Jordbruksutskottets betänkande
1979/80:46

med anledning av propositionen 1979/80:169 om reglering av priserna
på fisk m. m. jämte motion

Propositionen

I propositionen 1979/80:169 har regeringen (jordbruksdepartementet)
föreslagit riksdagen att

1. antaga i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1974:226) om prisreglering på fiskets område,

2. medge att för tiden intill den 1 januari 1981 reglering av priserna på
fisk m. m. jämte vad därmed hänger samman samt användningen av medel
får ske enligt de grunder som förordats i propositionen,

3. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om prisregleringen på
fisk efter den 31 december 1980.

Vidare har regeringen föreslagit riksdagen att till Prisreglerande åtgärder
på fiskets område för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 1 000
kr.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag beträffande reglering av primerna på
fisk under budgetåret 1980/81.1 anslutning härtill behandlas frågor rörande
den praktiska tillämpningen av de nya riktlinjer för reglering av priserna på
fisk som riksdagen tidigare har beslutat om.

I propositionen föreslås vidare vissa ändringar i lagen (1974: 226) om
prisreglering på fiskets område.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse:

1 Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 46

JoU 1979/80:46

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område Härigenom

föreskrivs i fråga om lagen (1974:226) om prisreglering på
fiskets område

dels att i 9, 19—21 och 23 §§' ordet ”förordningen” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”lagen” i motsvarande form,
dels att 10 och 15 §§ samt rubriken närmast före 1 § skall ha nedan
angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas tva nya
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Inledande bestämmelse

1 a

Prisregleringsavgift skall utöver
för vara som anges i 7 § erläggas för
vara som anges i bilaga till denna
lag och som införes till landet och ej
utgör svenskfångad fisk (importfisk),
om sådan avgift utgår för
svenskfångad fisk.

Avgift som avses i första stycket
utgår ej för importfisk, om denna
införes under sådana omständigheter
som för tillståndspliktig vara
medför rätt till införsel utan tillstånd
enligt 3 §.

paragrafer, 1 a och 23 a §§, av nedan

Föreslagen lydelse

Inledande bestämmelser

Enligt de närmare föreskrifter
som beslutas av regeringen eller,
efter regeringens bestämmande, av
statens jordbruksnämnd får regleringsföreningen
Svensk fisk, ekonomisk
förening, inom ramen för prisregleringen
på fiskets område pröva
frågor om bidrag eller annat
stöd i marknadsreglerande syfte.

Prisregleringsavgift skall utöver
för varor som anges i 7 § erläggas
för sådana varor som anges i bilaga
till denna lag och som förs in till
landet och inte utgör svenskfångad
fisk (importfisk), om sådan avgift
utgår för svenskfångad fisk.

Avgift som avses i första stycket
utgår inte för importfisk, om denna
förs in under sådana omständigheter
som för tillståndspliktiga varor
medför rätt till införsel utan tillstånd
enligt 3 §.

Sådan avgift utgår inte heller om
en vara förs in under sådana omständigheter
som medför befrielse
från tull enligt 5 a§ tullförordningen
(1973:979).

1 Senaste lydelse av 23 § 1974:866.

JoU 1979/80:46

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §2

Avgiftsskyldig skall erlägga ränta
på oguldet avgiftsbelopp avseende
avgift som uppbäres av statens
jordbruksnämnd efter sju procent
om året, dock minst tio kronor.
Räntan skall beräknas från den dag
avgiftsbeloppet enligt beslut av
jordbruksnämnden senast bort betalas.
Ränta utgår till och med den
dag då betalning sker, dock längst
till och med den dag då fordringen
överlämnas till indrivning. Uppkommer
öretal vid beräkning av
ränta, skall räntebeloppet jämnas
till närmast högre hela krontal.

Jordbruksnämnden får avstå från
ränta, om dröjsmålet med betalningen
är obetydligt eller särskilda
skäl annars föranleder till det.

På framställning av jordbruksnämnden
skall avgift eller ränta,
som ej erlagts inom den utsatta tiden,
indrivas i den ordning som föreskrives
i uppbördslagen
(1953:272) om indrivning av restförd
skatt. Därvid utgår restavgift
enligt 58 § 1 mom. första stycket
lagen.

Den som är avgiftsskyldig skall
erlägga ränta på oguldet avgiftsbelopp
avseende avgift som uppbärs
av statens jordbruksnämnd efter en
räntefot som för år motsvarar det
av riksbanken fastställda vid varje
tid gällande diskontot med tillägg
av fyra procentenheter, dock minst
tio kronor. Räntan skall beräknas
från den dag avgiftsbeloppet enligt
beslut av jordbruksnämnden senast
bort betalas. Ränta utgår till och
med den dag då betalning sker,
dock längst till och med den dag då
fordringen överlämnas till indrivning.
Uppkommer öretal vid beräkning
av ränta, skall räntebeloppet
jämnas till närmast högre hela krontal.

Jordbruksnämnden får avstå från
ränta, om dröjsmålet med betalningen
är obetydligt eller särskilda
skäl annars föranleder det.

På framställning av jordbruksnämnden
skall avgift eller ränta,
som inte har erlagts inom den utsatta
tiden, indrivas i den ordning som
föreskrivs i uppbördslagen
(1953:272) om indrivning av restförd
skatt. Därvid utgår restavgift
enligt 58 § 1 mom. första stycket
lagen.

23 a §

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet
för den som yrkesmässigt köper eller
säljer varor som anges i bilaga
till denna lag att lämna de uppgifter
som behövs för prisregleringen
på fiskets område.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

2 Senaste lydelse 1974:866.
tl Riksdagen 1979/80. 16 samt. Nr 46

JoU 1979/80:46

Motionen

I motionen 1979/80: 2045 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
uttalar att fisk skall vara baslivsmedel från skattesynpunkt och subventioneras
på samma sätt som andra baslivsmedel och hos regeringen begär
erforderliga åtgärder i enlighet härmed.

Utskottet

Reglering av priserna på fisk m.m.

De nuvarande formerna för prisregleringen på fisk innebär att regleringsföreningen
Svensk fisk, ekonomisk förening, fastställer minimipriser på
viktigare fiskslag. Den fisk som inte kan säljas till lägst minimipris övertas
av föreningen. För fisk som övertagits betalar föreningen ett garantipris
som normalt är något lägre än minimipriset.

Förutom genom minimi- och garantipriser kan prisstöd lämnas i form av
pristillägg, prisutjämningsbidrag och regionalt fraktstöd.

Prisregleringen finansieras med medel ur prisregleringskassan för fisk.
Till prisregleringskassan förs prisreglerings- samt införsel- och utförselavgifter
på fisk m. m. Prisregleringsavgift tas ut på svenskfångad saltvattensfisk
och på importfisk av motsvarande slag med stöd av lagen (1974: 226)
om prisreglering på fiskets område. Avgiften är i regel 3% av inköpspriset
resp. av importvärdet.

Vidare utgår f. n. särskilda pristillägg på fisk. De särskilda pristilläggen
har bekostats med budgetmedel. Enligt särskilt regeringsbeslut får under
innevarande budgetår dessutom medel ur Svensk fisks konjunkturutjämningsfond
användas för att bekosta de särskilda pristilläggen. Pristilläggens
storlek fastställs av regeringen.

Riksdagen beslöt år 1978 om nya riktlinjer för prisregleringen på fisk
(prop. 1977/78:112, JoU 1977/78:23, rskr 1977/78:272). Enligt riksdagens
beslut skulle de nya riktlinjerna för prisregleringen kunna tillämpas tidigast
fr. o. m. budgetåret 1979/80. En särskild arbetsgrupp (Arbetsgruppen för
prisreglering på fisk m. m.) har avgett förslag till den närmare tekniska
utformningen av det nya prisregleringssystemet. Förslaget redovisas närmare
i följande avsnitt.

Efter överläggningar med fiskets förhandlingsdelegation och jordbruksnämndens
konsumentdelegation i enlighet med regeringsuppdraget har nu
statens jordbruksnämnd lagt fram förslag om reglering av priserna på fisk
m. m. under budgetåret 1980/81.

Jordbruksnämnden föreslår att de hittills tillämpade grunderna för prisreglering
övergångsvis får tillämpas t. o. m. den 31 december 1980 samt att
särskilda pristillägg får utgå även under denna period. Detta innebär således
att tillämpningen av normprissystemet föreslås anstå till den 1 januari
1981. Nämnden avser att under hösten 1980 efter förnyade överläggningar

JoU 1979/80:46

med de båda delegationerna inkomma med förslag angående storleken av
normpriser och normkvantiteter m. m. för perioden den 1 januari-den 30
juni 1981.

Jordbruksministern biträder de förslag i fråga om prisregleringen på fisk
under första hälften av budgetåret 1980/81 som jordbruksnämnden har lagt
fram efter överläggningar med parterna. Det innebär att prisstöd bör få
lämnas i form av minimi- och garantipriser, pristillägg, prisutjämningsbidrag
och regionalt fraktstöd. Härutöver bör särskilda pristillägg få lämnas.

Regeringens förslag i övrigt rörande prisregleringen på fisk under angivna
period innebär bl. a. följande.

För den löpande verksamheten i form av minimi- och garantiprisreglering
m. m. bör Svensk fisk, ekonomisk förening, tillföras 8,5 milj. kr. ur
prisregleringskassan för fisk. Härav får högst I milj. kr. lämnas som bidrag
till förstahandsmottagare av fisk för att bestrida engångskostnader som
uppkommer i samband med övergång till det nya prisregleringssystemet.

Vid särskilda behov bör föreningen liksom hittills enligt propositionen få
disponera högst en fjärdedel av behållningen i konjunkturutjämningsfonden
för den löpande verksamheten. Fondens behållning bör dock inte utan
regeringens särskilda medgivande få understiga 20 milj. kr. mot f. n. 10
milj. kr. De medel som anslås förden löpande verksamheten bör föreningen
få använda även för marknadsfrämjande åtgärder och upplysningsverksamhet
under regleringsåret.

Jordbruksministern biträder jordbruksnämndens förslag om att de särskilda
pristilläggen skall finansieras på så sätt att 10,5 milj. kr. utgår ur
prisregleringskassan för fisk och högst 3 milj. kr. ur konjunkturutjämningsfonden.

Det ankommer på Svensk fisk att inom ramen för direktiv som ges av
jordbruksnämnden fastställa minimi- och garantipriser för fisk liksom att
besluta om övriga stödåtgärder inom ramen för den löpande verksamheten.
Det bör ankomma på jordbruksnämnden att efter överläggningar med
parterna fastställa storleken av de särskilda pristilläggen. Regeringen, eller
efter dess bemyndigande jordbruksnämnden, bör få meddela de övriga
bestämmelser som behövs.

Medel som anslagits ur prisregleringskassan för fisk till minimi- och
garantiprisregleringen samt till särskilda pristillägg och som inte tas i
anspråk under perioden bör få tillföras Svensk fisks konjunkturutjämningsfond.

Till prisregleringskassan för fisk bör liksom under innevarande år föras
över högst 1 milj. kr. av de fettvaruavgifter som tas ut vid härdning av
sillolja av inhemsk råvara, med avdrag för vad som beräknas restitueras
vid export.

Medel ur prisregleringskassan för fisk bör även under nästa budgetår få
användas för andra ändamål än som förut angetts, om regeringen anser det
påkallat vid akuta svårigheter inom fisket.

JoU 1979/80:46

Jordbruksnämnden föreslår att 2,5 milj. kr. ur prisregleringskassan för
fisk, i likhet med vad som skett under budgetåret 1979/80, anslås för
utsättning av laxfisk och ål under budgetåret 1980/81. Jordbruksministern
biträder förslaget. Den närmare användningen av medlen bör få beslutas
av regeringen efter förslag av fiskeristyrelsen.

Dessa förslag innebär att 22 milj. kr. tas i anspråk ur prisregleringskassan
och konjunkturutjämningsfonden för prisreglering under andra halvåret
1980 samt under budgetåret 1980/81 2,5 milj. kr. för utsättning av
laxfisk och ål. Med den nuvarande avvägningen av prisregleringsavgiften
kan inkomsterna av avgiftsmedel och räntor på kassans medel beräknas
uppgå till högst 25 milj. kr. under ett helt budgetår. Mot denna bakgrund
föreslår nämnden i samförstånd med delegationerna en höjning av prisregleringsavgiften
motsvarande 1 %, vilket kan beräknas ge en inkomstförstärkning
till prisregleringskassan med ca 7 milj. kr. per år. Prisregleringsavgiften
skulle således enligt förslaget öka från högst 3% till högst 4% av
inköpspriset resp. importvärdet eller till belopp i öre per kg som i stort sett
svarar mot procentavgiften.

Jordbruksministern erinrar om att det ankommer på regeringen att besluta
i sistnämnda fråga. För riksdagens information vill han emellertid
nämna att han biträder förslaget om en höjning av prisregleringsavgiften till
högst 4% och avser att föreslå regeringen att besluta i enlighet härmed.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag rörande de grunder
för prisregleringen m. m. som enligt propositionen övergångsvis avses
tillämpas för tiden intill den 1 januari 1981. Utskottet föreslår därför att
riksdagen bifaller regeringens hemställan under denna punkt.

Nytt system för prisreglering på fisk, m.m.

Som utskottet i det föregående nämnt beslöt riksdagen år 1978 om nya
riktlinjer för prisregleringen på fisk (prop. 1977/78: 112, JoU 1977/78: 23,
rskr 1977/78: 272). Utskottet vill särskilt erinra om att riksdagen i detta
sammanhang bl. a. fastställde ett inkomstmål för fiskeripolitiken. Detta
innebär att man med statliga insatser skall eftersträva sådana villkor för
fisket att de som är sysselsatta i ett rationellt bedrivet yrkesfiske kan
uppnå en med jämförbara grupper likvärdig ekonomisk och social standard.

Riksdagsbeslutet innebär vidare att fiskets organisationer ges möjlighet
att delta i överläggningar med statens jordbruksnämnd och dess konsumentdelegation
om en prisnivå för fisk så avvägd att den i princip ger fisket
kompensation för kostnadsstegringar och fiskarna en rimlig ersättning för
sitt arbete. Härigenom skulle fisket få en ställning motsvarande den som
jordbruket har haft sedan lång tid. Det nya prisregleringssystemet — normprissystemet
- innebär att normpriser och normkvantiteter för olika fiskslag
fastställs av statsmakterna efter överläggningar mellan jordbruksnämnden
och dess konsumentdelegation samt fiskets förhandlingsdelegation.
Om marknadspriset till producent understiger normpriset skall pris -

JoU 1979/80:46

tillägg kunna utgå. Normkvantiteten anger för hur stora kvantiteter av
resp. fiskslag pristillägg kan utgå men innebär ingen begränsning i fisket.
Normkvantitetens syfte är att förhindra att prisstödet leder till en sådan
expansion av fisket att avsättningsproblem uppstår. För att stödja prisbildningen
på marknaden skall liksom f. n. upprätthållas ett lägsta pris, vilket
fastställs av regleringsföreningen Svensk fisk. Fisk som inte kan säljas till
detta pris skall övertas av Svensk fisk till ett i förväg fastställt s. k.
överskottspris. Om marknadspriset överstiger normpriset för ett visst
fiskslag skall med hänsyn till konsumentintresset prisdämpande åtgärder
kunna vidtas.

Den närmare tekniska utformningen av regleringen skulle enligt riksdagsbeslutet
utarbetas av en av regeringen särskilt tillsatt arbetsgrupp.
Arbetsgruppen har avgett rapporten (Ds Jo 1979:14) Prisregleringen på
fisk — normprissystemets tekniska utformning.

I propositionen anmäls att man ännu inte nått fram till någon överenskommelse
inom ramen för det nya prisregleringssystemet. Överläggningarna
kommer att återupptas till hösten. Jordbruksministern räknar med att
återkomma till riksdagen med en redovisning av utfallet av överläggningarna.
I ett följande avsnitt av propositionen redovisas arbetsgruppens förslag
och de ställningstaganden som nu kan göras med utgångspunkt i riksdagens
principbeslut år 1978.

Propositionens uttalanden rörande tillämpningen av det nya systemet
innebär i korthet bl. a. följande.

Prisregleringen bör av främst principiella skäl förläggas till avräkningsprisledet,
dvs. det led där fiskarnas egen försäljning sker. Normsystemet
förutsätter att förstahandsmottagarna av fisk ändrar sina nuvarande avräkningsrutiner.
På grund härav föreslås högst 1 milj. kr. av de medel som
tillförs Svensk fisk för den löpande regleringen under perioden den 1 juli—
den 31 december 1980 kunna utgå som bidrag till förstahandsmottagare för
att bestrida engångskostnader som uppstår vid övergången till ett nytt
prisregleringssystem.

Normprissystemet skall enligt propositionen kunna omfatta viktigare
slag av saltvattensfisk för konsumtionsändamål, dvs. i princip sådan fisk
som ingår i den nuvarande minimi- och garantiprisregleringen. Utanför
regleringen skulle därmed i huvud.-.ak falla i utlandet direktlandad svenskfångad
fisk, fisk för annat än konsumtionsändamål samt sötvattensfisk.
Prisstöd till sötvattensfisket avses utgå i samma former som hittills.

Avvägningen av normpriser och normkvantiteter skall enligt riksdagsbeslutet
fastställas av statsmakterna efter överläggningar mellan jordbruksnämnden
och dess konsumentdelegation samt fiskets förhandlingsdelegation.
I såväl propositionen som i riksdagens beslut har särskilt framhållits
att en avgörande fördel med ett normprissystem för fisk är att det ger fisket
möjligheter att delta i överläggningar om en prisnivå för fisk så avvägd att

JoU 1979/80:46

den i princip ger fisket kompensation för kostnadsstegringar och fiskaren
en rimlig ersättning för sitt arbete. Arbetsgruppen preciserar inte grunderna
för avvägning av normprisemas nivå, utan anser att denna fråga bör tas
upp i samband med överläggningarna. Jordbruksministern ansluter sig till
arbetsgruppens uppfattning att det bör ankomma på parterna att göra en
närmare precisering av grunderna för avvägningen av normpriser. Däri
ingår bl. a. frågan om vilka övriga grupper i samhället som bör utgöra
jämförelsenorm vad beträffar ekonomisk och social standard.

Pristilläggets storlek bör beslutas av jordbruksnämnden för en regleringsperiod
om fyra till fem veckor. Vid sitt beslut har nämnden att ta
hänsyn till uppnått avräkningspris (s. k. jämförelsepris), som utgör ett
genomsnitt för hela landet, samt prisrörelser kring normpriset och de
pristillägg som utgått under tidigare regleringsperioder. Detta innebär bl. a.
att mindre prisförändringar inte automatiskt bör leda till ändrat pristillägg.

Enligt riksdagens beslut skall pristillägget till producent inte motsvara
hela skillnaden mellan marknadspris och normpris.

Frågan om storleken av den andel av skillnaden mellan normpris och
jämförelsepris som bör utgå i pristillägg skall tas upp i överläggningarna.

Även frågan om överskotten och eventuella pristillägg för dessa bör
enligt förslaget hänvisas till parternas överläggningar. Jordbruksministern
anför härvidlag att prisstödet till fisket i normprissystemet i första hand
skall utgå genom att normpriser fastställs för den kvantitet fisk som kan
avsättas på marknaden. I den mån normpriser löpande skulle kunna innefatta
överskottskvantiteter går syftet med normkvantiteten delvis förlorat.
Däremot anser jordbruksministern att pristillägg bör kunna utgå på lämpligt
sätt för de överskott som ryms inom normkvantiteten. På motsvarande
sätt anser han att pristillägg bör kunna utgå för överskott för fiskslag utan
normkvantitet. Normkvantitet skall enligt riksdagens beslut år 1978 inte
fastställas så snävt att den inte täcker de normala variationerna i fisket.

I fråga om konsumentintresset anför jordbruksministern att han anser
det värdefullt att konsumenterna genom normprissystemet får ökade möjligheter
att påverka prisnivån. Vid sidan av det självklara konsumentintresset
att det på marknaden utbjuds fisk av hög kvalitet och att i goda
marknadslägen motverka prisstegringar över vissa nivåer måste konsumentintresset
tillgodoses även i mera normala marknadslägen och i överskottssituationer.
Prisstödet till fisket finansieras i första hand genom uttag
av en prisregleringsavgift, som bidrar till att höja konsumentpriserna.
Avgiftens storlek tas upp vid de överläggningar som föregår varje regleringsår
och avvägs bl. a. med hänsyn till viss kostnadsram för prisregleringen.
Utöver denna kostnadsram kan fonderade medel disponeras för
prisstöd under regleringsåret. Det ankommer på Svensk fisk att sätta
lägstapriserna på en sådan nivå att kostnaderna för prisregleringen blir så
låga som möjligt. Konsumentintressena har sålunda anledning att aktivt
delta i arbetet med prisregleringen under löpande regleringsår. I likhet med

JoU 1979/80:46

arbetsgruppen anser jordbruksministern att uttag av exportavgifter samt
sänkning eller borttagande av prisreglerings- och införselavgifterna är de
metoder för prisdämpande åtgärder som har störst praktisk betydelse vid
sidan av kvantitativ reglering.

När det gäller dispositionen av de medel som ställs till Svensk fisks
förfogande innebär regeringsförslaget följande ordning. Statsmakterna
bör, med ledning av den kostnadsberäkning som jordbruksnämnden skall
redovisa i samband med sina förslag beträffande grunderna för prisregleringen
under ett regleringsår, fastställa en medelsram för prisregleringen
under budgetåret. Jordbruksnämndens förslag till medelsram bör utöver
ramens totala storlek innefatta förslag om uttag av prisregleringsavgift
samt tilldelning av medel ur prisregleringskassan och konjunkturutjämningsfonden.
Inom medelsramen bör Svensk fisk täcka de totala kostnaderna
för regleringen, dvs. för pristillägg, inlösen av överskott samt för
administration och upplysningsverksamhet. Utöver den angivna medelsramen
bör föreningen för att täcka de totala kostnaderna för prisregleringen
även få använda de räntor som flyter in på föreningens och konjunkturutjämningsfondens
medel. I den mån de medel som på angivet sätt ställts till
föreningens förfogande inte förslår för att täcka kostnaderna för prisregleringen
under ett regleringsår bör föreningen vid oförutsedda behov få ta i
anspråk medel ur konjunkturutjämningsfonden intill högst en fjärdedel av
fondens behållning. Jordbruksnämnden bör få medge att mer än en fjärdedel
förbrukas.

Utskottet anser i likhet med jordbruksministern att i propositionen redovisade
förslag till teknisk utformning av normprissystemet i stort bör
kunna ligga till grund för den framtida prisregleringen på fiskets område.
Regeringens hemställan under denna punkt tillstyrks därför. Detta innebär
bl. a. att regeringen bemyndigas att besluta om prisregleringen för fisk
under första halvåret 1981 sedan jordbruksnämnden avgivit förslag härom
efter överläggningar hösten 1980. Jordbruksministern meddelar att han har
för avsikt att ge riksdagen en redovisning av detta beslut i en proposition
om prisregleringen under regleringsåret 1981/82 som kommer att föreläggas
riksdagen våren 1981.

Utskottet behandlar i detta avsnitt den med anledning av propositionen
väckta motionen 2045. I motionen förordas att den s. k. momseffekten på
livsmedel tas bort genom att det belopp som inflyter till statskassan i form
av mervärdeskatt för livsmedel återförs till konsumenterna i form av
differentierade livsmedelssubventioner. Motionärerna framhåller därvid
det önskvärda i att fiskkonsumtionen främjas, vilket t. ex. kan ske genom
att fisk räknas in bland de baslivsmedel som på angivna sätt bör subventioneras
med statliga medel.

Utskottet får erinra om att riksdagen vid flera tillfällen tidigare behandlat
motioner om införande av fisk bland de baslivsmedel som är föremål för

JoU 1979/80:46

statliga subventioner i likhet med vad som gäller för vissa jordbruksprodukter
(bl. a. JoU 1978/79: 36). I samband därmed har utskottet framhållit
att det nya prisregleringssystemet för fisk var uppbyggt med syfte bl. a. att
ge konsumenterna ett ökat inflytande över prisnivån på fisk. Vidare underströks
att såväl prisregleringssystemet som bestämmelserna rörande statligt
stöd till fiskets rationalisering i sig innebar en inte obetydlig statlig
subventionering på förevarande område. Motionerna har inte föranlett
någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Vad som anförts i den nu aktuella motionen ger inte utskottet anledning
att förorda något ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Utskottet
kan i och för sig vitsorda det angelägna i att konsumtionen av fisk främjas,
liksom bättre kostvanor över huvud taget. Hithörande frågor behandlas
närmare i utskottets betänkande 1979/80:47 med anledning av propositionen
1979/80:162 om reglering av priserna på jordbruksprodukter m.m. I
nämnda sammanhang redovisar utskottet också sitt ställningstagande till
ett med anledning av propositionen 162 väckt motionsförslag (vpk) om
avskaffande av momseffekten på livsmedel. Detta motionsyrkande avstyrks
av utskottet med hänvisning bl. a. till den mycket kraftiga ökning av
statsutgifterna som ett genomförande av förslaget nödvändigtvis skulle
innebära.

Med det anförda avstyrker utskottet motionen 2045.

Lagförslaget

I propositionen framlagt förslag till ändring i lagen om prisregleringsavgift
på fiskets område innebär att regleringsföreningen Svensk fisk bemyndigas
att enligt de närmare föreskrifter som beslutas av regeringen eller,
efter regeringens bestämmande, jordbruksnämnden inom ramen för prisregleringen
på fiskets område pröva frågor om bidrag eller annat stöd i
marknadsreglerande syfte. Detta överensstämmer med de nya reglerna i
regeringsformen enligt vilka det krävs stöd av lag för att överlämna förvaltningsuppgift
som innefattar myndighetsutövning till bl. a. förening.

Enligt nu gällande bestämmelser tas någon införselavgift inte ut för
postförsändelser, om den sammanlagda tullen och införselavgifterna för
varan understiger visst belopp, f. n. 50 kr. Jordbruksministern förordar att
10 § lagen om prisreglering på fiskets område tillförs ett nytt stycke som
innebär att inte heller någon prisregleringsavgift tas ut för importfisk i
sådana försändelser.

Vidare föreslås att räntebestämmelserna i 15 § lagen om prisreglering på
fiskets område i fråga om tillämplig räntefot för dröjsmålsränta bringas i
överensstämmelse med 6§ räntelagen (1975:635).

För att genomföra det nya prisregleringssystemet behövs en ändrad
insamling av prisuppgifter m. m. Skyldighet att lämna uppgifter bör åvila
den som yrkesmässigt köper och säljer varor som anges i bilagan till lagen
om prisreglering på fiskets område. På grund av reglerna i regeringsformen

JoU 1979/80:46

8 kap. 3 § behövs riksdagens bemyndigande för att en förordning i ämnet
skall kunna utfärdas. Jordbruksministern förordar att ett sådant bemyndigande
införs som en ny paragraf, 23 a §, i lagen om prisreglering på fiskets
område. Med uttrycket ”den som yrkesmässigt köper eller säljer” avses
givetvis också den som köper eller säljer fisk för annans räkning som t. ex.
är fallet med den som svarar för fiskauktioner.

Den tidigare förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
har transformerats till lag. Detta medför att ordet förordning
bör bytas ut mot lag i 9, 19-21 och 23 §§.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag i här angivet hänseende.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1974: 226)
om prisreglering på fiskets område,

2. att riksdagen medger att för tiden intill den I januari 1981 reglering
av priserna på fisk m. m. jämte vad därmed hänger samman
samt användningen av medel får ske enligt de grunder som
förordats i propositionen,

3. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga om
prisregleringen på fisk efter den 31 december 1980,

4. beträffande subventionering av fisk som baslivsmedel att riksdagen
avslår motionen 1979/80: 2045,

5. att riksdagen till Prisreglerande åtgärder på fiskets område för
budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Stockholm den 20 maj 1980
På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i
Ljung (m). Maj Britt Theorin (s). Grethe Lundblad (s), Sven Lindberg (s),
Filip Johansson (c), Sven Eric Lorentzon (m)*. Gunnar Olsson (s), Märta
Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Esse Petersson (fp)*, Jens Eriksson
(m), Torkel Lindahl (fp) och Jan Fransson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

itu ' r- :