JuU 1979/80:44

Justi tieutskottets betänkande
1979/80:44

med anledning av propositionen 1979/80:122 om ordningsvakter och
bevakningsföretag jämte motioner

Propositionen m. m.

I propositionen 1979/80:122 har regeringen (justitiedepartementet) dels
efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta i propositionen
framlagda förslag till

1. lag om ordningsvakter,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande,

4. lag om ändring i lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade
personer m. m.,

5. lag om ändring i lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m.,

6. lag om ändring i lagén (1938: 274) om rätt till jakt,

7. lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176),

8. lag om ändring i lagen (1940: 358) med vissa bestämmelser till skydd
för försvaret m. m.,

9. lag om ändring i bevakningskungörelsen (1940: 383),

10. lag om ändring i lagen (1943: 881) om polisens ställning under krig,

11. lag om ändring i lagen (1974: 191) om bevakningsföretag,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen har anförts
om utbildningen av väktare.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 17.

1 samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av
propositionen väckta motionerna 1979/80: 1968 av Lars Werner m. fl. (vpk)
och 1979/80: 1969 av Åke Wictorsson m. fl. (s). Motionsyrkandena redovisas
på s. 17.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1 Riksdagen 1979180. 7 sami. Nr 44

Juli 1979/80:44 2

1 Förslag till
Lag om ordningsvakter

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § 1 enlighet med vad som föreskrivs i denna lag får den som inte är

anställd som polisman förordnas att som ordningsvakt medverka till att
upprätthålla allmän ordning.

2 § Ordningsvakter får förordnas att tjänstgöra vid

1. offentliga tillställningar som avses i 9§ allmänna ordningsstadgan
(1956:617),

2. allmänna sammankomster som avses i I § lagen (1956: 618) om allmänna
sammankomster,

3. badplatser, lägerområden samt lokaler eller platser för sport, spel eller
annan sådan versamhet, allt under förutsättning att allmänheten har tillträde
dit,

4. lokaler eller utrymmen där alkoholdrycker serveras till allmänheten med
tillstånd enligt 37 § lagen (1977: 293) om handel med drycker.

3 § Om det finns ett särskilt behov och det är av väsentlig betydelse från
allmän synpunkt, fåf ordningsvakter förordnas även i annat fall än som
avses i 2 §.

Kvalifikationskrav

4 § Endast den får förordnas till ordningsvakt som med hänsyn till laglydnad
och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget och har fyllt 20
men inte 65 år. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om ordningsvakternas utbildning.

Förordnande

5 § En ordningsvakt förordnas av rikspolisstyrelsen om tjänstgöringsområdet
berör flera län, av länsstyrelsen om det berör flera polisdistrikt inom
länet och i övriga fall av polisstyrelsen. Förordnandet meddelas för viss
tid, högst tre år.

I förordnandet skall anges för vilken verksamhet och inom vilket område
det gäller. Meddelas förordnandet med stöd av 3 8, skall det också innehålla
uppgift om tjänstgöringsställe.

Allmänna åligganden

6 8 En ordningsvakt lyder under polisstyrelsen i det distrikt där han
tjänstgör. Han är skyldig att lyda en order som en polisman meddelar i
tjänsten, om det inte är uppenbart att den inte angår tjänstgöringen som
ordningsvakt eller att den strider mot en lag eller en annan författning.

JuU 1979/80:44

7 § En ordningsvakt skall hålla polisstyrelsen underrättad om förhållanden
som rör hans verksamhet och är av sådan art att de bör komma till
styrelsens kännedom.

8 § För att verkställa en åtgärd får en ordningsvakt inte använda strängare
medel än förhållandena kräver. Han bör i första hand söka vinna rättelse
genom upplysningar och uppmaningar.

När en ordningsvakt ingriper skall han se till att åtgärden inte väcker
onödig uppmärksamhet eller orsakar större olägenhet än som är oundviklig
med hänsyn till dess syfte.

Återkallelse av förordnande

9 § Uppfyller en ordningsvakt inte längre de villkor som anges i 4§, får
förordnandet återkallas. Detsamma gäller när det finns något annat särskilt
skäl för återkallelse. Beslut om återkallelse meddelas av den myndighet
som har meddelat förordnandet.

Uppkommer fråga om att återkalla ett förordnande och kan det antas att
förordnandet kommer att återkallas, får myndigheten besluta att avstänga
ordningsvakten från tjänstgöring för tiden till dess frågan om återkallelse
har prövats slutligt. Aven i annat fall får beslut om avstängning för visst
tjänstgöringstillfälle meddelas, om ordningsvakten åsidosätter vad som
åligger honom i hans verksamhet.

Är det fara i dröjsmål får beslut om avstängning meddelas av en polisman.
Ett sådant beslut skall skyndsamt anmälas till den myndighet som har
förordnat ordningsvakten. Har avstängningen ej redan upphört, skall myndigheten
omedelbart pröva om den skall bestå.

Besvär

10 § Beslut som en polisstyrelse har meddelat enligt denna lag överklagas
hos länsstyrelsen genom besvär.

Beslut som en länsstyrelse eller rikspolisstyrelsen har meddelat enligt
denna lag överklagas hos regeringen genom besvär.

Tystnadsplikt

11 § En ordningsvakt får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han på
grund av uppdrag enligt denna lag har fått veta om enskilds personliga
förhållanden eller förhållanden av betydelse för rikets säkerhet eller för
beivrandet av brott.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen
(1980: 100).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. Ett förordnande att vara
ordningsvakt som har meddelats före ikraftträdandet skall därefter gälla
som förordnande för ordningsvakt enligt denna lag. Förordnandet upphör
dock att gälla vid utgången av år 1982, såvida det inte dessförinnan har
återkallats eller annars upphört att gälla.

JuU 1979/80:44 4

2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 22 kap. 14 § och 24 kap. 2§ brottsbalken skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

22 kap.
14 §'

Under beredskapstillstånd och
då riket är i krig skall såsom krigsman
anses, förutom den som på
grund av 21 kap. 20 § eller med stöd
därav givna bestämmelser är krigsman,
jämväl envar annan som är
tjänstgöringsskyldig vid krigsmaklen,
i den mån ej regeringen annorlunda
förordnar. Vad som sägs om
krigsman skall, då riket är i krig,
äga motsvarande tillämpning å polisman
vilken, utan att vara tjänstgöringsskyldig
vid krigsmakten, är
skyldig att deltaga i rikets försvar, å
den som har att fullgöra för bevakning
av viss egendom erforderlig
polisverksamhet och därvid enligt
regeringens förordnande tillhör
krigsmakten ävensom å den som
tillhör sådan tjänstegren inom civilförsvaret,
vars personal jämlikt regeringens
förordnande är skyldig
att utöva verksamhet som åvilar
krigsmakten.

Den som eljest under beredskapstillstånd
eller då riket är i krig
vistas vid avdelning av krigsmakten,
som är i fält eller tjänstgör under
liknande förhållanden, skall ock
anses såsom krigsman.

Beträffande krigsfånge, krigsdeltagare som internerats vid krig under
vilket riket är neutralt och utländsk man som vistas bland krigsfångar eller
internerade krigsdeltagare för att utöva sjukvård eller andlig vård skall i
tillämpliga delar gälla vad för krigsman är stadgat.

Under beredskaptillstånd och då
riket är i krig skall såsom krigsman
anses, förutom den som på grund
av 21 kap. 20 § eller med stöd därav
givna bestämmelser är krigsman,
jämväl envar annan som är tjänstgöringsskyldig
vid försvarsmakten,
i den mån ej regeringen annorlunda
förordnar. Vad som sägs om krigsman
skall, då riket är i krig, äga
motsvarande tillämpning å polisman
vilken, utan att vara tjänstgöringsskyldig
vid försvarsmakten, är
skyldig att deltaga i rikets försvar, å
skyddsvakt som har förordnats med
stöd av 10§ lagen (1940:358) med
vissa bestämmelser till skydd för
försvaret m.m. samt å den som tillhör
sådan tjänstegren inom civilförsvaret,
vars personal jämlikt regeringens
förordnande är skyldig att
utöva verksamhet som åvilar försvarsmakten.

Den som eljest under beredskapstillstånd
eller då riket är i krig
vistas vid avdelning av försvarsmakten,
som är i fält eller tjänstgör
under liknande förhållanden, skall
ock anses såsom krigsman.

1 Senaste lydelse 1974:565.

JuU 1979/80:44

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 kap.

2 §

Om polisman, som skall verkställa tjänsteåtgärd, mötes eller angripes
med våld eller hot om våld, må han för åtgärdens genomförande bruka det
våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Detsamma
gäller sådan vaktpost eller annan krigsman eller civilförsvarspersonal
under civilförsvarsberedskap, som fullgör polisuppgift eller tjänstgör
för bevakning eller för att upprätthålla ordning.

Rymmer fånge eller den som är häktad, anhållen eller eljest berövad
friheten eller sätter han sig med våld eller hot om våld till motvärn eller gör
han på annat sätt motstånd mot någon under vars uppsikt han står, då
denne skall hålla honom till ordningen, må ock till rymningens hindrande
eller ordningens upprätthållande brukas det våld som med hänsyn till
omständigheterna kan anses försvarligt. Om någon som skall häktas, anhållas
eller eljest berövas friheten söker undkomma eller hindra den som
äger verkställa åtgärden, må jämväl brukas våld enligt vad nu är sagt.
Detsamma skall gälla därest, i fall som avses i detta stycke, motstånd övas
av annan än förut nämnts.

Om en polisman eller annan som
avses i första stycket eller den, som
med stöd av lag eller annan författning
har förordnats av myndighet
att medverka till att upprätthålla
allmän ordning eller säkerhet eller
att utföra bevakning eller annan
tillsyn, skall med laga rätt avvisa
eller avlägsna någon från ett visst
område eller utrymme, får han, om
han möts av motstånd, även i andra
fall än som sägs i första och
andra styckena för att genomföra
åtgärden bruka det våld som med
hänsyn till omständigheterna är
försvarligt. Detsamma gäller när
någon som nu nämnts eller annan i
myndighetsutövning med laga rätt
skall verkställa kroppsvisitation,
kroppsbesiktning, husrannsakan eller
beslag eller annat omhändertagande
av egendom.

Har någon enligt denna paragraf rätt att bruka våld, äger envar som
kommer honom till hjälp samma rätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. Vad som i 22 kap. 14 § första
stycket i dess äldre lydelse har föreskrivits om den som har att fullgöra för
bevakning av viss egendom erforderlig polisverksamhet och därvid enligt
regeringens förordnande tillhör krigsmakten skall dock gälla intill utgången
av år 1982.

JuU 1979/80:44

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen
gande skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 3 och 4 §§ samt
5 § första stycket gäller i tillämpliga
delar även den som utan att vara
polisman förordnats att fullgöra polisverksamhet,
om ej annat framgår
av förordnandet.

(1973: 558) om tillfälligt omhänderta -

Föreslagen lydelse
§

Bestämmelserna i 3 och 4 §§ samt
5 § första stycket gäller i tillämpliga
delar även ordningsvakt och den
som utan att vara polisman förordnats
att fullgöra polisverksamhet,
om ej annat framgår av förordnandet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade
personer m. m.

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1976: 511) om omhändertagande av
berusade personer m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Vad som sägs i denna lag om polisman
gäller även den som utan att
vara polisman förordnats att fullgöra
polisverksamhet, om ej annat
framgår av förordnandet.

Föreslagen lydelse
§

Vad som sägs i denna lag om polisman
gäller även ordningsvakt
och den som utan att vara polisman
förordnats att fullgöra polisverksamhet,
om ej annat framgår av förordnandet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m.

Härigenom föreskrivs, att 2§ lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

JuU 1979/80:44

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse

2 §'

Angående beslag av egendom som avses i 1 § skall vad i allmänhet är
stadgat om beslag i brottmål äga motsvarande tillämpning med följande
avvikelser:

1. Beslagtagen egendom må bevisligen förstöras om dess värde är ringa
eller egendomens förstörande eljest måste anses försvarligt. I annat fall må
egendomen försäljas, spritdrycker, vin eller starköl till det i lagen
(1977:293) om handel med drycker omnämnda partihandelsbolaget, öl till
tillverkare av sådan vara och annan egendom på sätt som med hänsyn till
egendomens beskaffenhet finnes lämpligt. Belopp, som erhållits vid försäljning
av beslagtagen egendom, tillfaller kronan.

Beslut om förstörande eller försäljning meddelas av undersökningsledaren
eller åklagaren. I fall som avses i 23 kap. 22 § första stycket första
punkten rättegångsbalken får sådant beslut meddelas även av polismyndigheten.

Går beslag åter och är egendomen jämlikt denna paragraf förstörd eller
såld, skall ersättning av allmänna medel utgå med belopp, som motsvarar
egendomens pris vid försäljning till allmänheten eller eljest finnes skäligt.

Beslut om ersättning meddelas av åklagaren. Är den som drabbats av

beslaget missnöjd med beslut om ersättning, äge han inom en månad från
det han erhöll del av beslutet påkalla rättens prövning därav. Ansökan
härom göres vid den domstol, som ägt upptaga fråga om beslagets bestånd.
Ersättning utbetalas av länsstyrelsen efter framställning av åklagaren.

2. Vad i 27 kap. 7 § rättegångsbalken är stadgat om att åtal skall väckas
inom viss tid skall ej gälla i annat fall än då rätten utsatt sådan tid.

3. Har förverkande av beslagtagen egendom ej förelagts och godkänts i
samband med strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot och
väckes ej åtal, prövar åklagaren, huruvida egendomen skall vara förverkad
enligt 1 §. Förordnande därom meddelas skriftligen. Den, från vilken beslaget
skett, äger hos åklagaren anmäla missnöje med förordnandet inom en
månad från det han erhöll del därav. Anmäles missnöje, har åklagaren att,
om ej beslaget finnes böra hävas, väcka talan om egendomens förverkande.
Sker det ej inom en månad från det anmälan gjorts, skall beslaget gå
åter.

4. Om polisman verkställer beslag och förelägger förverkande av den
beslagtagna egendomen i föreläggande av ordningsbot, skall anmälan om
beslaget göras hos polismyndigheten.

5. I fråga om spritdrycker, vin 5. I fråga om spritdrycker, vin

eller starköl, som i strid mot gällan- eller starköl, som i strid mot gällande
bestämmelser medföres vid of- de bestämmelser medföres vid offentlig
tillställning, äger ordnings- fentlig tillställning, har den som

vakt som med stöd av myndighets tjänstgör som ordningsvakt vid till förordnande

utövar polisverksam- ställningen samma rätt att taga

het vid tillställningen samma rätt att egendomen i beslag som enligt rättaga
egendomen i beslag som enligt tegångsbalken tillkommer polis rättegångsbalken

tillkommer polis- man.

man.

Ordningsvakt som verkställt beslag skall skyndsamt till polismyndigheten
göra anmälan härom och överlämna den beslagtagna egendomen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

1 Senaste lydelse 1977:297.

JuU 1979/80:44

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1938: 274) om rätt till jakt
dels att 26 § 1 mom. och 31 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att nuvarande 39 § skall betecknas 40 §,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 39 §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 §'

1 mom. Den som vill utöva jakt vare pliktig erlägga jakt vårdsavgift.

Till bevis om att den jagande fullgjort
vad honom enligt första
stycket åligger skall han vid jakten
medföra ett för honom gällande
jaktkort; och vare han pliktig att vid
anfordran uppvisa kortet för polisman
eller med polismans befogenhet
utrustad ordningsvakt för jaktbevakning,
befattningshavare vid
domänverket, vid tullverkets kusteller
gränsbevakning eller vid lantbruksnämnds
rennäringsavdelning,
stiftsjägmästare eller dennes biträden
ävensom för den som äger, innehar
eller vårdar marken eller den
eljest där äger jakträtt; skolande
den befattningshavare vid domänverket,
lantbruksnämnds rennäringsavdelning
och stiftsnämnd
sålunda tillkommande befogenheten
att påfordra uppvisande av jaktkort
hava avseende allenast på
mark som står under hans förvaltning
eller uppsikt.

dennes biträden ävensom för den
som äger, innehar eller vårdar marken
eller den eljest där äger jakträtt;
skolande den befattningshavare
vid domänverket, lantbruksnämnds
rennäringsavdelning och
stiftsnämnd sålunda tillkommande
befogenheten att påfordra uppvisande
av jaktkort hava avseende allenast
på mark som står under hans
förvaltning eller uppsikt.

31 §2

Anträffas å bar gärning någon som olovligt jagar å annans jaktområde,
må jakträttsinnehavaren eller den som äger, innehar eller vårdar marken så
ock deras folk i fall som avses i 30 § tredje stycket fråntaga den jagande
jaktbytet och eljest taga detta i beslag ävensom beslagtaga vapen, ammunition,
annat jaktredskap, hund, motorfordon, annat motordrivet fortskaffningsmedel
och släpfordon.

Å område där jakträtt tillkommer
kronan liksom å sådan kronomark
ovanför odlingsgränsen som står
under statens omedelbara disposi -

1 Senaste lydelse 1975: 175.

2 Senaste lydelse 1973:299.

JuU 1979/80: 44

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tion och å renbetesfjällen tillkommer
rätt att taga jaktbyte och annan
i första stycket avsedd egendom i
beslag polisman och av länsstyrelsen
förordnad jakttillsynsman
ävensom personal vid domänverket,
vid tullverkets kust- eller
gränsbevakning samt vid lantbruksnämnds
rennäringsavdelning.

tion och å renbetesfjällen tillkommer
rätt att taga jaktbyte och annan
i första stycket avsedd egendom i
beslag polisman och med polismans
befogenhet utrustad ordningsvakt
för jaktbevakning ävensom personal
vid domänverket, vid tullverkets
kust- eller gränsbevakning
samt vid lantbruksnämnds rennäringsavdelning.

Vad i första och andra styckena är stadgat om den som olovligt jagar å
annans jaktområde gäller ock i fråga om den som å bar gärning beträdes
med jakt, som enligt 29 § 1 mom. första stycket är att anse såsom olovlig,
eller med sådant tillvaratagande eller tillägnande, för vilket han enligt 29 §
1 mom. andra stycket skall straffas såsom för olovlig jakt ; och skola, där
fråga är om djur som jämlikt bestämmelserna i 18 § tillkommer kronan, de i
andra stycket här ovan omförmälda personerna äga att utöva där avsedd
rätt jämväl å område, där jakträtten tillkommer annan än kronan.

Har egendom tagits i beslag, skall anmälan därom göras till vederbörande
polis- eller åklagarmyndighet. Den som erhållit sådan anmälan har att
förfara som om han själv gjort beslaget.

39 §

Den som kan anses lämplig att
utöva jakttillsyn får förordnas till
jakttillsynsman.

En jakttillsynsman förordnas av
länsstyrelsen i det län där han har
sitt hemvist.

Förordnandet får omfatta ett eller
flera län och får återkallas när
det finns skäl för det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. Vad som enligt 26 § I mom.

och 31 § i deras nya lydelse förskrivs om jakttillsynsman skall intill utgång en

av år 1982 tillämpas även i fråga om den som före ikraftträdandet har

förordnats att vara ordningsvakt för jaktbevakning så länge förordnandet
gäller.

7 Förslag till
Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs att 32 och 41 §§ vapenlagen (1973: 1176) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §

Föreligger risk för missbruk av skjutvapen, kan polismyndighet besluta
att vapnet och därtill hörande ammunition skall omhändertagas. Är faran

11 Riksdagen 1979180. 7 sami. Nr 44

JuU 1979/80:44

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

för missbruk överhängande, får polisman även utan sådant beslut omhändertaga
vapnet och ammunitionen. I sådant fall skall polismannen skyndsamt
anmäla åtgärden hos polismyndigheten, som omedelbart skall pröva
om omhändertagandet skall bestå.

Vad som i första stycket sägs om
polisman gäller även av länsstyrelsen
förordnad jakttillsynsman samt
personal vid domänverket, tullverket
eller rennäringsavdelning vid
lantbruksnämnd.

Vad som i första stycket sägs om
polisman gäller även ordningsvakt
som med stöd av myndighets förordnande
utövar jakthevakning
samt personal vid domänverket,
tullverket eller rennäringsavdelning
vid lantbruksnämnd.

Finns någon som har tillstånd att inneha den omhändertagna egendomen
och återkallas ej tillståndet, skall egendomen återlämnas till innehavaren
så snart det skäligen kan antagas att det ej längre föreligger någon risk för
missbruk.

41 §

Angående beslag av egendom,
som kan antagas vara förverkad enligt
40 §, gäller bestämmelserna om
beslag i rättegångsbalken med följande
avvikelser.

1. Ordningsvakt, som med stöd
av myndighets förordnande utövar
jaktbevakning samt personal vid
domänverket, tullverket eller rennäringsavdelning
vid lantbruksnämnd
äger samma rätt att taga
egendom i beslag som tillkommer
polisman.

2. Bestämmelsen att åtal skall
väckas inom viss tid gäller ej i annat
fall än då rätten utsatt sådan tid.

Angående beslag av egendom,
som kan antagas vara förverkad enligt
40 §, gäller bestämmelserna om
beslag i rättegångsbalken med följande
avvikelser.

1. Av länsstyrelsen förordnad
jakttillsynsman samt personal vid
domänverket, tullverket eller rennäringsavdelning
vid lantbruksnämnd
äger samma rätt att taga
egendom i beslag som tillkommer
polisman.

2. Bestämmelsen att åtal skall
väckas inom viss tid gäller ej i annat
fall än då rätten utsatt sådan tid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. Vad som enligt 32 och 41 §§ i
deras nya lydelse föreskrivs om jakttillsynsman skall intill utgången av år
1982 tillämpas även i fråga om den som före ikraftträdandet har förordnats
att vara ordningsvakt för jaktbevakning så länge förordnandet gäller.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd
för försvaret m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1940: 358) med vissa bestämmelser
till skydd för försvaret m. m.1,

dels att nuvarande 10 a § skall betecknas 14 §,
dels att 10 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 11-13 §§, av nedan
angivna lydelse.

1 Lagen omtryckt 1960:75. Senaste lydelse av 10 a § 1978: 264.

JuU 1979/80:44

Nuvarande lydelse

Enligt de närmare bestämmelser
regeringen utfärdar äger bevakningspersonal
vid anläggning, inrättning,
fartyg, luftfartyg eller område
som skyddas enligt 1—3 §§ befogenhet
att i den omfattning som
kräves för fullgörande av bevakningsuppgiften
företaga kroppsvisitation
å personer, som där söka
vinna tillträde eller uppehålla sig,
samt undersöka föremål som de
medföra, så ock på platsen eller i
dess närhet tillfälligt omhändertaga
personer och av dem medförda
föremål.

Föreslagen lydelse
§2

Enligt de närmare föreskrifter
som meddelas av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer
får en militär befälhavare och
en länsstyrelse förordna därtill
lämplig person att som skyddsvakt
bevaka anläggning, inrättning, fartyg
eller område som skyddas enligt
1-3 §§ (skyddsföremål).
Skyddsvakt tillhör försvarsmakten,
om riket är i krig.

§3

Krigsmän och polismän som bevakar
skyddsföremål samt skyddsvakter
får, i den utsträckning som
krävs för att bevakningsuppgiften
skall kunna fullgöras,

1. begära att var och en som försöker
få tillträde till eller uppehåller
sig vid skyddsföremålet skall
lämna uppgift om namn, födelsetid
och hemvist samt kroppsvisitera
denne och undersöka egendom som
han för med sig och som inte utgör
brev eller annan enskild handling,

2. avvisa eller avlägsna eller, om
en sådan åtgärd ej är tillräcklig,
tillfälligt omhänderta en person vid
skyddsföremålet eller egendom
som denne medför, om han

a. överträder något förbud som
har meddelats med stöd av denna

lag.

b. vägrar att på begäran lämna
uppgift om namn, födelsetid eller
hemvist eller lämnar uppgift därom
som skäligen kan antas vara oriktig.

c. vägrar att underkasta sig
kroppsvisitation eller undersökning
av medförd egendom.

Krigsmän som avses i första
stycket och skyddsvakter har dess -

2 Senaste lydelse 1978:264.

3 Förutvarande 11 § upphävd genom 1978:264.

JuU 1979/80:44

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

utom inom skyddsföremålet eller i
dess närhet samma befogenhet
som polismän att gripa den som det
finns skäl att anhålla för spioneri,
sabotage eller förberedelse till sådant
brott samt att lägga beslag på
föremål som han för med sig. Vad
som har sagts nu gäller också om
den misstänkte är på flykt från
skyddsföremålet.

De befogenheter som anges i första
och andra styckena tillkommer
även gränsövervakningsmän som
avses i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen
i krig m.m. Råder
civilförsvarsberedskap, tillkommer
befogenheterna all civil bevakningspersonal
vid skyddsföremålet.

Har någon annan än en polisman
verkställt omhändertagande enligt
första stycket 2 eller gripande eller
beslag enligt andra stycket, skall
anmälan omedelbart göras till en
polisman. Denne skall omedelbart
pröva om åtgärden skall bestå. Den
som har omhändertagits enligt första
stycket 2 skall friges så snart
ändamålet med omhändertagandet
har förfallit, dock senast sex timmar
efter omhändertagandet.

Kroppsvisitation av mera väsentlig
omfattning skall såvitt möjligt
ske inomhus i avskilt rum och i
vittnes närvaro. Kroppsvisitation
av kvinna får inte utan att synnerliga
skäl föreligger verkställas eller
bevittnas av annan än kvinna, läkare
eller legitimerad sjuksköterska.
Vad som har sagts nu utgör dock
inte hinder mot att det i annan ordning
företas sådan ytlig kroppsvisitation
som bedöms nödvändig av
säkerhetsskäl och som avser endast
eftersökande av vapen eller annat
farligt föremål.

En skyddsvakt får inte obehörigen
röja eller utnyttja vad han på grund
av uppdrag enligt denna lag har
fått veta om enskilds personliga
förhållanden eller förhållanden av

13 §

Juli 1979/80:44

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

betydelse för totalförsvaret eller
annars för rikets säkerhet.

I det allmännas verksamhet tilllämpas
i stället bestämmelserna i
sekretesslagen (1980:100).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. Vad som i 10 § i dess nya
lydelse samt i 11 och 13 §§ föreskrivs om skyddsvakt skall intill utgången
av år 1982 tillämpas även i fråga om den som före ikraftträdandet har
förordnats att vara ordningsvakt för bevakning av skyddsföremål så länge
förordnandet gäller.

9 Förslag till
Lag om ändring i bevakningskungöreisen (1940:383)

Härigenom föreskrivs att 3-5 §§ bevakningskungöreisen (1940:383)'
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1980.

10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1943:881) om polisens ställning under krig

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1943:881) om polisens ställning
under krig skall upphöra att gälla vid utgången av år 1980. Förordnande
som har meddelats med stöd av 4 § skall dock gälla intill utgången av år
1982, om ej regeringen bestämmer annat.

11 Förslag till
Lagom ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974: 191) om bevakningsföretag
dels att i 5 § orden "Kungl. Maj:t” skall utbytas mot "regeringen”,
dels att nuvarande 9-12 §§ skall betecknas 13-16 §§,
dels att 1, 3, 6 och 8 samt nya 13-16 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 9-12 §§, av nedan
angivna lydelse.

1 §

Med bevakningsföretag avses i Med bevakningsföretag avses i
denna lag den som yrkesmässigt denna lag den som yrkesmässigt

åtager sig att för annans räkning åtar sig att för annans räkning be utföra

viss bevakningsuppgift. La- vaka fastighet, anläggning, viss

gen gäller dock ej statlig eller kom- verksamhet, offentlig tillställning

munal myndighet. eller något annat sådant eller också

' Senaste lydelse av

3 § 1979: 1089

4 § 1951:514

5 § 1951:514

JuU 1979/80:44

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

att bevaka enskild person för
dennes skydd. Lagen gäller dock ej
bevakning som utförs av statlig eller
kommunal myndighet. Den gäller
ej heller bevakning som utförs
av enskild person, om denne endast
fullgör uppdrag med stöd av ett förordnande
som har meddelats honom
av en myndighet enligt en bestämmelse
i lag.

3 §

Auktorisation får beviljas endast
om det kan antas att verksamheten

1. blir bedriven på ett sakkunnigt
och omdömesgillt sätt och i övrigt i
överensstämmelse med god sed
inom branschen,

2. inte kommer att få en från allmän
synpunkt olämplig inriktning.

Vid prövning enligt första stycket skall särskilt beaktas att företaget har
en lämplig organisation och planläggning av sin verksamhet.

För auktorisation kräves också att företaget har utsett en person som
föreståndare för verksamheten.

Auktorisation får beviljas endast
om verksamheten kan antagas bli
bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt
sätt.

6 §

Prövning som avses i 4 § göres
beträffande den som har hemvist
inom Stockholms, Göteborgs,
Malmö eller Visby polisdistrikt av
polisstyrelsen och i övriga fall av
länsstyrelsen i det län där han har
hemvist.

Sedan ansökan om prövning
gjorts får auktoriserat bevakningsföretag
i avbidan på beslut eller besked
i ärendet anlita den som ansökningen
avser endast för verksamhet
i vilken han ej får befattning
med något förhållande som har betydelse
för rikets säkerhet.

Prövning som avses i 4 § görs
beträffande personalen hos ett auktoriserat
bevakningsföretag av
länsstyrelsen i det län där den som
prövningen gäller avses huvudsakligen
komma att tjänstgöra. I fråga
om föreståndaren för verksamheten
och ledamöter i företagets styrelse
görs prövningen av den länsstyrelse
som utövar tillsyn över företaget.

Sedan ansökan om prövning
gjorts får auktoriserat bevakningsföretag
i avbidan på beslut eller besked
i ärendet anlita den som ansökningen
avser för verksamhet i
vilken han ej får befattning med något
förhållande som har betydelse
för rikets säkerhet.

Godkännande enligt 4 § får begränsas till viss tid, när särskilda skäl
föreligger.

8 §

Länsstyrelsen utövar tillsyn över
auktoriserat bevakningsföretag.
Andra myndigheter skall på begäran
lämna länsstyrelsen det biträde

Tillsyn över ett auktoriserat bevakningsföretag
utövas av länsstyrelsen
i det län där företagets ledning
har sitt säte. Andra myndighe -

JuU 1979/80:44

Nuvarande lydelse
som behövs för tillsynen.

9 §

Auktorisation eller godkännande
enligt 4 § kan återkallas, när i denna
lag angiven förutsättning för sådant
beslut ej längre föreligger eller
det i övrigt finns särskild anledning
därtill. Därvid äger 5 § och 6 § första
stycket motsvarande tilllämpning.

Föreslagen lydelse

ter skall på begäran lämna länsstyrelsen
det biträde som behövs för
tillsynen.

Vid tillsynen skall länsstyrelsen
särskilt kontrollera att de villkor för
auktorisation som anges i 3 § alltjämt
är uppfyllda.

Ett auktoriserat bevakningsföretag
skall lämna länsstyrelsen de
upplysningar om verksamheten
som den begär för sin tillsyn.

Företaget skall årligen före mars
månads utgång till länsstyrelsen
sända in en redogörelse för verksamheten
under föregående år.

Länsstyrelsen har rätt att inspektera
ett auktoriserat bevakningsföretag
och att ta del av samtliga handlingar
som rör företagets bevakningsverksamhet.
Inspektion skall
göras så snart det finns anledning
till det, dock minst en gång vartannat
år.

Underlåter ett auktoriserat bevakningsföretag
att lämna upplysningar
enligt 9 § första stycket, att
sända in redogörelse enligt 9 § andra
stycket eller att lämna tillgång
till handlingar enligt 10 §, får länsstyrelsen
förelägga vite.

Länsstyrelsen får förelägga ett
auktoriserat bevakningsföretag att
vidta de rättelser och andra åtgärder
som föranleds av tillsynen. Föreläggandet
får förenas med vite.

13 §

JuU 1979/80:44

Nuvarande lydelse

10 §

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot 2 § dömes
till böter eller fängelse i högst sex
månader.

11 §

Talan mot polisstyrelsens beslut
enligt denna lag föres hos länsstyrelsen
genom besvär.

Talan mot länsstyrelses beslut
enligt denna lag föres hos Kungl.
Majit genom besvär.

12 §

Rikspolisstyrelsen meddelar efter
samråd med berörda arbetsmarknadsorganisationer
och branschorganisationer
närmare föreskrifter
om utbildningen av väktare samt
om väktares uniform och utrustning
i övrigt.

Föreslagen lydelse

Fråga om återkallelse av auktoritation
prövas av den länsstyrelse
som utövar tillsyn över det berörda
företaget. Vid behandlingen av en
sådan fråga tillämpas 5 § andra
och tredje styckena.

Fråga om återkallelse av godkännande
prövas av den länsstyrelse
som har godkänd den som prövningen
avser eller, om frågan angår
föreståndaren för verksamheten
eller en ledamot i företagets
styrelse, av den länsstyrelse som
utövar tillsyn överföretaget.

Om det finns synnerliga skäl får
länsstyrelsen i stället för att återkalla
ett godkännande begränsa
det till en viss verksamhet eller ett
visst område.

14 §

Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter
mot 2 § eller lämnar osann uppgift i
fall som avses i 9 §.

15 §

Länsstyrelsens beslut enligt denna
lag överklagas hos regeringen
genom besvär.

16 §

Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om utbildningen
av väktare samt om väktares
uniform och utrustning i övrigt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. Beträffande ärende om
prövning enligt 4 § som har anhängiggjorts men inte slutligen avgjorts före
ikraftträdandet skall dock äldre bestämmelser tillämpas.

2. Har ett företag före ikraftträdandet börjat bedriva verksamhet som då
ej fordrade auktorisation men för vilken sådan behövs enligt denna lag, får
företaget, under förutsättning att ansökan om auktorisation görs före den 1
april 1981, fortsätta verksamheten utan auktorisation till dess ansökningen
slutligt har prövats. Avslås ansökningen, får auktorisationsmyndigheten,
när särskilda skäl föreligger, medge att verksamheten ändå får fortsätta en
viss övergångstid.

Juli 1979/80:44

Motionerna

I motionen 1979/80:1968 av Lars Wemer m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
beslutar att avslå propositionen 1979/80:122 och att hos regeringen
hemställa om nytt förslag grundat på i motionen anförda riktlinjer.

I motionen 1979/80:1969 av Åke Wictorsson m. fl. (s) föreslås att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts i anslutning till propositionen 1979/80:122 om ordningsvakter
m. m., a) om ordningsvakternas klädsel och deras skyldighet att följa
anordnares anvisningar, b) om att tillstånd att förmedla vaktuppdrag skall
utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen, c) om att även tillsynspersonal för
naturvårdsprojekt bör kunna utrustas med ordningsvaktsbefogenheter.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll m. m.

I propositionen föreslås en lag om ordningsvakter. Enligt den föreslagna
lagen skall ordningsvakter kunna förordnas att medverka till att upprätthålla
ordningen vid offentliga tillställningar, allmänna sammankomster,
badplatser, lägerområden samt lokaler eller platser för sport, spel eller
annan sådan verksamhet liksom vid lokaler eller utrymmen där alkoholdrycker
serveras till allmänheten. Om det finns ett särskilt behov och det
är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt skall ordningsvakter kunna
förordnas även i andra fall. I den föreslagna lagen tas vidare upp regler om
bl. a. kvalifikationskrav, förordnande och allmänna åligganden för ordningsvakter.
I propositionen behandlas även andra frågor beträffande ordningsvakter.
Dessa gäller bl. a. befogenheter, utbildning och utrustning
samt avgränsningen av ordningsvakternas verksamhet från polisens. Ändringar
som berör ordningsvakterna föreslås även i bl. a. brottsbalken, lagen
(1938: 274) om rätt till jakt och lagen (1940: 358) med vissa bestämmelser
till skydd för försvaret m. m.

De ändringar som föreslås i brottsbalken berör också polisens befogenheter.

I propositionen föreslås också ändringar i lagen (1974:191) om bevakningsföretag.
Ändringarna innebär bl. a. att kravet på auktorisation för
bevakningsverksamhet utvidgas samt att underlag skapas för en bättre
tillsyn över bevakningsföretagen. Vidare berörs frågan om utbildning för
den personal som är anställd i bevakingsföretag och har till uppgift att
utföra bevakningstjänst (väktare).

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1981.

Förslagen i propositionen grundar sig på ordningsvaktsutredningens betänkande
(SOU 1978: 33) Ordningsvakter och väktarutbildningsutredningens
betänkande (Ds Ju 1978:4) Bevakningspersonal. Betänkandena har
remissbehandlats.

JuU 1979/80:44

Fråga om avslag på propositionen

I motionen 1968 föreslås att riksdagen skall avslå propositionen och
begära nytt förslag grundat på riktlinjer som anges i motionen. Motionärerna
förordar bl. a. att samhället övertar all väktar- och ordningsvaktsverksamhet.
Som skäl för motionsyrkandet framförs också invändningar mot
innehållet i några av lagförslagen. Sålunda anser motionärerna bl. a. att
ordningsvakter inte skall få ”förmedlas” genom ordningsvaktsföretag eller
bevakningsföretag. Enligt motionärernas mening bör vidare en ordningsvakt
inte ges ställning som krigsman vid krig, inte ha rätt att göra omhändertaganden
enligt lagen om tillfälligt omhändertagande eller lagen om
omhändertagande av berusade personer m. m. och inte ges speciella befogenheter
att utöva våld.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att den
verksamhet som utövas av ordningsvakter och väktare måste ses som ett
nödvändigt komplement till det skydd som det allmänna tillhandahåller
genom polisen och andra organ. Det är enligt utskottets mening från allmän
synpunkt angeläget att verksamheten bedrivs under betryggande former
och att den är underkastad insyn och kontroll från samhällets sida. En
utgångspunkt vid regleringen av verksamheten måste enligt utskottets
mening vara att principen om polisens generella ansvar för allmän ordning
och säkerhet inte får äventyras eller ens sättas i fråga. En noggrann
avgränsning i förhållande till egentlig polisverksamhet måste sålunda göras
av de uppgifter rörande ordningshålining eller bevakning som anförtros
personal utanför polisväsendet.

Den i propositionen föreslagna lagstiftningen tillgodoser enligt utskottets
mening i allt väsentligt de intressen som nu har angetts. Utskottet noterar
med tillfredsställelse att den nuvarande bristen på enhetliga bestämmelser
rörande ordningsvakter och deras verksamhet blir avhjälpt.

Utskottet anser sig med hänsyn till det anförda i princip böra godta de
lagförslag som har lagts fram i propositionen, och utskottet anser sig inte
kunna tillstyrka sådana principiella förändringar i verksamheten som förespråkas
i motionen 1968. Inte heller finns skäl att i de övriga hänseenden
som berörs i motionen gå ifrån den ordning som föreslås i propositionen. I
fråga om enskildheter i lagförslagen återkommer utskottet i det följande.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen
1968.

Förslaget till lag om ordningsvakter

I 1—3 §§ i den föreslagna lagen om ordningsvakter anges för vilka
uppgifter en ordningsvakt får förordnas. Enligt den grundläggande bestämmelsen
i 1 § får sålunda en ordningsvakt förordnas att medverka till att
upprätthålla allmän ordning. I 2 § anges de fall i vilka ett förordnande
normalt skall kunna meddelas. Häri ingår bl. a. ordningshålining vid badplatser,
lägerområden samt lokaler eller platser för sport, spel eller annan

JuU 1979/80:44

sådan verksamhet, allt under förutsättning att allmänheten har tillträde dit.

I 3 § upptas en särskild bestämmelse enligt vilken ordningsvakter får
förordnas även i annat fall än som avses i 2 § om det finns ett särskilt
behov och det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt.

I motionen 1969 förespråkas att tillsynspersonal för naturvårdsprojekt
bör kunna utrustas med ordningsvaktsbefogenheter. Motionärerna anför
att det vid rast- och övemattningsstugor, lägerplatser, hamnlägen, badplatser
m. m. belägna i nationalparker, naturreservat och liknande områden
otvivelaktigt förekommer ordningsproblem liknande dem på platser
vid vilka ordningsvakter enligt förslaget i propositionen skall få förordnas.

I anslutning till motionsönskemålet vill utskottet peka på att bestämmelsen
i 2 § kommer att vara tillämplig också i fråga om de i motionen särskilt
angivna platserna och områdena. Frågan om tillsynspersonal för naturvårdsobjekt
skall förordnas som ordningsvakt med uppgift att bevaka
sådana platser får på sedvanligt sätt prövas i de enskilda fallen med
utgångspunkt i bl. a. behovet härav med hänsyn till besöksfrekvens, ordningsförhållandena
på platsen m. m.

En särskild fråga som berörs av departementschefen är huruvida tillsynspersonal
vid naturvårdsobjekt skall kunna förordnas till ordningsvakter
i sådana undantagsfall som avses i 3 §. Utskottet kan för sin del
instämma i departementschefens uttalande om restriktivitet i dessa fall
men vill samtidigt understryka att uttalandet inte tar sikte på de nyss
nämnda möjligheterna att meddela förordnanden enligt 2 §.

Det anförda leder utskottet till uppfattningen att de i motionen 1969
framförda önskemålen om möjligheten att förordna tillsynspersonal vid
naturvårdsobjekt till ordningsvakter i allt väsentligt blir tillgodosedda genom
utformningen av det i propositionen framlagda förslaget. Med dessa
uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen 1969 i nu berörd del.

I motionen 1969 tas också upp frågan om ordningsvakternas klädsel, och
motionärerna föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad som
härvidlag har anförts i motionen. Motionärerna anför att det är angeläget
att en ordningsvakts klädsel inte är sådan att den kan förväxlas med poliseller
väktaruniform. För inomhusbruk bör civil klädsel med igenkänningstecken
användas. Enligt motionärernas mening bör de välmotiverade krav
som anordnaren har på att en ordningsvakt inte alltför starkt skall avvika
från annan personal vid en nöjestillställning tillmätas vikt.

F. n. finns inte några föreskrifter om enhetlig uniform för ordningsvakter.
Några bestämmelser i ämnet har inte heller tagits in i den föreslagna
lagen om ordningsvakter. Departementschefen uttalar att det bör ankomma
på regeringen eller efter regeringens bemyndigande rikspolisstyrelsen
att meddela de närmare bestämmelser som behövs.

Enligt departementschefens mening bör det lämpligen inte komma i
fråga att införa bestämmelser om obligatorisk uniformering av ordningsvakter;
något förbud mot uniform synes inte heller böra föreskrivas. 1 de

JulJ 1979/80:44

fall uniform bärs måste, framhåller departementschefen vidare, tillses att
varje risk för förväxling med polisuniform undviks.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till vad departementschefen sålunda
uttalar. Utskottet vill dock i linje med motionsönskemålet understryka
angelägenheten av att den kommande regleringen sker med utgångspunkt i
att klädseln skall kunna anpassas efter tjänstgöringens art samt att någon
särskild ordningsvaktsuniform inte skall skapas. Utskottet utgår från att så
sker utan något särskilt tillkännagivande från riksdagens sida.

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till det aktuella yrkandet
i motionen 1969.

I samma motion berörs också frågan om förmanskapet över ordningsvakterna.
Enligt motionärerna bör det klart utsägas att en ordningsvakt i
vissa hänseenden är skyldig att följa de anvisningar som lämnas av hans
arbetsgivare, anordnaren. Ett sådant förtydligande behövs enligt motionärernas
mening bl. a. eftersom en av de vanligaste orsakerna till konflikt
mellan ordningsvakter och uppdragsgivare är just det förhållandet att en
ordningsvakt inte anser sig i något avseende böra ta hänsyn till de anvisningar
som lämnas.

Enligt 6 § i förslaget till lagen om ordningsvakter skall en ordningsvakt
lyda under polisstyrelsen i det distrikt där han tjänstgör. Ordningsvakten
skall vidare vara skyldig att lyda en order som en polisman meddelar i
tjänsten, om det inte är uppenbart att ordern inte angår tjänstgöringen som
ordningsvakt eller att den strider mot lag eller annan författning. 1 lagförslaget
har inte, till skillnad mot vad ordningsvaktsutredningen föreslog,
tagits in någon särskild bestämmelse om lydnadsplikt gentemot anordnaren.

I anslutning till motionsönskemålet vill utskottet understryka att lydnadsplikten
gentemot polisen alltid måste komma i första hand och att en
ordningsvakt därför inte bör förpliktas att iaktta sådana anvisningar från en
arrangör som strider mot dem som polisen har meddelat. I övrigt ligger det,
i linje med vad motionärerna anför, i sakens natur att det för den som
anlitar en ordningsvakt finns utrymme att meddela denne anvisningar för
ordningshållningen. Departementschefen påpekar i propositionen att det
inte krävs något särskilt författningsstöd härför. Förhållandet mellan anordnaren
och ordningsvakten grundas på allmänna civilrättsliga principer.
Härav följer enligt utskottets mening att anordnaren förfogar över erforderliga
medel för att åstadkomma rimliga arbetsförhållanden och för att på
ett godtagbart sätt kunna bära sitt ansvar för ordningshållningen. Det syfte
som uppbär motionsönskemålet är enligt utskottets mening således tillgodosett
redan med gällande ordning. Vid ställningstagande till frågan om det
likväl behövs en särskild författningsreglering såsom motionärerna förespråkar
bör enligt utskottets mening beaktas att det här gäller en lagstiftningsfråga
som inrymmer principiella överväganden långt utöver det nu
aktuella, begränsade spörsmålet angående förhållandet mellan ordnings -

JuU 1979/80:44

vakten och anordnaren. Mot denna bakgrund kan utskottet inte f. n. förorda
att en sådan författningsreglering sker. Utvecklingen på området måste
emellertid följas med uppmärksamhet, och frågan får givetvis på nytt
aktualiseras så snart anledning därtill yppas.

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen i denna del.

I motionen 1969 förordas också att förmedling av ordnings vaktsuppdrag
skall få ske endast efter tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen. Motionärerna
erinrar om att det finns ett stort antal ordningsvaktsföreningar i landet
som inte bara tar till vara medlemmarnas intressen i skilda hänseenden
utan också i omfattande utsträckning och även mot betalning förmedlar
ordningsvakter till främst anordnare av offentliga danstillställningar. Enligt
motionärernas mening bör denna förmedlingsverksamhet ställas under
offentlig kontroll bl. a. för att förhindra att ordningsvaktsföreningama kan
komma att uppleva sig som vaktkårer.

Enligt 2 § lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling
(arbetsförmedlingslagen) gäller som huvudregel bl. a. att arbetsförmedling
inte får bedrivas i förvärvssyfte och att tillstånd från arbetsmarknadsstyrelsen
fordras för förmedlingsverksamhet som bedrivs mot ersättning.
Den som bedriver arbetsförmedling utan ersättning är enligt 5 §
nämnda lag skyldig att göra anmälan därom till arbetsmarknadsstyrelsen.
Bestämmelserna är straffsanktionerade.

Utanför lagens tillämpningsområde faller förmedling av uppdrag med
entreprenadkaraktär.

Frågan huruvida den förmedlingsverksamhet som ordningsvaktsföreningarna
bedriver faller under arbetsförmedlingslagen hänger samman
bl. a. med spörsmålet huruvida de ordningsvakter som tillhör en förening
är att betrakta som arbetstagare i förhållande till anordnaren. Ett annat
förhållande av betydelse för tillämpligheten av arbetsförmedlingslagen är
hur förmedlingsverksamheten bedrivs, t. ex. om och på vilket sätt ersättning
för förmedlingsuppdragen utgår. Enligt nämnda lag ankommer det i
första hand på arbetsmarknadsstyrelsen att bedöma de nu berörda frågorna.

Ordningsvaktsutredningens förslag innebar i nu aktuellt hänseende att
ordningsvaktsföreningarnas förmedlingsverksamhet skulle få fortsätta under
villkor att föreningarna har tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen och
detta även om ersättning inte utgår för förmedlingen.

I sitt remissyttrande över utredningens förslag anförde arbetsmarknadsstyrelsen
att, om föreningarna skulle åläggas skyldighet att söka förmedlingstillstånd,
det skulle vara utslutet att ge sådana tillstånd till de många
spridda föreningar som det här gäller.

Som framgår av det föregående finns redan en reglering i ämnet intagen i
arbetsförmedlingslagen. Motionärernas önskemål - som ligger i linje med
vad ordningsvaktsutredningen föreslagit - innebär att det just när det
gäller förmedling av ordningsvakter skall införas särskilda regler om till -

JuU 1979/80:44

ståndsplikt, oberoende av de faktiska omständigheterna i det enskilda
fallet.

Vid bedömningen av motionsspörsmålet finner utskottet i likhet med
departementschefen att förhållandena när det gäller ordningsvakter inte
kan anses så särpräglade att en speciell reglering är motiverad vid sidan av
den reglering som redan finnas. Vad nu har sagts hindrar inte att de av
motionärerna aktualiserade förhållandena förtjänar uppmärksamhet från
statsmakternas sida. Utskottet utgår från att regeringen, om utvecklingen
ger anledning därtill, vidtar erforderliga åtgärder.

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen i denna del.

Förslaget till lag om ordningsvakter föranleder i övrigt inget annat uttalande
från utskottets sida än att det bör göras en redaktionell jämkning av
lagtexten i 6 §.

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

I 24 kap. 2 § brottsbalken (BrB) ges regler om förvaltningsorganens
befogenhet att utöva våld mot den enskilde. Paragrafens första stycke
innefattar det allmänna lagstödet för polisens befogenhet att i vissa fall
bruka våld. Med polisman i paragrafens mening förstås enligt vedertagen
tolkning, som har stöd i förarbetena (se bl. a. SOU 1953:14 s. 403), den
som enligt lag eller annan författning har förordnats att fullgöra polisverksamhet.
Med hänsyn till att en ordningsvakt enligt 90 § polisinstruktionen
(1972:511) förordnas att utföra polisbevakning torde, såsom framhålls i
propositionen, en ordningsvakt f. n. få anses vara polisman i den mening
som avses i 24 kap. 2 § första stycket BrB.

Ett genomförande av förslaget till lag om ordningsvakter innebär att ett
uppdrag som ordningsvakt inte fortsättningsvis skall anses som ett förordnande
att utföra polisbevakning. Till följd härav kommer reglerna i 24 kap.
2 § första stycket BrB om möjligheterna att använda våld inte vidare att
vara tillämpliga på ordningsvakter. En annan följd av ordningsvakternas
ändrade ställning är att hithörande reglering i polisinstruktionen inte heller
blir tillämplig för ordningsvakter.

Mot bakgrund av det anförda föreslås i propositionen att 24 kap. 2 § BrB
kompletteras med en särskild bestämmelse om befogenheter för ordningsvakt
att i vissa fall bruka våld. Den nya bestämmelsen föreslås bli intagen i
ett nytt tredje stycke i paragrafen.

Bestämmelsen, som fått sin slutliga lydelse efter förslag av lagrådet,
innebär att den som med laga rätt skall avvisa eller avlägsna någon från ett
visst område eller utrymme får, om han möts av motstånd, för att genomföra
åtgärden bruka det våld som med hänsyn till omständigheterna kan
anses försvarligt. Enligt bestämmelsen skall detsamma gälla när fråga är
om att med laga rätt verkställa kroppsvisitation, kroppsbesiktning, husrannsakan
eller beslag eller annat omhändertagande av egendom.

Den nu angivna rätten att bruka våld skall enligt lagrummet tillkomma,

JulJ 1979/80:44

förutom polismän och annan personal som anges i första stycket, ordningsvakter
och därmed likställda, dvs. såsom anges i paragrafen den som med
stöd av lag eller annan författning har förordnats av myndighet att medverka
till att upprätthålla allmän ordning eller säkerhet eller att utföra bevakning
eller annan tillsyn. Rätten att bruka våld vid kroppsvisitation m. m.
skall tillkomma också annan som är i myndighetsutövning.

Utskottet vill med anledning av den föreslagna regleringen starkt framhålla
vikten av att användande av våld här liksom eljest alltid så långt det
är möjligt undviks. Befogenheten att använda våld måste alltid ses som en
sistahandsutväg som får tillgripas först när alla andra möjligheter måste
anses stängda.

Utskottet vill vidare - i linje med vad lagrådet uttalar i anslutning till
bestämmelsen — påpeka att den innebär att ordningsvakter och likställda
ges de befogenheter som är nödvändiga särskilt med hänsyn till att tidigare
författningsstöd för rätten att bruka våld inte längre kan åberopas efter
tillkomsten av lagen om ordningsvakter. Det bör också understrykas att
bestämmelsen inte är tillämplig för t. ex. väktare som inte har förordnats
till ordningsvakt eller enskilda.

Den rätt att bruka våld som avses med den föreslagna bestämmelsen
avgränsas bl. a. därav att den åtgärd som kan berättiga våldsanvändningen
skall ske med laga rätt. Med detta uttryck har enligt vad departementschefen
anför avsetts att ange att befogenheten att verkställa den aktuella
åtgärden skall kunna stödjas på en i vederbörlig ordning meddelad bestämmelse.
Vad nu har sagts innebär att förevarande bestämmelse inte kan
åberopas till stöd för en våldsanvändning vid t. ex. kränkningar, där den
kränkte visserligen på civilrättsliga grunder åtnjuter rättsordningens skydd
men där detta skydd inte grundar någon laga rätt i här avsedd bemärkelse.

När det gäller bestämmelsens räckvidd vill utskottet också understryka
att den inte tar sikte på rättsläget på andra områden än dem som uttryckligen
anges i bestämmelsen. Den befogenhet att i övrigt använda våld som
följer av gällande rätt påverkas sålunda inte av förevarande bestämmelse.

Med dessa uttalanden och under särskilt framhållande av vikten att
ordningsvakter och andra vid utnyttjande av sina befogenheter undviker
att använda våld kan utskottet tillstyrka den föreslagna regleringen vad
gäller ordningsvakter och likställda.

I fråga om ordningsvakternas befogenheter skall ytterligare nämnas att
de i propositionen föreslås ha kvar sina nuvarande befogenheter att verkställa
omhändertaganden enligt lagen om tillfälligt omhändertagande och
lagen om omhändertagande av berusade personer m. m. Vid sådana frihetsberövanden
får ordningsvakter - även i fortsättningen — med stöd av
24 kap. 2 § andra stycket BrB bruka det våld som med hänsyn till omständigheterna
kan anses försvarligt. I anslutning härtill vill utskottet peka på
att tillämpningen av de båda nyssnämnda lagarna f. n. utvärderas av en
särskild utredningsman, LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03), samt att re -

JuU 1979/80:44

sultatet av utredningens arbete kan föranleda förnyade överväganden i de
avseenden som har behandlats här.

Som framgår av det föregående avser den föreslagna regleringen i 24
kap. 2 § tredje stycket BrB också polisen. Övriga regler på området för
polisens del kvarstår oförändrade.

Utskottet hyser viss tveksamhet inför den föreslagna regleringen i det
nyssnämnda lagrummet för polisens vidkommande. Tveksamheten hänför
sig till den risk för tolknings- och tillämpningssvårigheter som kan uppkomma
när det finns flera bestämmelser som delvis reglerar samma ämne.
Härtill kommer att det här rör sig om ett från allmän synpunkt så väsentligt
område som rätten att använda våld.

Enligt utskottets mening saknas det emellertid inte skäl för att en reglering
i BrB av nu aktuellt slag bör gälla också för polisen som ju omfattas av
paragrafen i övrigt. För en sådan ordning talar framför allt principiella skäl.

Ett särskilt skäl att nu godta att det nya tredje stycket i paragrafen gäller
också för polisen är att det här inte rör sig om en slutgiltig lösning av frågan
om polisens befogenheter att använda våld. Såsom departementschefen
har anfört torde hithörande frågor komma att aktualiseras vid de mera
ingående överväganden som blir nödvändiga i samband med att en ny
polislag utarbetas på grundval av 1975 års polisutrednings principbetänkande
(SOU 1979:6) Polisen.

Sammantaget finner utskottet att den nu berörda regleringen bör godtas
också såvitt gäller polisen.

1 övrigt föranleder det i detta avsnitt behandlade lagförslaget inte annat
uttalande från utskottets sida än att en redaktionell jämkning av bestämmelsen
i 24 kap. 2§ BrB bör göras på sätt som framgår av utskottets
hemställan nedan.

I 24 kap. 3 § andra stycket BrB görs en hänvisning till 2 § tredje stycket.
Genom att i 2 § nu införs ett nytt tredje stycke måste hänvisningen i 3 §
ändras. Utskottet föreslår att så sker i detta sammanhang.

Förslaget till lag om ändring i lagen om bevakningsföretag

Som har nämnts i det föregående innebär de föreslagna ändringarna i
lagen om bevakningsföretag bl. a. att kravet på auktorisation för bevakningsverksamheten
utvidgas. I 1 § föreslås således att definitionen av begreppet
bevakningsföretag ändras. Paragrafen innehåller också förslag till
föreskrifter om att lagen inte gäller bevakning som utförs av enskild person
i vissa fall. Enligt 2 §, som i propositionen inte föreslås ändrad, får bevakningsföretag
inte bedriva verksamhet som avses i 1 § utan auktorisation.

Om de föreslagna ändringarna i 1 § vidtas kommer hänvisningen i 2 §
enligt utskottets mening att bli något motsägelsefull. Den i propositionen
föreslagna lagtexten i 1 § samt nuvarande lydelse av 2 § bör därför ändras
redaktionellt på sätt som framgår av utskottets hemställan nedan.

Utöver vad nu har anförts föranleder lagförslaget inte något uttalande
från utskottets sida.

JuU 1979/80:44

Övriga lagförslag

De övriga lagförslag som läggs fram i propositionen föranleder inte något
uttalande från utskottets sida.

Väktarut bildningen

I propositionen berörs frågan om utbildning av väktare. Departementschefen
erinrar härvid om de uttalanden som dåvarande chefen för justitiedepartementet
gjorde i samband med tillkomsten av lagen om bevakningsföretag
rörande betydelsen av att bevakningspersonalen fick en i förhållande
till sina arbetsuppgifter lämpligt avpassad utbildning (prop. 1974: 39 s.
47). För att enhetliga normer i fråga om utbildningen skulle komma till
stånd bemyndigades rikspolisstyrelsen i den lagen att efter samråd med
berörda arbetsmarknads- och branschorganisationer meddela närmare föreskrifter
om utbildningen av väktare. Rikspolisstyrelsen har den 1 oktober
1974 utfärdat provisoriska föreskrifter i ämnet som fortfarande gäller.
Genom dessa bestäms innehållet i utbildningen. Föreskrifterna innebär
vidare bl. a. att bevakningsföretagen själva skall svara för och bekosta
utbildningen.

Departementschefen anför att de nuvarande föreskrifterna om utbildningen
väl svarar mot de behov av fackteoretiska kunskaper som bör
ställas på området. Med hänsyn härtill föreligger det enligt departementschefens
mening inte skäl att genom lagstiftning kräva utbildning för väktare
som går utöver vad som följer av de nuvarande föreskrifterna såvitt
gäller kunskapsmål och innehåll. Av väktarutbildningsutredningen framfördes
det önskemålet att elevernas möjligheter att tillgodogöra sig utbildningen
bör bli avgörande för hur lång utbildningstid som skall krävas för
olika kursavsnitt. Enligt departementschefen kan detta önskemål tillgodoses
vid en omarbetning av föreskrifterna och påkallar inte något ställningstagande
från riksdagens sida. I fråga om utbildningen av korttidsanställd
personal, såsom semestervikarier och liknande, anför departementschefen
bl. a. att det knappast finns praktiska möjligheter att låta denna
personal gå igenom en fullständig grundutbildning. Bl. a. mot den bakgrunden
anser han att gällande ordning, innefattande krav på endast begränsad
utbildning, bör behållas åtminstone t. v.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen sålunda har anfört
beträffande väktarutbildningen såvitt gäller frågan om kunskapsmål och
innehåll. I sammanhanget bör betonas det angelägna i att utbildningen i
görligaste mån får ett likvärdigt innehåll för alla som skall tjänstgöra som
väktare, oberoende av om de tillhör större eller mindre företag.

1 fråga om organisationen av utbildningen bör enligt departementschefen
beslut inte fattas förrän resultat föreligger av ytterligare utredning som
berörda arbetsmarknadsparter har förklarat sig ämna verkställa. När det
gäller det fortsatta arbetet på en ändrad ordning för väktarnas utbildning
pekar departementschefen på möjliga lösningar som kan väljas. Utskottet
vill härvidlag för sin del endast instämma i departementschefens uppfatt -

JuU 1979/80:44

ning att de erfarenheter och de utbildningsresurser som finns samlade hos
bevakningsbranschen måste tas till vara vid en övergång till ett nytt utbildningssystem.

Vad utskottet har anfört om utbildningen av väktare bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande avslag på propositionen 1979/80:122
avslår motionen 1979/80:1968,

2. att riksdagen beträffande tillsynspersonal för naturvårdsobjekt
avslår motionen 1979/80: 1969 i denna del,

3. att riksdagen beträffande ordningsvakters klädsel avslår motionen
1979/80:1969 i denna del,

4. att riksdagen beträffande förmanskap över ordningsvakter avslår
motionen 1979/80: 1969 i denna del,

5. att riksdagen beträffande förmedling av ordningsvaktsuppdrag
avslår motionen 1979/80: 1969 i denna del,

6. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ordningsvakter med den ändringen att 6§ erhåller följande
som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

6 §

En ordningsvakt lyder under po- En ordningsvakt lyder under polisstyrelsen
i det distrikt där han lisstyrelsen i det distrikt där han

tjänstgör. Han är skyldig att lyda en tjänstgör. Han är skyldig att lyda en

order som en polisman meddelar i order som en polisman meddelar i

tjänsten, om det inte är uppenbart tjänsten, om det inte är uppenbart

att den inte angår tjänstgöringen att den inte angår tjänstgöringen

som ordningsvakt eller att den som ordningsvakt eller att den

strider mot en lag eller en annan strider mot lag eller annan författ författning.

ning.

7. att riksdagen antar 22 kap. 14 § i det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i brottsbalken,

8. att riksdagen antar 24 kap. 2 § i det under 7 nämnda förslaget med
den ändring att paragrafen erhåller följande som Utskottets förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

24 kap.

2 §

JuU 1979/80:44

Regeringens förslag Utskottets förslag

Om en polisman eller annan som Om en polisman eller annan som
avses i första stycket eller den, som avses i första stycket eller den, som
med stöd av lag eller annan författ- med stöd av lag eller annan författning
har förordnats av myndighet ning har förordnats av myndighet

att medverka till att upprätthålla att medverka till att upprätthålla

allmän ordning eller säkerhet eller allmän ordning eller säkerhet eller

att utföra bevakning eller annan till- att utföra bevakning eller annan tillsyn,
skall med laga rätt avvisa eller syn, skall med laga rätt avvisa eller

avlägsna någon från ett visst områ- avlägsna någon från ett visst område
eller utrymme, får han, om han de eller utrymme, får han, om han

möts av motstånd, även i andra fall möts av motstånd, även i andra fall

än som sägs i första och andra än som sägs i första och andra

styckena för att genomföra åtgär- styckena för att genomföra åtgärden
bruka det våld som med hänsyn den bruka det våld som med hänsyn

till omständigheterna är försvarligt. till omständigheterna kan anses för Detsamma

gäller när någon som nu svarligt. Detsamma gäller när nå nämnts

eller annan i myndighets- gon som nu nämnts eller annan i

utövning med laga rätt skall verk- myndighetsutövning med laga rätt

ställa kroppsvisitation, kroppsbe- skall verkställa kroppsvisitation,

siktning, husrannsakan eller beslag kroppsbesiktning, husrannsakan eidler
annat omhändertagande av ler beslag eller annat omhänderta egendom.

gande av egendom.

Har någon enligt denna paragraf rätt att bruka våld, äger envar som
kommer honom till hjälp samma rätt.

9. att riksdagen beslutar dels att 24 kap. 3 § brottsbalken skall ha
nedan angivna lydelse, dels att härav betingad ändring vidtas i
ingressen till det under 7 nämnda förslaget:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 kap.

3 §

Vid myteri eller under strid, så ock eljest vid tillfälle, då brott mot
krigslydnaden medför särskild fara, må krigsman mot underlydande som
visar ohörsamhet bruka det våld som är nödigt för att upprätthålla krigslydnaden.

I fall som nu avses skall vad i 2 § I fall som nu avses skall vad i 2 §
tredje stycket sägs äga motsvaran- fjärde stycket sägs äga motsvarande
tillämpning. de tillämpning.

10. att riksdagen antar övergångsbestämmelserna i det under 7
nämnda förslaget,

JuU 1979/80:44

11. att riksdagen antar 1 § i det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag
med den ändringen att paragrafen erhåller följande som
Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §

Med bevakningsföretag avses i Med bevakningsföretag avses i

denna lag den som yrkesmässigt denna lag den som yrkesmässigt

åtar sig att för annans räkning beva- åtar sig att för annans räkning bevaka
fastighet, anläggning, viss verk- ka fastighet, anläggning, viss verksamhet,
offentlig tillställning eller samhet, offentlig tillställning eller

något annat sådant eller också att något annat sådant eller också att

bevaka enskild person för dennes bevaka enskild person för dennes

skydd. Lagen gäller dock ej bevak- skydd.

ning som utförs av statlig eller kom- Lagen gäller inte bevakning som

munal myndighet. Den gäller ej hel- utförs av statlig eller kommunal

ler bevakning som utförs av enskild myndighet. Den gäller inte heller

person, om denne endast fullgör bevakning som utförs av enskild

uppdrag med stöd av ett förord- person, om denne endast fullgör

nande som har meddelats honom av uppdrag med stöd av ett förorden
myndighet enligt en bestämmel- nande som har meddelats honom av

se i lag. en myndighet enligt en bestämmel se

i lag.

12. att riksdagen beslutar dels att 2 § lagen (1974: 191) om bevakningsföretag
skall ha nedan angivna lydelse, dels att härav betingad
ändring vidtas i ingressen till det under 11 nämnda förslaget: Nuvarande

lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Bevakningsföretag får ej bedriva Bevakningsföretag får inte bedri verksamhet

som avses i 1 § utan va verksamhet som avses i 1 § förs tillstånd

enligt denna lag (auktorisa- ta stycket utan tillstånd enligt den tion).

na lag (auktorisation).

13. att riksdagen antar det under 11 nämnda förslaget i den mån det
inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

14. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande,

15. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1976: 511) om omhändertagande av berusade
personer m. m.,

16. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m.,

17. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt,

JuU 1979/80:44

18. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i vapenlagen (1973:1176),

19. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1940: 358) med vissa bestämmelser till skydd
förförsvaret m. m.,

20. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i bevakningskungörelsen (1940: 383),

21. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1943: 881) om polisens ställning under krig,

22. att riksdagen beträffande väktarutbildningen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört i detta hänseende.

Stockholm den 13 maj 1980

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Arne Nygren (s), Björn Körlof (m), Lilly Bergander (s),
Gunilla André (c), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Göte Jonsson (m),
Helge Klöver (s), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Bonnie
Bemström (fp) och Kerstin Ekman (fp).

Reservation

Förmedling av ordningsvaktsuppdrag (mom. 5)

Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s),
Hans Pettersson i Helsingborg (s), Helge Klöver (s) och Karl-Gustaf
Mathsson (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Vid
bedömningen” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Motionsspörsmålet huruvida förmedlingsverksamheten bör underkastas
tillståndstvång bör enligt utskottets mening ses mot bakgrunden av den
stora betydelse verksamheten har för fördelningen av ordningsvaktsuppdragen.
Att förmedlingen är underkastad insyn och kontroll från samhällets
sida kan med hänsyn härtill synas minst lika angeläget som att den
övriga verksamhet inom området som nu föreslås reglerad står under
samhällskontroll. Ett särskilt skäl för kravet på insyn i detta fall är vikten
av offentlig insyn i den speciella form av arbetsförmedling som förmedling
av personer med sådana särskilda befogenheter som det här är fråga om
utgör.

JuU 1979/80:44

Med hänsyn till det anförda bör enligt utskottets mening övervägas en
ordning som innebär att i princip alla former av förmedling inom området
underkastas tillståndsplikt. Införandet av bestämmelser härom kräver,
bl. a. med hänsyn till vad arbetsmarknadsstyrelsen uttalat om tillståndsgivningen,
ytterligare överväganden. Dessa bör göras i regeringskansliet.

Vad utskottet sålunda med anledning av motionen 1969 i denna del har
anfört om förmedling av ordningsvaktsuppdrag bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen beträffande förmedling av ordningsvaktsuppdrag
med anledning av motionen 1979/80:1969 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört i detta
hänseende.

Norstedt8 Tryckeri, Stockholm 1980