§ 2 Om åtgärder mot spekulation i småhusbyggande

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO erhöll ordet för att besvara Per Bergmans (s) den 28 november anmälda fråga, 1978/79:190, och anförde:

Herr talman! Per Bergman har frågal mig om jag ytterligare vill precisera hur och när de utfösta fördjupade övervägandena om spekulation i småhusbyggandet skall göras och när övervägandena och därav föranledda förslag kommer atl presenteras för riksdagen.

Remisstiden för bostadsstyrelsens redogörelse för och förslag till åtgärder för alt motverka spekulation på småhusmarknaden gick ul den 15 oktober. Genomgången av remissvaren visar alt många remissinstanser förordar mei'a långtgående åtgärder än dem som har föreslagits av bosladsstyrelsen mot spekulation och oskäliga kapitalvinster på småhusmarknaden. Vissa remissinstanser har också en mera generell syn på problemet och efteriyser en utvärdering av den allmänna spekulationen i boendet. Sådana frågor kräver naturiigtvis mera ingående överväganden än de förslag som nu har förelagts riksdagen. En bearbetning av remissynpunkterna pågår f n. inom regeringskansliet.

Resultatet av delta arbele för bl. a. visa huruvida ytteriigare utredningsarbete måsle ulföras. Jag är således inte beredd att nu ange någon tidpunkt när förslag kommer att presenteras för riksdagen.

PER BERGMAN (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svarei.

Själva sakfrågan är inte Ivistig, ulan vi är överens om all någonting måste göras. Det är bara fråga om när och hur det skall ske. Propositionen, 1978/ 79:55, var inte hell lältolkad i detta avseende, och därför ställde jag min fråga,

Svarei lillhör inte heller de allra klaraste, men det finns en mening som lyder; "Resultatet av detta arbete får bl, a, visa humvida ytterligare utredningsarbete måste utföras." Jag tolkar del så, att statsrådet inser att någontiiig måste ske, men hon är inte klar över huruvida det måste vara en särskild ulredning. Det tyder alltså på att vi kanske kan vänta förslag från regeringen i frågan utan atl den blir föremål för en speciell utredning. Det är ju hoppingivande om man får dra den slutsatsen av svaret.

Överiäggningen var härmed slulad.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Om bevarande av Kronparken:! Uppsala

§ 3 Om bevarande av Kronparken i Uppsala

Bosladsministern BIRGIT FRIGGEBO erhöll ordet för att besvara Ingegerd Troedssons (m) den 29 november anmälda fråga, 1978/79:191, och anförde;

Herr talman! Ingegerd Troedsson har frågat mig om jag är beredd att medverka till alt den unika Kronparken i Uppsala räddas ål eftervärlden.

Frågan har ställts med anledning av ett sladsplaneärende som f n. bereds inom bostadsdepartementet. Enligt planförslaget skall del byggas en trafikled som sträcker sig genom ena kanten av Kronparken. Trafikleden, den s. k. Kungsängsleden, skall förbinda de nya bostadsområdena sydväst om stadskärnan och de stora arbetsplatserna som ligger nordost om stadens centrum. Leden avses bli tvåfilig med bl. a. en plankorsning vid Dag Hammarskjölds väg. .

Kronparken i Uppsala har ett unikl lallskogsbeständ med ett betydande inslag av 300-åriga träd. Av planutredningen framgår atl ledens sträckning ingående har deialjstuderals så alt intrånget på del skyddsvärda lallbeständet blir så lilet som möjligt.

Naturvårdsverket har yttrat sig över planförslagel. Verket anser alt en väg enligl förslagel hotar Kronparkens trädbestånd som, enligt vad verket framhåller, är unikt och inte kan ersättas som referensobjeki.

Ett alternativt förslag till vägsiräckning har utretts av kommunen. Leden skulle därvid dras längre norrut, över den s. k. Polacksbacken och söder om signalregementels kasernbyggnader. Denna sträckning av leden har avstyrkts av bl. a: riksantikvarieämbetet, som anser atl den skulle innebära elt synneriigen allvariigl ingrepp i den helhelsmiljö som bildas av regementets kaserner, övningsfält och skogen och som anses ha stort kulturhistoriskt värde. Från kommunen anges också att det alternativet kan få negativa följdverkningar för trafikföringen i angränsande stadsdelar.

Vid planering måste alltid en avvägning göras mellan olika iniressen. I del här fallet skall således naturvårdsintressena vägas mot bl. a. kulturhistoriska intressen och intresset av att få en planmässigt väl fungerande trafikled i Uppsala.

Stadsplaneärendet kommer inom korl atl avgöras av regeringen och jag kan naturligtvis inte föregripa den prövningen.

INGEGERD TROEDSSON (m):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka statsrådet Friggebo för svarei.

Kronparken är hell unik i sitt slag med norra Europas kanske märkligaste
tallskog. Redan 1773 lämnade Gustaf III sitt bifall till alt bereda plals här för
fyra kompanier av livregementet till häst, "dock atl wid uppröjandet däraf
den skogsparck warder undantagen som är af ålder fredlysi--------- ".

Kronparken omfattar i dag drygt 100 tunnland. Man kan där urskilja två huvudgrupper av tall. Knappt 30 % av tallarna är mellan 280 och 340 år gamla träd, och ungefär hälften är mellan 140 och 180 år gamla.

Av de två alternativ som har kristalliserats ut skulle kommunens

majoritelsförslag innebära elt myckel allvariigl ingrepp i parken med slora risker för stormföllning av träd som inle direkt skulle beröras av vägdrag-ningen. Den nordliga dragningen skulle däremoi helt skona Kronparken och vara mindre störande för Ulleråkers sjukhus. Det alternativet skulle också vara billigare.

Kommunens ursprungliga förslag, som var utformat så atl man skulle dra en fyrfältig led, avstyrktes av såväl naturvårdsverket som statens planverk. Den socialdemokratiska regeringen med Ingvar Carisson som bosladsminister underkände kommunens förslag 1976. Även om kommunen sedan dess har dimensionerat ned leden lill all bli tvåfältig och gjort korsningen i plan, så förordar en majoritet alltjämt dragningen tvärs igenom Kronparken. Om man skulle värdera de olika önskemålen och poängsätta dem utifrån remissinstansernas synpunkler, skulle kommunens alternaliv fä högre poängsumma endast om kulturvårdens intressen viktsätis av.sevärt högre än nalurvårdsintressena. Både eftersträvad irafikfunktion och ekonomi skulle tillgodoses bättre genom alternativet med den nordliga dragningen av vägen.

Trepartiregeringen hann inte fatta något beslut i den här frågan, men efter vad jag förslår var också dåvarande bostadsminislern Elvy Olsson mycket negativ till planförslaget. Birgit Friggebo och folkpartiregeringen har nu avgörandet i sin hand, och jag utgår från alt natur- och kulturvårdsintressen också den här gängen skall väga mycket tungt. Framtidens dom skulle - det ärjag helt övertygad om -bli mycket hård, om detta oersättliga naturvårdsområde helt eller delvis skulle spolieras.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Om bevarande av Kronparken i Uppsala

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Låt mig försäkra alt vi kommer atl lägga ner all omsorg på alt väga in nalurvårdsintressena när vi skall la ställning lill detta. Jag har faktiskt ägnal en del lid åt alt läsa igenom den beslåndsanalys för denna skog som finns och som är baserad på ett mycket gediget arbete.

I saklighetens intresse villjag samtidigt korrigera Ingegerd Troedsson på en punkt. Hon sade atl vägen skulle dras tvärs igenom skogen, men så är inte fallet. Vägen skall dras i kanten av skogen. Vad frågan i huvudsak gäller är om en viss trädfällning där kan innebära risk för s. k. stormfällning i samband med en kraftig vind, eftersom man därigenom tar bort skyddande träd i kanten av skogen.Det är naturiigtvis en svår vetenskaplig fråga att sätta sig in i. Vi kommer emellertid atl lägga ned all den omsorg som behövs när man har att ta ställning i sådana här mycket komplicerade ärenden, där många iniressen kommer i konfiikt med varandra.

INGEGERD TROEDSSON (m);

Herr talman! Jag är glad över statsrådet Friggebos försäkran om atl all tänkbar omsorg kommer atl läggas ned på delta ärende.

På vetenskapligt håll är man nämligen utomordentligt oroad när det gäller möjligheterna att bevara parken om regeringen skulle fastställa kommunfullmäktiges förslag. Hade det varit fråga om ett byggnadsverk med de kulturella och historiska kvalifikationer som Kronparken har, hade det för

Nr 49 länge sedan ordnats elt fullvärdigt skydd. Jag hoppas alt Kronparken

Torsdaeen den verkligen kommer atl bevaras för framtiden.

7 december 1978 tackar statsrådet för svaret.

Om åtgärderför Överläggningen var härmed slutad.

att hindra att rabies sprids i Sverige

§ 4 Om åtgärder för att hindra alt rabies sprids i Sverige

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordet för atl besvara RolJ Dahlbergs {m) den 22 november anmälda fråga, 1978/79:163, och anförde:

Herr talman! Rolf Dahlberg har frågal mig om jag anser alt nu gällande bestämmelser är till fyllest för att förhindra att rabies får fotfäste i Sverige samt hur vår beredskap är uppbyggd, därest sjukdomen trots allt skulle drabba vårt land.

Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar regleras i epizooiilagen (1935:105). Beslämmelser som syftar till au förhindra alt smittsamma djursjukdomar förs in i Sverige finns i veterinära införselkungörelsen (1958:551). Lantbruksslyrelsen, som är tillsynsmyndighet, kan i samband med atl införseltillstånd meddelas föreskriva de villkor som styrelsen finner nödvändiga. 1 ett slorl antal fall är det erforderiigl all föreskriva atl djur skall förvaras i karantän under viss tid.

Vid införsel av bl. a. hund och katt från rabiessmitlade länder föreskriver lantbruksstyrelsen därför i enlighet med väridshälsoorganisationens (WHO) rekommendationer fyra månaders förvaring i karantän.

Även om läget i vad gäller utredningen av smittsamma djursjukdomar i Sverige är mycket goll i jämförelse med läget i flertalet länder ställer rabiessituationen på den europeiska kontinenten i dag särskilda krav på vår beredskap. På grund av att Sverige har sjögräns gentemot kontinenten torde den största risken för vårt vidkommande vara smittöverföring via sällskapsdjuren.

Åtgärder vid misstanke på rabies eller om fall konstateras i landet finns förberedda. Beredskapsplaneringen sköts av lanibruksstyrelsen med biträde av slatsepizootologen. Jourverksamhet finns vid statens veterinärmedicinska anstalt genom epizootologiska avdelningens försorg.

Lanlbruksslyrelsen har studerat rabiesbekämpningen i Danmark, och kontakter har tagits med Svenska jägareförbundet beträffande medverkan vid en eventuell avskjutning av räv.

Ett lager av vaccin finns i beredskap vid slatens veterinärmedicinska anstalt, och ytteriigare doser kan snabbt importeras. Möjligheten till en egen produktion vid statens veterinärmedicinska anstalt av vaccin i beredskapssyfte förbereds f n.

Lantbruksstyrelsen har under de senaste åren i samråd med generaltullstyrelsen bedrivit en mycket omfattande informationskampanj om gällande införselvillkor och om de risker elt olovligt införande av djur kan medföra.

Informationen har via UD givits en omföttande spridning utomlands. Likaså har bl. a. turistorganisationer i Sverige informerats.

ROLF DAHLBERG (m):

Herr talman! Jag ber atl fö lacka jordbmksministern för svarei på min fråga.

Då och då under årens lopp har vi upplevt misstankarom att rabiessmitlade djur skulle ha lagil sig in i Sverige. Dess bällre har farhågorna hittills ej besannats. Egentligen är del anmärkningsvärt atl vi i vårt land lyckats klara oss från den fruktade sjukdomen. Jag säger delta mot bakgrunden av det faktum att sjukdomen finns alldeles inpå våra knutar samt alt det ökande resandet mellan olika länder med t. ex. bil och båt naturiigtvis ökar riskerna för smittans spridande.

Jordbmksministern säger i sin svar atl rabiessituationen på den europeiska koniinenten i dag ställer särskilda krav på vår beredskap. Vidare säger han alt vi har förberett åtgärder för att möta den siluation som uppstår vid misstanke om rabies eller för den händelse att fall av rabies konstaleras i vårt land. Slutligen pekar jordbruksministern på det lager av vaccin som finns i beredskap i värt land. Alla dessa besked noierar jag myckel positivt.

I sin avslutning kommer jordbruksministern in på den informationsverksamhet som bedrivs för att människor skall få kunskap om vilka bestämmelser som gäller vid införsel av djur från andra länder. Jag skulle något närmare vilja utveckla resonemanget på den punkten.

I Sverige har vi i dag ingen erfarenhet av rabies. Många vet inle hur sjukdomen sprids och vilka symtom som utmärker den. Som effekt av detla är vi egentligen myckel sårbara. En upplysnings- och informationsverksamhet om rabies är därför enligl min mening angelägen. En sådan bör inte bara, som anges här, omfatta uppgifter om vilka bestämmelser som gäller för införsel av djur utan också en allmän upplysning till allmänheten om vad som utmärker denna fruktade sjukdom.

Jag vill därför till jordbruksminislern slälla frågan om han skulle kunna länka sig att utöka den informationsverksamhet till allmänhelen som redovisas i svarei lill alt omfatta även symtom på rabies och vilka möjligheter som finns atl skydda sig mot sjukdomen, dvs. sä all informationen inte enbart avser vilka tullbeslämmelser som gäller vid införsel av djur.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

öm åtgärderför att hindra att rabies sprids i Sverige

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

0/77 anmälningsavgiften för återförsäljare av plantskoleväxter

smiltoöverföring lill människan och till den inhemska faunan.

Det föreligger f n. en viss brist pä karanlänplaiser i landei. Frågan har varit föremål för ulredning, och en proposition om karanlänverksamheien för djur är under beredning. Inrikiningen är all proposilionen skall kunna framläggas under våren 1979. Mol denna bakgrund fär vi vara mycket noga med atl informera människor om de risker som ligger i atl olovligt och utan kontroll införa djur, i detla fall hundar och katter, i landei.

ROLF DAHLBERG (m);

Herrialman! Jag ber atl få tackajordbmksminisiern fördel kompletterande svaret. Jag är mycket nöjd med det liksom med det som meddelades i det tidigaregivnasvarel. Jag troratt man tryggt kan säga atl vi f n. gör vad vi kan för att förhindra all rabies sprids lill Sverige och att vår beredskap i så måtto måste anses som god.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 5 Om anmälningsavgiften för återförsäljare av plantskoleväxter

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordet för att besvara Rune Torwalds (c) den 29 november anmälda fråga, 1978/79:192, och anförde;

Herr lalman! Rune Torwald har frågal mig om jag vill justera läxan för kontrollen av planlskoleväxler på sådant sätt all glesbygdsbor m. fi. även i forlsätlningen kan påräkna viss service i form av försäljning av planlskoleväxler m. m. genom de lokala handlarnas försorg.

Riksdagen beslutade förra året om en obligatorisk kontroll av planlskoleväxler. Kontrollen syftar till atl tillförsäkra konsumenterna friska och soriäkia växter av god kvalitet. Kontrollen är även en stöd för producenter och försäljare av planlskoleväxler genom all specialister kontrollerar och ger råd för produklionen och distributionen. Kontrollen äger mm i samband med införsel i landet, i plantskolorna och i de olika distributionsleden.

Enligl riksdagsbeslutet skall kontrollen helt finansieras med avgifter. Lanlbruksslyrelsen fastställer taxa efter samråd med riksrevisionsverket. Taxan trädde i kraft den 1 november 1978. Den innebär en lägsta avgift per försäljningsställe pä 825 kr. Innan taxan fastställdes remitterades den lill generallullstyrelsen, Sveriges grossistförbund och Trädgårdsnäringens riksförbund. Inga erinringar gjordes mol förslaget.

Enligt vad jag erfarit pågår f n. diskussioner mellan lantbruksstyrelsen och olika butikskedjor m. m. om bl. a. ulformningen av kontrollen och avgifterna. I den mån ändringar behövs ankommer det på lanlbruksslyrelsen att göra dessa.

RUNE TORWALD (c);

Herr talman! Jag ber all fä lacka jordbruksminislern för svaret på min fråga.

Främsi av serviceskäl bmkar många lanthandlare i glesbygden och dess små tätorter ta hem mindre antal planlskoleväxler, lökar o. d. Man inköper normalt sina växter frän plantskolor i regionen eller hos någon slörre grossist.

Plantskolor och importörer underkastasju enligl gällande beslämmelser en sträng kontroll, varför en dubbelkoniroll hos detaljhandlaren förefaller relalivi onödig.

Under alla förhållanden bordet räcka med en relativt gles stickprovskontroll, något som i sin tur bör avspegla sig i avgifissättningen. Jag kan dock inle finna au en lägsta avgift på 825 kr. är rimlig för en dylik stickprovsgranskning.

Kontakten mellan lanthandlarna och deras kunder är sådan, alt man knappast behöver befara medveten försäljning av odugliga eller dåliga planlskolealster. Skulle det någon gång hända alt en växt på grund av felaktig eller långvarig lagring visar sig ge dåligl resultat vid plantering, så kommer handlaren säkerligen atl vara ytterligt angelägen om att åsiadkomma gottgörelse på ett eller annat sätt. Lanthandlaren har helt enkelt inte råd med missnöjda kunder! När del gäller stormarknad?f är silualionen hell annorlunda. Där finns ju inle den personliga konlaklen mellan den som säljer produkten och kunden.

Nu säger slalsrådel i svarei att det f n. pågår diskussioner mellan lantbmksstyrelsen och olika butikskedjor om bl. a. utformningen av kontrollen och avgifterna. Jag är tacksam för delta. Jag hoppas bara alt diskussionerna för ett positivt resultat. Skulle del inte bli ändringar i laxesätiningen, medför detta alt glesbygdsborna går miste om en service som de har haft och som de har uppskattat.

Jag vill därför fråga statsrådet om inte statsrådet också vill medverka lill atl sådana jusieringar kommer till slånd, så alt vi även i fortsättningen kan räkna med atl lanthandeln kan ge viss service när det gäller utbudet av planlskolealster.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Om anmälningsavgiften för återförsäljare av plantskoleväxter

Jordbruksminislern ERIC ENLUND:

Herr talman! Jag sade i mitl svar alt kontrollen innebär att specialister ger råd för hur dislributionen skall gå till. Det är alltså inte bara fråga om en renodlad kontrollverksamhet.

Sedan vill jag på nytt påminna om atl riksdagen har beslutat atl verksamheten skall finansieras med avgifter. Det skall självfallet vara en strävan all taxan utformas sä rättvist som möjligt med hänsyn till den faktiska kostnad som faller på resp. plantskola eller försäljningsställe. Om de överiäggningar som f n. pågår mellan lanlbruksslyrelsen och de olika butikskedjorna, gällande bl. a. avgifterna, visar på bättre alternativ, är del, som jag ser del, naturligt att göra ändringar. Del ankommer emellertid på lantbruksslyrelsen att fatta beslut om sådana ändringar.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

öm åtgärder mot försurning av mark och sjöar

RUNE TORWALD (c):

Herr talman! Ja, det är riktigt att riksdagen har beslutat om kontrollsystemet och atl kosinaderna fördel skulle täckas med avgifter. Vad jag däremot tror mig ha täckning för är påståendet atl de avgifter som nu är fastställda av lantbruksslyrelsen inte är rimligl avvägda, men jag noterar med tacksamhet atl diskussioner tydligen har tagils upp.

Jag tycker mig också kunna notera all jordbruksministern delar min uppfattning att man bör se över laxesätiningen. Jag hoppas att den då skall få en sådan inriktning att vi skall kunna bevara ifrågavarande service som vi sä väl behöver i glesbygden.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 6 Om åtgärder mot försurning av mark och sjöar

Jordbruksminislern ERIC ENLUND erhöll ordet för att besvara Georg Petterssons {c) den 30 november anmälda fråga, 1978/79:202, och anförde;

Hen lalman! Georg Pettersson har frågal mig omjag anser all del finns skäl att i anledning av nu kända förhållanden beträffande försurningen av mark och sjöar vidlaga extraordinära åtgärder för alt komma till rätta med problemen.

Försurningen av mark och vatten på gmnd av nedfall av sura svavelföreningar är i dag enligl min uppfattning ett av de allvariigasle miljöproblemen i vårt land. Problemen uppmärksammades i slutet av 1960-ialei och har därefter successivt ökat i omfattning. Undersökningar visar atl del i dag är mellan 10 000 och 20 000 sjöar i landet som drabbats mer eller mindre allvariigl av försurningen.

En rad åtgärder har vidtagits för alt komma lill rätta med problemen och därmed bryla försurningsirenden. Kraven på användning av lågsvavlig eldningsolja har gradvis skärpts, särskill i de försurningskänsliga områdena i Syd- och Mellansverige, I dag omfattas ca tre fjärdedelar av den totala förbrukningen i landet av tjock eldningsolja av kravet pä en svavelhall på högsl I "(1. Dessa åtgärder beräknas ha minskal svaveldioxiduisläppen med mer än 200 000 ton/år. Vidare pågår sedan 1977 en försöksverksamhet med kalkning av sjöar och vattendrag för alt molverka försurning. Hittills har varje år anvisats 10 milj. kr. lill statsbidrag för sådan verksamhel. Jag vill dessutom erinra om alt riksdagens beslut hösien 1976 om åtgärder för att molverka de negativa effekterna av svavelutsläpp innebär au utsläppen skall reduceras yllerligare enligl en fastställd plan. I enlighet härmed prövas därför f n. inom jordbruksdepartementet frågan om yllerligare begränsningar av svavelulsläpp från oljeeldning.

Jag vill i detla sammanhang också peka pä svavelproblemens inlernalionella aspekter. Undersökningar visar nämligen att mer än hälften av de sura svavelföreningar som faller ned över vårt land kommer från källor utanför våra gränser. För atl våra åtgärder skall få full effekt erfordras således en

minskning av svavelutsläppen i såväl Väst- som Ösleuropa. Sverige har lagit upp svavelproblemen och den långväga transporten av luftföroreningar i fiera olika inlernalionella sammanhang, F, n. pågår intensiva förhandlingar inom FN :s ekonomiska kommission för Europa inför ett planerat minisiermöieom miljöfrågor. De nordiska länderna har här tillsammans lagl fram förslag till en konvention om luftföroreningar inom vars ram en minskning av svavelutsläppen i Europa kan ske. Det är min förhoppning alt vi skall vara framgångsrika i dessa förhandlingar så alt en konvention snarast skall kunna undertecknas och leda till en minskning av svavelutsläppen. Det svenska förberedelsearbetet inför behandlingen av frågor rörande långväga iranspori av luftföroreningar i olika internationella organisalioner samordnas av en särskild kommitté med parlamentariskt inslag.

Sammanfattningsvis vill jag sålunda framhålla all jag anser det viktigt atl föra en mycket aktiv politik för all komma lill rälla med svavelproblemen och försurningen. En rad åtgärder har redan vidtagits och hithörande frågor följs fortlöpande inom jordbruksdepartementet.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Om åtgärder mot försurning av mark och sjöar

GEORG PETTERSSON (c);

Herr talman! Jag har ställt den här frågan utifrån den utgångspunkten att man redan nu har mycket stora undersökningar på gång i olika delar i vårt land, kanske främsi i Värmlands, Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län, som klart visar atl försurningen ökat markant.

I Örebro län kunde man 1976 vid myckel noggranna undersökningar redovisa all 65 % av sjöarna var försurade eller hotade. År 1977 var det 80 %. Provtagningar nu 1978 visar att situationen ytterligare har förvärrats. Fiskenämnderna säger i en sammanställning alt det är endast slättsjöarna och ett fåtal vattendrag med kalkhallig mark som kan förväntas överleva i ett längre perspektiv.

Dessa undersökningar är också mycket väl dokumenterade. Man har gjort mycket systematiska mätningar i vattnen och har klart dokumenterat att försurningen verkligen pågår. Det gäller alla fyra länen. Både länsstyrelserna och fiskenämnderna i dessa län harockså framhållil alt man nu inte kan vänla längre med insättandet av betydligt kraftfullare motåtgärder än vad man har nu utan atl del måste göras omgående.

Redan 1976 angavs i en proposition målsättningen för svavelutsläpp. Jordbruksminislern har i svarei gett en ganska utförlig redogörelse för denna. Den målsättningen, som innebar att man skulle vara nere i 1950 års värden 1980, lycker jag i och för sig var riktig. Men jag tror att man i flera stora områden inte kan vänla pä detla, ulan det måste lill ytterligare åtgärder redan nu.

Av svaret framgår all del utgår bidrag för försöksverksamheten alt med kalkning av sjöar och vattendrag molverka försurning. Statsbidraget är 75 %, och sedan skall varje kommun eller område som söker bidrag läcka in resterande 25 %. Det innebär all man bara flyttar över frågan om pengar till kommuner och landsiing och au trycket pä dessa blir betydligt slörre.

Jag frågade efter extraordinära åtgärder. 1 jordbruksministerns svar finns

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

0/77 åtgärder mot försurning av mark och sjöar

ett avsnitt som tyder på alt sådana kan väntas. Jag skulle därulöver vilja fråga vad det ligger i följande mening; "I enlighel härmed prövas därför f n. inom jordbruksdepartementet frågan om yueriigare begränsningar av svavelutsläpp från oljeeldning."

Jordbruksminislern ERIC ENLUND:

Herr talman! De uppgifter som Georg Pettersson lämnade i sitt anförande visar jusl all delta är ell mycket allvariigl problem och atl, vilket har redovisats under senare lid, försurningen i de olika områdena har brett ut sig fortare än man hade anledning atl förmoda för ett par år sedan. Därför delar jag hans uppfattning att det är tveksamt om man nu kan avvakta med ytterligare åtgärder tills den femåriga försöksperioden har slutförts och utvärderats.

Försöksverksamheten med kalkning av sjöar och vattendrag tillkom mot bakgrund av den ulredning om försurningens omfallning som gjordes 1975-1976. Syftel med försöksverksamheten är an belysa de tekniskekonomiska problemen i samband med kalkning och alt kartlägga de ekologiska effekterna i miljön av spridning av stora mängder kalk. Försöksverksamheten avsågs alt pågå underen femårsperiod. Jag är medveten om all nuvarande anslag lill kalkning långt ifrån är tillräckligt för all möjliggöra kalkning av alla de sjöar och vattendrag som är i behov av sådana åtgärder. Men jag vill framhålla alt man med bidrag frän kalkningsanslagei ändå har kunnat rädda ell flertal från fiske- och naturvårdssynpunkl myckel värdefulla vatten.

GEORG PETTERSSON (c):

Herr talman! Det är mycket positivt, tyckerjag, atl jordbruksminislern är klar över alt man inle kan vänla utan snabbi måsie sätta in åtgärder. Jag hoppas att vi i den kommande budgeten för se ett uttryck för denna inställning, så atl vi kan öka insaiserna. Länsstyrelserna i de fyra län som jag nämnde anger all kostnaderna för kalkning bara i dessa län upgår till ca 300 milj. kr., så del är viktigt alt vi får ökade slalsbidrag lill della ändamål.

När del gäller undersökningarna vill jag framhålla atl del är oerhört vikligt alt vi får en regional förslärkning av duktigt folk som håller pä med det arbetet. I dag går den personalen till slörre delen över AMS. Detta bör komma lill uttryck pådet sättet att vi färordinarie tjänster pä regional nivå förden här verksamheten.

genomförda kalkningsälgärderna. Konlakl med berörda myndigheter hälls i della avseende fortlöpande frän jordbmksdepartenienlels sida.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 7 Om omorganisationen av försvarsmaktens centrala staber

Försvarsministern LARS DE GEER erhöll ordet för atl besvara Olle Göranssons {$) den 27 november anmälda fråga, 1978/79:181, och anförde:

Olle Göransson har frågal mig om det är rikligl att enban den civila personalen skall minskas i samband med förestående omorganisation av försvarsmaktens cenlrala staber.

Svarei är nej, men jag vill gärna kommentera detla närmare. Försl vill jag erinra om all riksdagsbeslutet om försvarels cenlrala ledning innebär alt en personalminskning om ca 500 anställda vid de centrala staberna skall eftersträvas sann an härvid ca 100 anslällda med sina uppgifter skall föras över till andra myndigheter.

Regeringen har mot bakgrund av riksdagsbeslutet uppdragit åt överbefälhavaren all i samverkan med försvarels ralionaliseringsinslilul senast den 1 juni 1979 lämna förslag lill organisation av bl. a. de cenlrala staberna. Därvid skall särskilt de prioriteringar som legat lill grund för organisalionsförslagen anges och förslagens konsekvenser för verksamhetens kvalitet belysas. Personalsammansäliningen vid de centrala staberna och konsekvenserna för olika kategorier av personal kommer således au redovisas.

Enligl vad jag har inhämtat hos överbefälhavaren föreligger ännu inte något sammanvägl organisalionsförslag.

Jag vill emellertid framhålla följande. 1 propositionen om försvarsmaktens cenlrala ledning finns inte utsagt au den eftersträvade personalminskningen enbart skall avse civil personal. I försvarsmaktens ledningsutredning, som legal lill grund för proposilionen, framhålls däremot alt bristen på mililär personal i utbildningsorganisationen, dvs. på de lokala förbanden, länge orsakal försvarsmakten bekymmer, varför en sirävan måste vara alt öka den del av den militära personalen som utnyttjas för utbildningsuppgifter. Enligt min uppfattning kan della inte ske ulan att den mililära personalen minskas i de centrala staberna. Ulredningen framhöll atl det är önskvärt atl militär personal används i stabsorganisationen endasl för de befallningar där del är nödvändigl med hänsyn lill kraven på kompetens och till uppgifterna i krigsorganisationen. Jag delar denna uppfallning.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Om omorganisationen av försvarsmaktens centrala staber

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Om omorganisationen av försvarsmaktens centrala staber

ulredningen har sagt i frågan - upp del förhållandet all det här är ell lämpligl tillfälle att fylla pä de vakanser som finns i utbildningsorganisationen genom en bantning av de cenlrala staberna. Min förhoppning, efter del atl den här frågan har ställls, är atl de som nu har alt handlägga och verkställa förslaget till bantning kommer alt ha lyssnat lill del svar som försvarsministern gett.

Jag skulle dock vilja ställa en kompletterande fråga lill försvarsministern på en punkl, nämligen när del gäller försvarsstabens personalvårdsbyrå, som enligl samma uppgifter som jag tidigare åberopat skall nästan halveras, i förhållande till nu. Vad jag förslår kommer delta framför alll au drabba de värnpliktigas sociala förhållanden. Det kommer atl innebära alt möjligheten att administrera Värnplikts-Nytt, värnpliktskonferensen, den värnpliktiga arbetsgruppen, de värnpliktigas förslagsverksamhet, medinfiylande, utbildning av personalvärdsassisienter och skyddsassistenier, fritidsfrågor och biblioleksverksamhel - sådanl som i dag åvilar personalvärdsbyrån -kommer all starkt minskas. Kanske kommer den verksamheien helt atl upphöra som en .sammanhållen resurs.

Min fråga till försvarsministern på det här området arom statsrådet anser alt de värnpliktssociala förhållandena eller frågorna har någon betydelse för all öka de värnplikiigas motivation för alt tillgodogöra sig utbildningen. Del skulle vara klarläggande om försvarsminislern ville uttala sin uppfattning i denna fråga. Själv harjag den allra största både respekt föroch tro på att ju mer vi kan göra för de värnpliktiga ute på förbanden, desto större möjligheter finns det all de värnpliktiga känner att försvaret är en hela folkets angelägenhet.

Försvarsministern LARS DE GEER;

Herr lalman! Jag häller med Olle Göransson om alt det har stor belydelse alt personalvärdsbyrån fungerar och atl de värnpliktigas sociala förhållanden blir omhändertagna i erforderlig omfattning.

När del däremoi gäller Olle Göranssons fråga ärjag fakiiski förhindrad alt svara, eftersom jag inle har fåll något förslag om hur personalvårdsbyrån skall vara organiserad - och inle kommer alt få det förrän omkring den I juni, alllsä om elt halvår. Men i principfrågan, au byrån har stor belydelse, håller jag med frågeställaren.

Jag vill också påpeka att det har förekommit vissa uppgifter om alt denna personalvårdsbyrä - i den organisation som kommer att föreslås - med nödvändighet måste ha en mililär chef De uppgifterna, som inle repeterades av Olle Göransson, är inle rikliga. Del slår uttryckligen föreskrivet att chefen kan vara civil eller mililär.

Överläggningen var härmed slulad.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet föratt besvaraLe//Z«'//<'/-be/gx(c)den 23 november anmälda fråga, 1978/79:177,och anförde;

Herr lalman! Leif Zetterberg har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidlaga för atl underlätta ett samordnande av buss- och tågtrafiken inom ramen för ell länskortssyslem.

1 proposilionen 1977/78:92 om åtgärder föran förbättra lokal och regional kollektiv persontrafik framhölls de svårigheter som är förenade med att generellt definiera sådana tågkategorier som SJ bör upplåta ål länshuvudmännens resenärer och all lägga fast regler för huvudmännens ersättning lill SJ. Dessa frågor fömlsanes i propositionen i första hand bli lösla genom förhandlingar och avtal mellan SJ och resp. huvudman. Departementschefen förklarade sig beredd atl la upp frågan lill förnyad prövning därest behov skulle uppslå av mera fastlagda riktlinjer för hur ersättningen lill SJ bör regleras.

Lagen om huvudmannaskap för viss kollektiv trafik trädde i kraft den 1 juli 1978. Därefter har man i de olika länen tre, och i vissa fall fem, år på sig att bilda huvudmän. Det är enligl min mening för tidigt att redan nu uttala sig om behovet av mera fastlagda riktlinjer för hur ersättningen till SJ för tågtrafik skall lösas. I enlighel med riksdagens uttalande i frågan sker en uppföljning inom kommunikationsdepartementet. Om behov av mera fastlagda riktlinjer kommer atl uppslå är jag beredd all överväga den frågan.

Torsdagen den 7 december 1978

öm länskort för kollektivtrafik

LEIF ZETTERBERG (c);

Herr lalman! Jag tackar statsrådet för svaret, som emellertid inte alls är tillfredsställande för oss som bor i Uppsala län.

Den kollektiva trafiken har en mycket viktig uppgift att fylla för trafikförsörjningen. I Uppsala län har vi som ell av de första länen i landet utnyttjat möjligheten alt sammanföra huvudmannaskapet förden landsvägsbundna trafiken. Fr. o. m. den 1 november har vi en bolag som heter Upplands Lokaltrafik AB,

Den samordning som nu skett av busstrafiken har gjon att denna nu ökat med 35 %. Tätare turer har införts och nya linjer öppnats. Totalt kommer bolaget atl omsätta ca 40 miljoner med ett beräknai underskott på ca 12 miljoner. Detta är mycket marginella kostnader för samhället i jämförelse med vad trafikolyckorna i Uppsala län beräknas kosta. De materiella kosinaderna uppgår lill ca 25 miljoner, och kostnaderna för sjukvård lill ca 85 miljoner. Om man alltså med en utökad busstrafik kan minska olycksfallsfrekvensen med 10 % skulle inte någon nettokostnad alls uppstå för samhällel.

Nu innebär inte Upplands Lokaltrafik AB bara glädje för länsinnevånarna. SJ:s negativa inställning till samordning av såväl den spårbundna som den landsvägsbundna trafiken är smolk i glädjebägaren.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Om länskort för kollektivtrafik

I den proposition som låg till grund för riksdagsbeslutet angående regionalt huvudmannaskap och statsbidrag till den kollektiva persontrafiken uttalade föredragande statsrådet; "Med hänsyn lill atl järnvägstrafiken i en del län spelaren betydande roll i den regionala och lokala trafikförsörjningen ärdet

--- angeläget atl också sådan trafik kan infogas i de regionala

rabailsysiemen." Denna fråga skulle i första hand regleras genom avtal mellan SJ och resp. läns huvudman.

I Uppsala län har del varil omöjligt alt få ett sådanl avtal lill slånd. SJ har ställt orimliga krav på huvudmannen. Anser statsrådet all det är rimligt all huvudmannen skall betala mer för de resenärer som skulle komma atl åka med ett länskorl än vad dessa resenärer i dag får belala för ett månadskort?

Pendlingen med tåg från såväl Uppsala som Enköping och Tierp är belydande. Genom en förbäitrad kollekiivirafikservice lill elt pris som motsvarar länskorlei skulle resandeslrömmen kunna öka belydligl. Anser statsrådet all della är en riklig och nödvändig ulveckling? I sä fall; Vad ämnar statsrådet göra för all uttalandena i proposilion 1977/78:92 skall kunna förverkligas? I Uppsala län väntar vi med spänning på statsrådets svar, allra helst vi som i dag fär belala ett dyrt mänadskort för att pendla med tåg.

Håbo kommun och Bålsia tätort har en speciell situation när del gäller tågpendlingen. Järnvägsstationen i Bålsta är nedlagd. Nu finns det starka krav från kommunen på atl tågen åter skall slanna i Bålsta. Enligt min mening skulle ell ålerutnyttjande av Bålsta järnvägsstation och en samordning av buss- och tågtrafiken kunna innebära alt pendeliågtrafiken mellan Väsierås-Enköping-Bålsta och Stockholm skulle kunna byggas ut lill eniimmespendel, precis som i dag gäller för Uppsala. Är statsrådet beredd all medverka lill all detta kan ske?

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr lalman! Frågan gällde länskort för kollektivtrafik.

Det är vanskligt all lägga fast centrala riktlinjer för hur huvudmännens ersättning lill SJ skall beräknas, eftersom förhållandena och därmed fömtsätiningarna är mycket olika frän fall lill fall. 1 vissa föll, som i Stockholmsregionen, kan det bli fråga om att huvudmannen efterfrågar eu hell trafiksystem med hela och för ändamålet speciellt utformade tåg. I andra fall kan del bli fråga om att huvudmannen önskar köpa vissa platser i ett redan befintligt låg. I några fall har SJ och huvudman träffat avtal om inordnande av tågtrafik i huvudmannens trafik- och laxisystem.

Men de hittillsvarande erfarenheterna är inte entydiga, vilket bl. a. beror på att så kort lid förflutit sedan reformen om huvudmannaskapet trädde i kraft. När fler huvudmän bildats och förhandlingarna pä allvar kommit i gång ute i landet torde behovet av mera fastlagda riktlinjer kunna bedömas bältre.

LEIF ZETTERBERG (c):

Herr lalman! Vi kan redan nu konstatera all förhandlingarna inie har gått i läs som del var tänkt enligt de principiella uttalandena i proposilionen. Anser

statsrådet all del är rimligt att Upplands Lokaltrafik AB skall behöva upprätta en busslinje som går parallellt med tågtrafiken för att resenärerna från Knivsta skall kunna ta sig till Uppsala? Borde inte lågförbindelsen ha kunnat utnyttjas i della sammanhang?

Vad gör departementet för alt följa upp de principiella uttalandena vid reformens genomförande? Här krävs skyndsamma åtgärder från departementet.

Huvudmannaskapsfrågan i Uppsala är löst. Länskort är infört. Men någon samordning mellan buss- och tågtrafik har inte skett.

Jag kräver all statsrådet vidtar åtgärder och alt vi inför kammaren för redovisai vilka åtgärder som vidtas för alt följa upp reformen. Det går inte atl hänvisa till Stockholmsfallet närdet gäller länstrafiken i Uppsala län.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

öm breddning av trånga vägportar

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr lalman! Det finns ännu bara fyra huvudmän bildade i landet. Vi följer frågan i departementet, som jag sade i mitl svar, men ännu är det för tidigt att göra några ytterligare uttalanden om mer fastlagda riktlinjer.

LEIF ZETTERBERG (c):

Herr lalman! Anser statsrådet då all det är rimligl all huvudmannen skall behöva betala mer för de resenärer som ämnar åka med tåg än vad man i dag betalar med månadskort på lägel? Det kan inte vara detta som var meningen med riksdagens principuttalande i våras.

Jag vill också upprepa min fråga: Vad ämnar statsrådet göra för att tåget skall kunna stanna i Bålsta? Dagligen pendlar 2 500 människor till Stockholm. Vore del inte rimligt atl en del av dessa skulle kunna utnyttja tågförbindelsen?

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om breddning av trånga vägportar

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för alt besvara Karl-Eric Norrbys (c) den 29 november anmälda fråga, 1978/79:195, och anförde:

Herr talman! Karl-Eric Norrby har i sin fråga angett atl för jordbmkare, som har sina ägor så belägna att de måste passera väg eller järnväg, orsakar de t ränga vägportarna slora problem. En ombyggnad av dessa vägportar är därför mycket angelägen. Mot denna bakgrund har Karl-Eric Norrby frågat mig om jag ämnar ta några särskilda initiativ för alt lösa dessa problem.

Nuvarande projekteringsanvisningar innebär atl vägportar för körlrafik normall inte utförs smalare än 5 meter och lägre än 4,7 meter. Vid utarbetande av vägarbetsplaner utformas eventuella körportar i nära samråd mellan vägverket och berörda intressenter.

Vad avser äldre vägportar på det allmänna vägnätet prövas angelägenheten

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Om breddning av trånga vägportar

av ombyggnad av dessa i samband med upprättandet av flerårsplanerna för vägbyggandet. Som bekant är denna planering i stor utsträckning decentraliserad genom alt del framför alll är kommuner och länsstyrelser som avgör vilka vägåtgärder som är mest angelägna. För länsvägnäiet gäller dessulom alt länsstyrelserna fastställer fterårsplan.

Vidare kan slalsbidrag beviljas av länsstyrelserna lill ombyggnad av äldre vägportar på del enskilda vägnätet. Även här prövas angelägenheten av sådana ombyggnader i förhållande lill andra vägåtgärder.

Mol bakgrund av alt ombyggnad av vägportar redan nu prövas vid planeringen av såväl allmänna som enskilda vägar anser jag inie au några särskilda initiativ behöver vidlas för att lösa de av Karl-Eric Norrby angivna problemen.

KARL-ERIC NORRBY (c):

Herr talman! Jag får lacka statsrådet för svarei på min fråga.

Inledningsvis villjag konstatera all det här problemet är mycket slörre än vad jag har lagit upp i min fråga lill kommunikalionsminisiern. Jag har här en uppgift om alt anlalel vägportar under järnväg här i Sverige uppgår till 545, och då är inle de vägportar med som finns utefter de enskilda vägarna.

Även om inle alla dessa vägportar är sådana atl de behöver byggas om står det ändå klart atl problemet berör mänga fier trafikanter än jordbrukarna. Får jag också kommentera frågan i övrigt vill jag säga att det inte bara är bredden på en vägporl som kan hindra genomfart - del kan många gånger också vara vägporlens höjd. Bussar, virkesbilar och andra lasifordon med hög last berörs givelvis också av svårigheterna alt passera trånga vägportar.

Jag har dock, herr lalman, vall atl begränsa frågan lill att gälla jordbrukarna, som i sin yrkesutövning drabbas särskill hårt genom att traktorer och skördelröskor är relativt långsamtgående fordon, varför del tar mycket lång lid för dem att göra kringkörningar på framkomliga vägar. Del finns exempel pä jordbmkare som måste tillbringa limmar på landsvägen för atl komma lill och från den åker som är belägen pä "fel" sida om en järnväg.

Var och en förstår de problem som della förorsakar, särskilt i skördetider, då del hänger på limmar om skörden skall kunna bärgas eller kanske bli förstörd. Därför borde man verkligen göra ansträngningar för att eliminera de här flaskhalsarna.

En annan viktig aspekt i del här sammanhanget är den sysselsättningseffekt som åtgärder på del här området för med sig. Här kan med fördel byggnadsarbelare sysselsättas, något som borde vara betydelsefullt nu när arbetsläget för den gruppen är bekymmersamt. Detta är alltså ytterligare en posiliv effekl och elt skäl för kraftfulla åtgärder.

Nu säger kommunikationsministern i svarei på min fråga atl problemet så atl säga ligger utanför vad hon har möjlighel atl påverka, dä del är kommuner och länsslyrelser som avgör vilka vägåtgärder som är mest angelägna. Lät mig göra den kommentaren all anslagen ändå i högsia grad påverkar vägplanerna. Anslagens storlek avgör vilka möjligheter som finns atl utföra behövliga vägbyggen eller ombyggnader av vägportar.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr lalman! Regeringen utfärdar som regel direktiv inför upprättandel av fterärs- och fördelningsplanerna för väg- och gatubyggandet. I de direktiv som utfärdades i februari i är har angivits alt åtgärder som kan antas höja trafiksäkerheten skall ges hög prioritet. Andra åtgärder som har framhållits som angelägna är åtgärder som förbättrar den kollektiva irafikslandarden och åtgärder på del mindre och medelstora vägnätet som underlättar jord- och skogsbrukets och del övriga näringslivels transporter.

Dessa generella direktiv hindrar således inte kommuner och länsstyrelser från atl i del enskilda fallet planera in ombyggnad av en vägport, om detla anses mer angeläget än andra vägåtgärder. Tvärtom har ju i direktiven framhållits angelägenheten av att underlätta för bl. a. jordbrukets transporter.

Som jag angav i mitt svar är vägplaneringen i dag i stor ulslräckning decentraliserad. Del är enligt min mening nödvändigt, eftersom del är kommuner och länsmyndigheter som bäst känner till de brisler som finns på vägnätet och som också kan välja de konkreia åtgärder som krävs för atl komma lill rälla med bristerna. Det skulle innebära en olycklig centralisering av planeringsverksamheten, om regeringen gick in och beslulade i sådana frågor.

KARL-ERIC NORRBY (c);

Herr lalman! Jag delar till fullo kommunikationsministerns åsikt alt handläggningen bör vara decentraliserad närdet gälleratt priorilera åtgärder pä vägbyggnadsområdet. Där trorjag inte att uppfattningarna skiljer sig ät någonting alls. I det kompletterande svar som jag har fått vill jag emellertid lolka in en större förståelse för det problem jag har aktualiserat, och jag fömtsälter alt när del kommer propåer om ökade anslag för au möjliggöra ombyggnad av vägportar så skall vi också kunna vänla ytteriigare medel för del ändamålet.

Jag ber alt fö lacka statsrådet för svarei.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr talman! Jag vill bara komplellera med atl närmare en miljard kronor

har salsats under är 1978 pä sysselsätlningsfrämjande vägbyggnadsäigär-

der.

Nr 49 § 10 Föredrogs och hänvisades

Torsdagen den Proposition

7 december 1978 1978/79:68 till skatteutskottet

Särskih statsbidrag § ' Föredrogs och bifölls till kommuner och Interpellaiionsframställning 1978/79:108 landstingskommuner

§ 12 Särskilt statsbidrag till kommuner och landstingskommuner

Föredrogs finansutskottets betänkande 1978/79:8 med anledning av propositionen 1978/79:26 om ett särskilt statsbidrag lill kommuner och landstingskommuner under år 1979 jämte molion.

I propositionen 1978/79:26 hade regeringen (budgetdepartemeniet) föreslagit riksdagen att till Särskill statsbidrag till kommuner och landstingskommuner under år 1979 pä tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 490 000 000 kr.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande:

"I propositionen redovisas en överenskommelse mellan regeringen å ena sidan och Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet ä andra sidan, I överenskommelsen behandlas dels den kommunala volymutvecklingen åren 1979 och 1980, dels de finansiella förulsätlningarna för kommuner och landstingskommuner år 1979.

För att begränsa den kommunala expansionen har parterna enats om att riktpunkten för den kommunala konsumtionens volymökning bör vara 3 % per är under åren 1979 och 1980. Parterna är också ense om att inom de angivna ramarna bör utbyggnaden av barnomsorg, äldrevård och långtidssjukvård prioriteras. Utrymmet för utbyggnad av andra kommunala verksamheter är mycket begränsat.

Överenskommelsen innebär atl staten tillskjuter ett särskilt bidrag lill kommuner och landstingskommuner för år 1979, Bidraget utformas så atl det får skaiieuljämnande effekl och motsvarar en höjning av den garanterade skattekraften med två procentenheier av medelskatiekraften. Det särskilda bidraget utgår med lägst 90 kr. per invånare lill Gotlands, Malmö och Göteborgs kommuner och med lägst 45 kr. per invånare lill övriga kommuner och till samtliga landstingskommuner. Det sammanlagda bidragsbeloppet beräknas till ca 980 milj. kr. Samlidigt har utrymmet för extra skaileutjäm-ningsbidrag förär 1979 vidgats med ca 20 milj. kr. jämfört med innevarande är

Del nya bidraget ersätter det generella bidrag lill kommuner och landstingskommuner om 720 milj. kr. som utgår under år 1978. Dessulom bortfallerdet särskilda bidrag om 122 milj. kr. som har utgått ärligen sedan år

1973.

Styrelserna för Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet åtar sig genom överenskommelsen alt rekommendera kommunerna resp. landstingskommunerna all inte höja skattesatserna för är 1979."

I della sammanhang hade behandlats moiionen 1978/79:39 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari föreslagits all riksdagen beslulade att ulöver de i propositionen 1978/79:26 begärda medlen anvisa ytterligare 1 000 milj. kr. som särskilt statsbidrag lill kommuner och landstingskommuner under 1979 i enlighet med vad som anförts i motionen.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Särskilt statsbidrag till kommuner och landstingskommuner

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Ett särskill statsbidrag lill kommuner och landsting - varom detta belänkande handlar - bör kunna anses välbehövligt. Budgeibehand-lingarna i kommuner och landsiing har ånyo blottat problemet alt klara nödvändig service ulan stora skattehöjningar. Stigande kommunalskatter och brister i den kommunala servicen ärett allvariigl problem, som särskilt hårt drabbar arbetarklassen. Men ett särskill statsbidrag bör vara sådant au det lättar del ekonomiska trycket på den kommunala ekonomin. Det kan man lyvärr inte säga atl det i proposilionen 26 föreslagna bidraget gör.

I vpk-motionen 39 har vi påtalat atl del särskilda statsbidraget endasl får symboliskt värde och inle lättar det ekonomiska trycket på kommuner och landsting. Finansutskotiet noterar delta såsom något som molionärerna hävdar men avstår från all föra något resonemang i frågan.

Låt mig därför peka på de faktiska omständigheter som leder till slutsatsen att det särskilda statsbidraget endast får symboliskt värde. I proposilionen föreslås ett sammanlagt bidragsbelopp på 980 milj. kr. saml 20 milj. kr. i exlra skatteutjämningsbidrag, lillsammans 1 miljard kronor. Samiidigi skall dock det nya bidraget ersätta det generella bidrag på 720 milj. kr. som utgår under 1978,och dessutom bortfallerdet särskilda bidrag pä 122 milj. kr. som utgått årligen sedan 1973. Då blirdei faktiskt inte mycket kvar såsom särskilt bidrag, dvs. såsom nya pengar lill kommuner och landsting. Jämfört med vad som nu utgår blir det ett mycket blygsamt tillskott.

Likväl föreskrivs att kommuner och landsiing såsom motprestation skall avstå från skattehöjningar för 1979, vilket de preliminära sammanställningarna visar inte har varil möjligt. Riktpunkt för den kommunala konsumtionens volymökning anges lill 3 % per år under åren 1979 och 1980. Inom dessa ramar skall ulbyggnaden av barnomsorg, äldrevård och långtidssjukvård priorileras. Med kännedom om de allvarliga bristerna pä dessa områden kan

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Särskill statsbidrag till kommuner och landstingskommuner

man förstå budgelminislerns konstaterande att utrymmet för uibyggnad av andra kommunala verksamheter är mycket begränsat. Sanningen är väl närmasl den att del angivna utrymmet inte ens räcker till för alt bygga bort de allvarligaste bristerna inom de prioriterade områdena.

Den åtstramning mot kommuner och landsiing som härigenom kommer till uttryck leder till reformstopp pä andra områden. Detla är allvariigl med lanke på de många angelägna behov som föreligger. Till bilden hör också all den kapitalistiska krisen har lett lill att mänga kommuner påtagit sig koslnadskrävande uppgifter för atl molverka den slora ungdomsarbetslösheten.

Budgeiministern åberopar i proposilionen den överenskommelse som träffats mellan regeringen och kommunförbunden. Denna överenskommelse har samma svaghet som tidigare sådana. Den lillför inte kommuner och landsiing de nödvändiga resurserna. Den dämmer upp behov som senare kommer att utgöra ell kraftigl tryck uppäl på skalterna.

1 kommunalekonomiska utredningen vädrades tanken på kommunalt skaltelak. Utredningen avvisade dock en sådan metod. Däremoi förordade majoriteten överenskommelser av fastare form mellan regeringen och kommunförbunden. Vi tror inte heller pä den metoden. Det förefaller som om man är på vägan tillämpa en form som liknar ell skatietak. Beteckningen är inle del avgörande. Avgörande är all de metoder som kommer lill användning inle lillför kommuner och landsiing de nödvändiga resurserna för alt klara angelägna serviceuppgifter och hålla tillbaka skattehöjningarna.

Pä längre sikl är del nödvändigt med en omläggning av skattesystemet till en enhetlig progressiv skatt förslat och kommun, såsom vpk föreslagit, om man skall komma till rälla med skatteproblemet. Men redan nu ärdet absolut nödvändigl alt kommuner och landsiing tillförs ökade resurser från slalen för all kunna klara sina uppgifter utan kraftiga skattehöjningar.

Genom atl staten ger med den ena handen och tar lillbaka med den andra, som nu är fallet, finns knappast täckning för propositionens mbrik om en särskill slalsbidrag till kommuner och landstingskommuner under år 1979. Det hade varit riktigare alt tala om utbyte av nu utgående bidrag mot ett nyll.

Finansutskottet noierar alt den kommunala konsumtionen dragits ner något i förhållande lill planerna. Denna utveckling finner utskotlet tillfredsställande. Om ulskotlet finner del tillfredsställande, sä är det inte säkert att de som efterfrågar barnomsorg, sjukvård, bättre kollektivtrafik osv. är lika tillfredsställda. Det hade varit rimligare om utskottet skrivit alt nu måste statsbidragsgivningen öka så all del inte uppstår allvarliga sociala konsekvenser i kommunerna. Utskottet finner del föreslagna bidragssystemet lämpligt - och anser lydligen också att bidragets storlek är tillräckligt. Ulskotlet kan inte instämma i vpk-molionens synpunkler, heter del. Del kan då vara av inlresse all utskottets företrädare deklarerar om den extra miljard som vpk föreslagit anses obehövlig för att kommuner och landsiing skall klara de mest angelägna uppgifterna. Vi anser atl ell sådanl behov föreligger. Såväl för all klara akula behov inom de prioriterade områdena som för att

klara de mest angelägna behoven inom andra områden, bl. a. de nya uppgifterna för alt bekämpa ungdomsarbelslöshelen, är del nödvändigl med en extra förslärkning. Jag vill, herr lalman, yrka bifall lill motion nr 39.

KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Försl något om bakgrunden till de kommunalekonomiska problemen. Under det glada 1960-lalel var del roligt all vara kommunalman. Den jämna, stadiga ekonomiska tillväxten räckte lill en ökning av både den privala och den kommunala konsumtionen.

U nder de gångna åren av 1970-ialet har läget varil eu annat. För au försöka hålla kommunalskatten inom rimliga gränser har regeringen och kommunförbunden vid olika tillfällen träffat överenskommelser om ökal statsbidrag, mot atl kommunerna och landslingen begränsade ökningen av den kommunala utdebiteringen.

Den första överenskommelsen gjordes 1972 och medförde all kommunal-och landstingsskatten 1973 och 1974 ökade blott 24 öre totalt under de två åren. Invånarna tycktes nöjda därmed, och ingen klagade pä all den kommunala servicetakten dämpades. Detta motsäger vad Nils Berndtson nyss sade, atl människorna nu skulle klaga över atl den kommunala servicen inle byggs ul tillräckligt snabbt.

År 1975 fanns inget avtal, och då höjdes skatten med inte mindre än 1:56.

Denna oroväckande ulveckling fortsatte 1978, då skallen trots ett generellt statsbidrag på 720 miljoner, som Nils Berndtson nyss nämnde, höjdes med 1:83. Som bekant värdet den stora satsningen pä barnomsorg, äldrevård och långtidsvärd som fått kostnaderna atl skjuta i höjden.

Alla torde vara ense om att vi nu måste dämpa den kommunala expansionen. Parterna har överenskommit att volymökningen för 1979 och 1980 bör vara 3 % per år mot lidigare 4-5 %. I gengäld bidrar staten förär 1979 med en miljard.

Det som vpk nu kritiserar är att man samtidigt slopar tidigare statsbidrag om 720 miljoner plus 122 miljoner. Vpk vill dessutom plussa på ytteriigare 1 miljard.

Jag vill då erinra om all slopandet av återstående 2 % av den allmänna arbetsgivaravgiften från den 1 juli innevarande år medförde betydande lättnader för kommuner och landsting, närmare bestämt 325 milj. kr. för 1978 och 700 milj. kr. för 1979. Dessutom får 45 kommuner för 1979 ett exlra skatteutjämningsbidrag på 115 miljoner.

Men hur blir dä skatieuivecklingen för 1979? Nils Berndlson angav an det inte går att hälla oförändrad skatt. Det är rikligt. Sammanlagt beräknas den kommunala beskattningen under 1979 öka med ungefär 30 öre jämnt fördelat på landsting och primärkommuner.

Den miljard som vpk begär i moiionen skulle självfallel vara lill nytta för kommunerna. Det är vi nog alla ense om. Men detla skulle samlidigt innebära en överbudspolitik i ansvarslösheiens tecken. Finansutskottet har således

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Särskilt statsbidrag till kommuner och landstingskommuner

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Särskilt statsbidrag till kommuner och landstingskommuner

enhälligt avstyrkt motionen.

Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall lill finansutskottets hemstäl-. lan.

NILS BERNDTSON (vpk);

Herr lalman! Vad Knut Wachimeister glömde atl säga, när han talade om den aktuella kommunala utdebiteringen, var alt denna redan är uppe i 29 kr. Del är naturligtvis angeläget att de kommunala skattehöjningarna stoppas. Finansutskottet tror tydligen atl det kan ske genom överenskommelser om åtstramningar för kommuner och landsiing. Men vi tror all del endasl kan ske genom att statsbidragen till kommuner och landsting kraftigl ökas. Däri ligger väl den avgörande skillnaden i våra synsätt.

Finansutskottets metod leder till försämrad social service; vår metod leder lill alt en uibyggnad av den sociala servicen kan vara möjlig ulan skallehöjningar.

F. ö. kommer riksdagen inom kort all la ställning lill ett vpk-förslag om särskilda åtgärder för de speciellt skalletyngda kommunerna. I annat sammanhang har vi nämligen begärt an skattebetalarna i kommuner vilkas utdebitering överstiger 29 kr., dvs. genomsnittet, skall erhålla statlig skallekompensalion för belopp som överstiger 29 kr.

Knut Wachimeister säger all underdel glada 1960-lalel värdet lätl att vara kommunalman. Men 1960-talel, Knut Wachimeister, var inte gladare än an vi fortfarande har en rad allvarliga eftersläpningar pä angelägna sociala områden. Knut Wachimeister har inie hört människor klaga över servicen, men del harjag gjort. Jag anser atl finansutskottet borde öppna sitt öra och lyssna lill de människor som står i en hopplös kö, exempelvis för alt få barnomsorgen löst, och lill de människor som står i en lång kö för att få sjukvård och liknande service som kommuner och landsiing har all svara för.

Del handlar inte vare sig om överbud eller om ansvarslöshel när vpk kräver ytteriigare en miljard lill kommuner och landsiing. Del handlar om nödvändiga åtgärder för alt vi någorlunda skall kunna säkra den sociala servicen ulan skaltehöjningar.

KNUT WACHTMEISTER (m);

Herr talman: Självfallel är det yltersl oroande alt kommunalskatten nu är uppe i över 29 kr. Enligl den kommunalekonomiska ulredningen skulle man med samma tillväxttakt vara uppe i 35-36 kr. en bit in pä 1980-lalel.

Jag är av den beslämda uppfattningen att man inle löser problemen genom alt ständigt öka statsbidragen, ulan jag menar atl man måsie se lill att man sparar inom den kommunala sektorn. All vi moderater är uppmärksamma på del problemet torde kunna utläsas av vad som skrivits i den kommunalekonomiska ulredningen.

Herr talman! Jag lycker del är närmasl löjeväckande när vpk i sin motion kritiserar den gamla regeringen för att ha gett med den ena handen och tagit med den andra. Vpk syftar då pä de 720 och 122 miljoner i statsbidrag som inte

längre utgår. Men vad hardå vänsterpartiet kommunisterna själva gjort? Man gör i så fall precis likadant; man ger med den ena handen och lar med den andra. I vpk;s partimotion med anledning av propositionen 50 om inriktningen av den ekonomiska politiken yrkas på åtgärder som skulle medföra skattebortfall för kommuner och landsiing med mellan 500 och 600 milj. kr., och där rök mer än den halva miljard som man vill plussa på. Därtill kommer effekterna på kommunernas ekonomi av vpk;s program för 100 000 nya jobb.

Jag citerar nu några av kraven i vpk;s motion nr 1 som väcktes i början av detta riksmöle:

"2. atl hos regeringen hemställa om åtgärder för atl ytterligare 20 000 barnsluge- och fritidshemsplalser skall byggas under budgetåret 1978/79 och att erforderliga statsbidrag härför utgår,

3. att hos regeringen hemställa om åtgärder för alt personaltätheten i daghemmen blir I personal på 4 barn,

4. att hos regeringen hemställa om åtgärder för 6 000 nya tjänster inom sju k värden,

5. atl hos regeringen hemställa om åtgärder för 5 000 nya tjänster inom äldreomsorgen,

6. att hos regeringen hemställa om åtgärder för en förbäitrad kollektivtrafik - såväl statlig som kommunal - av sådan omfattning atl 12 000 ytterligare tjänster inrättas ."

Herr lalman! Hur siora kosinaderna för dessa föreslagna reformer skulle bli ärsvårt all beräkna, men under alla förhållanden blir de betydande. Jag skulle alllsä vilja rekommendera Nils Berndlson au försl sopa rent framför den egna dörren.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Särskilt statsbidrag till kommuner och landstingskommuner

NILS BERNDTSON (vpk);

Herr talman! Jag är naturiigtvis glad över atl finansutskottets talesman läser in lill protokollet vpk:s krav för all förbättra villkoren för de arbetande människorna, sä slipper jag ta upp tid med del. Men när Knut Wachimeister försöker säga alt delta inte går ihop så glömmer han bort viktiga delar. När vi kräver ökade bidrag frän slalen till kommunerna är det bl. a. därför att staten har helt andra möjligheter till omprioriteringar än vad kommunerna har. Jag skall bara påminna Knut Wachimeister om all staten har en tung post som heter militärutgifter som bör kunna sänkas till förmån för andra ändamål.

Sedan talar yllerligare skäl för en överföring av resurser från staten till kommunerna. Del mesta man har atl svara för i den kommunala sektorn har ju beslutats av regering och riksdag. Det är inte hellerså sällan som man häri riksdagen avvisar olika reformkrav med atl säga, atl de frågorna får kommuner och landsiing lösa. Vi hade f ö. så sent som i går en sådan frågeställning uppe till debatt.

Det går inte ihop atl man ger kommuner och landsiing ålägganden ulan alt ge dem nödvändiga resurser. Man kräver också att de skall dra ner taklen i förhållande till redan uppgjorda planer.

Att moderaterna i kommunalekonomiska utredningen ville spara känner

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Särskill slalsbidrag lill kommuner och landstingskommuner

jag mycket väl lill. Jag vet också hur de ville spara och hur de ville alt även de kommunala taxorna skulle höjas. Man ville så all säga vältra över mer på de svaga i samhället. Jag hoppas atl inle hela finansutskottet står för del Knut Wachimeister som moderat för fram här.

Jag tycker alltså det finns fullgoda skäl för all plussa på för kommuner och landsting. Jag kan inte accepiera denna filosofi, atl kommunerna inte kan öka sin konsumiion i förhållande lill den privala konsumtionen. Om vi begär atl kommuner och landsting skall svara för mer och mer av kollekliv service måste också den sektorn få expandera mer. Svårare än så är det inte. Knut Wachimeister hade lydligen inte räknat på vpk;s olika krav, men jag är övertygad om all om han sälier sig ner och räknar skall han finna att det också går ihop och atl vi har anvisat var man kan ta resurser för alt förbättra den sociala servicen.

Överläggningen var härmed slulad.

Proposilionergavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 39 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Berndtson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 39 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat förja-proposilionen. Då Nils Berndtson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281 Nej - 12

§ 13 Föredrogs

Finansutskottets belänkanden

1978/79:9 med anledning av proposilionen 1978/79:45 om villkoren för

lönsparande på vinslsparkonlo 1978/79:11 med anledning av proposilionen 1978/79:34 om förlängd

tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956:236) 1978/79:12 med anledning av propositionen 1978/79:47 om fortsatt giltighet

av lagen (1974:922) om kredilpoliliska medel jämte motion.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa belänkanden hemställt.

§ 14 Stöd till den omanska befrielserörelsen (PFLO) m. m.

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1978/79:12 med anledning av molion om stöd lill den omanska befrielserörelsen (PFLO) m. m,

I delta betänkande behandlades moiionen 1977/78:362 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagils

1. alt riksdagen beslutade anslå 5 000 000 kr. lill den omanska befrielserörelsen PFLO,

2. alt Sverige i FN borde verka för elt fördömande av de iranska, amerikanska och brittiska förbrytelserna mol det omanska folket.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Stöd lid den omanska befrielserörelsen (PFLO)

//?. /77.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:362.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! Jag instämmer lill fullo i utrikesutskottets skrivning pä s. 2 i belänkandet, där man säger: "Ulvecklingen i Oman är således inle oavhängig av den politiska situationen i de närmast omgivande arabiska länderna." Del är alldeles rikligl och precis vad det hela handlar om. Det är också vad vi har framhållit i vår motion. Vad som händer i den södra delen av arabiska halvön är i högsta grad avhängigt av utvecklingen i Iran, i Rödahavsomrädei i övrigt och i föriängningen också av vad som händer med oljefyndigheierna och oljeiransporlerna i detla område. Del är nämligen framför allt kampen om oljan som ligger bakom. Också i Oman flnns det rika fyndigheler, och det var framför allt rädslan för an PFLO - som representerar nationella, folkliga iniressen - skulle få inflytande och kontroll över dessa fyndigheler som låg bakom Irans intervention 1973. Bakom Iran slår USA och Storbritannien -det är självklart. Storbritannien har gamla intressen i området, och del kan mol bakgrund av vad som nu händer i Iran vara på sin plals all erinra om att engelsmännen redan 1952 effektivt krossade den nationella oppositionen i Iran under ledning av premiärminister Mossadeq och återinsatte schahen, som har suttit kvar sedan dess. Vad det har betytt för folkel i Iran är välkänt och behöver inte upprepas i del här sammanhanget. Storbritanniens roll har senare övertagits av USA, som har hjälpt lill au bygga upp schahens armé, så att den skall kunna tjänstgöra som USA;s polis i områdei. Det var en sådan polisuppgifi som effektuerades när PFLO drevs ut från Dhofar, vilket i stort sett var genomfört 1976. Utskottets beskrivning av sakförhållandena är korrekt när del gäller detta avsnitt.

Detla betyder emellertid inte, som ju utskottet också framhåller, alt PFLO på något säll skulle vara utplånat. Det är inte heller riktigt atl, som utskottet gör, beteckna PFLO som en exilorganisaiion. Tvärtom bedriver PFLO elt omfattande arbete inne i Oman, men PFLO har på grund av den iranska och inhemska repressionen tvingats au byta taktik. Då man inte i dagsläget har den militära kapaciteten att hälla befriade områden, måste man lila lill gerillakrigföring och liknande verksamhel. Man inriktar sig också på politiskt arbete över hela landet, framför allt i oljeomrädei, där man organiserar

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Stöd till den omanska befrielserörelsen (PFLO) m. m.

arbelarna för alt kämpa för fackliga och demokratiska rättigheter.

Del finns således all anledning alt ge PFLO stöd. Det torde stå klart för alla att sullanatel har bestått och beslår endasl tack vare den hjälp som Iran har bistält med. Om inte denna kommit till stånd med USA;s goda minne, skulle PFLO vid det här laget ha varit den lagliga regeringen i Oman. Om vi anser alt PFLO står för en linje som innebär sociala framsteg för folket, en rättvis fördelning av inkomsterna från de inhemska naturrikedomarna, främst oljan, och framför allt nationell kontroll av den, borde vi inte ha några svårigheter all ge PFLO hjälp. Om del är så atl folkrätlsliga regler hindrar oss atl i dagens läge ge direkl slöd, kan vi åtminstone på elt bältre och mera aktivt sätt utnyttja de möjligheter som finns att lämna indirekl hjälp. Jag tänker då på sådana initiativ som också utskotlet lalar om i belänkandel, nämligen ökal humanitärt bistånd och kaiastroföistånd lill Demokratiska folkrepubliken Yemen. Det är riktigt, som här sägs, att dena land har fån sådant bistånd, men all beieckna det som ell bisiånd av avsevärd omfattning torde vara atl ta till i överkant.

Demokratiska folkrepubliken Yemen är själv ett fattigt land och har, som utskottet framhåller, belastats ytteriigare av fiyktingar just från Oman, närmare bestämt från Dhofaromrädet, varifrån de drivits ul med hjälp av de iranska trupperna. Om man således inte anser alt man kan siödja PFLO direkt, kan man öka den indirekta hjälpen, och vi motsätter oss i vår motion på intet vis ett sådant förfaringssätt.

Jag vill med del anförda, herr talman, hemställa om bifall till följande yrkanden, som har utdelats till kammarens ledamöter; atl riksdagen med anledning av motionen 1977/78:362 beslutar

1. anslå 5 000 000 kr. lill den omanska befrielserörelsen PFLO,

2. hos regeringen begära all Sverige i FN verkar för elt fördömande av de iranska, amerikanska och brittiska förbrytelserna mot det omanska folkel.

ANNA-LISA NILSSON (c):

Herr lalman! Sullanatel Oman är ett land i världen, där Sverige saknar permanent representation. Diplomatiska förbindelser mellan Sverige och Oman upprättades i mars 1974 genom sidoackreditering av Sveriges sändebud i Saudiarabien, Härav följer atl de uppgifter vi har dels om det aktuella läget i Oman, dels om de senaste årens ulveckling är myckel osäkra och bristfälliga.

Av alll all döma torde befrielserörelsen PFLO ej längre ha fotfäste i eller kontroll över något sammanhängande markområde i Oman utan ha sin bas förlagd till Sydyemen, varifrån rörelsen lidigare synes ha fått sitt huvudsakliga stöd.

Vpk-molionens yrkande om elt anslag på 5 milj. kr. till den omanska befrielserörelsen PFLO har utrikesutskottet avstyrkt, med hänsyn till den grundprincip som sedan 1969 tillämpas i vårt land närdet gäller direkl stöd till befrielserörelser. Sådant slöd lämnas av Sverige endast som humanitärt bistånd och ulbildningssiöd och utgår till sådana rörelser i södra Afrika som omfattas av rekommendationer frän FN om sådant bisiånd.

Denna regel utesluter dock inte att humanitära biståndsinsalser - som också Oswald Söderqvisl framhöll - inom biståndsbudgeiens ram kan göras även i andra länder, där det är befogat lill följd av inbördeskrig eller katastrofer. Sålunda har våren 1976 ett anslag på 3 milj. kr. och våren 1977 ell anslag på 6 milj. kr. utgått som kaiastroföistånd till Sydyemen. Dessutom har 1 milj. kr. anslagits till delta land genom enskild organisation.

Även del andra yrkandet i moiionen 1977/78:362 har avstyrkts av utrikesutskottet. Med hänsyn till del jag sade i början av milt anförande angående information från Oman anser sig ulskotlet sakna underiag för att föreslå atl Sverige i FN bör verka för ell fördömande av bundsförvanter lill sullanatel Oman för påstådda förbrytelser. Situationen i Oman har heller inte uppmärksammats i FN sedan landet invaldes som medlem 1971.

Med del anförda, herr lalman, yrkar jag bifall lill utrikesuiskoiieis hemställan i dess betänkande nr 12.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Stöd tid den omanska befrielse-rörelsen (PFLO)

m. 777.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! Som jag sade i mitt första anförande är det lydligl alt Iran i della fall och i det här aktuella området har uppträtt som polismakt för USA:s intressen. USA har under en lång följd av år sett till att schahens armé har fän moderna vapen i slora mängder. Man har effektivt hjälpt lill an bygga upp och utbilda armén. Iran har expanderat över Persiska viken genom att lägga beslag på de mindre öar som ligger ulanför sullanatel Oman och som behärskar inloppet lill havsviken där. Sedan har Iran gått vidare in i Oman, när PFLO började få kontroll över större och större områden, och mer eller mindre krossat befrielserörelsen där 1976.

Som jag sade lidigare har man inom PFLO därför varil tvungen att byta taktik och har också, som jag påpekade, en omfallande verksamhet inne i Oman. Den har dock kanske tagil sig uttryck på ell annat säll än lidigare, på grund av det hårda tryck som den har utsatts för.

Del märkliga med svensk utrikespolitik ärju atl vi alllid kommer ut i sista hand för atl siödja jusl nationella och folkliga befrielserörelser som sirävar efter en social och demokratisk utveckling i sina resp. länder. Vårt agerande i sådana fall stöter alltid på paimll och anses inte särdeles hedervärt.

Jag noierar den positiva skrivningen om humanitärt bistånd, och jag vill upprepa vad jag sade tidigare, nämligen all det finns ingenling som hindrar Sverige från all öka det humanitära biståndet lill Demokratiska folkrepubliken Yemen som har fått en hård belaslning av flyktingströmmar från Dhofaromrädet inne i Oman. Där borde man i vilket fall som helst kunna göra en insats. Det yrkandel har vi inte med i dag. Vi kan återkomma till det vid ett senare tillfälle.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Erkännande av och bistånd till Demokratiska republiken Östra Timor /??. /?7.

Oswald Söderqvisl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 12 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Oswald Söderqvist under överiäggningen framställda yrkandel.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 273 Nej - 12

§ 15 Erkännande av och bistånd till Demokratiska repubUken Östra Timor m. m.

Föredrogs utrikesutskottets belänkande 1978/79:13 med anledning av motioner om erkännande av och bisiånd till Demokratiska republiken Östra Timor m. m.

I della betänkande behandlades motionerna 1977/78:218 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts

1. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om att diplomatiska förbindelser upprättades med regeringen i Demokratiska republiken Östra Timor,

2. atl riksdagen beslutade anvisa 5 000 000 kr. i humanitärt bistånd till Demokratiska republiken Östra Timor, saml

1977/78:1016 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari hemställts alt riksdagen beslulade anhålla alt regeringen skulle

1. framföra förslag i FN atl FN;s sanktionssysiem enligl FN-siadgan skulle träda i funktion mot Indonesien om den indonesiska regeringen inte ofördröjligen efterkom FN-resolulionerna och drog bon sina ockupationstrupper frän Öst-Timor,

2. erkänna Demokratiska republiken Östra Timor.

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:218,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1016.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! Vår molion om erkännande av Demokratiska republiken Östra Timor och anslag lill humanitärt bisiånd lill den har fåll en aktualitet som ger motionen än slörre inlresse än när vi skrev den.

Jag länker då på omröstningen i FN i tisdags, där Sverige på nytt biträdde resolutionen som stöder befolkningen på Östra Timor i dess kamp mot ockupationsmakten Indonesien. Det är ell ställningstagande som är rikligt och som vi alla kan vara glada över. I bjärt motsats till det ställningstagandet står vårt agerande i ett annat och också aktuellt sammanhang, nämligen vår export av vapen till just ockupationsmakten Indonesien. Jag får ju svar här i kammaren om någon vecka på en interpellation till handelsministern i just den frågan, men jag tror inte att jag föregriper diskussionen; den är f ö. redan i gång i alla massmedia.

Del har förekommit en del svävande uttalanden, bl. a. av utrikesministern i elt TV-program, om vilken status man skall tillerkänna Östra Timor. Utlryckel "omstritt område" användes i detta sammanhang. Faktum ärju att Östra Timor aldrig formelll har avvecklats som portugisisk koloni men atl man har haft ell kort lillstånd av de facto-självsiändighei efter befrielserörelsen Frelilins seger 1975. Denna självständighet upphörde, åtminstone till en del, i och med att den indonesiska ockupationen kom till slånd 1975, vilken ju har fördömts av FN, som jag nämnde tidigare.

Om man således stöder tanken på Östra Timors rätt till självbestämmande och om denna rätt trampas under fötterna av en ockupationsmakt, förefaller del något egendomligt atl man samtidigt, med hänvisning till våra svenska bestämmelser om vapenexport, tillåter sådant lill just denna samma ockupationsmakt. Om Indonesiens överhöghet inte erkänns, faller ju termen "inre oroligheier"; det är riktigt. Men är det inte i så fall en internationell konflikt som pågår? Och lill ell land som är inblandat i en sådan är vapenexport inte tilläten enligl våra regler.

Del är svårt all komma ifrån slutsatsen alt det har sken en uppmjukning av våra regler för vapenexport efter del alt vi har fåll borgeriiga regeringar. När en representant för Fretilin, Ramos Horta, besökte Sverige hösten 1976 fick han enligt uppgift försäkringar av dåvarande ulrikesminislern Karin Söder atl någon svensk vapenexport inte skulle ske till Indonesien. Vi vet ju all en sådan export kom i gång 1977.

Vad hände då vid årsskiftet 1976-1977 som gjorde att denna omsvängning kom till stånd? Det är en fråga som får las upp ytterligare i samband med debatten om vapenexporten, men del är alldeles tydligt att Sverige här har intagit en tvetydig hållning. Vi röstar för FN-resolutioner om befolkningens i Östra Timor rätt till självständighet och fördömer ockupationen som Indonesien har genomfört. Men samiidigi exporterar vi vapen lill Indonesien. Vi skickar handelsdelegaiioner - något som har varit aktuellt nu i veckan -med handelsministern i spetsen och företrädare för slora svenska industriföretag lill Indonesien för att underhandla om utökad handel. Det är som vanligt Sveriges dubbla ansikte i ulrikespolitiken, som vi har kunnat konstatera så många gånger lidigare. Vi går ut med moraliska fördömanden.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Erkännande av och bistånd till Demokratiska republiken Östra Timor m. m.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Erkännande av och bistånd till Demokratiska republiken Östra Timor m. m.

men i praktiken ställer vi upp och stödjer sådana stater, grupperingar och intressen som vi tidigare har fördömt. Om vi vill leva upp lill vårt Slällningslagande i FN om Östra Timors räu till självbestämmande, borde vi mer aktivt verka för det och också stödja det ekonomiski.

I utskotlsbeiänkandet talas nu, liksom i den tidigare frågan om Oman och PFLO, om humanitärt bistånd. Det sägs all de dåliga kontakterna och svårigheterna att få fram biståndet till folket gör att del nu inte är möjligt att åstadkomma en sådan humanitär hjälp. Jag lycker atl det är eu ytterligt dåligt argument. Om den verkliga viljan fanns skulle man säkert kunna fö fram hjälp lill de kämpande Fretilingmpperna, som fören mycket hård och myckel ojämn kamp mol de indonesiska trupperna.

Vi vet att svåra övergrepp har skett mot befolkningen. Vi vet alt det råder brist på i stort sett alla nödvändiga vardagsvaror. Även den minsta hjälp från Sverige skulle i detta sammanhang komma lill stor nytta. Vi borde alllsä mer aktivt leva upp lill vårt ställningstagande.

Med della vill jag, herr talman, yrka bifall lill vår molion.

ROLF HAGEL (apk):

Herr lalman! Timor ligger knappt 150 km från Australiens norra kust. I 450 år var den östra delen av ön en koloni under Portugal. Västra delen var kolonialiserad av Holland tills Indonesien erövrade sin självständighet men lyvärr inte gav frihet åt den lilla kolonin pä Timor. I dag för tre år sedan invaderade indonesiska trupper också Östra Timor, sedan del portugisiska kolonialväldet brutit samman och Fretilin, befrielserörelsen mot kolonial-makien, endasl en dryg vecka lidigare utropat Demokratiska republiken Östra Timor.

Fram lill den portugisiska kolonialismens krossande var allt tyst om Timor och dess befolkning. Timor nämns två gånger i romanen Viclory av Joseph Conrad. Del är såvitt jag vet det enda spär Timor satt i väridslilieraturen. Här i kammaren diskuterades Timor första gången den 6 november 1975, då dåvarande utrikesministern Sven Andersson besvarade en fråga av min partikamrat John Takman. Vid den lidpunklen hade den indonesiska fascistregimen med artilleri och bombfiyg angripit gränsområdet mot Västra Timor och inlett en fiottblockad. Under september-november 1975 kunde utländska journalister och biståndsgmpper ta sig över till Östra Timor från Darwin i Australien. De kunde vittna om den djupa ekonomiska efterblivenhet som landei befann sig i efter 450 år av portugisiskt kolonialvälde. De kunde också vittna om befolkningens entusiasm för befrielserörelsen och förhoppningar om en bättre framlid. Skolor hade kommit i gång med de ytterst små resurser den nya ledningen hade. För första gängen förekom undervisning pä letum, det limoresiska språket.

Efter den indonesiska invasionen har inga kritiska besökare tillåtits komma lill Östra Timor. Genom sin radiostation i ett befriat område rapporterar motståndsrörelsen om massakrer på civilbefolkningen. Ungefär ett år efter invasionen förekom flera rapporter som uppskattade antalet dödade lill omkring 60 000, dvs. 10 % av hela Östra Timors befolkning, som

då uppskattades till 600 000. Östra Timors unge utrikesminister José Horta, som besökte Sverige för ett år sedan, ansåg dock att befolkningen sannolikt var en miljon men att 10 % dödade ändå var en sannolik siffra.

En rapport, som använts vid debatter både i Australiens pariament och USA;s kongress och i debatier i FN;s generalförsamling, har skrivits av en australisk expert vid namn Dunn. Den är daterad den 11 februari 1977.

Dunn besökte Portugal och gjorde i januari 1977 en utföriig intervjuundersökning bland de 1 500 östtimoresiska flyktingar som kommii dil i flera kontingenter, därav ett Ijugofemtal som levt flera månader under indonesisk ockupation. Dunn gör inledningsvis följande anmärkning i sin rapport; "Jag sade upprepade gånger lill limoreserna alt Australien hade goda relationer med Indonesien och att vi, fastän många av oss är bekymrade över vad som inträffat på Östra Timor, är lika angelägna om all de indonesiska aklionerna inle ska bli framställda i falsk belysning."

Dunn påpekar också all flyktingarna i Portugal utgjorde en mycket speciell kategori genom all nästan alla var anhängare av UDT, del lilla högerorienterade oppositionsparti som i samförstånd med indonesiska myndigheler hade gjort en blodig kupp den 11 augusti 1975 och sökl överta ledningen frän Fretilin Trots denna politiska bakgrund berättade de som bevittnat invasionen om exakt samma ty p av händelser som vi lidigare kände frän Frelilins rapporter. "Utan undanlag", skriver Dunn, "berättade de om de indonesiska truppernas excesser." De indonesiska trupperna "dödade ulan urskillning från inledningen av sill angrepp på Dili", huvudstaden.

Tvä incidenter den 8 december, dagen efter invasionen, rapporteras av ögonvittnen i Dunns rappori. 27 kvinnor, därav somliga med barn i sitt sällskap, hade förts lill hamnen i Dili. "Indoneserna slet de gråtande barnen från deras mödrar och förde dem tillbaka lill folkmassan (som tvingades närvara som åskådare). Kvinnorna sköts därefter en efter en samlidigt som åskådarna beordrades av indoneserna att räkna högt."

Fem timmar senare upprepades samma massavrättning. Del var då 59 män som fördes lill hamnen och sköts en efter en.

Vid den första indonesiska militära interventionen i Östra Timor den 16 oklober 1975, dä frän Västra Timors område, dödades fem australiska journalister. I åtminstone två av fallen,sannolikt i samtliga, vardet-enligi de vittnesmål som Dunn fick fram - fråga om reguljär avrättning, inle om olyckliga omständigheter.

I sina konklusioner skriver Dunn bl. a. följande: "Dessa berättelser om Indonesiens uppträdande på Östra Timor antyder alt dessa människors lidanden mycket väl kan utgöra, relalivi talat, del mest allvariiga fall av kränkning av mänskliga rättigheter som världen står inför vid denna lid. Rapporter om atl en sjättedel av befolkningen kan ha dödats är omöjliga atl värdera, än mindre bekräfta, men det fakium alt sådana rapporter envist fortlever ijänar atl underslryka omfallningen av tragedin på Timor."

Tragedin har inte blivit mindre sedan dess. När Indonesiens fascistiska ockupaiionsregim inte lyckades krossa befrielserörelsen med maskingevär, artilleri, napalmbombningar och massavrättningar har den gått över också till

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Erkännande av och bistånd till Demokratiska republiken Östra Timor m. ni:

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Erkännande av och bistånd till Demokratiska republiken Östra Timor m. m.

kemisk krigföring. I Australiens pariament tog Michael Hodgman upp denna fråga i en debatt den 12 september i år. "Mellan 30 000 och 40 000 personer har dött på Östra Timor därför atl växibekämpningsmedel har förstört deras skördar", sade han.

Del är med smärta och vanmakt jag har läst utrikesuiskoiieis betänkande nr 13 och samlidigt tagil del av uppgifterna om den svenska vapenexporten lill Indonesien. "Vissa uppgifter lyder på att antalet Freiilin-anhängare har minskat belydligl på sistone", står det faktiskt i belänkandel. Som en länkbar orsak lill detta anges den indonesiska regeringens s. k. amnestierbjudande. När hela familjer håller pä alt dö av sväll finns del naturligtvis inget val för dessa människor. Och del råder inget tvivel om att de indonesiska truppernas fullständigt hänsynslösa framfart krävt många offer även bland befrielserörelsens väpnade styrkor.

Striderna har också krävt elt mycket stort antal offer i stupade och dödade bland ockupationsimpperna - inte bara i Östra Timor utan också i Västra Timor, där befolkningen inle längre finner sig i en outhärdlig tillvaro underen primitiv och barbarisk kolonialregim.

Det minsta Sverige kan göra är all stoppa de skändliga vapenleveranserna lill just denna kolonialregim. Det minsta Sverige kan göra är också atl stödja kravei i FN på sanktioner mot fascistregimen i Indonesien tills den genomför FN-resolutionerna om elt omedelbarl och totalt bortdragande av alla stridskrafter från Östra Timor. Det är eu folkmord som begås på Timor, och Sverige bör inie tillsammans med USA-imperialismen och andra imperialistiska makter ikläda sig en medansvar för detta folkmord.

Jag ber au fö yrka bifall lill motionerna 1977/78:218 och 1977/78:1016.

DAVID WIRMARK (fp):

Herr talman! Jag vill yrka bifall till utrikesutskottets hemställan i belänkandel nr 13 om Östra Timor.

Låt mig erinra om att det inte är första gången vi diskuterar den här frågan i denna kammare. Vi vet från de tidigare debatterna och från utskottets betänkande atl Sverige har lagit en klar ställning i själva grundfrågan. När Timorfrågan behandlades i slutet av 1975 tog Sverige som medlem av FN:s säkerhetsråd kraftfullt ställning mot den illegala indonesiska ockupationen och för Östra Timors folks rätt till självbestämmande. Sedan dess har Sverige också stött de FN-resolutioner som hävdat Östra Timors räll lill självbestämmande och som tillbakavisat Indonesiens anspråk och föreskrivit tillbakadragande av dess styrkor från området.

Jag vill säga lill Rolf Hagel atl jag har läst rapporten av Dunn och är väl medveten om de hemskheter som beskrivs i den. Jag tycker att det svenska ställningstagandet också vittnar om alt vi frän Sverige haft en reaktion mot vad som hänl. Ändå har ulvecklingen mol elt fastare inlemmande av Östra Timor i Indonesien inte ställ atl hejda. Specielll har under senare lid länderna i områdei ändrat inställning. I början av 1978 erkände Australien de facto den indonesiska överhögheten, och Nya Zeeland och övriga ASEAN-länder har gjort motsvarande erkännande.

Den 5 december, alltså för några dagar sedan, hade vi på nytt en omröslning i FN. Då antogs i kolonialkommittén en resolulion som stöder självbestämmanderätten, men denna gång med mindre majoritet än tidigare - det var 55 röster för, 29 emol och 42 avstod. Ser man på hur olika länder reagerade där, finner man atl bland dem som den här gängen avstod i stället för att som tidigare rösta ja fanns Gabon, Laos, Panama och Lesotho, och bland dem som var frånvarande från omrösiningen - det var ganska många länder - fanns Kongo och Ecuador men också länder som Nigeria och Vielnam.

Rolf Hagel sade atl han kände smärta och vanmakt inför en del av beskrivningen i utskottets betänkande. Det kan jag i och för sig förstå. Det är inte roliga uppgifter vi har fått in från de ansvariga myndigheterna, om man ser del ur befrielserörelsens synpunkt. De uppgifter vi har fött in är nämligen jusl de som står i betänkandet och som vi har tyckt alt vi borde återge. Men jag vill samtidigt säga atl det är svårt all bedöma läget, eftersom det är sparsamt med uppgifter. En viss varning för säkra påståenden kan man därför uttala. Men de uppgifter vi har återgivit är uppgifter från ansvariga myndigheter.

Så bara några kommentarer till motionärernas krav. I motionen 1016 krävs erkännande av Demokratiska republiken Östra Timor. Jag vill då erinra om atl en princip som Sverige ansluter sig lill är att man bara erkänner regeringar som utövar effektiv makt och kontroll inom ett bestämt territorium. Det kravei är här inte uppfyllt, och därför avvisar utskottet förslaget.

Vidare finns elt moiionskrav om bisiånd lill befrielserörelsen. Vi har då refererat till de principer som riksdagen har antagit för direkl stöd till befrielserörelser. Del bör vara förbehållet de fall då FN med svensk anslulning uttalat sig för ell sådant stöd.

Jag vill lillägga att Sverige önskar att bisiånd kunde lämnas i andra former-i form av humanitärt stöd via kataslrofanslagel och via humanitära hjälporganisationer. Nu går inte det. Vi tycker inte det är rimligt atl kanalisera elt Slöd via indonesiska Röda korset eller andra indonesiska organisationer. Men vi har i den röstförklaring som avgivits i FN tryckt på delta och uttalat att man borde kräva atl del öppnas kanaler för humanitärt bisiånd från omvärlden.

Till sist, herr talman, har frågan om vapenexporten också förts in i diskussionen. Jag vill först och främsi säga all viss export har skett av defensiva vapen. Del rör sig om marinluftvärn och reservdelar till detta. Enligt de uppgifter jag har fått rör det sig om en uppföljning av affärer som pägäll sedan 1960-lalet.

Eftersom den här frågan kommer att diskuteras i en interpellationsdebati den 18 december och eftersom den inle berörs i uiskottets betänkande i övrigi avstår jag från vidare kommentarer.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Erkännande av och bistånd till Demokratiska republiken Östra Timor m. m.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Erkännande av och bistånd tdl Demokratiska republiken Östra Timor m. m.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Hen lalman! Det är alldeles riktigt som David Wirmark säger-deiär inte första gängen som det här debatteras. Och det kommer inle heller att bli den sista; de här frågorna måste vi fortsätta att uppmärksamma. Vi måste fortsätta au arbeta för ett stöd lill denna folkgrupp, som verkligen blivit förtryckt och behandlad på ett säll som vi inte kan acceptera.

David Wirmark säger att Sverige har intagit en klar ståndpunkt i grundfrågan genom atl siödja FN-resolulionen. Det är gott och väl. Del har jag också påpekal i mitl första anförande. Del var ett rikligt slällningslagande.

Det är naturligtvis också sant att Indonesiens ockupation och förtryck i det här områdei inle har ställ atl hejda. I detla liksom i så många andra fall har man inte brytt sig om FN-resolulionen. Jag behöver inte räkna upp fallen här; vi vet att del ofta inträffar. Men behöver yi för den skull falla undan och inta en så passiv och undfallande attityd som David Wirmark gör? Han talar om atl resolutionen nu fär mindre stöd, stater i området börjar lägga ned sina röster eller t. o. m. rösta emol. Pekar del emol all vi så småningom passivt kommer alt följa efter i den utvecklingen? Kommer vi näsla gång denna fråga behandlas i FN atl lägga ned vår röst och kanske sä småningom också rösta emol? En sådan undfallenhel hos oss själva bör vi bekämpa och inte slälla upp på.

Det är rikligt atl frågan om vapenexporten - somjag velat ta upp eftersom den är så aktuell - kommer alt diskuteras i annat sammanhang. Men den hör också ihop med just den här undfallenheten. Vi är benägna att slälla upp med stolta deklarationer. Men i praktiskt handlande - i det här fallet som i så mänga andra-gör vi precis raka motsatsen. Allt prat om defensiva vapen o. d. faller på sin egen orimlighet. Detta hör som sagt inte hemma här, men det är alltså ett felaktigt handlande av Sverige alt försöka gå ut med två uppfallningar samlidigt.

Slutligen några ord om bisiåndsproblematiken. Som jag sade lidigare är det samma förhällande här som i den förra frågan när det gällde PFLO i Oman. Den svenska regeringen borde på allt sätt undersöka möjligheterna att åtminstone fö fram bisiånd lill Fretilin och befolkningen på Östra Timor. Jag vet inte vilka ansträngningar som gjorts, men alt bara säga alt det inte finns några möjligheter verkar aningen passivt.

Även om Indonesien självklart säger nej - de vill ju inte ha någon hjälp till en motståndare som de försöker krossa - kan del finnas möjligheter att pä andra vägar gå in med hjälp. Och i det här fallet kan man absolut inle från Indonesiens sida åberopa alt det skulle vara någon inblandning i inre angelägenheter. Del har ju genom en FN-resolulion fastslagits atl Östra Timor inle är en del av Indonesien.

något slags humanitär inställning från Indonesiens sida-jag lycker mig förslå del av skrivningen. Jag hade hoppats få några kommentarer lill della, men del fick jag inte. Jag fick bara en yueriigare redogörelse för innehållel i belänkandel samt en redovisning av all det nu är flera länder som inte röstar pä samma sätt som lidigare och att del flnns länder som nu erkänt Indonesiens överhöghet i områdei. Jag vet inle på vad sätt della i den här diskussionen skulle vara ett argument för vår ljumma attityd.

Om vi bara skall hålla oss med en uppfattning som är opportun, dvs. populär ute i världen, och som omfattas av de flesta stater, då är det inle svårl att driva utrikespolitik. Det svåra och det som verkligen kräver alt man är rakryggad och har moral ärju atl ge länderna stöd när de är i behov av stöd -och det är så jag har uppfattat den här situationen.

Att vi skulle falla undan för alt det finns ett flertal länder som nu så atl säga börjar vackla förefaller mig inle vara något särskilt starkt argument. Vi ger värt stöd i FN - det har vi all heder av - men vi fortsätter atl sälja vapen till Indonesien.

Om det är så att det bakom de här skrivningarna skymtar det jag anar, alt man tror alt Indonesien har blivit lilet mer humanitärt inställt, låt mig då åtminstone påminna om att del är samma regim i Indonesien i dag som den som 1965 fullbordade ett folkmord på mellan en halv och en miljon människor. Så många slaktades under denna period. Atl tro atl attityden frän den regimen skulle ha förändrats är verkligen atl vara lilet naiv. Och jag lycker definitivt att Sverige i det här avseendel sitter på tvä stolar. Man ger sitt stöd i FN ät befrielserörelsen, men man fortsätter atl sälja vapen ål ockupationsmakten därför all det ger några kronor till kassan.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Erkännande av och bistånd till Demokratiska republiken Östra Timor m. m.

DAVID WIRMARK (fp):

Herr talman! Jag vill bara göra två kommentarer.

Jag har inte här aviserat någon ny inställning från svensk sida. Tvärtom har den svenska inställningen bekräftats hell nyligen vid omröstningen i FN. Men vad jag lycker hör till bilden är de fakta om en ändrad inställning från andra länder som jag relaterade, t. ex. Australiens och Nya Zeelands ställningstaganden under den senaste perioden.

Till herr Söderqvist skulle jag vilja säga atl den svenska inställningen - och detta vet han säkert - är; om det öppnar sig möjligheter till kataslroföisländ är vi beredda att ge sådanl. Det har vi sagt tidigare, och det har också manifesterats genom att vi i vår röstförklaring i FN just insisterade på atl resolutionen borde ha krävt alt kanaler öppnas för sådant bisiånd.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Erkännande av och bistånd tdl Demokratiska republiken Östra Timor m. m.

största kraft försöka åstadkomma en kanal. I del avseendel anser jag att man inte har varil så intresserad som man kunde ha varit.

Jag noterar självklart med stor tillfredsställelse David Wirmarks förklaring atl det finns en vilja atl ge humanitärt bistånd så fori en möjlighet öppnar sig.

ROLF HAGEL (apk):

Herr lalman! Avslutningsvis vill jag ultala den förhoppningen all handelsministerns besök i Indonesien inle resulterar i fortsatt svensk vapenförsäljning.

Överläggningen var härmed slutad.

FÖRSTE VICE TALMANNEN: Propositioner ställs särskill beträflande de olika frågor som tas upp i de i detla betänkande behandlade molionerna.

Upprättande av diplomatiska förbindelser med Demokratiska republiken Ösira Timor

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 218 av Lars Werner m. fl. samt moiionen nr 1016 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande delar, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rolf Hagel begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskoilets hemställan i betänkandet nr 13 såvitt avser upprättande av diplomatiska förbindelser med Demokratiska republiken Östra Timor röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 218 av Lars Werner m. fl. saml motionen nr 1016 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Rolf Hagel begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat;

Ja - 280 Nej - 12

Humanitän bisiånd lill Demokratiska republiken Östra Timor Proposilioner gavs på bifall lill dels utskoltels hemställan,dels moiionen nr 218 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvisl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill alt kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 13 såvitt avser humanitärt bisiånd lill Demokratiska republiken Östra Timor röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 218 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösiai för ja-proposilionen. Då Oswald Söderqvisl begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 279 Nej - 12

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Erkännande av Demokratiska sahariska arabrepubliken

Om FN-sanktioner mol Indonesien

Proposilionergavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 1016 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i moisvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rolf Hagel begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesulskollets hemställan i belänkandet nr 13 såvitt avser FN-sanktioner mol Indonesien röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr I0I6 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i moisvarande del.

Ja - 276 Nej - 12

§ 16 Erkännande av Demokratiska sahariska arabrepubliken

Föredrogs utrikesutskoltets betänkande 1978/79:14 med anledning av motion om erkännande av Demokratiska sahariska arabrepubliken.

I detta betänkande behandlades motionen 1977/78:1013 av Bonnie Bernsiröm (fp), vari hemslällls all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om att Sverige erkände den Demokratiska sahariska arabrepubliken.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1013.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Erkännande av Demokratiska sahariska arabrepubliken

BERTIL MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Vpk har tidigare år haft molioner om erkännande av Demokratiska sahariska arabrepubliken. Vi har i de sammanhangen redogjort för det sahariska folkels kamp mol kolonialister och imperialister. Jag tänker därför inle upprepa detla - del finns en dokumentation i riksdagens protokoll. Nu har Bonnie Bernsiröm väckt en motion om erkännande av Demokratiska sahariska arabrepubliken. Den har avstyrkts av uirikesuiskoiiei med samma ohållbara motiveringar som lidigare. Jag skall nöja mig med att kort kommentera utrikesutskottets halsstarrighet att vägra erkänna Demokratiska sahariska arabrepubliken.

Sverige sluter upp bakom kravet på Västra Saharas rätt till självbestämmande, vilket är bra. När det då kommer till frågan om erkännande av detta land, blir argumentationen pekfingeraktig och småskuren. Då hittar utrikesutskottet på alla möjliga undanflykter. Man hänvisar lill principer, om man nu kan kalla dem sä. Utskottet lalar om inre stabilitet. Arabrepublikens regering har inle kontroll över städerna eller huvudstaden - hur det nu skulle finnas något sådanl med tanke på atl det rör sig om ett i hög grad nomadiserande folk och all kolonialmakterna inle har brytt sig om atl salsa pä några slörre befolkningscentra.

Ell faktum är all den demokratiskt valda regeringen i Sahariska arabrepubliken behärskar en myckel slordelavsitt territorium. Atl sedan Marocko och Maurelanien ockuperat landei och lyckais bita sig fast i några områden kan inle vara något argument för atl vägra erkänna landei i fråga. Tvärtom borde del vara elt mycket starkt argument för atl erkänna Demokratiska sahariska arabrepubliken.

Jag skulle vilja fråga utskottets talesman; Finns del folkrättsliga bestämmelser som säger alt en nation som angripits uiifrån därigenom föriorar sin självständiga status? Jag för min del hävdar att del inte finns några sådana beslämmelser. Därmed borde också Sverige erkänna Demokratiska sahariska arabrepubliken. Delta skulle vara en konsekvent hållning från svensk sida och ett bidrag lill att få slut på det lidande som den sahariska befolkningen nu utsätts för.

Herr talman! Jag yrkar bifall till moiionen 1013 av Bonnie Bernström.

DAVID WIRMARK (fp);

Herr lalman! Jag vill yrka bifall lill utskottets hemställan i betänkandet nrl4 rörande erkännande av Demokratiska sahariska arabrepubliken.

Lät mig börja med alt säga au det svenska ställningstagandet till del sahariska folkets självbestämmanderätt har varil mycket klart och i behandlingen av frågan i FN har vi stött denna självbestämmanderätt. Vi vet ju all när spanjorerna drog sig tillbaka i början av år 1976 ockuperades områdei av Marocko och Maurelanien, som delade upp landet mellan sig. Vi vet också att befrielserörelsen POLISARIO sedan dess har fört eu krig och även proklamerat områdets självständighet under namnet Demokratiska sahariska arabrepubliken.

Vi har från svensk sida inle bara tagit ställning i själva principfrågan om

självbesiämmandet, utan vi har också lämnat ell omfallande humanitärt bisiånd till de västsahariska flyktingarna i Algeriet via olika hjälporganisationer.

Nu ifrågasatte herr Måbrink de principer som vägleder utskottet när det gäller kravei i moiionen.

Sverige har under mycket lång lid följt vissa principer när vi erkänner andra stater och regeringar. Däribland finns kravet atl vederbörande regim skall ha kontroll över områdei. I Västra Sahara är del otvetydigt så alt större befolkningscentra, det som kallas släder och det som är slörre orter, inte behärskas av POLISARIO. Däremot slår stora områden i landet under POLISARIO:s mililära kontroll. Det är rikligl.

Vi anser att Sverige bör vara konsekvent och alltid tillämpa samma principer. Man kan inte göra undantag i ett fall där man känner speciell sympati och frångå dessa principer. Då skulle man hamna i en principlöshet som inle skulle befrämja våra relalioner med omvärlden.

Det har inträffat händelser av belydelse under den senaste liden i del här området. Jag vill speciellt erinra om den statskupp som inträffade i Maurelanien i juli i år och som ledde till att POLISARIO visade god vilja, frigav ett antal mauretanska krigsfångar och avbröt sina operationer i den del av Västra Sahara som annekterats av Maurelanien. Fredskontakier logs också upp med Maurelanien.

I utskoltsbetänkandet säger man alt del återstår att se i vad mån dessa fredskontakter kommer atl leda till någon förhandlingsuppgörelse. Tyvärr ser det ul som om det inle skulle kunna bli någon uppgörelse. I gårdagens tidningar kunde man nämligen läsa att Maurelanien brutit förhandlingskontakterna. Det ser alltså inte ljust ul när det gäller en lösning av denna konfiikt.

Jag vill också, herr lalman, erinra om alt FN:s kolonialkommitlé nyligen haft frågan uppe till behandling. Vid den omröstning som då skedde stödde Sverige återigen det sahariska folkets rätt till självbestämmande, och del gjorde alla länder i Norden utom Danmark. Även länder som Spanien, Österrike, Grekland och Jugoslavien stödde del sahariska folkel. Röstsiffrorna utföll med 86 röster för och 11 röster mot. 39 ledamöter avstod från atl rösta.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Erkännande av Demokratiska sahariska arabrepubliken

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Inledningsvis vill jag säga atl jag inle har ifrågasatt det svenska biståndet lill det västsahariska folket. Jag har inte heller ifrågasall alt Sverige ställt upp när det gäller det västsahariska folkels rätt lill självbestämmande, tvärtom. Del framhöll jag också i milt inledningsanförande. Sedan kan man naturligtvis diskulera behoven för del västsahariska folket, men det är en annan fråga.

Jag accepterar inte de principer som Sverige har när del gäller om vi skall erkänna ett land eller inte. Jag anser all dessa principer är felaktiga och atl de inte håller.

Belräffande Västra Sahara är det ju ett faktum att den franska kolonial-

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Erkännande av Demokratiska sahariska arabrepubliken

makten vid årsskiftet 1975-1976 var på vild reträtt från Västra Sahara. I det lägel utropades den Demokratiska sahariska arabrepubliken av POLISARIO, dvs. den befrielserörelse som under lång tid fört ell befrielsekrig mol spanjorerna. Del hör lill saken, och det bör framhållas, atl del inte fanns någon annan konkurrerande organisation i Västra Sahara. Där fanns bara POLISARIO vad jag kan förslå. Men sedan invaderades Västra Sahara av Marocko och Maurelanien.

Frågan är då vad man tillmäter störst betydelse när del gäller erkännandet. David Wirmark lalar om alt POLISARIO, eller regeringen i Västra Sahara, inte har kontroll över de slörre befolkningscentra -jag tror inle man kan lala om städer i Västra Sahara. Vilken kontroll skall man dä tillmäta störst belydelse? Är del en inhemsk folkunderslödd regim i slörre delen av landei eller en ockupationsmakt i vissa av dessa befolkningscentra? Ja, för mig och för vpk ärdet inte svårt atl välja. Naturiigtvis ställer vi oss bakom den regering som nu finns i Västra Sahara och som har lagligen utsetts.

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr lalman! Inte heller jag skall beskriva den nu ganska långvariga befrielsekamp som POLISARIO för för siu folk i Västra Sahara.

POLISARIO har lämligen god kontroll över Västra Sahara. När jag väckte motionen under allmänna motionstiden var bakgmnden den, alt POLISARIO förra hösien hade en del militära framgångar då man fick kontroll över några mindre befolkningscentra eller släder- vilken benämning som nu kan vara passande i sammanhanget.

Del fanns anledning tro atl dessa framgångar skulle fortsätta. Men framgångarna har icke varil så stora atl det innebär all man uppfyller de principer som finns för erkännande från Sveriges sida vad gäller nya stater. Del kanske är naivt atl tro att principerna i detla nu kan ändras. Principerna måste iså fall diskuteras i ett frislående sammanhang. Men jag tackar för det stöd vpk vill ge motionen, och jag tror all ell erkännande skulle vara en viktig symbolhandling för att visa aU det här i Sverige finns ett kraftigl stöd för det sahariska folkets kamp för sin befrielse.

På sätt och vis skulle jag önska atl man hade andra principer för erkännande av stater. Frågan om Västra Sahara befinner sig nu nästan i ett dödläge i FN -det händer inle så mycket. Men ett erkännande från Sverige skulle starkt påverka del som händer i Västra Sahara och hjälpa det kämpande folkel där.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

Jag vill för tydlighetens skull tillägga, alt della naturiigtvis inte innebär att vi pä något sätt erkänner Marockos eller Mauretaniens rätt atl kontrollera området.

Överläggningen var härmed slulad.

Proposilionergavs på bifall lill dels uiskottets hemställan, dels moiionen nr 1013 av Bonnie Bernsiröm,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bertil Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Ett arabvärldsinslitut

Den som vill alt kammaren bifaller utrikesulskoltets hemställan i betänkandet nr 14 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1013 av Bonnie Bernsiröm.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha rösiai förja-proposilionen. Då Bertil Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 259 Nej - 13

§ 17 Föredrogs

Utrikesutskottets belänkande

1978/79:15 med anledning av motion om besöksutbyte med arabväriden

Uiskottets hemställan bifölls.

§ 18 Ett arabvärldsinstitut

Föredrogs kultumtskottets belänkande 1978/79:18 med anledning av motioner om elt arabvärldsinslitut.

1 delta belänkande behandlades motionerna

1977/78:1122 av Per Gahrton (fp), vari yrkats atl riksdagen beslutade ge regeringen lill känna vad som i moiionen anförls om svenskl initiativ till ett nordiskt arabvärldsinslitut, och

1977/78:1531 av Bertil Måbrink m. fl. (vpk), vari yrkats all riksdagen hos regeringen hemställde om äigärder för alt inrälla elt arabiskt institut i enlighet med vad som anförls i moiionen.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Ett arabvärldsinstitut

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Jag kan inte instämma i kulturutskottets enligt min mening något inskränkta motiveringar forell avstyrkande av kravei på inrättandet av ett arabiskt institut.

Kulturutskottets något inskränkta motiveringar kan möjligen bero på atl utskottet inte brukar syssla med inlernationella frågor i någon större omfattning. Men när nu kulturutskoltet låtit utrikesutskottet yttra sig om de två motionerna, borde ledamöterna i kultumtskoilet ha lyssnat på vad utrikesutskottets ledamöier anser om inrättandet av ett arabiskt institut. Utrikesutskottet är som bekant det utskott som handhar de internationella frågorna och som besitter kunskaper på del här områdei.

Jag skall citera ur ulrikesutskottels yttrande. Del slår bl. a. följande: "Arabvärlden är vidsträckt och helt heterogen men binds samman av bl. a. språk och religion. Arabländerna spelar en alll vikligare roll i såväl politiskt som ekonomiski avseende." Uirikesuiskoiiei skriver vidare att del bedrivs "forskning och specialsludier inriktade på skilda förhållanden inom den arabiska världen. Detta sker vid universiiet och högskolor men också inom eller pä uppdrag av olika statliga myndigheter." Utskottet konstaterar också följande: "Det finns emellertid inget naturligt centrum vare sig för forskning eller annat kunskapssamlande om arabväriden." Utskottets slutsals blir denna: "Del synes utskoitei troligt all olika intressenter i väsentlig mån skulle vara betjänta av att ha tillgång lill elt specialiserat institut, vars främsta uppgift skulle kunna bestå i atl bygga upp elt cenlrall och aktuellt litteratur-och dokumentationsbestånd om de arabiska länderna samt att bistå med framtagning av sådan information om dessa som efterfrågas."

Det är också på detta sätt jag har motiverat förslaget om inrättandet av elt arabiskt institut. Vad är det nu som kulturutskottet föreslår eller kan länka sig som alternativ? Del är två saker. Kunskaper om arabvärlden skall skaffas ■ fram via högskolor och forskningsinstitutioner eller via Afrika- och Asienin-slituien. Detta sker emellertid redan nu, men har visat sig vara hell otillräckligt. Orsaken är bl. a. den att verksamheten vid högskolorna är ämnesinriktad, varför det inle finns någon naturiig anknytning till vad vi föreslår, nämligen alt samla in kunskaper om hela arabvärlden, sociall, kulturellt, politiskt, ekonomiski, religiöst osv. Afrika- och Asieninslituten är redan så pass stora och berör helt andra kulturella, poliliska och sociala system alt del försvårar möjligheten att noggrant studera arabvärlden.

Den naluriiga organisationsformen för eU arabiskt institut bör också innebära en nordisk förankring.

Jag vill, herr talman, yrka bifall lill motionerna 1122 och 1531.

man menat all man i första hand borde pröva en samnordisk lösning.

Kulturutskoltet har utförligt motiverat sitt ställningstagande, och jag kan därför falla mig kort. Till all börja med kan vi notera att utskottet i slorl sett delar utrikesulskolteis bedömning av behovel av ökad forskning och bättre information på dessa områden men kommer fram till slutsatsen alt riksdagen inle nu bör ta ställning lill hur detla skall ordnas. Del finns ett par vikliga skäl för att inte nu ta ställning på den punkten.

Bertil Måbrink sade alt utskottet hade en inskränkt motivering för sitt ställningstagande. Nej, del är tvärtom så atl vi ser frågan i ell vidare forskningspoliliskt perspektiv. Det är alltså raka motsatsen lill en inskränkt motivering. Det här är inte i första hand en utrikespolitisk fråga, utan frågan gäller hur man organisatoriskt ordnar forskningsverksamhet i vårt land. Här har vi en viktig forskningspolilisk principfråga all ta ställning lill, nämligen i vilken utsträckning man skall bygga vidare på den forskning och undervisning som bedrivs vid universiiet och högskolor och i hur stor omfallning man skall inrätta specialinsiitut.

Som utskottet har anfört har den frågan utretts ganska nyligen av forskningsrådsutredningen, och i utbildningsdepartementet pågår nu arbetet med en forskningspolilisk proposition, som skall framläggas under våren. Det skulle vara alldeles fel alt föregripa detla mycket viktiga ställningslagande till på vilket sätt man bör främja forskningen i vårt land.

En annan viktig aspekt gäller frågan om det inlernalionella kultur- och informationsutbytet. Situationen är därvidlag ungefär densamma. En utredning, den s. k. SIK-utredningen, har lagl fram förslag till åtgärder, och det kommer att framläggas en proposition i ärendet för riksdagen under våren.

På en punkt har kultumtskoilet tagit ställning, nämligen i frågan om den samnordiska lösningen. Vi menar att man i första hand skulle pröva möjligheten alt förlägga de utökade studierna av arabväriden till eltdera av Afrikainslitulet eller Asieninstilutel.

Jag vill också fästa kammarens uppmärksamhel på atl utskottet verkligen har en mycket posiliv inställning lill motionskraven och all belänkandet mynnar ut i en positiv skrivning - låt vara alt vi yrkar avslag på molionerna. Jag ber därför, herr lalman, atl fä yrka bifall till utskoltels förslag.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Ett arabvärldsinstitut

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Avfallshantering

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 18 såvitt avser moiionen nr 1122 av Per Gahrton röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Bertil Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266 Nej - Il

Motionen nr 1531 av Benil Måbrink m. fl.

Proposilioner gavs på bifall till dels uiskottets hemställan, dels denna motion, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bertil Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 18 såvitt avser moiionen nr 1531 av Bertil Måbrink m. fl. röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit moiionen.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat förja-proposilionen. Då Bertil Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 265 Nej - 11

§ 19 Avfallshantering

Föredrogs jordbruksutskottets belänkande 1978/79:12 med anledning av molioner om avfallshantering.

1 della belänkande behandlades molionerna

1977/78:791 av OlofPalme m. fl.(s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 7) hemställts all riksdagen beslutade all hos regeringen begära att riksdagens år 1975 fattade beslut om årlig deklarationsskyldighet för miljöfariigi avfall genomfördes i enlighel med riksdagsbeslutet,

1977/78; 1257 av Karin Ahriand (fp)och Torkel Lindahl (fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om intensifierade åtgärder i syfte att främja avfallshantering som baserades på återvinning av resurser i enlighet med vad som anförls i motionen,

1977/78:1273 av Elvy Nilsson (s) och Holger Mossberg (s), vari hemställts

atl riksdagen beslutade alt hos regeringen anhålla om att en utredning tillsattes med uppgift atl granska förpackningsindustrin i syfte att söka åstadkomma en inriklning mot en slörre användning av returglas, framför allt inom bryggerinäringen,

1977/78:1275 av Hans Petersson i Röstånga (fp) och Sven Andersson i Örebro (fp), vari hemställts all riksdagen gav regeringen lill känna vad som anförts i motionen om omhändertagande av utrangerade bilar, samt

1977/78:1702 av Ylva Annersiedi (fp), vari föreslagils att riksdagen beslutade hemställa hos regeringen om en skyndsam översyn av bilskrot-ningslagsiifiningen och dess tillämpningar.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Avfallshantering

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. belräffande deklaration av miljöfarligt avfall som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1977/ 78:791, yrkandel 7,

2. belräffande återvinning av avfall

a. hos regeringen hemställa all motionen 1977/78:1257 överlämnades till
naturresurs- och miljökommittén,

b. anse motionen 1977/78:1273 besvarad med vad utskottet anfön,

3. belräffande översyn av bilskrotningssyslemel m. m. anse molionerna
1977/78:1275 och 1977/78:1702 besvarade med vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits av Svanie Lundkvisi, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson och Håkan Strömberg (samtliga s)som ansett atl utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanierna angiven lydelse.

SVANTE LUNDKVIST (s);

Herr talman! Den växande mängden avfall från den kemiska industrin vållar stora problem ur miljösynpunkt. Genom de uiredningar som gjorts har man uppskattat att avfallsmängden kan uppgå lill ca 100 0(X) ton oljeavfall och ca 125 000 ton annat avfall per år. Inom många industrier kan del miljöfariiga avfallet oskadliggöras eller användas på nytt i produktionsprocessen. Stora mängder av det miljöfarliga avfallet kan emellertid inle omhändertas inom den industri där det uppkommer utan måste transporteras bort för att oskadliggöras på annat håll.

Den socialdemokraliska regeringen föreslog därför är 1975 riksdagen en rad åtgärder föratt förbättra förhållandena i fråga om hanteringen av del kemiska avfallet och förhindra att fariigt kemiskt avfall skulle spridas i miljön. Den första förutsättningen för atl dessa åtgärder skall få avsedd verkan är atl samhället fär lillräckliga möjligheter all utöva tillsyn och kontroll i fråga om hanteringen av del miljöfarliga kemiska avfallet. Därför föreslogs atl alla industrier med sådanl avfall årligen skulle lämna uppgifter om arten, sammansättningen, mängden och hanteringen av avfallet. Regeringen fick i riksdagsbeslutet bemyndigande atl ålägga företagen all lämna sådana

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

A vfällshantering

uppgifter.

En första mera fullständig deklarationsomgång rörande miljöfariigi avfall genomfördes år 1976. Den gav inle önskvärt resultat, och man fann alt information, blanketter och rutiner måsie arbetas om för all resullalet av deklarationerna skulle bli tillföriitligi. Under 1977 genomfördes efter beslut av regeringen ingen sådan deklaration. Regeringen beslöt i slällel den 13 oklober 1977 alt ge naturvårdsverket i uppdrag atl genomföra en viss begränsad deklaration år 1978. Naturvårdsverket skulle samtidigt vidla de förberedande åtgärder som behövdes för en fullständig deklaration år 1979. Naturvårdsverket har i skrivelser den 28 juni och den 26 september 1978 redovisat medelsbehovel för del fortsatta arbetet och hemställt alt medel skulle ställas lill verkets disposition för detla ändamål. Något beslut om medelsanvisning har dock ännu inte tagits av regeringen. Enligl en skrivelse från naturvårdsverket av den 10 november 1978 kräver ett ändamålsenligt genomförande av en fullständig deklaration 1979 alt visst förberedande arbete redan nu blivit utfört, vilket också framgår av en tidsplan som verkei redovisat i skrivelse den 26 september. I avvaktan på regeringens beslut har naturvårdsverket inte ansett sig kunna vidta dessa koslnadskrävande åtgärder. Därför, säger verkei i sin skrivning, kan förberedelsearbetet för en deklaration avseende år 1979 nu ej bedrivas på ett ändamålsenligt sätt. Med anledning härav föreslär man att förberedelser i stället får bedrivas i sådan takt att en deklaration för är 1980 kan genomföras.

Deklarationsplikien beträffande miljöfariigi avtal är en vikiig del av den lagstiftning som genomfördes vid riksmötel 1975 i syfte atl främja en ökad återvinning och elt bällre omhändertagande av sådant avfall. De skandalar-tade förhållanden som kom i dagen vid bl. a. BT Kemi AB i Teckomalorp understryker ytteriigare nödvändigheten av alt samhället får ett ordentligt grepp över hanteringen av miljöfarligt avfall. Eftersom såväl mängd som sammansättning av miljöfariigi avfall i ell och samma företag kan förändras, behövs en fortlöpande rapportering från företaget.

Vi socialdemokraler finner den här senfärdigheten från trepartiregeringens sida i en viktig miljöfråga oförsvariig. Vi har genom såväl molioner som interpellationer försöki påskynda den centerpartistiske miljöministerns agerande i detla sammanhang ulan alt vinna gehör. Vi kan därför inle slälla oss bakom den lama skrivning med vilken utskoltsmajoriteten vill ge den nya regeringen till känna sin uppfattning om vikten av atl åtgärder för att genomföra deklarationsplikien vidlas. Utskoltsmajoriteten nöjer sig ju med att uttrycka förhoppningen atl det skall visa sig möjligl atl fr. o. m. år 1980 kontinuerligt tillämpa den av riksdagen förordade principen om deklarations-plikt.

Vi reservanter vill sålunda ha en skarpare skrivning i motiveringen för riksdagens tillkännagivande som ett uttryck för riksdagens krav på regeringen atl äntligen se till att något blir gjort. Vi föreslär sålunda att riksdagen uttalar atl den finner del synnerligen beklagligt atl regeringen ännu inte skapat tillräckliga förutsättningar för atl deklaraiionsförfarandei rörande miljöfariigi avfall skall kunna genomföras på sätt riksdagen avsäg genom sitt

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Hemställan i jordbruksuiskoilets belänkande nr 12 görs av ett enigt utskott. Det är också ett helt enigt utskott som står bakom uttryckta förväntningar i fråga om ambitionen när det gäller deklarationsplikten. Det råder däremoi delade meningar om motiveringen för denna hemställan.

Jag vill här upprepa att naturvårdsverket för sin del anser att förberedelsearbetet för alt fä fram en fullständig avfallsdeklaration avseende 1979 -även om enighet råder om behovel av en sådan - nu ej kan bedrivas på ett ändamålsenligt sätt. Verket hardärför i dagarna inkommit till regeringen med en framslällning om att föreberedelsearbeiei i stället för bedrivas så, alt en deklaration avseende år 1980 kan genomföras och atl den uppgiftsskyldighet som föreligger enligt 8 § förordningen om miljöfarligt avfall sålunda ej skall avse år 1979.

Del eniga uiskoilel har ansett atl del är angeläget aU deklarationsplikien genomförs på ett sådant sätt atl deklarationen blir så fullständig och så heltäckande som är önskvärt och som är möjligt. Vi tror atl det tillvägagångssätt som nu föresläs av naturvårdsverket, och som verkei av allt att döma är i full färd med att effektuera enligl planen, skulle leda lill en så allsidig och riklig deklaration som vi önskar. Det är också det vi har velat ge regeringen till känna.

I reservationen lämnas inget som helst förslag lill lösning som kan sägas leda till elt snabbare eller effektivare resullat.

Jag ber, herr lalman, att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Del som vi finner anmärkningsvärt är all naturvårdsverket trots alt man skrivit två gånger, både den 28 juni och den 26 september, inte fån något svar. Den 10 november skrev naturvårdsverket att det, i avvaklan pä beslut av regeringen, inte har ansett sig kunna vidta dessa kostnadskrävande åtgärder. Åtgärderna skulle dessutom ha krävt stora insatser från kommunernas sida. Därför ärdet, säger verket i skrivelsen, nu inle möjligl att på ett ändamålsenligt sätt bedriva just del här förarbetet, som var avsett för att en deklaration skulle kunna genomföras under 1979.

Jag upprepar att vi motionsvägen och inierpellalionsvägen har försökt atl skynda på regeringen i den här hanteringen. Jag menar att detta är en så angelägen fråga all man inte för fortsätta att förhala och fördröja den på det här sättet. Därför hoppas vi nu, med den skarpare formulering som vi har använl i vår reservaiion, att den nya regeringen skall se till alt del omedelbart

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

A vfällshantering

händer saker och ting som gör det möjligl för oss all få ett förverkligande av det beslut som riksdagen fattade så långt lillbaka som 1975.

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Låt mig än en gång upprepa au ulskotlet i sin helhet anser att delta är en angelägen fråga och att man bör få i gång det arbele som Svante Lundkvisi här på elt riktigt sätt har argumenterat för.

Men sedan för Svante Lundkvisi elt hypotetiskt resonemang om vad som borde ha skett under vissa förutsättningar. Jag anser för min del all jordbruksutskottet egentligen inte skall ge sig in i del granskningsarbetel - del får skötas av riksdagens konsiilutionsutskott.

ANDERS DAHLGREN (c):

Herr talman! I den socialdemokratiska reservalionen har man skjutit in sig på anslagsfrågan som den helt avgörande för om deklarationen rörande miljöfarligt avfall skulle ha kunnat avges 1979. Della är inte hela sanningen. Det är rikligl alt naturvårdsverket rent lekniskl skulle ha kunnal göra undersökningen, men det är också sant att naturvårdsverkets inställning hela tiden varil den atl man behövde ha mer lid pä sig för atl ta fram underiag för ett gott genomförande av deklarationen. Det bör erinras om att i den första deklarationsomgången 1976,som skedde underden tid då herr Lundkvisi var departementschef skickade man ut frågeformulär till 76 000 företag. 25 % svarade. Del var en dålig undersökning som gav ett dåligt material. Arbetsgrupper har suttit och gjort utvärderingar från denna första misslyckade deklarationsomgång.

Jag vill också erinra om den undersökning som har skett i år och som har riklats till kommuner och lill de industrier som man vet tidigare haft problem med kemiskt avfall. Denna undersökning bearbetas just nu, och enligt uppgift lyder allt pä att den varit mera lyckosam. Del finns anledning att ta vara på erfarenheterna från den, innan man genomför den stora deklarationsomgången.

För min del finner jag del betydligt vikligare atl det blir en undersökning som ger ett bra resultat än alt undersökningen kommer ett år lidigare och ger elt dåligt resultat. Man skall med andra ord inte göra undersökningen för dess egen skull utan för att nå det åsyftade målet.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr lalman! Jag sade redan i mitt inledningsanförande alt den första undersökningen, som gjordes 1976, inte var lyckad och atl den krävde en överbearbetning för all man skulle kunna gå ut i en ny omgång. Men jag tycker del är orimligt att man skall behöva fördröja hela hanteringen på del sätt som skett. Vad som har inträffat framgår med önskvärd tydlighet av naturvårdsverkets skrivelser. Naturvårdsverket gjorde ju framställningar lill regeringen både den 28 juni och den 26 september för alt fö det besked som verket var i behov av för atl kunna genomföra utredningar som skulle ge underlag för den här deklarationen. I november konstaterade naturvårds-

verkei atl det då i avvaktan på beslut hade gått så pass lång tid alt del inte längre fanns möjlighel alt genomföra en meningsfull deklaration avseende 1979.

Vi är kritiska mot regeringens hantering av den här frågan, och det tycker vi atl vi har skäl alt vara, eftersom vi har både motionerat och interpellerat i saken. Med ell mera kraftfullt handlande från Anders Dahlgrens sida borde det efter två år ha varit möjligl att få ul de blanketter som behövs för fullgörandet av den här lypen av deklarationsplikt.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

A vfällshantering

ANDERS DAHLGREN (c):

Herr talman! Del är riktigt all naturvårdsverket har gjort dessa framställningar lill regeringen. Framställningarna har gjoris enligt det uppdrag som regeringen gav naturvårdsverket, nämligen atl redovisa förhållandena för all kunna genomföra undersökningen 1979. Men vad herr Lundkvisi inle talade om var alt naturvårdsverket samtidigt ansåg alt verket behövde mera lid för alt fö ut information, fö elt bra deklaralionsunderiag osv.

Jag tyckeralt den reservationsomherr Lundkvisi varit med om att avge och även hans anförande präglas av all han helt enkelt ifrågasätter naturvårdsverkets vilja mer än regeringens vilja; han ifrågasätter helt enkelt naturvårdsverkets vilja all genomföra en ny deklaraiionsomgång. Det tyckerjag är litet tråkigt, därför atl min erfarenhet av naturvårdsverket och dess chef är all de med de resurser som de har utomordentligt väl sköter sitt arbete. Del kan rimligen inte vara någon hemlighet för herr Lundkvist atl naturvårdsverkets generaldirektör inle bara sköter sitt jobb ulan också är lidelsefullt intresserad av del. Han är personligen engagerad i den här frågan och menar alt man behöver ha lid på sig för atl fö fram en bältre deklarationsomgång än den man fick i brådskan 1976. Jag kan förslå atl herr Lundkvisi i och för sig har ett behov av att ösa sitt missnöje över mig som f d. miljöminister och över den dåvarande trepariiregeringen, men inlägget blir i slutet ett angrepp på myndigheten-och det tyckerjag är tråkigt. Naturvårdsverket har hela tiden haft mitt fulla förtroende att sköta det här på ett så bra sätt som möjligt. Del skulle se bra ul om Svante Lundkvisi ville säga detsamma.

SVANTE LUNDKVIST (s);

Herr talman! Sedan Anders Dahlgren som miljöminister har uraktlåtit att svara på två brev - ett i juni och elt i sepiember - och därmed fött naturvårdsverket alt i november tala om atl del inte längre var möjligt all göra den undersökning som man anser måsle föreligga för all man skall kunna införa en deklarationsplikt 1979, försöker Anders Dahlgren krypa bakom naturvårdsverket och genom mig lägga skulden på verkei!

En sak lärde jag mig som statsråd, nämligen all stå ansvarig för de handlingar som jag i sammanhanget hade ansvar för och inte försöka krypa bakom några myndigheler. Jag kan utan vidare understryka att naturvårdsverket har milt fulla förtroende. Skall vi inte vara överens om en annan förklaring, som förefaller mig kunna hjälpa Anders Dahlgren ur den här silualionen, nämligen an del var så myckel annat som trepariiregeringen

Avfallshantering

ANDERS DAHLGREN (c):

Herr lalman! Jag vill säga lill herr Lundkvisi, när han anför atl jag inie har svarat på två brev från naturvårdsverket, alt bättre än atl skriva brev är alt resonera med myndigheten och med de människor som handlägger ärendena. Del har vi gjort, och det kan herr Lundkvisi fö verifierat.

Del var inle alls på grund av de påstådda trätorna som något brev inle gick lill naturvårdsverket, utan det var på grund av de resonemang vi förde. När nu Svante Lundkvist säger alt också han ger naturvårdsverket sitt fulla förtroende ärjag tacksam för det. Jag konstaterar atl den här trätan för Svante Lundkvists vidkommande är en träta för dess egen skull och inte för sakens.

SVANTE LUNDKVIST (s);

Herr lalman! Jag föresläller mig alt naturvårdsverket inle utan anledning skulle ha skrivit upprepade brev trots alt verkei hade pågående samtal med den dåvarande jordbruksminislern om de här frågorna. Jag föresläller mig all naturvärdsverket inle heller skulle åberopa en sådan skriftväxling om man hade funnii den situation som rådde under det atl samtalen pågick tillfredsställande med tanke på de möjligheter verkei måste ha att sköta sina arbetsuppgifter.

Mina inlägg är inte uttryck för någon lust från min sida alt hålla i gäng en träta utan för en önskan all vi så snart som möjligl skall fö lill slånd en av de viktigaste förutsättningarna för alt på rätt sätt kunna klara de här myckel allvarliga miljöfrågorna i samband med hanteringen av del miljöfarliga avfallet. Jag hoppas för min del atl den nya regeringen tar fatt i detta mer resolut, så att vi under 1979 för möjlighel att införa en deklaraiionsplikt.

ANDERS DAHLGREN (c):

Herr lalman! Den omsorgen har vi alla. I sak finns del ingen skillnad mellan uiskottets betänkande och reservalionen. Skillnaden består i atl herr Lundkvist och övriga reservanter vill leka konstilutionsulskoll, och sådant anser jag inle hör hemma i ett fackutskotls betänkande. Anser man att någon - i detla fall jag som f d. jordbruksminister - har gjort fel, då bör man ta upp del inför konstilulionsutskottet och inle i jordbruksutskottets belänkande.

ANDERS DAHLGREN (c);

Herr lalman! Ulskottsmajoritelen och reservanterna har samma yrkande, nämligen att deklaraiionsomgången skall äga rum 1980.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lill dels uiskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskoltels hemställan med godkännande av den i reservalionen av Svanie Lundkvisi m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Svante Lundkvisi begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 12 mom. 1 med godkännande av utskottets motivering röstar

ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med godkännande av

den i reservationen av Svanie Lundkvist m. fl. anförda motiveringen.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Svanie Lundkvist begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat;

Ja - 153 Nej - 137

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskoitei i dessa momeni hemställt.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Vissa vatten- och avloppsfrågor m. m.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! I vår motion 785 har vi tagit upp problem som sammanhänger med kvicksilverutsläpp i vallen och luft och föreslagit åtgärder för atl förhindra och begränsa sädana utsläpp.

Ett yrkande i motionen angående förbud mot kvicksilverhaltiga bekämpningsmedel i jordbruket har tidigare behandlats av riksdagen.

I jordbruksutskottets belänkande nr 13, som nu behandlas, las våra yrkanden upp om åtgärder vid tandvårdsmottagningarna för atl minska utsläppen av kvicksilver. Vidare behandlas vårt förslag om lag om obligalo-

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Vissa vatten- och avloppsfrågor m. m.

risk paniavgift på alla batterier som innehåller kvicksilver, bly eller kadmium. Slutligen har ulskotlet behandlat motionsförslaget om skärpta krav på kvicksilveravskiljning vid luft- och vattenuisläpp från berörda indusirier.

Vi har i vår molion pekat på hur allvarlig denna fråga är, och del understryks också i utskoltsbetänkandet. Utskoitei redogör för del arbele som pågår och de åtgärder som vidlagits av produktkontrollnämnden och naturvårdsverket. Man påpekar att ulan reglerande äigärder kommer problemen all öka och understryker viklen av olika insaiser.

Utskoitei anser de frågorsom tas upp i de aktuella motionerna vara föremål för särskild uppmärksamhet från de ansvariga miljöorganens sida och hänvisar även lill överväganden inom miljöskyddsutredningen. Någon anledning för riksdagen atl nu ta något särskilt initiativ förefaller inle utskotlet motiverad, enligl betänkandet.

Nedfall och utsläpp av tungmetaller utgör elt mycket allvariigl problem. Fömlom bly är troligen kvicksilver den tungmetall som innebär de största riskerna för framliden. Kvicksilver kan omvandlas lill giftigare former. Många sjöar måste svartlistas på grund av för höga haller av kvicksilver i fisk. Kvicksilver påverkar människans nervsystem, och riskerna för hjärnskador är speciellt slora hos foster och små barn.

En betydande del av människans utsläpp i luft och vatten utgörs av fulll avsiktliga emissioner. Till dessa hör dem som vi lagit upp i vår molion. Vi är medvetna om att de senare årens arbete och insaiser hargjort all ulsläppen av kvicksilver något har minskat. Fortfarande rör del sig ändå om stora mängder, som lill relativi rimliga kosinader kan begränsas eller hell förbjudas.

Fortfarande släpper många indusirier ut föroreningar av olika slag för all spara kostnader och öka sin vinst. Naturvårdsverkets och produktkontrollnämndens verksamhet har som bekant varil föremål för ganska mycken krilik under senare år. En del giftskandaler har förekommii och ställt de bedömningar som gjoris av produklkonlrollnämnden i en något underiig dager.

Jag har inte för avsikt att vidga debatlen här i dag men har velal fästa uppmärksamheien på produktkontrollnämnden och dess verksamhet mol bakgrund av uiskottets skrivningar. Del gäller då särskilt värt yrkande om skärpta krav på kvicksilveravskiljning från luft- och vallenutsläpp inom berörda indusirier.

Enligl min uppfallning är del olyckligt att produklkonlrollnämnden ibland förser sina beslut med hemligsiämpel och alt nämnden själv avgör vad som skall lämnas ut till offentligheten - vad som skall betecknas såsom allmänt intresse.

Vi vet all del finns lagar och bestämmelser som om de efterlevdes skulle minska behovel av ytterligare förbud och åtgärder. Men vi vet också atl många indusirier och företag bryier mot dessa beslämmelser. Jag vill påstå atl naturvårdsverket och produktkontrollnämnden inte är tillräckligt observanta utan underiåter alt vidta eller föranstalta om ingripanden mol försumliga företag.

Herr lalman! Detta gör atl del är med stor tveksamhet jag avslår från atl yrka bifall lill vår molion, trots den posiliva behandling som den har fått och den redovisning som sker belräffande olika åtgärder och pågående utredningsarbete. Vi förutsätter emellertid atl våra förslag också fortsättningsvis blir föremål för en posiliv behandling. Skulle så inle bli fallet, återkommer vi givetvis till dessa frågor.

EINAR LARSSON (c);

Herr talman! Jag tillåter mig hell kort utlrycka den förhoppningen all den oro som Tore Claeson hyser inte skall vara befogad i framliden. Omsorgen om vår miljö omfattas lyckligtvis av hela landei och av alla partier. Detla är ett myckel lämpligl lillfälle all utlrycka sin glädje över au sä är förhållandel. Ulan atl på något sätt slå oss för vårt bröst vet vi alt vi vid en internationell jämförelse slår oss väldigt bra. Vår miljöpolitik har höjd, bredd och djup, vilket vi har anledning atl vara nöjda med.

Visst har vi alltjämt långt kvar lill atl silualionen över lag skulle kunna beskrivas såsom idealisk eller vara så bra atl inte en hel del yllerligare kunde göras. Vi är verkligen inte fullkomliga.

Det finns emellertid anledning att uttrycka sin tillfredsställelse över det förhållandet atl varken viljan eller ambitionen hindrar alt åtgärder vidtas. Del är knappasl heller ekonomiska resurser som fallas, ulan över lag är man villig all offra medel. Del kan i många fall i slällel vara en fråga om all hitta rätt teknik och de rälta lösningarna.

En hel del av de här resultaten har uppnåtts lill följd av den miljöskyddslagstiftning som vi har fått och som har antagils i mycket stor enighet av Sveriges riksdag. Det aren lagstiftning som i långa stycken har karaktären av paraplylagstiftning och därmed lägger över en stor del av ansvaret pä de verk som Tore Claeson har kommenterat - naturiigtvis naturvårdsverket, miljö-konirollbyrån och de organ som man i övrigt kan engagera.

Vi har fått en redogörelse ganska nyligen - den är också presenterad i Miljöaktuelll - för hur naturvårdsverket arbeiar och på alll sätt intensifierar sin kamp i de olika sammanhang som Tore Claeson har nämnt och hur man nu alllmer försöker driva sina skärpta krav. Vi har sagt oss inom utskottet att om nu inle naturvårdsverket har de fullmakter som fordras eller om lagstiftningen är så konstruerad atl den inte ger utrymme för den handlingsfrihet som vi skulle önska, så bör det framgå vid den översyn som nu sker av miljöskyddslagen.

Om angelägenhelen av alt hitta vettiga lösningar råder del myckel stor enighet. Det är möjligt all man på vissa områden kunde vara ännu mer observant, men del är inte möjligt all ulan vidare slå fast i vilka detaljer det brister. Jag vill säga atl utskottet ställer stora förväntningar pä alt den översyn av miljöskyddslagen som pågår skall kunna rälta till bristerna.

Med detta, herr talman, ber jag all få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Vissa vatten- och avloppsfrågor m. m.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Norrboliendelegaiionen, m. m.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! I likhet med utskottets ordförande hoppas jag givetvis att den översyn beträffande miljöskyddslagsliftningen som nu sker skall leda lill en skärpning på ett område, nämligen vad gäller tillsynen av den miljöskydds-lagstiftning som finns. Vi vet allesammans all del har brustit i del avseendel. I annat fall skulle vi inte ha haft de skandaler som inträffat under senare är.

Vad det framför allt handlar om är all tillsynsmyndigheterna måste se till alt gällande bestämmelser tillämpas och atl de inle faller undan för bolagsinlressen. Myndigheterna måste känna sitt ansvar för lagstiftningens tillämpning och vara beredda alt ingripa snabbt med alla de medel som står till buds.

Det är mol denna bakgrund, som jag också nämnde något om i mitl första anförande, som vi har varit litet tveksamma om huruvida vi skulle låta oss nöja med utskottets besked i anslulning lill våra motionsyrkanden. Men Einar Larssons inlägg ger mig inie anledning förmoda all vi skulle behöva känna någon slörre oro. Tvärtom vill jag gärna utläsa - och har tyckt mig kunna utläsa-av hans anförande all det kommer atl ske en skärpning pä det här områdei, som i sä fall är både nödvändig och alt hälsa med tillfredsställelse.

EIVOR MARKLUND (vpk);

Herr lalman! Sedan Norrboliendelegaiionen tillsattes har det i olika sammanhang befunnits lämpligl och bekvämt att hänvisa lill den när krav på konkreia åtgärder för ulveckling i Norrbotten aktualiserats. Vi har för vår del aldrig tilldelat delegaiionen rollen som den som alll skall bestyra och allt ordna. Men vi har utgått från den förutsättningen atl när nu delegaiionen är i funktion så skall den också ges de prakliska och finansiella möjligheier som är motiverade för att den skall kunna komma till något resultat.

När dä delegationen presenterar ett medelsbehov på 43,7 milj. kr. för au kunna slutföra utvecklingsverksamhet bl. a. när del gäller iståndsällning av

åkermark, specialproduktion inom jordbruket, stöd lill kompletterande sysselsältning i glesbygder och intensifierad skogsvärd i Norrbotien, så måste man väl utgå ifrån att den verkligen behöver dessa medel. De områden som den säger sig behöva resurser för att fortsätta arbelel på är otvivelaktigt viktiga och angelägna.

Verksamheten inom Norrboliendelegaiionen skall utvärderas efter den 1 juli nästa år. Om en sådan utvärdering skall få någon betydelse för vad man från statsmakternas sida fortsättningsvis skall satsa på när del gäller de här delarna av Norrbottens utveckling, sä måste fömlsätiningarna för verksamheten säkras. Om inte, så har vi svårt alt se alt utvärderingen kan bli rättvisande.

Det är med detta i bedömningen som vi yrkat all Norrboliendelegaiionen förde begärda 43,7 miljonerna genom ell reservationsanslag på tilläggsbudget I.

Med tanke på den i liden nära föreslående behandlingen av budgetproposilionen fömtsälter vi all de medel som delegaiionen otvivelaktigt behöver finns med där. I annat fall återkommer vi med en motion med dessa yrkanden.

Jag har därför, herr lalman, inget yrkande i dag.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Jag har heller inget yrkande, men jag måste säga ell par ord om posten Extra utgifter på 1 milj. kr. som förekommer i tilläggsbudgeten.

Dessa pengar skall läcka kostnaderna för den gåva som ireparliregeringen överlämnade till Riksidrotlsförbundet i samband med dess jubileum i somras. Jag lycker självfallet au del var riktigt och angelägel att idrotten fick dessa pengar, men jag kan inte underiåta alt säga atl jag tycker all del är underligt att de pengar som ireparliregeringen ställde i utsikt som gåva till jubileet och som skulle fö utnyttjas från den I juli 1978 - för det stod så i gåvobrevet - ställs till förfogande försl någon gång i december 1978.

Jag ser väl delta som ell ytterligare bevis på den senfärdighet som från trepartiregeringens sida under dessa månader drabbade angelägna verksamhetsområden och som i det här fallet också drabbade idrottsrörelsen.

Under detta anförande överlog iredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Norrbottendelega -lionen, m. m.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Norrbottendelega -lionen, m. m.

anslaget?

Jag vill säga all della för Riksidrotlsförbundets del inte bör betyda så mycket eftersom del i början av budgetåret inte fattades pengar, ulan bara i slutet av budgelårel. Nu kommer ju den miljon som naturligtvis helst skulle ha betalats ul den 1 juli, men eftersom del exlra anslaget bara är pä 500 000 kr. sä värdena inte möjligt. Jag medger all det var olyckligt att det stod den 1 juli i gåvobrevet. Men del viktiga är väl ändå gåvan som sådan. Jag har uppfattat det så att vi alla är överens om atl del var rikligl all ge Riksidrotlsförbundet den här gåvan som ett bevis på den uppskattning som vi alla känner för det slora arbele som Riksidrottsförbundet gör. Jag tycker därför all del är litel synd all herr Lundkvisi lar upp frågan på det sätt som han gör. Det kommer därigenom trots alll litet smolk i glädjebägaren. Jag irodde som sagt atl vi alla var överens i sakfrågan.

Kanske har herr Lundkvisi för avsikt all anmäla även den här frågan lill konstitutionsutskottet. Jag avslår i sä fall från vidare debatt.

SVANTE LUNDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag finner all Anders Dahlgren vill skriva regler för hur vi skall debattera de frågor som den lidigare regeringen haft ansvaret för. Jag är väl medvelen om - och del är också Anders Dahlgren - atl frågan kunde ha hanterats på ett hell annat sätt. Jag hade väntal mig all Anders Dahlgren skulle komma upp här och säga all del blev en galen handläggning.

Det är ändå inte likgiltigt för idrottsrörelsen om man får en gåva av del här slaget ett halvår lidigare eller ell halvår senare. Man hade ju planer som man önskat all man kunde förverkliga mol bakgrund av utfästelserna i gåvobrevet om betalning den 1 juli 1978. Anders Dahlgren får ursäkta mig, men jag tycker det är anmärkningsvärt atl en regeringgörden typen av utfästelser och sedan inte infriar dem.

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! För att inle del väsentliga i utskoltsbetänkandet skall komma i skymundan skall jag falla mig kort. Jag vill bara i likhel med Eivor Marklund gärna understryka betydelsen av de insatser som görs av Norrboliendelegaiionen. Vi har av yttranden från de verk som här är aktuella fölt del intrycket att tillskottet med 15 miljoner skulle vara välkommet. Även om man kanske hade behövt mera pengar, så anser vi all del ändå var en ganska kraftig satsning.

Med detta vill jag yrka bifall lill utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slulad. Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 5

Utskoltels hemställan bifölls.

Social ministern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet för att besvara (j///)/7 (7/-Biörcks i Värmdö (m) den 27 november anmälda fråga, 1978/79:183, och anförde:

Herr lalman! Gunnar Biörck i Värmdö har frågal mig om jag har något besked atl lämna riksdagen om regeringens planer med anledning av vad riksdagen gav regeringen till känna i befolkningsfrågan i anslulning lill socialutskottets belänkande 1977/78:32 saml de sludier härom, som inletts av statistiska centralbyrån.

Statistiska centralbyrån har som ett led i förberedelserna för del inlernalionella barnårel 1979 fött i uppdrag atl genom en särskild undersökning söka få fram orsakerna lill fruklsamhelsnedgången under 1970-talel.

Statistiska centralbyrån genomförde under våren 1978 en förstudie som behandlades av centralbyråns projektgrupp för demografi, som är ett rådgivande organ till centralbyrån bestående av represenianter för berörda verksamhetsgrenar och samhällssektorer. Gruppen var enig om atl en undersökning av denna omfattning kräver en grundlig förplanering. Gruppen ullalade sig vidare för att projektet borde läggas upp som en studie i flera etapper.

Efter samråd med socialdepartementet har statistiska centralbyrån därför beslutat atl undersökningen skall genomföras i tre steg enligt följande tidsplan.

Första stegel innebär en kunskapsöversikt som skall ge en bred faktabeskrivning av fruktsamhetsutvecklingen under senare år och redovisa teorier om orsakerna lill födelsenedgängen. Denna översikt, som även bygger på utländska undersökningar, är nu i det närmaste färdig och kommer alt presenteras i januari nästa är.

Steg 2 innebär bearbetningar av befintliga register som bl. a. skall ge svar på frågor om eventuella förändringar i antal barn per kvinna. Vidare görs jämförelser av födelsetalen i olika sociala och ekonomiska grupper och olika åldersgrupper. En studie av regionala skillnader i fruktsamheten har genomförts och kommeratt redovisas inom korl. Bearbetningarna fortsätter under näsla år.

I steg 3 som beräknas påbörjas i mitten av nästa år kommer ytterligare material all samlas in genom frågor direkt lill allmänhelen. På detla sätt kan man få informaiion om bl. a. aiiiiyder till att skaffa barn, vilka faktorer som påverkar barnantalet per familj samt kunskaper om metoder för familjeplanering och i vilken mån dessa används.

De sjunkande födelsetalen under 1970-talet kan vara ett tecken pä alt det svenska samhället inte är så barnvänligt som det borde vara. Vi behöver emellertid ökade kunskaper om orsakerna till alt del nu föds färre barn. Den undersökning som har påbörjats räknar jag med skall fö stor belydelse för inrikiningen av de åtgärder som är nödvändiga.

Jag vill avslutningsvis underslryka att reformarbetet inom familjepoliliken givetvis måste fortsälla ulan alt avvakta statistiska centralbyråns undersök-

Torsdagen den 7 december 1978

0/77 befolkningsfrågan

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

0/77 befolknings-.frågan

ning. Regeringen kommer i budgetpropositionen och senare i vår att lägga fram förslag lill äigärder av belydelse för barnfamiljerna.

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Jag ber alt fö tacka socialministern för hans redogörelse. Det kanju vara trevligt för oss häri riksdagen all, om än i efterhand, få reda på vad socialminislern lidigare anförtrott beredningsgruppen för FN:s inlernationella barnår.

Kanske är det ändå litel vemodigt alt tänka på all vi i värt land förmodligen kommeratt fira denna begivenhet med alt sätta färre svenska barn lill världen än någonsin tidigare.

Befolkningsfrågan är icke ny i riksdagen. På 1930-lalet slog makarna Myrdal larm vid en nedgång i födelsetalen, som var betydligt mindre brant än den vi har upplevt nu under 1970-talet, Regering och riksdag var då icke sena atl la initiativ till omfallande befolkningspoliliska åtgärder.

För snart tvä år sedan ställde jag en fråga till den dåvarande statsministern, om han var beredd atl göra en ny översyn av befolkningsutvecklingen i vårt land. Han ansåg uppenbarligen inte saken vara av den vikl atl den angick en statsminister, och det blev den dåvarande socialminislern som besvarade den. Han fann då ingen anledning att aklualisera denna fråga, ulan tröstade sig - och oss alla - med atl den dåvarande regeringens reformarbete inom familjepoliliken skulle skapa goda förutsättningar för att kunna vända på den ogynnsamma befolkningsutvecklingen. Hans slutord var dock; "I annat fall för vi återkomma och diskulera vidare."

Den ytterligare nedgång i födelsetalen,som den nuvarande socialministern här har nämnt, gav mig därför anledning atl redan vid höstriksdagens början ta fasta på Rune Gustavssons ord, och jag ställde därför en fråga lill honom i saken. Av kända skäl kom den icke alt fö något svar och Rune Gustavsson är därmed skild från ärendet.

Gabriel Romanus har själv på fiera sätt givit posiliva bidrag lill den svenska befolkningsfrågans lösning, senast under vårriksdagens grundliga och grundläggande arbete med ärendet i socialutskottet. Vi fick där tillgäng lill åtskilligt material, som redovisals i utskottets ulföriiga betänkande, men det kan naturiigtvis vara bra atl statistiska centralbyrån försöker ta fram ännu mera material.

Vetenskapsmän är mestadels pålitliga, men de har tyvärr inte alltid känsla för tidsfaktorn. Utskottet uttryckte därför en önskan att "om möjligt redan före näsla sommar" fö fram en översiktlig redovisning av orsakerna lill födelseminskningen. Man uttalade också all "regeringen utan dröjsmål bör överväga vilka åtgärder som - ulöver den planerade undersökningen av orsakerna till födelseminskningen -bör vidlas med anledning av den oroande befolkningsutvecklingen".

När jag för snart tvä år sedan diskulerade med Gabriel Romanus förelrädare hade antalet födda gått ned frän 114 500år 1971 lill 98 OOOår 1976. Om statistiska centralbyrån för rätt har vi all förutse endast 93 000 barn födda i år. Jag har frågat mig, om vi verkligen har lid all bara vänla och se lill dess

siffrorna för 1979 kanske undersiiger 90 000 och anlalel döda - för förslå gängen sedan värt land i forna tider drabbades av pest eller hungersnöd -kommeratt bli slörre än antalet födda. Måste vi inle ulan yllerligare dröjsmål ge de unga människorna i värt land handfasta bevis pä uppmuntran och stöd i deras föräldraskap, och alldeles speciellt då dem som behöver del mest, nämligen flerbarnsfamiljerna?

Jag hoppas att de åtgärder socialminislern siäller i ulsikl lill våren skall omfatta även denna väsentliga aspekt av problemet.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

0/77 befolkningsfrågan

Socialminislern GABRIEL ROMANUS;

Herr talman! Del finns egentligen inte så stor anledning till polemik, eftersom frågeställaren såvitt jag kunde uppfatta inle hade någon kritik all anföra mol svarei. Men ell par saker som Gunnar Biörck i Värmdö sade föranledde mig att begära ordet igen.

Del fanns en lilen antydan lill missnöje i Gunnar Biörcks uttalande all riksdagen i efterhand för vela vad beredningsgruppen fördel inlernationella barnårel har fött reda på. Men som Gunnar Biörck väl känner till och som också socialutskoitei noterade i sill betänkande i våras sker undersökningen i samråd med beredningsgruppen. Det har socialutskottet godkänt. Det är därför inle så konstigt atl beredningsgruppen för information om statistiska centralbyråns planering.

Naturligtvis kan vi alla bli irriterade över alt del tar lid alt fö reda på orsakerna lill minskningen i födelsetalen, men det är väl ändå så - och del antar jag all vetenskapsmannen Gunnar Biörck håller med mig om -atl det är bättre alt fö ett svar som är vetenskapligt underbyggt, även om del kommer ett halvår eller rent av elt är senare, än alt fö ett svar som innehåller en massa lösa tankar som inte vilar på velenskaplig grund?

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr lalman! Jag ber alt fö lacka även för denna upplysande del av svarei.

Jag har inle gjort någon anmärkning mot all socialminislern i första hand har talat med beredningsgruppen för det inlernalionella barnårel. Jag har i slällel försöki atl ge honom ell lillfälle atl uttala sig för riksdagen.

Man kan naturligtvis diskutera omfattningen av det beslutsunderlag man behöver ha för att fatta ell beslut. Jag har emellertid en känsla av atl socialminislern, som den karske person han är, kommer atl vara beredd atl under våren fatta beslut om förslag lill åtgärder även utan något nämnvärt ytterligare vetenskapligt underiag. Jag tror inle heller all man behöver sä myckel veienskapligl underlag för all inse all varje nyll bam i en familj innebären yueriigare påfrestning på familjens ekonomi. Mol bakgrund av de föredragningar vi har haft vet vi atl familjens beslutssituation i fråga om särskill del tredje barnet därvidlag skiljer sig från den som rör del första och det andra barnet. Del är därför vi från vän håll har försökt all redan i anslulning lill del poliliska arbele som för ögonblicket pågår i diverse utskott markera en viljeinriktning lill förmån för flerbarnsfamiljerna, och jag hoppas

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Om ekonomiska lättnader för skogsägare som drabbats av stor ms kådor

att vi på ett eller annat sätt för socialministerns slöd nu eller senare för sådana strävanden.

Jag skulle också vilja tillägga ytteriigare några ord till protokollet.

Man hör ibland talas om alt det är något felaktigt i alt "premiera barnalstring". Jag lycker alt det är vikligt all vi alla låter bli att använda eU sådant betraklelsesäll och en sådan terminologi. Vad vi med barnbidrag och andra ersättningar gör, del är atl försöka kompensera barnfamiljerna för deras ofrånkomliga merutgifter. Det är trots alll barnfamiljerna som skapar en möjlighet även för de barnlösa alt i livets senare skeden kunna bli omhändertagna och fö nödvändig omsorg och vård.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 23 Om ekonomiska lättnader för skogsägare som drabbats av stormskador

Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för atl besvara Bo Turessons (m)den 22 november anmälda fråga, 1978/79:166, och anförde;

Herr talman! Bo Turesson har frågal mig om jag vill vidtaga några åtgärder för all minska den ekonomiska belastningen för de skogsägare i övre Dalarna som nyligen har utsatts för stormfällning av skog. Bo Turesson framhåller alt slormskadorna med nuvarande skatteregler kan drabba skogsägarna hän även ekonomiski.

För en månad sedan besvarade jag här i kammaren en fråga om skaltelindringar för all underiätta bekämpningen av granbarkborren. Jag framhöll då alt det var angeläget all en ändring av skallereglerna vid framtvingade skogsuttag kom lill stånd. Jag förklarade också alt del var min målsättning att nya regler skulle kunna gälla redan vid 1979 års taxering.

Regeringen har nu beslutat att föreslå riksdagen atl ändra skallereglerna pä della område. Del är regeringens avsikt alt skogsägare som drabbats av siormfällning, insektsangrepp och andra skador på skogen skall fö ökade möjligheter alt ulnyltja skogskonto. Regeringsförslaget om nya skogskontoregler kommer i alll väsentligt att följa del förslag som i våras presenterades i en promemoria från budgetdepartementel och som över lag har tillstyrkts av remissinstanserna. De nya reglerna avses gälla fr. o. m. 1979 års taxering.

BO TURESSON (m);

Herr lalman! Jag ber atl fö tacka budgeiministern för svaret. Det är enligl min mening helt tillfredsställande. Jag fäste mig särskill vid att budgeiministern sade all det är regeringens avsikt all skogägare som drabbats av siormfällning skall fö ökade möjligheter alt utnyttja skogskonto. Del kommer de markägare som drabbas myckel hårt den här gången alt glädjas över. Tack!

§ 24 Om statliga medel till gruvarbete i Värmlands bergslag

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för att besvara Sune Johanssons (s) den 22 november anmälda fråga, 1978/79:165, och anförde:

Herr talman! Sune Johansson har frågal mig om jag är villig atl medverka lill att medel ställs till förfogande för prospektering, provbrylning och mineralletning som kan sysselsätta arbelslöshelshotade gruvarbetare i Värmlands bergslag.

Hösten 1977 tillsattes pä länsstyrelsens i Värmlands län initiativ den s. k. Värmlandsdelegationen som har som huvuduppgift alt söka skapa sysselsällning i länel. Regeringen har över länsstyrelsens anslag ställt medel till förfogande för delegaiionen.

Frågan om projektering, provbrylning och mineralletning, liksom andra förslag lill åtgärder som kan ge ytterligare sysselsältning i länel, bör närmast tas upp med denna delegation, som har alt bevaka och föra vidare sådana förslag.

Om sådana åtgärder som Sune Johansson lar upp kan komma lill utförande som beredskapsarbete är en fråga som i första hand länsarbetsnämnden har atl la ställning lill.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Om statliga medel till gruvarbete i Värmlands bergslag

SUNE JOHANSSON (s);

Herr talman! Den fråga som jag har ställt till arbetsmarknadsministern grundar sig i första hand pä den svåra sysselsätlningssiluationen för de gruvansiällda i Värmlands bergslag.

I min fråga harjag framhållit att del återstår två gruvor, som båda är belägna i Filipslads kommun, en kommun som måste konstatera ett vikande befolkningsunderlag. Underdel första halvåret 1978 minskade kommunens folkmängd, ca 15 200 invånare, med ytteriigare 91 personer.

Om ingenling snart görs för all trygga sysselsätlningen inom den återstående gmvinduslrin i Bergslagen, rasar befolkningsunderlaget ytteriigare, och del priset borde inle en kommun som Filipsiad fö belala. Denna kommun har förlorat ett stort antal invånare, mer än 3 000, sedan 1960.

Jag har i min fråga påpekat atl del finns en möjlighet atl genom ökad mineralletning, prospektering och provbrytning av malm förbättra sysselsäit-ningsläget i Värmlands bergslag. En sådan insals skulle också bredda vår mineralbas och göra oss mindre beroende av imporl av sådana legeringsmetaller som vi behöver i de olika slålprocesserna. Det hela blir inte bäure av att vår import av sådana här metaller sker från länder som Rhodesia och Sydafrika, där den interna situationen är myckel oroande. Vid en eventuell väpnad konflikt i något av dessa länder skulle vi riskera att inte klara vår produkiion av högkvalitativt stål. Dessulom skulle en stor del av vår verkstadsindustri då icke kunna klara sin produkiion. Därför bör en ökad satsning av den art som jag förordat ses som en del av vårt ekonomiska försvar.

Bergslagen är ett av jordens mest mineralrika områden, och dit vallfärdar

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

0/77 Statliga medel till gruvarbete i Värmlands bergslag

geologiinlresserade människor varje är för att leta mineraler. De gmvbolag som har verksamhet inom områdei och som nu börjat varsla en del av sina gruvansiällda om uppsägning är villiga atl slälla sitt rika material av provborrningar till förfogande, om del bara anslås medel till della. Uddeholmsbolaget förfogar över ca 5 000 borrkärnor som man vill analysera närmare.

Nu svarar arbetsmarknadsministern alt delta är en fråga för Värmlandsdelegalionen. Jag är ledamot av Värmlandsdelegationen, och den har haft en överläggning med berörda parter, såväl gruvbolag som anställda. Denna fråga har också aktualiserats i en särskild skrivelse till den tidigare regeringen, där man begärde pengar för ändamålet. Man har dock inle hört något frän det hållet, och oron stiger nu bland de anställda för all de skall förlora sina arbetstillfällen.

Del förefaller som om Värmlandsdelegationen i rätt stor utsträckning används av regeringen som elt slags påse all stoppa ner alla problemen i. Men man bör ändå inse alt denna delegation inle förfogar över några speciella medel för dessa ändamål. Inte heller länsarbetsnämnden förfogar över några sådana speciella medel.

Eftersom arbetsmarknadsministern nu inle kan ge mig bällre besked än de han lämnat, vill jag slälla följande fråga lill honom: Vad tänker arbetsmarknadsministern göra för all över huvud taget åstadkomma någonling för alt förstärka sysselsätlningen inom Filipstads kommun och för de gruvansiällda i Värmlands bergslag?

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN;

Herrialman! Del är självfallet bra om den berörda prospekieringsverksamheien kan leda lill goda resullat, så all vi kan fö fram inlressanta malmer för svenskl näringsliv. Sune Johansson och jag har säkerligen samma uppfallning på den punkten.

När del sedan gäller handläggningen av frågan hur eventuella beredskaps-medel för en fortsall prospektering skall användas harjag i milt svar angivit den väg som bör prövas. Sune Johansson, som är ledamot av Värmlandsdelegationen, kan säkeriigen också se lill atl vi får en framslällning via länsarbeisnämnden för prövning. Den dag när jag har fått den på milt bord kommer jag att i vanlig ordning granska och pröva den.

SUNE JOHANSSON (s);

Herr talman! Jag kanske kan la delta besked från arbetsmarknadsministern som åtminstone ett halvt löfte om alt han är beredd alt göra någonling i den riklning som jag här har anvisat. Del är i så fall tacknämligt. Arbetsmarknadsministern kan också vara förvissad om atl jag skall se till atl det inte skall dröja länge innan han får en sådan framställning som han lalade om.

Silualionen i vårt län är i dag sådan au länsslyrelsen måst inrätta ett slags kalastroforganisalion. Länsstyrelsen har fåll inrikta hela sin planeringsavdelning på all utarbeta en katastrofplan för vad vi skall göra i länel med anledning av atl sysselsättningen nu viker på område efter område. Jag

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för alt besvara Eivor Marklunds (vpk) den 24 november anmälda fråga, 1978/79:180, och anförde:

Herr talman! Eivor Marklund har frågat mig när regeringen avser alt komma med sådant stöd till kommunerna i Vindelådalen som svarar mot tidigare utfärdade löften.

För tvä veckor sedan besökte jag Västerbotten. Jag redogjorde då för huvuddragen i den proposition regeringen har för avsikt att förelägga riksdagen under innevarande höstmöie. Propositionen innebär i korthet atl 100 milj. kr. föreslås bli anvisade för långsiktiga sysselsältningsskapande åtgärder i Vindelälvsområdet.

Särskilda Vindelälvsåtgärder har vidtagits tidigare. Sålunda har 45 milj. kr. anvisats för uppmstning av länsväg 363 utmed älven och 18 milj. kr. utgått till fortsatt upprustning av vägen mellan Ammarnäs och Sorsele. Till kommunerna har vidare utgått till 75 % förhöjda statsbidrag för byggande av avloppsreningsverk.

Sammantaget har della inneburit - som en direkt kompensation för utebliven älvutbyggnad - att ca 165 milj. kr. avdelats för sysselsättningsfrämjande åtgärder i Vindelälvsområdet. Över 200 milj. kr. har dessutom anvisats för etablering av ett fredsförband i Arvidsjaur. Genom lokaliseringsstöd under den senaste tioårsperioden har projekt för ca 300 milj. kr. finansierats. I beredskapsarbeten har varje år ca I 000 personer haft sysselsältning. Sammantaget har projekt för mer än en halv miljard kronor kunnat finansieras på detla sätt. Härtill kommer övriga marknads- och regionalpolitiska insaiser.

Det extraordinära stöd som de åtta Vindelälvskommunerna sålunda föreslås fö skall ses mol bakgrund av de löften om kompensation som kommunerna fick i samband med riksdagens beslut att inte bygga ul Vindelälven.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Om ökat stöd till Vindelådalen

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr talman! Jag ber alt få lacka statsrådet för svaret på min fråga. Del innehåller en i och för sig imponerande uppräkning av åtgärder.

Men nu är det ändå sä att arbetsmarknadsministerns besök i Vindelälvsområdet har gett elt vissl eko. Kommunalt ansvariga såväl som enskilda har gjort kommentarer lill innehållet i del paket som statsrådet öppnade där uppe. Del är kanske inle riktigt artigt att uttala missnöje med förning som en gäst har med sig, men det ärju å andra sidan inte heller brukligt alt man i förväg ger anledning till stora förväntningar. Och del har verkligen skett när det handlar om Vindelälvspaketei.

Ulan alt i det här sammanhanget diskulera om det var rätt eller inle sä hade de berörda kommunerna sett en älvutbyggnad som ett sätt all lösa de svära sysselsällningsproblem som de länge dragits med. När riksdagen så beslöt all undanta Vindelälven från utbyggnad, var del förslås ett rättmätigt krav från de här kommunernas sida att man skulle få andra möjligheter all klara problemen. Tiden här medger inte någon redovisning av läget kommun för kommun - del för vi f ö. anledning återkomma till i samband med behandlingen av den aviserade proposilionen - men jag skall ändå ge några exempel från Arjeplog.

Den kommunen gick in i 1960-talel med ell befolkningstal på 5 623 personer. Nu är antalet nere i 4 064, alltså en minskning på 19 år med 1 559 personer eller 28 %. En del av dessa utflyttade finns säkert nu i arbetslöshetsköer i andra delar av landei, där arbetsmarknadsåtgärder har måst sättas in. Åtskilliga miljoner - del redovisade även arbetsmarknadsministern - har också satts in på sådana åtgärder i Arjeplog när del gäller beredskapsarbete, men behovel av sådana arbeten kvarstår alltjämt, trols tidigare insaiser och trots folkminskningen.

I elt mycket ambitiöst åtgärdsprogram har kommunen lagit fram en hel rad projekt som dels skulle ge arbeten, dels förbättra samhällets service. Kostnaderna skulle uppgå lill drygt 120 milj. kr. Naturiigtvis har man i denna drabbade kommun hoppals finna medel lill della i del beramade paketet. Men nu är man besviken - där som på andra håll.

Det finns fler projekt. I elt flygblad har vpk-organisalionen i Arjeplog bland mycket annat också lagit upp frågan om återslällningsarbelen vid nedlagda jordbruk med sikte på mjölk- och köttproduktion. Detta tyckerjag om något visar framtidstro i en kommun i elt svårt läge. Nog borde en sådan framtidstro belönas bättre än på del otillräckliga sätt som nu har aviserats. Därför menar jag atl del alltjämt finns anledning all ställa frågor om del här stödet. De konkreia förslagen åierkommer jag som sagt till i en motion efter del atl propositionen har lagts fram.

förteckning av insaiser från samhällets sida som gjorts i Vindelådalen. Jag noierar med en viss tillfredsställelse aU Eivor Marklund gör det erkännandet.

Alt det varil visst eko i Vindelådalen sedan del här paketet öppnats trorjag man bör se i siU rätta sammanhang. Det är klart alt kommunalmän kan skriva ganska långa och avancerade önskelistor om invesleringar, som säkert i och för sig skulle vara bra alt fä utförda, men del är väl också realistiskt att säga alt man inle kan tillgodose alla dessa önskemål som har förtecknats på listor i olika omgångar. Här har gjorts en ambitiös satsning för alt ge sysselsällning i Vindelådalen, och jag noierar som sagt med viss tacksamhet att Eivor Marklund också har noterat den månghundramiljonsatsning som gjoris.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

0/77 lokalisering till Karlstad av det nya organet Statshälsan

Överläggningen var härmed slulad.

§ 26 Om lokalisering till Karlstad av det nya organet Statshälsan

Statsrådet MARIANNE WAHLBERG erhöll ordet för att besvara Magnus Perssons (s) den 22 november anmälda fråga, 1978/79:162, till budgel- och ekonomiministern, och anförde;

Herr lalman! Magnus Persson har frågat budgel- och ekonomiministern om han är beredd att medverka till alt det nya organet Statshälsan lokaliseras till Karistad.

Med hänsyn lill arbetsfördelningen inom budgetdepartementel ankommer det på mig att besvara frågan.

De centrala parterna på den statliga arbetsmarknaden förhandlar f n. om bl. a. ny organisation förden statliga företagshälsovården. Men hänsyn till att förhandlingar pågår och alt det därför inte finns något ställningstagande till att Statshälsan - eller annan ny organisation - skall bildas, är det nu för tidigt atl ge besked i frågan om lokalisering.

MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! Jag får tacka för svaret på min fråga. Men statsrådet ger inga som helst utfästelser i svarei.

Jag har en viss förståelse för att jag i dag inte kan få något konkret besked -självfallel skall och bör berörda parter först ha tillfälle att säga sitt - men jag lycker all svarei ändå är litel för svävande. Någon omorganisation i en eller annan form kommer väl aU företas; del står klart, i varje fall genom de kontakter jag haft med de fackliga organisationerna.

Herr talman! Varför harjag då aktualiserat frågan om atl lokalisera denna enhet till Värmland?

Jo, först och främst trodde och hoppades vi i det längsta all regeringen skulle utlokalisera den centrala enheten för skyddade verkstäder till Karlstad i Värmland. Regeringen har emellertid, lyvärr, redan fattat ett beslut. Enheten gick vår näsa förbi och hamnade i Botkyrka ulanför Slockholm. Vi ansåg, och anser fortfarande, att dét beslutet var och är felaktigt, om vi ser till

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Om lokalisering till Karlstad av det nya organet Statshälsan

statsmaktemas övergripande regionalpolitiska målsättning.

Vi kräver ersältningsobjeki. Värmland är illa ute: bransch efter bransch börjar svikta. Jag skulle vilja ha ett förtydligande här. Det finns ju nu lokaler i Karlstad som del redan är investerat i - bl. a. finns den s. k. Karolinen - och tomma rum finns också. Anser statsrådet att det ur samhällssynpunkl sett är rimligl att inte använda redan gjorda investeringar och atl lokalisera exempelvis Statshälsan lill Karlstad?

Sedan undrar jag om det finns någon närmare tidsplan för beslutet om den här omorganisationen. Den frågan skulle jag också gärna vilja få ett kompletterande svar pä.

Slalsrådel MARIANNE WAHLBERG:

Herr talman! Jag delar naturiigtvis Magnus Perssons uppfattning att det är viktigt atl nyetablerade statliga verksamheter lokaliseras till regionalpolitiskt angelägna områden. Självfallel skall man då la med alla faktorer i bedömningen.

Jag vill erinra om vad inrikesulskotlel sade i sill betänkande när del gällde andra etappen av omlokaliseringen av statlig verksamhet. Utskottet ansåg då atl riksdagen inte direkt borde utpeka vissa orter eller regioner som mottagare av eventuella framtida om- eller nylokaliseringar. Men jag vill också instämma i utskottets understrykande av att regionalpolitiska synpunkler måste tillmätas stor betydelse vid den här bedömningen. Det gäller självfallel också om och när elt ställningstagande lill en ny organisation av den statliga förelagshälsovården föreligger. Tyvärr kanjag inle i dag ge ett besked om när detta ställningstagande kommer, eftersom det är avhängigt av de förhandlingar som pågår.

MAGNUS PERSSON (s):

Herr lalman! Riksdagen har uttalat att lokalisering av nytillkommande statlig verksamhet bör prövas från fall till fall. Mot bakgrund av den målsättningen hoppas och tror vi att Slatshälsans lokalisering kan ske till Karistad. I den utredning som har förevarit sägs också att orter ute i landet bör kunna komma i fråga vid Slatshälsans lokalisering. Del bör i varje fall kunna övervägas.

Herr lalman! Det är min förhoppning atl statsrådet och den myndighet som senare bildas kommer att lägga della på hjärtat. Stalshälsan är ett organ som vi tror och hoppas på. Då förvaltningsbyggnaden Karolinen slår med tomma rum hälsar vi i Karlstad och övriga Värmland Statshälsan varmt välkommen lill Karistad. Vi hoppas väldigi myckel på denna lokalisering och räknar med alt det inte skall gå som förra gången, då en lokalisering som innebar betydligt fler arbetstillfällen gick vår näsa förbi.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 27 Om viss översyn av obduktionslagen

Slalsrådel HEDDA LINDAHL erhöll ordet för atl besvara Inger Lindquists (m) den 30 november anmälda fråga, 1978/79:201, och anförde:

Herr talman! Inger Lindquist har frågat omjag har vidtagit någon åtgärd i anledning av socialutskottets av riksdagen godkända belänkande 1978/79:12 med anledning av en motion (1977/78:1505) av Inger Lindquist om viss översyn av obduklionslagen. I belänkandet erinrade utskottet om alt utredningen (S 1974:09) om sjukvård i livels slutskede torde vara oförhindrad atl öm så befinnes lämpligt ta upp även den i motionen behandlade frågan i del fortsatta utredningsarbetet. I nämnda molion föreslår Inger Lindquist atl obduktionslagen ändras så, atl del skapas möjlighet för den enskilde alt helt förbjuda obduktion beträffande såväl honom själv som nära anhöriga.

Enligt obduklionslagen (1975:191) som trädde i kraft den Ijanuari 1976 för obduktion mol den avlidnes eller hans anhörigas uppfattning ske endast om dödsorsaken är okänd. Innan obduktion sker skall de anhöriga om möjligl underrättas om inte särskilda skäl talar emot det.

Jag är väl medveten om att det finns människor som har svårt atl acceptera obduktioner. Det gäller sannolikt särskilt anhöriga till en nyss bortgången. Om dödsorsaken inle kan fastställas pä annat sätt accepterar emellertid de anhöriga i regel att obduktion sker. De har ofta ett naturiigt inlresse av att få veta vilken sjukdom den anhörige har avlidit i. Jag vill i delta sammanhang understryka angelägenhelen av atl det i varje särskilt fall noggrant prövas om de i obduktionslagen angivna fömtsätiningarna för obduktion föreligger.

Obduktionslagen har varil i kraft endast några år. I likhet med socialutskottet anser jag atl det inle föreligger något påtagligt behov av en översyn av lagen redan nu. Om ulredningen om sjukvården i livets slutskede finner det motiverat kan den ta upp den av Inger Lindquist aktualiserade frågan. Enligl vad jag har inhämtat kommer också utredningen atl diskutera denna fråga. Något initiativ i ärendet frän min sida behövs därför inte.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

0/77 viss översyn av obduktionslagen

INGER LINDQUIST (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag är litel besviken, för jag tycker atl svaret andas en viss passivitet, som jag kanske inte hade vänlat mig.

För många människor, särskill för många äldre, är obduklionslagens utformning inle godtagbar. Den strider mot deras etiska uppfattning, och de ser den som ett övergrepp när det gäller den personliga integriteten. Det har också stått klart för mig alt den inger många en stark oro inför döden. Den t. o. m. fördystrar många människors återstående levnad. Jag vill påstå all det inte är någon överdrift all del förhåller sig på det här sällel.

Många av oss som har en annan uppfattning har väldigt svårt för atl sätta oss in i hur vikiig den här frågan är och hur djupt den engagerar människor. Men det är viktigt atl vi visar respekt och förståelse för andras mening, och därför måsle vi sätta oss in i andras tankegångar och motiv.

Jag vill ställa några frågor lill statsrådet;

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

0/77 V/55 Översyn av obduktionslagen

Har statsrådet den uppfattningen atl della är en för människorna - för vissa personer i varje fall - mycket viktig fråga?

Anser statsrådet att den allvarligt engagerar många, framför alll äldre?

Om statsrådet svarar ja på den frågan, tycker statsrådet då att det är riktigt att inte försöka atl tillmötesgå de här enskilda människorna i en så betydelsefull fråga?

Jag tycker atl det är litet förvånansvärt all statsrådet själv inte vill engagera sig i denna fråga. Det är litet löst och suddigt all bara svara all den här frågan kommer atl diskuteras och att statsrådet själv inle vill ta något initiativ.

Statsrådet HEDDA LINDAHL:

Herr talman! Jag vill anföra ytterligare några synpunkter pä denna mycket viktiga fråga.

Som har framgått av mitt frågesvar har obduklionslagen varil i kraft endasl några år. Jag tror därför att del finns skäl alt avvakta erfarenheterna av hur den nya lagstiftningen tillämpas, innan vi ändrar den. Det är givetvis också intressant alt se vad utredningen om sjukvård i livels slutskede kan komma atl säga i obduktionsfrågan. Riksdagen harju också hell nyligen avslagit en molion av Inger Lindquist i samma fråga. Det finns inte anledning för mig all inta en annan ståndpunkl än vad riksdagen har gjort.

Jag vill här understryka aU det i lagen medgivna undantaget från principen om hänsynstagande till den avlidnes och hans anhörigas vilja bör lillämpas synneriigen restriktivt. Obduktion i sådana fall får ske endasl dä del är nödvändigl på grund av alt dödsorsaken måste kunna fastställas. Jag utgår ifrån alt läkarna alltid noga prövar om obduktion behövs.

Jag är ense med Inger Lindquist om all respekten för den enskildes integritet och personliga uppfattningar måsle vara vägledande för oss alla på delta område liksom på andra områden. Men jag tror samlidigt att människorna förstår att obduktion ibland kan vara nödvändig.

INGER LINDQUIST (m);

Herr lalman! Den här lagen har varil i kraft i två år, och lagens formulering är sådan all jag tycker att statsrådet borde vara intresserad av atl se hur den verkligen tillämpas. Det talas t. ex. om alt obduktion skall företas om det behövs för att orsaken till dödsfallet skall kunna fastställas. Är dödsorsaken känd, talas det om på ett annat ställe. Hur har den lillämpningen skett i praktiken? Hur har man ulnyltjat frågeställningen: Är dödsorsaken känd eller okänd?

Det talas om alt man skall underrätta anhörig om inle särskilda skäl lalar emot del. Det är också myckel iniressani atl få veta hur den skrivningen har tillämpats, vad man har lagt in i orden "särskilda skäl" liksom uttrycket alt del skall förfiyta skälig tid efter underrättelsen och fram lill obduktionen. Del är saker som jag menar alt statsrådet kunde ha engagerat sig i och fått fram i en överprövning av den här lagen.

Statsrådet HEDDA LINDAHL;

Herr lalman! Jag finner liksom Inger Lindquist att det vore myckel väsentligt med en uppföljning av denna nya lag, som verkligen har engagerat många människor. Jag var själv på ell besök på Karolinska sjukhuset i går och ställde frågan till läkarna hur vanligt det är med obduktion nu. Jag fick svarei alt obduktion görs när synneriiga skäl lalar för del, och alt del finns elt nytänkande på detla område.

Jag vill gärna medverka lill alt man gör en utvärdering av lagen, men jag anser att det finns skäl all la ställning lill den frågan när jag har fått utredningens betänkande om sjukvård i livets slutskede. Ulredningen kan nämligen väntas ha synpunkler även på obduktionsfrågan.

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Om viss Översyn av obduktionslagen

INGER LINDQUIST (m):

Herr lalman! Då skulle jag vilja fråga statsrådet: Vad menas med uppgiften i svaret att ulredningen skall diskutera frågan? Jag undrar också när utredningen kommer atl vara färdig. Jag hade intrycket all den snart skulle lägga fram sitt slutresultat.

Statsrådet HEDDA LINDAHL:

Herr talman! Jag kommer inle ihåg exakt datum, men jag tror atl del är nästa vecka - alltså före jul - som Bror Rexed kommer alt överlämna en utredningsrapport till mig. Det dröjer alltså bara några dagar.

INGER LINDQUIST (m):

Herr lalman! Då blir jag ännu mer förvånad över svaret. Har man inte lidigare tänkt diskulera den här frågan förstårjag inle hur man skall hinna göra det under den vecka som återstår. Utredningens betänkande måste väl redan vara tryckt, om jag förstår saken rätt.

Statsrådet HEDDA LINDAHL:

Herr lalman! Huvudbeiänkandei kommer till våren, men vi skall diskutera frågan den 15 december, när Bror Rexed kommer till departementet.

INGER LINDQUIST (m):

Herr talman! Får jag då i klarhetens tecken fråga om det är jusl den här frågan som skall diskuteras, om del är den här frågan utredningen skall ta upp.

1978/79:109 av Sven Lindberg (s) lill bosladsministern om produktionskostnaderna för flerfamiljshus i glesbygdskommuner;

Under de senasle åren har kommuner i glesbygdslänen drabbats av betydande överkostnader i samband med byggande av flerfamiljshus. Orsakerna härtill är flera. Bl. a. är avståndsfaklorn en orsak. En annan orsak' är atl små projekt blir betydligt dyrare. Det bevisas bl. a. av en utredning som gjorts av Riksbyggen och BPA. En redovisning återfinns i tidskriften Att bo, nr 5 1978. Där framhålls följande.

"Ulredningen har gjort beräkningar över kostnadernas variation vid olika projekistoriekar. Det visar sig att kostnaderna ökar med cirka 20 procenl då projektsiorieken faller från 450 lägenheter lill 45 lägenheter per projekt. Men det är ingen jämn kostnadsstegring. Ökningen blir allt snabbare ju mindre projektet blir enligt en progressiv kurva.

Plalsomkoslnaderna tillhörde kostnadsposter, som är mest känsliga för projeklslorlekarna. Dit hör t. ex. kostnader för maskiner, kranar, personalbodar och förråd samt arbetsledning. Vid små projekt blir nämligen utnytl-jandegraden av de tillförda resurserna låg. Detta beror i sin lur på alt kostnaderna för alt etablera och avetablera en serieproduktion i det närmaste är oberoende av om serien är korl eller lång. Det totala kapacilelsulnyltjandel blir endast 30-40 procenl vid den korta serien mot 70-80 procent vid den långa.

Konsekvensen av även mycket små överkostnader är avsevärd. År 1976 låg produktionskostnaderna i genomsnitt för hela produktionen av statsbelånade fierbostadshus 6,5 procenl över lånetaket. Den 'onödiga' merkostnaden på grund av sämre belåning blir i detta fall lika stor som hela uppvärmningskostnaden under ett år. Orsaken till atl konsekvenserna av otillräcklig

belåning vuxit är all samtidigt som finansieringsvillkoren förbättrats för de produktionskostnader, som ryms inom lånelakel, har annuiteterna vuxit för de lån som tagits upp som lopplån.

Det har alltid varil dyrare att låna lill överkostnad. År 1978 har emellertid skillnaden mellan marknadsvillkoren och de subventionerade länevillkoren i del närmaste fördubblats jämfört med 1973."

Länsavdelningen i Jämtlands län har med hjälp av insamlad statistik påvisat stora överkoslnader i alla kommuner utom Östersund. Stora kommunala subveniioner har varil nödvändiga för alt f' .led boendekostnaden till en rimlig nivå. Vad som inle framgår av denna statistik är bl. a. följande;

Flera kommuner har avstålt från all bygga flerfamiljshus när överkostnaderna varil så höga.

Man har valt atl bygga radhus i försäljningssyfte i stället för all bygga flerfamiljshus. Vissa kategorier människor - ensamstående, ekonomiski svaga osv. - kan inte hjälpas pä detla säu.

Standard i form av försämrad ulemiljö m. m. plus kommunala subventioner har fält ned överkostnaderna, så alt bostadslån erhållits och boendekostnaderna kommii på rimlig nivå.

I nuläget drabbas flera av de små glesbygdskommunerna av sådana fruktansvärda överkostnader atl del krävs mycket kraftiga kommunala subventioner av bostadsbyggandet, om man skall fä ned hyrorna till vettig nivå. Överkostnaderna tenderar nu all bli så höga att kommunerna inte klarar av kosinaderna, varför flera planerade projekt avseende flerfamiljshus riskerar att stoppas.

Som tidigare närnnts har projektsioriekar.ia svor belydelse för byggkostnaderna. Små tätorter som bara bygger 1-3 flerfamiljshus ät gången fär alltså högst avsevärt höjda produktionskostnader.

En annan orsak är finansieringssystemet. Medan kapital under lånetaket blivit allt billigare, har kostnaden för topplån ökat. Skillnaden mellan kostnaderna för kapital över och under lånetak har i del närmaste fördubblats på fem år. Några procents överkostnad för alltså förödande verkningar, eftersom kapitalkostnaden är en så dominerande andel av boendekostnaden.

Med tanke på möjligheterna till en framgångsrik regionalpolitik är den tecknade bakgrunden utomordentligt allvarlig. Sysselsättningsutredningen lägger fram förslag till högsl avsevärt förstärkta regionalpoliliska stödåtgärder. Men kan vi inte lösa bostadsproblemen i våra små tätorter, torde regionalpolitiska stödåtgärder i alla former vara meningslösa.

Små skogskommuner i Norrland kan inle i vårt samhällssystem av egen kraft anskaffa sysselsältning. Men det är samhällets oavvisliga skyldighet att - speciellt i utfiytlningskommuner - anskaffa bosläder. Utfiyttning får inte orsakas av bostadsbrist.

Den sysselsältningsplanering en kommun bör bedriva för atl jämnt sysselsätta sin byggarbetskrafi rubbas högst avsevärt om planerade fierfamiljshus stoppas.

Med hänvisning till del anförda ber jag atl få ställa följande frågor lill

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Anmälan av interpellationer

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Anmälan av interpellationer

bostadsminislern:

Har regeringen uppmärksammat de slora problem som de mindre glesbygdskommunerna drabbats av i form av mycket höga överkoslnader i samband med lånefinansiering av bostadshus?

Avser regeringen all vidtaga åtgärder som snabbt kan leda lill atl nämnda överkostnader nedbringas?

1978/79:110 av Börje Hörnlund {c) till utbildningsministern om lanlbruksutbildning i Skellefteåregionen:

Under senare år har en markant förändring skett vad gäller såväl den faktiska utvecklingen inom lantbruket som sättet all se på vilken utveckling som är önskvärd.

Minskningen av sysselsätlningen i lantbruket liksom antalet bruknings-enheter har inte på långt när varit av den omfattning som förespråkades i 1967 års jordbrukspoliliska beslut.

I riksdagens ställningstagande lill den proposition om en ny jordbrukspolitik som framlades av den förra regeringen ges en betydligt mer posiliv syn än tidigare på del svenska jordbruket som producerande näring, samtidigt som lantbrukets betydelse för sysselsättning på landsbygden och i glesbefolkade områden betonas. En bältre samordning av jordbrukspolitik och regionalpolitik skall således eftersträvas. I det senare avseendet torde det faktum atl jordbrukspoliliska överväganden i del enskilda fallet inte endast skall se lill jordbruksdelen i ett kombinerat jord- och skogsbruksföretag utan lill helheten, vara av stor belydelse. En mindre jordbruksdel kan således uppvägas av en mera betydande skogsareal. Dessutom har ett särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd inrättats fr. o. m. den 1 juli 1978. Tillsammans med bl. a. föreslagna förändringar i jordförvärvslagen, i syfte att koppla ägande och aktivt brukande närmare samman, bör den av riksdagen beslutade jordbrukspolitiken i kombination med en aktiv regionalpolitik innebära, att del svenska lantbrukets produktions- och sysselsättningspoten-lial kan tillvaratas på elt betydligt bältre sätt än tidigare.

En vikiig förutsättning för i vilken ulslräckning de nya intentionerna skall kunna förverkligas äralt utbildningsinsatserna för arbetskraften i lantbruket Slår i överensstämmelse med behoven såväl kvanlilativi som innehållsmässigt. Överväganden om dimensionering och lokalisering av lantbruksutbildningen måste således slå i samklang med en i väsentliga avseenden ny jordbrukspolitik och en verklighel som innebär en hög efterfrågan på utbildningsplatser.

Nedläggningen av Anderstorps lantbruksskola i Skellefteå är i della avseende ett uttryck för brislande anpassning mellan utbildning och utbildningsbehov. Alt beslut om annan markdisposition fattades i en tid av kraftig nedgång inom lantbrukssektorn får emellertid inle innebära att en omprövning i nedläggningsfrågan utesluts av formella eller andra skäl.

I de norra delarna av Västerbottens län är fömlsätiningarna för en livskraftig lantbruksseklor lika goda som i södra länsdelen. Redan nu

föreligger här ett utbildningsbehov för lantbrukets arbetskraft som väl svarar mot de krav som ställs från myndigheterna för alt kurs i grundutbildning vid lantbruksskola skall kunna inrättas. Detta framgår inle minst av efterfrågan på AMU-utbildning inom området lantbruk.

AU förändringar skulle ske som innebär en minskad efterfrågan i förhållande lill dagslägel måsle anses som närmasl uteslutet. Tvärtom torde en successiv utbyggnad av avbylarverksamheien innebära en ökad efterfrågan. Tillgängliga prognoser, som visar all 30 avbytare per år skulle behöva utbildas fr. o. m. 1980 för all motsvara behovel av avbylare i länel, kan inte anses som tilltagna i överkant. Omkring hälften av dessa kommer grovt räknat att ha sin sysselsällning förlagd lill den norra länsdelen.

Såväl den förutvarande jordbruksministern som biträdande utbildningsministern har vid överläggningar ställt sig posiliva lill frågan om alt bedriva lantbruksutbildning i den norra länsdelen. De önskemål som härvid framförts avser såväl grundutbildning som fortbildning inom lantbruket. En försöksverksamhei med ettårig specialkurs har vid dessa konlakler ansetts omgående böra bli föremål förslällningslaganden. Stort behov av tioveckors-kurser för redan yrkesverksamma föreligger dessutom.

Här har i relativt övergripande termer redovisats moliv för alt förlägga lanlbruksutbildning i den norra delen av Västerbottens län. I frågan om utbildningens mera exakta lokalisering och innehåll bör vid beslut om alt inrälla lantbruksutbildning i Skellefteåregionen följande faktiska omständigheter bli föremål för överväganden:

Förväntningar om en försöksverksamhei med ettårig specialkurs för jordbrukare där praktisk undervisning förläggs hos jordbrukare som bor i närheten av kursorlen är myckel stora bland jordbrukare i norra Västerbot-len. Det är därför angeläget alt beslut om inrättande av denna utbildning snarast blir föremål för beslut.

I sysselsättningsfrämjande syfte har alltmer kombinationen jord- och skogsbruk blivit intressant i Västerbottens län. Utbildningen bör därför sä långt möjligl ta fasta på kombinationen jord och skog.

Skolöverstyrelsen har tagil fram en särskild utbildning för kombinerad verksamhet i jord- och skogsbruk. Frågan om lokalisering i Västerbotten av en kurs med denna inriktning slår öppen.

En fungerande kursadministration som skulle kunna utnyttjas också för lanlbruksutbildning finns i dag vid skogsbruksskolan i Burträsk.

Förslag lill ny läroplan för kurs för avbylare kommer au lämnas av SÖ. Kursen fören längd av 24 veckor och skall enligt SÖ ersätta nuvarande kurs i animalieproduklion. 20 veckor. De prakliska övningar som ingår i den nya kursen kan med fördel föriäggas hos jordbrukare som bor i närheten av kursplatsen.

En samordning av utbildningen inom området lantbruk med en lokall förlagd rådgivning för de inom näringen verksamma borde erbjuda vissa fördelar frän såväl ulbildningsleknisk som praktisk utgångspunkt.

Med hänvisning till här angivna faktiska omständigheter och därav föranledda motiv för inrällande av lanlbruksutbildning i norra Västerbotten

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Anmälan av interpellationer

1978/79:216 av Kinit Wachimeister (m) lill statsrådet Hedda Lindahl om åtgärder för alt stärka patienternas rättssäkerhet inom sjukvården:

Del har avslöjats atl ett lasarett i södra Sverige utan patienternas vetskap bandar samtalen till akutmottagningen under kvälls- och natlid saml över helger.

Avser statsrådet mol bakgrunden härav laga något initiativ för all stärka patienternas rättssäkerhet inom sjukvården?

1978/79:217 av Ove Karlsson (s) till handelsministern om förbud mot försäljning av krigsleksaker, m. m.:

Riksdagen har senast våren 1978 behandlat motioner om försäljning av krigsleksaker. Näringsutskottel tillstyrkte molionerna, medan kammaren med bifall till en vid betänkandet fogad reservaiion avslog dem med

hänvisning lill att det inom "konsumentverket pågår en översyn och

omarbetning av riktlinjer för marknadsföring av leksaker. Utskottet utgår frän alt frågan om utbudet av krigsleksaker kommer alt beaktas även i delta sammanhang."

Just nu dä vi upplever en tid av hektisk julhandel med stort kommersiellt utbud och intensiv reklam utnyttjas även krigsleksaker hårt i reklamsammanhang, och mänga berörs myckel illa av detla.

Jag vill därför fråga handelsministern:

Vill statsrådet redogöra för hur långt arbetet med och omarbetningen av riktlinjerna för marknadsföringen av leksaker kommit?

Är statsrådet vidare beredd alt medverka till att ett förbud för import och försäljning av krigsleksaker kommer lill stånd?

1978/79:218 av Olle Svensson (s) till justitieministern om anonymitet för meddelare i vissa fall;

Den socialdemokratiska regeringen tillsatte 1974 tre sakkunniga för att uireda frågan om skydd för meddelares anonymitet vid beslag och husrannsakan. Utredningen överlämnade i juni 1976 elt belänkande med förslag till ändringar i rättegångsbalken m. m. Della betänkande har remissbehandlals

1978/79:219 av Roland Brännström (s) till försvarsministern om handläggningen av de värnpliktigas bidragsärenden:

Dagens värnpliktiga som fullgör sin grundutbildning är i betydligt större omfattning än tidigare familjeförsörjare eller har eget hushåll. Della förhällande medför ökade krav på atl samhällel uppfyller sina åtaganden vad beträffar familje- och bostadsbidrag. En betydande eftesläpning av utbetalningarna på upp lill 5-6 månader förekommer. Flertalet bidragsberälligade får enligl uppgift vänla pä sina bidrag 1-3 månader. En sådan eftersläpning är oiillfredssiällande och måste åtgärdas.

Med hänvisning till det anförda villjag lill försvarsminislern ställa följande fråga:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd atl vidta för att förbättra handläggningen av de värnpliktigas bidragsärenden?

1978/79:220 av Manin Olsson (c) lill kommunikationsministern om lidigareläggning av SJ;s byggnadsprojekt i Ange kommun;

Ange kommun är myckel beroende av den sysselsältning som SJ;s verksamhet ger underlag för. Enligt SJ;s planer skall under perioden 1980-1984 flera byggnadsprojekt genomföras inom Ange. Som exempel härpå kan nämnas byggande av dubbelspår på den 35 km långa sträckan Ånge-Bräcke åren 1983-1984, ny vagnverkslad, ny driftscentral samt ombyggnad av rangerbangärden. Dessa projekt blir mycket betydelsefulla ur sysselsättningssynpunkt under byggnadstiden och invesleringarna inom Ange torde även utgöra en garanti för omfatlande SJ-verksamhet där på lång sikl.

Med hänsyn till de bedömningar som kan göras av sysselsättningsläget vore det värdefullt om något eller några av de planerade projekten kunde tidigareläggas. Eftersom SJ:s tillgång lill invesleringsmedel är begränsad skulle en lidigareläggning exempelvis kunna möjliggöras om ett eller flera av projekten finge genomföras som beredskapsarbeten.

Mol denna bakgrund vill jag fråga kommunikationsministern;

Är statsrådet beredd all medverka lill all något eller några av SJ:s byggnadsprojekt inom Ange kommun lidigareläggs?

Meddelande om

frågor

Nr 49

Torsdagen den 7 december 1978

Meddelande om frågor

är förvånande, då delta har ell nära samband med en viktig kommunal verksamhel.

Mol denna bakgrund villjag fråga statsrådet Birgit Rodhe vad anledningen är alt inle höra kommunerna direkt i fråga om SSK;s förslag och om remissförfarandet i denna fråga utgör en ny princip från regeringens sida.

1978/79:222 av Maj Britt Theorin (s) till utrikesministern om regeringens inställning till svensk vapenexport till Indonesien, m. m.:

Riksdagen antog 1971 nya riktlinjer för skärpt krigsmaierielexport med generellt förbud mol att exportera krigsmateriel utan tillstånd. Förutom ovillkoriiga hinder pä grund av internationella avtal m. m. gäller bl. a. alt lillstånd inle bör beviljas för export lill stat som har inre väpnade oroligheter.

Export skall vidare inte medges när del gäller maleriel som kan bli utnyttjad för atl undertiycka mänskliga rättigheter. Tillkomsten av nya stater och en delvis ny lyp av konflikter ansågs göra bedömningarna svårare. Riksdagen ullalade atl detla borde leda till en ännu större resirikiiviiel, än som dittills hade tillämpats vid prövningen av mottagarländer. Riksdagen ullalade bl. a. alt exportlicens bör dras in om den mottagande staten för inre väpnade oroligheter. Enligt uppgift godkände regeringen Fälldin våren 1977 export av bl. a. Boforskanoner lill Indonesien samtidigt som Sverige i FN stödjer frihetskampen på Östra Timor, som Indonesien har ockuperat.

I Dagens Nyheter den 6 december uttalar utrikesministern alt defensiva vapen kan säljas till stater som har inre väpnade oroligheier. Utrikesministerns uttalande har väckt stor uppmärksamhet. Jag vill med anledning av detta slälla följande frågor till utrikesministern:

1. Anser utrikesministern det vara omdömesgillt all exportera vapen lill Indonesien samiidigi som Sverige i FN deklarerar sill stöd lill befrielsekampen på Östra Timor?

2. Innebär utrikesministerns uttalande atl regeringen tänker tillämpa nya tolkningar för utökning av krigsmaterielexporten?

§31 Kammaren åtskildes kl. 16.29.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen

Riksdagens protokoll 1978/79:49