CU 1979/80:28

Civilutskottets betänkande
1979/80:28

med anledning av proposition 1979/80:97 om åtgärder mot strålrisker
i byggnader såvitt propositionen hänvisats till civilutskottet

1. Propositionen

Regeringen har i proposition 1979/80:97 (bostadsdepartementet), såvitt nu
är i fråga, föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats om bostadslån till
åtgärder som avser att minska strålrisker i bostadshus,

2. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats om räntebidrag m. m. i
samband med sådana lån,

3. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats om bidrag till kommunerna
för vissa kostnader i samband med åtgärder till vilka lån beviljas,

4. medge att kostnaderna för bidrag till kommunerna som utbetalas under
budgetåret 1980/81 får belasta det under trettonde huvudtiteln uppförda
förslagsanslaget B 1. Bostadsstyrelsen.

Propositionens huvudsakliga innehåll kan sammanfattas sålunda.

På grundval av de förslag som radonutredningen (Jo 1979:01) har lagt fram
föreslås i propositionen att bostadslån enligt bostadsfinansieringsförordningen
(1974:946) skall kunna lämnas för åtgärder mot radon i bostäder. För
sådana lån skall bl. a. räntebidrag kunna lämna i syfte att begränsa ökningen
av boendekostnaden.

Osäkerheten är stor bl. a. beträffande de hälsorisker som kan uppstå på
grund av att det förekommer radon i våra bostäder. Kunskaperna behöver
förbättras avsevärt och därför föreslås att medel anvisas för en intensifierad
forskning om strålning i byggnader. I propositionen behandlas också frågor
om information och utbildning.

Som bakgrund till förslagen lämnas vidare en redovisning av de åtgärder
som, bl. a. med stöd av hälsovårdsstadgan och byggnadsstadgan, nu vidtas
eller kommer att kunna vidtas mot sådana strålrisker i byggnader, som följer
främst av hög radonhalt i vissa bostäder.

2. Utskottet

2.1 Allmänt

I propositionen redovisas ett allmänt skisserat, mer långsiktigt handlingsprogram
för att minska strålrisker i byggnader. Där redovisas också
pågående arbete för att förbättra kunskapsunderlaget och precisera krav som
kan ställas enligt hälsovårdsstadgan och byggnadsstadgan. Riksdagen har
inte att i detta sammanhang ta ställning till dessa programfrågor.

1 Riksdagen 1979180. 19 sami. Nr 28

CU 1979/80:28

2

De konkreta förslag som nu läggs fram avser i huvudsak grunder för ett
statligt ekonomiskt stöd för sådana åtgärder i byggnader som sänker
radondotterhalten i utrymmen från en nivå vid vilken en därav följande
bedömd hälsorisk anses oacceptabelt hög till en nivå som anses kunna
accepteras. Förslag läggs också fram om bidrag till kommunerna för vissa
kostnader som har samband med det nämnda stödet. Vidare anmäls en avsikt
att - efter regeringsbeslut - använda vissa för energisparstöd anvisade medel
för viss information och rådgivning om radon liksom att använda vissa under
budgetdepartementets huvudtitel anvisade medel för vissa ytterligare
informations- och utbildningskostnader. Förslaget i propositionen om
medelsanvisning för forskning har hänvisats till jordbruksutskottet och
behandlas i dess betänkande JoU 1979/80:38.

2.2 Finansiering av åtgärder i byggnader

2.2.1 Utgångspunkter m. m. - stödets allmänna utformning

Regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad bostadsministern förordat
om bostadslån till åtgärder som avser att minska strålrisker i bostadshus samt
om räntebidrag m. m. i samband med sådana lån. Förslagen innebär i
huvudsak att kreditstöd genom bostadslån m. m. ställs till förfogande för
dessa åtgärder och att kostnaderna för krediterna i vissa fall sänks genom
subventioner. När den godkända kostnaden för åtgärderna överstiger 25 000
kr. skall räntebidrag kunna utgå för den del av lånen som hänför sig till
kostnader över detta belopp. När kostnaderna för lånen i ett enskilt fall för
upp de totala faktiska boendekostnaderna över en viss nivå skall en del av det
räntesubventionerade bostadslånet under i princip fem år kunna ersättas
med ett helt räntefritt och stående lån.

Bostadsministern betonar att de bakomliggande bedömningarna av
behoven av åtgärder ännu är mycket osäkra. T. v. torde därför riksdagen
endast kunna utgå från radonutredningens, planverkets och byggforskningsrådets
beräkningar, gjorda utifrån av radonutredningen förordade gränsvärden.

Radonutredningen utgår från att normalt inga särskilda åtgärder behöver
vidtas i flerbostadshus eller fläktventilerade småhus även om de uppförts
med radioaktivt byggnadsmaterial. Det gäller där att se till att ventilationen
fungerar på avsett sätt. Särskilda åtgärder kan däremot bli nödvändiga i
sådana självdragsventilerade småhus som har en stor andel alunskifferbaserad
gasbetong i stommen. Det blir här aktuellt att anordna fläktventilation
med värmeåtervinning till en sammanlagd kostnad av ca 20 000 kr. per hus.
Antalet sådana småhus har uppskattats till mellan 3 000 och 15 000. I ett
begränsat antal fall, t. ex. där strålbelastningen förstärks av radon som avgår
från den bebyggda marken eller från fyllnadsmaterial, kan åtgärder bli
nödvändiga till en kostnad av mellan 40 000 och 80 000 kr. per hus. Antalet

CU 1979/80:28

3

sådana hus har uppskattats till mellan 200 och 2 000. Skulle lägre gränsvärden
tillämpas för hus som eljest byggs om på ett genomgripande sätt kan krav
tillkomma på stöd för ett par tusen hus under den närmaste femårsperioden.

Riksdagen har enligt förslaget inte att ta ställning till dessa beräkningar
eller deras förutsättningar. Riksdagen har inte heller praktiska möjligheter
att göra några egna bedömningar i detta ämne. Beräkningarna visar dock att
regeringens utgångspunkt varit att i det helt övervägande antalet bostäder
åtgärderna kommer att begränsa sig till ventilationsanläggningar m. m. inom
en kostnad av ca 20 000 kr/hus. Därav kan en stor del finansieras med
energisparbidrag och bostadslån för energisparåtgärder enligt från den 1 juli
1980 gällande regler.

En grundläggande utgångspunkt är att staten inte skall åta sig ett generellt
ekonomiskt ansvar. Detta faller enligt allmänna principer på fastighetsägaren.
Staten skall emellertid tillhandahålla finansieringsmöjligheter som gör
det möjligt för fastighetsägarna att vidta nödvändiga åtgärder.

Mot bakgrund av det anförda skulle den komprimerade framställningen i
propositionen kunna belysas med följande exempel.

I det helt övervägande antalet fall blir det sålunda fråga om krediter för
enkla åtgärder i småhus till en total kostnad av ca 20 000 kr. per hus där
kostnaderna kanske kan fördela sig lika mellan radonåtgärder och energisparåtgärder.
I ett sådant fall skulle en finansiering kunna innebära följande.
Energisparbidrag utgår med högst 3 000 kr. och kombineras med ett
bostadslån för återstoden av energiåtervinningskostnaderna med 7 000 kr.
De rena ventilationskostnaderna skulle till 95 procent - 9 500 kr. - täckas
genom ett fördjupat bostadslån - ett ”radonlån”. Den egna insatsen
begränsas till 500 kr. Räntan på bostadslånet i detta fall är nu 11 procent. Om
amorteringstiden för båda lånen blir 15 år skulle annuiteten för det första året
bli 14,57 procent eller ca 2 400 kr. före skatteavdrag. Räntedelen i annuiteten
blir avdragsgill. De ökade kostnaderna kan inom gällande hyresgränser
berättiga till ökat bostadsbidrag.

I regeringsprotokollet noteras att de skatteregler som annars gäller för
reparationskostnader som finansieras med bostadslån kommer att gälla även
i dessa fall. Konventionellt beskattade bostadsföretag m. fl. kan sålunda inte
göra omedelbara reparationsavdrag i motsvarande delar.

Skulle det under samma förutsättningar i övrigt krävas ytterligare åtgärder
får bostadslånet för de här aktuella åtgärderna ökas. Om kostnaden, utöver
energiåtgärderna, skulle uppgå till 80 000 kr. får bostadslån utgå med 95
procent därav eller 76 000 kr. i de fall när det inte går att få bottenlån. Finns
den möjligheten skulle bostadslånet kunna begränsas till 20 000 kr. (25 %)
och bottenlånet bli 56 000 kr. Den egna insatsen blir 4 000 kr. För den del av
bostadslånet och bottenlånet som belöper sig på kostnader över 25 000 kr., i
exemplet sålunda 95 procent av 55 000 kr., kan räntebidrag utgå efter en
garanterad ränta det första året om 5,5 procent.

1* Riksdagen 1979/80. 19 sami. Nr 28

CU 1979/80:28

4

Om låntagarens totala kostnader för boendet genom de tillkommande
lånekostnaderna blir högre än som motsvarar hyresvärdet på orten för det
aktuella huset öppnas en möjlighet att sänka kostnaderna. En del av det
räntebidragsberättigande bostadslånet - i exemplet ovan sålunda 95 procent
av 55 000 kr. - kan då bli räntefri och stående i princip i fem år. Hur stor
denna del skall vara beror sålunda enligt förslaget på hur mycket låntagaren
behöver sänka kapitalkostnaderna netto - med hänsyn till effekter av
skatteavdrag - för att inte komma över den beräknade hyran.

2.2.2 Förutsättningar för bostadslån

De uttalanden i denna del som riksdagen förelås godkänna innebär dels att
bostadslån enligt föreslagna särskilda regler - radonlån - skall kunna lämnas
för sådana åtgärder i befintliga ”bostadshus” som kan antas nedbringa
strålriskerna till en acceptabel nivå, dels att de närmare förutsättningarna för
dessa lån bör bestämmas av bostadsstyrelsen med utgångspunkt i radonutredningens
förslag och de råd och anvisningar som kan komma att utfärdas av
socialstyrelsen.

Enligt vad utskottet inhämtat har avsikten varit att lån skall kunna lämnas
inte endast för bostadsutrymmen utan även för lokaler av sådan typ som kan
ingå i låneunderlaget. Utskottet har ingen erinran mot en sålunda
kompletterad allmän låneförutsättning.

Utskottet har självfallet inte heller någon invändning mot det allmänna
syftet att ställa kreditmöjligheter till förfogande för fastighetsägare som vill
minska de konstaterade hälsorisker som kan vara förknippade med en hög
radondotterhalt.

Kan man genom redan gällande eller beslutade låneformer få krediter för
åtgärder som minskar radonriskerna så minskas inte dessa möjligheter
genom förslaget - förslaget är avsett att öppna nya kreditmöjligheter. I
praktisk hantering måste emellertid radonlånen skiljas från energilånen och
de reguljära ombyggnadslånen. Utskottet har ovan anslutit sig till vad som
anförts om det allmänna syftet. Bostadsministern anför vidare - och förordar
att det godkänns av riksdagen - att de närmare förutsättningarna för denna
nya lånetyp skall bestämmas av bostadsstyrelsen med utgångspunkt i
radonutredningens förslag och i de råd och anvisningar som kommer att
utfärdas av socialstyrelsen.

Utskottet kan för sin del inte tillstyrka att ett sålunda formulerat uttalande
godkänns av riksdagen. Det är i praktisk tillämpning fråga om två typer av
avgöranden. Först skall konstateras om strålriskerna är allför höga enligt
någon bedömningsgrund. Därefter skall avgöras om åtgärderna kan antas
medföra att strålriskerna sänks till en enligt vissa grunder acceptabel
nivå.

Regeringsförslaget innebär emellertid i sak att hälsovårdsnämnden
kommer att avgöra om strålriskerna i ett hus kan accepteras eller inte.

CU 1979/80:28

5

Nämndens beslut beror ytterst på vilka råd och anvisningar som socialstyrelsen
kommer att ge till reglerna i 15 § hälsovårdsstadgan och som innebär
en precisering av när radondotterhalten är så hög att den kan anses utgöra en
sanitär olägenhet i hälsovårdsstadgans mening. Dessa anvisningar kommer
att underställas regeringens prövning med hänsyn till kostnadseffekterna.
Lånebeslutets första förutsättning faller därmed inte under bostadsstyrelsens
direkta prövning i annan mån än när lån ges för åtgärder utanför räckvidden
av 15 § hälsovårdsstadgan. Stadgandet där gäller ”byggnad som innehåller
boningsrum”.

Riksdagen har inte förelagts några förslag som rör utformningen av
socialstyrelsens anvisningar. I propositionen refereras emellertid uppgiften
att socialstyrelsens arbete utgår från radonutredningens förslag. Detta är
naturligt i nuvarande läge. Som emellertid socialstyrelsen påpekat (prop.
s. 89) i yttrande över radonutredningens förslag bör en skärpning kunna ske
om ytterligare information skulle komma fram om risker och förbättrade
åtgärder. Riksdagen bör sålunda inte på sätt som möjligen kan tolkas in i
uttalandena till regeringsprotokollet binda denna förutsättning vare sig till
bostadsstyrelsens bedömningar eller till radonutredningens hittills publicerade
förslag.

Det andra ledet i bedömningarna är om de av husägaren avsedda
åtgärderna leder till avsett resultat. Utskottet har inte ansett sig kunna
förutsätta att hälsovårdsnämnderna generellt sett har tillgång till behövlig
kompetens i denna byggnadstekniska del. Bostadsministern noterar också
att inte endast hälsovårdsnämnden utan även byggnadsnämnden kommer att
behöva ge fastighetsägarna större bistånd än vanligt i frågor som rör den
tekniska utformningen av arbetena. Den beslutsordning som föreslagits -och till vilken utskottet nedan återkommer - skulle innebära att byggnadsnämndens
tekniska sakkunskap måste ställas även till förmedlingsorganets
förfogande inför kommunernas yttrande över låneansökan. Utskottet har
utgått från att förmedlingsorganet genom t. ex. byggnadsnämndens personal
eller energisparrådgivare i dessa sammanhang lämnar fastighetsägare
uppgifter om ytterligare energisparåtgärder som kan böra vidtas i samband
med här aktuella arbeten.

Enligt utskottets mening bör sålunda preciseringen av låneförutsättningarna
i sak inte bindas vare sig till bostadsstyrelsen eller till radonutredningens
hittills föreliggande förslag i annan mån än att de nämnda bedömningarna i
sak formellt måste överföras till att gälla i bostadslånesystemet. Därmed
tillgodoses också syftet bakom bostadsministerns synpunkt (prop. s. 10) att
frågor om gränsvärden för strålning m. m. inte kräver beslut av riksdagen.
Det kan också förenas med utskottets ståndpunkt att förutsättningarna för
att anvisa medel för ett visst ändamål självfallet måste avgöras av riksdagen
men att preciseringen av förutsättningarna kan uppdras åt regeringen eller,
via regeringen, åt myndigheter.

I sammanhanget bör erinras om att planverket hos regeringen begärt

CU 1979/80:28

6

fastställelse av nya föreskrifter i Svensk byggnorm - förslag som bl. a.
omfattar gränsvärden för nybyggnader och byggnadslovspliktiga ombyggnader.
Enligt vad utskottet erfarit kommer dessa förslag inom kort att
kompletteras. När det gäller åtgärder som inte kräver byggnadslov får
bedömningen även i denna del ske utifrån hälsovårdsstadgans krav såsom
dessa preciserats genom socialstyrelsens råd och anvisningar. Bedömningen
faller då på det kommunala förmedlingsorganet.

Förslaget att stödet ges i form av bostadslån innebär, som bostadsministern
påpekar, att vissa allmänna låneförutsättningar automatiskt skulle bli
gällande även för dessa lån. De exempel som anges (prop. s. 20 n) torde syfta
på kraven i 8 § bostadsfinansieringsförordningen att ombyggnaden inte är av
endast ringa omfattning resp. att ombyggnaden skall medföra väsentlig
ökning av bostadsvärdet. Bostadsministern förordar att här nämnda krav,
som de preciserats för ombyggnad i övrigt, inte skall gälla som förutsättning
för de här aktuella lånen. Hon noterar dock (prop. s 21 ö) att det ankommer
på bostadsstyrelsen att lämna föreskrifter om bl. a. den lägsta godtagbara
kostnad som skall berättiga till lån.

Vad sålunda anförts har när det gäller kravet på väsentlig ökning av
bostadsvärdet inte lett till någon erinran från utskottets sida. Kravet på att
åtgärderna skall vara av inte endast ringa omfattning bör emellertid stå kvar i
princip och preciseras på angivet sätt av bostadsstyrelsen.

Slutligen förordas att som förutsättning för lån skall gälla att anordning för
värmeåtervinning installeras i vissa fall och att låntagaren medger att
åtgärder vidtas som gör det möjligt att följa resultatet av arbetena. Inte heller
mot detta har utskottet någon erinran.

Vid reguljär ombyggnad begränsas lånemöjligheterna vidare av kravet på
att säkerhet kan ställas inom ett förmånsläge som ger tillfredsställande
säkerhet för lånet. Vid ombyggnad fastställs detta pantvärde med utgångspunkt
i det pantvärde som skulle ha fastställts för en motsvarande
nybyggnad, dock lägst till belopp som motsvarar låneunderlaget. Även för de
här aktuella lånen föreslås säkerhet krävas i form av panträtt i fastigheten.
Regeringens förslag är emellertid att säkerhetsläget för dessa lån inte skall
knytas till den allmänna pantvärdesberäkningen och att i stället regeringen
skall ha att bestämma de krav som bör ställas på pantbrevets förmånsläge.

För bostadslån till ombyggnad gäller även den begränsningen att lån inte
utgår om låntagaren kan antas sakna förutsättningar att infria sina åtaganden
eller om behövliga hyror och årsavgifter beräknas bli så höga att påtaglig risk
föreligger för förlust. Inga avsteg föreslås från dessa regler i annan mån än
vad som ligger i förslaget om ränte- och amorteringsfri lånedel.

CU 1979/80:28

7

2.2.3 Lånevillkor och räntebidrag m. m.

Förslaget att kreditstödet utgår i form av bostadslån innebär att inte endast
förutsättningarna utan även villkoren för bostadslån till ombyggnad blir
gällande i den mån inte annat föreskrivs. Enligt propositionen skall sålunda
t. ex. villkoren för bostadslån till ombyggnad gälla t. ex. i fråga om
bostadslånets storlek, ränta, fördjupning, förskott och återbetalning.

Bostadslånet utgår med en för olika ägarkategorier varierande procentandel
av ett låneunderlag. Låneunderlaget vid ombyggnad motsvarar den
ombyggnadskostnad som länsbostadsnämnden godkänner men får inte
överstiga låneunderlaget för motsvarande nybyggnad eller det beräknade
värdet av huset i ombyggt skick. Från dessa regler föreslås inga avvikelser.

Reglerna om fördjupning av bostadslån innebär bl. a. att lånet fördjupas
automatiskt och utan prövning av möjligheterna att få bottenlån när
låneunderlaget är för flerbostadshus högst 100 000 kr. och för småhus högst
25 000 kr. I övriga fall, när låneunderlaget är högre, får bostadslånet
fördjupas om det visar sig omöjligt att få underliggande kredit i reguljärt
kreditinstitut. Dessa regler skulle sålunda gälla även för de nu föreslagna
lånen. Vid kostnader som är högre än 25 000 kr. är räntan f. n. på
bostadslånets normaldel 11 procent och på bottenlån resp. fördjupningsdel
11,7 procent.

Enligt nu gällande bestämmelser kan preliminärt beviljat lån för ombyggnad
av flerbostadshus betalas ut i förskott om låneunderlaget är högst 100 000
kr. eller om lånet beviljats för miljöförbättring och bidrag betalas ut i
förskott. Bostadslån för småhus som skall bebos av sökanden kan betalas ut i
förskott om låntagaren gör sannolikt att han, enligt i första hand kommunens
bedömning, saknar möjlighet att eljest finansiera arbetena under byggnadstiden.
Utskottet noterar att kreditmarknadsöverenskommelserna om byggnadskrediter
ansetts gälla även lån för här aktuella ändamål.

Återbetalning skall ske genom annuiteter. Amorteringstiden förordas
vara högst 20 år. Avsikten är att amorteringstiden skall bestämmas med
hänsynstagande bl. a. till uppkommande kapitalkostnader. Ett syfte har varit
att den årliga nettoutgiften skall begränsas till ett belopp som är i huvudsak
lika för alla, oberoende av lånets storlek, och som hushållen normalt kan
antas klara. Även däri ligger då en indirekt subventionering. Utskottet har
ingen invändning mot vad sålunda förordats.

Enligt regeringens förslag skall räntebidrag utgå för den del av lånen som
hänför sig till godkända kostnader, beträffande såväl flerbostadshus som
småhus, över 25 000 kr. - sålunda en avvikelse från vad som gäller för
bostadslån i övrigt. Där finns för flerbostadshusen ingen särskild gräns -lägsta kostnad för lån är dock i dessa fall 25 000 kr. För egnahemmen utgår
räntebidrag endast när låneunderlaget överstiger 25 000 kr. Det utgår dock i
dessa fall även för lån som avser de första 25 000 kronorna. I dessa fall kan

CU 1979/80:28

det, med hänsyn till såväl amortering som ränta, t. o. m. bli fördelaktigare
för låntagaren att låna för kostnader om 26 000 kr. än för kostnader i
intervallet mellan 15 000 och 25 000 kr. Dessa marginaleffekter undanröjs
genom regeringsförslaget. Utskottet har ingen erinran i denna del.

Som ovan berörts föreslås vidare en del av bostadslånet få vara ränte- och
amorteringsfritt normalt för högst fem år. Denna särskilda förmån anges som
ett alternativ till lån med räntebidrag. Därav följer att den del av lånet som
belöper sig på kostnader om högst 25 000 kr. och sålunda inte ger rätt till
räntebidrag inte heller kan bli ränte- och amorteringsfri. En förutsättning för
att få en stående lånedel skall enligt förslaget vara att detta behövs för att
låntagarens samtliga faktiska årliga nettoutgifter för bostaden m. m. högst
skall motsvara bruksvärdehyran för en likvärdig lägenhet. Denna förutsättning
anger därmed också hur stor del av lånet inom angiven gräns som skall
bli ränte- och amorteringsfri. Efter femårsperiodens utgång skall det stående
lånet, såvida inte särskilda skäl talar mot detta, förräntas och amorteras på
samma villkor som övriga delar av bostadslånet. Detta torde, med hänsyn till
att olika ränta gäller för bostadslånets normaldel och dess fördjupningsdel,
ha avsetts att preciseras genom kommande föreskrifter. Det har upplysts att
ett särskilt skäl som kan tala mot att låta det stående lånet helt eller delvis gå
till förräntning och amortering kan vara att den nämnda hyresnivån i
dåvarande läge skulle brytas. En motsvarande omprövning skall ske även vid
försäljning under det stående lånets löptid.

Utskottet har ingen erinran mot förslagets principiella innehåll i denna del.
Anknytningen till en hyresnivå kan emellertid, trots eventuella möjligheter
till högre bostadsbidrag, möjligen medföra betalningssvårigheter för vissa
låntagare. Enligt utskottets mening skulle detta kunna ge anledning till att
det öppnas en möjlighet att, om särskilda skäl talar för detta, undantagsvis
beräkna den stående lånedelens storlek med hänsyn även till låntagarens
ekonomiska förutsättningar i övrigt.

Utskottet noterar vidare att de totala nettokostnaderna för boendet till
väsentlig del beror på tidigare gällande lån i fastigheten. Detta innebär att det
riktas högre krav på ekonomiska insatser mot den småhusägare som
nedbringat sina lån än mot den som lyckats att - även för konsumtionsändamål
- ta upp nya lån mot säkerhet av uppkomna ägar- eller överhypotek.

Med hänsyn emellertid till att alternativa förslag i angivna delar inte
prövats och till att det bedömts vara angeläget att så snart som möjligt kunna
tillhandahålla krediter har utskottet inte ansett sig böra gå ifrån regeringens
förslag. Långivningen med dess t. v. osäkra förutsättningar gör att den får i
vissa delar anses som en försöksverksamhet vars närmare utformning i
detaljer får fortlöpande prövas mot bakgrund av vunna erfarenheter.

Med hänsyn till det anförda och till svårigheterna att nu överblicka
anspråken bör riksdagen enligt utskottets mening, som en del av ett
tillkännagivande av vad utskottet anfört, bemyndiga regeringen att - i

CU 1979/80:28

9

huvudsaklig anknytning till riksdagens beslut i övrigt - närmare ange
förutsättningar och villkor för de aktuella lånen och bidragen även i delar där
ett sådant bemyndigande inte uttryckligt begärts. Utskottet förutsätter att
regeringen i lämpligt sammanhang för riksdagen redovisar erfarenheterna av
verksamheten.

2.2.4 Beslut om lån m. m.

Bostadsministern anmäler sin avsikt att senare föreslå regeringen att det
inte skall vara ett hinder för lån i dessa fall att arbetena påbörjats innan
länsbostadsnämndens beslut föreligger. Som villkor bör endast gälla att lånet
dessförinnan tillstyrkts av det kommunala förmedlingsorganet.

Denna fråga kräver inte ställningstagande från riksdagens sida. Utskottet
har emellertid för sin del ifrågasatt lämpligheten av en sådan ordning, i vart
fall tills vidare, när det gäller ansökan om lån med ränte- och amorteringsfri
del. Utskottet har också noterat att de energibesparande åtgärder som i
flertalet fall skulle komma att ingå i arbetena inte skulle omfattas av den
anmälda regeln. Rent praktiska hanteringsskäl torde tala för att av
bostadsministern aviserat medgivande skulle gälla även till radonlånet
knutna energisparåtgärder.

Förslaget till riksdagen innebär vidare att besvärsrätten skulle begränsas
som för energisparåtgärder. Utskottet har ingen erinran mot detta
förslag.

Utskottet har inte heller någon erinran mot att kostnaderna belastar
angivna anslag.

2.3 Stöd till kommunerna

Regeringens förslag innebär att ett särskilt stöd utgår till kommunerna för
deras medverkan. Stödet skall utgå i form av ett schabloniserat bidrag med
1 000 kr. för varje beviljat lån för åtgärder mot strålrisker. Kostnaden skulle
belasta anslaget till bostadsstyrelsen. Utskottet har ingen erinran mot vad
bostadsministern förordat i denna del.

2.4 Övriga frågor

Bostadsministern anmäler sin avsikt att senare föreslå regeringen att för
innevarande budgetår medel från anslaget till energisparåtgärder ställs till
förfogande för vissa insatser av betydelse för kommunerna avseende
information och rådgivning m. m. om radon. För att undvika de eventuella
svårigheter som kan följa av att riksdagen angeri vissa villkor för
användningen av deria anslag bör riksdagen enligt utskottets mening ge
regeringen ett direkt bemyndigande.

För nästa budgetår avses i stort motsvarande kostnader täckas från
reservationsanslaget G 5. Viss informationsverksamhet under budgetdepar -

CU 1979/80:28

10

tementets huvudtitel. Detta leder till motsvarande bedömningar. Riksdagen
bör även här för att undvika gränsdragningssvårigheter ge ett direkt
bemyndigande. Civilutskottet har i denna del under hand samrått med
konstitutionsutskottet.

2.5 Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av regeringens förslag som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

a. bostadslån till åtgärder som avser att minska strålrisker i vissa
hus,

b. räntebidrag m. m. i samband med sådana lån,

2. att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats
om bidrag till kommunerna för vissa kostnader i samband med
åtgärder till vilka bostadslån beviljas,

3. att riksdagen med anledning av regeringens förslag medger
att

a. kostnader för bidrag till kommunerna enligt 2 ovan som
utbetalas under budgetåret 1980/81 får belasta det under
trettonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget B 1. Bostadsstyrelsen,

b. kostnader för vissa insatser avseende information och
rådgivning m. m. om radon under budgetåret 1979/80 får
belasta det under trettonde huvudtiteln upptagna reservationsanslaget
Bil. Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet
m. m.,

c. kostnader för information m. m. enligt vad som anmälts i
regeringsprotokollet under budgetåret 1980/81 får belasta det
under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget G 5.
Viss informationsverksamhet.

Stockholm den 24 april 1980

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Oskar Lindkvist (s),
Karin Ahrland (fp), Lars Henrikson (s), Thure Jadestig (s), Elvy Olsson (c),
Bertil Danielsson (m), Birgitta Dahl (s), Sven Eric Åkerfeldt (c), Magnus
Persson (s), Bertil Dahlén (fp), Jan-Eric Virgin (m). Per Olof Håkansson (s)
och Erik Olsson (m).

.