två sammanträden skall företrädesvis omfatta

JuU 1979/80:3

den särskilda polisverksamheten.

Den under hösten 1978 inledda besöksverksamheten vid de olika sektionerna
inom avdelningen i Stockhom skall fortsätta och om möjligt byggas ut.
Ledamöterna ges därigenom möjlighet att i ökad omfattning följa verksamheten
och utöva sin kontrollfunktion.

De nu beslutade åtgärderna fyller enligt styrelsens mening väl kraven påen
vidgad parlamentarisk insyn i avdelningens verksamhet och på ett ökat
ansvar hos de parlamentariska ledamöterna.

1975 års polisutredning

Våren 1975 tillkallades sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om
polisens uppgifter, utbildning och organisation m. m. Från denna översyn har
undantagits den särskilda verksamhet som rikspolisstyrelsen bedriver genom
säkerhetsavdelningen. De sakkunniga har avgivit betänkandena (SOU
1979:6) Polisen och (SOU 1979:75) Polisen i totalförsvaret. Utredningsarbetet
är därmed avslutat.

Andra utredningar

Frågor av betydelse för den polisiära säkerhetstjänsten har utretts av
spionbrottsutredningen, som lagt fram resultatet av sina överväganden i
betänkandet (Ds Ju 1979:6) Översyn av spioneribrottet m. m. Efter remissbehandling
övervägs betänkandet f. n. i justitiedepartementet. Sådana frågor
övervägs också av kommittén (Ju 1978:06) med uppdrag att se över
tvångsmedelsregleringen vid förundersökning i brottmål m. m. Denna
översyn gäller bl. a. sådana tvångsmedel som husrannsakan och telefonavlyssning.

Här skall också nämnas att regeringen den 30 augusti 1979 bemyndigat
chefen för justitiedepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag
att utreda frågor om skyddet för företagshemligheter m. m. Enligt direktiven
(Dir. 1979:118) skall utredaren bl. a. beakta det skydd för allmänna svenska
intressen som särskilda straffbestämmelser om företagsspioneri kan ge.

Enligt bemyndigande av regeringen den 21 juni 1979 har chefen för
försvarsdepartementet tillkallat en kommitté (Fö 1979:01) rörande den
militära underrättelsetjänsten m. m. Enligt direktiven (Dir. 1979:64) skall
kommittén bl. a. undersöka gränsdragningen mellan den militära underrättelsetjänstens
verksamhetsområde och den polisiära säkerhetstjänstens
verksamhetsområde.

Studiebesök

1 anslutning till behandlingen av förevarande ärende har utskottet vid ett
studiebesök hos säkerhetsavdelningen vid rikspolisstyrelsen informerat sig
om den särskilda polisverksamheten.

JuU 1979/80:3

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet tre motioner rörande den polisiära
säkerhetstjänstens organisation och verksamhet.

I motionen 221 förespråkas en parlamentarisk utredning med uppgift att
granska säkerhetspolisens verksamhet och att föreslå åtgärder i syfte att
trygga medborgarnas rättssäkerhet. Motionen grundas på uppgifter om att
säkerhetspolisen bedriver åsiktsregistrering och telefonavlyssning i strid med
grundläggande medborgerliga rättigheter.

I motionen 1753 begärs en översyn med uppgift att förbättra den
parlamentariska kontrollen över säkerhetspolisen. Motionen grundas på
kritik som framkommit från olika håll och som gällt bl. a. lagstridigt
utlämnande av uppgifter från telefonavlyssning, otillåten registrering av
politiska åsikter och bristande samhällspolitisk kunskap.

1 motionen 2467 begärs-såvitt nu är i fråga-ett riksdagsuttalande att den
del av säkerhetspolisens organisation som innebär registrering och rapportering
av politisk verksamhet bör upplösas och anslagen reduceras i enlighet
härmed.

Den polisiära säkerhetstjänstens uppgift är att hindra och uppdaga brott
mot rikets inre och yttre säkerhet. Säkerhetstjänsten kan delas in i
förebyggande verksamhet - säkerhetsskyddstjänst - och utredande verksam -het-säkerhetsunderrättelsetjänst. Till säkerhetsskyddstjänsten hör bl. a. det
s. k. infiltrationsskyddet. Detta avser bl. a. att genom personalkontroll
säkerställa att endast personer som är pålitliga från säkerhetssynpunkt får
sådan anställning som är av betydelse för rikets säkerhet och som därför har
placerats i s. k. skyddsklass enligt personalkontrollkungörelsen (1969:446).
Till säkerhetsunderrättelsetjänsten räknas bl. a. inhämtande, insamlande och
bearbetande av underrättelsematerial som behövs för att angrepp mot landets
säkerhet skall kunna bedömas och bekämpas.

Den polisiära säkerhetstjänsten leds av rikspolisstyrelsen. Rikspolischefen
är chef för rikspolisstyrelsen och styrelsens ordförande. I styrelsen ingår
vidare överdirektören samt sex av regeringen utsedda lekmannarepresentanter.
Dessa är f. n. ledamöter eller f. d. ledamöter av riksdagen och
företräder de fyra största politiska partierna. Inom rikspolisstyrelsen finns en
säkerhetsavdelning som utgör säkerhetspolisens centrala ledning.

Vid säkerhetsavdelningen förs ett för den särskilda polisverksamheten
erforderligt register. Det är ett spaningsregister jämförligt med andra sådana
register för t. ex. brottsutredning och narkotikaspaning. För registret gäller
liksom för andra polisregister bestämmelserna i lagen (1965:94) om polisregister,
varjämte kompletterande stadganden ges i personalkontrollkungörelsen.
Som framgår av redovisningen i det föregående har regeringen därutöver
åren 1972 och 1973 utfärdat närmare föreskrifter - delvis hemliga - om bl. a.
principerna för registreringen.

Fråga om utlämnande av uppgift ur polisregister för personalkontroll

JuU 1979/80:3

prövas av rikspolisstyrelsen. Styrelsen skall vid sådan prövning - utom vid
fall som här saknar betydelse - bestå av rikspolischefen, säkerhetsavdelningens
chef och de i styrelsen ingående lekmannarepresentanterna. Styrelsen är
beslutför om rikspolischefen och minst tre av lekmannarepresentanterna är
närvarande. Uppgift får lämnas ut endast om alla är ense härom. Om någon
lekmannarepresentant begär det skall frågan om utlämnande hänskjutas till
regeringen. I enlighet med ställningstagande vid den i redogörelsen ovan
nämnda översynen av säkerhetsavdelningens verksamhet är avsikten att
styrelsen i angiven sammansättning i fortsättningen också skall behandla
frågor om införande i registret.

Till skydd för medborgarnas integritet finns utöver vad som nyss angetts
vissa särskilda kontrollfunktioner beträffande säkerhetspolisens verksamhet.
Sålunda har lekmannarepresentanterna i rikspolisstyrelsen förutom sina
funktioner i fråga om säkerhetsavdelningens register även i övrigt insyn i
verksamheten. Samtidigt har regeringen samt riksdagens ombudsmän och
justitiekanslern oinskränkta möjligheter till insyn i verksamheten. Denna
insyn utövas - förutom då anledning därtill förekommer på grund av
anmälan eller inträffad omständighet - genom regelbundna föredragningar
minst en gång i månaden för justitieministern och statssekreterarna i
statsrådsberedningen och justitiedepartementet, varjämte justitiekanslern,
utöver besök hos säkerhetsavdelningen i anledning av anmälan, där genomför
inspektioner minst en gång varje år. Justitieombudsmännen gör täta
inspektioner hos avdelningen i anslutning till handläggningen av anmälningar
o. d.

I anslutning till motionen 1753 bör noteras att uttalandena i den delvis
bygger på felaktiga förutsättningar, bl. a. så till vida att motionärerna utgår
från personalkontrollkungörelsen i dess lydelse före år 1972. Vidare utgår
motionärerna från att de förslag i fråga om ordningen vid telefonavlyssning -t. ex. i fråga om gode män - som upptogs i propositionen 1975/76:202
godtagits av riksdagen. Rätta förhållandet är att frågan återgick till regeringens
kansli för översyn och ytterligare överväganden-bl. a. såvitt gäller frågan
om utnyttjande av s. k. överskottsinformation vid telefonavlyssning - och
f. n. ingår i uppdraget för en särskilt tillkallad kommitté (Ju 1978:06) för
översyn av tvångsmedelsregleringen vid förundersökning i brottmål, se JuU
1976/77:20, rskr 129.

Den mot Sverige riktade främmande underrättelseverksamheten berör
f. n. många samhällsfunktioner. Det rent militära intresseområdet är sedan
gammalt föremål för uppmärksamhet. Samhällsutvecklingen har emellertid
medfört att även områdena för teknik, industri, vetenskap och politik utsätts
för angrepp som är straffbara enligt svensk lag. Samtidigt har det skett en
oroande internationell utveckling i fråga om terrorism och annan mot den
demokratiska samhällsordningen riktad verksamhet; den ökande tendensen
till brottslig verksamhet och politiska våldsdåd med internationell bakgrund
har gjort sig märkbar också i Sverige. Säkerhetstjänstens arbete har här -

JuU 1979/80:3

igenom utvidgats och komplicerats. Under senare år har spaningsarbetet
vidare försvårats till följd av de utomordentligt avancerade tekniska hjälpmedel
som används i den främmande underrättelseverksamheten. I samma
riktning verkar det förhållandet att motsvarande tekniska hjälpmedel enligt
nu gällande ordning inte får nyttjas av den svenska säkerhetstjänsten.

1 takt med den nu beskrivna utvecklingen har säkerhetspolisens verksamhet
tilldragit sig ett ökat intresse i den allmänna debatten. Detta har i sin tur
lett till att spörsmål om säkerhetstjänstens bedrivande under hela 1970-talet
så gott som varje år aktualiserats i riksdagen genom motioner eller frågor.
Yrkandena i motionerna har bl. a. haft likartad innebörd som det i motionen
2467 framställda yrkandet. Vid varje tillfälle har motionsyrkandena under
stor politisk enighet avstyrkts av utskottet och avslagits av riksdagen. Med
anledning av att kritik i olika sammanhang förts fram, bl. a. i sådana
avseenden som tas upp i de föreliggande motionerna, har säkerhetstjänstens
verksamhet också vid flera tillfällen granskats av justitieombudsmännen och
justitiekanslern. De i det föregående redovisade granskningsfallen har inte
givit justitieombudsmännen eller justitiekanslern anledning att rikta kritik
mot rikspolisstyrelsen.

Som framgår av redogörelsen ovan har nyligen avslutats en av rikspolisstyrelsens
styrelse initierad översyn av säkerhetsavdelningens verksamhet i
dess helhet. Översynen har resulterat i förändringar i verksamheten som är av
betydelse för bedömningen av motionsspörsmålen.

Av särskild vikt härvidlag är beslutet om en väsentlig utökning av antalet
årliga sammanträden med styrelsen i plenum, från hittillsvarande ett
sammanträde i månaden till i princip två sammanträden i månaden.
Lekmannaledamöternas möjligheter till inblick i verksamheten ökas också
därigenom att uppgifter rörande införande i säkerhetsavdelningens register
avses bli lagda på sammanträde i plenum. I samma riktning verkar vidare
beslutet att fortsätta och om möjligt bygga ut den besöksverksamhet vid olika
enheter inom säkerhetsavdelningen som ledamöterna påbörjade år 1978.

Utskottet vill i sammanhanget också betona de resultat av översynen som
ligger i de nya principerna för en öppnare verksamhet och i möjligheterna till
utvidgad personalutbildning, främst i fråga om en bredare samhällsorientering
på olika områden.

Utskottet, som i anslutning till behandlingen av detta ärende vid besök hos
rikspolisstyrelsen informerats om säkerhetspolisens verksamhet, finner
sammantaget - särskilt i belysning av resultatet av den nyssnämnda
översynen - att anledning saknas till någon åtgärd från riksdagens sida till
följd av motionsyrkandena. Utskottet vill dock framhålla angelägenheten av
att regeringen även i fortsättningen fortlöpande ägnar säkerhetstjänsten
uppmärksamhet och tar de initiativ som kan befinnas erforderliga. Med
hänsyn till bl. a. önskemålen om en vidgad parlamentarisk insyn vill
utskottet uttala att utskottet för sin del även framgent kommer att följa
verksamheten vid den polisiära säkerhetstjänsten med uppmärksamhet.

JuU 1979/80:3

Särskild anledning till förnyade överväganden kan bedömas uppkomma vid
behandlingen av de lagförslag som kan förutses som resultat av pågående
lagstiftningsarbete, t. ex. översynen av tvångsmedelsregleringen - bl. a.
såvitt gäller telefonavlyssning - vid förundersökning i brottmål.

Utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandena.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande granskning av säkerhetspolisens verksamhet
avslår motionen 1978/79:221,

2. att riksdagen beträffande den parlamentariska kontrollen över
säkerhetspolisen avslår motionen 1978/79:1753,

3. att riksdagen beträffande säkerhetspolisens organisation m. m.
avslår motionen 1978/79:2467 i här behandlad del (yrkande
15).

Stockholm den 20 november 1979

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Hans
Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Björn Körlof(m), Lilly Bergander
(s), Gunilla André (c), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Göte Jonsson (m),
Helge Klöver (s). Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Bonnie
Bernström (fp) och Maja Bäckström (s).

GOTAB 62904 Stockholm 1979