Juli 1979/80:9

Justitieutskottets betänkande
1979/80:9

med anledning av motion om hanteringen av beslagtagen narkotika
samt ett i propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och
onödig byråkrati m. m. framlagt förslag till lag om ändring i
narkotikastrafflagen (1968:64)

Motionen

I motionen 1978/79:1178 av Sune Johansson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs om beslagtagen narkotika.

I motionen anförs att regler saknas om hur polisen skall hantera
beslagtagen narkotika och att fall därför förekommit då enskilda befattningshavare
inom polisen förstört beslagtagen narkotika genom att bränna den i
värmeanläggningen i egen bostad eller dröjt ca ett år efter beslaget med att
verkställa uppdrag om förbränning. Regler måste enligt motionärernas
mening utfärdas om hur beslagtagen narkotika skall hanteras och dessa regler
bör utformas så att de garanterar att narkotikan förstörs; ansvaret härför bör
överlämnas till annan än enskild befattningshavare inom polisen. Enligt
motionärernas mening bör regeringen ta initiativ till överläggning med
rikspolisstyrelsen och andra myndigheter som har ansvaret för kampen mot
narkotika och verka för att det utformas rigorösa regler om handhavandet av
beslagtagen narkotika.

Propositionen

1 propositionen 1978/79:111, bilaga 4 (socialdepartementet), föreslås att
riksdagen skall anta följande

Förslag till

Lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64)

Härigenom föreskrivs att 7 § narkotikastrafflagen (1968:64) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Angående beslag av egendom, som kan antagas vara förverkad enligt 6 §,
gäller bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken med följande avvikelser.

Bestämmelsen att åtal skall väckas inom viss tid gäller ej i annat fall än då
1 Riksdagen IW9/S0. 7 sand. Nr 9

JuU 1979/80:9

Nuvarande lydelse

rätten utsatt sådan tid.

Bestämmelserna i 2 § 1 och 3 samt
3 § lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om
förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m. skall äga motsvarande
tillämpning då beslag skett av narkotika,
injektionsspruta eller kanyl.
Narkotika sorn tagits i beslag får dock
ej förstöras innan socialstyrelsen underrättats
och bestämt hur det skall
förfaras därmed.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 2 § 1 och 3 samt
3 § lagen (1958:205) om förverkande
av alkoholhaltiga drycker m. m.
skall äga motsvarande tillämpning
då beslag skett av narkotika, injektionsspruta
eller kanyl. Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter
om förfarandet med narkotika som
tagits i beslag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Lagförslaget ingår som ett led i de förenklingar m. m. som redovisas i
propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati.

Till stöd för förslaget anför departementschefen (statsrådet Gabriel Romanus)
följande:

Enligt 7 § tredje stycket narkotikastrafflagen (1968:64) får beslagtagen
narkotika inte förstöras innan socialstyrelsen har underrättats och bestämt
hur det skall förfaras med narkotikan. Bakgrunden till bestämmelsen är dels
att socialstyrelsen i viss utsträckning skall tillhandahålla FN:s narkotikalaboratorium
prov på beslagtagen narkotika, dels att det är lämpligt att åklagar-,
polis- och tullmyndigheterna rådgör med socialstyrelsen om det bästa sättet
att förstöra narkotika. Vidare behöver styrelsen kunna disponera över viss
mängd narkotika för utbildnings- och forskningsändamål.

Det är emellertid sällan socialstyrelsen har anledning att disponera över
beslagtagen narkotika. Vidare har antalet beslag av mycket små mängder,
främst cannabisharts, ökat under senare år. Detta har medfört en motsvarande
ökning i antalet skrivelser till och från socialstyrelsen om förstörande
av narkotika. För såväl styrelsen som åklagar-, polis- och tullmyndigheterna
medför det nuvarande förfarandet onödigt arbete. Resultatet av socialstyrelsens
prövning blir i nästan samtliga fall att varan skall förstöras. Under år 1977
behandlades i socialstyrelsen 291 ärenden angående beslagtagen narkotika.

Socialstyrelsen har i skrivelse föreslagit att 7 § tredje stycket narkotikastrafflagen
ändras så att bestämmelsen om skyldighet att inhämta styrelsens
yttrande ersätts med ett bemyndigande för socialstyrelsen att meddela
närmare föreskrifter om förfarandet med beslagtagen narkotika.

Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av riksåklagaren,
rikspolisstyrelsen och generaltullstyrelsen. Rikspolisstyrelsen har inhämtat
yttrande från statens kriminaltekniska laboratorium. Remissinstanserna
tillstyrker socialstyrelsens förslag.

Även jag anser att socialstyrelsens förslag bör genomföras. Det leder till
förenklade rutiner som besparar polis-, åklagar- och tullmyndigheter samt
socialstyrelsen ett omfattande administrativt arbete. Ändringen bör ske på
det sättet att nuvarande bestämmelse om att yttrande i det enskilda fallet skall

JuU 1979/80:9

inhämtas från socialstyrelsen ersätts med en bestämmelse om att närmare
föreskrifter om förfarandet med beslagtagen narkotika meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen bör
därefter genom förordning överlämna åt socialstyrelsen att besluta sådana
föreskrifter. Styrelsen kan i sådana föreskrifter bestämma vilka typer av
narkotika och vilka mängder som kan förstöras utan att styrelsen kopplas in.
Föreskrifterna torde från tid till annan behöva anpassas med hänsyn till bl. a.
antalet och storleken av beslagen, anspråken från FN:s narkotikalaboratorium
och utbildningens och forskningens behov.

Det är naturligt att styrelsen skall samråda med övriga berörda myndigheter
innan föreskrifter meddelas.

Den föreslagna förenklingen kräver ändring i narkotikastrafflagen
(1968:64).

Gällande bestämmelser m. m.

Beslag är ett straffprocessuellt tvångsmedel som kan användas för att säkra
undersökningsledarens eller rättens tillgång till föremål som är av betydelse
för en brottsutredning. Det kan också användas för att göra det möjligt att
verkställa ett framtida beslut om förverkande eller säkerställa den rätte
ägarens rätt till egendom som avhänts honom genom brott.

Allmänna bestämmelser om beslag ges i rättegångsbalken (RB). 127 kap. 1 §
RB föreskrivs sålunda att föremål, som skäligen kan antas äga betydelse för
utredning om brott eller vara genom brott någon avhänt eller på grund av
brott förverkat, får tas i beslag. Med föremål menas även bl. a. narkotika.
Beslut om beslag kan enligt 4 § fattas av polisman, undersökningsledare eller
åklagare. Om beslag verkställs av annan än undersökningsledaren eller
åklagaren och om denne inte har beslutat beslaget, skall anmälan skyndsamt
göras till honom. Åklagaren skall omedelbart pröva om beslaget skall
bestå.

127 kap. 10 § RB föreskrivs att föremål, som tagits i beslag, skall väl vårdas
och att noggrann tillsyn skall hållas över det som beslagtagits, så att det inte
förbyts eller förändras eller annat missbruk sker därmed.

Över beslag skall enligt 13 kap. 13 § RB föras protokoll, i vilket ändamålet
med beslaget och vad som förekommit vid det noga skall anges och i vilket
beslagtaget föremål noga skall beskrivas.

Allmänna bestämmelser om förverkande av egendom på grund av brott
ges i 36 kap. brottsbalken. Om förverkande av narkotika stadgas i narkotikastrafflagen.
16 § denna lag föreskrivs sålunda att narkotika som varit föremål
för brott enligt lagen skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart
obilligt. I 7 § föreskrivs angående beslag av egendom, som kan antas vara
förverkad enligt 6 §, att RB:s bestämmelser gäller med bl. a. den avvikelsen
att bestämmelserna i 2 § 1 och 3 samt 3 § lagen (1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m. m. skall äga motsvarande tillämpning på beslag av
narkotika, injektionsspruta eller kanyl. Narkotika som tagits i beslag får dock
enligt 7 § tredje stycket narkotikastrafflagen inte förstöras innan socialstyrel -

JuU 1979/80:9

sen underrättats och bestämt hur det skall förfaras med det beslagtagna.
Dessutom föreskrivs i 3 § tredje stycket narkotikaförordningen att med
egendom som tagits i beslag eller som tillfallit kronan skall förfaras på sätt
socialstyrelsen bestämmer.

Beträffande förverkad egendom gäller enligt lagen (1974:1066) om förfarande
med förverkad egendom och hittegods m. m. bl. a. att egendom som
tillfallit staten på grund av förverkande och som kan befaras komma till
brottslig användning eller eljest är olämplig för försäljning skall oskadliggöras
(1 och 5 §§). Vidare anges, i 11 §, att rikspolisstyrelsen skall lämna närmare
föreskrifter om polismyndighets förfarande med egendom som avses i
lagen.

I 2 § i den nämnda lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.
föreskrivs bl. a. att vad i allmänhet är stadgat om beslag i brottmål skall äga
motsvarande tillämpning angående beslag av alkoholhaltiga drycker m. m.,
dock att bl. a. beslagtagen egendom må bevisligen förstöras om dess värde är
ringa eller egendomens förstörande eljest måste anses försvarligt. Enligt 3 §
skall egendom som förklarats förverkad enligt lagen - i den mån så ej skett
förut - bevisligen förstöras eller försäljas efter vad i 2 § är stadgat om
beslagtagen egendom.

Med stöd av 11 § i lagen om förfarande med förverkad egendom och
hittegods m. m. har rikspolisstyrelsen den 1 juli 1975 meddelat utförliga
föreskrifter angående förfarandet med egendom som tagits i beslag, förverkats
eller tagits i förvar. Av föreskrifterna framgår bl. a. (avsnitt 2.5.1,5 st.) att
polisstyrelse skall genom tjänsteföreskrift utse tjänsteman som skall ansvara
för beslagsliggaren och förfarandet med egendom som tagits i beslag.
Ansvaret för att beslagtagen egendom förvaras på betryggande sätt åvilar den
som faktiskt har hand om egendomen eller disponerar över denna. Det
föreskrivs även (avsnitt 2.6.3, 3 st.) att polisstyrelse skall förordna särskild
tjänsteman att med oregelbundna intervaller, minst två gånger per år, granska
beslagsliggare, verifikationer och godsförvaring. Över granskning skall
upprättas protokoll, som skall förvaras på polisstyrelsens kansli. I föreskrifterna
anges vidare bl. a. (avsnitt 5) att polisstyrelse skall, om det med hänsyn
till lokala förhållanden föreligger behov av kompletterande föreskrifter,
utfärda sådana i form av lokala tjänsteföreskrifter.

I lagen (1960:418) om straff för varusmuggling föreskrivs i 9 § att gods, som
varit föremål för varusmuggling eller försök därtill, skall tillika med
emballage och kärl, vari godset förvaras, förklaras förverkat till kronan; finns
egendomen ej i behåll, skall i stället värdet förklaras förverkat. Är påföljd som
nu sagts uppenbart obillig, må den helt eller delvis efterges.

I 15 § föreskrivs att egendom som kan antas vara förverkad enligt lagen får
tas i beslag. Beslagtagen egendom skall enligt 17 §, om ej annat föreskrivs i
särskild författning eller åklagaren bestämmer annat, omhändertas och
förvaras av tullverket.

JuU 1979/80:9

Om förfarandet med egendom som förverkats enligt varusmugglingslagen
föreskrivs i 22 § bl. a. att, när det slutligen avgjorts att beslagtagen egendom
skall vara förverkad, egendomens skall säljas genom tullverkets försorg eller i
den ordning som i allmänhet gäller för försäljning av förverkad lös egendom.
Detta gäller dock inte om annat föreskrivits i särskild författning.

Remissyttranden över motionen

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från riksåklagaren,
rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen och generaltullstyrelsen.

Riksåklagaren och rikspolisstyrelsen avstyrker bifall till motionen. Socialstyrelsen
och generaltullstyrelsen tar ej ställning till motionsförslaget.

Riksåklagaren (RÅ) uttalar under hänvisning till gällande bestämmelser
och förslaget i propositionen 1978/79:111 att det inte synes vara erforderligt
att ytterligare bestämmelser om polisens hantering av beslagtagen eller
förverkad narkotika införs i lag eller förordning. I den mån det inte finns fasta
rutiner för förvaring och förstöring av narkotika är det enligt RÅ önskvärt att
sådana tillskapas. RÅ tillägger att han inte har någon erinran mot att
rikspolisstyrelsen utfärdar de föreskrifter man anser vara motiverade angående
sådan hantering.

Rikspolisstyrelsen upplyser i anslutning till en redogörelse för gällande
bestämmelser att förverkad narkotika alltid förstörs såvida inte socialstyrelsen
beslutat annat samt att förstöringen sker genom bränning. Under
hänvisning till redogörelsen anser styrelsen att nuvarande bestämmelser
rörande hantering av beslagtagen egendom täcker behovet.

Socialstyrelsen instämmer i motionens syfte att beslagtagen narkotika skall
hanteras på betryggande sätt samt anför vidare:

Bortsett från rutinerna i samband med förstöring av beslagtagen narkotika,
vilka efter hemställan av socialstyrelsen nu föreslås ändrade (prop. 1978/
79: lil), har socialstyrelsen inte någon kontakt med hanteringen av narkotika
hos polis- och åklagarmyndigheterna eller med reglerna härför. Det undandrar
sig därför socialstyrelsens bedömande om de av motionärerna påtalade
händelserna beror på bristfälliga regler för hanteringen eller på brister i
tillämpningen i gällande regler.

Generaltullstyrelsen erinrar om att styrelsen tagit initiativ till den lagändring
som föreslås i prop. 1978/79:111 samt uppger att följande rutiner gäller hos
tullverket för hanteringen av beslagtagen narkotika.

Avser beslagtagen narkotika sådant smugglingsbrott som det enligt
överenskommelse mellan riksåklagaren, rikspolisstyrelsen och generaltullstyrelsen
ankommer på polisen att utreda, överlämnas narkotikan till polisen
samtidigt med uppgifter om det uppdagade brottet.

Skall brottsutredningen fullföljas av tullverkets personal förvaras narkotikan
i säkerhetsskåp av godkänd typ i avvaktan på destruktionsbeslut.
Förstöringen, vilken vanligtvis sker genom bränning i kommunal avfallsför -

JuU 1979/80:9

bränningsanläggning med slutna ugnar, övervakas av två tulltjänstemän.
Över förstöringen upprättas skriftligt bevis. I beviset anges för varje varupost
varans namn, vikt eller annan mängd och tullmålsjournalnummer samt
datum och plats för förrättningen och de närvarandes namn och tjänstetitlar.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet en motion om hanteringen av
beslagtagen narkotika samt ett i propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot
krångel och onödig byråkrati m. m. framlagt förslag till ändring i narkotikastrafflagen.

I motionen anförs att regler bör utfärdas om hur beslagtagen narkotika skall
hanteras hos polismyndigheterna; regeringen bör överlägga med rikspolisstyrelsen
och andra ansvariga myndigheter för att utforma regler om
handhavandet av narkotika som tagits i beslag.

Enligt gällande bestämmelser skall narkotika som varit föremål för brott
enligt narkotikastrafflagen förklaras förverkad, om det inte är uppenbart
obilligt. Narkotika, som förklarats förverkad, skall bevisligen förstöras eller
försäljas. Narkotika som kan antas bli förverkad får tas i beslag enligt beslut av
polisman, förundersökningsledare eller åklagare. Om den beslagtagna narkotikans
värde är ringa eller dess förstörande eljest måste anses försvarligt får
den förstöras innan beslut om förverkande föreligger. Narkotika, som tagits i
beslag, får dock inte förstöras innan socialstyrelsen underrättats och bestämt
hur det skall förfaras med den. (Se 6 och 7 §§ narkotikastrafflagen och lagen
om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.)

Enligt lagen om förfarandet med förverkad egendom och hittegods m. m.
gäller att egendom som tillfallit staten på grund av förverkande och som kan
befaras komma till brottslig användning eller eljest är olämplig för försäljning
skall oskadliggöras. Enligt lagen skall rikspolisstyrelsen lämna närmare
föreskrifter om polismyndighets förfarande med egendom som avses i
lagen.

Med stöd av den sistnämnda lagen har rikspolisstyrelsen år 1975 meddelat
utförliga föreskrifter angående förfarandet med egendom som tagits i beslag,
förverkats eller tagits i förvar. Föreskrifterna rör ansvaret för förande av
beslagsliggare och förfarandet med beslagtagen egendom samt granskning av
beslagsliggare, verifikationer och godsförvaring. Polisstyrelserna får utfärda
kompletterande föreskrifter i form av lokala tjänsteföreskrifter.

Lagförslaget i propositionen innebär att yttrande från socialstyrelsen ej
längre skall behöva inhämtas innan polismyndighet låter förstöra beslagtagen
narkotika. Enligt förslaget bemyndigas regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om förfarandet med
narkotika som tagits i beslag.

Utskottet har ingen erinran mot det i propositionen framlagda förslaget.

JulJ 1979/80:9

Lagens ikraftträdande bör dock bestämmas till den 1 april 1980.

Bland de remissinstanser som yttrat sig över motionen avstyrker riksåklagaren
och rikspolisstyrelsen motionsförslaget, medan socialstyrelsen och
generaltullstyrelsen inte tar ställning till det. Riksåklagaren har ingen erinran
mot att rikspolisstyrelsen utfärdar de ytterligare föreskrifter som kan anses
motiverade, medan rikspolisstyrelsen för sin del anser att nuvarande
bestämmelser täcker behovet.

Enligt vad utskottet inhämtat sker förstöring av narkotika som beslagtagits
av polismyndighet vanligtvis genom bränning i kommunal avfallsförbränningsanläggning.
Bränningen sker under kontroll av flera polismän, och
skriftligt protokoll upprättas som bevis över förbränningen. Ett motsvarande
förfarande tillämpas beträffande narkotika som beslagtagits i samband med
brottsutredning som fullföljs av tullverkets personal.

Även om missförhållanden rörande hanteringen av beslagtagen narkotika i
något fall uppdagats under senare tid finns det enligt utskottets mening ej
anledning anta annat än att gällande föreskrifter och rutiner, om de följs,
utgör tillräckliga garantier för att beslagtagen narkotika ej skall komma i
orätta händer. Utskottet utgår från att rikspolisstyrelsen och de lokala
polisstyrelserna med uppmärksamhet följer utvecklingen inom området och
vid behov ingriper med ytterligare föreskrifter eller andra åtgärder samt att - i
linje med motionärernas önskemål - samråd härvid sker med andra
myndigheter som har ansvar för kampen mot narkotikabrottsligheten. Någon
åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen 1178 är enligt
utskottets mening inte erforderlig. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar det i propositionen 1978/79:111 framlagda
förslaget till lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64) med
den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till
den 1 april 1980,

2. att riksdagen avslår motionen 1978/79:1178.

Stockholm den 27 november 1979

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Hans
Petersson i Röstånga (fp), Björn Körlof(m), Lilly Bergander(s), Gunilla André
(c), Hans Pettersson i Helsingborg(s), Göte Jonsson (m), Helge Klöver(s), Ella
Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Bonnie Bernström (fp), Stina Eliasson
(c) och Maja Bäckström (s).

GOTAB 62896 Stockholm 1979