JuU 1979/80: 24

Justitieutskottets betänkande
1979/80:24

med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt gäller anslag till
polisväsendet jämte motioner

ANDRA HUVUDTITELN

Polisväsendet

1. Rikspolisstyrelsen. Utskottet tillstyrker regeringens i propositionen
1979/80: 100 bilaga 5 (justitiedepartementet) under punkten B 1 (s. 21-23)
framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1980/81 anvisar
ett förslagsanslag av 192814 000 kr.

2. Statens kriminaltekniska laboratorium. Regeringen har under punkten
B 3 (s. 23 och 24) föreslagit riksdagen att till Statens kriminaltekniska
laboratorium för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 12 547 000
kr.

Utskottet

Regeringens förslag under förevarande punkt innebär en ökning av anslaget
med 1010 000 kr. i förhållande till anslaget för innevarande budgetår.

Uppräkningen hänför sig till ökade lönekostnader och andra kostnader.

Förslaget innebär bl. a. att rikspolisstyrelsens begäran om inrättande av en
ny tjänst som kemist vid den kemiska sektionen inte tillgodoses.

Till stöd för begäran om en ny tjänst som kemist hänvisade rikspolisstyrelsen
till att en markant ökning av tekniskt komplicerade ärenden har lett
till oacceptabla handläggningstider vid sektionen. Sedan regeringen för
riksdagen lagt fram sitt förslag till medelsberäkning under denna punkt har
laboratoriet hos rikspolisstyrelsen påtalat de ökade krav som kommer att
ställas på laboratoriet som en effekt av den i budgetpropositionen föreslagna
förstärkningen av polisens resurser för narkotikabekämpning; redan i
dag finns vid laboratoriet en stor balans av narkotikaärenden, och extra
personal har anställts för att avarbeta denna balans.

Enligt utskottets mening är det angeläget att effekten av den ökade
satsningen mot narkotikabrottsligheten inte motverkas av bristande personella
resurser hos statens kriminaltekniska laboratorium. Men hänsyn till
vikten av att i det rådande statsfinansiella läget iaktta återhållsamhet och
till angelägenheten av de övriga anslagsbehov som skall tillgodoses inom
ramen för anslagen till polisväsendet får dock regeringens medelsberäkning
under denna punkt godtas. Vid detta ställningstagande förutsätter
I Riksdagen 1979180. 7 sami. Nr 24

JuU 1979/80:24

utskottet att laboratoriet under budgetåret i särskild ordning kan tillföras
sådana extra resurser att besvärande ärendebalanser vid laboratoriet kan
undvikas.

Utskottet hemställer

att riksdagen till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 12547000 kr.

3. Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader. Regeringen har under
punkten B 4 (s. 25-29) föreslagit riksdagen att till Lokala polisorganisationen:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag
av 3 106456000 kr.

Motioner

I motionen 1979/80: 801 av Gullan Lindblad och Göte Jonsson (m) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller att vid utarbetandet av den nya
polislagen särskilt bör beaktas dels att polisens arbete bör ingå som en
integrerad del i samhällets rättshjälp, dels att andra reaktionsformer än
anvisning och rapport bör tillskapas, dels att snabbheten fram till ett beslut
bör eftersträvas särskilt när det gäller unga lagöverträdare.

I motionen 1979/80:1116 av Wiggo Komstedt m. fl. (m) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
beträffande omfördelningar av resurser inom polisdistrikten.

Motionärerna uttalar bl. a. att det bör vara möjligt att inom ramen för
nuvarande resurser göra sådana omfördelningar inom polisdistrikten att
bevakningen på orter som Tomelilla förbättras.

I motionen 1979/80: 1118 av Inger Lindquist m. fl. (m) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen uttalar att den allvarliga situationen inom narkotikabrottsligheten
särskilt måste beaktas vid det fortsatta arbetet med fördelning
av polismanstjänster (yrkandet 2).

I motionen 1979/80: 1121 av Ivan Svanström m. fl. (c) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen beslutar att hos regeringen begära dels högre
prioritering av bekämpningen av hembränning och langning (yrkandet 3),
dels att åtgärder vidtas för att kvarterspolisen skall ges alltmer vidgade
kontakter med innevånarna i sitt distrikt (yrkandet 7), dels att försök görs
med ytterligare förenkling av förundersökningen i allmänna brottmål (yrkandet
8).

Utskottet

Regeringens förslag under denna punkt innebär en ökning av anslaget
från 2883632000 kr. för innevarande budgetår till 3 106456000 kr. för
budgetåret 1980/81. Förslaget innebär bl. a. inrättande av 100 nya

JuU 1979/80:24

polismanstjänster, varav 44 avses för övervakningsverksamhet, 52 för
spanings- och utredningsverksamhet, 2 för polisstyrelsernas kanslier och 2
för polischefskarriären. Av de nya tjänsterna för övervakningsverksamheten
avses 10 tjänster för fortsatt utbyggnad av kvarterspolisorganisationen.
Av de nya tjänsterna för spanings- och utredningsverksamhet skall 7
användas för allmän förstärkning av kriminalavdelningar ute i landet, i
första hand för att bekämpa våldsbrottsligheten. Vidare avses 16 tjänster
för utredande av narkotikabrottslighet och 16 tjänster för bekämpande av
den organiserade och den ekonomiska brottsligheten. Medel beräknas för
3 nya tjänster till förstärkning av rikspolisstyrelsens kriminalsektion för
utredande av brottslighet med landsomfattande karaktär samt för 3 nya
tjänster som kriminaltekniker och 7 nya tjänster för utredning i invandrarärenden.

Departementschefen uppger i propositionen att han avser att föreslå
regeringen att särskilda rotlar för bekämpande av den organiserade och
den ekonomiska brottsligheten inrättas i ytterligare 4 distrikt. Vidare uppger
han att han har för avsikt att föreslå regeringen att brottsförebyggande
rotlar inrättas i ytterligare 23 polisdistrikt.

I regeringens förslag beräknas också medel för 9 nya tjänster för annan
personal än polispersonal. Härutöver föreslås inlösen av 140 s. k. vakansmedelstjänster.

Utskottet godtar regeringens förslag till medelsberäkning.

I motionen 1118 begärs att den allvarliga situationen i fråga om narkotikabrottsligheten
särskilt skall beaktas vid det fortsatta arbetet med fördelningen
av polismanstjänster. Motionärerna uppger att de godtar den prioritering
som i detta avseende har skett i propositionen, men att behovet av
tjänster för bekämpning av narkotikabrottsligheten bättre bör tillgodoses
vid den framtida fördelningen av polismanstjänster.

Narkotikabrottsligheten utgör som departementschefen anför ett allvarligt
hot mot samhället. Utskottet delar departementschefens uppfattning
att kampen mot denna brottslighet, som ofta är välorganiserad och därmed
svåråtkomlig, därför bör ges en hög prioritet. I enlighet härmed har också
under senare år genomförts en betydande utbyggnad av polisens resurser
för att bekämpa narkotikabrottsligheten. Bl. a. har särskilda narkotikarotlar
inrättats i hela landet. Tillkomsten av dessa rotlar, som finns i 24
polisdistrikt och som har länen som primärt verksamhetsområde, har
medfört att en effektivare bekämpning av narkotikabrottsligheten nu är
möjlig.

Utskottet finner i likhet med departementschefen att det är av största
vikt att narkotikarotlarna tilldelas ytterligare resurser så att intentionerna
beträffande narkotikabekämpningen kan fullföljas. Så sker också genom
den i propositionen föreslagna förstärkningen av dessa narkotikarotlar
med 16 tjänster. Dessutom beräknas medel för 3 tjänster till förstärkning

tl Riksdagen 1979180. 7 sami. Nr 24

Juli 1979/80: 24

av rikspolisstyrelsens rikskriminalsektion för spaning mot narkotikabrottsligheten
och organiserad grov egendomsbrottslighet. Utskottet noterar
med tillfredsställelse den föreslagna förstärkningen.

Enligt utskottets mening är det angeläget att man också vid den framtida
fördelningen av polisens resurser noga beaktar brottsutvecklingen på narkotikaområdet.
I sammanhanget bör en strävan vara att ta hänsyn inte bara
till behovet av personal utan också till behovet av kvalificerad teknisk
utrustning.

Storleken av de insatser som i framtiden bör sättas in mot narkotikabrottsligheten
får dock i vanlig ordning prövas i senare sammanhang.
Något uttalande från riksdagens sida i enlighet med yrkandet i motionen
1118 bör därför inte göras. Utskottet avstyrker med hänsyn till det anförda
bifall till motionen i denna del.

1 motionen 1121 hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära att
åtgärder vidtas för att kvarterspolisen skall ges alltmer vidgade kontakter
med innevånarna i sitt distrikt.

1 motionen påpekas att rationaliseringar inom polisväsendet har medfört
att kontakten mellan polisen och allmänheten på vissa håll har minskat.
Polisen kan därför inte alltid upprätthålla den omfattande person- och
lokalkännedom som fanns förr. Enligt motionärernas mening bör därför
kvarterspolisverksamheten även i fortsättningen prioriteras. Kvarterspoliserna
bör enligt motionärernas mening ha såväl bostad som kontor i
verksamhetsområdet. Vidare bör försök göras att delegera tillstånds- och
andra ärenden till kvarterspolisen så långt det är möjligt. Motionärerna
pekar också på kontakterna med skolan och andra sociala organ som
betydelsefulla uppgifter för kvarterspoliserna.

Kvarterspolisverksamheten syftar till att inom avgränsade områden
stärka polisens brottsförebyggande funktioner. Verksamheten har bl. a. till
ändamål att förbättra förhållandet mellan allmänheten och polisen liksom
att öka kontakterna och samarbetet mellan polisen å ena sidan samt innevånare,
institutioner och sammanslutningar inom ansvarsområdet å andra
sidan. Kvarterspolisverksamheten syftar också till att förbättra den polisiära
servicen åt allmänheten t. ex. i fråga om att ta upp brottsanmälningar.
F. n. finns 371 kvarterspolistjänster fördelade på drygt 60 polisdistrikt.
Som nyss har sagts innebär förslaget i årets budgetproposition en ytterligare
satsning på kvarterspolisverksamheten.

Tjänsten som kvarterspolis fullgörs i huvudsak som övervakningstjänst
till fots och i uniform. När det anses lämpligt med hänsyn till avståndet
från polisstationen och liknande förhållanden anordnas särskild mottagningslokal
för allmänheten. I Stockholms polisdistrikt bedrivs f. n. försök
med s. k. områdespolisverksamhet, som påminner om kvarterspolisverksamheten.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 uppgav rikspolisstyrel -

Juli 1979/80: 24

sen att verksamheten enligt polisstyrelsernas bedömning har en väsentlig
uppgift att fylla; på många håll har anförts att antalet s. k. synliga brott
sjunkit i områden där kvarterspolis varit stationerad.

Frågor om kvarterspolisverksamhet och annan verksamhet för att underlätta
kontakten mellan polisen och allmänheten har ingående behandlats
av polisutredningen i dess betänkande (SOU 1979:6) Polisen.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen uttalat sig för att kvarterspolisverksamheten
byggs ut och ges en sådan inriktning att önskvärda och
nödvändiga kontakter med allmänheten främjas (JuU 1973: 26 p. 9, JuU
1975: 9 p. 7, 1975/76: 27 p. 6, 1976/77: 27 p. 6). Frågor härom kommer också
att behandlas i de förslag från regeringen på grundval av polisutredningens
betänkande som förväntas bli förelagda riksdagen. I avvaktan härpå och
med hänsyn till den utbyggnad av verksamheten som föreslås i årets
budgetproposition saknas enligt utskottets mening skäl till något uttalande
från riksdagens sida rörande förstärkning av kvarterspolisverksamheten så
som förordas i motionen 1121. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen
i nu berörd del.

I motionen 1116 hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som anförts i motionen beträffande omfördelningen av
resurser inom polisdistrikten. Motionärerna pekar på att arbetstidsförkortning
och andra rationaliseringsåtgärder inom polisen lett till en centralisering
av stationeringsorterna; flera ganska stora orter saknar polisbevakning
utanför kontorstid och under helger. Som exempel nämns Tomelilla i
Kristianstads län där förhållandena enligt motionärerna lett till ökad vandalisering
och ökad brottslighet. Enligt motionärernas mening bör det
göras en sådan omfördelning av tjänster inom polisdistrikten att bevakningen
på orter som Tomelilla förbättras.

Landets polisdistrikt är territoriellt indelade i arbets- och ansvarsområden,
s. k. vaktområden. Det vaktområde som omfattar kansliorten kallas
centralvaktområde. Övriga vaktområden inom distriktet benämns lokalvaktområden.
1 Stockholms och Göteborgs polisdistrikt är centralvaktområdet
indelat i vaktdistrikt. De tjänstemän som är stationerade i kansliorten
och som inte har avdelats för riksomfattande eller regional verksamhet
bildar distriktets huvudstyrka, som svarar för i princip all polisverksamhet
inom centralvaktområdet och dessutom för vissa betydelsefulla uppgifter
inom lokalvaktområdena. För lokalvaktområdena finns dessutom särskilda
arbetsenheter s. k. arbetsgrupper. 1 en del orter finns också polisposteringar,
dvs. polismän som är ensamstationerade. Fördelningen av antalet
polismanstjänster på olika polisdistrikt avgörs av regeringen genom regleringsbrev.
På grundval av regleringsbrevet upprättar rikspolisstyrelsen
tjänstetablåer, vari det anges hur personalen skall fördelas inom polisdistriktet.

I sin anslagsframställning förbudgetåret 1980/81 anförde rikspolisstyrelsen
bl. a. att arbetskraftbortfallet på grund av den arbetstidsförkortning för

JuU 1979/80: 24

skiftestjänstgörande personal som genomfördes år 1975 har medfört att
många polisdistrikt fått betydande svårigheter att upprätthålla en någorlunda
tillfredsställande yttre övervakning. I första hand har bortfallet medfört
en minskad preventiv övervakning i form av fotpatrullering men även
möjligheterna att upprätthålla övervakningen med bil samt utryckningsberedskapen
har enligt rikspolisstyrelsen påverkats negativt. Bortfallet har
till en viss del kunnat kompenseras genom tilldelning av nya tjänster men
det föreligger fortfarande en brist på ca 350 tjänster innan personalinsatserna
för den yttre övervakningen återställts till den nivå den hade före
arbetstidsförkortningen. Rikspolisstyrelsen uppgav vidare att den försämrade
ordningssituationen är märkbar inte enbart i de största polisdistrikten
utan även i de små polisdistrikten. Bl. a. angavs att flertalet av de mindre
polisdistrikten (med ett innevånarantal av i genomsnitt 25 723) inte kan
tillhandahålla allmänheten ett godtagbart grundskydd. Personaluppsättningen
i vissa av dessa distrikt sades vara så knappt tilltagen att distrikten
endast under en del av dygnet har möjlighet att hålla polisstationen bemannad;
egentlig yttre verksamhet förekommer endast sporadiskt och nattetid
nästan inte alls.

I Simrishamns polisdistrikt med Simrishamn som kansliort finns sammanlagt
42 polismanstjänster, varav 5 är stationerade i en arbetsgrupp i
Tomelilla.

De i motionen upptagna svårigheterna att upprätthålla en tillfredsställande
polisövervakning råder, som framgår av rikspolisstyrelsens nyss återgivna
redogörelse, över hela landet. Att helt bemästra dessa svårigheter
fordrar en mycket stor ökning av polisväsendets samlade resurser. I likhet
med vad departementschefen uppger måste emellertid förstärkningar av
den lokala polisorganisationen begränsas på grund av det ansträngda statsfinansiella
läget. De aktuella svårigheterna kan alltså, som motionärerna
också utgår ifrån, inte lösas genom ytterligare tillskott av polismanstjänster
utöver vad som föreslås i propositionen. En annan sak är att läget
kan förändras genom en omfördelning av resurserna mellan och inom
distrikten.

Fördelningen av polismanstjänster bestäms som tidigare har sagts av
regeringen. Utskottet utgår från att härvid hänsyn i möjligaste mån tas till
sådana bevakningsbehov som avses i motionen även om de totala resurserna
är begränsade. Enligt utskottets mening bör det ej komma i fråga att
härutöver från statsmakternas sida i detalj reglera hur man i de lokala
polisdistrikten skall disponera över polispersonalen.

Utskottet vill i sammanhanget peka på de förslag som lagts fram av
polisutredningen rörande tillskapandet av s. k. ”fria resurser” för de lokala
polisdistrikten. Enligt principerna för den sålunda föreslagna ordningen
skall endast den grundläggande organisationen bestämmas centralt.
Övriga resurser skulle stå till förfogande för distrikten utan någon central
låsning av det slag som föreligger i dag.

JuU 1979/80: 24

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen 1116.

I motionen 1121 begärs en högre prioritering av bekämpningen av hembränning
och langning av alkohol. Enligt motionärerna måste man därvid
se särskilt allvarligt på sådana fall där äldre personer underlättar för
ungdomar att få alkohol.

I lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m. och i lagen
(1977: 293) om handel med drycker finns bestämmelser om straff för olovlig
tillverkning av sprit och för olovlig försäljning och olovligt anskaffande
av spritdrycker. Straffet för normalbrott är böter eller fängelse i högst ett
år. Att övervaka att bestämmelserna i dessa lagar efterlevs utgör en naturlig
del av samhällets insatser för att komma till rätta med alkoholproblemet,
och det är enligt utskottets mening givetvis av vikt att polisen och
andra rättsvårdande myndigheter anslår resurser för dessa ändamål.

Vid avvägningen av hur stora resurser som skall sättas in får man dock
enligt utskottets mening till en början beakta att alkoholproblemen i samhället
bör mötas inte bara med straffrättsliga åtgärder utan även med
åtgärder inom andra områden. I detta sammanhang bör noteras att regeringen
nyligen har beslutat att en arbetsgrupp skall tillsättas med uppgift
att snarast sätta igång en kampanj mot överlåtelse av alkohol till ungdom. 1
budgetpropositionen (bilaga 8, punkten J Upplysning och information på
alkoholområdet) föreslås ett anslag av 7,5 milj. kr. för bl. a. detta ändamål.

När det gäller användningen av polisens resurser vill utskottet understryka
att även om det finns många angelägna ändamål att satsa på så
måste ändock några av dessa prioriteras framför andra. I budgetpropositionen
förordar departementschefen också att särskilda insatser skall göras
mot bl. a. narkotikabrottsligheten och mot den organiserade och den ekonomiska
brottsligheten. Vidare anför han bl. a. att det ytterst ankommer på
den lokala polisorganisationen att bedöma mot vilka slags brott som tillgängliga
resurser i första hand skall sättas in. Utskottet ansluter sig till
departementschefens uttalanden i dessa hänseenden. Med hänsyn härtill
och till den nyss nämnda kampanjen mot överlåtelse av alkohol till ungdomar
finner utskottet inte skäl att uttala sig för en prioritering i enlighet med
yrkandet i motionen.

Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1121 i denna del.

1 motionen 801 hemställs att riksdagen hos regeringen skall anhålla att
det vid utarbetandet av den nya polislagen särskilt skall beaktas att polisens
arbete bör ingå som en integrerad del i samhällets sociala funktion.

I det förut nämnda betänkandet (SOU 1979:6) Polisen har 1975 års
polisutredning lagt fram förslag rörande principerna för polisens verksamhet,
organisation och utbildning. Ett genomförande av förslagen förutsätter
i betydande hänseenden ett fortsatt organisations- och planläggningsarbete
sedan ställning tagits till principfrågorna. Betänkandet har remissbe -

JuU 1979/80: 24

handlats, och en principproposition avses bli framlagd för riksdagen under
år 1980.

Avsikten är att det fortsatta arbetet med genomförandet av förslag
grundade på polisutredningens betänkande skall anförtros en särskild polisberedning
sedan riksdagen har fattat principbeslut i ärendet.

Polisutredningen hade enligt sina direktiv bl. a. att överväga åtgärder för
att förbättra informationen till och kunskapen hos polisen rörande innebörden
av värderingarna bakom de åtgärder som vidtas av andra samhällsorgan
för att skapa förståelse och respekt för de regler som gäller för
samvaron i ett demokratiskt samhälle. Utredningen skulle särskilt pröva
hur samarbetet mellan polisen och berörda myndigheter skulle kunna
utvecklas. Utredningen har vid sin behandling av de olika polisuppgifterna
pekat på olika metoder att förankra polisens verksamhet bland medborgarna.

Polisutredningen har bl. a. lagt fram förslag rörande den rättsliga regleringen
av polisverksamheten och har därvid utgått från att de viktigaste
bestämmelserna om polisverksamheten förs samman till en ny polislag.
Enligt utredningen talar redan den stora allmänna betydelse som verksamheten
har för medborgarna för att de grundläggande bestämmelserna om
polisorganisationen och styrningen i övrigt av polisverksamheten bör komma
till uttryck i en författning som beslutas av riksdagen. Utredningen
redovisar principiella överväganden rörande innehållet i en polislag men
lägger inte fram något författningsförslag utan utgår från att det lagtekniska
arbetet får bedrivas i andra former.

Ett genomförande av principerna i polisutredningens förslag skulle enligt
utskottets mening innebära en markering av polisverksamhetens roll som
ett led i samhällets samlade insatser för social trygghet och samhällsgemenskap.
Anledning saknas dock att i enlighet med önskemålet i motionen
801 föregripa regeringens förslag i detta hänseende med något uttalande
från riksdagens sida.

I motionen 801 begärs också att det i den nya polislagen bör tillskapas
andra reaktionsformer för polismannen än anvisning och rapport.

Polisens rätt att vidta åtgärder för upprätthållande av allmän ordning
följer av 2 § polisinstruktionen (1972:511). Enligt denna bestämmelse får
polisen vidta de åtgärder som behövs när den allmänna ordningen kränkts
på annat sätt än genom brott. Rätt för polisen att omhänderta bl. a. personer
som stör ordningen eller är berusade föreskrivs i lagen (1973: 558) om
tillfälligt omhändertagande och lagen (1976: 511) om omhändertagande av
berusade personer m. m.

Polisutredningen har övervägt frågor om polisens befogenheter och lagt
fram förslag till principlösningar. Bl. a. har utredningen påpekat att det i en
ny reglering bör införas bestämmelser som ger uttryckligt stöd för mindre
ingripande åtgärder från polisens sida när den allmänna ordningen störs,
under förutsättning att sådana åtgärder bedöms som nödvändiga och tillräckliga.

JuU 1979/80: 24

Som framgår av det sagda kommer frågan om sådana reaktionsformer
för polisen som berörs i motionen 801 att behandlas i det fortsatta lagstiftningsarbetet
på grund av polisutredningens betänkande. Önskemålet i
motionen 801 om ett uttalande från riksdagens sida i detta hänseende bör
därför enligt utskottets mening inte föranleda någon åtgärd.

I motionen 801 begärs vidare att det vid utarbetandet av den nya polislagen
bör eftersträvas snabbhet fram till beslut särskilt när det gäller unga
lagöverträdare.

Frågan om handläggningstiden hos polis och åklagare av mål rörande
unga lagöverträdare har under senare år tilldragit sig stort intresse och har
uppmärksammats både i riksdagen och i det statliga utredningsarbetet.

Sålunda underströk utskottet år 1974 vid behandlingen av en motion i
ämnet angelägenheten av att tiden mellan en begången brottslig handling
och myndigheternas slutliga ställningstagande blir så kort som möjligt.
Utskottet ansåg vidare att åtgärder borde vidtas som möjliggjorde att
samtliga berörda myndigheter, dvs. polis, åklagare, barnavårdsnämnder
och domstolar, kunde behandla förekommande ärenden med erforderlig
skyndsamhet så att nödvändiga stöd- och hjälpinsatser kunde sättas in på
ett så tidigt stadium som möjligt (JuU 1974: 10 p. 1).

Frågan om förkortade handläggningstider vid åtalsprövning mot ungdomar
har därefter behandlats av brottsförebyggande rådet. Rådets arbetsgrupp
för barn- och ungdomsfrågor har sålunda i en rapport år 1977
redovisat överväganden och förslag till förändring i förfarandet vid handläggning
av åtalsprövning mot underåriga lagöverträdare. För att åstadkomma
en önskad förkortning av handläggningstiderna rekommenderades
bl. a. att polisen så ofta som möjligt skall dela upp utredningar om brott
med flera gärningsmän. Vidare föreslogs ökad information till och samarbete
med den unge och hans föräldrar genom bl. a. gemensamma diskussioner
i samband med förhör hos polisen.

Frågor om förkortad handläggningstid av mål mot unga har också tagits
upp av åtalsrättskommittén i betänkandet (SOU 1976:47) Färre brottmål.
Spörsmålen hänger också samman med det förslag till lagstiftning rörande
unga som lagts fram i propositionen 1979/80: 1 Om socialtjänsten, vilken
f. n. bereds av socialutskottet. De berörs också av det utredningsarbete
som bedrivs av rättegångsutredningen (Ju 1977:06). Av intresse är också
de förslag som en arbetsgrupp inom justitiedepartementet presenterat i
promemorian Ds Ju 1979: 15 Översyn av utredningsförfarandet i brottmål.

Förra året underströk utskottet vid behandlingen av en motion om
handläggningen av mål mot unga (JuU 1978/79: 29 p. 2) att det med hänsyn
till frågans vikt var angeläget att ställning skyndsamt togs till frågan om
förkortade handläggningstider. Enligt vad utskottet uttalade borde det,
sedan beslut fattats med anledning av propositionen om socialtjänsten,
vara möjligt att på grundval av tillgängligt utredningsmaterial vidta åtgärder
för att förkorta handläggningstiderna.

JuU 1979/80:24

Av det anförda framgår att önskemålet i motionen 801 om förkortade
handläggningstider är uppmärksammat i pågående lagstiftningsarbete, och
det får enligt utskottets mening förväntas att arbetet inom kort leder till
åtgärder i linje med motionsönskemålet. Motionen bör därför inte heller i
denna del föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen
801.

1 motionen 1121 begärs att försök skall göras med ytterligare förenkling
av förundersökningen i allmänna brottmål. Motionärerna framhåller att de
rationaliseringar som har gjorts beträffande polisens utredningsarbete
främst har kommit att omfatta trafikmålsutredningar. Enligt motionärerna
finns det nu anledning att ompröva formerna för förundersökningens bedrivande
i brottmål i allmänhet.

Bestämmelser om förundersökningen i brottmål finns i rättegångsbalken
och i förundersökningskungörelsen (1947:948).

Rättegångsförfarandet vid de allmänna domstolarna ses över av rättegångsutredningen
som bl. a. har att pröva olika metoder att åstadkomma
ett snabbare, enklare och mera flexibelt brottmålsförfarande. En översyn
av rutinerna under förundersökningsskedet har gjorts i den förut nämnda
promemorian Översyn av utredningsförfarandet i brottmål. Promemorian,
som innehåller olika förslag till förenkling av förundersökningsrutinerna,
har för beaktande lämnats över till riksåklagaren, rikspolisstyrelsen och
rättegångsutredningen.

Med hänsyn till det arbete i syfte att förenkla förundersökningen som
enligt det anförda pågår både inom rättegångsutredningen och hos riksåklagaren
och rikspolisstyrelsen erfordras enligt utskottets mening inte
något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandet.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till regeringens
förslag till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
3 106456000 kr.,

2. att riksdagen beträffande fördelningen av polismanstjänster för
bekämpande av narkotikabrottslighet avslår motionen 1979/
80: 1118 i denna del (yrkandet 2),

3. att riksdagen beträffande kvarterspolisverksamheten avslår motionen
1979/80: 1121 i denna del (yrkandet 7),

4. att riksdagen beträffande omfördelning av resurser inom polisdistrikten
avslår motionen 1979/80: 1116,

5. att riksdagen beträffande hembränning m. m. avslår motionen
1979/80: 1121 i denna del (yrkandet 3),

6. att riksdagen beträffande ny polislag avslår motionen 1979/
80:801,

JuU 1979/80: 24

7. att riksdagen beträffande förenkling av förundersökningen avslår
motionen 1979/80: 1121 i denna del (yrkandet 8).

4. Lokala polisorganisationen: Utrustning. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten B 5 (s. 29 och 30) och hemställer

att riksdagen till Lokala polisorganisationen: Utrustning för budgetåret
1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 15 244000 kr.

5. Inköp av motorfordon m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkten B 6 (s. 30-33) och hemställer

att riksdagen

1. medger att 6 polisbåtar beställs inom en kostnadsram av
4900000 kr.,

2. till Inköp av motorfordon m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar
ett reservationsanslag av 29 766 000 kr.

6. Underhåll och drift av motorfordon m.m. m. II. anslag. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkterna B 7—B 9 (s. 33—36) och
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Underhåll och drift av motorfordon m.m. ett förslagsanslag
av 126 131000 kr.,

2. till Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg ett
förslagsanslag av 1 000 kr.,

3. till Diverse utgifter ett förslagsanslag av 6000000 kr.

Stockholm den 26 februari 1980

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m). Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c). Eric
Jönsson (s). Hans Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Björn
Körlof (m), Lilly Bergander (s), Gunilla André (c), Hans Pettersson i
Helsingborg (s). Göte Jonsson (m), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson
(s) och Bonnie Bernström (fp).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980