CU 1979/80:4
Civilutskottets betänkande
1979/80:4
med anledning av propositionen 1978/79:209 om ändring i bostadsbeskattningen,
m. m., såvitt avser bostadslån m. m. jämte motioner
1
Propositionen
Regeringen har i propositionen 1978/79:209 (budgetdepartementet),
beslutad den 5 april 1979, såvitt nu är i fråga föreslagit riksdagen att
1. (delvis) godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om
bostadslån m. m. till enskilt ägda flerfamiljshus.
I regeringsprotokollet (s. 31-32) anförs bl. a. att vid ombyggnad av enskilt
ägda hyreshus lånegränsen bör höjas till 92 %. De nya bestämmelserna bör
tillämpas i fråga om ombyggnadsarbeten och energisparåtgärder för vilka
preliminärt lånebeslut har meddelats efter utgången av år 1979.
I den nämnda propositionen har riksdagen vidare föreslagits att
1. (delvis) godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om
räntebidrag till enskilt ägda flerfamiljshus, och
2. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om bostadslån till
pantvärdelokaler.
Förslaget i fråga om räntebidrag (garanterad räntesats) liksom därtill anknutna
motionsförslag har, för att förenkla förfarandet, överlämnats till skatteutskottet
med civilutskottets yttrande (CU 1979/80:2 y).
Frågan om bostadslån till pantvärdelokaler har överlämnats till finansutskottets
fortsatta beredning (CU 1979/80:1 y).
2 Motionerna
Utskottet har i detta sammanhang behandlat de med anledning av
propositionen 1978/79:209 väckta motionerna
1978/79:2684 av Per Bergman m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen med
avslag på regeringens förslag i motsvarande eller därav berörda delar som sin
mening ger regeringen till känna att lånegränsen för bostadslån bör vara
85 96, då det gäller lån för ny- och ombyggnad av flerfamiljshus som ägs av
enskild person eller enskilt företag och sådant av enskild person eller enskilt
företag ägt småhus som är avsett för uthyrning,
1978/79:2696 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag om införande av lagfartsbostäder i flerfamiljshus,
1978/79:2697 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari, såvitt nu är i fråga, föreslås
att riksdagen avslår propositionen 1978/79:209 i vad den rör storleken av
1 Riksdagen 1979/80. 19 sami. Nr 4
CU 1979/80:4
2
bostadslån,
1979/80:36 av Erik Wärnberg m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs
att riksdagen
1. avslår propositionen 1978/79:209 i vad den rör storleken av bostadslån.
3 Tidigare behandling m. m.
3.1 Bostadslånets storlek
I budgetpropositionen år 1977 (prop. 1976/77:100 bilaga 16 s. 112-113)
föreslogs att bostadslån vid nybyggnad av hyreshus skulle få utgå med 22 % av
låneunderlaget mot säkerhet inom 92 % av pantvärdet för låntagare som då
fick bostadslån med 15 eller 20 % av låneunderlaget. I motioner (s och vpk)
yrkades avslag på detta förslag. Utskottet anförde (CU 1976/77:18 s. 37):
Propositionsförslaget motiveras med syftet att minska skillnaden i övre
lånegräns och därmed även räntebidrag mellan de självkostnadsanknutna
och de övriga formerna för bostadsförvaltning. Föredraganden hänvisar till
gällande riktlinjer för kommunernas fördelning av mark och byggherreuppdrag
- riktlinjer som bl. a. innebär att det konkurrenselement som ligger i att
byggandet sker i olika företags- och förvaltningsformer bör bibehållas.
Utskottet delar föredragandens bedömning. De skäl som tas upp i
motionerna i denna del utgör närmast en argumentering mot statsmakternas
ovan berörda tidigare ställningstaganden till allmänna riktlinjer för markfördelningen
(prop. 1974:150 s. 428, CU 1974:36). Dåvarande bostadsministern
anslöt sig till vad som tidigare strukits under, nämligen det önskvärda i att
behålla det konkurrenselement som ligger i att byggandet sker i olika
företagsformer. Om denna riktlinje fortfarande skall gälla som statsmakternas
mening kan det knappast hävdas att en sådan konkurrens samtidigt
skall försvåras och snedvridas genom lånevillkor. En kommunal vilja att i
bostadspolitiskt syfte utnyttja konkurrensen i förvaltningsledet bör inte
motverkas genom lånesystemet. Utskottet tillstyrker sålunda förslaget i
budgetpropositionen och avstyrker här behandlade motionsyrkanden.
Reservanter (s) anförde (s. 64-65):
Som anförs i motionen 1976/77:1282 (s) innebär propositionens förslag om
förmånligare finansiering av enskilt ägda hyreshus en omedelbar resultatförbättring
för dessa fastighetsägare men ingen motsvarande förbättring för
hyresgästerna i dessa fastigheter. Statens ökade utlåning beräknas till ca 45
milj. kr./år. Förslaget i propositionen (s. 112-113) utgår från tesen att
skillnader i övre lånegräns snedvrider konkurrensen företagsformerna emellan
och från det angivna syftet att öka denna konkurrens. En utgångspunkt
ges också i en hänvisning till de år 1974 antagna riktlinjerna för kommunernas
fördelning av mark och byggherreuppdrag: att det konkurrenselement
som ligger i att byggandet sker i olika företags- och förvaltningsformer bör
bibehållas. Som också anförs i motionen innebär emellertid de åberopade
riktlinjerna - riktlinjer för kommunernas handlande - att kommunerna skall
utnyttja sina möjligheter att genom markfördelningen främja effektiviteten i
bostadsbyggandet och att de allmännyttiga och kooperativa företagen bör ha
ett dominerande inflytande. 1 sammanhanget anfördes att riktlinjerna för
CU 1979/80:4
3
bostadsbyggandets fördelning på förvaltningsformer - något annat än
riktlinjerna om konkurrens om entreprenaduppdragen - ”inte heller lägger
hinder i vägen för att bibehålla det konkurrenselement som ligger i att
byggandet sker i olika förvaltningsformer”. Ett åberopande av riktlinjerna
skulle- sett ur propositionens synpunkt - kunna ha varit rimligt om det visats
tecken på att den privata sektorns vilja sviktar då det gäller att engagera sig i
det byggande som ligger utanför de självkostnadsbestämda företagens
avsedda dominerande sektor. Så är emellertid inte fallet - den enskilda
sektorn strävar att öka sin andel i förvissning om framtida vinster av denna
kapitalplacering.
Utskottet vill för sin del betona att utgångspunkterna för de bostadspolitiska
besluten måste vara att de främjar de uppsatta bostadspolitiska målen -ytterst de boendes intressen. Utskottet kan därför inte tillstyrka förslag, vars
enda effekt är att enskilda fastighetsägare får en förbättrad avkastning av sina
kapitalplaceringar och därmed snabbare når den långsiktiga kapitaltillväxt
som är det privata hyreshusägandets yttersta mål.
Riksdagen följde utskottet.
Vid riksmötet 1977/78 föreslogs i motion (s) en återgång till tidigare
lånegränser vid nybyggnad av enskilt ägda hyreshus. Utskottet (CU 1977/
78:27 s. 24-25) avstyrkte förslaget mot reservation (s). Riksdagen följde
utskottet.
Vid följande riksmöte föreslogs i motioner att lånegränsen för enskilt ägda
hyreshus skulle sänkas till 15 % (s)resp. sättas till 25 % för alla kategorier (m).
Utskottet (CU 1978/79:26 s. 46-47) tillstyrkte med en av (s)-ledamöterna
bildad majoritet sänkning av lånegränsen sedan övriga ledamöter delat sig för
förslag (c, fp) om oförändrad och för förslag (m) om en 25-procentig gräns.
Dessa förslag framfördes som reservationer. Riksdagen följde utskottets
förslag.
Senare under riksmötet 1978/79 föreslogs i motion (m, c) att lånegränsen
skulle höjas till 22 %. Utskottet (CU 1978/79:39) tillstyrkte motionen mot
reservation (s). Riksdagen följde även nu utskottet.
3.2 Ägarlägenheter
I betänkandet CU 1977/78:34 enade sig utskottets majoritet (c, fp, m) om
att avstyrka motionsförslag för och emot ett system med s. k. ägarlägenheter
med hänvisning till en uppgift att regeringen avsåg att inom sitt kansli
utarbeta en kunskapsöversikt över frågan om äganderätt till enskilda
lägenheter i flerbostadshus. Utskottet anförde vidare:
Översikten avses innehålla en genomgång av de fastighetsrättsliga problem
som sammanhänger med institutet äganderätt i flerbostadshus samt en
bedömning av de samhällsekonomiska och privatekonomiska effekterna av
ett äganderättsinstitut i flerbostadshus. Därvid kommer att uppmärksammas
eventuella effekter för drift- och underhållskostnader som kan följa av
förändrade besittningsformer.
En central del av översikten avses vara en belysning av de bostadssociala
1* Riksdagen 1979/80. 19 sami. Nr 4
CU 1979/80:4
4
effekterna av institutet äganderätt och en bedömning av i vilken utsträckning
den nuvarande kombinationen av låne- och skatteregler ger en tillfredsställande
neutralitet mellan de olika besittningsformerna vad gäller kapitalutgifterna
i boendet och eventuell värdestegring. Vidare kommer erfarenheter
från länder som i dag har institutet att redovisas.
Utskottsledamöter (s) reserverade sig och anförde bl. a. att ett kategoriserande,
vidgat äganderättssystem inte är önskvärt. Vidare anfördes att ett
ägarsystem hade spekulationsbefrämjande effekter som inte kunde förenas
med de officiellt gällande bostadspolitiska riktlinjerna.
Bostadsministern häri interpellationssvar den 16 januari 1979 meddelat att
arbetet på en kunskapsöversikt inletts och att ett preliminärt underlag för
regeringens överväganden bör kunna föreligga till sommaren. Det beräknades
som möjligt att då ange i vilka former och i vilken takt ett eventuellt
fortsatt arbete skall bedrivas.
Utskottet har vidare i betänkandet CU 1978/79:26 (s. 25-26) behandlat
motioner (m) med begäran om förslag till ett system med s. k. ägarlägenheter
och en motion (s) om ett riksdagens uttalande att det från bostadspolitisk
synpunkt var uteslutet att införa ett system med ägarlägenheter i flerbostadshus.
Utskottets ståndpunkt formulerades av dess socialdemokratiska ledamöter
som tillstyrkte (s)-motionen och anförde:
Utskottet noterar att de motionsförslag om äganderätt till lägenhet i
flerbostadshus som behandlades i det ovan nämnda betänkandet CU
1977/78:34 utgick från skilda formella motiveringar. I en motion (fp, m)
angavs syftet vara att stärka de boendes inflytande och ansvar. I en annan
motion (fp) tilläts de verkliga intressena få ett mer oförblommerat uttryck:
ägda lägenheter skulle kunna tjäna som kreditunderlag, dvs. ge möjlighet att
realisera spekulationsvinster. Tanken var uppenbarligen den att en av
samhällets insatser orsakad värdeökning av bostaden skulle kunna på ett
enklare sätt omsättas i nya spekulationsobjekt genom belåning av värdeökningen.
Den centrala frågan i diskussionen om ägarlägenheterna är uppenbarligen
inte om ägandet ger ett bättre boendeinflytande än bostadsrätten och en
hyresrätt som tillförsäkrar de boende inflytande. Den centrala frågan är om
ännu en form skall skapas för att överföra resultatet av samhällsarbetet till
ekonomiska fördelar för redan gynnade och om ännu en sektor av bostadsmarknaden
skall avgränsas för samma personkrets - en personkrets som kan
betala överlåtelsepriser kontant eller via eventuellt tillgängliga lån. Enligt
utskottets uppfattning är denna uppdelning av bostadsmarknaden i en
kapitalkategori och en övrig kategori och därav följande segregation det som i
första hand måste uppmärksammas.
Det här föreliggande förslaget i motionen 1978/79:1619 (m) om införande
av ägarlägenheter är en naturlig fullföljd av förslagsställarnas grundsyn.
Förslaget i motionen 1978/79:2088 (s), yrkandet 2 - om ett uttalande att det
från bostadspolitisk synpunkt är uteslutet att införa ett system med
ägarlägenheter - får anses som en självklar reaktion mot det förut nämnda
motionsförslaget.
Från utskottets bostadspolitiska utgångspunkter är det närmast en över all
diskussion höjd självklarhet att åtkomsten av en bostad med av samhället
CU 1979/80:4
5
accepterad standard i ett godtagbart område inte skall begränsas till en grupp
av människor med förmögenhet eller kreditmöjligheter. Det är enligt
utskottets mening förvånande att sådana synpunkter förs fram i en som seriös
avsedd diskussion.
Utskottet har för sin del uppfattat den av trepartiregeringen aviserade
kunskapsöversikten över frågan om ägarlägenheter som ett sätt att dölja de
bostadspolitiskt sett främmande inslag som förslagen därom röjer. Det är
emellertid mer klarläggande om riksdagen mot bakgrund av politiska
preferenser redan nu tar ställning till den i praktiken redan klarlagda
grundfrågan. Utskottet föreslår att detta sker genom att riksdagen bifaller
motionen 1978/79:2088 (s), yrkandet 2, och avslår motionen 1978/79:1619
(m), yrkandet 1.
Utskottets ledamöter från centern och folkpartiet avstyrkte i reservation
alla tre motionsförslagen och anförde:
Utskottet anser för sin del att riksdagen i avvaktan på den aviserade
kunskapsöversikten inte har anledning göra några ytterligare uttalanden i
denna fråga. Samtliga motionsförslag i denna del avstyrks.
Reservanter från moderata samlingspartiet föreslog ett uttalande till
förmån för (m)-motionerna. De anförde som motiv:
Intresset för den egna bostaden och beredvilligheten till uppoffring av
annan konsumtion för att uppnå förmånen av att äga sin bostad är djupt
rotade i det svenska samhället. Ägande ger de bästa förutsättningarna för ett
verkligt inflytande över den egna bostaden.
Småhus av olika slag kan upplåtas med hyresrätt, bostadsrätt eller
äganderätt. Detsamma bör gälla för lägenheter i flerfamiljshus. Direkt ägande
av lägenhet i flerfamiljshus står öppet för medborgarna i en rad europeiska
stater och hör till vanligheten i bl. a. Västtyskland, Frankrike och t. o. m.
Jugoslavien. Enskilt ägande ger bl. a. möjlighet förden boende att nedbringa
driftkostnaderna genom omsorgsfull vård av hemmet, sparsamhet och egna
arbetsinsatser.
Fastighetslagstiftningen ger f. n. inte den boende möjlighet att erhålla
lagfart på en lägenhet. Därav följer bl. a. att man inte kan inteckna den egna
lägenheten som säkerhet för lån och därmed nedbringa behovet av kontantinsats
till en nivå som är realistisk för en normalinkomsttagare. Så snart det
kan ske bör förslag läggas fram om de ändringar i fastighetslagstiftningen som
krävs för att direkt ägande av lägenheter skall bli möjligt. I detta sammanhang
bör också övervägas möjligheterna att erbjuda hyresgäster företrädesrätt att
köpa det hus och de lägenheter de bor i.
Utskottet tillstyrker sålunda förslagen i motionerna 1978/79:1619 (m),
yrkandet l,och 1669 (m), yrkandet l,och avstyrker motionen 1978/79:2088
(s), yrkandet 2.
Riksdagen följde reservationen från centern och folkpartiet och avslog
sålunda samtliga motioner.
Statens institut för byggnadsforskning har på regeringens uppdrag gjort en
snabbutredning om ägarlägenheter i flerbostadshus(1979:15). Utredningsresultatet
redovisades sommaren 1979. Inom justitiedepartementet har belysts
CU 1979/80:4
6
vissa fastighetsrättsliga problem med ägarlägenheter. Det har uppgetts att
institutets studie skall kompletteras med en studie rörande samhällsekonomiska
effekter - effekter för stat och kommun och på prisbildningen.
4 Utskottet
4.1 Bostadslånets storlek
4.1.1 Nybyggnad
Bostadslån till enskild person eller enskilt företag utgår med 22 % av
låneunderlaget vid nybyggnad av flerfamiljshus eller småhus för uthyrning.
Denna ordning har i princip gällt sedan den 1 juli 1977.
I motionen 1978/79:2684 (s), i motsvarande del, föreslås att den nämnda
låneandelen skall sänkas till tidigare gällande 15 %. Några motiv för förslaget
redovisas inte. Utskottet avstyrker förslaget med hänvisning till tidigare
bedömningar, senast i betänkandet CU 1978/79:39.
4.1.2 Ombyggnad
Vid ombyggnad av flerbostadshus eller småhus för uthyrning utgår
bostadslån till enskild person eller enskilt företag normalt med 15 % av
låneunderlaget. Som enskild ägare anses den som beskattas för intäkter av
fastigheterna enligt konventionell metod. I vissa undantagsfall kan lån utgå
med 20 % av låneunderlaget.
Det i propositionen framförda förslaget torde syfta till att ersätta de
gällande låneandelarna 15 resp. 20 % med låneandelen 22 % och sålunda
gälla även småhus för uthyrning. Häremot ställs förslagen i motionerna
1978/79:2684 (s) och 2697 (vpk) samt 1979/80:36 (s) (delvis) som innebär
yrkanden om avslag på propositionen i denna del.
I regeringsprotokollet (s. 31) anges förslaget i denna del vara en följd av de
förslag till ändrade skatteregler som samtidigt lagts fram. Denna bedömning
torde återföra sig till uttalanden i 1977 års budgetproposition (bilaga lös. 113)
att ställningstagandet i fråga om låneandel och lånegräns vid ombyggnad då
uppskjutits i avvaktan på en av riksdagen (CU 1975/76:22 s. 39-40) begärd
översyn av anknytande skatteregler. Det hänvisades också till de nya
möjligheterna att räkna in markkostnad (ingångsvärde) i låneunderlaget.
Även civilutskottet (CU 1976/77:18 s. 37) ansåg att det inte fanns anledning
att utan samband med en översyn av skattereglerna pröva förslag om ökad
låneandel vid enskild ombyggnad.
Utskottets sistnämnda bedömning innebar emellertid inte att frågan om
låneandel och övre lånegräns i här aktuella fall ansågs vara direkt beroende av
skattefrågorna. Syftet var endast att uppnå en omprövning vid ett och samma
tillfälle och därmed ha vidare bedömningsmöjligheter. De ekonomiska
fördelar som de konventionellt beskattade fastighetsägarna bedömdes ha
CU 1979/80:4
7
hade utjämnats genom en temporär lösning, varigenom den garanterade
räntesatsen höjdes. Där förelåg sålunda ett direkt kalkylmässigt samband.
Utskottet tar upp denna fråga i yttrandet CU 1979/80:1 y till skatteutskottet.
Allmänt sett har den lämpliga nivån för låneandelar och övre lånegränser för
skilda företagsformer, tidigare diskuterats utifrån finansieringsbehovet ställt
mot säkerhetskrav och med beaktande av skilda önskemål om att främja den
ena eller den andra förvaltarkategorin.
Utskottets ståndpunkt är sålunda att de nu i propositionen framlagda
samlade förslagen och därtill knuten utredning ger möjlighet att pröva frågan
om låneandelen vid ombyggnad av enskilt ägda hyreshus men att ett sådant
direkt samband inte föreligger att en höjning av låneandelen skulle behöva
förutsätta ändrade beskattningsregler.
I sakfrågan gör utskottet den bedömningen att de skäl som lett till beslut
om 22-procentiga lån vid nybyggnad i allt väsentligt också gäller i ombyggnadsfallen.
Det finns ingen bärande anledning att erbjuda en mindre
låneandel vid ombyggnad än vid nybyggnad - snarare finns all anledning att
underlätta finansieringen i ombyggnadsfalien. Redan på denna grund
tillstyrks regeringens förslag i denna del. Motionsförslagen avstyrks sålunda.
4.2 Ägarlägenheter
Motionen 1978/79:2696 (m) utmynnar i förslaget att riksdagen skulle
begära förslag från regeringen om införande av s. k. lagfartsbostäder i
flerfamiljshus. Motionärerna utgår från förslaget i propositionen om ändrade
skatteregler för bostadsföreningar med fördelade lån - ett förslag som
uppfattas så att boendet i dessa fall i beskattningshänseende jämställs med
boende i småhus med äganderätt. Även med en sådan ändring skulle dock
enligt motionärerna kvarstå den inte önskvärda skillnaden mellan de nämnda
boendeformerna att hyresgästerna inte kan inteckna sina lägenheter och
därmed i regel få större lån och lägre ränta.
Arbetet med en kunskapsöversikt i ämnet fortsätter enligt vad utskottet
erfarit. Tidigare studier skall kompletteras med en studie rörande samhällsekonomiska
effekter av ett system med ägarlägenheter-effekter för stat och
kommun och på prisbildningen. Det finns därför inte nu anledning att fatta
ett föreslaget beslut.
4.3 Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande bostadslånets storlek
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1978/79:2684 och 2697 samt 1979/80:36,
de två sistnämnda såvitt nu är i fråga, godkänner vad utskottet
CU 1979/80:4
8
förordat i fråga om enskilt ägda flerfamiljshus och småhus för
uthyrning,
2. beträffande ägarlägenheter
att riksdagen avslår motionen 1978/79:2696.
Stockholm den 8 november 1979
På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON
Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m), Oskar
Lindkvist (s), Lars Henrikson (s), Knut Billing (m), Maj-Lis Landberg (s),
Bertil Danielsson (m), Birgitta Dahl (s), Sven Eric Åkerfeldt (c), Magnus
Persson (s), Bertil Dahlén (fp), Per Olof Håkansson (s), Eivor Nilson (c) och
Kerstin Ekman (fp).
Reservationer
Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Maj-Lis Landberg, Birgitta
Dahl, Magnus Persson och Per Olof Håkansson (alla s) har reserverat sig mot
betänkandet i följande delar.
1 Bostadslånets storlek
Reservanterna anser att
dels den del i utskottets yttrande på s. 6 som börjar ”1 motionen” och slutar
”CU 1978/79:39” bort lyda:
Förslaget i motionen 1978/79:2684 (s) i motsvarande del innebär att
låneandelen vid nybyggnad av hyreshus skall sänkas till tidigare gällande
15 %. Utskottet anser att en sådan lägre låneandel är helt tillräcklig för denna
typ av bostadsproduktion, som inte avses ha någon dominerande ställning på
bostadsmarknaden. Motionsförslaget tillstyrks därför.
dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar ”1 sakfrågan" och
slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:
De skäl som ovan angetts för att låneandelen vid nybyggnad skall vara
15 % gäller i allt väsentligt även ombyggnadsfallen. Utskottet avstyrker
därför - enligt motionsförslagen - propositionen i motsvarande del.
dels utskottet under 1 bort hemställa
1. beträffande bostadslånets storlek
att riksdagen med bifall till motionerna 1978/79:2684 och 2697
samt 1979/80:36, de två sistnämnda såvitt nu är i fråga, inte
CU 1979/80:4
9
godkänner vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om
bostadslån m. m. vid ombyggnad av enskilt ägda flerfamiljshus
samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om låneandelen vid nybyggnad av hyreshus,
2 Ägarlägenheter
Reservanterna anser att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar
”Arbetet med” och slutar ”föreslaget beslut” bort lyda:
Utskottet avstyrker motionsförslaget med hänvisning till utskottets tidigare
bedömning i betänkandet CU 1978/79:26, refererad på s. 4-5 ovan.
Utskottet ansluter sig därutöver också till den mening som bostadsministern
uttryckt i anslutning till ett interpellationssvar den 16 januari 1979- nämligen
att varje argument för ägarlägenheter som tar sin utgångspunkt i lagfartsmöjligheter
för lägenheter och användandet av lägenheter som kreditunderlag
inte hör hemma i en bostadspolitisk debatt. Motionen avstyrks sålunda.
GOTA B 62888 Stockholm 1979