Riksdagens protokoll 1978/79:90

Tisdagen den 27 februari

Kl. 15.00

Om dispenser från snöskoterförbudet

§ 1 Om dispenser från snöskoterförbudet

Jordbruksminisiern ERIC ENLUND erhöll ordel för att besvara Per Stjernströms (c) den 8 februari anmälda fråga, 1978/79:334, och anförde:

Herr lalman! Per Stjernström har frågat mig om jag avser all ge dispenser frän skoterförbudet för årelruntboende människor i fjällbyar nära förbudsområde.

Enligl lerrängkörningslagen för dispens ges när det föreligger särskilda skäl, t. ex. i fråga om körning i räddningstjänst eller i viss näringsulövning. Vid riksdagsbehandlingen av denna lagregel förelåg moiioner där del anförs all dispens bör medges generöst lill den bofasta befolkningen. Enligt jordbruksutskottet förutsätter dispensverksamheien en i många fall svår och grannlaga intresseavvägning mellan å ena sidan skyddsiniressena och å andra sidan allmänhetens önskemål atl få bedriva yrkes- eller fritidsbelonade aktiviteter under så fria former som möjligt. Utskottet ansåg sig kunna förutsätta atl synpunkterna i motionerna kommer alt beaktas i skälig Ulslräckning vid denna avvägning.

Terrängkörningsförordningenavden 15 juni 1978 upptar generella dispenser, bl. a. för dem som är fast bosatta inom förbudsområdena. Med stöd av förordningen har berörda länsstyrelser ocksä föreskrivit ytteriigare undantag. Sä t ex. har skoterkörning tillätils efter vissa leder inom förbudsomrädena. Mänga ortsbor som bor i närheten av förbudsområdena anser emellertid att de bör fä färdas hell fritt inom förbudsomrädena. Flera besvärsskrivelser är som en följd härav under regeringens prövning.

Vid prövningen av dessa besvärsärenden kommer naturligtvis alt iakttas vad som har uttalats under riksdagsbehandlingen av terrängkörningslagstift-ningen.

PER STJERNSTRÖM (c):

Herr lalman! Jag ber all få lacka jordbruksminisiern för svarel på min fräga.

Som framhålls i svaret förelåg moiioner som pekade på just de svårigheler som skulle kunna uppslå för ortsbefolkningen, dvs. årelruntboende människor i fjällbyarna, når denna lagstiftning skulle iräda i kraft. Men ulskoitet ansåg då, precis som jordbruksminisiern också säger i sitt svar, alt de synpunkler som framfördes i molionerna skulle komma atl beaklas i skälig utsträckning vid länsstyrelsernas avvägning. Nu säger jordbruksminisiern att när besvärsärendena skall prövas kommer regeringen nalurliglvis atl iaktta vad som har uttalats under riksdagsbehandlingen av terrängkörningslagslift-

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om användning av lågblybensin i sta tsförvaltningens bilar

ningen. Det är ett positivt besked, och del är eii besked om att man frän regeringens sida också länker uppträda generöst mol de människor som bor i fjällbyarna.

Vi behöver en sådan här lagstiftning, vi behöver resiriklioner mol snöskoteråkandet i fjällvärlden, men jag är hell förvissad om att ingen hade tänkt atl dessa skulle tillkomma för all ortsborna i fjällbyarna, som är vana atl vistas i och umgås med naturen, skulle stoppas i sitt invanda sätt att leva. Jag kan av detla svar utläsa atl så inte heller kommer att bli fallet Del är ett myckel bra besked, eftersom länsstyrelserna nu arbetar med alt utfärda dispensregler. Jag förutsätter att della besked innebär att länstyrelserna kommer au vara generösa i dispensgivningen när del gäller jusl denna kategori människor. Om sä inte blir fallet skulle de människor som året runt bor och vistas i Qällbyarna få sämre möjligheter än t ex. fritidshusägare som har stugor inom förbudsområdel.

Jag tycker därför atl della är etl bra besked, och jag vill gärna understryka atl del behövs en lagsliftning som reglerar skoteråkandet Samtidigt inrätias skolerieder i Qällen, vilket är mycket bra. På det sättet kan man kanalisera skolerirafiken.

Nu klagar emellertid länsstyrelserna över att man har för små resurser för atl snabbt kunna bygga lederna. Jag hoppas att regeringen även tänker på delta.

Jordbmksministern ERIC ENLUND erhöll ordel för alt besvara Pär Gransledts (c) den 14 februari anmälda fråga, 1978/79:348, och anförde:

Herr talman! Pär Granstedt har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till att regeringen utfärdar centrala direktiv om att lågblybensin i största möjliga ulsträckning skall användas för den statliga bilparken.

Utsläppen av bilavgaser, som i dag är det dominerande luftförorenings-problemet i våra tärorier, medför risker för allvarliga skador på människor och miljö. Bilavgaser innehåller flera riskabla ämnen. Etl av dessa är bly. Regeringen beslöt i juni 1978 om sänkning av högsta tillåtna blyhallen i bensin från 0,40 g/I till 0,15 g/I. Beträffande regularbensinen gäller sänkningen av blyhalten från den 1 januari 1980 och i fråga om premiumbensinen från den Ijuli 1981.

I dettasammanhang vill jag upprepa en del av det svar jag fören lid sedan lämnade här i riksdagen till Olle Wäsiberg på dennes fräga om övergång till bly fri bensin. I mitt svar anförde jag bl. a. att rapporterna om risker särskilt i fråga om barn för skador i samband med blyexposition är myckel oroande och alt regeringen anser au införandet av lågblybensin bör kunna ske lidigare än vad som förutsattes i beslutet i juni 1978. Jag uttalade vidare att en övergäng lill lågblybensin inte räcker för all lösa de allvariiga hälso- och miljöproblem

som orsakas genom blyet i bilavgaserna utan att det är nödvändigt alt vi sä snart som möjligl går över lill ett hell blyfritt motorbränsle. Jag uppgav ocksä att jag avsäg att tillsätta en arbetsgrupp som skyndsamt skulle lägga fram förslag om olika åtgärder för au underiätta övergången lill blyfrilt motorbränsle.

Arbetsgruppen har nyligen tillsatts och jag har uppdragit ät den atl som en försia huvuduppgift fortsätta de överläggningar som jag har inlett med petroleumbranschen om en tidigareläggning av införandet av lågblybensin. Därvid skall en av utgångspunkterna vara atl även premiumbensin med läg blyhalt skall tillhandahällas under år 1980.

Förutsättningen för att del frän hälso- och miljösynpunkt skall vara motiverat att vidla en sådan åtgärd som Pär Granstedt har aktualiserat är atl åigärden kan bedömas medföra en minskning av de totala blyulsläppen. Det bör ankomma pä den nyss nämnda arbetsgruppen atl närmare pröva lämpligheten av en åtgärd av här aktuellt slag.

Jag utgår från alt slalliga myndigheter vid beslut om inköp av drivmedel för bilparken beaktar ocksä hälso- och miljösynpunkter och att de följaktligen är beredda att ulan cenirala direktiv välja lågblybensin till sina bilar i största möjliga utsträckning.

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om användning av lågblybensin i statsförvaltningens bilar

PÄR GRANSTEDT (c):

Herrlalman! Jag beratl fä tacka jordbruksminisiern försvaret på min fråga. Jag behöver i detta sammanhang inte upprepa alla de problem som är förenade med luftförorening frän bilavgaser och särskilt blyets roll därvidlag. Denna fräga har ventilerats ordentligt i pressdebatten under de senasie veckorna, och den berörs också i jordbruksministerns svar.

Jordbruksministern redovisar i svaret de planer som finns på sänkning av blyhalten, och del är i och för sig värdefulll. Jag vill i det sammanhanget hänvisa lill en molion somjag väckt till årets riksmöte med krav pä snabbare och kraftfulla ålgärder för att komma till rätta med blyproblemet. Jag noterar i det sammanhanget det posiliva uttalande som jordbruksministern gjorde med anledning av Olle Wästbergs interpellation och som ocksä jag tog del av.

Men mot bakgrund av den allmänt positiva inslällning som jordbruksministern gav ullryck för när det gäller att ta tag i de här problemen ärjag lilet förvånad över svaret på min konkrela fråga.

Del sägs i svarel, att om man skall vidta en sådan här åtgärd, dvs. utfärda cenirala direktiv till statliga verk och myndigheier att använda lågblybensin, skall förutsättningen vara atl åtgärden kan bedömas medföra en minskning av de totala blyutsläppen.

Staten har ungefär 9 600 personbilar. Enligt de uppgifter som jag har kunnat fä räknar man med all statliga myndigheter i runl lal gör av med 57 miljoner liter bensin per är. Detta är ganska mycket, och man behöver därför inte ifrågasätta atl det skulle leda till en minskning av de totala utsläppen, om hela den statliga bilparken gick över lill lågblybensin, som ju finns pä marknaden i dag. I procent av den totala bensinkonsumtionen blir det här

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om användning av lågblybensin i statsförvaltningens bilar

naturiigtvis inte så kolos.sali mycket. Men det är i alla fall en väsenllig del, och förutom den direkia effekten av användningen av lågblybensin har vi också det föredöme som della utgör för bilismen i övrigt.

I svarel redovisas inga egentliga motiv till varför man inte vill utfärda nägra cenirala direktiv, och därför villjag avsluta med all fråga jordbruksminisiern: Vad är egentligen orsaken lill all regeringen inle har velat utfärda cenirala direktiv, när vi nu vet alt statliga myndigheter i stor utsträckning använder bensin med hög blyhall?

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! De statliga myndigheier som har stora bilparker, exempelvis försvaret och polisen, har i regel särskilda avtal om inköp av drivmedel, och del kan gälla elt eller flera oljebolag. Dessa avtal kan självfallet inte ändras över en natt Därtill kommer att myndigheterna vid sin upphandling är bundna av bestämmelserna i upphandlingskungörelsen.

Slalliga inköp av lågblybensin kan ocksä i vissa fall tänkas få negaliva konsekvenser från hälso- och miljösynpunkt Om t. ex. inköp av lågblybensin från försvarels sida skulle innebära alt en mindre mängd lågblybensin kan tillhandahållas bilisterna i de slörre tätorterna, skulle följden kunna bli den alt försvarets bilar sprider mindre bly på landsbygden, medan tälortsbilislerna i slörre ulsträckning ivingas använda mer bly i sin bensin. Detta är en redovisning av de länkbara konsekvenserna.

När det gäller önskemålet att få ned det totala blyuisläppei råder det inga delade meningar mellan Pär Granstedt och mig, men jag tror alt en åtgärd av del slag som Pär Granstedt förordar skulle få mer psykologisk än reell effekt Tillsammans med andra ålgärder skulle den möjligen kunna tänkas påskynda övergången lill premiumbensin med låg blyhalt

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! I del skriftliga svarel utgick jordbruksminisiern från atl statliga myndigheier vid beslut om inköp av drivmedel för bilparken beaktar också hälso- och miljösynpunkterna och att myndigheterna följaktligen är beredda alt utan centrala direktiv i största möjliga ulslräckning välja lågblybensin till sina bilar.

Detla sade alllsä jordbruksministern för några minuter sedan. Men nu stär jordbruksminisiern och räknar upp ett antal skäl till alt de statliga myndighelerna inte kan använda sig av lågblybensin: atl de är uppbundna av upphandlingsförordningen, att de är bundna a v kontroll osv. Det är väl just de här faktorerna som gör att det skulle behövas Slalliga cenirala direktiv. F. n. är direktiven sådana alt man har alt ta ekonomiska hänsyn, som jordbruksministern så riktigt påpekade i sitt senaste anförande. Problemet att försvaret skulle lägga beslag på all lågblybensin sä atl det nästan inte skulle bli någol över till andra bilister Irorjag skulle gä all lösa genom atl komma överens med bensinbolagen om att öka tillgången till lågblybensin. Jag har mycket svårt att länka mig alt delta skulle bli etl reellt problem, men del kan man nog ganska lätt undersöka innan man drar på för fullt

Jordbruksminisiern nämnde själv att användningen av lågblybensin inom den statliga förvaltningen kunde ha stor psykologisk betydelse. Det vill jag varmt instämma i. Jordbruksminisiern har själv sagt atl de direktiv som f n. gäller innebär alt man lar andra hänsyn än sådana som är betingade av miljö-och hälsoskäl. Jag kan inle se annal än att jordbruksministerns argumentation lalar för atl man borde ha cenirala direktiv.

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Mitt senasie inlägg slår inte på något säu i motsatsförhållande till miu första. Om den totala tillgången lill lågblybensin är otillräcklig, är det vikligl atl man ser till att i första hand skydda tätorterna, där trafiken är tätast, från användnirfg av bensin med hög blyhalt

Jag sade också alt jag förutsätter all de statliga myndigheterna väger in även hälso- och miljösynpunkter när de gör sina upphandlingar. Men det hindrar inte att de samtidigt måste la hänsyn lill gällande bestämmelser när det gäller upphandlingen för statliga myndigheter.

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om användning av lågblybensin i statsförvaltningens bilar

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Om man vill hävda alt det skulle bli brist pä lågblybensin om ställiga myndigheter skulle gå över lill användning av sådan bensin lycker jag atl man bör leda del i bevis innan man anför del som ell argument mot cenirala direktiv.

Vidare är del bara atl konstatera att det kan uppstå konfiikter mellan å ena sidan de principer som finns i upphandlingsförordningen och å andra sidan de mer allmänna och icke reglerade önskemål som jordbruksminisiern lalade om. Först i och med alt man kan fä in detta krav som etl centralt direktiv kan man se lill att miljöskälen får slörre vikt än de ekonomiska, och det finns all anledning till det i detla fall.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 På hemställan av talmannen beslöt kammaren kl. 15.17 au ajournera sina förhandlingar till dess alt statsrådet Birgit Rodhe infunnit sig för atl lämna pä föredragningslistan upptaget frågesvar.

§ 4 Kammarens förhandlingar återupptogs kl. 15.18.

På förslag av talmannen ändrades ordningen på föredragningslistan så att försvarsministern Lars De Geer nu kunde besvara de längre fram på listan upptagna frågorna 1978/79:341 och 349.

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om åtgärder för att undvika personskador vid krigs-övningar

§ 5 Om åtgärder for att undvika personskador vid krigsövningar

Försvarsministern LARS DE GEER erhöll ordet föratt besvara Sven-Gösta Signeils (s) den 12 februari anmälda fråga, 1978/79:341, och anförde:

Herr lalman! Sven-Gösta Signell har frågat mig dels om jag är villig att medverka till att skyddsombud eller förbandsnämnd ges tillfälle lill samråd vid planering av krigsövningar, dels om jag har andra förslag till förebyggande åtgärder för att undvika personskador som kan uppstå i och med alt övningarna utsätter de värnpliktiga för hårda fysiska prövningar.

Jag förmodar alt frågan är ställd mot bakgrund av ell tragiskt dödsfall nyligen då en värnpliktig avled efter en förbandsövning. Jag beklagar givetvis djupt denna händelse. Om den tragiska utgången barett direkl samband med övningens uppläggning och genomförande harjag dock svårl att bedöma.

Låt mig understryka att det självfallet är angeläget att så långt som möjligl förebygga sjukdomar och olycksfall till följd av fysiskt krävande övningar, Inskrivningssysiemel för värnpliktiga har härvid stor betydelse. Vid inskrivningarna görs bl. a. noggranna medicinska undersökningar av de värnpliktigas fysiska förulsätlningar för olika slag av tjänstgöring. För fysiskt särskilt krävande utbildning tas sålunda endast ut de värnpliktiga som är bäst lämpade för denna utbildning. Om en värnpliktig under utbildning ändå anser att han av bl. a. fysiska skäl inle orkar med den har han möjlighet alt få sin uliagning till utbildningen prövad hos granskningsnämnden. I mänga fall kan han således fä en för honom bättre lämpad tjänst.

En annan viktig förebyggande roll spelar förbandssjukvärden. Elt av förbandssjukvårdens syften är all dagligen kunna fastställa i vilken mån värnpliktiga bör delta i tjänsten. Initiativet lill sjukskrivning las naturiigtvis av de värnpliktiga själva. Jag vill härvid också peka på au de värnpliktiga numera skall ha rätt till s. k. egensjukskrivning. Befälet harockså ansvar för de värnpliktigas fysiska och psykiska hälsolillsiånd. I den män ansvarigt befäl uppmärksammar att värnpliktiga överskattar sin förmåga all della i tjänsten ankommer det på befälet att se till alt de uppsöker läkare.

Beträffande uppläggningen av fysiskt krävande övningar har skyddsombuden inom försvarsmakten motsvarande möjlighet som pä andra arbetsplatser atl ifrågasätta denna, t. ex. i skyddskommittén. I skyddskommittén deltar också värnpliktiga skyddsassistenter som adjungerade ledamöter. De värnpliktiga har också möjlighet atl i förbandsnämnden ta upp frågor som bl. a. rör uppläggning av övningar till diskussion.

försvarsministern redovisar är närmast förebyggande åtgärder som kan vidtas i samband med inskrivningen.

Jag vill som kommenlar lill svaret ocksä säga, att bakgrunden lill alt jag Slällde min fråga, som försvarsministern mycket riktigt sade, är att en värnpliktig vid K 3 i Skövde för en tid sedan i samband med en övning insjuknade i hjärnhinneinflammation, som fick dödlig utgång. Jag vill i likhet med försvarsministern understryka att jag varken vill eller kan påstå, alt sjukdomsfallet har någol samband med övningen. Men man kan ändå inte bortse frän att det inträffade har väckt slor förstämning i vida kretsar, och av den anledningen anser jag att del är värdefullt aU fö belyst, humvida de värnpliktiga vid militära övningar vid vissa förband utsätts för onaturiigl hårda påfrestningar. Många anhöriga lill värnpliktiga har ställt sig den frågan, och del har under den senasie liden spritt sig en oro bland anhöriga och även bland värnpliktiga, vilken inte kan vara till gagn för vårt försvar.

Bl. a. är många upprörda över att värnpliktiga efter sjukfrånvaro i samband med övningar tvingas ulföra kompletterande tjänstgöring under tid närderas värnpliktiga kamrater är lediga. Jag har varit i kontakt med många värnpliktiga och anhöriga lill sådana som omtalat all detta är förhållandet vid ett anlal förband. Enligt dessa sagesman ärdet en utspridd inställning hos de värnpliktiga alt dröja i det längsta med att kontakta läkare för sjukskrivning i samband med övningar, eftersom de dä utsätter sig för risken att fä genomgå kompletterande utbildning, som föriäggs till tid dä de annars skulle ha haft ledigt

Från militärt häll har jag fält något annoriunda uppgifter, men att det förekommer komplellerande utbildning vid vissa tillfällen motsäges ej. Del argument som anförs för alt sådan kompletterande utbildning mäste insättas är, alt de värnpliktiga annars ej har möjligheler att fullfölja det utbildningsprogram som måste genomgås för atl de värnpliktiga skall kunna göras till goda soldater.

Jag har ocksä lagil upp det förhållandet att olycksriskerna vid de värnpliktigas mililära övningar är stora, och jag hoppas all försvarsministern är medveten om att del förekommer härda övningar, som verkligen utsätter de värnpliktiga för kanske ibland onödiga risker. Jag skulle därför vara intresserad av atl höra vad försvarsministern har för uppfattning i de frågorna. Anser han au förbandsnämnderna och skyddsombuden bör få vara med vid uppläggningen av övningsprogrammen? Det var det frågan gällde, och jag efterlyser ett svar.

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om åtgärder för att undvika personskador vid krigsövningar

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om åtgärder för att undvika personskador vid krigsövningar

frivillig utbildning inom totalförsvaret enligl arbetsmiljölagen, som trädde i kraft den 1 juli 1978, skall likställas med arbetstagare vid tillämpning av ett flertal av lagens grundläggande stadganden. Kravet på en god arbetsmiljö gäller därmed även renl militära övningar, och de värnpliktigas medverkan i arbelsmiljöarbelei garanteras, även om de fortfarande slår utanför den reguljära skyddsorganisalionen enligt lagens 6 kap.

Frågor som hänger samman med skyddet mot ohälsa och olycksfall behandlas naturiigen i de olika skyddskommittéerna. Härvid är utbildningsverksamhelen inom försvarsmakten med ingående organisationer inte undantagen.

Stor vikt måste fästas vid skyddskommittéernas insats i det förebyggande arbetet. Som etl normalt led i detta måste även olika typer av övningar vid förbanden diskuieras från skyddssynpunkt

Skyddsarbetets inflylande pä detla förebyggande arbele är säkerställt genom atl arbetsmiljöförordningen föreskriver att skyddsombudet skall ingå i kommittén. Skyddskommitténs sammansättning är i övrigt en avialsfråga mellan parterna. Hittills har dessa varit helt överens om atl kommittén skall adjungera värnpliktiga skyddsassislenter, normalt tvä stycken, med yttrande- och förslagsrätt. Jag förutsätter all motsvarande kommer att gälla i det nya avtal som parterna f n. förhandlar om.

Härutöver kan de värnpliktiga ta upp frågor rörande utbildningsverksamheten i förbandsnämnden. Värnpliktsinflylandekommittén kommer inom kort att framlägga förslag bl. a. om de värnpliktigas medverkan i skyddsarbetet.

Försvarsmakten barett högt utvecklat säkerhetsmedveiande, vilket bl. a. tar sig uttryck i rigorösa säkerhetsföreskrifter för olika former av verksamheten. När olycksfall inträffat är det sällsynt atl orsaken varit brisler i skyddsföreskrifterna. Skälen har i slällel fått sökas i brisler rörande lillämpningen. Delta kan i sin tur bero på såväl luckor i kunskaperna som rent slarv, den s. k. mänskliga faktorn.

Mot denna bakgrund är de värnpliktigas medverkan i skyddsarbetet viktig. Huvuddelen av insalserna mäste därvid ske i det dagliga arbetet vid de olika utbildningsenheterna. För att detta arbete skall få full effekt krävs etl förtroendefullt förhållande mellan utbildningsbefälei och de värnpliktiga. För det akliva skyddsarbetet är därför de insatser som under senare år gjoris och som alltjämt görs på ledarskapsområdet av stor vikt. Samarbete är härvid ett allmänt omfattat honnörsord.

som lästes upp här harjag inte varit tveksam om, ulan frågan är om de har möjligheter au vara med och se utbildningsprogrammen före övningarnas päböriande. Det ärdet som är viktigt och del är i del avseendei jag tror alt den oro som både de värnpliktiga själva och deras föräldrar och andra anhöriga känner skulle minska om de kunde fä försvarsministerns ord på detla.

Försvarsministern LARS DE GEER:

Herr talman! Pä den sista frågan från herr Signell vill jag svara all möjlighet att la del av utbildningsprogrammen i förväg har skyddsombuden. Om de alltid använder sig av den möjlighelen är inte alldeles säkert, men möjlighelen har de. 1 det avseendet tolkar herr Signell mitt svar rält.

Beträffande den kompletterande utbildningen utfärdades centrala bestämmelser av regeringen 1972, vilka går ut på att kompletterande utbildning på icke schemalagd tid kan ske med värnpliktig som gått miste om vissa delar av sin utbildning. Enligt min mening är det oundvikligt att kompletterande utbildning i vissa fall genomförs för all ta igen övningsmoment som är särskilt viktiga, l.ex. ur säkerhetssynpunkt Den komplellerande utbildningen förläggs ibland till lördagar.

Jag har förståelse för atl det ofta kan vara svårt all genomföra denna utbildning under schemalagda arbetsdagar. Jag anser dock atl del bör eftersträvas, så atl kompletterande utbildning på lördagar i möjligaste mån undviks.

Sedan de centrala bestämmelserna om kompletterande utbildning utgavs 1972 har frågan om de värnpliktigas fritid - liksom f ö. fritidsfrågor inom hela samhällssektorn - fött en slörre tyngd och nu blivit en prioriterad fråga för de värnpliktiga i och med kraven på reglerad arbetstid och 40-limmarsvecka. Det råder ocksä en slörre medvelenhel i skyddsfrågor, såväl i samhällel i dess helhel som hos de värnpliktiga, och härvid har frågan om komplellerande utbildning kopplats lill skyddsfrågorna. Även av della skäl lorde det därför vara motiverat atl överse och ompröva bestämmelserna för kompletterande utbildning pä icke programlagd lid.

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om åtgärder för att undvika personskador vid krigs-övningar

SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):

Herr lalman! Jag är lacksam om försvarsministern vill fullfölja detta och se över bestämmelserna för komplellerande utbildning pä icke programlagd tid vilken, såsom det påtalas, har upplevts sä negativt av de värnpliktiga och som jag tror ocksä kan innebära en viss fara för deras hälsa.

Vårt land har nu begåvats med en ganska pratglad försvarsminister - del händer ju ofta alt ni gör uttalanden. Jag såg för ett lag sedan ett sådant uttalande om att värnpliktsliden eventuellt skulle kunna sänkas till fem månader. Jag skulle därför vilja fråga försvarsministern: Tror ni att del skulle medverka lill all minska olycksriskerna? I slällel säger man pä militärt håll att utbildningstiden nu är för kort, alt del är för stressigt och atl även övningarna påverkas av stressen, eftersom militären är ålagd alt genomföra elt vissl utbildningsprogram. Della skall vi emellertid inte klandra den militära ledningen för - del ärju vi politiker som begär alt de skall se till alt vi får etl slarki försvar.

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om bärgningen av utländskt fartyg inom militärt skyddsområde

Försvarsministern LARS DE GEER:

Herr talman! Uttalandet om fem månaders grundutbildning för vissa kategorier av värnpliktiga gjordes av mig i en diskussion om en bok som heter Elva åsikter om försvaret. Det måste ju vara rimligt atl om man beställer en sådan bok, får man sedan vara beredd att diskutera innehållet i den boken, och del var vad jag gjorde i det där fallet.

Någon utredning om en så kort utbildningstid föreligger inle, och en sådan kommer heller inte alt påbörias, utan del är en fråga för sittande försvars-kommitté atl diskutera differentierad utbildningstid för värnpliktiga.

SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):

Herr lalman! Då är det bekräftat all det icke finns någon tanke på att sänka värnpliktsliden. Många värnpliktiga har kanske setl fram mol della. Men när del gäller utbildning vid de förband vi har talat om, ärjag ändock nöjd med svaret att någon sänkning inte är aktuell. Jag tror atl det skulle ytteriigare öka stressen och göra det ännu besvärligare vid övningarna.

Det var intressant att fö den här upplysningen av försvarsministern.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om bärgningen av utländskt fartyg inom militärt skyddsområde

Försvarsministem LARS DE GEER erhöll ordet för atl besvara Wiggo Komstedts (m) den 15 febmari anmälda fråga, 1978/79:349, och anförde:

Herr talman! Wiggo Komstedt har med anledning av att tvä ryska fartyg gick på grund vid Kivik frågat mig om det är lämpligt all främmande makt själv får handha bärgningen av fartyg i etl militärt skyddsområde och omjag anser att detta kan pågå under obegränsad tid.

Till atl böria med vill jag påpeka att den plats där de ryska fartygen grundstötte inle ligger inom något militärt skydds- eller kontrollområde.

Vid grundstölningstillfället fanns inga svenska bärgningsresurser av erforderlig kapacitet tillgängliga. Sovjetiska fartyg gavs därför tillstånd att lämna hjälp lill de grundstötla fartygen.

Bärgningsarbetet har kraftigt försvårats på grund av den svära väderieks-situation som rätt ända sedan årsskiftet.

De tillstånd som givits är begränsade lill lid och plals. Det som nu gäller löper ut den 31 mars 1979.

sovjetiska fartygen och deras besättningar efter grundstötningen ulanför Kivikskuslen sistlidna nyårsnat.l. Del som nu upprör människorna och gör dem undrande och förvånade framgår av mina frågor lill försvarsministern. Del som sker är nämligen all en hel flolta ryska bogser- och assislansfartyg fortfarande ligger kvar inom delta känsliga område ulan atl någon slörre aktiviiel ulövas. 1 del aktuella området flnns anläggningar - vilkel vi hoppas försvarsminislern känner lill - som kanske inle bör studeras av främmande länder. Del är därför jag anser all det är synnerligen besvärande att de sovjetiska fartygen ligger kvar vecka efter vecka, och av svaret atl döma lydligen månad efter månad.

Nu säger försvarsminislern all della inte är något skyddsområde eller konlrollområde. Jag har studerat de kartor som finns över detla område och sett de olika färgerna och betydelserna av dessa. Della är kanske inle det mest intressanta området i och för sig, men pä Slenshuvud strax ovanför finns radarstationer med bemanning dygnet runt. De kan vara intressanta. Vi har Ravlundafällel, som är etl övningsområde för flera olika förband, strax intill.

Försvarsministern säger i sill svar atl bärgningsarbetet har försvårats kraftigi på grund av väderieksförhållanden. Det är rikligt. Det har varit besvärliga förhållanden på Österienkusien den här vintern. Men ryssarna hade väldigt brått atl ta bort del slörre fartyget Jag kan inte se orsaken, bara slälla frågan: Varför? Det lycks inle vara sä brått med det mindre bogserfartygei, som nu ligger kvar och bevakas av den ryska flotta jag har beskrivit.

Försvarsminislern säger vidare alt bärgningstillståndel gär ut den 31 mars. Del kommer alllsä att ta tre månader. Min följdfråga blir därför: Är försvarsministern nöjd med det förhållandet? Fär jag tolka silualionen så all försvarsminislern är hell lill freds med alt en Warszawapaklsmakl ligger något hundratal meter utanför den svenska kusten med anläggningar av det slag jag här beskrivit?

Nr 90

Tisdagen den 27 februairi 1979

Om bärgningen av utländskt fartyg inom militärt skyddsområde ■

Försvarsministern LARS DE GEER:

Herr tal man! Herr Komsledl kan vara övertygad om atl jag inle är nöjd med alt bålarna ligger kvar. Men del äretl fysiskt faklum all det i Sverige inle flnns etl sädani anlal bogserbålar alt vare sig den stora eller den lilla båten kunde ha dragits loss. Del har alltså inle funnits några svenska bärgningsförelag med ledig kapacitet som kunnat dra loss bålarna. Del måste i alla fall vara av svenski intresse alt de här båtarna kommer bort sä fort som möjligl. De ulgör en miljörisk där de ligger, och vi måste försöka fö bort dem så fort sig göra låter.

När herr Komsledl säger alt de för röra sig fritt vill jag påpeka atl innan någon bål rör sig ursvensk hamn måsle kaptenen sex limmar i förväg anmäla all den skall röra sig och få tillstånd atl röra sig innan den får löpa ul. Del är alltså en från svensk sida kontrollerad verksamhet det rör sig om. Kontrollen kostar Sverige pengar, så även därför är del angeläget att vi blir av med båtarna så fort som möjligt.

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om bärgningen av utländskt fartyg inom militärt skyddsområde

Vad beträffar herr Komstedts fräga om anledningen till atl den mindre bålen ligger kvar irorjag det är etl rent fysiskl fenomen all så är fallet. Den ligger nästan pä land. Den är svårt nedisad, och ulanför ligger ell packisbälle. Del har alltså hiuills varit praktiskt omöjligt alt fö loss den.

Slutligen vill jag göra ell påpekande. Enligt det svar som har givits Sovjet i den här frågan här vi bibehållit full handlingsfrihet efter del alt nuvarande tillstånd går ul. Vi kan alllsä dä avböja vidare räll lill bärgning med utländska bogserbålar.

WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr lalman! Den uppgift som försvarsministern nu lämnat atl anlalel bogserfartyg i Sverige inle räckte lill är säkert korrekt men det flnns kanske andra lösningar pä del problemel. Vi som bor i den berörda bygden och som är försvarsvänner har kanske ändå rätt att reagera mot all bärgningen lar sä läng lid. Vi frågar oss om man inle borde ha kompletterat de sovjetiska bärgningsbåtarna med de svenska fartyg som fanns tillgängliga.

När det gäller frågan huruvida de sovjetiska fartygen får röra sig fritt eller inte säger försvarsministern all de måsle ha tillstånd, innan de för lämna hamn. Fartygen ligger emellertid mestadels utanför kusten. De besöker strängt tagel inle någon hamn. Såviujag vel hardel bara skett en enda gång, då de gick in för atl hämta färskvallen. Vidare var besällningen inkvarterad på hotell Svea i Simrishamn med direktiv all icke lämna hotellet Detta till trots log besällningen sig ul lill Kivik - således ulan tillstånd. Del är ell observandum, herr försvarsminister.

Packisen ligger nu hårt på, säger försvarsminislern. Men del gjorde den inle vid det lillfälle då man hade dragit loss den slörre båten, vilkel experterna bedömt vara den svåraste biten av bärgningsarbetet Den båten bärgades ganska fort, medan den andra bålen fortfarande ligger kvar sedan tiden innan packisen fanns.

Vad har de här fartygen för utrustning? Del är en fräga som mänga människor ställer sig - med all rätt. Vet försvarsminislern vilken ulruslning de har?

Jag vill ocksä fräga om försvarsministern anser all tre månader är en rimlig lid för bärgning av den mindre båten, när bärgningen av det svåra objektet kunde ske sä snabbi.

Försvarsministern LARS DE GEER:

Herr talman! Jag lycker inle all tre månader i och för sig är en rimlig lid, men med hänsyn till det väder som varit rådande i den här landsändan måste den liden accepteras.

Det är inle så förfärligt mänga båtar det gäller - del är f n. tre bogserbålar och en fiskebåt De fär bara gä in i Trelleborgs hamn. Med etl enda undanlag har de följt av svenska myndigheier utfärdade bestämmelser.

Hela frågan om bärgningsavtal i Östersjön är myckel komplicerad. Sverige har bärgningsavtal bara med Polen. Förhandlingarna om ett gemensami bärgningsavtal för hela Östersjön har inle kunnai slutföras. Men jag vill

nämna lill herr Komstedt att del svenska förslaget vid dessa förhandlingar var atl man skulle ha rätt all bärga på annans vatten - givetvis efter anmälan. Vi har alltså i denna fråga levt så som vi önskat lära i det avtal man har förhandlat om och som innebar atl makt, som fick fartyg strandat pä annans kust, skulle efter anmälan ha rätt att bärga skeppet.

WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr lalman! Anlalel fartyg har varierat, herr försvarsminister. Det har varit ell större anlal, och del har varit elt mindre antal. F. n. är del del minsta antal fartyg som del varit någon gång. Del gör ocksä del hela intressant. Varför sätter man inle lill alla resurser? Nu är isförhållandena inle svåra inne vid kusten.

Vi är alltså överens om atl tre månader inte är en rimlig lid, och dä menar jag att man kanske skulle kunna ompröva den frågan och ta upp en diskussion med Sovjelunionen. Man borde inle behöva hålla på med bärgningsarbetet ylleriigare en månad. Men jag är övertygad om all man kommer att hålla på med arbetel sä länge som tillståndet gäller, oavsett vilken tid man egentligen behöver för bärgningen. Del är regeringens sak att göra vad den anser behöver göras. Vi försvarsvänner anser atl förhållandena icke är tillfredsställande.

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Meddelande om interpellationssvar

Försvarsminislern LARS DE GEER:

Herr lalman! Del är trols allt så atl det från svensk synpunkt är angelägel att fö bort den här bålen från vår kust, och vi har icke lekniska resurser i Sverige för alt klara av den saken, Därför tyckerjag att det är motiverat atl ryssarna för arbeta med bärgningen sä alt båten försvinner från vår kust. Det finns anledning all förmoda atl de ,inle håller på längre än vad som är absolut nödvändigl. Jag har påpekat alt det givna tillståndet har försetts med sådana bestämmelser all det inte behöver förnyas,

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 7 Meddelande om interpellationssvar

1978/79:143 om gymnasiestudier kombinerade med elitidron

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr lalman! På grund av resor harjag inte inom föreskriven lid lillfälle aU besvara den av Georg Andersson ställda interpellationen om gymnasiestudier kombinerade med elitidrott Jag har med interpellanten överenskommit alt besvara interpellationen den 16 mars.

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om högstadieskolornas elevunderlag

§ 8 Om högstadieskolornas elevunderlag

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordel för alt besvara Rune Gustavssons (c) den 16 februari anmälda fräga, 1978/79:361, och anförde:

Herr lalman! Rune Gusiavsson har frågat mig om jag är beredd att medverka lill alt statsbidragsreglerna ändras så atl det blir möjligt au driva högstadieskolor med mindre elevunderlag än som gäller i dag och till alt förslag därom framläggs i sä god tid alt behandling kan ske under vårriksdagen.

Inom regeringskansliet förbereds f n, en proposilion som skall behandla bl. a. frågan om en flexiblare skolplanering. Därvid kommer högstadieskolornas storlek atl tas upp. Proposilionen kommer dock sannolikt ej att hinna föreläggas riksdagen i sådan lid atl behandling kan ske under vårriksdagen.

RUNE GUSTAVSSON (c):

Herr lalman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag beklagar atl del här synes bli elt ytterligare dröjsmål. Den här frågan är av stor vikt. Bakgrunden lill all jag har tagit upp den är två aktuella fall i mitt eget län. Man har där vänlal länge på all fö elt positivt besked.

Vi ser skolplaneringen som en viklig del av det regionalpoliliska arbetet. Jag hoppas att den tid är förbi då vi planerade stora anonyma skolor, där trivseln inte alltid blev den bäsla.

Vi har nu i mill län reseavstånd som innebär att eleverna får åka upp lill 10 mil per dag lill och från skolan. Sädana resor är oerhört tröttande, och arbetsdagen för eleverna blir mycket lång.

Jag vill därför fräga statsrådet: Finns del inga möjligheler all forcera det här arbetet så att man kan fö fram ett förslag och därmed en behandling och etl beslui under vårriksdagen?

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Jag delar den grundsyn i fråga om de små högstadieskolornas situalion som Rune Gusiavsson givit ullryck för. Jag känner till de fall i Kronoberjgs län som är akluella och som Rune Gusiavsson anspelar på. Jag kommer pä fredag all besöka Växjö kommun och även Lammhull, som är den ena av de skolor del här gäller, och ingående sälla mig in i de konkrela frägorsomjusl den skolan och därmed Växjö kommun haraii ta slällning till. Det finns lyvärr en skrivelse frän 1975, om jag är rält underräiiad, från Lammhults kommun i detla ärende. Jag hoppas kunna bidra lill all den snart skall bli besvarad.

Emellertid ingår delta, som frägaren också anger, i ell beiydligi slörre sammanhang. Vi har ambitionerna all så snart som möjligl komma fram lill en proposition i del ärendet. Del har emellertid visal sig all del problemkomplex det här gäller rymmer betydligt slörre ekonomiska och administrativa delproblem än man hade förutsett Det är därför som jag inle med bestämdhet vägar lova att propositionen skall kunna framläggas i så god

lid all behandling kan ske under vårriksdagen. Men eftersom jag finner själva frågorna uiomordeniligi angelägna, vill jag nalurliglvis göra alll vad på mig ankommer för atl fö fram proposilionen sä fort som möjligl.

RUNE GUSTAVSSON (c):

Herr lalman! Jag hoppas all slalsrådels besök pä fredag i Kronobergs län skall ge del resultatet all statsrådet för möjlighet au påverka della arbete.

Det är riktigt alt denna fråga aktualiserades för länge sedan, exempelvis i framställningen från Växjö kommun. Den lidigare regeringen hade jnte möjlighet atl falla ell positivt beslut i denna fräga, och del var därför som den log initiativ till de förändringar som vi nu väntar på.

Än en gäng: Jag hoppas all statsrådets besök skall ge ell posilivare resultat än del min fråga har givit i dag.

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om SJ.s trafikområde med huvudorten Ange

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för aU besvara Håkan Winbergs (m) den 9 febmari anmälda fräga, 1978/79:337, och anförde:

Herr talman! Håkan Winberg har med anledning av pressuppgifter om atl del finns planer på all slopa del trafikområde inom SJ som har Ange som huvudort frågat mig vilken grund dessa uppgifter har och om del enligl min mening finns sådana skäl som gör del befogal alt över huvud taget överväga en indragning av trafikområdet

Uppgifterna i pressen om all Ange trafikområde skall dras in grundar sig inie på något beslut, uttalande eller annal iniliativ från SJ:s sida. Enligl vad som framgår av pressuppgifterna har de sin grund i en diskussion inom Statsanställdas förbund om SJ:s lolala organisation. Resultatet av denna diskussion har inle presenterats för SJ, 1 den mån SJ-ledningen finner atl de överväganden som gjoris inom Statsanställdas förbund bör föranleda beslut som kräver regeringens eller riksdagens medverkan, förutsätter jag atl SJ kommer atl presentera ell sädani underlag atl regering och riksdag kan göra väl underbyggda bedömningar. Eftersom ell sädani underlag inte har lämnats, vill jag inle ullala mig i frågan,

HÅKAN WINBERG (m):

Herr talman! Ange kommun i västra Medelpad ligger i det inre stödområdet Del är en kommun med läg sysselsättningsgrad. Kommunen i allmänhet och centralorten i synnerhet är i hög grad beroende av den verksamhet som olika organ inom samfärdselområdet har lokaliserat dit. I försia hand gäller det SJ och postverket.

Vid olika tillfällen och på olika säll har nödvändigheten av all bevara den statliga verksamheten i Ange aktualiserats här i riksdagen. Trafikutskottet

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om åtgärder mot olaga yrkesmässig trafik

har flera gånger - i samband med förslag om ändrad regional organisation av SJ -sagt alt regionalpoliliska synpunkler måsle vederbörligen beaklas närdet gäller SJ:s organisation i Ångeområdet Riksdagen har slälll sig bakom dessa yttranden. Jag tror inte all trafikulskoilei hargjort sä markerade ullalanden om regionalpolitiska hänsyn för någon annan plats som just för Ange. Jag ber kommunikalionsministern notera att det är trafikulskoltel som har uttalat sig. Del är hell naturligt med tanke på kommunikationsverkens stora belydelse för kommunen.

Varie plan all dra in trafikområdet eller i övrigl reducera SJ:s verksamhel i Ange förslärker kommunens bekymmer.

Delta är bakgrunden till min fråga.

Nu säger statsrådet i svarel - vilkel jag beratl fö lacka för -alt uppgifterna i pressen inlegrundarsigpå något beslut, uttalande eller iniliaiiv frän SJ:s sida. De har sin grund i förslag frän Statsanställdas förbund. Jag må då konstatera att del är märkligt att en facklig organisation som skall företräda de anslällda planerar neddragning av verksamhet och borlflyiining av mänga arbetstillfällen utan alt vederbörande förelag känner lill delta. Det ger mig, herr talman, anledning lill en principiell reflexion över del ökande korporaliva inslaget i den offenlliga verksamhelen. 1 detla fall har det ansvariga affärsdrivande verkels ledning inte kännedom om nägra planer. Det ansvariga statsrådet känner inte heller till några planer. Men den fackliga organisationen, den - för alt citera en tidning - "självutnämnda utrednings-instansen", som skall tillvarata de anställdas intressen, föreslär en kraftig neddragning av personalen.

Detta bör noteras - jusl den motsättning som uppkommit mellan den fackliga organisationens centrala organ och den lokala avdelningen, som har sagt tvärtemot här. Och del är intressant alt konstatera delta när fackliga organisationer säger sig arbeta för ökad företagsdemokrati och för ökal inflylande på arbetsplatsen för den anställde.

Delta har nu vållat stor oro bland de anslällda och befolkningen. Jag hoppas nu atl det inte blir någonting av förslagel utan att del bara är en dålig idé, som kastas i papperskorgen. Vad som i slällel behövs är att SJ för salsa på Ange för framtiden, göra erforderiiga investeringar, bygga en vagnverkslad, rusta upp bangården osv. Och jag tillåter mig hoppas på kommunikationsministerns engagemang i den här frågan.

Olika frågor rörande laxilrafiken övervägs f n. av laxiulredningen (K 1978:09). Enligl uppgift kommer ulredningen också att behandla den olaga trafiken och slraffet för denna lyp av broll. Ulredningen kommer senare i vår all redovisa resuliaiel av sill arbele.

För egen del kanjag hålla med Bonnie Bernsiröm om all de påföljder som kan bli akluella för den här lypen av överträdelser ibland inle framstår som tillräckligt kännbara.

All driva yrkesmässig irafik utan tillstånd eller all bryla mol de bestämmelser som gäller för trafiken kan innebära avsevärda ekonomiska fördelar. Den nuvarande påföljden dagsböter är inte utformad så atl den alllid effeklivl molverkar ell sådanl ekonomiskl motiv.

S. k. svartäkning bedrivs i stor utsträckning av enskilda personer, men del förekommer ocksä i inle obetydlig omfallning svartäkning som ulförs av företagare. 1 det sammanhanget vill jag erinra om del arbete som nu pågår inom justiliedeparlemenlet rörande införandel av ell syslem med s. k. företagsböter. Arbetel går ul på all underiätta etl kommande ställningstagande lill frågan om möjligheterna att använda en sådan form av ekonomiskt verkande sanktioner som alternativ lill andra påföljder vid vissa typer av brott Särskilt har pekats på sädana brott som medför ekonomisk vinning för gärningsmannen. Som exempel på områden där företagsböter skulle kunna ha belydelse har nämnts bl. a. yrkeslrafiklagsliftningen.

Jag är alllsä väl medvelen om de problem som den s. k. svarläkningen utgör inom både laxilrafiken och andra former av yrkesmässig trafik. Ålgärder kommer också au övervägas när laxiutredningens förslag föreligger.

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om åtgärder mot olaga yrkesmässig trafik

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr lalman! Jag lackar kommunikationsministern för svaret.

I framför allt de slörre städerna har taxi fått konkurrens av en olaga yrkesmässig trafik, s. k. svartåkare. Del finns anledning au starkt misslänka au skatter och sociala avgifter inte erläggs av utövarna. Människor som anlitar svartäkare är oftast omedveina om hur oskyddade de är ur försäk-ringssynpunkt Och därtill hävdas det också ofta från fackligt håll att legala laxichaufförer blivit holade med olika vapen när de försökl ulföra moitagarbeställningar.

Straffpåföljden för olaga yrkesverksamhet är läg - sä pass läg atl den knappast kan ha någon preventiv effekt med lanke på de förtjänster som kan göras. Det är också något som kommunikationsministern i siu svar har instämt i - atl del kan behövas en straffskärpning på det här området

Det har också varii huvudsyftet med min fråga all fö höra kommunika-lionsministernsuppfaltningjust på den punkten. Jag finner inle anledning atl ytteriigare kommentera ell svar som jag är nöjd med.

Överiäggningen var härmed slulad.

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om forskares tiUträde till arbetsplatser

§ 11 Om forskares tillträde till arbetsplatser

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för atl besvara Cari-Henrik Hermanssons {vpk) den 19januari anmälda interpellation, 1978/ 79:134, och anförde:

Herr lalman! Carl-Henrik Hermansson har frågal mig vilka iniliativ regeringen avser au la för att säkra forskares tillträde lill arbetsplatserna.

Som etl resultat av fackliga krav hardel slalliga slödel till arbelslivsforskningen förstärkts i samband med medbestämmanderätisreformen. Arbelarskyddsfonden har fäll vidgade uppgifter, och ett särskilt centrum för arbeislivsforskning har inrättats. Nya forskningsijänsler har tillkommit inom högskolan. Belydande insalser görs också genom forskningsanslag, t. ex. från Riksbankens jubileumsfond.

Tillirädei till arbetsplatserna äremellerlid också av den största belydelse för arbelslivsforskningens genomförande. 1 direkliven lill nya arbelsräiiskom-mitlén angav också min företrädare Ingemund Bengtsson all kommittén borde komma med förslag till åtgärder, för den händelse frågan inte kunde lösas förhandlingsvägen.

Kommittén lade emellertid fram förslag lill lagregler under pågående medbeslämmandeavialsförhandlingar mellan SAF, LO och PTK. Även om remissinstanserna vid sin granskning underströk belydelsen av atl arbelsplalserna ställs lill förfogande för forsknings- och utvecklingsarbete, anfördes från många håll kritiska synpunkter nnot kommiitéförslagels regler. Flera remissinstanser ansåg ocksä all frågan inie var tillräckligt utredd och menade atl man i enlighel med direkliven hade bort avvakta utfallet av avtalsförhandlingarna.

Remissinstanser som företräder forskningen, t. ex. universitets- och högskoleämbetet, avvisade utformningen av kommittéförslagei med moliveringen all arbelslivsforskningen bör ha en självständig ställning i förhållande lill såväl arbetsgivare som arbetstagare för alt kunna bedrivas pä etl för samhällel som helhet berikande säll. Även andra remissinstanser menade all arbetslivsforskningen har vidare aspekter och all den rör flera parter än arbetsgivaren och en viss facklig organisation. I den debau som har förls under den senaste liden har också de forskningseiiska frågorna skjutits fram mol bakgrunden att det i många fall är enskilda människor som kommer i blickpunklen för forskningsinsalserna. Del har även visat sig atl någon samordning inte har skett med de förslag rörande löntagarorganisationernas inflytande över forskningen i vidare mening som fördes fram av forsknings-rädsutredningen.

Enligl min mening måste frågan om arbelslivsforskningen bearbetas vidare för atl man skall få en för samhällel som helhel tillfredsställande lösning. Det enligt min mening mest naturliga sällel att förfara är del som också Ingemund Bengtsson angav i försia hand, nämligen all lösa frågan genom förhandlingar och avtal. Del är f ö. det synsättet som hela medbestämmanderätisreformen bygger pä.

Det är vidare inle bara fråga om en principiell lösning av frågan om

arbetslivsforskningen. Åtskilliga prakliska problem måsie klaras ut, inle minsl för de fall där forskningen rör flera arbeistagargruppers förhållanden. De bäsla förutsättningarna för forskningens genomförande, och därmed ocksä den bäsla garantin för all de framlida forskningsresultaten skall kunna omsättas i praktiken, uppnäs enligt min mening, om forskningen sker i samförstånd mellan samlliga inblandade parter.

Att under pågående medbestämmandeavtalsförhandlingar mellan SAF, LO och PTK lägga fram ell lagförslag - vilkel enligl remissinstanserna behöver överarbetas och samordnas med andra ställningstaganden - skulle enligt min mening vara olyckligt.

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om forskares tiUträde till arbetsplatser

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herrlalman! Jag har frågal vilka initiativ regeringen avser all la för all säkra forskares tillträde till arbetsplatserna. Rolf Wirlén svarar att regeringen inle länker ta något initiativ alls. Detta är djupt beklagligt.

De skäl för denna passivitet som arbetsmarknadsministern anför- vissa remissinstanser, förhandlingar om ett medbestämmandeavtal osv. - kan enligt min mening inle godtas. Folkpartiregeringens urakilåtenheissynder innebär ell direkl ställningstagande för arbeisköparnas inlressen. Detla förvånar mig inte särskilt Det visar än en gång vilka klassers intressen folkparliel vill skydda.

Rolf Wirtén låtsas i sitt svar - för vilkel jag tackar - som om det skulle finnas nägon "för samhällel som helhel" tillfredsställande lösning av denna fräga. Verkliga förhållandet är ju all olika inlressen här slår hårt emot varandra. Regeringen hänvisar till all frågan om forskares tillträde lill arbelsplalser skall lösas genom förhandlingar och avtal. Del verkliga förhällandet är att man på fackligl håll säger så här: "Nu vel vi all förhandlingsvägen är omöjlig; del finns ingen annan utväg all garaniera forskarnas tillträde lill arbelsplalserna än att lagstifta." Så slår det i LO-tidningen nr 5 år 1979.

Den som säger sä är miljöombudsman i Metall. Bakgrunden är ell projekt rörande den nya arbelsmiljölagsiiftningen, som arbelarskyddsfonden vill satsa 3,2 milj. kr. pä. Elt stort antal förelag sade emellertid nej. Man ville inte vara med. Metall plockade dä ul tvä av företagen, elt mindre och ell större, och begärde cenirala förhandlingar om rällen för de anslällda all låla forskare komma in pä arbetsplatsen. Förelagen var Parca Norrahammar i Kisa och Allas Copco i Skara. De sade emellertid under dessa förhandlingar definitivt nej. Forskarna släpps inte in.

Hur kan Rolf Wirlén försöka inbilla allmänhelen att frågan om forskares tillträde lill arbetsplatsen skall kunna lösas genom förhandlingar, när företagsledningarna intar denna kallhamrade maktposition? Arbelsköparna kan säga nej, därför atl de fortfarande har makten i kraft av ägandet lill produktionsmedlen.

Della nejsägeri är ingen nyhet, även om del har tilltagit i styrka under de senasie åren. I min interpellation harjag anförl uppgifter om den enkät som gjorts av Sveriges sociologförbund om handlingsutrymmet för arbetslivs-

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om forskares tillträde till arbetsplatser

forskningen. Enkätens resullal gav en skrämmande bild av del som brukar kallas forskningens "frihet". Mer än hälften av forskarna hade personlig erfarenhel av all hindras i sin forskning. Del vanligasle hindret var all man över huvud laget inte släppts in pä den arbetsplats vid vilken man länkt bedriva forskning. 24 "i hade vägrats tillträde till arbetsplats. 22 % hade inte fäll lillgång till begärda uppgifter. 12 "o hade fåll sina rapporter censurerade och 11 "i hade råkai ul föratl rapporterna hemligstämplats. 7 "'„ hade blivit utestängda från arbetsplats på vilken de redan kommit i gång med forskning.

I en presentation av den här undersökningen vid etl symposium om samhällsforskningen och arbetslivet sägs: "Många tror alt det endasi är en handfull arbelslivsforskare som moiarbeiais vid genomförandet av sina projekt. Massmedia har endast behandlat den här typen av problem i samband med ett fätal projekl. Att arbelslivsforskare fritt får bedriva sitt arbele har framslällls som regel och fallen av motarbetande som undantag. 1 verkligheten är det snarare delta försia, att arbetslivsforskare friu får bedriva sitt arbele, som är undantagsfallet"

Svårigheterna för forskarna har ökal mycket dramatiskt under senare år. 74 ''o av de händelser som anförs i enkäten och som inneburit att forskare förvägrats begärda uppgifter har inträffat under 1975 och 1976, de tvä sisla åren som enkäten omfattar. 64 ". av fallen av förbud mot tillträde har inträffat under dessa två är.

Det är, herr lalman, mol denna bakgrund man skall se förslagel från nya arbelsrällskommillén om en lagregel, som säger alt arbetsgivare skall vara skyldig atl låla forskare som bedriver arbetslivsforskning komma in på arbetsplats och vara verksam där i den omfattning som behövs för forskningsuppgiften. Kommittén säger i sitt betänkande: "I dag finns elt rättsligt hinder för atl arbetstagarsidan skall kunna genomföra forskning pä arbetslivets område som den anser vara angelägen, nämligen atl arbetsgivaren i kraft av sin rätt att förfoga över arbetsplatsen kan vägra att upplåta arbetsplatsen för vissl slags forskning. Detla hinder måste undanröjas genom en uttrycklig lagregel. Försl dä likställs parterna pä den här punkten och forskarna får möjligheter alt tillsammans med de anställda och den fackliga organisationen genomföra de forskningsuppgifter som de finner angelägna."

Sä långt alltså nya arbetsrättskommitténs betänkande.

Del är också mol denna bakgrund man skall se folkpartiregeringens passivitet och ointresse för frågan om forskares tillträde lill arbetsplats. Denna passivitet innebär i verkligheten att man slår vakt om de nuvarande förhållandena, där arbelsköparna kan stoppa och hindra forskning. Och della är ju lyvärr - jag beklagar del - även innehållet i det svar som Rolf Wirtén lämnat lill mig här i dag.

Herr lalman! Oavsell regeringens vägran atl la några initiativ kommer riksdagens ledamöler att få ta ställning till denna fräga i samband med behandlingen av vpk-molionen 1978/79:792.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Cari-Henrik Hermansson söker göra gällande alt jag inte har något riktigt inlresse förden här frågan. Del är ändå alt vrida saken snett och all framslälla en helt felaktig bild. Självklart menar jag att arbetslivsforskningen är central, och det framgår också av interpellationssvaret, så om della behöver vi knappasi forlsälla atl debattera.

Nej, herr Hermansson, delta samlal borde väl mera gälla hur man på bäsla sätt skall nä en effektiv och god arbetslivsforskning. Då har jag sagt au initiativ just för dagen inte är aktuella, eftersom vi vet att det pågår förhandlingar som skall eftersträva ett MBL-avtal på del sätl som ju var avsikten när riksdagen stiftade lagen om medbestämmande. Det vareu av målen alt man skulle vidareutveckla den lagen med avtal, och jag tror att arbelslivsforskningen är ell av de områden som är särskilt lämpade att eftersträva elt avtal på.

Det är också, som jag nämnde i mitt interpellationssvar, det förslahands-alternaliv som den socialdemokratiska regeringen pekade på. Ingemund Bengtssons direktiv säger klart ul att här bör man i försia hand eftersträva ett avtal och förhandla sig fram lill etl positivt resultat

Del kan väl också påpekas alt när man i elt lidigare skede, under 1978, hade etl avancerat förslagom ett avtal i anslutning till medbestämmandelagen, så fanns del även med synpunkter på hur just arbelslivsforskningen skulle bedrivas. Arbetsmarknadens parter hade där kommil ganska nära varandra.

Jag hoppas alltså fortsättningsvis att det skall vara möjligt att gå till väga på detta sätt, när man tagit upp förhandlingarna, och vi för naturiigtvis se vad del leder till. I grunden har jag den uppfattningen atl man måste trygga arbetslivsforskningen, och finner man inga andra vägar får man också överväga lagstiftningsvägen. Jag vill inte sticka under stol med det, men det gäller försl när man inte längre kommer fram på de här, som jag ser det, lämpligare vägarna.

Detla är inte något ställningstagande till förmån för arbetsgivarintressena, ulan vad jag försöker göra är att fä fram elt resultat som kan stärka arbelslivsforskningen och skapa ett sädani psykologiskt klimat för verksamheten alt båda parter känner del angeläget all driva en omfatlande forskning på detla cenirala område. Jag tycker ocksä det finns anledning au påpeka alt vi i dag har fäll till stånd en mycket omfattande arbetslivsforskning i Sverige. Jag har här en förteckning över 24 myckel omfattande projekl som visar hur avancerad denna verksamhet faktiskt är, och där möler man nalurliglvis problem. Det hjälper inte om man lagstiftar aldrig så myckel i denna fråga -man kommer ändå atl möla svårigheter när del gäller hur arbelslivsforskningen skall bedrivas i de enskilda fallen. Det kommer au vara problem genlemol de enskilda individerna, genlemol fackei, genlemol arbetsgivarsidan, och det kommer att framställas propåer frän de fria forskargrupperna, som kan känna sig lilel förda åt sidan om parterna pä arbetsmarknaden skall vara suveräna i denna fråga. Så visst finns det många problem i samband med arbetslivsforskningen, och det är dem vi måste se vidare på och få en

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om forskares tillträde till arbetsplatser

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om forskares tiUträde till arbetsplatser

helhetslösning på samt, som jag har sagl ell par gånger redan, om möjligl gå fram avtalsvägen för alt få lösta.

Carl-Henrik Hermansson hänvisar lill en undersökning som skulle vara del hell avgörande dokumentet i denna fräga och som skulle ge den skrämmande bilden av hur del förhåller sig. Jag lycker nog alt Carl-Henrik Hermansson, när han nu slickar sig om munnen och ciierar ur den, ocksä borde ta fram de rader i undersökningen där man säger alt "undersökningen måsle tolkas med försiktighet". Det är vad dessa rapportörer själva anser om undersökningen. Man kan då fråga: Vad är del som gör att författarna själva känner sig sä osäkra? Ja, det är flera fakiorer, men den vikligasie -jag skall nöja mig med den - är all bortfallet är sä slorl som 37 '-'>, och del visar all del är eu bräckligt underlag.

Därmed harjag inle för etl ögonblick - del vill jag på en gäng säga, Carl-Henrik Hermansson - fört problemen åt sidan. Jag är medvelen om au de finns här och all vi skall ta tag i dem, men lål oss ocksä ge en någorlunda rällvis beskrivning av hur arbelslivsforskningen bedrivs ute på svenska arbelsplalser i dag. Om Carl-Henrik Hermansson vill anslränga sig lilel och ta kontakt med dem som håller på med detta, exempelvis arbeislivscenirum -därjag har varit hela förmiddagen och diskuterat med de forskare som arbelar med detta och som kan detla kanske bällre än några andra i vårt land - får han en hell annan bild än. den han försöker framställa här ifrån lalarslolen i dag.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Jag kan försäkra Rolf Wirlén all jag har myckel goda kontakter med en rad forskare vid arbeislivscenirum och även med forskare som är verksamma på andra håll i landel. Del är inte så alt det ärjag som har gjort den här undersökningen som jag refererade, utan del är en undersökning som Sveriges sociologförbund har utfört, och den har sedan redovisats vid ell symposium och blivit föremål för behandling i fackpressen.

Alla undersökningar av detla slag skall nalurliglvis tolkas med försiktighet Del är dock 63 % av de tillfrågade forskarna som har svaral, och jag iror inie all del är en så förfäriigi läg proceni om man länker på hur man måste skicka ut enkälfrågor i ell sådanl här fall. Del finns ju inget register över arbelslivsforskare, ulan en sådan enkät kommer iroligen atl nå även personer som icke har sysslat med arbeislivsforskning och som av den anledningen icke svarar. Jag tror alltså all de siffror som jag anförde och som finns med i interpellationen i själva verkei är räll skrämmande.

Jag lycker nog arbetsmarknadsministern kunde medge detta i stället för att försöka tolka bort resultaten av denna undersökning. Det är heller inle sä att jag slickat mig om munnen därför atl jag har funnit bevis på vilka som fortfarande är maklägare på de svenska arbelsplalserna; snarare borde herr Wirlén med sin politiska åskådning slicka sig om munnen-om man nu skall använda delta lilel banala uttryck som han själv införde i deballen - när han finner alt kapitalägarna barden avgörande bestämmanderätten. Jag reagerar nog på ett hell motsall sätl -jag blir snarast ilsken och tycker alt detta är

någonting man måsie ta itu med och även ändra pä.

Rolf Wirtén anfören rad hinder föratt regeringen nu skall framlägga något förslag om forskarnas lilllräde till arbelsplalserna. Jag anser inte all dessa hinder är reella, och jag vidhåller alt den position som arbetsmarknadsministern intagit i inierpellalionssvarel döljer de fakliska förhållandena. Han hänvisar då lill förhandlingarsom ju startat igen om etts. k. MBL-avtal, men ell faklum ärju all man från fackligl häll flera gånger har förklarat atl man icke längre tror på all denna fråga om forskares tillträde till arbetsplats kan lösas genom förhandlingar och avtal, ulan man hänvisar direkl lill alt en lagsliftning är nödvändig.

Del är också eu faklum att den nya arbetsräliskommiitén föreslog lagsliftning. Den tycker inte att man kan nöja sig med förhandlingar och avial. Den har ingående studerat och diskuterat denna fräga.

Au jag anser att regeringens och arbetsmarknadsministerns ställningstagande är till förmån för arbetsgivarinlressen beror pä all ingenling händer. Man gör ingenling, Fortfarande finns ute på arbelsplalserna arbeisköparnas räll alt förhindra och stoppa forskning. Det är också vad de gör. Det är inle så all förhållandena på någol säll har blivit ideala. Jag kan ännu en gäng åberopa del som jag log med i mitt försia inlägg och som hänvisar lill den undersökning som gjorts om den nya arbelsmiljölagstiftningens verkningar och som bl, a. Metall skulle försöka genomföra. Metall får icke in sina forskare på arbetsplatsen.

Vad menar nu Rolf Wirtén konkret all man skall göra för all fö lill stånd den forskning flera fackförbund vill ha och som arbelarskyddsfonden vill ge pengar lill men som arbeisgivarna säger nej till. Vad skall man göra för all fä denna vikliga forskning lill slånd?

Jag tycker inle atl de hinder Rolf Wirtén anför är reella. De har en viss likhet med en obolfärdigs förhinder. Men naturligtvis är del viktiga för både de fackliga organisalionerna och forskarna att fö reda på arbetsmarknadsministerns och regeringens fakliska och grundläggande uppfattning i denna fråga.

Därför vill jag ställa Ivå komplellerande frågor, som jag tror atl del är vikligl att arbetsmarknadsministern också svarar på.

För det försia: Vad avser arbelsmarknadsministern all göra när det klart har framgått att förhandlingarna om ell medbestämmandeavtal inte löser frågan om forskares lilllräde till arbetsplatsen? Får vi då omedelbart etl förslag lill lagstiftning?

Fördel andra: Vill arbeismarknadsminisiern och regeringen all arbelslivsforskarna skall ha lilllräde till arbetsplatserna på del sätl som nya arbetsrätts-kommittén föreslår eller vill de i stället slå vakt om arbeisköparnas nuvarande räll all hindra forskning?

Del är de avgörande frågorna, och del är dessa frågor som de fackliga organisalionerna och forskarna vill ha svar pä.

Nr 90

Tisdagen den 27 febnjari 1979

Om forskares tiUträde till arbetsplatser

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om forskares tiUträde lill arbetsplatser

Arbelsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Bara några ord yllerligare om den undersökning som Cari-Henrik Hermansson refererar till. Det kanske ändå bör sägas till kammaren all denna undersök ning gjordes under åren 1972-1976. Del är alltså en ganska gammal undersökning. Den presenterades 1977 och har sedan blivit liggande utan nägon större observans. I dag har den fött etl visst uppvaknande, och det ärju bra att arbetslivsforskningsfrägorna diskuteras. I och för sig välkomnar jag detta, men jag tror all man kanske - när man nu lalar om att det här håller pä att hända någonting fruktansvärt, atl forskare stoppas som vill utföra cenirala uppgifter för all komma till rätta med svårigheler ule på arbelsplalserna -gör sig, för alt uttala sig försikligt, skyldig lill en liten överdrift, vilkel jag också framhöll i mitt lidigare anförande.

Jag vill ett ögonblick återvända till den bedömning arbeislivscenirum gör i dag, år 1979. Det står helt klart atl man vidhåller den ståndpunkt som man redogjorde för i sill remissvar med anledning av den nya arbelsrätiskommitléns förslag. Även arbeislivscenirum betraktar del alltså som en vinst, om man kan lösa frågan avialsvägen. Om delta inte aren framkomlig väg fär man - som jag sade i mitt lidigare inlägg - använda sig av lagsliftning. Delta blir emellertid aktuellt försl i ell senare skede. Del här är ocksä mitt svar pä Cari-Henrik Hermanssons fräga nummer etl. Jag menar atl man skall gä lill väga på della sätl, eftersom jag tror att saken vinner mest på del. Del är också min avsikt atl redovisa denna inställning i den proposilion som vi nu under etl anlal månader har arbetat intensivt med. Regeringen tänkie meddela att den avserati äterkomma till frågan om arbetslivsforskningen. Det är inte på någol säu på det viset all regeringen skjuter frågan ifrån sig. Tvärtom, frågan är angelägen och grundinställningen är klar. Del gäller emellertid all finna den bäsla metoden för alt nå resultat, och jag tror alt den metod som jag här har skisserat och som stöds av arbeislivscenirum är den bällre.

Det är kanske också av intresse alt nolera all forskare vid arbetslivscentrum ändå har den uppfattningen alt resurserna i Sverige när del gäller arbeislivsforskning är ovanligt goda, jämfört med förhållandena i andra länder som Sverige brukar jämföra sig med. Med de egna forskningsprogrammen har man uppenbarligen hafl relativt fö svårigheter. Vissl finns det problem, och dem mäste vi försöka komma till rätta med. Men jag tycker inle heller all vi skall svartmåla situationen.

Den andra frågan som Carl-Henrik Hermansson slällde var om forskarna skulle ha rält alt bedriva sin verksamhet ellerom man skulle hindra dem. Jag tycker, herr talman, all jag har avgelt en myckel klar deklaration om var jag står i denna fråga. Jag menar att man skall göra alll för atl seriösa arbelslivsforskare skall kunna bedriva sin verksamhel och att man, när vettiga projekl presenteras, skall eftersträva att de kan genomföras. De hinder som finns skall vi med gemensamma krafter försöka atl undanröja. Grundinställningen är, Cari-Henrik Hermansson, mycket klar.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Del ärju faktiskt så, herr Wirtén, all forskare som försöker genomföra arbetslivsforskning fortfarande stoppas. Del fall som jag relaterade i mill försia inlägg är ell lydligi bevis på detla. Metall har tvingats gå till cenirala förhandlingar. Man har lagil ul tvä företag, som inle är vilka som helst utan myckel kända förelag i värt land, men man har ändå icke kunnai uppnå något resultat Della visar att man snabbi mäste göra någonting för alt en ändring skall komma till stånd.

Jag undrar vad herr Wirlén i delta fall vill rekommendera Metall. Vad skall Metall göra? Skall man driva kravel på lagstiftning, som man gör, eller skall man bara vänta och låla företagen säga nej lill en seriös forskning rörande arbetsmiljön? Jag tror nämligen inle au någon kan påslå att detta icke var etl seriösi projekl. Jag noterar emellertid arbetsmarknadsministerns svar pä mina bägge frågor. Det ena svaret var all om förhandlingar inle ger resullal kommer han atl snabbi lägga fram ett förslag lill lagstiftning. Jag tror all den sillandearbeismarknadsministern kommeratl tvingas till det-om del nu blir herr Wirlén eller någon annan får vi se.

Även svarel på den andra frågan kan jag nolera såsom posilivi - att man måste göra allt föratl seriösa forskare skall fö komma in på arbetsplatserna. Det är naturligtvis ell allmänt och runl uttalande, del behöver preciseras yiteriigare. Min inställning äratt när forskare har stöd av den cenirala fackliga organisationen eller av lokal facklig organisation skall arbetsköparen icke ha rätt all vägra tillträde lill arbetsplatsen för forskning.

Men vad skall Metall göra i dag? Den frågan svarade herr Wirtén inle på. Man kan inte genomföra projekt rörande verkningarna av den nya arbetsmiljölagen. Vad vill herr Wirtén rekommendera Metall atl göra?

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om fördelningen av statliga medel för information och utbildning med anledning av medbestämmandelagen

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för att besvara Sten Svenssons (m) den 8 februari anmälda fråga, 1978/79:335, och anförde:

Herr lalman! Slen Svensson har frågat mig om fördelningen för innevarande budgetär av bidraget lill informalion och utbildning med anledning av medbestämmandelagen kommer all korrigeras sä att arbetsgivarorganisationerna för 20 % av detta bidrag i stället för de drygt 12,5 % de nu för enligl regeringsbeslut,

Slen Svensson menar att arbetsmarknadsutskottet i sitt betänkande med anledning av 1978 års budgetproposition fastställt atl arbetsgivarorganisationerna skall ha 20 96 av bidraget och atl regeringens beslut om fördelning därmed skulle stå i strid med riksdagens beslut i frågan,

I arbelsmarknadsuiskouels belänkande sägs: "För della ändamål beräknas

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om fördelningen av statliga medel för information och utbildning med anledning av medbestämmandelagen

103 milj, kr,, en ökning med 28 milj, kr, i förhållande lill innevarande budgetär, F, n, utgår en femtedel av beloppet till arbetsgivarorganisationer,"

Bortsett från behandlingen av en socialdemokratisk molion om all bidraget lill arbetsgivarorganisationerna skulle upphöra hell är fördelningen i övrigl inte omnämnd i utskottets betänkande.

Utskottet och därmed riksdagen har således inte tagit ställning lill hur dessa medel skall fördelas. Utskottet konstaterade endast att fördelningen under budgetåret 1977/78 var sådan alt arbetsgivarorganisationerna fick 20 % av medlen.

Fördelningen har följaktligen inte skett i strid mol riksdagens beslut och regeringen har inte heller några planer på atl ändra sitt beslut i frågan.

Jag vill i delta sammanhang passa på all nämna varför regeringen för innevarande budgetär fördelat bidraget så att arbetsgivarorganisationernas andel av medlen minskade till drygl 12,5 96,

Den fördelning, 80 96-20 96, som tillämpades förde försia åren grundades pä en bedömning av parternas behov av atl informera om den nya lagen. En så genomgripande lagstiftning förutsatte, för all fö avsedd verkan, all statsmakterna ekonomiskl stöttade arbelsmarknadsparierna när de skulle informera och ulbilda de sina om lagens effekler i arbetslivet Dessa insalser får nu huvudsakligen anses genomförda. För all medbestämmande i arbetslivet skall bli en realitet krävs vidare all de.fackliga förtroendemännen fär vidgade kunskaper om bl. a. företagsekonomi, förelagsledning, personaladminislra-lion och arbelsorganisation. Utbildningsbehovet pä den fackliga sidan motsvaras således inte av ett liknande behov på arbetsgivarsidan.

Vad jag nu sagl samt del faklum atl omsättningen av arbelsgivareföreträ-dare också är väsenlligi lägre än den är för de fackliga förlroendemännen innebär enligt min mening all den fördelning som gjoris för innevarande budgelår väl avspeglar de behov som finns pä arbetsplatserna runt om i landel. Delta beläggs ocksä av att arbetsgivarorganisationerna, om de fått 20 96 av medlen för innevarande budgetår, skulle fått drygl 6 milj. kr. mer än de begärl och planerat insalser för.

STEN SVENSSON (m):

Herr lalman! Jag ber all fö lacka arbetsmarknadsministern för svarel på min fräga. Jag har uigäli från alt riksdagsbeslutet med anledning av det, betänkande från arbetsmarknadsutskollel som arbetsmarknadsministern nyss citerade ur är det som skall reglera den nuvarande fördelningen. 1 vart fall måste enligl min mening redovisningen i belänkandel ligga lill grund för regeringens verkställande av riksdagsbeslutet Enligt min lolkning av riksdagsbeslutet innebär della en fördelning där arbetsgivarsidan skall få 20,6 milj. kr. -icke 13 milj. kr.,som anges i regleringsbrevet Jag kan inle finna atl nägon annan tolkning är rimlig med åberopande av den redovisning som görs i arbelsmarknadsulskotlets betänkande.

Kammaren fattade sitt beslut om storleken av anslagel lill de två berörda parterna med ledning av de upplysningar som lämnas i belänkandel. Pä vilka

andra grunder, herr Wirtén, skall vi här i kammaren kunna bedöma hur slort anslagel skall vara för parterna?

Nu har arbelsmarknadsministern i sill svar velat hävda en annan lolkning, ochjag vill då slälla en följdfråga: Anser inte arbeismarknadsminisiern atl det är rimligt, med lanke på balansen mellan parterna, med en sådan fördelning som anges i belänkandel, dvs. proportionen 80-20?

Arbeismarknadsminisiern vill som belägg för sin uppfalining anföra atl arbetsgivarorganisationerna inle har velat la ut hela sin andel av anslagel och att de inle har planerat insalser för högre belopp. Jag menar all del inte är någol skäl för att trappa ned anslaget alt dessa organisationer inte jusl nu har velat förbruka hela sill anslag. Verksamheten kan ju växla frän lid till annan, och vi vel all del föreslår nya uppgifter i samband med all man skall genomföra de kommande medbestämmandeavtalen. Jag menaratt detia inle är någol skäl för att plussa på ännu mer på motpartens anslag. Har inte arbetsmarknadsministern övervägt alternativet alt i stället spara de eventuella överskottsmedlen?

Jag vill slutligen fräga om arbetsmarknadsminisierns handlande är elt utlryck för sialens neutralitet i förhållande lill de två berörda arbelsmarknadsparierna och atl della speglar en realistisk balans mellan dessa.

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om fördelningen av statliga medel för information och utbildning med anledning av medbestämmandelagen

STEN SVENSSON (m):

Herr lalman! Men är det elt skäl för atl ytterligare öka anslaget lill den ena sidan alt motsidan inle har velal förbruka del totala utrymmet? Jag konslalerar ånyo all det underlag som kammaren hade för sill beslut värden redovisning som gjordes i det aktuella belänkandet. Det angavs där all anslagel vid det tillfället fördelades enligt en viss princip, och enligt denna kunde man bedöma vilka belopp som vardera parlen skulle komma alt fö. Del gjordes i belänkandel inle nägon annan hänvisning än lill medbeslämmandelagen. Det förekommer således inte i betänkandet någon antydan om alt någon annan författning eller lag skulle kunna vara tillämplig i detta sammanhang.

Hur skall den person ulanför riksdagen som skall la reda pä vilka regler som riksdagen har ultalal sig för kunna göra nägon annan tolkning än den jag har gjorl på denna punkt? Jag vidhåller verkligen atl min lolkning måsle vara vägledande för verkställandet av riksdagsbeslutet Jag måste nu konstatera all det inte finns någol i utskottets skrivning som lyder pä alt de akluella

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om fördelningen av statliga medel för information och utbildning med anledning av medbestämmandelagen

medlen skulle fördelas på annal säll än vad jag angivit Jag vill än en gäng fräga: Varförger man denna upplysning i belänkandel, om del i nte är för all vi här i kammaren skall kunna bedöma hur fördelningen av det aktuella anslagel skall ske?

Arbelsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! De principiella grunderna för fördelningen av de här pengarna är fasllagda i proposilionen 1975/76:182,

Beträffande låsningen i arbelsmarknadsulskotlel, som Slen Svensson hänvisar lill, sä lolkar han nog in mer än vad jag menar atl han har rält atl göra. Del finns inle mer au läsa ul ur det betänkandet än vad jag har redovisai i svarel.

Får jag sluiligen, herr lalman, bara hänvisa lill atl den senaste fördelningen innebar att arbetsgivarsidan fick 90 % av vad man begärt, medan löntagarorganisationen fick 78 % av vad man begärt. Det är alllsä, om man lar hänsyn lill dessa siffror, en förmänsbehandling av arbetsgivarsidan.

STEN SVENSSON (m):

Herr lalman! Jag konstaterar att arbetsmarknadsministern anser atl den fördelning som nu har skelt är elt utlryck för regeringens bedömning av balansen mellan arbetsmarknadens parter. Jag har hävdat en rakt motsall uppfattning. Jag anser all man skulle fullfölja den praxis som man lidigare har lillämpal, dvs. 80 96 resp. 20 %. Skall man ändra på denna praxis, bör vi häri riksdagen fö lillfälle att uttrycka en mening härom. Del har ju inle varit möjligt atl ens motionsvägen medverka till en annan fördelning än den som har redovisats i betänkandet.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Bedömningen är gjord i enlighel med den grundproposilion somjag hänvisade lill och del behov som man anser föreligger för dagen,och del tyckerjag är den rikliga handläggningen av denna fräga.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Fär jag slutligen fråga arbetsmarknadsministern: Är den redovisning som statsrådet har lämnat med anledning av min fråga ell ullryck för den neutralitet som skall känneteckna slaien i förhällande lill arbetsmarknadens parter?

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 13 Om följderna av sjukfrånvaro vid beredskapsarbete

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet föratt besvara Pär Gransledts (c) den 12 febmari anmälda fråga, 1978/79:339, och anförde:

Herr talman! Pär Granstedt har frågat mig om jag är beredd atl la initiativ lill omprövning av den regel som säger alt en sysselsall vid elt beredskapsarbete kan föriora arbeiet vid mer än åtta dagars sjukfrånvaro.

Den regel som Pär Granstedt åberopar stär i AMS anvisningar för beredskapsarbeten. Såvitt jag känner lill tillämpas denna regel inle strikt. Arbetsförmedlingen kan alltid anpassa tillämpningen efter vad den finner lämpligt i det enskilda fallet

Elt beredskapsarbete är ingen fast anslällning och kan inle ge samma trygghet som en sådan. Det skall ge lillfällig men ändå meningsfull sysselsättning för arbetslösa i väntan på stadigvarande arbete.

När ell beredskapsarbele har startats ankommer del på arbelsförmedlingen alt se till atl platserna kan utnyttjas av de arbelslösa som bäst behöver dem. Förmedlingen tar dä hänsyn lill de arbetslösas försöriningssiiualion och arbelslöshelstidens längd. Om en beredskapsarbetare blir sjuk och inle väntas återvända inom kort, kan det ibland vara rimligt all nägon annan får utnyttja platsen. Den som har lämnat ett beredskapsarbele och senare pä nyll söker sig till samma arbete ges förlräde, såvida inle någon annan sökande har klart slörre behov av platsen.

Det viktigaste i det nuvarande konjuklurläget är alt hjälpa de arbelslösa -antingen de har beredskapsarbele eller inle -alt fö del av det ökande antalet lediga jobb pä den öppna marknaden.

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om följderna av sjukfrånvaro vid beredskapsarbete

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Jag ber arr fö lacka arbetsmarknadsministern för svarel pä min fråga.

Låt mig försl säga alt när del gäller de mera allmänna ullalanden som arbetsmarknadsministern gör i svaret så instämmer jag med arbetsmarknadsministern.

Bakgrunden till denna fråga var tidningsuppgifter om människorsom hade drabbats av den här regeln i anvisningar för beredskapsarbele. De upplevde en stor otrygghet Del gavs exempel på all personer hade gäll lillbaka till sitt arbete innan de egentligen varit riktigt friska för att inle riskera all föriora del beredskapsarbete de hade fått. Om dessa uppgifter är riktiga - och jag har ingen anledning atl betvivla dem - lyder del pä en alllför strikt tillämpning av AMS anvisningar för beredskapsarbele.

Del som sägs i svarel om all man kan anpassa tillämpningen efter vad man finner lämpligt i det enskilda fallet lolkar jag så alt enligt arbetsmarknadsministerns mening den här regeln inle skall tillämpas på sådant säll alt enskilda människor upplever sin situation som otrygg - kanske t. o. m. sä otrygg all man bryter upp från en sjukbädd och går lill arbeiet föratt fö behålla det.

Vi bör ha klart för oss att mänga av de beredskapsarbelande kanske har en

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om följderna av sjukfrånvaro vid beredskapsarbete

ganska lång arbelslöshetstid bakom sig och alt mänga av dem känner slor ovisshet om möjligheterna att omedelbart fö ell jobb på den vanliga arbetsmarknaden. De är naturligtvis då oerhört angelägna om atl kunna behälla det beredskapsarbete som de sä småningom har föll.

Mol bakgrund av att tillämpningen faktiskt kan vålla stora problem för enskilda människor vill jag än en gång fråga arbetsmarknadsministern, om det inle finns anledning all se över anvisningarna och del sätl varpå de enligl de här uppgifterna tillämpas i enskilda fall.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Jag tror del lämpligaste sättet alt svara pä Pär Gransledts fråga är att direkl citera ur de anvisningar som gäller i del här fallet. Där står det så här: Är en anvisad frånvarande från arbetel på grund av sjukdom mer än 8 dagar i följd, skall arbetsledaren anmäla detta lill arbelsförmedlingen. Eventuellt skall ersättare anvisas.

Vad del gäller är att en längre lids sjukdom skall anmälas lill förmedlaren, och förmedlaren skall dä i vanlig ordning överväga vad som går alt göra i del akluella fallet Lagen om anställningstrygghet gäller ju inte beredskapsarbele; det känner Pär Granstedt väl lill. Det vore f ö. omöjligt att tillämpa det syslemel i det fall det här är fråga om, dvs. när del gäller all ge arbetslösa vettig sysselsättning. Man mäste alltså ha den här flexibiliteten, med möjlighel atl pröva om ell beredskapsarbele inle skall utnyttjas, om den som i försia varvet har föll det inte kan utföra arbetel på grund av sjukdom. En anmälan skall alltså göras och därefter skall förmedlaren företa en prövning av huruvida nägon åtgärd skall vidtas eller inle. Det flnns ocksä - och del vill jag gärna stryka under, herr lalman -olika former och olika typer av beredskapsarbele. Somliga kräver atl en person finns pä plats. Man har t. ex. startat elt beredskapsarbete som måsle rulla den angivna tiden, och om då nägon är frånvarande, går del inte fören slörre grupp människor alt ulföra arbetet I ell sådanl läge är förmedlaren naturiigtvis tvungen att se lill alt någon annan går in och gör del akluella jobbei. Men då har man nalurliglvis också möjlighel all se till den som har blivit sjuk och undersöka dennes silualion för sig samt överväga andra allernaliv när tillfrisknandet har skett.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Del är naturligtvis riktigt atl de möjligheler finns som arbelsmarknadsministern här pekar på.

Men problemel är del säll på vilkel syslemel lycks fungera i praktiken, vilket av mänga enskilda människor upplevs leda lill allvarlig oirygghel och i vissa fall t o, m, tycks kunna fö så långtgående konsekvenser som dem jag har beskrivit här.

Då måsle del ju -efiersom jag förmodar all vi är eniga om all del inle skall fungera så för enskilda människor - vara något fel. Om felet inle ligger i anvisningarna, ligger del i tillämpningen av anvisningarna. Jag är inte tillräckligt sakkunnig för atl kunna bedöma exakt vilkel som är felet

Bakgrunden till min fråga är alltså en undran, om det ändå inte finns

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! De människor som sysselsätts genom beredskapsarbeten har naturligtvis en allmänt svår silualion. Del är människor som råkat ut för arbetslöshet och som samhällel går in för att hjälpa lill nägon verksamhel. Jag tror man skall ha klart för sig alt den här osäkerheten finns inbyggd i själva syslemel. Människor som har blivit arbelslösa har inte nägon inre trygghet. Men de anvisningar som gäller tyckerjag är hell klara. Tillämpas de på del sätl jag angivit i milt svar kan jag inte se all del finns skäl lill någon omprövning av reglerna. De förefaller mig vara rikliga med hänsynslagande lill både beredskapsarbetenas fortdrivande och de enskilda individernas trygghet - så långl de nu kan uppnå trygghet i den situation de befinner sig i.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Om reglerna, som arbetsmarknadsministern säger, är fullt tillfredsställande - del är möjligl att man kan anse del - mäste det vara lillämpningen man bör se över. Del har i praktiken redovisats alt människor kan försällas i en sådan silualion all de inle vågar sianna hemma så lång lid pä grund av sjukdom som skulle vara motiverad av medicinska skäl. Som jag sagl lidigare: Ärdet inle reglerna del är fel pä sä ärdet tillämpningen. Del som mäste vara del viktiga för oss är hur della slår för de enskilda människorna. Det måste vara vår utgångspunkt.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 14 Meddelande om interpellationssvar

1978/79:135 om statens medverkan till utvecklingen av svensk bilindustri

Induslriminislern ERIK HUSS:

Herr lalman! På grund av särskilda arbetsuppgifter harjag inle möjlighel atl inom föreskriven lid besvara Per Bergmans interpellation om statens medverkan lill utvecklingen av svensk bilindustri. Svar kommeratl lämnas den 2 mars.

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om malmundersökning i Bäcke gruvan

§ 15 Om malmundersökning i Bäckegruvan

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet föratt besvara Thure Jadestigs (s) den 15 februari anmälda fråga, 1978/79:356, och anförde:

Herr talman! Thure Jadestig har frågat mig- mot bakgrund av all nämnden för siatens gruvegendom har förklarat sig intresserad av all följa upp en ansökan frän Fagersla AB om ekonomisk medverkan fören malmundersökning i Bäckegruvan - när jag avser besluta i ärendet.

I sin anslagsframställning för budgeiårei 1979/80 angav nämnden för statens gruvegendom atl diskussioner fördes om etl eventuellt statligt dellagande i elt projekt i Riddarhytlan. Några planer för projektet fanns dock inle vid den tidpunkt då anslagsframställningen ingavs till regeringen. I en lill industridepartementet den 22 januari 1979 inkommen skrivelse hemställer nämnden om ytterligare 5 milj. kr. för budgetåret 1979/80 för au genomföra en djupundersökning i prospekieringssyfte i Bäckegruvan i Riddarhylteom-rådet Undersökningen skulle starta omkring den Ijuli i år och därefter pågå under tre är. Den totala kostnaden beräknas lill 15 milj. kr. Projektet har anmälts i mellansvenska gruvdelegationen. Nämndens medverkan förutsätter alt,elt avtal kan slutas med de nuvarande ägarna, Fagersla AB och Sandvik AB, om fördelningen av eventuella nyfynd. Nämnden bedömer det som sannolikt atl ell avtal kan komma till stånd inom kort

Under förutsättning alt etl avtal kommer till stånd ärjag för egen del posiliv till atl undersökningen genomförs. Enligt min uppfattning finns det möjligheter att genom ompriorileringar bestrida kosinaderna för projeklel ulan all ylleriigare medel skall behöva tillföras nämndens ordinarie anslag. Jag avser därföratt förorda en sådan lösning. Med hänsyn lill behovet av planering för berörda parter kommer beslut att fattas inom kort.

THURE JADESTIG (s):

Herr talman! Jag ber atl fö tacka statsrådet för del posiliva svar som han här har delgivit mig. Det är myckel glädjande atl statsmakten sålunda ställer upp pä de villkorsom företaget självt vid olika lillföllen anförl som nödvändiga för all det här projeklel skall komma lill stånd.

Nämnden för statens gruvegendomar förutsätter alltså att avtal skall slutas med de nuvarande ägarna, Fagersla AB och Sandvik AB, om fördelningen av eventuella nya fynd. Jag utgår ifrån all de berörda förelagen kommer all vara posiliva och att avtalet myckel snart kommer till slånd. Del skulle för den aktuella bygden beiyda väldigl myckel all fö en framtidstro.

Jag lackar statsrådet än en gäng för svaret och hoppas på hans medverkan ocksä när det gäller atl snabbi fö avtalet lill slånd så all det här projektet kan förverkligas.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 16 Om svenska rederiers fartygsbeställningar från utländska varv

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordel för all besvara RolfHagels{apk) den 26 februari anmälda fråga, 1978/79:365, och anförde:

Herrlalman! Rolf Hagel harfrågal mig vilkaålgärderjaglänkervidta förall förhindra att svenska rederier fortsätter atl undergräva den svenska varvsindustrins existensmöjligheter.

Inledningsvis vill jag framhålla all jag inle delar den uppfattning som Rolf Hagel ger utlryck ål i frågan. Företag i del här landel har frihet alt själva bestämma vem de skall köpa sina varor av. Sverige har dessulom internationella åtaganden, som inle ger utrymme för någon styrning av företagens inköp av det slag som Rolf Hagel synes vara ute efter.

Sedan år 1977 utgår statligt stöd till svenska rederier, som beställer fartyg hos svenskt varvsförelag. Stödet lämnas enligt förordningen (1977:500) om statligt stöd lill beställare av fartyg som kreditgaranti eller som län.

Riksdagen har genom beslut den 19 december i fjol (prop. 1978/79:49, NU 1978/79:17, rskr 1978/79:115) fastställt en ram om 5 725 milj. kr. för kreditgarantier lill fartygsbeslällare. Vidare har anvisats 2 150 milj. kr. för Slalliga län lill fartygsbeställare atl användas vid beställning hos svenska varv.

Beställarstödet har hiuills medfört all svenska rederier beslälll elt sextiotal fartyg vid svenska varv och atl order på fartyg vid varven som lämnats före den 1 juli 1978 har kunnat fullföljas.

Till sist villjag påpeka all jag inte har någon formell möjlighet att ingripa mot beslut av svenska rederiföretag.

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

0/77 svenska rederiers fartygsbeställningar från utländska varv

ROLF HAGEL (apk):

Herr lalman! Jag ber alt fö lacka induslriminislern för svarel på min fråga. Av svaret framgår all herr Huss inle delar min uppfattning. Jag antar atl herr Huss avser del avsnitt i min fräga därjag säger all "svenska rederier fortsätter att undergräva den svenska varvsindustrins existensmöjligheter". För del kan väl ändå inte vara sä all herr Huss är ovetande om förspelet lill den svenska varvsindustrins situation. Det kan inte vara så atl herr Huss är ovetande om del spel som Broströms, Thordéns och Saléns har spelat när del gällt alt begränsa varvens möjligheler alt föra en framsynt polilik och ulveckla nya produkier inom svensk varvsindustri. Det kan inte vara nägon hemlighet för herr Huss atl åiskilliga miljoner, ja miljarder kronor som ijänats ihop av svenska varvsarbeiare har förls ut lill andra länder för atl investeras i varv,som har haft som syfte alt konkurrera med den svenska varvsindustrin. Herr Huss kan heller inle vara ovetande om all vinsler frän den svenska varvsindustrin har förts ul ur del här landel i form av fartyg. Del kan alltså inte vara del förgångna som vi är oense om, ulan del måsle i så fall vara framliden. Del gör mig också lilel förvånad.

Föregående år var nämligen ell myckel besväriigl år för svensk varvsindustri - liksom året dessförinnan. Ni förelog nedskärning efter nedskärning.

Nr 90 Varvsarbeiare efter varvsarbeiare förlorade sill arbeie. Maskiner lades i

Tisdaeen den malpåse, och mängder av erfitrenheler frän varvsinduslrin ulnyttjades inte på

27 februari 1979 ' " '" skulle ha kunnai göras.

_____________ Under den perioden fortsalle svenska redare alt föriägga sina beställningar

0/77 svenska rede- utanför landels gränser. Inlemindreän 150 000 brulloton byggdes av svenska riers fartvssheställ- ''''"' P utländska varv, samtidigt som varvsarbeiare i vårt land fick lämna ningar från utlands- '"« arbetsplatser.

ka varv Under de två senaste åren har del ideligen framhållits för Sveriges

lönarbetare: Ni måsle visa återhållsamhet - återhållsamhet med lönekraven och åierhållsamhel närdet gäller den sociala sektorns expansion, osv. Och alll della för all del skall skapas förutsättningar för exportindustrin all i sin lur skapa nya arbelen i vårt egel land. Under denna lid, när alla andra föll dra ål svängremmen för atl använda etl bekant begrepp, fortsatte redarna att placera fartygsbeslällningar ulanför landets gränser. Då undrarjag om man inle har rätt all Slälla frågan: Vilka ålgärder ämnar regeringen vidla för att fö redarna all spela samma roll som man ålägger de arbetande människorna i landet, dvs. föriägga beställningarna till det egna landel?

Induslriminislern ERIK HUSS:

Herr lalman! Del borde inle vara obekant för herr Hagel all de svenska rederiernas problem generellt sell inle äratt deras ekonomiska resullal är över hövan goll ulan del motsatta, all deras resultat är dåligt Del är en bakgrund lill del ioch för sig ganska naluriiga förhållandel atl man försöker placera sina order pä elt sätt som är förmånligt De svenska statsmakterna - det här ärju inle en fråga för enbart regeringen ulan för regering och riksdag - försöker fö svenska redare au placera order på svenska varv genom del beställarsiöd som numera ulgår med 25 96. Den dystra sanningen äratt svenska varv trots detla stora stöd ofta icke är konkurrenskraftiga, ibland långt ifrån konkurrenskraftiga. Verkligheten är all del internationellt råder en myckel stor överkapacitet på varvsfronlen framför allt när det gäller stora fartyg. Svenska varvs självkoslnader är så belydande all man irols della siöd för se mänga order gå de svenska varven förbi. Samtidigt kan dock också konstateras alt svenska redare, däribland de som namnges i frågan, har placerat order på de svenska varven.

ROLF HAGEL (apk):

Herr lalman! Del förekommer i della sammanhang ivå slags argumenia-lion. Den ena går ul på all de svenska varven skulle bygga fartygen dyrare, underförstått all de svenska varvsarbetarna har för bra betall i jämförelse med sina kolleger i andra länder. Den framskymtar i vad Erik Huss säger här och den återkommer också i Stena Olssons argumentation för all beställningarna inle skall göras i vårt land.

Den andra argumentationen återfinns också hos Stena Olsson, och den är

följande. Nu har vi pä er inrådan skurit ned den svenska varvskapacitelen.

Den irepartiregering vi hade före folkpartiregeringen fick en klapp på axeln på

72 grund av atl den myckel snällt hade anpassat sig till de krav som EG slällde

när del gällde världens varvskapacilet Kapaciieien skars alllsä ned i Sverige och del har vi fält beröm för, men del är varvsarbetarna som fåu beiala del och blivit av med sina arbeten. Men nu används ocksä dessa förhållanden, all vi har en lägre kapacitet i Sverige, som argument för all lägga fartygsbeslällningar i andra länder. Jag undrar: Vart leder denna argumentation? Vad blir näsla steg? För kapaciteten kommer naturiigtvis alt skäras ned yllerligare med den linje som redarkapilalet här följer,och del kommer i sin lur all bli ett ytterligare argument för alt förlägga ytteriigare verksamhel lill andra länder. Resultatet blir atl man för alt redarna skall tjäna mera pengar hell bryier ned den gamla fina varvskullur som vårt land har haft.

Del är i och för sig inte nägon överraskning för mig atl regeringen inte är villig att vidla några ålgärder mol redarna i detta avseende och inle heller atl del inle finns så stora möjligheter all göra del enligl svensk lagsliftning. Men jag vill ändå med denna fråga illustrera silualionen. Till lönarbetarna kan man säga: Dra ät svängremmen för atl gynna exportindustrin! Men redarna kan man inte göra någonting äl när de berövar svenska varvsarbeiare arbetstillfällen. Det är en god illustration av folkpartiets Sverige.

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Om svenska rederiers fartygsbeställningar från utländska varv

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Jag undrar om herr Hagel inte har märkt att den kritik som från nästan alla håll i Sverige riklas mol de beslut som fattats om varven inte går ut på atl vi har gjorl för litet ulan pä att vi har gjorl för mycket. Den kritiken kommer frän mänga landsändar ulanför siorvarvslänen.

Lål mig vidare konstatera all del problem som varven kämpar med icke är ondskefulla rederier eller regeringar - del må vara den socialdemokraliska regering som inledde nedskärningarna, den irepartiregering som fortsatte atl skära ned eller den folkpartiregering som ytterligare har skurit ned - ulan en svär verklighet.

ROLF HAGEL (apk):

Herr lalman! Om regeringen är ondskefull eller inle vill jag inte yttra mig om. Däremoi har del funnits en myckel stark vilja atl anpassa sig lill de krav som EG har rest

Lål mig, eftersom herr Huss ger sken av all regeringen hargjort så myckel atl den har föll krilik för all ha gjorl /ö/- myckel, slälla frågan: Har herr Huss undgått all upptäcka all del i den stad där vi båda bor i dag bara finns kvar etl enda nybyggnadsvarv? Vi hade lidigare tre varv som brukade toppa listan över dem som byggde mest i världen. Detta är alliså vad som har skett Varken Göteborgs varvsarbetare eller andra varvsarbeiare i delta land känner atl deras trygghet har blivit större. Vi har tvärtom kunnat konstatera all företag efter företag har fält överläs av staten och därigenom i princip lagts ned. Redarna har i huvudsak kommil skadeslösa från det,och skattebetalarna har fött betala fiolerna.

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

0/77 svenska rederiers fartygsbeslällningar från utländska vaiy

Induslriminislern ERIK HUSS:

Herr talman! Del äretl myckel beklagligl faklum som Rolf Hagel syftar pä

- del kan vi vara ense om. Vi borde ocksä kunna vara ense om all del
beklagliga faklum all vi nu bara harelt slorvarv kvar i Göleborg harsin orsak i
hårda realileter, irols oerhörda salsningar i skilda former från de svenska
slalsmaklerna, bl. a. i form av beslällarstöd lill redarna.

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! Vi är oense om orsaken till att vi har hamnat i denna situalion

- därför vill jag inle ge Erik Huss sisla ordel.

Jag påstår aU orsaken lill all vi har hamnat i denna situalion är atl vi har anpassat svensk varvsindustri lill monopolens och EG:s önskemål. Och när svensk varvskapacilet har skurits ned så att den inte längre är konkurrenskraftig i världen kommer de som har haft inlresse av denna utveckling att vara ensamma pä marknaden - del är problemel.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 17 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1978/79:93 till utbildningsutskottet

1978/79:104 till näringsutskoUei

1978/79:106 till skalteutskottel

§ 18 Föredrogs men bordlades åter Konstituiionsutskoitets belänkanden 1978/79:20 och 21 Finansutskottets betänkande 1978/79:20 Skatleulskollels belänkanden 1978/79:22-29 Jusiitieuiskottets belänkanden 1978/79:18 och 19 Lagutskotieis betänkande 1978/79:10 Utrikesutskottets betänkanden 1978/79:23 och 24 Försvarsutskottets betänkanden 1978/79:12-15 Socialförsäkringsutskoltets betänkande 1978/79:15 Trafikutskoltets betänkande 1978/79:14 Jordbruksutskottets betänkande 1978/79:17 Näringsulskottets belänkanden 1978/79:19-21

§ 19 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställning 1978/79:149

§ 20 Talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle finansutskottets betänkande nr 20 och skatteutskottets belänkande nr 29 uppföras främsi bland två gånger bordlagda ärenden.

den 27 februari

1978/79:150 av Sten Svensson (m) lill jordbruksministern om restaureringen av Hornborgasjön:

En enhällig riksdag fattade den 1 juni 1977 principbeslut om restaurering av Hornborgasjön.

DeUa beslut hälsades med stor tillfredsställelse i alla läger. Allmän enighet råderom atl riksdagens mål atl tillgodose nalurvårdsiniressei skall förverkligas. Med hänsyn lill de betydande värden som i olika, avseenden är förknippade med Hornborgasjön och dess restaurering är del angelägel all riksdagens klart uttalade mål till alla delar förverkligas så snart som möjligt.

Det reslaureringsarbete i slörre skala som föreslår - sedan erforderiiga utredningar slutförts - innebär dessutom ell tillskott av nya sysselsättningstillfällen under en längre tidsperiod.

Mol bakgrund av del aktuella sysselsättningsläget i Skaraborgs län är det emellertid angeläget au snabbi skapa nya sysselsättningsobjekt De arbetslöshetssiffror som arbetsmarknadsmyndigheterna har redovisai för januari 1979 är de högsta någonsin. Total t slår ca 9 300 personer ulanför den reguljära arbetsmarknaden.

Med hänsyn lill sysselsättningsläget bör man allvariigt överväga om vissa förberedande reslaureringsarbeien vid Hornborgasjön kan igångsättas tidigare än vad som hittills planerats för att på sä säu få fram etl tillskott av sysselsättningstillfällen. Man bör således undersöka vad intensifierade vass-och buskröjningsåtgärder, liksom alla andra länkbara ålgärder som samtidigt kan möjliggöra en snabbare igångsättning av det egentliga restaureringsar-beiet, kan betyda för atl minska arbetslösheten i länet.

Del är därför angeläget alt forcera utredningsarbetet, så alt fullständig klarhet kan vinnas om vilka ålgärder som blir akluella för atl nä det mål som fastställts av riksdagen. Delta är också ell markägarintresse, efiersom de människor som är direkt berörda av åigärderna så snart som möjligt måsle få kunskap om vad ett reservalsförordnande kan innebära för berörda jordbruksfastigheter.

I samband med riksdagsbehandlingen ullalade eu enhälligt jordbruksutskott att man förutsatte "att berörda markägare ges en så ingående informalion att de för var och en av fastigheterna kan överblicka konsekvenserna" innan restaureringen verkställs. Företrädare för naiurvärdsmyndig-leten har dessulom uttalat all avsiklen är all göra stränderna lill eu naturreservat

Med anledning av dessa uttalanden aktualiseras frågan om alt staten bör

Anmälan av interpellation

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Anmälan av interpellation

ställa medel lill LRF:s förfogande för atl arvodera en sakkunnig konsult, vilken parallellt med utredningsarbetet fortlöpande skall kunna bevaka markägarintressena. En dylik resursinsats skulle förbällra föruisäiiningarna alt snabbare fullfölja del lekniska uiredningsarbelel i vad gäller invallning, valienfrägor etc, samtidigt som man ger markägarna insyn i detta arbete på etl tidigare stadium än eljest. En sådan experlmedverkan kan underlätta markägarnas bedömning av olika lekniska lösningars följdeffekter, driftkostnader m. m.

Riksdagen har vidare uttalat att "den odlingsbara marken i del berörda området i slörsia möjliga ulslräckning kan bevaras för jordbruksändamäl". Del är därför angeläget att få en grundlig kännedom om markförhållandena, eftersom del erfordras en stabil grund för skyddsvallarna. Vidare måste det klarläggas vilken framlida ansvarsfördelning som skall gälla, särskilt med lanke på de risker som kan uppslå vid högvaiienständ. Hur sjön skall förvaltas, vårdas och i vilken utsträckning allmänhelen skall få lillgång till sjön är vitala problem som måsle lösas, innan ell naiurreserval bildas i del akluella området

Ell viialt nalurvårdsiniresse är också att säkerslälla de ekologiska förutsättningarna för tranornas vistelse vid Hornborgasjön. Trandansen på våren aren slorlurisiallraklion, såväl nationellt som internationellt Emellertid har anlalel rastande tranor vid Hornborgasjön minskat påtagligt sedan man slutade odla potatis i slor skala i det akluella området.

Västergötlands luristlrafikförening framhåller i en skrivelse lill länsstyrelsen i Skaraborgs län:

"Trandansen äretl unikt skådespel och om det över huvud taget skall bestå måsie beiydligi större insalser göras för all rädda denna företeelse. En areal pä omkring 40-50 hektar för potatisodling är i så fall nödvändig."

Den säkraste lösningen för atl långsiktigt lösa problemen synes vara all återuppta en vidsträckt odling av potatis pä sätt som skulle motsvara förhållandena före 1971.

Med hänvisning lill del anförda ber jag all lill jordbruksminisiern få slälla
följande frågor: v

1. Vilka åtgärder är jordbruksministern beredd au vidla för all påskynda restaureringen av Hornborgasjön och därvid snabbi skapa ell ökal tillskott av sysselsättningstillfällen?

2. Är jordbruksminisiern beredd all öka förutsättningarna för markägarnas insyn och medverkan genom att slälla medel till LRF:s förfogande för anlitande av särskild utredningsexpert?

3. Vilka åtgärder ämnar jordbruksminisiern vidla föran i görligaste mån återställa och bevara Hornborgasjöns roll som unik samlingsplats för tranor i Norden'

§ 23 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts

den 26 februari

1978/79:378 av Inga Lantz (vpk) till socialminislern om utbyggnaden av barnomsorgen:

1 budgetproposilionen utlovade socialminislern ålgärder för au säkra 1976 års beslut om uibyggnad av barnomsorgen. Han uppgav också att förhandlingar hade inletts med Svenska kommunförbundet i detia syfte. Trots upprepade påpekanden, bl, a, från min sida, var della försia gången regeringen erkände alt det föreligger en väsenllig eftersläpning i planerna för barnstugeuibyggnaden.

För nägra dagar sedan hade Svenska kommunförbundet elt krismöte, av vilkel del framgick all kommunerna inte har ekonomiska möjligheler att klara sin del av det avtal om uibyggnad av barnomsorgen som föregick riksdagsbeslutet En avgörande orsak lill delta är att den andel av kostnaderna för varie ny plals som täcks av statsbidraget har minskal kraftigi under senare år. Del framstår således som alll tydligare all staten måsie ta på sig det ekonomiska ansvarel för utbyggnaden av barnomsorgen.

Jag vill mol denna bakgrund slälla följande fråga lill socialministern:

Vilka åtgärder kommer regeringen atl vidta för att säkra utbyggnaden av barnomsorgen?

den 27 februari

1978/79:379 av Lars Werner (vpk) till statsministern om en ulredning angående verksamhelen vid polisens utlänningsrotel:

Den för olovlig underrättelseverksamhet anhållne poliskommissarien har under de senasie tio åren varit knuten lill utlänningsrotelns utredningsavdelning. Grovt räknat 100 000 akter kan ha passerat hans hand. Redan står klart att irakiska flyktingar och amerikanska desertörer frän kriget i Indokina har fått sina personakter vidarebefordrade lill hemlandets underrättelsetjänster. Den svällande spionageaffären har väckt stark och berättigad oro bland flyktinggrupper i Sverige. Vad som framkommil bestyrker de farhågor som framfördes av amerikanska flyktingar redan under Vietnamkrigets dagar.

Jag vill mol denna bakgrund fräga statsministern:

Hur ser regeringen på det inlräffade, och är regeringen beredd all lillsälla en pariamentarisk undersökningskommission med syfte atl genomgripande utreda utlänningsrotelns verksamhel under den senaste tioårsperioden?

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Meddelande om frågor

Nr 90

Tisdagen den 27 februari 1979

Meddelande om frågor

1978/79:380 av Christer Nilsson (s) till induslriminislern om aviserade ålgärder för atl underlätta övergång från mililär till civil produklion inom flygplansindustrin:

Regeringen har i förra veckan meddelat all B3LA-projekiel skall avvecklas. 1 samband därmed aviseras också vis.sa statliga ålgärder för au underlätta övergängen frän militär lill civil produklion inom flygplansindusirin. Men både de anslällda och berörda kommuner behöver klarare besked om effekterna i skilda avseenden av regeringens förslag.

Jag vill därför fräga industriministern:

Vilka effekler bedömer statsrådet att regeringens aviserade åtgärder får för sysselsättningen i Linköping, för regionens framlida utveckling och som stimulans för forsknings- och utvecklingsarbete inom industrin?

1978/79:381 av Ulla Tilländer {c) till statsrådet Eva Winther om de assyriska flyktingarnas silualion, m. m.:

Med jämna mellanrum når oss genom pressen skildringar av hur assyriska flyktingfamiljer av rädsla för atl upptäckas av polisen och förpassas ur landel håller sig gömda. Del är ovärdigt elt land som värt med dess höga principer om solidaritet och kamp för mänskliga rättigheter atl sådanl skall behöva förekomma. Enskilda, som upplever den påfallande konflikten mellan ideal och verklighet och inte passivt och stillatigande kan åse den, påtar sig åtskilligt personligt obehag i ett slags medmänsklig protest mot en behandling som hårt drabbar inte minsl barnen i berörda familjer.

Även om man är fullt införslädd med alt inte alla som kommer in i landet kan förete tillräckliga skäl för att få uppehällstillslånd, ulan all förpassningar måsle ske, så förtar inte utan förstärker della förhållande den krilik som kan riklas mol handläggningen av den assyriska flyktingfrågan.

Med hänvisning till det anförda vill jag lill statsrådet slälla följande frågor:

Är regeringen beredd atl ompröva frågan om assyriernas politiska status så all de, i stället för all som hittills beviljas uppehällstillständ av humanitära skäl, ges politisk asyl?

Är regeringen beredd atl på del internationella planet la initiativ för all aktualisera kravet på de mänskliga rättigheternas upprätthållande och därmed öka säkerheten för den förföljda krislna minoritet det här gäller?

27 februari 1979

Meddelande om frågor

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för alt förhindra en nedläggning vid     Nr 90
Nordarmalur AB i Lund, och vilka planer har man för all möla det läge som     Tisdaeen den
skulle uppstå vid en verkställd nedläggning?                        -)7 fphmari 19

1978/79:383 av Gunnar Olsson (s) lill induslriminislern om finansielll stöd till vissa sågverk i Värmland:

Ca 200 arbetstillfällen vid fyra arbelsplalser i Värmland är slarki hotade. Del gäller företag inom sågverksbranschen, nämligen anläggningar i Skåre, Ransby och Knappåsen samt Värmlands Limträ AB. På grund av likvi-ditetsvärigheter är bl. a. råvaruförsöriningen vid företagen i fara, och uppenbar risk föreligger för driftstopp.

Är Slalsrådel beredd medverka lill finansiellt stöd för alt trygga sysselsättningen vid de av mig nämnda företagen?

1978/79:384 av Mats Hellström (s) till handelsminislern om den svenska vapenexporten till Indonesien:

År 1977 gav den svenska regeringen tillstånd lill vapenexport till Indonesien, trots Indonesiens krig i Öslra Timor. Den svenska regeringen har senare, bl. a. i en riksdagsdebatt, hävdat att de Boforskanoner som exporterats är luftvärnskanoner av defensiv karaktär. Fretilins uirikesledning hävdar nu alt kanonerna monteras på fartyg för atl kunna användas också mot mål pä land i kriget pä Östra Timor mol Frelilin.

Tidigare har bl. a. nedrusiningsexperier knutna till SIPRI uttalat au dessa luftvärnskanoner fungerar myckel bra mot mål både pä land och lill sjöss. 1 själva verkei har Bofors lufivärnskanoner denna tredubbla funktion i den svenska flottan.

Mol bakgrund av uppgifterna om Boforskanonernas användning vill jag Slälla följande fråga lill handelsministern:

Avser regeringen all stoppa vapenexporten lill Indonesien?

§ 24 Kammaren åtskildes kl. 17.10.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert

1978/79 Förteckning över talare

89—90 (Siffrorna avser sida i protokollen)

Måndagen den 26 februari

Blix, Hans, utrikesminister 5, 12, 17, 20, 23, 26, 27 Franzén, Tommy (vpk) 10, 16, 19, 21 Lövenborg, Alf (apk) 24, 27, 28 Måbrink, Bertil (vpk) 7, 15, 18,21

Tisdagen den 27 februari

Bernsiröm, Bonnie (fp) 55

Bondeslam, Anitha, kommunikationsminister 53, 54

De Geer, Lars, försvarsminister 44, 45, 47, 48, 49, 50, 51

Enlund, Eric, jordbruksminister 39, 40, 42, 43

Granstedt, Pär (c) 41, 42, 43, 67, 68, 69

Gustavsson, Rune (c) 52, 53

Hal, Rolf(apk)71,72, 73, 74

Hermansson, Cari-Henrik (vpk) 57, 60, 63

Huss, Erik, industriminisier 69, 70, 71, 72, 73, 74

Jadeslig, Thure (s) 70

Komsledl, Wiggo (m) 48, 50, 51

Rodhe, Birgit, statsråd 51, 52

Signell, Sven-Gösta (s) 44, 46, 47, 48

Stjernström, Per (c) 39

Svensson, Slen (m) 64, 65, 66

Winberg, Håkan (m) 53

Wirlén, Rolf arbetsmarknadsminister 56, 59, 62, 63, 65, 66, 67, 68, 69

GOTAB 61673 Siockholm 1979