Riksdagens protokoll 1978/79:106

Fredagen den 16 mars

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 8 innevarande månad.

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om charterresorna från Sturups flygplats

§ 2 Om charterresorna från Sturups flygplats

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för alt besvara Nils Hjorths (s) den 13 februari anmälda interpellation, 1978/79:145, och anförde:

Herr lalman! Nils Hjorth har frågat mig vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för atl motverka en överströmning av charterpassagerare frän Sturup till Kastrap.

För några år sedan gjordes på uppdrag av luftfartsverket en undersökning av chartermarknaden i Sydsverige. Undersökningen visade bl. a. alt huvuddelen av resenärerna föredrar Sturup framför Kastrap som avreseflygplals. På grundval av denna information utformade luftfartsverket elt stimulanspaket för all - i överensslämmelse med allmänhetens önskemål - överföra chartertrafik från Kastrap till Sturap. Stimulansåtgärderna omfattade bl. a. rabatter till flygförelagen på landningsavgifterna. En föratsättning för att rabatter skulle utgå var atl de medförde ökad trafik.

Under tiden 1975-1978, dvs. den period som charlertrafiken på Sturaps flygplats har stimulerats, har antalet resenärer ökat med ca 100 000 från ca 70 000 lill ca 170 000. Trafikökningen har medfört en inläklsförstärkning för luftfartsverket under år 1978 pä mer än 10 milj. kr. Eftersom luftfartsverkets flygplatser utgör en ekonomisk enhet innebär della att stimulansåtgärderna för chartertrafiken på Slurups flygplats på ett påtagligt sätt medverkat lill att begränsa höjningen av luftfartsavgifterna.

1 april i Qol beslöt riksdagen att införa en skatt pä charterresor med flyg till utlandet. Skatten utgår med 100 kr. per passagerare. I Danmark har en charterskalt införts som utgår med 50 danska kronor, vilket motsvarar ca 40 svenska kronor. Härigenom uppstod en skillnad mellan den svenska och danska skatten pä ca 60 kr. Eftersom skillnaden i flygplaisavgifter är ca 40 kr. har kostnadsskillnaden efler skattens införande blivit 100 kr. till Kastrups fördel. Med anledning härav uttalade skatteutskottet vid behandlingen av propositionen med förslag om införande av en charterskatt att ulskollel förväntar atl regeringen med största uppmärksamhet följer verkningarna av skatten för Sturaps vidkommande och skyndsamt vidtar åtgärder för att eliminera konkurrenssnedvridningar lill flygplatsens nackdel.

I skrivelse den 29 januari 1979 till regeringen framhåller luftfartsverket att en markant överflyttning av trafik till Kastrup från Sturup kommer alt ske under sommarsäsongen 1979 om inte ålgärder som leder till en minskning av

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om charterresorna från Sturups flygplats

nuvarande konkurrensskillnad mellan Kastrup och Sturup kan presenteras inom en snar framlid. Luftfartsverket räknar med all antalet charterresenärer frän Sturap kommer att bli 25 % lägre än vad som beräknades före charterskallens införande i Sverige och Danmark. Verket anser vidare alt en stimulans med minst 40 kr. per passagerare behövs för alt trafiken pä Sturup skall kunna bibehållas. Luftfartsverket konstaterar också all det inte är ekonomiskt försvarbart för verket att med egna medel stimulera resandet. Däremot är stimulanser med medel över den allmänna budgeten motiverade.

Mol den här bakgranden har regeringen vid gårdagens regeringssammanträde beslutat att föreslå riksdagen atl särskilda medel ställs till luftfartsverkels förfogande för stimulans av chartertrafiken på Slurups flygplats. Regeringens beslut grandas främst på allmänhetens önskemål om all kunna företa chartertesor frän Sturap och på ekonomiska bedömningar såväl för Slalen som helhet som för luftfartsverket. I enlighet med luftfartsverkets förslag föreslär regeringen all 2,5 milj. kr., motsvarande 40 kr. per passagerare, anvisas för ändamålet på tilläggsbudget III till statsbudgeten för innevarande budgetär.

NILS HJORTH (s);

Herr lalman! Jag tackar kommunikationsministern för det positiva svaret på min interpellation.

Sä här efteråt kan vi nog vara överens om alt charterskatlen inte var så lyckad. Vi var flera som varnade för dess införande, då vi befarade all det skulle leda lill en konkurrenssnedvridning till svensk nackdel. Vi fick också rätt i vår bedömning. Som jag framhöll i debatten i mars förra året, då beslutet om skatten fattades i riksdagen, ansåg jag det olyckligt atl först stimulera chartertrafiken frän Sturap medelst rabatter och sedan genom införandel av en skatt motverka den positiva utveckling som stimulansen medfört.

Anledningen lill att luftfartsverket införde etl rabatt- och bonussyslem var alt researrangörerna bl. a. pä grand av de högre flygplatskostnaderna pä Sturap valde atl i ökad utsträckning flyga från Kastrup. Den undersökning som verket gjorde bland allmänheten och som Aniiha Bondeslam omnämner i interpellationssvaret visade dock alt slörre delen, eller 70 96 av de tillfrågade i Sydsverige, föredrog Sturap som avreseplals. Föratt utjämna kostnadsskillnaderna vid avresor från Sturap kontra Kastrup utformades ett stimulanspaket.

Genom detta blev del under tiden frän 1975 till 1978, som kommunikationsministern säger, en ökning av trafiken på Sturap med ca 100 000 resenärer. Det gav luftfartsverket en välbehövlig inkomstförstärkning pä 10-11 milj. kr. per år.

Danmark införde en charterskall med 50 danska kronor frän den 1 oktober 1977.1 Norge har man infört en skatt pä 100 norska kronor den 1 april 1978. Etl förslag om charterskalt i Finland avslogs av riksdagen där. Den svenska charterskatlen med 100 kr. började som bekant gälla fr. o. m. den 1 maj förra året.

Då den svenska reseskatten var mer än dubbelt så hög som den danska, föreslogjagoch några medmoiionäreren annan utformning uv skatten,sä all luftfartsverket genom ökade stimulansåtgärder skulle få få möjlighet att neutralisera kostnadsskillnaden. Vi befarade att den av regeringen föreslagna skatlekonstraklionen skulle leda lill en överströmning av charlerresandet till Kastrup. Vi fann del angeläget från svensk synpunkt att resandet frän Sturup kunde bibehållas och även fortsätta all öka. Dessutom var vi rädda för att en reseskall kunde betyda en nedgång i själva fiygplatsverksamhelen genom minskal reseunderiag och all detta på sikt skulle innebära sysselsättnings-svårigheter.

Trafikutskottet som yttrade sig över skalteförslaget fann det angeläget att den positiva trend beträffande avresande charterresenärer från Sturups flygplats som kunnat konstateras och som torde bero på vidtagna ålgärder ej skulle vändas. Det är av vikt, sade man, att den föreslagna skatten ej leder till en överströmning av passagerare till Kastrap. Skatten bör därför ges en sådan utformning, framhöll man, att den ej medför snedvridande effekter eller i vart fall all sådana effekier i möjligaste mån elimineras.

Vid skatteutskottets behandling gjordes dock ingen ändring av regeringens förslag. Däremot pekade utskottet på möjligheten att över budgeten ge luftfartsverket medel för att ytterligare stimulera charlertrafiken, om utvecklingen av flygiraflken skulle bli den motionärerna befarade. Man skulle med andra ord ge tillbaka något av de intäkter som reseskatlen inbringande. Motionärerna ville i stället att verket skulle få en del av skatten i form av en särskild charterpassageraravgift.

Skatteutskottet framhöll angelägenheten av att regeringen med största uppmärksamhei skulle följa verkningarna av reseskalterna för Sturups vidkommande och skyndsamt vidta åtgärder för all eliminera konkurrenssnedvridningen lill flygplatsens nackdel. Detta underslröks i debatten av flera talare, som liksom utskottet framhöll vikten av en nordisk samordning på detta skatteområde. Förhoppningarna om en likartad nordisk beskattning har som jag nämnl inte infriats.

Luftfartsverket, som också varnade för reseskatlens verkningar, har som statsrådet säger i sitt svar skrivit till regeringen och sagt att man beräknar en nedgång pä 25 96 i chartertrafiken, om inte någon utjämningseffekt kan åstadkommas.

Som jag nämnde i min interpellation avtog ökningen i charterresandet från Sturup de sista månaderna under 1978. Under januari i år minskade charlertrafiken med 1,2 96, och man befarar en fortsatt nedgång om inga extra åtgärder vidtas från regeringens sida.

Nu har regeringen beslutat om särskilda medel till luftfartsverket för att stimulera charterlrafiken på Sturup. Luftfartsverket får 2,5 milj. kr. för ändamålet, och för del ber jag alt få uttrycka min stora tillfredsställelse.

Om riksdagen hade följt vår motion förra året, hade vi sluppit denna extra omgång, men det skall inte den nuvarande kommunikationsministern lastas för. Statsrådet får dock räkna med att denna, får jag säga, skalleåterbäring blir åriigen återkommande, och det vore bra om statsrådet tar med denna utgift

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om charterresorna från Sturups flygplats

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om charterresorna från Sturups flygplats

när budgeten skall göras upp. Annars får vi återigen en extra onödig omgång. Jag får därför lill slut fråga om kommunikationsministern är beredd att återkomma med ett anslagsäskande även för nästa budgetår.

GEORG DANELL (m):

Herr talman! Bakgrunden till charterskatten och hur den fungerar finns del ingen anledning att gå in på, del har såväl kommunikationsministern som Nils Hjorth berört. Jag vill bara göra ytterligare en kommentar.

Charterskatlen är elt mycket bra exempel på en myckel dålig skatt - en skatt som verkligen understryker del vi i andra sammanhang kallar för rundgäng. Det är en skatt vars motiv var all hindra charlertrafikens utveckling, men del uppnåddes aldrig under förra året. Det är en skatt som i övrigi har skapat krångel. Myndigheter och charterfiygbolag är fortfarande inle överens om hur den skall fungera i praktiken. Skatten har också skapat en konkurtenssnedvridning och mycket stora problem pä Sturap.

Nils Hjorth frågade om regeringen skall fortsätta att ge pengar lill Sturup för att kunna hålla Sturup om ryggen gentemot Kastrap. Del är myckel troligt all så biir fallet, och det kommer säkert att bli fråga om ökade belopp. Det understryker alt charterskatlen har en mycket olycklig konstruktion.

Jag vill tillägga ytterligare en synpunkt. Charterskatlen i dess nuvarande utformning drabbar enbari en typ av resande -det billiga resandet. Åker jag med reguljärflyg eller t. o. m. med vissa former av paketresor med reguljär-flyg och hotellvistelse, drabbar inte charterskatten mig. Jag har aldrig förstått vad del skulle vara för politisk mening i all angripa just detta, så att säga, folkflyg över gränserna.

Del vore, herr talman, av intresse att höra om kommunikationsministern har någon allmän synpunkt på charterskatlen. Har vi inte nu, efter elt par års erfarenhet av den, sett att det finns anledning att ompröva den?

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM;

Herr lalman! Jag vill anknyta till Georg Danells fråga i slutet av hans anförande. Georg Danell vet mycket väl att det är en fråga som bör ställas lill budgetministern och inte till kommunikationsministern.

Vi måste komma ihåg att denna charterskalt har inbringat 100 milj. kr. till statskassan - det är inle oväsentligt i sammanhanget. Budgetminisler Mundebo har vid två tillfållen,senast i december 1978, tagit upp frågan om att söka få till stånd likvärdiga regler i de nordiska länderna. Och enligt uppgift kommer han att göra det på nytt. Låt oss se om den vägen är framkomlig eller om det finns någon annan som bör övervägas.

Som svar på Nils Hjorths fråga om vi är beredda all även för nästa budgetår överväga en stimulans av nuvarande slag lill Sturap kan jag tala om vad som i den delen står i propositionen angående tilläggsbudget III: "Frågan om bidrag till chartertrafiken under nästa budgetär får med beaktande av utvecklingen prövas senare. Det är vidare enligt min uppfattning angeläget alt strävandena att åstadkomma en likformig nordisk lagstiftning fortsätter." Del betyder

alltså all vi, när vi ser hur utvecklingen ter sig, får överväga om vi skall återkomma med stimulans för nästa budgetär, om sä skulle behövas.

NILS HJORTH (s);

Herr lalman! Jag tackar för det svarei, kommunikationsministern.

Researrangörerna har intagit en avvaktande hållning. De har förväntat sig ålgärder för att eliminera konkurrensnackdelen för Sturap. Det är därför glädjande att man, i god lid före sommarsäsongen, får besked om den extra bonusen. Men nu får inle regeringen tveka när del gäller fortsättningen. Då kan chartertrafiken åter minska, och del är väl inle regeringens mening all charlertrafiken skall gä upp och ned i takt med regeringens i efterhand insatta stimulansåtgärder.

Del bästa är nalurliglvis om både researrangörerna och flygpassagerama vet atl den uppnådda konkurtensneutraliteten i förhållande till Danmark kommer att bestå, så all de kan planera efler det i fortsättningen. Jag hoppas alt kommunikationsministern tänker pä del. Det vore givetvis bra om vi fick likvärdiga regler i Norden på delta område, men jag ställer mig tvivlande till alt det är möjligl. I varje fall kommer det att ta lång tid, och vi för inle låta tiden rinna undan ulan vi måste försöka se till att upprätthålla och helst öka den här trafiken, som utvecklats mycket glädjande.

De 2,5 miljonerna är avsedda all förbrukas innevarande budgetår. Del nya budgetåret börjar den 1 juli. Därför är det bråttom med att se till att få ytteriigare medel för att stimulera trafiken nästa budgetår. Om man inte kan åstadkomma likvärdiga regler för hela Norden föratsätter jag alt statsrådet med snabbhet och välvilja behandlar de framställningar som kan komma från verket om ytterligare extra anslag för kommande budgetår och alt hon även tar med medel i budgeten för 1980/81.

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om chartefresorna från Sturups flygplats

GEORG DANELL (m);

Herr talman! Jag är fullt medveten om alt borttagandet av charterskatlen är en fråga för budgelministern, men det är icke förty också en trafikpolitisk fråga. Charterskattens konstraktion är en principfråga. Precis som kommunikationsministern i den trafikpolitiska proposilionen talar ganska mycket om vissa principfrågor när det gäller beskattning av vägtrafik, energiskatt etc. kan del finnas anledning att lägga principiella trafiksynpunkter på charterskatten.

Nils Hjorth är ledamot av luftfartsverkets styrelse. Han talar förmodligen även i den egenskapen, föreställer jag mig. Han har god kännedom om sakförhållandena och vet all del inom detta område finns många intressen att försvara. Det är därför intressant atl föra den här debatten.

Jag har i motion yrkat på avveckling av charterskatlen. Jag inser väl alt budgetläget är sådant alt man inte gör del på en gång och kanske inte ens nästa budgetär. Men det är fullt klart atl man måsle ställa in siktet på att göra sig av med denna skatt. Nu framställs nämligen ökade krav pä anslag för att ställa lill rätta de tokigheter som blir resultatet av konkurrensen mellan Sturup och Kastrup, och del kommer säkert all framställas fler. Vi förde i går

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om utbyggnaden av långvården

en debatt i kammaren som också var i närheten av de här frågorna. Riksskatteverket kräver nya tjänster för att krångla sig ur alla regler.

Hert lalman! Det jag nu säger innebär inle någon kritik mot den sittande kommunikationsministern, det är bara ett konstaterande av ett sakläge. Därför agerar jag mol charterskatten. Jag tror att det är värdefullt om allt fler funderar på principen; Skall vi ha en skall som drabbar folkflyget över gränserna, när vi tillåter allt annat resande, både semester- och affärsresor, med reguljärt flyg? Jag tycker alt den principen är felaktig. När man sedan ser de tekniska och ekonomiska konsekvenserna tyckerjag all felet ytteriigare understryks.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om utbyggnaden av långvården

Socialminislern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet för aU besvara Ingegerd Troedssons (m) den 6 mars anmälda fråga, 1978/79:400, och anförde;

Herr talman! Ingegerd Troedsson har frågat mig om den nu träffade överenskommelsen med Landstingsförbundet innebär en sänkt ambitionsnivå från regeringens sida i fråga om utbyggnaden av långvården.

En överenskommelse har nyligen träffats mellan representanter för socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen under åren 1980-1981. Enligl överenskommelsen,som inom kort kommerall redovisas för riksdagen i en särskild proposition, skall bl. a. en ny ersättning införas frän sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvudmännen för alt underiälta utbyggnaden av långtidssjukvården. Ersättningen skall utgå med 190 kr. per år och invånare i åldern 70 år och däröver, vilket innebär etl extra finansiellt stöd med ca 170 milj. kr. per år.

I överenskommelsen, som enhälligt antagils av Landstingsförbundets styrelse, konstaleras att sjukvårdshuvudmännens planer för åren 1980-1984 innefattar en utbyggnad av långtidssjukvården med i genomsnitt ca 2 000 platser per år, dvs. totalt 10 000 platser under femårsperioden. Landstingsförbundet åtar sig alt verka för att sjukvårdshuvudmännen genomför en utbyggnad av långtidssjukvården i enlighet med sina planer, dvs. igångsättning av byggande med i genomsnitt minst 2 000 nya värdplatser per år under den period överenskommelsen omfattar, dvs. åren 1980-1981.

Denna punkt i överenskommelsen skall ses mot bakgrand av alt den faktiska utbyggnaden av långtidssjukvården har blivit betydligt lägre än vad som framgått av sjukvårdshuvudmännens planer. Platstillskottet under åren 1974-1977 har varit i genomsnitt ca 1 400 platser per är. För är 1977 var tillskottet sä lågt som 919 platser.

Utvecklingen har således visat att särskilda ålgärder behöver vidtas för att skapa garantier för atl en ökad utbyggnadstakt för långtidssjukvården

verkligen kommer till stånd. Regeringen har här en ambitionsnivå som ligger klart över den hittillsvarande faktiska utbyggnadstakten. Genom den nu träffade överenskommelsen med L.andstingsförbundet har vi anledning att räkna med en sä omfattande utbyggnad av långtidssjukvården under de närmaste tvä åren som praktiskt går att åsiadkomma.

INGEGERD TROEDSSON (m):

Herr talman! Jag får tacka socialministern för svaret på min fråga, men jag är tyvärr inle särskilt tillfredsställd med det.

Man brukar ibland tala om de slora talens magi, och jag skulle i det här sammanhanget vilja tala om de runda talens magi. Det stridsrop om 10 000 nya långvärdsplatser som en del partier har gått ul med klingar inte lika positivt när man vet, att landstingens egna planer ligger betydligt högre och framför allt att behovet är betydligt slörre än så.

Trepartiregeringens äldresjukvårdsulredning redovisade ju förra året några olika alternativ för utbyggnad. Det första avsåg en utbyggnad med 2 300 platser per år, vilket då svarade mot landstingens egna planer. I ett annat alternativ belyste man en utveckling med 3 000 vårdplatser per är, vilket skulle svara mol det faktiska behovet, om det inte möttes på annat sätt än genom en utbyggnad av antalet vårdplatser.

Nu säger socialministern all landstingens planer inte har följts, men han diskuterar endasl förhållandena under den lid dä vi hade en socialdemokratisk regering. Det är rikligt atl vi 1977 bara fick ett tillskott på drygl 900 platser, men förra året fick vi ett tillskott på 2 300 platser. Socialminislern glömmer också atl tala om all det träffades en överenskommelse mellan Landstingsförbundet och regeringen förra sommaren, där som en myckel viktig punkt ingick att landslingen skulle leva upp lill sina planer och att långtidssjukvärden skulle byggas ut i den takt som anges i gällande flerårsplaner. Dessa flerårsplaner omfattade ungefär 2 350 platser per år. Ser man nu på de allra mesl aktuella planerna, som jag har inhämtat från Landstingsförbundet, finner man att de innebär alt vårdplatsanlalet beräknas öka med 4 700 under 1980 och 1981.

Della ger faktiskt - socialministern får ursäkta - ett intryck av att man nu betalar landslingen 170 milj. kr. för att de skall bygga 350 platser färre per år än enligl sina egna planer. Överenskommelsen mellan regeringen och Kommunförbundet hösien 1975 om 100 000 nya daghemsplatser tillkom ju för atl man skulle påskynda utbyggnaden av barnomsorgen. Den nu träffade överenskommelsen kan jag inte se annat än som en dämpning av regeringens planer, vilket jag tycker är utomordentligt beklagligt.

Man kan tänka sig vilket ramaskri det skulle bli, om regeringen träffade en överenskommelse med Kommunförbundet om atl man inte skall bygga de 100 000 daghemsplatserna fram lill 1981 utan ger kommunerna eU antal miljoner kronor för atl de skall bygga 80 000 daghemsplatser fram till 1981. Det är precis lika viktigt, herr socialminister, att utvecklingen inom långtidsvårdens område håller samma takt som behovet, och della behov är dess värre starkt växande.

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om utbyggnaden av långvården

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om utbyggnaden av långvården

Socialminislern GABRIEL ROMANUS;

Herr talman! Jag är förvånad över alt Ingegerd Troedsson inte noterar det som något positivt att vi nu har lyckals få lill stånd elt särskilt stöd till långvärden med 170 milj. kr. genom denna överenskommelse. Ingegerd Troedsson, som själv har kämpat för elt särskilt stöd lill långvärden, borde väl ■ tycka alt det är bra alt vi nu kan införa ett sådant stöd, som ger sjukvårdshuvudmännen möjlighet all fullfölja sina planer. Problemet ärju, att man inle har gjort del lidigare.

Jag citerade praktiskt tagel ordagrant ur överenskommelsen, där det står alt Landstingsförbundet ålar sig att verka för atl sjukvårdshuvudmännen genomför en utbyggnad av långtidssjukvården i enlighet med sina planer, dvs. igångsättning av byggande med i genomsnitt minst 2 000 nya värdplatser per är under den här tvåårsperioden. När överenskommelsen träffades hade vi inte någon officiell sammanställning av planerna. Därför står del "minst 2 000 platser", men överenskommelsen innebär, sorti jag här har citerat, atl man skall bygga i enlighet med sina planer. Om de planerna, som Ingegerd Troedsson nu säger, visar att de preliminära uppgifterna om 4 700 platser står sig, är det ju så rnycket bättre.

Jag är förvånad över kritiken, när vi har underlättat för landstingen att genomföra sina planer.

Som någol positivt vill jag också nämna att jag, bortsett från Ingegerd Troedssons inlägg här, inte tror alt denna fråga skall behöva vara partiskil-jande, eftersom överenskommelsen har godkänts av en enhällig styrelse i Landstingsförbundet. Såvitt jag vet, har också socialutskottet vid behandling av frågan om långvårdens utbyggnad noterat denna överenskommelse pä det sättet, att några ytterligare ålgärder från riksdagens sida i delta sammanhang inte behövs.

INGEGERD TROEDSSON (m):

Herr talman! Den överenskommelse som träffades förra året innebar ett särskilt stöd lill landstingen, bl. a. för au de skulle kunna fullfölja sin planerade utbyggnad av långtidssjukvården. Landstingen fick då 500 miljoner för innevarande år.

Det stöd som man nu har kommit överens om är inte mer specialdeslinerat än del tidigare stödet. Del är etl allmänt stöd till landstingen. Det kan säkert vara en vettig utformning av det stödet, men det är inte relaterat lill en viss utbyggnad.

Jag finner del utomordentligt anmärkningsvärt alt socialministern säger all man inte kände till hur pass omfattande planerna är. Den LKELP som finns i tryck innebär ju en utbyggnad av långlidsplalserna med drygt 2 300 platser per är. Därför tyckerjag alt det för regeringen borde vara en rimlig målsättning atl utgå från aU i varje fall del antalet platser skulle byggas.

Vidare är det också så alt behovet av långvärdsplatser blir ännu slörre om utbyggnaden av hemsjukvärden inle håller takt med ökningen av antalet värdbehövande äldre. Dess värre gör den inte det.

Jag tycker del är bra att man i den här överenskommelsen har ökat stödet

Socialministern GABRIEL ROMANUS;

Herr talman! Det är just för all vi är så eniga om all det finns ett utomordentligt stort utbyggnadsbehov på detta område som vi nu har infört etl särskilt stöd till långtidssjukvården, där det också i avtalet konstateras all Landstingsförbundet åtar sig att verka för all antalet platser byggs ut i enlighet med planerna och att detta innebär minsl 2 000 nya platser per år.

De uppgifter som Ingegerd Troedsson nämnde här ärju preliminära, men om det visar sig att de står sig är det klart alt de skall förverkligas enligt avtalet.

Jag kan inte förslå den här sifferexercisen. Jag tycker alt del borde ha varit naturiigt för Ingegerd Troedsson, som är engagerad på detta område, att se det som positivt att ett särskilt stöd för långvården nu har införts och alt Landstingsförbundet har åtagit sig att verka för att planerna förverkligas. Det är visseriigen sant alt det fanns sammanställningar redan lidigare - de här planerna revideras som bekant år från år - men det är tyvärr också så, alt lidigare planer inte har förverkligats. Det ärjust därför som del ärså viktigt att man har förbundit sig alt verka för att planerna skall förverkligas, vilket faktiskt är en nyhet i sammanhanget.

INGEGERD TROEDSSON (m);

Herr lalman! Det som socialminislern säger här stämmer inte med verkligheten. Den överenskommelse som träffades förra året och som riksdagen antog strax före jul innebar att landstingen för åren 1979 och 1980 förband sig att leva upp till sina planer. De planerna omfattade för är 1980 ca 2 350 platser, sä della kan rimligtvis inte vara en nyhet. Del är delta som ger det lilel sorgliga intrycket och som gör att man får en känsla av atl ambitionsnivån skulle ha sänkts och att den överenskommelse för 1980 som redan har träffats om alt landslingen skulle leva upp till sina planer om 2 350 platser nu har mildrats lill att gälla endast 2 300 platser. Della ser inle bra ut, och det ger oss inte en känsla av alt man från regeringens sida verkligen med alla krafter vill stimulera landstingen att leva upp till ambitionerna.

Det särskilda statsbidraget på 170 milj. kr. får ju landstingen vare sig de lever upp till sina planer eller inle, så det är inte mer bindande för landstingen än det löfte om särskilt stöd för innevarande år som förra årets överenskommelse innebar.

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om utbyggnaden av lång\'ården

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Om man lägger de här två överenskommelserna bredvid varandra och studerar dem, finner man att årets är betydligt mer bindande i sin formulering. Det tror jag atl Ingegerd Troedsson också erkänner, om hon läser formuleringarna.

Det senaste avtalet är inte uttryck för någon sänkt ambitionsnivå, utan det står i avtalet att Landstingsförbundet förbinder sig att verka för att ulby,ggnaden sker i enlighet med huvudmännens planer - samma målformulering som i det tidigare avtalet. Beträffande planerna sägs det att del blir en utbyggnad med minst 2 000 platser. Antalet platser kan alltså vara högre, och i så fall ärju del värdefullt, eftersom vi är överens om atl långvården är ett brislområde.

Jag tror ärligt talat att Ingegerd Troedsson här talar litet mot bältre vetande, när hon beskyller Landstingsförbundets eniga styrelse och regeringen - och tydligen också det eniga socialutskottet, som har godkänt alt det inte behövs några särskilda åtgärder frän riksdagens sida i della sammanhang - för alt stå fören sänkt ambitionsnivå. Delar inte fråga om någonting sådant, och del vet Ingegerd Troedsson, utan del här är - ursäkta all jag säger del - en litet gnällig sifferexercis.

INGEGERD TROEDSSON (m):

Herr talman! Ingen vore gladare än jag om det vore på det viset. Men jag lycker uppriktigt sagt att det är litet slött all man inle har kollat upp landstingens egna planer, som föreligger i tryck för de här åren, innan man sätter sig vid förhandlingsbordet. Jag tycker atl det hade varit angeläget all sätta målet så högt atl man försökte uppnå minst de 2 350 platser som fanns upptagna i längtidsplanen och som vi redan de faclo har träffat överenskommelse om.

Jag är naturiigtvis glad om socialminislern nu säger att det här innebär all landstingen förbinder sig atl leva upp till de planer som faktiskt föreligger, men det hade sett ännu bättre ut om regeringen hade varit angelägen alt sätta målet vid minst 2 350 platser i stället för vid de 2 000 som har nämnts i överenskommelsen.

Socialminislern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Jag är ledsen över den debatteknik, som går ul på alt det hade varit bra om man, innan man log plats vid förhandlingsbordet, hade salt sig in i siffrorna osv. Ingegerd Troedsson inser säkert att de långlidsplaner som fanns i somras är lika väl kända för oss som för henne, men hon vet också att planerna förnyas. Det finns i dag ingen officiell sammanställning över landstingens planer, men de preliminära uppgifterna lyder på all man planerar en utbyggnad med över 2 000 platser per år. Det är i så fall bra. Det stämmer med vad som sägs i avtalet, att man skall verka för att huvudmännens planer uppfylls, och att de planerna innebär en utbyggnad med minst 2 000 platser.

Här finns alltså ingen skillnad i sak, utan Ingegerd Troedsson driver en

sifferexercis som inte har underlag i verkligheten. Varför skulle Landstingsförbundets styrelse - också Ingegerd Troedssons partivänner - gä in för en sänkt ambitionsnivå? Varför skulle regeringen göra det? Det finns ingel sakligt motiv för ett sådant påstående, ulan det är ett rent misstänkliggörande. Jag beklagar det sättet att föra diskussionen om dessa viktiga frågor.

INGEGERD TROEDSSON (m);

Herr talman! Det är inte fråga om något misstänkliggörande ulan om att tillgodose del utomordentligt stora, på många häll skriande, behov som finns av långvårdsplatser. Del hade betytt mycket för landstingens ambitioner om man hade salt målet i relation lill de planer som redan förelåg frän landslingens sida. Men är vi överens om att 2 350-2 400 platser lill varje pris måste fram, lål oss dä hjälpas ät att se lill alt de också kommer fram.

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om gymnasiestudier kombinerade med elitidrott

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordet för att besvara Georg Anderssons (s) den 9 februari anmälda interpellation, 1978/79:143, och anförde:

Hert lalman! Georg Andersson har, mol bakgrand av att regeringen inte föreslagit någon utvidgning av försöksverksamheten med kombination av gymnasieskolesludier och elitidrott under budgetåret 1979/80 och att enligt uppgifter i massmedia en motsvarande verksamhet bedrivs för 16-18-äringar inom den kommunala vuxenutbildningen i Stockholm, ställt följande tre frågor lill mig:

1. Är det regeringens avsikt att kombinationen av gymnasiestudier och elitidrott som skolöverstyrelsen (SÖ) föreslagit i stället skall ske inom den kommunala vuxenutbildningen?

2. Vilka motiv har, i sä fall, regeringen för att gä emot SÖ;s förslag?

3. Sker den ovannämnda verksamheten i Stockholm inom ramen för gällande bestämmelser?

Lät mig inledningsvis konstatera att skälet lill alt regeringen inle ansåg sig kunna föreslå en utökning av försöksverksamheten på sätt SÖ föreslagit var att en enig riksdag så sent som i april förra året ansåg atl försöksverksamheten borde utvärderas innan den ytteriigare byggdes ut. Som jag har redovisat i årets budgetproposition har en utvärdering av försöksverksamheten påbör-

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om gymnasiestudier kombinerade med elitidrott

jats men ännu ej avslutats.

All regeringen inte föreslagit någon utökning av verksamheten får inte tolkas så atl regeringen vill ta bort möjligheterna all kombinera utövning av elitidrott med studier inom gymnasieskolan och i stället anordna motsvarande verksamhet enbart inom kommunal vuxenutbildning.

Regeringen har därför inte för avsikl all upphäva möjligheten all kombinera elitidrott med gymnasiestudier. Däremot bör det övervägas om inte erfarenheterna av den nuvarande försöksverksamheten är sädana att man redan nu kan hitta en mer permanent form för all tillgodose della syfte inom ramen för den reguljära verksamheten i gymnasieskolan. Regeringen kommer därför att ge SÖ i uppdrag atl i samråd med bl. a. Sveriges riksidrottsförbund göra en sådan bedömning. SÖ kommer samtidigt all få i uppdrag alt redovisa i vad mån åtgärder bör vidtas för alt möjliggöra kombination av studier och elitidrott även utanför gymnasieskolan.

Efter samråd med statsrådet Wikström, som närmasi ansvarar för den kommunala vuxenutbildningen, vill jag vidare anföra följande.

Enligt uppgift från Stockholms skoldirektion har de "idrottselever" som går i den kommunala vuxenutbildningens dagundervisning i Stockholm tagits in under ordinarie intagningsperiod och pä samma sätt som gäller för kommunal vuxenutbildning (KOMVUX) i övrigt. De har tagits in genom individuell bedömning av intagningsnämnden. Ingen generell dispens har lämnats. De former av dispens som kommit i fråga är dels från kravet på lägsta ålder, dels från förbudet aU tas in i KOMVUX direkt efter ett avhopp från gymnasieskolan. 1 båda fallen ligger beslutanderätten på lokal nivå.

Flertalet av eleverna går i gymnasieskolekurser inom tvåårig social linje. Inga andra elever har avvisats för att bereda plats för "idrottseleverna". Enligt Stockholms skoldirektion anordnas inga kurser för enbart "idrottselever". I några kurser är dock "idrottseleverna" i klar majoritet.

Av tillgängliga uppgifter att döma har intagningen av eleverna således skett pä elt formellt korrekt sätt.

Del är i och för sig bra att enskilda studerande, som utövar elitidrott utnyttjar KOMVUX för all skaffa sig en utbildning jämsides med idrotts-ulövandet. Detta måste givelvis dock ske inom de bestämmelser som gäller för KOMVUX. Några "idrottsgymnasier" med undervisning i ämnet elitidrott skall givetvis inte byggas upp inom KOMVUX-organisationen.

GEORG ANDERSSON (s);

Herr lalman! Jag ber all få tacka statsrådet Birgit Rodhe för svarei.

Vi vet aU ungdomar som väljer idrotlsutövning framför utbildning kan få svårt aU finna lämplig sysselsättning när deras aktiva idrotlstid är slut. Della kan medföra sociala problem och störningar för både dem själva och andra. Del är därför, enligl min mening, starkt socialt motiverat att skolan och idrottsrörelsen försöker finna former där utbildning och idrottsiräning på ett vettigt sätt kan kombineras med varandra.

Det är av denna anledning försöksverksamheten med idrottsgymnasier pågår i ett antal kommuner - f. n. 13 kommuner. Den här försöksverksam-

heten har tilldragit sig slorl intresse. Väldigl mänga kommuner vill vara med och bygga ut denna verksamhel och har därför lämnat in förfrågningar och ansökningar till SÖ och Riksidroltsförbundet. Della beror nalurliglvis pä all man upplever ett starkt behov bland ungdomarna av den här formen av kombination mellan idrotlsutövning och utbildning.

Den försöksverksamhet som hiuills har bedrivits har inle omfattat lagsporterna, och det är en brist. Skolöverstyrelsen ansåg all frågan huravida lagsporterna skulle inordnas i försöksverksamheten och under vilka former det i så fall skulle ske behövde utredas ytteriigare. Sä har nu skett, och del har resulterat i att skolöverstyrelsen föreslagit all försöksverksamheten fr. o. m. läsåret 1979/80 skall utvidgas lill all omfatta även lagsporterna. SÖ kom alltså med ett konkret förslag om utbyggnad från nuvarande 13 kommuner till 20 kommuner. Men regeringen sade nej i budgetpropositionen, och det väckte nalurliglvis besvikelse. Regeringen ville inte utvidga försöksverksamheten lill att gälla också lagsporter.

Samtidigt kom rapporter om alt man i Stockholm startat sådan verksamhet inom ramen för den kommunala vuxenutbildningen. Men för att del skall vara möjligt krävs dispens för de fiesta eleverna. Av en artikel i tidningen Skol-Stockholm framgår att de flesta elevema vid vuxengymnasiets idrottslinje fått dispens föratt studera där. Dispens erfordras på grand av atl de inte är fyllda 18 år. Del sägs också i den artikeln all de i första hand valts ut efter sina idrotlsmeriler, eftersom del är de medverkande idrollsförbunden som slår för uttagningen. 1 Birgit Rodhes svar sägs att eleverna lagils in genom individuell bedömning av intagningsnämnden. Någon generell dispens har inte lämnats. Intagningen av elever har skett på ett formellt kortekt sätt, uppger Birgit Rodhe.

Jag bara konstaterar atl uppgifterna i tidningen Skol-Stockholm och i Birgit Rodhes svar inte stämmer överens, men vi lär väl inle i denna debatt kunna utreda dessa förhällanden. Jag avser inte heller all nu göra någol försök i den riktningen. Jag vill bara peka på de olyckliga konsekvenser som kan uppslå, om kombinationen gymnasiestudier och elitidrott fiyttas frän gymnasieskolan till vuxenutbildningen. Jag tolkar Birgit Rodhes svar sä, all del inte är hennes avsikl atl medverka till en sådan ulveckling.

Genom de moiioner som har väckts av oss socialdemokrater och etl antal centerpartister blir del lyckligtvis möjligl au förverkliga det förslag om elitidrott inom lagsporter, kombinerad med gymnasiestudier, som SÖ har lagt fram. De överväganden om permanentning av verksamheten som Birgit Rodhe nu talar om behöver enligl min mening inle vara något hinder för utvidgning lill lagsporter.

Fördelarna med SÖ:s förslag är uppenbara. För det första slipper man laborera med dispenser av olika slag. Och för del andra, vilket jag betraktar som vikiigasl, kan verksamheien då byggas ut pä eu mera planmässigi säu. Det gäller såväl geografiskt som vid fördelning mellan olika lagsporter. Riksidroltsförbundet har den 19 februari presenterat ett förslag som jag tycker rätt väl fyller dessa krav. Där föreslås all idrottsgymnasier i lagsporter skall få inrättas avseende bandy i Sandviken, baskel i Jönköping, fotboll i Borås och

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

0/77 gymnasiestudier kombinerade med elitidrott

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om subventionerna till broilerbranschen

Västerås, handboll i Göteborg och ishockey i Skellefteå. Inom ramen för 20 kommuner finns det utrymme för ytterligare en ort. Denna ljugonde ort är inie namngiven i det här förslaget.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla atl det vore olyckligt om kombinationen elitidrott och gymnasiestudier skulle komma alt utvecklas inom ramen för vuxenutbildning. Verksamhet av denna modell har visat sig medföra ganska betydande problem. Därför är det som sig bör att regeringen går mot etl nederiag i riksdagen i denna fråga.

Statsrådet BIRGIT RODHE;

Herr talman! Som Georg Andersson konstaterade är vi helt eniga om - det är bara tidpunkten som vi kan ha olika meningar om -all den utbyggnad som är önskvärd, dvs. kombinationen av gymnasiestudier och idrott, skall ske inom den vanliga gymnasieskolan/ungdomsskolan och inte inom KOMVUX genom några särskilda anordningar och dispenser.

De frågor som Georg Andersson i övrigi lar upp ärju sådana som redan har anhängiggjorls i riksdagen genom budgetpropositionen. Jag är naluriiglvis också medveten om atl del finns motioner frän fiera håll -jag vill lillägga även frän företrädare för mitt parti -om att en utökning av försöksverksamheten skall komma lill stånd. Därmed får riksdagen tillfälle alt senare ingående diskutera denna fråga.

Vad jag har velat göra i mitt svar är framför allt alt ge ytteriigare bakgrandsinformation i frågan och också tala om vilka ålgärder regeringen avseratt vidta. Debatten i själva sakfrågan bör enligt min mening anslå lill ett senare tillfälle.

GEORG ANDERSSON (s);

Herr lalman! Jag vill bara kommeniera en sak. Birgit Rodhe säger att det föreligger motioner också från företrädare för hennes parti. Man kan notera det någol märkliga förhållandet att den sakkunnige i departementet i dessa frågor har valt atl motionera i riksdagen om en sak som han inte har fått igenom i regeringen. Den moiionen väcktes dock först sedan det stod klart att socialdemokrater och centerpartister skulle bilda en majoritet emot regeringens budgetproposition på den här punkten.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om subventionerna till broilerbranschen

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordet för att besvara Lena Öhrsviks (s) den 8 mars anmälda fråga, 1978/79:415, och anförde:

Herr talman! Lena Öhrsvik har frågat mig varför regeringen avser atl slopa subventionerna lill broilerbranschen.

Den 1 juli 1976 infördes etl prisstöd till broilernäringen på 20 milj. kr. motsvarande ca 55 öre per kg. Prisstödet infördes föratt branschen under en

övergångsperiod skulle få möjlighel att anpassa sin produklion lill det inhemska avsättningsutrymmet. Under budgetåret 1916/11 vidtogs även vissa andra åtgärder inom jordbruksregleringens ram för att åstadkomma balans på marknaden. Vid utgången av år 1977 hade också en viss anpassning skett till marknaden. Under första delen av år 1978 förbättrades lönsamheten inom branschen. Under senare delen av är 1978 började situationen på broilermarknaden pä nytt karakteriseras av en relativt hög produktion med åtföljande lagerökning.

Målsättningen måste vara atl en anpassning skall ske av produktionen till det inhemska avsättningsutrymmet. Prisstödet har varit etl medel att hjälpa till med detta. Näringen har nu haft nästan tre år på sig alt få till stånd en sådan marknadsanpassning, varför regeringen övervägt att ompröva stödet. Regeringen är medveten om del besväriiga marknadsläge som näringen uppenbariigen på nytt befinner sig i och som uppstått under den allra senaste tiden. Regeringen kommer därför atl medge all ca 5 milj. kr. av det belopp på 20 milj. kr. som anslagits till prisstöd för broiler under innevarande budgetår får användas till marknadsreglerande åtgärder i syfte att åstadkomma balans pä marknaden.

Det är emellertid enligt min mening önskvärt att man inte får en höjning av broilerpriset, vilket man kan få om prisstödet las bort. Om man bibehåller prisstödet innebär detta atl man kan hälla konsumentpriset ca 70 öre lägre än i ett läge utan prisstöd. Det är emellertid angeläget, bl. a. från kost- och näringssynpunkl, att broiler ges ett rimligt konkurrensläge gentemot andra kötislag, varför det finns skäl all överväga en viss omfördelning av nu utgående subventioner i samband med den prisuppgörelse som kommer att träffas per den 1 juli 1979.

Regeringen kommer nu atl noga följa utvecklingen inom näringen under våren 1979. Om förhållandena påkallar ett fortsall stöd under budgetåret 1979/80 är regeringen beredd att överväga fortsatt prisstöd. Jag vill dock ånyo understryka atl det är nödvändigt att produktionen anpassas lill efterfrågan snarast möjligt.

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om subventionerna till broilerbranschen

LENA ÖHRSVIK (s);

Hert talman! Jag får tacka för det någol lugnande beskedet.

Sedan jordbruksministern för ett par veckor sedan meddelat företrädare för broilerbranschen att subventionerna skulle tas bort den 1 juli har stor oro spridit sig bland de anställda och hos aktuella kommuner.

De anställda i denna bransch, som under flera år haft problem, reagerade myckel kraftigt inför sä snabba och omfattande förändringar av samhällets stöd. Jordbruksministern har redan fått ta del av deras synpunkter både genom en skrivelse och genom personligt sammanträffande.

Här har stat och kommun medverkat vid etableringar och rekonstruktioner. Då kan man ju inle på ett par månader riva ner vad som mödosamt byggts upp. Ivo Foods anläggning i Kristvallabrann i Nybro kommun skulle bli direkt nedläggningshotad. Den situationen har man tyvärr varit i flera gånger. Men efter långa förhandlingar och med hjälp av statliga lån och kommunala

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om subventionerna till broilerbranschen

subventioner kom man i våras fram till en lösning. Man vågade äter tro pä en trygg anställning. Sä kommer då detta utspel, som - om det genomfördes -omgående skulle ställa 135 personer utan arbete.

Vilka övriga konsekvenser det kunde få för branschen i stort har man ännu inte kunnat överblicka. Enbart i mitt hemlän skulle del i alla fall bli tal om en total nedläggning i Kristvallabrann saml en uppskjuten utbyggnad hos Guldfågeln i Mörbylånga på Öland, där man sä väl behöver nya arbetstillfällen.

Hos Nybro kommun har man inle tagit uppgifterna om slopade subventioner på allvar. Del vore orimligt, säger man, all dra in den lilla subvention del ändå rör sig om i jämförelse med subventionerna till kött- och fläskbranschen. Delta måste också ställas i relation till arbetstillfällena.

Kristvallabrunn är en av länets hårdast drabbade orter när det gäller sysselsättningen. För etl år sedan lade textilindustrin Krajo ned sin verksamhel. För en månad sedan gick ett sågverk i konkurs. För kommunen i övrigi är situationen inte heller särskilt lysande. Nedläggning inom glasindustrin ärju högaktuell.

Givetvis måste man ibland acceptera justeringar och förändringar, men jag tycker all samhällsstödet måste ha till uppgift att garantera de anställda trygghet. Därför är jag glad över atl jordbruksministern har backat något frän sill ursprungliga förslag. Jag är särskilt glad över beskedet alt del från kost-och näringssynpunkl är angeläget att hålla priset på broiler nere och atl del finns skäl all överväga en viss omfördelning av subventionerna i förhällande lill andra köttslag. Misstanke har nämligen funnits om all mäktiga lantbruks-intressen legal bakom och tryckt pä. Broilerbranschen ärju relativt liten och har inle alltid så lätt alt göra sig hörd.

Jag vill bara ha några kompletterande uppgifter; Är jordbruksministern beredd all också på annat sätt stimulera en ökad konsumtion, så atl produktionen kanske kan behällas pä nuvarande nivå? Och kommer elt eventuellt beslut om förändringar alt föregås av samråd med de anställda och resp. kommuner?

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordet för alt besvara Anders Dahlgrens (c) den 26 februari anmälda interpellation, 1978/79:149, och anförde;

Herr talman! Anders Dahlgren har med anledning av ett vid jordbraksde-parlementel lidigare anhängigt besvärsärende frågal mig omjag är beredd att ge min syn på den långa handläggningstiden för frågan om Erstorps försörjning med friskt hushållsvatten. Anders Dahlgren har vidare frågal mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att snabbi lösa vattenproblemen för hushållen i Erstorp.

Såsom redovisats i inierpellationen blev under hösten 1976 och vintern 1977 såväl människor som djur sjuka i vissa hushåll i Erstorp, som ligger i Finspångs kommun. Då en undersökning av vattnet visade att fenolhalten varit förhöjd, misstänkte man att vattnet i brannarna på berörda fastigheter förorenats av den ved- och barkhanlering som bedrivits i ett intilliggande läktomräde. Även sedan denna hantering upphört och fenolhalten återgått till normala värden uppträdde emellertid vissa sjukdomssymtom. Uppmärksamheten riktades då mot en del av grustäklsområdet, där vissa fyllnadsmassor som bestod av byggnads- och industriavfall deponerats. Länsstyrelsen förelade därför den 21 juli 1978 med stöd av miljöskyddslagen och vattenlagen Erstorps Grasakliebolag alt ta bort massorna.

Bolaget besvärade sig över länsstyrelsens beslut. Med hänsyn lill nya uppgifter, som redovisats i besvärsärendet, bedömdes del nödvändigt atl göra vissa kompletterande utredningar. Ärendet har därefter avgjorts så snart del varit möjligl. Regeringens beslut,som fattades den 22 februari i år, innebäratt länsstyrelsens föreläggande fastställts. Tiden för borttagande av massorna har dock föriängls t. o. m. utgången av maj månad 1979.

När det gäller den allmänna frågan om kommuners skyldigheter att svara för vattenförsörjningen finns det regler härom i lagen om allmänna vatten-och avloppsanläggningar. För allmän vatten-och avloppsanläggningar i regel kommun huvudman. Enligt bestämmelser i lagen skall för sådan anläggning fastställas ett verksamhetsområde. Delta utgör det område inom vilket vattenförsörjning och/eller avlopp skall anordnas. Inom verksamhetsområdet har huvudmannen för anläggningen skyldighet att låta ägare av fastighet braka anläggningen. Fastighetsägaren är ä andra sidan skyldig att betala avgifter till huvudmannen. Utanför fastställt verksamhetsområde har

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om vattenföisörj-ningen i Erstorp i Östergötland

huvudmannen ingen skyldighet all tillhandahälla vatten. Vallenförsörjningen är i dessa fall i första hand en angelägenhet för fastighetsägarna själva. Kommunen skall dock sörja för atl allmän vatten- och avloppsanläggning kommer till stånd,om det behövs med hänsyn till den allmänna hälsovården. Underiäter kommunen del, kan länsstyrelsen vid vite ålägga kommunen atl fullgöra sina skyldigheter i dessa avseenden.

De aktuella hushållen i Erstorp ligger inle inom verksamhetsområdet för allmän vatten- och avloppsanläggning. Något föreläggande om anordnande av sådan anläggning för hushällen i Erstorp har inte utfärdals av länsstyrelsen. Regeringens möjligheter att i enskilda fall ingripa enligt lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar är begränsade till sådana fall då beslut enligl denna lag överklagas lill regeringen.

Jag vill i detta sammanhang nämna att det aktuella fallet f n. också är föremål för prövning vid allmän domstol. Ägarna lill berörda fasligheter har yrkat skadestånd av kommunen och grusbolaget för bl. a. person- och sakskador.

Med hänsyn till vad jag nu redovisat anser jag det inte möjligt för regeringen atl ingripa i frågan om att ordna vattenförsörjningen för de boende i Erstorp.

ANDERS DAHLGREN (c):

Herr talman! Tack för svarei!

Jag fäste mig vid första meningen i svarei - "med anledning av elt vid jordbruksdepartementet tidigare anhängigt besvärsärende" osv. Ja, del var en av anledningarna till min fråga. I den arbetspromemoria som jag hade var del tänkt all delta beslut skulle fattas den 19 oktober. Det var nu inte möjligl. Men när febraari månad kom och ingel definitivt ställningstagande hade gjorts, då ställde jag frågan. Nu är beslutet fattat, och jag vill gärna säga aU jag tycker att del var ett riktigt beslut.

Alt jag har ägnat den här frågan speciell uppmärksamhei och fäster särskild vikt vid den beror på att en kommun är indirekt inblandad. Jag är medveten om svårigheterna för regeringen när del gäller atl förelägga kommunen beslut om att förse de skadelidande med friskt vatten. Men kvar står att det naturiigtvis är en helt oacceptabel situation för dem som har drabbats, oavsett vem som är vållande till vattenföroreningarna. Jag lycker nog att det i en sådan situation borde vara en självklarhet för kommunen att förse dem inom kommunen som har drabbats med vatten.

Jag vet alt länsstyrelsen, som enligt min mening har handlagt ärendet berömvärt i flera avseenden, för kort lid sedan har samlat parterna för en överläggning om hur vattenfrågan skall lösas. Det är min förhoppning att kommunen skall känna sill ansvar i den situation som har uppkommit. Del kan nu rimligen inte vara fråga om att till varje pris försäkra sig om betalning för vatlenledningsdragning, utan del är kommunens samhällsomsorg som bör prägla den fortsatta handläggningen.

Tack än en gång för svarei!

Jordbruksministern ERIC ENLUND;

Herr lalman! Jag vill säga ytteriigare några ord om den del som vi har haft alt handlägga inom regeringen, nämligen besvärsärendet.

Grasbolagets besvärsskrift inkom till jordbraksdepartementel den 18 augusti 1978. Ärendet remitterades till etl flertal myndigheter den 24 augusti. Detta hände alltså under Anders Dahlgrens tid som departementschef

Sedan begärda yttranden inkommit fick bolaget i sedvanlig ordning tillfälle att bemöta dessa. Bolagets påminnelseskrifl inkom den 3 november. Vid skriften hade fogats en teknisk undersökning, enligt vilken massorna inle kunde ha påverkat brunnarna, eftersom konsulten ansåg att grundvattnet inle alls tog den vägen.

Den av bolaget åberopade ulredningen skickades för granskning till Sveriges geologiska undersökning, som anmodades att avge förnyat yttrande. SGU;s yttrande kom departementet till hända den 20 december. Av yttrandet framgår alt SGU bl. a. besiktigat platsen.

Därefter inhämtades förnyade yttranden från övriga remissinstanser.

Eftersom massorna enligl länsstyrelsens beslut skulle ha borttransporterals före utgången av november 1978 förordnade regeringen alt länsstyrelsens beslut t. v. inte skulle gälla.

Remissbehandlingen avslutades den 14 februari 1979. Ärendet avgjordes av regeringen den 22 febraari.

Av det anförda torde framgå att besvärsärendel handlagts med största skyndsamhet.

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om kapitaltillskott till Scharins Söner AB i Skellefteå

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för att besvara Roland Brännströms (s) den 2 mars anmälda fråga, 1978/79:393, och anförde:

Herr talman! Roland Brännström har med anledning av all Scharins Söner AB i Skellefteå hos regeringen har ansökt om lokaliseringsstöd frågat mig om jag är beredd alt anvisa det kapitaltillskott som behövs för att genomföra projektet och att påskynda handläggningen så att ovissheten om framliden för de anställda undanröjs.

Jag har tidigare i svar på en interpellation av Börje Hörnlund redogjort för min syn pä det s. k. MDF-projektet.

Vid det tillfållet framförde jag uppfattningen att ett statligt stöd föratsätter en acceptabel ägarstruktur och en rimlig kapitalbas för företaget. Vidare anförde jag alt de marknadsmässiga förutsättningarna för den produkt som skall tillverkas närmare måste utvärderas för att bringa klarhet i om projektet är lönsamt.

Efter samråd med statsrådet Wirtén vill jag ånyo understryka att förutsättningarna vad gäller marknad och ägarstraklur måste vara uppfyllda för all en statlig finansiell medverkan skall kunna komma i fråga. Ett omfattande

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om kapitaltillskott till Scharins Söner AB i Skellefteå

arbete pågår i samverkan mellan förelaget och industridepartementet för all hitta lösningar som kan ge företaget en tillfredsställande ekonomisk grund för projektet och klarlägga produktens marknadsförutsättningar.

Regeringen har nyligen beslutat infria en tidigare beviljad lånegaranti för alt garantera förelagets fortbestånd under den lid detta arbete pågår. Jag kan försäkra att arbetet bedrivs med största möjliga skyndsamhet.

Eftersom beredningen av förelagels ansökan om lokaliseringsstöd för MDF-projektet ännu inte är avslutad kan jag inte nu uttala migom huravida företagets ansökan kommer alt bifallas eller inte.

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s):

Hert talman! Jag ber all få tacka industriministern för svarei. Jag finner en positiv men dess värre också en negativ del i innehållet.

Del positiva är all regeringen nu beviljat den lånegaranti som behövs för att företaget skall kunna fortleva medan arbetet pågår. Del negativa är alt man dess värre ännu inte kommit lill beslut beträffande MDF-projektet.

Här föreligger, skulle jag vilja hävda, elt tillfälle att påskynda etl beslut utifrån del besluisunderiag som enligl min bedömning ändock är ovanligt väl genomarbetat jämfört med vad som gäller för mänga andra problemförelag. Del borde finnas möjlighel för regeringen att mycket snabbt ta ställning till projektet som sådant.

Jag vill i detta sammanhang anmärka mot de höga krav som är ställda utifrån vad som sägs också i svaret i dag, nämligen att en acceptabel ägarstruktur och en rimlig kapitalbas är grundläggande för besked om atl regeringen skulle vara beredd alt medverka lill ett genomförande.

Jag ifrågasätter om det är skäligt att i della sammanhang ställa - som jag ser det - myckel höga krav pä företaget Scharins jämfört med andra företag i branschen som nu också har samma omslruklureringsproblem.

Ärendet är ändock av den beskaffenheten all den första tidsplaneringen för omstraktureringen började redan i december 1976. Från 1978 har ärendet pä ett eller annat sätt legat för prövning hos myndigheter eller på departementsnivå.

Jag vill understryka viklen av alt etl beslut kommer nu, så alt man verkligen har möjligheler att genomföra den omstriikturering det innebär, scm både frän regional synpunkt och sysselsättningsmässigl är positiv och som därför också frän branschens synpunkt bör vara positiv, eftersom det nya projektet ger en bältre användning och en energisnålare processinriktning än den nuvarande produktionen. Dessutom vill jag hävda alt man i regionen har ett påtagligt behov av atl ha kvar denna industri. Den betyder så myckel för den småindustri som t. ex. på sägsidan levererar avfallsprodukter, och den kan vara av helt avgörande betydelse för om verksamheten i den branschen skall kunna drivas med hyggligt ekonomiskt utbyte. Jag vill fråga om industriminisiern inte ändå skulle vara beredd atl frångå en del av de myckel högt ställda kraven och försöka - i samma riktning som jag bedömde det näringsutskollel i går beslutade - uttrycka en positiv uppfattning om Scharins.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Jag är medveten om mycket av del Roland Brännström har sagt. Jag vill emellertid ändå understryka atl denna nya produkts marknadsmässiga förulsättningar ingalunda är oomtvistade. Vi fåster därför stor vikt vid atl någon sakkunnig och stark kraft kommer att visa sin tilltro lill produkten genom alt gå in i företaget och därmed skapa de förutsättningar vi har talat om.

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s):

Herr talman! Jag förslår i och för sig industriministern, som försöker att så långt möjligl finna ett ekonomiskt väl underbyggt alternativ när det gäller att omstrukturera i denna bransch. Men jag vill hävda att detta -om man ser på branschen i stort - är etl av de bättre redovisade förslag som finns när det gäller boardbranschens omstrakturering. Jag vill pä nytt understryka all den marknadsanalys som är gjord - vad företaget självt har bedömt kan naturiigtvis ha fårgat analysen något - betydligt bättre än i många andra fall klargör alt del finns en avsättning för denna produkt. Den säljs ju redan nu av företagel - visserligen genom att man köper den utifrån - och den placeras alltså på en marknad som redan är bearbetad.

Detta understryker atl en betydande marknadsanalys redan praktiskt är genomförd, och det borde till en del besvara den fråga som jag tycker industriministern alltför hårt ställer upp som elt kriterium innan han är beredd att fatta ett positivt beslut. Man kan se på branschen i stort, och det finns här etl direkl förslag, väl tekniskt genomarbetat beträffande industrilösningen, som är klart alt handlägga och där de faktiska kostnaderna är väl underbyggda - såviti jag kan bedöma. Insatsen förefaller mot den bakgrunden vara mindre tvivelaktig och säkert väl motiverad utifrån den regionalpoliliska betydelse som förelaget Scharins har i Skellefteåregionen. Det är ju inte del enda förelag vi har bekymmer med i dag pä en ort som i övrigi har ensidig näringsstraktur och där det är ytterst angeläget all man agerar frän industridepartementets sida.

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om glasbruken i Flygsfois och Strömbergshyttan

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för all besvara Lena Öhrsviks (s) den 8 mars anmälda fråga, 1978/79:414, och anförde:

Herr talman! Lena Öhrsvik har frågal mig vilka ålgärder regeringen ämnar vidta med anledning av alt Orreforskoncernen nu meddelat atl förelaget tänker lägga ned glasbraken i Flygsfors och Strömbergshytlan.

Orreforsgruppen har under de senaste åren redovisat omfattande föriuster, vilket har haft sin grund i såväl den allmänna lågkonjunkturen som strakturella problem inom företaget. Dessa problem är inte specifika för Orrefors utan gäller för den manuella glasindustrin som helhet.

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om glasbruken i Flygsfors och Strömbergshyttan

Ett omfattande utredningsarbete har under senare tid pågått inom Orrefors i syfte atl finna sädana former för verksamheten som kan ge lönsamhet för företaget. I utredningsarbetet har även de anställda deltagit.

Det utredningsresultat som nu föreligger pekar på att fortsatt produktion vid glasbruken i Strömbergshytlan och Flygsfors kommer alt vara föriustbringande även framgent.

Enligt vad jag har låtit inhämta från företagsledningen kommer det slora flertalet av de ca 40 anställda vid Strömbergshytlan att kunna erbjudas fortsatt anställning vid Sandviks glasbruk. Vad gäller Flygsfors glasbruk är situationen någol besväriigare. Företagsledningen räknar emellertid med att kunna erbjuda omkring hälften av personalstyrkan fortsall arbete vid andra glasbrak inom företagsgruppen.

Företagsledningen har nu inlett MBL-förhandlingar med de anställda. Samtidigt har en arbetsgrapp tillsatts med uppgift alt söka finna allernaliv produklion vid Flygsfors eller finna en intressent som är beredd att överta verksamheten och driva den vidare. Grappen består av företrädare för företagsledning, de anställda, kommunen och länsmyndigheter.

Riksdagen har redan tidigare i enlighet med regeringens förslag fattal beslut om ett omfattande stödprogram för den manuella glasinduslrin. Regeringen har inle för avsikt alt vidta några särskilda åtgärder med anledning av det beslut styrelsen för Orrefors nu har fattat.

LENA ÖHRSVIK (s);

Herr talman! Jag vill börja med att lacka för svaret.

Den manuella glasindustrin är en snabbt krympande bransch, som diskuterats vid åtskilliga tillfällen här i riksdagen. Den aktuella situationen är att branschen under de senaste tvä åren minskat från 2 500 till ungefär 1 800 anställda.

Del är tvä stora koncerner som dominerar branschen, och ca 90 % av de anställda finns inom fyra kommuner i Småland. Glasbruken är på sina resp. orter ofta den enda eller den helt dominerande industrin.

Orreforskoncernen har nu meddelat all man skall lägga ned tillverkningen i Flygsfors och Strömbergshytlan. Jag och många med mig är nu i högsta grad intresserade av vad regeringen tänker göra med anledning av detta.

Jag hade egentligen inga förhoppningar om att få ett svar som kunde stilla de anställdas och bygdens oro. Folkpartiregeringen visade ju redan i budgetpropositionen all man inte tänkte ägna sig särskilt myckel ät glasindustrin.

Vi socialdemokrater i de aktuella länen skrev sedan budgetpropositionen framlagts en motion, där vi försökte analysera branschens problem och föreslå ålgärder för framliden. Näringsulskoltet har nyligen behandlat denna motion och i stora delar bifallit den. Detta torde bl. a. innebära atl riksdagen inom kort kommer all hos regeringen begära alt en samlad plan för samhällets insatser på glasindustrins område upprättas. Målet bör enligl utskottet vara att bevara denna industris långsiktiga konkurrenskraft och konstnäriiga kvalitet, sä atl nuvarande sysselsältningsnivå kan bibehållas.

I klartext betyder detta att utskottet och troligen också en enig riksdag inte kommer alt acceplera några nedläggningar.

Mol den bakgrunden borde man kunna vänta sig snabba och kraftfulla åtgärder från regeringens sida. Men om man som industriministern har en inneboende motvilja när det gäller att begränsa företagens frihet, sä är detta givelvis inte så lätt. Riksdagens beslut måste dock vara vägledande, varför industriminisiern måste försöka stå ul med sin motvilja elt tag till.

Jag skulle vilja säga lill industriministern; Gör inle samma misslag som föregående innehavare av industriministerposlen! Trots atl en samhällsekonomisk kalkyl visade plussiffror, trots alt kommunen låg i den s. k. grå zonen och trots de anställdas böner om trygghet, sä medverkade han lill nedläggning av ett glasbruk. Bygden håller nu pä att sakta dö ut. Jag syftar här på Björkshull.

När del gäller Flygsfors finns också en samhällsekonomisk kalkyl. Den visar atl samhällets kostnader vid en nedläggning blir ca 4 milj. kr. under första året. De sociala konsekvenserna för de enskilda människorna kommer därutöver - de går ju inte atl mäta i pengar.

Möjligheterna för Orrefors att ta emot anställda är ganska begränsade, eftersom man även där har förluster. Jag vill påslå atl vissa specialiteter då går förlorade. Och jag frågar mig om vi verkligen inle har utrymme för tvä små belysningsglasbrak.

Jag vill ställa några kompletterande frågor till industriministern. Om man eventuellt kan komma fram till förändrade ägandeförhållanden, är staten då beredd all vara med och stödja en sådan sak? Det gäller ju inle enbart ett visst antal anställda, ulan det gäller hela bygdens existens och ett stort kulturarv. Jag får återkomma med några frågor.

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om glasbruken i Flygsfois och Strömbergshyttan

Industriministern ERIK HUSS;

Herr talman! Bl. a. för all bereda Lena Öhrsvik tillfälle att återkomma vill jag beträffande den fråga hon hann framställa säga följande. Om förändrade ägandeförhållanden kommer till stånd får vi pröva den situation som dä föreligger och den framställning som dä kan komma.

LENA ÖHRSVIK (s):

Herr lalman! Jag får lacka för del svarei och återgår sedan till mina övriga frågor. Jag vill veta om industriministern tycker all del är samhällsekonomiskt och socialt försvarbart all lägga ned dessa glasbruk. Jag vill också vela hur industriministern tolkar näringsutskotleis uttalande om alt behälla nuvarande sysselsältningsnivå.

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om tillvaratagande av föl slag från de anställda vid tekoindustrierna i Skellefteå och Lycksele, m. m.

glasbruket. Flygsfors. Det är klart atl vi i ljuset av riksdagens evenluelll kommande beslut närmare får studera hur vi mol den bakgrunden skall ställa oss beträffande just Flygsfors och vad som där kan vara försvarbart att göra. Riksdagens beslut kan ju, tycker jag, näppeligen vara relevant i fallet Strömbergshyllan.

LENA ÖHRSVIK (s):

Herr talman! Jag kan möjligen instämma i det allra sista som industriministern sade. Men jag har fortfarande inte fält svar på frågan hur industriministern tolkar näringsutskottets uttalande om atl behålla nuvarande sysselsältningsnivå.

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för atl i etl sammanhang besvara dels Birgitta Hambraeus (c) den 16 februari anmälda interpellation, 1978/79:148, dels Svea Wiklunds (c) den 2 mars anmälda fråga, 1978/79:392, och anförde;

Herr lalman! Birgitta Hambraeus har frågal mig dels pä vilket sätt jag har gett de anställda vid lekoindustrierna i Skellefteå och Lycksele möjlighet att visa hur deras idéer skulle kunna förverkligas, dels på vilket sätt resultalet av denna utvärdering kommer att föras in i den övergripande lekoplanen.

Svea Wiklund har frågal mig vilken tolkning jag gör av riksdagens beslut angående stöd lill Algolsindustrierna i Skellefteå, Lycksele och Kramfors angående eventuell konkurrens med andra lekoföretag.

Jag besvarar inierpellationen och frågan i etl sammanhang.

Regeringen kommer i propositionen om tilläggsbudget 111 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 atl föreslå atl 1 milj. kr. anvisas för atl användas av AB Eiser för utvärdering och ulveckling av de idéer till helt nya produkter som de anställda i Lycksele och Skellefteå har presenterat. Avsikten är atl utvärderingen skall ske i nära samarbete med de anställda och Gunnar Lund, somjag den 29 november 1978 gav i uppdrag alt undersöka om nyssnämnda idéer kan förverkligas och skapa långsiktig sysselsättning i mindre skala.

Verksamheten vid Skellefteå- och Lyckseleenheterna bedrivs sedan februari 1979 i ett separat bolag. Nord Konfektion AB, som är ett dotterbolag till Eiser.

Enligt vad jag har inhämtat från Eiser har arbetsgrupper bildats med företrädare för bl. a. de anställda, verkställande direktören för Nord Konfektion saml representanter för Skellefteå och Lycksele kommuner. Grupperna har att utvärdera bl. a. de produkttyper av olika arbetsoveraller samt sjukhuskläder som de anställda har presenterat. Jag har vidare inhämtat all förelagel nu kommer all sy en testkolleklion av de föreslagna modellerna.

Gunnar Lund har informerat mig om atl han beräknar slutföra sitt uppdrag i höst. Hans utvärdering har av denna anledning inte kunnat beaktas i regeringens proposition om åtgärder för tekoindustrin (1978/79:145).

Risken för konkurrensmässiga orättvisor lill följd av statliga åtgärder lorde vara slörre i en tillbakagående bransch under stark ekonomisk press än i en expansiv bransch med genomsnittligt god lönsamhet. Risken för samhällsekonomiskt ogynnsamma effekier av olikheter i villkoren mellan statlig och övrigföretagsanihetärdärförstorinom lekoindustrin. Strävan bör därför vara atl ge del statliga förelagel samma möjligheler, rättigheter men också skyldigheter som övriga förelag inom tekoindustrin för att undvika risk för snedvridning av konkurrensen. Statsunderstödd verksamhel bör såvitt möjligt inle leda till atl sysselsättningsproblem flyttas till andra förelag med motsvarande produktionsinriktning.

Vad gäller verksamheten i Lycksele och Skellefteå kommer den löpande produktionen,dvs.exkl.iestprodukter, underdel häråret alt utgöras av plagg som skall konkurrera med importen. Försäljningspriserna för den löpande produktionen har därför måst beräknas efler de priser som erläggs vid import av liknande plagg. Avsikten är alltså alt dessa plagg inle i någon nämnvärd grad skall störa övrig försäljning av liknande plagg tillverkade i Sverige.

I del betänkande av näringsulskottei (NU 1978/79:16) som låg till grund för riksdagens beslut om bl. a. medelstillskott till Statsföretag AB anfördes bl. a. alt uppmärksamhei måsle ägnas ät frågan om en fortsatt drift vid den statliga tekokoncernens enheler i Norriand får direkta återverkningar på förelag som redan nu bedriver motsvarande produktion pä andra orter som också har sysselsättningsproblem. För att motverka detta ansåg näringsutskollel atl regeringen borde la initiativ till ökad beställning från statliga verk och myndigheter, liksom lill lageruppbyggnad med särskilt stöd. Regeringen borde vidare enligt näringsulskottei la initiativ till förhandlingar i detta syfte med såväl Landstingsförbundet som Svenska kommunförbundet. Regeringen uppdrog därför den 21 december 1978 åt tekodelegalionen alt ta upp överläggningar med de båda förbunden i syfte att tillgodose vad näringsutskollel anfört i fråga om upphandling av tekovaror. Dessa förhandlingar är ännu inte avslutade.

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om tillvaratagande av föl slag från de anställda vid tekoindustrierna i Skellefteå och Lycksele, m. m.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c);

Herr lalman! Jag ber att fä tacka industriministern för svarei på min interpellation.

Den senasie månaden tycks mänga positiva saker ha börjat ske för lekoindustrierna i Västerbotten. Styrelsen för del nybildade bolaget Nord Konfektion har börjat arbeta, och produktut vecklingsgrapper har bildats. Det är myckel bra atl regeringen kommer all föreslå 1 milj. kr. för alt förelagsledning, de anställda och Gunnar Lund skall kunna utveckla och utvärdera de anställdas idéer med sikte pä atl skapa varaktiga arbetstillfällen i Västerbotten. Experimentverksamheten vid Nord Konfektion AB kommer atl ha stor betydelse också för mänga andra förelag, därom är jag övertygad. Del ärju här fråga om ett nytt sätt att utveckla produkter, att finna marknader

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om tillvaratagande av JÖislag från de anställda vid tekoindustrierna i Skellefteå och Lycksele, m. m.

och att engagera alla inom ett företag för elt meningsfullt arbete. Det finns uppenbariigen ett stort behov av välutvecklade arbets- och skyddskläder som inte är tillgodosett i landet. Branschen bör alltså kunna expandera och inte gå lillbaka.

Erfarenheten efter de anställdas kamp och delseger är att mänga fackföreningar har sett till alt beställningar lagts ut på kläder som man önskar skall tillverkas inom landet. Det är ett värde i sig all kunna ha kontakt med dem som syrens kläder och kunna påverka utformningen i samarbete. Kunskapen om hur de har det som tillverkar del jag använder ökar samhörigheten och solidariteten. Främlingskapskänslan i tillvaron minskar och arbetsglädjen ökar. Del är en form av slandardökning, som inle kommer med i snäva ekonomiska kalkyler men som jag tror och hoppas kommer att bli allt centralare i framliden.

Nord Konfektions pionjärarbete rör alltså mycket mer än själva de nya produkterna - det är etl nytt sätt atl samarbeta, inom förelaget och med kunderna. Varje medarbetare ser sin del i helheten. Ingen skall behöva detalj-och fjärrslyras eller underordna sig maskinerna. Taylorsyslemet, det löpande bandet och MTM-studier är gammaldags system som inle passar en människosyn med fria, länkande människor som vill utvecklas, skapa och ta ansvar.

Det är naturligtvis väsentligt atl styrelsen för Nord Konfektion utformar den dagliga verksamheten vid företagel så att tillverkningen blir en praktisk tillämpning av de idéer man ulformar i arbetsgrapperna. Maskiner som passar till produktionen måste anskaffas och basproduklionen inriktas på kunskapsutveckling för den framtida produktionen. Samhällsstödet bör användas för experimenlverksamheten och får självfallet inte medföra atl kläderna säljs till priser som konkurrerar ut liknande svensk produktion. Departementets positiva intresse för denna experimentverksamhet är självfallet av stor betydelse. Jag skulle vilja fråga industriministern; På vilket sätt följer industriministern den fortsatta experimentverksamheten?

Statliga och kommunala beställningar bör, som riksdagen räknade med, kunna bli ett viktigt instrument föratt säkerställa en tekoindustri av den art som jag beskrivit. Industriministern säger i sitt svar till mig att delegationen för samordning av åtgärder avseende tekoindustrierna den 21 december 1978 fått i uppdrag att ta upp överläggningar med de båda förbunden. Jag vill också fråga industriministern på vilket sätt dessa förhandlingar förs, lill vilka resultat man hittills kommit saml när man kan förvänta alt de är avslutade.

enheter i Norrland, sä alt den inle får återverkningar pä företag som bedriver liknande produktion på andra orter. Jag tror atl det är viktigt alt man konkretiserar vad som kan menas med detta.

En byxa är alltid en byxa, även om material, användningsområde och utförande är helt olika. Det finns bevisligen etl stort behov av yrkesanpassade arbetskläder av typer som inle finns på marknaden i dag. Men del krävs både uppfinningsrikedom och kapital för att konstraera nya klädtyper för nya användningsområden. Sömmerskorna vid Nord Konfektion har jobbat frenetiskt på delta-del ärju deras framtid det handlarom. Men de behöver också ha orderingång lill företagen i Västerbotten. Det är pä den punkten som jag och mänga med mig har börjat undra om konkurrensbegränsande åtgärder redan har salts in - och av vem.

Tidningen Norra Västerbotten skrev den 2 mars;

"Algols i Borås stoppade order till Skellefteå

Sitter förelaget Algols i Borås och stoppar eventuella order för Nordkon-feklion i Skellefteå och Lycksele?

Frågan måsle ställas, sedan det visat sig att planeringschef Sture Hendén vid Algols i Borås i början av februari sagt nej till en order från Niltorps syfabrik utanför Borås på i första hand 5 000 overaller.

Detta trots all Nordkonfeklion AB bildades redan den 25 januari. Eisers ledning fick överhuvudtaget aldrig veta något om ordern.

- Det är säkeriigen inle första gängen del sker, men den hittills enda gäng del kan beläggas, säger Kerstin Berglund fackklubbens ordförande i Skellefteå."

Del är ett citat direkl från tidningen.

Detta är, såviti jag vet, inte det enda som har hänt. Redan i oktober förra året försökte Matti Viio i Sollentuna all föriägga sömnadsarbeten till Skellefteå. Del rörde sig om en produktion som skulle sysselsätta 80-90 personer. Men Statsföretag sade nej. Man tyckte all det var alldeles för osäkert. I dag sysselsätts 160 sömmerskor i den produktionen. Fören månad sedan var Matti Viio i kontakt med Statsföretag och Eisers ledning för all återigen diskutera lönsömnad i Skellefteå. Han erbjöd sig att ha samtliga sömmerskor i arbete omgående, om bara Statsföretag sade ja. Det besked han fick den gången var atl han skulle vara välkommen tillbaka i mitten av mars för alt träffa Eisers ledning. Jag vet inte om den kontakten har kommit lill stånd ännu.

Min fråga till industriminisiern är: Kan industriministern ge någon förklaring till de här underiiga turerna?

När det är brist pä arbete, när folk sitter och väntar på arbete, så är del egendomligt att man tackar nej till order.

Matti Viio är f ö. inte ensam om alt försöka få lönsömnader till Nordkonfektion. Det framgick ock,så av tidningsartikeln. Niltorps Syfabrik försökte intressera Statsförelag för overaller. I första hand värdet en order pä 5 000 plagg som ingick i en slororder pä 100 000 overaller som Niltorps hade. Enligt vad produktionschef Lars Fridh pä Nitlorp har uppgivit för tidningen Norra Västerbotten räknade man med atl lägga minst 30 000 av dessa plagg på

Nr 106

Fredagen den . 16 mars 1979

Om tillvaratagande av förslag från de anställda vid tekoindustrierna i Skellefteå och Lycksele, m. m.

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om tillvaratagande av förslag från de anställda vid tekoindustrierna i Skellefteå och Lycksele, m. m.

Nordkonfeklion, om företaget klarade den första leveransen. Men produktionschef Lars Fridh fick beskedet alt produkten inte var lämplig för Nordkonfektion - för resten hade Nordkonfektion fullt upp att göra hela våren. Ett annat Boråsförelag, Fristad, ville i december atl Algols i Västerbotten skulle sy 50 000 overaller, men företagsledningen var inle intresserad.

Förstår industriministern att vi som bor i Västerbotten, som läser i tidningarna vad som sker och som lyssnar på lokalradion om sömmerskornas kamp, börjar fundera över om det verkligen är meningen att Nordkonfektion skall få en chans?

Jag tycker del är positivt alt Algotssömmerskornas kamp har lett lill ett uppsving för svensktillverkade arbetskläder. Det är ju något som hela lekoindustrin kommer att ha nytta av. Men samtidigt lycker jag att de rimligen borde fä ul något själva av det också.

Alla dessa underliga turer frän Statsföretags sida har koslat sömmerskorna i Västerbotten föriust av den erfarenhet som de skulle ha fått om de i stället bemötts med litet välvilja. Min fråga blir: Är industriministern beredd atl på någol sätt kompensera Algolssömmerskorna för detta? Det har ju nu också gäll tvä av de dyrbara sex månaderna.

Industriminisiern ERIK HUSS:

Herr lalman! Det är ju inte möjligt för mig all kommentera de många detaljuppgiftersom Svea Wiklund här har lämnat. Det fungerar inte så, att ett departement på del viset sysslar med statliga företags dagliga handhavande av sina uppgifter. Det är inte heller meningen att vi skall fungera på del sättet.

Jag vill emellertid säga all jag skall se lill all de uppgifter som Svea Wiklund har lämnat kommer lill Eiseriedningens kännedom.

Jag vill vidare konstatera alt om Matti Viio hade fått bifall till sina förslag, skulle del ha fåll återverkningar på AMS skyddade verkstäder, vilket inte hade varit så bra. Det väsentliga i sammanhanget är emellertid atl konstatera att sömmerskorna vid dessa olika produklionsställen har arbetsuppgifter f n.

Pä Birgitta Hambraeus fråga hur jag följer verksamheten vill jag svara all det i första hand sker genom Gunnar Lund. Förhandlingarna med Landstingsförbundet och Kommunförbundet förs, såsom sägs i svaret, genom tekodelegationen. Man skall emellertid ha klart för sig aU några väsentliga resultat knappast kan uppnäs genom sädana överiäggningar, då Landstingsförbundets medlemmar-och Landstingsförbundet är naluriiglvis den stora institutionen i sammanhanget, eftersom sjukvärden sorterar under landstingen - redan placerat 95 96 av sina inköp vid svenska företag. Procentsatsen lär vara mindre för kommunerna, men Kommunförbundets möjlighel alt dirigera inköpen är begränsad. Men överläggningar sker som sagt i syfte att befrämja den inriktning som näringsutskollel har talat om.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Landstinget beställer 95 96 av sina inköp av textilvaror vid svenska förelag, säger industriminisiern. Mänga lekoföretag har en ganska liten tillverkning inne i landet, vilket betyder alt det inle är likgiltigt hos vilket svenskt förelag beställningarna görs.

Enligt vad jag har förstått har överiäggningarna mellan tekodelegationen och Kommunförbundet hittills skett på ämbetsmannaplanet eller kanske med de försäljningsorganisationer som finns där; åtminstone har politikerna ännu inle haft frågan uppe. Jag skulle därför vilja fråga industriministern om del inte är lämpligt alt de här överiäggningarna kommer upp i förbundens styrelser för en diskussion som har alt göra med värderingar. Det bör alltså fattas politiska beslut och inte bara beslut av fackmän.

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Om tillvaratagande av föislag från de anställda vid tekoindustrierna i Skellefteå och Lycksele, m. m.

SVEA WIKLUND (c):

Herr talman! När industriministern säger alt om Matti Viios kollektion sylts upp på Nord Konfektion, så skulle del ha fått återverkningar pä AMS, är detta sant så till vida att 80 av de 160 sömmerskorna i dag är sysselsatta med sådant arbete i Sverige, men de återstående 80 finns i Finland. Så långl jag har kunnat kollationera de uppgifter som jag har fått syr Matti Viio upp 8 % av sin tillverkning i Portugal i dag, beroende på all han har stött på svårigheter här hemma.

Jag vet också all Algolssömmerskorna skulle ha känt del betydligt trevligare all fä sy arbetsoveraller än alt behöva sy kavajer - som de knappt vet kommer till användning - lill SIDA. Dessutom har det varit på det sättet att materialet lill fabriken i Skellefteå har levererats väldigt ojämnt. Jag vet alt en dag fick 20 sömmerskor sitta och vänta pä sömnadsmaterial som aldrig kom, sä del är tydligt atl den servicen från Statsförelag inte alls har fungerat.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1978/79:132 till juslitieulskottel

§11 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1978/79:2208 och 2209 till lagutskottet

1978/79:2210 till näringsulskottei

§ 12 Pä hemställan av talmannen beslöt kammaren kl. 10.44 att ajournera sina förhandlingar till kl. 14.00, då de lill dagens bordläggning anmälda ulskottsbelänkandena väntades föreligga.

§ 13 Kammarens förhandlingar återupptogs kl. 14.00.

Nr 106 § 14 Anmäldes och bordlades

Fredagen den Proposition

16 mars 1979 1978/79:167 om lån till Åreprojeklel

§ 15 Anmäldes och bordlades Moiioner

1978/79:2211 av Georg Andersson och Christer Nilsson med anledning av propositionen 1978/79:92 om lokal- och utrustningsplaneringen vid statliga högskoleenheter

1978/79:2212 av Olle Göransson m.fl. 1978/79:2213 av Karl-Erik Svartberg m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:96 om vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret

§ 16 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkande

1978/79:24 med anledning av propositionen 1978/79:100 bilaga 12 såvitt

avser stöd lill dagspressen, organisationstidskrifler saml tidningar på andra

språk än svenska m. m. jämte moiioner

Skatteutskottets betänkanden

1978/79:37 med anledning av motioner om avdragsreglerna för ökade levnadskostnader, m. m.

1978/79:38 med anledning av motion om det särskilda byggnadsinvesteringsavdraget m. m.

Justitieutskottets betänkanden

1978/79:26 med anledning av propositionen 1978/79:100 såviu gäller anslag

till domstolsväsendet m. m. jämte moiioner 1978/79:27 med anledning av propositionen 1978/79:86 om ändring i lagen

(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, m. m. jämte morion

Kulturatskottels belänkande

1978/79:21 med anledning av propositionen 1978/79:100 såviu gäller anslag till kyrkliga ändamål jämte motioner

Utbildningsutskottets betänkanden

1978/79:23 med anledning av proposilionen 1978/79:41 om tandläkarnas

utbildning m. m. jämte motion 1978/79:24 med anledning av proposilionen 1978/79:71 om utbildning av

sjöbefäl samt drift- och underhållsteknisk personal i högskolan jämte

moiioner

Näringsulskottets betänkande

1978/79:28 med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser vissa
32 anslag inom industridepartementets verksamhetsområde jämte motio-

ner

Civilulskottels betänkanden

1978/79:21 med anledning av propositionen 1978/79:100 såviu gäller anslag

lill lantmäteri- och karlväsendel jämte moiioner 1978/79:22 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt avser anslag

lill planväsendet 1978/79:23 med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser anslag

lill kommundepartementet m. m. 1978/79:24 med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser anslag

lill länsstyrelserna m. m. jämte motioner 1978/79:25 med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser anslag

lill kronofogdemyndigheterna jämte moiioner

Anmälan av interpellation

1978/79:165 av Lars Gustafsson (s) till utbildningsministern Jan-Erik Wikström om fördelningen av anslagen för det särskilda vuxenstudiestödet:

Anslagen för det särskilda vuxensiudiestödet är i enlighet med vad som föreslogs i proposilionen 1975:23 fördelade så, att en större del reserverats för grandskolestudier och en mindre för gymnasieskolestudier. Den exakta fördelningen (55 96 för grundskolan resp. 45 % för gymnasiet) har fastställts av regeringen, och vuxenutbildningsnämnderna häri dag inga möjligheteratt omdisponera medlen efter regionala behov.

Motivet för den rådande fördelningen slår givetvis alt finna i reformens inriktning på korttidsutbildade och deras behov. Tre års erfarenhet har dock visat att en sådan för alla VUN fastställd kvotfördelning ger upphov till betydande olägenheter och i vissa fall får konsekvenser som direkt strider mot reformens huvudsakliga syfte.

Det har visat sig att fördelningen av medel i många län inte alls står i proportion till antalet ansökningar på grundskole- resp. gymnasienivå. Anslagna medel har inte kunnat förbrakas inom grundskolekvoten samtidigt som nämnderna på grund av brist på medel tvingats till en myckel hård prioritering bland studerande på gymnasienivå.

Någon behovsprövning i enlighet med SsL 7 kap. 11 § blir givetvis inte aktuell i de fall då de anslagna medlen är mer än tillräckliga för att bevilja

3 Riksdagens protokoll 1978/79:106-108

Nr 106

Fredagen den 16 mars 1979

Anmälan av interpellation

samtliga sökande pengar. Följaktligen har i många län alla formellt berättigade sökande i grundskolan beviljats studiepenning oavsett behov. I ytterlighetsfallen har detta t. ex. inneburit alt heliidsarbelande ulan inkomstbortfall beviljats studiepenning för fritidsstudier eller alt sökande med gymnasiekompetens erhållit stöd för atl repetera vissa ämnen i grundskolan. Någol skäl för en ekonomisk prövning har inte heller förelegal under dessa omständigheter, och därmed har även sökande med betydande inkomster och förmögenheter erhållit vuxenstudieslöd - ett förhållande som för många studerande ter sig orimligt i jämförelse med ekonomiprövningen inom studiemedelssystemet.

Inom den gymnasiala kvoten har nämnderna däremot tvingats tillämpa ett mycket hårt urvalsförfarande. I Stockholms län räcker således anslagen lill mindre än hälften av alla nysökande. Till gymnasieutbildning hänförs numera all yrkesinriktad utbildning, oavsett längd, och därmed har man i nivähänseende jämställt t. ex. 4 veckors städledaralbildning med en 4-årig utbildning pä teknisk linje.

De korta yrkesinriktade gymnasieutbildningarna slår dock i allmänhet öppna även för sökande som inte har förkunskaper motsvarande grandsko-lekompetens, och de utgör härigenom och genom sin yrkesanknytning ett eftertraktat studieallernativ för många korttidsutbildade vuxna. Den målgrupp studiepenningen avsetls för kan således i många län i lika stor utsträckning återfinnas bland studerande på gymnasienivå som på grand-skolenivå.

Mot den bakgranden framstår den nuvarande kvoteringen av anslagen som orättvis och föga motiverad. Om nämnderna själva gavs möjlighet all disponera hela anslaget för vuxenstudiestöd, skulle man uppnå en bättre anpassning till regionala behov. Därmed skulle stödet komma att användas mer effektivt och på etl sätt som slår i bättre överensslämmelse med reformens syfte än vad som nu är fallet.

Eu annat alternativ till den nuvarande kvoteringen vore att nu, sedan några års erfarenhet vunnits, överväga om kvoteringen behöver vara densamma i alla län. Behovet av grundskole- resp. gymnasieskolestudier varierar uppenbariigen frän län lill län. De faktiskt registrerade ansöknihgsvolymerna under ett anlal år till grandskola resp. gymnasieskola kunde t. ex. få vara vägledande för kvoterna.

Mot bakgrand av del anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att lill utbildningsministern få ställa följande frågor:

1. Är statsrådet beredd att föreslå ett slopande av de nuvarande kvoterna
och låta vuxenuibildningsnämnderna själva avgöra fördelningen?

2. Om sä inte är fallet, är slaträdet dä beredd alt förändra kvoteringen, sä
atl den skulle kunna variera mellan länen med hänsyn tagen till efterfrågan pä
grundskole- resp. gymnasieskoleutbildning?

§ 18 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 15 mars

1978/79:441 av Gustav Lorention (vpk) lill industriministern om NCB:s sulfatmassefabrik vid Köpmanholmen;

I de senaste av dessa dagar har del stadigt ingåu meddelanden från massmedia om hur framtiden kan komma atl gestalta sig for NCB:s olika företag i Norrland. Den slora finanssläkten Wallenberg, som pä sin lid påpassligt tog över Ivar Kreugers slora tillgångar vid dennes konkurs på 1930-talel, har äter blivit aktuell. En ny stor konkurs inom industrivärlden är enligl massmedia i faggorna. Återigen dyker namnet Wallenberg upp i sammanhanget. Del luktar pengar - lätt förtjänta. Var står regeringen? Tillåter regeringen konkurs, och vilka företag av dem som nämnts i massmedia kommer alt överieva? Ett förelag som i detta sammanhang inte nämnts är den NCB-ägda sulfatmassefabriken i Köpmanholmen. Är den redan lillspil-logiven?

Att oron för framtiden är påtaglig i Örnsköldsviksomrädet och då framför allt pä Köpmanholmen är självklart. För ett parar sedan försvann ett NCB-ägt sågverk på denna ort med 120 anställda. På en fråga i riksdagen den 8 februari 1977 förklarade dåvarande industriministern Nils Åsling aU NCB då valt aU vidareutveckla sulfatmassefabrikalionen, varför sysselsättningen skulle garanteras. Hur är lägel i dag?

Mot denna bakgrund vill jag fråga industriministern:

Vilka planer har regeringen för att rädda sulfatmassefabriken vid Köpmanholmen och sysselsättningen där?

1978/79:442av PärC/ra/is/erff (c) till kommunikationsministern om järnvägstrafiken mellan Stockholm och Södertälje:

Frågan om hur en ökad kapacitet skall åstadkommas på järnvägen mellan Stockholm och Södertälje har livligt diskuterats. Elt förslag innebär atl en ny järnväg byggs frän Flemingsberg över Grödinge till Järna. Elt annat är all nuvarande järnvägsslräckning mellan Stockholm och Södertälje S kompletteras med ett eller två spår. Det senare är den lösning som kan accepteras av Södertälje kommun.

I ett remissvar i ett sladsplaneärende intill järnvägen i Öslerlälje skriver SJ; "Det i beskrivningen omnämnda nya dubbelspåret kommer-om trafikleden utbyggs - all gä frän Flemingsberg till Järna över Grödinge. Av denna anledning kan Tj-områdels bredd nu minskas."

Vilken förankring i poliliska beslut har SJ för deua sill handlande?

Nr 106

Fredagen den 16 mars. 1979

Meddelande om frågor