JuU 1979/80:35

Justitieutskottets betänkande
1979/80:35

med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt gäller anslag till
rättshjälp m. m. jämte motion

ANDRA HUVUDTITELN

1. Rättshjälpskostnader. Utskottet tillstyrker regeringens i propositionen
1979/80: 100 bilaga 5 (justitiedepartementet) under punkten F 1 (s. 125 och
126) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1980/81 anvisar
ett förslagsanslag av 180000000 kr.

2. Rättshjälpsnämnderna. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten F 2 (s. 126 och 127) och hemställer

att riksdagen till Rättshjälpsnämnderna för budgetåret 1980/81 anvisar
ett förslagsanslag av 7 500 000 kr.

3. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet. Regeringen har under
punkten F 3 (s. 127 och 128) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för den fortsatta verksamheten när det gäller
de allmänna advokatbyråerna som förordats i propositionen,

2. till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Utskottet

De allmänna advokatbyråerna, som inrättades i anslutning till rättshjälpsreformen
år 1973, nådde under sina första verksamhetsår inte upp till
full kostnadstäckning. Främst av denna anledning tillkallades år 1977 en
utredning, allmänna advokatbyråkommittén, för att se över systemet med
allmänna advokatbyråer m. m. En huvuduppgift för kommittén var att göra
en allmän utvärdering av verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna
och av de förutsättningar som gäller för verksamheten. Ett viktigt inslag
skulle därvid vara att göra en analys av de uppkomna förlusterna och lägga
fram förslag till åtgärder för att förbättra byråernas lönsamhet. Kommittén
har redovisat sina överväganden och förslag i betänkandet (SOU 1979:68)
De allmänna advokatbyråerna. Betänkandet har remissbehandlats.

Resultatet av översynen av systemet med allmänna advokatbyråer presenteras
i årets budgetproposition (s. 97-125 och 158-233). I anslutning
härtill anger departementschefen riktlinjer för den fortsatta verksamheten
när det gäller de allmänna advokatbyråerna.

Kommittén har inte funnit anledning till några väsentliga förändringar i
1 Riksdagen 1979180. 7 sami. Nr 35

JuU 1979/80:35

förhållande till nuvarande ordning när det gäller målsättningen för och
inriktningen av verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna. Inte heller
vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande har framförts synpunkter
som pekar på att behov av sådana förändringar föreligger. Även
departementschefen anser att den gällande ordningen i allt väsentligt kan
godtas också i fortsättningen.

Vidare uttalar departementschefen bl. a. att han anser att den nuvarande
omfattningen och förläggningen av verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna
i allt väsentligt svarar mot de anspråk som kan ställas på
tillgång till juridisk service och valfrihet mellan enskilt verksamma och
offentligt anställda jurister. Den nuvarande verksamheten erbjuder enligt
hans uppfattning också tillräckliga möjligheter till kostnadskontroll. Principen
om att verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna skall ge full
täckning för kostnaderna bör vidare enligt hans uppfattning ligga fast.

Det sagda innebär emellertid enligt departementschefen inte att tillgång
till eller efterfrågan på juridisk service inte kan växla från tid till annan i
hela landet eller på enstaka orter. Självfallet bör, framhåller departementschefen,
verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna även i fortsättningen
kunna anpassas till sådana förändringar. Det kan naturligen också
visa sig lämpligt att av lönsamhetsskäl öka eller minska verksamheten vid
en särskild byrå. Liksom kommittén finner han det naturligt och nödvändigt
att verksamheten fortlöpande omprövas.

Enligt vad departementschefen vidare uttalar bör de allmänna advokatbyråerna
liksom hittills vara skyldiga att i första hand åta sig ärenden inom
rättshjälpsområdet. Några ytterligare bindningar i fråga om inriktningen av
verksamheten är enligt hans mening inte påkallade. Han finner det naturligt
att verksamheten har en inriktning och en bredd som svarar mot
medborgarnas behov av juridisk service på olika områden. En särskild
fördel härmed är enligt departementschefen att de allmänna advokatbyråerna
blir mindre känsliga för förändringar i efterfrågan på biträde i olika
typer av ärenden. — I fråga om debitering för uppdrag utanför rättshjälpsområdet
bör enligt departementschefen i fortsättningen inte gälla några
särskilda föreskrifter eller riktlinjer som riktar sig enbart till de allmänna
advokatbyråerna.

Departementschefen ansluter sig till kommitténs uppfattning att de allmänna
advokatbyråerna också i fortsättningen bör drivas som statliga
myndigheter. Han uttalar vidare att det bör ankomma på riksdagen att
lägga fast målsättningen för och inriktningen av verksamheten vid de
allmänna advokatbyråerna. Det bör enligt departementschefen också i
övrigt ankomma på riksdagen att fatta beslut i principiella frågor medan det
inom uppdragna ramar bör ankomma på regeringen att besluta i enskilda
frågor, t. ex. i fråga om etablering eller nedläggning av någon enstaka byrå.

En under översynsarbetet uppmärksammad fråga har varit byggnadsstyrelsens
roll vid anskaffande av lokaler för de allmänna advokatbyråerna

Jul) 1979/80:35

m. m. I anslutning härtill uttalar departementschefen att han inte finnér
skäl för att frångå huvudregeln om byggnadsstyrelsens ansvar för lokalförsörjningen
för statliga myndigheter. Han understryker dock att det är
angeläget att byggnadsstyrelsen, domstolsverket och de allmänna advokatbyråerna
tar upp överläggningar i syfte att effektivisera lokalhållningen för
de allmänna advokatbyråerna och om möjligt minska byråernas kostnader
för sina lokaler.

Löpande kostnader och intäkter i rörelsen vid de allmänna advokatbyråerna
finansieras f. n. via ett formellt förslagsanslag på 1 000 kr., ett s. k.
uppdragsanslag (förevarande anslag). För vissa kostnader vid byråerna
utgår ersättning från ett särskilt driftbidragsanslag (anslaget under punkten
4 nedan).

I fråga om bidragsanslag konstaterar departementschefen bl. a. att vissa
kostnader redan nu av särskilda skäl anses böra täckas via statsbidrag.
Han finner det naturligt att tidigare bidragsgrunder fortlöpande omprövas,
men också att det från tid till annan kan tillkomma nya bidragsgrunder.
Den årliga budgetprövningen ger enligt departementschefens mening tillfälle
att pröva både bidragsgrunder, nya såväl som gamla, och bidragens
storlek. I anslutning härtill understryker departementschefen att det vid
prövningen av statsbidrag för olika ändamål är en central fråga om sådana
bidrag i de enskilda fallen är förenliga med principen om konkurrens på
lika villkor mellan enskilda och allmänna advokatbyråer.

Bidrag utgår redan i dag till allmänna advokatbyråer som av sociala skäl
håller mottagningar utanför sin huvudort. Bidragen utgår till bl. a. kostnader
för lokaler, traktamenten, resor och tidsspillan.

Kommittén har föreslagit att ersättning för resa under dagtid i fortsättningen
skall utgå enligt den timnorm som gäller för arbete i tvistemål och
inte som hittills såsom för tidsspillan. Det främsta skälet härför är enligt
kommittén att inga kostnader för mottagning som hålls av sociala skäl bör
få belasta rörelseresultatet negativt. Departementschefen framhåller att
kommitténs förslag i denna del inte avser ersättningsnivån i enskilda ärenden
utan enbart storleken av viss ersättning som skall utgå vid social
mottagning som redan i dag ersätts från bidragsanslaget. Departementschefen
ansluter sig till kommitténs förslag.

Kommittén har pekat på att det finns vissa orter där allmänna advokatbyråer
är motiverade av sociala skäl men där befolkningsunderlaget är för
litet för att en advokatbyrå skall kunna bära sig. Vidare finns det byråer på
orter där tillgången på advokattjänster är god men där ortens vidsträckta
omland har så dålig tillgång till advokatservice att mottagningsverksamheten
utanför huvudorten motiverar byråns existens. I båda fallen kan det
enligt kommittén vara motiverat med statligt bidrag till driften av en sådan
allmän advokatbyrås huvudkontor. Departementschefen delar kommitténs
bedömning. Han tillägger att de byråer som har problem av det slag som
här avses är belägna i Norrland. En förutsättning för att bidrag till byråerna

Juli 1979/80:35

skall kunna utgå av de skäl som angetts är enligt hans mening att den
berörda byrån drivs rationellt. Det måste enligt departementschefen vidare
förutsättas att ett huvudkontor får drivas med stöd av driftbidrag endast
om verksamheten är påkallad av ett verkligt socialt behov. Driftbidrag som
ges ut av sociala skäl av här ifrågavarande natur bör därför enligt hans
mening omprövas årligen.

1 sammanhanget tar departementschefen vidare upp ett förslag av kommittén
om bidrag från driftbidragsanslaget till de allmänna advokatbyråerna
på grund av vissa effekter som det statliga sjukförsäkringssystemet
medför. Departementschefen uttalar härvid att sjukfrånvaron vid de allmänna
advokatbyråerna hittills i väsentlig mån överstigit den genomsnittliga
frånvaro på vilken de statliga sjukförsäkringsavgifterna är baserade.
Ersättning bör därför enligt hans mening utgå för sjukfrånvaro vid allmän
advokatbyrå som överstiger den norm på vilken sjukförsäkringsavgifterna
är baserade.

I övrigt berörs bl. a. olika frågor om utbildningsanslag. rörelsekapital för
de allmänna advokatbyråerna, taxor på rättshjälpsområdet och om disposition
av vinster och förluster.

Beträffande förfarandet i fråga om disposition av vinst och täckande av
förlust vid de olika allmänna advokatbyråerna drogs upp riktlinjer i propositionen
1973: 74. De hade följande innebörd.

Någon resultatutjämning mellan de allmänna advokatbyråerna borde
inte få förekomma. En resultatutjämning mellan byråerna skulle i praktiken
innebära en ”koncernbildning”, som inte skulle stå i överensstämmelse
med den ställning i förhållande till enskilda advokatbyråer som de
allmänna advokatbyråerna avsågs få. Över- eller underskott i verksamheten
vid de olika allmänna advokatbyråerna fick i stället balanseras från ett
budgetår till ett annat.

Departementschefen uttalar att de riktlinjer som gäller f. n. enligt hans
mening bör tillämpas även i fortsättningen; ett alltför kortsiktigt budgetårstänkande
bör inte läggas på verksamheten. Disposition av över- eller
underskott bör enligt departementschefen ske först efter viss tid, eftersom
de svängningar i resultatet som kan förväntas vid varje byrå normalt
kommer att utjämnas över en flerårsperiod. Han tillägger att det ankommer
på regeringen att besluta om disposition av överskott.

Utskottet, som noterar att de allmänna advokatbyråerna sammantagna
uppnådde full kostnadstäckning budgetåret 1978/79, ansluter sig till de
riktlinjer för den fortsatta verksamheten som departementschefen har förordat.

Utskottet har ingen erinran mot departementschefens medelsberäkning
under förevarande anslag.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för den fortsatta verksamheten
när det gäller de allmänna advokatbyråerna som förordats i
propositionen,

JuU 1979/80:35

2. att riksdagen till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av I 000 kr.

4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten F 4 (s. 128) och hemställer

att riksdagen till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 950000 kr.

5. Ersättning åt vittnen m. m. Regeringen har under punkten F 5 (s. 128
och 129) föreslagit riksdagen att till Ersättning åt vittnen m. m. förbudgetåret
1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 33000000 kr.

Motion m.m.

I motionen 1979/80: 1603 av Inger Lindquist (m) hemställs att riksdagen
uttalar sig för en översyn av ersättningen till vissa tolkar i enlighet med vad
som anförts i motionen.

I ärendet har inför utskottet lämnats upplysningar av en företrädare för
Föreningen Auktoriserade Translatorer i Göteborg.

Utskottet

Under denna punkt föreslås i propositionen att riksdagen till ersättning
åt vittnen m. m. anvisar ett förslagsanslag av 33000000 kr., vilket innebär
en sänkning i förhållande till innevarande budgetår med 1 000000 kr. Från
anslaget bestrids olika kostnader för rättegångsväsendet, bl. a. ersättning
av allmänna medel till vittne, målsägande och tolk samt till personundersökare.
Kostnaderna för stämningsmannadelgivning, som tidigare belastat
förevarande anslag, har förts över till anslaget Lokala polisorganisationen:
Förvaltningskostnader.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens medelsberäkning.

1 motionen 1603 begärs en översyn av reglerna om ersättning till tolk.
Enligt motionärens mening bör översynen syfta till att möjliggöra för
auktoriserade translatorer med lång erfarenhet som domstolstolk att utan
godkännande av kommerskollegium få ersättning enligt högsta nivå i domstolsverkets
tolktaxa. Motionären pekar på att Föreningen Auktoriserade
Translatorer i Göteborg består av kvalificerade tolkar av vilka många av
principiella skäl inte har velat underkasta sig prövning av kommerskollegium.

Bestämmelser om tolk vid allmän domstol finns i rättegångsbalken, där
det föreskrivs att tolk får anlitas att biträda domstolen i olika situationer.
Tolkar kan vara allmänna tolkar som är knutna till en domstol eller tolkar
förordnade för visst mål. Tolkar har rätt till ersättning för arbete, tidsspillan
och utlägg. Ersättning betalas av statsverket. Rättegångsbalkens bestämmelser
gäller p. g. a. hänvisning också i bostadsdomstolen, marknadsdomstolen,
arbetsdomstolen, hyresnämnder och statens va-nämnd.

JuU 1979/80:35

I förvaltningsprocesslagen finns regler om tolk i regeringsrätten, kammarrätten
och länsrätter samt försäkringsrätter och försäkringsöverdomstolen.
Kostnaderna för sådana tolkar betalas av allmänna medel.

Enligt allmänna regler i förvaltningslagen kan tolk också anlitas vid
förvaltningsmyndigheter som polis-, kronofogde- och åklagarmyndigheter.

Ett statligt prövningsförfarande för tolkar och för översättare (translatorer)
infördes den 1 januari 1976. Enligt förordningen (1975:590) om
godkännande av tolkar och auktorisation av översättare skall fråga om
godkännande av tolk eller auktorisation av översättare prövas av kommerskollegium.
För att bli godkänd som tolk eller auktoriserad som översättare
skall tolken eller översättaren enligt förordningen bl. a. ha fullgjort
av kommerskollegium föreskrivna kunskapsprov. Efter särskild prövning
kan godkänd tolk eller auktoriserad översättare få bevis om speciell kompetens
för tolkning eller översättning inom visst område, exempelvis domstolstolkning.
Godkännande, auktorisation och bevis om speciell kompetens
gäller för en tid av fem år.

Kommerskollegium har tillsyn över godkända tolkars och auktoriserade
translatorers verksamhet med möjlighet att vid missbruk meddela varning
eller upphäva godkännandet eller auktorisationen. Vid behandling av ärenden
enligt förordningen får kommerskollegium erforderliga råd och upplysningar
av en till kollegiet knuten rådgivande nämnd för tolk- och översättarfrågor.

Enligt övergångsbestämmelserna till förordningen skulle translator som
vid förordningens ikraftträdande var auktoriserad av handelskammare eller
förordnad av handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg anses som
auktoriserad enligt förordningen om han före förordningens ikraftträdande
ingav anmälan härom till kollegiet. En sådan auktorisation skulle gälla
minst två och högst fem år. Giltighetstiden skulle i varje särskilt fall
bestämmas med iakttagande av att efter utgången av år 1977 auktorisationen
skulle upphöra för omkring en tredjedel av de ifrågavarande translatorerna
under varje följande tolvmånadersperiod.

Genom ändringar i rättegångsbalken och förvaltningsprocesslagen, som
trädde i kraft den 1 juli 1979, fastslogs att ersättning till tolkar skulle utgå
efter särskild taxa, som skulle fastställas av regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer (prop. 1978/79: 132, JuU 33, rskr 289). Enligt förordningen
(1979:291) om tolktaxa fastställs taxan av domstolsverket. Ändringarna
vidtogs mot bakgrund av att det inte fanns några enhetliga normer
för ersättning till tolkar inom rättskipningens område och att ersättningsnivån
varierade betydligt.

Domstolsverket har den 23 augusti 1979 fastställt en tolktaxa att gälla
fr. o. m. den 1 oktober 1979 (DVFS 1979:22, A 45). Taxan skiljer mellan
tolkning vid domstol (tabell I) och tolkning vid polis-, åklagar- och kronofogdemyndigheter
(tabell II). Till tabellen för domstolstolkning hänförs
även tolkning vid hyresnämnd, arrendenämnd och statens va-nämnd.

JuU 1979/80:35

Inom varje tabell finns tre skilda ersättningsnivåer beroende på tolkens
kvalifikationer. Den högsta ersättningsnivån, arvodesnivå III, gällér för av
kommerskollegium godkänd tolk som har erhållit bevis om speciell kompetens
som rättstolk i språket i fråga. Arvodesnivå II avser tolk som godkänts
av kommerskollegium. Övriga tolkar hänförs till arvodesnivå I.
Ersättning utgår med följande belopp.

Tabell I

Tolkning vid domstol

Arvodesgrundande tid	1 tim	1-1,5 tim	1,5-2 tim	2-2,5 tim	2,5-3 tim
Arvodesnivå	1	110	150	190	230	270
	II	140	195	250	305	360
	III	170	240	310	380	450

Arvodesgrundande tid	3-3,5 tim	3,5-4 tim	4-4,5 tim	4,5-5 tim	5-5,5 tim
Arvodesnivå	1	310	350	390	430	470
	11	415	470	525	580	635
osv.	III	520	590	660	730	800

Påslag

Arvodesnivå I 40 kr per påbörjad 1/2-timme

II 55 kr per påbörjad 1/2-timme

III 70 kr per påbörjad 1/2-timme

Tabell II

Tolkning vid polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet

Arvodesgrundande tid	1 tim	1-1.5 tim	1,5-2 tim	2-2,5 tim	2,5-3 tim
Arvodesnivå	1	90	130	170	210	250
	II	120	175	230	285	340
	III	150	220	290	360	430

Arvodesgrundande tid	3-3,5 tim	3,5-4 tim	4-4,5 tim	4,5-5 tim	5-5.5 tim
Arvodesnivå	I	290	330	370	410	450
	II	395	450	505	560	615
osv.	III	500	570	640	710	780

Påslag

Arvodesnivå 1 40 kr per påbörjad 1/2-timme

II 55 kr per påbörjad 1/2-timme

III 70 kr per påböijad 1/2-timme

JuU 1979/80:35

Föreningen Auktoriserade Translatorer i Göteborg är en sammanslutning
av översättare och tolkar som antagits som s. k. translatores publici
av handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg eller som auktoriserats efter
examination av handelskammare i Sverige. Föreningen har hos domstolsverket
begärt att tolkar som sålunda antagits som translatores publici
skulle erhålla tillstånd att debitera tolkarvode enligt arvodesnivå lil i
tolktaxan. Domstolsverket lämnade den 26 november 1979 ansökan utan
bifall. En motsvarande begäran från en enskild medlem i föreningen lämnades
den 7 december 1979 också utan bifall. Besluten är efter besvär f. n.
beroende av regeringens prövning.

Under förarbetena till 1979 års lagstiftning angående tolktaxa anfördes
bl. a. att det måste anses vara av allmänt intresse att myndigheterna i
större utsträckning än dittills fick tillgång till tolkar, vilkas kunskaper har
prövats sakkunnigt. För att fler av de verksamma tolkarna skulle förmås
att genomgå utbildning och examination ansågs det böra krävas att de av
kommerskollegium godkända tolkarna erhöll högre ersättning än övriga
tolkar. Genom att de högre arvodesnivåerna knöts endast till kommerskollegiets
olika former av prövning ansågs gränsdragningsproblem och i de
enskilda fallen svåra meritvärderingar kunna undvikas (se prop. 1978/
79: 132 s. 28-29).

Till bedömning föreligger frågan om riksdagen bör förespråka en författningsöversyn
i enlighet med motionärens önskemål. Mot den nyss
skildrade bakgrunden till den nuvarande ordningen saknas enligt utskottets
mening skäl till en sådan översyn. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande medelsberäkningen till Ersättning åt
vittnen m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
33 000000 kr.,

2. att riksdagen beträffande tolktaxa avslår motionen 1979/80: 1603.

Stockholm den 22 april 1980

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Björn Körlof (m). Lilly
Bergander (s), Gunilla André (c), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Göte
Jonsson (m), Helge Klöver (s), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson
(s), Bonnie Bernström (fp) och Maja Bäckström (s).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980