CHRISTINA ROGESTAM (c):

Herr lalman! Aldrig förut har vi behövt vår forskning och våra forskare så mycket som nu.

Detta är en viktig slutsats bl. a. av de analyser av den svenska krisen och de svenska framtidsmöjligheterna som kommit fram under det senaste året. Nödvändigheten av självprövning då Sverige fann sig slå inför allvariiga svårigheter atl hävda sig internationellt tvingade oss atl se närmare inle bara på vårt näringslivs konkurrensförmåga ulan på olika samhällsfunktioners roll föratt vidmakthålla och utveckla vårt välstånd. I del sammanhanget har jusl kunskapsuppbyggnad och kunskapsförmedling lyfts fram till den centrala funktion dessa frågor förtjänar.

Vi har på nyll fåu en påminnelse om atl forskningen är alltför betydelsefull för att i enskildhet leva sill liv i ett elfenbenstorn. Forskningen förtjänar all vi ställer krav på den. Forskarna har räll all ställa krav pä oss.

Vår framtid beror av vår förmåga atl vidga våra kunskaper, alt tillgodogöra oss andras forskningsresultat och atl förmedla kunskap till de sektorer där sådana kunskaper kan komma lill användning. Men denna kunskapscykel är inle starkare än sin svagaste länk. Vi gör ibland alltför slora satsningar på all ta fram forskningsresultat och sätter sedan in alltför små resurser för atl föra ul dessa forskningsresultat till dem som kan dra nytta därav och lill den allmänhet som forskningen skulle behöva kommunicera bälire med.

Forskningsresultat som kommer endast ett fätal till del och som samlar damm pä bokhyllor eller i arkiv försvarar inte sina kostnader. Till varje forskningsprojekt borde t. ex. höra ett anslutande symposium för "intressenter" i resultatet både inom och utom den akademiska världen. Vi måste fl lill stånd en dialog mellan forskaren och forskningsanvändarna. En sådan dialog skulle också ge forskaren chansen all uppleva var samhällets behov är störst och var hans eller hennes insatser skulle komma lill bäst nytta, samlidigl som vederbörande flr ökade möjligheler att rikta praktikernas uppmärksamhet pä de möjligheler som nya vetenskapliga metoder och landvinningar öppnar.

Den del av de lolala kunskapsresurser värt land behöver som kan skapas inom Sverige är begränsad, trots all värt land har en internationellt

155

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Fotskning och forskarutbildning m. m.

framskjuten plats pä forskningsområdet. Därför är alla insatser för alt vi snabbi och på ell riktigt sätt skall kunna tillgodogöra oss forskningsresultat från utlandet väl värda sina kostnader. Ofta kanske vi av missriktade sparsamhetsskäl snålar med pengar, t. ex. lill forskarnas utlandsresor, samtidigt som vi genom intensifierade förbindelser och internationell samverkan kunde spara stora resurser inom landei.

I vår partimotion pekar vi på viklen av en förstärkning av de internationella forskningskontaklerna i en rad avseenden, som alla har det gemensamt alt kostnaderna är myckel små i förhållande till de möjliga resultaten; de stora kostnaderna bärs ju i stället av de länder som tagit fram de forskningsresultat vi bara behöver tillgodogöra oss. I moiionen lar vi bl. a. upp forskarnas utlandsresor, Sveriges medverkan i forskningsföreningar och en inventering av våra resurser dä del gäller kunskapsuppbyggnad i fråga om särskilt betydelsefulla regioner ute i världen.

Forskningsresultaten och förmågan till kvalificerad analys kan förmedlas lill det praktiska livet på olika sätt. Etl viktigt sätt atl tillföra samhällel vetenskapligt kunnande är att ge kunskapsbärarna/forskarna chansen att flytta ut på längre eller kortare lid i praktisk arbete. Enligt vår mening bör delta gälla alla vetenskapsfält, inte bara dem som har betydelse för näringslivet.

På samma sätt måste det skapas utökade möjligheler för praktiker med akademisk bakgrund atl få ell sabbatsår för all med vetenskapliga metoder bearbeta t. ex. yrkeserfarenheter. Därigenom kan de tillföra forskningen nytt stoff och rikta uppmärksamheten på samhälleligt vikliga forskningsuppgifter.

För centerrörelsen ställer det sig särskilt naturiigt all pä delta sätt öka cirkulationen mellan den vetenskapliga och den praktiska sektorn, atl ge forskningen och forskarna den centrala roll de måste ha för att vi skall klara våra utvecklingsmål och samlidigl ge samhälle och en intresserad allmänhet möjligheler lill sädana inblickar och engagemang i forskningen som skapar den rätta motivationen för forskarens eget arbete.

Den här proposiiionen har föregåtts av några års intensivt utredande. Del är därför bra alt vi nu har hunnit så långt all riksdagen flr la ställning lill ell antal förslag om ökad satsning på forskning och forskarutbildning. Det är ur den synpunkten en efteriängtad proposition både här i huset och ute pä universitet och högskolor.

Men de frågor som tilldrog sig mest intresse och som föranledde de livligaste diskussionerna under remissomgången finns inle med i propositionen. De är överflyttade lill en annan utredning - lärartjänslutredningen. De frågor Jag avser är tjänslekonstruktionen och studiefinansieringen.

Dessa frägekomplex är oerhört vikliga för den framlida rekryteringen till forskamtbildningen och för möjligheterna all bedriva forskning. Sä ur den synpunkten saknas väsentliga delar i årets proposition. Det är därför angeläget alt lärartjänslutredningen kan fullfölja sitt arbete inom den aviserade liden. Det kommer ändå att innebära atl del tar ytterligare två är

innan riksdagen kan fatta beslul i dessa för forskningens framlid oerhört centrala frågor.

Kring de förslag som läggs fram i propositionen finns del en bred enighet, även om det finns elt antal reservationer fogade lill betänkandet. Likaså finns del i dagen bred enighet om vikten av satsning på forskning på olika sektorer, liksom elt erkännande av alt forskningen under ett antal är sedan 1960-lalel inte fält de resurser som man borde ha fält, för t. ex. tung apparatur och tjänster. Inte minst när det gäller den lunga apparaturen är det i dag nödvändigt med kraftiga satsningar om del skall vara möjligt att hålla nivån pä bl. a. den tekniska, naturvetenskapliga och medicinska forskningen.

Herr lalman! Låt mig efler denna inledning gå över lill atl kommentera några av centerns reservationer lill det här betänkandet.

Genom högskolereformen haren decentralisering av högre ulbildning och i viss män forskning kunnat åstadkommas. Samlidigl har en regional profilering av verksamheten kunnat utformas vid vissa högskolor. Vid högskolan i Växjö bedrivs exempelvis smäföretagssiudier med anknytning lill Smålandsindustrin. I samarbete mellan universitetet i Uppsala och länsmuseet i Gävle har man också kommit i gäng med viss forskningsverksamhet. I allmänhet har högskolereformen dock inneburit endast en geografisk decentralisering av den grundläggande högskoleutbildningen, vilket i och för sig är mycket positivt.

Forskning och ulbildning på högskolenivån med den egna regionen som forskningsobjekt är etl angelägel men otillräckligt tillgodosett ändamål. En sådan verksamhet skulle kunna möta elt växande behov av regionalt orienterad kunskap och strävan efler regional identitet. Regionall orienterade studier kan ha en naturlig utgångspunkt i humanistiska ämnen som etnologi, konsthistoria och arkeologi men också gripa in pä det samhällsvetenskapliga området, t. ex. i fråga om ekonomisk historia med regional inriktning. En naturlig utgångspunkt för en sådan verksamhet kan vara länsmuseerna. Deras föremålsbeslånd och biblioteks- och dokumentationsresurser utgör här en utmärkt bas.

Vi menar alt UHÄ med förtur bör utreda en sådan regional anknytning av högre ulbildning och forskning. Ett sådant arbete skall dels ge en kartläggning av vad som redan görs i dag, dels stimulera till ytterligare verksamhet på det här området, och del ser vi som något angeläget.

I en annan reservation pekar vi på behovet av all utreda en mellanexamen. Det ligger såväl i den enskildes som i samhällets intresse atl personer med praktisk erfarenhet ges möjlighet atl i en akademisk miljö få systematisera och analysera sina erfarenheter från del ena eller andra verksamhetsområdet. Inom näringsliv och förvaltning ligger ell av hindren för utveckling och ökad arbetstillfredsställelse i alt det erbjuds alltför få tillfällen att lyfta blicken över handläggningen av löpande ärenden och analysera mål, medel och erfarenheter. Praktiker förvärvar genom sill arbete en unik insikt, såväl i fråga om eljest svårtillgängliga fakta som i fråga om de för samhällel mest angelägna frågeställningarna.

En brist i vårt nuvarande syslem är alt vi på många områden saknar en

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

157

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och fölskarutbildning m. m.

158

fördjupad utbildning över grundexamensnivän, anpassad för en yrkesverksamhet utanför forskningsområdet. Detla är bl. a. påfallande inom del tekniska området, där personer med huvudintressen för allmän industriell verksamhet har myckel svårt all vid högskolan finna lämpliga utbildningar över grundnivån.

En ny examensnivå skulle kunna svara mol l-I 1/2 års fördjupningsslu-dier inom ett ämnesområde, särskilt med en sådan vetenskaplig inriktning som kan vara till nytta för kvalificerad yrkesverksamhet utanför högskolan. En sådan mellanexamen skall inte primärt betraktas som elt steg mot doktorsexamen, utan som en alternativ, fördjupad utbildning, ofta inriktad mot en yrkesverksamhet utanför forskningsområdet. Detta skiljer frän de elappavgångar som föresläs i propositionen. Självfallel kan dock de inhämtade kunskaperna ibland utnyttjas även av den som önskar avlägga doktorsexamen.

Sekretariatet för framtidsstudier föresläs i proposiiionen överfört till forskningsrådsnämnden. I och för sig kan del finnas motiv för att ge en fortvarig verksamhet av den typ sekretariatet bedriver en mer permanent karaktär. Forskningsrådsutredningen föreslog all formen skulle ändras till en delegation för framtidsstudier. Det finner vi vara belydligl mer ändamålsenligt än propositionens förslag. Forskningsrådsnämnden har väsentligen andra arbetsuppgifter, och vi finner det inte alls vara förenat med några fördelar atl inordna sekretariatet för framlidsstudier där. Verksamhetens integritet och dess inriktning pä all göra undersökningar som kan tjäna som långsiktigt underiag för politiska beslut anser vi tala föratt sekretariatet bör ha en självständig ställning. Därför har vi i en reservation begärt all sekretariatet även i framliden skall ha ställning som delegation för framtidsstudier.

I ytterligare en reservation tar vi upp försöksverksamhet med utvärdering av den vetenskapliga verksamheten. På den punkten, liksom i några andra frågor, har uiskoltsmajoriieien enbart reagerat på det institutionella mönster som vi föreslär. Vad vi har velat fä fram i moiionen är att del är viktigt atl landets forskning har en hög och jämn nivå. Elt medel för atl nä delta mål kan vara alt fä en ordentlig vetenskaplig utvärdering av verksamheten med jämna mellanrum. Detla har vi sagt skall kunna ske genom särskilda vetenskapliga nämnder. Jag kan gärna medge all ordet nämnder kanske var litet olyckligt vall. Tanken var i varje fall all dessa nämnder t. ex. en gång vartannat eller vart tredje år skulle utvärdera resp. fakultets forskning. En sådan utvärdering skulle kunna vara av stort värde fördel interna arbetet inom institutionen och dessulom underiätta ställningstaganden för utomstående forskningsstödjande organ. I sådana nämnder skulle kunna ingå representanter för resp. fakultets ämnesområden eller näraliggande ämnen. Ledamöterna borde hämtas både från universitet i Sverige och frän utländska lärosäten. Vi föreslär alt man startar en försöksverksamhet på det sätt som föreslås i moiionen med ell tiotal fakulteter för att fä underlag för beslul om verksamhetens slutgiltiga utformning.

Del här är etl intressant uppslag, prövat vid flera europeiska universitet med stor framgång. Även svenska forskare deltar i sådan utvärderingsverk-

samhet. Jag beklagar att utskottets majoritet inte velat tillstyrka elt försök. Del hade kunnat ge oss intressanta erfarenheter och ett besked om nivån pä forskningen vid skilda fakulteter.

Jag vill ocksä notera några punkler där utskottet med anledning av centermoiioner gör vikliga markeringar i sitt belänkande. En punkt gäller försöksverksamhet med näringslivskonlakler för forskare. Där säger utskottet alt direktiven bör tolkas så att det inle enbart gäller förelagsanknyining ulan även verksamhet t. ex. inom offentlig förvaltning, inom kultursektorn eller som egenföretagare. Det är bra. FOSAM:s verksamhet har hittills gett sä många positiva effekter atl den snarast möjligt bör utvidgas lill så många olika områden som möjligt.

En annan punkt gäller de lärare som har byggt upp verksamheten vid de gamla universitetsfilialerna och som därigenom aldrig blev färdiga med sin egen forskarulbildning. Här förulsälter utskottet atl lärarljänstulredningen lar upp också denna fråga och kommer med förslag.

Ytteriigare en annan punkt gäller kompensation för sjuklön m. m. som betalas ul från forskningsanslag. Denna fråga har dragits i långbänk i utbildnings- och bUdgetdeparlementen. Nu säger utskotiet ifrån atl del måste vara möjligt alt lösa även denna fråga.

Forskarutbildningens meritvärde är en annan sådan här punkt. Här gör utskottet ell enigt lillkännagivande föratt understryka vilken vikt man lägger vid denna fråga. Alt ha genomgått en forskarulbildning är i flertalet fall en tillgång i kommande arbetsuppgifter och måsle därför få elt större meritvärde när man söker arbete.

Jag vill sluta, herr lalman, med all citera ur Gunnar Hambraeus föredrag om Framsteg inom forskning och teknik 1978 inför IVA:s höglidssamman-iräde. Där säger han bl. a.:

"Ett ord återkommer ofta i årets översikt. Det är verbet kunna med avledningarna kunskap och kunnande. I IVA:s projekt talas om kompetens, etl begrepp som innefattar såväl kunnande som förmåga alt nyttja kunnande.

Sveriges industriella framtid ligger i syslem, produkter och tjänster med ett högt kunskapsinnehåll. Våra mål: ökad välfärd, sociala framsteg samt livskvalitet, kan infrias endast med bälire velande väl utnyttjat. Och därmed menas inte bara naturvetenskaplig och teknisk kunskap och industriell yrkesskicklighet utan även humaniora och samhällsveiande."

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservalionerna 1,3,8 och 11 och i övrigt bifall lill utskotlets hemslällan,

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

160

Lägg därtill de senaste uppgifterna från SCB om rekryteringen till högskolestudier av elever från gymnasieskolans siudieförberedande linjer. Endast 20 96 av eleverna frän dessa linjer fortsätter alt studera vid högskola inom ett är efter gymnasieskolan. Det är en bollennolering för hela 1970-talel.

Så myckel tycks stå utom all diskussion alt del är nödvändigt med en kraftig upprustning av universiteten och högskolorna, bl. a. för atl öka deras dragningskraft på den studieförberedda ungdomen. Är regeringens forskningsprogram, sådant det kommertill uttryck i forskningspropositionen 119, ett steg på vägen?

Svaret pä den frågan är både ja och nej. Resurstilldelningen i pengar mätt är inte överväldigande, men det har sin förklaring i det siatsfinansiella läget, och ål det tycks f n. icke vara mycket att göra.

Å andra sidan tas i regeringsförslaget - i anslutning till och på grundval av forskningrådsutredningen och forskarutbildningsutredningen-flera initiativ som kan leda till dels vidgad, dels kvalificerad forskningsverksamhet i landet. Del hälsar vi i moderata samlingspartiet, som kanske mer än någol annat parti har försökt värna om och även i fortsättningen vill värna om den högre utbildningens och forskningens kvalitativa utveckling, med stor tillfredsställelse. Vid utskottsbehandlingen har vi försökt att bidra till alt skärpa synpunkter och viljeinriktningar i regeringsförslaget. Låt mig ta ell exempel, som utbildningsministern f ö. var inne pä i sitt anförande.

Till bilden av det negativa utbildningsklimal som tillätits breda ut sig ganska länge hör även den nedvärdering av akademiska meriter och den uppluckring av formella behörighetskrav som skett. Det lönar sig knappast längre atl ha en doktorsexamen, ens för den som vill bli bibliotekarie på ett vetenskapligt bibliotek. Och vad tjänar del i dag lill - det känner jag väl till -att doktorera för au bli gymnasielärare?

Vi menar all forskningsuibildningens meritvärde måste återges sin betydelse. Det är därför utomordentligt viktigt atl forskamtbildningen flr etl ökat merit- och behörighetsvärde inom hela arbetslivet. Vad beträffar statliga och kommunala tjänster bör omedelbara åtgärder kunna vidtas i syfte all åstadkomma detta.

Utskottet har för regeringen, som Christina Rogestam redan sagt, understrukit betydelsen av atl vetenskapliga meriter beaktas i alla personalrekryieringssammanhang. Del är sä au vår forskningsstandard hänger samman med rekryteringen av nya forskarstuderande.

Ett par regeringsförslag måsle vi ställa oss avvisande till och reservera oss mot.

Vi kan för det första inte finna atl del finns någol ändamålsenligt i att införa en allmän behörighet lill forskarulbildning. Den föreslagna distinktionen mellan allmän behörighet och särskild behörighet är som vi ser det konstlad.

Vi föredrar atl de krav som skall ställas upp för tillträde lill forskamtbildning utformas för varje ärnne. Vid utformningen av de särskilda förkunskapskraven skall enligt proposiiionen stort avseende fästas vid upprätthål-

landet av nuvarande kvalitetsnivå. Det är räll och riktigt. Men dä blir såsom följd härav behovet av s. k. överbryggande kurser och liknande stort för vissa utbildningar inom den nya högskolan. Alt då definiera en allmän behörighet, som i de flesta fall inte blir reell, synes oss ganska missledande, ja, t. o. m. meningslöst. Vi kan inle dela utbildningsministerns tro pä en sådan allmän behörighet.

Belräffande sammansättningen av fakultets- ellersekiionsnämnd menar vi för del andra alt representanter för allmänna inlressen inte bör finnas på denna nivå inom högskolan. En sådan komplettering föreslås av regeringen. Den nuvarande organisationen är ett resultat av svåra avvägningar mellan berättigade krav på representation och en ambition atl göra beslutsorganen effektiva men ocksä ett resultat av kompromisser mellan berörda parter. Alt nu komplettera organisationen kan dra med sig omprövningar även av representationen i andra organ.

Forskarutbildningsuiredningen tar avstånd från alt politiker placeras i organ på institutions- och fakultelsnivå och påpekar atl de beslut som fattas inom dessa organ är av sådan karaktär alt de bör hell överiätas på företrädarna för forskarna. Vi för vår del anser en sådan representation varken motiverad eller nödvändig, och vi avstyrker alltså förslagel om atl företrädare för allmänna intressen kan ingå i fakultets- eller sektionsnämnd.

I propositionen diskuteras arbetstagarinflytande och arbetstagarorganisationernas möjligheler att initiera forskning. Del framhålls all frågan om arbetstagarrepresentalion måste avgöras från fall till fall. Den synen delar vi och tar därför inte heller ställning generellt.

Förslaget att ställa särskilda medel till löntagarorganisationernas förfogande för att initiera forskning kan vi moderater för del tredje inle godta, även om vi - del vill jag understryka - är positiva till forskning pä arbetslivets område. Elt eventuellt särskilt forskningsstöd bör av rättviseskäl kunna fördelas även till andra arbetsmarknadens organisationer än enbart löntagarnas. Ett sådani särsiöd, om man nu skulle vilja ha ell dylikt, borde kunna rymmas inom forskningsrådsnämndens område. Nämnden slår ju redan öppen för ansökningar om bidrag.

För del fjärde ställer vi moderater oss skeptiska till förslagel atl framlidsstudiesekretariatets verksamhet fr. o. m. den 1 juli 1980 skall knytas till forskningsrådsnämnden. Vi menar atl ytterligare överväganden bör göras, innan elt definitivt ställningstagande sker i fråga om sekretariatets organisation. Under liden bör alltså status quo råda, och följaktligen kan vi, om vår reservation 2 faller - och del gör den förmodligen - i andra hand stödja centerns reservation 3, som går ut pä all några ändringar av sekretariatets ställning inte vidtas.

För del femte och sista - men därför ingalunda minst viktigt - anser vi alt de uttalanden om kvalitet och kompetens i universitetsutbildning och forskning som görs i propositionen och i utskottsbetänkandet inte är till fyllest utan bör dels stramas upp, dels kompletteras, varom reservationen 4 talar. Gunnar Biörck i Värmdö kommer senare alt med utgångspunkt i denna reservation närmare utveckla en, vågar jag väl säga, ganska sakkunnig syn på

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

161

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och Jbiskarutbildning m. m.

problemet med kvalitet i universitetsutbildning och forskning. Elt problem är del otvivelaktigt.

Till två cenlerpartireservationer har vi moderaler anslutit oss, nämligen reservalionerna 8 och 10. Den förra gäller en utredning om elt eventuellt införande av en mellanexamen inom forskarutbildningen, som vi för vår del tidigare föreslagit utan att dä vinna något gehör. Den senare reservationen föreslår försöksverksamhet med utvärderande vetenskapliga nämnder - eller vad de nu kan flförnamn,om förslaget vinner bifall. Viharsympati för varje form av seriös och fömtsättningslös utvärdering av den vid universitet och högskolor bedrivna forskningsverksamheten. Vad vi särskilt fäster oss vid i förslaget är all bland ledamöterna i dylika nämnder bör ingå också representanter för utländska lärosäten, som kanske har ännu bättre förmåga atl se objektivt pä saken.

Universiteten och högskolorna har- det vill jag säga avslutningsvis - enligt moderala samlingspartiels uppfattning en strategisk betydelse för Sveriges framtid. Forskning och forskarulbildning behandlades - del kan man väl ändå inte komma ifrån - siyvmoderiigt under det socialdemokratiska regeringsinnehavet, även om vissa insatser gjordes mol slutet av detsamma. Den borgerliga ireparliregeringen bättrade i någon mån på situationen, och vi noterar nu med tillfredsställelse all folkpartiregeringen utan tillgång lill pengar försöker, tyvärr med etl och annat snedsteg, fullfölja en politik som vill värna om landets fortsatta högteknologiska standard, utvecklingskapacitet och förmåga till vetenskaplig förnyelse, och i den strävan ger vi gärna regeringen vårt fulla stöd.

Jag yrkar alltså, herr talman, bifall till reservalionerna 2,4,6,7,8,10 och 11 och i övrigt bifall till utskottets förslag.

162

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Forskningen måste inordnas i en strategi för samhällsförändring och utveckling. Det är kort sammanfattat innebörden i de krav vpk har ställt i moiionen 2237.

Jag vill ta några exempel för att visa vad vi menar och för all än en gäng försöka få till stånd den principiella deball om forskningspolitiken, sorn folkpartiregeringen i sin proposilion och utskottet i sill betänkande gör allt för au undvika. Så fort man vill diskutera frågor om forskningens inriktning möts man från etablissemangets försvarare, såsom Jan-Erik Wikström i hans inledningsanförande, av slagord om forskningens frihet, slagord som varken har någon täckning i dag eller lidigare i historien. Slagord som tänker bort objektivitetsproblemen, maktförhållandena, klassmotsättningarna och forskningsorganisationernas hierarkiska uppbyggnad. Man låtsas bara inte om det faktum att varje innebörd man kan ge begreppet "forskningens frihet" upphör i samma ögonblick som denna forskning tangerar privatkapitalets intressesfär.

Exemplen pä eftersatta forskningsområden, sett från ell långsiktigt samhälleligt perspektiv, behöver man inte leta efler. De är alltför påtagligt närvarande i dagens verklighet, och vi konfronteras ständigt med otillfreds-

ställda kunskapsbehov.

Energiforskningen är ett sådani område. Den har under flera decennier på elt förödande sätt koncentrerats lill kärnkraflsproblemaliken, och utvecklingen av andra energislag har skjutits i bakgrunden. Nu står vi inför en situation med obrutet oljeberoende och med en kärnkraft, som vi uppenbarligen bara kommer all kunna använda under en myckel kort period. Samtidigt har de gångna åren med praktiskt taget obegränsade tillgångar på billig energi utnytljats till uppbyggnad av energislukande industriella processer, och energibesparande åtgärder inom industrin har åsidosatts.

Etl område som delvis sammanhänger med energiforskningen är forskningen för utveckling av alternativ produktion, dvs. framtagning av produkter som fyller ett samhälleligt behov och som samlidigl fyller uppgifterna att skapa nya jobb, vara energisnåla och lillgodose högt ställda krav både vad gäller arbetsmiljö och påverkan av den yttre miljön. Det är uppenbart att i det svenska näringslivet med dess vikande sysselsättning måsle den stora betydelsen av produktionen av råvaror och halvfabrikat och beroendet av den kapitalistiska väslväridens ständiga konjunktursvängningar brytas. Det bör vara en högt prioriterad forskningsuppgift atl la fram förslag som kan åstadkomma detta. Uppgiften kan inte lämnas till det privata kapitalet, eftersom målsättningen måste vara au åstadkomma långsiktiga samhällsekonomiska förändringar och inle företagsekonomiska vinster på kort sikt.

Forskare med tekniska specialiteter och beleendeforskare har under hundratalet år varit sysselsatta med alt effektivisera arbetsprocessen på uppdrag av de privata företagen. Det innebär att del primära syftet med deras verksamhet har varit all sänka förelagens utgifter för arbetslöner. Konsekvenserna för lönarbetarna har varit ökad arbetshets och utslagning. Samlidigl som induslrisysselsätlningen har minskat i de utvecklade kapitalistiska länderna har produktionen stigit. Allt färre arbetare framställer allt fler produkter.

Den hittillsvarande arbeislivsforskningen har varit helt företagsstyrd. Aktuella försök att bedriva en forskning som tar upp förhållandena ur de anställdas synpunkt har effektivt stoppats av förelagen genom all de helt enkelt vägrat släppa in forskarna på arbetsplatserna och nekat dem tillgång till väsentligt material.

När det gäller forskning kring arbelsmiljörisker finns exempel på hur forskningsresultat har undanhållits offentlighet och rapporter friserats för att dölja verkligheten. Resurserna lill arbelsmiljöforskning har hållits på en orimligt låg nivå.

En aktuell diskussion rör datoriseringen av arbetslivet. Det handlar härom ytteriigare elt steg i den utveckling som har gått genom hela industrialismens historia och som syftar till att beröva de anställda kontrollen över sitt arbete och därmed öppna ytteriigare möjligheter att pressa ut mer arbete ur varje anställd och dessulom försvaga de anställdas ställning i arbetsprocessen och göra dem mer utbytbara. Yrkesskicklighet behöver dä inte längre vara en egenskap hos arbetaren, utan abstraheras i ett numeriskt system och programmeras. Trots all denna utveckling redan har kommit långt på väg, så

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

163

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och fölskarutbildning m. m.

164

har praktiskt taget ingen forskning ägnats ät vad datoriseringen kan komma atl innebära för framliden, inle bara för den enskilde arbetaren och tjänstemannen ulan ocksä för samhällel i och med atl breda yrkeskunskaper försvinner hos dem som utför arbetet och samlas i händerna pä ell minskande antal specialister på hög nivå - specialister som dessutom bara behärskar yrkesarbetet teoretiskt och knappast skulle klara av att ulföra en manuell operation.

I spåren på den industriella utvecklingen följer en ökande utslagning, både av arbetare och tjänstemän som inte förmält hänga med i produktivitetsutvecklingen och av ungdomar som aldrig kommit in på arbetsmarknaden. Mycket litet har gjorts i forskningshänseende för atl bearbeta de problemen.

Herr lalman! Exemplen på eftersatta forskningsområden kan mångfaldigas. Jag vill bara ytteriigare nämna trafiken med dess ensidiga inriktning på bilismen. Jag vill också nämna miljöforskningen i vidare mening liksom fredsforskningen.

För atl åstadkomma en forskning för samhällsförändring krävs en rad ålgärder. Jag skall här bara nämna de huvudförslag som vpk lagt fram i sin motion. Utgångspunkten måste dä vara all forskningspolitik är en maktfråga. Företagen har alltså i dag inle bara den avgörande maklen över den forskning de själva finansierar ulan ocksä ett stort inflytande över huvuddelen av den offentliga forskningen, finansierad över statsbudgeten.

Roland Sundgren log lidigare här i debatten upp de förslag som man frän socialdemokratiskt håll hade ställt om all förbättra företagens forskningsmöj-ligheler, och han framhöll också all arbetarrörelsen arbetar pä elt forskningspolitiskl program. Om del skulle innebära all socialdemokraternas forskningspoliliska program bortser från maktfrågorna vore det beklämmande.

Atl näringslivet har en så viktig roll som finansieringskälla och på utförandenivå får myckel stora återverkningar också på själva forskningsstrukturen. Det privata kapitalel satsar relativt litet pengar på grundforskning liksom pä tillämpad forskning. Utvecklingsarbetet däremot prioriteras högt. Av de statliga medlen satsas över en femtedel pä försvarsforskning gentemot en dryg hundradel på fysisk miljö- och naturvård. Också här finns det alltså en mycket grov snedfördelning.

Tidigare förekom över huvud taget knappast någon styrning av den statliga forskningspolitiken - nu har man gåu in för en viss styrning genom sekioriseringsprincipen, en modell ursprungligen hämtad frän militärväsendet. En modell som inneburit alt forskningen fragmentiseras och prioriteringar omöjliggörs. En modell som inneburit alt kortsiktiga s. k. samhälls-relevanla projekt fäll gä före kvalitativa krav - flit gä före en i sann bemärkelse relevant grundforskning. En modell som inneburit all fackföreningsrörelsens möjligheter att påverka blivit allt mindre.

Visst behövs sektorsforskningen, men den får inle, framhåller vi, dominera som i dag. Vi kräver i stället en maktförskjutning till arbetarklassens förmån, och vi kräver att forskningspolitiken demokratiseras.

Men samtliga våra förslag avvisas av etl så gott som enhälligt utskott. Låt

mig la några exempel. Vi har krävt all de fackliga organisationerna skall ges representation i samtliga de FoU-organ de bedömer som väsentliga. Utskottet avvisar vårt krav med hänvisning lill atl ell utökat arbetstagarinflytande kan skapa obalans. Som om obalansen inte redan finns där! Man bortser frän eller blundar hell för del faktum all arbetstagarnas inflytande i dag är helt marginellt.

Vi har vidare, som jag framhöll inledningsvis, återupprepat vårt krav om all forskare lagstiftningsvägen bör fl tillträde lill arbetsplatserna. Del är i dag mer vanligt än ovanligt alt forskare i arbelslivsfrägor motarbetas av förelagen. Också här avvisar etl enhälligt utskott värt krav. Man hänvisar lill MBL och tror sig därigenom kunna smila undan problemet att allt fler för arbetslagarna viktiga projekt måste läggas ned.

Vi har krävt all privat uppdragsforskning lill förmån för kommersiella inlressen skall förklaras oförenlig med offentlig forskaranställning, när den utgör annat än en mindre del av forskarens totala arbetsinsats under elt är. I dag saknas i stort sett all kontroll över uppdragsforskningen. Del är ell ogenomträngligt töcken, och del finns ingen möjlighet alt fä något grepp om del hela. Sammanställningar över vilken forskning som bedrivs saknas med några få undantag. Därför kan, som vi fick exempel pä förra året, forskning t. o. m. bedrivas för främmande militärmakts räkning. Utskottet framhåller som svar pä vår motion hell vagt att samarbete med näringslivet, någol som man i grunden ställer sig positiv till, inle få la överhanden. Och detta, hert lalman, skall kallas en medveten forskningspolitik!

En demokratisering av forskningen kräver också förbättrade möjligheler för riksdagen atl påverka, och del kräver en demokratisering av den auktoritära struktur som råder vid universiteten. Forskarna måsle fl bättre anställningsvillkor, fier tjänster måste tillskapas och utbildningsbidragen inle bara utökas ulan också höjas. Anställningstryggheten för forskarna måste förbättras. Vi har i vår motion fört fram mycket konkreta förslag i den riktningen, förslag som delvis återkommer också i motioner från andra partier. Det gäller t. ex. värt krav om all del syslem som gäller vid forskares barnsbörd och sjukdom skall ersättas av samma princip som gäller för vanliga löntagare. Nu ifrågasätter jag inle utskoitsledamöternas kunskap atl läsa innantill -jag förutsätter att de har den förmågan. Men om Jag utgår frän att de lärt sig läsa innantill, kan jag inte uppfatta deras avfärdande av våra krav på denna punkt som annat än endera rent slarv eller medvetet förtigande. Varför behandlas vpk:s motion om tjänsteorganisationen inte, liksom övriga motioner som föreslår förbättringar i detta avseende för forskarna, under rubriken Sludiefinansiering? Men denna slarviga behandling av för forskarna väsentliga krav är en sak. En annan och betydligt allvariigare är all det enda ställningstagande utskottet gör är all hänvisa dem lill lärartjänslutredningen ulan annat än myckel vaga markeringar i etl (llal fall. Inte minst gäller det vårt väsentliga krav med avseende på de kvinnliga forskarnas silualion. Kvinnorna utgör i dag en försvinnande liten del av forskarna i värt land, vilket får förödande konsekvenser såväl för forskarmiljön som helhet som för ämnesvalen. Det är som vi framhåller i vår motion ingen slump all vi vet så

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

165

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

litet om kvinnors historia, arbetssituation, kultur, språk, psykologiska ideniiteisutveckling, osv. Det är ingen slump au forskningen utgår ifrån mannens värid som den normgivande, vare sig det gäller samhällsvetenskap -1, ex. klassanalys och maklproblem -, beleendevetenskap eller humaniora och alt kvinnorna, när man kommer ihåg dem, tas med som en avvikande grupp.

För kvinnorna är del av särskild vikt atl just basorganisaiionen stärks och atl fler tjänster inrättas. Några av de förslag vi har ställt beträffande tjänsteorganisationen är av stor betydelse för just denna diskriminerade gmpp. Men utskottet avstyrker inte bara dessa förslag ulan ocksä värt krav på alt ge särskilda medel lill de fora för kvinnliga forskare som har bildats runt om i landet. På onsdag denna vecka skall jämställdheten diskuteras här i kammaren. Många vackra ord kommer sannolikt att sägas, men i praktiken visar del sig vad dessa ord är värda.

Herr talman! Slutligen några ord om en speciell fråga, nämligen PEG-utbildningen. De psykologistuderandes situation är i dag ohållbar, vilket ocksä framhållits i en motion till årets riksdag. Jag förutsätter alt den skyndsamma utredning som utskottet aviserar verkligen löser de problem dessa studerande i dag har och all man når en tillfredsställande lösning med en sammanhållen ulbildning.

Därmed, herr lalman, vill jag yrka bifall lill moiionen 2237.

166

GUNNAR RICHARDSON (fp):

Herr talman! Innan jag går in på atl kommentera de reservationer som finns fogade till utskottets betänkande, vill jag göra elt par allmänna kommentarer.

Del finns först anledning atl med tillfredsställelse notera den vilja som nu finns atl skapa goda möjligheter för svensk forskning. Vi har fått ett forskningsvänligl klimat. Satsningen på högre utbildning och forskning i årets budgetproposition är betydande med bl. a. rejäla höjningar av anslagen lill forskningsråden, ett tjugotal nya professurer och ell särskilt anslag lill dyrbar vetenskaplig ulrusining.

Forskningspropositionen, som riksdagen nu skall ta ställning lill, mynnar ut i en satsning på närmare 19 milj. kr. med bl. a. 75 nya utbildningsbidrag lill doktorander, förstärkning till högskolans forskningsorganisation och, inte minst glädjande, särskilda medel för all skapa bälire möjligheler för universitetslektorer att ägna sig ål forskning.

Roland Sundgren menade att ökningen innevarande budgetår inle var särskilt stor. Han pekade pä den procentuella andelen av den totala statsbudgeten och menade au den faktiskt sjunkit frän 1977/78 till 1978/79. Del är riktigt, men med statistik kan man ju som bekant bevisa det mesta. Den relativa minskningen betingas helt av osedvanligt kraftiga satsningar på andra områden, bl. a. på sysselsättningsätgärder. Ökningen av FoU-anslagen, för det var faktiskt en ökning, uppgick i själva verket lill 13,6 96, och det är inte dåligt. Men den verkligt stora satsningen gäller ju nästkommande budgetår, 1979/80.

Del viktigaste i dagens beslul innebär alt vi i Sverige kommer att fl etl instmmenl för atl föra en mera medveten, samlad och långsiktig forskningspolitik. Del finns visserligen ännu ingen färdig administrativ apparat som kan starta omedelbart. Snarare är del en process som kan börja verka, men det är viktigt nog. Jag kan inte rikiigl förstå den besvikelse som man pä socialdemokratiskt häll säger sig känna.

Det är ju från den gamla oppositionens sida som kraven pä en samlad forskningspolitik har drivits. Omvändelsen verkar litet väl kraftig, lyckerjag. Nog finns del sakliga skäl all nu gå lill väga med en viss försiktighet och pröva sig fram.

Vi bör vidare notera all beslutet om formerna för en statlig FoU-polilik nu kommer att fallas i slor enighet. De särmeningar som redovisats i form av reservationer gäller enbart detaljer av myckel perifer betydelse.

Det har lämnats elva reservationer. Några av dem gäller högskolans relationer lill omvärlden, några berör interna högskolefrägor och ell par gäller sekretariatet för framtidsstudier.

För enkelhetens skull lar jag reservalionerna i den ordning de fogats lill belänkandet. Jag vill då börja med alt yrka bifall lill ulskollets hemställan under samtliga punkler.

Reservationen 1 gäller ell förslag frän centerpartiet om all UHÄ med förtur skall utreda frågan om regional anknytning av forskningsinsatser och därvid särskilt beakta länsmuseernas roll i det sammanhanget. Utskottet har ställt sig avvisande lill en särskild utredning med hänvisning till museernas självständiga ställning. I 1974 års riksdagsbeslut betonades de regionala museernas frihet atl använda sina resurser pä del sätt som bäst passade den region där de verkade.

I de regionala museernas arbetsuppgifter ingår också vetenskapligt arbete, och med de staisbidragsbestämmelser och förordningar i övrigt som gäller har museerna stor frihet atl bestämma sin egen verksamhet. Det är värdefullt.

Utskottet framhåller emellertid all museerna självfallel är resurser som bör utnyttjas, och detsamma gäller f ö. ocksä t. ex. länsbibliotek och landsarkiv. Men utskottet skriver: "Olika former av samverkan mellan museerna och högskolan flr utvecklas efler de lokala förutsättningarna ulan centrala föreskrifter om hur detta skall ske."

Reservationerna 2 och 3 gäller framtidsstudiesekreiarialet. Utgångspunkten för alla de resonemang om sekretariatels statsrällsliga ställning och administrativa plats i det svenska förvaltningssystemet som förts ända sedan dess tillkomst 1973 ärdet förhållandel alt sekretariatet aren främmande flgel i såväl del politiska, administrativa som vetenskapliga systemet. Dess huvuduppgift är inte all bedriva forskning, men dess verksamhet inkluderar i hög grad forskning, och sekretariatet initierar forskning. De anställda är forskare, och de verkar i en forskningsmiljö.

Sekretariatet är politiskt-organisatoriski knutet lill regeringen och regeringskansliet med status som kommitté. Riksdagen har emellertid visat ett påtagligt intresse för sekretariatet och lyckais få det överfört från

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

167

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

168

statsrådsberedningen lill utbildningsdepartementet. Dessulom har det försetts med en pariamenlariskl sammansatt styrelse.

Genom riksdagens benägna bistånd har sålunda sekretariatet förvandlats till den besynneriiga hybrid som del nu utgör: en statlig kommitté med en parlamentarisk styrelse.

Dä det inle anses rimligt alt statliga kommittéer förblir permanentade fick forskningsrädsulredningen (FRU) i uppdrag att finna en form som är mer naturlig för svensk förvaltning och som samtidigt ger fömlsättningar för den verksamhet som vi alla finner värdefull. Det var ingen lätt uppgift. FRU fann efter en systematisk prövning av olika alternativ tre länkbara lösningar: anknytning lill forskningrådsnämnden (FRN), ombildning lill en delegation med en styrelse i spetsen och slutligen en särskild myndighet.

Majoriteten förordade delegalionsmodellen, medan en minoritet ansåg all det vore bättre atl skapa en särskild myndighet.

Remissopinionen var starkt delad. Det kan anföras goda skäl för de olika alternativen. Del väsentliga är atl verksamheten kan bedrivas pä det sätt som del råder slor enighet om - med slor självständighet men också med lyhördhet för tidens krav, ien intellektuell miljö som äröppen och vital, i god kontakt med både forskarvärlden och samhället och ulan en onödig och betungande byråkrati. Forskningsrädsnämnden med dess företrädare för de politiska partierna, de fackliga organisationerna och forskningsråden och med dess verksamhet pä närbesläktade områden kommer hell visst all kunna bli en stimulerande miljö även för framtidssiudieverksamhelen.

Reservationen 4 gäller kvaliteten i utbildning och forskning. Det är naturligtvis en mycket viktig sak. Svårare är emellertid hur man skall uppräuhålla detta kvalitetskrav. Den metod som föreslås i motion 2222 och reservationen 4, nämligen atl riksdagen skall göra etl uttalande, tillhör inte de mer meningsfulla. Del behövs enligt utskoltsmajoritetens mening inget sådani uttalande av riksdagen, då del, som del heter i betänkandet "både lidigare och i dag är en självklarhet att skolväsendet och lärarutbildningen skall bygga pä kvalitet".

Reservationen 5 gäller etl samlat ålgärdsprogram för alt stimulera intresset för naturvetenskap och teknik bland barn och ungdom. Det är inget nytt problem som motionärerna har tagit upp. Det har också uppmärksammats i flera olika sammanhang. På skolans område har det också hänt en hel del på senare är. I gymnasiet pågår nu försöksverksamhet med olika varianter inom naturvetenskaplig linje, t. ex. miljövärdsteknisk, dataleknisk, kommunikationsteknisk och energiteknisk variant.

Också i den nya läroplanen för gmndskolan, som kommer all behandlas nästa vecka, beaktas behovet av förändringar i teknik och naturvetenskap. Ämnet teknik kommer ju alt finnas som ett obligatoriskt ämne på högstadiet. Också FRN har fått i uppgift alt i sin informationsverksamhet särskilt tänka pä barn och ungdom, och det finns bl. a. vidare ett förslag om all pröva om del finns utsikter atl utge en populärvetenskaplig tidskrift. Del har alltså gjorts en hel del, och åtskilligt görs. Det är, enligt vad utskoltsmajoriteten menar, inte

nödvändigt med någol samlat åtgärdsprogram i del läge som vi nu befinner oss i.

Reservationen 6 gäller frågan om medel till forskningsändamål urarbeiarskyddsfonden. Jag vill först fästa uppmärksamheten på del förhållandet att del inle är skattemedel som tillförs löntagarorganisationerna i delta sammanhang ulan medel urarbeiarskyddsfonden,som redan nu disponeras av dessa organisationer. Vad skall då dessa medel användas till? Jo, enligt föredragande statsrådet bör de kunna användas för utarbetande av forskningsprogram, kunskapsöversikter, kursverksamhet, remissarbete inom områden som rör vetenskapliga frågor och stöd lill förberedelser för ställningstaganden i FoU-organ - alltså inle bara egentliga forskningsprojekt. Styrelsen för arbetarskyddsfonden flr överväga hur medlen skall fördelas och disponeras och hur redovisningen av medlens användning skall ske.

Reservationen 7 gäller behörigheten till forskarutbildning. Bakgrunden är bl. a. den atl nya utbildningar har förts till högskoleutbildningen. Det är viktigt atl studerandena flr möjlighet lill forskarutbildning. Med en breddad rekrytering får vi möjlighet alt fä in forskarbegävningar, som inle annars skulle få chansen. Det kan faktiskt leda till en kvalitativ förbättring av rekryteringen, och en sådan förbättring är viktig.

Del sägs i reservationen 7 all skillnaden mellan den i proposiiionen föreslagna allmänna behörigheten och den föreslagna särskilda behörigheten i mänga fall skulle bli så stor, all begreppet allmän behörighet skulle bli meningslöst och vilseledande. Jag måsle säga att Jag inte förstår det resonemanget. Varför skulle begreppet allmän behörighet bli meningslöst?

Del talas vidare om den föreslagna särskilda behörigheten, men del finns ingen sådan föreslagen särskild behörighet. Den särskilda behörigheten skall fastställas av berörd fakulletsnämnd. Det finns däremol i proposiiionen några allmänna synpunkter som utskottet har anslutit sig lill. Statsrådet säger där, atl del är viktigt atl behörighetskraven uiformas så all kvalitet i forskarutbildningen garanteras. Han menar att de särskilda behörighetskraven därvid kommer alt spela en slor roll. Han anser ocksä atl man skall undvika formalism vid preciseringen av de särskilda behörighetskraven och alt man skall ta reca på vilka krav som faktiskt behöver ställas.

I reservationen 8 ställs krav på en särskild utredning av frågan om en mellanexamen. Tanken äri och för sig intressant. Det ärelt stort steg mellan en grundutbildning och en doktorsexamen, och alltför många avbryter sina studier. Det är otvivelaktigt ell problem som måsle beaktas, men del kan bli väl mänga nyheter på en gäng. Ulskotlei tillstyrker ju atl ell system med etappavgångar skall utvecklas, och del är nog i nuläget del allra angelägnaste.

Det bör ocksä, skriver utskottet, prövas om särskilda examensbesiämmel-ser skall knytas lill dessa elappavgångar. Del ligger allt bra nära tanken på en mellanexamen. Dessutom förordar utskottet alt s. k. påbyggnadsutbildningar införs. Ulskotlei drar slutsatsen atl det i dag inle har underiag föratt kunna avgöra om det vid sidan av elappavgångar och päbyggnadsutbildningar behövs en sådan särskild forskarutbildning som motionärerna här avser.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

169

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

170

Reservationen 9 gäller kontaktsekretariaten. Regeringen har i den frågan följt en hell överväldigande opinion för alt kontaktsekretariaten flyttas till högskoleenheterna. Motivet är alt de skall verka så nära forskningen som möjligt. Men det innebär inte atl de skall vara fjärmade frän avnämarna. Jag kan hänvisa till vad som sägs i propositionen, att det är väsentligt atl kontaktsekretariaten har till uppgift au koppla samman de resurser som flnns inom högskolan med de behov som finns inom näringslivet och andra avnämarkategorier. Det sägs vidare att kontaktsekretariaten även i fortsättningen beträffande teknisk och matematisk-naturvelenskaplig fakultet skall hålla nära kontakt med STU och de regionala utvecklingsfonderna när det gäller planering och verksamhet samt kontakter med förelag. Del finns ingen risk för att sekretariaten kommer att arbeta i en isolerad högskolemiljö.

• Reservationen 10 gäller sammansättningen av fakultets- eller sektionsnämnd. Den frågan har behandlats ulföriigt i både proposiiionen och Ulskotlsbetänkandet. Jag skall därför fatta mig myckel kort. Frågan gäller inte om sammansättningen skall ändras, utan om möjligheter skall öppnas förden fakultetsnämnd som önskar en s. k. allmänrepresentant som ledamot. Högskolestyrelsen bör, heter det i proposiiionen, efter förslag av fakultels-eller sektionsnämnd, kunna besluta att företrädare för allmänna inlressen skall ingå i nämnden. Jag vill fästa Ove Nordslrandhs uppmärksamhel på alt del inte är fråga om uteslutande politiker, ulan det kan vara fråga om företrädare för alla andra samhällsintressen - företrädare för arbetslivet, sekiorsmyndigheler och liknande.

Den sista reservationen gäller de vetenskapliga nämnderna. I det fallet har utskottet ställt sig avvisande av tvä skäl, dels för att det inle lär finnas några hinder att inrätta en sådan här nämnd om det finns intresse för en sådan, dels för den tveksamhet som finns när del gäller all inrätta nya organ inom högskoleorganisationen. Byråkratin är nog utvecklad som den redan nu är.

Till sist ett par ord om vpk:s motioner. Tiden rinner i väg ochjag får lov alt falla mig mycket kort. Jag vill peka pä etl par saker som Eva Hjelmström inle tog upp i sill anförande, men som jag gärna skulle vilja ha litet klarare besked om.

Det sägs att forskningsanslagen inte skall knytas till den enskilde forskaren ulan till forskningsenheten, så att forskarkollektivei självt kan avgöra vem som skall utföra vilken uppgift. Innebär detla att det kommer atl bli slut på den enskilde forskarens möjligheter atl välja forskningsuppgift? Vad som här kallas för en progressiv åtgärd är alltså en total kollektivisering av forskningen.

Det sägs att den nationella forskningspolitiken skall övervakas av ett centralt kollegium. Det skulle vara intressant atl vela vad som kan dölja sig bakom detla. Del är inte utan att man får etl kusligt framtidsperspektiv i sikte: en centralt styrd och övervakad forskning utförd i kollektiv.

Vad slutligen gäller frågan om lagstiftning för tillträde lill arbetsplatserna så är det ett problem. Men man måste ocksä ta ställning till vissa frågor. Bör en eventuell lagstiftning gälla all forskning eller enbart arbetslivsforskning? Bör

en laglig rätt att komma in på arbetsplatsen gälla alla arbetsplatser eller enbart vissa arbetsplatser? Skall den gälla även politiska partiers kanslier? I så fall skulle jag vilja anmäla mig som forskare för alt fä tillträde lill vpk:s partikansli. Vilket slags information bör en laglig lillträdesräil gälla? Skulle den enbart avse arbetsmiljöundersökningar eller skulle den även avse skriftligt material av typen räkenskaper, bokföring, prolokoll, sjukjournaler, sociala akter och liknande?

Jag ber, herr lalman, all få yrka bifall lill samtliga punkler i utskottets hemställan.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

ROLAND SUNDGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Gunnar Richardson medger alt ökningen av forskningsanslagen under innevarande budgetär inte är så slor men framhåller alt det blir mer nästa budgetär. Jag tycker alt det är underligt alt han inle märker någol av den situation som man upplever just nu ute i högskolorna -en oro föratt anslagen inte skall räcka till. I själva verket behövs de ökade anslagen för atl läcka pris- och löneuppräkningar, och de räcker inte lill några reella nya satsningar på forsknings- och utvecklingsarbete.

När Gunnar Richardson säger atl han inie förslår den besvikelse vi känner pä socialdemokratiskt håll, så villjag liksom Christina Rogestam peka på den kritiska situation som vi har för svensk industri och svensk teknik och som gördel nödvändigt med en forskning. Vad vi lycker är särskilt allvarligt är det ringa intresse för naturvetenskapligt och tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete som har präglat folkpartiregeringen och även den tidigare trepartiregeringen. Om man sammanför de olika FoU-medlen som finns under olika anslag i statsbudgeten - vilket ju statistiska centralbyrån har gjort -så finner man atl ökningen förden humanistiska forskningen är tre gånger sä stor som ökningen för den naturvetenskapliga och atl ökningen för den medicinska forskningen är sex gånger sä stor som när det gäller naturvetenskap och teknik. Trols allt är det ju pä dessa sistnämnda områden som man behöver ökade FoU-anslag. De ökar alltså endast med 10 milj. kr. förindustri-och utbildningsdepartementen sammanlagt enligt statistiska centralbyråns undersökning. Det är inte underiigt alt vi då känner besvikelse.

Belräffande vår reservation nr 5 finner vi det underligt att utskottets majoritet inte kunde gå med pä ett samlat ålgärdsprogram. Det harju ändå sä mänga är talats om viklen av atl intressera barn och ungdom för vetenskap och teknik. Vad man dä pekar på är en populärvetenskaplig lidskrift, men vi menar atl här behövs det kraftigare åtgärder. Vi rekommenderar bl. a. stöd lill Unga forskare och andra föreningar, som på etl hell annat sätt med personlig kontakt kan stimulera ungdomars intresse för vetenskap och teknik.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Gunnar Richardson förklarade alt vi har ett forskningsvänligl klimat - det har vi nu filt genom denna proposition. Men den fråga som jag har ställt - och som vi har ställt i vår motion - är: Vänligt för vem? Den centrala frågan berör Gunnar Richardson över huvud taget inle alls, och det

171

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

gör inle heller någon annan talare här i kammaren i dag - utom från vpk.

Visst gäller det enighet mellan de fyra övriga partierna, som Gunnar Richardson sade, i fråga om den här forskningspolitiska proposiiionen. Del är detaljfrågor som skiljer. Men i stället för atl ta upp de väsentliga skiljelinjer som faktiskt finns väljer Gunnar Richardson att ta upp och ulföriigt kommentera jusl detaljfrågorna. När det gäller de egentliga skiljelinjerna väljer han atl citera ur vpk:s motion och ställer frågor lill oss. Jag tvingas tyvärr, herr lalman, all la tillbaka mitt påstående från mitt inledningsanförande, att utskottets ledamöter kan läsa innantill. Fördelär uppenbariigen så atl den konsten behärskar åtminstone inle Gunnar Richardson.

Han anförde alt vi har sagt all forskningspolitiken skall beredas och övervakas av elt centralt kollegium och frågar sedan hur del skall se ut. Ja, men del står ju i vår motion. Det skall till hälften vara valda representanter för de verksamma forskarna och lill hälften representanter utsedda av fackförbundens represenlaniskap. Är del så konstigt? Detta skulle ersätta den totala dominans som näringslivet i dag har över forskningen.

Vi har också krävt - och det är etl gammalt, återkommande krav från värt håll - att politikerna skall ta sitt ansvar, atl politikerna skall prioritera och anordna en särskild forskningspoliiisk debatt, där långsikliga och övergripande målsättningar för forskningspolitiken diskuteras och där beslut fallas om en nationell forskningsbudget. Om den debatten skulle föras på samma sätt som dagens debatt, där man har vägrat ställa sig frågan forskning i vems intresse och se forskningen som en maktfaktor, skulle Jag i och för sig ifrågasätta om riksdagen då tog sitt ansvar.

Slutligen villjag kommentera forskningen på arbetsplatserna. Förslagel om en lag i vilken forskarnas tillträde till arbetsplatserna skulle garanteras har bl. a. lagts fram av arbetsrättskommilén. Även Metall har i skilda sammanhang fört fram det. Förslagel skulle, om del genomfördes, något förbättra situationen för jusl arbetslivsforskarna. Jag rekommenderar Gunnar Richardson all läsa den undersökning som har gjorts av Sociologförbun-del.

172

OVE NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte närmare gä in på reservation nr 4, där vi har anfört atl del är av betydelse att del görs elt uttalande om all kvaliteten i universitetsutbildningen och forskningen bör upprätthållas. Jag vill bara vända mig mot all Gunnar Richardson sade atl etl sådant uttalande icke är meningsfullt. Det förstår jag inte alls. Är det inte meningsfullt alt göra etl uttalande om att man icke bör förbise kvaliteten och bara fästa sig vid kvantiteten när det gäller universitetsutbildning och forskning? Vi menarait kvantiietsaspekten har flit ta över för mycket. Gunnar Biörck i Värmdö återkommer till den reservationen.

Vad beträffar det föreslagna särstödet för iniiiering av forskning, som las upp i reservation nr 6, måste jag än en gång framhålla att del alllid uppslår svårigheter vid olika slag av särsiöd. Sä kommer det ocksä alt bli när del gäller särstödet lill forskningsiniiiering. Rättvise-och avvägningsproblem inställer

sig alllid. Särsiöd har också förmåga all ständigt växa, så att obalans snabbt uppstår i förhållande lill andra stöd. I moderata samlingspartiet är vi helt positiva till forskning på arbetslivets område och lill iniiiering av sådan forskning, men vi menar atl forskningsrådsnämnden är del fomm som bäst lämpar sig för fördelning av bidrag lill forskningsiniiiering och liknande.

Beträffande den föreslagna kompletteringen - om jag så får uttrycka det -av sammansättningen av fakultets- eller sektionsnämnd vill jag återigen understryka att vi menar alt del i dessa nämnder i första hand bör ingå forskare eller forskningskunniga. Det bör överlåtas på dem att fatta besluten. Jag råkade visst säga atijag inle gärna vill se en politiker i nämnderna. Del var kanske litet olyckligt uttryckt, men erfarenheten har lärt mig att det så gott som alltid blir en politiker som representant för allmänintressena. Är det en forskande politiker må del vara hänt, men jag har ännu intesett någon sådan ingå i liknande nämnder.

Eftersom min talelid är slut berjag, herr talman, atl fa återkomma.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

CHRISTINA ROGESTAM (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tycker, Gunnar Richardson, atl vi måste ha råd med en och annan främmande flgel. Det vi vill ha genomfört är förslaget från majoriteten i forskningsrädsulredningen, nämligen all sekretariatet skall omvandlas till en delegation och att det skall ges möjlighet alt fungera pä del självständiga och lyhörda säll som del hittills har gjort.

Det är egentligen bara folkpartiet som nu är berett att nedvärdera framtidssekreiariatet på det sätt som görs i proposiiionen. I den socialdemokratiska motionen sägs att man nu i och för sig accepterar folkpartiregeringens förslag. Men samtidigt betonas atl kommande regeringar kan komma atl göra en annan bedömning. Jag för min del är övertygad om att del kontroversiella material som sekretariatet under årens lopp har givit ul har varil nyttigt för den svenska debalten. De arbetsuppgifter som delegationen förlångtidsmotiverad forskning har och som sekretariatet för framtidsstudier har skiljer sig en hel del, och jag tror att del finns arbetsuppgifter för bägge även i framliden. Del är, lyckerjag, tveksamt om sekretariatet verkligen med den kommande kopplingen till forskningsrådsnämnden kommer att kunna agera med samma självständighet i fortsättningen.

Vår mellanexamen, Gunnar Richardson, är en självständig nivå, tänkt speciellt för människor med grundexamen plus praklisk erfarenhet för all de skall kunna ha en möjlighet att teoretiskt bearbeta sina praktiska kunskaper. Propositionens etappavgång är en etapp pä vägen mot doktorsexamen. Ulskottsmajorileten säger atl man inte i dag har underlag för att avgöra om del vid sidan av elappavgång och päbyggnadsutbildning behövs en mellanexamen enligt värt förslag. När man inte har etl sådant underlag är det väl rimligt atl la fram del. Och det är precis vad reservanterna vill.

När det gäller nämnd för utvärdering av verksamheten har jag redan medgeit atl ordet nämnd kanske inte var sä väl vall, men vad ärdet förfel på idén atl en gång t. ex. vart tredje år i form av ett seminarium fa en diskussion om standarden på en fakultets forskningsprojekt? Där skulle

173

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskaiutbildning m. m.

välrenommerade svenska och utländska forskare på området eller intilliggande område kunna delta tillsammans med fakultetens eget folk. Jag tror atl del skulle kunna bli både spännande och nyttiga diskussioner. Erfarenheterna ute i Europa tyder på del. Jag beklagar än en gång alt utskottsmajoritelen inte vill vara med om en sådan försöksverksamhet.

Till sist vill jag säga alt vi inte vill inskränka museernas rätt alt själva besluta om vilken verksamhet de skall driva. Vad vi vill är alt fl belyst dels vilken omfattning och vilka former ell samarbete mellan museerna och högskolan har i dag, dels vilka andra samarbetsformer som kan vara lämpliga. Jag tror för min del alt deUa kan vara en positiv och spännande möjlighet som kan stimulera till en vidareutveckling på mänga håll i landei.

174

GUNNAR RICHARDSON (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Ett par synpunkter till var och en av talarna.

Roland Sundgren vill göra gällande att man frän regeringens sida skulle vara ointresserad av naturvetenskap och teknik och anför vissa siffror som skulle vara bevis för delta. Men han glömmer bort en vikligsak, nämligen atl stora delar av anslagen till dessa områden går via industridepartementets budget. Styrelsen för teknisk utveckling, STU, har flit en rejäl uppräkning både förra året och i år av sitt anslag. När det gäller energiforskningen har för tre år inte mindre än en miljard kronor satsats på detta område. Man får se det över hela fältet, om man skall kunna få en rättvisande bild.

Eva HJelmslröm är förvånad över alt Jag har frågat hur det centrala rådet skulle se ut. Del där harjag läst, men det är inte det mest intressanta. Det viktigaste är ju hur etl sådant centralt råd skulle verka. Del är de effekterna jag är rädd för.

Eva HJelmslröm tar vidare upp den forskningspolitiska debatt som skulle ske åriigen. Ja, det kunde i och för sig vara intressant alt ha en sådan, men tanken är att när riksdagen behandlar regeringens FoU-program, som kommer vart tredje år, skall det kunna bli en rejäl forskningspoliiisk debau.

Vad gäller forskning pä arbetsplatserna vet jag mycket väl vad arbetsrätls-kommitlén har föreslagit, rnen Jag vet också atl man inle tillräckligt noggrant analyserat vilka problem som detla för med sig. De frågor som jag ställde måsteman klara ul, om man skall lagstifta. Man måsle ha klart för sig om det skall vara generella regler för alla arbetsplatser och vad tillträde skall innebära.

Ove Nordstrandh kanske misstolkade mig en smula. Jag menade all ulskottsmajorileten ansåg atl del inte var meningsfullt att riksdagen gjorde ett uttalande av innebörden atl forskning och utbildning skall bygga på kvalitet. Vi menaratt detla ärsjälvklart,att alla härden uppfattningen och att ett sådani uttalande därför inte tjänar något syfte.

Christina Rogestam log upp frågan om framtidsstudiesekreiarialet och menade alt dess självständighet på något sätt skulle ifrågasättas eller äventyras. Del finns inget skäl atl tro alt framtidsstudier förankrade i den miljö forskningsrådsnämnden utgör skulle bli mindre självständiga än med

en annan organisation.

Vad slutligen mellanexamen beträffar villjag erinra om alt vi nu skall börja pröva elt syslem med elappavgångar och påbyggnadsutbildningar. Vi menar att dessa två nyheter kan vara nog för tillfället. Att samtidigt sätta i gång en utredning om en tredje form skulle bli litet väl mycket av del goda.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Gunnar Richardson vet uppenbariigen inle vad han diskuterar, när han tar upp arbelsrältskommilténs förslag. Vad kommittén en gång föreslagit, nämligen alt forskarna skulle fl tillträde lill arbetsplatserna för arbetslivsforskning, passar tydligen inte folkpartiregeringen och inle heller för den delen bolagsherrarna.

Den undersökning som jag refererade tidigare gällde 173 forskare under åren 1972-1977. 24 % av forskarna hade vägrats tillträde till arbetsplatser där de hade velat forska. 22 96 hade inle fltt tillgång lill begärda uppgifter, när de väl kommit in på arbetsplatsen. 12 96 hade fäll sina rapporter censurerade, osv. osv.

Det är alltså inle så atl det saknas färdiga förslag. Krav har ocksä ställts sedan länge från fackföreningsrörelsen. Men folkpartiregeringen valde atl stoppa arbetsrätlskommitténs förslag i byrålådan för alt förhala frågan,av det skälet atl kommitténs förslag ställer själva kärnfrågan på sin spets, nämligen: Vem skall ha maklen över forskningen?

Jag konstaterar sedan atl Gunnar Richardson inte, som brukligt är, tar upp de frågor vi har ställt och de förslag vi har framfört i vår motion utan föredrar atl ställa molfrågor.

Han har t. ex. inle tagit upp det myckel stora problemet med sekioriseringsprincipen, som Jag berörde i mitl inledningsanförande och som vi har tagit upp i vår motion. Han har inle närmare berört del faktum att i stort sett alla förbättringar för forskarna vad gäller tjänsteorganisation och liknande hänskjuts lill lärarljänstulredningen. Gunnar Richardson har vall att inte kommentera någonting av detla ulan bara förbigått det med tystnad.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Foiskning och forskarutbildning m. m.

ROLAND SUNDGREN (s) kort genmäle:

Herr lalman! När Jag talar om folkpartiregeringens ointresse för naturvetenskaplig och teknisk forskning harjag faktiskt räknat samman summorna för industri- och utbildningsdepartementen. Enligt statistiska centralbyråns senaste undersökning är del alltså en ökning med 10 milj. kr.

Jag kan ocksä peka på det ointresse som visats för det förslag vi flera gånger har framfört om utvecklingsbolag. Vi har föreslagit fem utvecklingsbolag med en satsning på 100 milj. kr. till vart och ett.

Det här är väldigl viktiga saker för vår framtid. Det ärju av grundläggande betydelse för Sveriges framtid som industrination atl vi får en ordentlig satsning på teknisk och naturvetenskaplig forskning och utveckling.

Jag hann inte i min förra replik kommentera vad Gunnar Richardson sade om kontaktsekretariatet, Jag skulle vilja säga all därvidlag lägger vi tyngdpunkten på samhällsintressena i forskningen, och då är regionsiyrel-

175

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

serna en viktig förmedlande länk mellan samhällsintressena och högskolorna inom varje organisation.

Den viktiga kontakt- och informationsverksamheten skall gälla hela högskoleregionen. Det skalljuskeeii betydande forskningssamarbete mellan de övriga högskolorna i regionen och den där de fasta forskningsresurserna finns. Därför lycker vi atl det är riktigt alt det organisatoriska ansvaret knyts lill regionsiyrelserna.

Del utesluter inte pä något sätt alt man i Umeå högskoleregion, där del finns fasta forskningsresurser vid högskolorna både i Umeå och i Luleå, har kontaktsekretariat vid båda högskolorna med olika forskningsprofil. Forskarulbildningsutredningen har också påpekat atl man med tanke på de geografiska avstånden bör ha två sekretariat inom denna region.

OVE NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr lalman! Om jag hade den uppfattningen alt alla utbildningsadministratörer hade kvalitet i undervisningen lika mycket i blickpunklen som Gunnar Richardson och Jag, skulle jag kunna säga all det vore onödigt med del uttalande vi vill ha gjort genom reservationen 4. Men nu harjag icke den uppfattningen. Därför menar jag att ett sådant uttalande är en god admoni-lion lill de administratörer och andra som vill se bort från kvaliteten för kvantitetens skull. Del kunde vara lill nyua för dem.

Jag hann i min förra replik inle säga någonting om reservationen 7 beträffande allmän behörighet till forskamtbildning. Gunnar Richardson sade, precis som utbildningsministem, att om man skapar en allmän behörighet för aspiranter på forskarulbildning, så skulle del bidra till en bredare rekrytering.

Jag tror tvärtom att del är en hell onödig omväg. Bättre är - det föredrar åtminstone jag - atl de krav som skall ställas upp för tillträde till forskamtbildning uiformas för varie ämne från botten och uppåt. Jag tror alt del lättare lockar aspiranter lill forskamtbildning.

176

CHRISTINA ROGESTAM (c) kort genmäle:

Hert lalman! Gunnar Richardson säger nu alt det inle behövs någon utredning om en mellanexamen och atl del blir för myckel med tre utredningsallernativ. I utskpltels skrivning sägs alt man inle har någol underiag i detla avseende. Vi har ansett det vara rimligt all la fram ell sådant underiag. Jag kan fortfarande inte förstå att det skall vara så besväriigt, när del ändå skall utredas, att även se på den här varianten. Del måsle vara väsentligt för människor med grundexamen plus praktisk erfarenhet atl fl denna möjlighet att teoretiskt bearbeta sina praktiska kunskaper. Jag tror all del är en viktigare del för framtiden än elappavgång på vägen lill doktorsexamen.

När det sedan gäller sekretariatet för framtidsstudier Irorjag att många med mig uppfattar förslagel all lägga delta inom forskningsrådsnämnden som en nedvärdering av del mycket viktiga arbete som sekretariatet har gjort och som ell sätt atl la bort en del av möjligheten lill sädana självständiga inlägg i den

politiska debatten som sekretariatet har kunnat göra.

Harjag fel och Gunnar Richardson rätt när han säger att självständigheten skall finnas kvar, tycker Jag det är positivt. Men det hade ulan tvivel varit lättare för sekretariatet alt agera på det sätt det gjort hittills om det även i framtiden fltt ha en självständig ställning, t. ex. i form av en delegation.

GUNNAR RICHARDSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Som var och en inser är del inte möjligt att nu ge fullständiga svar på alla frågor.

Med anledning av vad Christina Rogestam sade om sekretariatet för framtidsstudier vill jag verkligen med all kraft framhålla att del icke är fråga om någon nedvärdering. Utgångspunkten är denna hybrid som vi har av en kommitté med parlamentarisk styrelse. Det anses inte lämpligt all permanenta kommittéer. Detta är bakgrunden. Del är ett fullständigt missförstånd oin man skulle tolka det som någon form av nedvärdering.

Vad mellanexamen beträffar måste vi Ju nu vara försiktiga eftersom vi sätter i gäng att pröva elappavgångar och päbyggnadsutbildningar. Det kan bli litet för mycket på en gång.

Ove Nordstrandh tog fasla på att del för varie ämne skall finnas etl bestämt krav för forskarutbildningen. Javisst, del ärju det centrala i den särskilda behörigheten. Och det kan inte vara något negativt om del dessutom finns en allmän behörighetsbestämmelse. Jag håller fullkomligt med om atl del centrala och intressantaste för de flesta är de särskilda behörighetskrav som kommer att finnas.

Roland Sundgren nämnde aU SCB:s statistik skulle belägga vad han sade i sitt första inlägg. Jag har inte haft tillgång lill den statistik som gäller budgetåret 1979/80 och ställer mig något tveksam lill om han verkligen avser del budgetåret. Jag har själv försökt fl tag i det materialet men inte lyckats.

Varie insinuation om atl regeringen skulle vara ointresserad av den tekniska och industriella utvecklingen villjag helt tillbakavisa. Något sådant finns inte alls bakom de här förslagen.

Eva HJelmslröm kom tillbaka till detta med lagstiftning. Del väsentliga för varie regering och varie riksdag är atl stifta lagar som är väl genomtänkta. Jag pekade på tre svårigheter med en lagstiftning beträffande forskning på arbetsplatserna: om del generellt skall gälla alla arbetsplatser - även tidningsredaktioner, politiska partiers och fackliga organisationers kanslier och liknande -, om det skall gälla allt slags forskning och om det skall gälla allt slags material som är tillgängligt. Vi måste i första hand ha svar på dessa frågor. Ochjag lycker alt man borde lägga ner litet intresse pä att analysera de problem som onekligen är förknippade med delta. Vi har inte ställt oss avvisande till en lagstiftning om det inte finns några möjligheieratt komma fram på andra vägar. Men vi måste veta vad det är vi lagstiftar om.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

178

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr lalman! Ulbildningsutskolleis betänkande 1978/79:44 omfattar 96 sidor, 13 huvudavsnitt, en hemställan i 80 punkler och 11 reservationer. För egen del har jag under de senaste tre åren väckt 10 motioner i hithörande ämnen, därav 5 denna vår. I sin hemslällan avstyrker utskottet i 15 punkler mina motionsyrkanden, därav i vissa fall på gmnd av all man delar min uppfattning och i andra fall föratt man inte delar den. I ett fall hugnas jag med elt lillkännagivande. Dessulom föresläs glädjande nog bifall till en motion från annat håll som gälleren fråga där jag tidigare ulan framgång motionerat, nämligen om kompensation för sjuklön från forskningsanslag.

Arbetet i utbildningsulskottel handlar mest om formalia och om pengar, mindre om saken. När nu forskningen fltt en egen proposition och ett eget belänkande hade man nog ändå hoppats på ell fullföljande av den diskussion om forskningens villkor som Ingrid Sundberg och Jag hade nöjet att ha med utbildningsministern här i kammaren i höstriksdagens sista skälvande minut men som uppenbariigen också blivit kammarens enda möjlighet lill tankeutbyte med utbildningsministern i delta ärende.

Den alltför korta stund jag nu härtill mitl förfogande vill jag begagna till ell försök att anlägga en helhetssyn på forskning och forskningspolitik snarare än den fragmentering av debatten som utskottets motionsbehandling och kammarens voteringsordning tvingar lill. Genom atl yrka bifall till reservation 4 anserjag mig ha fullgjort mina skyldigheter i formellt hänseende. I övrigt nöjer jag mig med övertygelsen att ha rätt och vill inle besvära kammaren med yrkanden om alt även/d rätt. Rapporter från uppföljningen av högskolereformen har emellertid redan visat atl kritiken av regionstyrelserna och planeringsberedningarna besannats.

Sedan så många erfarna och förtjänta utskottsledamöter tagit till orda kan del lyckas som om ämnet vore uttömt. Det sägs emellertid i betänkandet: "Riksdag och regering har atl formulera de övergripande politiska målen för forskningen samt alt göra de ofrånkomliga priorileringama mellan skilda forskningsområden." Men om man läser proposiiionen och belänkandet finner man inte mycken vägledning i fråga om "de övergripande politiska målen för forskningen" - vilket kanske är lika gott. Man störtar sig i stället raskt över diverse tekniska frågor, sådana som departement och utskotts-kanslier kan formulera och är mer förtrogna med.

I min ensamhet harjag dock inle kommit runt frågan "Vad är forskningspolitik?" Det beror bl. a. på vad man menar med "forskning". Forskningens mål är att avlocka naturen och människosjälen deras hemligheter. Resten är studier eller uppfinningar.

För milt sätt atl se är forskningen en intellektuell process, hos därför särskilt lämpade personer, med eller ulan konkret material, med eller utan särskild apparatur, varigenom man med noggranna iakttagelser och lika noggrann registrering av dessa, kan beskriva grundläggande fakta och analysera deras mönster, inbördes relationer och villkor, och - därutöver -följa deras eventuella förändringar utmed tidsaxeln och, i sådant fall, försöka tolka de principer som styr dessa förändringar och - med ledning av dessa

kunskaper-bli i stånd atl fömtsägaden fortsatta utvecklingen, såväl i det fall systemet förblir opåverkat som i del fall man försöker påverka det utifrån.

Vad är det som driver forskaren att forska? All verklig forskning tar sitt urspmng i nyfikenhet, ofta betingad av atl man funnit svaret pä frågan "Varför?" otillfredsställande. Forskning är atl söka nya och bättre svar på frågor, antingen de erbjuder sig påtagligt i den omedelbara verkligheten eller uppkommer i förlängningen av en tankelek.

Vad behöver forskare mer än nyfikenhet? Fantasi, karaktär och uthållighet. Papper och penna, kanske en datamaskin, mestadels någon likasinnad alt tala med, för stimulans, kritik och korsbefruktning av idéer. Behövs något mera? Ja, ell forskningsklimat där intellektuell verksamhet är föremål för uppskattning. Där en förnämlig prestation värderas högre än en medioker. Där man har respekt för kunskap och skicklighet. Där kvalitet ger erkännande och auktoritet. Där del inte finns utrymme för kommersialism och ytlighet, men inle heller för fyrkantig slöddighel i jämlikhetens namn. Kort sagt: en vetenskaplig arbetsmiljö där arbetet är ell inre behov, ett privilegium och en glädje.

För del är nog så all om vi vill all medborgarna i värt samhälle skall göra sitt bästa -förverkliga sig själva som del ibland heter-sä måsle man vara aklsam, inte bara om orden, ulan om arbetsbetingelserna, som växlar från område till område, och på det här känsliga området är dessa betingelser psykologiska minst lika mycket som materiella.

Högskolereformen innebar bl. a. att man började sätta vetenskapsmännen under förmynderskap av s. k. samhällsrepresentanier. Men är vi inle alla "samhällsrepresentanier", precis som vi alla, med fl undanlag, är "löntagare"? Bakom detta begrepp döljer sig i stället partsintressen, för politiska partier, för fackliga organisationer. Det är kanske inle flera landstingsmän i universitetsstyrelserna vi behöver, utan flera universitetslärare i landstingen.

Sverige är numera ell land där ingen hinner tänka - och delta gäller också mänga av forskarna - därför att alla måste siua pä sammanträden om trivialiteter. Den mest behövliga samhällsrepresentanten är måhända i dag den som Hjalmar Gullberg förevigat i en av sina dikter:

Eftersom alla är upptagna jämnt och har myckel atl göra är det av synnerlig vikt alt en man går bort från del hela för att på avstånd begrunda vårt faktiska läge i nuet och tyda de hemliga lagar som härskar över vårt liv.

Ärade samlid, min säng vill betona all världen behöver någon som bor på en ö i en grotta och vakar och lyssnar vid tillvarons gräns, en andlig spion, en utpost i ingen mans land.

Enslingen på Salamis skulle kanhända vara till slörre nytta för utbildningsministern och utbildningsulskottel, när del gäller att fastställa "de övergri-

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

179

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Foiskning och förskarutbildning m. m.

180

pande politiska målen för forskningen" än FRN, UHÄ och planeringsberedningarna tillhopa. - Om Jag etl ögonblick vore förmäten nog att från min ö - Värmdö - försöka begrunda värt liiktiska läge i nuet med avseende på "de övergripande politiska målen för forskningen", så skulle jag kanske kunna säga detla:

Försök att få fram en så stor mångsidig och kvalitativt högtstående forskarkader som möjligt! Detta är inte möjligt om man, som administratörerna nu har lyckats med, lill vae pris skiljer forskning och undervisning från varandra och förvandlar universiteten till yrkesskolor för de unga och allmänbildande studiecirklar för de äldre. Professorerna måsle leva med sina studenter, inte tvingas bort från dem, som riksdagen beslöt för några veckor sedan, och detta inle bara för all man lär sä länge man har elever, utan föratt studenterna skall få villring på vetenskapen och söka sig dit. Den som vill sätta sig in i våra framlidsproblem skall böria med all läsa om del Västromerska rikets nedgång och fall, och den som vill ta reda på hur man skall få fart på vetenskapen bör lämpligen studera hur man organiserade universitetet i Padua i slutet av 1500-talet, där studenterna var professorernas uppdragsgivare, men där man inle avskaffade examina ulan i stället såg lill att dessa ägde rum i offentlighetens skarpa ljus för att säkerställa kvalitet och rättvisa.

Men - vad lar det kosta? Utbildningsministern berömmer sig av atl ha höjt Ingemar Mundebos budgetunderskott med ytterligare ett antal miljoner. Det är duktigt gjort, i sig. Men del är inte mycket Jämfört med industrisubventionerna. 1 båda fallen gäller det emellertid överlevnad. Vi skall inte vara rädda för att satsa på kulturen. Den är, när allt kommer omkring, det enda som överiever. Vad som är vackert av det som förfärdigats av människohänder i vårt land är medeltidskyrkorna och del gustavianska kulturarvet. Sådant fick kosta, på den liden, i detta karga land.

Sedan har vi sektorsforskningen. Utskottet bedyrar dess kvalitet, vilket redan i sig är misstänkt. Det är närmast gripande att finna ulbildningsutskolleis värderade ordförande som en senlida magisler Pangloss försäkra riksdagen atl den svenska forskningen utgör den bästa av alla världar och därför är höjd över varie kritik. Var och en som har möjlighet all Jämföra den vetenskapliga standarden inom hemmamarknadens seklorsforskning med den som krävs inom den internationellt konkurrerande universitetsforskningen kan Ju se hur det förhåller sig. Detta hindrar inte att utredningsverksamheten pä sektorsfronten-en markering som utbildningsministern gjorde i sitt anförande - kan vara nyttig: del ärju där som konsekvensanalysen borde ha sin egentliga förankring, både retrospektivt och prospeklivi och med avseende på sakliga projekt likaväl som pä ideologiskt motiverade reformer. Låt delta vara delta. Men var varsam med att locka verkliga forskare bort från den smala vägen till den s. k. samhällsrelevansens fiödande källor - med begagnande av en pariamentarisk parabel kan jag också påminna om att man kan leda en häst lill valtenhon men inte tvinga den att dricka.

Arbetsmiljön och "forskarkartiären" hör samman. Det finns tre slag av forskarkarriärer: Den första-den besjälade forskaren som följer sin ingivelse

och förblir originell och ostyrbar. Sådana kan vi aldrig fl för många av. Den andra - en kader som vuxit upp inom den programmerade forskarutbildningen och som räknar med livsiidsförsörjning inom sill forskande hantverk genom beställningsuppdrag från samhället eller andra. Sådana har vi kanske redan för många av. Den tredje -en forskare som vid någon tidpunkt lämnar forskarkarriären för andra uppgifter, medförande sitt know-how till nya arbetsfält. EJ heller dessa kan vi fa för många av. Vi bör därför stimulera del andra slaget av forskare att kasta loss i lid och pröva något nyii. Deras forskning bör därvid räknas som merit, om den är meriterande. Vi behöver fler naturvetare överallt, inte minst inom administrationen. Naluriagarna har förtjänsten atl vara oberoende av regeringsförklaringar.

Herr lalman! För kort lid sedan hörde vi en sakkunnig ledamol av konsiitulionsuiskollel säga att med vårt nya statsskick är riksdagen första statsmakten. "De övergripande politiska målen för forskningen" -om det nu skall finnas några sådana-skall därföravgöras i denna kammare. Regeringen - eller regeringarna - vill nog inte släppa laget om den uppgiften. Utbildningsministern framhöll i sitt anförande att endast regeringen kan ha överblicken. Den riksdag, som nyligen på utbildningsutskottets rekommendation avhände sig sitt gamla sjukhus, får nu av samma utskott rådet all också avhända sig sill framlidsstudiesekretariat, som samma riksdag för endast några fa år sedan lyckades vrida ur händerna på den dåvarande regeringen. Del skall nu - enligt uiskoltsmajoriieien - förpassas in under forskningsrådsnämnden, samtidigt som man kastrerar denna nämnd genom all framhålla dess övervägande administrativa funktioner. Jag vill därför varna kammaren: Lät inte lura er, utan välj efler eget skön all rösta på någon UV reservalionerna 2 eller 3.

Allra sist, herr talman! Ien läsvärd skrift med titeln "Beslut och handling", som utgivits inom ramen för SALFO - en av de besynneriiga "delegationer" under FRN, lill vilka ingenting delegerats och som därför lever elt intressant och utsvävande liv i fullkomlig frihet - har man kunnat läsa atl politikernas uppgift äralt skydda medborgarna mot byråkraterna. Jag har hittills levt iden föreställningen alt den bästa och den sannaste samhällsrepresentalionen utgjordes av Sveriges riksdag. Den senaste lidens uppgifter om atl riksdagens ledamöter i allt större utsträckning hämtas ur byråkratin kan kanske förklara en del egendomligheler också inom det område vi nu behandlar.

Under snart elt halvt sekels kontakter mellan universitetsförvaltningarna och dem som befolkar maktens korridorer har "resultatpolitik" ofta varit liktydigt med klerkernas förräderi. "De övergripande politiska målen för forskningen" är i dag sanneriigen inte fler paragrafer och längre sammanträden, utan etl återställande av inriktningen på kvalitet, kompelens och självständighet i universitetens egentliga arbetsuppgifter. Del är pä tiden att sätta punkt för kulturrevolutionen, här likaväl som i Kina. Delta kräver insatser från nytänkare inom alla partier. Jan-Erik Wikström har haft modet att tala ut pä den senaste studentriksdagen. Jag anar en ljusning även inom socialdemokratin. Låt oss hoppas all de beslut, om vilka vi idag kan bli eniga, senare skall följas av andra, i ännu slörre enighet -och då med och inte itiot

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

universiteten och studenterna - sä att det till slut skall låta sig säga alt "ur mörkret stiga vi mol ljuset".

I delta anförande instämde Bo Turesson (m) och Olle Aulin (m).

GUNNAR RICHARDSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte la upp någon lång debatt med Gunnar Biörck i Värmdö, men när han påstår atl utskottet har sysslat med formalia och inte med sakfrågor, då berjag alt fl protestera.

Vad handlar propositionen om och vad handlar utskottsbetänkandet om? Jo, de handlar om instrument föratt vi i Sverigeskall fl én samlad, långsiktig och medveten forskningspolitik. Den handlar om viktiga frågor, som är en förutsättning för delta, det är FoU-statistik och forskningsregislrering, och del är samhällsinriktad forskningsinformation. Det handlarom diverse ting som har med forskarutbildning att göra, och det är viktiga ting. Allt delta utgör basen för forskningen. Del är inte forskning, men del skapar förutsättningar för forskning, och del är inte alldeles oviktigt.

Gunnar Biörck älskar alt med litet tillspetsade formuleringar gissla vad han och många med honom uppfattar som brister eller avarter i dagens utbildningssamhälle, utbildningspolitik och forskning. Kritisk granskning är bra och nödvändig, men om den slår över, föriorar den ofta sin effekt. Jag har svårt att ta allt vad Gunnar Biörck säger i sina motioner och anföranden pä riktigt allvar. Myckel är tänkvärt, men jag tycker faktiskt också atl en del ärelt slags raljeri, etl slags kåseri av en politisk estradör.

182

INGRID SUNDBERG (m):

Herr lalman! Utbildningsminister Wikström har tydligen ett fast grepp om utbildningspolitiken i vårt land. Jag beklagar det inte. Jan-Erik Wikström höll ell anförande i vilket Jag kan instämma på praktiskt laget alla punkler. Det hårda greppet kommer till synes genom enigheten i utskottsbetänkandet och först och främst genom all utskottet endast på fyra punkter av de 80 som Gunnar Biörck i Värmdö nämnde har gjort en ändring. Alla andra motionerar avstyrkta. Så fullkomlig irorjag inte atl Jan-Erik Wikström äralt inte några av motionerna hade förslag, vilkas beaktande av utskottet hade medfört en förbättring av forskningsklimatet i vårt land.

Utbildningsminislernsanförandeutgjordedockett värdefullt komplement till utskottets betänkande. Det är självklart atl en samlande bild av forsknings- och utvecklingsarbetet i vårt land inte kan produceras på kort lid. Del viktigaste är all man har problemen klara för sig och att man vet hur man vill lösa dem.

Frågor om forskning och forskamtbildning har alltför ofta reducerats lill i första hand frågoravadministrativart,ochdet gäller också här, även om herr Richardson säger motsatsen. Visst skall forskningen i ett land som vårt ha sina regler, visst spelar fördelningen av anslag en avgörande roll för vad vi kan fä ut i form av vetenskapliga avhandlingar och teknologiskt framåtskridande, men lill sist är del innehållet i forskningsresultaten som spelar roll. Och det

innehållet är inte jämförbart med innehållet i läroplaner eller firdighelsbe-skrivningar. Vetenskap är förståelser som baseras på teorier och experiment. Atl veta /)(//■ är en sak - all vela varför är en fråga för forskningen.

Man skall bredda rekryteringen lill forskarutbildningen, säger nu utskottet och instämmer därmed i propositionen. I den allmänna demokratiseringens tidevarv har det blivit populärt att bredda. Men att bredda är inte alltid delsamma som all förstärka. 1 många fall är det motsatsen.

Forskning är och måste vara en kvalitetsprodukt-och av sä hög kvalitet att del måste vara fa förunnat alt kunna ägna sig ål den. Kriteriet på en forskare skall vara lämplighet - nyss så utomordentligt definierad av Gunnar Biörck i Värmdö - och när lämpliga personer avslår eller avhålls från att forska, då måste förhållandena inom forskarutbildningen förändras och forskarnas situation förbättras.

Den nedåtgående trend vi i dag upplever när del gäller rekrytering till forskarulbildning varslar illa om vårt lands framtid. Den måste brytas-del är riktigt - genom en ökad nyrekrytering, men det skall ske genom atl fler personer som är lämpade för forskning fa genomgå forskarutbildning, inte genom atl man sänker kvalifikationerna för antagning så all fler får behörighet att forska.

Utbildningsutskottets anammande av att 80 poäng skall ge allmän behörighet får, som jag ser det, uteslutande gälla i de fall avslutad grundutbildning omfattar 80 poäng. Den traditionella högskoleutbildningen omfattar en grundutbildning om minst 120 poäng, och del måste vara självklart alt en avslutad grundutbildning skall vara regel för antagning till forskarutbildning.

En sak är atl antas lill forskarutbildning. En hell annan sak tycks vara alt avlägga forskarexamen. Det var mycket positivt atl höra utbildningsministern beröra det faktum atl allt färre avlägger forskarexamen, trols att antalet närvarande forskarstuderande är högre än någonsin. Pä den tid när doktorsexamen log 6-10 år i medeltal avlade grovt räknat var tionde forskarstuderande examen varie år. Sedan dess-och särskilt efler genomförandelav den nya forskarutbildningen - har antalet forskarstuderande stigit kraftigt och på 20 år mer än fyrdubblais. Enligt studieplanerna skall examen avläggas efler 4 års studier, någol som vi moderaler ställde oss synnerligen skeptiska lill när riksdagen beslutade om den nya forskarutbildningen.

Herr lalman! S. 45 och 46 i utskottets betänkande visar hur verkligheten ser ut. Av ca 12 000 närvarande forskarstuderande 1977 avlade ca 750 examen. Av 66 forskarstuderande på velerinärhögskolan avlade 1 examen samma år.

Vad gör alla de andra? Hur stort är det definitiva bortfallet och vad beror det på? Har vi fel forskarstuderande?

Det är etl slöseri med personella resurser när många tusen stannar kvar 10-15 år i utbildningen i stället för de avsedda 4 åren. Kanske borde regeringen och ulbildningsulskoltel ha ställt sig frågan,om man inte i första hand borde eftersträva åtgärder för alt hjälpa dem som redan är i forskarutbildning i stället för att sänka behörighetskraven.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

183

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

Den nedgång av antalet sökande lill forskarutbildning som vi nu märker är emellertid oroväckande. Den har sin grund bl. a. i att alltför fa skaffar sig erforderlig grundutbildning. Man läser enstaka kurser och skaffar sig inte de 60 eller 80 poäng i ett ämne som ger den särskilda behörighet som vanligtvis är nödvändig. Framtiden blir inte ljusare, om vi sänker kraven pä den allmänna behörigheten.

Del måste också löna sig alt genomgå forskarutbildning. Del är endast elt fåtal tjänster som kräver forskarexamen. Felet ligger inte bara hos del allmänna, där utbildningsministern nu förebådar förbättringar, glädjande nog. Inom den privata sektorn är förhållandena likartade. En genomgång av lönesättningen för akademiker med och utan forskarexamen visar på onormalt små löneskillnader. Än lägre blir netloskillnaderna genom alt marginalskatterna i dessa inkomstlägen slår hårt. Om därtill läggs slörre studieskulder är de ekonomiska förhållandena för vetenskapligt meriterade personer ofta sämre än för andra.

Etl annat skäl, herr talman, för den minskade viljan till längre studier kan vara den vändning samhällsdebatten tagit de senaste åren. Forskning, kunskap och vetgirighet har blivit någol skrämmande - man talar hellre om smäskalighet och Jordbundenhet. Men Benjamin Höljer harsagt all om vårt sökande efter sanningen skulle föra oss till helvetets portar skulle vi knacka på och söka komma in och finna sanningen. Men det är allt färre som i dag vill knacka pä. Det är mänga som i stället sätter upp andra värderingar än kunskapens av rädsla fördel moderna helvetet och för en okänd framtid. Den rädslan yttrar sig ocksä i en ökad vilja att styra forskningen.

Forskningen måste fa vara fri i sitt sökande. Varie anslag mot den friheten flr vi förr eller senare dyrt betala. På oss politiker ligger ansvaret atl använda forskningsresultaten, men inte all av rädsla för resultaten i förväg ange dem genom styrning. Ami vetenskapen har sina företrädare också i vårt land, även bland politiker. Antiintellektualismen breder ul sig. På moderat håll anser vi alt del viktigaste medlet atl bekämpa osaklighei, vidskepelse och osanning är forskningens frihet men ocksä forskningens kvalitet.

184

ROLAND SUNDGREN (s):

Herr lalman! Jag har begärt ordet ytterligare en gång, bl. a. på grund av den som jag tyckte märkliga avslutningen på Ove Nordslrandhs anförande, där han sade att forskningen och forskarutbildningen varil styvmoderligt behandlade under de socialdemokratiska regeringarnas tid men att del nu blivit bättre sedan vi fltt borgerliga regeringar. Jag har tidigare i debatten pekat pä statistiska centralbyråns statistik, som visar att satsningarna pä forskningen har minskat relativt sett under de borgeriiga regeringarnas tid. Jag tycker inte atl det är snyggt alt man utan några som helst bevis slänger ur sig ett sådant här allmänt påstående om atl forskningen och forskarutbildningen skulle ha behandlals styvmoderligt. I verkligheten förhäller det sig tvärtom.

Den borgerliga trepartiregeringens tid har varil ett mörkt skede i svensk parlamentarisk historia under 1970-talel. Det gäller industriinvesteringar och

andra saker, och det gäller delvis även delta område. Jag undrar vad Ove Nordstrandh har föreslagit i fråga om ökade satsningar på forskningens och utbildningens område tidigare under 1970-talel. Under hela 1970-lalet hårde borgerliga ändå haft fler riksdagsledamöter än vad socialdemokraterna har haft.

En annan sak som Jag tycker att det är viktigt atl notera är att moderaterna inle godtar stöd lill forskning som initieras av arbetstagarorganisationerna. Dessa organisationer bör, som man säger i sin reservation, ha ekonomiska möjligheter att själva bekosta sin forskning.

Vi hade hearings i forskningsrådsutredningen med LO, TCO och SACO. Dessa hearings refereras i forskarrädsutredningens betänkande. Del framgår där att samtliga tre organisationer kraftigt betonat att de icke har tillräckliga resurser att bygga upp en kompetens pä detta område och än mindre alt själva salsa på angelägna forskningsprojekt. Samlidigl pekar man på arbetsgivarsidans övertag, på grund av den överiägsna lillgången till och kontrollen över företagens resurser, när del gäller all initiera forskning. LO och TCO samt även SACO pekar på hur viktigt det är atl de fackliga organisationerna tar initiativ till en forskning utifrån människornas erfarenheter ute på arbetsplatserna. Del är synnerligen viktigt atl denna forskning kommer till stånd. Det gäller arbetsmiljö, arbetsorganisation och mycket annat. Det måste vara ett stort samhällsintresse atl vi får en omfiuiande sådan forskning. Här kan vi alltså se hur moderaterna ställer sig på samma sida som de verkliga makthavarna i arbetslivet. De står ensamma mot en enig löntagarfroni, beslående inte bara av LO och TCO ulan även av SACO. Därför kan Jag understryka vikten av vad Eva HJelmslröm var inne pä, nämligen atl man i arbetarrörelsens forskningsprogram inte kan bortse från maktfrågorna. Hela tiden har vi arbetat fören ökning av lönlagar-och samhällsinfly landet närdet gäller forskningen. Del skall villigt erkännas atl den reform som vi beslutar om i dag innebär framsteg på det här området. Det är viktigt att fortsätta på den vägen, vilket inte minst bevisas av moderaternas nej till stöd åt av löntagarorganisationerna initierad forskning, trots alt pengarna kommer från arbetarskyddsfondens kapitalbehållning och är lill för miljöfrågor och forskningsfrågor inom arbetslivet.

Till Eva HJelmslröm vill jag säga all vi beträffande forskares tillträde till arbetsplatserna har framhållit i vår motion, atl leder inte de pågående förhandlingarna lill etl avtal som är tillräckligt bra, är det nödvändigt med en lagstiftning.

Till sist vill Jag uttrycka mig litet kritiskt mot utnyttjandet av de debatlregler som vi har kommit överens om i uiskouet. Moderaterna harju haft tre talare i denna fråga, medan socialdemokraterna fick meddelande om atl de endast fick använda högst sex minuter.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och Jörskarutbildning m. m.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och förskarutbildning m. tn.

Sundgren tidigare yllral -gjordes mot slutet av delsamma. Före 1976,då vi laktiskl hade medel till förfogande för atl göra insaiser på olika samhällsområden, gjordes enligt min mening icke de insaiser när del gäller forskning och forskarutbildning som man borde ha gjort. Man satsade mer på andra områden. Del är alltså en relation som del här är fråga om. Jag behöver inte säga mer om detla - del torde vara ganska klart även för herr Sundgren.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Det var Ju välkommet alt Roland Sundgren äntligen insåg all forskningen också är en maktfråga och att det är det som är själva kärnpunkten, som vi borde diskutera när vi säger alt vi skall diskutera priorileringsfrågan.

Del hade emellertid varil ännu mera välkommei, om detta hade kommit till uttryck också i praktisk handling. Nu gungar faktiskt socialdemokraterna tillsammans med alla de andra, även med moderaterna, utom belräffande detaljfrågor.

Del räcker om Jag lar två exempel. Roland Sundgren berörde själv ett av dem, nämligen frågan om mer resurser till fackföreningsrörelsen för forskning. Vi har krävt detta i vår motion, och vi har också krävt att vederbörande själva skall la avgöra fördelningen av medlen. Delta går emellertid ett enhälligt utskott emot.

Vidare har vi pekat på att fackföreningsrörelsen behöver inträde i större ulslräckning i alla beslutande organ när del gäller olika forskningsfrågor. Vi har ställt det kravet som också LO och TCO står bakom. Men ett enhälligt utskott, däribland också socialdemokraterna, har avvisat kravet.

Slutligen arbetslivsforskares tillträde till arbetsplatserna. Jag frågor miig: Var står socialdemokraterna? Å ena sidan går Lars Ulander ut och kräver lagstiftning. Fackföreningsrörelsen demonstrerar ocksä för detta. Å andra sidan sitter socialdemokraterna här i riksdagen, då man har möjlighet att lagstifta, och säger all det här skall MBL fl la hand om, vi flr avvakla och se.

Vilket ben skall man slå pä och hur länge skall arbetarklassen behöva vänta pä att fä en forskning som slår i dess tjänst och inte i företagens?

186

ROLAND SUNDGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte förlänga den här debalten så mycket. Jag vill bara ta upp vad Ove Nordstrandh sade om att del inte hände så mycket i börian pä 1970-talet. Men samtliga de utredningar som ligger till grund förde beslut vi skall fatta här i dag startades ju under 1970-talet - forskningsråds-utredningen 1972, forskarutbildningsutredningen 1974 och STU-ulredningen 1974. Det togs alltså under socialdemokratins regeringstid ordentliga initiativ till att skapa förutsättningar fören aktivare forskningspolitik. Sedan kom också en ökad satsning.

Eva HJelmslröm frågade var socialdemokraterna står när det gäller forskares tillträde lill arbetsplatserna. Vi har klart uttryckt i vår motion att om

pågående MBL-förhandlingar inte leder fram till ett avtal är del nödvändigt att en lagstiftning kommer till stånd.

STIG ALEMYR (s):

Herr lalman! Jag begärde replik när Gunnar Biörck i Värmdö vände sig till mig. Talmannen föreslog atl Jag i stället skulle begära ordet nu efter de anmälda talarna, och det här bli alltså etl myckel kort inlägg.

Såväl Gunnar Biörck som Ingrid Sundberg har riktat kritik mot ulbildningsulskoltel och betecknat det som bara etl verkställighelsorgan ät regeringen när det gäller de propositioner som kommer från utbildningsdepartementet. Del där är grovt orättvist och okunnigt. Utbildningsutskottet har denna vår föreslagit massor av ändringar i förslag från utbildningsdepartementet. Det har skett under påtaglig irritation från departementet. Utbildningsutskottet har aldrig, oavsett vem som varil utbildningsminister, bara dansat efter dennes pipa, utan vi har tänkt själva och gjort de ändringar vi ansett vara nödvändiga. All kritik mot utskottet på den punkten är djupt orättvis och okunnig.

Gunnar Biörck sade i sill anförande bl. a.: Utbildningsutskoltets värderade ordförande har sagt atl den svenska forskningen är den bästa av alla världar. När har jag sagt detta, Gunnar Biörck? Jag har vid upprepade debatter i Sveriges riksdag sagt all det är mycket som inte är bra inom högskoleväsendet och forskningen och atl det är vår uppgift att successivt göra del bättre. Del innebär inle ett löfte alt följa moderaternas förslag. Men atl jag skulle ha påslåtl all svensk forskning är den bästa av alla väridar, det är direkt felaktigt. Del verkar som om Gunnar Biörck med det påståendet ville bevisa etl annat påstående som han falide, nämligen atl Sverige är elt land där ingen hinner tänka.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och förskarutbildning m. m.

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Hert talman! Jag har faktiskt inte sagt att Stig Alemyr fällt detta yttrande. Jag har sagt atl han har försäkrat riksdagen det. Han har nämligen undertecknat utbildningsutskottets betänkande, och del är i denna hans egenskap som jag tillät mig åberopa honom som utbildningsutskottets värderade ordförande.

Däremol harjag inte på minsta sätt påstått all utbildningsulskottel varil ett verkställighelsorgan ät regeringen. Diskussionen om hur mycket man ändrat i regeringens propositioner, som av och till försiggår i riksdagen, har Jag över huvud tagel inle deltagit i.

Jag vet emellertid inte, herr talman, om man bör försöka förneka krissymtom inom forskningen, som vitsordas bl. a. av statistiska centralbyråns siffror och av en mängd artiklar i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter, liksom av framställningar från kompetenta personer i Ingenjörvetenskapsakademien och Vetenskapsakademien. Jag tror atl vi i stället för all försöka försvara den aktuella situationen genom att säga atl allting i stort sett är bra borde analysera orsakerna till att del inte har blivit vad man hoppals och tänkt sig - alltså en konsekvensanalys i efterhand.

187

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. tv.

Jag vill ocksä säga att revolutionärerna dragit sig för att ompröva sitt syslem och sina utgångspunkter när de funnit att de inle stämmer med verkligheten. Jag tycker alt även reformisterna borde vara i stånd till detta. Jag tror mig ocksä veta alt del på den kanten finns många som är beredda att göra en sådan prövning, och jag hoppas alt vi gemensamt skall kunna göra den successivt,

INGRID SUNDBERG (m):

Herr lalman! Jag står fast vid atl del är på ett ytterligt lilet fätal av alla de 80 punkterna i betänkandet som ulskoilel tillstyrker eller uttalar sig med anledning av en motion. Jag skulle kanske dock ha använt ordet "utskoltsmajoriteten" i stället, eftersom det föreligger ganska många reservationer, där avvikande meningar redovisas. Men i stort är del nog ganska signifikativt alt ulbildningsutskottet -Jag vågar kanske på grundval av den erfarenhet som Jag själv har säga: av tradition - avstyrker väldigt många motioner.

Jag står också kvar vid min förmodan alt ganska mänga av de motioner som väckts i delta sammanhang hade kunnat tillföra forskningsklimatet någol av positivt värde. Men motionerna brukar också traditionsenligt komma tillbaka, och om de är bra brukar de väl så småningom också resultera i förändringar. Jag har därför inte hell givit upp hoppet.

STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Men de moderata motioner som avstyrkts av utskottet denna gång var inte bra. Lät mig vidare, herr talman, fråga Gunnar Biörck i Värmdö, var i utskottets betänkande man kan utläsa det som Gunnar Biörck tolkar som eu av mig underskrivet påslående om all den svenska forskningen är den bästa av alla väridar.

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr lalman! Jag har fäst mig vid formuleringar på s. 19, 29, 31 och 70 i betänkandet, men Jag vill inte uppta kammarens tid med dessa. Jag föreslår att Stig Alemyr och Jag diskuterar detta senare.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 2237 av Lars Werner m.fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva HJelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 44 mom. 2 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 2237 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva HJelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 241 Nej - 11

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. tv.

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Claes Elmstedi m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Christina Rogestam begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskoltets hemslällan i

belänkandet nr 44 mom. 4 röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Claes Elmstedi

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Christina Rogestam begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 190

Nej - 64

Avslår - 1

Mom. 5 och 6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemslällan, dels motionerna nr 1355 och 2233 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg samt nr 2237 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Eva HJelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

189

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Fotskning och forskarutbildning IV. m.

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemslällan i

betänkandel nr 44 mom. 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 1355 och 2233 av Rolf Hagel

och Alf Lövenborg samt nr 2237 av Lars Werner m. fl. i motsvarande

delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 243 Nej - 11

190

Mom. 8-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 11

Proposi'ionergavs på bifall till Lo) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 3 av Claes Elmstedi m. fl. samt 3:o) reservationen nr 2 av Ove Nordstrandh och Hans Nyhage, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Då Christina Rogestam begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Ove Nordstrandh begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående ulbildningsutskottels hemslällan i betänkandet nr 44 mom. 11

antar reservationen nr 3 av Claes Elmstedi m. fl. röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

reservationen nr 2 av Ove Nordstrandh och Hans Nyhage.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Ove Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 62

Nej - 43

Avstår - 146

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 44 mom. 11 röstar Ja,

det det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 3 av Claes Elmstedi

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Christina Rogestam begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 148

Nej - 104

Avstår - 1

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning tn. m.

Mom. 12 och 13

Kammaren biföll vad ulskotlei i dessa moment hemställt.

Mom. 14-16

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av Ove Nordstrandh och Hans Nyhage, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ove Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottels hemslällan i

betänkandet nr 44 mom. 14-16 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Ove Nordstrandh och

Hans Nyhage.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ove Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 210 Nej - 44

Mom. 17-31

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 32

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av Stig Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Roland Sundgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

191

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och Jörskarutbildning m. m.

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskoltets hemställan i

betänkandet nr 44 mom. 32 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 5 av Stig Alemyr m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Roland Sundgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 134

Nej - 119

Avstår - 1

192

Mom. 33

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemslällan,dels moiionen nr 2237 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva HJelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskottels hemställan i

betänkandet nr 44 mom. 33 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 2237 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Eva HJelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 242 Nej - 11

Mom. 34 och 35

Kammaren biföll vad utskottet i dessa'moment hemställt.

Mom. 36

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskotlels hemslällan, 2:o) reservationen nr 6 av Ove Nordstrandh och Hans Nyhage samt 3:o) moiionen nr 2237 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Dä Ove Nordstrandh begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o)angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Eva Hjelmström begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående utbildningsutskottets hemslällan i betänkandet nr 44 mom. 36 antar reservationen nr 6 av Ove Nordstrandh och Hans Nyhage röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit motionen nr 2237 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 47

Nej - 13

Avstår - 191

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Forskning och forskarutbildning m. m.

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskottels hemslällan i

betänkandet nr 44 mom. 36 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 6 av Ove Nordstrandh och

Hans Nyhage.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammaren ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Ove Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 211 Nej - 43

Mom. 37-39

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 40

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av Ove Nordstrandh och Hans Nyhage, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Ove Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

194

Mom. 46

Propositionergavs pä bifall till dels utskotlets hemställan,dels reservationen nr 8 av Claes Elmstedi m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Christina Rogestam begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller ulbildningsutskottels hemslällan i

betänkandet nr 44 mom. 46 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 8 av Claes Elmsiedt

m.n.

Ja - 148 Nej - 106

Mom. 47-61

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 62

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 9 av Stig Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Roland Sundgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskottets hemslällan i

betänkandel nr 44 mom. 62 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av Stig Alemyr m. fl.

Mom. 68

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 2237 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Eva HJelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller ulbildningsutskottels hemställan i

betänkandet nr 44 mom. 68 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 2237 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Ja - 243 Nej - 11

Mom. 69-71

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

Mom. 72 och 73

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av Ove Nordstrandh och Hans Nyhage, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ove Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskottels hemslällan i

betänkandet nr 44 mom. 72 och 73 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av Ove Nordstrandh

och Hans Nyhage.

195

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Omläggving av skogsbeskattningen

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Ove Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 211 Nej - 43

Mom. 74 och 75

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 76

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av Claes Elmsiedt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Christina Rogestam begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller ulbildningsutskottels hemställan i

belänkandet nr 44 mom. 76 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av Claes Elmsiedt

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Dä Christina Rogestam begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 148 Nej - 105

Sture Palm (s) anmälde alt han avsett alt rösta Ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

Mom. 77-80

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följan- Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Omläggning av skogsbeska ilningen

de:

"I proposiiionen läggs förslag fram om en tekniskt sett relativt genomgri
pande omläggning av reglerna för beskattning av skogsinkomsier. Vad gäller
reglernas principiella uppbyggnad och skatteultagels storlek föreslås däremot
inie några större ändringar.

Skillnaden mellan de regler som nu gäller och de i propositionen föreslagna reglerna hänför sig i första hand till beräkningen av avdrag pä grund av avverkningar under innehavstiden. F. n. kan sådant avdrag i princip medges endast om och i den män skogsägaren kan visa atl avverkningen medfört en förrådsminskning eller all det verkliga värdet pä skogen efter avverkningen understiger skogens skatlemässiga restvärde. Atl uppskatta volymen eller värdet på skogen vid olika tidpunkter är emellertid ofta ytterst svårt. Vid tillämpning av de föreslagna reglerna undviks värderingsproblem av detta slag. Beräkningen av avdrag baseras i stället på beskattningsårets intäkter på grund av avyttring av skog. Avdragskall enligt förslaget normalt medges med ett belopp motsvarande 50 % av summan av beskattningsårets intäkter till följd av rotposlförsäljning och 30 96 av intäkterna lill följd av försäljning eller uttag av skogsprodukter. Har fysisk person förvärvat en fastighet höjs dock, såvida förvärvet medfört mer ändamålsenliga brukningsenheter (rationaliseringsförvärv), avdragsnivän under viss tid till det dubbla. Avdrag kan således i dessa fall medges med ett belopp motsvarande hela intäkten till följd av en rotposlförsäljning och med 60 96 av intäkten till följd av försäljning eller uttag av skogsprodukter.

Del sammanlagda avdragsbeloppet under innehavsiiden får, såvitt gäller fysiska personers skogsinnehav, enligt tförslaget uppgå till högst 50 % av skogens anskaffningsvärde. Förjuridiska personer föreslås atl avdragsutrymmet skall begränsas lill 25 % av anskaffningsvärdet. Med anskaffningsvärde avses i princip den del av vederlaget för en skogsfasiighet som kan anses belöpa på skog och skogsmark. Den som förvärvat en skogsfasiighet genom arv, gåva eller annat benefikt fång föreslås få samma möjligheler till avdrag som den tidigare ägaren skulle ha haft om denne alltjämt hade innehaft fastigheten.

De nya reglerna skall enligt förslagel tillämpas i huvudsak fr. o. m. 1981 års taxering. I fråga om fastigheter som förvärvals före övergången till det nya avdragssysiemet skall i princip gälla att det nuvarande ingångsvärdet blir anskaffningsvärde vid tillämpning av de nya reglerna och all del nuvarande gällande ingångsvärdet (skogens skatlemässiga restvärde) blir gällande ingångsvärde i det nya systemet. För fastigheter som förvärvats före år 1952 beräknas dock inte något anskaffningsvärde. 1 syfte att underlätta införandet av det nya systemet föreslås särskilda regler för fasligheter som förvärvats genom köp, byte eller liknande fång under de närmaste åren före övergängen."

198

1978/79:2649 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts

1. alt riksdagen beslutade avslå proposiiionen,

2. att riksdagen hemställde hos regeringen om atl en utredning om skogsbeskaltningen snarast tillsattes i enlighet med vad som anförts i moiionen, och

1978/79:2650 av Erik Wärnberg m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen skulle

1. avslå proposiiionen,

2. hos regeringen begära en utredning om alternativa metoder för skogsbeskattning i enlighet med vad som anförts i moiionen.

Utskottet hemställde

1. beträffande den allmänna utformningen av värdeminskningsavdragel för skog m. m. atl riksdagen med avslag på moiionen 1978/79:2649 och 1978/79:2650 skulle bifalla propositionen 1978/79:204 i denna del,

2. beträffande vissa äldre skogsinnehav att riksdagen med avslag på moiionen 1978/79:2647 skulle bifalla proposiiionen i denna del,

3. beträffande värdeminskningsavdrag för juridiska personer att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2648 skulle bifalla proposiiionen i denna del,

4. belräffande propositionen i övrigt att riksdagen till följd av vad utskottet hemställt och i betänkandet anfört med bifall lill proposiiionen skulle anta därvid fogade förslag till

a. lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370),

b. lag om ändring i skogskontolagen (1954:152).

Reservationer hade avgivits

1. av Erik Wärnberg, Valter Krislenson, Tage Johansson, Olle Wesiberg i Hofors, Hagar Normark, Curt Boström och Bo Forslund (samtliga s) som ansett all utskotiet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1978/79:2649 och 2650 skulle avslå proposiiionen 1978/79:204 och motionerna 1978/79:2647 och 2648,

2. av Kurt Söderström (m) och Bo Lundgren (m) som ansett atl ulskotlei under 2 bort hemslälla alt riksdagen med anledning av moiionen 1978/79:2647 begärde skynd-

samt förslag till sådana ändringar i lagstiftningen som förordats i reservationen.

CURT BOSTRÖM (s):

Herr lalman! Regeringen har i proposition nr 204 lagt fram förslag lill omläggning av skogsbeskaltningen. Enligt regeringens uppfattning innebär förslaget en tekniskt sett relativt genomgripande omläggning av reglerna för beskattning av skogsinkomster. Däremot innebär förslagel - fortfarande enligt regeringens uppfattning - inga slörre ändringar av skatleullagels storiek.

Helt kort kan skillnaden mellan de regler som nu gäller och de i proposiiionen föreslagna reglerna vad gäller beräkningen av avdrag på grund av avverkningar under innehavstiden beskrivas på följande sätt.

Enligt nuvarande regler kan avdrag på grund av avverkning endast medges om och i den män skogsägaren kan visa att avverkningen medfört en förrådsminskning eller alt del verkliga värdet på skogen efter avverkningen understiger skogens skatlemässiga restvärde. Dessa regler följer den hell riktiga principen atl den avkastning som skogen ger givelvis bör beskattas fullt ut på samma säll som annan avkastning.

Enligt det nu föreliggande förslagel skall avdraget i stället baseras pä beskattningsårets intäkter som avser avyttrad skog. Avdragen skall enligt förslagel normalt medges med belopp motsvarande 50 % av summan av beskattningsårets intäkter lill följd av rotposlförsäljning och 30 % av intäkterna till följd av försäljning och eget uttag av skogsprodukter. Vidare innebär förslagel atl om fysisk person förvärvat en skogsfasiighet som innebär atl vederbörande därmed åstadkommit mera ändamålsenliga brukningsenheter, s .k. rationaliseringsförvärv, då höjs avdragsnivån under viss lid lill del dubbla, 100 resp. 60 96. Det kan således bli fråga om avdrag som motsvarar hela intäkten till följd av en rotposlförsäljning.

Under innehavstiden begränsas det sammanlagda avdragsbeloppet lill högsl 50 96 av skogens anskaffningsvärde - således värdet av skogen och skogsmarken - medan motsvarande regel för Juridiska personer utgör högst 25 96 av anskaffningsvärdet.

Vid avyttring av fastighet med skog föreslås ingen ändring, ulan där skall nu gällande realisationsvinsiregler tillämpas. Det innebär- med de ändringar av realisationsvinstbeskattningen som genomfördes 1976-ati inkomsten av fastighetsförsäljning vad gäller skogsdelen inle längre beskattas som inkomst av skogsbruk.

I propositionen behandlas också vissa andra frågor som inte har direkt anknytning till huvudfrågan om avdragssyslemels utformning.

Den borgeriiga utskottsmajoritelen har i allt väsentligt accepterat förslaget med undantag för beräkning av ingångsvärdet för fastigheter förvärvade före 1952 där de moderata ledamöterna har reserverat sig.

Från socialdemokraliskl håll har vi i motion och i den reservation som fogats till betänkandel föreslagit atl propositionen skall avslås och att en ny

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Omläggning av skogsbeskattningev

199

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Omläggning av skogsbeskattningen

200

utredning bör tillsättas för alt utreda alternativa metoder för skogsbeskattningen.

Vi anser alt utgångspunkten för delta utredningsarbete bör vara etl oförändrat skatteuttag och atl skogsbeskattningen skall vara ell medel för förverkligandet av de skogspolitiska målsättningarna.

När departementschefen inleder propositionen med atl påstå att förslaget framförallt innebären teknisk förändring och ingen nämnvärd förändring av skatteuttagets storiek gör han sig enligt milt förmenande skyldig till en felaktig varudeklaration av propositionens innehåll.

Förslaget innebär nämligen atl även den som avverkar tillväxten eller del av den får tillgodogöra sig värdeminskningsavdrag.

Detta är en helt ny princip i beskattningsreglerna som är oacceptabel.

Det innebär i realiteten att av en försåld avverkningsrätt får hälften av inkomsten undantas från beskattning, och vid försäljning av avverkad skog innebär avdragsreglerna att avdrag får göras från rena arbetsinkomster.

Om det rör sig om en avverkning som av olika skäl har höga avverkningskostnader kan det bli fråga om avdrag som medför underskott som i sin lur kan dras av från andra inkomster.

Utskottsmajoritelen har i betänkandel menat att dessa invändningar - som ocksä påpekats av en rad remissinstanser - i viss utsträckning beaktats i propositionen.

Bl. a. hänvisas till alt departementschefen begränsat det totala avdraget under innehavstiden lill 50 96 av anskaffningsvärdet mot utredningens förslag 60 96.1 realiteten innebär inte propositionens förslag någon begränsning jämfört med utredningens förslag eftersom man i propositionen utgått frän ell annal anskaffningsvärde.

Proposiiionens förslag innebär atl i anskaffningsvärdet ingår inte bara värdet av skog ulan också värdet av skogsmarken. Utredningens förslag avsåg däremol endast värdet av skog. Delta framgår f ö. av skrivningen pä s. 55 i propositionen.

Såväl departementschefen som utskollsmajoritelen söker trösta kritikerna av förslagel med all hänvisa till alt omotiverade avdrag normalt kommer atl beskattas om och när ägaren avyttrar sin faslighet.

Vid försäljning gäller Ju realisalionsvinstbeskatlningsreglerna med dess indexuppräkning, så verkligheten är tyvärr den att inle heller vid försäljning kommer omotiverade avdrag atl beskattas.

1 de allra flesta fall blir det således inle fråga om skatleuppskov, utan om en ren skallebefrielse.

Anmärkningsvärt nog har departementschefen inte heller den här gången berört vad förslaget innebär i skattelättnader och således minskade statsinkomster. Vi hävdar atl del under de första åren är fråga om skattelättnader i storieksordningen 6(X)-700 milj. kr. per år.

Om riksdagen fattar det beslutet - och det är väl det troliga - har den borgerliga riksdagsmajorileten under en och samma dag fattat beslul om skattelättnader för företag och företagare i storleksordningen 1,6 miljarder kronor. Jag tänker då även på det förelagsbeskattningsförslag som beslutades

om tidigare här i dag.

Atl man i förslaget om skogsbeskattning inte har tagit skatte- och fördelningspolitiska hänsyn och inte heller statsfinansiella är fullgoda skäl att avslå propositionen. En betydande del av skattebortfallet skulle komma alt drabba kommunerna och landstingen om förslaget genomförs.

Avslagsyrkandet blir inte mindre motiverat av konstaterandet all departementschefen inte funnit någon som helst anledning att anpassa beskait-ningssysiemel för alt lillgodose skogspolitiska önskemål.

Förslaget kommer troligen alt öka avverkningen på privaiskogarna under de närmaste åren till dess de 50 procenten av ingångsvärdet är förbrukade. Därefter sjunker utbudet.

Förslaget fyller inte kravet pä elt skattesystem som underlättar värt behov av ett uthålligt skogsbruk och tar hänsyn till skogsnäringens och samhällets intresse av etl Jämnt rävaruflöde.

Herr lalman! Jag ber alt få yrka bifall lill reservationen 1 med Erik Wärnberg som första namn.

Nr 158

Måndagen den ■ 28 maj 1979

Omläggvivg av skogsbeskattningen

I detta anförande instämde Erik Wärnberg (s).

BO LUNDGREN (m):

Herr talman! De nuvarande reglerna för skogsbeskaitning är komplicerade och svåra atl tillämpa. Vi moderaler hälsar därför med tillfredsställelse de förenklingar som blir resultatet av de av utskottsmajorileten tillstyrkta reglerna.

Vi anser emellertid att ägare av fastigheter som innehafts länge missgynnas genom att anskaffningsvärde för sådana fastigheter som förvärvats före 1952 inle beräknas. För sådana fastigheter bör enligt vår uppfattning del årets taxerade skogsvärde utgöra ingångsvärde i det nya systemet. Vidare anser vi alt den som sä önskar i stället för delta värde skall kunna använda det för honom den 1 Januari 1952 gällande ingångsvärdet.

Herr lalman! Med detla berjag att få yrka bifall lill reservationen 2 och i övrigt bifall lill utskottets hemställan.

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Del sammanlagda skatlemässiga utfallet av de förändringar som regeringen har föreslagit beträffande skogsbeskattningen är väl svårbedömt, men förslaget måsle ändå enligt vår mening innebära avsevärda skattelältnader, vilket vi inle kan anse befogal.

Den schablonbestämda avdragsräiien gynnar spekulalionsköp av skogs-fastigheter. Effekterna av sådana transaktioner kommer att bli negativa i såväl skattepolitisk som regionalpolitisk mening. Det blir därigenom svårt all lillgodose en Jämn tillförsel av skogsråvara. Ännu mer påtaglig blir risken för de negativa effekterna vid s. k. rationaliseringsköp. Vidare finns del invändningar att göra gentemot förslagel om en nedre avdragsgräns vid 5 000 kr. Den kommer direkt att missgynna ägare till små skogsfasligheter.

Regeringen lar ocksä upp frågan om skogskontosystemet och föreslår

201

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Omläggning av skogsbeskattningen

utvidgningar av möjligheten alt sätta in medel på skogskonto. Ja, det överensstämmer helt med regeringens linje i övrigt, alt medge mer avdrag och utvidgningar av underskoltsavdragen. Skogskontosystemet är inte bra. Det är nämligen inle bra alt låta beskattningen ha en fiskal uppgift och samtidigt låta den utgöra ett medel i etl skogspoliliskl sammanhang. Användandet av skattepolitiken som medel i skogspolitiken medför en ojämn tillförsel av skogsråvaran. Intresset är då först och främst inte att leverera skogsråvaran utan alt tjäna så mycket pengar på den som möjligt. Detta möjliggörs genom de föreslagna ändringarna i skogsbeskattningen. Men även det nuvarande systemet har en hel del negativa effekter. Det är av det skälet vi yrkar avslag på regeringens proposition och föreslår en utredning för att få till stånd en jämn och planerad tillförsel av skogsråvaran.

1 den socialdemokratiska reservationen tillstyrks vår motion. Vi är förvisso överens om all avslyrka propositionen och om alt en utredning bör komma lill siånd. Vi är däremol inle överens om vilka direktiv en sådan utredning skall ha. Vi har sagt alt behovet av skogsråvara måste tillgodoses genom en landsomfattande skogsplanering. Behovet av ett väl fungerande och rättvist skattesystem måste i störsla möjliga utsträckning göras oberoende av den här planeringen.

Socialdemokraterna menar alt skogsbeskattningen bör infogas som elt medel i förverkligandet av de skogspolitiska målsättningarna. Vi har alltså olika meningar belräffande direktiven. I övrigt är vi överens.

Herr lalman! Jag ber härmed alt få yrka bifall till vpk-motionen. I andra hand kommer vi att stödja den socialdemokratiska reservationen.

202

ALVAR ANDERSSON (c):

Herr talman! Del har sedan mycket lång tid tillbaka rått enighet om atl de nuvarande reglerna för skogsbeskaitning inte är bra. De är framför allt utomordentligt svårbegripliga och svåra all hanlera såväl för deklaranterna som för taxeringsmyndigheterna.

Det är i år 15 är sedan dåvarande regeringen tillsatte en utredning för en revidering av skogsbeskaltningen. Det är i år tio är sedan denna utredning lade fram sitt förslag. Det ledde inte till någon lagstiftning omedelbart. Del har omarbetats gång på gäng. Då del har efteriysts en modernisering av skogsbeskattningen har del talats om alt förslag skulle presenteras riksdagen. 1 de utredningar som jag under årens lopp har deltagit i på andra skatteområden har vi också frågat oss: Hur skall man göra med skogsbeskaltningen? - Den skall ni inte lägga er i, har varit det ständiga beskedet. Där har vi etl förslag som bearbetas på regeringsnivå.

Tiden har gått. Föregående år utarbetades på departementet en promemoria med alternativa förslag till förändringar i skogsbeskaltningen. Denna promemoria har varit ute pä remiss. Det har rått delade meningar, dels om vilket av de presenterade systemen som var lämpligt atl använda, dels om någotdera av de här förslagen över huvud taget var lämpligt. Det har utmynnat i den proposition som har presenterats riksdagen.

Vid utskottsbehandlingen har majoriteten funnit att det är ett acceptabelt

förslag. Del är väl i och för sig inle ell definitivt förslag. Det framhåller också departementschefen, men förslagel bör i alla fall vara användbart. Det innebär en modernisering, en förbättring och en förenkling av det syslem som vi lidigare haft och bör kunna ligga till grund för vissa bearbetningar och kompletteringar i den utredning som budgetminislern har aviserat.

Socialdemokraterna har helt enkelt bara funnit att man bör avslå propositionen ulan alt egentligen presentera någonting till lösning av de problem som har legat hos regeringen under en läng följd av år. Egendomligt i den socialdemokratiska reservationen är framför allt atl man målar upp vådan av den ökade avverkning som etl accepterande av föreliggande lagstiftningsförslag skulle kunna leda lill under de närmaste åren. I förra veckan talade man på socialdemokratiskt håll i anslutning lill proposiiionen om den framtida skogspolitiken med stora ord och åthävor om nödvändigheten av all öka avverkningarna inom den allra närmaste tiden. Det som är riktigt den ena veckan kan rimligtvis inle vara helt fel veckan efter. När man målar upp vådan av det för härda uttag som skulle kunna ske, särskilt i redan förut svaga skogsbestånd, argumenterar man som om vi över huvud taget inte hade någon skogsvårdslagstiftning.

Närdet gäller hur långt tillbaka man skall gå menar utskottsmajorileten atl det inte finns anledning gå längre tillbaka än vad regeringen har föreslagit. Man bör inte dra fram fasligheter förvärvade före 1952 och la de värdena såsom ingångsvärde, alltså varken 1952 års värden eller tidigare värden om del rör sig om fastigheter som är förvärvade före detta datum.

Hert lalman! Med detta yrkar Jag bifall till utskottets hemställan och avslag pä de båda föreliggande reservalionerna.

Nr 158

Måndagen den 28 iTiaj 1979

Omläggning av skogsbeskattningen

CURT BOSTRÖM (s):

Herr talman! Belräffande vådan av ökade avverkningar under de närmaste åren, Alvar Andersson, måste man väl ändå skilja på vissa saker. I dagens situation måsle vi vidta stimulansåtgärder för alt fä fram råvaror till industrin. Men här är del ändå fråga om ett ordinarie skattesystem, och dä menar vi att det måste anpassas till den målsättningen all man skall ha ett uthålligt skogsbruk. Ett sådani skogsbmk får man inte om man har ett skattesystem, som stimulerar lill avverkningar under en kort period och där spärregeln sedan innebär alt man upphör med avverkningarna när del inte längre föreligger något ekonomiskt intresse av atl göra avverkningar.

Där ligger skillnaden, Alvar Andersson. Visst skall vi - vilket också framhölls i samband med att vi behandlade den skogspolitiska propositionen - hjälpas åt att försöka få i gäng avverkningar för alt lösa de kortsiktiga problemen. Men ett skattesystem som är avseU att fungera under längre tid måsle Ju också ta skogspoliliska hänsyn med tanke på kravet på ett uthålligt skogsbruk.

Överiäggningen var härmed sluiad.

203

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Omläggning av skogsbeska t tn ingen

Propositioner gavs på bifall till

l:o) utskottels hemställan,

2:o) reservationen nr 1 av Erik Wärnberg m.fl.,

3:o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill reservationen nr 2 av Kurt Söderström och Bo Lundgren samt

4:o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 2649 av Lars Werner m. fl.,

och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Då Curt Boström begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan Bo Lundgren begärt votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3:o) och 4:o), av vilka den under 3:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Tommy Franzén begärde emellertid votering, varför följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

204

Den som vill att kammaren till kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen angående skatteutskottels hemställan i betänkandel nr 54 antar utskotlets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till reservationen nr 2 av Kurt Söderström och Bo Lundgren röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i förstnämnda votering antagit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall lill motionen nr 2649 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 44

Nej - 12

Avstår - 192

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående skalieutskottets hemställan i betänkandet nr 54 antar reservationen nr 1 av Erik Wärnberg m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till reservationen nr 2 av Kurt Söderström och Bo Lundgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Bo Lundgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 120

Nej - 44

Avstår - 86

I enlighet härmed upplästes och godkändes följande voleringsproposition för huvudvoteringen:

Den som vill alt kammaren bifaller skatleulskoltels hemställan i betänkandel

nr 54 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av Erik Wärnberg

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Curt Boström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 133 Nej - 120

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Redovisning av meiyärdeskatl, m. m.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Redovisning av mervärdeskatt, m. m.

bostadsrätt. Förslaget undanröjer den skillnad i mervärdeskattehänseende som föreligger mellan den som driver verksamhet i egna lokaler och den som driver verksamhet i hyrda lokaler.

Den som är skatlskyldig skall, om han förvärvar vara från någon som inte är skattskyldig, få tillgodoföra sig avdrag för ingående mervärdeskatt med belopp som skulle ha utgjort mervärdeskatt om säljaren hade varil skatlskyldig. Härigenom kommer endast del mervärde som skapas hos den skattskyldige att beskattas. Den dubbelbeskattning som nu kan uppkomma vid omsättning av begagnade varor undanröjs därmed. Reglerna skall omfatta även de nu skattefria begagnade personbilarna och begagnade motorcyklarna. Åtgärden kompletteras på detta område med förslag om viss sänkning av den s. k. bilaccisen på personbilar och motorcyklar. Genom etl särskilt s. k. lagerskaileavdrag undanröjs en dubbelbeskattningseffekt på fordon som finns i lager vid ikraftträdandet.

Ränta skall inte längre räknas in i beskattningsvärdet vid kredittransak-lioner.

206

Redovisning av mervärdeskatt, som nu kan ske enligt kontantmeioden eller faktureringsmeioden, skall enligt förslagel i princip ske när affärshändelse bokförs, dvs. enligt faktureringsmetoden. Avbetalningshandeln föreslås dock få redovisa skatt i takt med avbetalningarna. Vidare llr länsstyrelsen möjlighet att, om synnerliga skäl föreligger, medge att redovisning av skatt även fortsättningsvis skall ske enligt kontantmeioden. En bibehållen kontanlmetod skall kunna fl användas av skallskyldiga för vilka övergång lill redovisning enligt faktureringsmeioden skulle leda till kraftiga likviditelspå-freslningar. Skattskyldiga som har rätt att lillämpa förenklad bokföring enligt den s. k. pärmmetoden föresläs fl rätt au under löpande är lillämpa kontantmeioden för sin redovisning av mervärdeskatt. Fordringar och skulder skall dock för dessa förelag medräknas vid beskattningsårets utgång.

Skattskyldiga med en årsomsättning om högsl" 100 000 kr. föresläs fl redovisa skatt endast en gång per är och skattskyldiga med en årsomsättning mellan 100 000 kr. och 200 000 kr. tvä gånger per år. Förslagel innebär atl ca 350 000 deklarationer per är faller bort.

Förskott och a conto-beialningar föresläs bli beskattade när de tas emot utom när det gäller byggnads- eller anläggningsarbeten.

Tjänster som tas ut ur verksamhet för den skatiskyldiges eller annans räkning föreslås bli beskattade.

Den nuvarande beskattningen av byggnader i vissa fall ersätts med beskattning av tjänst pä fast egendom. Är det fråga om yrkesmässig byggnadsverksamhet i egen regi kommer beskattningen att avse uttag av tjänst.

Bestämmelserna om bl. a. tidpunkten för skattskyldighetens och redovisningsskyldighetens inträde skall enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1981."

I delta sammanhang hade behandlats                                                         Nr 158
dels de med anledning av proposiiionen väckta motionerna                        Måndagen den
1978/79:2586 av Axel   Kristiansson (c) och Rolf Rämgård (c), vari    28 mai 1979
hemställts                                                                    _____________

1. att riksdagen beslulade all sjunde stycket av anvisningarna till 10 § Redovisnins av mervärdeskatlelagen skulle ha av motionärerna angiven lydelse, innebäran- meiyärdeskatl de att rening av avloppsvallen skulle medföra skallskyldighet, ,,j ,,

2. atl den ändrade lydelsen skulle gälla fr. o. m. den 1 april 1974,

3. alt skattskyldig i förekommande fall skulle i extraordinär ordning äga anföra besvär över slutligt beslul som innebar alt rening av avloppsvatten icke ansetts utgöra skattepliktig verksamhet,

1978/79:2587 av Johan Olsson m. fl. (c, s, m), vari hemställts atl riksdagen beslutade

1. alt förelag som enligt Bokföringsnämndens anvisningar hade rätt till redovisning enligt den s. k. renodlade pärmmetoden fick redovisa mervärdeskatt enligt kontantmeioden i fråga om samtliga perioder under året,

2. all möjlighet till redovisning för helt år stod öppen för skallskyldiga med en årsomsättning motsvarande 10 basbelopp vid räkenskapsårels ingång och att de med årsomsättning motsvarande mellan 10 och 20 basbelopp fick redovisa två gånger per år,

3. att uttala alt skattemyndigheterna vid tillämpningen av de nya lagbestämmelserna borde la stor hänsyn lill övergångssvårigheterna särskilt för mindre företag,

1978/79:2594 av Kari Erik Olsson (c) och Anton Fågelsbo (c), vari hemställts att riksdagen skulle avslå den i proposiiionen 1978/79:141 föreslagna ändringen i lagen (1978:69) om försäljningsskatt pä motorfordon,

1978/79:2618 av Blenda Littmarck (m), vari hemställts alt företag gavs rätt alt även fortsättningsvis tillämpa den s. k. kontantmeioden om de kunde påvisa alt en övergång till faktureringsmetoden skulle vara förenad med icke obetydliga kostnader,

1978/79:2619 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att avslå de föreslagna ändringarna rörande beskattningen av begagnade
bilar och motorcyklar,

2. att avslå den föreslagna rätten lill avdrag för beräknad moms och rätten lill lagerskaileavdrag såvitt avsäg begagnade bilar och motorcyklar,

3. alt avslå de i propositionen föreslagna ändringarna rörande redovisningsperioderna och uppskov med betalning av mervärdeskatt,

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:240 av Gösta Andersson (c) och Arne Fransson (c), 207

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Redovisning av mervärdeskatt, m. m.

1978/79:682 av Ingegerd Troedsson m. fl. (m), vari hemställts aU riksdagen beslutade om skyndsammaste möjliga införande i lagen (1968:430) om mervärdeskatt, m. m. av de i motionen påkallade ändringarna i reglerna om beskattningsvärdets bestämmande och rätten lill avdrag för ingående skall,

1978/79:1131 av Arne Andersson i Ljung (m),

1978/79:1135 av förste vice talmannen Torsten Bengtson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade att undervisningsfllm framställd på svenska filmlaboralorier skulle befrias frän mervärdeskatt,

1978/79:1163 av Sven-Olov Träff (m) och Johan Olsson (c),

1978/79:1722 av Wiggo Komstedt (m), vari hemställts atl riksdagen beslutade om skyndsammaste möjliga ändring i lagen om mervärdeskatt, och

208

Ulskotlei hemställde

1. beträffande redovisningsmetoderna för mervärdeskatt atl riksdagen med avslag på motionerna 1978/79:2587,yrkandet I, motionen 1978/79:2618 och motionen 1978/79:2619, yrkandei 3, skulle bifalla proposiiionen 1978/ 79:141 i denna del,

2. beträffande beloppsgränserna för hel- och halvårsredovisning att riksdagen med avslag pä motionen 1978/79:2587, yrkandet 2, skulle bifalla propositionen i denna del med godkännande av vad utskottet uttalat,

3. belräffande övergångsproblemen i samband med ändrad redovisningsmetod att riksdagen ansåg yrkandei 3 i motionen 1978/79:2587 besvarat genom vad utskottet anfört härom,

4. beträffande den Aktiva avdragsräiien och beskattningen av begagnade bilar m. m. att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2619, yrkandena 1 och 2 såvitt här var i fråga, skulle bifalla moiionen 1978/79:682 och proposiiionen i motsvarande del,

5. beträffande sänkning av bilaccisen att riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:2594 och motionen 1978/79:2619, yrkandei 1 lill den del yrkandet avsåg denna fråga skulle avslå propositionen i denna del,

6. beträffande beskattningen av ränta atl riksdagen med anledning av moiionen 1978/79:1722 och med bifall till motionen 1978/79:682 såviu den avsäg ränta godkände propositionen i denna del med den ändring utskottet förordat,

7. beträffande skalleredovisningen under semesterperioden all riksdagen med avslag pä moiionen 1978/79:1131 skulle bifalla propositionen i denna del,

8. beträffande skallskyldigheten för rening av avloppsvatten all riksdagen

skulle bifalla motionen 1978/79:2586,

9. beträffande författningsförslagen att riksdagen skulle

a. anla det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen
(1968:430)om mervärdeskaumeddeändringaratt5 aoch 18 §§,punklen2av
anvisningarna lill 2 § och anvisningarna lill 10 och 17 §§ samt övergångsbe
stämmelserna punkterna 6, 7 och 14 och en tillkommande punkt 17 skulle ha
av ulskoilel föreslagen lydelse, innebärande i huvudsak vissa redaktionella
ändringar i förtydligande syfte,

b. avslå förslagel till lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon,

10. beträffande skattebefrielse för ved all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:240,

11. beträffande skattebefrielse för undervisningsfilm att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1135 begär alt regeringen skulle låla utreda denna fråga i enlighet med vad utskottet anfört,

12. beträffande reduceringsregeln vid mälningsarbete att riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:1163,

13. beträffande beskattningen av periodiska publikationer all riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:1738.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Redovisning av mervärdeskatt, m. IV.

Reservationer hade avgivits

1. belräffande redovisningsmetoderna för mervärdeskatt av Alvar
Andersson (c). Stig Josefson (c), Tage Sundkvist (c) Kurt Söderström (m),
Margit Odelsparr (c) och Bo Lundgren (m) som ansett att ulskotlei under 1
bort hemställa

att riksdagen med anledning av moiionen 1978/79:2618 och motionen 1978/79:2619, yrkandei 3, och med bifall lill moiionen 1978/79:2587, yrkandei 1, skulle avslå propositionen i denna del och uttala all alla skattskyldiga som enligt bokföringsnämndens anvisningar i sin affärsbokföring fick tillämpa den s. k. renodlade pärmmetoden även i forlsältningen borde fl lillämpa konlanlmetoden och alt i enlighet härmed i sädana fall medgivande till förenklad bokföring skulle anses utgöra sådana särskilda skäl som avsågs i tredje stycket av den föreslagna nya 5 a § i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

2. beträffande beloppsgränserna för hel- och halvärsredovisning av Alvar
Andersson (c). Stig Josefson (c), Tage Sundkvist (c), Kurt Söderström (m),
Margit Odelsparr (c) och Bo Lundgren (m) som ansett att utskottet under 2
bort hemslälla

aU riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2587, yrkandet 2, och med avslag på proposiiionen i denna del uttalade att halvärsredovisning skulle slå öppen för skattskyldiga med en årsomsättning som motsvarade högst 10 basbelopp enligt lagen (1962:381)om allmän försäkring, medan skattskyldiga med en omsättning som motsvarade mellan 10 och 20 sådana basbelopp borde fä redovisa skatt två gånger per är, varvid i båda fallen avsågs det basbelopp som gällde vid beskattningsäreis ingång,

3. belräffande sänkning av bilaccisen av Kurt Söderström (m) och Bo

209

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Redovisning av mervärdeskatt, m. m.

Lundgren (m) som ansett att ulskotlei under 5 och 9 b bort hemställa 5. beträffande sänkning av bilaccisen atl riksdagen med avslag på

moiionen 1978/79:2594 och motionen 1978/79:2619, yrkandet 1 till den del

yrkandet avsäg denna fråga, skulle bifalla propositionen i denna del, 9. beträffande författningsförslagen b. alt riksdagen skulle anla förslagel till lag om ändring i lagen (1978:69)

om försäljningsskatt pä motorfordon.

Till belänkandet hade fogals ett särskilt yttrande av Nils Hörberg (fp), Kurt Söderström (m), Bo Lundgren (m) och Wilhelm Gustafsson (fp) beträffande beskattningen av periodiska publikationer.

210

JOHAN OLSSON (c):

Herr lalman! Regeringen lade redan i höstas fram ett förslag lill reformering av mervärdeskatteredovisningen. Del återförvisades av riksdagen, dels på grund av övergängssvärigheter i samband med ikraftträdandet, dels pä grund av vissa problem som hade att göra med förelag som kunde få likviditetssvårigheter genom långa krediter. Nu föreliggande förslag har till viss del eliminerat dessa brister. De företag som lämnar slora krediter kan få dispens av länsstyrelserna för alt behålla det tidigare systemet.

Det nya förslaget innehåller en rad bra punkter, som vi hälsar med tillfredsställelse. Först och främst kommer de mindre företagen att få ett mindre antal redovisningsperioder. Man räknar med alt det blir ungefär 350 000 färre momsdeklarationer genom det nya systemet. Mindre företag kommeratt fa redovisa moms i samband med deklarationen, dock senast den 5 april året efter beskattningsäret.

Vidare är att hälsa med tillfredsställelse den framflyttning av redovisning till efter semestern som föreslås, dvs. från den 5 till den 20 augusti. Den frågan har tidigare behandlats i riksdagen och det har varil etl starkt önskemål från personalens sida.

Förslaget undanröjer den skillnad i mervärdeskaltehänseende som föreligger mellan den som driver verksamhet i egna lokaler och den som driver verksamhet i hyrda lokaler. Vidare föresläs en reformering av mervärdeskatten pä begagnade varor, främst bilar.

Dessa förslag har godtagits av utskottet.

En av de väsentligaste förändringarna är förslagel om övergång från kontantmeioden lill den s. k. faktureringsmeioden. Del innebär atl skatt-och redovisningsskyldighet inträder när faktura har mottagits. Hittills har man använt kontantmeioden, som i korthet innebäratt skattskyldighet inträder när likviden inflyter eller varan mottagits. 90 96 av de skattskyldiga har hittills tillämpat kontantmeioden. Av företag med upp till tio anställda har 98 96 använt konlanlmetoden.

I propositionen och i mervärdeskatteutredningens betänkande, som ligger lill grund för propositionen, föreslås att man skall ha endast en redovisningsmetod. Skälen härtill har varit att kontrollmöjligheterna blir större och att det uppkommer lättnader vid skaltesaisförändringar. Man skulle härigenom

211

vidare kunna undvika alt varandra närstående företag utnyttjar skattekrediter på ett otillbörligt sätt. 1 propositionen förordas alltså atl faktureringsmeioden blir den enda metoden.

Kunde man tillämpa en enda metod vore det naturiigtvis bra. Nu är emellertid verkligheten svårare än teorin. Man har därför måst göra en rad avsteg.

Företag med stor kreditvolym flr, som jag nyss sade, pä dispens lillämpa konlanlmetoden. Delsamma gäller avbelalningshandeln. Vid ä conio-betalningarföresläsetl visst system för kontantredovisning. Detsamma gäller för skogslikvider som sträcker sig över mer än ett år.

Från de mindre företagens sida har hävdats att konlanlmetoden är överiägsen faktureringsmeioden. Den är enklare och den ger mindre risker för fel. Ofta saknar de mindre företagen redovisningskunnig personal, vilket också varil elt skäl för atl man på del hållet ansett all konlanlmetoden bör få användas även i lörtsätlningen.

De mindre företagens organisationer har gjort upprepade framställningar lill regeringen och utskottet under den lid delta förslag har överarbetats. De har hävdat att åtminstone de inindre förelagen borde få behälla konlanlmetoden.

Även vid remissbehandlingen av utredningens belänkande uttryckte tunga remissinstanser farhågor för all faktureringsmeioden skulle medföra stora problem för de mindre företagen. Till dessa remissinstanser hörde riksskatteverket, delegationen för företagens uppgiftslämnande samt ett stort antal länsstyrelser.

1 motionen 2587 har några ledamöter frän centern, Wivi-Anne Radesjö från socialdemokraterna och Sven-Olof Träff från moderaterna yrkat att företag som nu får tillämpa den s. k. renodlade pärmmeloden skall få redovisa mervärdeskatt enligt konlanlmetoden i fråga om samtliga perioder under året. Pärmmetoden aren bokföringsmetod som bygger pä konlanlprincipen. Motionsförslaget innebär att man skulle kunna la uppgifterna för mervär-deskaltredovisningen direkt från det bokföringssystem man använder.

Särskilt för företag som får tillämpa pärmmetoden men som har en omsättning pä över 200 000 kr. per år kommer del föreslagna systemet att medföra svårigheter. De måste efter årsskiftet tillämpa olika metoder beroende på om fakturan är utskriven före eller efter årsskiftet. Det blir etl blandsyslem som kan ge upphov till redovisningssvårigheieroch felaktigheter. Utskottet har dock inte velat tillstyrka motionärernas framställning ulan har följt propositionen, vilket innebär att faktureringsmeioden i princip skall tillämpas, även om del har skett vissa uppmjukningar. Moiionen har följts upp med en reservation från center- och moderatledmölerna. Vi anser alt det är att använda mera våld än nöden kräver, då man hävdar att även de här små företagen skall tvingas använda en faklureringsmetod som de är främmande för.

Med del sagda vill jag yrka bifall till reservationen 1.

I proposiiionen i höstas föreslogs alt företag med en omsättning understigande 200 000 kr. skulle fl redovisa en gång per år. Detta förslag har lagts fram

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Redovisning av meiyärdeskatl, m. m.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Redovisning av meiyärdeskatl, m. ni.

av utredningen och tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Nu har dock departementschefen ändrat sig och gäll ned till 100 000 kr. förärsredovisning, medan förelag med en omsättning understigande 200 000 kr. måsle redovisa två gånger per år. Denna ändring har givelvis inneburit en stor besvikelse för de företag som berörs.

I den nämnda motionen har det yrkats att gränserna skall anknytas till basbelopp, vilket har genomförts när det gäller Jordbruksbokföringslagen och den allmänna bokföringslagen. Här har gränserna ändrats, så att de följer penningvärdets förändring, och de har alltså anknutits lill basbeloppen.

Samtidigt har vi yrkat på en viss höjning av gränserna, vilket skulle innebära att helårsredovisning får tillämpas vid tio basbelopp, som motsvarar 131 000 kr. Halvårsredovisning skulle fl tillämpas vid 20 basbelopp, dvs. motsvarande 262 000 kr.

Utskottet har inte tillstyrkt ens detla yrkande. Jag tycker att utskottets motivering är ytterst svag. Vi hade vänlat oss en framgång på den punkten.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen 2.

I moiionen har vi med hänsyn till de svårigheter som kan uppstå i mindre företag, av vilka som gott som alla måste byta metod, föreslagit att riksdagen uttalaratt skattemyndigheterna vid tillämpningen av de nya bestämmelserna skall ta stor hänsyn till övergångssvårigheterna. Här kan man säga att vi dess bättre har fltt ett direkt bifall. Jag vill läsa in i kammarens protokoll vad utskottet skriver: "Utskottet kan helt instämma i detta yrkande. Det flr enligt utskottets mening förutsättas att beskaliningsmyndigheterna på allt sätt bistår de skattskyldiga som byter redovisningssystem med råd och anvisningar och även visar överseende med felaktigheter som inte kan antas ha skatteundandragande syfte." Vi flr hoppas att man vid tillämpningen följer de här riktlinjerna.

En förbättring är också all utskottet här har ändrat kravet när det gäller dispens. Del skall nu vara "särskilda skäl" i stället för "synnerliga skäl", vilkeljag lycker är en ändring i rätt riktning. Det överensstämmer ocksä med det yrkande som Jag nyss hänvisade till.

Sven-Olov Träff och jag har väckt en annan motion i samband med delta ärende. I moiionen föreslås att 20-procentsregeln får tillämpas för yrkesmålarna i stället för 60-procentsregeln för atl undanröja den konkurrens som yrkesmålarna möter när de har atl konkurrera med dem som utför måleriarbeien i egen regi. Där har vi inte haft någon framgång. Ärendet är gammalt och välbekant. Det har med siffror visats hur orättvist yrkesmålarna drabbas, men utskottet har alltså inte gått med på någon ändring. Jag hoppas emellertid att mervärdeskatleutredningen tar sig an problemet och far till stånd en lösning.

Med det sagda vill jag alltså, herr lalman, yrka bifall lill reservationerna 1 och 2.

BO LUNDGREN (m):

Herr lalman! Låt mig först instämma i det som Johan Olsson anförde när del gäller reservationerna 1 och 2, som vi moderata ledamöter också står bakom.

I propositionen 141 sägs följande om skatteplikt för mervärdeskatt:

"Undantag för begagnade personbilar tillkom är 1960 på den allmänna varuskattens tid och bibehölls vid övergången lill mervärdeskall. Del förutsattes all åtgärden inte skulle medföra något inkomstbortfall för staten. Detta löstes på det sättet att den s. k. bilaccisen samtidigt höjdes för att kompensera det inkomstbortfall som undantaget från varuskatt beräknades medföra vid då gällande skattesats 4 96."

Det sägs vidare i propositionen:

"Med hänsyn till de förtjänster som utredningsförslaget har i olika hänseenden bör det enligt min mening genomföras. Det bör dock ske inom ramen för en totalt sett oförändrad beskattning av fordonsförsäljningarna. Detla kan åstadkommas genom en sänkning av bilaccisen för personbilarna, vilka omfattades av skattehöjningen år 1960."

Slutligen anför departementschefen i denna fråga:

"Jag förordar atl elt slopande av undanlaget från mervärdeskatt för begagnade personbilar och begagnade motorcyklar med rätt till avdrag för s. k. fiktiv skatt kombineras med en samtidig sänkning av bilaccisen i enlighet med vad jag nu har anfört."

Jag instämmer helt i det som departementschefen i det här fallet har anfört, men Jag tycker kanske all det är någol förvånande att bara moderata samlingspartiet står bakom propositionen i denna del. Regeringspartiet hade möjligen ocksä kunnat göra del.

Herr talman! Med detla vill Jag yrka bifall dels lill reservalionerna 1 och 2, dels lill reservationen 3. I övrigt yrkar Jag bifall lill utskottets hemslällan.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Redovisning av meiyärdeskatl, m. m.

TOMMY FRANZEN (vpk):

Herr talman! Regeringen har i denna proposition föreslagit en utvidgning av mervärdeskatten. I det här fallet gäller del begagnade bilar och motorcyklar. Vänsterpartiet kommunisterna är principiellt motståndare till indirekta beskattningar. Vi anser att införandet av moms på begagnade bilar och motorcyklar i regel drabbar konsumentgrupper med lägre inkomst.

En begagnad bil som i dag kostar omkring 10 000 kr. kommer efter genomförandet av den av regeringen föreslagna ändringen av mervärdeskatt alt öka i pris med omkring 1 000 kr. För de lägre inkomstgrupperna har den här tusenlappen trots allt en relativt stor betydelse.

Vidare föreligger viss risk atl konsumentskyddet uppluckras genom detla förfarande. Vi såg vilken utvecklingen blev på båtmarknaden efter införandet av moms på begagnade varor. Där har s. k. bålmäklarfirmor vuxit upp. När bälhandeln sker genom s. k. icke yrkesmässig försäljning försämras konsumentskyddet. Konsumentverket har uttalat alt del föreligger risker för att vi kan fa en sådan utveckling även när det gäller bilhandeln och att vi alltså kan få en försämring av konsumentskyddet även här.

213

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Redovisning av meiyärdeskatl, IV. m.

Regeringen föreslår ocksä alt accisen skall sänkas med 500 kr. Eftersom vi från vänsterpartiet kommunisterna yrkar avslag på införandet av moms på begagnade bilar, yrkar vi i konsekvensens namn även avslag på förslaget om sänkning av accisen på nya bilar. Nu har utskottet tydligen funnit all det här finns en källa för att förstärka statsfinanserna, och man har tagit till vara den möjligheten.

Vi har i och för sig inle någonting annal atl invända i delta avseende än alt vi, som utskottet konstaterar, inte gäll emot en sänkning av accisen av samma skäl som de som utskottet anfört härför. I konsekvens med vår uppfattning när del gällde införandel av en mervärdebeskaltning av begagnade bilar och motorcyklar yrkar vi ocksä avslag på de föreslagna möjligheterna lill avdrag för beräknad moms och lill lagerskaileavdrag såvitt de nu avser begagnade bilar.

Vi anser vidare att propositionens förslag om redovisningsperioderna medför en uppluckring av redovisningsprinciperna för bolagen. Vi skall hålla i minnet att förelagen är momsskatleuppbärare och leverantörer av moms till staten. Det måste vidare vara angeläget för staten atl få in alla de medel som företagen har uppburit för detla ändamål. Med nuvarande regler frånhänds staten slora summor i uppburen moms, på grund av att seriösa eller icke-seriösa företag i samband med konkurser eller genom olika skaliebrott inte levererar in dessa medel.

Vi är alltså motståndare till en ytterligare uppluckring av lagstiftningen pä denna punkt och yrkar avslag på regeringens förslag om redovisningsperioderna. Det må vara att de förslag regeringen lägger fram kommer att medföra förenklade rutiner i skattebyråkralin, men vi kan inle anse delta vara ell skäl för all låta företagen otillbörligt tillskansa sig medel som icke är deras.

Med anledning av den center- och moderalreservalion där frågan om redovisningsperioderna tas upp vill jag omedelbart slå fast, att vi inte är överens med centern och moderaterna belräffande resonemanget om bokföringsmetoder. Centern och moderaterna buntar visseriigen i sin reservation ihop vårt förslag med sina motionsyrkanden, men del är två vitt skilda frågor som det rör sig om. Vårt förslag är ell yrkande om avslag på ändring av reglerna för redovisningsperioderna medan de cenierpartistiska och moderata reservanterna avstyrker propositionens förslag om bokföringsmetoder. Del gäller alltså tvä vilt skilda frågor, och den reservation som vårt förslag oförskyllt kommit att omfattas av kommer vi inte på något sätt att stödja.

Herr lalman! Jag ber härmed att fa yrka bifall till vpk-motionen 2619.

telskrav för de redovisande företagen.

Utskottet har belräffande redovisningsmetoderna enats om atl den s. k. faktureringsmetoden skall vara huvudmetoden. Även reservanterna sluter upp kring principen om faktureringsmeioden såsom huvudmetod. Reservation nr 1 rör endast delkravet alt mindre företag, som lidigare använt konlanlmetoden, nu måste redovisa enligt faktureringsmeioden vid slutredovisningen för uppbördsårel.

Enligt propositionen flr de företag som har rätt att använda den s. k. pärmmetoden behålla konlanlmetoden för den löpande redovisningen under året, men de är skyldiga att vid slutredovisningen följa faktureringsmeioden. Med detla redovisningssystem, som alltså stöds av utskoltsmajoriteten, vinner man dels all alla dessa mindre företag vid redovisningsärets slut tillämpar huvudmetoden för mervärdeskattens redovisning, dels att de kan samordna sin mervärdeskatteredovisning med det egna årsbokslutets uppgifter, dels alt de flr vissa likviditetsfavörer då deras affärsavslut oftast beslår av kontantbetalningar.

Utskottet har i betänkandel särskilt understrukit alt skattemyndigheterna på alla sätt bör bistå dessa förelag i övergångsskedet med råd och anvisningar. Eftersom det första redovisningstillfällelenligt faktureringsmetoden inträffar först under första kvartalet 1982 har såväl företag som skaltemyndigheter mycket god lid pä sig atl sälta sig in i vad de nya reglerna innebär. De farhågor som reservanterna hyser behöver därför enligt utskottet inle tillmätas sådan betydelse att de bör utgöra hinder för den enhetlighet och de övriga fördelar som det innebär alt övergå lill faktureringsmeioden såsom huvudmetod.

I reservation nr 2 tas upp frågan om gränsvärdena för rätt till redovisning helårsvis och halvårsvis. Budgetminisler Mundebo gjorde en sådan uppdelning sedan utskottet i höstas uttalat tveksamhet mot helårsredovisning för alla företag med en omsättning av högsl 200 000 kr. Reservanterna vill höja gränsen vid helårsredovisning från 100 000 kr. till 131000 kr. och vid halvårsredovisning från 200 000 kr. lill 262 000 kr.

När det gäller gränsernas nivå måste direkt sägas att det av Ingemar Mundebo föreslagna systemet med helårs- resp. halvårsredovisning innebär obestridliga fördelar för såväl uppbördsmyndigheierna som de berörda företagen. Del gäller dock med ett så generöst redovisningssystem som helårs- resp. halvårsredovisning innebär alt hålla så låga gränser för omsättningen att företagets möjlighet att inkomma med uppburet belopp inte äventyras. I etl inledningsskede måste det därför vara angeläget atl beloppen för medgivna omsätlningsgränser sätts låga. Erfarenheten får visa om del senare kan finnas anledning atl höja gränserna.

Samma sak gäller frågan om fasta eller basbeloppsanknulna gränser. Ingemar Mundebo säger i propositionen att ingenting hindrar att beloppen anpassas till basbeloppets förändringar. Skalieutskottet menar att det i ett inledningsskede är bättre att välja fasla beloppsgränser. Skulle erfarenheten visa alt t. ex. risken för utebliven momsredovisning är liten kan en omläggning senare lill basbeloppsanknulna gränser lätt göras.

Slutligen reserverarsig moderaterna Kurt Söderström och Bo Lundgren för

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Redovisning av mervärdeskatt, tn. m.

215

Nr 158 att en sänkning av bilaccisen borde ske såsom kompensation för momsbe-

Måndaeen den läggningen av handeln med begagnade bilar, sä au oförändrat skattetryck på

28 maj 1979 bilhandeln blir följden.

_____________ Budgetminisler Mundebo hade föreslagit en sänkning av bilaccisen, vilken

Redovisnins iiv skulle medföra ett skattebortfall på ca 120 milj. kr. per år. Mol bakgrund av

mervärdeskatt ''''''' in'äklsbortfall för staten och del nuvarande allmänna budgetläget

j finner utskottet det inte lämpligt att nu tillstyrka en sänkning av bilacci-

sen.

Den reform av mervärdeskalieuppbörden som dagens betänkande innebär har länge eftersträvats och innebär en sanering av den konkurrensinblandning som nuvarande redovisningssystem medför. Det är därför glädjande att reformen kan göras i så stor enighet som skatteutskottets betänkande ger uttryck för.

Jagberatt fa yrka bifall till utskottets hemställan i dess helhet och avslag på de tre reservationerna som rör speciella detaljfrågor.

JOHAN OLSSON (c):

Herr lalman! Vpk:s representant vände sig emot all man splittrar upp redovisningsperioderna. Men vi bör uppmärksamma alt detta gäller de rikligt små förelagen med myckel låga omsättningar och myckel fä anställda. Det blir samtidigt betydligt mindre arbete för skaliemyndighelerna. Del måste väl vara bättre att resurserna används till skallekontroll där den verkligen ger någonting och är befogad än att man håller på med dessa 350 000 deklarationer, som det är fråga om här och som kan bortfalla.

När det gäller talet om att det blir stora belopp som ligger hos förelagen, vill Jag framhålla alt det här är fråga små förelag, och därför blir det mycket små belopp. Dessutom vill Jag fästa uppmärksamheten på all förelagen är skalteindrivare åt statsmakterna och att man inte har någon särskild ersättning för detta arbete. Man har då ansett alt den avkastning som pengarna kan ge under den korta period då de finns inne hos företagen får vara en ersättning för det arbete som företagen har med redovisningen.

Till herr Hörberg vill Jag säga all med hänsyn till atl det har varit så starka protester frän småförelagen, från småföretagens organisationer och frän den rad av remissinstanser som haryltrai sig över mervärdeskatleutredningen, så lyckerjag alt man har tagit lill mera våld än nöden kräver när man har begärt alt även dessa förelag skall lillämpa faktureringsmetoden redan nu. Jag hade gott kunnat tänka mig att man fastställer en viss övergångstid om några år för atl sedan införa det här kravet när de redovisninsmässiga resurserna förbättrats. Fördelarna med förslagel överstiger inle nackdelarna.

Jag lycker ocksä atl det är litet märkligt att man inte har gått med pä
basbeloppsanknytning. Den principen harju tillerkänts berättigande i andra
sammanhang, t. ex. när del gäller Jordbruksbokföringen. 1 proposiiionen har
man antytt en viss förståelse för tanken att anknyta dessa belopp till
basbeloppen, och det lyckerjag är rimligt. Om vi nu föreslår en höjning frän
200 000 till 262 000 för halvårsredovisning, sä är det Ju inte fråga om att man
216 därmed skulle riskera atl några pengar försvinner i hanteringen eller att

företagen inte skulle ha möjlighet atl vara likvida den dag då beloppet skall betalas ut. Det ärju mycket små belopp det här rör sig om.

När det gäller förslagel om att sänka bilaccisen har vi för centerns del inle ansett atl det finns anledning att göra det. Det finns en hel rad skäl som talar mot en sådan sänkning. Redan del finansiella läget ärju, som har anförts i moiionen och på annat häll, etl tillräckligt skäl för att man inte skall genomföra en sänkning. Dessulom finns det numera inte något samband mellan bilaccisen och handeln med begagnade bilar och mervärdeskatten. Del ärju ganska ringa belopp som läggs pä handeln med begagnade bilar. Det är egentligen bara den handelsvinst som uppstår hos förmedlaren av bilarna som kommeratt mervärdebeskattas. Åtgärden att införa moms på begagnade bilar innebär en sanering, och man kommer alt undvika en viss form av dubbelbeskattning som har uppstått lidigare.

Att sänka bilaccisen på nya bilar är, som antyds i motionen, atl gynna slil-och slängmetoden, att gynna importen i stället för att låta bilarna användas något längre och anlita de svenska verkstäderna mera.

Med detta vill jag också yrka bifall till utskottets hemställan utom på de punkter där jag tidigare yrkat bifall till reservalionerna.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Redovisning av mei väldeskatt, m. ni.

BO LUNDGREN (m):

Herr talman! När vi i kammaren för någon vecka sedan diskuterade förslaget om sänkningar av marginalskatterna blev resultatet att vi inte fick några marginalskatiesänkningar. Men den stämpelskaitehöjning som avsågs finansiera de sedermera uteblivna marginalskatiesänkningarna bifölls och t. o. m. tidigarelades. Vi moderater gick den gången emot slämpelskattehöj-ningen. Med åtgärden att höja stämpelskatten ökade totalt sett skattetrycket i landet.

Från rättvisesynpunkt föreslog regeringen i den nu behandlade propositionen alt mervärdeskatten skulle gälla även begagnade bilar och att accisen samtidigt skulle sänkas. Vi moderater är nu de enda som vill alt man skall sänka accisen. Det innebär att riksdagens beslul kommer atl medföra en ökning av skattetrycket. Medan regeringens således står för ett, åtminstone i princip, oförändrat skattetryck har allt.så folkpartiet i riksdagen i dessa frågor medverkat lill etl ökat skattetryck i landet, vilkeljag tycker rimmar illa med regeringens uttalade målsättning i skaltedebalter och ekonomiska debatter.

Johan Olsson hänvisade till att det inte finns någol samband mellan mervärdeskatten pä begagnade bilar och bilaccisen. Men sambandet finns: När man en gång införde bestämmelserna att göra undantag för moms pä begagnade bilar höjde man bilaccisen. När man nu inför moms på begagnade bilar borde logiken kräva atl man också sänker accisen - det är samma situation.

Herr lalman! Jag har lidigare yrkat bifall till reservation nr 3, och det yrkandet står självfallet kvar.

217

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Redovisning av mei värdeskatt, m. m.

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Jag hade inle tänkt ta mer lid i anspråk i denna deball, men Johan Olssons någol förvirrade inlägg ivingar mig all göra det.

Johan Olsson sade att det är fråga om små företag och små belopp när det gäller redovisningperioderna. Men den enkla sanningen är att det är bland de små företagen som det största antalet konkurser äger rum. Därigenom återfinns där de flesta tillfällen dä staten blir bedragen på de pengar som företagen uppburit åt staten.

Sedan fortsatte Johan Olsson - kanske ännu mer förvånande - med att säga all företagen inte får någon ersättning för alt de uppbär moms. När blev det den ordningen att staten skall betala ersättning lill det privata näringslivet för all det följer de lagar och riksdagen fattat beslut om? Dessa företag har dessutom möjligheten - och de använder den också - all ulnyllja de uppburna medlen utan att betala ränta för dem. Och det rör sig inte om små belopp, om man räknar samman summorna. Moms är andras pengar som företagen alltså kan använda. Detsamma gäller inkomstskallen, och det är inte heller några små summor, om man räknar samman beloppen. Inte heller det är företagens pengar, utan det är andras pengar som företagen har möjlighet atl använda under en viss tid. Detsamma gäller de sociala avgifterna, som företagen använder innan de levererar in dem till staten.

Nej, Johan Olsson, kom med andra argument än dem som logs fram i den senaste omgången! De argumenten gjorde det bara värre för centerns politik.

218

NILS HÖRBERG (fp):

Herr talman! Johan Olsson är så bekymrad för alt de mindre förelagen inte skall klara faktureringsmeioden och menar att vi under en övergångslid kunde ha behållit konlanlmetoden, som de nu i allmänhet tillämpar. Men det beslut som vi i dag av allt all döma kommer alt falla gäller fr. o.m. inkomståret 1981. Vederbörande företag och skattemyndigheter har alltså dels resten av delta år, dels nästa år och dels 1981 för alt förbereda sin omläggning lill faktureringsmeioden. Och Jag tror inle att de har sämre bokföringskunnighet än att det ganska smidigt skall gå att genomföra.

Man kan ocksä, Johan Olsson, länka sig den möjligheten atl en hel del av företagen inom detaljhandeln, som nu följer kontantmeioden, går över till faktureringsmeioden enbart av den anledningen all de den vägen vinner en del i likviditet, eftersom de säljer kontant och köper på långa krediter.

När del gäller basbeloppsanknylning av gränserna för hel- och halvärsredovisning vill jag framhålla alt Jag, rent allmänt sett, är mycket entusiastisk lill basbeloppsanknylning i olika sammanhang, inom både skatte- och pensionssystem. Jag har också i mitl inledningsanförande sagt atl jag lycker alt det är rikiigl och att vi kan länka oss något sådant.

Men här är det ett nytt system med helårs- och halvårsredovisning som vi erbjuder de minsta företagen. Del gäller atl se om de sköter detta på ett sådant sätt att det inte uppstår svårigheter med inlevereringen av inkasserade belopp. Dä kan det vara lämpligt all börja med fasta gränser. Skulle del visa

sig att det förekommer alltför mycket av försummelser frän dessa företags sida kommer ju deras antal efler hand atl minska, eftersom det fasla beloppet gör att det blir färre och färre företag. Skulle det däremot gå bra med detta redovisningssystem har både budgetminister Mundebo och utskottet sagt all de är beredda att ompröva en omläggning till basbeloppsanknytning av dessa gränser.

Bo Lundgren blandade in del beslut vi fattade för ca 14 dagar sedan om stämpelskatten. Han gjorde sig faktiskt skyldig till eu litet fel, därför atl beslutet om höjning av stämpelskatten syftade till all delvis finansiera den kommunalskatteutjämning som vi samtidigt beslutade om här i riksdagen och som moderaterna inle vill medverka till. Del fattas tyvärr fortfarande en del medel för alt finansiera den kommunalskattesänkningen, men det flr vi återkomma till i samband med all vi senare diskuterar energiskallen. Men inte heller där vill moderaterna vara med och finansiera.

Vi har från folkpartiets sida hela liden sagt att om vi sänker den statliga inkomstskatten eller kommunalskatten - del senare har vi redan fatlat beslut om - måste vi i det budgetläge som vi för dagen befinner oss i se till att vi finansierar sådana reformer.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Redovisning av mervärdeskatt, tv. m.

JOHAN OLSSON (c):

Herr talman! Till Tommy Franzén vill Jag säga att ändringarna beträffande redovisningsperioderna gäller mycket små företag, sädana som har en årsomsättning under 200 000 kr. Jag vill bestrida att där skulle förekomma slora skatleundandraganden, som Tommy Franzén menade atl det gjorde genom en mängd konkurser. Jag tycker att det är fullt berättigat och rimligt att man rationaliserar denna skaliehaniering. Om man kan ta bort 350 000 deklarationer får man resurser som kan användas på ett mycket effektivare sätt pä annat häll. Det irorjag man tjänar på även ur skalteindrivningssyn-punkt.

Till Bo Lundgren vill Jag säga att etl samband mellan bilaccis och mervärdeskatt fannsen gång, men del har därefter brutits vid flera tillfällen. Jag kan också påminna om atl bilaccisen har varil oförändrad i många är. Jag kan inle anse att det nu skulle vara nödvändigt atl sänka den. Värt nuvarande budgetläge talar i hög grad föratt staten måste se till att få inkomster. Härrör det sig om 120 milj. kr.

Till Nils Hörberg vill jag lill slut bara säga atl del är klart alt det vore bra om vi kunde ha en enda metod, men eftersom verkligheten är sådan att vi inle kan vara konsekventa frågarjag mig om man inie hade kunnat spara med faktureringsmetoden en tid med hänsyn till den opinion som har kommit till uttryck just frän småföretagens sida. Där uppstår verkligen problem, vilket har redovisats av tunga remissinstanser på skatteområdet.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Redovisning av mervärdeskatt, m. m.

regeringens förslag utgick jag bara från regeringsförslagen. Hade vi antagit förslagel om marginalskatiesänkningar plus stämpelskatlehöjningen hade vi haft eu sämre statsfinansiellt läge än f n. Del är alltså realiteter, oavsett hur pengarna skulle användas. Summan av bägge förslagen har alltså blivit ell höjt skattetryck. Det är en realitet f n.

NILS HÖRBERG (fp):

Herr talman! Johan Olsson är fortfarande orolig för all vi inte har kunnat behålla kontantmeioden för de mindre förelagen. Han menar alt eftersom vi ändå måste göra undanlag i lagstiftningen kunde vi ha haft kvar kontantmeioden för de mindre företagen. Det är faktiskt så, som Johan Olsson också vet, alt det är ytteriigt få förelag som kommer alt få den dispens som länsstyrelserna flr räll all bevilja. Frågan är om del blir fier förelag än alt man kan räkna dem på ena handens fingrar. Kanske är det bara en länsstyrelse som blir aktuell för all bevilja sådana dispenser.

Jag tror all man efter den reform som vi nu kommer atl fatta beslut om utan tvivel kan säga au vi har ett enhetligt uppbördssystem och atl mycket är vunnet för hela mervärdeskaltesyslemel genom atl en sådan reform nu genomförs.

JOHAN OLSSON (c):

Herr lalman! Nils Hörbergs senaste inlägg var ganska märkligt. Är man inne på att dra åt skruvarna så hårt all den dispensmöjlighei som vi har diskuterat så mycket för de företag som har stora likviditeissvårigheler skulle komma att gälla endast länsstyrelse och de företagen kan räknas pä ena handens fingrar, då tror jag alt man är inne pä fel väg. Jag tycker atl verkligheten också här får ge svaret.

Jag godtar i det fallel proposiiionen med de förbättringar den har fått under utskottsbehandlingen - del talas nu om "särskilda skäl" för dispens. Sedan får vi se hur många som kommer in under den bestämmelsen. Jag vill inie binda mig för alt det skall bli bara fem företag som får dispens. Jag tycker att man bör vara ganska generös i börian för atl inle ställa till mera krångel än vad som krävs för alt fä ett skattesystem som fungerar.

Överiäggningen var härmed sluiad.

Mom. 1

FÖRSTE VICE TALMANNEN: Propositioner ställs försl beträffande reglerna om redovisningsperioder och om uppskov med betalning av mervärdeskatt. Därefter företas utskotlets hemslällan i övrigt under mom. 1 till avgörande i etl sammanhang.

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den somvill alt kammaren bifaller skalieutskottets hemställan i betänkandet

nr 52 mom. 1 såvitt avser reglerna om redovisningsperioder och om uppskov

med betalning av mervärdeskatt röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 2619 av Lars Werner m. n. i

motsvarande del.

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Redovisning av met värdeskatt, IV. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 243

Nej - 11

Avstår - 2

Mom. 1 i övrigt

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels reservationen nr 1 av Alvar Andersson m. n.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Johan Olsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill aU kammaren bifaller skatleutskotteis hemställan i betänkandel

nr 52 mom. 1 i övrigt röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Alvar Andersson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Johan Olsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 149 Nej - 106 Avstår - 1 Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Alvar Andersson m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Johan Olsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

221

meiyärdeskatl, m. IV.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Johan Olsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 149 Nej - 106 , Avstår - 1

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositionergavs pä bifall lill dels utskottets hemställan,dels motionen nr 2619 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller skalieutskottets hemställan i betänkandet

nr 52 mom. 4 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 2619 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Ja - 243

Nej - 11

Avstår - 2

Den som vill all kammaren bifaller skatteutskottets hemslällan i betänkandel

nr 52 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Kurt Söderström och

Bo Lundgren i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Bo Lundgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 211

Nej - 43

Avslår - 1

Nr 158

Måndagen den 28 maj 1979

Reklamskatt

Mom. 6-13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 4 Reklamskatt

Föredrogs skatteutskottels betänkande 1978/79:56 med anledning av motioner om reklamskall.

I delta betänkande behandlades motionerna

1978/79:578 av Johannes Anionsson (c) och Erik Hovhammar (m), vari hemställts alt riksdagen beslutade upphäva skallen på reklamtrycksaker,

1978/79:582 av Göthe Knutson m. fl. (m),

1978/79:1710 av Karin Ahriand (fp) samt

1978/79:1745 av Sven-Olov Träff (m) och Bengt Sjönell (c), vari hemställts all riksdagen beslulade upphäva skatten på reklamirycksaker.

Ulskotlei hemställde

1. beträffande slopande av skatten på reklamtrycksaker att riksdagen
skulle avslå

a. motionen 1978/79:578,

b. motionen 1978/79:1745,

2. belräffande slopande av annonsskallen för dagspressen att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:582,

3. belräffande undantag från annonsskatt för uppgifter i telefonkatalogen att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1710.

223

224

INGEGERD TROEDSSON (m):

Herr talman! Ett av de områden som erbjuder mest krångel och byråkrati för företag och skattemyndigheter är reklamskatten. Vad som enligt reklam-skattelagen är reklam beror på syfiet med trycksaken. Men bedömningen försvåras av all det är iryckeriei som ärden skallskyldige och som sålunda har all avgöra vilkei syfte beslällaren har med en viss trycksak. Tryckerierna tvingas därigenom lill svåra bedömningar av vilka irycksaker som är skalleplikiiga, diskussioner med kunderna, inhämtande av uppgifter om syfte, spridning osv. Tryckeriet måsle dessutom ta ansvar för uppgifternas riktighet och i vissa fall skönslaxera sina kunder. Om tryckerierna gör felbedömningar kan de få svårt att efterdebitera skatten och hotas dessutom av dryga straffavgifter.

Trots lagändringar och trots betydande informationsinsatser från riksskatteverket och berörda branschorganisationer har man inte lyckats få fram klara principer för vilka irycksaker som skall skattebeläggas. Erfarenheterna har enligt vår uppfattning visat att reklamirycksaker inte lämpar sig för beskattning. Regeringen bör därför lägga fram förslag om slopande av reklamskatten på reklamirycksaker. Är del möjligt att samtidigt föreslå ett borttagande av annonsskatten vore det givetvis utmärkt.

Med detla, herr talman, ber Jag att fl yrka bifall lill den till skatteutskottets betänkande fogade reservationen.

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! De motiveringar som finns i skaiteutskottets betänkande uppmanarjag varochen i kammaren här atl läsa, och Jag ber nu endast att få yrka bifall till utskottets hemslällan.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av Kurt Söderström m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Ingegerd Troedsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskouets hemslällan i betänkandet Nr 158

nr 56 mom. 1 röstar Ja, Måndagen den

den det ej vill röstar nej. 28 maj 1979

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Kurt Söderström m. n.__ ___

Reklamskatt Vid omröstning genom uppresning förklarades nertalei av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ingegerd Troedsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 192

Nej - 53

Avslår - 4

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskotiet i dessa momeni hemställt.

§ 5 På förslag av förste vice talmannen beslöts alt kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

§ 6 Förste vice talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle civilutskottets belänkande nr 37 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 7 Kammaren åtskildes kl. 23.33.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

' /Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1978/79:158