CU 1979/80:20
Civilutskottets betänkande
1979/80:20
med anledning av propositionen 1979/80:100 i vad avser anslag till
räddningstjänst m. m., jämte motioner
1 Propositionen
Regeringen har i propositionen 1979180:100 bilaga 18 (kornmundepartementet)
underpunkterna D 1-D 4(s. 101-106) föreslagit riksdagen att under
femtonde huvudtiteln för budgetåret 1980/81 anvisa
1. till Statens brandnämnd ett förslagsanslag av 11 523 000 kr.,
2. till Beredskap för oljebekämpning till havs m. m. ett förslagsanslag av
12 215 000 kr.,
3. till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m. m. ett förslagsanslag
av 5 155 000 kr.,
4. till Bidrag till kostnader för kommunal beredskap ett reservationsanslag
av 931 000 kr.
2 Motionerna
Utskottet har i detta sammanhang behandlat motionerna 1979180:
749 av Hans Gustafsson m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att initiativ snarast tas i syfte
1. att garantera en fortsatt hög kvalitet på flygräddningen genom en
bibehållen uppdelad organisation för räddningshelikoptrar, varvid beaktas
de synpunkter som framförts från den berörda personalen,
750 av Bengt Gustavsson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att åt räddningstjänstkommittén uppdras att utreda och
lämna förslag på hur civil räddningstjänst skall kunna samordnas med
försvaret,
755 av Göthe Knutson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen i skrivelse till
regeringen anhåller om en snabbutredning beträffande larmberedskapen och
dess organisation, räddningstjänsten samt polisens instruktioner och rutiner
vid olyckor av olika slag,
757 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen hos
regeringen begär att skyndsamma åtgärder vidtas för en tillfredsställande
dygnsberedskap med räddningshelikopter i Söderhamn och Luleå.
1 Riksdagen 1979180. 19 sami. Nr 20
CU 1979/80:20
2
3 Tidigare behandling
3.1 Samhällets räddningstjänst
Bestämmelser om räddningstjänst finns i brandlagen (1974:80, ändrad
senast 1979:404) (BrL). Med räddningstjänst föreslås enligt lagen verksamhet
som vid brand, oljeutflöde, ras, översvämning eller annat nödläge syftar
till att avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i
miljön. Varje kommun har enligt lagen att svara för räddningstjänst och för
förebyggande åtgärder mot brand i kommunen. För dessa uppgifter skall
kommunen hålla ett brandförsvar som tillfredsställer skäliga anspråk på
effektivitet. Kommunen kan av länsstyrelsen helt eller delvis befrias från
skyldigheten att hålla brandkår om kommunen träffat avtal om hjälp från
kommunal brandkår i annan kommun. Vid nödläge som fordrar så
omfattande räddningsåtgärder att ett särskilt ledningsorgan krävs för
samordning av räddningstjänsten eller för samordning av räddningstjänsten
med annan verksamhet skall länsstyrelsen överta ledningen och förordna
särskild befälhavare för räddningstjänsten på olycksplatsen (12 §, 1 st BrL).
Länsstyrelsen kan då bl. a. förordna att också kommunal brandstyrka i
kommun inom länet där räddningsåtgärd ej behöver vidtas skall delta i
räddningstjänsten. Regeringen har genom bestämmelser i BrL bemyndigats
att meddela ytterligare föreskrifter angående tillämpning av lagen. I den av
regeringen utfärdade brandstadgan (SFS 1962:911, omtryckt 1974:81,
ändrad senast 1977:925) och i de kommunala brandordningarna ges dessa
närmare föreskrifter. Bl. a. anges i brandstadgan (24 §) att länsstyrelsen skall
tillse att brandförsvaret inom länet är tillfredsställande ordnat och svara för
den särskilda planläggning som behövs för räddningstjänsten vid nödlägen
som avses i 12 § BrL.
BrL är inte tillämplig på åtgärder som avses i lagen (1960:331) om
skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar. Enligt denna lag skall
länsstyrelsen sörja för att erforderliga åtgärder påkallas för att skydda
allmänheten från radioaktiva ämnen. Sålunda skall länsstyrelsen upprätta en
organisationsplan för att skydda allmänheten mot radioaktiva ämnen från
atomanläggning.
BrL är heller inte tillämplig på sjöräddning och fjällräddning. Central
huvudman för fjällräddningen är rikspolisstyrelsen medan länsstyrelserna i
fjällänen är regionala huvudmän och polisstyrelserna i polisdistrikten lokala
huvudmän.
För sjöräddningen är sjöfartsverket samordnande myndighet. Genom
särskilt avtal medverkar sjöräddningssällskapet, tullverkets kustbevakning,
polisen, försvarsmakten och televerkets kustradiostationer i sjöräddningsarbetet.
Olje- och kemikaliebekämpningen till sjöss handhas av tullverkets
kustbevakning.
CU 1979/80:20
3
3.2 Utredningar om inträffade olyckshändelser m. m.
På skilda sätt söker samhället genom undersökningar av inträffade
händelser tillgodogöra sig erfarenheter i det olycksförebyggande
arbetet. Utredning av olyckor sker på olika sätt beroende på typ av olycka.
Sålunda har statens haverikommission - som är en permanent fristående
myndighet - i uppgift att utreda allvarliga civila och militära flyghaverier
samt även tillbud till sådana olyckor. Omständigheterna kring svårare
olyckor inom sjöfarten granskas genom sjöförklaring. Regeringen kan enligt
sjölagen (314 §) förordna att händelsen och dess orsaker skall utredas av en
särskild undersökningskommission, sjöfartens haverikommission. Sjöförklaring
behöver då inte ske. Kommissionen, som alltså inte är permanent,
har att utreda i sjölagen (301 §) närmare angivna händelser. Orsakerna till
bränder utreds av polisen i nära samarbete med brandmyndigheterna.
Polisen har även att samverka med samhällets räddningsorgan bl. a. för att
planera och delta i räddningstjänst. Brandutredningar i direkt förebyggande
syfte görs ibland även av Svenska brandförsvarsföreningen. Yrkesinspektionen
utreder ofta olyckor i arbetslivet som drabbar de anställda. Olyckor i den
egna verksamheten utreds t. ex. av statens järnvägar beträffande tågolyckor
och av militära myndigheter när olyckor inträffar vid militära övningar.
I ett delbetänkande av räddningstjänstkommittén Undersökning av
allvarliga olyckshändelser (Ds Kn 1980:1) föreslås en statlig kommission för
andra typer av allvarliga olyckor än luftfarts- och sjöolyckor. Kommissionen
föreslås få i uppgift att undersöka olika typer av allvarliga olyckor såsom
t. ex. bränder, explosioner, ras, översvämningar, trafikolyckor och utflöden
av skadliga ämnen, t. ex. olja och kemikalier. Räddningstjänstkommitténs
delbetänkande remissbehandlas f. n.
Riksdagen beslöt år 1979 att hos regeringen begära en utredning om
huvudmannaskapet av samhällets räddningstjänst.
Utredningsuppdraget har anförtrotts den ovannämnda räddningstjänstkommittén.
Enligt sina direktiv bör kommittén förutsättningslöst utreda frågan
om huvudmannaskapet för en räddningstjänst med nuvarande och möjliga
nya uppgifter. Utredningsarbetet bör så långt möjligt samordnas med 1978
års försvarskommittés arbete.
Som framgått ovan kan regeringen förordna att vissa händelser som
angivits i sjölagen granskas av sjöfartens haverikommission. Regeringen har
sålunda beslutat att en undersökningskommission skulle utreda p å s e g -lingen av Almöbron den 18 januari 1980. Kommissionen har den 15
februari överlämnat en preliminär rapport till regeringen. Kommissionen,
som är medveten om att samhällets räddningstjänst utreds, anser det dock i
en rekommendation angeläget att berörda myndigheter gemensamt skyndsamt
ser över rutinerna så att samhällets samtliga räddningsresurser snabbt
kan utnyttjas, särskilt beträffande samverkan mellan sjöräddning och annan
räddningstjänst. En slutrapport i ärendet skall redovisas för regeringen före
CU 1979/80:20
4
den 1 maj 1980. Regeringen har den 21 februari 1980 - med anledning av
rapporten - uppdragit åt statens brandnämnd att i samarbete med berörda
myndigheter och Svenska kommunförbundet skyndsamt se över rutinerna
för alarmering av samhällets räddningsorgan vid olyckshändelser som kräver
samverkan mellan sjöräddning och annan räddningstjänst. Resultat av
översynen skall redovisas för regeringen före den 1 maj 1980.
Även polisens uppgift i räddningsverksamheten har
berörts ovan. Rikspolisstyrelsen har i föreskrifter och anvisningar för
polisväsendet givit ut regler för planering av räddningsberedskapen i
polisdistrikten. Av anvisningarna framgår bl. a. polisens ansvar och planering
beträffande räddningstjänst enligt brandlagen. Vidare anges i anvisningarna
att planerna bör innehålla åtgärdskalendrar som i princip kan användas
vid alla slags nödlägen. Bl. a. bör speciella åtgärdskalendrar upprättas för
vägtrafikolyckor, flyghaveri, sjöolyckor, gas- och/eller explosionsolyckor
(farligt gods).
Riksdagen beslöt år 1972 (prop. 1972:129, TU 1972:20) bemyndiga Kungl.
Maj:t att godkänna ett avtal om bildandet av ett alarmeringsbolag
samt att fastställa omfattningen och utformningen av SOS-tjänsten. Med
anledning av bemyndigandet träffades ett avtal mellan televerket, Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet om bildandet av ett sådant
bolag - SOS Alarmering AB. Bolaget har till uppgift att genom samordning
av samhällets alarmeringsfunktioner i regionala alarmeringscentraler möjliggöra
snabba och effektiva hjälpinsatser. 20 regionala larmcentraler
kommer att finnas när nätet är fullt utbyggt, något som beräknas ske år 1982
då den för Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län gemensamma
centralen avses tas i drift.
Kungl. Maj:t har den 15 december 1972 fastställt rätten att utnyttja
telefonnummer 90 000 (= SOS-tjänsten) och beslutat att SOS-tjänsten skall
överföras till alarmeringsbolagets regionala centraler i takt med att dessa
inrättas.
3.3 Helikoptrar för räddningstjänst m. m.
I betänkandet Sjukvården i krig (SOU 1978:83) som överlämnades till
dåvarande statsrådet Lindahl den 13 december 1978 behandlas i bilaga (s.
163-176) sjuktransporter med helikopter. Remisstiden på betänkandet
utgick den 17 april 1979. Av bilagan, till vilken utredningen inte tagit
ställning, framgår följande.
Helikoptrar används i viss utsträckning för sjuktransporter i fred.
Transporterna genomförs huvudsakligen av vissa privata företag, av
försvarsmakten och av polisen. Inga helikoptrar används dock enbart eller
ens till övervägande del för sjuktransport. Totalt fanns i Sverige i oktober
1977 188 helikoptrar varav 102 var civila. Av de civila ägs 8 av staten varav
rikspolisstyrelsen (RPS) har 6. En typ, Bell 206, som oftast används för
ambulans- och räddningstjänst, fanns i 28 exemplar i landet. Sjuktransport
-
CU 1979/80:20
5
kapaciteten för denna typ är 2 bårar och 1 vårdare. RPS svarar för den med
statsmedel finansierade ambulans- och räddningsflygtjänsten. Budgetåret
1976/77 utfördes 237 ambulansflygningar genom rikspolisstyrelsens och
privata företags försorg, varav 72 flygningar i rikspolisstyrelsens regi.
Kalenderåret 1976 genomfördes 53 sjuktransportuppdrag med militärhelikoptrar.
Den totala befintliga helikoptertillgången omfattar en sjuktransportkapacitet
av 519 bårar varav försvarsmakten svarar för 411.
Kommittén föreslår en ettårig försöksverksamhet med ambulanshelikopter
i fred. Försöket bör administreras av rikspolisstyrelsen. För den direkta
ledningen av projektet bör en arbetsgrupp tillkallas.
Enligt ett riksdagsbeslut år 1972 skall RPS fr. o. m. den 1 juli 1972 för
ambulans- och räddningsflygtjänst i Stockholms-, Göteborgs- och Västerviksområdena
- inom det senare området endast under vintern.
RPS har helikoptrar baserade i Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping
och Boden. Dessutom har RPS träffat avtal med civila flygföretag om
ambulans- och räddningstjänst året runt med helikoptrar baserade i
Gällivare och Ostersund samt avtal beträffande sådan tjänst under del av året
med helikoptrar baserade i Umeå, Storuman och Sälen.
I Söderhamn, Luleå och Boden finns helikoptrar disponibla på dagtid.
Dessa tillhör försvarsmakten.
Viss försöksverksamhet med ambulanshelikoptrar i landstingskommunernas
regi har genomförts i skilda delar av landet bl. a. under åren
1977-1979.
Riksdagen behandlade 1978 (CU 1977/78:17) och 1979 (CU 1978/79:18)
motioner i vilka togs upp frågan om helikoptrar för räddningstjänst och
ambulanstransporter. Efter att ha redogjort för förslaget i betänkandet
Sjukvården i krig (SOU 1973:83) i vilket även sjuktransporter med
helikopter behandlades och för genomförd och planerad försöksverksamhet
med helikoptrar för ambulansverksamhet och annan räddningstjänst anförde
civilutskottet år 1979 att pågående överväganden i frågan borde avvaktas.
Utskottet förutsatte även att regeringen i lämpligt sammanhang redovisade
grunderna för det totala utnyttjandet av helikoptrar för räddningstjänst.
Regeringen har genom beslut den 20 december 1979 förordnat att
betänkandet Sjukvården i krig såvitt avser sjuktransporter m. m. skall
överlämnas till räddningstjänstkommittén.
4 Utskottet
4.1 Samhällets räddningstjänst
En utredning om samordning mellan civil och militär räddningstjänst
begärs i motionen 1979/80:750 (s). Motionärerna hemställer att räddningstjänstkommittén
ges i uppdrag att utreda och lämna förslag på hur en sådan
samordning skulle kunna utformas.
CU 1979/80:20
6
Som framgått ovan har räddningstjänstkommittén enligt sina direktiv i
uppdrag att förutsättningslöst utreda frågan om huvudmannaskapet för
räddningstjänsten. Arbetet bör därvid innehålls- och tidsmässigt samordnas
med 1978 års försvarskommitté. I detta sammanhang torde - enligt vad som
framgår av direktiven till räddningstjänstkommittén - principiell ställning
komma att tas till civilförsvarets framtida organisation. Enligt vad utskottet
erfarit kommer dessutom räddningstjänstkommittén att utreda behovet av
samordning mellan civil och militär räddningstjänst, varför motionen
1979/80:750 (s) får anses tillgodosedd.
4.2 Utredning om inträffade olyckor
Med utgångspunkt från brokatastrofen i Bohuslän den 18 januari då
Almöbron påseglades och raserades begärs i motionen 1979/80:755 (m) en
snabbutredning beträffande larm beredskapen och dess organisation, räddningstjänsten
och polisens instruktioner vid olyckor av olika slag.
Ovan har redogjorts för lagstiftningen m. m. beträffande samhällets
räddningstjänst och för den organisation som skapats för att undersöka olika
typer av olyckor. Vidare har redogjorts för pågående utredningsarbete
beträffande räddningstjänsten samt för samhällets organisation av larmberedskapen.
Dessutom bör nämnas att bl. a. räddningstjänstkommittén ser
över organisationen av samhällets räddningstjänst. Som framgår av redogörelsen
har olika åtgärder vidtagits beträffande de frågor som behandlas i
motionens yrkande.
Beträffande den i motionens motiv behandlade frågan om åtgärder med
anledning av påseglingen av Almöbron bör erinras om att en av regeringen
förordnad särskild undersökningskommission den 15 februari 1980 i en
preliminär rapport rekommenderat att berörda myndigheter gemensamt
redan nu skyndsamt ser över rutinerna så att samhällets samtliga räddningsresurser
snabbt kan utnyttjas, särskilt beträffande samverkan mellan
sjöräddning och annan räddningstjänst.
Regeringen har den 21 februari 1980 beslutat uppdra åt statens brandnämnd
att i samband med berörda myndigheter och Svenska kommunförbundet
skyndsamt se över rutinerna för alarmering av samhällets räddningsorgan
m. m. enligt kommissionens rekommendation. Resultatet av översynen
skall före den 1 maj 1980 redovisas för regeringen.
En riksdagens begäran om en snabbutredning om larmberedskapen m. m.
enligt förslaget i motionen 1979/80:755 (m) kan mot bakgrund av vidtagna
åtgärder, pågående och föreslagna utredningar inte anses erforderlig.
Utskottet förutsätter att de i motionen upptagna frågorna övervägs utan en
riksdagens uttryckliga anhållan därom. Motionen avstyrks med hänvisning
till det anförda.
CU 1979/80:20
7
4.3 Helikoptrar för räddningstjänst
I motionen 1979/80:757 (s) begärs att åtgärder skyndsamt vidtas för en
tillfredsställande dygnberedskap med räddningshelikopter i Söderhamn och
Luleå, medan i motionen 1979/80:749 (s) yrkandet 1 åtgärder begärs i syfte
att garantera en fortsatt hög kvalitet på flygräddningen genom bibehållen
uppdelad organisation för räddningshelikoptrarna.
Utskottet har åren 1978 och 1979 behandlat frågan om räddningshelikoptrar
och därvid förutsatt att regeringen i lämpligt sammanhang redovisade
grunderna för det totala utnyttjandet av helikoptrar för räddningstjänst.
Sedermera har regeringen genom beslut den 20 december 1979 förordnat att
betänkandet Sjukvården i krig (SOU 1978:83) såvitt avser sjuktransporter
skulle överlämnas till räddningstjänstkommittén. I den till kommittén
överlämnade delen av betänkandet behandlas bl. a. sjuktransporter med
helikoptrar.
Vad i motionen 1979/80:749 (s), yrkandet 1, framförts om grunderna för
och organisationen av flygräddningen får anses falla inom det uppdrag som
givits räddningstjänstkommittén. Motionsyrkandet får därmed anses i inte
ringa grad tillgodosett.
Även vad i motionen 1979/80:757 (s) yrkats om räddningsorganisationen
för helikopterverksamheten på vissa orter torde beaktas i räddningstjänstkommitténs
arbete.
4.4 Övriga frågor
Vad i budgetpropositionen (prop. 1979/80:100 bil. 18, s. 101-106) anförts
om medelsberäkning m. m. till räddningstjänst m. m. har inte givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.
4.5 Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utredning om samhällets räddningstjänst att riksdagen
avslår motion 1979/80:750,
2. beträffande utredning om inträffade olyckor att riksdagen avslår
motion 1979/80:755,
3. beträffande organisationen av flygräddningen m. m. att riksdagen
avslår motion 1979/80:749 yrkandet 1,
4. beträffande beredskapen för vissa helikoptrar att riksdagen
avslår motion 1979/80:757,
5. beträffande anslag till räddningstjänst m. m. att riksdagen för
budgetåret 1980/81 under femtonde huvudtiteln anvisar till
a. Statens brandnämnd ett förslagsanslag av 11 523 000 kr.,
CU 1979/80:20
b. Beredskap för oljebekämpning till havs m. m. ett förslagsanslag
av 12 215 000 kr.,
c. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m. m. ett
förslagsanslag av 5 155 000 kr.,
d. Bidrag till kostnader för kommunal beredskap ett reservationsanslag
av 931 000 kr.
Stockholm den 13 mars 1980
På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON
Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m), Oskar Lindkvist (s),
Lars Henrikson (s), Knut Billing (m), Thure Jadestig (s), Maj-Lis Landberg
(s), Bertil Danielsson (m). Birgitta Dahl (s), Sven Eric Åkerfeldt (c).
Magnus Persson (s), Bertil Dahlén (fp), Per Olof Håkansson (s), Kerstin
Andersson i Hjärtum (c) och Kerstin Ekman (fp).
GOTAB 64724 Stockholm 1980