JoU 1979/80:47

Jordbruksutskottets betänkande
1979/80:47

med anledning av propositionen 1979/80:162 om reglering av priserna
på jordbruksprodukter, m. m. jämte motioner

Propositionen

Hemställan

I propositionen 1979/80:162 har regeringen (jordbruksdepartementet)
föreslagit riksdagen

dels att

1. antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering
på jordbrukets område,

dels att

2. godkänna vad i propositionen förordats om styrning av slaktsvinsproduktionens
utbyggnad,

3. godkänna vad i propositionen förordats om regleringen av priser m. m.
på sockerbetor,

4. godkänna vad i propositionen förordats om prisregleringen på socker
för tiden den 1 juli 1980-den 30 juni 1982,

5. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om användningen av
avgiftsmedel, som inflyter under regleringsåret 1980/81 eller har influtit
under tidigare regleringsår,

6. medge att den rörliga kredit på högst 120 milj. kr. som år 1973 ställdes
till statens jordbruksnämnds förfogande i riksgäldskontoret för ändamål
utanför fördelningsplanen för införselavgiftsmedel får under regleringsåret
1980/81 användas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
statens jordbruksnämnd för ändamål inom jordbruksprisregleringen och
regleringen av sockernäringen,

7. medge att statens jordbruksnämnd för säsongmässig lagring av
jordbruksprodukter för budgetåret 1980/81 får disponera en rörlig kredit på
högst 195 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

8. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om prisstödet till
jordbruket i norra Sverige,

9. medge att för budgetåret 1979/80 statlig kreditgaranti lämnas för lån till
yttre rationalisering, lån till inre rationalisering, jordförvärvslån, driftslån
och maskinlån med sammanlagt högst 608 000 000 kr., för lån till trädgårdsnäringens
rationalisering m, m. med högst 40 000 000 kr., för lån till
rennäringens rationalisering m. m. med högst 2 500 000 kr. samt för lån till
inköp av avelshästar och ridhästar med sammanlagt högst 500 000 kr.,

10. godkänna vad i propositionen förordats om eftergift av vissa lån till
trädgårdsföretag.

1 Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 47

JoU 1979/80:47

2

Vidare har regeringen föreslagit riksdagen att

11. till Prisstöd till jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1980/81
anvisa ett förslagsanslag av 193 600 000 kr.,

12. till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 3 966 000 000 kr.

I propositionen läggs fram förslag till prisreglering på jordbruksprodukter
utom sockerbetor och socker för regleringsåret 1980/81 och för sockerbetor
och socker för tiden efter den 30 juni 1980. Vidare föreslås ett förbättrat
prisstöd till jordbruket i norra Sverige. Slutligen föreslås vissa åtgärder till
stöd för trädgårdsnäringen.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets
område

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1967:340) om prisreglering på
jordbrukets område1 skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
8 §2

Nuvarande lydelse

Om pris på vete, råg, havre eller
korn höjes, erlägger den som driver
kvarnrörelse eller spannmålshandel
eller som yrkesmässigt tillverkar
fodermedel avgift för lager av sådan
spannmål och blandningar därav.

Om pris på vete, råg, havre eller
korn höjs, erlägger den som driver
kvarnrörelse, spannmålshandel eller
mälteri eller som yrkesmässigt tillverkar
fodermedel avgift för lager av
sådan spannmål och blandningar
därav.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels de under allmänna motionstiden 1980 väckta motionerna
1979/80:303 av Margot Håkansson (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av matsubventionerna i den riktning som i
motionen anförs,

1979/80:306 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas, såvitt nu är i fråga

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:865.

2 Senaste lydelse 1974:473.

JoU 1979/80:47

3

(yrkandena 2-4), att riksdagen hos regeringen hemställer om utredning och
förslag enligt följande: 2. att det etableras en skärpt övervakning och kontroll
över prisutvecklingen på jordbrukets produktionsmedel och att samhällsingripanden
övervägs om sådan kan antas få en hämmande inverkan på denna
prisutveckling, 3. att den fortsatta utvecklingen inom animalieproduktionen
skall ges största möjliga direkta anknytning till jordbruket, drivas i måttligt
stora anläggningar och ges spridning över landet, 4. att stöd till upprustning
av småbruk, främst i landets norra delar, övervägs vid sidan av ett särskilt
prisstöd och att regionalpolitiska insatser görs för spridning av kompletterande
sysselsättning,

1979/80:388 av Oswald Söderqvist m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om en översyn och förslag till reglering av produktionen
vid djurfabrikerna enligt i motionen framförda synpunkter,

1979/80:553 av Ivan Svanström (c) vari yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandet
2), att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att frågan om
etableringskontroll för produktion av ägg, fläsk och mjölk också övervägs,

1979/80:690 av Torsten Bengtson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att, då en kvarn endast används för att med pedagogiskt syfte visa hur
kvarndriften gick till i gamla tider, förmalningsavgift för vete och råg ej skall
utgå,

1979/80:930 av Birgitta Hambraeus och Pär Granstedt (båda c) vari yrkas
att riksdagen beslutar föreslå regeringen att uppta förhandlingar med
jordbrukets organisationer om statligt stöd till frukt-, rotfrukts- och
grönsaksodling i enlighet med vad som framförts i motionen,

1979/80:933 av andre vice talmannen Thorsten Larsson m. fl. (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om användningen av hönsgödsel som foder,

1979/80:939 av Arne Nygren (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en skyndsam utvärdering av orsakerna till nedgången av antalet
mjölkleverantörer i skogslänen under senare delen av 1970-talet samt begär
förslag om åtgärder för att mildra utvecklingen,

1979/80:1383 av Einar Larsson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen medger att
kostnadskompensation i vad avser räntekostnaderna får fördelas till enskilda
lantbrukare i förhållande till deras faktiska kostnader,

1979/80:1390 av Ingvar Svanberg m. fl. (s) vari yrkas - med hänvisning till
motionen 1979/80:1443 om sysselsättningen i Norrbotten - att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering
och förslag rörande stöd till jordbruket i Norrbotten,

1979/80:1392 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att prisstödet för kött och fläsk bör
avvecklas,

1979/80:1751 av Anna Eliasson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om åtgärder för

1* Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 47

JoU 1979/80:47

4

att begränsa en fortsatt övergång till storskalighet och storanläggningar för
animalieproduktion, 2. att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas till
forskningsinsatser för att närmare studera livsmedelsindustrins utvecklingsdrag
och därigenom uppkommande följdeffekter på jordbruksproduktion
och livsmedelskonsumtion, 3. att riksdagen uttalar att rationaliseringsarbetet
inom växt- och djurproduktion och livsmedelsindustrins utveckling i ökad
grad måste anpassas till jordbrukets biologiska förutsättningar,

1979/80:1752 av Anna Eliasson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om subventioneringen
och prissättningen i fråga om jordbruksprodukter och prispolitikens
sociala och folkhälsomässiga betydelse,

1979/80:1761 av Per Petersson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär skyndsamma åtgärder för att förbättra de norrländska
jordbrukarnas situation,

1979/80:1851 av Stig Josefson m. fl. (c) vari yrkas - med hänvisning till
motionen 1979/80:1750 - att riksdagen beslutar att som sin mening ge
regeringen till känna vad som i motionen anförts om snabba åtgärder för att
förbättra trädgårdsnäringens finansiella situation.

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1979/80:2027 av Sven Eric Åkerfeldt m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att summan av de personliga mjölkpristillägg som nu utgår i vissa
områden och som i propositionen 162 föreslås successivt avvecklas i stället
utgår som ett generellt pristillägg på all invägd mjölk under avvecklingstiden
inom berörda områden,

1979/80:2031 av Filip Johansson m. fl. (c, m) vari yrkas 1. att riksdagen
beslutar om ett stöd till potatisodlingen i Norrland enligt jordbruksnämndens
förslag på s. 108 i propositionen 162,2. att riksdagen beslutar om ett särskilt
packeribidrag för ägg invägda vid runmärkesberättigade packerier enligt
jordbruksnämndens förslag på s. 106 i propositionen 162, 3. att riksdagen till
Prisstöd till jordbruket i norra Sverige anvisar ett i förhållande till
propositionen förhöjt förslagsanslag med 3 160 000 kr. till sammanlagt
196 700 000 kr. samt 4. att riksdagen beslutar uttala att bestämmelserna om
utbetalning av Norrlandsstöd till kött- och fläskproducenter snarast bör
ändras, så att såväl uppfödning som slakt skall ske inom stödområdet i fråga
för att det särskilda pristillägget skall utgå,

1979/80:2032 av Filip Johansson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen uttalar
sig för att differentierade pristillägg kan införas även för mjölkproduktionen,

1979/80:2036 av Svante Lundkvist m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar 1. avslå regeringens förslag om styrning av slaktsvinsproduktionens
utbyggnad, 2. anta det av statens jordbruksnämnd utarbetade förslaget till
styrning av fläskproduktionen, som förordats i motionen, 3. att av statens
jordbruksnämnd konstaterat pristryckande överskott skall föreligga för att

JoU 1979/80:47

5

differentierad produktionsavgift skall tillämpas, 4. att medel för en särskild
låginkomstsatsning avsätts i samband med kommande prisförhandlingar
inom det utrymme jordbruket som kollektiv tilldelats samt 5. att som sin
mening ge regeringen till känna att en bättre samstämmighet mellan
samhällets kostupplysning och effekten av de åtgärder som kan uppnås med
jordbrukspolitiska styrmedel bör eftersträvas,

1979/80:2037 av Lars Wernerm. fl, (vpk)vari yrkasl. att riksdagen uttalar
att momseffekten på livsmedel avskaffas genom att mervärdeskatten som
härrör från försäljning av livsmedel i sin helhet skall återföras till
konsumenterna i form av selektiva livsmedelssubventioner, 2. att riksdagen
hos regeringen hemställer om en översyn av vilka varor som skall anses vara
livsmedel från skattesynpunkt och vilka livsmedel som ur närings- och andra
synpunkter skall ges en högre subvention vid fördelning av de medel som står
till förfogande för ändamålet.

Remissyttranden, hearing

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1979/80:933 från
lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens livsmedelsverk, socialstyrelsen,
Sveriges lantbruksuniversitet och Lantbrukarnas riksförbund.
Lantbruksstyrelsen har bifogat ett yttrande från statens veterinärmedicinska
anstalt.

Remissyttrandena är fogade som bilaga till detta betänkande.

Vidare har företrädare för lantbruksstyrelsen, jordbruksnämnden, Kooperativa
förbundet, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges industriförbund
och Sveriges slakteriförbund inför utskottet lämnat upplysningar och
synpunkter rörande vissa frågor kring animalieproduktionen.

Utskottet

Prisregleringen på jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker,
m. m.

I anslutning till att riksdagen år 1977 beslutade om riktlinjer för
jordbrukspolitiken beslutade riksdagen också om riktlinjer för styrning av
animalieproduktionens utbyggnad (prop. 1977/78:19, JoU 1977/78:10, rskr
1977/78:103).

I enlighet med regeringens förslag beslutade riksdagen att när överskott
uppstår på fläsk och slaktdj ursavgift behöver tas ut så skall avgiften eller
motsvarande avräkning från prisstödet differentieras efter besättningarnas
storlek. Härigenom skall en rationell animalieproduktion kunna bedrivas på
ett familjeföretag, utan att denna produktion i en överskottssituation
belastas med extra avgifter. I riksdagsbeslutet framhölls att avgifterna även
kommer att medföra en inkomstomfördelning från större producenter till

JoU 1979/80:47

6

familjejordbrukare och att detta ligger helt i linje med strävan att nå en ökad
utjämning av inkomsterna mellan olika jordbrukarkategorier.

Även våren 1978 och våren 1979 behandlades frågan om system för
styrning av animalieproduktionens utbyggnad av riksdagen (prop. 1977/
78:154, JoU 1977/78:34, rskr 1977/78:348 och prop. 1978/79:208, JoU
1978/79:36, rskr 1978/79:417). I sistnämnda proposition redovisades bl. a. att
jordbruksnämnden fr. o. m. den 1 januari 1979 infört ett system med
differentierade avgifter inom äggproduktionen.

Jordbruksministern redovisar under denna punkt bl. a. ett inom jordbruksnämnden
utarbetat förslag till system för styrning av fläskproduktionen
samt ett inom LRF utarbetat förslag i samma ämne, vilket framlagts av
Lantbrukarnas förhandlingsdelegation. Det förra systemet bygger på differentierade
avgifter och det senare på differentierade pristillägg. Enligt
propositionen är skillnaden mellan systemen av enbart teknisk natur. Båda
systemen kan därför användas för att uppnå de avsedda syftena.

I propositionen anförs i detta sammanhang att kostnaderna för exporten av
fläsk f. n. uppgår till ca 70 milj. kr. räknat per år. Någon slaktdjursavgift tas
inte ut för att finansiera dessa kostnader. Medel för ändamålet avsätts i stället
från det belopp som står till förfogande för pristillägg. Exportkostnaderna
sänker därmed avräkningspriserna för samtliga producenter med samma
örestal per kg. I enlighet med vad riksdagen beslutat bör en större andel av
exportkostnaderna i fortsättningen belasta de större producenterna. Härigenom
bör risken för en expansion som verkar sänkande på avräkningspriserna
kunna minskas.

Jordbruksministern anser för egen del att ett system med differentierade
pristillägg är att föredra som medel när det gäller att uppnå de mål som
tidigare redovisats. De belopp som står till förfogande för pristillägg på fläsk
bör därför fördelas så att de mindre producenterna erhåller ett högre
pristillägg än de större producenterna.

Det är enligt jordbruksministern angeläget att skillnaden mellan det
högsta och det lägsta pristillägget bestäms så att syftet med riksdagens beslut
uppnås, som bl. a. är att effektivt begränsa de större företagens utbyggnad.
Enligt vad riksdagen uttalat bör differentieringen göras trappstegsformad.
Om så bedöms mera lämpligt bör dock enligt propositionen i ett inledningsskede
kunna tillämpas endast en gräns. Gränsen kan därvid lämpligen sättas
vid leverans av 2 000 slaktsvin per år. Graden av differentiering och
pristilläggsskalan i övrigt bör efter hand bestämmas med hänsyn till rådande
läge. Om tillgängliga pristilläggsmedel inte räcker, bör avgift kunna tas ut.
Jordbruksministern framhåller att den möjlighet som sedan länge föreligger
att ta ut slaktdjursavgift för att finansiera bl. a. exportkostnader kvarstår.

Jordbruksministern förordar mot bakgrund av vad han anfört om
kostnaderna för export att differentierade pristillägg i fortsättningen
tillämpas när pristryckande överskott råder för att åstadkomma den avsedda
styrningen av svinproduktionen.

JoU 1979/80:47

7

Det bör enligt propositionen ankomma på statens jordbruksnämnd att
med utgångspunkt i de förordade riktlinjerna och efter överläggningar med
nämndens konsumentdelegation och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation
fastställa differentierade pristillägg och besluta om de regler som skall gälla
härför. Dessa bör då tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1981.

Utskottet behandlar i detta sammanhang dels de med anledning av
propositionen väckta motionerna 2032 och 2036 yrkandena 1-3, dels ett antal
fristående motioner som i olika hänseenden berör animalieproduktionen.

Enligt motionen 2036 bör riksdagen anta det av jordbruksnämnden
utarbetade förslaget till styrning av fläskproduktionen. Motionärerna
anhåller vidare att riksdagen slår fast att ett system med differentierade
avgifter endast får användas då av nämnden konstaterat pristryckande
överskott föreligger. Med det i propositionen förordade systemet riskerar
man, anser motionärerna, en icke önskvärd ökning av fläskproduktionen
som permanentar överskotten och därmed också pristilläggen.

Utskottet erinrar om att det i propositionen förordade systemet med
differentierade pristillägg är avsett att tillämpas endast när pristryckande
överskott råder. Det förutsätts att jordbruksnämnden efter överläggningar
med nämndens konsumentdelegation och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation
skall besluta om de närmare regler som skall gälla. Beträffande
farhågorna för att exportöverskotten skulle bli beständiga eller t. o. m. ökas
kan framhållas att exportkostnaderna direkt påverkar producenternas
avräkningspriser, ett förhållande som enligt utskottets mening bör kunna
bidra till att på sikt uppnå bättre balans på detta område. Utskottet finner
mot angivna bakgrund inte anledning att frångå det i propositionen
förordade systemet för styrning av fläskproduktionen och avstyrker således
motionen 2036 i nu behandlade delar. Som jordbruksministern anfört bör
reglerna tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1981.

Enligt motionen 2032 kan man inte utesluta att det framöver kan uppstå
behov av att begränsa tillkomsten av större djurbesättningar inom andra
produktionsgrenar än ägg och fläsk, t. ex. mjölkproduktion. De tendenser
till obalans i mjölkproduktionen som uppstått är enligt motionen oroande
framför allt för det norrländska jordbruket. Där är man huvudsakligen
hänvisad till mjölkproduktion, medan jordbruket i de sydligare delarna av
landet har betydligt större valmöjligheter mellan olika produktionsgrenar.
Om erfarenheterna av differentierade pristillägg blir goda och utvecklingen
motiverar det bör frågan om ett liknande system inom mjölkproduktionen
kunna aktualiseras i samband med de återkommande prisöverläggningarna
på jordbrukets område.

Utskottet drar den slutsatsen av motionärernas motivering att yrkandet
bl. a. avser åtgärder till stöd för jordbruket i skogs- och mellanbygderna.
Enligt utskottets mening är det viktigt att man i tid uppmärksammar
eventuella tendenser till en överproduktion av mjölk. Överväganden

JoU 1979/80:47

8

angående behovet av ytterligare åtgärder för en styrning av animalieproduktionen
bör på ett naturligt sätt kunna göras inom ramen för prisöverläggningarna
på jordbrukets område. Något särskilt uttalande härom från
riksdagens sida torde inte vara nödvändigt.

I motionen 306 (yrkandet 3) påtalas de negativa effekterna från miljö- och
djurhälsosynpunkt av vissa utvecklingsdrag inom animalieproduktionen.
Den fortsatta utvecklingen bör enligt motionärerna gå ut på att produktionen
ges största möjliga direktanknytning till jordbruket, drivs i måttligt stora
anläggningar och ges spridning över landet.

Liknande synpunkter framförs i motionen 388. Enligt denna motion bör
målet för animalieproduktionen vara att foderförsörjningen kan ske inom
landet, att i avelsinriktningen tas hänsyn till djurens välbefinnande och att
användningen av antibiotika begränsas.

Utskottet vill framhålla att de synpunkter som framförts i motionen 306 i
stor utsträckning överensstämmer med såväl grunderna för 1977 års
riksdagsbeslut rörande jordbrukspolitiken som motiveringarna bakom det
på senare tid införda stödet till företag i vissa glesbygder. Vad beträffar
djurhälso- och miljöeffekter av den storskaliga animalieproduktionen bör
understrykas att utvecklingen lett till ett ökat medvetande om att en alltför
högt driven rationalisering kan få negativa bieffekter i olika hänseenden.
Från statsmakternas sida har åtgärder vidtagits bl. a. i form av skärpta
bestämmelser rörande förprövning från miljö- och djurskyddssynpunkt av
nybyggda djurstallar. Vidare har den etologiska forskningen (läran om
djurens beteende under olika betingelser), som bl. a. bedrivs vid Sveriges
lantbruksuniversitet, erhållit ökade resurser i samband med årets budgetbehandling.
Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att motionen 306
yrkandet 3 och motionen 388 inte föranleder någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida.

Också i motionen 553 (yrkandet 2) anförs kritiska synpunkter på
utvecklingen inom animalieproduktionen. Tendenser till fabriksmässig
produktion måste bekämpas, framhåller motionären. En normal del av
produktionen måste förbehållas familjejordbruket och olika former av
kombinationsdrift. Detta kan enligt motionen inte ske utan införande av
etableringskontroll för ägg-, fläsk- och mjölkproduktion.

Frågan om etableringskontroll berörs också i motionen 1751. Enligt
motionen måste formerna för den fortsatta animalieproduktionen - främst av
djurskydds- och djurhälsoskäl - följas med uppmärksamhet. En av de
åtgärder som kan visa sig nödvändiga är en form av etableringskontroll som
möjliggör en samlad jordbrukspolitisk bedömning och ökar samhällets
möjligheter att förhindra olämpliga produktionsformer. Det är vidare enligt
motionen angeläget att forskningsinsatser görs för att studera livsmedelsindustrins
utvecklingsdrag och de följdeffekter dessa har för jordbruksproduktion
och livsmedelskonsumtion. I högre grad än f. n. måste rationaliserings -

JoU 1979/80:47

9

arbetet inom växt- och djurproduktionen liksom livsmedelsindustrin anpassas
till jordbrukets biologiska förutsättningar. En grundläggande princip bör
enligt motionären vara att den industriella tekniken skall anpassas till de
biologiska förutsättningarna.

Utskottet vill först erinra om att motionsyrkanden, syftande till etableringskontroll
inom animalieproduktionen, tidigare vid några tillfällen
avslagits av riksdagen (se bl. a. JoU 1978/79:36). Nu gällande riktlinjer för
styrning av animalieproduktionens utbyggnad fastställdes av riksdagen så
sent som i december 1977. Det av utskottet i det föregående tillstyrkta
förslaget rörande differentierade pristillägg inom fläskproduktionen innebär
en uppföljning av nyssnämnda riksdagsbeslut. Detta ställningstagande bör i
viss mån vara ägnat att tillgodose syftet med motionen 553, yrkandet 2.
Motionsyrkandet bör inte föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens
sida.

Beträffande de skäl som ligger bakom det i motionen 1751 framförda
kravet på etableringskontroll (yrkandet 1) hänvisar utskottet till sina
uttalanden ovan rörande av statsmakterna vidtagna åtgärder m. m. mot de
negativa effekterna av en alltför högt driven rationalisering inom animalieproduktionen.
I fråga om kravet på forskning rörande livsmedelsindustrin
m. m. (yrkandet 2) bör nämnas att forskningsrådsnämnden, enligt vad
utskottet erfarit, inrättat en arbetsgrupp med uppgift att forska i hithörande
frågor. Motionärens synpunkter i anslutning till yrkandet 3 skiljer sig inte på
något avgörande sätt från de uttalanden som gjordes angående jordbrukspolitikens
allmänna inriktning i samband med riksdagens tidigare nämnda
beslut om riktlinjer för jordbrukspolitiken (jfr JoU 1977/78:10 s. 11-14). Det
kan tilläggas att frågan om en resurssnål och biologiskt riktig produktionsteknik
i jordbruket och andra näringar faller inom ramen för naturresurs- och
miljökommitténs arbete. Verksamheten inom den kommitté som tillsatts för
att utreda frågor om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket
(Dir 1979:119) är också av betydelse i sammanhanget.

Utskottet finner mot bl. a. angivna bakgrund att motionen 1751 inte bör
föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

I propositionen redovisas i övrigt under förevarande rubrik jordbruksnämndens
och regeringens förslag rörande användningen av vissa avgiftsmedel
som inflyter under regleringsåret 1980/81 eller influtit under tidigare
regleringsår. Den rörliga kredit i riksgäldskontoret om 120 milj. kr. som
tidigare ställts till jordbruksnämndens förfogande föreslås få stå kvar även
under regleringsåret 1980/81 och användas för vissa i propositionen (s. 17)
närmare angivna ändamål. Vidare hemställs om riksdagens medgivande att
jordbruksnämnden får disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret om
högst 195 milj. kr. för säsongmässig lagring av jordbruksprodukter.

Utskottet har ingen erinran mot dessa förslag.

JoU 1979/80:47

10

Utskottet behandlar vidare under denna punkt ett antal motioner och
motionsyrkanden angående vissa näringsfysiologiska frågor, nämligen
motionen 2036 yrkandet 5, motionen 2037 yrkandet 2 samt motionerna 303,
930, 1392 och 1752. Gemensamt för samtliga dessa motioner är önskemålet
att man inom ramen för jordbruksprisregleringen och systemet för subventionering
av baslivsmedel försöker vidta åtgärder som är ägnade att främja
konsumtionen av näringsriktig kost. En direkt omfördelning av det statliga
stödet till grönsaker och rotfrukter m. m. respektive avveckling av prisstödet
på kött och fläsk är exempel på åtgärder som förordas i några av motionerna
(930 och 1392). I flertalet motioner framhålls att prispolitiken är ett viktigt
instrument när det gäller att styra kostvanorna. I motionen 2036 hänvisas till
det i propositionen föreslagna systemet med differentierade pristillägg till
fläskproduktionen. Motionärerna anser att regeringen med sitt förslag
medverkar till att främja en ytterligare utbyggnad av fläskproduktionen i ett
läge då hälsovårdande organ uttalar sig för att man bör förbättra kostvanorna
och minska konsumtionen av animaliskt fett. Man framhåller att utvecklingen
mot ökad konsumtion av fläsk helt strider mot de önskemål om kostvanor
och en näringsriktig kostsammansättning som näringsfysiologisk expertis
flera gånger givit uttryck för. Motionen utmynnar i ett yrkande att en bättre
samstämmighet bör eftersträvas mellan å ena sidan den kostupplysning som
bedrivs av vissa statliga myndigheter och å andra sidan effekten av de
åtgärder som kan uppnås med jordbrukspoiitiska styrmedel.

Vissa näringsfysiologiska synpunkter ligger också bakom kravet i motionen
2037 på en översyn av vilka varor som skall anses vara livsmedel från
skattesynpunkt och vilka som från näringssynpunkt och andra synpunkter
skall ges en högre subvention. Huvudyrkandet i motionen är dock att
mervärdeskatten på livsmedel bör återföras till konsumenterna i form av
ökade statliga subventioner av viktiga baslivsmedel. Motionen behandlas i
denna del i ett följande avsnitt.

Utskottet erinrar inledningsvis om de positiva uttalanden som tidigare
gjorts rörande motionsvis framförda synpunkter till förmån för bättre
kostvanor m. m. (se bl. a. JoU 1978/79:36). I dessa sammanhang har
utskottet funnit det uppenbart att det behövs en kostupplysning från
samhällets sida gentemot konsumenterna som är fri från kommersiella inslag
och som präglas av allsidighet.

Det var också enligt utskottet nödvändigt att man söker bredda vårt
vetande om kostvanor hos olika befolkningsgrupper genom successiva
kostundersökningar.

På utskottets förslag uttalade sig riksdagen så sent som under våren 1979
för en mera allsidig redovisning av resultaten av pågående överväganden
rörande livsmedelssubventionernas effekter på konsumtionsinriktningen
m. m.

I detta sammanhang bör också erinras om de uttalanden som gjordes i

JoU 1979/80:47

11

samband med 1977 års riksdagsbeslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken.
Därvid påpekades bl. a. att en viss påverkan av kostvanorna kunde ske
genom avvägningen av livsmedelssubventionerna. Även från regeringens
sida framhölls att näringseffekterna borde beaktas vid subventionernas
fastställande.

I föreliggande proposition (s. 10) erinrar jordbruksministern om den
beredning för livsmedels- och näringsfrågor som tillsattes år 1978. I
beredningen ingår experter på området. Genom beredningens arbete
kommer regeringen att få ett bredare underlag för sina ställningstaganden till
olika frågor inom livsmedelspolitiken, däribland vilka medel som kan
användas för att styra konsumtionen med hänsyn till bl. a. kost- och
näringsaspekter.

Vidare anförs att jordbruksnämnden har fortsatt sitt arbete med att
kartlägga och analysera livsmedelssubventionernas effekter för staten,
konsumenterna och jordbruket (se bilaga 3). I rapporten redovisas en
aktualisering av tidigare av nämnden utförda beräkningar av subventionernas
effekter. Nämnden avser att fortsätta utredningsarbetet.

Utskottet vill i anslutning till nu behandlade motioner framhålla det
värdefulla i att kost- och näringsfrågor liksom sambandet mellan kostvanor
och hälsotillstånd ägnas ökad uppmärksamhet från berörda myndigheters
och samhällsorgans sida. De uttalanden som utskottet tidigare gjort i
hithörande frågor gäller självfallet fortfarande. Det är enligt utskottets
mening särskilt angeläget att man inom ramen för de fortsatta övervägandena
i detta ämne beaktar vilka medel som kan användas för att styra
konsumtionen med hänsyn till bl. a. kost- och näringsaspekter. Det framstår
därvid som naturligt att en högre grad av samstämmighet eftersträvas mellan
de olika statliga insatser som direkt eller indirekt påverkar konsumtion och
produktion av jordbruksprodukter. Med hänsyn till de uttalanden som
tidigare gjorts i denna fråga och till den verksamhet som enligt vad i
propositionen redovisats pågår inom jordbruksnämnden och livsmedelsberedningen
förutsätter utskottet att syftet med samtliga nu behandlade
motioner i stor utsträckning kan tillgodoses utan någon särskild åtgärd från
riksdagens sida.

I några motioner framförs krav som har viss anknytning till bl. a.
prisöverläggningarna på jordbrukets område. I motionen 2036 (yrkandet 4)
anförs att en inkomstutjämning mellan olika jordbrukarkategorier - en
solidarisk lönepolitik inom jordbruket - bör eftersträvas. För att åstadkomma
detta förordar motionärerna att jordbruksnämnden ges i uppdrag att i
samband med kommande prisöverläggningar avsätta ett visst belopp av det
utrymme jordbruket som kollektiv tilldelas till en låginkomstsatsning. Dessa
medel bör därvid inte produktanknytas utan användas mera generellt.

Utskottet vill med anledning av motionen 2036 hänvisa till det förslag
rörande låginkomstsatsning inom jordbruket som framförs i propositionen

1** Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 47

JoU 1979/80:47

12

under anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område (s. 26).
Under delrubriken Låginkomstsatsning m. m. inom jordbruket föreslås ett
belopp av 300 milj. kr. anvisat för vissa prisstödsåtgärder, socialförsäkringar
och avbytarverksamhet m. m. Vidare har av det belopp som enligt gällande
regler skulle utgå till jordbruket och viss livsmedelsindustri fr. o. m. den 1
januari 1980-totalt 850 milj. kr.-avsatts 60 milj. kr. för låginkomstsatsning
m. m. inom jordbruket (prop. s. 7 och 28). Enligt utskottets mening bör det i
första hand ankomma på berörda parter att i samband med prisöverläggningarna
ta ställning till frågan huruvida låginkomstsatsningen i större
utsträckning än f. n. bör inriktas på generella åtgärder. I motionen har inte
närmare utvecklats vilken form av åtgärder som åsyftas eller i vad mån det
hittills tillämpade systemet skulle ha förfelat sitt syfte. Utskottet finner inte
anledning förorda något riksdagens uttalande i enlighet med motionen 2036
och avstyrker således motionen i förevarande del (yrkandet 4).

I motionen 2037 (yrkandet 1) framhålls att livsmedelsinköpen är en tung
post i låginkomsttagarens budget. Ett borttagande av mervärdeskatten på
livsmedel skulle enligt motionen få viktiga fördelningspolitiska effekter om
skatten bestämdes som en särskild inkomstpost i statskassan och återfördes
till konsumenterna i form av statliga subventioner av vissa baslivsmedel.
Subventionerna kan därvid differentieras så att viktiga baslivsmedel ges en
högre subvention än mera umbärliga.

Utskottet noterar att vänsterpartiet kommunisterna i motionen 2037
frånfallit de krav på avveckling av mervärdeskatten på livsmedel som man
tidigare framfört vid upprepade tillfällen. Dessa krav har genomgående
avvisats av riksdagen. Utskottet har därvid för sin del bl. a. framhållit att det
bör ankomma på regeringen att vid varje särskilt tillfälle ta ställning till
frågan om livsmedelssubventionernas storlek. Med anledning av det nu
framförda förslaget om avskaffande av den s. k. momseffekten på livsmedel
får utskottet erinra om att regeringens förslag till livsmedelssubventioner för
nästkommande budgetår omfattar ett belopp om 3,4 miljarder kronor. I en
nyligen framlagd proposition (prop. 1979/80:181) om åtgärder för att
underlätta nya löneavtal anmäls att det är regeringens avsikt att tillskjuta
budgetmedel förökade livsmedelssubventioner så att prishöjningar den 1 juli
1980 till följd av jordbruksprisregleringen i allt väsentligt kan undvikas. På
statsbudgetens inkomstsida ingår självfallet mervärdeskatten på livsmedel
bland de inkomstposter som tillsammans bidrar till att finansiera statens
utgifter, dock utan närmare specifikation i förhållande till särskilda
utgiftsposter. Det bör framhållas att subventionerna är koncentrerade till
sådana varugrupper där prissättningen bedömts ha störst betydelse för bl. a.
barnfamiljer och låginkomsttagare. Enligt preliminära beräkningar av
statens jordbruksnämnd uppgick värdet av livsmedelskonsumtionen (inkl.
malt- och läskedrycker) år 1979 till 52 518 milj. kr. Av detta belopp utgjorde
8 980 milj. kr. mervärdeskatt. En höjning av livsmedelssubventionerna upp
till den nivå som motsvarar mervärdeskatten på livsmedel skulle således

JoU 1979/80:47

13

innebära en mycket kraftig ökning av de statliga utgifterna på förevarande
område. I motionen redovisas inte i vad mån det erforderliga utrymmet för
en sådan satsning bör åstadkommas genom motsvarande ökning av statens
inkomster eller inskränkningar på utgiftssidan. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motionen 2037 yrkandet 1 samt yrkandet 2 i den
del det avser en översyn av vilka varor som skall anses som livsmedel från
skattesynpunkt.

I motionen 306, yrkandet 2, yrkas en skärpt övervakning och kontroll över
prisutvecklingen på jordbrukets produktionsmedel. Enligt motionen bör
samhällsingripanden övervägas om sådana kan antas få en hämmande
inverkan på prisstegringarna.

Utskottet vill framhålla att de frågor som berörs i motionen faller inom de
pris- och konkurrensövervakande myndigheternas kompetensområde. I
sammanhanget bör nämnas att regeringen i nyssnämnda proposition om
åtgärder för att underlätta nya löneavtal framhållit att man - utöver de
åtgärder i övrigt som propositionen omfattar - är beredd att med stöd av
gällande lagstiftning upprätthålla en aktiv prisövervakning. Utskottet utgår
från att prisutvecklingen kommer att ägnas skärpt uppmärksamhet och att de
åtgärder vidtas som regeringen och berörda myndigheter anser påkallade.
Något särskilt uttalande härom från riksdagens sida är inte nödvändigt.
Yrkandet 2 i motionen 306 avstyrks således.

I motionen 690 anförs att under de senaste åren några av Sveriges vindeller
vattendrivna gamla kvarnar renoverats. Detta har ofta skett med bidrag
från statliga eller kommunala myndigheter men ofta också med stora
uppoffringar från medlemmar i hembygdsföreningar eller lokala museer.
Den förmalningsavgift för vete och råg som kvarnägarna måste betala till
jordbruksnämnden är ofta betungande. Enligt motionen borde sådan avgift
ej utgå när kvarn används endast i pedagogiskt syfte, nämligen för att visa
besökande hur kvarndriften gick till i gamla tider.

Utskottet kan vitsorda att iståndsättande av gamla kvarnar och vidmakthållande
av driften vid dessa anläggningar är en viktig fråga från bl. a.
kulturhistorisk synpunkt. Att stödja denna typ av verksamhet kan dock
knappast anses som en med jordbruksprisregleringens syften förenlig åtgärd.
Sådan stödverksamhet bör självfallet i första hand ankomma på kulturvårdande
myndighet och organ. Utskottet avstyrker därför motionen 690.

Enligt motionen 1383 har det höga ränteläget medfört svåra påfrestningar
för de lantbrukare som är nyetablerade eller som nyligen gjort stora
investeringar. Genom inflationsskyddet får jordbruket kollektivt kompensation
för de kostnadsökningar som inträffar genom t. ex. räntehöjningar.
Fördelningen härav sker dock utan hänsyn till den faktiska situationen för de
enskilda lantbrukarna. Enligt motionen bör en rättvisare fördelning eftersträvas
än den som kan uppnås genom generella prisjusteringar. En lösning
vore, anser motionärerna, att vid prisöverläggningarna avsätta ett belopp för

JoU 1979/80:47

14

fördelning till enskilda lantbrukare i relation till deras faktiska räntekostnader.

Utskottet ansluter sig till motionärernas synpunkter rörande de högt
skuldsatta lantbrukarnas situation och svårigheterna att inom prisregleringssystemets
ramar åstadkomma en i varje enskilt fall rättvis fördelning av den
kompensation jordbruket tillerkänns för förhöjda produktionskostnader
m. m. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse att regeringen i februari
1980 uppdragit åt lantbruksstyrelsen att i samråd med jordbruksnämnden
kartlägga situationen för bl. a. högt skuldsatta lantbrukare. Enligt vad
utskottet erfarit har lantbruksstyrelsen nyligen lagt fram förslag om vissa
åtgärder i förevarande avseende. Bland de föreslagna åtgärderna ingår en
form av temporärt räntestöd inom prisregleringens ramar. Frågan om
kompensation för räntekostnader har också varit föremål för ingående
överväganden inom jordbrukets föreningsrörelse. Utskottet vill understryka
angelägenheten av att man närmare undersöker möjligheterna att i samband
med prisöverläggningarna finna ett system för kompensation -1, ex. genom
en något annorlunda fördelning producenterna emellan - som är bättre
anpassat till de faktiska kapitalkostnaderna för berörda lantbrukare.
Självfallet bör detta bygga på en individuell prövning av vederbörandes
inkomstförhållanden i övrigt och angelägenheten av gjorda investeringar
från jordbrukssynpunkt. Flänsyn bör också tas till eventuella nackdelar med
ett modifierat system för kostnadskompensation i form av t. ex. prisdrivande
effekter på fastighetsmarknaden. Då frågan som nyss redovisats är föremål
för överväganden i olika sammanhang finner utskottet inte anledning förorda
att riksdagen nu vidtar någon särskild åtgärd med anledning av motionen
1383.

Sockerregleringen

För sockerbetsodlingen gäller f. n. en treårig prisregleringsperiod omfattande
tiden den 1 juli 1979-den 30 juni 1982. Areal och betpris skall dock
fastställas för varje regleringsår efter överläggningar. Gällande prisreglering
för socker avser endast regleringsåret 1979/80 (prop. 1978/79:208. JoU
1978/79:36, rskr 1978/79:417).

Utskottet biträder regeringens förslag till sockerbetsareal. arealbidrag och
kostnadskompensation till betodlarna. Detta innebär att sockerbetsarealen
för 1980 års odling hålls oförändrad vid 51 500 ha och att arealbidraget
bestäms till 400 kr. per kontrakterad ha till odlarna inom Mörbylånga
upptagningsområde och 500 kr. per ha till odlarna på Gotland. Bidraget bör
liksom hittills finansieras med medel ur sockerregleringsfonden. Vidare
biträder utskottet förslaget till reglering av sockertillverkningen för tiden den
1 juli 1980-den 30 juni 1982 samt förslaget till ersättning till sockerbolaget
under regleringsåret 1980/81. Detta innebär bl. a. att sockerbolaget för
regleringsåret 1980/81 tillerkänns 28,6 milj. kr. för ökade kostnader i

JoU 1979/80:47

15

sockerproduktionen exkl. oljekostnaderna. Beträffande den närmare innebörden
i övrigt av förslaget hänvisas till propositionen s. 17-19.

Prisstödet till jordbruket i norra Sverige

Särskilt stöd utgår sedan länge till jordbruket i norra Sverige. Genom
beslut av 1971 års riksdag förstärktes prisstödet tiil mjölkproduktionen där
och prisstödet utvidgades till nya produkter. År 1973 utvidgades stödet till att
också avse ren. En översyn av grunderna för prisstödet företogs av 1972 års
jordbruksutredning. På grundval härav beslutade riksdagen år 1977 (prop.
1977/78:19, JoU 1977/78:10, rskr 1977/78:103) att stödet liksom tidigare
skulle utgå i form av pristillägg på mjölk, kött och fläsk samt att stödet
fr. o. m. den 1 juli 1978 skulle utvidgas till att omfatta även smågrisproduktion
och getskötsel. Syftet med prisstödet är att höja lönsamheten hos
jordbruket i norra Sverige till en nivå som är jämförbar med den som uppnås
vid det mellansvenska jordbruket. Beträffande prisstödet till smågrisproduktionen
och getskötseln uttalade riksdagen att detta förbättrar sysselsättningsoch
inkomstmöjligheterna främst vid mindre familjejordbruk. Stödet utgår
inom olika stödområden. För mjölk utgår dessutom vissa personliga
pristillägg. Bestämmelserna om prisstödet finns i förordningen (1978:472)
om prisstöd till vissa jordbruk (ändrad senast 1979:913) och i kungörelsen
(1973:508) om prisstöd till rennäringen (ändrad senast 1977:171).

Kostnaderna för prisstödet till jordbruket i norra Sverige uppgick för
budgetåret 1978/79 till totalt 139 milj. kr. Kostnaderna fördelar sig med 110.2
milj. kr. till mjölk, varav 1,2 milj. kr. för de personliga pristilläggen, 24,0
milj. kr. till kött, 2,6 milj. kr. till fläsk, 1,9 milj. kr. till smågrisproduktionen
samt 0.3 milj. kr. till getskötseln. Härtill kommer 3,1 milj. kr. för prisstödet
till rennäringen.

Enligt riksdagens beslut år 1977 skall prisstödet till jordbruket i norra
Sverige ses över vart tredje år. Riksdagen uttalade även att prisstödet till
rennäringen samtidigt skall ses över. Statens jordbruksnämnd har nu
företagit en sådan treårsöversyn och efter samråd med lantbruksstyrelsen
lämnat förslag till vissa förändringar i prisstödet fr. o. m. den 1 juli 1980. Till
nämndens förslag har fogats en reservation från två av nämndens ledamöter.

Jordbruksnämnden har lämnat förslag till nya stödnivåer för produkterna,
varvid nämnden som utgångspunkt haft bl. a. lantbruksstyrelsens beräkningar
avseende skillnader i produktionskostnad för mjölk och kött mellan norra
och mellersta Sverige samt den allmänna kostnadsstegringen i lantbruket.
Nämnden har vidare föreslagit vissa justeringar av områdesindelningen samt
en utvidgning av stödet till flera produkter. Slutligen har nämnden tagit upp
frågan om tätare översyner av stödet.

Jordbruksministern betonar inledningsvis den stora betydelse jordbruket i
norra Sverige har, inte minst från regionalpolitisk synpunkt. Vidare

JoU 1979/80:47

16

framhåller han det angelägna i att jordbruket i dessa delar av landet ges
fortsatta möjligheter att i enlighet med gällande jordbrukspolitiska riktlinjer
nå en med det mellansvenska jordbruket jämförbar lönsamhet. Mot denna
bakgrund finner jordbruksministern nämndens förslag i huvudsak väl avvägt.
Detta innebär bl. a. att i propositionen läggs fram förslag om höjda
stödnivåer för kött och fläsk, smågrisproduktion, getskötsel och rennäringen.

Beträffande de s. k. personliga pristilläggen på mjölk föreslår jordbruksministern
i enlighet med nämndens förslag att en avveckling bör ske fr. o. m.
den 1 juli 1980 genom att detta pristillägg för budgetåret 1980/81 minskas
med 1 öre/kg och under budgetåret 1981/82 med ytterligare 1 öre/kg för att
fr. o. m. den 1 juli 1982 helt upphöra att utgå.

Jordbruksnämnden har även prövat frågan om stöd till äggproduktionen.
Nämnden har därvid funnit att om ett stöd skall införas bör detta utgå som ett
särskilt packeribidrag för ägg invägda vid runmärkesberättigade packerier.
Med hänsyn till föreliggande överskottssituation för ägg och då äggproduktionen
inte är särskilt arbetsintensiv har jordbruksnämnden dock ställt sig
tveksam till att nu införa ett särskilt packeribidrag för norra Sverige.

Mot bakgrund av vad jordbruksnämnden anfört är jordbruksministern
inte beredd att nu ta ställning till om och när ett särskilt prisstöd till
äggproduktionen i norra Sverige bör införas.

Jordbruksnämnden föreslår vidare att ett arealbidrag för potatis införs på
försök fr. o. m. den 1 juli 1980 för att motverka en ytterligare nedgång i
odlingen. Jordbruksnämndens förslag om stöd till potatisodlingen motiveras
av den minskning av arealen som skett under 1970-talet och syftar till att
motverka en ytterligare nedgång i odlingen. Jordbruksministern är dock nu
inte beredd att ta ställning till om och när ett sådant stöd till potatisodlingen
bör införas.

De förslag till förbättring av prisstödet till jordbruket i norra Sverige och
till rennäringen som lagts fram beräknas öka kostnaderna för stödet med
sammanlagt 42,6 milj. kr. per år. Därtill kommer en kostnadsökning av 5
milj. kr. med hänsyn till beräknad produktionsutveckling för budgetåret
1980/81.

Jordbruksnämnden har också tagit upp frågan om tätare översyner av
stödet. Om kostnaderna för jordbruksproduktionen fortsättningsvis utvecklas
i samma takt som under de senaste åren, anser nämnden att nästa översyn
bör ske inom två år.

Jordbruksministern anser för sin del att en allmän översyn av prisstödet
som hittills bör ske vart tredje år. Riksdagen har fastställt att ett huvudsyfte
för jordbrukspolitiken skall vara att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom
jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard som är
likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Detta förutsätter enligt
jordbruksministerns mening att prisstödets syfte inte urholkas under
treårsperioden. Under perioden bör därför, om produktionskostnaderna

JoU 1979/80:47

17

utvecklas på ett ogynnsamt sätt, justering av prisstödet kunna ske så att dess
syfte upprätthålls. En av utgångspunkterna för bedömningen bör därvid vara
förändringarna i det s. k. produktionsmedelsprisindex (PM-index).

Vid den allmänna översyn som bör ske av prisstödet inför utgången av
treårsperioden bör enligt propositionen det nu tillämpade prisstödet
utvärderas. Det får ankomma på regeringen att besluta hur översynen bör
ske.

Utskottet behandlar under denna rubrik dels de med anledning av
propositionen väckta motionerna 2027 och 2031, dels de fristående
motionerna 306 (yrkandet 4), 939, 1390 och 1761.

I motionen 2027 yrkas att summan av de personliga mjölkpristillägg som i
propositionen föreslås avvecklade i stället utgår som generella pristillägg på
all mjölk under avvecklingstiden i berörda områden.

Utskottet vill nämna att personligt pristillägg på mjölk utgår till fysisk
person som vid utgången av juni 1978 bedrev jordbruk i Uppsala, Skaraborgs
eller Västmanlands län eller i de delar av Älvsborgs och Örebro län som inte
ingår i stödområde 5 och som enligt äldre bestämmelser erhöll extra
mjölkpristillägg. Stödet utgår t. o. m. det kalenderår vederbörande fyller 67
år. Antalet stödberättigade har sedan 1971 minskat från 937 till 538.
Utskottet anser i likhet med jordbruksministern att stödet bör upphöra. Ett
bifall till motionsförslaget skulle innebära att ett nytt system för generella
pristillägg infördes under avvecklingsperioden. En sådan ordning förefaller
olämplig från många synpunkter. Utskottet avstyrker därför motionen
2027.

I motionen 2031 yrkas att riksdagen beslutar om stöd till potatisodling och
äggproduktion i norra Sverige i enlighet med de förslag från jordbruksnämnden
som nämnts ovan och som närmare redovisas i bilaga till propositionen
(s. 105-108). Stöd till potatisodlingen är enligt motionen nödvändigt bl. a.
från beredskapssynpunkt. I fråga om äggproduktionen i Norrland påpekas
att denna inte på långt när täcker regionens konsumtion av ägg. Vidare
understryker motionärerna det angelägna i att det s. k. Norrlandstillägget för
produktion av slaktdjur utbetalas endast för djur som uppfötts och slaktats
inom resp. stödområde.

Gemensamt för de fristående motioner som utskottet behandlar i detta
sammanhang är en strävan att främja det norrländska jordbruket med
åberopande främst av regionalpolitiska skäl. Motionerna utmynnar i
yrkanden om utvärdering och förslag rörande hela Norrlandsstödet (1390)
resp. rörande orsakerna till nedgången av antalet mjölkleverantörer i
skogslänen (939). I motionen 1761 begärs skyndsamma åtgärder för att
förbättra de norrländska jordbrukarnas situation. Enligt motionen 306 bör
stöd till upprustning av småbruk i norra Sverige övervägas jämte regionalpolitiska
insatser för spridning av kompletterande sysselsättning.

Utskottet ansluter sig till den i propositionen och hithörande motioner
framförda uppfattningen om jordbrukets betydelse för norra Sverige från

Joli 1979/80:47

18

bl. a. regionalpolitisk synpunkt. Som jordbruksministern anfört är det
angeläget att jordbruket i norra Sverige ges fortsatta möjligheter att i
enlighet med gällande jordbrukspolitiska riktlinjer nå en med det mellansvenska
jordbruket jämförbar lönsamhet. Mot denna bakgrund biträder
utskottet de förslag till förbättring av prisstödet som regeringen framlagt
under denna punkt. Härigenom får syftet med de fristående motionerna
anses delvis tillgodosett. Utskottet är inte berett att nu föreslå en utvidgning
av stödet till att avse även potatisodling och äggproduktion i enlighet med
yrkandena i motionen 2031. Detta ställningstagande innebär självfallet inte
att frågan om nya eller ändrade stödformer kan betraktas som slutgiltigt
avgjord. Av propositionen framgår att en allmän översyn och utvärdering av
prisstödet avses ske inför utgången av treårsperioden 1.7.1980-30.6.1983.
Utskottet vill i anslutning härtill framhålla att åtskilliga skäl talar för en mera
övergripande och parlamentariskt förankrad översyn av stödet till jordbruket
i norra Sverige. Vid en sådan översyn bör bl. a. beaktas den
regionalpolitiska utvecklingen inom berörda regioner och vilka krav denna
utveckling ställer i fråga om produktionsvolym samt utformning och
inriktning av de jordbrukspolitiska stödåtgärderna. I avbidan på resultatet av
en sådan översyn bör, som också framhållits i propositionen, justering av
prisstödet kunna ske under treårsperioden så att dess syfte upprätthålls om
produktionskostnaderna utvecklas på ett ogynnsamt sätt.

Genom den av utskottet förordade översynen bör bl. a. närmare underlag
kunna erhållas för en bedömning av de synpunkter som framförs i
motionerna 2031, 306, 939, 1390 och 1761.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna 2031,
yrkandena 1-2, 306, yrkandet 4, 939, 1390 och 1761 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om en övergripande översyn av
prisstödet till jordbruket i norra Sverige.

I anslutning till yrkandet 4 i motionen 2031 vill utskottet nämna att
jordbruksnämnden nyligen utfärdat skärpta bestämmelser rörande de s. k.
Norrlandstilläggen för fläsk och kött (JNFS 1980:19). Enligt dessa skall ett
slaktdjur inte anses producerat inom ett visst stödområde om det förts dit i
avsikt att ett högre pristillägg skall utgå. I det motsatta fallet - nämligen då
djur som uppfötts inom stödområde besiktigas i samband med slakt utanför
stödområde - gäller att namn och adress på producenten måste framgå av
kvitto för Norrlandstillägg eller biläggas detta vid redovisningen av statliga
pristillägg. Utskottet har under hand inhämtat uppgifter från statens
jordbruksnämnd rörande tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser.
Jordbruksnämnden för fortlöpande statistik över de statliga pristillägg, inkl.
Norrlandstilläggen, som utgår vid samtliga slakterier i landet. Uppgifterna
tyder på en viss ökning av antalet Norrlandstillägg som utbetalats vid
exempelvis Stockholms slakthus. Under budgetåret 1978/79 utgick sådant
tillägg för 19,7 % av antalet slaktade nötkreatur vid nämnda slakteri.
Motsvarande siffra för slaktsvin utgjorde 0,3 %. För övriga utanför

JoU 1979/80:47

19

stödområdet belägna slakterier rör det sig om i det närmaste försumbara
siffror.

Utskottet anser det självfallet angeläget att hithörande bestämmelser
utformas och tillämpas så att de får avsedd effekt och att möjligheterna till
missbruk undanröjs. Det i motionen påtalade förhållandet att slaktdjur som
produceras inom stödområde i viss omfattning slaktas utanför sådant område
är som framgår av det nyss sagda föremål för uppmärksamhet från
jordbruksnämndens sida. Som motionärerna anfört kan man från bl. a.
regionalpolitisk synpunkt ifrågasätta det berättigade i att Norrlandstillägg
utgår i angivna fall. En ändring härvidlag kan å andra sidan uppfattas som en
icke önskvärd inskränkning från konkurrens- och näringsfrihetssynpunkt. I
sammanhanget bör påpekas att differentierade kostnadstillägg utgår till
slakterier i vissa delar av landet i syfte att motverka en i förhållande till övriga
delar av landet oförmånlig utveckling av frakt- och driftkostnaderna.
Utskottet utgår från att jordbruksnämnden noga följer utvecklingen i fråga
om Norrlandstilläggen och vidtar de åtgärder som anses påkallade. Någon
särskild riksdagens åtgärd med anledning av motionen 2031 yrkandet 4 synes
inte nödvändig.

Stöd till trädgårdsnäringen

För innevarande budgetår har riksdagen medgivit att statlig kreditgaranti
får lämnas för lån till yttre rationalisering, lån till inre rationalisering,
jordförvärvslån, driftslån och maskinlån med sammanlagt högst 613 milj. kr.,
för lån till trädgårdsnäringens rationalisering m. m. med högst 35 milj. kr.,
för lån till rennäringens rationalisering m. m. med högst 2,5 milj. kr. samt för
lån till inköp av avelshästar och ridhästar med sammanlagt högst 500 000 kr.
(prop. 1979/80:101, JoU 1979/80:28, rskr 1979/80:166).

Enligt propositionen är det med hänsyn till de nuvarande problemen inom
trädgårdsnäringen angeläget att kreditgarantier står till näringens förfogande
i tillräcklig omfattning. Ifrågavarande ram bör därför för innevarande
budgetår ökas med 5 milj. kr. till 40 milj. kr. Ramen för garantier för lån till
jordbrukets rationalisering föreslås minskad i motsvarande mån.

I övrigt redovisas under denna punkt förslag till åtgärder för att förbättra
den ekonomiska situationen för vissa växthusföretag. Den ekonomiska och
finansiella situationen för växthusföretagen har enligt propositionen avsevärt
försämrats under år 1979. Riksdagen beslutade hösten 1979 om ett temporärt
lånestöd till sådana trädgårdsföretag som fått likviditetsproblem till följd av
oljeprisökningarna under året. Vidare har regeringen den 17 december 1979
bemyndigat lantbruksstyrelsen att efter prövning i varje särskilt fall besluta
om anstånd med betalning av räntor och amorteringar för lån som beviljats
enligt förordningarna (1975:545 och 1977:174) om statligt stöd till vissa
trädgårdsföretag, om det är nödvändigt för företagens fortbestånd. Företagens
ekonomiska situation har dock därefter ytterligare försämrats bl. a. på

JoU 1979/80:47

20

grund av höjd ränta och ökade oljepriser.

Enligt jordbruksministerns mening är det nödvändigt att med hänsyn till
rådande situation förbättra de mest utsatta företagens soliditet och kreditvärdighet.
Det f. n. lämpligaste sättet för detta är enligt jordbruksministern
att ge möjlighet att efter prövning i varje särskilt fall helt eller delvis efterge
lån som har beviljats enligt förordningarna (1975:545 och 1977:174) om
statligt stöd till vissa trädgårdsföretag även i andra fall än dem som omfattas
av riksdagens tidigare lämnade bemyndigande (prop. 1940:281, SU
1940:210, rskr 1940:373). Ett villkor för eftergift bör vara att företaget
bedöms ha förutsättningar för rationell drift i framtiden. Vidare bör åtgärden
vara nödvändig för företagets fortbestånd. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen
att besluta om eftergift.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag under denna
punkt.

Yrkandet i motionen 1851 om snabba åtgärder för att förbättra trädgårdsnäringens
finansiella situation får anses i huvudsak tillgodosett genom de av
utskottet tillstyrkta förslagen. Det kan tilläggas att regeringen i februari 1980
gett lantbruksstyrelsen i uppdrag att i samarbete med jordbruksnämnden
kartlägga situationen för högt skuldsatta trädgårdsföretagare m. fl. Den
verksamhet som pågår inom 1974 års trädgårdsutredning och som hittills
bl. a. resulterat i beslut om övergång från vikttullar till värdetullar för vissa
produkter är också av betydelse i sammanhanget (jfr JoU 1978/79:29, SkU
1978/79:74). I en nyligen framlagd proposition (prop. 1979/80:175) föreslås,
på grundval av utredningens fortsatta överväganden, ytterligare åtgärder på
tullområdet till skydd mot bl. a. lågprisimport.

Mot angivna bakgrund finner utskottet att motionen 1851 inte påkallar
någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Anslagsfrågor

Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget
C 3 Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område och C 6 Prisstöd till
jordbruket i norra Sverige. Förslaget i motionen 2031, yrkandet 3, om
ytterligare uppräkning av sistnämnda anslag avstyrks med hänvisning till vad
utskottet i det föregående anfört om prisstödet till det norrländska
jordbruket.

I det föreslagna beloppet till prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område har ej inräknats medel för den ökning av livsmedelssubventionerna
som regeringen enligt propositionen 1979/80:181 överväger i syfte att
prishöjningar den 1 juli 1980 till följd av jordbruksprisregleringen i allt
väsentligt skall undvikas. Propositionen behandlas av finansutskottet i dess
betänkande FiU 1979/80:40.

JoU 1979/80:47

21

Övriga frågor

Enligt motionen 933 bör en utveckling mot användning av icke konventionella
fodermedel av typ torkad hönsgödsel förhindras. Bakgrunden till
motionen uppges vara att ett storföretag inom äggproduktionen planerar att
utöka sin verksamhet och därvid avser att behandla hönsgödseln genom
torkning m. m. så att den skall kunna användas till utfodring av mjölkkor
eller andra djur. Motionärerna kritiserar dessa planer från bl. a. livsmedelsetiska
synpunkter och med hänvisning till den stora energimängd som åtgår
för att torka gödseln.

Yttranden över motionen har avgetts av lantbruksstyrelsen, statens
veterinärmedicinska anstalt, statens jordbruksnämnd, statens livsmedelsverk,
socialstyrelsen. Sveriges lantbruksuniversitet och Lantbrukarnas
riksförbund (LRF). Av remissinstanserna har endast LRF direkt avstyrkt
användning av torkad hönsgödsel som foderråvara. I livsmedelsverkets
yttrande påpekas att sådan användning sannolikt kommer att medföra en
negativ konsumentreaktion. Vidare understryker verket att vissa foderhygieniska
krav måste uppfyllas vid användning av okonventionella fodermedel.
Övriga remissinstanser har i princip ställt sig positiva till en ökad
användning av restprodukter från animalieproduktionen eller uttalat att
förbud i åsyftat hänseende inte är påkallat av hänsyn till bakteriologiskhygieniska
risker. I flera yttranden anförs dock att hanteringen av
hönsgödseln måste uppfylla vissa villkor om den ifrågasatta användningen
skall kunna anses invändningsfri från olika synpunkter.

Utskottet har förståelse för att en användning av okonventionella
fodermedel i enlighet med vad motionärerna anfört kan förorsaka negativa
reaktioner från livsmedelsetisk synpunkt. De skäl som enligt flertalet
remissinstanser talar för att ett förbud mot sådan användning inte är
nödvändigt väger dock enligt utskottets mening tyngre i ett läge då
verksamheten i fråga ännu befinner sig på försöks- och planeringsstadiet.
Härtill kommer att nuvarande fodermedelslagstiftning och foderkontroll,
som också påpekats av flera remissinstanser, är så utformade att de ger ett
betryggande skydd för konsumenterna. Med det anförda avstyrker utskottet
motionen 933.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1967:346) om prisreglering på jordbrukets område,

2. beträffande styrning av animalieproduktionens utbyggnad
m. m.

a) att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionen 1979/80:2036 yrkandena 1-3 godkänner vad

JoU 1979/80:47

22

i propositionen förordats om styrning av slaktsvinsproduktionens
utbyggnad,

b) att riksdagen lämnar motionen 1979/80:553 yrkandet 2 och
motionen 1979/80:2032 utan vidare åtgärd,

c) att riksdagen lämnar motionen 1979/80:306 yrkandet 3 och
motionen 1979/80:388 utan vidare åtgärd,

d) att riksdagen lämnar motionen 1979/80:1751 utan vidare
åtgärd.

3. beträffande vissa näringsfysiologiska frågor

a) att riksdagen lämnar motionerna 1979/80:303, 1979/80:930,
1979/80:1392, 1979/80:1752 och motionen 1979/80:2036 yrkandet
5 utan vidare åtgärd,

b) att riksdagen avslår motionen 1979/80:2037 yrkandet 2 såvitt
avser kost- och näringsfrågor,

4. beträffande vissa prisregleringsfrågor m. m.

a) att riksdagen avslår motionen 1979/80:306 yrkandet 2,

b) att riksdagen avslår motionen 1979/80:690,

c) att riksdagen lämnar motionen 1979/80:1383 utan vidare
åtgärd.

d) att riksdagen avslår motionen 1979/80:2036 yrkandet 4,

e) att riksdagen avslår motionen 1979/80:2037 yrkandet 1 samt
yrkandet 2 i återstående del,

5. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om
regleringen av priser m. m. på sockerbetor.

6. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om
prisregleringen på socker för tiden den 1 juli 1980-den 30 juni
1982,

7. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga
om användningen av avgiftsmedel som inflyter under regleringsåret
1980/81 eller har influtit under tidigare regleringsår,

8. att riksdagen medger att den rörliga kredit på högst 120 milj. kr.
som år 1973 ställdes till statens jordbruksnämnds förfogande i
riksgäldskontoret för ändamål utanför fördelningsplanen för
införselavgiftsmedel får under regleringsåret 1980/81 användas
av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens
jordbruksnämnd för ändamål inom jordbruksprisregleringen
och regleringen av sockernäringen,

9. att riksdagen medger att statens jordbruksnämnd för säsongmässig
lagring av jordbruksprodukter för budgetåret 1980/81
får disponera en rörlig kredit på högst 195 000 000 kr. i
riksgäldskontoret.

10. beträffande prisstödet till jordbruket i norra Sverige

a) att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i

JoU 1979/80:47

23

fråga om prisstödet till jordbruket i norra Sverige,

b) att riksdagen avslår motionen 1979/80:2027.

c) att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:306
yrkandet 4, motionerna 1979/80:939, 1979/80:1390 och 1979/
80:1761 samt motionen 1979/80:2031 yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
övergripande översyn av prisstödet till jordbruket i norra
Sverige,

d) att riksdagen lämnar motionen 1979/80:2031 yrkandet 4
utan vidare åtgärd,

11. beträffande stöd till trädgårdsnäringen

a) att riksdagen medger att för budgetåret 1979/80 statlig
kreditgaranti lämnas för lån till yttre rationalisering, lån till inre
rationalisering, jordförvärvslån, driftslån och maskinlån med
sammanlagt högst 608 000 000 kr., för lån till trädgårdsnäringens
rationalisering m. m. med högst 40 000 000 kr., för lån till
rennäringens rationalisering m. m. med högst 2 500 000 kr.
samt för lån till inköp av avelshästar och ridhästar med
sammanlagt högst 500 000 kr.,

b) att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om
eftergift av vissa lån till trädgårdsföretag.

c) att riksdagen lämnar motionen 1979/80:1851 utan vidare
åtgärd.

12. beträffande användningen av okonventionella fodermedel att
riksdagen avslår motionen 1979/80:933,

13. att riksdagen till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
3 966 000 000 kr.,

14. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionen 1979/80:2031 yrkandet 3 till Prisstöd till jordbruket
i norra Sverige för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 193 600 000 kr.

Stockholm den 22 maj 1980

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c). Svante Lundkvist (s). Arne Andersson i
Ljung (m). Börje Stensson (fp). Hans Wachtmeister (m). Sven Lindberg (s).
Gunnar Olsson (s). Märta Fredrikson (c). Håkan Strömberg (s). Stig Alftin
(s). Lennart Brunander (c). Torkel Lindahl (fp). Martin Segerstedt (s).
Ingvar Eriksson (m) och Maja Ohlin (s).

JoU 1979/80:47

24

Reservationer

Svante Lundkvist, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig
Alftin, Martin Segerstedt och Maja Ohlin (alla s) har avgett följande 4
reservationer till betänkandet.

1. Styrning av animalieproduktionens utbyggnad m. m. (mom. 2 a)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”1 januari 1981.” bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att 1977 års riksdagsbeslut om riktlinjer för
jordbrukspolitiken innebar att en styrning av animalieproduktionens utbyggnad
skulle ske genom ett system med differentierade avgifter inom bl. a.
fläskproduktionen när pristryckande överskott förelåg. Utskottet instämmer
i den kritik som i motionen 2036 riktas mot det i propositionen framlagda
förslaget, vilket bl. a. innebär att ett system med differentierade pristillägg -ej avgifter - skall utgöra styrmedel i förevarande avseende. Som motionärerna
anfört riskerar man med detta system en icke önskvärd ökning av
fläskproduktionen som permanentar överskotten och därmed pristilläggen.
En sådan utveckling strider dessutom mot de önskemål om kostvanor och en
näringsriktig kostsammansättning som näringsfysiologisk expertis flera
gånger givit uttryck för. Utskottets synpunkter i denna fråga redovisas
närmare i det följande (reservationen 2). Enligt utskottets mening står det av
jordbruksnämnden utarbetade förslaget, som bl. a. bygger på differentierade
avgifter, bättre i överensstämmelse med 1977 års riksdagsbeslut.
Utskottet förordar därför det av nämnden föreslagna systemet för styrning av
slaktsvinsproduktionens utbyggnad. Det bör därvid slås fast att ett system
med differentierade avgifter endast får användas när jordbruksnämnden
konstaterat att pristryckande överskott föreligger. Det anförda innebär att
utskottet biträder yrkandena 1-3 i motionen 2036.

dels utskottets hemställan under 2 a) bort ha följande lydelse:

2 a) att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:2036 yrkandena
1-3 och med avslag på regeringens förslag i motsvarande
del godkänner vad utskottet förordat om ett system för styrning
av slaktsvinsproduktionens utbyggnad och om förutsättningarna
för systemets tillämpning,

2. Vissa näringsfysiologiska frågor (mom. 3 a)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet vill i
anslutning till” och slutar med ”riksdagens sida.” bort ha följande
lydelse:

JoU 1979/80:47

25

Utskottet vill ( lika med utskottet) kost- och näringsaspekter.

Det framstår därvid som naturligt att en högre grad av samstämmighet
eftersträvas mellan de olika statliga insatser som direkt eller indirekt
påverkar konsumtion och produktion av jordbruksprodukter. Detta bör
enligt utskottets mening utgöra riktlinjer för det arbete som sker i
livsmedelsberedningen och vid fastställandet av jordbrukspriserna. Då av
riksdagen gjorda uttalanden i detta syfte inte lett till synbara resultat bör
riksdagen med anledning av nu aktuella motioner som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels utskottets hemställan under 3 a) bort ha följande lydelse:

3 a) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motionerna 1979/80:303,
1979/80:930, 1979/80:1392, 1979/80:1752 och motionen 1979/
80:2036 yrkandet 5,

3. Vissa prisregleringsfrågor m. m. (mom. 4 a)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”avstyrks således.” bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar i detta sammanhang att regeringen med hänvisning till
löneuppgörelserna på arbetsmarknaden beslutat att inte förlänga det tidigare
beslutade prisstoppet, som därför upphört att gälla den 16 maj 1980. Enligt
utskottets mening finns emellertid inga skäl för att åberopa de nya
löneavtalen för att nu medge en rad prishöjningar. Några ökade kostnader
med anledning av avtalen uppstår knappast förrän tidigast under sommaren.
Dessutom har företagen i allmänhet redan i sina kostnadskalkyler avsatt
erforderliga medel för att täcka löneökningarna. I en socialdemokratisk
partimotion som väckts med anledning av kompletteringspropositionen
(prop. 1979/80:150) föreslås att prisstoppet mot ovan angivna bakgrund bör
ligga fast åtminstone till den 1 juli och därefter ersättas med en intensiv
prisövervakning. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionen
306 yrkandet 2 uttalar sig för att prisstoppet på jordbrukets produktionsmedel
i första hand får ligga fast till den 1 juli och därefter ersättas med
en intensiv prisövervakning på detta område. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 4 a) bort ha följande lydelse:

4 a) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motionen 306 yrkandet 2,

JoU 1979/80:47

26

4. Vissa prisregleringsfrågor m. m. (mom. 4 d)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet vill
med anledning av” och på s. 12 slutar med ”yrkandet 4.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motionen 2036 att en
inkomstutjämning bör eftersträvas mellan olika jordbrukarkategorier - en
solidarisk lönepolitik inom jordbruket. En sådan inkomstpolitik bör
emellertid enligt utskottets mening inte åstadkommas med åtgärder som
strider mot andra mål för vår jordbrukspolitik, nämligen en väl avvägd
inriktning av vår jordbruksproduktion och konsumenternas rätt till rimliga
priser på livsmedlen. Regeringen har motiverat sitt förslag till styrning av
animalieproduktionens utbyggnad med önskvärdheten av en inkomstfördelning
från storproducenter till familjejordbrukare.

Utskottet anser emellertid inte att regeringens förslag leder till en
inkomstutjämning under de förutsättningar som ovan angivits. En inkomstutjämning
bör i stället uppnås genom att statens jordbruksnämnd ges i
uppdrag att i samband med prisöverläggningarna avsätta ett visst belopp av
det utrymme jordbruket som kollektiv tilldelats till en låginkomstsatsning.
Denna ordning tillämpas redan nu bl. a. för mjölkproducenter. Enligt
utskottets mening bör de till låginkomstsatsningar avsatta medlen inte direkt
produktanknytas utan användas mera generellt. Vad utskottet anfört med
anledning av motionen 2036 yrkandet 4 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 4 d) bort ha följande lydelse:

4 d) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motionen 1979/80:2036
yrkandet 4,

JoU 1979/80:47

27

Bilaga

Yttranden över motionen 1979/80:933
Lantbruksstyrelsen (1980-04-14)

Hittillsvarande användningsområden och produktion av torkad hönsgödsel

Torkning av hönsgödsel förekommer i ett fåtal värphönsbesättningar i dag.
Antalet torkar i drift är 4-5 st. och produktionen uppskattningsvis 4 000 ton
torkad hönsgödsel per år, varav 2 000 ton från en stor anläggning. Bristande
tillgång till åkerareal och/eller luktproblem vid hantering och spridning av
otorkad hönsgödsel är en vanlig grundorsak till att gödseln torkas. Torkad
hönsgödsel är ett från kostnads- och växtnäringssynpunkt konkurrerande
alternativ till handelsgödseln inom trädgårdsodlingen. Man har ej heller
några problem med ogräs från torkad gödsel, vilket är fallet med färsk
gödsel. Praktiskt taget all torkad hönsgödsel utnyttjas också som gödselmedel
till trädgårdsodlarna. Efterfrågan på denna vara synes vara större än
tillgången eftersom import förekommer.

Som gödselmedel inom växtodlingen i jordbruket är torkad hönsgödsel •
däremot ej motiverad, bl. a. beroende på att torkningskostnaderna inom
detta användningsområde överstiger växtnäringsvärdet. Det högsta värdet
har hönsgödseln som färsk vara och för direkt användning inom jordbruket.
Huvuddelen av all hönsgödsel används också på detta sätt.

Torkad hönsgödsel har visat sig ha även ett potentiellt användningsområde
som proteinfodermedel i första hand till idisslare. Teoretiskt sett skulle större
delen av all producerad hönsgödsel kunna användas för att ersätta
oljekraftfodret i foderstaterna. Nötkreaturen kan effektivt tillgodogöra sig
hönsgödselns innehåll av kväve och energi. Man har kunnat ersätta ungefär
25-100 %, beroende på djurkategori, av oljekraftfodret utan negativ effekt
på produktion och hälsa hos djuren. Några näringsfysiologiska hinder för
utnyttjande av hönsgödsel tycks ej föreligga och inte heller har man kunnat
konstatera någon påverkan på livsmedlets lukt, smak och kvalitet i övrigt.
Hönsgödselns användning till foder har i Sverige varit mycket begränsad och
huvudsakligen prövats i försök. Endast någon enstaka producent använder
torkad hönsgödsel i samband med hemmablandning av foder. Det förekommer
inte någon kommersiell hantering och försäljning av torkad hönsgödsel
inom fodermedelsindustrin i Sverige.

Stiger priserna på importfodermedel eller andra alternativa proteinfodermedel
och ej i motsvarande grad energipriset kan alternativvärdet öka för
hönsgödsel som fodermedel och därmed intresset för detta. Antagligen
kommer dock förhållandet att bli det omvända.

JoU 1979/80:47

28

Risker vid användning av hönsgödsel som fodermedel

Betänkligheter finns när det gäller gödselns hygieniska kvalitet och risk för
smittspridning. Emellertid kan, med de torkningsmetoder som tillämpas i
dag, risker av det slaget betecknas som små. Produkten blir vanligtvis steril.
Det kan dock finnas viss risk för rekontamination. Risken för smittspridning
kan trots det anses ej vara större än för andra redan förekommande
proteinfodermedel på marknaden, som t. ex. torkat slakteriavfall dvs.
köttmjöl, fjädermjöl etc. I yttrandet från statens veterinärmedicinska anstalt
är smittskyddsaspekten närmare utredd. Eventuell förekomst av restsubstanser
i värphönsgödsel från specialämnen som kemoterapeutiska och
koccidiostatika behöver man ej räkna med, eftersom generell tillsats i
värphönsfoder av sådana specialämnen ej är tillåtna i Sverige.

Huruvida det finns någon fara för eller negativ effekt av eventuell
ytterligare koncentration i vävnader av rester från det kemiska växtskyddet,
tungmetaller etc. är okänt.

I England, där torkad hönsgödsel använts - även inom fodermedelsindustrin
- sedan länge som kreatursfoder, har man ej redovisat några
erfarenheter av hälsostörningar på grund av mikrobiell kontamination eller
höga halter av restsubstanser. I USA å andra sidan har man i en del stater
förbjudit användning av hönsgödsel inom fodermedelsindustrin på grund av
smittorisken. Det är däremot tillåtet att utnyttja hönsgödsel för hemmablandning
av foder.

Misstänks eller konstateras risk för ohälsa hos djur eller människor ger den
hos oss nu gällande lagstiftningen viss möjlighet att föreskriva om förbud,
särskilda restriktioner eller kontroll vid kommersiellt bruk av hönsgödsel
som fodermedel i foderblandningar.

Energiåtgång vid torkning

Torkningsprocessen har hittills varit energikrävande, och man erhåller ca
3-8 kg torkad gödsel per liter olja beroende på torkningsmetod och ingående
vattenhalt i den färska gödseln. För att minska energiåtgången pågår
utveckling av ny torkningsteknik, tillvaratagande av spillvärme m. m. och
bl. a. prövas centrifugering i kombination med torkning och utnyttjande av
biogasproduktion.

Ställningstagande till frågan om förbud mot användning av hönsgödsel som
fodermedel

Ett förbud mot icke konventionella fodermedel kan bli till stor nackdel då
det däri finns möjligheter till resursåtervinning av rest- och biprodukter inom
industri- och jordbruk. Kritik har framförts mot animalieproduktion därför
att den ianspråktar en del fodermedel som skulle kunna användas för direkt

JoU 1979/80:47

29

human konsumtion. Icke konventionella fodermedel, däribland torkad
hönsgödsel, utgör ju fodermedel som svårligen kan nyttjas som human föda.
Förutsättningen är givetvis att detta då kan ske utan menlig inverkan på hälsa
hos djur och människor.

Med hänsyn till det som anförts tidigare i yttrandet finner lantbruksstyrelsen
det inte påkallat att införa ett förbud mot användningen av torkad
hönsgödsel som foder på grund av smittrisker eller oanvändbarhet av
produktionstekniska skäl till idisslare.

Ett förbud av jordbruksstrukturpolitiska skäl är troligen ej särskilt
verkningsfullt, då större enheter med miljö- och arealproblem även
fortsättningsvis kan avsätta gödsel på annat sätt.

De motiv som närmast synes kunna anföras för att motivera ett förbud är
de konsumentetiska och energipolitiska. Eftersom dessa frågor ligger
utanför myndighetens sakområde har ej något ställningstagande därtill
tagits.

Statens Veterinärmedicinska Anstalt (1980-04-11)

Anstalten vill begränsa sitt yttrande till de veterinärmedicinska, framför
allt de bakteriologisk/hygieniska synpunkterna på användning av hönsgödsel
som foder. Enligt SVA:s uppfattning är det vid en riktig behandling av
produkten möjligt att tillgodose kravet på frihet från sjukdomsframkallande
mikroorganismer i samma mån som när det gäller andra foderråvaror. Den i
motionen refererade stiftelsen veterinär foderkontroll som är väl insatt i
hithörande frågor, har angivit de villkor under vilka produkter av ifrågavarande
slag kan medges användas som foder. Dessa villkor är följande:

1. Gödsel skall härstamma från sådana djurgrupper som ej går på strömedel
(för att förhindra att brunnen halm, torvströ eller sågspån ingår i
fodret).

2. Gödsel skall härstamma från sådana djurgrupper som ej tillförs medikamenter
eller tillväxtbefrämjande medel.

3. Gödseln skall torkas vid sådan temperatur att den kan beräknas vara fri
från patogena mikroorganismer resp. parasiter.

4. Vissa hygieniska krav på torkanläggningen bör ställas (t. ex. krav på ren
och oren avdelning, hygienisk hantering av den torkade varan etc.).

5. Den torkade produkten bör kontinuerligt undersökas från bakteriologisk
synpunkt (i princip en bakteriologisk kontroll motsvarande den som inom
landet producerat köttmjöl undergår).

6. Dokumentation bör förebringas att den torkade varan icke har någon
menlig inverkan (t. ex. avvikande lukt eller smak) på de livsmedel som
produceras av de djurslag som man avser ge den torkade gödseln till.

SVA kan sammanfattningsvis inte anse att användning av torkad
hönsgödsel som foderingrediens kan avstyrkas under hänvisning till bakteriologisk/hygieniska
risker.

JoU 1979/80:47

30

Statens jordbruksnämnd (1980-04-10)

Jordbruksnämnden är enligt kungörelsen 1962:301 angående tillämpningen
av lagen (1961:381) om tillverkning av och handel med fodermedel
kontrollmyndighet som avses i nämnda lag.

I 7 § lagen anges att kontrollmyndigheten om det är påkallat med hänsyn
till människors och djurs hälsa får föreskriva att fodermedel får saluhållas,
försäljas eller importeras endast efter myndighetens tillstånd. Tillståndet
skall enligt 5 5 kungörelsen tillstyrkas av lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen
och statens livsmedelsverk.

12 8 kungörelsen finns angivet vilka fodermedel som omfattas av
bestämmelserna i 7 8 lagen och torkad gödsel som foder är ej nämnd där.
Torkad gödsel som sådan synes alltså inte nu omfattas av bestämmelserna om
eventuellt tillståndstvång. Däremot gäller bestämmelserna om gödseln ingår
i foderblandningar.

I motionen anses att en utveckling mot användning av icke konventionella
fodermedel - typ torkad hönsgödsel - bör förhindras. Så vitt jordbruksnämnden
kan finna synes dock ett utnyttjande av olika restprodukter till foder vara
positivt. Detta dock givetvis under förutsättning att produkten är lämplig
som foder och inte är skadlig med hänsyn till människors och djurs hälsa.
Beträffande skadligheten saknar nämnden expertis på området varför den
bedömningen får göras av de ovan nämnda remissinstanserna.

Statens livsmedelsverk (1980-04-10)

Enligt 5 § livsmedelslagen (SFS 1971:511) får livsmedel som saluhålles ej
ha sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antagas vara
skadligt att förtära, smittförande eller eljest otjänligt till människoföda. Det
åligger den som saluhåller ett livsmedel att tillse att nämnda krav uppfylles.
På vilket sätt detta åstadkommes regleras inte i livsmedelslagstiftningen.

Från livsmedelshygienisk synpunkt är det väsentligt att animalieproducerande
djur inte tillförs smittämnen, läkemedel, giftiga ämnen, smak- och
luktämnen m. m. som kan övergå i livsmedlen. Vid användning av
okonventionella fodermedel såsom hönsgödsel åt animalieproducerande
djur måste därför vissa foderhygieniska krav uppfyllas. Sålunda måste
säkerställas att gödseln inte innehåller skadliga substanser, att gödseln
kommer från djur som inte tillförs läkemedel och att gödseln genomgår sådan
pastörisering att avdödning av smittämnen sker. Vidare måste på tillfredsställande
sätt dokumenteras att det inte blir lukt- och smakförändringar eller
annan skadlig effekt på livsmedel.

Den planerade användningen av hönsgödsel som djurfoder kommer enligt
livsmedelsverkets åsikt sannolikt att medföra en negativ konsumentreaktion.

JoU 1979/80:47

31

Socialstyrelsen (1980-04-03)

Socialstyrelsen förutsätter att det foder som skulle tas fram som
slutprodukt av torkad hönsgödsel är underkastat en process och offentlig
kontroll som förhindrar risk för spridning av smittsamma sjukdomar,
parasiter, toxiska produkter m. m. till människor och djur. Eftersom
behandlingen förutsätter torkning av gödseln vid termperaturer som
garanterar avdödning av mikroorganismer och parasiter bör man också
beakta de eventuella sanitära problem en anläggning för behandling av
gödseln kan utgöra.

För nyttjande av gödsel till foder förutsättes också att djur från vilka
gödseln producerats ej erhållit foder med inblandning av medikamenter
t. ex. antibiotika och tillväxtbefrämjande medel som dock f. n. är förbjudet.

Enligt vad socialstyrelsen erfar föreligger f. n.. under förutsättning att
ovanstående beaktas, ej några direkta risker ur medicinsk synpunkt för
människan att äta produkter fran djur vilka fötts upp med foder framställt av
hönsgödsel.

Sveriges lantbruksuniversitet (1980-04-21)

Förslag att undersöka möjligheterna att använda bl. a urinämne och
hönsgödsel till nötkreatur som ersättning för importerat proteinforder
framlades 1969 av en utredning som ersättningsproduktion inom livsmedelsområdet,
tillsatt av Statens jordbruksnämnd. Under trycket av knapphet på
foderprotein med stigande priser som följd gjordes under första hälften av
1970-talet betydande forsknings- och utvecklingsinsatser för att öka den
inhemska foderproteinproduktionen. Metoder för att behandla hönsgödsel
för användning i foderblandningen utvecklades med stöd av Styrelsen för
teknisk utveckling och utvärdering av produkternas användbarhet genomfördes
av Lantbrukshögskolan. delvis med stöd från Statens jordbruksnämnd.

Resultaten visar att man med den nya tekniken erhåller ett smakligt foder,
som i erforderliga mängder kan intagas, utan störningar eller inverkan på
mjölkens kvalitet. Produktionsförsöken över hela laktationsperioder visar,
att detta foder kan ersätta avsevärd mängd (i försöken allt) importerat
proteinfoder utan att avkastningen påverkas. Motsvarande resultat har
erhållits i många andra länder och torkad hönsgödsel användes i stor
utsträckning till nötkreatur, t. ex. i Israel. Ungern och USA.

Med hänsyn till den stora ekonomiska betydelse ett rationellt tillvaratagande
av hönsgödseln har för fjäderfäproduktionen har World Poultry
Science Association tillsatt en arbetsgrupp för att studera 'The recvcling of
poultry manure as a feed Lantbruksuniversitetets institution för husdjurens
utfodring och vård är representerad i denna arbetsgrupp.

En veterinärmedicinsk bedömning, framför allt av de bakteriologiskt -

JoU 1979/80:47

32

hygieniska synpunkterna på användning av hönsgödsel som foder visar, att
det vid en riktig behandling av produkten är möjligt att tillgodose kravet på
frihet från sjukdomsframkallande mikroorganismer i samma mån som när
det gäller andra foderråvaror. Den i motionen refererade stiftelsen,
Veterinär foderkontroll, som är väl insatt i hithörande frågor, har angivit de
villkor under vilka produkter av ifrågavarande slag kan medges användas
som foder. Dessa villkor är följande:

1. Gödsel skall härstamma från sådana djurgrupper som ej går på strömedel
(för att förhindra att brunnen halm, torvströ eller sågspån ingår i
fodret).

2. Gödsel skall härstamma från sådana djurgrupper som ej tillförs medikamenter
eller tillväxtbefrämjande medel.

3. Gödseln skall torkas vid sådan temperatur att den kan beräknas vara fri
från patogena mikroorganismer resp. parasiter.

4. Vissa hygieniska krav på torkanläggningen bör ställas (t. ex. krav på ren
och oren avdelning, hygienisk hantering av den torkade varan etc.).

5. Den torkade produkten bör kontinuerligt undersökas från bakteriologisk
synpunkt (i princip en bakteriologisk kontroll motsvarande den som inom
landet producerat köttmjöl undergår).

6. Dokumentation bör förebringas att den torkade varan icke har någon
menlig inverkan (t. ex. avvikande lukt eller smak) på de livsmedel som
produceras av de djurslag som man avser ge den torkade gödseln till.

Av detta följer att användning av torkad hönsgödsel som foderingrediens
inte kan avstyrkas under hänvisning till bakteriologisk-hygieniska risker.

Lantbruksuniversitetet önskar i övrigt framhålla att vetenskapliga undersökningar
och erfarenheterna från praktisk utfodring i t. ex. Israel visar
ingen som helst inverkan på mjölkens eller köttets kvalitet. Vidare
förekommer inom vissa djurarter, t. ex. kanin, normalt en återförtäring av
gödsel, s. k. coprophagi, för att öka utnyttjandegraden. Det är även välkänt
att svin och fjärderfä upptar vid fritt näringssök med begärlighet osmälta
foderrester ur gödsel från t. ex. häst och nöt utan att produkterna
ifrågasättes.

Enligt motionen bör en utveckling mot användning av icke-konventionella
fodermedel förhindras. Detta skulle få ytterst allvarliga konsekvenser för
utvecklingen inom foderförsörjningen mot en effektivare animalieproduktion
och ett sammantaget förbättrat resursutnyttjande. Sålunda skulle det av
Svenska lantmännens riksförbund utvecklade och marknadsförda urinämnesfodret
”Starea” ej få användas, liksom ej heller det av Svenska
mejeriernas riksförening och Ewos AB i samarbete utvecklade urinämnessubstituerade
vasslen. Den nu aktuella framställningen av etanol för
motorbränsle ur spannmål och andra jordbruksgrödor skulle avsevärt
hindras, därest utvecklingen av foder ur de därvid erhållna icke-konventio -

JoU 1979/80:47

33

nella fermentationsresterna skulle förhindras.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts anser Lantbruksuniversitetet att
ifrågavarande motion om förbud mot användning av hönsgödsel som foder
bör avslås. Nuvarande fodermedelslagstiftning och foderkontroll ger, enligt
Lantbruksuniversitetet, på detta område ett betryggande skydd för konsumenterna.

Lantbrukarnas riksförbund (1980-04-02)

Användning av torkad hönsgödsel som foderråvara
Bakgrund

Djurens exkrementer består av osmältbara delar från fodret och komponenter
av metaboliskt ursprung. De innehåller också produkter, som
härstammar från mikrobiell syntes och mikroorganismer. Det är uppenbart
att sammansättningen på gödseln varierar beroende på djurart, utfodring och
djurets ålder. Behandling av gödseln och förvaring påverkar också innehållet
av näringsämnen.

Fjäderfägödsel har i allmänhet förhållandevis högt innehåll av kväve
(råprotein), men bara något mer än 1/3 av detta råprotein är verkligt protein;
resten är icke-proteinkväve, huvudsakligen urinsyra. Andra icke proteinkvävefraktioner
har identifierats som ammoniak och kreatin. Innehållet av
aminosyror är jämförbart med korns. Fjärderfägödsel har i allmänhet högt
innehåll av mineraler, särskilt kalcium och fosfor. Askan och växttrådinnehållet
begränsar användningen av fjäderfägödsel till enkelmagare. För
fjäderfä är också urinsyra toxiskt. Eftersom idisslare kan omvandla
icke-proteinkväve (NPN) till protein, är fjäderfägödsel endast lämplig som
foderråvara till nötkreatur.

Effekten av utfodring med gödsel på djurhälsa och slutprodukter

Användning av gödsel som foderingrediens har studerats under en lång tid.
Man får emellertid inte glömma att förutom de tekniska och näringsmässiga
möjligheterna, finns det flera risker som måste beaktas:

1. Överföring av sjukdomar förorsakade av parasiter, svampar och deras
toxiner, bakterier och virus.

2. Effekten av terapeutiska eller deras restsubstanser.

3. Effekten av innehållet av spårelement, t. ex. koppar och zinkföreningar.

4. Effekten av pesticidrester.

5. Stor risk för överföring av restsubstanser eller sporer till slutprodukter
som kött, ägg eller mjölk.

Risken för att finna kemoterapeutika i hönsgödsel är mycket liten i Sverige

JoU 1979/80:47

34

i dag, eftersom vi normalt inte har en tillsats av kemoterapeutika i
värphönsfoder. Även risken för anhopning av koppar är tämligen obefintlig,
men eftersom zink i dag används i ruggningsfoder, finns en klar risk för
anhopning av zink i fjäderfägödsel.

Det är ingen tvekan om att färska fjäderfäexkrementer kan innehålla
levande sjukdomsframkallande organismer. Undersökningar har bekräftat
att man i gödsel kan hitta ett stort antal patogena bakterier och svampar,
omfattande t. ex. salmonella, clostridium, streptococcus, staphylococcus, E.
Coli etc. Det är alltså helt klart att fjäderfägödsel innebär en potentiell
smittkälla. För att över huvud taget kunna använda fjäderfägödsel som
fodermedel krävs alltså en rigorös värmebehandling för att ta död på
potentiella smittbärare. Denna process är mycket energikrävande, och kan i
dag inte försvara sin plats jämfört med de alternativ på icke-proteinkväve till
idisslare som finns redan i dag, t. ex. stärea och urea.

Användning av torkad hönsgödsel som foderråvara bör därför avrådas på
grund av:

energikrävande process,

risk för överföring av sjukdomar och toxiner till djur alternativt
slutprodukt,

ansamling av oacceptabla nivåer av vissa spårelement.

Beaktande av följande synpunkter kan torkad hönsgödsel inte betraktas
som en riskfri foderråvara. Användningen av denna har också förbjudits i
vissa länder.

GOTA B Stockholm 1980