Riksdagens protokoll 1978/79:99

Fredagen den 9 mars

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 1 innevarande månad. § 2 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare

Undertecknad anhåller om fortsatt ledighet från riksdagsarbelel under tiden den 10-16 mars 1979 för fullgörande av uppdrag som sakkunnig i jordbruksdepartementet. Stockholm den 7 mars 1979 Rune Ångström

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen anmälde att Ulla Orring (fp) även under denna tid skulle tjänstgöra som ersättare för Rune Ångström.

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om Interamerikanska utvecklingsbankens (IDB) lån till Argentina

§ 3 Om Interamerikanska utvecklingsbankens (IDB) lån till Argentina

Handelsministern HÄDAR CARS erhöll ordet för att i etl sammanhang besvara dels Mals Hellströms (s) den 14 februari anmälda fråga, 1978/79:346, de\s OswaldSöderqvists{vpk)den 15 februari anmälda fråga, 1978/79:351,och anförde:

Herr lalman! Mals Hellström har frågat mig vilken ändrad bedömning av situationen i Argentina som lett regeringen lill all nu acceptera IDB:s lån lill Argentina, när man under år 1977 röstat nej till sådana län.

Oswald Söderqvist har vidare frågal mig om jag anser all meillemskapei i IDB medför de posiliva effekier som del talades om vid Sveriges inträde, när lån lill .Argentina inte kan stoppas eller påverkas av oss.

Jag har vall all besvara frågorna i ett sammanhang.

Enligl stadgarna i de internationella finansiella organisaiioner i \ilka Sverige medverkar skall medlemmarna la ställning lill låneärenden på grundval av en ekonomisk och inte en politisk bedömning. Detta är också den huvudlinje som Sverige följer. \id den s\enska bedömningen beaktas bl. a. projektens sociala karaktär och ileras förtlclnings- och spridningseffekter.

Det är regeringens uppfattning au \är kritik mot förhållandena i andra

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om Interamerikanska utvecklingsbankens (IDB) lån till Argentina

länder när del gäller miinskliga rättigheter främst bör ske genom att vi direkl lör ticssa länder redovisar våra åsikter och genom att vi verkar i tle inieinaiionella organ där ilessa frågor framlör allt hör hemma, e\em|ielvis l'N:s kommission fiir de mänskliga räiiigheierna.

Vi vill inte meilverka lill en utveckling i de iniernaiionella finansiella organisaiionerna som myckel lätt kan leda lill missbruk och som u-länderna enhiilligi motsiiuersig.Om s. k. politiska bedömningar av låneärenden skulle bli praxis kan detia uinyiijas för all under olika tiickmanilar tillgodose nationella, ekonomiska och politiska intressen.

Vi har emellertid gjort vi.ssa undanlag från den principiella linje jag nyss angeit. Det har skell då kränkningarna av de mänskliga rättigheterna varit llagraniaoch dådet funniisloruisäilningar au genom markeringar av del slag vi nu diskuterar medverka lill en isolering av de regimer .som utövat förtrycket.

Detta är anledningen lill au Sverige i IDB och andra internationella finansieringsinstitut efter kuppen i Chile kon.sekvcnt moisaii sig lån lill della land.

I undantagsfall kan det även - när förtrycket kraftigt skärps eller när särskilda förutsättningar finns all uppnå förbättringar - finnas anledning atl under kortare eller längre lid markera elt svenskt avståndstagande. Inom Världsbanksgruppen och IDB har sådana markeringar gjorts mot Argentina i slutet av 1977 och början av 1978. I samband med behandlingen i Världsbanken i maj 1978 av ett lån till Argentina beslöt emellertid den dåvarande regeringen atl återgå till den praxis som vi normalt tillämpar i internationella finansieringsorgan och som jag redan redovisat. Samma praxis har Sverige därefter följt även i IDB.

Del rörhållande au vi efler maj f978 inie moisatl oss de A\rgcnlinalån som aktualiserats innebiir inle någon förändrad inställning lill regimen i landet. Jag vill här starkt understryka au regeringen aldrig tvekat all kraftigt ta avstånd från de kränkningar av mänskliga rättigheter och den rättslöshet som förekommer i Argentina.

Beträffande Oswald Söderqvisis fråga vill jag erinra om au moiivei för Sveriges inträde i IDB var möjligheterna all öka den svenska exporten lill Latinamerika.

Jag vill slutligen också beröra del åtagande regeringen gjort all "aktivt verka för förändringar i bankens institutionella former och uilåningspoliiik i sådan riktning au strävandena till social och ekonomisk utveckling och ökad tiemokraii i Latinamerika får stöd av banken".

Del rör sig här om au försöka åsiadkomma långsikliga förändringar, av bankens polilik. Vi har i del interna bankarbeiei sökt påverka bankens uilåningspoliiik så atl den i större ulsiriickning orienteras mot de fattigaste länderna på kontinenten. Vi strävar i denna riktning tillsammans med andra medlemsländer, vilket ger vårt agerande ökad tyngd.

Enligt förslag skall banken i sitt läneprogram för 1979-1982, dvs. perioden för den femte kafiitalpåfyllnaden, liigga ökad tonvikt på de fattigare lä'nderna och på projekt av social karaktär. Vad speciellt gäller lån i konvertibla valutor

MATS HELLSTRÖM (s):

I lerr lalman! Jag lackar handelsministern för svaret på min fråga, men jag måste tyvärr konstatera all del egentligen inle är någol svar. Där siigs niimligen all man från svensk sida 1977 röslade nej till eil par lån lill Argcniina men all regeringen i maj 1978 återgått lill tidigare praxis. Men del har jag ju förstått. Del är ju därför som jag har ställt min fråga om vilken ändrad bedömning av situationen i Argentina som föranlell regeringen all gå lillbaka lill lidigare praxis, och pä den frågan får jag alliså ingel svar.

I svarei hänvi.sas lill all vi bör la upp den här lypen av frågor i kommissionen för de mänskliga räiiigheierna. I mars 1978 gjorde den svenska regeringen del, och man sade då all man med särskild uppmärksamhei skulle följa den forisalia utvecklingen i Argentina när del gäller respekten förde mänskliga räiiigheierna. Den särskilda uppmärksamheien har lydligen Ictl regeringen lill all ändra sin rösining och atl nu accepiera lån lill Argeniina. Del måsle rimligen innebära all folkpartiregeringen ser nya kvaliteter hos militärjuntan i Argentina och dess politik, kvaliteter som inte har nåii fram ens lill presideni Jimmy Carier. USA Ibrisäiler ju atl markera sill avsiåndsiagande i fråga om lån lill Argeniina, och detsamma gäller Storbritannien.

Regeringens ställningstagande är märkligt mot bakgrunden av au en rad bedömare, oberoende organisationer som t. ex. den amerikanska Council of Ilemispheric Affairs, hävdar att Argentina under 1978 ärdei land som hardel hårdaste förtrycket av alla länder i Latinamerika, i.o. m. hårdare än det fruktansvärda förtryck som råder i Chile. Arméchefen i Argeniina har själv medgivii au 7 000-8 000 människor har dödals efter militärkuppen. Le Monde uppskattar antalet politiska flyktingar till 12 000-17 000. Amnesiy International uppskattar antalet försvunna lill 15 000-20 000. Tusentals fackföreningsledare har fängslats. Hälften av dem har dödats. 3 000 föräldrar och vänner till politiska fångar har fängslats, och någol tusental av dem beräknas ha dödats.

Del förtryck som råder i Argeniina har enligl många bedömare snarast skärpts under 1978. Council of Hemispheric Affairs uppskattar all 20 000 människor i Argeniina har utsatts för svåra kränkningar av de mänskliga räiiigheierna under 1978 genom den juntaregim som styr där.

I det här lägel hänvisar den svenska regeringen endast till au man ändrat praxis. Vilken ändrad bedömning är det som har fått regeringen alt ändra denna praxis'?

Om Interamerikanska utvecklingsbankens (IDB) lån till Argentina

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om Interamerikanska utvecklingsbankens (IDB) lån till Argentina

var elt stort debattämne när vi debatterade inträdet i IDB. Jag har alltså inte fäll något svar och vill därför upprepa frågan: Har Sveriges inträde medfört några positiva effekter och har Sverige kunnat påverka utlåningen?

Självfallet är motivet till att vi är med i IDB handelspoliiiskl. Meningen är all vi skall kunna öka vår export. Men inte heller det är någonting nytt.

Det är inte sant att IDB:s utlåning har gått lill de fattigaste länderna, utan hittills har motsatsen varit fallet. De relativt sett rika länderna Argentina, Brasilien och Mexico har filt omkring 50 % av utlåningen under de senaste åren. Även om man nu sägeratl man skall försöka faen annan utveckling till stånd - i handelsministerns svar talas det ju om en ökning av utlåningen till de fattigaste länderna - kan del verkligen ifrågasättas, om det är troligt att det under nästa treårsperiod kommer att bli en sä markant svängning till de fattigaste ländernas förmån med tanke på den hittills förda politiken i fråga om de rika länderna.

Vidare kan man fråga sig till vilka länder IDB:s utlåning har skett. Jo, militärdiktaturerna har fäll en allt större del. Ökningen 1978, efter del alt Sverige inträtt, är markant. Argeniina, Brasilien, Bolivia, Chile, Paraguay, Uruguay och Nicaragua fick 52 % av utlåningen 1978. Denna siffra kan jämföras med 45 % 1977 och 40% 1976. Räknar vi med alla militärdiktaturer i Latinamerika, finner vi att de tillsammans har fått 60 % av ]DB:s utlåning 1978. Slutsatsen är ganska klar: Sverige har i alla fall inle genom sitt medlemskap under de två senaste åren kunnat påverka utlåningen i någon nämnvärd grad.

När det sedan gäller Argentina, som ju är orsaken till att de här frågorna tagits upp, är att säga att handelsministerns uttalanden i januari om situationen i Argentina är upprörande och ett klart avsteg från de principer som sedan länge har gällt för t. ex. svensk biståndspolitik. Nu rör del sig ju inte, som vi redan konstaterat, om bistånd, ulan här är det självfallet fråga om liberal marknadsekonomi. Det är tydligt atl som vanligt allt är tillåtet i den liberala regeringsfamiljen. När handelsministern försöker rättfärdiga lån lill Argentina genom att säga att del kommer fattiga folkgrupper till godo gör han sig skyldig till eil felaktigt påstående. All utvärdering av tillförsel av utländskt kapital lill stater med den här samhällsstrukturen visar au del alllid är överklassen som tar hand om vinsterna, medan den stora massan av folket snarare får det sämre. Därför kan jag inte godta handelsministerns resonemang. Jag skulle vilja ställa en slutfråga till handelsministern: Skall folkpartiet fortsätta med den moderata handelspolitiken, eller kommer det att bli en omvärdering, jämförd med den som skett i Sydafrikafrågan?

alldeles påtagligt har visat att den inle har Icir avsikt att respektera mänskliga riiuigheicr.

Jag iiänintle Chile såsom del c.\enipel där nian kan tilliin))ia en såtlan lestriktiv linje. Jag sade också att i vissa fall iliirutöver kan man göra ytterligare undanlag från den principiella linje som jag angav. Del iir om förtrycket kraftigt skärps el ler om det finns särskilda förulsäliningaratl uppnå förbättringar som man under kortare eller längre titl kan markera ett svenskt avståndslagande. Det var del vi menar skedde i fallet Argentina. Genom omröstningsförfarandel,det sätt på vilket vi ställde oss i de frågor som då var uppe, ville vi under en lid understryka den starka olust som regeringen kände inför utvecklingen i Argentina. Men vi kan inle av del dra slutsatsen all man kontinuerligt och för all framtid lill dess situationen förändras till del bältre kan fullfölja den principen. Man gör markeringen, och del får vara tillfredsställande.

Regeringen-del kan jag försäkra Mals Hellström-känner en mycket djup oro över den situation när det gäller de mänskliga rättigheterna som råder i Argentina, och del har den också vid fiera lilllallen gett ultryck för.

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Otn Interamerikanska utvecklingsbankens (IDB) lån till Argentina

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr lalman! Det måste vara en heli |irinci(ilös iirincip som regeringen tillämpar. Man gör en markering, säger man, och det får vara tillfredsställande. Nu gör man ju ingen markering, och naturligtvis kammar Argentina hem en sådan ändrad insiiillning och tolkar den som all svenska regeringen också har ändrat sin bedömning. Förtrycket har ju, herr handelsminister, kraftigt skärpts i Argeniina under 1978. Och som handelsministern säger, när förtrycket kraftigt skärps kan man markera elt avståndstagande och isolera landet. USA och Storbritannien slår enligl uppgift kvar vid sina avståndstaganden, medan Sverige har hävt sitt. Del finns alli.så andra länder som markerar ovilja mot den argentinska regimen.

Bland dessa |)rinciper tar handelsministern särskilt upp atl kriinkningarna av de mänskliga räiiigheierna måsle vara flagranta. Varför lar man fram den uppgiften? Menar handelsministern au Argentinas regerings kränkning av de mänskliga rättigheterna inle är fiagrani? Del är en direkt fråga. Handelsmi-nisiern har hittills avsiåii från au över huvud taget la upp situationen i .Argentina närmare. Genom au koppla samman min fråga om situationen i Argentina med Oswald Söderqvisis fråga om Sveriges möjlighet atl påverka ll)B:s långivning har regeringen i själva verket slälll ul på torget hur naken man är i della av.seende. Regeringen visar just all man inte ens försöker påverka utvecklingen - som Oswald Söderqvist frågade om - inom IDB i och med au man nu har liimnat linjen atl markera gentemot de länder som för en fruktansvärt grym politik mot sina medborgare. Frågan kvarstår alltså: Anser handelsministern all Argentinas regerings kränkning av de mänskliga räiiigheierna är, som del slår i svaret, flagrant?

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om Interamerikanska utvecklingsbankens (IDB) lån till Argentina

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Jag instämmer till fullo i vad Mats Hellström har sagt, att della är en tydlig principlöshet. Det finns ju inte ett uns av principiellt ställningstagande bakom det som harsagts härav handelsministern. Om man skall dra någon slutsats av detta tal om principer och jämförelser mellan Argentina och Chile - t. ex. att det var en markering mot Argentina, au sådana markeringar inte gäller för all framlid utan när det blir bättre kan man ändra osv. - så blir det au vi inom en ganska snar framlid också kommer att säga ja lill lån till Chile, vad jag kan förslå. Det blir ju den absoluta konsekvensen av detta.

Del ger mig anledning att ställa frågan till handelsministern: Kommer folkpartiregeringen inom en ganska snar framtid all säga ja till lån till Chile inom IDB, eftersom det finns en tydlig strävan hos Pinocheijuntan i Chile att försöka förbättra sill internationella anseende och försöka ge den något drag av demokratisk struktur? Skall vi gå på det och säga ja till lån till Chile också, eftersom det bara är fråga om markeringar i de här principerna och inte någonting som gäller för all framtid?

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Jag kan försäkra Oswald Söderqvist alt det inom regeringen inte föreligger någon som helst tanke på att ändra praxis när det gäller ställningstagandet till lån till Chile.

Till Mats Hellström vill jag säga atl vi inom regeringen är mycket medvetna om -och inle vid något tillfälle har tvekat atl ge uttryck förvår uppfattning-förhållandena när det gäller de mänskliga rättigheterna i Argentina. Jag vill nämna att utrikesministern i går i ett uttalande fördömde den särskilt inhumana förtrycksmetod som består i atl människor rövas bort och försvinner. 1 dag håller Sveriges delegat i FN:s kommission förde mänskliga rättigheterna etl anförande i Geneve, där han för andra året i rad riktar kommissionens uppmärksamhet på förhållandena i Argentina och påpekar alt situationen där inle har förbättrats. Det var alltså ett svar på frågan från Mats Hellström.

Jag har tidigare givit uttryck för de principer som enligt regeringens uppfattning skall styra våra ställningstaganden i de internationella finansieringsorganen. Jag är ledsen om Mats Hellström inte har kunnat uppfatta att man faktiskt kan kombinera en viss röstprofil i IDB med ett mycket klart principiellt ställningstagande mot den typ av mänskligt förtryck som förekommer i Argentina. Det förhållandet att man röstar ja i det aktuella fallet innebär inte någon ändrad inställning till händelseutvecklingen i ett land som Argentina.

Argentina. Tidigare var ju motivet för alt göra markeringar i sädana sammanhang just kränkningarna där av de mänskliga rättigheterna.

Däremot säger handelsministern nu från denna lalarslol, alt han när del gäller Chile kan försäkra kammaren om all någon ändring i praxis inte kommer att ske. Handelsministerns ord får tala för sig själva när del gäller all markera ytterligare ett argument för atl vi bör utträda ur IDB. Hela den härva av osammanhängande uttalanden som har gjorts av regeringen i den här frågan understryker den uppenbarligen oerhörda svårighet med vilken regeringen, med de helt motstridiga mål som den hävdar, försöker försvara medlemskapet i IDB.

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om Interamerikanska utvecklingsbankens (IDB) lån till Argentina

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Ja, det är gott och väl att det nu försäkras all vi inte skall rösta för någol lån till Chile- något annat hade väl varit politiskt omöjligt. Men om handelsministern i nästa mening säger atl situationen i Argentina inle har utvecklats till det bältre - och om man dessutom, som Mats Hellström nyss påpekade, från en annan talarstol och pä en annan plats kan fördöma Argentina - kan jag inte förstå hur man kan säga ja till lån till Argentina och samtidigt åberopa någol slags principer för sitt handlande. Del är fråga om ett fullständigt principlöst handlande. Det enda radikalt riktiga är naturtigtvis att ompröva Sveriges medlemskap i IDB.

Det var hela tiden ett moderat tryck i irepartiregeringen som drev igenom inträdel i IDB. Det har varit den svenska storfinansens intressen som har kommit lill synes, och nu törs folkpartiregeringen tydligen inte frigöra sig från dem. I stället trasslar ni er fram med en rad motstridiga uttalanden, som enligt mitt sätt all se är rena rama ynkedomen. Del är ett typiskt ullryck för liberal kluvenhet.

Å ena sidan säger man att man ärförde fattiga länderna. Å andra sidan drar man sig inte för alt handla med eller ha förbindelse med de värsta föriryckarregimerna i dessa, exempelvis med den i Argeniina.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Av debatten kan man fä det intrycket atl de två interpellan-terna egentligen anser alt förtryck av mänskliga rättigheter förekommer i ett myckel begränsat antal stater. Dess värre är situationen inle sådan - det förekommer i en mängd stater. Sverige är med i internationella finansieringsinstitutioner för lån till utvecklingsländer i alla väridsdelar där sådana organ finns. Det förekommer i en hel del sådana länder förtryck av mänskliga rättigheter utan att det ger oss anledning att avvika från den principiella inställning i vår lånepolitik som jag i mitt interpellationssvar har givit uttryck för.

Jag erinrar slutligen om atl den röstningsprincip som regeringen nu följer lades fast av den förutvarande regeringen genom utrikesminister Karin Söders ställningstagande i maj 1978 i Världsbanken. En ändring vidtagen av den nuvarande regeringen skulle ha inneburit ytteriigare en förändring i röstbilden, i fall det hela inte på någol sätt läggs fast.

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om den svenska vapenexporten till Indonesien

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr lalman! Är handelsministerns senaste yttrande, all förtryck förekommeri så många länder i väriden,en kritik mot alt irepartiregeringen sade nej lill lånen lill Argentina? Det kan inle vara riktat mot oss,såvitt jag förslår, med tanke på vår argumentation och atl vi inle ens vill vara med i IDB, utan del måsle vara riklal mot irepartiregeringen, därför all den faktiskt sade nej till lånen lill Argeniina. Är del så man skall falla handelsminisierns senaste uttalande?

Del är litet uppseendeväckande all handelsministern under debatten svänger ifrån sill svar och sägeratl del var Karin Söder som i maj 1978 lade fast den röslbild som Sverige skall följa. Men handelsministern hävdar ju i svarei atl man skall la hänsyn lill de omständigheter som föreligger i de olika länderna. Om nu situationen har förändrats sedan maj 1978, skall del inle påverka bedömningen? Vad skall gälla - den regel som slår i svaret eller en röstbild som man för lång lid framöver fastlägger i maj 1978, oberoende av vad som händer i världen?

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Här är del fråga om en definition av mänskliga rättigheter. Skall vi gå tillbaka lill handelsministerns svar, där han säger:

"Vi har emellertid gjort vissa undanlag från den principiella linje jag nyss
angell. Del har skett då kränkningarna av de mänskliga räiiigheierna varit
flagranta------------------- ."

Men del som har refererats här och som vi alla känner lill, eftersom det kommer ständiga rapporter härom från Argeniina, skall inle anses vara fiagranta brott mot mänskliga rättigheter, utan del kan lydligen jämföras med atl kränkningar av mänskliga rättigheter enligl den här myckel breda definitionen förekommer på jordklotet. Därför måste jag fråga: Vad anser handelsministern vara flagranta brott mot mänskliga rättigheter, om inte det som händer i Argeniina och i andra latinamerikanska stater skulle vara det?

Del är tydligt avslöjande för regeringens politik att den inle har någon linje i denna fråga utan tvingar sig fram föratt balladen svenska exporten uppe, för atl hålla de svenska storföretagen om ryggen, underiälta deras investeringar och säkra deras möjligheter atl göra vinster i Latinamerika.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om den svenska vapenexporten till Indonesien

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag flr lacka handelsministern för svarei pä min fråga.

Handelsministern hänvisar till den riksdagsdebatt som fördes i december och säger: "Sedan dess har ingenting framkommit som ändrar vår bedöm ning att den materiel för vilken licens beviljades inle kan komma att användas på elt sätt som påverkar den rådande krissituationen." Men, herr lalman,det är i sä fall elt ganska uppseendeväckande svar som handelsministern lämnar. Innebär del alt handelsministern redan i december kände till del som FRETILIN har angivit, nämligen all de här kanonerna har monterats pd fartygoch därmed blivit operativa både mot t. ex. fiskebåtar och andra mål till sjöss och mot mål på land - lill skillnad från det ursprungliga syftet atl de skulle användas av luflvärnsartilleri för alt hejda flyginvasion från något land? Innebär della alltså atl handelsministern redan i december kände lill delta faktum men undanhöll det för kammaren?

Del är i så fall uppseendeväckande, herr lalman, därför att den debatt som fördes i december handlade ju till övervägande del om gränsdragningen mellan vad som är defensiva vapen och vad som är offensiva vapen. Och då vill jag verkligen ha svar från handelsministern på denna fråga: Kände handelsministern redan i december lill alt de här kanonerna var avsedda all monleras pä fartyg och därmed bli operativa direkl mot mål både till lands och lill sjöss?

Jag måsle tillägga att det är elt grovt avsteg från principerna för svensk vapenexport som har gjorts när den borgerliga regeringen lämnat tillstånd lill vapenexport lill Indonesien, som för krig -och etl fruktansvärt grymt krig -pä Ösitimor.

Även den indonesiske utrikesministern har erkänt att mellan 50 000 och 80 000 människor har dödats i kriget. Detta är alltså indonesiska uppgifter; andra bedömare talar om hundratusentals döda.

Till denna krigförande makt påbörjar den svenska regeringen en vapenexport - någonting som innebär en klar brist på konsekvens med de regler vi har för vår vapenexport. Del är alliså elt grovt brott mot de principer som gäller.

Dessutom har Indonesien varit i akut behov av dessa vapen. I slutet av 1977 kunde man läsa i International Herald Tribune och andra tidningar all Indonesien höll på att tömma sina vapenlager lill följd av den utomordentliga häftigheten i kriget kring Indonesien. 1 del läget, när Indonesien höll på all tömma sina vapenlager, gick landet ut med en bred förfrågan om all fa snabb påfyllnad med leveranser av vapen. Enligt International Herald Tribune

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om den svenska vapenexporten till Indonesien

påbörjades vid årsskiftet 1977-1978 en försäljningsoffensiv från olika länder i väst för att snabbt förse Indonesien med vapen.

Detta visar två saker: för det första att kriget på Ösitimor har varit av sådan häftighet all Indonesien har tömt sina vapenlager och fördel andra atl vi får se den svenska vapenexporten lill Indonesien som en export som direkt och snabbt hjälper Indonesien att föra sitt fruktansvärda krig i Ösitimor.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Herr Hellström är uppenbarligen oinformerad om vem som satte i gång de här krigsmaterielleveranserna lill Indonesien. Jag bör därför upplysa honom om all Sverige åren 1959-1962 exporterade luflvärnsartilleri lill Indonesien.

År 1968, tvä år efler del alt den nuvarande indonesiska regimen hade tagii makten i Indonesien - där dödsoffren av olika källor har uppskattats till elt antal varierande mellan 400 000 och 1 miljon -gav den dåvarande svenska regeringen tillstånd lill leverans av reservdelar till de pjäser som man tidigare hade beslutat leverera. Beslutet i december 1976 om exportlicens fattades under den dåvarande socialdemokratiska regeringens tid.

Jag tycker alltså att herr Hellström skall vara försiktig när han vill försöka göra gällande att det är den här regeringen -som över huvud taget aldrig har fattat beslut om någon vapenexport till Indonesien -som skulle vara ansvarig för den vapenexport som har ägt rum. Detta påstående tycker jag atl han bör ta lillbaka snarast.

Sedan har jag sagt all del föreligger motstridiga uppgifter om den faktiska situationen på Östra Timor. Motståndsrörelsen FRETILIN, som leds från Moijambique, hävdar att rörelsen har en betydande kontroll över territoriet. Men del finns - såsom jag också nämnde i milt tidigare interpellationssvar -andra uppgifter som lyder på all Östra Timors befolkningscentra helt behärskas av indonesierna, vilka också skulle ha den administrativa kontrollen över landet i sina händer. Om den senare uppgiften är riklig kan emellertid knappast den typ av vapen som har levererats pä basis av beslut fattade under den socialdemokratiska regeringstiden komma all användas i de strider som kan länkas förekomma på Ösira Timor.

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Handelsministern tycks vara okunnig om rätt många saker. Fördel första tycks han inte vela alt vi fick en ny lag 1971, som kraftigt skall försvåra möjligheten atl exportera vapen. Därmed faller den vapenexport som bedrevs i början av 1960-ialet, med reservdelsexport 1968, under en annan lag som gjorde del lättare för förelagen atl exponera vapen. För det andra måsle handelsministern ändå känna lill alt den socialdemokratiska regeringen våren 1976 avrådde Bofors från all gä vidare i sina kontakter med Indonesien med hänsyn till kriget på Östra Timor. Handelsministern kan inle vara obekant med det faktum all licensen för den vapenexport vi nu lalar om har givits under den borgerliga regeringens tid. Handelsministern måsle rimligen, om han gått igenom handlingarna, känna lill all den socialdemo-

kratiska regeringen avrådde Bofors från att gå vidare med planerna fÖr de nya luftvärnskanonerna.

Sedan måste jag säga lill handelsministern all kriget på Östra Timor är en invasion från Indonesien, och även den indonesiska regeringen erkänner siffran 50 000-80 OOOdöda. Det äreii krig om vilket man i auslraliensisk press så sent som i december 1978 kunde läsa uppgifter om etl stort antal döda och sårade. Ändå anser den svenska regeringen all man kan tillämpa den lagstiftning som tillkom 1971, och som ger vissa möjligheter all exportera defensiv materiel.

För det första: Delta är inle defensiv materiel, och handelsministern har inte svarat på min fråga om han i december kände till atl luftvärnskanonerna var avsedda atl monleras pä fartyg.

För det andra: Även om del hade varit defensiv materiel har riksdagen uttalat all man skall visa stor försiktighet vid tillämpningen också av de riktlinjer som gäller för defensiv materiel.

Är det atl visa försiktighet alt exportera vapen till ett land som är i krig med elt område som inle tillhör landels territorium, med elt område som tidigare var en portugisisk koloni men utropades till självständig stat 1975-1976, och som Sverige i FN kräver skall fö förbli en självständig stat?

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Exporllicenserna utfärdades, som jag också så riktigt sade i mitt första anförande, i december 1976, alltså under den dåvarande irepartiregeringen. Förhandlingarna fördes under 1976, och de här licenserna hade elt direkl samband med den expon som ägt rum lidigare, vilket jag också redogjorde för i mitt anförande. Det står i de anvisningar som Mats Hellström nu åberopat all beträffande reservdelar skall endast internationella avtal, beslut av FN:s säkerhetsråd eller folkrättsliga regler vara hinder för expon. Av viki vid den dåvarande regeringens bedömning var all luftvärn enligl rikllinjerna angavs som defensiv materiel och au maierielen i fråga inte kunde förväntas påverka situationen i Östra Timor.

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Nu försöker faktiskt handelsministern vilseleda - jag vill ogärna använda det ordet - kammaren. Del var i december 1976 som exportlicenserna lämnades - under den borgeriiga regeringens tid. Den socialdemokratiska regeringen avrådde våren 1976 Bofors från all gä vidare i sina förhandlingar med hänsyn till kriget i Östra Timor. Del visar ivå saker: dels atl Bofors inte brydde sig om den svenska regeringens uppfatining, dels all den borgerliga regeringen hade en helt annan bedömning av kriget på Östra Timor än den socialdemokratiska regeringen hade.

Detta är en klar omläggning av principerna för svensk vapenexport. Luftvärnsmaleriel måste naturligtvis bedömas i relation till hur den används. Monleras den på fartyg hävdar Bofors alt del haren "all purpose capabilily". SIPRI-forskare hävdar atl materialen fungerar utmärkt mot mål lill sjöss och lands.

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om den svenska vapenexporten till Indonesien

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om den svenska vapenexporten till Indonesien

Den svenska riksdagen har sagt alt man skall iaktta stor resirikliviiei och försiktighei när det gäller au bedöma vad som är defensiv maieriel. Inte ens propositionen från år 1971 ger helt fritt fram för export av defensiv maieriel, ulan även där hävdas atl en bedömning skall göras i varje enskilt fall.

Jag kan inte komma lill någon annan slulsals än all den här omläggningen av politiken är illavarslande och all vi uppenbarligen haren i ordets formella mening mycket liberal regering. I folkpartiets Sverige får de kommersiella marknadskrafterna påverka utrikespolitiken. Del har både den här debatten och den förra debatten, om Argentina och IDB, visat.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Enligt de uppgifter jag har gav den socialdemokratiska regeringen i augusti 1975 Bofors klartecken aii inleda och fortsätta förhandlingarna med Indonesien. Den socialdemokratiska regeringen har därefter inle, enligl de uppgifter jag har, uttalat sig till Bofors i den här frågan. Krigsmaterielinspektören har på en punkt avrått - alltså på en begränsad punkt. Den socialdemokratiska regeringen gjorde, enligl de uppgifter som jag har alt stödja mig på och enligt de handlingar som finns i målet, inle några sådana avvägningar i förhållande till Bofors.

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! September 1975 våren lid innan kriget på Ösitimor bröt ut. I september 1975 fattades inga beslut om exportlicenser för vapen lill Indonesien.

Handelsministern vet mycket väl all hela vapenexportlagsiifiningen bygger på två steg. Del första stegel är atl företagen frågarom de kan gå vidare i sina förhandlingar. Del innebär icke all regeringen då ger någol som helst klartecken för exportlicens. Pä våren 1976 markerade den dåvarande regeringen all man inle skulle gå vidare med hänsyn till situationen i Indonesien. Del slår i fullständig strid med - och del är del viktiga - de riktlinjer som finns dä del gäller alt exportera vapen när krig pågår. Del är en fullkomligt orimlig tanke all en socialdemokratisk regering skulle ha utfärdat exportlicens för vapen som sänts till en krigsskådeplats.

Jag anser atl handelsministern farstå för de åtgärder som han själv vidtagit och att han rimligen också för sill partis räkning far slå för de åtgärder som den borgeriiga irepartiregeringen vidtog. Del var den borgeriiga irepartiregeringen som gav exporilicens. och numera ärdei den Iblkpartisliska regeringen som försvarar denna vapenförsäljning. Del går inle all krypa bakom en socialdemokratisk regering, som icke någonsin under 1970-lalet har lämnat exportlicens för vapenförsäljning lill Indonesien.

all den förutvarande socialdemokratiska regeringen för Bofors klargjorde att den inte ville vara med om ett sådant här avtal mellan Bofors och Indonesien. Ingenting i de handlingar som finns bevarade på handelsdepartementet ger något som helsi underlag för det påslåendet.

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr lalman! Handelsministern bör ändå svara på de frågor som har ställts, om licens bör ges för vapenexport till ett land som är i krig. Del är den bedömningen som regeringen är ansvarig för, au under rådande krig licens ges för export av vapen lill ett land som Indonesien. Min fråga till handelsministern kvarstår - den fråga som han över huvud tagel inte svarat pä under hela debatten: Kände handelsministern i december 1978 lill atl ifrågavarande kanoner var avsedda att monteras pä fartyg och därmed kan användas, vilket FRETILIN hävdat, direkl för krig mot Ösitimor? Del är delta som frågan här har gällt.

Handelsministern har över huvud taget inle svarai på den fråga som jag slälll ulan försökl gä runi den genom au la upp den socialdemokraliska regeringens agerande, en regering som icke har lämnai några licenser för vapenexport till Indonesien. Att den gjort det har handelsministern inle heller kunnai hävda här.

Svara på den fråga jag framställt! Kände handelsministern i december 1978 lill all kanonerna skulle monteras på fartyg? Del är vikiigl fördendebaii som föreslår au (a ett besked huruvida handelsministern då förde riksdagen bakom ljuset eller inle.

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Otn den svenska vapenexporten till Indonesien

Handelsminisiern HÄDAR CARS:

Herr lalman! På två punkter har herr Hellström upprepat felaktiga saker.

Den socialdemokraliska regeringen var den som ursprungligen gav exporllicenserna - inle under 1970-talel men under 1960-lalel. Del var enligt de riktlinjer som den dåvarande irepartiregeringen hade all tillämpa som den ansåg atl den hade att följa upp detta genom det beslut om exportlicenser som fattades i december 1976.

Det föreligger inte enligl någon folkräitslig bedömning krig i Indonesien. Man kan diskutera huruvida situationen kan betecknas som väpnade inre oroligheter eller som en situation där mänskliga rättigheter undertrycks.

Men krig har ingen orl gällande att det förekommer i Indonesien f n. Det var grunden för det sätt på vilket den förutvarande regeringen handlade dessa exporilicensärenden.

När del gäller den fråga som Mals Hellström riktar lill mig om kanonernas placering på bålar har jag redan lidigare sagt au den bedömningen inte påverkade regeringens uppfattning om möjligheterna all vapnen skulle kunna komma till an\;indning i stridigheterna på Timor.

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om den svenska vapenexporten till Indoitesien

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag måsle tyvärr begä'ra ordet igen, eftersom handelsministern åter felciterade mig. Jag har sagt att ingen socialdemokratisk regering under 1970-ialei lämnat exporilicens till Indonesien. Del vikliga är ju all del var den socialdemokraliska regeringen som 1971 log iniiialiv lill en helt ny lag, som skulle göra det svårare all exponera vapen till områden där del förekommer strider. Enligl den nya lagen, som alltså socialdemokraterna 1971 tog iniiialiv till, har vi infört en ny resirikliviiei. Därför har heller ingen socialdemokratisk regering givit några licenser för vapenexport lill Indonesien.

Handelsministern log nu fram ett nytt argument som är uppseendeväckande. Han sade all del kan ifrågasättas om det råder inre oroligheter på Timor, men man kan inle säga atl det råder krig. Men Sverige röslade ju så sent som i december i FN för all Timor skall fl självständighet! Sverige har aldrig erkänt atl Indonesien har suveränitet över Timor. Hur kan det då vara fråga om inre väpnade oroligheter?

Innebär deiia alt handelsminisiern nu erkänner Indonesiens överhöghet över Timor? Del har Sverige aldrig gjort. Tvärtom har vi i FN röstat emot en sådan uppfattning. Vi hävdar all Ösiiimorären portugisisk koloni som skall få självständighet. Del är alltså ett krig som iiågår mellan Indonesien och en annan stal.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Den inställning som inle bara regeringen ulan såviii jag förslår hela riksdagen har-möjligen med undantag av Mals Hellsiröm-äraii del icke pågår krig på Timor. Del är den folkräitsliga definitionen. Jag iroraii herr Hellström skall studera den frågan grundligare innan han definierar del tillstånd som råder på Timor.

I sin senaste replik kom herr Hellsiröm med yiierligare eli felakligi påslående. Den socialdemokratiska regeringen har icke framlagt någol förslag lill lagom vilka regler som skall gälla lor vapenförsäljningen. Det är riktlinjer som av riksdagen anlagils - någon lag finns inle och har inte funnits.

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! De riktlinjersom antogs 1971 var avsedda att kraftig! försvåra export av vapen lill länder som för krig. Det bör väl ändå vara del som är relevant för vår diskussion.

Del är uppseendeväckande au handelsministern hävdar au del inte råder krig på Timor. Timor är etl område som lidigare varit portugisisk koloni, som efter den portugisiska kolonialregimens lid utropades lill självständig republik och som Indonesien därefter inv.iderat. Enligt indonesiska uppgifter har 50 000-80 000 människor dödats i den indonesiska invasionen. Att del då inte råder krig på Timor är en uppgift som sannerligen lar slå \"6y liaiidclsminisici'ns räkning.

§ 5 Om Beijerinvesls köp av Kockumsaktier

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara

delsen den 15 februari anmäld interpellation 1978/79:147 av Per Gahrton (fp),

dels de den 13 resp. 15 februari anmälda frågorna 1978/79:342 av Lennart Pettersson (s) och 1978/79:353 av Jörn Svensson (vpk)

och anförde: Herr lalman! Lennart Pettersson har frågat mig

1. om jag kan försäkra riksdagenatt Kockumsavialet inle utformats på eii sådant sätt alt det genom ekonomiska manipulationer blir möjligt för skrupelfria personer alt göra vinster på fiera hundra miljoner kronor på skailemässiga föriustavdrag och,

2. om jag inle kan ge en sådan försäkran, vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för all förhindra uinyiijandei av förlusiavdragen.

Jörn Svensson har frågal mig hur regeringen ställer sig lill finanskungen Walls uppbyggnad av etl finansimperium i det skånska näringslivet. Per Gahrton har frågal mig

1. om man från regeringens sida vid Kockumsförhandlingarna var medveten om all Kockums förlustavdrag skulle kunna komma all utnyttjas på så sätt som nu uppenbarligen är Beijerinvesls avsikl och om man anser all elt sådant agerande skulle vara i enlighet med Kockumsavialeis anda,

2. vilken principiell uppfatining jag har om den lypav konglomeraibygge och förelagsköp som Anders Wall ägnar sig åt.

3. vilka effekterjag anser all del planerade skånska indusirikonglomeraiet i Skåne skulle kunna få för del skånska näringslivet i allmänhet och sysselsättningen i Sydvästskåne i synnerhet, och

4. om regeringen har for avsikl att vidta åtgärder för au motverka okynnesköp av förelag, t. ex. i samband med den aviserade propositionen om ny konkurrensbegränsningslag.

Jag besvarar frågorna och inierpellationen i elt sammanhang.

Om ett aktiebolag eii vissi år går med förlust, har bolaget enligt gällande skatteregler rätt att genom förlustavdrag räkna av förlusten moi framlida vinsler, som uppkommer under den följande tioårsperioden. Syftei med beslämmelserna är all beskattningen, sedd över en längre tidsperiod, inle skall träffa mer iin bolagets nelloöverskou under perioden. I likhet med vad som gälleri fråga om andra avdrag ankommer det påskaitem>ndigheterna au avgöra om rätt lill förlustavdrag föreligger och i så fall fastställa avdragets storlek. Några möjligheter au med lorskattennndigheterna bindande verkan ingå avtal, som innebär avsteg från dessa regler, föreligger inte.

Sunens avtal med Kockums AB innebär i korihei au bolagei till siaien överlåter slörre delen av sina lillgånaar medan staten övertar bolagets skulder

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om Beijerinvests köp av Kockumsaktier

Nr 99 samt betalar visst belopp kontant. Slalen har således inte genom avtalet

Fredagen den lillförsäkral sig kontroll över bolagels fortsatta öden. Om dess verksamhet

9 mars 1979 fortsättningsvis blir vinstgivande, har det i enlighet med gällande regler rätt

_____________ alt räkna av eventuella förluster mot vinsten.

Om Beiferinvests Som jag nyss sagt ankommer det pä skaltemyndigheterna atl pröva om och

köp av Kockums- ' '" "' ''" ''" föriustavdrag föreligger. Någon sådan prövning har mig
(il,,j(,,- veterligen ännu inte skett i fråga om Kockums. Det är emellertid ett väl känt

faktum atl bolaget de senaste åren gjort avsevärda förluster, varför sådana avdragsmöjligheter kan föreligga. Jag vill härvid betona all den grundläggande orsaken lill detta i så fall inte är avtalet med slalen utan det faktum all verksamheten varit förlustbringande. Jag vill vidare understryka alt frågan inle har förbigåtts av statens förhandlare vid uppgörelsen med Kockums. För all förhindra den nu uppkomna situationen hade förvärvet måst ges en annan utformning. De enda alternativ som då stått lill buds hade varit all antingen genomföra etl statligt förvärv av aktierna i moderbolaget Kockums AB eller alt sälla förelaget i konkurs med åtföljande likvidation av bolaget. Båda dessa allernaliv hade emellertid krävt en långl uldragen procedur, vilket inle skulle ha varit lill gagn vare sig för de anställda eller för slalen. Enligl min meningar uppgörelsen i dess nuvarande form del bästa sättet au ta lill vara de anställdas och svensk varvsnärings intressen.

Regeringen har givetvis inte några möjligheter all förhindra någon atl tillgodogöra sig de avdrag som skattelagstiftningen medger. Jag vill emellertid erinra om atl budgelministern här i kammaren den 1 mars i är på fråga av Jörn Svensson gav lill känna alt han avsåg att inom kort ta iniiialiv lill en översyn av reglerna om räll lill förlusiaydrag.

Vad härefter gäller frågorna kring Beijerinvesls planer på engagemang i Skåne, vill jag påpeka all del inte är min uppgift au framföra omdömen om enskilda personers eller företags förehavanden.

De informationer jag har om de planerade åtgärderna ger mig inte tillräckligt underlag för att bedöma deras effekier på del skånska näringslivet eller på sysselsättningen. Allmänt sett vill jag dock framhålla atl i etl dynamiskt näringsliv är det naturligt alt förändringar, som berör olika företag, äger rum. Skulle dynamiken gå förlorad, lorde också vårt näringslivs långsiktiga konkurrensförmåga - och därmed basen för vår välfärd -försämras. Så länge de agerande parterna håller sig inom de ramar och regler som dragils av samhället genom lagstiftning, bl. a. avseende medbestämmande, och genom avtal på arbeismarknaden har siaismakierna anledning all visa ålerhållsamhei med ingripande i enskilda fall.

Avslutningsvis vill jag nämna all konkurrensuiredningen har lämnat förslag om prövning av vissa företagsförvärv. Utredningen har remi.ssbe-handlais, och frågan bereds nu inom handelsdepartementet.

PER GAHRTON (fp):

Herr talman! Jag lackar för svarei. men tyvärr måste jag nog ändå
konstatera alt del inte innehöll särskilt klara besked beträffande mina
46 frågor.

Industriminisiern säger all han inle vill framföra omdömen om enskilda Nr 99 personers eller företags förehavanden. Men det måsle väl ändå vara en Fredaeen den industriministers uppgift atl ha en principiell uppfattning om landets n K,-|opo 1979

företagssirukiur. Inle minsl ur liberal synvinkel med hänsyn lill liberalis- ____

mens grundläggande aniimonopolism måste delta vara viktigt. Det är dock q. R/j//«,/.ii.pc/c inlemerändrygtlvåårsedan folkpartiet i valrörelsen 1976gick till attack mot j-j j, ;k,.z-,,,,,r. vad dåvarande folkpartiledaren kallade för Anders Wall-imperialismen. Mot /y/,,-den bakgrunden lycker jag alt del är fullt rimligt all begära etl principiellt svar på min fråga om industriministerns syn på den typ av konglomeraibygge och företagsköp som Anders Wall ägnar sig ål.

Sedan 1972 har Beijerinvest enligt sin årsberättelse köpt inle mindre än 34 förelag och sålt 18. Man måsle ur industripolitisk synvinkel ha rätt alt fråga vilken effekt della har på produktionsutveckling och produktivitet, lika väl som man har kunnat fråga sig detsamma lidigare när det har gällt köp och försäljning av fastigheter. Vad är del för effekiiviteisvinsi au inom samma koncern ha samlal produklion och verksamheler som i. ex. följande: bandtillverkning av industriporlar, försäljning av läiibacon och lälionfisk. lillverkning av tefionprodukier, distribution av grammofonskivor, försäljning av kemikalier och lillverkning av bromsulruslning för järnvägsvagnar, för all bara nämna några av verksamheterna inom koncernen? Del kan väl inle möjligen vara så all ett vägande skäl lill delta är, som Anders Wall själv uttrycker det i en intervju i Dagens Industri, all "koncernens struktur gör det svårt för analytiker all överblicka vår verksamhet och få en riklig uppfattning om resultatet".

Jag vill således här upprepa min andra fråga i inierpellationen, som lyder: Vilken principiell uppfattning har industriminisiern om den typ av konglomeraibygge och förelagsköp som Anders Wall iignar sig ål?

När del gäller del skånska näringslivet är situationen som bekant på många sätt bekymmersam. Del sägs ofta i debatten om regionalpolitiken all Norrbotten aren svensk koloni som ekonomiskt behärskas från slorsläderna i söder. Det är kanske mindre bekant atl liknande fenomen börjar skönjas för landets sydligaste del. Bl. a. följande skånska företag har i dag sina dominerande ägarintressen ulanför Skåne: Felix, Findus, Sonessons, Reimersholm,Cemenla,Balken,Cemenlgjuleriel,Hvilans Mekaniska Verkstad, Frigoscandia, SkandTor, Osbypannan, Tarkeil, Åstorps Dörrar, Pierre Robert, Klippan, Mazeili. Balingslövs Trä, Färe (Sibbhuli), Haki (Sibbhuli), Bjäre, Siefa, Aritmos, Wessels, Kvarnrörelsen, Addo, Svedala-Arbrå.

Mot den bakgrunden blir man naturligtvis betänksam, när Beijerinvest
aviserar uppbyggandet av etl skånskt konglomerat. Är del fråga om åtgärder
.som gynnar skånskt näringsliv eller åtgärder som gynnar Beijerinvest'' Jag
förulsätteratt industriministern inte härden förenklade uppfattningen all del
nödvändigtvis skulle vara samma sak all gynna skånskt näringsliv och au
gynna Beijerinvest. Nog borde industridepartementet, som alldeles nyligen
lagt fram en proposition om industripolitik som starkt betonar viklen av en
fungerande konkurrens, ha kunnat plocka fram material som gör en samlad
bedömning av effekterna av ett skånskt indusirikonglomerat möjlig. 47

Nr 99 Industriministern hänvisar ulan kommeniar lill konkurrensulredningens

Fredaeen den förslag om bl. a. vissa möjligheler all stoppa vissa företagsförvärv. Jag begär

9 mars 1979 ''' '''' iitdusiriminisiern skall föregripa den prövning som pågår i departe-

_____________ mentel, men jag anser ändå all del vore rimligt med en något klarare

Om Beiierinvests principiell deklaration av ett liberalt statsråd n;ir det gäller beredskapen all

kön av Kockums- dv<\ åtgärder för all vidmakthålla konkurrens och, inle minsl, makisprid-

f,h,jpi- ning inom svenskt näringsliv. Är del eller är del inte i enlighet med liberal

näringspolitik atl enskilda personer bygger konglomerat av den typ som

Anders Wall ägnar sig åt?

Slutligen frågan om förlustavdragen. 1 och för sig har jag ingen invändning mot del allmänna resonemang som industriministern här för och som lidigare har förts i riksdagen av budget- och ekonomiministern, men saken måsle i det här fallet ses i samband med det Beijerska indusirikonglomeraiet i Skåne. Enligl vissa bedömare skulle strategin vara följande: Kockums skulle bli det paraplybolag som skulle vara basen för konglomeratet. Genom att överlåta Beijerinveslaklier i några skånska förelag till Kockums skulle Beijerinvest få en betydande aktiepost i Kockums, och del nya konglomeratet skulle kunna få vinster som gör föriusiavdragen intressanta.

Del är mot den här bakgrunden, och inte minsl med tanke på Anders Walls dubbelroll i sammanhanget som Kockumsförhandlare och Kockumsköpare, som man har rätt all fråga om regeringen verkligen är införstådd med vad som håller på all ske och om den anser all della ligger i avtalets anda. Jag beklagar all industriminisiern i sill svar inle gick in på den här aspekten, men hoppas all han kan komma in på den under den följande debatten.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Jag tackar industriminisiern för svaret pä min fråga.

Låt mig börja med atl upprepa vad jag nyligen sade i en frågedebati med budget- och ekonomiminister Mundebo, nämligen atl i en tid då skattebördan faller tungt på vanliga inkomsttagare ter del sig speciellt stötande att slora kapitalägare ägnar sig åt avancerade skatlefiyklslransaklioner i syfte all göra skalle vinsler, som kan komma all uppgå lill mer än 100 milj. kr. Än mer siölandeblirdeUomen industriminister genom klara underiåtenhelssynder i samband med statliga affärsuppgörelser skulle bli den direkta orsaken lill den jättelika skattenykien. Genom statsrådet Huss uppgörelse med Kockums AB och dess styrelse har vi tyvärr råkat in i en sådan situation.

De 20 milj. kr. som staten betalar till Kockums AB och dess aktieägare är
mer än nog som pris för att staten skall överta de slora skulder och de problem
som Kockums har ådragit sig. Vi vet alla vilka slora resurser som slalen nu
måste salsa för all driva bl. a. varvsrörelsen vidare. Del kan därför inle vara
rimligt för riksdagen atl acceplera en avialsuiformning som ger aktieägare
och smarta spekulanter möjligheler all dessutom tillskansa sig förlustavdrag
på ca 350 milj. kr. Dessa avdrag kan utnyttjas under en hel tioårsperiod. Del
innebär uteblivna skaller församhällei på närmare 175 milj. kr. När avtalet
hamnar på kammarens bord får alliså en förvånad riksdag uppleva alt
48 betalningen till aktieägarna helt plötsligt har liodubblais - från 20 milj. kr..

som det står i avtalet, till närmare 200 inilj. kr., som del kommer att bli i verkligheten.

All budget- och ekonomiminister Mundebo har upplevt den uppkomna situationen som ytterst besvärande framgår bl. a. a v att han nu beslutat sig för au lillsätla en utredning, som skall se över om del behövs särskilda regler för au förhindra missbruk av möjligheterna till förlustavdrag i börsnoterade och andra slörre förelag. Detta är naturligtvis glädjande, men det löser tyvärr inle problemen iden uppkomna situationen. Dejällelikaavdragsmöjlighelersom statsrådet Huss har lämnat över till nuvarande och tillkommande aktieägare läpps inle lill genom en utredning som ännu inte ens är tillsatt.

1 stället blir det viktiga i dagens läge om industriministern är beredd atl agera aktivt för alt rätta lill de misstag han gjorde vid utformningen av Kockumsavialet. Möjligheterna lill dessa orältmätiga förlustavdrag måste helt enkelt bort. Tyvärr visar interpellationssvaret all industriministern inle tycks vara ett dugg intresserad av att komma till rätta med det stora slöseri med skattebetalarnas pengar som avtalets nuvarande utformning innebär.

Vad som ännu mer förvånar är atl statsrådet i sitt svar t. o. m. säger alt man från regeringens sida hela liden varit medveten om avtalets konsekvenser. Detta är faktiskt ganska sensationellt. Industriminisiern haralltså med öppna ögon bundit sig föratt med skattebetalarnas pengar betala i värsta fall upp lill tio gånger sä mycket som de flesta börsanalyliker anser alt Kockums dotterbolagsaklier är värda. Tidigare har en del kommentatorer ansett all en förmildrande omständighet för industriminisiern har varit att han inle riktigt visste vad han gjorde när han skrev på avtalet. Det anser i och för sig inte jag.

Argumentet all man tvingats lill överbetalning för att undvika konkurs i varvsrörelsen håller helt enkelt inte. Statsrådet Huss vet naturligtvis som gammal bankdirektör alt det finns många olika möjligheler när det gäller avtals utformning inom affärslivet. Det saknas ingalunda möjligheter att eliminera förlustavdragen. Vad som saknats i det här fallet har i stället lydligen varit viljan alt hushålla med skattebetalarnas pengar.

Senast i går kunde vi i tidningen Affärsvärlden läsa om elt sätt att med förhållandevis ringa ändring av avtalstexten totalt eliminera samtliga föriustavdrag i Kockums moderbolag. Det förslag som där förs fram har noga gåtts igenom med mycket kompetenta skattejurister, och det är helt klart att del häller. Förslaget innebär helt enkelt att miljardslödel till Kockums varvsrörelse betalas in till Kockums moderbolag innan staten enligl avtalet övertar tillgångar och skulder i moderbolaget. Vid det bokslut som därefter upprättas kommer samtliga förlustavdrag därigenom att vara eliminerade. Detta är en väg all gå fram, och det finns säkedigen andra.

Mot den bakgrunden blir min fråga till industriminister Huss än en gång om han är beredd alt se till all det blir sådana ändringar i Kockumsavtalet atl förlustavdragen och därmed den jättelika överbetalningen kan elimineras.

Låt mig än en gång understryka alt de ca 175 milj. kr. som förlustavdragen i Kockums är värda tillhör skattebetalarna och inte aktieägarna eller eventuellt tillkommande spekulanter. Det är faktiskt folkpartiregeringens skyldighet all

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om Beijerinvests köp av Kockumsaktier

Nr 99 se till att dessa förlusiavdragsmöjligheier åierförs, eftersom del är Iblkparii-

Fred'teen den regeringen som här varit vårdslös med skailebetalarnas medel.

9 mars 1979

_____________ JÖRN SVENSSON (vpk):

Om Beiierinvests '''' '''Iman! Jag lackar för svaret, dvs. för den del därav som ägnats min

köp av Kockums- 'råga.

qLijpi- Men jag är ytterst förvånad över innehållet - förvånad inle bara som vpk-

are ulan som medborgare i allmänhet i ett land som föreges ha ett parlamentariskt styrelseskick.

Industriminisiern för i sill svar lill torgs två teser. Den ena går ut på all han inle har till uppgift alt värdera enskildas eller förelags förehavanden. Den andra går ut på atl en regering inle bör intressera sig för ekonomisk verksamhet så länge den är formellt laglig - enligl ministern är fenomenet Wall ett naturligt inslag i vad han i sitt svar kallar elt dynamiskt näringsliv.

Bägge dessa teser är felaktiga och ödesdigra såväl från ekonomisk-politisk som från konslitutionell synpunkt.

Om Erik Huss alltjämt hade varit landshövding, dvs. ämbetsman i förvaltningen, då hade man lill nöds kunnai förstå all han inle ville göra offentliga uttalanden i sådana här ting. Men nu är han minister. Han är minister i en regering som är parlamentariskt ansvarig. Och som sådan inte bara kan han ha en mening om skilda sidor av industrins utveckling - han sA-fl//faktiskt som industriminister ha del. Och parlamentet har räll all få vela vilken inställning han har.

Slutsatsen av hans egen tes är orimlig och främmande lor parlamentariskt länkande. Om elt finansimperium håller pä all byggas upp,om vissa intressen systematiskt utnyttjar konkurser och rekonstruktioner lor all öka sin makt -då måsle det väl ändå vara industripolitik atl intressera sig för följderna av della, särskilt om aktiviteten berör en speciell region. Och industripolitik är industriministerns ansvarsområde. För den skull behöver man inle nödvän-digivis ha samma troskyldiga uppfattning som den lundensiska liberalismens företrädare, som lever i någon sorts rosendröm i 1700-talssiil om atl folkpartiet, liberalismen, är etl antimonopolistiskl element. Som alla vet idet moderna samhället har situationen ändrat sig: folkpartiet är väl det i särklass mest monopolisliska partiet i det här landet. Men tillbaka lill huvudtanken.

Mäktiga ägariniressens inställning, deras avsikter, graden av deras makt, liksom också anknytningar lill multinationella grupper, försök au lägga under sig speciella branscher osv. -alla sådanti fenomen tillhör rimligen områdei induslripolitik. Del är enbart allmänne åklagaren som måsle visa den återhållsamheten alt inte agera förrän laglighelen är i fara. Industriministern i en parlamentariskt ansvarig regering har au bevaka - förutom de lagliga aspekterna - också ekonomiska, arbelsmarknadspolitiska och andra konsekvenser av utvecklingen och spelet i del privata näringslivet. Ministerns här redovisade insiällning - i liberalism överträffande både

50 Adam Smith och Milton Friedman-är högst märklig. Jag vill därför upprepa

min fråga i denna del: Är det inte just en industriministers uppgift atl ha en mening om maktspelet i näringslivet?

Så lill själva orsaken lill all frågan är intressant. Ett privalkapilalisliskl näringsliv styrs av profit. Strävan efter vinst slår redan i sig själv i motsättning lill vikliga folkliga och nationella behov och intressen. Men även om man nu i diskussionen utgår från alt privaikapitalismen härden vinststrävan den har, kan man för den skull ha högst olika inställning lill skilda privata maktgruppers agerande.

En privat vinststrävan kan vara kombinerad med mycket olika attityder lill ekonomisk verksamhet i övrigt och i stort. Det finns företagare som har bundenhet och ansvar lill det egna företagel och i bästa fall kanske en personlig stolthet i de insatser som de lägger ned i det. Men det finns å andra sidan de som visar total hänsynslöshet och för vilka allt bara är ett spel där det gäller att snabbi öka sin egen privata förmögenhet. Det finns företagare som hyser ett intresse för själva produktionen och för dess framtida utveckling. Men del finns också människor här i landet som inle i egenllig och ursprunglig mening är företagare, som inle intresserar sig för produktiv verksamhet, utan som är rena finansbaroner - människor för vilka det hela handlar om att flytta resurser, byta ut engagemang, manipulera, öka sina förmögenheier genom diverse formella konstruktioner som inte har med produktionen all göra och som inle heller gynnar dem utan tvärtom snarare stör den.

I del här samhället har det blivit allt vanligare med den lypen av finanslivets rovriddare. De seglar upp på den anda av hänsynslöshet, av spekulation och ruffel som gubevars inom lagens ramar utvecklat sig i samhället på senare år. De är helt destruktiva, de är närmast atl beteckna som parasiter också i den privata företagsamhetens värld.

Modern historia känner många exempel på denna typ av finansbaroner. En av klassikerna, en av slilbildarna på området så all säga, var den tyske finansmagnaten Hugo Siinnes. Och Anders Wall är något av Sveriges Hugo Siinnes, om också hans proportioner ännu sä länge är blygsammare. Manipulationer av det slag som Wallimperiei sysslar med har sannerligen ingenting med näringslivets dynamik atl göra.

Jag menaralt industriministerns slappa liberalism därför är oansvarig. Och jag upprepar kärnpunkten i min fråga: Är del inte ett induslripoliiiskl och näringspolitiski problem när man genom manipulalioner i finansväriden på del sätt som skett och som också beskrivits i Per Gahrions anförande bygger ul sina maktpositioner över vissa regioners näringsliv?

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om Beijerinvests köp av Kockums-aktier

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om Beijerinvests köp av Kockums-aktier

Jörn Svenssons fråga torde vara på gränsen till vad som får framställas enligt frågeinslitutel. Regeringsformen säger om spörsmälsinslituiet att det är avsell alt behandla regeringens och enskilda statsråds beslut, åtgiirtler och underlåtenheler, men alt däremot ålgiirtler och avgöranden av andra myndigheter iin regeringen inte får bli föremål för interpellation eller fråga. Delta gäller naturligtvis i ännu högre grad om enskildas åtgärder och avgöranden. 1 förarbetena lill regeringsformen sägs del klart att direkt kritik mot eller direkta omdömen om enskilda inle lar förekomma.

Låi mig mol denna bakgrund läsa upp Jörn Svenssons fråga. Den lyder: "Hur ställer sig regeringen lill finanskungen Walls upiibyggnad av ett finansimperium i det skånska näringslivet?"

Inte annat än jag kan förstå går denna fråga mycket direkt på enskild person.

Jag har emellertid ingenting emot all kommentera de mera generella aspekterna på den här problematiken, och jag skall försöka all någol utveckla vad jag redan har sagt.

Per Gahrton undrar om jag inte har någon principiell uppfattning om konglomeratbyggen. Min viisenlligaste uppfattning är alt del inte går atl dra alla konglomerat över en kam. De såsom myckel annnat i del ekonomiska och mänskliga livet får bedömas från fall till fall. Vi haren rad konglomerat i värt näringsliv, och de spelar en myckel väsentlig roll i della näringsliv. Jag kan erinra om Statsföretag och om Kooperativa Förbundets industrisektor. Båda dessa är slora konglomerat, och båda sysslar med m\'ckel olikartade produkter och produktioner, Per Gahrton. Jag kan också erinra om Incenii ve, ett i och för sig områdesmässigt mera sammanhållet konglomerat, .som spelat en väsentlig roll för utvecklingen av teknologiskt avancerade produkter inom t. ex. inslrumenlsekiorn. osv.

Men jag vill också säga all om etl konglomerat skulle komma till stånd och byggas upp exempelvis i Skåne - någol som har framförts i obekräftade tidningsuppgifter - i syfte alt huvudsakligen Litnyllja skatlelagsliftningens möjligheter, då kan detta inte vara någon sund grund forell konglomerat. Ett .sådant överensstämmer inle med någon naturlig affärsidé.

Per Gahrton frågade också om jag liksom han och värt parti inle var anhängare av konkurrens och maktspridning. Naturiigtvis är jag det, framför allt konkurrens och maklspridning genom ett starkt fasthållande vid marknadshushållningen, som ger decentraliserade beslutsfattanden men som också innebär betydande möjligheter till utveckling av mycket skiftande företagskonstruktioner och företagsuppbygganden. Det är alldeles klart atl marknadshushållningens marknadskrafter inte kan fungera ohämmade. De måste, och så sker ju i hög grad, korrigeras och regleras genom samhällsingripanden i skiftande former. Det är möjligt alt ytterligare steg måsle tas pä den vägen,och budgelministern ärockså öppen föran detta fall kan föranleda en utvidgning av samhällets korrigerande regler. Men vi kan aldrig låta regelbildandel gå så långt att vi helt låser fast en struktur som den just nu är. Det var det jag ville understryka med mitt uttalande i slutet av anförandet, som alltså-det vill jag säga till herrar Pettersson och Svensson - närmast var

en kommeniar lill delar av Per Gahrtons frågor.

Atl elt dominerande ägarinfiytande i ett antal skånska förelag ligger ulanför Skåne eller Malmöhus län är väl någonting som har sin motsvarighet i samtliga landsändar i Sverige. Så regionalt instängda är vi väl inte, och bör väl inle heller vara det, alt blotta uppräkningen av ägarinfiytanden från andra delar av Sverige skall anses vara etl bevis på missförhållanden inom näringslivet.

Lennart Pettersson menar atl jag genom underlåtenhet har skapat möjligheter till föriustavdrag. Jag har emellertid i mitt svar angivit all de vägar som stod till buds icke bedömdes lämpliga. Att förvärva moderbolaget Kockums, med aktier spridda hos allmänheten, skulle ha blivit en mycket tidskrävande procedur. Detsamma hade varit fallet om man hade försatt della internationellt betonade företag i konkurs. Del hade blivit en tidsödande procedur som i detta konkreta fall inte framstod som lämplig. Jag vill också säga - fast det hittills inle har berörts i debatten -atl om vi hade satt Kockums i konkurs, hade statens ekonomiska insatser för förlusttäckning därmed inle kommit att påverkas på något avgörande sätt, eftersom staten redan för länge sedan iklätt sig garantier för huvudparten av Kockums skulder. Men med den väg som valdes - att så atl säga köpa inkråmei - uppstod möjligheter till förlustavdrag. Enligt de informationer som jag har flit rör del sig inte alls om de slora summor som Lennart Pettersson nämnde. Såvitt jag förstår är det fråga om en överdrift, och han tillade efter en stund att det i värsta fall kan bli så Slora summor. Hur slora de kan bli lär inte kunna fastställas förrän företagets deklaration är klar. Dessutom kan del tillfogas atl fö rl usla vd rågs-möjligheterna - olika stora vid statlig och vid kommunal beskattning -kommer atl uppslå underen följd av år och far, om man skall bedöma deras sioriek, diskonteras ner lill nuvärde, om den situationen framdeles uppslår alt man verkligen för en möjlighet atl göra sådana här förlustavdrag. Någon sådan situation föreligger ju ingalunda nu. Den enda utväg som Lennart Pettersson anvisade för alt komma till rätta med de potentiella möjligheter -mer är del ju inte - till avdrag som finns är den väg som Affärsvärlden nämner. Jag kan säga atl vi håller på atl undersöka de möjligheterna, men preliminära bedömningar går ut på all det föreligger skattetekniska svårigheter all begagna den vägen.

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om Beijerinvests köp av Kockums-aktier

PER GAHRTON (fp):

Herr talman! Man skall naturiigtvis inte driva regionalismen för långl, och vi har inga planer på att bygga någon mur mellan Skåne och övriga Sverige. Men nog är det etl av många tecken på en ökande maktkoncentration inom näringslivet att den allt slörre delen av förelag ute i landet ägs och styrs huvudsakligen från huvudstaden. Det gäller säkert för många andra landsändar också. Jag har funnit det av intresse att notera alt del gäller i hög utsträckning en så pass lätortspräglad region som Skåne.

Jag noterar med tillfredsställelse all industriminisiern slår fast, atl om det är så alt ett konglomeral skulle komma lill siånd i syfte all uinyiija skattefördelar så är del ingen sund grund för ett konglomerat. Men han säger

Nr 99 också all konglomeralen måsle bedömas från fall lill fall, och del är väl i och

Fredaeen den ' " .självklarhet i viss bemärkelse. Samtidigt finns del ändå vissa

9 mars 1979 gemensamma drag för dessa konglomeral.

_____________ Del finns en myckel inlressanl artikel i Beijerinvests .senaste årsberättelse

Otn Beiierinvests där man analy.serardes. k. blandade investmentbolagen, som alliså ägnar sig
kön av Kockums- ' såväl alt hålla slora aktieportföljer som atl vara moderbolag för eil slorl
r,L,jpi- anlal rörelsedrivande bolag. Där skisserar man bakgrundshislorien lill

Beijerinvesl påellsälisom leder Ii 11 slulsalserman kanske inle hade länki sig. Del framgår all anledningen från början till atl man utvecklades frän ett rörelsedrivande bolag - det var då PRIBO som senare Beijerinvesl överlog -var all man fann skäl all se över sin skatlemässiga situation, och när man fick status som investmentbolag fick man skallefrihet för utdelningsvinslerna. Del är den ena stora fördelen man skis.serar med all vara investmentbolag men samtidigt vara moderbolag för elt stort anlal rörelsedrivande förelag. Den andra slora fördelen, som kanske har störst intresse här, säger man är all elt sådant blandat investmentbolag lättare kan styra koncernens kapitalbehov med gemensam finansiering och möjligheler all frigöra kapital genom försäljningar av dotterbolag.

Detta all köpa och sälja bolag för alt skaffa kapital eller för att bli av med förlustbolag är alltså en grundläggande bas i de blandade investmentbolagens eller konglomeratens själva struktur. Del är inte så all de köper eil bolag för all ralionalisera en produklion. Vi har ju väldigl många sådana fusioner i näringslivel också, som förvisso har sina sidor ur monopolisiisk synvinkel. Men här handlar del inle om del, utan det är en sorts manipulalioner för alt klara koncernens kapitalbehov. Då måste man kunna ställa en generell fråga: Om detta är bra för investmentbolaget och skapar slörre riskspridning, är del med den bedömning som görs nu bra för svenskt näringsliv? Är del bra för sysselsättningen? Ärdei bra förde anställda? Vi har inte mindre än 14 sädana blandade investmentbolag eller konglomeral som sysslar med förelagsköp och företagsförsäljningar, uteslutande -eller i varje fall i första hand - i syfte att klara investmentbolagets kapitalbehov och all skapa en slörre riskspridning lill förmån för aklieägarna. Är del aulomaliskl lill fördel för hela del svenska näringslivel? Jag ivivlar på det.

Det skapar dessutom en osedvanlig maktposition i näringslivel för ledningarna för dessa konglomerat eller blandade investmentbolag. Det är kanske inte alltid så att konkurrensen när del gäller en viss produklion blir påverkad, eftersom produklionenäroerhörldiversifierad.utan del är framför allt maklkoncenirationsaspekien som kommer i förgrunden när man studerar dessa konglomeral.

Därför hoppas jag verkligen alt de principer som vi haft hittillsoch som jag
förulsäller alt vi fortfarande har i vårt parti, kommer all gälla när man lar
ställning lill konkurrensutredningens förslag. I dessa ingår all prövningar av
förelagsköp skall kunna påverkas bl. a. av hänsynen till ägarkonceniraiionen
inom näringslivet. Regeringen skall enligl det förslaget kunna förbjuda
förvärv om del. bl. a. med hänsyn till ägarkonceniraiionen. ur allmän
54 synpunkt skulle kunna anses vara negativt. Det vore ändå intressant atl få en

principiell synpunkt på maklkonceniraiionsfrågan i vad gäller dessii konglo- Nr 99 meral. Den aspeklen kan man ju inie bedöma från fall lill fall. Produkiions- Fredaeen den effektivitet och andra sådana förhållanden kan självfallet bedömas från fall o ppgj. 1979

till fall. men maktkonceniralionsaspekien är generell för dessa konglomeral.

Om det inle finns någon samlad principiell upiifattning på den punkten, vore q RpHprjnvests det kanske lämpligt att se över dessa konglomeral i en särskild utredning. j Kockums-

Jag citerade inledningsvis någol som Anders Wall själv sagt och som han aktier kanske tyckte var bra. nämligen all konglomeraten är svåra att överskåda. Den uppfattningen återkommer i den översikt som hargjortsaven oberoende expert, där det sägs atl ett grundläggande drag för konglomeralen är alt de har en svåröverskådlig verksamhet. Om del nu är så, borde man kanske försöka skapa slörre klarhet i deras verksamhel.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr lalman! De vägar som slår lill buds för all sloppa de väldiga förluslavdragsmöjlighelerna bedömdes av indusiriminislern som icke lämpliga att beträda. Låt mig då bara konstatera, att han däremot ansåg del lämpligt med en ulomordentligl kraftig överbetalning lill Kockums aktieägare, i form av dels del kontanta skattebidraget, dels de skatlevinsler som det ofrånkomliga utnyttjandet av förluslavdragsmöjlighelerna kommer att innebära.

Jag vill än en gång hävda - och jag har såvitt jag kan förstå alla initierade bedömare bakom mig i det avseendet - att det fanns möjligheter atl utforma elt avtal som hade uteslutit de aktuella föriustavdragsmöjligheterna. Vi är i och försig helt överens om alten konkurs i del läge som Kockums befann sig i när förhandlingarna satte i gång under hösten icke hade varit lämplig. Men skattejurister och affärsjurister säger att det med olika kombinationer av åtgärder hade funnits möjligheler att åstadkomma eu sådant avtal, om viljan atl spara på skattebetalarnas medel hade varit för handen inom industridepartementet. Det finns kombinationer av arrendeavtal och framtida likvida-tionsavial liksom även sådana typer av uppgörelser som dem som framförts i Affärsvärlden.

Därför har såvitt jag kan bedöma statsrådet Huss helt fel när han säger, all det inle fanns något alternativ. Det är en annan sak atl del kan vara svårare alt tillgodose sådana synpunkter sedan man har slutit etl preliminärt avtal. Men del kan ju inle vara ett argument för statsrådet Huss när han skall försvara del här dåliga avuilel. Vad som är vikiigl i dagens läge är, såviii jag förslår, all riksdagen och regeringen nu hjälps åt föratt ändra på det preliminära avtal som har blivit så dyrt för skatlebelalarna.

Sedan säger slalsrådel Huss all del inle är säkert au så slora summor är
involverade som jag har fört fram i min fråga och min anförande. Del är inle
säkert all det är fråga om närmare 200 milj. kr. i slällel för de 20 milj. kr. som
Slår på avtalspapperet. Nej. herr Huss. del är nalurliglvis inle helt säkert, men
man kan på myckel goda grunder utgå ifrån all de väldiga avdragsmöjlighe-
lerna kommer all uinyiijas lill sisia örei. Man har dock en lioårsperiod på sig.
Del är ju inle för iniei som en kapitalägare och finansman som Anders Wall 55

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om Beijerinvests köp av Kockums aktier

varit ule, innan bläcket hunnit torka på avtalspapperel, och börjat köpa upp aktier. Del gör han naturiigtvis inle för all få del av de 20 milj. kr. som statsrådet Huss beviljade Kockums aktieägare och som möjligen kan vara rimliga, ulan del är för all få del av en betydligt slörre summa.

Vi haralltså alt räkna med atl underden tioårsperiod som nu följer kommer de här förluslavdragsmöjlighelerna all utnyttjas av fördomsfria spekulanter och andra personer som vill minska sina skatteinbetalningar till samhället. Och de här transaktionerna, som statsrådet Huss har lagt grunden lill, sker i en lid då många skattebetalare upplever alt de är utsatta för elt myckel hårt skattetryck. Det är klart alt de reagerar i en sådan situation, och de reagerar mol den typ av avtal som har slutits mellan industridepartementet och privata finansinlressen.

I början var det kanske inte möjligt all göra en entydig och säker bedömning av att det verkligen gick all utnyllja de här slora avdragsmöjlig-helerna. Sannolikt hade de börskommenlalorer som studerade det här fallet den uppfattningen att della kunde väl inle vara möjligl, sä kunde väl avialel ändå inle vara utformal. Men om man följer diskussionerna och analyserna i lidningarnaoch affärspressen, finner man all den insikien gradvis har vunnit insleg all här är det faktiskt frili fram atl utnyttja förluslavdragsmöjlighelerna, och man kommer fram lill all del gäller myckel slora belopp. Del finns ålminslone såviti jag kan se ingen seriös bedömare som betvivlar all del går alt utnyttja de här avdragsmöjligheterna -del gäller 84 milj. kr. för 1977. 12 milj. kr. för 1978 och 215 milj. kr. för 1979-och de kommer på elt eller annat sätt atl utnyttjas av olika finansinlressen.

Jag vill slutligen säga till statsrådet Huss: För inle undan Affärsväridens idéer. Det är ute i affärslivet en helt annan bedömning av möjligheten att använda avdragen än den som statsrådet Huss nu redovisar. Jag skulle vilja att statsrådet Huss tog en ordentlig diskussion med de personer som har anvisat del här sättet att räddaavialet,fördet är viktigt atl vi fåren rättelse på denna punkt. Detta dåliga avtal för icke gå igenom i riksdagen.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Nu börjar den här diskussionen bli dramatisk. Nu försöker statsrådet Huss slå mig i huvudet med grundlagen, dvs. med frågan om vi skall granska det här med grundlagen. Det är en utomordentligt intressant tanke ur förfatiningspoliiisk synpunkt som statsrådet Huss för fram är andra gången denna vecka som grundlagen används och åberopas gentemot försök att kritisera och föreslå åtgärder mol mäktiga finansinlressen. Jag tror inle del var så grundlagsfäderna tänkte sig atl den skulle användas, men vi skall titta litet på statsrådet Huss grundlagsiolkning; han bör ju som intresserad jurist kunna följa mig.

För det första måsle det ju vara en orimlighet att en f d. folkpartiminister får lov alt tala om Anders Wall-imperialismen men att jag inte får tala om den.

För det andra är egentligen kärnan i den tanke som Erik Huss här för fram om yttrandefriheten i riksdagen faktiskt omstridd. Del arv frän 1809 års

författning som har infiutil i den nya grundlagen och som han åberopat här råder det delade meningar om. Del finns experter som hävdar all man har fullsiändigi obegränsad yilrandefrihei i riksdagen inom ramen för god lon. Del ärbara del all riksdagen får icke i samband med överläggning i och lör beslut ta upp och blanda sig i enskilda myndigheters åtgöranden i konkreta ärenden eller enskilda personers förhållanden, i den mån dessa är reglerade genom privata kontrakt eller personliga överenskommelser. Men även om man inte stöder den fria tolkningen, ulan den mer restriktiva, nämligen att man icke får i frågor och interpellationer beröra myndigheters beslut eller enskilda affärsföretags beslut och överenskommelser internt, så håller inte Erik Huss förebråelser mot mig på en enda punkt. Han kan konsullera grundlagsexper-ter som Malmgren, Heckscher och Georg Andrén. De är på denna punkt alla överens om atl i samband med en kritik eller ett upplagande lill diskussion av etl offentligt förhållande, exempelvis problemet med uppbyggnaden av elt privat finansimperium som vi här diskuterar, har man full rätt alt inom ramen för diskussionerna om del allmänna fenomenet exemplifiera fenomenet och verkningarna av del genom all nämna konkreta förhållanden -del må vara en myndighels beslut eller del må vara en privatpersons åtgöranden. Man haren fullständig sådan rätt. Om vi icke hade den rälien här skulle det vara en oerhörd inskränkning av riksdagens yttrandefrihet, en inskränkning som grundlagsstiftarna - i sista hand alltså vi själva - i intet avseende har avsett och som icke har stöd i förarbetena till grundlagen.

Vad vi inte får blanda oss i är alltså specifika beslutsärenden eller specifika enskilda förhållanden och enskilda överenskommelser. Däremot har vi fullständig frihet atl diskutera dessa överenskommelsers verkningar för svensk rättspraxis i allmänhet eller deras verkningar för de ekonomiska och sociala förhållandena, lor maktförhållandena i landet. Men vi får exempelvis inte lägga fram förslag här i riksdagen om all förbjuda Anders Wall all träffa en legal överenskommelse med någon annan affärsman, men del är en helt annan sak - det är inte delta del handlar om här.

Jag noterar all del aren myckel, mycket märklig form av liberalism all på della sätt dels slippa undan atl diskutera problemet med Anders Wallimperiei självt och med Beijerinvesl och dess maktposition, dels att hindra andra från alt ta upp det genom all på detta sätt åberopa grundlagen. Är del den grundlagssynen som börjar breda ul sig i folkpartiregeringen, då är del verkligen ännu en gång hög lid atl tala om att vi i september bör byta regering. Då är regeringen inte bara en instans som gynnarden privata finansväriden på folkflertalels bekoslnad, uian då vill regeringen också befordra en konslilu-lionell praxis som skall skydda mäktiga privatpersoner här i landet för offentlig kritik i landets riksdag.

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om Beijerinvests köp av Kockums-aktier

Nr 99 - statsråd däremot har möjlighel alt försvara sig. Jag noterar atl Jörn

Fredaeen den Svensson nugörgällandeaiideiärfrågaom all belysa allmänna problem med

9 mars 1979 exemplifiering. Dä vill jag bara hänvisa till innaniilläsningav Jörn Svenssons

_____________ fråga för all se om den verkligen motsvarar hans beskrivning nyss.

Om Beiierinvests ''' "'S vidare göra den kommentaren lill frågesiällarna och inierpellanien

köp av Kockunts- '' *' ' '''"''"' """änga företagare icke är fullkomliga människor-del är inte
Qjljpf vi politiker heller och inle några andra kategorier av människor som jag

känner lill. Del förekommer alliså all människor agerar egoistiskt, all de agerar alltför fingerfärdigt, all de agerar skrupelfritt. Det förekommer i del privata näringslivel, i politiken och nalurliglvis även i del reglerade näringslivel i statshandelsländerna. Om man konstaterar atl möjligheter ibland missbrukas har man konstaterat atl människor är människor, men man har i och för sig inte därmed givit ett tillräckligt starkt motiv för sådana väsentliga förändringar i systemet som t. ex. Jörn Svensson önskar.

Men del är klart all i den mån del rör sig om väsentliga missbruk av möjligheler bör man försöka täppa lill de hål som gör delta missbruk möjligl, och jag noterade i mitt svar att budget-och ekonomiministern tänker göra en översyn av skattereglerna. Jag noterade också atl elt annat lagsiiftningsav-snill nu är under beredning i handelsdepartemenlei. Det är naturiigi all jag inle - medan denna beredning pågår, vilket dessutom sker i ett annat departement - försöker föregripa vad regeringen kan komma fram lill.

Lät mig därefter gä över lill Lennart Petterssons argument om själva förlustavdragen. Jag noierarail han nu deklarerat all han ärense med migom all en konkurs inte var någon lämplig utväg i del läge som rådde. Han menar all andra utvägar skulle övervägas och återkom lill den lösning som tidningen Affärsvärlden anvisade i det nummer som kom ut i förrgår. För inte undan deras uppslag, sade Lennart Pettersson. Jag vill svara: Nej, del skall vi inle göra. Som jag antydde är den lösningen redan under bedömning. Men den preliminära bedömningen av den juridiska och revisionsmässiga expertis som jag haft tillfälle att höra påvisade all del tycks föreligga skaiteiekniska svårigheter alt beträda den vägen. Lennart Pettersson felciterade mig då han använde en formulering som antydde all jag inle skulle ha lust att beträda den. Vad jag lalar om är huruvida den är juridiskt hållbar eller inte. Det måste ju rimligen vara avgörande för riksdagens behandling av frågan.

Därtill kommer, som också Lennart Pettersson betonade, problemet om någon skaffar sig i förulsättningar atl genom Kockums AB kunna utnyttja förlustavdragsmöjligheten. Det blir i sä fall med all sannolikhet en procedur som kommer alt pågå under ett nerialår,och då finns del möjlighel alt den av budget- och ekonomiministern aviserade översynen av skaitelagstifiningen kan täppa till del hålet.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr lalman! Dei är riktigt, herr Huss, att vi iir överens om au en konkurs

för Kockums hösien 1978 icke hade varit lämplig. Del hade inle varii lill

fördel för de ansiällda och för verksamhetens Ibrisatia bedrivande. Men det

58 hindrar inte atl ett avtal som hade inneburit en konkurs längre fram för

moderbolaget då detia inte var involverai i varvsrörelsen hade varit en Nr 99

lösning som de anställda inte hade haft några invändningar mol. Det hade Fredaeen den

haft den fördelen att den mycket slora överbetalning lill aklieägarna som 9 mars 1979

statsrådet Huss nu försvarar inte skulle ha behövt äga rum. Jag hävdar än en __________

gång atl del finns möjligheler att gä fram avialsvägen. Man hade på del säiiei q Beijerinvests

köp av Kockitms-

kunnai klara av problemen, ulan all mansamlidigl hade behövt ge de väldiga förlusiavdragsmöjligheier som statsrådet Huss gjort i sitt preliminära nLijp,-avial.

Jag kan inle finna annai än au Affärsvärldens förslag au komma lill rälla med del häravtalet ser ut alt hålla. Det anser de som jag talat med. Statsrådet Huss haren annan uppfattning. Vi kan bara hoppas au Affärsvärldens förslag all korrigera misstagen kan vara etl sätt atl komma ur den här knipan. Del vore bra för riksdagen, och det vore ock.så bra för stalsrådei Huss.

Sedan är del en annan sak all det är enklare all göra korrigeringen vid räll lidpunki, dvs. all sluta ett ordentligt avtal från början än all gå in och korrigera i efterhand. Alt Affärsväridens avtalsuppslag eventuellt inte skulle vara genomförbart är alltså inle något argument för atl det inle skulle ha gått all klara av ett hyggligt avtal för skatlebelalarna redan från första början.

Del verkar som om statsrådet, av svaret pä frågorna liksom av hans inlägg här i debatten au döma, egentligen är ganska nöjd med del avtal som har slutits. Han tror måhända all avtalet endast kritiseras från socialdemokraiiski håll och all inga andra skulle tycka au del är ett dåligt avtal. Låt mig då bara citera de synpunkter som tidningen Affärsvärtden har lagt på del här avtalet i anslutning lill att tidningen för fram sin räddningsplanka ål slalsrådel Huss. Affärsvärlden är en tidning som normalt knappast kan sägas återspegla de socialdemokratiska synpunkterna pä hur fördelningen av ekonomiskt stöd och bidrag till företagsamheten resp. skattebetalarna skall vara. Affiirsvärlden säger apropå sill förslag följande:

"Kockums styrelse skulle få mycket svårt all gå emot ett sådant förslag, som från varje hederiigheisaspekt är rimligt. Kockumkoncernen är konkursmässig; ägarna kan vara nöjda med atl ändå fä behålla en mindre del avsitl kapital. Staten skall inte förutom de miljardbelopp som krävs för all hålla produktionen igång behöva betala de gamla ägarna skatlesubventioner på 100 ä 200 mkr, elt belopp upp till tio gånger mer än de statliga förhandlarna trodde att de erbjöd de gamla ägarna!"

Det förs alltså fram en mycket stark kritik också från det hållet mot del avial som slalsrådel Huss har skrivit under tillsammans med Kockums styrelse.

Herr Huss har ju lidigare flera gånger kritiserat sin företrädare på industriministerposlen, herr Åsling, och sagt atl staten på hans lid hade alltför lätt all la fram checkhäflei till företagarna. Men vad skall man då kalla den tiodubbla överbetalning lill aklieägarna som vi nu diskuterar? Det är ju också all la fram checkhäflei till företagarna - låt vara i en litet mera förfinad form. Men til syvende og sidsi är det också här fråga om pengar.

Inte minst mol den bakgrunden och mot bakgrund av att herr Huss vill
framstå som mera sparsam med skattebetalarnas pengar än industriminister 59

Nr 99_________ Åsling tycker jag au herr Huss haren speciell skyldighet alt nu se till alt vi lar
Fredaeen den__ Kockumsavialel, som är så oerhört dåligi för skaltebeialarna, korrigerat. Hur
9 nnrs 1979____ '''" '"" Huss annars kunna ge trovärdighet ål all han ärså förfärligi mycket
_____________ _ bäilre i delta avseende än förre indusiriminislern Åsling?

Om Beijerinvesls

köp av Kockums- JÖRN SVENSSON (vpk):

..h.jp.. Herrialman! Jo, herr Huss, jag lycker absolul all vi, ålminslone någol. skall

förlänga den här inlressania diskussionen om yllrandefriheien i den parlamentariska församlingen här i landet!

Herr Huss säger nu atl del föresvävat honom alt länken hos grundlags-stiftarna bakom restriktionerna mol all beröra vissa lyperav förhållanden i en riksdagsdebatt kan ha varii all den som då evenluelll blev kritiserad-om del nu var en enskild person - inle skulle ha tillfälle all försvara sig. I del här konkreta fallet ärdei resonemanget fullständigt poänglöst; mäktiga män har betydligt slörre möjligheler au försvara sig än vi riksdagsledamöler har, så i del avseendel fallas i della sammanhang inga resurser.

Men den juridiska poängen är att delta inte alls varit grundlagssliftarnas avsikl. Grundlagssliftarnas avsikt är nämligen mycket klar och ganska väl känd, vilket man kan upptäcka om man forskar liiei iden typ av stadganden i grundlagen som vi här diskuterar.

Grundlagssliftarnas avsikt har nämligen varit all se lill atl den lagstiftande församlingen inle får bryia in på sådana maklområden som enligl rikels grundlagar är reserverade för andra delar av de offentliga apparalerna. Domstolsväsendet, som är det klaraste och mest intressanta exemplet, skall ha lov atl fatta sina beslut i fred. Riksdagen fåralliså inte bryta in i detta. Detta är en välkänd klassisk makldelningsprincip. Del är alltså denna maktdelningsprincip och dess olika konsekvenser som finns i stadgandet som begränsar en riksdagsledamots yttrandefrihet när det gäller vissa typer av förhållanden.

Jag får alltså inle här i kammaren kritisera en domstols beslut i ett visst bestämt ärende. Jag lar inie säga au domstolen begått eu fel och att detia fel måsle rättas till. Del får jag inie säga, om det inle är fråga om en dechargedebaii, där saken förts upp på en annan nivå, kommit högre upp än inom domsiolsväsendei, i. ex. hamnai i högsia domstolen, regeringsrätten eller var del nu kan vara.

Jag fåralliså inle konkret kritisera en domsiol forell beslui i eu vissi fall. Men om deiia enskilda beslui kan visas vara eu led i en allmän lendens som rör värderingar som domsiolarna lillämpar har jag rätt att här la upp till diskussion huruvida denna lendens slår i överensslämmelse med vad lagsliftarna avsell med lagen. Jag kan alliså säga au en viss rättspraxis är ivivelakligeller felaktig. Om den kanjag uttala mig hur kritiskt som helst. Jag kan då också exemplifiera med en domstols beslui och såsom exempel på denna enligt min mening ivivelakiiga praxis läsa upp dokument från denna domstols beslui.

När jag alltså i. o. m. när del gäller domstolar har denna frihet, måste jag ju

60 ha ännu slörre frihet om del gäller mera allmänna förhällanden. Vad jag här

har tagit upp är ju inte något beslut av en myndighet. Del iir heller ingel avtal av någon enskild person -del ärdei allmänna förhållandet att en viss viilkänd finansgrupp, ledd av en lika välkänd privali)ersoii, företagit en serie åtgiirder för all bygga upp en maktposition. Del har jag riitt atl här hur som helst karakterisera, beskriva, värdera. Det har ingeniing atl göra med de stadganden i rikels grundlag som begränsar min yilranilefrihei i vissa andra fall -del ligger helt ulanför dem.

Om jag i t. ex. en allmänpolitisk debatt eller en inlerpellaiionsdcbali som berör industripolitik skulle säga all jag an.såg atl bildandel av Svenska Varv var felaktigt och atl Svenska Varv bedriver en katastrofal politik -jag påslår inte att förelaget gördel, ulan lar del bara som eu exempel-så har jag full rätt alt säga del. Del finns ingel stadgande som kan åberopas för au hävda all jag inte har räll all fälla ett sådant allmänt omdöme, göra en sådan allmiin viirdering eller framföra en sådan allmän kritik. Menar då Erik Huss all grundlagen skulle ha andra bestämmelser när det gäller privata finansgruppers ageranden, atl min yttrandefrihet där skulle ha en speciell begränsning, som skulle omöjliggöra en debatt om den saken? Min fråga iir rent retorisk. Jag tror nämligen alt Erik Huss inser all hans position är ohållbar niir del gäller denna grundlagsdiskussion. Han har åberopat grundlagen bara för all undvika en diskussion om dessa förhållanden som verkligen kan gå problemen in på livet.

Jag skulle vilja sluta med atl fråga Erik Huss, såsom företrädare för den sittande regeringen, om han vidhåller denna grundlagstolkning, som f. ö. även skymtade förbi i onsdagens debatt om Wallenbergsimperiel. Anser Erik Huss all en sådan här debatt om enskilda finansimperier, om enskilda loppersoner inom finansväriden och deras polilik, strävanden och maktspel stöter på några konstitutionella hinder? Dä ärdei en ny, intressant och, vill jag säga, farlig tanke i den grundlagsdebatl som förs i landet.

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om Beijerinvesls köp av Kockums-aktier

LENNART PETTERSSON (s):

Herr lalman! Del var eu halmstrå som statsrådet Huss grep efter i sitt förra inliigg för all försvara sill avial som jag inie hann kommeniera, men eftersom del varganska anmärkningsviiri vill jaggöra del nu. Jag avser hans tankarom prövningen av förlusiavdragsyrkandena i Kockums moderbolag. När olika intressen vill börja uinytija avdragen kommer \rkandena om avdrag alt vandra genom olika skaiiedomsiolar innan de slutligen crkänns i högsia inslåns, sade Erik Huss. Denna synpunkt avspeglar i och lor sig en kliidsam fighting spirii så hiir i efterhand, men det kan vi lämna ål sidan.

Slalsrådel Huss sade vidare all Ingemar Mundebos förlustavdragsiitred-ning under liden kan ha hunnii fram med sill arbete och.såviu jag förstår,då förhoppningsvis ha kommit lill den slutsatsen au man skall förbjuda denna

Nr 99 typ av missbruk av förlustavdrag. Och därmed löses problemet, sade

Fred'ieen den statsrådet Huss, för då kommer Kockums inte alt kunna utnyttja dessa

9 mars 1979 förlustavdrag. Jag vill då fråga Erik Huss: Har inle denna typ av strategi lilet

_____________ för mycket av retroaktiv lagstiftning över sig för att del skall vara riktigt

Om Beijerinvesls smakligt för riksdagen att acceplera en sådan uppläggning? Jag skulle föredra
kön av Kockums- '"' ''' Huss arbetade efter en annan linje och gick in och korrigerade i del
QlflPf preliminära avtal som nu föreligger med Kockums. Ta den saken först! Sedan

kan vi ta den generella lagstiftningen. Ingen bör kunna beskylla riksdagen för all jobba med en relroakliv lagsiiftning av den lyp som här tycks föresviiva Slalsrådel Huss. Jag är ganska förvånad över all han för fram dessa tankegångar.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Jag är uiomordenlligl tacksam för hänvisningen lill skriften i fråga. Den är mig inte alldeles obekanl, men jag erkänner all jag kanske kan ha nyila av all läsa den en gång lill. Jag skall så göra.

Men del var inie della frågan gällde ulan någonting helt annat. Jag avvaktar alltså regeringslbrelrädarens svar på den fråga jag ställde, en fråga som han sjiil v drog upp genom all dra in grundlagen i sammanhanget. Anser Erik Huss atl den diskussion vi här för om Anders Wall-imperiel, om Beijerinvesls polilik och maktställning, är av sådan art all del borde finnas någol hinder i Sveriges grundlagar för alt föra den? Om industriministern anser att så är fallet, gör han sig lill tolk för en helt ny grundlagspraxis. Jag vill gärna att industriminisiern utvecklar delta lilel mera, därför all del -som jag ser saken - är en myckel farlig praxis, ägnad alt förhindra kritik mol missförhållanden och mot enskilda mäktiga intressens framfart i landet.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Jag har ju i handling visat atl jag anser all man kan föra en sådan debatt. Vad jag gjort gällande och alltjämt anser är all grundlagen ålägger oss återhållsamhet beträffande omdömen om enskilda personer.

Till Lennart Pettersson vill jag säga att jag finner del trevligt att debattera med en person som på ett lågmält och inträngande sätt för fram synpunkier. Men det är samtidigt lilel besvärligt med en person som envisas med alt felcilera och ulläsa saker som moiparlen inie har sagi.

Då jag talade om all del blir en långdragen procedur för del eventuella utnyttjandet av förlustavdragen, nämnde jag över huvud tagel inle ordet domstolar eller sådant. Vad jag syftade på var att rätten att utnyttja förlustavdragen gäller under tio år och atl den som skall utnyttja sådana avdrag rimligen också måste ha vinster att kvitta mol. Ligger verkligen förlusierna någonslans i närhelen av vad Lennart Peliersson sade, kan del la fiera år all verkligen kunna utnyllja dem mol vinsterna. Del var den enkla tankegången.

Lål mig sedan också konstatera all Lennart Pettersson i olika inlägg, vilka i

och för sig börjar lågmält och sakligt, varje gång slutar med atl fastslå som

62 någon sorts faktum all det här skulle röra sig om en tiofaldig betalning för

Kockums. Atl så är fallet har varken han kunnat visa eller fakta kunnat bestyrka.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr lalman! Tyvärr, herr Huss, måsle man iindå konstatera atl del här rör sig om den myckel stora överbetalning lill aklieägarna som jag har talat om i denna debatt. Del är alltså inte fråga om 20 milj. kr. ulan om en summa som snarare ligger uppemot 200 milj. kr.

Del hade varit gott och väl för Erik Huss om della varit en uppfatining som endast jag hade fört fram i den långa diskussion som varit i pressen och i affärsiidskrifterna om Kockumsaffären. Men så är icke fallet. Mer och mer råder en närmast total enighet om atl det är fråga om en summa som ligger i närhelen av del övre belopp som jag har nämnl.

När Erik Huss sade au del här finns möjlighel all klara upp saken via den Mundeboska ulredningen, irodde jag fakliskl all han menade all man genom denna ulredning skulle förhindra avdragsmöjlighelerna genom en lagändring. Della var ändå subsiansen av hans anförande.

Nu säger statsrådet Huss all del endasl iir fråga om den enkla lanke som förts fram tidigare i diskussionen, nämligen atl man kanske inte hinner få fram vinslbolag i den utsträckning som gör del möjligl all utnyttja de slora förluslavdragsmöjlighelerna. Men vi vet vilka intressen som kommerall vilja utnyttja Kockums, om det inle blir någon ändring i avialet. Del finns personer med myckel stora vinslbolag på fickan, som uppenbarligen med all kraft kommer all gå in i Kockums för all la vara på de pengar som kommer som manna från himlen genom del avtal som slutits. Jag tror inle atl Erik Huss har anledning all räkna med all del kommer atl bli en så långsam process att avdragen inte kommer au kunna utnyttjas. Det kommer liksom elt svart hål i världsrymden, som astronomerna lalar om, all med en magneis kraft dra till sig de vinslbolag som behövs för all utnyttja föriusiavdragen -var så säker, herr Huss! Räkna inie med möjligheten all de bara kommer atl ligga outnyttjade; del vore helt fel enligl min uppfattning.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Jag beklagar all jag måsle begära ordet ännu en gång. eftersom Erik Hu.ss vidhåller en uppenbart felaktig och riskabel tolkning av yitrandefriheisbesiämmelserna i grundlagen. Han försöker fö det diirhän au vi inte här skulle fö lov all diskutera eller llilla omdömen om enskilda personer ule i landet. Någon sådan tankegång finns inie i grundlagen. Vad som inie är lillåiet är någonting helt annat. Vi far inte kritisera enskilda myndigheters konkreta beslut i sakärenden eller en enskild siatsljänsiemans handläggning av ett konkret iirende och de omdömen han därvidlag som ijänsleman har avgivii. Inie heller får vi kriiisera statens förhållande till någon privatperson i del fall deiia förhållande har givit upphov till något offenlligl iirende. Det finns också vissa andra, mycket specifika relationer mellan privatpersoner som heller icke får las upp hiir.

Della är emellertid någonting helt annat iin att hävda - som Erik Huss gör -

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om Beijerinvests köp av Kockums-aktier

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

Om Beijerinvests köp av Kockums-aktier

att vi inte skulle få avge värde(Jmdömen och göra moraliska, politiska eller ekonomiska viirderingar av företags eller privatpersoners göranden och låtanden i den mån de lår några politiska eller ekonomiska verkningar. Del har vi fullsliiiidig riitt all göra; annars skulle del ju vara förbjudet au hiir i kammaren t. ex. diskutera familjen Wallenbergs betydelse och roll i del svenska samhället, och det har jag aldrig märkt alt del i och lor sig skulle vara.

Jag frågar ännu en gång: Vill Erik Huss utvidga restriktionerna när det gäller yttrandefriheten i riksdagen i avsikl att skydda miiktiga privatpersoner'? Del iir ju bara de privatpersonerna som här är salta i fara genom diskussion. Del stora, anonyma folkflertalet brukar inte få hedern att niimnas vid namn hiir i kammaren.

§ 9 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1978/79:82 om anslag för budgetåret 1979/80 till byggnadsarbeten m. m.

inom ulbildningsdepartemeniets verksamhetsområde 1978/79:110 om riktlinjer för skogspolitiken, m. m. 1978/79:113 om riktlinjer för u-landsinformation och biståndets organisation

m. m. 1978/79:116 om vissa sjöfartsfrågor 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m. 1978/79:124 om förvärv av Kockums varvsrörelse, m. m. 1978/79:126 om medel för lidigareläggningar av vissa investeringar inom

SSAB Svenskt Stål AB, m. m. 1978/79:127 om åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbotten 1978/79:133 om organisation för arbelsmiljöfrågor, företagshälsovård samt

personalutbildning och personaladministraliv konsultation m. m. inom

statsförvaltningen 1978/79:137 om ändrade processuella regler för skalletillägg, m. m. 1978/79:138 om vissa anslagsfrågor m. m. rörande försvaret 1978/79:143 om barn och kultur

1978/79:144 om bidrag lill en svensk vetenskaplig expedition till Arklis 1978/79:145 om åtgärder för tekoindustrin 1978/79:146 om prisregleringen på fisk, m. m.

1978/79:153 om förbättrat studiestöd till 18-19-åringar i gymnasial utbildning

§ 10 Anmäldes och bordlades

Redogörelser och förslag

1978/79:16 Riksdagens revisorers berättelse över verkställd granskning av

Stiftelsen Riksbankens jubileumsfonds verksamhel under år 1978 1978/79:17 Fullmäktiges i riksgäldskonloret förslag till riksgäldskontoreis

organisation m. m. 1978/79:18 Styrelsens för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond berättelse

över fondens verksamhet och förvaltning under år 1978

Nr 99

Fredagen den 9 mars 1979

§ 11 Anmäldes och bordlades

Konstilulionsulskottets betänkanden

1978/79:22 med anledning av framställning i budgetpropositionen 1979

(prop. 1978/79:100) om anslag under justitiedepartementets verk.samheis-

område för budgetåret 1979/80 till datainspektionen 1978/79:23 med anledning av motion om det kommunala partistödet

Skatieutskoiiets betänkanden

1978/79:34 med anledning av propositionen 1978/79:44 såviti avser förslag

till ny jordbruksbokföringslag m. m., jämte motioner 1978/79:35 med anledning av motioner om avdraget för väsentligen nedsatt

skatteförmåga, m. m. 1978/79:36 med anledning av motioner om beskattningen av vissa förmåner i

tjänsten

Justitieutskottets belänkande

1978/79:25 med anledning av propositionen 1978/79:88 om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång jämte motion

Lagutskottets betänkanden

1978/79:11 med anledning av propositionen 1978/79:67 om förbud mot aga

jämte motioner 1978/79:12 med anledning av motion om ersättning lill yrkesfiskare vid

oljeskador 1978/79:13 med anledning av motion om ersättning för behandlingsskador i

sjukvården

Kulturulskolleis betänkande

1978/79:20med anledning av propositionen 1978/79:100 såviugällermedels-anvisningen lill radio och television m. m. jämte motioner

5 Riksdm-iis promkol! 1978179:98-11)1

§ 12 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts den 8 mars

1978/79:418 av Rune Torwald (c) lill kommunikationsministern om SJ:s trafik på bandelen Lysekil-Smedberg (Munkedal):

Pressmeddelanden från kommunikaiionsdepariementei duggar län i dessa dagar. Del vore en ynnesi, som riksdagen i och för sig inte borde behöva be om, atl fä propositionerna i samma tempo.

Massmedia har informerat oss om all persontrafiken på bl. a. bandelen Lysekil-Smedberg (Munkedal) skall upphöra.

1 ett pressmeddelande den 1 mars meddelar kommunikationsdepartementet all nyssnämnda handel skall upprustas för 10 milj. kr.

Mot denna bakgrund ber jag atl la fråga kommunikalionsminisiern:

Vilka överväganden har förekommit inom regeringen, när man tog del i och försig tillfredsställande beslutet atl upprusta bandelen Lysekil-Smedberg (Munkedal)samtidigl som man ämnar föreslå nedläggning av persontrafiken på samma handel?

1978/79:419 av Carl-Wilhelm Lothigiiis (m) lill jordbruksministern om uppbyggnad av en vargstam i Sverige:

När fridlysningen av varg infördes i vårt land gjordes den villkorlig. Länsstyrelserna har rätt all när särskilda omständigheier föreligger besluia om viss avskjulning. Någon vilislam i den mening som fridlysningen avsåg har ännu inie ulveckUus i Sverige.

Mot bakgrund härav anhåller jag atl till jordbruksministern få ställa följande fråga:

Genom vilka åtgärder anser statsrådet atl uppbyggnad av en vargslam i Sverige skall kunna åstadkommas?

1978/79:420av Christer Nilsson (s)u\\ industriministern om ekonomiskt stöd Nr 99

för att lorbiilira arbeismarknaden i Motalaregionen: Frerlappn rlpn

Meddelande om frågor

Ett trettiotal förelag har sedan 1976 fått lägga ned eller allvarligt inskränka 9 mars 1979 sin verksamhet i Motala kommun. 2 000 industrijobb har försvunnit på tvä år. Det finns risk för atl ytterligare 600-1 000 arbetstillfällen försvinner 1979. Luxor Industri AB, som har 2 000 anställda, har nyligen övertagits av staten sedan företaget hamnat i en djup kris.

I oktober 1978 begärde liinsstyrelsen i Öslergöilands län 100 milj. kr. i siöd för all klara Moialas arbelsmarknadssiluaiion. Några månader senare begärde ulvecklingsfonden i länet 38 milj. kr. för all bl. a. hjälpa de förelag som direkt eller indirekt drabbats av Luxors krissituation.

Arbetsmarknadskrisen i Motala har förvärrats underdel senaste halvåret. Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt all regeringen inle svarai på länsstyrelsens och regionala utvecklingsfondens begäran om ekonomiskt stöd för all förbättra arbeismarknaden i Motalaregionen.

Med anledning av det anförda vill jag ställa följande fråga:

När tänker industriministern svara på länsstyrelsens och regionala utvecklingsfondens begäran om ekonomiskt stöd för alt förbättra arbeismarknaden i Moialaregionen?