Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förs. 1978/79:19

Förslag

1978/79:19

Fullmäktiges i riksbanken förslag till ändring av 8 § lagen (1934:437)
för Sveriges riksbank i syfte att möjliggöra införande av en 500-kronorssedel

1979-03-01
Till riksdagen

1 Inledning

Riksbanken har såsom ansvarig för sedelförsörjningen i landet att
uppmärksamma bl. a. uppkommande behov av att förändra serien gällande
sedelvalörer. Denna skyldighet har på senare tid vid flera tillfällen understrukits
av riksdagen (senast av finansutskottet i dess utlåtande 1977/78:2 sid.
3). Som ett led i denna verksamhet och i det fortgående rationaliseringsarbetet
inom riksbanken utarbetades 1978 en intern promemoria inom riksbanken
vari förslag framfördes att slopa 5-kronorssedeln och att införa en 500-kronorssedel.

Riksbankspromemorian har remissbehandlats. Tillfälle att avge yttrande
häröver har sålunda beretts: Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen,
Sveriges Föreningsbankers Förbund, PKbanken, Postverket,
Televerket, Myntverket, Sveriges Köpmannaförbund, Kooperativa Förbundet,
NK-Åhléns AB, Systembolaget AB, Svenska Pressbyrån AB, Sveriges
Kioskägares Riksförbund, Petroleumhandelns Riksförbund, Försäkringskasseförbundet,
Svenska Bankmannaförbundet, Handelsanställdas Förbund,
Posttjänstemännens Förening, Statsanställdas Förbund, Sektion lil, De
blindas förening, Leverantörsföreningen Kontor- och Datautrustning.

I denna skrivelse framlägges förslag grundade på riksbankspromemorian
och vad vid remissbehandlingen framkommit. Skrivelsen innefattar därjämte
ställningstagande till motionen 1978/79:238 av Nils Hjorth om införande av
en 500-kronorssedel, m. m., vilken motion remitterats till fullmäktige för
yttrande.

2 Riksbankspromemorian

2.1 Gällande bestämmelser och sedelomloppets utveckling

1 8 § riksbankslagen ges bestämmelser om riksbankens sedlar. Riksbanken
skall, enligt vad där stadgas, utgiva sedlar å fem, tio, femtio, etthundra och
ettusen kronor. När fullmäktige så prövar lämpligt får riksbanken därjämte
utge sedlar å tiotusen kronor. Vidare föreskrives att om till följd av

1 Riksdagen 1978/79. 2 sami. Nr 19

Förslag 1978/79:19

utomordentliga omständigheter behovet av skiljemynt stegras, regeringen på
begäran av riksbanksfullmäktige kan medge riksbanken att utge sedlar på en
krona. Det tillägges emellertid att enkronassedlar skall så snart ske kan
indragas ur den allmänna rörelsen.

Bestämmelserna om vilka sedelvalörer som skall finnas är i sina huvuddrag
oförändrade ända sedan tillkomsten av 1897 års riksbankslag. I 5 § lagen
(1897:27) för Sveriges riksbank stadgades sålunda att ”riksbankens sedlar må
lyda endast å fem, tio, femtio, etthundra och ettusen kronor”. Genom lagen
(1914:176) angående ändrad lydelse av 5-7 §§ i lagen för Sveriges riksbank
den 12 maj 1897 infördes därefter den speciella möjligheten att vid
skiljemyntsbrist medge riksbanken att utge sedlar å en krona med skyldighet
att så snart ske kan åter dra in desamma. Med detta tillägg överfördes regeln
om sedelvalörerna oförändrad till 1934 års riksbankslag [8 § lagen (1934:437)
för Sveriges riksbank]. Därefter har ingen annan ändring skett än att
riksbanken 1938 fick möjlighet att, om fullmäktige så ansåg lämpligt, utge
sedlar också å tiotusen kronor [lagen (1938:308) om ändring i vissa delar av
lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank].

Under bestämmelsernas giltighetstid har den utelöpande sedelmängden
mångdubblats, se tabell 1 (söm liksom följande tabeller begränsats till
efterkrigstiden).

Ultimo Miljoner kronor (mkr)

1945	2 781
1950	3 512
1955	5 318
1960	6 559
1965	8 746
1970	11 318
1975	20106
1977	24 419

Tabell 1: Den utelöpande sedelmängdens utveckling (mkr) under efterkrigstiden Sedelomloppets

ökning har skett genom att antalet utelöpande sedlar av
samtliga valörer har ökat, se tabell 2. Den antalsmässigt största ökningen i
absoluta tal sedan 1945 faller på 100-kronorssedeln och 10-kronorssedeln.

Av tabell 3 framgår hur den utelöpande sedelmängdens antalsmässiga
fördelning på olika valörer förändrats under efterkrigstiden. Särskilt markant
är 100-kronorssedelns stora och under senare år ökande andel. 10-kronorssedelns
och 50-kronorssedelns andelar har därmed reducerats påtagligt.

Förslag 1978/79:19

Ultimo	Valör 10 000 1 000	100	50	10	5	Summa
1945	3	379	13 836	8 521	47 351	16 778	86 868
1950	3	456	18 872	9 997	53 408	19 838	102 574
1955	5	773	32 560	10147	60 250	23 825	127 560
1960	8	1 042	41 636	9 741	63 990	27 256	143 673
1965	14	1 773	54 550	10 276	71256	28 800	166 939
1970	17	2 697	68 937	11 262	80 413	37 203	200 529
1975	29	5811	120 393	14 007	101 751	47 721	289 712
1977	40	7 673	141 989	14 187	lil 511	53 722	330 122

Tabell 2: Den utelöpande sedelmängdens sammansättning, antal sedlar (1 000 st.)

Valör

Ultimo	10 000	1000	100	50	10	5
1945	0,0	0,5	15,9	9,8	54,5	19,3
1950	0,0	0,5	18,4	9,7	52,1	19,3
1955	0,0	0,6	25,5	8,0	47,2	18,7
1960	0,0	0,7	29,0	6,8	44,5	19,0
1965	0,0	1,1	32,7	6,1	42,8	17,3
1970	0,0	1,3	34,4	5,6	40,1	18,6
1975	0,0	2,0	41,6	4,8	35,1	16,5
1977	0,0	2,3	43,0	4,6	33,8	16,3

Tabell 3: Den utelöpande sedelmängdens sammansättning, antal sedlar (96)

I promemorian påpekas att den reella värdegränsen mellan användningsområdet
för sedlar och användningsområdet för mynt förskjutits till följd av
att serien sedelvalörer förblivit oförändrad under så lång tid samtidigt som
penningvärdet kraftigt förändrats. Under den tid penningvärdet systematiskt
beskrivits med levnadskostnads- och konsumentprisindexserier, dvs.
från 1914, har sålunda penningvärdet mätt med dessa indexserier sjunkit till
1 /10 av sitt värde. Enligt promemorian ter det sig därför överraskande att inte
långt tidigare initiativ tagits till att slopa 5-kronorssedeln och helt ersätta den
med 5-kronorsmynt. Att så ej skett förklaras av ett flertal förhållanden. För
det första konstateras att någon naturlig värdegräns mellan användningsområdena
för sedlar resp. för mynt ej finns. Allmänheten har också i viss mån
synts benägen att med motvilja betrakta varje förändring av betalningsmönstren.
Härtill har under senare år kommit mera speciella omständigheter som
talat emot slopandet av 5-kronorssedeln. Det 5-kronorsmynt som gällde
enligt äldre myntlagen kunde sålunda enligt promemorian med visst fog
sägas vara alltför stort och otympligt (diameter 34 mm) för att bli enda
betalningsmedel i 5-kronorsvalören. När åter detta mynt genom 1971 års
myntkungörelse ersattes med ett mindre 5-kronorsmynt (diameter 28,5 mm),
ansågs allmänt det nya myntet lätt förväxlingsbart med 1-kronasmyntet
(diameter 25 mm). Så länge en sådan förväxlingsrisk mellan 5-kronors- och 1-kronasmy nt kunnat anses föreligga, har - framhålles i promemorian - frågan

1* Riksdagen 1978/79. 2 sami Nr 19

Förslag 1978/79:19

om slopande av 5-kronorssedeln ej ansetts böra aktualiseras. Därtill har
kommit att myntverket i samband med dess omlokalisering och till följd av
överefterfrågan på 1-kronasmynt svårligen skulle ha klarat av en ökad
produktion av 5-kronorsmynt för att ersätta sedlarna i samma valör.

De mera tillfälliga förhållanden som talat emot en övergång till mynt i 5-kronorsvalören bedömes i promemorian ej längre bestå. Genom förordningen
(1976:672) om prägel på femkronorsmynt har 5-kronorsmyntet givits
en sådan från 1-kronasmyntet avvikande prägel, att det enligt promemorian
ej längre föreligger någon egentlig förväxlingsrisk. Vidare framhålles att
myntverket åter kommit i stabila produktionsförhållanden och överefterfrågan
på 1-kronasmynt mättats. Då sålunda i och för sig praktiska
förutsättningar för övergång till enbart mynt i 5-kronors valören bedömes
föreligga bör enligt promemorian ställning nu tas till huruvida 5-kronorssedeln
bör slopas.

2.2 Allmänna synpunkter

Som framgått av tabell 1 och 2 ovan ökar den utelöpande sedelmängden
snabbt. Även inströmningen av sedlar till riksbankens kontor för uppräkning
och sortering ökar kontinuerligt, se tabell 4.

År

1965 357

1970 442

1975 548

1977 590

Tabell 4: Antal uppräknade
och sorterade sedlar
(miljoner st.) i
riksbanken

Sedelräknings- och sorteringsarbetet inom riksbanken erfordrar allt större
resursinsatser, såväl vad gäller personal som maskinell utrustning. Likväl
tenderar balanserna av ouppräknade sedlar att öka. Även om de kontinuerligt
ökande arbetsvolymema på riksbankens sedelräkningsavdelningar kan
bemästras, bedömes i promemorian som angeläget att göra vad som är möjligt
dels för att förbättra arbetssituationen, dels för att hålla nere samhällets
kostnader för det sedelvårdande arbete riksbanken har att utföra såsom
ansvarig för betalningsmedelsförsörjningen i landet. Som exempel nämnes
att en ökning av antalet till riksbanken inkommande sedlar för uppräkning
och sortering med 2,5 milj. st. medför ett ökat resursbehov motsvarande en
heltidstjänst för sedelvård m. m. i genomsnitt för samtliga sedelvalörer. Som
jämförelse noteras att den genomsnittliga årliga ökningen under de senaste
fem åren varit ca 20 milj. st. Under 1976 och 1977 har ökningen uppgått till
mer än 30 milj. st. sedlar per år.

Förslag 1978/79:19

Såsom tänkbara reformer i angivet syfte anges att slopa 5-kronorssedeln
och ersätta den med 5-kronorsmynt samt att eventuellt infora en 500-kronorssedel.

2.3 5-kronorssedeln

I promemorian framhålles att sedelhantering i riksbanken - räkning,
sortering och lagring - är en kostnadskrävande arbetsprocedur och att det
därför efter hand kommit att te sig allt mindre rimligt att så omständligt
hantera en så låg valör som 5 kronor. Vid stark inströmning av sedlar har
riksbanken också i viss utsträckning övergått till att blott räkna och därefter
förstöra 5-kronorssedlarna. Att framställa och utge en så kvalificerad
tryckprodukt som en sedel blott för att förstöra den så snart den återkommer
till riksbanken ter sig emellertid ej heller ekonomiskt rationellt. Det ligger
därför enligt promemorian nära till hands att i fråga om 5-kronorsvalören
avstå från de fördelar i den dagliga omsättni ngen som utmärker sedlar för att i
stället ta tillvara de vinster som är förenade med mynt, nämligen möjlighet till
hantering med enkla maskinella rutiner, lång omloppstid utanför banksystemet
och lång användningstid över huvud taget. Allmänt konstateras att till
följd av penningvärdeförändringen betalningsmedel i 5-kronorsvalören i dag
uteslutande blivit en skiljeenhet, som man medför för att kunna skilja sig åt
vid växlingstransaktioner och köp på ojämna belopp, och att betalningsmedel
i så låga valörer traditionellt utgöres av mynt.

I promemorian redovisas de ekonomiska effekterna inom riksbanken av att
ersätta 5-kronorssedeln med 5-kronorsmynt. En sådan reform jämföres med
alternativet att behålla sedeln. Kalkylerna, som omfattat en period på 20 år,
har utgått från en tillverkningskostnad om 45 öre/5-kronorsmynt och 5 öre/
5-kronorssedel samt från antalet utelöpande sedlar och mynt vid utgången av
1977, nämligen 53 milj. st. 5-kronorssedlar och 26 milj. st. 5-kronorsmynt.
Antalet utelöpande sedlar liksom mynt har i båda alternativen beräknats öka
med 5 96 per år. När, förutom produktionskostnaden, distributions- och
hanteringskostnader inkl. sedelräkning i riksbanken inlägges i kalkylen, visar
beräkningarna följande kostnader vid en kalkylränta på 0 96 resp. 5 96 (milj.

kr.).

Alternativ

0 96

5 96 (mkr)

Behålla 5-kronorssedeln

Slopa 5-kronorssedeln och ersätta den med

5-kronorsmynt

139

Att slopa 5-kronorssedeln och ersätta den med 5-kronorsmynt skulle under
en 20-årsperiod innebära kostnadsbesparingar på 66 mkr vid 0 96 kalkylränta
respektive 30 mkr vid 5 96 kalkylränta. Skillnaderna i kostnader mellan de

Förslag 1978/79:19

båda alternativen består främst i dels lägre hanteringskostnader inklusive
uppräkning och sortering av sedlar respektive mynt, dels lägre totala
produktionskostnader. Trots att tillverkningskostnaden för ett 5-kronorsmynt
är betydligt högre än motsvarande kostnad för sedeln är de totala
kostnaderna över en längre tidsperiod lägre för myntet eftersom det inte slits
lika snabbt som sedeln. En 5-kronorssedel har i genomsnitt en livslängd på ca
ett år medan ett mynt kan förväntas vara gångbart som betalningsmedel i
genomsnitt under minst 25 år.

Genom att dels göra nuvarande 5-kronorssedel något enklare, dels införa
totalmakulering av samtliga till riksbanken inkommande 5-kronorssedlar
skulle kostnaderna överen 20-årsperiod kunna sänkas med 22 mkr alternativt
13 mkr vid 0 % respektive 5 % kalkylränta. Alternativet att helt slopa 5-kronorssedeln och ersätta den med 5-kronorsmynt skulle ändå bli betydligt
fördelaktigare från kostnadssynpunkt - 44 mkr alternativt 17 mkr vid 0 %
respektive 5 % kalkylränta - jämfört med alternativet med en förenklad 5-kronorssedel.

I promemorian bedömes ett slopande av 5-kronorssedeln innebära att man
accepterar att denna valör i dag, såsom framhållits, uteslutande är en
skiljeenhet och därför bör finnas blott såsom mynt. Enligt promemorian finns
ej heller någon påtaglig förväxlingsrisk mellan 5-kronors- och 1-kronasmynt
längre. Övergång till uteslutande mynt i 5-kronorsvalören skulle däremot
medföra vissa fördelar. Den ökade användningen av 5-kronorsmynt anses
nämligen skapa förutsättningar för en bättre allmänservice i form av ökad
automathandel. Användes 5-kronorsmynt i ökad utsträckning blir det
sålunda möjligt att för denna valör använda myntautomater, vilka ställer sig
väsentligt billigare än motsvarande sedelautomater. Även negativa reaktioner
från allmänhetens sida kan dock enligt promemorian förväntas,
föranledda av irritation över förändringar av betalningsmedlen och de dagliga
rutinerna vid användande av dessa. I promemorian bedömes emellertid
sådana eventuella negativa reaktioner komma att snabbt övervinnas. 1 detta
avseende framhålles att motsvarande reform genomfördes i Danmark och
Norge 1961 resp. 1964 utan minsta problem. 5-kronorsmynten är i dessa
länder till fullo accepterade av allmänheten. Såväl Danmark som Norge har
planer på att ytterligare reformera sedel- och myntväsendet genom att ersätta
befintlig 10-kronorssedel med 10-kronorsmynt. Några mer varaktiga negativa
reaktioner mot dylika reformer förutses varken i Danmark eller
Norge.

1 promemorian upplyses att penninginstituten haft en allmän negativ
attityd till att slopa 5-kronorssedeln och därvid hänvisat till att övergång till
enbart mynt i 5-kronorsvalören medför tyngre hantering i kassor och valv,
erfordrar större valvsutrymmen för lagring samt medför ökade kostnaden för
den interna distributionen. 1 promemorian ifrågasättes emellertid denna
uppfattning. Det framhålles att visserligen mynt väger mera än sedlar och att
under en övergångstid stora resurser behöver ianspråktagas för att sätta den

Förslag 1978/79:19

ökade kvantiteten mynt i omlopp. Men när dessa övergångssvårigheter väl är
övervunna, bedömes bankernas och postverkets hantering med 5-kronorsmynten
bli mindre än nuvarande hantering med 5-kronorssedeln. Eftersom
mynt i motsats till sedlar ej behöver bytas ut i bank på grund av slitage m. m.,
förväntas nämligen mynten i större utsträckning blir kvar ute hos allmänheten
och affärsvärlden utan att, såsom sedlarna, cirkulera mellan bankerna
och allmänheten.

I promemorian redovisas att från myntverket i Eskilstuna inhämtats att
verket är berett att omgående efter ett riksdagsbeslut påbörja en utökad
produktion av 5-kronorsmynt för att efter drygt ett år efter beslut kunna
påbörja 5-kronorsmyntets ersättande av 5-kronorssedeln. Myntverket har
också framfört den åsikten att skulle statsmakterna inte fatta beslut om 5-kronorssedelns avskaffande bör det övervägas om inte 5-kronorsmyntet bör
dragas ur den allmänna cirkulationen, eftersom de samhällsekonomiska
vinsterna av 5-kronorsmyntet inte till fullo kan tillvaratagas så länge 5-kronorssedeln finns kvar.

Det förda resonemanget sammanfattas i promemorian på följande sätt: ”5-kronorsvalören har till följd av penningvärdeförändringen uteslutande blivit
en skiljeenhet och bör därför förekomma endast såsom mynt. En sådan
reform medför också betydande kostnadsmässiga fördelar för det allmänna.
5-kronorssedeln bör därför slopas så snart en sådan reform kan praktiskt
genomföras och ersättas med 5-kronorsmynt.”

2.4 500-kronorssedel

I promemorian upptas även frågan om införande av en 500-kronorssedel.
Det redovisas hur denna fråga under senare år vid upprepade tillfällen
upptagits i riksdagen.

Då fullmäktige yttrade sig över motion i ämnet till 1971 års riksdag uttalade
fullmäktige, ”att det enligt fullmäktiges mening icke föreligger något verkligt
behov av en sedel i 500-kronorsvalören, som motiverar de kostnader och det
merarbete utgivandet av en dylik sedel skulle medföra”. Finansutskottet
anslöt sig i sitt av riksdagen godkända betänkande (FiU 1971:35) till
fullmäktiges ståndpunkt och framhöll att man ej såg behov av en sedel i
valören 500 kronor. Utskottet tilläde att det borde ankomma på fullmäktige i
riksbanken att följa utvecklingen på området.

Frågan återkom i motion till 1975 års riksmöte. Fullmäktige konstaterade
då att skälen för en 500-kronorssedel fått större tyngd genom att omloppet av
100-kronorssedlar ökat. Fullmäktige framhöll emellertid att en utökning av
sedelsortimentet skulle innebära en ökad belastning för sedelhanteringen
såväl i riksbanken som inom penningväsendet i övrigt och att behovet av
sedlar i högre valörer i viss mån komme att tillgodoses genom den mera
lätthanterliga 1 000-kronorssedel som då var under framtagande. Med
hänvisning härtill avstyrkte fullmäktige införandet av en sedel i 500-

Förslag 1978/79:19

kronorsvalören och tilläde att det såsom tidigare borde överlämnas till
riksbanken att följa utvecklingen och att om så befunnes önskvärt ta
erforderliga initiativ. Finansutskottet instämde i sitt av riksdagen godkända
betänkande (FiU 1975/76:7) i fullmäktiges ståndpunkt och avstyrkte motionen.

Då frågan om en 500-kronorssedel återupptogs i motionen 1976/77:77
erinrade finansutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (FiU 1977/
78:2) om frågans tidigare behandling och framhöll att vissa skäl talade för
införande av en sedel i valören 500 kronor men att häremot finge vägas de
invändningar som framförts. Utskottet fann ej nödvändigt att frågan
utreddes i särskild ordning utan att det borde ankomma på fullmäktige i
riksbanken att noga följa utvecklingen i frågan och ta erforderliga initiativ.

I promemorian bedömes en utökning av sedelsortimentet med ytterligare
en valör knappast vara motiverad på grund av den belastning en sådan
utökning medför vid storhantering av sedlar. Om däremot 5-kronorssedeln
avskaffas, anses en ny sedel i annan valör lättare kunna inrymmas i
sedelserien. Fråga är därmed om man bör realisera det sedan länge i riksdagen
framförda önskemålet om en 500-kronorssedel.

För införande av en 500-kronorssedel anses ur riksbankens synpunkt tala
önskemålet att söka dämpa den snabba ökningen av antalet 100-kronorssedlar.
Enbart hittills under 1970-talet har sålunda antalet utelöpande 100-kronorssedlar ökat från 68,9 milj. st. till 141,9 milj. st. Inflödet till riksbankens
kontor av 100-kronorssedlar för uppräkning och sortering uppgick under 1977
till 346,9 milj. st. Det ökade inflödet av 100-kronorssedlar har därmed under
1970-talet motsvarat ett ökat personalbehov inom riksbanken på ca 40 nya
heltidstjänster.

Införandet av en 500-kronorssedel anses, om sedeln accepteras av
allmänheten, dämpa ökningen av användningen av 100-kronorssedlar.
Därtill kommer att 500-kronorssedeln minskar användningen av 1 000-kronorssedlar, låt vara att effekten härav för riksbankens del blir skäligen
ringa med hänsyn till det begränsade antalet 1 000-kronorssedlar i omlopp. I
vilken utsträckning sedelomloppet skulle komma att uppbäras av 500-kronorssedlar i stället för 100-kronorssedlar och 1 000-kronorssedlar är enligt
promemorian omöjligt att ha någon närmare uppfattning om. På grundval av
erfarenheterna av 50-kronorssedeln antas dock som möjligt att en 500-kronorssedel ej skulle accepteras av allmänheten i någon större omfattning.
Från det mera gissningsvisa antagandet, att införandet av en 500-kronorssedel
skulle minska den årliga omloppsökningen för 100-kronorssedlarna
från 10 96 till 8 % och för 1 000-kronorssedlarna från 15 % till 12 %, har
införandet av en 500-kronorssedel kostnadskalkylerats i promemorian.

Förslag 1978/79:19

Alternativ

0 % 5 % (mkr)

Ingen 500-kronorssedel
500-kronorssedel

453 352

421 329

Ett införande av en 500-kronorssedel skulle för riksbanken innebära en
kostnadsreduktion på ca 32 mkr alternativt 23 mkr vid en kalkylränta på 0 %
respektive 5 % och en kalkylperiod på 10 år. Skulle en 500-kronorssedel få
relativt stort användningsområde skulle kostnadsbesparingarna bli påtagligt
större.

För värdetryckeriet i Tumba upplyses att inga extra investeringar i
maskiner, byggnader etc. erfordras för att producera 500-kronorssedlar.

Effekten av införande av en 500-kronorssedel bedömes i promemorian som
osäker. Med hänsyn till den icke oväsentliga kostnadsbesparing som en sådan
reform dock skulle kunna innebära för riksbanken liksom till den allmänna
positiva inställningen i näringslivet, anses dock riksbanken böra beredas
möjlighet att om 5-kronorssedeln avskaffas införa en 500-kronorssedel.

3 Remissyttrandena

Förslaget att slopa 5-kronorssedeln varvid 5-kronorsmyntet skulle bli enda
betalningsmedel i valören 5 kronor stöds av flertalet remissinstanser, bl. a.
handelns organisationer, de stora varuhuskedjorna samt tre av fyra berörda
personalorganisationer. Förslaget avvisas helt av Sparbanksföreningen,
Föreningsbankernas Förbund och Handelsanställdas Förbud. Svenska Bankföreningen
är mycket tveksam till den diskuterade reformen.

Förslaget att införa en 500-kronorssedel biträdes av en stor majoritet av
remissinstanserna. Endast Köpmannaförbundet och Sveriges Kioskägares
Riksförbund är något tveksamma till reformen men vill dock inte motsätta
sig densamma. Inget remissorgan avvisar direkt förslaget.

I det följande redovisas mera ingående synpunkter från de remissinstanser
som inkommit med yttrande.

3.1 Svenska Bankföreningen

Bankföreningen tillstyrker införandet av en 500-kronorssedel och anför att
önskemålet om en sådan har accentuerats under senare tid i samband med att
hanteringen av 100-kronorssedeln ökat. Nyttan av en 500-kronorssedel anses
nu vara större än tidigare.

I riksbankens promemoria framhålles att mycket alltjämt talar för att en
utökning av sedelsortimentet med ytterligare en valör knappast är motiverad
på grund av den belastning en sådan utökning medför vid storhantering av
sedlar. Om emellertid 5-kronorssedeln avskaffas kan en ny sedel i annan

Förslag 1978/79:19

valör, förslagsvis 500 kronor, lättare inrymmas i sedelserien. Med hänvisning
härtill framhåller bankföreningen att föreningen inte vill motsätta sig
slopandet av 5-kronorssedeln om detta är en förutsättning för att 500-kronorssedeln skall kunna införas. Om det emellertid inte skulle beslutas att
en 500-kronorssedel skall införas anser bankföreningen att 5-kronorssedeln
bör bibehållas med hänsyn till att sedeln ofta är smidigare att hantera än
mynt.

Vid behandlingen av detta ärende inom bankföreningen har PK-banken
deltagit.

3.2 Svenska Sparbanksföreningen

Sparbanksföreningen ställer sig avvisande till förslaget att i kostnadsbesparande
syfte helt ersätta 5-kronorssedeln med ett 5-kronorsmynt. Mot
förslaget talar enligt sparbanksföreningens uppfattning det svala intresse som
från allmänhetens sida visats gentemot 5-kronorsmyntet. Föreningen framhåller
att en utbredd uppfattning synes vara att en förväxlingsrisk - 5-kronorsmy ntets nya prägling till trots - föreligger mellan 1 -kronasmyntet och
5-kronorsmyntet. Intresset för att använda 5-kronorsmyntet i automathandeln
anses också vara begränsat.

Enligt sparbanksföreningens uppfattning skulle dock införandet av en 500-kronorssedel medföra vissa fördelar. Dels skulle riskerna för felräkningar
minska, dels skulle ett värdemässigt större belopp kunna hanteras utan ökade
volymmässiga krav på värdeförvaringsutrymmen. Sparbanksföreningen
framhåller vikten av att föreningen på ett tidigt stadium bereds tillfälle yttra
sig över sedelns utförande - om beslut om införande fattas - med tanke på
erforderlig teknisk utveckling av sparbankernas uttagsautomater så att de
även skall kunna hantera 500-kronorssedlar.

3.3 Sveriges Föreningsbankers Förbund

Föreningsbankernas Förbund anser att det inom bankvärlden råder en
allmän negativ attityd till att slopa 5-kronorssedeln med hänvisning till att
övergång till enbart mynt i 5-kronorsvalören medför tyngre hantering i kassa
och valv, erfordrar större valvsutrymmen för lagring samt medför ökade
kostnader för den interna distributionen. Förbundet framhåller att någon
undersökning om vilka kostnadshöjningar som skulle bli aktuella för
bankerna och handeln om 5-kronorssedeln slopas inte har gjorts. Förbundet
är dock för sin del övertygat om att bankernas och handelns kostnadshöjningar
avsevärt skulle överstiga riksbankens kostnadsbesparingar.

Föreningsbankernas Förbund tillstyrker däremot ett införande av en 500-kronorssedel. Enligt förbundets uppfattning har detta förslag enbart positiva
effekter för bankerna.

Förslag 1978/79:19

3.4 Postverket

Postverket anser att ett slopande av 5-kronorssedeln skulle medföra
kostnadsökningar för verket. Någon fullständig kostnadsberäkning har
postverket dock inte gjort men uppskattar fördyringen enbart på distributionssidan
till nära en halv miljon kronor per år. Därtill kommer ökade
kostnader för längre hanteringstider och större utrymmesbehov. Postverket
framhåller emellertid att man är medveten om att flera skäl talar för ett
slopande av 5-kronorssedeln, bl. a.

- att det till följd av penningvärdeförsämringen finns ett behov för
automathandeln av ett mynt med högre valör än 1 krona,

- att det inte kan vara ett samhällsekonomiskt intresse att tillhandahålla
såväl en 5-kronorssedel som ett 5-kronorsmynt,

- att så länge 5-kronorssedeln finnes kvar är det inte sannolikt att 5-kronorsmyntet slår igenom som ett allmänt förekommande betalningsmedel.

Mot bakgrund härav vill postverket inte motsätta sig att 5-kronorssedeln
slopas om en sådan reform innebär vinster för samhället.

Postverket framhåller angående en eventuell 500-kronorssedel att den
penningsvärdeförsämring som har skett under en längre tid och som har fört
med sig en mycket kraftig ökning av antalet 100-kronorssedlar är ett starkt
motiv för att införa en sedel i valören 500 kronor. Från såväl praktisk som
ekonomisk synpunkt är det emellertid enligt postverkets uppfattning tveksamt
om det är lämpligt att utöka sedelsortimentet med ytterligare en valör.
Postverket delar således riksbankens uppfattning att frågan om införandet av
en 500-kronorssedel måste bli beroende av om 5-kronorssedeln slopas eller
inte. Verket anser också att en förutsättning för att införandet av en 500-kronorssedel skall ge önskad effekt är att sedeln ges ett sådant format att den
kan bli populär bland allmänheten. Det är därför enligt postverkets uppfattning
mycket som talar för att en 500-kronorssedel bör ges samma längd som
100-kronorssedlarna och samma bredd som 10-kronorssedlarna.

Sammanfattningsvis anför postverket, att om beslut fattas att 5-kronorssedeln
skall slopas, är postverket positivt till att det i stället införs en 500-kronorssedel i behändigt format.

3.5 Televerket

Televerket anser att med tanke på den utveckling som redan nu kan
förutses beträffande avgiftssättningen vid samtalsautomater finns det anledning
att poängtera betydelsen av att ett 5-kronorsmynt finns på marknaden.
Televerket förordar därför att 5-kronorssedeln avskaffas och ersättes med 5-kronorsmynt. När det gäller införandet av en 500-kronorssedel, berör en
sådan ändring inte televerkets verksamhet direkt varför verket inte yttrar sig
rörande förslaget i denna del.

Förslag 1978/79:19

3.6 Myntverket

Myntverket, som begränsat sitt yttrande till förslaget om slopande av 5-kronorssedeln, har för att utröna automathandelsbranschens nuvarande
intresse av ett cirkulerande 5-kronorsmynt vänt sig till ett antal företag,
informerat om riksbankens promemoria och bett om deras synpunkter på 5-kronorsmyntet. Företagen har lämnat samstämmiga uppgifter om behovet av
mynt i valören 5 kronor i automathandeln. Huvudparten anser att myntets
nuvarande utformning är bra och dess användning bör främjas främst genom
att 5-kronorssedeln dras in. Flera företag anser också att det inom en nära
framtid är aktuellt att införa ett 10-kronorsmynt.

Myntverket tror inte att 5-kronorsmyntet kommer att bli allmänt använt
inom överskådlig tid om inte 5-kronorssedeln dras in. Dessutom anser man
att den nuvarande mycket ringa efterfrågan på 5-kronorsmynt inte motiverar
en fortsatt prägling. Om inte det nu liggande förslaget leder till ett beslut om
att dra in 5-kronorssedeln avser myntverket att i stället hos regeringen föreslå
en ändring av myntlagen så att 5-kronorsmyntet dras in och demonetariseras.
Därigenom skulle man enligt myntverkets uppfattning skaffa sig friare
händer när tiden blir mogen för en allmän översyn av vårt myntsystem.

Myntverket tillstyrker sammanfattningsvis förslaget att slopa 5-kronorssedeln
och ersätta den med 5-kronorsmynt samt förordar att en sådan reform
genomförs under en 2-årsperiod. Under en sådan period anser sig myntverket
kunna prägla minst 60 milj. st. 5-kronorsmynt utan menlig inverkan på övrig
myntproduktion. Antalet utelöpande 5-kronorssedlar uppgick till ca 55 milj.
st. den 30 juni 1978.

3.7 Sveriges Köpmannaförbund

Köpmannaförbundet vill inte motsätta sig att 5-kronorssedeln slopas med
hänvisning bl. a. till att det ”nya” 5-kronorsmyntet torde ha större möjligheter
att accepteras av konsumenterna än det "gamla”. Butikernas myntåtergivare
har också under senare år successivt anpassats till att hantera även
5-kronorsmynt. Förbundet framhåller dock att frågan om 5-kronorsmyntets
utformning bör hållas aktuell för eventuell omprövning, om det visar sig att
konsumenterna, trots förändringarna, ställer sig tveksamma till det ”nya” 5-kronorsmyntet eller att förväxlingsrisker upptår.

Köpmannaförbundet framhåller vidare att vissa enheter inom detaljhandeln
är positiva till införandet av en 500-kronorssedel. De företag som i första
hand är tveksamma är de mindre och medelstora livsmedelskedjorna.
Införandet av en 500-kronorssedel skulle medföra ett ökat behov av 100-kronorssedlar i kassorna, vilket skulle innebära större växelkassor och
därmed åtföljande högre risk för rån. Å andra sidan har de senaste årens
inflationstakt inneburit att behovet av en 500-kronorssedel har ökat även
bland de mindre och medelstora butikerna. Mot bakgrund härav vill

Förslag 1978/79:19

köpmannaförbundet inte ställa sig direkt negativt till införande av en 500-kronorssedel.

3.8 Kooperativa förbundet

Kooperativa förbundet (KF) ansluter sig till riksbankens förslag att slopa 5-kronorssedeln och ersätta den med ett 5-kronorsmynt under förutsättning att
myntet vad avser storlek och prägling inte kan förväxlas med 1-kronasmynt
och att 5-kronorsmyntet kan användas i nu befintliga myntopererande
automater och myntåtergivande apparater.

KF anser vidare att om 5-kronorssedeln avskaffas bör riksbanken ges
möjlighet att införa en 500-kronorssedel under förutsättning att sedelns
storlek och utformning avviker från övriga sedelvalörer.

3.9 NK-Åhléns AB

NK-Åhléns anser att erfarenheterna på kontinenten jämte föreliggande
inflationsutveckling entydigt talar för att det vore naturligt att i ökad
utsträckning låta allmänheten ta 5-kronorsmyntet i bruk. Koncernen anser
att den bästa lösningen troligen skulle vara att man bearbetar marknaden i
detta syfte och under en övergångsperiod om förslagsvis 3-5 år successivt
reducerar nyproduktionen av 5-kronorssedlar för att i ett senare läge helt
slopa sedeln.

NK-Åhléns hälsar förslaget att införa en 500-kronorssedel med tillfredsställelse
eftersom det bl. a. skulle medföra kostnadsbesparingar för
koncernen om det genomfördes.

3.10 Systembolaget

Systembolaget tillstyrker, efter att ha inhämtat den fackliga organisationens
mening, riksbankens förslag att dels slopa 5-kronorssedeln, dels införa
en 500-kronorssedel.

3.11 Försa kringskasseförbundet

Försäkringskasseförbundet tillstyrker förslaget att slopa 5-kronorssedeln
trots att man är medveten om att många fortfarande är negativt inställda till 5-kronorsmyntet på grund av förväxlingsrisken med 1-kronasmyntet.
Förbundet har dock bedömt att denna olägenhet i huvudsak är övergående
och kommer att bortfalla i takt med ökad användning av 5-kronorsmyntet.

Försäkringskasseförbundet tillstyrker även förslaget att införa en 500-kronorssedel eftersom inga väsentliga nackdelar kan förutses med en sådan
åtgärd.

Förslag 1978/79:19

3.12 Svenska Bankmannq/örbundet

Bankmannaförbundet tillstyrker förslaget att slopa 5-kronorssedeln även
om vissa farhågor finns att en sådan reform kan leda till tyngre och
besvärligare hantering i kassorna, speciellt under den period under vilken
utbytet sker. Förbundet tror emellertid inte att förslaget på sikt kommer att
påverka bankernas mynthantering bl. a. mot bakgrund av att 5-kronorsmyntet
troligtvis kommer att i högre grad användas i handelns automater.

Bankmannaförbundet anser vidare att införandet av en 500-kronorssedel
skulle utöka bankautomaternas användningsområde vilket bedöms vara en
fördel. Förbundet tillstyrker därför förslaget att införa en 500-kronorssedel.

3.13 Handelsanslälldas Förbund

Handelsanställdas Förbund anför att den penninghanterande personalen
iriom handeln anser att förväxlingsrisken mellan 5-kronorsmyntet och 1-kronasmyntet fortfarande är påtaglig trots den nya präglingen av 5-kronorsmyntet. Kunderna tar också ogärna emot 5-kronorsmynt vid växelåtergivning.
Berörd personal anser också att myntet är mer skrymmande än
sedeln och att sammanräkningen av dagskassorna blir mera tidskrävande om
5-kronorssedeln slopas. Med hänvisning härtill anser förbundet att de
negativa faktorerna överväger vid en jämförelse med de kostnadsbesparingar
som kan göras och förordar att 5-kronorssedeln bör bibehållas.

Handelsanställdas Förbund anser vidare att man inte funnit att det finns
vägande skäl som talar mot en utökning av sedelsortimentet och menar att en
500-kronorssedel bör införas samtidigt som 5-kronorssedeln bibehålles.
Förbundet anser att mycket talar för att införa en 500-kronorssedel.

3.14 Posttjänstemännens Förening

Posttjänstemännens Förening ställer sig positiv till ett slopande av 5-kronorssedeln under förutsättning att förväxlingsrisken mellan 1-kronasmyntetoch
5-kronorsmyntet elimineras. Föreningen är dessutom helt positiv
till införandet av en 500-kronorssedel som förväntas kunna minska hanteringen
av 100-kronorssedeln. Många kunder vill inte ta emot 1 000-kronorssedlar vilket ökat trycket på 100-kronorssedeln.

3.15 Statsanställdas Förbund

Statsanställdas Förbund tillstyrker förslaget att slopa 5-kronorssedeln
eftersom den ekonomiska jämförelse som gjorts, även om den är begränsad
till riksbankens kostnader, utgör en klar indikation om att 5-kronorssedeln nu

Förslag 1978/79:19

helt bör ersättas med mynt. Eftersom 5-kronorsmyntet i sitt senaste
utförande skiljer sig mera påtagligt från 1-kronasmyntet anser förbundet att
det nu inte finns någon anledning att motsätta sig övergång till 5-kronorsmynt. Förbundet understryker dock att de 5-kronorsmynt i utförande
enligt 1971 års förordning som fortfarande finns i omlopp snarast bör dras ur
den allmänna cirkulationen.

Beträffande införande av en 500-kronorssedel anser sig Statsanställdas
Förbund inte från sina utgångspunkter ha anledning motsätta sig en sådan
åtgärd.

3.16 Sveriges Kioskägares Riksförbund

Kioskägarnas Riksförbund anser att det för kioskhandelns vidkommande
inte finns skäl att behålla 5-kronorssedeln med tanke på penningvärdets
förändring under senare år. Förbundet anser också att då 5-kronorsmyntet nu
givits en sådan från 1-kronasmyntet avvikande prägling kan det inte längre
med fog göras gällande att forväxlingsrisk föreligger.

Enligt Kioskägarnas Riksförbund råder det en mycket stark tveksamhet
inom kioskbranschen inför en eventuell 500-kronorsreform. Ett införande av
denna sedelvalör ställer krav på större växlingskassor vilket medför negativa
effekter vad gäller det brottsförebyggande arbetet inom branschen. Att 100-kronorssedeln ökar som betalningsmedel även inom kioskhandeln vill
förbundet dock inte förneka. Kioskägarnas Riksförbund tror därför att 500-kronorssédeln kan fylla en uppgift i ett längre tidsperspektiv.

3.17 Övriga inkomna synpunkter på förslagen

Car-Park AB, Skandinaviens största privata parkeringsbolag, stöder i ett
brev till riksbanken oreserverat förslaget att slopa 5-kronorssedeln. En sådan
åtgärd skulle, enligt företagets uppfattning, få till följd ett allmänt accepterat
5-kronorsmynt med en sådan omfattande cirkulation att det väsentligt skulle
underlätta automathantering i samband med parkeringsdrift.

4. Förslag

Som framgår av den lämnade redogörelsen föreslås i den remitterade
riksbankspromemorian att 5-kronorssedeln skall avskaffas och, under förutsättning
att så sker, att en 500-kronorssedel skall införas. Förslaget att slopa 5-kronorssedeln biträdes i och för sig av en majoritet av remissinstanserna.
Anmärkningsvärt är dock att just företrädarna för penningväsendet är
negativa. Förslaget avvisas sålunda av Sparbanksföreningen och Föreningsbankernas
Förbund liksom, i det närmaste, även av Svenska Bankföreningen.
Förslaget att införa en 500-kronorssedel biträdes av en stor majoritet. Viss
tveksamhet uttalas av Köpmannaförbundet och Sveriges Kioskägares Riks -

Förslag 1978/79:19

förbund men inget remissorgan avvisar direkt förslaget.

Sedan riksbankspromemorian upprättats, har frågan om avskaffande av 5-kronorssedeln och införande av en 500-kronorssedel också upptagits i
riksdagen. I en vid innevarande riksdag väckt motion (1978/79:238) har
sålunda Nils Hjorth framhållit, att ”tiden torde nu vara mogen för en ny
sedeltyp i valören 500 kronor” och att ”likaså borde nu 5-kronorssedeln
kunna slopas”, samt hemställt att riksdagen måtte uttala sig i enlighet
härmed. Motionen har ännu ej utskottsbehandlats.

Vidare kan nämnas att man i Danmark tagit ytterligare ett steg på den väg
man beträtt genom indragning av 5-kronorssedeln och beslutat dra in även
sina 10-kronorssedlar. I stället kommer att ges ut sedlar på 20 kronor.

Vid sedelfrågornas behandling i fullmäktige har delade meningar uttalats
såvitt avser indragning av 5-kronorssedeln. En majoritet av fullmäktige anser
att även om praktiska fördelar kan vara förenade med en indragning av denna
sedel, dessa likväl ej kan fl vara utslagsgivande. Med hänsyn härtill och då 5-kronorsmyntet bedömes alltjämt lätt kunna förväxlas med 1-kronasmyntet
och därför möter motstånd bland allmänheten, anser majoriteten av fullmäktiges
ledamöter att 5-kronorssedeln bör behållas.

En minoritet av fullmäktige har däremot anslutit sig tillden i promemorian
uttalade uppfattningen att eftersom 5-kronorsvalören blivit en skiljeenhet
som nästan uteslutande används för växlingstransaktioner denna enhet,
enligt principerna för betalningsmedelssystemet, bör utgöras av ett mynt.
Minoriteten av fullmäktiges ledamöter önskar därför avskaffa 5-kronorssedeln.
Majoritet föreligger alltså inom fullmäktige för att behålla 5-kronorssedeln.

Vad beträffar frågan om en 500-kronorssedel gjordes i promemorian
införande härav beroende av att 5-kronorssedeln avskaffas. Ett huvudskäl för
denna ståndpunkt var att införande av en ytterligare valör bedömdes alltför
betungande i riksbankens sedelhantering. Förnyade diskussioner inom
riksbanken, där frågan bl. a. behandlats vid sammanträde med direktörerna
för riksbankens avdelningskontor, har emellertid givit vid handen att det
merarbete som föranledes av en ytterligare sedelvalör bör utan större
svårigheter kunna bemästras. Under förutsättning att en 500-kronorssedel
verkligen kommer att accepteras av allmänheten, kommer införandet härav
också att lätta trycket mot 100-kronorsvalören och därigenom totalt sett
åstadkomma arbetslättnader såväl inom riksbanken som andra sedelhanterande
institutioner. Huruvida denna förutsättning kommer att uppfyllas är
dock omöjligt att ha någon närmare uppfattning om. En viss tvekan lär kunna
vara befogad härvidlag. Vad vid remissutfallet framkommit ger dock
anledning att tro att en 500-kronorssedel kommer att mottas positivt.
Sannolikt är väl därför att en sådan sedel kommer att få en god spridning
bland allmänheten. Med hänsyn till vad sålunda framhållits vill fullmäktige
för sin del föreslå att en 500-kronorssedel införes.

Införande av en ny sedelvalör kräver lagändring. I och för sig lär

Förslag 1978/79:19

lämpligheten av att i lag bestämma sedelvalörerna kunna ifrågasättas.
Sedelseriens sammansättning förefaller nämligen böra avgöras av en praktisk
bedömning av hur denna bäst tjänar såväl allmänhetens som riksbankens och
övriga penninginstituts intresse av en rationell betalningscirkulation.
Därmed bör möjlighet finnas att smidigt anpassa sedelserien till ett förändrat
penningvärde, förändrade betalningsvanor etc. utan att därför i riksbankslagen
givna grundläggande bestämmelser för riksbankens verksamhet skall
behöva ändras. Traditionellt har emellertid sedelvalörerna brukat anges i
riksbankslagen och det kan te sig som ett alltför starkt brott mot denna
tradition att helt slopa 8 § i lagen. Fullmäktige vill emellertid föreslå sådan
teknisk ändring av stadgandet att detta visserligen alltjämt skall ålägga
riksbanken att utge sedlar å vissa valörer men därutöver skall tillåta
riksbanken att utge sedlar i andra valörer. En naturlig indelningsgrund kan
därvid vara decimalsystemet, så att riksbanken ålägges utge sedlar på 10,100,
1 000 och 10 000 kronor samt därutöver tillåtes utge sedlar på 5, 50 och 500
kronor. Utformad på sådant sätt skulle paragrafen ge riksbanken möjlighet
både att ge ut en 500-kronorssedel och att åter dra in den, om den ej skulle
accepteras av allmänheten och därmed ej leda till någon påtagligt minskad
efterfrågan på 100-kronorssedlar. Det blir också möjligt att utan lagändring
ompröva frågan om fortsatt utgivande av 5-kronorssedeln. Att fullmäktige
med föreslagen lagändring får befogenhet att självständigt besluta även om
indragning av 50-kronorssedeln, är ej heller onaturligt. Frågan är visserligen
på intet sätt aktuell i dag. Denna sedel har emellertid aldrig accepterats av
allmänheten i någon större utsträckning. Tänkbart är därför att det i en
framtid kan bli aktuellt att överväga indragning av sedeln.

Fullmäktige vill ytterligare föreslå att bestämmelsen om rätt för fullmäktige
att i speciella lägen utge 1-kronassedlar utgår. Att använda sedlar i 1-kronasvalören förefaller nämligen ej längre som ett praktiskt alternativ.

5 Hemställan

Med åberopande av det anförda får fullmäktige hemställa att riksdagen
måtte antaga följande

Förslag 1978/79:19

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank

Härigenom forskrives att 8 § lagen (1934:437) för Sveriges riksbank skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Riksbanken skall utgiva sedlar å
fern, tio, femtio, ett hundra och ett
tusen kronor sami md jämväl, där
fullmäktige sd pröva lämpligt, utgiva
sedlar d tio tusen kronor. Därjämte
md, om tillföljd av inträffade utomordentliga
omständigheter behovet av
skiljemynt stegrats, regeringen, där sä
prövas nödigt, efter framställning av
fullmäktige i riksbanken, medgiva
riksbanken att utgiva sedlar d en
krona, skolande emellertid dylika
sedlar, sd snart ske kan, ur den
allmänna rörelsen indragas.

Föreslagen lydelse

Riksbanken skall utgiva sedlar å
tio, etthundra, ett tusen och tio lusen
kronor.

Riksbanken md, där fullmäktige sd
prövar lämpligt, utgiva sedlar d fern,
femtio och Jent hundra kronor.

Denna lag träder i kraft den

Stockholm som ovan

Å Fullmäktiges vägnar:

TORSTEN BENGTSON

!T. af Jochnick

''Senaste lydelse 1938:308

GOTAB 61670 Slockholm 1979