CU 1979/80:12

Civilutskottets betänkande
1979/80:12

med anledning av propositionen 1979/80:72 om bostadsanvisningslag,
m. m., jämte motioner

1 Propositionen

Regeringen har i propositionen 1979180:72 (bostadsdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta

dels de av lagrådet granskade förslagen till

1. bostadsanvisningslag,

2. lag om ändring i jordabalken,

3. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

4. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

5. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,

dels förslaget till lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda

hyresbestämmelser för vissa orter.

I propositionen läggs fram förslag till en bostadsanvisningslag. Lagen är
avsedd att vara ett medel för kommunerna att genom förmedling av lediga
bostadslägenheter skapa ökade förutsättningar för en allsidig befolkningssammansättning
i kommunernas bostadsområden.

Med stöd av bostadsanvisningslagen får en kommun rätt att besluta att ett
eller flera bostadsområden i kommunen skall vara bostadsanvisningsområde
och att alla eller en del av bostadslägenheterna inom området - med vissa
undantag - skall upplåtas enligt bestämmelserna i bostadsanvisningslagen.

Ett beslut om bostadsanvisningsområde medför skyldighet för husägarna i
området att underrätta kommunen så snart någon lägenhet, som omfattas av
beslutet, blir ledig. Om kommunen vill förmedla en ledig lägenhet, kan
kommunen antingen föreslå att lägenheten skall upplåtas till en viss
bostadssökande eller bestämma att upplåtelsen skall ske till kommunen.
Husägaren kan vägra upplåtelse till en bostadssökande men är skyldig att
upplåta lägenheten till kommunen om den begär det. Sker upplåtelsen till
kommunen, kan kommunen upplåta lägenheten i andra hand utan att något
medgivande från husägaren behövs.

Lagförslaget innehåller också regler om villkoren för de upplåtelser som
sker med stöd av lagen och om ersättning i vissa fall för utebliven hyra
m. m.

I propositionen föreslås också ändringar i bl. a. 12 kap. jordabalken
(hyreslagen) och i bostadsrättslagen (1971:479).

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1980.

Enligt lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter -

1 Riksdagen 1979180. 19 sami. Nr 12

CU 1979/80:12

den s. k. bristortlagen - är det förbjudet att utan tillstånd av hyresnämnden
hyra ut bostadslägenhet för väsentligen annat ändamål. I propositionen
föreslås att lagen snarast ändras så att lägenheter får tas i anspråk för
utbyggnad av barnomsorgen utan att tillstånd behöver inhämtas från
hyresnämnden.

2 Motionerna m. m.

Utskottet har i detta sammanhang behandlat

dels de under allmänna motionstiden 1979 väckta motionerna 1978/79:

395 av Pär Granstedt m. fl. (c) vari föreslås att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag till åtgärder för att införa obligatorisk anmälningsskyldighet
av lediga lägenheter för hyresvärdar, anvisningsrätt för bostadsförmedlingarna
och ett bättre samarbete mellan bostadsförmedlingar och
arbetsförmedlingar i enlighet med vad som anförs i motionen,

396 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari, såvitt nu är i fråga, föreslås

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag om
obligatorisk kommunal bostadsförmedling snarast bör föreläggas riksdagen,

788 av Olof Palme m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att riksdagen bör
föreläggas förslag till lagstiftning om kommunal anvisningsrätt för bostäder i
enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av bostadsförmedlingen,

dels de under allmänna motionstiden 1980 väckta motionerna 1979180:

752 av Marianne Karlsson (c) vari hemställs att riksdagen anhåller att
regeringen låter utreda möjligheten att införa medbestämmandelag för
hyresgäster med utvidgat ansvar för hyresgästerna att svara för vården av
fastighetens inre och yttre närmiljö som ett led att komma till rätta med den
ökade segregationen, våldet och vandaliseringen,

1832 av Gunnar Oskarson m. fl. (m, c) vari hemställs att riksdagen antager
förslaget till bostadsanvisningslag med nedan angivna ändringar och
tillägg.

1. 1 § första stycket ges följande ändrade lydelse: Om det behövs för
försörjningen med bostäder till alla eller vissa hushåll inom en kommun eller
inom ett område i vilket kommunen ingår och som kan anses utgöra en enhet
i bostadsförsörjningshänseende, får ett eller fler bostadsområden i kommunen
förklaras vara bostadsanvisningsområde,

2. 2 § kompletteras med ett nytt andra stycke med följande lydelse: Beslut
om bostadsanvisningsområde får fattas först sedan kommunen försökt lösa
bostadsförsörjningen för ifrågavarande område genom avtal med berörda
husägare eller deras organisationer,

3. 6 § andra stycket ges följande ändrade lydelse: Förbudet enligt första

CU 1979/80:12

stycket gäller inte sedan kommunen underrättat husägaren om att kommunen
inte önskar anvisa någon bostadssökande eller få lägenheten upplåten till
sig. Förbudet gäller inte heller om upplåtelse av lägenheten beror av
anställning hos husägaren och lägenheten även tidigare var upplåten till följd
av sådan anställning, om lägenheten upplåts enligt bestämmelserna i 12 kap.
46 § tredje stycket jordabalken eller om hyresgäst i förlängningstvist enligt 5
eller 10 samma paragraf befunnits ej ha rätt till nytt hyresavtal,

4. 8 § kompletteras med ett nytt andra stycke med följande lydelse:
Kommunen skall vid anvisning av bostad ta hänsyn till såväl den anvisade
hyresgästens behov av bostad som husägarens och övriga hyresgästers
intresse,

5. 10 § kompletteras med ett nytt andra stycke med följande lydelse:
Detsamma gäller om kommunen åsidosätter reglerna i 8 § andra stycket,

6. kombinerade lägenheter undantas i 1 § andra stycket. Alternativt införs
36 § i uppräkningen 6 § första stycket andra meningen,

7. 7 § kompletteras med ett nytt stycke med följande lydelse: Är sådant
meddelande från husägaren till kommunen avsänt i rekommenderat brev
under mottagarens vanliga adress, skall husägaren anses ha fullgjort vad som
på honom ankommer,

1833 av Olof Palme m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av bostadsförmedlingen,

1839 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås

1. att riksdagen i anledning av propositionen 1979/80:72 om bostadsanvisningslag,
m. m. beslutar att i den föreslagna lagen göra de förändringar
som föreslås i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag om
obligatorisk kommunal bostadsförmedling snarast bör föreläggas riksdagen.

Göteborgs kommunstyrelse har i skrivelse förordat att det skall bli möjligt
för kommun att uppdra åt annan nämnd än kommunstyrelse att fatta beslut i
fråga om bostadsanvisningsområde.

3 Utskottet

3.1 Förslaget till bostadsartvisningslag

3.1.1 Allmänt

Utskottet ställer sig bakom förslaget att genom en lagstiftning av förordad
typ ge kommunerna möjlighet att genom förmedling av lediga bostadslägenheter
aktivt bidra till att skapa allsidig befolkningssammansättning i
kommunernas bostadsområden. I denna bedömning ligger att utskottet inte
tillstyrker motionen 1979/80:752 (c) som utgår från att en anvisningslag inte

1* Riksdagen 1979180. 19 samt. Nr 12

CU 1979/80:12

bör införas. Bedömningen innebär också att utskottet inte funnit tillräckliga
skäl för att enligt förslag i motionerna 1978/79:396 (vpk) yrkandet 20 och
1979/80:1839 (vpk) yrkandet 2 förorda att riksdagen begär förslag till en
obligatorisk bostadsförmedling med anvisningsrätt gällande alla lediga
lägenheter, även överlåtelse av bostadsrätt och småhusförsäljningar. Utskottet
tar nedan upp motionsförslag till specifika ändringar i lagförslaget
m. m.

Genom förslagen i propositionen får syftet med motionerna 1978/79:395
(c) och 788 (s) yrkandet 4 anses tillgodosedda.

3.1.2 Bostadsanvisningsområde

Den allmänna förutsättningen för att lagen skall kunna sättas i faktisk
tillämpning är att anvisningsmöjligheterna ”behövs för bostadsförsörjningen

inom en kommun ” (1 §), Häremot ställs förslaget i motionen

1979/80:1839 (vpk) yrkandet 1 (delvis) om att lagen i princip skall gälla
generellt för alla kommuner utan särskilda kommunala beslut eller att
länsstyrelsen skall kunna föreskriva tillämpning av lagen inom visst område
på framställning av hyresgästorganisation. Motionsförslagen får ses sorn steg
mot en obligatorisk bostadsförmedling av den typ som ovan avstyrkts. Även
detta motionsförslag avstyrks,

I motionen 1979/80:1832 (m, c) yrkandet 1 föreslås att det grundläggande
rekvisitet för ett kommunalt beslut om bostadsanvisningsområde direkt
knyts till situationer när det råder bostadsbrist eller när vissa befolkningsgrupper
inte kan beredas godtagbara bostäder. Motionärerna anser att en
kommunal målsättning om en mer allsidig befolkningssammansättning inte
skall vara tillräcklig grund för att lagen skall kunna tillämpas.

Enligt utskottets mening skulle ett bifall till motionsförslaget kunna
medföra en inte godtagbar begränsning av syftet med lagstiftningen. En
utredning som visar huruvida befolkningssammansättningen är allsidig eller
inte kan uttryckas i mätbara termer. På motsvarande sätt kan också belysas
om åtgärder behövs. Eventuella skillnader i ambitionsnivåerna mellan olika
kommuner kommer till uttryck genom den frihet de har när det gäller att fatta
beslut och inte genom eventuella svårigheter att tolka de i lagen angivna
grundförutsättningarna.

Den sistnämnda motionens yrkande 6 innehåller förslaget att kombinerade
lägenheter - t. ex. bostad/kontor - skulle undantas från lagstiftningen
genom ett tillägg till 1 § andra stycket, Motionärerna åberopar den i 12 kap.
36 § jordabalken stadgade överlåtelserätten beträffande lägenhet som helt
eller till väsentlig del används för handel, hantverk, industri eller annan
förvärvsverksamhet. Denna rätt som sådan inskränks emellertid inte genom
lagförslagen även om husägaren inte får medverka till överlåtelsen enligt 6 §
första stycket.

När det gäller att i beslut om bostadsanvisningsområde ange de geogra -

CU 1979/80:12

fiska gränserna eller att endast lägenheter av visst slag skall beröras kan
självfallet uppstå vissa avvägningar där lagförslagets motiv inte lämnar
fullständig vägledning. Utgångspunkten är emellertid även i dessa hänseenden
det behov av åtgärder som de faktiska förhållandena visar. Lagförslaget
ger här kommunerna relativt fria valmöjligheter. Det finns f. n. inte
anledning till ytterligare preciseringar i denna del.

I motionen 1979/80:1832 (m, c) yrkandet 2 föreslås vidare den ändringen
av 2 § att beslut får fattas först sedan kommunen sökt lösa frågan genom avtal
med berörda husägare eller deras organisationer.

Ett kommunalt beslut om att ange ett bostadsanvisningsområde föregås av
att bl. a. fastighetsägarna och deras organisationer får tillfälle att avge
yttranden. I detta sammanhang finns möjlighet att erbjuda frivilliga
åtaganden i fråga om anvisningsnormerna för att därmed åstadkomma att
kommunens intressen helt tillgodoses genom avtal såsom framgår av
propositionen (s. 21, 27). I så fall behövs inte något kommunalt beslut.
Motionärernas syfte i denna del får anses beaktat redan genom lagförslaget.

3.1.3 Beslut fattas av kommunstyrelsen

Förslaget att kommunstyrelsen och inte kommunfullmäktige tillagts
beslutanderätten motiveras endast med syftet att skapa möjligheter till
förvaltningsbesvär. Avsikten har sålunda inte varit att göra något allmänt
principiellt avsteg från de kommunala beslutsprinciperna. Invändningar har
inte heller rests i motioner - det kan inte förutsättas annat än att
kommunstyrelsens beslut har den avsedda förankringen i den kommunala
opinionen. Det kan noteras att kommunalbesvärskommittén behandlar vissa
härtill anknytande frågor. Utskottet har inte funnit skäl påkalla uttalanden
för eller regler om att kommunstyrelserna skall kunna delegera sina
beslutsbefogenheter.

3.1.4 Delgivning av beslut

Enligt lagförslaget skall kommunstyrelsen underrätta bl. a. berörda
husägare om det lagakraftvunna beslutet och därvid ge besked om vilka
inskränkningar som följer därav. Lagrådet anför att i dessa fall kungörelsedelgivning
knappast kan komma i fråga. Lagförslaget innebär bl. a. att
kommunen har att bevaka överlåtelser av berörda hus och se till att den nye
ägaren delges motsvarande underrättelse. I motionen 1979/80:1839 (vpk)
yrkandet 1 (delvis) föreslås att kommunens beslut utan delgivning skall gälla
mot ny ägare av huset. Utskottet godtar propositionsförslaget i även denna
del men förutsätter att erfarenheterna därav följs upp för att kunna grunda
eventuella fortsatta överväganden.

CU 1979/80:12

3.1.5 Förvaltningsbesvär

I propositionen har stor vikt lagts vid att det kommunala beslutet skall
kunna överprövas efter förvaltningsbesvär. Syftet anges (s. 28) vara att få en
opartisk avvägning mellan kommunens och berörda enskildas intressen.
Avsikten har emellertid inte, enligt vad utskottet erfarit, varit att få till stånd
en prövning av ett vidare beslutstema än det som förelagts kommunen i
lagens 1 §. Lagrådet (s. 112) synes också ha utgått från att denna prövning
inte torde bli avsevärt mycket effektivare än om talan, efter kommunalbesvär,
i stort inte kunnat avse lämpligheten av beslutet. Det är en självklarhet
att eventuellt kvarstående invändningar mot lagstiftningens lämplighet som
sådan inte får påverka besvärsprövningen.

Det får noteras att de föreslagna reglerna utesluter kommunalbesvär även
från andra än sakägarna när det gäller beslut om bostadsanvisningsområde
och att kommunalbesvär kan anföras mot de kommunala följdbesluten.

3.1.6 Upplåtelseförbudet m. m.

När en husägare delgetts den underrättelse som utskottet ovan nämnt får
han inte upplåta en lägenhet som omfattas av beslutet till annan än en
bostadssökande som kommunen anvisar eller till kommunen. Han får inte
heller medverka till att hyresrätten till en sådan lägenhet överlåts eller
lägenheten upplåts i andra hand utom i vissa angivna situationer. Dessa
angivna förbud gäller dock bl. a. inte om upplåtelsen beror på anställning hos
husägaren och lägenheten även tidigare använts för detta ändamål.
Förbuden gäller inte heller när tidigare hyresgäst efter ombyggnad får
återflytta till likvärdig lägenhet.

I motionen 1979/80:1832 (m, c) yrkandet 3 föreslås en ändring av 6 § andra
stycket, enligt vilket upplåtelseförbudet m. m. inte heller skulle gälla i vissa
ytterligare situationer - hänvisning sker till reglerna i 12 kap. 46 § första
stycket 5 och 10 jordabalken. Den första punkten avser den situationen att
lägenheten inte vidare skall användas för bostadsändamål. Den senare
punkten anger den generella besittningsskyddsbrytande situationen att
avflyttning inte strider mot god sed i hyresförhållanden eller det eljest är
obilligt för hyresgästen att hyresförhållandet upphör.

När det gäller det fall att lägenhet inte skall användas som bostad får
motionärernas intressen anses tillgodosedda - lagstiftningen avser endast
bostadslägenheter. Hänvisningen till generalklausulen i p. 10 motiveras i
motionen med exemplen att lägenhet skall nyupplåtas som fastighetsskötarbostad
eller hyras ut till närstående. I och för sig gäller de besittningsskyddsbrytande
grunderna i 12 kap. 46 § jordabalken även när en husägare säger
upp kommunen till avflyttning. Den teknik som har valts i lagförslaget torde i
denna del allmänt sett syfta til! att hindra att bostadsanvisningslagen
kringgås. Regleringen har därför inte kunnat ske genom en allmän

CU 1979/80:12

hänvisning till de besittningsskyddsbrytande reglerna. Kommunens intressen
i avvägning mot hyresvärdens har en större tyngd än när det gäller
hyresgäster i allmänhet. Detta framgår bl. a. av lagrådets bedömning (s. 124)
att generalklausulen i 12 kap. 46 § 10 jordabalken inte kan åberopas mot
kommunen i andra fall än då ny upplåtelse inte är aktuell. En annan sak är att
kommunen när den tar i anspråk sina rättigheter kan ta hänsyn till speciella,
även oreglerade förhållanden. Det finns anledning att anta att kommunen
därvid beaktar klara behov av en ny fastighetsskötarbostad och inte heller
har intresse av lägenheter med t. ex. speciell inredning som kan komma till
användning om en tidigare verksamhet skall fortsättas. Utskottet har
emellertid inte funnit att skäl visats för ytterligare undantag från upplåtelseförbudet
och avstyrker därför motionsförslaget.

Utskottet har ovan avstyrkt förslaget i motionen 1979/80:1832 (m, c)
yrkandet 6 om att kombinerade lägenheter-1, ex. bostad och kontor- skulle
undantas från lagen genom ett tillägg till 1 §. Yrkandet omfattar emellertid
även det alternativa förslaget att undantaget tas in i 6 § första stycket.
Utskottets avstyrkan av huvudförslaget gäller emellertid även denna
alternativa tekniska lösning.

Allmänt sett torde tillämpningssvårigheter närmast kunna uppkomma då
hyresvärden medverkar till byte. När hyresgästen har beaktansvärda skäl har
värden endast att pröva om han vill utnyttja möjligheten att säga nej om han
själv anser sig få påtaglig olägenhet. Det är önskvärt att effekterna av bl. a.
tillämpningen av denna begränsning av förbuden i 6 § första stycket följs.

3.1.7 Meddelande om upplåtelse

Motionen 1979/80:1832 (m, c) innehåller i yrkandet 7 förslaget att 7 § -liksom enligt lagrådsremissen - kompletteras med regeln att husägaren skall
anses ha fullgjort sin underrättelseplikt om han sänt meddelandet i
rekommenderat brev under mottagarens vanliga adress. Lagförslaget ger i
motsvarande del ingen annan föreskrift än att meddelandet skall vara
skriftligt.

Denna husägarens underrättelse till kommunen är av grundläggande
betydelse för det fortsatta förfarandet. Lagrådets grunder för förfarandet
utgår också från att husägaren skall hållas skadeslös om utan hans förskyllan
upplåtelsen fördröjs på grund av anvisningsförfarandet. Utskottet har
emellertid med hänsyn bl. a. till att dessa meddelanden riktas till kommunalt
organ med diarieföring och till husägarens intresse att bevaka att kommunen
lämnar besked inte funnit tillräcklig anledning att förorda en föreslagen
bevisregel.

CU 1979/80:12

3.1.8 Upplåtelser och villkoren för dem

Yrkandet 4 i motionen 1979/80:1832 (m, c) innebär att 8§ skulle
kompletteras med ett nytt andra stycke enligt vilket kommunen vid anvisning
av bostad skall ta hänsyn till såväl den anvisade hyresgästens behov av bostad
som husägarens och övriga hyresgästers intressen. Det finns emellertid enligt
utskottets mening inte någon anledning att i lagstiftningen ta in en allmän
deklaration om just dessa aspekter på den kommunala förmedlingsverksamheten.

3.1.9 Ersättningsreglerna

Det närmast ovan upptagna förslaget följs upp med ett förslag i motionens
yrkande 5 om att 10 § skall tillföras en regel som ger husägaren rätt till
skadestånd om kommunen gör en direkt felbedömning enligt det förordade
nya andra stycket i 8§. Förslaget avstyrks redan med hänvisning till
utskottets bedömning i huvudfrågan.

I motsatt riktning går förslaget i motionen 1979/80:1839 (vpk) yrkandet 1
(delvis) om att 10 § med dess skadeståndsregler helt skall utgå. Skadeståndsregeln
behövs emellertid som ett incitament för kommunen att undvika en

Sfi.

förhalniqg'av anvisningsförfarandet. Motionsförslaget avstyrks.

3.1.10 Påföljder i vissa fall, m. m.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet att hyra ut
lägenhet eller att medverka till överlåtelse eller andrahandsupplåtelse kan
enligt förslagets 12 § dömas till böter. Motionen 1979/80:1839 (vpk) yrkandet
1 (delvis) innehåller bl. a. förslaget att påföljderna skall knytas även till
underlåtenhet som sådan att lämna föreskriven underrättelse. Sådana
förfaranden från husägarens sida motverkas emellertid av att han då inte får
rätt till ersättning för skada om lägenheten står outhyrd. Förslaget
avstyrks.

Utskottet avstyrker också förslaget i det sistnämnda motionsyrkandet att
husägare som dömts till böter skall friställa lägenhet som upplåtits i strid mot
förbudet. En sådan ordning kan tyngst drabba en hyresgäst i god tro.

3.2 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Yrkandet 1 i motionen 1979/80:1839 (vpk) torde i vad det rör kommunens
överlåtelserätt ha avsetts vara knutet till i propositionen föreslagen lydelse av
12 kap. 34 a § jordabalken. Regeringens förslag innebär att kommunen får
överlåta hyresrätten till en lägenhet, även om husägaren bestrider det, om
hyresnämnden lämnar tillstånd. Sådant tillstånd skall lämnas om överlåtelsen
kan ske ”utan påtaglig olägenhet för hyresvärden”. Prövningen avser

CU 1979/80:12

sålunda endast hyresvärdens och inte kommunens intresse. Den har avsetts
vara densamma som nämnden nu gör i bytesärenden enligt 35 § (prop. s. 52).
Upplåtelse i andra hand kräver inte medgivande eller tillstånd. Motionärerna
anser att kommunen fritt bör kunna även överlåta sin hyresrätt.

Bostadsministern har (s. 53) utgått från att de här aktuella överlåtelserna i
allmänhet blir utan betydelse för hyresvärden men att det ibland kan vara
skäligt att kommunen kvarstår som ansvarig för de ekonomiska förpliktelserna
enligt avtalet eller att annan säkerhet ställs. Utskottet godtar dessa
bedömningar. Motionsförslaget avstyrks därför.

3.3 Övriga lagförslag

Förslagen föranleder ingen erinran från utskottets sida.

3.4 Bostadsförmedlingens roll

I motionerna 1978/79:788 (s) yrkandet 5 och 1979/80:1833 (s) yrkandet 11
föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av bostadsförmedlingen. Det förordas att
förmedlingen bör inriktas dels på att i samarbete med sociala myndigheter
bereda särskilt behövande en god bostad och eftersträva en allsidig
hushållssammansättning i alla bostadsområden, dels på att erbjuda bostadspolitisk
konsumentupplysning.

Statliga riktlinjer för den kommunala bostadsförmedlingen finns endast i
de regler i bostadsfinansieringsförordningen enligt vilka en förmedlingsrätt
ställs som förutsättning för bostadslån. Den förmedling av bostäder som kan
återföras till skyldigheten enligt bostadsförsörjningslagen eller eljest faller
inom den kommunala kompetensen får sin närmare utformning genom
kommunala beslut. Svenska kommunförbundet har lämnat rekommendationer
i dessa frågor. Motionsyrkandena torde inte syfta till att ändra denna
principiella ordning.

Det föreslagna uttalandets centrala innehåll täcks inom denna ram av
grunderna för den föreslagna bostadsanvisningslagen, vars huvudsyfte just är
att erbjuda kommunerna ett instrument för en mer aktiv förmedlingsverksamhet,
inriktad bl. a. på att skapa en allsidig hushållssammansättning.
Motionärernas syfte får därför anses helt tillgodosett även utan ett föreslaget
tillkännagivande.

3.5 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande begäran om lagförslag m. m. att riksdagen avslår
motionerna 1978/79:395 och 788 yrkandet 4,

CU 1979/80:12

2. beträffande alternativa förslag att riksdagen avslår motionen
1979/80:752,

3. beträffande obligatorisk bostadsförmedling att riksdagen avslår
motionerna 1978/79:396 yrkandet 20 och 1839 yrkandet 2,

4. beträffande bostadsanvisningslagen att riksdagen med avslag på
motionerna 1979/80:1832 och 1839, yrkandet 1 i motsvarande
del, antar regeringens förslag,

5. beträffande ändring i jordabalken att riksdagen med avslag på
motionen 1979/80:1839, yrkandet 1 i motsvarande del, antar
regeringens förslag,

6. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen antar regeringens
förslag till

a. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

b. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder,

c. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,

d. lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser
för vissa orter,

7. beträffande bostadsförmedlingens roll att riksdagen avslår
motionerna 1978/79:788 yrkandet 5 och 1979/80:1833 yrkandet

11.

Stockholm den 21 februari 1980

På civilutskottets vägnar
PER BERGMAN

Närvarande: Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m). Oskar Lindkvist (s), Lars
Henrikson (s), Knut Billing (m). Elvy Olsson (c), Maj-Lis Landberg (s),
Bertil Danielsson (m), Birgitta Dahl (s), Sven Eric Åkerfeldt (c). Magnus
Persson (s), Bertil Dahlén (fp), Kerstin Andersson i Hjärtum (c). Margareta
Palmqvist (s) och Kerstin Ekman (fp).

GOTAB Stockholm 1980