CU 1979/80:22

Civilutskottets betänkande
1979/80:22

med anledning av proposition 1979/80:100 såvitt gäller vissa anslag till
bostadsbyggande m. m. jämte motioner

1 Propositionen

Regeringen har i proposition 1979180:100 bilaga 16 (bostadsdepartementet)
under litt. B I-B6 (s. 16-80), B 8-B 9 (s. 90-111) och B 13-B 14
(s. 120-124) föreslagit riksdagen att

1. ge regeringen det bemyndigande i fråga om ramar för ny- och
ombyggnad för år 1980 som förordats i regeringsprotokollet,

2. medge att för vart och ett av åren 1981 och 1982 ramen för beslut om
bostadslån till nybyggnad preliminärt fastställs till 7 450 000 nr bostadsyta,

3. medge att ramen för beslut om bostadslån till ombyggnad samt
räntebärande förbättringslån under år 1981 preliminärt fastställs till
925 000 000 kr..

4. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats om produktionskostnadsanpassad
belåning i vissa fall,

5. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats om åtgärder i syfte att
motverka kapitalvinster vid försäljning av statligt belånade småhus,

6. godkänna de åtgärder som i regeringsprotokollet förordats i fråga om
redovisning av s. k. bofakta.

7. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om revision av
kommunala bostadsstiftelser,

8. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om lån till
kategoribostäder,

9. medge att beslut om förhöjt låneunderlag och tilläggslån meddelas intill
ett belopp av 32 000 000 kr. för år 1980 och preliminärt 30 000 000 kr. för år
1981 samt att beslut som avser projekt för vilka preliminärt beslut om
bostadslån har meddelats före år 1978 får tas utanför 1980 års ram,

10. medge att ramen för de antikvariska myndigheternas tillstyrkan av
ombyggnader som bör komma i fråga för förhöjt låneunderlag och/eller
tilläggslån bestäms till 30 000 000 kr. för år 1980 och till preliminärt
30 000 000 kr. för år 1981,

11. medge att de under 9 och 10 angivna ramarna får vidgas om det behövs
av sysselsättningsskäl,

12. godkänna de ändringar av grunderna för förbättringslån som förordats
i regeringsprotokollet,

13. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om energisparstöd
till bostadshus för vilka förbättringslån kan utgå.

1 Riksdagen 1979/80. 19 sami Nr 22

CU 1979/80:22

2

14. medge att räntefria förbättringslån beviljas med högst 40 000 000 kr.
under vart och ett av åren 1980 och 1981.

15. bemyndiga regeringen att besluta om ändringar av den under 14
upptagna ramen för långivningen under år 1980, om det behövs av
sysselsättningsskäl,

16. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om ändrade
grunder för bidrag och lån till förbättring av boendemiljön.

17. medge att beslut om bidrag till förbättring av boendemiljön får
meddelas intill ett belopp av 60 000 000 kr. under budgetåret 1980/81 och
preliminärt intill ett belopp av 60 000 000 kr. under budgetåret 1981/82,

18. medge att beslut om lån till förbättring av boendemiljön enligt den nya
lånemöjligheten som förordats i regeringsprotokollet får meddelas intill ett
belopp av 35 000 000 kr. under budgetåret 1980/81 och preliminärt intill ett
belopp av 35 000 000 kr. under budgetåret 1981/82,

19. medge att beslut om markförvärvslån meddelas intill ett belopp av
100 000 000 kr. under budgetåret 1980/81,

20. under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1980/81 anvisa

a. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 33 301 000 kr.,

b. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 47 848 000 kr.,

c. till Lån till bostadsbyggande ett reservationsanslag av 6 900 000 000
kr.,

d. till Räntebidrag m. m. ett förslagsanslag av 5 200 000 000 kr..

e. till Eftergift av hyresförlustlån ett förslagsanslag av 90 000 000 kr.,

f. till Tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse ett
reservationsanslag av 1 000 kr.,

g. till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. ett förslagsanslag av
130000000 kr.,

h. till Bidrag till förbättring av boendemiljön ett reservationsanslag av
35 000 000 kr.,

i. till Lån till kommunala markförvärv ett reservationsanslag av 1 000
kr.,

j. till Lån till inventarier i vissa specialbostäder ett reservationsanslag av
500 000 kr.

2 Motionerna m. m.

Utskottet har i detta sammanhang behandlat motionerna 1979/80:

150 av Kerstin Anér (fp) vari hemställs att riksdagen begär att regeringen
låter utreda de regelsystem som avgör människors förutsättningar att pröva
nya boendeformer.

331 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

a. att lånemöjligheten i form av underhållslån skall bibehållas så att län
kan utgå även för åren 1981 och 1982,

CU 1979/80:22

3

b. att underhållslånen skall utgå till allmännyttiga bostadsföretag och avse
alla statligt belånade hyreshus,

c. att underhållslånen till nämnda företag skall vara ränte- och amorteringsfria
och att detta skall gälla även för tidigare beviljade underhållslån,

2. att riksdagen under bilaga 16 B 3 Lån till bostadsbyggande anvisar ett
anslag för underhållslån av ytterligare 350 000 000 kr.,

332 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att markförvärvslån
bör vara amorteringsfria under fem år för att därefter amorteras
under de följande tio åren,

2. att riksdagen medger att beslut om markförvärvslån meddelas intill ett
belopp av 300 000 000 kr. under budgetåret 1980/81,

3. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80:100 bilaga 16
punkten B 13 anvisar ett reservationsanslag för budgetåret 1980/81 av
200 000000 kr.,

338 av Lars-Erik Lövdén (s) och Kurt Ove Johansson (s) vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag snarast bör
föreläggas riksdagen om en förlängd köpeskillingskontroll för småhus med
bostadslån,

400 av Larz Johansson (c) och Tage Sundkvist (c) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för bostadslån med
syfte att införa en tilläggskoefficient för mindre flerbostadshus,

401 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen som sin mening
uttalar sig för och hos regeringen hemställer om förslag

1. som innebär att kommunal mark endast skall få upplåtas till nyttjande
med tomträtt,

2. som innebär att tomträttslån bör lämnas på samma villkor som vid varje
tillfälle gäller bostadslån till allmännyttiga bostadsföretags nybyggnad av
flerfamiljshus,

3. som innebär att riksdagen underställs förslag om de ytterligare anslag
som påkallas av yrkandena under 1 och 2,

402 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen under bilaga
16 B 9 Bidrag till förbättring av boendemiljön anvisar ett anslag för
budgetåret 1980/81 av 135 milj. kr.,

403 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås

1. att riksdagen beslutar

a. att lånemöjligheterna för hyresförluster skall bibehållas så att lån kan
utgå för hyresförluster hos allmännyttiga bostadsföretag som uppkommer
efter år 1980,

b. att under bilaga 16 B 3 Lån till bostadsbyggande anvisa ett anslag av
ytterligare 75 000 000 kr..

c. att under 16 B Eftergift av hyresförlustlån anvisa ett förslagsanslag av
ytterligare 50 000 000 kr..

CU 1979/80:22

4

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att reglerna för eftergift av
beviljade hyresförlustlån ändras i enlighet med vad som föreslås i motionen.

446 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m) vari hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära sådan ändring i kungörelsen om
bostadsanpassningsbidrag (SFS 1973:327) att icke vissa hyresformer, enligt
vad i motionen anförts, utesluts,

582 av Ingrid Segerström (s) och Anita Gradin (s) vari föreslås att
riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till åtgärder för att eliminera
konsekvenserna av beslutad ändring i bostadsfinansieringsförordningen i
syfte att klara pågående utbyggnader av kommunala servicebostäder,

584 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari. såvitt nu är i fråga, hemställs

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om att ett program för vidareutveckling
av redan befintliga flerfamiljshusområden till mer kollektiva
boendeformer utarbetas,

3. att riksdagen uttalar att statliga lån bör utgå till utrustning och
inventarier i kollektivhus,

4. att riksdagen hos regeringen begär att de samhällsekonomiska och
sociala konsekvenserna av ett ökat småhusbyggande utreds,

756 av Mona S:t Cyr (m) och Elisabeth Fleetwood (m) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av nuvarande bostadsstruktur
i påtalat avseende och med syfte att initiera utökade möjligheter till ett
socialt generationsboende,

758 av Olle Östrand (s) vari föreslås

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag om
förlängning av amorteringstiderna för markförvärvslån bör föreläggas
riksdagen vid innevarande riksmöte.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att överväganden
och förslag om en anpassning av kapitalkostnaderna för tomträttslån bör
presenteras så att de kan ytterligare övervägas i anslutning till förslag om
avgäldssystemet vid tomträtt.

/007avNils-01of Gustafsson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar
anhålla att regeringen låter utreda och kommer med förslag i frågan om de
stora överkostnaderna för bostadsbyggande i glesbygd.

1500 av Roland Brännström (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att ytterligare överväganden bör göras om
tillämpningen av 13 § bostadsfinansieringsförordningen.

1504 av Stig Josefson m. fl. (c, s. m. fp) vari hemställs att riksdagen uttalar
att länsstyrelsen i Malmöhus län skall få rätt att fördela bostadsbyggandet
inom sitt län,

1514 av Börje Nilsson (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär
en skyndsam översyn av de statliga bidragen för produktion och drift av
lägenheter för boendeservice åt personer med svårt handikapp.

CU 1979/80:22

5

1516 av Olof Palme m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att låneandel och övre
lånegräns för enskilt ägda hyreshus skall vara 15 resp. 85 %,

2. till Lån för bostadsbyggande för budgetåret 1980/81 under trettonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 6 850 000 000 kr. (- 50
milj. kr.),

1522 av Allan Åkerlind (m) vari hemställs att riksdagen måtte besluta att
sådant konsumentskydd som omfattas av riksdagens beslut 1978 (CU
1977/78:28) skall utgöra villkor för statligt bostadslån vid uppförande av
gruppbyggda småhus,

1553 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om att förslag snarast läggs
fram om ett statligt stöd genom ränte- och amorteringsfria lån till de
allmännyttiga bostadsföretagen, avsett att täcka dels deras reguljära
kostnadshöjningar från 1979 års nivå, dels deras särskilda, ökade kostnader
och därmed åstadkomma ett hyresstopp.

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om att förslag snarast föreläggs
riksdagen om sådana ändrade förutsättningar och villkor för finansieringen
av bostadsbyggandet som kan såväl stimulera bostadsbyggandet som ge lägre
hyror.

3. att riksdagen uttalar

a. att bostadsbyggnadsplanen som mål bör omfatta igångsättning av
75 000 lägenheter per år genom nybyggnad och av 25 000 lägenheter per år
genom ombyggnad exkl. energisparåtgärder,

b. att nyproduktionen främst skall avse hyresbostäder som förvaltas av
allmännyttiga bostadsföretag.

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om att förslag läggs fram

a. om en statlig totalfinansiering genom en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank
av bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar.

b. om en finansiering i ett sådant system genom i första hand enhetslån
med lång amorteringstid och till låg och fast ränta på sätt som anges i
motionen.

1570 av Lena Öhrsvik (s) och Maja Ohlin (s) vari hemställs att riksdagen
anhåller att regeringen ger bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna
direktiv att dessa för statlig belåning skall godkänna påvisbara produktionskostnadsökningar
som är en följd av drift- och underhållsnedsättande
åtgärder,

1827 av Oskar Lindkvist (s) vari föreslås att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att överväganden bör initieras om den optimala
storleken och utformningen av tillägget till låneunderlaget för bostadslån när
det gäller kvaliteter utöver godtagen standard,

1833 av Olof Palme m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bostadsbyggnadsplanen
bör innebära en successiv ökning av påbörjandet av nya bostäder

CU 1979/80:22

6

med minst 5 000 lägenheter per år under perioden 1980-1982 så att
målsättningen, ett årligt påbörjande av 70 000 lägenheter, kan uppnås
sistnämnda år,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

a. att ökningen av nyproduktionen av bostäder i första hand skall avse
flerbostadshus.

b. att andelen nyproducerade enfamiljshus som upplåts med hyres- och
bostadsrätt bör ökas,

c. att ökningen av bostadsproduktionen i huvudsak skall avse bostäder
som ägs och förvaltas av de allmännyttiga och folkrörelsekooperativa
företagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de ungas
bostadsbehov bör kartläggas och åtgärder snarast vidtas för att minska
bostadslösheten bland ungdomen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en särskild
bostadsbyggnadskommission bör tillkallas för att kartlägga förhållandena på
orter med ett lågt bostadsbyggande och framlägga förslag till åtgärder enligt
vad i motionen angetts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvidgning av produktionskostnadsanpassad belåning till att gälla
även vid upphandling genom förhandling och i egen regi,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare överväganden i syfte att nå fram till en alternativ
lösning med totalfinansiering av bostadsbyggandet,

7. att riksdagen medger att lån för täckande av hyresförluster skall utgå
även för åren 1980 och 1981,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag
beträffande en avlösning av underhållslånen bör föreläggas riksdagen i
år,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att överväganden
om de allmännyttiga bostadsföretagens sociala merkostnader m. m. bör
göras på sätt som angetts i motionen och att förslag om åtgärder därefter bör
föreläggas riksdagen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grunderna för lån och bidrag till förbättring av boendemiljön och
därmed inte godkänner vad i motsvarande del förordats i regeringsprotokollet.

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
förordats i fråga om boendedemokrati,

1836 av Gabriel Romanus (fp) vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en utredning om
främjande av tregenerationsboende,

1881 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari. med hänvisning till motiveringen i
motionen 1979/80:1880, föreslås att riksdagen uttalar

CU 1979/80:22

7

a. att ålderssegregeringen i boendet måste brytas,

b. att de äldres boendestandard måste höjas,

c. att kollektiva bostadslösningar, som rymmer alla åldrar, bör stödjas.

Utskottet har på begäran tillförts muntliga synpunkter från representanter
för Sveriges riksbank, bostadsdepartementet, arbetsmarknadsstyrelsen,
bostadsstyrelsen, länsarbetsnämnden i Stockholms län. länsbostadsnämnderna
i Uppsala län och Malmöhus län. Svenska kommunförbundet.
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Sveriges fastighetsägareförbund,
 SABO, HSB, Svenska riksbyggen. Hyresgästernas riksförbund.
Sveriges villaägareförbund. Svenska byggnadsentreprenörföreningen.
Svenska byggnadsarbetareförbundet och Sveriges trähusfabrikers riksförbund.

Vidare har skrivelser m, m. inkommit från Svenska samernas riksförbund,
SABO, HSB och Svenska riksbyggen. Sveriges villaägareförbund samt
Stockholms kommun.

3 Statistiska uppgifter om bostadsbyggandet m. m.

Nyproduktionen av bostäder och fördelningen på hustyper under 1960- och
1970-talen framgår av nedanstående figur.

Figur 1. Påbörjade lägenheter totalt samt i småhus och flerbostadshus åren
1960-1979

1 000-tals
Lagenheter

100 -

Totalt

50-

Småhus

Fler bostads hus -

1980 år

1960

1965

1975

1970

Källa: SCB

CU 1979/80:22

8

Den ombyggnad som finansierats med bostadslån framgår av figuren
nedan.

Figur 2. Antal lägenheter, efter ombyggnad, som erhållit bostadslån till

ombyggnad åren 1970-1979

1 000-tals
lägenheter

Totalt

20-

Smahus

Fler bostads hus -

10-

1975

1980 ar

1970

Källa: SCB

Sorn framgår av figur 1 ovan låg bostadsbyggandet under 1960-talet och i
början av 1970-talet på en hög nivå. Under perioden 1962-1974 påbörjades
minst 80 000 lägenheter per år. Påbörjandet var högst år 1968 med mera än
107 000 lägenheter. Det lägsta påbörjandet inträffade år 1977 med knappt
54 000 lägenheter. Under år 1979 kommer - såvitt nu kan bedömas -påbörjandet att uppgå till knappt 56 000 lägenheter. Därvid har antagits att
de i början av år 1980 lämnade preliminära siffrorna underskattas med 2 %,
något som genomsnittligt gällt för åren 1974—1978.

Trots att den totala omfattningen mätt i påbörjade lägenheter minskat, har
antalet påbörjade lägenheter i småhus varit ungefär oförändrat under senare
hälften av 1970-talet och legat på omkring 40 000 per år. Den minskning som

CU 1979/80:22

9

skett har alltså nästan uteslutande inneburit att antalet påbörjade lägenheter
i flerbostadshus minskat. Sålunda påbörjades år 1970 ca 75 000 lägenheter i
flerbostadshus. År 1979 var motsvarande siffra ca 17 000.

Under de två första månaderna 1980 påbörjades enligt preliminära
uppgifter 5 147 lägenheter. Motsvarande preliminära uppgifter för samma
period år 1979 var 5 905 lägenheter. Noteras bör dock att dessa preliminära
uppgifter för åren 1977-1979 i genomsnitt underskattats med 7 %.

I budgetpropositionen (prop. 1979/80:100, bil. 16 s. 47) anges att
igångsättning under 1980 kan uppskattas till 60 000 lägenheter enligt
bedömningar i december 1979. 1 den preliminära nationalbudgeten (prop.
1979/80:100, bil. 1.1 s. 125) har antagits en igångsättning för är 1980 om
58 000 lägenheter varav 40 000 i småhus.

En summering av de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen innebär
för perioden 1979-1983 ett årligt genomsnittligt bostadsbyggnadsbehov om
ca 63 000 lägenheter.

Sedan 1972 har bostadsstyrelsen varje halvår samlat in uppgifter om
outhyrda lägenheter i statsbelånade flerbostadshus som blivit inflyttningsfärdiga
år 1967 eller senare. Under åren 1972-1974 steg antalet outhyrda
lägenheter i hela riket men har därefter successivt sjunkit för varje år. Vid det
senast redovisade undersökningstillfället - 1 september 1979 - uppgick
antalet outhyrda lägenheter till 10 750. Uthyrningsläget i vissa kommuner
kan illustreras med följande exempel.

Tabell 1. Outhyrda lägenheter deri I september 1979 i vissa kommuner

Kommun

Antal outhyrda
lägenheter

I % av färdigställda
lägenheter 1967—juni 1979

Haninge

214

2.1

Botkyrka

28(1

1.8

Upplands Bro

34

1.0

Huddinge

124

1.4

Luleå

580

9.0

Borås

550

8.2

Södertälje

48(1

4.1

Landskrona

370

11.0

Oskarshamn

230

10.1

Västerås

170

1.9

Jönköping

160

2.1

Piteå

150

7.1

Hultsfred

140

14.7 •

Köping

130

9.5

Mariestad

110

9.4

Hallstahammar

100

8.7

Emmaboda

66

18.8

Uppvidinge

49

14.4

Olofström

73

10.4

Gullspång

33

11.8

Källa: Bostadsstyrelsen

CU 1979/80:22

10

Beträffande sysselsättningen för byggarbetskraften har arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) i skrivelse till länsarbetsnämnderna i april 1979 framhållit
vikten av att bostadsprojekten bör påbörjas under månaderna november-december
1979 endast om med stor säkerhet kan bedömas att arbetet
färdigställs före utgången av maj månad 1980. Sedermera har AMS i
september 1979 i skrivelse till länsarbetsnämnderna bl. a. anfört att starttider
för bostadsprojekt som bedrivs i etapper bör meddelas så att ett kontinuerligt
bostadsbyggande uppkommer.

I september 1979 föreskrev regeringen (arbetsmarknadsdepartementet)
bl. a. beträffande bostadsbyggandet utan statliga lån under år 1980 att en
förutsättning för byggnadstillstånd är att byggnadskostnaden per lägenhet
inte överstiger 400 000 kr. - kostnaden för tomtmark inte inräknad.

Regeringen (arbetsmarknadsdepartementet) har i beslut den 31 januari
1980 vidare föreskrivit att byggnadstillstånd enligt lagen (1971:1204) om
byggnadstillstånd tills vidare inte skall lämnas för arbeten som tar arbetskraft
i anspråk under sommarhalvåret 1980 och avser projekt av andra slag än
bostäder, sjukhus och vårdhem. AMS får dock undantagsvis ge byggnadstillstånd,
 nämligen om möjligheterna att bedriva prioriterade byggnadsarbeten
under sommaren 1980 inte påverkas.

Regeringen (bostadsdepartementet) har i augusti 1979 bl. a. fastställt
ramar för beslut om byggnadstillstånd för nybyggnad under åren 1980 och
1981.

Enligt byggnadsin venteringen i november 1979 och i november 1978 var ca
28 500 personer sysselsatta vid bostadsbyggnadsprojekt avseende flerbostadshus,
 gruppbyggda småhus samt bostadsbyggande utan statliga lån. I
inventeringarna ingår sålunda bl. a. inte sysselsatta med statligt belånade
styckebyggda småhus. Om sysselsatta i dessa senare projekt medtas kan
antalet sysselsatta i november 1979 beräknas uppgå till drygt 45 000 och till
drygt 44 000 i november 1978.

Kostnadsutvecklingen under perioden 1976-1979 sådan den redovisas i
preliminära beslut vid ansökan om statliga lån framgår av tabellen nedan.
Uppgifterna för år 1979 är preliminära.

Tabell 2. Kostnadsutvecklingen för gruppbyggda småhus och flcrbosladshus inom exploateringsområde åren
1976-1979 samt förhållandet produktionskostnad IPk)lpantvärde tPv)

År

Gruppbyggda småhus

Flerbostadshus

Genomsnittlig
Pk kr/m:
bostadsyta

Ökning i rA
fran före-gående år

Pk/Pv

Vr

Genomsnittlig
Pk kr/m:
lägenhctsvta

Ökning i '/<
fran före-gående ar

Pk/Pv

r/,

1976

1899

13.0

104.0

1945

16.7

104.8

1977

2291

20.6

105.1

2393

23.0

103.8

1978

2654

15.8

105.8

2799

17.0

105.8

1979

2973

12.0

106.9

3232

15.5

107.1

Källa: Bostadsstvrelsen

CU 1979/80:22

11

Utvecklingen av de reala byggpriserna har ställts samman i tabellen nedan.

Med reala byggpriser menas i detta sammanhang kvoten mellan förändringarna
av byggnadsprisindex resp. konsumentprisindex.

Tabell 3. Utvecklingen av de reala byggpriserna 1969-andra kvartalet 1979

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 (första

halvåret)

Flerbostadshus 97 93 91 92 94 99 97 99 101 110 107

Gruppbyggda

småhus 98 94 90 92 91 92 89 93 93 94 103

Källa: SCB

Sorn framgår av tabellen har för åren 1977-1978 och första halvåret 1979
byggprisindex för flerbostadshus stigit snabbare än konsumentprisindex.

Samma är förhållandet beträffande gruppbyggda småhus för första halvåret
1979.

I nedanstående figurer belyses kostnadsutvecklingen under perioden
oktober 1976-december 1979 för flerbostadshus inom exploateringsområde
och för gruppbyggda småhus. Uppgifterna avser byggnadsobjekt som erhållit
statliga lån. I figurerna har lagts in produktionskostnadsnivån och den s. k.
pantvärdenivån.

I ärenden om statliga bostadslån fastställs ett pantvärde (Pv) som
bestämmer lånets förmånsrättsläge. Ett låneunderlag utifrån vilket det
statliga lånets storlek bestäms fastställs också. Utgångspunkten för beräkning
av låneunderlaget för flerfamiljshus och småhus som inte skall bebos av
sökanden är ett s. k. grundbelopp. Detta grundbelopp är olika för
flerfamiljshus och småhus. Vissa tillägg till grundbeloppet får göras bl. a. för
extra värmeisolering. Summan av grundbeloppet och tilläggen multipliceras
med en ortskoefficient, och det så erhållna beloppet multipliceras med en
tidskoefficient (Tik).

CU 1979/80:22

12

Figur J. Samband mellan godkänd produktionskostnad oell pantvärde för
flerbostadshus inom exploateringsområden

Pk-mva

i Pv-nivå

[ (Tik + grundr-‘
belopp)

1.60-

150-

Tik

1 40-

1.30-

1 20-

Grundbelopps hojning -

12%

5%

3%r

1.00

1980

1978

1979

1977

ar

Källa: Bostadsstvrclsen

Figur 4. Samband mellan godkänd produktionskostnad oell pantvärde för
gruppbyggda småhus

1.60-

Pk-niva

1.50-

IVU o

__ Pv-niva

130-

120-

Grundbelopps hojning -

3%

100 I1976I

1978

1979

1980

1977

ar

Källa: Bostadsstvrclsen

CU 1979/80:22

13

Sambandet mellan produktionskostnad och konsumentprisindex kan
illustreras även med följande figur.

Figur 5. Produktionskostnad IPk) för samtliga flerbostadslius samt utvecklingen
av konsumentprisindex

Pk kr/m^

U 000-

• Pk

3 500-

3 000-

2 500-

1 Konsu/
mentprisindex -

2 000-

1 500-

1 000-

500-

1980 år

1950

1960

1970

Källa: SABO

CU 1979/80:22

14

Hyresutvecklingen under de senaste åren kan belysas av uppgifter ur
SABO-företagens ekonomiska statistik. 1 nedanstående figurer redovisas
kapitalkostnader år 1980 för allmännyttig fastighetsförvaltning enligt nuvarande
regler och enligt förslag till produktionskostnadsberäkning.

Figur 6, Kapitalkostnader år 1980 för allmännyttiga företag

Kr/m2

175-

150-

125-

100-

75-

Medelvorde

(69.37)

50-

25-

1980 år

1970

1960

1950

Källa: SABO

CU 1979/80:22

15

Figur 7. Skillnader i kapitalkostnad för bottenlån med olika aniorteringsbeItov (Antaget

löneunderlag för bostäder 3 S00 kr/nr)

Kr/m2

Riksbankens beslut
mars 1980
11,7 % senelån

20-

15-

11,7 % - 50 års annuitet

Nuvarande

lånevillkor

11,7 % - 60 års annuitet

Kiillu: SABO

CU 1979/80:22

16

En bild av kostnadsutvecklingen bakom förhandlingar om hyror ges av
uppgifter ur SABO-företagens ekonomiska statistik. Denna avser hela riket
och omfattar varje ar mellan 95 och 100 % av företagens totala bostadsbestånd.

Tabell 4. SABO-företagens kostnader. Krim2 vägd lägenhetsyta

1971

1975

1976

1977

1978

Kostnader

Räntor

50:45

60:05

68:72

75:57

78:92

Avgår räntebidrag m. m.

10:30

19:23

22:64

25:61

26:17

Räntor netto

40:15

44:83

46:09

49:96

52:75

Avskr. fastigheter

7:58

8:73

8:08

9:51

10:45

Övr. kapitalkostnader

2:19

2:79

O'

-

3:16

2:50

Kapitalkostn. totalt

49:31

55:58

56:29

61:79

65:73

Årets underhållsutgifter

9:80

14:16

117:91

22:19

25:42

Varav löpande underhåll

5:63

8:20

9:11

11:37

12:51

+ Avsättn. framtida
underhåll

• + 0:25

+ 0:82

+ 0:87

+ 0:34

+ 2:30

- Disponerade under-hållsmedel
Underhållskostn. totalt

10:05

14:98

18:78

22:53

27:72

Fastighetsskötsel

Personalkostnader

3:42

4:7(1

5:62

6:47

7:51

Diverse kostnader

0:86

0:88

1:12

1:59

1:52

Värme, varmvatten
Bränslekostnader

6:78

12:54

15:08

16:93

18:95

Diversekostnader

0:82

0:87

1:10

1:44

1:27

Sophantering

1:50

2:31

2:54

2:93

3:26

Städning totalt

2:44

3:77

4:52

5:39

5:78

Avskrivna hyres-o. kundfordringar

0:24

0:50

0:56

0:54

0:61

Försäkringar

0:48

0:71

0:81

1:04

1:23

Administration

2:50

4:10

4:74

5:49

5:96

Skatter

3:30

3:67

3:84

3:99

4:32

Vattenförbrukning

3:52

5:54

6:43

7:24

8:50

El o. gas (exkl. hushålls-ström)

1:99

3:04

3:46

4:11

4:79

Övriga driftkostnader

0:56

1:79

2:05

2:17

2:50

Driftkostnad totalt

27:08

42:94

50:25

57:54

64:83

Fastighetsförvaltningens

totalkostnad

86:43

113:49

125:32

141:85

158:28

Källa: SABO

Hyresförändringarna mellan 1978 och 198(1 belyses av följande statistik
avseende hyresförhandlingar i vilka SABO medverkat. SABO medverkar
vid ca 90 rr av förhandlingarna för medlemsföretagen.

CU 1979/80:22 17

Tabell 5. Hyresföriindringar 1978-1980 genom förhandlingar vari SABO medverkat -

Tidpunkt för höjningens
ikraftträdande

Genomsnittlig höjning
för perioden

1978-02-01—1979-01-01

6,3 %

1978-02-01—1978-07-01

11,7%

1978-08-01—1979-01-01

5,0 %

1979-02-01—1980-01-01

7,3 %

1979-02-01—1979-07-01

6,3 %

1979-08-01—1980-01-01

7,4 %

Källa: SABO

En påtaglig skillnad föreligger således mellan olika halvår under såväl 1978
som 1979. Skillnaden förklaras till väsentlig del av inverkan av underhållslånen.
 Överenskommelser under första halvåret 1978 är opåverkade av
underhållslån, medan hänsyn tagits till underhållslån i flertalet förhandlingar
under andra halvåret.

Bränsleförhandlingar sker i regel i anslutning till bränsleprisförändringar.
Under kalenderåret 1978 uppgick bränsleavgifterna i genomsnitt till 18:98
kr/m2. I mars 1979 uppgick bränsleavgifterna enligt senast träffade överenskommelse
mellan hyresgästföreningen och SABO till ca 21 kr/m2 i
genomsnitt. I november 1979 uppgick motsvarande belopp till ca 30 kr/m2
och i mars 1980 uppskattas beloppet till ca 36 kr/m2. Detta innebären höjning
sedan 1978 med 90 %.

Summeras inverkan av kallhyreshöjningen 1979 om 7,3 % och bränslehöjningen
mars 1979-mars 1980 erhålls höjningen av totalhyran till ca 17,5 %
i genomsnitt. Bränsledelen utgör därvid ca 18,5 % av totalhyran.

Inom bostadsstyrelsen har i februari 1980 gjorts en rapport som behandlar
de s. k. överkostnadernas samband med produktionsform. Av rapporten
framgår bl. a. följande.

För låneobjekt med preliminära beslut juli-oktober 1979 har den
genomsnittliga överkostnaden för hela landet beräknats för de tre nedan
angivna olika produktionsformerna. Det bearbetade materialet omfattar
drygt 3 700 lägenheter i flerbostadshusen och 4 500 småhus.

2 Riksdagen 1979/80. 19 sami. Nr 22

CU 1979/80:22

18

Tabell 6. Överkostnad i procent av pantvärdet för projekt med prel. lånebeshit
juli-oktober 1979.

Produktionsform Flerbostads- Småhus i

hus gruPP

Anbudsupphandling 5,9 6,8

Förhandlingsupphandling 9,5 8,4

Egen regi 7,1 7,0

Den genomsnittliga överkostnaden för anbudsupphandlade flerbostadshus
är mycket lägre än motsvarande överkostnad för projekt upphandlade
efter förhandling och något lägre än överkostnaden för egenregiprojekt. För
småhusen gäller samma mönster även om skillnaderna där är något
mindre.

Bostadsmarknadsläget har sedan några år undersökts av bostadsstyrelsen
genom enkät till samtliga kommuner. Nedan anges vissa uppgifter ur
undersökningen.

Tabell 7. Bostadsmarknadsläget vid årsskiftena 1977-78. 1978-79 oell 1979-80

Årsskifte

Antal svar

Bostad kan erhållas

praktiskt

taget

genast

efter

3-4 månaders
väntetid

efter

lång

väntetid

1977-1978

267

46

110

lil

1978-1979

259

57

94

108

1979-1980

275

56

95

124

1 procent

1977-1978

100

17

41

42

1978-1979

100

22

36

42

1979-1980

100

20

34

44

Storstads-

områdena

1977-1978

39

3

14

22

1978-1979

36

2

11

23

1979-1980

38

2

9

27

Övriga

kommuner

1977-1978

228

43

96

89

1978-1979

223

55

83

85

1979-1980

237

54

86

97

Källa: Bostadsstyrelsen

I den senaste enkäten har kommunerna i storstadsområden i större
utsträckning än övriga kommuner svarat att det är "lång väntetid" för att
erhålla bostad - 71 % resp. 41 %.

CU 1979/80:22

19

I nedanstående tabell har kommunernas svar vid årsskiftet 1979-1980
kombinerats med deras svar ett år tidigare.

Tabell 8. Kommunernas bedömning av bosladsmarknadslägets förändring mellan
1978-1979 och 1979-1980.

Bedömning av läget
vid årsskiftet 1978-1979

Antal

kommuner

Bedömning av läget vid årsskiftet
1979-1980

Bostad kan erhållas

genast efter efter
3-4 mån. lång
väntetid väntetid

Bostad kan erhållas genast

57

48

8

1

efter 3-4 mån. väntetid

93

5

69

19

efter lång väntetid

108

1

9

98

Summa

258

54

86

118

Källa: Bostadsstyrelsen

Antal kommuner som anger lång väntetid har ökat jämfört med svaren i

föregående enkät.

Kommunerna tillfrågades hur de bedömde bostadsmarknadsläget under år

1980. Därvid skulle kommunerna ange om det blir lättare eller svårare för

hushållen att erhålla lämplig bostad eller

om ingen förändring kan väntas.

Kommunernas svar redovisas nedan.

Tabell 9. Bedömning av hur bostadsmarknadsläget kan komma att förändras under år

1980

Kommungrupper

Antal

Därav som svarat att

det under år

kommuner

1980 blir

lättare

svårare

ingen

att

att

förändring

erhålla

erhålla

bostad

bostad

Storstadsområden

Storstockholm

20

2

12

6

Storgöteborg

11

2

4

3

Stormalmö

9

1

5

5

Summa

40

5

21

14

Övriga kommuner

Kommuner med

30 000 - w inv.

54

15

9

30

10 000 - 29 999 inv.

123

35

18

70

mindre än 10 000 inv.

60

19

5

36

Summa

237

69

32

136

Samtliga kommuner

277

74

53

150

Källa: Bostadsstyrelsen

CU 1979/80:22

20

4 Utskottet

4.1 Målet tor bostadsförsörjningen

Statsmakterna har 1966 och 1967 gjort uttalanden om allmänna riktlinjer
för bostadsförsörjningen - uttalanden som därefter bekräftats ar 1974 och
inte heller därefter återtagits. Uttalandena innebär att samhällets mål i denna
del skall vara att hela befolkningen skall beredas sunda, rymliga, välplanerade
och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga
kostnader. Det noterades att målsättningens konkreta innebörd påverkas av
förändringar i bostadskonsumenternas behov och önskemål, ändrade
levnadsvanor samt den tekniska och ekonomiska utvecklingen.

1974 års bekräftelse av de tidigare bedömningarna slog vidare fast att
tillgång till en god och tillräckligt rymlig bostad - upp till en viss standardnivå
- var en omistlig social rättighet.

Utskottet konstaterar att samhällets tidigare angivna allmänna mål för
bostadsförsörjningen kvarstår orubbade. Nu liksom tidigare måste emellertid
statsmakterna från tid till annan-med bibehållen målsättning-ge uttryck
för en planeringsinriktning även i kortare perspektiv och besluta om
konkreta åtgärder - allt utifrån föränderliga förutsättningar bl. a. i fråga om
den ekonomiska utvecklingen. En grundläggande fråga blir att avgöra när
hänsynstaganden till en sviktande ekonomisk utveckling skulle påverka
målsättningarnas konkreta innebörd i sådan grad att det kan anses innebära
ett uppgivande av målet som sådant eller minskar förutsättningarna att nå
detta mål.

Den samhällsekonomiska och budgetmässiga frågan torde i väsentliga
delar falla utanför civilutskottets beredningsområde. Utskottet har dock
anledning att i detta sammanhang hänvisa till de av riksdagen enhälligt
godtagna allmänna målen för bostadsförsörjningen-ett byggande som avser
att tillhandahålla medborgarna en grundläggande social rättighet. Det finns
emellertid en principiell skillnad mellan godtagbara möjligheter att dämpa
en samhällsekonomiskt sett oroande utveckling av bostadssektorns anspråk
på resurser och åtgärder sorn även på lång sikt undanröjer förutsättningarna
för att nå de uppställda målen.

Oavsett principiella bedömningar och närmare bedömningar av bostadsbvggnadsnivån
på sikt råder politisk enighet om att bostadsbyggandet även
över en längre period bör märkbart ökas utöver nuvarande och närmast
förutsedd nivå.

CU 1979/80:22

21

4.2 Vissa allmänna rörutsättningar för bostadsbyggandet de närmaste
arén

4.2.1 Kreditförsörjningen m. m.

4.2.1.1 Finansplanen och budgetförslaget

1 budgetpropositionen och vid riksdagens behandling av finansplanen och
budgetförslaget (prop. 1979/80:100 bilaga 1 och 2. FiU 1979/80:15) ges inga
sammanfattande utgångspunkter som direkt påverkar behandlingen av
bostadssektorns anspråk inför nästa budgetår. Detta torde få ses mot
bakgrund av bedömning av den typ som redovisats i den preliminära
nationalbudgeten (s. 121), nämligen att de byggnadsinvesteringar som kan
förverkligas 1980 begränsas snarare av brist på arbetskraft inom byggsektorn
än av finansiella restriktioner. Dessa bedömningar torde även utgöra en av
bakgrunderna till att rambegränsningar inte föreslås för år 1980-en fråga till
vilken utskottet återkommer. Utskottet tar nedan (4.2.2) upp något
avvikande bedömningar av faktorer som begränsar bygginitiativen.

Mer preciserade utgångspunkter för bedömningar kan komma att hävdas i
kompletteringspropositionen. Subventionernas samhällssekonomiska betydelse
berörs nedan.

4.2.1.2 Bostadsinstitutens utlåningsvillkor

Riksbanksfullmäktige har den 6 mars 1980 godkänt vissa nya regler
avseende amortering av obligationslån avsedda för bostadsfinansiering.
Beslutet har tilldragit sig uppmärksamhet på grund av att obligationsreglerna
bygger på nya amorteringsplanerför bostadsinstitutens lån till flerbostadshus
och småhus och på grund av att dessa amorteringar får effekt på
boendekostnaderna. Amorteringsplanerna har påverkats dels av att löptiderna
för lånen förkortats, dels av att annuitetsprincipen övergetts till
förmån för en annan amorteringsprofil (serielån).

Det har uppgetts att avsikten är att ändra amorteringskraven även vid
konvertering av äldre lån - dock med särskild hänsyn till tidigare
förhållanden för att få en mjuk övergång.

Det finns enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen att nu göra
några bedömningar i dessa frågor från bostadspolitiska utgångspunkter.
Bostadsministern har i frågesvar den 19 mars 1980 angett att de nya villkoren
för bottenlån självfallet kommer att beaktas vid övervägandena om förslag i
höst till ändrade regler för räntebidrag och villabeskattning.

Stadshypotekskassan har för utskottet uppgett att genomförandet av en i
propositionen föreslagen produktionskostnadsbelåning inte ansetts medföra
särskilda svårigheter för bostadsinstitutens möjligheter att inom deras
säkerhetsbedömningar ge bottenlån upp till bostadslånets nedre gräns.

CU 1979/80:22

22

4.2.1.3 Kapitalmarknadsöverenskommelserna

Liksom tidigare år har delegationen för bostadsfinansiering träffat
överenskommelse med bankerna om dels byggnadskrediter till det statligt
belånade bostadsbyggandet, dels deras förvärv av bostadsobligationer.

Bostadsministern anför (s. 51) att denna kreditförsörjning fungerat
tillfredsställande under både år 1978 och år 1979 men att det torde vara
möjligt att förbättra förutsättningarna för en störningsfri kreditförsörjning
ytterligare.

Det anförda och vad utskottet i övrigt erfarit har inte gett anledning till
något särskilt uttalande.

4.2.1.4 Totalfinansiering m. m.

Riksdagen har i anslutning till behandlingen av kapitalmarknadspropositionen
och därtill knutna förslag (FiU 1979/80:8 s. 29) begärt att frågan om
”vissa rationaliseringar i administrationen av bostadsfinansieringssystemet”
ses över och uttalat att därvid också kunde ”övervägas om de statliga
bostadslånen skulle kunna överföras till instituten”. Enligt vad utskottet
erfarit pågår överväganden inom regeringens kansli.

Det nämnda riksdagsbeslutet i enlighet med finansutskottets betänkande
föregicks bl. a. av ett yttrande i ämnet från civilutskottet till finansutskottet
(CU 1979/80:1 y s. 5). Civilutskottets majoritet (s, c) förordade därvid att
finansutskottet skulle föreslå att riksdagen begärde ”en ytterligare konkretisering
av de administrativa och organisatoriska övervägandena i syfte att nå
fram till en alternativ lösning med totalfinansiering”. Civilutskottet ansåg
inte något uttalande då vara påkallat som binder de institutionella formerna
från riksdagens sida. Civilutskottets bedömningar gjordes bl. a. mot
bakgrund av åsikten att tanken på en integrerad och fullständig finansiering
inte kunde avvisas på i kapitalmarknadspropositionen anförda skäl. Vad
civilutskottet sålunda förordat vidarefördes i finansutskottet som reservation
(s).

I motion 1979/80:1833 (s), yrkande 6, föreslås riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna uttalanden om totalfinansiering som är identiska med
vad civilutskottet förordat i det ovan nämnda yttrandet CU 1979/80:1 y.
Även motiveringarna är desamma.

Riksdagen har så sent som hösten 1979 tagit ställning till här åter
aktualiserade frågor. Motionsförslaget avstyrks därför.

Yrkandet i motion 1979/80:1553 (vpk), yrkande 4 a, är att riksdagen begär
ett förslag om statlig totalfinansiering genom en statlig bostads- och
samhällsbyggnadsbank av bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar.

Mot bakgrund av bl. a. utskottets ställningstaganden närmast ovan finns
inte anledning till ytterligare överväganden enligt motionsförslaget.

CU 1979/80:22

23

4.2.2 Byggarbetsmarknaden m. m.

Utskottet har ovan (3) redogjort för vissa förhållanden på byggarbetsmarknaden.
 Arbetsmarknadsfrågorna som sådana faller inte under civilutskottets
beredningsområde. Tillgången på byggarbetskraft för nybyggnad,
ombyggnad, energisparåtgärder och underhåll har emellertid centralt
intresse för bedömningen av bostadsbyggnadsplaner och mer långsiktiga
bostadspolitiska målsättningar.

Arbetsmarknadsfrågorna berörs av bostadsministern genom uttalanden i
propositionen. Sålunda anförs (s. 47), mot bakgrund av risken för att ett ökat
byggande leder till icke önskvärda effekter på arbetsmarknaden, att därpå
grundade eventuella behov att begränsa byggandet inte bör avse bostadsbyggandet.
 Vidare noteras (s. 48) som självklart att såväl kommunerna som
länsstyrelserna kommer att ta hänsyn till sysselsättningsläget när de bedömer
behovet av ramar. I motion 1979/80:1833 (s) (s. 8-9) görs en direkt koppling
mellan, å ena sidan, möjligheterna att tillgodose ett bedömt bostadsbyggnadsbehov
och, å andra sidan, tillgången till byggnadsarbetare med särskild
hänsyn till möjligheten att erbjuda verklig anställningstrygghet.

Som ovan (4.2.1.1) noterats torde en uppfattning vara att bostadsbyggandets
faktiska omfattning nu begränsas främst av tillgången på utbildad
arbetskraft. Av uppgifter som utskottet inhämtat tycks framgå att tillgången
på byggarbetskraft inte tillåter någon väsentlig och snabb höjning av
bostadsbyggandet utan att resurser överförs från andra byggsektorer. Brist
på yrkesarbetare har däremot hittills, enligt vad som uppgetts för utskottet,
inte generellt sett stoppat några konkreta bygginitiativ på bostadssidan - det
har där varit fråga om säsongmässiga utjämningsåtgärder. Sett ur bostadssektorns
synvinkel torde sålunda arbetskraftstillgången få anses som en
begränsning av anspråk på ett ökat byggande även om den inte ytterst satt
den gräns som det nuvarande byggandet ligger på. Svårigheten att få
byggarbetskraft torde också innebära att startade projekt försenas. Möjligheterna
att öka tillgången på yrkeskunnig arbetskraft - liksom på andra
produktionsresurser - blir beroende av bl. a. en ökad rekrytering till denna
kår. Detta har i sin tur ansetts förutsätta att bostadsbyggnadsplaneringen kan
leda till en i huvudsak jämn bostadsproduktion under överblickbara perioder
- sålunda en hänvisning på nytt till tidigare diskussioner om bostadsbyggandet
skall ingå i det konjunkturpåverkade system som byggnadsinvesteringarna
som helhet kan antas även i fortsättningen komma att ingå i.

Utskottet tillförda uppgifter har gett vid handen att uppmärksamheten -inom byggsektorn - på grund av styrmedlens tillgänglighet kan ha
koncentrerats till nybyggnad av bostäder med motsvarande mindre beaktande
av de anspråk som ställs eller kommer att ställas när det gäller ombyggnad
i traditionell mening, energisparåtgärder och inte minst underhåll. Utskottet
har för sin del utgått från att dessa anspråk blir ytterligare belysta så att de
kan vägas in i de mer långsiktiga övervägandena om den för bostadssektorn

CU 1979/80:22

24

behövliga yrkesutbildade arbetskraften. Även i detta sammanhang får
noteras att sådana överväganden gagnar också planeringen av utnyttjandet
av produktionsresurserna i övrigt och därmed produktionsstrukturen.

Inom civilutskottets beredningsområde faller bl. a. omfattningen av
bostadsbyggandet även utan statliga lån - detta även om regleringen därav
sker med stöd i lagen om byggnadstillstånd m. m. Omfattningen av detta
byggande ingick sålunda senast för år 1978 i beslut om bostadsbyggnadsplan
och projektreserv. Besluten har i det nuvarande ramsystemet fattats av
regeringen utan riksdagens direkta hörande. Bedömningen av om regeringen
skall förordna om krav på byggnadstillstånd skall enligt lagen göras med
hänsyn till samhällsekonomiska förhållanden eller läget på arbetsmarknaden
eller andra väsentliga samhällsekonomiska intressen. Regeringen har dels
fördelat ramar för beslut om bl. a. byggnadstillstånd under 1980 och 1981.
dels därefter meddelat föreskrifter om att tillstånd under år 1980 inte får
lämnas om byggnadskostnaden överstiger 400 000 kr. per lägenhet.

Regeringen (arbetsmarknadsdepartementet) har i januari 1980 föreskrivit
att byggnadstillstånd, med vissa undantag, t. v. inte skall lämnas för arbeten
som tar arbetskraft i anspråk under sommarhalvåret 1980 och avser projekt
av andra slag än bostäder, sjukhus och vårdhem.

Utskottet har inte anledning förorda att ramar för bostadsbyggandet utan
statliga lån läggs fast av riksdagen. Det finns emellertid enligt utskottets
mening anledning för riksdagen att betona att de principer för resursfördelningi
boendet som fått uttryck i de statliga lånereglerna kan påkalla likartade
överväganden om förutsättningarna för byggnadstillstånd för enskilt finansierade
bostäder och därmed om detta byggandes omfattning. Eventuella
önskemål att inom den enskilt belånade sektorn tillgodose anspråk på
markpriser m. m. som inte kan tillgodoses inom den statliga belåningens ram
bör vid dessa överväganden anses sakna direkt betydelse. Denna typ av
bygginitiativ bör därför anpassas efter omfattningen av därmed konkurrerande
intressen. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Utskottet har förutsatt att byggsysselsättningsdelegationen, knuten till
arbetsmarknadsdepartementet, i sitt arbete tar upp byggarbetsmarknadsfrågorna
även utifrån bostadspolitiska utgångspunkter. Därvid bör inte minst
beaktas bl. a. ombyggnadssektorn och utvecklingen av anspråken på
yrkeskunnig arbetskraft för underhåll av bostäder. Det kan i detta och andra
sammanhang också vara värdefullt att ytterligare belysa frågor som har
samband med ökad användning av i olika omfattning förtillverkade
småhus.

CU 1979/80:22

25

4.2.3 Byggnadspriserna m. m.

Utvecklingen av priserna på nyproducerade lägenheter har tilldragit sig
uppmärksamhet under senare år, särskilt dä prisökningen på flerbostadshus,
vilken varit mer än dubbelt så hög som den allmänna prisutvecklingen.
Bostadsministern har i budgetpropositionen (s. 52) funnit anledning att
stärka insatserna när det gäller att belysa och förklara utvecklingen.

Regeringen har sedermera den 20 mars 1980 bemyndigat bostadsministern
att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda prisutvecklingen
inom bostadsbyggandet och dess orsaker m. m. Arbetet avses bedrivas
skyndsamt. Utredaren skall kartlägga utvecklingen av byggnadspriserna
under i första hand senare hälften av 1970-talet, närmare belysa och
analysera de faktorer som påverkat prisbildningen samt med utgångspunkt
häri undersöka och belysa möjligheterna att förhindra fortsatta snabba
prisstegringar inom bostadsbyggandet. Uppmärksamhet skall bl. a. ägnas
priseffekter av skilda normer och anvisningar samt huruvida produktionsapparaten
är anpassad till dagens förutsättningar, bl. a. till övergången till
mindre projekt och varierande hustyper. Vidare skall intresse ägnas
fördelningen av plan- och exploateringskostnader samt kommunala anslutningsavgifter
av olika slag. Utredaren skall även särskilt söka klarlägga om
orsakerna till spridningen av byggnadspriserna för likartade projekt är att
finna i konkurrenssituationen eller andra förhållanden.

Utskottet har för sin del med tillfredsställelse noterat att en särskild
utredare kommer att tillkallas. Utredarens uppgifter har angetts så att däri
även får anses ingå en kartläggning och analys av faktorer som påverkar
prisbildningen vid ombyggnad. Det bör också betonas att utredarens
analyser inte minst blir värdefulla som underlag för mer långsiktiga
bedömningar av vilka anspråk som ställs på samhället då målsättningarna för
bostadsbyggandet uppfylls i önskvärd takt.

Frågan om utvecklingen av byggkostnaderna har enligt utskottets mening
central betydelse för alla överväganden om planeringen i stort av ett
bostadsbyggande enligt de godtagna allmänna målen. Som nedan berörs är
de framtida möjligheterna att möta kostnadshöjningar med nya samhälleliga
subventioner synnerligen begränsade. Kostnadshöjningar för byggproducenterna
och framför allt entreprenadpriserna kommer därför att i stort fa
genomslag i bostadens pris och därmed i möjligheterna att efterfråga
bostäder av den standard som samhället anser rimlig. Uppfattningen att
bostadens pris f. n. är den grundläggande begränsningen av efterfrågan och
därmed av bygginitiativen torde nu accepteras av en bred majoritet. Det
finns därför, enligt utskottets mening, anledning att betona att den avsedda
utredningen inte får tas till intäkt för att uppskjuta möjliga överväganden om
åtgärder i delfrågor.

I motioner har inte framställts konkreta förslag inom detta område.
Närmare uppgifter om vissa mätbara faktorer i prisutvecklingen har lämnats
ovan (3)

CU 1979/80:22

26

4.2.4 Bostadens pris - subventionsnivån

Hyran i de allmännyttiga bostadsföretagens hus bestäms efter självkostnadsprincipen
och påverkar via hyreslagens bruksvärderegler även hyran i
övriga hus. Med utgångspunkt i dessa förhållanden föreslås i motion
1979/80:1553 (vpk), yrkande 1, ett statligt stöd genom ränte- och amorteringsfria
lån till de allmännyttiga bostadsföretagen. Stödet skulle täcka dels
alla reguljära kostnadshöjningar från 1979 års nivå, dels dessa företags
särskilda ökade kostnader. Resultatet avses bli ett allmänt hyresstopp.

Utskottet har senast i betänkande CU 1979/80:13 redovisat frågor om
hyressättningen för bostäder. Härvid har bl. a. erinrats om den utvärdering
av bruksvärdesystemet som pågår inom hyresrättsutredningen. Utskottet
noterade i betänkande CU 1977/78:32. vari nämnda utredning påkallades, att
bruksvärdesystemet utsätts för en delvis motstridig kritik. Å ena sidan
hävdas att allmännyttans hyror baseras på högre kostnader än de som
förekommer hos de privata hyresvärdarna, t. ex. sociala merkostnader. Å
andra sidan hävdas samtidigt att de allmännyttiga företagen inte tar ut full
täckning för sina kostnader vid hyresförhandlingarna. Även underhållsfondsutredningens
arbete berör härmed sammanhängande frågor. Vidare
noteras att förslag aviserats till hösten beträffande bl. a. räntebidragen. Det
finns bl. a. med hänsyn till det anförda inte skäl att nu överväga ett
genomförande av förslag i den riktning som motionsförslaget anger.

I motion 1979/80:1833 (s), yrkande 9, föreslås riksdagen begära överväganden
om de allmännyttiga bostadsföretagens sociala merkostnader och
andra för dessa företag speciella förhållanden som kan påverka deras
förvaltningskostnader. Kartläggningen avses ske genom en av motionärerna
föreslagen bostadsbyggnadskommission, vars uppgifter i övrigt behandlas
nedan (4.3.3).

I betänkande CU 1978/79:26 (s. 29) anförde utskottet att de allmännyttiga
bostadsföretagens situation i stort otvivelaktigt bör ytterligare belysas.
Utskottet förutsatte att företagen själva skulle tillföra regeringen de
grundläggande uppgifterna. Det finns enligt utskottets mening inte anledning
att gå ifrån denna bedömning. Företagen och deras riksorganisation
torde ha tillräcklig överblick och sakkunskap för att utan förmedling av en
förordad kommission kunna sammanfatta de speciella förhållanden som
påverkar företagens förvaltningskostnader. Någon åtgärd från riksdagens
sida för att påkalla en kartläggning på det sätt som motionärerna föreslagit
bör därför inte vidtas.

Inte endast byggnadspriserna utan också drift- och underhållskostnader
har stigit kraftigt under senare år. Vissa uppgifter redovisas ovan (3).
Bostadsministern hänvisar (s. 52) beträffande uppvärmning och varmvatten
till utredningen om individuell mätning m. m. Vidare hänvisas till underhållsfondsutredningens
uppdrag att utreda och lämna förslag till hur
hyresgästerna skall kunna få ett väsentligt inflytande över hur underhålls -

CU 1979/80:22

27

medlen används. Det hänvisas också till att bostadsrättsutredningen
överväger åtgärder för att genom de boendes inflytande begränsa drift- och
underhållskostnaderna.

Till den nämnda frågan anknyter förslagen i motionerna 1979/80:1570 (s)
och 1827 (s) vari förordas åtgärder som främjar användningen av konstruktioner
och material som sänker kostnaderna för drift och underhåll.

Den ovan (4.2.3) nämnda utredningen om prisutvecklingen inom bostadsbyggandet
m. m. avses bl. a. även överväga om de principer som i dag gäller
för beräkning av låneunderlag och pantvärde är lämpliga med hänsyn till
möjligheterna att välja material och konstruktion som minimerar drift- och
underhållskostnaden. Motion 1979/80:1827 (s) med dess förordande av
optimala avvägningar får därmed anses helt tillgodosedd. Det bakomliggande
syftet med motion 1979/80:1570 (s) får också anses tillgodosett.

I sammanhanget får också noteras betydelsen av de taxor och avgifter som
direkt ingår i boendekostnaderna. Uppdraget att utreda prisutvecklingen
inom bostadsbyggandet m. m. skall belysa kommunala anslutningsavgifter
av olika slag. Det torde i detta sammanhang bli nödvändigt att även beröra
taxe- och avgiftsdelar som riktar sig direkt till de boende. Vidare har i
proposition 1979/80:90 (s. 15-19) riksdagen förelagts vissa uttalanden om
kommunala avgifter, en fråga som bereds i finansutskottet. Till finansutskottets
beredning har överlämnats motion 1979/80:327 (fp).

I propositionen (s. 53) noteras att en bidragande orsak till att kallhyran
under år 1979 ökat mindre än år 1978 och mindre än priserna i allmänhet
under år 1979 är att kostnaden kunnat finansieras med underhällslån.
Underhållslån kan (CU 1978/79:6) lämnas även under år 1980. Lånen har
sänkt hyresnivån med drygt 7 kr/m2 lägenhetsyta.

Förslag om att riksdagen nu skall besluta om förlängning av underhållslånen
även för 1981 och 1982, med ändrade villkor, läggs fram i motion
1979/80:331 (vpk), yrkande 1 . Anslagsyrkande 2 behandlas nedan.

Enligt utskottets uppfattning föreligger f. n. inte tillräckligt underlag för
ett beslut om att förlänga underhållslånen. Motionsförslagen avstyrks
därför.

Motion 1979/80:1833 (s), yrkande 8, begränsar sig till en begäran från
riksdagens sida att regeringen i år skall lägga fram förslag beträffande en
avlösning av underhållslånen.

Ett allmänt hållet ställningstagande från riksdagens sida av föreslagen typ
är enligt utskottets mening inte nu lämpligt. Underhållsfondsutredningens
pågående arbete kan under alla förhållanden - och även innan dess samtliga
förslag lagts fram - tillföra överväganden i ämnet ytterligare underlag.
Motionsförslaget avstyrks därför.

Bostadsministern hänvisar (s. 44-45) till tidigare uttalanden att det inte är
rimligt att räkna med någon väsentlig höjning av subventionsnivan i
framtiden. I sammanhanget redovisas att stödet i form av räntebidrag.

CU 1979/80:22

28

bostadsbidrag och skatteminskning för innehavare av småhus mellan 1978
och 1979 beräknas ha ökat med ca 2 miljarder kr. till mer än 15 miljarder kr.
under år 1979. Tillgängliga uppgifter anges tyda på att den övervägande
delen av denna ökning är att hänföra till skattebortfallet. Bostadsministern
aviserar (s. 74) sin avsikt att under år 1980 lägga fram vissa förslag om
ändrade regler för räntebidrag med verkan från år 1981. En strävan bör enligt
bostadsministern vara att, med hänsyn till de mycket snabba ökningarna av
samhällets subventioner inom räntebidrags- och skattesystemet, minska
denna ökningstakt. Utskottet har också noterat att utredningen om
prisutvecklingen inom bostadsbyggandet m. m. bl. a. även kommer att
uppmärksamma och belysa eventuella samband mellan å ena sidan de
generella och de riktade statliga bostadssubventionerna och å andra sidan
prisbildningen.

Något' ställningstagande från riksdagens sida har inte påkallats i detta
sammanhang. Vissa konkreta frågor om räntebidrag tas upp nedan
(4.5.2).

4.2.5 Mark- och planfrågor m. m.

Bristande tillgång till för bostadsbyggande tillgänglig mark har i flera
sammanhang angetts som en faktor som. jämte andra, begränsar bygginitiativen.
 Enligt vad utskottet erfarit hänvisar även nu flera kommuner till
sådana hinder. Det har dock numera inte särskilt påståtts att hävdandet av
riksintressen i den fysiska planeringen annat än i vissa regioner skulle i sig
hindra en ökning av bygginitiativen. Det finns enligt utskottets mening inte
anledning för riksdagen att i detta sammanhang göra några uttalanden om
den kommunala planeringen för nybyggnad enligt byggnadslagstiftningen.
Motsvarande frågor i saneringsområden behandlas av stadsförnyelseutredningen.

4.3 Bostadsbyggandets omfattning ni. m.

4.3.1 Bostadsbyggnadsbehovet - målsättningar

Som redovisas i propositionen (s. 42-43) förordade bostadsministern i
förra årets budgetproposition att riktmärket för nyproduktionen i hela riket
borde vara att under de närmaste åren öka den till en nivå av ca 65 000
lägenheter per år. Utskottets majoritet (s, c, m) uttalade å sin sida (CU
1979/80: 26) att målet måste vara att inte endast nå en årlig igångsättning om
65 000 lägenheter - otillfredställda behov och önskvärd standardstegring bör
leda till att målet sätts högre. Riksdagen följde utskottet. Reservanter (fp)
delade dock uppfattningen att det är angeläget att öka nyproduktionen i
snabbaste möjliga takt till den pa längre sikt behövliga nivän. dvs. inte endast
till etappmålet 65 000 lägenheter per år utan även därutöver.

CU 1979/80:22

29

Bostadsministern hänvisar nu till de prognoser och bedömningar som
gjorts under 1970-talet. Mot denna bakgrund anförs att även om dessa
bedömningar inte ger grund förantagandet att nybyggnadsbehovet totalt sett
skulle ligga på en avsevärt högre nivå än 65 000 lägenheter per är så iir dock
utvecklingen oroande. Byggandet bör därför öka. Bostadsministern anför att
det finns anledning att ägna ökad uppmärksamhet åt frågan om bostadsbyggnadsbchovet
- något som också kontmer att ske i anslutning till arbetet
på en ny långtidsutredning. Denna torde läggas fram i slutet av år 1980 för att
läggas till grund för förslag till riksdagen i 1981 års kompletteringsproposition.
 Bostadsstyrelsen har inför utskottet hänvisat till nya preliminära
bedömningar som kan antyda att det beräknade nybyggnadsbehovet kan
vara lägre än vad tidigare antagits.

Utskottet vill redan i detta sammanhang notera skillnader i användningen
av begreppet bostadsbyggnadsbehov. Termen används ibland som ett
uttryck för det bostadsbyggande som behövs för att i rimlig takt nå förutsatta
mål - ibland som en prognos av vilket byggande som med givna begränsande
förutsättningar är möjligt att uppnå inom en sådan ram.

Något förslag till riktpunkter för byggandet eller uttalande om bostadsbyggnadsbehovet
på längre sikt läggs inte fram i propositionen, i motioner
föreslås dock sådana beslut från riksdagens sida. I motion 1979/80:1833 (s).
yrkande 1, föreslås ett uttalande som innebär att igångsättningen successivt
skall ökas under perioden 1980-1982 så att den sistnämnda år uppgår till
70 000 lägenheter. Avsikten synes vara att igångsättningen därefter skall
hållas på så jämn nivå som möjligt. I motion 1979/80:1553 (vpk), yrkande 3 a,
anges målet utan tidsangivelser till 75 000 nybyggda och 25 000 ombyggda
lägenheter.

Enligt utskottets mening har motionärerna inte tillfört frågan några nya
bedömningsgrunder. Å andra sidan har utskottet inte heller - trots negativa
prognoser om utvecklingen av de begränsande förutsättningarna - fått
anledning att gå ifrån sina i sak helt enhälliga bedömningar vid föregående
riksmöte, nämligen att målet bör sättas högre än 65 000 lägenheter per år.
Därmed får motionärernas intressen anses tillgodosedda i rimlig utsträckning.
 Ytterligare uttalanden om långsiktiga målsättningar bör anstå till dess
pågående arbete i anslutning till långtidsutredningen har redovisats.
Motionsförslagen i fråga om nybyggnad avstyrks därför.

Förslaget i (vpk)-motionen om att sätta ombvggnadsmålet till i stort sett
den nivå som redan uppnåtts avstyrks med hänsyn även till dess begränsade
ambitioner, vilka kan tolkas som ett restriktivt uttalande. Den mer
kortsiktiga bostadsbyggnadsplanen behandlas nedan.

4.3.2 Bostadbyggnadsplanen

För år 1980 föreslås riksdagen ge regeringen ett bemyndigande (s. 48) att
tilldela länen mbyggnadsramar för det statligt belånade bostadsbyggandet i

CU 1979/80:22

30

den omfattning som länsstyrelsen finner nödvändig, medan länsstyrelsen
skall ha att besluta om ramfördelning på kommunerna.

Ingen principiell invändning mot regeringsförslaget i denna del har rests i
motionen. Utskottet har förutsatt att förslaget avsetts innebära en fortsättning
av redan gällande ordning, enligt vilken regeringen vid beslut om
ramtilldelning självständigt prövar även kommunala anspråk som inte kan
tillgodoses inom den av länsstyrelsen föreslagna ramen (se CU 1978/79:26 s.
44 n).

Förslaget får även anses innebära att länsstyrelserna i storstadsområdena
fortfarande skall tilldela de kommunala samverkansorganen kvoter för de
ingående kommunerna och att dessa organ därefter får fördela sin ram på
kommunerna. Utskottet har inte funnit anledning att gå ifrån sina tidigare
bedömningar i denna del (CU 1978/79:26 s. 45-46). Utskottet avstyrker
därför motion 1979/80:1504 (c, s. m. fp) om att länsstyrelsen i Malmöhus län
skall få rätt att fördela bostadsbyggnadsramar direkt på kommunerna.

Förutsättningarna för att öka påbörjandet av nya lägenheter under år 1980
är redan till väsentlig del givna och påverkas därutöver närmast av det förslag
till produktionskostnadsbelåning som utskottet nedan behandlar. Utskottet
noterar att behovet av bvggnadskrediter för det statligt belånade bostadsbyggandet
under detta år beräknats utifrån en långivning för 56 000
lägenheter - en ökning med ca 3 000 lägenheter från 1979 års nivå.

Regeringen har (se även ovan 4.2.2) medgett att beslut om byggnadstillstånd
får meddelas inom bl. a. en ram av 4 500 lägenheter under vart och ett
avåren 1980 och 1981, vilket skulle geen beräknad igångsättning av ca 60 000
lägenheter under år 1980. Detta överensstämmer med det i motion
1979/80:1833 (s) angivna målet för samma år.

För åren 1981 och 1982 föreslår regeringen preliminära planeringsramar,
uttryckta i bostadsyta. Ramarna ger utrymme för en igångsättning av ca
60 000 nya lägenheter jämte vissa lokaler.

När det gäller lån för ombyggnad och räntebärande förbättringslån under
år 1980 föreslås att riksdagen lämnar motsvarande bemyndigande som
beträffande nybyggnad. Inte heller detta förslag har mött erinran.

Behovet av byggnadskrediter för statligt belånad ombyggnad under år

1980 har beräknats utifrån lån för 28 000 lägenheter. I detta lägenhetstal
ingår inte de lägenheter för vilka kommer att lämnas bostadslån för
energisparande åtgärder (CU 1979/80:18). Beräkningen anger en väntad
ökning med ca 5 000 lägenheter från 1979 års nivå.

Regeringens förslag om en preliminär medelsram för ombyggnad under år

1981 tillstyrks.

4.3.3 Åtgärder för att öka byggandet

Bostadsministern redovisar (prop. s. 49-50) vissa allmänna bedömningar
av förutsättningarna för bostadsbyggandet. Med hänvisning till att kommun -

CU 1979/80:22

31

erna har det primära ansvaret för bostadsförsörjningen på lokal nivå
förutsätts att de är beredda att öka sina ansträngningar för att åstadkomma
bättre förutsättningar för en god bostadsförsörjning. Statsmakterna har
emellertid, anför bostadsministern, till viss del möjligheter att påverka
förutsättningarna för den kommunala planeringen av bostadsbyggandet,
bl. a. i fråga om de allmänna finansierings- och kostnadsförutsättningarna.

Mot denna bakgrund gör bostadsministern bedömningen att några
generella åtgärder för att stimulera ombyggnadsverksamheten inte behövs.
Däremot finns det, enligt bostadsministerns mening, behov av omedelbara
stimulansåtgärder för nybyggandet. I sådant syfte förordas därför den
produktionskostnadsbelåning som utskottet nedan (4.5.3) tar upp till
närmare bedömning. Utskottet ansluter sig till uppfattningen att åtgärder av
denna typ behövs med hänsyn till att bygginitiativen främst torde begränsas
av kostnadshänsyn och ovisshet om efterfrågan även på marknader där ett
uttalat behov av bostäder finns.

Några motsvarande konkreta förslag redovisas inte i motionerna. Däremot
föreslås riksdagen i motion 1979/80:1833 (s), yrkande 4. begära att en
bostadsbyggnadskommission tillkallas.

Förslaget i (s)-motionen om en bostadsbyggnadskommission motiveras
med att det är angeläget att ta till vara alla initiativ och inventera alla
möjligheter till ett ökat bostadsbyggande. Kommissionen avses ha en allsidig
sammansättning med kommun- och rikspolitisk erfarenhet representerad.
Dess huvuduppgift skulle (mot. s. 10) vara att dels kartlägga förhållandena
på orter med ett lågt bostadsbyggande, dels lägga fram förslag tili åtgärder för
de speciella förhållanden som kan finnas på skilda orter och till generella
lösningar. Kommissionen avses även (s. 13) få i uppdrag att bättre kartlägga
kommunernas och bostadsföretagens problem med tomma lägenheter, se
över nuvarande ordning samt föreslå eventuella åtgärder. Kommissionen
skulle slutligen (s. 17) kartlägga de allmännyttiga företagens sociala
merkostnader och andra för dessa företag speciella förhållanden som kan
påverka deras förvaltningskostnader, utvärdera kartläggningen och lämna
förslag till åtgärder.

Utskottet tar i avsnitten 4.2.4 och 4.5.5 upp kommissionens mer specifika
föreslagna uppgifter i respektive sammanhang. Kommissionens avsedda
huvuduppgift sammanfaller enligt utskottets mening i allt väsentligt med det
arbete som löpande pågår bland kommunerna, inom bostadsmyndigheterna
och regeringen m. fl. sammanhang. De föreslagna uppgifterna är sä vagt
angivna att motionsyrkandet närmast får uppfattas som en ersättning för
saknade konkreta förslag från motionärernas sida. Motionsvrkandet
avstyrks därför. Motionärernas allmänna syfte får förutsättas bli i sak
tillgodosett genom den beredning och uppmärksamhet som bostadsfrågorna
löpande får i kontakt mellan staten och kommunerna.

I motion 1979/80:1553 (vpk), yrkande 2. föreslås riksdagen begära förslag

CU 1979/80:22

32

från regeringen om sådana ändrade förutsättningar och villkor för finansieringen
av bostadsbyggandet som kan såväl stimulera byggandet som ge lägre
hyror.

Det i (vpk)-motionen framförda önskemålet om ytterligare förslag från
regeringens sida ger i sig inga konkreta och realiserbara nya utgångspunkter
för önskade överväganden. Motionsförslaget avstyrks därför.

4.4 Bostadsbyggandets inriktning

I motion 1979/80:1833 (s). yrkande 2. förs fram förslag till principuttalanden
från riksdagens sida om inriktningen äv nyproduktionen. Ökningen skall
i första hand avse flerbostadshus. Andelen nyproducerade enfamiljshus som
upplåts med hyres- och bostadsrätt bör ökas. Oavsett hustyp skall ökningen i
första hand ske i de allmännyttiga och folkrörelsekooperativa företagens
regi. Vidare föreslås i motion 1979/80:1553 (vpk), yrkande 3 b. att
nyproduktionen främst skall avse hyresbostäder som förvaltas av allmännyttiga
bostadsföretag. Uppgifter om bostadsbyggandets inriktning har lämnats
ovan (3).

Utskottet noterar, som även tidigare, att fördelningen av nyproduktionen
läggs fast genom kommunala beslut, vilkas innehåll förutsatts påverkas av
den lokala efterfrågan på skilda bostadstyper. Inte från något håll torde
krävas möjlighet till direkta statliga ingripanden som begränsar dessa
kommunala befogenheter. Redan i proposition 1974:150 (s. 347) fann
dåvarande bostadsministern det på sin plats att kraftigt varna för att ange
någon boendeform som den ideala. Det kan inte. enligt samma uttalande,
vara statsmakternas sak att t. ex. styra människor till enfamiljshus eller
flerfamiljshus. Det på lång sikt mest angelägna angavs vara att söka nä bästa
möjliga överensstämmelse med människors efterfrågan.

Statsmakterna har emellertid gjort uttalanden om bostadsbyggandets
inriktning, uttalanden som inte avsetts vara bindande i den meningen att
fördelningen på olika hustyper, lägenhetstyper m. m. närmare fastställs i
kvantitativa termer. Uttalandena har avsetts vara en vägledning för
kommunerna. Även dessa uttalanden om att undvika segregation, att få en
allsidig hushållsstruktur och en ökad variation i fråga om utformning,
lägenhetsfördelningoch bosättningsformer (prop. 1974:150 s. 356) utmynnar
emellertid också i en hänvisning till efterfrågemönstret.

Statsmakterna har också tagit ställning till vissa allmänna riktlinjer för
markfördelningen - riktlinjer som inte heller avsetts binda kommunerna
(prop. 1974:150 s. 428). Riktlin jerna innebär bl. a. dels att strävan att fördela
marken rättvist mellan byggherrarna bör underordnas de krav som en
rationell produktion ställer, dels att de allmännyttiga och kooperativa
bostadsföretagen bör ha en dominerande ställning inom produktionen av
flerbostadshus samtidigt som man stryker under det önskvärda i att behålla

CU 1979/80:22

33

det konkurrenselement som ligger i att byggandet sker i olika företagsformer.

Förslagen i de nämnda motionerna (s, vpk) torde inte ha syftat till att binda
kommunernas bostadsbyggnadsplanering eller deras fysiska planläggning.
Enligt utskottets mening finns det emellertid f. n. inte behov av ytterligare
uttalanden från riksdagens sida i de frågor som tagits upp. Motionsförslagen
avstyrks därför. Utskottet noterar också att förslagen i (s)-motionen i allt
väsentligt begränsar sig till inriktningen av en ökning av produktionen.
Frågor om finansieringssystemets utformning i olika avseenden som kan
underlätta att en faktisk efterfrågan av vissa bostadstyper m. m. kan
tillgodoses får behandlas i annat sammanhang.

I motion 1979/80:584 (vpk), yrkande 4, föreslås en utredning om
konsekvenserna av ökat småhusbyggande. Utskottet hänvisade vid behandlingen
av ett tidigare motsvarande förslag (CU 1978/79:26 s. 21-22) till att
frågeställningen ingår som ett naturligt led såväl i byggforskningssammanhang
som i kommunala kunskapssammanställningar. Utskottet anser inte
heller nu att åtgärder från riksdagens sida behövs.

I flera motioner förs också fram förslag där man betonar vikten av att
skilda efterfrågetyper tillgodoses.

Utskottet tar nedan (4.12) upp frågan om användningen av tomträtt som
upplåtelseform.

I motion 1979/80:1833 (s), yrkande 3, föreslås att de ungas bostadsbehov
kartläggs och att åtgärder snarast vidtas för att minska bostadslösheten bland
ungdomen.

Utskottet delar i och för sig motionärernas uppfattning att ungdomars
möjligheter att få bostad på vissa lokala bostadsmarknader inte är
godtagbara. Detta speglar i regel en alltför ensidig sammansättning av
lägenhetsbeståndet vars effekter blir större när också ålders- och hushållssammansättningen
är ensidig. Principen om ett enligt efterfrågan varierat
bostadsutbud har inte satts i fråga. Det får emellertid förutsättas att dessa
frågor ytterligare beaktas i den kommunala planeringen utan att regeringen
tar initiativ till kartläggningar eller förordar kommunala åtgärder. Motionsförslaget
avstyrks därför.

Till den nämnda frågan anknyter i viss mån också förslagen i motionerna
1979/80:756 (m) och 1836 (fp). I den förstnämnda motionen föreslås att
riksdagen begär en kartläggning av bostadsstrukturen i syfte att kombinera
familjelägenheter med mindre lägenheter och därmed öka möjligheten för två
familjegenerationer att bo nära varann. I den senare motionen föreslås en
utredning om tregenerationsboende. Även här förordas att till familjelägenheten
knyts en mindre lägenhet, alternativt ett uthyrningsrum. Där kan då
bostad erbjudas antingen den äldre generationen eller ungdomar.

Motionärernas allmänna utgångspunkt är kravet på ett lokalt utbud av
bostäder av varierande typ för skilda behov. Detta överensstämmer helt med
allmänna bostads- och planpolitiska önskemål. Syftet är emellertid här

3 Riksdagen 1979IR0. 19 sami. Nr 22

CU 1979/80:22

34

närmast att främja tillkomsten av lägenhetskombinationer som kan hyras ut
resp. upplåtas med bostadsrätt som en enhet, resp. att underlätta tillbyggnader
av småhus för att få en extra lägenhet. Utskottet har tidigare (CU
1978/79:26 s. 26) med anledning av motion (c) anfört att i låneunderlagsreglerna
inte ingår något som syftar till att motverka bostadslån för en andra
lägenhet i småhus och att, i den mån effekterna trots allt uppfattas så. det fick
beaktas vid den löpande översynen av dessa regler. Inte heller lånereglerna
för flerbostadshus innehåller begränsningar beträffande lägenhetstyperna
bortsett från att det skall finnas en efterfrågan på dem så att de kan upplåtas
och lånekostnaderna betalas. Utskottet har förutsatt att tillämpningen av
kravet på en väsentlig ökning av bostadsvärdet (jfr prop. s. 66) i sig inte skall
motverka motionärernas önskemål. När det gäller planbestämmelser i
byggnadslagstiftningen kan det knappast bli aktuellt att generellt tillåta
tillbyggnad med hänsyn till de i huset boendes personliga förhållanden.
Enligt utskottets mening är dock möjligheterna att få byggnadslov i dessa fall
inte så små som det förutsätts i den senare motionen. Det finns därför f. n.
inte anledning påkalla en särskild utredning m. m. enligt motionsförslagen.
En utveckling i av motionärerna önskad riktning får främjas genom att en
förutsedd efterfrågan på dessa lägen hetstyper beaktas i den kommunala
planeringen.

1 motion 1979/80:1881 (vpk), yrkandena a och b. föreslås riksdagen uttala
att ålderssegregeringen i boendet måste brytas och att de äldres bostadsstandard
måste höjas. Yrkandenas sakliga innehåll möter ingen invändning och
tas även till utgångspunkt i bostadsplaneringen. Ett allmänt uttalande av
angiven innebörd och utan konkret inriktning tjänar emellertid inte
syftet.

Förslaget i motion 1979/80:584 (vpk), yrkande 1, är att riksdagen begär ett
program för vidareutveckling av befintliga flerbostadshusområden till mer
kollektiva boendeformer. Det framgår inte helt klart om syftet är att styra
bostadsbyggandet i en riktning till vilken de boende får anpassa sig eller om
man begränsar sig till en önskan att tillgodose konkreta anspråk på bostäder
som planerats för gemensamt utnyttjande av vissa utrymmen. Även i denna
del bör enligt utskottets mening den konkret manifesterade efterfrågan få
påverka de kommunala besluten om bostadsbyggandets planering. De
statliga insatserna skall som hittills rikta in sig på att skapa förutsättningar för
att en efterfrågan på denna typ av bostäder - bortsett från experimentbyggande
- kan tillgodoses på samma allmänna kostnadsvillkor som gäller för
traditionella lägenhetstvper. Särskilda ytterligare statliga åtgärder för att
främja kollektiva boendeformer i motionärernas mening är f. n. inte
påkallade.

Inom den nyssnämnda motionens ram torde falla förslaget i motion
1979/80:1881 (vpk), yrkande c, att riksdagen uttalar att kollektiva bostadslösningar,
 som rymmer alla åldrar, bör främjas. Den bakomliggande
principen att söka åstadkomma allsidigt - även åldersmässigt - sammansatta

CU 1979/80:22

35

boendeenheter i skilda former är obestridd. Motionsyrkandets faktiska
innebörd är däremot oklar. Det lämnas öppet om man avser ett specifikt
statligt ekonomiskt stöd eller andra åtgärder. Ett föreslaget uttalande bör
därför inte göras.

Utskottet noterar i sammanhanget uppgiften i propositionen (s. 69) att de
särskilda bestämmelserna för bostadslån till kategoribostäder slopats.

Fråga om lån för inventarier m. m. i kollektivbostäder behandlas nedan
(4.9).

Förslag om att utreda de regelsystem som avgör människors förutsättningar
att pröva nya boendeformer läggs fram i motion 1979/80:150 (fp).
Motionärens allmänna utgångspunkt är att statliga bestämmelser onödigtvis
hindrar experiment med nya boendeformer.

I propositionen (s. 56) redovisas åtgärder som vidtagits för att skapa en
ökad flexibilitet och därmed större hänsyn till olika utformningar av
bostadsprojekt och hustyper vid belåningen - bl. a. genom möjlighet att få en
rättvisande belåning även i fråga om utformningar och lösningar som avviker
från de traditionella. Vidare erinras om åtgärder som kan stimulera till ökad
aktivitet när det gäller experimentverksamhet och utvecklingsarbete inom
bostadsbyggandet. Bostadsstyrelsen har i januari 1980 lämnat förslag i ämnet
och återkommer därtill i kommande anslagsframställning. Utredningen om
prisutvecklingen inom bostadsbyggandet (se 3) torde vidare belysa frågan om
behovet av en fortgående produktutveckling och bl. a. undersöka om det
slutliga stödet till experimentbyggande kan ges en inriktning som bättre
stimulerar en allmän produktutveckling inom byggnads- och anläggningsområdet.
 Enligt utskottets mening kan en särskild utredning enligt motionsförslaget
inte anses motiverad. Det får förutsättas att behovet av detaljregler
alltid prövas - även när regering och riksdag fattar beslut som ger upphov till
sådana regler.

Förslag i motion 1979/80:1009 (s) om vissa strukturfrågor kommer att,
enligt motionärernas önskan, behandlas i anslutning till kommande överväganden
i energipolitiska frågor.

4.5 Statliga län och generella bidrag till bostadsbyggande

4.5.1 Lånesystemet

I motion 1979/80:1553 (vpk), yrkande 4 b föreslås riksdagen begära
förslag om bostadsfinansiering genom lån med lång amorteringstid och till låg
och fast ränta.

Motionärerna har inte närmare preciserat sina anspråk på amorteringstid
och ränta. Redan mot bakgrund av de allmänna överväganden om
subventionsnivån till vilka utskottet ovan (4.2.4) anslutit sig kan ett isolerat
krav enligt motionen på sänkning av den garanterade räntan inte tillstyrkas.
Kapitalmarknadssynpunkter och budgetmässiga hänsyn tillåter inte heller

CU 1979/80:22

36

generella överväganden om förlängda amorteringstider eller lag oeh fast
ränta.

Bostadsministern har (s. 45) hänvisat till att det är särskilt nödvändigt att
fortlöpande följa oeh utvärdera stödsystemen under tider med hög inflation.
Hon erinrar därvid också om överväganden om real beskattning oeh real
finansiering, vilkas eventuella konkretiserande dock kan ligga ganska långt
fram i tiden.

4.5.2 Räntebidrag m. m.

Några förslag till ändringar i räntebidragssystemet lämnas inte i propositionen.
 Däremot aviseras, som nämnts, att vissa förslag kommer att läggas
fram för riksdagen senare i år beträffande ändrade regler för räntebidrag med
verkan från 1981. Förslagen skall utformas när riktlinjerna för 1981 ars
fastighetstaxering kan preciseras och regeringen haft möjlighet att bedöma
reglerna för villabeskattningen. En strävan bör vara. sägs det. att minska den
snabba ökningstakten i samhällets subventioner inom räntebidrags- och
skattesystemet. Utskottet noterar att bostadsministern i frågesvar den 19
mars 1980 angett att de nya villkoren för bottenlån (se ovan 4.2.1.2)
självfallet kommer att beaktas vid övervägandena om ändrade regler för
räntebidrag och villabeskattning.

Villaägareförbundet har önskat fästa uppmärksamheten pä smähusägarnas
boendekostnader m. m. Inom det ämnesområde som tas upp i utskottets
betänkande har hävdats att många småhusägare i väntan på utbetalning av
bostadslån och placering av definitiva bottenlån drabbas av kostnadsökningar.
 jämfört med den långsiktiga kalkylen, som efter skatt anges uppgå till mer
än 1 000 kr/månad under ett till två års tid. Förbundet torde närmast ha syftat
pä räntekostnaden för tillfälliga lån med högre ränta än kreditivräntan som
erbjuds husköparna från tillträdesdagen för att lyfta av byggarens reguljära
kreditiv. Räntebidrag utgår från färdigställandet endast för flerbostadshus
men inte för gruppbvggda eller enstaka småhus som säljs till den som skall
bebo huset. Utskottet har inte funnit skäl att ta upp fråga om räntebidrag för
ytterligare tid i dessa fall. Väntetiden från köpet till att definitiva län
placerats torde närmast bero på gruppernas storlek, byggtakten och om
slutligt lånebeslut fördröjs genom besvär eller andra omständigheter. Enligt
vad utskottet erfarit ägnar bostadsstvrelsen uppmärksamhet at dessa
frågor.

Inga motioner har väckts vari påkallats direkta ändringar i räntebidragssystemet.
 Till denna fråga knyter emellertid nära an skillnaden i lånehänseende
mellan bostäder och lokaler i bostadslangivningen - en gräns som också
skiljer mellan lån som förenas med räntebidrag utöver den garanterade
räntenivån och lån för vilka betalas full bostadsläneränta. för ar 1980 11
procent.

Bostadsministern anmäler i propositionen (s. 74) att hon inte är beredd

CU 1979/80:22

37

tillstyrka ett socialstyrelsens förslag att räntebidrag bör lämnas till nybyggda
barnstugor.

Utskottet har noterat att vissa anspråk ställts när det gäller räntebidrag för
bostadslägenheter sorn tillfälligt används som barnstugor. Gällande regler
(prop. 1978/79:100 bilaga 16 s. 127-128, CU 1978/79:26. SFS 1979:423) utgår
emellertid - liksom de tidigare - från att bostadslägenheter skall användas
som daghem endast i den mån de inte efterfrågas för sitt avsedda ändamål.
Eventuella eftersläpningar i den kommunala daghemsplaneringen kan
självfallet inte åberopas som grund för anspråk på räntesubventioner.
Därmed blir frågan huruvida lägenheter färdigställts som bostad eller inte
(BOFS 1979:46) av endast sekundärt tillämpningsintresse. Gällande tillämpning.
 även i senast preciserade uttryck, får därför anses utgå från antagna
grunder i sådan mån att det inte finns anledning till något uttalande i detta
sammanhang från riksdagens sida. Detta ställningstagande är förenligt med
vad bostadsministern anfört i frågesvar den 20 mars 1980.

Frågor om räntebidragsberättigande belåning av gemensamma utrymmen
i vissa bostadstyper - pensionärshotell och liknande kollektiva bostadslösningar-
har tidigare behandlats av utskottet. En huvudfråga har varit i vilken
mån vissa lokaler för sjukvård m. m. över huvud taget kunde ingå i
låneunderlaget för bostadslån. En annan fråga har varit huruvida vissa
lokaler för motsvarande ändamål kunde anses som bostäder i lånereglernas
mening och därmed ge rätt även till räntebidrag. Dessa och därtill
anknytande frågor har behandlats i betänkande CU 1978/79:26 (s. 20-21) och
yttrande CU 1979/80:1 y. Utskottet har i huvudfrågorna bl. a. hänvisat till
äldreberedningens arbete.

Genom bostadsstyrelsens föreskrifter (BOFS 1979:20) till 2 § bostadsfinansieringsförordningen
- föreskrifter som i denna del trätt i kraft den 1
januari 1980 - har angetts att med bostäder jämställs " vissa gemensamma
lokaler som betjänar begränsade grupper av bostäder på högst 100
lägenheter. 1 kollektiva boendeformer med allsidig lägenhetssammansättning
kan underlaget ökas. Totalt kan utrymmena uppgå till 10 m; pr lght

I motion 1979/80:582 (s) föreslås i sak riksdagen begära förslag till åtgärder
för att eliminera konsekvenserna av bostadsstyrelsens nyssnämnda precisering
av förutsättningarna för att gemensamma utrymmen skall få belånas som
bostäder och därmed ge rätt till räntebidrag. Motionärerna anser sammanfattningsvis
att föreskrifterna innebär ett oacceptabelt hinder för en
nödvändig och för många äldre livsviktig satsning på kommunernas
äldrevård. Denna uppfattning återförs i sin tur till uppgiften om att i t. ex.
Stockholms kommun genomförts en omfattande och långt före bostadsstyrelsens
beslut långt framskriden planering för att bygga bostadshotell med en
genomsnittsstorlek pä ca 150 lägenheter-en planering som utgått från att de
gemensamma utrymmena skulle belånas som bostäder och ge räntebidrag.
Femton av kommunens projekt påverkas med en kostnadseffekt som för ett

CU 1979/80:22

38

bostadshotell med 170 lägenheter uppgår till ca 1 milj. kr. per år.
Ikraftträdandet av föreskrifterna innebär enligt motionärerna att utbyggnadsprogrammet
får rivas upp med flera års förseningar som en mycket
allvarlig konsekvens.

Bostadsstyrelsens utgångspunkt har uppenbarligen varit att statsmakternas
lånebestämmelser avsett en möjlighet att genom besparingar i de
enskilda lägenheterna ge tillfälle att bygga gemensamma utrymmen. De
ökande ambitionerna har föranlett styrelsen att genom föreskrifter och
sålunda utan att avvakta en eventuell besvärsprövning begränsa de
subventionerade lånemöjligheterna för utbrutna utrymmen. Styrelsen har
mot denna bakgrund angett att låneunderlaget för bostäder kan ökas med
högst 10 m2/lägenhet. Det finns inte anledning för riksdagen att ta ställning
till denna ytangivelse som sådan.

Styrelsens beslut innebär emellertid vidare att som förutsättning för
belåning ställts att de gemensamma lokalerna betjänar högst 100 lägenheter i
t. ex. pensionärshotell medan en ökning av detta lägenhetsantal kan prövas i
kollektiva bostadsformer med allsidig sammansättning.

Styrelsens beslut i denna del kan utan tvekan anses överensstämma med i
sak accepterade värderingar och planeringsönskemål. Det kan dock inte
återföras till något statsmakternas beslut. Motionärerna har dock inte
påkallat en prövning i sak av föreskriftens lämplighet.

Utskottet anser sig emellertid kunna allmänt konstatera att även
föreskrifter av här aktuell typ som praktiskt uppfattas som en ändring av
tidigare praxis bör förenas med ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
av sådan art att de inte i sak får retroaktiv verkan. De här aktuella
föreskrifterna uppges dock inte innebära ett avsteg från tidigare i beslut
manifesterade tolkningar.

Det finns inte anledning för riksdagen att i enlighet med motionsyrkandet
begära förslag till åtgärder från regeringens sida som eliminerar konsekvenserna
av den även av motionärerna i sak tydligen accepterade föreskriften.
Det får förutsättas att i motionen berörda övergångsfrågor kan lösas i den
fortsatta tillämpningen av gällande regler utifrån deras givna utgångspunkter.

4.5.3 Produktionskostnadsbelåninglkonkurrensvillkoret

I syfte (prop. s. 51) att snabbt stimulera nybyggnad av bostäder föreslår
regeringen att riksdagen godkänner vad bostadsministern (s. 53-56) förordat
om produktionskoslnadsanpassad belåning i vissa fall. Utgångspunkten har
varit önskemålet att finna en metod att minska problemen med överkostnader
i flerbostadshus och hyres- och bostadsrättslägenheter. Övervägandena
har också omfattat möjligheten att ytterligare höja grundbeloppen vid
låneunderlagsberäkningen samt att införa tidsbegränsade ränte- och amorteringsfria
tilläggslån av en typ som tidigare förordats i (s)-motioner. Enighet
råder nu även inom utskottet om att metoden med produktionskostnadsan -

CU 1979/80:22

39

passad belåning bör väljas.

Förslaget avser hyres- och bostadsrättshus. Det avser samtliga de
utrymmen i dessa hus till vilka hänsyn tas vid beräkning av låneunderlaget.

Förslaget innebär att i princip de anbudsbaserade kostnaderna läggs till
grund för beräkning av låneunderlag och pantvärde. Förhandlingsentreprenader
och egenregibyggen faller sålunda utanför systemet.

Om kostnaderna väsentligt överstiger ett på sedvanligt sätt framräknat
pantvärde bör bostadslån inte utgå. Detta innebär i sig ingen ändring av nu
gällande regler. Godtas överkostnaden för belåning får den emellertid enligt
förslaget också ingå i låneunderlaget. Den nya ordningen avses gälla i
låneärenden vari anbud antagits efter den 31 december 1979.

15 § bostadsfinansieringsförordningen (BFF) innebär bl. a. att bostadslån
inte utgår om den beräknade kostnaden för byggnadsföretaget ”väsentligt
överstiger pantvärdet”. Bostadsstyrelsens föreskrifter anger ingen bestämd
relation mellan pantvärdet och kostnaden. Det finns inte anledning att från
statsmakternas sida antyda en sådan procentuell gräns. Bostadsstyrelsens
hänvisningar i föreskrifterna till produktionsförhållandena och byggnadsobjektets
kvalitet, möjligheterna till rationell produktion m. m. får anses
utgöra tillräckliga riktmärken för bedömningen i det enskilda fallet -bedömningar som inte avsetts bli schablonartade. Förslagets reella innebörd
är ytterst beroende av tillämpningen av nyssnämnda regler och av att
granskningen av överkostnaderna vidmakthålls.

Förslaget avser endast låneunderlaget vid nybyggnad. Den jämförelse med
låneunderlaget för motsvarande nybyggnad som skall göras när man
bestämmer låneunderlaget vid ombyggnad kommer sålunda att avse det
schablonberäknade låneunderlaget.

I motioner görs ingen annan invändning mot förslaget än att det enligt
motion 1979/80:1833 (s), yrkande 5, bör gälla även vid upphandling genom
förhandling och i egen regi efter prövning i varje enskilt fall.

Det s. k. konkurrensvillkoret innebär att lån i vissa fall kan utgå även om
byggnadsarbetena inte enligt huvudregeln "upphandlas genom infordrande
av anbud och genom prövning och antagande av anbud utan föregående
förhandling med anbudsgivaren" (11 § BFF). Lån kan sålunda utgå även i
andra fall, t. ex. vid förhandlingsentreprenad, om "upphandlingen kan
antagas vara minst lika fördelaktig och även i övrigt lämplig” (13 §). Är det
inte fråga om upphandling, dvs. att markägaren själv skall bygga (egenregibygge)
kan också lån utgå ”om kostnaden för bygget bedömes ej överstiga
kostnadsnivån vid upphandling på sätt som eljest krävs för att lån skall utgå
och om egenregibygge med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet
kan anses vara en lämplig produktionsform” (14§).

Motionärernas ståndpunkt kan förefalla bestickande: konkurrensvillkoret
skall gälla och tillämpas som förut och innebära att lån lämnas eller inte -beviljas lån skall lånemöjligheterna vara lika. Ett grundläggande syfte med

CU 1979/80:22

40

förslaget om produktionsanpassad belåning är emellertid också att stimulera
till upphandling i konkurrens och därmed åstadkomma gynnsamma effekter
på kostnadsutvecklingen. Bostadsministern har anfört (s. 55) att om detta
grundläggande syfte inte skulle uppnås bör självfallet systemet med
produktionsanpassad belåning avvecklas. Sakfrågan gäller med dessa
utgångspunkter huruvida man önskar stimulera en fortsatt övergång till
upphandling i konkurrens eller inte.

Utskottet ställer sig för sin del på den linje som propositionen anger och
som innebär att även reglerna om produktionskostnadsanpassad belåning
bör användas för att främja den konkurrensprincip som beslöts efter förslag i
prop. 1974:150 i syfte att pressa ner byggnadskostnaderna. Det är visserligen
möjligt att konkurrensreglerna är behäftade med brister. Statsmakterna får
emellertid ta ställning till denna fråga när bostadsstyrelsen under nästa
budgetår redovisar sitt uppdrag att belysa effekterna av mark- och
konkurrensvillkoren. I avsaknad av grundade överväganden i annan riktning
bör statsmakterna söka upprätthålla och skärpa de år 1974 fastlagda
principerna. Motionsförslaget avstyrks därför.

Enligt regeringens förslag skall nya regler om produktionskostnadsanpassad
belåning träda i kraft den 1 juli 1980 och gälla låneärenden där huset
uppförs enligt ett entreprenadavtal som grundas på ett anbud som antagits
efter utgången av år 1979. Det har hävdats från bostadskooperationens sida
att den skillnad i krav på insatser, eller fyllnadslån som belastar årsavgiften
ytterligare, som därmed kommer att uppstå kan leda till att de dyrare
lägenheterna inte finner bostadsrättsinnehavare. De bostadssökande kommer
i stället att vänta på de billigare lägenheter som senare kan erbjudas
enligt de nya lånereglerna. För att undvika detta har förordats att de nya
reglerna skall tillämpas dels även på hus där anbud antagits före årsskiftet
1979-1980 men där inflyttning inte skett, dels på alla hus i etapproduktion.

Utskottet delar uppfattningen att de föreslagna ikraftträdandereglerna
kan vålla problem - i första hand vid bostadsrätt men även i vissa
hyresrättsfall. Utifrån samma syfte som anges i propositionen, nämligen att
stimulera igångsättningen, bör öppnas vissa övergångsmöjligheter för att
hindra att nybyggnad uppskjuts för att kunna placera dyrare lägenheter.
Likartade förhållanden kan förekomma vid etappbyggande. Belåningsformen
bör i sådana fall kunna tillämpas på hus som byggts efter även före år
1980 antagna anbud men där inflyttning inte skett. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet har noterat att svårigheter vid tillämpningen av konkurrensvillkoret
uppkommer också på ett annat plan. Intressesamband mellan
byggherre och entreprenör kan aktualisera grannlaga bedömningar av
anbudsupphandlingens verkliga innehåll. Utskottet har f. n. inte tillräckligt
underlag för bedömningar i denna del. Det får dock förutsättas att frågan
kommer att ytterligare belysas genom avgöranden även från bostadsstvrel -

CU 1979/80:22

41

sens och regeringens sida - avgöranden som då kan ge underlag för nya
bedömningar av de nu gäl lande reglernas tillämplighet.

I motion 1979/80:1500 (s) begärs ytterligare överväganden om tillämpningen
av 13 § BFF. Denna ovan berörda regel om tillåtligheten av t. ex.
förhandlingsentreprenad i vissa fall kompletteras sedan första dagarna av
augusti 1979 av föreskriften från bostadsstyrelsen att "hinder för lån skall i
allmänhet föreligga om upphandling på grund av samarbetsavtal o. d.
upprepade gånger görs utan anbudskonkurrens". Föreskriften i denna del
har bl. a. föranletts av den upphandlingsmetod som tillämpats inom
Skellefteå kommun efter avtal med Byggfackets produktionsaktiebolag
(BPA). Motionären hävdar att förhandlingsentreprenader av denna typ kan
leda till lägre produktionskostnader.

Utskottet noterar att den av motionären klandrade föreskriften i sak utgör
en typ av bevisbörderegel, avsedd att användas vid ovisshet. Den upphäver
inte den grundläggande regeln att förhandlingsentreprenader skall godtas
om de anses minst lika fördelaktiga som en upphandling i konkurrens. Den
torde närmast avse att komplettera kravet på att förhandlingsentreprenaden
skall vara "även i övrigt lämplig". Byggavtal grundade på långsiktiga och
över lång tid tillämpade överenskommelser av denna typ kan även enligt
utskottets mening böra utsättas för den särskilda granskning som bevisbörderegeln
påkallar. Det finns därför inte skäl att tillstyrka motionen.

4.5.4 Låneunderlaglpantvärde

Tidigare har gällt att vissa lokaler fått räknas in i låneunderlaget om de haft
till ändamål att förse de boende inom ett område med varor och tjänster-ett
klart behov har krävts. 1 pantvärdet men inte i låneunderlaget kunde räknas
in bl. a. lokaler som är till påtalig nytta för i huvudsak de boende inom
området och som gyller ett normalt servicebehov. Riksdagen har (prop.
1978/79:209. CU 1979/80:1 y. FiU 1979/80:8) godkänt att nämnda lokaler
som räknats in endast i pantvärdet skall få räknas in i låneunderlaget.
Detsamma skulle gälla även inte belåningsbara lokaler om dessa är av ringa
omfattning eller eljest särskilda skäl föreligger. Civilutskottet konstaterade
att förslaget om belåning i vissa undantagsfall av eljest inte belåningsbara
lokaler inte innebar någon ändring av vad som tidigare gällt.

I pantvärdet men inte i låneunderlaget har redan tidigare också fått räknas
in värdet av "vad som vid tidpunkten för byggnadsföretagets påbörjande
ingick i eller hörde till fastighet". I bostadsstyrelsens föreskrifter anges att
därmed avsågs äldre byggnad på fastigheten, grustag m. m. Vidare uttalades
att pantvärdet därigenom i förekommande fall (särskilt beträffande jordbruksfastighet)
kan bestämmas till belopp som motsvarar det beräknade
värdet a\ fastigheten efter nybyggnadens genomförande. Denna regel har
inte påverkats genom det nyssnämnda riksdagsbeslutet och ingar även i 21 S
förordningen om beräkning av laneunderlag och pantvärde för bostadslån.

CU 1979/80:22

42

Detta innebär sålunda bl. a. att det fortfarande finns ett från låneunderlaget
skilt pantvärdebegrepp.

Bostadsministern anmäler i propositionen att hon inte är beredd att
biträda ett bostadsstyrelsens förslag att vissa lokaler som inte utgör
bostadskomplement vid ombyggnad av flerbostadshus bör få räknas in i
pantvärdet. Ståndpunkten anges grundad på uppfattningen att riksdagens
nämnda beslut skulle ha inneburit att det inte längre finns lokaler som kan
ingå i pantvärdet men inte i låneunderlaget och att tillskapandet av en sådan
möjlighet skulle vara mindre väl förenligt med en av de grundläggande
intentionerna bakom riksdagsbeslutet.

Utskottet har för sin del övertygats om att det finns ett praktiskt behov av
att i vissa saneringsfall kunna medge att lokaler som inte utgör bostadskomplement
får räknas in i pantvärdet men inte i låneunderlaget. En sådan
ordning skulle ansluta väl till gällande möjligheter att räkna in värdet av
nyttigheter som ingari eller hör till fastigheten. Det kan t. o. m. sättas i fråga
om inte dessa möjligheter redan tillgodoser de ställda anspråken. Något
bärande skäl mot en sådan ordning har inte anförts. Utskottet noterar att
därav inte heller skulle följa några ökade anspråk på krediter - skillnaden är
att de oprioriterade krediterna i den mån och när de kan erhållas kan sökas
med bättre säkerheter. Regeringen bör därför utan riksdagens ytterligare
hörande ge föreskrifter som klart medger en lokalbelåning vid ombyggnad i
huvudsaklig överensstämmelse med syftena bakom bostadsstyrelsens förslag.
 Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

En metod att mildra prisutvecklingens effekter på boendekostnaderna är
och har varit att anpassa låneunderlaget till denna utveckling och därmed få
lägre kapitalkostnader. Utredningen om prisutvecklingen inom bostadsbyggandet
m. m. skall bl. a. belysa den inverkan som automatiska justeringar av
låneunderlag och pantvärde eventuellt kan ha på den långsiktiga prisutvecklingen.
 Utredningen skall också, om det finns ett sådant samband, överväga
om nuvarande former är acceptabla med hänsyn till effekterna för
prisutvecklingen.

Utskottet har i detta sammanhang inte anledning till andra bedömningar
än att nuvarande tillämpning tills vidare bör fortsätta. Det förhållandet att
produktionskostnadsbelåning införs ger inte anledning att tillmäta den
nuvarande beräkningen av låneunderlag och pantvärde minskad betydelse.

I motionerna 1979/80:400 (c) och 1007 (s) tas upp frågan om hur
låneunderlag och pantvärde skall anpassas till kostnadsutvecklingen för
flerbostadshus i vissa mindre orter. I (c)-motionen föreslås en översyn med
syfte att införa en tilläggskoefficient för mindre flerbostadshus. 1 (s)-motionen begärs utredning och förslag i fråga om de stora överkostnaderna
för bostadsbyggande i glesbygd - ett yrkande som utgår från små
flerbostadshus i mindre orter i glesbygd.

CU 1979/80:22

43

Enligt nu gällande ordning får ortskoefficienten höjas med 10 procentenheter
när det gäller små flerbostadshus i mindre orter. Under motsvarande
förutsättningar får ortskoefficienten höjas med 5 procentenheter när det
gäller småhus. Dessa regler är tillämpliga i delar av Norrbottens, Västerbottens,
 Jämtlands, Västernorrlands, Kopparbergs och Värmlands län. Dessa
regler anmäldes vid föregående riksmöte (CU 1978/79:26 s. 35-37). Vid
samma tillfälle begärde riksdagen med anledning av motioner, (s) resp. (c),
att ytterligare överväganden om prisstrukturen i de berörda orterna skulle
göras i anslutning till arbetet vid statens pris- och kartellnämnd i frågan om
byggkostnads- och entreprenadprisutvecklingen. Regeringen har också gett
bostadsstyrelsen i samråd med nämnden ett sådant uppdrag. Denna särskilda
aspekt på prisutvecklingen torde också komma att beröras av utredningen
om prisutvecklingen inom bostadsbyggandet m. m. Utskottet noterar också
att en produktionskostnadsbelåning för hyres- och bostadsrättshus även i här
avsedda fall ger fördelar.

Motionärernas syften får anses i väsentlig omfattning tillgodosedda genom
redan gällande bestämmelser och givna undersökningsuppdrag. Det är
emellertid antagligt att av motionärerna åberopade förhållanden gäller även
inom andra delar av landet än delar av de angivna skogslänen. Det ligger
inom regeringens eller bostadsmyndigheternas befogenhet att vidga särreglernas
tillämpningsområde och omfattning. Utskottet har förutsatt att
regeringen låter ytterligare följa dessa frågor och vidtar påkallade åtgärder
utan någon begäran från riksdagens sida.

Sveriges trähusfabrikers riksförbund har aktualiserat fråga bl. a. om
lånemöjligheterna för styckebyggda resp. gruppbyggda småhus och hävdat
att de styckebyggda husen har sämre belåningsmöjligheter. Utskottet
noterar att varje schablonisering av beräkningarna i sig kan leda till att
skillnader kan påvisas jämfört med mer detaljerade beräkningar. Bostadsstyrelsen
har angett att syftet varit att jämställa likvärdiga hus i belåningshänseende
och att detta syfte också får anses ha uppnåtts. När det gäller
belopp för finplanering utgår skillnaderna från ett uttalande i prop.
1977/78:100 (bilaga 16 s. 163) i anslutning till ett av riksdagen godkänt förslag
att tillägg för finplanering fick göras även för småhus som skall bebos av
lånsökanden. Aven enligt utskottets mening bör principen vara att. oavsett
beräkningsmetoden, den ena byggformen inte skall generellt sett ges bättre
villkor än den andra. När det gäller tillägg för finplanering m. m. bör
relationen mellan beloppen anses inte bunden av riksdagens tidigare beslut.
Utskottet har förutsatt att regeringen eller bostadsstyrelsen gör de ytterligare
överväganden som eventuellt kan erfordras i denna del. Någon åtgärd frän
riksdagens sida är inte påkallad.

Vidare har aktualiserats fråga om styckehusen missgynnas genom att
kostnadsutvecklingen inte kan beaktas genom uppräkning med tidskoefficient.
 Denna fråga bör ses i ett vidare sammanhang. Utskottet har utgått från
att överväganden löpande görs även i denna del.

CU 1979/80:22

44

Slutligen, i detta sammanhang, har angetts att skillnader mellan produktionstyperna
i fråga om redovisning av extra standard kan medföra att
styckehusbyggaren sätts i ett sämre läge än grupphusbyggaren då godtagen
produktionskostnad prövas. Även i denna del har utskottet utgått från att
frågorna löpande följs.

Frågan om löneandelen för enskilt ägda hyreshus har vid upprepade
tillfällen behandlats av riksdagen. Utskottet har inte funnit någon anledning
att förorda en sänkning därav från 22 procent till 15 procent enligt förslag i
motion 1979/80:1516 (s), yrkande 1. Därtill knuten anslagsfråga behandla^
nedan (4.13.1).

Motionsförslag om beräkningen av låneunderlaget när det gäller åtgärder
som sänker drift- och underhållskostnaderna har behandlats ovan (4.2.4).

Låneunderlagsberäkningar berörs också av i betänkande CU 1979/80:24
behandlad fråga om bostadsbelåning av vissa samlingslokaler.

4.5.5 Hyresförlustlån

Riksdagen har medgett att lån får lämnas för att täcka hyresförluster,
senast (CU 1978/79:26 s. 40, 72) avseende sådana hyresförluster som
uppkommer under år 1980.1 budgetpropositionen finns nu inte något förslag
om en förlängning av medgivandet. Bostadsministern anför (s. 75-77) att
långivningen bör upphöra helt med år 1980. 1 motion 1979/80:1833 (s),
yrkande 7, föreslås riksdagen medge att hyresförlustlån får lämnas även för
förluster under år 1981. Förslaget i motion 1979/80:403 (vpk), yrkande 1 a, är
att riksdagen lämnar ett sådant medgivande beträffande sådana hyresförluster
hos allmännyttiga bostadsföretag som uppkommer efter år 1980.

Antalet outhyrda lägenheter sjunker totalt sett och var år 1979 ca 10 750.
Hälften av dessa fanns i sju kommuner. 93 % av de outhyrda lägenheterna
finns i hus som förvaltas av allmännyttiga bostadsföretag. Bostadsministern
redovisar uppfattningen att hyresförlustlånen inte torde kunna anses utgöra
någon stimulans till ökat bostadsbyggande. Hon medger att det i vissa fall
inte torde vara möjligt för vissa allmännyttiga bostadsföretag att på egen
hand eller tillsammans med kommunerna klara de ekonomiska påfrestningar
som uteblivna hyresintäkter medför och att särskilda stödinsatser därför kan
visa sig behövliga. Hon hänvisar emellertid till att förslag skulle lämnas som
gör det möjligt för regeringen att vid prövningen av ansökningar om extra
skatteutjämningsbidrag ta särskild hänsyn till de kommuner som behöver
göra ekonomiska insatser i allmännyttiga bostadsföretag på grund av
uthyrningssvårigheter. Sedermera har budgetministern i proposition 1979/
80:90 (s. 29) anfört att vissa omständigheter bör särskilt beaktas under de
kommande åren vid bevil jande av extra skatteutjämningsbidrag- bland dem
att vissa kommuner har speciellt hoga kostnader pa grund av stora
hyresförluster i kommunala oeh allmännyttiga bostadsföretag. Som huvudregel
kvarstår att utgångspunkten tas i den allmänna ekonomiska situationen

CU 1979/80:22

45

hos elen sökande kommunen. Med hänvisning till att behovet är svart att
överblicka har inte någon uppräkning gjorts av anslaget med hänsyn just till
dessa förhållanden.

I (s)-motionen anförs meningen att lånen även fortsättningsvis har en
viktig bostadspolitisk roll att spela och att besluten skall fattas inom ramen
för bostadspolitiken och inte inom ramen för skatteutjämningen. Den av
motionärerna föreslagna bostadsbyggnadskommissionen skulle under förlängningstiden
kartlägga problem och föreslå eventuella åtgärder. Även i
(vpk)-motionen är utgångspunkterna i stort likartade.

Det har av naturliga skäl inte varit möjligt att få en klar bild av i silken
omfattning berörda kommuner genom extra skatteutjämningsbidrag kan
komma att kompenseras för bortfallet av hvresförlustlanen. Utskottet har
emellertid trots detta, med hänsyn till de budgetmässiga effekterna och till att
skatteutjämningsfrågorna diskuterats med kommunerna utan särskilda
erinringar pä denna punkt, funnit sig kunna godta regeringens ställningstagande
att inte begära ett medgivande för en fortsatt långivning. Utskottet
avstyrker därför motionerna 1979/80:1833 (s). yrkande 7. och 403 (vpk),
yrkande I a.

Regeringen föreslår inga ändringar beträffande eftergift av hyresförlustlän.
Eftergift av lån liksom s. k. särskilda hyresförlustlän skall kunna beviljas
enligt nu gällande bestämmelser. I motion 1979/80:403 (vpk), yrkande 2.
föreslås däremot ändrade regler för eftergifter. Eftergift bör enligt motionen
kunna beviljas i de fall där låntagaren kan påvisa att svårigheter i form av
hyreshöjningar skulle uppkomma om länen mäste betalas.

Enligt utskottets mening har tilräckliga skäl inte visats för att riksdagen
skulle ga ifrån de eftergiftsregler som riksdagen enhälligt godtog våren 1978
(CU 1977/78:27).

Utskottet noterar att i 33 S i 1962 års bostadslänekungörelse och
motsvarande äldre bestämmelser finns regler om ansvaret för förlust som
täcks av kommunen för kommunalt eller allmännyttigt bostadsföretag.
Särskilda föreskrifter finns om samordning av hvresförlustlanen med
nämnda ersättningsrätt.

Anslagsfrågan behandlas nedan.

4.5.6 Köpeskillingskontroll m. m.

Köpeskillingskaittrollen inom bostadslånesystemet skärptes vid föregående
riksmöte (prop. 1978/79:55. CU 1978/79:7). Kontrollen gäller alla
nyproducerade småhus under tre år från utbetalningen av det statliga lånet.
Bostadsministern anför (s. 60) att kapitalvinster som görs sedan kontrolltiden
löpt ut inte alltid skall betraktas som godtagbara. Även sådana
kapitalvinster som delvis blir möjliga genom statens och kommunernas
bostadspolitiskt betingade insatser mäste uppfattas som oförenliga med
insatsernas syfte. Det bör dessutom, enligt bostadsministern, vara en allmän

CU 1979/80:22

46

målsättning att även äldre statsbelånade småhus skall kunna få övertas till
skäliga priser. Detta skulle i och för sig tala för att kontrolltiden förlängs att
gälla åtminstone under den tid som räntebidrag utgår. Mot bakgrund av
kartläggningar och överväganden inom bostadsstyrelsen anser emellertid
bostadsministern att det i första hand inte är en ytterligare vidgning av
kontrollen som bör komma i fråga. Önskat resultat kan uppnås bättre med
medel som står till kommunernas förfogande, i första hand kommunernas
möjlighet att vägra kommunal borgen vid överlåtelse men även kommunens
möjlighet att avstyrka lån liksom tomt- och småhusköbestämmelser och
avtalsvillkor vid kommunal förmedling av tomter och småhus.

I motion 1979/80:338 (s) föreslås att riksdagen begär förslag till en
förlängning av kontrolltiden. Motionärerna preciserar inte närmare hur
mycket tiden skall förlängas.

Den nuvarande kontrolltiden godtogs (CU 1978/79:7) av en bred
riksdagsmajoritet. I motion (vpk) hade yrkats en förlängning till fem år.
Reservanter (m) ville stå kvar vid tidigare regler - två år från första köparens
förvärv och gällande endast gruppbyggda hus - och ansåg att kontrollen
kunde avvecklas helt när ett system för bosparande utvecklats. Riksdagen
följde utskottet. Utskottet har inte fått anledning att gå ifrån sina tidigare
bedömningar och ansluter sig därmed till vad bostadsministern anfört i denna
del. Motionen avstyrks.

Bostadsministern har, som ovan anförts, pekat på kommunernas möjligheter
att vägra kommunal borgen vid övertaganden till för hög köpeskilling.
Hon förordar att i de fall detta är möjligt, dvs. ett borgensansvar gäller, det
bör bli möjligt att låta köparen behålla lånet med förkortad amorteringstid
och utan räntebidrag. Kommunernas försiktighet när det gäller att vägra
borgen har ansetts kunna bero på att konsekvenserna av den omedelbara
uppsägning som nu är följden ansetts drastiska.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad bostadsministern sålunda
förordat.

När kommunen inte har något borgensansvar därför att det enligt äldre
bestämmelser löpt ut har kommunerna möjlighet att avstyrka ett övertagande
av statslånet för att förhindra spekulation och oskäliga kapitalvinster.
Utskottet erinrade i betänkande CU 1978/79:7 om att länsbostadsnämnderna
då kan medge ett övertagande endast om särskilda skäl föreligger.
Bostadsministern förordar nu (s. 62) att om kommunen avstyrker övertagande
av lån i angivet syfte lånet inte heller skall sägas upp utan i stället
amorteras snabbare och löpa utan räntebidrag. Även tidigare stående
skuldökning bör aktiveras så att den blir räntebärande och slutamorterad
samtidigt som det ursprungliga statslånet.

Utskottet har inte någon erinran mot att skärpta kapitalkostnadsvillkor av
förordad typ införs - detta även beträffande lån enligt äldre bestämmelser.
Det bör noteras att för vissa av dessa lån gäller delvis andra regler i fråga om
bl. a. räntesubventioner och amortering än för lån enligt t. ex. bostadsfinan -

CU 1979/80:22

47

sieringsförordningen. Ett riksdagens godkännande av vad bostadsministern
anfört i denna del bör därför inte anses innefatta ett ställningstagande till den
ordning genom vilken den avsedda skärpningen av lånereglerna i dessa fall
uppnås. Det bör ankomma på regeringen att närmare ange denna
ordning.

4.5.7 Information till bostadssökande - s. k. bofakta

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner av bostadsministern förordade
åtgärder i fråga om redovisning av s. k. bofakta. Förslaget innebär i
huvudsak att ansvaret för information om området utanför det egentliga
byggprojektet anses ankomma på kommunen medan byggherren skall
ansvara för sådan redovisning som avser det egna byggprojektet. Underlåter
byggherren att lämna redovisning skall låneunderlaget för bostadslån resp.
godtagen produktionskostnad vid gruppbyggen minskas med belopp som
bostadsstyrelsen bestämmer.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

4.5.8 Konsumentskydd för småhusköpare

Riksdagen har (prop. 1977/78:93. mot. 1977/78:1835. CU 1977/78:28)
medgett att kostnader för besiktning och kontroll samt för garanti och
försäkring under vissa förutsättningar får ingå i låneunderlaget för småhus
som upplåts med äganderätt eller bostadsrätt. Tilliigg för kontroll och
besiktning får göras med högst 2 000 kr/hus. Tillägg för garanti och försäkring
får göras med högst 2 200 kr/hus. Garanti-och försäkringsskydd av denna typ
kan fås enligt den överenskommelse - Småhus 76 - som träffats mellan
Sveriges Villaägareförbund och Svenska byggnadsentreprenörföreningen
och en motsvarande överenskommelse på den bostadskooperativa sektorn.

1 motion 1979/80:1522 (m) föreslås att sådana åtgärder som enligt ovan får
beaktas vid beräkning av låneunderlag skall utgöra förutsättning för statligt
bostadslån. Förslaget motiveras bl. a. med att den frivilliga tillämpningen av
konsumentskyddet ännu inte nätt den omfattning som anses önskvärd.

Bostadsstyrelsen har fört fram vissa förslag om förbättrat konsumentskydd
för småhus men ansett att det f. n. inte är lämpligt att generellt göra det
förbättrade skyddet till en förutsättning för lån. Förslaget remissbehandlas.
Småhusköpkommittén har enligt sina direktiv till uppgift att förbättra
småhusköparnas rättsliga ställning - bl. a. frågan om skydd för konsumenterna
vid köp av småhus nt. m. samt vid entreprenader avseende småhus. I
proposition 1979/80:114 om verksamheten vid allmänna reklamationsnämnden
redovisas bl. a. (s. 16-25) vissa härtill anknytande frågor. Det föreslås att
allmänna reklamationsnämndens verksamhetsområde vidgas sa att den skall
kunna pröva tvister rörande visst arbete pä fast egendom.

CU 1979/80:22

48

Enligt utskottets mening är det ännu för tidigt att överväga ett obligatoriskt
krav på de förordade åtgärderna. Motionen avstyrks därför.

4.5.9 Övrigt

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag i fråga om revision av
kommunala bostadsstiftelser samt lån till kategoribostäder.

4.6 Kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse

I propositionen (s. 79) anmäler bostadsministern sin avsikt att senare
föreslå regeringen att beslut om förhöjt låneunderlag och tilläggslån skall
fattas av bostadsstvrelsen och inte som nu av regeringen. I sammanhanget
hänvisas till ett uttalande av dåvarande bostadsministern i proposition 1974:1
bilaga 14 att frågan om en decentralisering av beslutanderätten får prövas när
tillräckliga erfarenheter av långivningen har vunnits.

Utöver i propositionen redovisade uppgifter bör dock noteras att
civilutskottet redan vid behandlingen av den nämnda propositionen (CU
1974:13) utgick från att lånefrågor som kan lösas inom ramen förde allmänna
låneunderlagsreglerna skall behandlas av länsbostadsnämnd även om
byggnaden ingår i ett kommunalt urval av bevaringsobjekt och förutsatte att
en utflyttning av beslutanderätten om förhöjt låneunderlag kan prövas även
om skäl kvarstår för att behålla tilläggslångivningen i regeringens hand. I
betänkande CU 1977/78:28 anfördes med anledning av motion (c. s) titt
utskottet från principiell synpunkt ansåg en decentralisering av beslutanderätten
önskvärd. Slutligen har riksdagen (CU 1978/79:26 s. 62) med
anledning av motion (c. s. m) som sin mening gett regeringen till känna att
åtgärder skulle vidtas för att beslut om förhöjt låneunderlag utan samband
med tilläggslån skulle delegeras till länsbostadsnämnderna, att bostadsstvrelsen
borde fä föreskriva hur sådana beslut skall avräknas mot beslutsramen
och att åtgärder borde vidtas för att förenkla handläggningen av ansökningar
om lån. Detta skulle ske så snart de administrativa förutsättningarna därför
föreligger.

Vid föregående riksmöte angavs önskemålet att skapa en enhetlig
beräkningspraxis vara hinder för en decentraliserad tillämpning. Det har nu
uppgetts att svårigheter i fråga om avräkning mot ramar varit skäl till att
riksdagens beslut ej fullföljts.

Som inledningsvis nämnts har något förslag inte förelagts riksdagen. Det
torde i princip ankomma pä regeringen titt utan riksdagens medgivande
överlåta beslutanderätten i angivna frågor till bostadsläneorganisationen.
Utskotte* har emellertid inte funnit anledning föreslå riksdagen att aterta sitt
tidigare beslut om ett tillkännagivande i ämnet - ett riksdagsbeslut som
därmed fortfarande skall beaktas.

Anslagsfrågorna behandlas nedan.

CU 1979/80:22

49

4.7 Viss bostadsförbättringsverksanihet m. m.

4.7.1 Förbättringslån

Regeringen föreslår riksdagen att godkänna av bostadsministern (s.
93-106) förordade ändringar av grunderna för förbättringslån samt beträffande
energisparstöd till bostadshus för vilka förbättringslån kan utgå.

Utskottet tillstyrker förslagen.

Svenska samernas riksförbund har förordat att frågan om förbättringslån
eller någon motsvarande låneform efter den 1 juli 1982 ytterligare övervägs.
Vid angiven tid upphör enligt tidigare beslut den särskilda långivningen för
vissa samer och andra fjällbor. Utskottet har utgått från att denna fråga
liksom övrig beräkning av lånens effekter följs av bostadsmyndigheterna
utan någon riksdagens särskilda åtgärd.

Den föreslagna och tillstyrkta ordningen innebär bl. a. att den del av
förbättringslånet som skall förräntas och amorteras får samma kapitalkostnadsvillkor
som ett statligt lån för ombyggnad. Fråga har uppkommit om inte
mot denna bakgrund skäl finns att avstå från den i tillämpningen uppkomna
regeln att förbättringslån inte lämnas vid större ombyggnader och sökanden i
stället hänvisas till bostadslåneformen.

Aven enligt utskottets mening ger åberopade förhållanden anledning att
fortsättningsvis inte tillämpa någon begränsning med hänsyn till arbetenas
omfattning. Denna utskottets uppfattning bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Regeringens förslag beträffande ramar tillstyrks.

4.7.2 Bostadsanpassningsbidrag m. m.

I motion 1979/80:1514 (s) föreslås att riksdagen begär en skyndsam
översyn av de statliga bidragen för produktion och drift av lägenheter för
boendeservice åt personer med svårt handikapp. Motionären utgår såväl från
bidragen till social hemhjälp som från bostadsanpassningsbidragen.

I budgetpropositionen (bilaga 8 socialdepartemenet s. 79) anmäler
socialministern att en allmän översyn av statsbidragsbestämmelserna för den
sociala hemhjälpen är motiverad och att eventuella förändringar av reglerna
kommer mot denna bakgrund att övervägas inom regeringskansliet. Utskottet
anser att motionärens intresse i denna del därmed får anses tillgodosett
utan ett riksdagsbeslut.

När det gäller bostadsanpassningsbidragen delar utskottet motionärens
bedömning att det finns oklarheter i fråga om bidragens faktiska effekter.
Utskottet anser därför att regeringen på lämpligt sätt bör föranstalta om en
utvärdering av bidragssystemet och bedömningarna av i vilka hänseenden
stödet inte uppfattats tillgodose berättigade krav. Vad utskottet anfört i
denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vidare föreslås i motion 1979/80:446 (m) att riksdagen begär sådana

4 Riksdagen 1479180. 19 sami. Nr 22

CU 1979/80:22

50

ändrade regler om bostadsanpassningsbidrag att inte vissa hyresformer
utesluts. Motionären hänvisar till regeln i 1 § kungörelsen om bostadsanpassningsbidrag
att bidrag utgår till ”ägare av bostadshus eller den som
innehar lägenhet med bostadsrätt eller hyresrätt” samt till bostadsstyrelsens
föreskrift att hyresavtal skall vara tecknat direkt med husets ägare om inte
sökanden hyr bostaden i andra hand av kommunen. Motionären nämner som
exempel på fall då bidrag inte kan utgå att någon hyr en lägenhet i andra hand
av en delägare i ett andelshus.

Den åberopade bestämmelsens syfte är att den boendes rätt till lägenheten
skall vara säkrad så att han kan göra sig nytta av åtgärderna. Den som hyr i
andra hand har inte det besittningsskydd som förstahandshyresgästen kan
åberopa. Hyresrättsutredningen härtill upgift att bl. a. undersöka frågor om
andrahandshyresgästens ställning. Utredningen torde avlämna sitt slutbetänkande
omkring nästa årsskifte. Det kan vara lämpligt att den av motionären
upptagna frågan övervägs på nytt mot bakgrund av utredningens resultat.
Utskottet förutsätter att så sker utan något riksdagens beslut.

4.8 Bidrag och lån till förbättring av boendemiljön

Efterfrågan på bidrag till förbättring av boendemiljön har stigit så att, trots
ökade anslag, en prioritering av besluten efter angelägenhetsgrad blivit
nödvändig. Bostadsstyrelsen har i anslutning till en tidigare begäran om
ökade anslag delat upp ansökningarna i fem prioriteringsgrupper:

1. områden som har synnerliga skäl för förhöjt bidrag (se nedan)

2. andra moderna flerbostadshusområden som har minst 4 % outhyrda
lägenheter

3. moderna flerbostadshusområden där åtgärderna är genomgripande
(minst 2 000 kr/lägenhet i godkänd kostnad)

4. gårdssanering i innerstad som innebär en gårdssammanslagning enligt
kommunens planer

5. övriga ärenden

Regeringen föreslår nu riksdagen att godkänna att bidragen fortsättningsvis
skall förbehållas de två första prioritetsgrupperna. Denna gräns har i
huvudsak tillämpats av bostadsstyrelsen vid dess prioritering inom tillgängliga
medel. I motion 1979/80:1833 (s). yrkande 10. föreslås riksdagen inte
godkänna en sådan spärregel. Motionärerna anför att det redan sker en
prioritering till de mest angelägna projekten och att den i propositionen
föreslagna begränsningen kommer att försvåra arbetet.

Om bidrag har beviljats kan bostadslån utgå för de återstående kostnader
som inte täcks av bidraget. Åtgärderna anses då oavsett deras faktiska
karaktär utgöra ombyggnad av bostäder, varav följer att räntebidrag utgår
för hela lånet. I de fall där bidrag inte kunnat lämnas på grund av brist på
medel kan sålunda inte heller sådant kompletterande bostadslån utgå enligt
nu gällande bestämmelser. 1 propositionen föreslår nu regeringen att

CU 1979/80:22

51

bostadslån skall kunna lämnas inte endast som komplettering av ett bidrag
utan också när bidrag inte kan utgå enligt den ovan föreslagna begränsningen
med hänsyn till angelägenhet. För de miljöbidraget kompletterande lånen
skall räntebidrag fortfarande utgå medan räntebidrag däremot inte skall
lämnas för lån till i och för sig godtagna åtgärder som faller under den
uppsatta angelägenhetsgränsen. Det ovan nämnda motionsyrkandet (s)
innefattar dock även krav på att räntebidrag skall utgå för bostadslån till i och
för sig godtagna miljöförbättringar - detta vare sig boendemiljöbidrag utgår
eller inte. Motionärerna föreslår dock den begränsningen av rätten till
räntebidrag att sådant inte skall utgå för områden där bostäderna bebos av
ägarna eller till bostadsrättsföreningar där överlåtelsevärdena är höga och
bidragen kan ytterligare höja dem.

Det av regeringen föreslagna angelägenhetskravet när det gäller boendemiljöbidrag
och kompletterande bostadslån med räntebidrag ansluter i allt
väsentligt till den tillämpning som redan i dag framtvingats. Enligt uppgift
beräknas anslaget för innevarande år i allt väsentligt användas för de två
första prioritetsgrupperna. Belopp i storleksordningen 2-5 milj. kr. skulle
återstå för ansökningar med lägre angelägenhetsgrad. Utskottet noterar att
motionärerna inte varit villiga att föreslå ökade resurser för detta ändamål
och att därför deras förslag beträffande angelägenhetsgränsen inte skulle
faktiskt förbättra någon sökandes situation. Det är enligt utskottets mening
bättre att de faktiska möjligheterna att få boendemiljöbidrag klargörs på ett
tidigt stadium och inte som nu får visa sig först i ett avslag på en ansökan som
gjorts efter kanske relativt omfattande projektering.

Motionärerna invänder uppenbarligen inte mot regeringens förslag att
bostadslån skall kunna utgå för godtagna åtgärder även om boendemiljöbidrag
inte utgår på grund av en angelägenhetsgradering enligt den ena eller
andra metoden. Deras huvudförslag är i denna del att räntebidrag skall utgå
oavsett projektets angelägenhet. Det finns emellertid enligt utskottets
mening inte tillräckliga skäl för att stimulera till insatser med låg angelägenhetsgrad.
 I den mån resurser finns tillgängliga för att tillgodose ytterligare
anspråk får en justering av de ställda angelägenhetskraven övervägas. Med
dessa ställningstaganden kommer motionsförslaget om att räntebidrag inte
skulle utgå till vissa ägarkategorier att sakna väsentligt intresse.

Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag i behandlade delar och
avstyrker motion 1979/80:1833 (s), yrkande 10.

Boendemiljöbidrag utgår nu med högst 50 % av godkänd kostnad, dock
högst med 1 000 kr/lägenhet. Föreligger synnerliga skäl får bidrag utgå med
högst 75 %, dock högst 3 000 kr/lägenhet. Regeringen föreslår att bidrag i
fortsättningen utgår med högst 75 % av godkänd kostnad, dock högst 3 000
kr/lägenhet för alla bidragsberättigade projekt. Förslaget har inte mött
invändning i motioner och tillstyrks av utskottet. Utskottet noterar dock att
föreslagen formulering av angelägenhetskravet även fortsättningsvis kan
kräva en bedömning av om synnerliga skäl föreligger. Det torde krävas en

CU 1979/80:22

52

anpassning av uttrycken därför i tillämpningsreglerna.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1980. Utskottet har ingen
erinran mot detta. Det får anses ligga inom regeringens befogenheter att
besluta om eventuellt nödvändiga övergångsregler.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande ramar.

Bidragsgivningens omfattning har hittills styrts av anslagsbeloppet.
Regeringen föreslår nu att riksdagen lägger fast ramar för beslut om bidrag
resp. för beslut om lån. Förslaget i motion 1979/80:402 (vpk) om ökat anslag
torde i realiteten ha syftat till att öka bidragsgivningen enligt gällande eller
mer generösa regler. Några yrkanden därom har dock inte framställts.
Anslagsfrågorna behandlas nedan.

4.9 Lån till inventarier i vissa specialbostäder

I propositionen föreslås inga ändringar i reglerna för inventarielån. Sådana
lån utgår för inventarier i bostad som är avsedd att hyras ut i möblerat skick
och tillgodose ett mera kortvarigt behov för ensamstående person eller annat
mindre hushåll. Lån kan beviljas bolag, förening eller stiftelse med högst
1 800 kr/rum. I motion 1979/80:584 (vpk), yrkande 3, föreslås att statliga lån
bör utgå till utrustning och inventarier i kollektivhus. Förslaget har inte
motiverats med annat än allmänna önskemål om att främja kollektiva
boendeformer.

Utskottet har för sin del inte funnit anledning till en föreslagen åtgärd från
riksdagens sida. Även tillhörande frågor får belysas i pågående försök och
forskning om kollektivbostäderna.

4.10 Boendedemokrati

I motion 1979/80:1833 (s), yrkande 12, föreslås riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna vad i motionen förordats i fråga om boendedemokrati.

Det avsnitt av motionen som under rubriken Flyresrätt berör frågor om
boendedemokrati och boendeinflytande (s. 20-22) innehåller utöver en
redogörelse för förhållandena och för vissa värderingar endast ett förordat
krav - nämligen att statsmakterna bör noga följa och stimulera verksamheten
med ett vidgat inflytande för de boende i de allmännyttiga bostadsföretagen.
Motionärerna konstaterar att även i dessa företag saknar hyresgästerna
inflytande över beslut om hur hyresinkomsterna skall fördelas på skilda
förvaltningssektorer samt över den dagliga skötseln av fastigheterna och
utemiljön. Önskemålet är obestritt och får anses tillgodosett utan något
riksdagens beslut. Utskottet erinrar bl. a. om det av SABO initierade och
drivna forskningsprojekt som stöds med byggforskningsmedel.

Motionärerna utgår från att det är boendet och inte ägandet som skall
utgöra grunden för de boendes medbestämmande. Även detta torde vara

CU 1979/80:22

53

accepterat av en bred majoritet. Detta förhållande står inte i motsättning till
bl. a. strävanden att utnyttja bostadsrättens fördelar som en form för ett
reellt medinflytande där just boendeintressena kan hävdas.

Det finns enligt utskottets mening inte anledning till ett föreslaget
riksdagens uttalande.

4.11 Markförvärvslån

Markförvärvslån i allmänhet amorteras under sju år. Amorteringsfrihet
kan medges för de två första åren av sjuårsperioden. Avser lånet förvärv för
turism och rekreation får längre amorteringstid bestämmas, dock högst 20 år.

I sådant fall får amorteringsfrihet medges för de första fem åren av
amorteringstiden.

Riksdagen har (CU 1978/79:26 s. 65-66) i anslutning till beslut om en
tjugoårig amorteringstid för vissa lån som sin mening gett regeringen till
känna vad utskottet anfört om amorteringstiderna i övrigt. Civilutskottet
anförde att frågan om amorteringstidernas längd i dessa fall behövde
övervägas ytterligare. Även inom denna sektor fanns enligt utskottets
mening mer långsiktiga förvärv som kan motivera längre amorteringstider.
Regeringen borde förelägga riksdagen förslag i denna del under 1979/80 års
riksmöte. Reservanter (m) ansåg att markförvärvslånen genast bör upphöra
och tog därmed inte ställning till amorteringstiden som sådan.

Bostadsstyrelsen har med hänvisning till riksdagens beslut föreslagit att
den sjuåriga amorteringstiden generellt förlängs till tolv år med möjlighet till
amorteringsfrihet under de första åren. Styrelsen ansåg en sådan förlängning
mycket angelägen från bostadsbyggnadssynpunkt.

Bostadsministern hänvisar till att bostadsstyrelsen i december 1978 fick i
uppdrag att bl. a. kartlägga markvillkorets effekter i vissa hänseenden. Detta
ingår i ett uppdrag att även kartlägga konkurrensvillkorets effekter, ett
uppdrag som i propositionen anges komma att redovisas våren 1980 men som
enligt vad utskottet erfarit slutförs först efter årsskiftet 1980-1981. Bostadsministern
anser att en kartläggning av markvillkoret och dess effekter på
kommunernas markpolitik behövs innan man kan ta ställning till om
amorteringstiderna är sådana att långivningen fyller ett avsett syfte. Därför
förordas ingen ändring.

Förlängning av amorteringstiden föreslås däremot i motioner. Sålunda
föreslås i motion 1979/80:758 (s), yrkande 1, att riksdagen begär förslag om
förlängda amorteringstider till innevarande riksmöte. I motion 1979/80:332
(vpk), yrkande 1, föreslås riksdagen uttala att markförvärvslånen bör vara
amorteringsfria under fem år för att därefter amorteras under de följande tio
åren.

Utskottet ansluter sig till bostadsministerns bedömning att ytterligare
överväganden om amorteringstiderna bör anstå i avvaktan på resultatet av
pågående kartläggning av markvillkorets effekter. Motionsförslagen

CU 1979/80:22

54

avstyrks därför.

Regeringen föreslår en ram för beslut om markförvärvslån under
budgetåret 1980/81 om 100 milj. kr. Häremot ställs förslaget i motion
1979/80:332 (vpk), yrkande 2, att ramen anges till 300 milj. kr. För
innevarande budgetår är ramen 210 milj. kr.

Det är möjligt att en ram om 100 milj. kr. inte kommer att svara mot
beräknade anspråk. Liksom bostadsministern anser utskottet emellertid att
det statsfinansiella läget får bli avgörande. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag och avstyrker motionsförslaget.

Anslagsfrågorna behandlas nedan.

4.12 Tomträtt/tomträttslån

I motion 1979/80:401 (vpk), yrkande 1, föreslås att riksdagen begär förslag
som innebär att kommunal mark endast skall få upplåtas till nyttjande med
tomträtt.

En bred enighet har förelegat och föreligger om att staten inte skall binda
kommunerna i deras val av form för upplåtelse av mark. Motionsförslaget
avstyrks därför. Frågan om allmänna uttalanden från riksdagens sida
beträffande önskvärdheten av skilda upplåtelseformer har nu inte aktualiserats.

Tomträttslån till kommun är amorteringsfritt i tio år och amorteras
därefter i trettio år. Räntan är f. n. 11 %.

I motion 1979/80:758 (s), yrkande 2, föreslås riksdagen påkalla förslag om
lånevillkoren för tomträttslån så att kapitalkostnaderna kan anpassas till det
avgäldssystem som kan bli resultatet av tomträttsutredningens arbete.

Enligt vad utskottet erfarit kommer tomträttsutredningen i sitt förslag,
vilket väntas under sommaren, att ta upp överväganden av den typ som anges
i motionen. Motionärens intresse får därmed anses helt tillgodosett.

Enligt motion 1979/80:401 (vpk), yrkande 2, föreslås riksdagen begära
förslag om ändring av villkoren för tomträttslån så att de sammanfaller med
villkoren för bostadslån till allmännyttiga bostadsföretag vid nybyggnad av
flerbostadshus och sålunda innefattande även räntebidrag.

Utskottet avstyrker motionsförslaget. Frågan om villkoren för tomträttslån
behandlas, som ovan angetts, av tomträttskommittén.

Anslagsfrågor behandlas nedan.

CU 1979/80:22

55

4.13 Vissa anslagsfrågor

4.13.1 Lån för bostadsbyggande

Anslagsberäkningen i propositionen har angetts utgå från följande
antagna anslagsbelastning (milj. kr.)

Utbetalning av

lån till nybyggnad av flerbostadshus

1 710

lån till nybyggnad av småhus

3 710

ombyggnads- och förbättringslån

870

underhållslån

250

räntelån

225

tomträttslån

150

lån för hyresförluster

150

7 065

Beloppet har avrundats till 7 100 milj. kr., varifrån skall dras medelsbehållningen,
 ca 200 milj. kr. på nuvarande anslag, vilken behållning förs över
till det nu skapade reservationsanslaget.

I motion 1979/80:1516 (s), yrkande 2, föreslås att anslaget anvisas med ett
50 milj. kr. lägre belopp. Förslaget utgår från att låneandelen skulle sänkas
för enskilt ägda hyreshus, ett yrkande som utskottet ovan avstyrkt. Aven
motionens anslagsyrkande avstyrks därför.

Vidare föreslås i motion 1979/80:331 (vpk), yrkande 2, att anslaget höjs
med 350 milj. kr. Motionärernas utgångspunkt är deras i samma motion
väckta förslag att underhållslån skulle utgå även för 1981 och 1982. Under
nästa budgetår aktualiseras emellertid endast utbetalningar för underhållslån
under år 1980 för vilka medel också beräknas. Det finns sålunda inte
anledning att, oavsett den bakomliggande frågan, nu tillstyrka en anslagshöjning.

I motion 1979/80:403 (vpk), yrkande 1 b, föreslås att anslaget anvisas med
ett 75 milj. kr. högre belopp vid bifall till motionärernas förslag att
hyresförlustlån skulle utgå för förluster även efter år 1980. Utbetalningar för
ev. låneberättigande hyresförluster under år 1981 kommer emellertid inte att
påverka utgifterna för nästa budgetår.

Slutligen föreslås i motion 1979/80:401 (vpk), yrkande 3, att riksdagen
skulle begära förslag om de ytterligare anslag som skulle påkallas av ett bifall
till motionärernas ovan (4.12) behandlade förslag om ändrade villkor för
tomträttslån. Detta senare förslag har avstyrkts av utskottet. Bl. a. därför
avstyrks också det här behandlade motionsyrkandet.

Regeringens anslagsberäkning har inte gett anledning till erinran.

CU 1979/80:22

56

4.13.2 Räntebidrag

Regeringens anslagsberäkning utgår från vid propositionens framläggande
kända förhållanden. För nya bottenlån och gamla bottenlån för vilka räntan
justeras ökar räntan emellertid med 0,75 procentenhet. Belastningen på
anslaget budgetåret 1980/81 avser räntekostnader år 1980. Den totala
effekten av räntehöjningarna har angetts medföra en ökad belastning på
anslaget med ca 60 milj. kr. Detta belopp bör därför anvisas utöver
regeringens förslag.

Utskottet noterar att inkomsterna för budgetåret 1980/81 på lånefonden
för bostadsbyggande med utgångspunkt i 1979 års bostadslåneränta preliminärt
beräknats till 4 415 milj. kr. i riksrevisionsverkets till budgetförslaget
fogade medelsberäkning (s. 154). Ränteinkomsterna på lån för bostadsbyggande
uppges nu med den höjda räntan på bostadslån uppgå till ca4 800 milj.
kr.

4.13.3 Eftergift av hyresförlustlån

Regeringen uppskattar utbetalningar för hyresförlustlån till 90 milj. kr. för
nästa budgetår. I motion 1979/80:403 (vpk), yrkande 1 c, föreslås anslaget
utgå med ett 50 milj. kr. högre belopp, avsett att täcka av motionärerna
föreslagna mer generösa regler för eftergift. Utskottet har avstyrkt huvudförslaget
och avstyrker därför även den föreslagna uppräkningen av anslaget.
Regeringens förslag tillstyrks.

4.13.4 Boendemiljöbidrag

I motion 1979/80:402 (vpk) föreslås riksdagen anvisa ett anslag av 135 milj.
kr. Regeringens förslag är ett reservationsförslag av 35 milj. kr. Som ovan
(4.8) angetts torde motionärerna ha avsett att påkalla en vidgning av
bidragsgivningen. Denna styrs emellertid enligt regeringens inte bestridda
förslag av ramar, mot vilka motionärerna inte riktat invändning.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionen.

4.13.5 Kommunala markförvärv

Med hänsyn bl. a. till att den medelsbehållning som vid utgången av
innevarande budgetår finns kvar på lånefonden för kommunala markförvärv
förs över till det nu skapade reservationsanslaget har regeringen beräknat
anslagsbehovet till formella 1 000 kr. I motion 1979/80:332 (vpk), yrkande 3,
föreslås att anslaget anvisas med 200 milj. kr., något som knyts till det ovan
(4.11) behandlade förslaget att ramen skulle höjas från 100 milj. kr. enligt
regeringens förslag till 300 milj. kr. Utskottet har ovan avstyrkt motionärernas
förslag till vidgning av ramen. Bl. a. mot bakgrund därav avstyrks även
deras förslag att öka anslaget. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

CU 1979/80:22

57

4.13.6 Övrigt

Regeringens förslag i övrigt beträffande här behandlade anslag har inte
gett anledning till erinran.

4.14 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vissa överväganden om totalfinansiering att riksdagen
avslår motion 1979/80:1833 yrkande 6,

2. beträffande en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank att
riksdagen avslår motion 1979/80:1553 yrkande 4 a,

3. beträffande ramar för bostadsbyggandet utan statliga lån att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfort,

4. beträffande särskilda lån till de allmännyttiga bostadsföretagen
att riksdagen avslår motion 1979/80:1553 yrkande 1,

5. beträffande överväganden om de allmännyttiga bostadsföretagens
sociala merkostnader m. m. att riksdagen avslår motion
1979/80:1833 yrkande 9,

6. beträffande åtgärder som sänker kostnaderna för drift och
underhåll att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1570 och
1827,

7. beträffande beslut om underhållslån även efter år 1980 att
riksdagen avslår motion 1979/80:331 yrkande 1.

8. beträffande begäran omförslag till avlösning av underhållslånen
att riksdagen avslår motion 1979/80:1833 yrkande 8,

9. beträffande vissa målsättningar för nybyggnad att riksdagen
avslår motionerna 1979/80:1833 yrkande 1 och 1553yrkande3 a
i motsvarande del,

10. beträffande vissa målsättningar för ombyggnad att riksdagen
avslår motion 1979/80:1553 yrkande 3 a i motsvarande del,

11. beträffande ramar för ny- och ombyggnad före år 1980 att
riksdagen ger regeringen det bemyndigande som förordats i
regeringsprotokollet,

12. beträffande fördelning av ramar inom Malmöhus län att
riksdagen avslår motion 1979/80:1504,

13. beträffande ramar för beslut om bostadslån till nybyggnad att
riksdagen medger att de för vart och ett av åren 1981 och 1982
preliminärt fastställs till 7 450 000 nr bostadsyta,

14. beträffande ram för beslut om bostadslån till ombyggnad samt
räntebärande förbättringslån att riksdagen medger att den för år
1981 preliminärt fastställs till 925 000 000 kr..

15. beträffande en bostadsbyggnadskommission att riksdagen
avslår motion 1979/80:1833 yrkande 4,

CU 1979/80:22

58

16. beträffande begäran om vissa förslag frän regeringen att
riksdagen avslår motion 1979/80:1553 yrkande 2,

17. beträffande inriktningen av nyproduktionen att riksdagen avslår
motionerna 1979/80:1833 yrkande 2 och 1553 yrkande 3 b,

18. beträffande utredning om konsekvenserna av ökat småhusbyggande
att riksdagen avslår motion 1979/80:584 yrkande 4,

19. beträffande kartläggning av de ungas bostadsbehov m. m. att
riksdagen avslår motion 1979/80:1833 yrkande 3,

20. beträffande kombination av familjelägenheter med mindre
lägenheter att riksdagen avslår motionerna 1979/80:756 och
1836,

21. beträffande de äldres boende att riksdagen avslår motion
1979/80:1881 yrkandena a och b.

22. beträffande kollektiva boendeformer att riksdagen avslår
motionerna 1979/80:584 yrkande 1 och 1881 yrkande c,

23. beträffande utredning om nya boendeformer att riksdagen
avslår motion 1979/80:150,

24. beträffande begäran om förslag om bostadsfinansieringen att
riksdagen avslår motion 1979/80:1553 yrkande 4 b,

25. beträffande belåning av vissa gemensamma utrymmen att
riksdagen avslår motion 1979/80:582,

26. beträffande grunderna för produktionskostnadsbelåning att
riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1979/80:1833 yrkande 5 godkänner vad i regeringsprotokollet
anförts,

27. beträffande ikraftträdande- och övergångsbestämmelser vid
införande av produktionskostnadsbelåning att riksdagen med
anledning av regeringens förslag som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

28. beträffande konkurrensvillkorets innebörd vid förhandlingsentreprenad
att riksdagen avslår motion 1979/80:1500,

29. beträffande pantvärde för lokaler vid ombyggnad att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

30. beträffande löneunderlaget för flerbostadshus i vissa mindre
orter att riksdagen avslår motionerna 1979/80:400 och 1007,

31. beträffande löneandelen för enskilt ägda hyreshus att riksdagen
avslår motion 1979/80:1516 yrkande 1,

32. beträffande hyresförlustlån att riksdagen avslår motionerna
1979/80:403 yrkandena 1 a och 2 samt 1833 yrkande 7.

33. beträffande köpeskillingskontroll att riksdagen avslår motion
1979/80:338.

34. beträffande åtgärder i syfte att motverka kapitalvinster vid
försäljning av statligt belånade småhus att riksdagen godkänner

CU 1979/80:22

59

vad i regeringsprotokollet förordats och vad utskottet anfört,

35. beträffande redovisning av i. k. bofakta att riksdagen godkänner
vad i regeringsprotokollet anförts,

36. beträffande konsumentskydd för småhusköpare att riksdagen
avslår motion 1979/80:1522,

37. beträffande revision av kommunala bostadsstiftelser att riksdagen
godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

38. beträffande län till kategoribostäder att riksdagen godkänner
vad i regeringsprotokollet förordats,

39. beträffande ramar för stöd till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse
att riksdagen

a. medger att beslut om förhöjt låneunderlag och tilläggslån
meddelas intill ett belopp av 32 000 000 kr. för år 1980 och
preliminärt 30 000 000 kr. för år 1981 samt att beslut som avser
projekt för vilka preliminärt beslut om bostadslån har meddelats
före år 1978 får tas utanför 1980 års ram,

b. medger att ramen för de antikvariska myndigheternas
tillstyrkan av ombyggnader som bör komma i fråga för förhöjt
låneunderlag och/eller tilläggslån bestäms till 30 000 000 kr. för
år 1980 och till preliminärt 30 000 000 kr. för år 1981,

c. medger att de under a och b angivna ramarna får vidgas om
det behövs av sysselsättningsskäl,

40. beträffande grunderna för förbättringslån m. m. att riksdagen

a. godkänner vad i regeringsprotokollet förordats beträffande
lånen,

b. godkänner vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om
energisparstöd till bostadshus för vilka förbättringslån kan
utgå,

41. beträffande förbättringslån för arbeten av större omfattning att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

42. beträffande ramar för räntefria förbättringslån att riksdagen

a. medger att sådana lån beviljas med högst 40 000 000 kr.
under vart och ett av åren 1980 och 1981,

b. bemyndigar regeringen att besluta om ändringar av den
under a angivna ramen för långivningen under år 1980 om det
behövs av sysselsättningsskäl,

43. beträffande översyn av bostadsanpassningsbidrag m. m. att
riksdagen med anledning av motion 1979/80:1514 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
utvärdering m. m.,

44. beträffande bostadsanpassningsbidrag till andrahandshyresgäst
m. m. att riksdagen avslår motion 1979/80:446,

CU 1979/80:22

60

45. beträffande grunder för bidrag och lån till förbättring av
boendemiljön att riksdagen med bifall till regeringens förslag
och med avslag på motion 1979/80:1833 yrkande 10 godkänner
vad i regeringsprotokollet förordats,

46. beträffande ramar för bidrag och lån till förbättring av
boendemiljön att riksdagen medger

a. att beslut om bidrag till förbättring av boendemiljön får
meddelas intill ett belopp av 60 000 000 kr. under budgetåret
1980/81 och preliminärt intill ett belopp av 60 000 000 kr. under
budgetåret 1981/82,

b. att beslut om lån till förbättring av boendemiljön enligt den
nya lånemöjligheten som förordats i regeringsprotokollet får
meddelas intill ett belopp av 35 000 000 kr. under budgetåret
1980/81 och preliminärt intill ett belopp av 35 000 000 kr. under
budgetåret 1981/82,

47. beträffande lån till utrustning och inventarier i kollektivhus att
riksdagen avslår motion 1979/80:584 yrkande 3,

48. beträffande boendedemokrati att riksdagen avslår motion
1979/80:1833 yrkande 12,

49. beträffande amorteringstiden för markförvärvslån att riksdagen
avslår motionerna 1979/80:332 yrkande 1 och 758 yrkande 1,

50. beträffande ram för markförvärvslån att riksdagen med bifall
till regeringens förslag och med avslag på motion 1979/80:332
yrkande 2 medger att beslut om sådana lån meddelas intill ett
belopp av 100 000 000 kr. under budgetåret 1980/81,

51. beträffande upplåtelse med tomträtt att riksdagen avslår motion
1979/80:401 yrkande 1,

52. beträffande villkoren för tomträttslån att riksdagen avslår
motionerna 1979/80:401 yrkande 2 och 758 yrkande 2,

53. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på dels motion 1979/80:1516 yrkande 2, dels motionerna
1979/80:331 yrkande 2, 401 yrkande 3 och 403 yrkande 1 b till
Lån till bostadsbyggande för budgetåret 1980/81 under trettonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 6 900 000 000
kr.,

54. att riksdagen med anledning av regeringens förslag till Räntebidrag
m. m. för budgetåret 1980/81 under trettonde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 5 260 000 000 kr.,

55. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1979/80:403 yrkande 1 c till Eftergift av hyresförlustlån
för budgetåret 1980/81 under trettonde huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 90 000 000 kr.,

56. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1979/80:402 till Bidrag till förbättring av boendemil -

CU 1979/80:22

61

jon för budgetåret 1980/81 under trettonde huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 35 000 000 kr.,

57. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1979/80:332 yrkande 3 till Lån till kommunala
markförvärv för budgetåret 1980/81 under trettonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

58. beträffande anslag i övrigt för budgetåret 1980/81 under
trettonde huvudtiteln att riksdagen anvisar

a. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 33 301 000 kr.,

b. till Länsbostadsnämnderna. ett förslagsanslag av 47 848 000
kr.,

c. till Tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse
ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

d. till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. ett förslagsanslag
av 130 000 000 kr.,

e. till Lån till inventarier i vissa specialbostäder ett reservationsanslag
av 500 000 kr.

Stockholm den 27 mars 1980

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m), Oskar Lindkvist (s),
Karin Ahrland (fp), Lars Henrikson (s). Thure Jadestig (s), Elvy Olsson (c),
Maj-Lis Landberg1 (s), Bertil Danielsson (m). Birgitta Dahl (s). Sven Eric
Åkerfeldt (c), Magnus Persson (s), Bertil Dahlén (fp), Per Olof Håkansson
(s) och Erik Olsson (m).

1 vid behandling av p. 1-32

CU 1979/80:22

62

Reservationer

Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis Landberg1,
Birgitta Dahl, Magnus Persson och Per Olof Håkansson, alla (s), har
reserverat sig mot betänkandet i följande delar.

1. Bostadsinstitutens utlåningsvillkor

Reservanterna anser att den del av utskottets betänkande på s. 21 som
börjar ”Det finns” och slutar ”och villabeskattning" bort lyda:

Utskottet noterar att de socialdemokratiska ledamöterna i riksbanksfullmäktige
reserverat sig mot beslutet att godkänna nya amorteringsregler.
Reservanterna ansåg att systemet med serielån och övergivandet av
annuitetsprincipen innebär en radikal omläggning av lånevillkoren som inte
direkt kan återföras till riksdagens godkännande av att amorteringstiderna
förkortades. Riksbanksfullmäktiges beslut och dess effekter på bostadsinstitutens
lån medför höjda kapitalkostnader jämfört med reservanternas
förslag. Dessa kostnadsskillnader, som stiger snabbt, framgår av figur 7 i
utskottets betänkande (s. 20). Riksbanksfullmäktiges beslut får sålunda
konsekvenser för kapitalkostnaderna för bostäder och ytterst för boendekostnaderna.
 Dessa kostnadsökningar kommer i en situation där ytterligare
ökningar kan väntas och där nivån redan nu är så hög att de bostadssökandes
ekonomi hindrar genomslaget av en bostadssocialt sett motiverad efterfrågan.

Även om riksdagen inte har att ta formell ställning till riksbanksfullmäktiges
beslut som sådant vill i detta sammanhang utskottet betona de
bostadspolitiska synpunkterna. För det första kan enligt utskottets mening
starkt sättas i fråga om tillbörlig hänsyn tagits till bostadsmarknadens
förhållanden. För det andra skulle det ha varit lämpligt att fatta ett eventuellt
motiverat beslut att överge annuitetsprincipen vid ett tillfälle då regeringen
haft möjlighet att ta hänsyn till dess effekter genom förslag beträffande bl. a.
räntebidragen. Den sistnämnda synpunkten torde även bostadsministern ha
delat.

1 Gäller reservationerna 1-15.

2. Totalfinansiering

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 22 som börjar "Riksdagen har”
och slutar ”avstyrks därför” bort lyda:

Som utskottet angett innebär en tillstyrkan av förslaget i den socialdemokratiska
partimotionen att utskottet skulle vidhålla den inställning som dess
majoritet (s, c) uttryckte hösten 1979 i yttrande CU 1979/80:1 y. Det

CU 1979/80:22

63

grundläggande i utskottets tidigare yttrande var att dess majoritet ansäg att
tanken på en integrerad och fullständig finansiering av bostadsbyggandet inte
kunde, som enligt budgetministerns bedömning i kapitalmarknadspropositionen,
 avvisas på i den nämnda propositionen anförda skäl. Mot bakgrund
av detta ställningstagande förordade utskottet en ytterligare konkretisering
av övervägandena i syfte att nå fram till en alternativ lösning med
totalfinansiering utan bindning av de institutionella formerna fran riksdagens
sida. Under utskottsbehandlingen eller eljest har inte tillförts några nya
sakuppgifter som kan leda utskottet till en ändrad bedömning. Utskottet
tillstyrker därför förslaget i den socialdemokratiska partimotionen om ett
tillkännagivande av de överväganden som utskottets majoritet gjorde hösten
1979.

Ett bifall till motionsförslaget skulle också undanröja tveksamhet om det
sakliga innehållet i riksdagens beslut i motsvarande del med anledning av
finansutskottets betänkande FiU 1979/80:8 (s. 28-29). Regeringen hade
föreslagit riksdagen att godkänna bl. a. uttalanden vari budgetministern tog
ställning mot en övergång till statlig totalfinansiering. Riksdagens godkännande
av vad finansutskottet hemställt innebär att denna fråga lämnas
öppen, att ändringar inte skall göras i byggnadskreditgivningen och att det
skall göras en översyn av rationaliseringsmöjligheterna som kan omfatta
även lämpligheten av samordnade bostadskrediter, administrerade av
bostadsinstituten. Det är uppenbart att önskemålen om sålunda begränsade
och oklara överväganden inte är en lämplig grund för ett arbete inom t. ex.
bostadsfinansieringsdelegationen.

dels utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande vissa överväganden om totalfinansiering att riksdagen
med bifall till motion 1979/80:1833 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Byggnadspriserna

Reservanterna anser att den del av utskottets betänkande på s. 25 som
börjar "Utskottet har" och slutar "lämnats ovan (3)" bort lyda:

Bvggnadspriset är något annat än de faktiska bvggnadskostnaderna. Det
pris en byggherre betalar till entreprenören är en sak - entreprenörens
byggnadskostnader är en annan. Utvecklingen av entreprenörens bvggnadskostnader
bör rimligen ha samband med utvecklingen av kostnaderna för
delposterna: material, löner m. m. Utskottet noterade enhälligt redan år
1977 (CU 1976/77:18 s. 36) att det fanns uppgifter om en snabb uppgång i
byggnadspriserna som inte helt kunde förklaras med bakomliggande
mätbara faktorer. Utvecklingen av de priser som byggherren får betala,
särskilt för uppförandet av flerbostadshus. har därefter fortsatt att öka i allt
snabbare takt - en takt som vida överskrider ökningen av t. ex. konsumentprisindex.
 Uppgifter om dessa prisrelationer har lämnats ovan (3).

CU 1979/80:22

64

Från socialdemokratiskt håll har sedan flera år tillbaka hävdats att
ytterligare åtgärder måste vidtas för att få överblick över prisbildningen inte
endast för det byggande som verkligen kommer till stånd med stöd av
bostadslån utan även beträffande den bild av prisnivåerna som tecknas i
ärenden som inte leder till lånebeslut eller inte ens till låneansökan därför att
anbuden är för höga. Möjligheterna att göra en sålunda utvidgad analys av
prisbildningen och dess drivkrafter knyts i väsentliga delar till möjligheterna
att få tillgång till ett grundmaterial. I de fall där bygginitiativen fullföljs
genom bostadsbelåning finns möjligheter för länsbostadsnämnden att
avkräva lånsökanden en redovisning. Entreprenören har ingen på låneförhållandet
grundad skyldighet att redovisa sina verkliga kostnader till
bostadsmyndigheterna. Enligt lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet
rörande pris- och konkurrensförhållandena (uppgiftsskyldighetslagen) är
däremot bl. a. företagare tvungna att lämna alla de uppgifter som behövs för
att främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden i
näringslivet. Statens pris- och kartellnämnd har getts befogenheter att
inhämta uppgift enligt uppgiftsskyldighetslagen. Nämnden skall enligt sin
instruktion bl. a. undersöka prisbildningen inom visst område av näringslivet
om prisutveckling, konkurrensförhållanden eller andra omständigheter ger
anledning till det.

Som orsaker till att priserna inom bostadsproduktionen stigit så kraftigt
har pekats på - förutom ökade materialkostnader och brist på arbetskraft -den minskade byggvolymen och en avtagande konkurrens mellan byggföretagen
genom att lokala företag lagts ner och bostadsbyggandet numera
domineras av ett mindre antal stora företag.

Utskottet tar i annat sammanhang upp vidare näringspolitiska överväganden.
 Här skall i första hand läggas fast att det krävs en snabb ökning och
intensifiering av insatserna för att belysa pris- och konkurrensförhållandena
inom byggföretagen. Det har nu under utskottsbehandlingen uppgetts att
regeringen bemyndigat bostadsministern att tillkalla en särskild utredare
med uppdrag att utreda prisutvecklingen inom bostadsbyggandet och dess
orsaker m. m. De uppgifter som lämnats om vad direktiven närmare skall
innehålla ger intryck av att utredarens huvudsakliga uppgift är att ge en sådan
översiktlig bild av denna prisutveckling som normalt bort ha kunnat tas fram
redan tidigare inom ramen för departementsarbetet. Riksdagen har i och för
sig ingen anledning att ha synpunkter på hur regeringen organiserar sitt
arbete. Utskottet har emellertid fått den uppfattningen att man inom
regeringskansliet tycks uppleva beslutet att tillkalla en särskild utredare som
någon sorts lösning av problemen. Utskottet vill för sin del kraftigt varna för
ett sådant synsätt, vilket lätt kan leda till passivitet i övrigt. Beslutet om en
utredningsman minskar inte på något sätt kraven på att pris- och kartellnämnden
skall ges praktiska möjligheter och resurser för att fullfölja sina
instruktionsenliga uppgifter när det gäller att undersöka prisbildningen vid
bostadsbvggnadsentreprenader och därmed även ge underlag för en skärpt

CU 1979/80:22

65

kontroll av entreprenadpriserna och överväganden om effektiva ingrepp
enligt de möjligheter som prisregleringslagen erbjuder.

Som ovan något berörts får redan nu föreliggande uppgifter anses visa att
det saknas grundläggande förutsättningar för en effektiv och prispressande
konkurrens på bostadsbyggnadssektorn i stora områden där produktionsapparatens
struktur närmast ger en monopolsituation. Mot denna bakgrund är
det nödvändigt att snarast få fram ett underlag för politiska beslut, ett
underlag som endast kan ges av en parlamentarisk utredning. En sådan
utredning bör därför enligt utskottets mening tillkallas så snart som möjligt.
De strukturfrågor som en sådan utredning kommer att beröra i sitt arbete
med huvudsyftet litt åstadkomma sunda prisförutsättningar har ett naturligt
samband även med vidare överväganden om ett näringspolitiskt program för
byggsektorn.

Byggnadsprisernas utveckling påverkar direkt boendekostnaderna och
därmed möjligheterna att tillgodose de grundläggande anspråken på
bostäder. Byggnadsprisindex för flerbostadshus steg fran andra kvartalet
1977 till andra kvartalet 1979 med nära 40%. medan den allmänna
prisutvecklingen under samma tid var något under 18 %. Det är uppenbart
att en sådan prisutveckling kan rycka undan grunden för en fullföljd av de
bostadspolitiska intentionerna och måste därför mötas med kraft. Det är här
fråga inte endast om de allvarliga problem som allmänt sett möter
bostadsfinansieringen i en inflationsekonomi - här är det uppenbarligen
också fråga om för denna sektor specifika problem.

Härtill anknytande frågor har tidigare berörts i avvikande mening (s) till
utskottets yttrande CU 1979/80:4 y till näringsutskottet över motion (s) om
en intensifierad prisövervakning på boendeområdet. Motionen kommer
senare att behandlas av näringsutskottet.

4. Överväganden om de allmännyttiga bostadsföretagens sociala merkostnader
m. m.

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 26 som börjar "1 betänkande"
och slutar "inte vidtas" bort lyda:

Förslaget i den socialdemokratiska partimotionen om överväganden
beträffande förhållanden som påverkar de allmännyttiga bostadsföretagens
förvaltningskostnader, bl. a. företagens sociala merkostnader, utgår fran
den uppenbarligen inte bestridda åsikten att dessa företags situation
otvivelaktigt bör ytterligare belysas. Mot förslaget har i sak inte anförts några
erinringar. Däremot har det hävdats att detta skulle vara en åtgärd för
företagen själva. Detta är också riktigt när det gäller sakuppgifter och
bostadsföretagens synpunkter i övrigt. Motionsförslagets centrala innehåll är
emellertid inte insamlingen av grundmaterialet utan de överväganden i
inriktningsfrågor nr. m. som måste göras utifrån såväl skilda lokala förhal -

5 Riksdagen 1979180. 19 sunil. Nr 22

CU 1979/80:22

66

landen som principiellt bostadspolitiska och statsbudgetmässiga utgångspunkter.
 Mot denna bakgrund bör övervägandena uppdras åt den allsidigt
sammansatta bostadsbyggnadskommission som motionärerna föreslagit för
andra huvuduppgifter. Skulle en sadan kommission av någon anledning inte
komma att tillkallas bör uppdraget anförtros särskilda sakkunniga så att
resultatet kan bli överväganden och förslag som lämpar sig för statsmakternas
politiska ställningstaganden. Vad utskottet anfört härom bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande överväganden om de allmännyttiga bostadsföretagens
sociala merkostnader m. m. att riksdagen med anledning
av motion 1979/80:1833 yrkande 9 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

5. Åtgärder som sänker kostnaderna för drift och underhäll

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 27 som börjar ‘Den ovan” och
slutar "anses tillgodosett" bort lyda:

Förslagen i de socialdemokratiska motionerna syftar till förnyade överväganden
om principerna för att i låneunderlag och pantvärde kunna beakta
konstruktioner och material som sänker kostnaderna för drift och underhåll.
Det bakomliggande önskemålet att främja ett optimalt utnyttjande av sådana
möjligheter torde vara obestritt. Det frågan närmast gäller är om reglerna för
beräkning av låneunderlag uppfyller dessa krav. Ändringar har skett i fråga
såväl om byggkostnader och därtill knutna kapitalkostnader som om driftoch
underhållskostnadernas betydelse för boendekostnaden. Det har inom
utskottet hävdats att en sådan översyn skulle vara en uppgift förden särskilda
utredare som skall tillkallas för att utreda prisutvecklingen inom bostadsbyggandet
och dess orsaker m. m. Det förefaller emellertid utskottet
främmande att till en sådan utredares uppgifter lägga överväganden om hur
låneunderlaget skall beräknas utifrån här angivna speciella synpunkter.
Utskottet anser i stället att detta är en uppgift som faller inom bostadsstyrelsens
givna ansvarsområde. I avsaknad av initiativ i denna del från styrelsens
sida bör riksdagen påkalla ett direkt uppdrag till den att göra dessa
överväganden. Detta bör ske genom att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande åtgärder som sänker kostnaderna för drift oell
underhåll nät riksdagen med bifall till motion 1979/80:1827 och
med anledning av motion 1979/80:1570 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

CU 1979/80:22

67

6. Underhällslån

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 27 som börjar "Ett allmänt"
och slutar "avstyrks därför" bort lyda:

Aven om det kan finnas skäl som talar mot ett beslut att förlänga
underhållslånen och därvid eventuellt precisera nya förutsättningar finns det
inte anledning att avstå från ett principiellt ställningstagande från riksdagens
sida. I den socialdemokratiska partimotionen föreslås detta få formen av en
begäran från riksdagens sida om att regeringen lägger fram ett förslag under
innevarande år.

I budgetpropositionen (s. 53) konstatf rar bostadsministern endast att
underhållslån kan lämnas även under år 1980 och att bostadsföretagen
sålunda även under detta år kan avhjälpa brister i eftersatt underhäll utan att
kostnaderna härför omedelbart slår igenom på hyran. Konstaterandet därav
fullföljs emellertid inte med någon slutsats för nästa år eller med att ett
kommande förslag aviseras. Detta kan inte tolkas på annat sätt än att
regeringen inte avser att vidta några åtgärder. Regeringen accepterar
därmed en utveckling som innebär antingen att nuvarande underhållsnivå
behålls till priset av kännbara hyreshöjningar eller att underhållet skärs ner
drastiskt. Hyreshöjningen motsvarar ca 7:50 kr./m: att läggas till de övriga
kostnadshöjande faktorerna.

I skilda sammanhang ställs från regeringens sida krav på kommunerna och
bostadsföretagen att de skall intensifiera sin bostadsbyggnadsplanering.
Denna planering är långsiktig och kräver därför att statsmakterna kan ange
de förutsättningar som påverkar planeringen med avsevärd framförhållning.
För kommunerna och företagen är det sålunda av största vikt att statsmakterna
kan ange inriktningen av sina åtgärder i god tid och detta även om
detaljerna nu inte kan preciseras. När det gäller underhållslån måste även
beaktas sambandet med hyresförhandlingarnas uppläggning.

För att inte kommunernas och bostadsföretagens ekonomiska planering
skall hämmas på ett sätt som innebär att de på grund av kostnadsläget
sviktande initiativen ytterligare minskar bör riksdagen göra klart att ett
förslag om avlösning av underhållslånen i någon form kommer att läggas
fram. Detta bör, i enlighet med den socialdemokratiska partimotionen, ta
formen av att riksdagen begär ett förslag i ämnet under detta år. Därmed har
statsmakternas viljeinriktning klargjorts.

dels utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande begäran omförslag lill avlösning av underhållslånen
att riksdagen med bifall till motion 1979/80:1833 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

CU 1979/80:22

68

7. Vissa målsättningar för nybyggnad

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 29 som börjar "Enligt
utskottets" och slutar "avstyrks därför" bort lyda:

Utskottet konstaterar inledningsvis att bostadsministern nu inte angett
några överväganden om det på något längre sikt behövliga bostadsbyggandet
och därmed om ett motsvarande produktionsmål. Snarare kan bostadsministerns
uttalande uppfattas som att hon avstår från konkreta bedömningar i
avvaktan på redovisningar i anslutning till en ny långtidsutredning och i
stället söker inleda en argumentering för åsikten att bostadsbyggnädsbehovet
har överskattats. Riksdagens uttalande år 1979 om att målet för
igångsättningen bör vara mer än 65 000 lägenheter per år har inte gett
bostadsministern anledning till annat uttalande än att byggandet bör öka -uppenbarligen då utöver 1979 års nivå.

Redovisningen i budgetpropositionen röjer för det första att bostadsministern
anser sig inte böra ta hänsyn till riksdagens bedömningar, något som
utskottet finner principiellt anmärkningsvärt. Inställningen kan möjligen
förklaras om än inte försvaras av en önskan att inte exponera gapet mellan
faktiskt och önskat bostadsbyggande. Riksdagen måste emellertid enligt
utskottets mening fortfarande hävda behovet av att ange målsättningar som
ett underlag för kommunernas och bostadsföretagens planering och som
utgångspunkt för riksdagens egna bedömningar av vilka planeringsförutsättningar
som statsmakterna måste skapa i konkreta beslut. Redovisningen i
budgetpropositionen röjer för det andra en passiv grundinställning som
ligger nära ett uppgivande av de allmänna bostadspolitiska målen.

Enligt utskottets mening bör en målsättning preciseras. Det finns även
anledning att kombinera denna målsättning med uttalanden som visar att
målet kan nås endast successivt. Förslaget till uttalanden om målsättningen i
den socialdemokratiska partimotionen fyller dessa krav och utgår från
bedömningar av bostadsbyggnadsbehovet som ansluter till nu kända
förutsättningar. Riksdagen bör därför, genom att som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet här anför, ställa sig bakom motionsuttalandet
om att igångsättningen successivt skall ökas under perioden 1980-1982
så att den sistnämnda är uppgår till 70 000 lägenheter och därefter hålls pä så
jämn nivå som möjligt. Det sistnämnda är inte minst viktigt med hänsyn till
möjligheterna att få tillfredsställande produktionsförutsättningar i fråga om
bvggarbetskraft och även i övrigt inom den sammansatta produktionsprocess
som bostadsbyggandet utgör. Ett bifall till den socialdemokratiska partimotionen
i denna del tillgodoser i rimlig utsträckning även förslaget i motion
1979/80:1553 (vpk) yrkande 3 a i vad det gäller nybyggnad.

Det närmast ovan anförda ger utgångspunkter också för vidare överväganden.
 Det nämnda kravet på en jämn och mot behovet svarande
bostadsproduktion måste hävdas för att byggnadsarbetare skal! kunna

CU 1979/80:22

69

erbjudas verklig anställningstrygghet. Då skapas också förutsättningar för en
ökad rekrytering till denna yrkeskår. Önskvärdheten att utnyttja de reala
resurserna i byggandet så jämnt sorn möjligt öppnar också möjlighet till
prispressande åtgärder förutom den samhällsekonomiska vinning detta
innebär. Byggnadsarbetarna, byggföretagen, beställarna och kommunerna
har ett uttalat intresse av en bättre samhällelig planering vars mål skall vara
ett heltäckande näringspolitiskt program för hela byggsektorn.

dels utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande vissa målsättningar för nybyggnad att riksdagen
med bifall till motion 1979/80:1833 yrkande 1 och med
anledning av motion 1979/80:1553 yrkande 3 a i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

8. Åtgärder för att öka byggandet

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 31 som börjar "Utskottet tar"
och slutar "och kommunerna” bort lyda:

Det är enligt utskottets mening uppenbart att en bostadsbyggnadskommission
inte är den lösning som i första hand övervägts under normala
förhållanden. Det naturliga hade utan tvivel varit att regeringen lagt fram
förslag och vidtagit åtgärder mot bakgrund av en bestämd och konsekvent
hävdad vil ja att skapa förutsättningar för att de bostadspolitiska målen skall
kunna genomföras. Dessa naturliga förutsättningar finns nu emellertid inte -de bostadspolitiska åtgäderna präglas enligt utskottets mening av passivitet
och brist på entydiga mål. Mot denna bakgrund ansluter sig utskottet till
förslaget att riksdagen begär att en bostadsbyggnadskommission tillkallas så
att i denna ordning initiativ och möjligheter till ett ökat bostadsbyggande kan
tas till vara. Det är enligt utskottets mening inte längre möjligt att, som
regeringen hittills har gjort, från gång till annan påpeka att det ytterst är
kommunerna som har ansvaret för bostadsbyggandet men samtidigt underlåta
att skapa de grundläggande förutsättningarna för ett ökat bostadsbyggande
- förutsättningar som måste skapas genom statsmakternas beslut.
Utskottet tillstyrker därför förslaget i den socialdemokratiska partimotionen
om en bostadsbyggnadskommission med allsidig sammansätting.

dels utskottet under 15 bort hemställa

15. beträffande en bostadsbyggnadskommission att riksdagen med
bifall till motion 1979/80:1833 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

CU 1979/80:22

70

9. Bostadsbyggandets inriktning

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 32 börjar ”Utskottet
noterar” och på s. 33 slutar ”annat sammanhang” bort lyda:

Förslaget i den socialdemokratiska partimotionen innebär att riksdagen
skall uttala sig för en ökning av flerbostadshusen och en ökning av den andel
småhus som upplåts med hyres- och bostadsrätt samt att ökningen av
produktionen skall ske genom de allmännyttiga och folkrörelsekooperativa
bostadsföretagen. De föreslagna uttalandena har förutsatts vara av den typ
som även tidigare använts - en vägledning för kommunerna och sålunda inte
syftande till en kommunvis av statsmakterna fastlagd kvotering. Uttalandena
riktar sig inte mot någon hustyp som sådan - deras utgångspunkt är att ange
en inriktning av byggandet som är önskvärd utifrån bostadssociala synpunkter.
 Ett byggande av stora lägenheter i ägda småhus och små lägenheter i
flerbostadshus leder till segregation. Ett huvudsyfte måste vara att få
varierad lägenhetssammansättning vid samtliga besittningsformer. Strävanden
att uppnå en socialt acceptabel och väl fungerande bostadsmiljö
förutsätter tillgång till en utbyggd kollektiv service. Dessa strävanden,
kraven på en allsidig befolkningssammansättning och kraven på en god
hushållning med energi för bl. a. uppvärmning och transporter har under
senare år motverkats av att småhusbyggandet fått överstiga byggandet av
lägenheter i flerbostadshus. De allmännyttiga bostadsföretagen bör. som
tidigare, ha en dominerande ställning. Folkrörelsekooperationens specifika
företräden före ett fritt utnyttjande av bostadsrätten i främmande syften kan
knappast bestridas. Sett emot en sådan bakgrund är de i motionen framförda
förslagen till uttalanden lämpliga och behövliga. Utskottet tillstyrker sålunda
att riksdagen följer det socialdemokratiska motionsförslaget. Därmed
tillgodoses i väsentliga delar även förslaget i motion 1979/80:1553 (vpk)
yrkande 3 b.

dels utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande inriktningen av nyproduktionen att riksdagen med
bifall till motion 1979/80:1833 yrkande 2 och med anledning av
motion 1979/80:1553 yrkande 3 b som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

10. Kartläggning av de ungas bostadsbehov m. m.

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 33 som börjar ”Utskottet delar"
och slutar ”avstyrks därför” bort lyda:

Utskottet ansluter sig till det i den socialdemokratiska partimotionen
framförda förslaget att de ungas bostadsbehov kartläggs och att åtgärder

CU 1979/80:22

71

snarast vidtas för att minska bostadslösheten bland ungdomen. Det torde
inte ha bestritts att ungdomens möjligheter att få lämplig bostad nu inte kan
tillgodoses. Det grundläggande hindret är, förutom de svårigheter som ligger
i ett allmänt sett för lågt bostadsutbud, att i vissa kommuner och orter
lägenhetsbeståndet är ensidigt sammansatt. Det kan vara frågan om ett
ensidigt utbud av ägda småhus och även ett ensidigt byggande av lägenheter i
övrigt som kräver för ungdom i allmänhet inte överkomliga kapitalinsatser.
Det gemensamma är en brist på lämpliga hyreslägenheter. Enligt utskottets
mening skulle en föreslagen kartläggning av bostadsbehovet utifrån denna
utgångspunkt kunna bidra till att påverka den kommunala planeringen. En
föreslagen kartläggning bör därför initieras så att systematiska åtgärder
främjas.

dels utskottet under 19 bort hemställa

19. beträffande kartläggning av de ungas bostadsbehov m. m. att
riksdagen med bifall till motion 1979/80:1833 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Belåning av vissa gemensamma ulrymmen

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 38 som börjar "Det finns” och
slutar ”givna utgångspunkter” bort lyda:

Utskottet har sålunda ansett att de projekt som planerats och projekterats
utifrån andra förutsättningar än de som bostadsstyrelsen nu preciserat inte
skall vägras lån med hänvisning just till styrelsens föreskrifter. För att
definitivt klargöra detta bör riksdagen inom motionsyrkandets ram påkalla
en sådan lösning av övergångsfrågorna att förutsättningarna inte principiellt
rubbas för äldre projekt. Detta bör ske genom att riksdagen med anledning
av motionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

dels utskottet under 25 bort hemställa

25. beträffande belåning av vissa gemensamma utrymmen att
riksdagen med anledning av motion 1979/80:582 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Grunderna för produktionskostnadsbelåning

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 39 börjar "Motionärernas
ståndpunkt” och på s. 40 slutar ”avstyrks därför” bort lyda:

Regeringens förslag innebär sålunda att produktionskostnadsbelåning blir
möjlig vid obunden anbudsupphandling medan den inte blir möjlig vid

CU 1979/80:22

72

förhandlingsentreprenad och egenregi hygge. Den föreslagna regeln är
formel] och medger inga undantag. Aven om t. ex. en förhandlingsentreprenad
innebär att upphandling kan konstateras vara uppenbart mer fördelaktig
än en bedömd anbudsupphandling får den sämre belåningsmöjligheter.

Regeringens motivering för att genom en ändring av låneunderlagsreglerna
i sak ändra konkurrensvillkoret för statlig bostadsbelåning förefaller
utskottet inte övertygande. För det första skulle ett bifall till regeringens
förslag innebära att man föregrep den utvärdering av konkurrensvillkoret
som pågår innan ställning tas till om det finns ett behov att ändra det. För det
andra och i sak allvarligare är att regeringsförslaget röjer ett främlingskap
inför verkligheten. Bostadsministerns tes är bestickande: "konkurrens"
verkar gynnsamt på kostnadsutvecklingen. Detta kan vara riktigt som en
teoretisk modell - den grundfråga som troligen avsiktligt inte berörts av
hänsyn till närliggande produktionsintressen är om byggmarknaden i dag
fungerar enligt denna teoretiska modell. Utskottet har i andra sammanhang
konstaterat att det behövs en genomlysning av prisbildningen inom
byggsektorn mot bakgrund av att anbudspriserna ökar på ett sätt som inte
kan förklaras av mätbara faktorer. Ändringarna i strukturen på byggsektorn
har ostridigt minskat förutsättningarna för att generellt tillämpa den
klassiska ekonomiska konkurrensmodellen.

Utskottet har hittills förutsatt att det fanns en bred enighet bakom det
självklara kravet på att förutsättningslöst undersöka prisbildningens orsaker.
Om ytterligare faktisk klarhet skapas i dessa avseenden finns det bättre
möjligheter att bedöma om och på vilket sätt konkurrensvillkoret bör få
ändrad utformning. Utskottet konstaterar redan på denna grund att
ändringarna av reglerna för beräkning av låneunderlag t. v. bör vara neutrala
i väntan på att konkurrensreglerna inkl. konkurrensförutsättningarna
utvärderats. Utskottet noterar i detta sammanhang att de underhandsredovisningar
av konkurrensvillkorets effekter som gjorts inom bostadsstyrelsen
-och för vilka styrelsen f. ö. inte uttryckligt åtagit sig ett ansvar-är grundade
på ett så begränsat och bristfälligt material att de t. v. inte kan läggas till
grund för några som helst slutsatser.

Det anförda har lett utskottet till bedömningen att riksdagen bör följa
förslaget i den socialdemokratiska partimotionen och ge möjlighet till
produktionskostnadsbelåning även vid de förhandlingsentreprenader och
egenregibyggen som kan godtas enligt ett i sak oförändrat konkurrensvillkor.
Det blir därmed inte fråga om att främja dessa senare upphandlingsformer -syftet är att i avvaktan på ett användbart ytterligare bedömningsunderlag
tillämpa nuvarande villkor. Detta innebär att tillämpningen av sistnämnda
upphandlingsformer fortfarande utsätts för en kritisk prövning av länsbostadsnämnden
från fall till fall. Vad utskottet anfört i denna del bör riksdagen
med bifall till förslaget i den socialdemokratiska partimotionen som sin
mening ge regeringen till känna.

I anslutning till denna bedömning av det konkreta motionsvrkandet bör

CU 1979/80:22

73

enligt utskottets mening noteras att överväganden även är påkallade om hur
byggföretagens återstående markinnehav - stort inom vissa regioner - skall
kunna göras åtkomligt för byggande till den markprisnivå som gäller vid
expropriation från annan än byggföretagare. Byggföretagare har i uppmärksammade
rättegångar sökt visa de vinstmöjligheter de har när de kan utnyttja
en faktisk lokal monopolställning. Utskottet har förutsatt att riksdagens
enhälliga beslut (CU 1979/80:10) om att påkalla en översyn av ersättningsrätten
i dessa fall leder till omedelbara och snabba överväganden från
regeringens sida.

dels utskottet under 26 bort hemställa

26. beträffande grunderna för produktionskostnadsbelåning att
riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motion 1979/80:1833 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Låneandelen för enskilt ägda hyreshus

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 44 som börjar ”Frågan om" och
slutar "behandlas nedan (4.13.1)” bort lyda:

Frågan om låneandelen för enskilt ägda hyreshus har vid flera tillfällen
behandlats av riksdagen. Det har därvid markerats en motsättning mellan å
ena sidan de borgerliga riksdagspartiernas önskan att gynna de enskilda
hyresvärdarna och å andra sidan den socialdemokratiska ståndpunkten att
ytterligare lånefördelar för dessa byggherrar endast ökar deras långsiktiga
vinstmöjligheter utan någon motsvarande nytta för de boende. Enligt
utskottets mening bör statsmakterna påta sig endast kostnader som klart
främjar de bostadspolitiska målsättningarna. Denna ståndpunkt leder till att
utskottet tillstyrker förslaget i motion 1979/80:1516 yrkande 1 om att
låneandelen för enskilt ägda hyreshus sänks från 22 % till tidigare gällande
15 % med motsvarande sänkning även av säkerhetsgränserna. Anslagsfrågan
- ett bifall till förslaget medför minskad belastning på statsbudgeten med
50 milj. kr. - behandlas nedan.

dels utskottet under 31 bort hemställa

31. beträffande låneandelen för enskilt ägda hyreshus att riksdagen
med bifall till motion 1979/80:1516 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6 Riksdagen 1979180. 19 sami. Nr 22

CU 1979/80:22

74

14. Hyresförlustlån

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 45 som börjar "Det har” och
slutar "yrkande 1 a” bort lyda:

Regeringens ståndpunkt att hyresförlustlångivningen bör upphöra helt
med år 1980 utgår från två redovisade bedömningar: att hyresförlustlånen
inte utgör någon stimulans till ökat bostadsbyggande och att kommuner som
har utgifter för tomma lägenheter skall kunna kompenseras genom extra
skatteutjämningsbidrag i vissa fall. Bostadsministern medger själv att det i
vissa fall inte torde vara möjligt för vissa allmännyttiga bostadsföretag att på
egen hand eller tillsammans med kommunerna klara de ekonomiska
påfrestningarna.

Utskottet har för sin del inte övertygats om att hyresförlustlångivningen
saknar betydelse för bygginitiativen. Tvärtom har trovärdiga uttryck getts för
att en utebliven lånemöjlighet i ett redan i övrigt känsligt kostnadsläge i vissa
fall kan vara just den faktor som ytterst leder till att byggprojekt läggs ner
eller skjuts upp. Under rådande planeringsförutsättningar känner bostadsföretagen
och kommunerna ofta en befogad osäkerhet om hur en bostadsefterfrågan
till stigande priser utvecklar sig inför upprepade hot om att med
statliga ingripanden inskränka just löntagarnas realt disponibla utrymme.
Bostadsfrågans långsiktiga perspektiv kräver enligt utskottets mening att
denna osäkerhet i den kommunala planeringen i rimlig utsträckning dämpas
genom utfästelser om fortsatta hyresförlustlån - och ytterst genom utfästelser
om att sociala målsättningar för bostadspolitiken inte skall överges.

Det har - detta är obestritt inom utskottet - inte varit möjligt att få en klar
bild av i vilken omfattning berörda kommuner kan komma att kompenseras
genom extra skatteutjämningsbidrag. Det enda som nu är bekant är att
regeringen föreslagit riksdagen att bl. a. hyresbortfall skall "särskilt beaktas"
under de kommande åren. Även om riksdagen godtar detta förslag
kommer förslagets reella innehåll att i sak t. v. få bedömas efter rena
antaganden.

Till det anförda kommer att hyresförlusterna för år 1981 inte kan konkret
bedömas förrän efter den tidpunkt då det är möjligt att komplettera en
ansökan om skatteutjämningsbidrag - den primära ansökan skall f.ö. göras
redan före utgången av mars 1980 och sålunda innan riksdagen beslutat vare
sig om hyreslustlånen eller om skatteutjämningsbidragen. Redan från
principiella utgångspunkter är detta helt otillfredsställande.

Anförda överväganden har lett utskottet till slutsatsen att hyresförlustlånen
inte kan upphöra redan vid utgången av detta år utan att det får inte
endast lokalt kommunala utan även generellt långsiktiga konsekvenser.
Utskottet tillstyrker därför förslaget i den socialdemokratiska partimotionen
att lån får beviljas även för hyresförluster under år 1981. Ett sådant beslut

CU 1979/80:22

75

tillgodoser i f. n. tillräcklig omfattning även syftet med motion 1979/80:403
(vpk) yrkande 1 a.

dels utskottet under 32 bort hemställa

32. beträffande hyresförlustlän att riksdagen med bifall till motion
1979/80:1833 yrkande 7 och med anledning av motion 1979/
80:403 yrkande 1 a samt med avslag på motion 1979/80:403
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

15. Förbättringslån för arbeten av större omfattning

Reservanterna anser att den del av utskottets betänkande på s. 49 som
börjar ”Även enligt ” och slutar "till känna” bort lyda:

Inom utskottet har som angetts väckts fråga om inte förbättringslån - i strid
mot nuvarande praxis - skall få lämnas oavsett ombyggnadens omfattning
och kostnader. F. n. gäller att sökanden när kostnaderna är höga och
arbetena omfattande hänvisats till att söka bostadslån. De förändringar som
utskottet ovan tillstyrkt innebär att föräbttringslånets räntebärande del
lämnas på i princip samma villkor som bostadslån för ombyggnad. Detta
förhållande rubbar emellertid inte den grundläggande utgångspunkten att
kapitalsubventioner bör vara förbehållna de undantagsfall då det generella
bidragssystemet inte fungerar med hänsyn till bl. a. låntagarens personliga
bedömningar. Ett syfte att i vissa fall kunna ge lån även för ombyggnader som
inte ger helt tillfredsställande standard kan f. ö. tillgodoses även genom en
undantagsregel inom bostadslångivningens ram. Behovet av att dispensera
från grundläggande krav vid omfattande ombyggnader till hög kostnad måste
vara försumbart. Det enda tänkbara skälet att avstå från enligt ovan
redovisade praxis skulle vara att lånemyndigheterna på andra grunder kom
till motsvarande faktiska bedömning. Dessa förhållanden har emellertid inte
utvecklats tillräckligt. Utskottet finner därför inte anledning att påkalla
någon författningsändring som ger ändring i gällande tillämpning.

16. Grunder för bidrag och lån till förbättring av boendemiljön

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 51 som börjar "Det av” och
slutar ”yrkande 10” bort lyda:

Regeringens förslag innebär att bidrag till förbättring av boendemiljön kan
utgå endast om det finns synnerliga skäl för förhöjt bidrag enligt nu gällande
regler eller om det i ett modernt flerbostadshusområde finns minst 4 %
outhyrda lägenheter - sålunda en formaliserad begränsning i anslutning till
bostadsstyrelsens prioritering av bidragmöjligheterna. Förslaget anges
därmed innebära att den hittillsvarande begränsningen av bidragsgivningen

CU 1979/80:22

76

på grund av vid beslutstillfället otillräckliga ramar ersätts med en motsvarande
och bestående begränsning grundad på en författningsregel. Utskottet
har för sin del inte kunna inse sambandet mellan detta negativa förslag och
bostadsministerns uttalande (s. 76) att ett av henne förordat bortfall av
hyresförlustlån skulle kompenseras med avsevärt ökade stödmöjligheter för
områden med en stor andel outhyrda lägenheter. Om nuvarande prioriteringar
av ansökningarna efter angelägenhetsgrad ersätts med en formalregel
kommer en tilltagande bostadsbrist så småningom att i praktiken utan
ytterligare riksdagsbeslut upphäva möjligheterna att få miljöförbättringsbidrag
- synnerliga skäl för att få förhöjt bidrag bedöms inte heller i sak
eftersom det inte i framtiden finns någon skillnad mellan förhöjt och reguljärt
bidrag. Bidragsreglerna skulle i faktisk tillämpning begränsa stödmöjligheterna
till det knappt 40-tal allmännyttiga bostadsföretag som nu ligger i
prioritetsklass 2 och av vilka flera redan fått bidrag. Även detta regeringens
förslag visar på främlingskap inför verkligheten - det grundläggande
rekvisitet borde rimligen uttryckas som en relation till samhällets boendemiljömässiga
ambitioner. Utskottet biträder mot angiven bakgrund förslaget
i den socialdemokratiska partimotionen att riksdagen inte skall godkänna
regeringens förslag i denna del.

Om bidrag beviljas kan enligt nu gällande regler bostadslån utgå i förening
med räntebidrag för resterande kostnader. Förslaget i den socialdemokratiska
motionen innebär i denna del att lån och räntebidrag skall lämnas i
princip i samtliga fall när de nu gällande förutsättningarna för bidrag
uppfyllts och detta oavsett om gällande medelsramar medger att bidraget
verkligen kan lämnas ut. De ovan angivna skälen för att inte formellt
begränsa bidragsgivningen har lett utskottet till att förorda även denna
ordning.

Motionärerna har vidare - utifrån de grundläggande principerna om att det
skall finnas en bostadssocial grund för att bistå med statsmedel - hävdat att
miljöbidrag och därmed räntebidrag inte bör utgå när åtgärderna direkt leder
till en förmögenhetsökning genom höjda priser på ägda småhus eller på
bostadsrätter med redan höga överlåtelsevärden. Ett sådant förslag kan
knappast möta berättigade invändningar.

Utskottet har sålunda anslutit sig till vad som föreslagits i denna del i den
socialdemokratiska partimotionen och tillstyrker den. Detta bör få uttryck
genom att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

dels utskottet under 45 bort hemställa

45. beträffande grunder för bidrag och län till förbättring av
boendemiljön att riksdagen med bifall till motion 1979/80:1833
yrkande 10 inte godkänner vad i regeringsprotokollet föreslagits
och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

CU 1979/80:22

77

17. Boendedcmokrati

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 52 börjar "Det avsnitt" och
på s. 53 slutar "riksdagens uttalande” bort lyda:

En grundläggande rätt till inflytande över de egna bostadsförhållandena är
enligt utskottets mening en nödvändig och självklar förutsättning för ett
demokratiskt samhällsliv. Det är boendet och inte ägandet som skall utgöra
grunden för de boendes medbestämmande.

En första skiljelinje ges när ägarintressets ekonomiska vinstmöjligheter
skall skiljas från boendeintresset. Vissa kretsar inom regeringspartierna har
inte ens ansett sig böra dölja sin åsikt att den ägda bostaden kan vara ett
spekulationsobjekt där en inflationsekonomi kan ge goda tillfällen till att till
ägarna överföra en större relativ andel av de gemensamma tillgångarna utan
motsvarande reella uppoffringar. Det framstår enligt utskottets mening som
märkligt att bostadsköpare som nu ser vissa konjunkturmässiga risker som en
följd av sin överskattning av de närliggande vinstmöjligheterna begär att
staten skall överbrygga av dem inte väntade likviditetssvackor. Mot
bakgrund av bl. a. detta framstår talet om en belånings- och pantbrevsdemokrati
på bostadsområdet som helt väsensskilt från de bostadspolitiska
målen. Dessa mål utesluter inte att det ickespekulativa boendet i t. ex. ägda
småhus kan ge fördelar.

Inflytandet över boendet i flerbostadshusen har traditionellt knutits till de
vanliga upplåtelseformerna - bostadsrätt och hyresrätt. Tanken på en
äganderätt till lägenheter är förhoppningsvis inte aktuell hos en riksdagsmajoritet.
 Bostadsrättens praktiska fördelar när det gäller att överlåta beslut till
bostadsrättshavarna eller deras direkt valda organ är accepterade. Här har,
under inflytande av marknadskrafterna, emellertid inletts försök att knyta
fördelarna i nämnt hänseende till bostadsrätten som sådan - detta utan
hänsyn till de sociala strävanden som lett folkrörelsekooperationens arbete.
Enligt utskottets mening bör även i detta sammanhang boendet och inte
bostadsrätten som juridisk form vara grunden för inflytandet.

När det gäller hyresrättslägenheterna har innehavarnas besittningsrätt och
förhandlingspositioner förbättrats. Det kvarstår dock synnerligen beaktansvärda
och inte tillgodosedda krav på ett ökat inflytande från dem som bor i
hyreshus. Hyresgäströrelsens samverkan i dessa delar med de allmännyttiga
bostadsföretagen bör enligt utskottets mening underlättas även genom
ytterligare statliga initiativ än nu utgående forskningsstöd - det krävs inte
bara experimentbyggande utan också experimentförvaltning. De särskilda
svårigheter som hyresgästintressena har när det gäller privata hyresvärdar
med endast avkastningsmässiga intressen måste övervägas i särskild ordning
- ytterligare lagstiftningsåtgärder är här inte uteslutna.

Utskottet ställer sig med det anförda bakom intentionerna med förslaget i

CU 1979/80:22

78

den socialdemokratiska partimotionen. Detta bör få uttryck genom att
riksdagen bifaller motionen.

dels utskottet under 48 bort hemställa

48. beträffande boendedemokrati att riksdagen bifaller motion
1979/80:1833 yrkande 12,

18. Amorteringstiden för markförvärvslån

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 53 börjar ”Utskottet
ansluter” och på s. 54 slutar ”avstyrks därför” bort lyda:

I motion 1979/80:758 (s) yrkande 1 har yrkats att riksdagen begär förslag
om förlängda amorteringstider för markförvärvslån. Det kan naturligen
invändas att förslag om bättre villkor har mindre aktualitet i ett läge när
långivningarnas volym måste hållas nere med hänsyn till andra väsentliga
intressen. Å andra sidan vill utskottet hävda att markförvärvslånen inom en
begränsad volym inte bör i första hand erbjudas kommer som har de bättre
ekonomiska möjligheterna. Utgångspunkten bör-oavsett medelstillgången
- vara att lånen skall erbjuda ett verkligt alternativ till kortfristiga och dyra
marknadskrediter. vilkas villkor ofta gör ett angeläget markförvärv praktiskt
omöjligt för kommunen. Det måste finnas en beredskap från statens sida att
bidra med krediter på rimliga villkor i första hand när markförvärvet har ett
väsentligt bostadspolitiskt intresse. Det kan visserligen i nuvarande budgetläge
inte erbjudas motsvarande volymmässiga möjligheter för en planerad
ökning av en kommunal markreserv. När det emellertid gäller förköpssituationen
och liknande förhållanden som inte låter sig i detalj planeras måste
kommunerna emellertid kunna kräva ett lån som kan utnyttjas - ett alltför
kortfristigt lån är då inte till avsedd hjälp att förverkliga syftet.

Utskottet noterar att bostadsministern i 1979 års budgetproposition
(bilaga 16 s. 147) avvisade ett bostadsstyrelsens förslag om förlängd
amorteringstid med hänvisning till statsmakternas tidigare ställningstaganden
och förevarande statsfinansiella läge och sålunda inte med hänvising till
det åt bostadsstyrelsen lämnade uppdraget att kartlägga markvillkorets
effekter. Som utskottet konstaterade redan år 1975 har visserligen markvillkoret
förkortat tidsperspektivet för de kommunala markförvärven i den
meningen att markreserven kan minska. Utskottet anser emellertid att detta
förhållande inte direkt kan inverka på bedömningar av lämplig amorteringstid
i de fall då kommunen, trots markvillkorets existens, anser sig böra
förvärva mark för att genomföra sina planer. I dessa fall är det snarast fråga
om att väga behovet av krediter med acceptabla kapitalkostnader mot de
budgetmässiga effekter en förlängd amorteringstid får på sikt. Enligt
utskottets mening utfaller en sådan avvägning till förmån för att amorteringstiden
bör förlängas och då på sätt som bostadsstyrelsen föreslagit. De

CU 1979/80:22

79

nya amorteringstiderna bör gälla för lån som bevil jas fr. o. m. den 1 juli 1980
och där låneförutsättningarna inträtt tidigast år 1980. Vad utskottet anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslaget i motion 1979/80:332 (vpk) yrkande 1 tillgodoses i väsentliga
delar genom bifall till utskottets förslag, ett förslag som ligger inom
motionens ram.

dels utskottet under 49 bort hemställa

49. beträffande amorteringstiden för markförvärvslån att riksdagen
med anledning av motionerna 1979/80:332 yrkande 1 och 758
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

19. Anslag till Lån till bostadsbyggande

Reservanterna anser - under förutsättning av bifall till reservation 13 -att

dels den del av utskottets betänkande på s. 55 som börjar ”1 motion
1979/80:1516” och slutar ”avstyrks därför” bort lyda:

Utskottets ställningstagande ovan till förmån för att låneandelen för
enskilt ägda hyreshus sänks till 15 % medför att av regeringen föreslaget
anslag bör minskas med 50 milj. kr.

Utskottet noterar i detta sammanhang att regeringens samhällsekonomiska
överväganden allmänt sett utgått från att ca 60 000 lägenheter skall
påbörjas under år 1980. De förutsättningar för att skapa en sådan
igångsättning som regeringen angett kan emellertid inge tvekan om avsikten
verkligen är att uppnå detta mål. De faktiska möjligheterna att med
regeringens hämmande planeringsförutsättningar ta i anspråk motsvarande
del av det statliga investeringsutrymmet är synnerligen osäkra. Det är därför
enligt utskottets mening viktigt att regeringen, när den senast under
sommaren 1980 måste medge att dess officiellt redovisade planeringsförutsättningar
brustit, så snart som möjligt ersätter sedvanliga hänvisningar till
kommunernas ansvar med konkreta förslag om och medgivanden till att ta
överblivna medel i anspråk för aktiva statliga åtgärder i syfte att öka
förutsättningarna för nya bygginitiativ.

dels utskottet under 53 bort hemställa

53. att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall
till motion 1979/80:1516 yrkande 2 och med avslag på motionerna
1979/80:331 yrkande 2, 401 yrkande 3 och 403 yrkande
1 b till Lån till bostadsbyggande för budgetåret 1980/81 under
trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
6 850 000 000 kr..

CU 1979/80:22

80

Särskilt yttrande

Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Birgitta Dahl, Magnus
Persson och Per Olof Håkansson, alla (s), anför:

Ekonomisk rättvisa

Bostaden är en grundläggande social rättighet. Målet är att alla skall ha rätt
att i önskat bostadsförsörjningsområde få en bostad som uppfyller de av
samhället godtagna utrymmes- och standardkraven i god social och fysisk
miljö och till överkomlig kostnad.

Bostaden är inte en handelsvara.

De bostadssociala målen kan inte nås endast genom produktion av ett visst
antal lägenheter. Det krävs också att de boende har ett inflytande över
bostaden och dess närmiljö. Det krävs också ekonomisk rättivsa mellan de
boende i fråga om förutsättningarna att få en bostad och att utnyttja
bostaden.

Det råder ojämlika ekonomiska förutsättningar mellan boende med
hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt. Detta har medfört att boendekostnaderna
särskilt vid hyresrätt stigit på ett helt oacceptabelt sätt. Samtidigt har
de som äger sina bostäder, och i många fall även bostadsrättshavare, kunnat
tillgodogöra sig ansenliga värdestegringsvinster som i praktiken varit
skattefria. Detta har i sin tur lett till en växande bostadssegregation - en
segregation som inte kan mötas endast genom att lokalt blanda skilda
hustyper och upplåtelseformer.

Det första hindret som möter den bostadssökande är att det krävs kapital
för att fritt kunna efterfråga alla typer av bostäder. Redan därmed utestängs
stora grupper av bostadssökande från möjligheten att välja bostad. Det
andra hindret ligger i utvecklingen av de faktiska bostadskostnaderna i
nyproduktionen och den samtidigt av de borgerliga genomförda försämringen
av det sociala bostadsstödet (bostadsbidragen), som särskilt drabbar
barnfamiljerna och de ungdomar med låga inkomster som är hänvisade till
nyproduktionen. Det tredje hindret ligger i utvecklingen av de reella
boendekostnaderna. De ekonomiska orättvisorna inom boendet har förstärkts
alltmer. Grunden till detta är förutom den ojämna kapitalbildningen
de kraftigt ökade underskottsavdragen vid småhusboende med äganderätt
men även vid bostadsrätter då lån är ställda på rättshavaren. Ett viktigt led i
återställandet av den rättvisa som eftersträvades genom 1974 års reform är att
en avdragsreform genomförs. I den socialdemokratiska motionen om
inriktningen av skattepolitiken pekas på flera vägar att nå detta. Hyresgäster
möts av stigande hyror medan den med egen kapitalinsats förvärvade
bostaden ger sin innehavare en motsvarande värdestegring som under en
period i många fall kan helt motsvara de löpande utgifterna för bostaden.

Vid 1974 års bostadspolitiska reform var utgångspunkten att genom en

CU 1979/80:22

81

samordning av skatte- och finansieringssystemen söka nå kostnadsneutralitet
mellan boendeformerna. Sedan dess har praktiskt taget alla förutsättningar
för reformen förändrats. Rådande bostadspriseroch beskattningsregler visar
att dessa förändringar inte lett till ökad jämlikhet. Det behövs enligt vår
mening en särskild översyn för att ge en klar bild av förändringarnas effekter
och därmed en grund för att återuppta och fortsätta strävandena mot en reell
ekonomisk rättvisa i boendet.

Det räcker inte att söka nå kostnadsneutralitet och en fördelningspolitisk
avvägning vid ett visst tillfälle. För att behålla en sådan neutralitet krävs att
de reella boendekostnaderna utvecklas lika i samtliga bosättningsformer.
Den nämnda översynen måste därför omfatta också detta moment.

CU 1979/80:22

82

Bilaga

Motionsyrkandenas behandling

Motion nr Yrkande Utskottets Utskottets hem- Reservation nr

yttrande s. ställan, punkt

150 (fp)

35

23

331 (vpk

1 a t

lb

27

7

lc J

2

55

53

19

332 (vpk)

1

53

49

18

2

54

50

3

56

57

338 (s)

46

33

400 (c)

42

30

401 (vpk)

1

54

51

2

54

52

3

55

53

19

402 (vpk)

52, 56

56

403 (vpk)

1 a

44

32

14

1 b

55

53

19

1 c

56

55

2

45

32

14

446 (m)

49

44

582 (s)

37

25

11

584 (vpk)

1

34

22

3

52

47

4

33

18

756 (m)

33

20

758 (s)

1

53

49

18

2

54

52

1007 (s)

42

30

1500 (s)

41

28

1504 (c, s, m.

30

12

fp)

1514 (s)

49

43

1516 (s)

1

44

31

13

2

55

53

19

1522 (m)

47

36

1553 (vpk)

1

26

4

2

31

16

3a

29

9, 10

7

3b

32

17

9

4 a

22

2

4b

35

24

1570 (s)

27

6

5

1827 (s)

27

6

5

1833 (s)

1

2 a)

29

9

7

2b

32

17

9

2c 1

3

33

19

10

4

31

15

8

5

39

26

12

CU 1979/80:22

83

Motion nr

Yrkande

Utskottets
yttrande s.

Utskottets hem-ställan, punkt

Reservation nr

6

22

1

2

7

44

32

14

8

27

8

6

9

26

5

4

10

50

45

16

12

52

48

17

1836 (fp)

33

20

1881 (vpk)

bl

34

21

c

34

22

CU 1979/80:22 84

Innehåll

1 Propositionen 1

2 Motionerna m. m 2

3 Statistiska uppgifter om bostadsbyggandet m. m

4 Utskottet 20

4.1 Målet för bostadsförsörjningen 20

4.2 Vissa allmänna förutsättningar för bostadsbyggandet de

närmaste åren 21

4.2.1 Kreditförsörjningen m. m 21

4.2.1.1 Finansplanen och budgetförslaget 21

4.2.1.2 Bostadsinstitutens utlåningsvillkor 21

4.2.1.3 Kapitalmarknadsöverenskommelserna . 22

4.2.1.4 Totalfinansiering m. m 22

4.2.2 Byggarbetsmarknaden m. m 23

4.2.3 Byggnadspriserna m. m 25

4.2.4 Bostadens pris - subventionsnivån 26

4.2.5 Mark- och planfrågor m. m 28

4.3 Bostadsbyggandets omfattning m. m 28

4.3.1 Bostadsbyggnadsbehovet - målsättningar 28

4.3.2 Bostadsbyggnadsplanen 29

4.3.3 Åtgärder för att öka byggandet 30

4.4 Bostadsbyggandets inriktning 32

4.5 Statliga lån och generella bidrag till bostadsbyggande . . 35

4.5.1 Lånesystemet 35

4.5.2 Räntebidrag m. m 36

4.5.3 Produktionskostnadsbelåning/konkurrensvillko ret

38

4.5.4 Låneunderlag/pantvärde 41

4.5.5 Flyresförlustlån 44

4.5.6 Köpeskillingskontroll m. m 45

4.5.7 Information till bostadssökande - s. k. bofakta 47

4.5.8 Konsumentskydd för småhusköpare 47

4.5.9 Övrigt 48

4.6 Kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse 48

4.7 Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m 49

4.7.1 Förbättringslån 49

4.7.2 Bostadsanpassningsbidrag m. m 49

4.8 Bidrag och lån till förbättring av boendemiljön 50

4.9 Lån till inventarier i vissa specialbostäder 52

4.10 Boendedemokrati 52

4.11 Markförvärvslån 53

4.12 Tomträtt/tomträttslån 54

4.13 Vissa anslagsfrågor 55

4.13.1 Lån för bostadsbyggande 55

CU 1979/80:22 85

4.13.2 Räntebidrag 56

4.13.3 Eftergift av hyresförlustlän 56

4.13.4 Boendemiljöbidrag 56

4.13.5 Kommunala markförvärv 56

4.13.6 Övrigt 57

4.14 Hemställan 57

Reservationer 62

1. Bostadsinstitutens utlåningsvillkor (s) 62

2. Totalfinansiering (s) 62

3. Byggnadspriserna (s) 63

4. Överväganden om de allmännyttiga bostadsföretagens sociala

merkostnader m. m. (s) 65

5. Åtgärder som sänker kostnaderna för drift och underhåll (s) . 66

6. Underhållslån (s) 67

7. Vissa målsättningar för nybyggnad (s) 68

8. Åtgärder för att öka byggandet (s) 69

9. Bostadsbyggandets inriktning (s) 70

10. Kartläggning av de ungas bostadsbehov m. m. (s) 70

11. Belåning av vissa gemensamma utrymmen (s) 71

12. Grunderna för produktionskostnadsbelåning (s) 71

13. Låneandelen för enskilt ägda hyreshus (s) 73

14. Hyresförlustlån (s) 74

15. Förbättringslån för arbeten av större omfattning (s) 75

16. Grunder för bidrag och lån till förbättring av boendemiljön (s) 75

17. Boendedemokrati (s) v 77

18. Amorteringstiden för markförvärvslån (s) 78

19. Anslag till Lån till bostadsbyggande (s) 79

Särskilt yttrande (s) 80

Bilaga: motionsyrkandenas behandling 82