Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Justitieutskottets betänkande

1979/80:37

med anledning av propositionen 1979/80:87 om ändring i rättegångs­balken m. m. (bandinspelning i rättegång) jämte motioner

Propositionen m. m.

I propositionen 1979/80:87 har regeringen (justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1.    lag om ändring i rättegångsbalken.

2.    lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 3.

1 samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av propositionen väckta motionerna 1979/80: 1915 av Allan Ekström (m) och 1979/80: 1916 fiv Lars Werner m. 0. (vpk). Motionsyrkandena redovisas på s. 3.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

/    Riksdagen 1979180. 7 samt. Nr 37


JuU 1979/80:37


 


JuU 1979/80:37                                                                    2

1    Förslag til!

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 9§ och 9 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


i kap. 9§


På rättens ordförande ankommer att upprätthålla ordning vid rättens sammanträden och att meddela därför nödiga föreskrifter. Han äger utvisa den som stör förhand­lingen eller eljest uppträder otill­börligt så ock för undvikande av trängsel begränsa antalet åhörare i rättssalen. Ej må fotografi tagas i rättssalen.

Tränger sig någon, som utvisats, in i rättssalen eller åtlyder någon eljest ej tillsägelse, som meddelats till ordningens upprätthållande, äge rätten förordna, att han skall omedelbart tagas i häkte och kvar-hållas där, så länge sammanträdet varar, dock ej utöver tre dagar.


Det ankommer på rättens ordfö­rande att upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och att meddela de föreskrifter som be­hövs. Han får utvisa den som stör förhandlingen eller på annat sätt uppträder otillbörligt. Han får ock­så begränsa antalet åhörare i rätts­salen/ör att undvika trängsel. Rät­ten får förbjuda att annan tar upp förhör på fonetisk väg. om det kan antas att upptagningen blir till men för utredningen. Fotografi får inte tas i rättssalen.

Om någon som har utvisats tränger sig in i rättssalen eller / öv­rigt inte lyder en tillsägelse som har meddelats/ör att upprätthålla ord­ningen, får rätten förordna att han omedelbart skall tas i häkte och kvarhållas där så länge sammanträ­det varar, dock inte längre än tre dagar.


9 kap.

5§'


Den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller tager fotografi i rättssalen eller vägrar att efterkomma föreskrift, som medde­lats till ordningens upprätthål­lande, dömes till böter. Till samma straff fornes den som muntligen in­för rätten eller i rättegångsskrift ut­talar sig otillbörligt.


Den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen e\\e.r foto­graferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbud, som har meddelats med stöd av 5 kap. 9§, döms till böter. Till samma straff dötns den som muntligen inför rät­ten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

Senaste lydelse 1973:240.


 


JuU 1979/80: 37                                                                   3

2    Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom föreskrivs att 38 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

38 §

Den som vid muntlig förhandling Den som vid muntlig förhandling
stör förhandlingen eller fotogra-
stör förhandlingen eller fotogra­
ferar i rättssalen eller vägrar att ef-
ferar i rättssalen eller bryter mot
terkomma föreskrift, som medde-
föreskrift eller förbud, som har
lats till ordningens upprätthål-
medddats tned stöd av 16 §, jäm-
lande, dömes till böter, högst fem-
fört med 5 kap. 9§ rättegångsbal-
hundra kronor. Till samma straff
ken, döms till böter, högst fem-
dömes den som muntligen inför rät-
hundra kronor. Till samma straff
ten eller i skrivelse till rätten uttalar
döms den som muntligen inför rät-
sig otillbörligt.
                    ten eller i skrivelse till rätten uttalar

sig otillbörligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

Motionerna

1 motionen 1979/80: 1915 av Allan Ekström (m) hemställs i fråga om rättegångsbalken att riksdagen beslutar att ge 5 kap. 9§ första stycket fjärde meningen följande lydelse:

Likaså äger han förbjuda att annan än rätten tager upp förhör på fonetisk väg, om det kan antagas att upptagningen antingen så besvärar den som höres att det blir till men för utredningen i målet eller framkallar fara för den hördes personliga integritet.

I motionen 1979/80: 1916 av Lars Werner m. fi. (vpk) föreslås att riksda­gen avslår propositionen 1979/80: 87.

Utskottet

1 propositionen föreslås en rättslig reglering av möjligheten för enskilda personer att göra bandinspelningar vid rättegång. Enligt den föreslagna regleringen skall rätten kunna förbjuda sådan inspelning av det skälet att inspelningen kan befaras bli till men för utredningen. Lagstiftningen före­släs träda i kraft den I juli 1980.

I rättegångsbalken (RB) finns f. n. regler, som tar sikte på rättens möjlig­heter att under en förhandling göra fonetisk upptagning (bandinspelning) av utsagor av vittnen m.fl. (6 kap. 9§). Däremot saknas i RB regler om


 


JuU 1979/80:37                                                                        4

enskildas rätt att göra motsvarande inspelningar. Denna rätt kan begränsas av föreskrifter meddelade enligt 5 kap. 9§ RB, enligt vilket lagrum det ankommer på rättens ordförande att upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och att meddela behövliga föreskrifter: han lar utvisa den som stör förhandlingen eller på annat sätt uppträder otillbörligt.

Laga stöd saknas för att hindra en inspelning enbart på den grund att den skulle vara till men för utredningen eller skulle kränka den hördes person­liga integritet.

Den angivna ordningen är också tillämplig vid andra domstolar, bl. a. de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Förslaget i propositionen grundar sig på utredningsarbete av domstols­verket och rättegångsutredningen (Ju 1977: 06). Resultatet av utredningsar­betet har remissbehandlats.

I motionen 1916 föreslås att riksdagen avslår propositionen. Enligt mo­tionärerna innebär den föreslagna inskränkningen av möjligheterna att göra privata bandinspelningar inte något skydd för den tilltalade. Motionä­rerna hänvisar till att det redan finns regler till skydd för den tilltalades integritet, såsom pressetiska regler och bestämmelser som gör det möjligt att hålla rättegång inom stängda dörrar.

Utskottet vill först notera att de reglerom rättegång inom stängda dörrar som motionärerna åberopar har till huvudsyfte att åstadkomma sekretess­skydd för ömtåliga uppgifter som förebringas vid förhandlingen.

Vid bedömningen av om det behövs ytterligare begränsningar av inspel­ningsrätten utöver de som finns f. n. bör enligt utskottets mening beaktas betydelsen av att de muntliga utsagor som lämnas av parter, vittnen och andra är tillförlitliga och att de avges så spontant och opåverkat som möjligt. Under remissbehandlingen har enligt utskottets mening tydligt visats att en obegränsad rätt för enskilda att göra bandinspelningar genom påverkan på de hörda personerna kan minska rättssäkerheten och effekti­viteten i rättskipningen.

Enligt utskottets mening föreligger sålunda behov av en lagstiftning av det slag som föreslås i propositionen. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1916.

Innebörden av yrkandet i motionen 1915 är att förbud mot privat band­inspelning vid rättegång skall kunna meddelas om det kan antas att upptag­ningen antingen sä besvärar den som hörs att det blir till men för utredning­en eller framkallar fara för den hördes personliga integritet. Motionärens förslag innebär vidare att beslut i saken skall meddelas av rättens ordföran­de och inte av rätten.

Enligt motionären ger den i propositionen föreslagna bestämmelsen inte på ett tydligt sätt uttryck för den hänsyn till den enskildes integritet som är avsikten med bestämmelsen. Dess syfte kommer enligt motionärens me­ning till ett riktigare och klarare uttryck i det förslag som förs fram i


 


JuU 1979/80: 37                                                                       5

motionen och som under remissbehandlingen har väckts av integritets­skyddskommittén.

Den i propositionen föreslagna begränsningen i rätten för enskild att göra bandinspelning vid rättegång är framför allt förestavad av intresset att vinna en riktig utredning i saken; endast om upptagningen kan antas bli till men för utredningen skall den förbjudas. Härmed avses främst sådant men som har sin grund i besvär och obehag hos den hörde pä grund av inspel­ningen. I likhet med motionären anser utskottet att detta bör framgå redan av lagtexten. Den bör därför jämkas i denna del.

Vad gäller önskemålet i motionen 1915 om möjlighet att förbjuda en privat bandinspelning av enbart integritetsskäl vill utskottet med hänsyn till den vikt som tillmäts offentlighetsprincipen och rätten till information i likhet med departementschefen understryka betydelsen av att privata bandinspelningar tillåts i största möjliga utsträckning. Starka skäl måste därför föreligga för att några inskränkningar i rätten till privata bandinspel­ningar skall få göras.

Vid den avvägning av de motstående intressen som här föreligger bör enligt utskottets mening beaktas att redan den i propositionen föreslagna regleringen medger att en privat bandinspelning kan förbjudas i alla sådana fall där inspelningen kan antas så kränka den hördes integritet att det blir till men för utredningen. Härtill kommer att renodlade integritetsskydds-intressen för enskilda i vissa fall kan tillgodoses med hjälp av regler om massmedias behandling av material frän rättegång. En reglering till ytterii-gare skydd för den enskildes integritet i enlighet med önskemålet i motio­nen 1915 skulle enligt utskottets mening föra för långt. Utskottet godtar den reglering som föreslås i propositionen i detta hänseende.

Det i motionen 1915 framlagda förslaget innebär vidare att beslut om förbud mot bandinspelning skall meddelas av rättens ordförande också då förbudet grundar sig på annat än ordningsskäl. Enligt utskottets mening saknas skäl att härvidlag gå ifrån den ordning som föreslås i propositionen.

I fråga om den i propositionen föreslagna lagtexten i övrigt anser utskot­tet att lydelsen av 5 kap. 9 § andra stycket i förslaget till lag om ändring i RB bör jämkas på sätt framgår av utskottets hemställan nedan.

Utöver vad nu har anförts föranleder förslagen i propositionen och motionerna inte något uttalande från utskottets sida. Utskottet hemställer

1.    att riksdagen beträffande avslag på propositionen 1979180:87 avslår motionen 1979/80: 1916,

2.    att riksdagen beträffande utformningen av 5 kap. 9§ i del genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i rätte­gångsbalken med anledning av propositionen och motionen 1979/80: 1915 antar paragrafen med den ändringen att den er-häller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:.


 


JuU 1979/80:37


Regeringens förstag


Utskottets förslag


Om någon som har utvisats tränger sig in i rättssalen eller i öv­rigt inte lyder en tillsägelse som har meddelats för att upprätthålla ord­ningen får rätten förordna att han omedelbart skall tas i häkte och kvarhållas där så länge sammanträ­det varar, dock inte längre än tre dagar.


5 kap 9 S Det ankommer på rättens ordfö­rande att upprätthälla ordningen vid rättens sammanträden och att meddela de föreskrifter som be­hövs. Han får utvisa den som stör förhandlingen eller på annat sätt uppträder otillbörligt. Han får ock­så begränsa antalet åhörare i rätts­salen för att undvika trängsel. Rät­ten får förbjuda att annan tar upp förhör på fonetisk väg, om det kan antas att upptagningen blir till men för utredningen. Fotografi får inte tas i rättssalen.

Det ankommer på rättens ordfö­rande att upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och att meddela de föreskrifter som be­hövs. Han får utvisa den som stör förhandlingen eller på annat sätt uppträder otillbörligt. Han får ock­så begränsa antalet åhörare i rätts­salen för att undvika trängsel. Rät­ten får förbjuda att annan tar upp förhör på fonetisk väg, om det kan antas att upptagningen så besvärar den som hörs att det blir till men för utredningen. Fotografi får inte tas i rättssalen.

Om någon som har utvisats tränger sig in i rättssalen eller om någon i övrigt inte lyder en tillsä­gelse som har meddelats för att upprätthålla ordningen får rätten förordna att han omedelbart skall tas i häkte och kvarhållas där så länge sammanträdet varar, dock inte längre än tre dagar.


3.    att riksdagen antar det under 2 nämnda förslaget i de delar det inte omfattas av utskottets hemställan under 2,

4.    att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971: 291).

Stockholm den 15 april 1980 På justitieutskottets vägnar BERTIL LIDGARD

Närvarande: Bertil Lidgard (m), Åke Polstam (c), Eric Jönsson (s), Björn Körlof (m), Gunilla André (c). Hans Pettersson i Helsingborg (s), Göte Jonsson (m). Helge Klöver (s), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Bonnie Bernström (fp), Maja Ohlin (s), Stina Eliasson (c) och Maja Bäckström (s).


 


JuU 1979/80: 37                                                                   7

Särskilt yttrande

Bonnie Bernström (fp) anför:

I propositionen aktualiseras besväriiga avvägningsproblem som berör offentlighetsprincipen. Jag delar utskottets bedömning att den i propositio­nen föreslagna lösningen är godtagbar och att starka skäl måste föreligga för att några inskränkningar i rätten till privata bandinspelningar skall få göras. Jag förutsätter att tillämpningen av den nya regleringen noggrant följs med avseende på risken för konflikter med offentlighetsprincipen och såvitt gäller den tekniska utvecklingen på området.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980