Justitieutskottets betänkande

1979/80:33

med anledning av propositionen 1979/80:78 med förslag till lag om
skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader,
m. m. jämte motion

Propositionen m. m.

I propositionen 1979/80:78 har regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda
förslag till

1. lag om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader,

2. lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
som anförs i det följande under rubriken Utskottet.

I samband med propositionen behandlar utskottet den med anledning av
propositionen väckta motionen 1979/80: 1907 av Inger Lindquist (m). Yrkandena
i motionen redovisas nedan på s. 4.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1 Riksdagen 1979180. 7 sami. Nr 33

JuU 1979/80:33

1 Förslag till

Lag om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader Härigenom

föreskrivs följande.

1 § Om en utländsk medborgare som inte är bosatt här i landet eller en
utländsk juridisk person vill väcka talan vid svensk domstol mot en svensk
medborgare eller en svensk juridisk person, skall på svarandens yrkande
käranden ställa säkerhet för de rättegångskostnader som han genom lagakraftägande
avgörande i målet kan bli skyldig att betala.

Vad som i denna lag sägs om mål gäller även ärenden. Med kärande
jämställs en målsägande som för talan i brottmål och den som är sökande i
ett ärende. Med svarande jämställs den som är tilltalad i brottmål och den
som är sökandens motpart i ett ärende.

Den som är statslös eller politisk flykting skall i fråga om skyldigheten
att ställa säkerhet enligt denna lag vara likställd med en medborgare i den
stat där han är bosatt.

2 § Säkerhet behöver inte ställas i

1. mål som handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,

2. mål vid fastighetsdomstol som inte avser en arrende-, hyres- eller
bostadsrättstvist,

3. ansökningsmål enligt 11 kap. 17 § vattenlagen (1918:523),

4. växelmål och checkmål,

5. käromål som grundas på genstämning,

6. mål som har tagits upp efter offentlig stämning, och

7. mål vid förvaltningsdomstol eller marknadsdomstolen.

3 § Säkerheten skall bestå av pant eller borgen. Borgen skall ställas
såsom för egen skuld av minst två personer och vara solidarisk. Är säkerheten
inte godkänd av svaranden, skall den prövas av domstolen. Med
svarandens medgivande kan även annan säkerhet ställas.

Säkerheten skall tas i förvar av domstolen eller av den som domstolen
utser.

4 § Yrkandet om säkerhet skall framställas senast när svaranden första
gången skall föra talan i målet. Var svaranden på grund av laga förfall
hindrad att framställa yrkandet då, skall han framställa det så snart det kan
ske sedan förfallet upphörde.

När yrkandet om säkerhet har framställts, skall domstolen förelägga
käranden att inom en viss tid ställa säkerhet. Ställs inte säkerhet som
godkänns av svaranden eller av domstolen, skall talan avvisas.

5 8 1 den mån det har avtalats i internationella överenskommelser, som
är bindande för Sverige, är utländska medborgare och utländska juridiska
personer befriade från skyldigheten att ställa säkerhet och har samma
befogenhet att kräva säkerhet som svenska medborgare och svenska
juridiska personer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

JuU 1979/80: 33

Genom lagen upphävs lagen (1886:84 s. 14) angående skyldighet för
utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa
borgen för kostnad och skada. Den gamla lagen gäller dock i fråga om
säkerhet som har ställts före ikraftträdandet.

Om det i en lag eller en annan författning förekommer en hänvisning till
den gamla lagen, skall hänvisningen i stället avse den nya lagen.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken Härigenom

förskrivs att 28 § lagen (1946:804) om införande av nya
rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §>

Utan hinder av nya
rättegångsbalken eiler vad i denna
lag förordnats skola alltjämt anses
som gällande

lagen den 19 november 1886
angående skyldighet för utländsk
man att i rättegång vid svensk
domstol mot inländsk man ställa
borgen för kostnad och skada, med
iakttagande av att svaranden har
att framställa yrkande, varom i I §
nämnda lag sägs, inom tid, som i
34 kap. 2 § nya rättegångsbalken
stadgas; samt

lagen den 30 maj 1930 om
beräkning av lagstadgad tid.

Denna lag träder i kraft den I juli 1980.

Utan hinder av nya rättegångsbalken
eller vad i denna lag
förordnats skall lagen (1930:173)
om beräkning av lagstadgad tid
alltjämt anses som gällande.

' Senaste lydelse 1974: 575.

JuU 1979/80:33

Motionen

1 motionen 1979/80: 1907 av Inger Lindquist (m) yrkas att riksdagen
beslutar att säkerhet enligt 3 § i den föreslagna lagen kan utgöras av
bankgaranti och att den i motionen nämnda jämkningen i lagtexten i 2 §
vidtas.

Enligt motionären kan det för en kärande vara lättare att skaffa en
bankgaranti än pant eller borgen. Möjligheterna för svaranden att ta ställning
till om säkerheten bör godkännas eller inte skulle enligt motionären
underlättas om det är fråga om en bankgaranti: också domstolens prövning
skulle avsevärt underlättas. - Enligt motionären kan ordet "käromål" i 2 §

5. i förslaget till lag om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet
för rättegångskostnader inte jämställas med "mål" i paragrafens övriga
punkter, och en språklig justering bör därför vidtas i lagrummet.

Utskottet

En utländsk medborgare eller en utländsk juridisk person som väcker
talan mot en svensk medborgare eller en svensk juridisk person vid domstol
här i landet är i princip skyldig att ställa säkerhet för de rättegångskostnader
som han kan bli ålagd att betala. Bestämmelser härom finns i lagen
(1886:84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid
svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada. En
utländsk medborgare är skyldig att ställa säkerhet enligt 1886 års lag
oavsett om han är bosatt här i landet eller inte. Skyldigheten att ställa
säkerhet kan emellertid upphävas genom överenskommelser med främmande
stater. Sådana överenskommelser har också träffats i betydande
utsträckning.

I mars 1979 lade regeringen fram en proposition (1978/79:186) med
förslag till ändring i 1886 års lag. Förslaget innebar att en utländsk medborgare
inte längre skulle vara skyldig att ställa säkerhet för svarandens
rättegångskostnader, om han var bosatt i Sverige.

I sitt betänkande med anledning av propositionen (JuU 1978/79:37)
biträdde utskottet i sak den föreslagna ändringen. Med anledning av ett
motionsyrkande tog utskottet upp frågan om lagens språkliga utformning i
stort. Utskottet framhöll att lagtexten, som endast obetydligt ändrats sedan
tillkomsten år 1886, var ålderdomlig och svårläst. Enligt utskottet var
den för många människor åtminstone delvis obegriplig. I samband med den
aktuella ändringen borde lagen därför ses över och moderniseras så att den
Fick en språklig uformning som svarade mot dagens krav. Översynen borde
ankomma på regeringens kansli och en proposition föreläggas riksdagen
snarast möjligt.

I enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen att avslå propositionen
och ge regeringen till känna vad utskottet hade anfört om framläg -

JuU 1979/80:33

gande av ett nytt lagförslag (rskr 1978/79: 323).

1 den förevarande propositionen föreslås en helt ny lag i ämnet, avsedd
att ersätta 1886 års lag. Den huvudsakliga ändringen i förhållande till den
äldre lagen är att utländska medborgare som är bosatta här i landet enligt
den föreslagna lagen inte skall vara skyldiga att ställa säkerhet för rättegångskostnader.
Aven i övrigt föreslås en del sakliga ändringar som bl. a.
sammanhänger med att begreppet "domstol" numera har en delvis annan
innebörd än vid den äldre lagens tillkomst. Även reglerna om säkerhetens
beskaffenhet och omhändertagande av säkerheten har omarbetats.

I propositionen föreslås vidare en följdändring i lagen om införande av
nya rättegångsbalken.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den I juli 1980.

I motionen 1907 framställs yrkande av innebörd att riksdagen beslutar
att säkerhet enligt 3 § i förslaget till lag om skyldighet för utländska kärande
att ställa säkerhet för rättegångskostnader kan utgöras av bankgaranti
samt vidtar en språklig jämkning av 2!) i samma lagförslag.

Vid riksdagsbehandlingen år 1979 av de då föreslagna ändringarna i 1886
års lag biträdde utskottet i sak förslaget att befria utländska medborgare
som är bosatta här i landet från skyldigheten att ställa säkerhet för rättegångskostnader,
och utskottet ansluter sig till det förslag i samma ämne
som nu föreligger. Utskottet godtar också i princip den författningsmässiga
reglering som föreslås i propositionen.

Motionsönskemålet att bankgaranti skall få godtas som säkerhet berör
3 § i förslaget till lag om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet
för rättegångskostnader. Enligt propositionen skall säkerheten bestå av
pant eller borgen. Borgen skall ställas såsom för egen skuld av minst två
personer och vara solidarisk. Är säkerheten inte godkänd av svaranden,
skall den prövas av domstolen. Med svarandens medgivande kan även
annan säkerhet ställas.

Den föreslagna regleringen med kravet att borgen skall ställas av minst
två personer innebär att sådan bankgaranti som utgörs av borgen, ställd av
en bank, kan användas endast med svarandens medgivande. I linje med
vad som anförs i motionen anser utskottet att praktiska skäl talar för att
möjlighet bör öppnas för användande av bankgaranti i vidare omfattning än
vad som blir möjligt enligt förslaget i propositionen. Den nya lagen bör
utformas i enlighet härmed.

I valet mellan olika lagtekniska lösningar för att nå detta syfte har
utskottet fäst sig vid den reglering som föreslås rörande ställande av
säkerhet i 2 kap. 25 § första stycket i det till lagrådet år 1978 remitterade
förslaget till utsökningsbalk. Föreskrifterna i det lagrummet överensstämmer
i sak med den reglering som föreslås i 3 § första stycket i det här
aktuella lagförslaget såvitt gäller kravet att säkerheten skall bestå av pant

JuU 1979/80:33

eller borgen och såvitt gäller bestämmelsen om prövning av myndighet om
säkerheten inte är godkänd av den till vars förmån säkerheten skall gälla.
Däremot föreligger en olikhet i fråga om de formella kraven på beskaffenheten
av borgen. 1 detta hänseende innebär förslaget till utsökningsbalk att
borgen skall ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller
flera personer gemensamt, vara solidarisk. Såsom uttalas av föredragande
statsrådet i anslutning till denna bestämmelse omfattas bankgaranti, som
ställs enligt föreskrifterna för borgen, utan vidare av vad som i paragrafen
sägs om borgen.

En reglering i det nu aktuella förslaget motsvarande den som föreslås i
fråga om utsökningsbalken skulle innebära att kravet på borgen av minst
två personer efterges. Härigenom skulle nås syftet att bankgaranti normalt
skulle kunna användas som säkerhet. Emot en sådan reglering kan emellertid
invändas att svarandens ställning skulle försämras, eftersom också
borgen som ställs av endast en enskild, fysisk person skulle kunna användas.
Denna invändning kan dock enligt utskottets mening inte tillmätas
någon avgörande betydelse eftersom det, om rättegångskostnaderna kan
beräknas uppgå till större belopp, får förutsättas att både svaranden och
rätten i fall då det är fråga om borgen av fysisk person i regel inte kommer
att godja borgen av enbart en person. En lösning i linje med vad som
föreslås i fråga om utsökningsbalken motiveras också av intresset av en
likartad reglering i de båda lagstiftningsärendena. Utskottet har under
hänvisning till det anförda stannat för en sådan lösning och förordar att 3 8
lagen om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader
ges den lydelse som framgår av utskottets hemställan
nedan. I anslutning härtill vill utskottet framhålla att departementschefens
uttalande i specialmotiveringen till paragrafen om att borgen som ställs av
utländska juridiska personer många gånger har ett begränsat värde också
har sin tillämpning på borgen som ställs av utländsk bank. Möjligheterna
att använda bankgaranti bör enligt utskottets mening mot den bakgrunden
främst kunna tillämpas i fråga om garanti av svensk bank.

Såsom motionären påpekat bör vidtas en språklig jämkning av 2§ i det
nyss behandlade lagförslaget såvitt gäller undantaget från skyldigheten för
utländsk kärande att ställa säkerhet då han väcker talan genom genstämning.

Utöver vad nu anförts föranleder förslagen i propositionen och motionen
inget uttalande från utskottets sida.

Utskottet hemställer

I. att riksdagen beträffande bankgaranti med anledning av propositionen
1979/80:78 och motionen 1979/80: 1907 i denna del antar
3 8 i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om
skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader
med den ändringen att lagrummet erhåller följande
som Utskottets förslag betecknade lydelse:

JuU 1979/80: 33

Regeringens förslag

Säkerheten skall bestå av pant eller
borgen. Borgen skall ställas såsom
för egen skuld av minst två
personer och vara solidarisk. Är säkerheten
inte godkänd av svaranden.
skall den prövas av domstolen.
Med svarandens medgivande
kan även annan säkerhet ställas.

Säkerheten skall tas i förvar av
utser.

Utskottets förslag

Säkerheten skall bestå av pant eller
borgen. Borgen skall ställas såsom
för egen skuld och, om den
ingås av två eller flera personer gemensamt,
vara solidarisk. Är säkerheten
inte godkänd av svaranden,
skall den prövas av domstolen.
Med svarandens medgivande
kan även annan säkerhet ställas.

domstolen eller av den som domstolen

2. att riksdagen beträffande utformningen av 2 § i det ovan nämnda
lagförslaget med anledning av propositionen och motionen 1979/
80: 1907 i denna del antar paragrafen med den ändringen att
paragrafen erhåller följande som Utskottets förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag

2 §

Säkerhet behöver inte ställas i

1. mål som handläggs enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister,

2. mål vid fastighetsdomstol som
inte avser en arrende-, hyres- eller
bostadsrättstvist,

3. ansökningsmål enligt 11 kap.

17 $ vattenlagen (1918: 523),

4. växelmål och checkmål,

5. käromål som grundas på genstämning,

6. mål som har tagits upp efter
offentlig stämning, och

7. mål vid förvaltningsdomstol eller
marknadsdomstolen.

Utskottets förslag

Säkerhet behöver inte ställas i

1. mål som handläggs enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister.

2. mål vid fastighetsdomstol som
inte avser en arrende-, hyres- eller
bostadsrättstvist,

3. ansökningsmål enligt 11 kap.
17 § vattenlagen (1918: 523),

4. växelmål och checkmål,

5. mål som har tagits upp efter
offentlig stämning, och

6. mål vid förvaltningsdomstol eller
marknadsdomstolen.

Säkerhet heliöver inte heller ställas
i annat fall om talan väcks genom
genstämning.

3. att riksdagen antar det under 1 nämnda förslaget i de delar det
inte omfattas av utskottets hemställan under I och 2,

4. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken.

JuU 1979/80:33

Stockholm den 13 mars 1980
På justitieutskottets vägnar
LISA MATTSON

Närvarande: Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric Jönsson (s), Hans
Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Björn Körlof (m), Hans Pettersson
i Helsingborg (s), Göte Jonsson (m). Helge Klöver (s), Karl-Gustaf
Mathsson (s), Bonnie Bernström (fp), Arne Svensson (m). Maja Ohlin (s),
Stina Eliasson (c) och Elis Andersson (c).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980