Prop. 1978/79:69

Regeringens proposition

1978/79:69

om delpension för egenföretagare m. m.;

beslutad den 16 november 1978.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagits i bifogade uldrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

GABRIEL ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås alt den för arbetstagare lagstadgade försäkringen för delpension mellan 60 och 65 års ålder fr. o. m.den Ijanuari 1980 skall gälla även för egna företagare som minskar sitt förvärvsarbete med hälften. Detta innebär atl bl. a. småföretagare, jordbmkare och fiskare kommer atl omfattas av hela systemet med röriig pensionsålder, som infördes den 1 juli 1976 och som i övrigi består av förtidspension och förlida eller uppskjutet uttag av hel eller halv ålderspension. I propositionen föreslås vidare vissa förbättringar och justeringar i gällande delpensionsregler för anställda.

För all trygga den nuvarande delpensionsförsäkringens finansiering föreslås en höjning av avgiftsuttaget hos arbetsgivarna från 0,25 till 0,50 % av avgiftsunderlaget fr. o. m. år 1980. De egna företagarnas delpensionsförsäkring avses bli bekostad med en egenavgift, som skall motsvara den arbetsgivaravgift som erläggs för anställda.

1 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 69

Prop.1978/79:69

1 Förslag till

Lag om deipensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs följande.

Inledning

1 § Delpension enligt denna lag kan efter ansökan utgå till förvärvsarbetande i åldern 60-64 år som minskar sin arbetstid.

2 § Delpensionsförsäkringen handhas av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

Allmänna försäkringsvillkor

3 § Försäkrad för delpension är den som är bosatt i Sverige och under en ramlid av ett år omedelbart före den dag då pension avses börja utgå eller den tidigare dag då ansökan görs har förvärvsarbetat i minsl fem månader enligt bestämmelserna om arbetsvillkor i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Av dessa lagar följer alt tid då sökanden av däri angivna anledningar har varit hindrad all arbeta ej inräknas vid bestämmande av ranitid. Som arbetshinder räknas vid tillämpning av denna paragraf även arbetslöshet vid vilken ersättning har utgått enligt någon av nämnda lagar.

4 § För atl någon skall vara försäkrad för delpension fordras vidare att han från och med det år då han fyllde 45 år har varit förvärvsverksam i sådan utsträckning atl han för minst tio år har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomsi för tilläggspension enligt 11 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid tillämpning av första stycket skall i förekommande fall lagas hänsyn även lill år, för vilket den förvärvsarbetande skulle ha tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst om han inte hade anmält undanlagande från försäkringen för tilläggspension eller hade underlåtit all eriägga lilläggspen-sionsavgifl.

Om arbetstidsminskning m. m. f

5 § Försäkrad, som från och med den månad då han fyller 60 år eller senare

minskar sin arbetstid i förvärvsarbete och därefter arbetar i genomsnitt minst

17 timmar per arbetsvecka, har rätt lill delpension i enlighet med 6-13 §§.

Prop.1978/79:69 3

Pension ulgår längst lill och med månaden före den då han fyller 65 år.

Delpension får ej utgå för månad, för vilken den försäkrade uppbär förtidspension eller ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

6 §Densomeflerarbetstidsminskningen förvärvsarbelarenbart som anslälld har rätt till delpension om han har minskal arbetstiden med i genomsnitt minsl fem timmar per arbetsvecka. Hans nya arbetstid måste därvid också i minst samma mån undersliga ordinarie arbetstid i arbetet.

7 § Den som efter arbetstidsminskningen ej förvärvsarbetar enbart som anställd är berättigad till delpension om han har minskal arbetstiden med i genomsniii minsl hälfien.

Vid lillämpning av första stycket skall beträffande förvärvsarbete i fåmansföretag som avses i 35 § 1 a mom. kommunalskatielagen (1928:370) företagsledare och dennes make inte anses arbeta som anställda hos företaget. Med makar jämställs de som lever tillsammans, om de tidigare har varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn.

8 § Om försäkrad har en mindre bisyssla vid sidan av sill huvudsakliga
förvärvsarbete, kan han på begäran få sin rätt till delpension bedömd med
bortseende från bisysslan.

För lillämpning av första stycket förutsätts

1. aU den försäkrade har ulfört bisysslan varakiigt före arbetstidsminskningen,

2. att arbetstiden för bisysslan kan beräknas uppgå till i genomsniii högsl tio limmar per arbetsvecka och ej ökas inför eller efter arbetstidsminskningen i del huvudsakliga arbelel,

3. alt inkomsten av bisysslan för år räknat kan antagas understiga del basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller vid årets början.

9 § Som försäkrads arbetstid före arbetstidsminskningen skall räknas hans
genomsnittliga arbetstid under den ettårsperiod som avses i 3 §. Om del är
uppenbart all den arbetstiden väsentligt överstiger hans genomsniuliga
arbetstid under tre sådana perioder före arbetstidsminskningen, skall bortses
från den överskjutande arbetstiden.

Den försäkrades arbetstid efter arbetstidsminskningen skall beräknas med hänsyn lill hans antagna arbetsförhållanden under det följande året.

Prop. 1978/79:69 4

10 § Utförs förvärvsarbetet efter arbetstidsminskningen ej fortlöpande, är den
försäkrade berättigad lill delpension endast om han under varje period av
högsl ire månader arbetar under minsl halva antalet dagar.

Närmare föreskrifter om förläggningen av försäkrads deltidsarbete för meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, av riksförsäkringsverket. Om synnerliga skäl talar för del, får därvid även medges all deltidsarbete inom vissl yrke förläggs mera ojämnt under året än försia stycket tillåler.

Beräkning av pension

11 § Delpension fastställs lill belopp som motsvarar 65 procent av den
försäkrades pensionsunderlag.

Fastställd delpension anknyts lill basbeloppet och omräknas vid förändring av della.

12 § För försäkrad som avses i 6 § utgörs pensionsunderlaget av skillnaden
mellan hans normala förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den
förvärvsinkomst som han efier arbetstidsminskningen kan antagas ha tills
vidare. Därvid lillämpas 8 och 9 §§, såviil gäller 9 § försia slyckel dock endasl
försia meningen. Skall inkomsi av rörelse eller jordbruksfastighet före
arbetstidsminskningen beakias, skall den inkomsien beräknas med ledning
av 13 § andra stycket.

Skillnaden mellan de förvärvsinkomster som avses i första slyckel Hr för år räknat inte beräknas lill högre belopp än skillnaden mellan vad som enligt 3 kap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring ulgör den försäkrades sjukpenninggrundande inkomster före och efter arbetstidsminskningen eller kunde ha fastställts som sjukpenninggrundande inkomster om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden.

Avviker försäkrads inkomsi väsentligt från vad som kan anses vanligt för arbetet i fråga eller avviker hans inkomstbortfall väsentligt från vad som kan motiveras med hänsyn lill minskningen av arbetstiden, särskilda arbetsförhållanden eller förändrade arbetsuppgifter, skall vid beräkning av hans pensionsunderiag bortses från sådana avvikelser. Har försäkrads arbetstid beräknats med tillämpning av 9 § första stycket andra meningen, skall hans inkomst före arbetstidsminskningen beaktas endast efter förhållandet mellan sålunda beräknad arbetstid och den arbetstid som skulle ha gälll för honom enligt styckets första mening.

13 § För försäkrad som avses i 7 § utgörs pensionsunderiagei av hälfien av hans genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen. Överstiger den förvärvsinkomst, som han efter arbetstidsminskningen kan antagas tills vidare ha, hälfien av den tidigare inkomsten, minskas pensionsunderiagei med hänsyn härtill. Vidare lillämpas 8 § och 9 § andra stycket vid beräkningen av pensionsunderlaget.

Prop. 1978/79:69 5

Den försäkrades genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen beräknas med ledning av dels de pensionspoäng för tilläggspension som han har tillgodoräknats för de närmaste tre åren före arbetstidsminskningen, dels del basbelopp som gällde vid arbetstidsminskningen. Därvid skall tilläggas en pensionspoäng för varje år. Har inkomsten något år understigit vad som motsvarar en pensionspoäng för året, skall i stället tillgodoräknas motsvarande del av en pensionspoäng. I förekommande fall skall tagas hänsyn även lill pensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om han inte hade anmält undantagande frän försäkringen för tilläggspension eller hade underiåtit att eriägga tilläggspensionsavgift.

För den som före arbetstidsminskningen under den ettårsperiod som avses i 3 ij förvärvsarbetade enbart som anställd eller som uppdragstagare för vilken ersättningen vid inkomsttaxeringen äralt hänföra lill inkomst av ijänsl skall inkomsten före minskningen beräknas enligt 12 S.

Ansökan och beslut om pension

14 § Ansökan om delpension skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassa hos vilken sökanden är inskriven.

15 § Sökanden skall genom intyg eller annan uiredning styrka de förhållanden som skall läggas till grund för pension, i den mån lillföriilliga uppgifier inte redan finns lillgängliga hos försäkringskassan. Skrifilig uppgifi skall avges på heder och samvete. Erkänd arbetslöshetskassa och länsarbetsnämnd är skyldiga au biträda kassan med uppgifier som behövs i ärende enligt denna lag.

I fråga om förvär\'sarbele som anställd skall sökanden lämna särskilt intyg från arbetsgivaren eller den lokala arbetstagarorganisationen om sökandens arbets- och inkomstförhållanden. Arbetsgivare är skyldig alt utfärda intyg på begäran av den anställde och att biträda försäkringskassan med andra uppgifier som behövs i ärende om delpension. Bestämmelserna i delta siycke gäller i tillämpliga delar även beiräffande förvärvsarbete som uppdragstagare.

I fråga om annal förvärvsarbete än som avses i andra slyckel skall sökanden lämna särskilt intyg från revisor, bokförare, företagar-eller yrkesorganisation, kommunal förtroendeman eller annan som väl kännersökandens arbets-och inkomstförhållanden. Intyg skall avges på heder och samvete. Intyg från någon sökanden närslående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken beaktas inte.

16 § Delpension utges månadsvis och får inte beviljas för längre lid tillbaka än
tre månader före ansökningsmånaden.

Beslul om delpension skall gälla tills vidare, om ej annal föranleds av den försäkrades ansökan eller övrig uiredning i ärendet.

Prop. 1978/79:69 6

17 § Ärende om delpension skall i försäkringskassa avgöras av pensionsdele
gation enligt 18 kap. 20-22 §§ lagen (1962 :381) om allmän försäkring

1. om 8 § skall tillämpas,

2. om ärendet är av vidlyftig eller svår beskaffenhet eller

3. om tjänsteman hos försäkringskassan finner skäl föreligga mot bifall till pensionsansökan.

Försia stycket gäller ej i den mån pensionsansökan skall avslås på grund av att sökanden

1. inte uppfyller föreskrivna villkor om viss ålder, tio års pensionsgrundande inkomsi för tilläggspension eller bosällning i Sverige,

2. uppbär allmän förtids- eller ålderspension för lid som ansökan avser eller

3. ansöker om delpension för längre lid tillbaka än som får beviljas.

När pensionsdelegation avgör ärende enligt denna lag skall i stället för två av riksförsäkringsverket utsedda läkare ingå två av arbetsmarknadsstyrelsen utsedda ledamöter. Av dessa skall den ene representera länsarbetsnämnden och den andre ha särskild erfarenhet av ärenden om arbetslöshetsförsäkring och utses efter förslag av de erkända arbetslöshetskassornas samorganisa-lion.

Omprövning och besvär

18 § Beslut om delpension skall omprövas om ändring av betydelse har skett i
de förhållanden som låg lill grund för beslutet. Närmare bestämmelser om
omprövning får meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestäm
mande, av riksförsäkringsverket. Därvid får även meddelas särskilda bestäm
melser om omprövning med anledning av retroaktivt verkande löneavtal.

Den som uppbär delpension är skyldig atl omedelbart underrätta försäkringskassan om ändring som kan leda till att pensionen minskas eller dragés in. Försäkringskassan skall i den utsträckning det skäligen påkallas självmant inhämta uppgifter om den pensionsberätligades arbets- och inkomstförhållanden. Försäkringskassan har också rält all vid behov kontrollera den pensionsberätligades arbetsförhållanden genom besök hos honom av någon som kassan har givit sådani uppdrag. I ärende enligt denna paragraf gäller 15 § i tillämpliga delar.

Föreligger sannolika skäl till atl delpension skall dragas in eller minskas, får pensionen hell eller delvis innehållas intill dess slutligt beslut har fattats.

19 § Har någon genom oriktig uppgift eller försummelse av uppgifts- eller
anmälningsskyldighet eller på annal säll förorsakat alt delpension har utgått
obehörigen eller med för högt belopp eller har någon eljest uppburit
delpension obehörigen eller med för högt belopp och skäligen bort inse detla,
lillämpas bestämmelserna om återbetalningsskyldighel i 20 kap. 4 S lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Prop. 1978/79:69 7

20 § Bestämmelserna i 20 kap. 10-13 ;?§ lagen (1962:38Dom allmän försäkring
om ändring av beslul samt lalan mot allmän försäkringskassas och försäk
ringsrätts beslut tillämpas även i ärende enligt denna lag.

Beslut i ärende enligt denna lag länder omedelbart lill efterrättelse, om ej annat anges i beslutet eller bestäms av domstol som har att pröva beslutet.

Övriga bestämmelser

21 § För finansiering a v delpensionsförsäkringen erlägger arbelsgi vare åriigen
avgift enligt de grunder som anges för socialförsäkringsavgift till sjukförsäk
ringen i 19 kap. 1 § lagen(1962:38Dom allmän försäkring. Avgift erläggs med
0,50 procent av avgiftsunderlaget.

Den som under året har haft inkomst av annal förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring eriägger avgift till delpensionsförsäkringen enligt de grunder som anges för socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen i 19 kap. 3 § samma lag och efter procentsats som anges i första Slyckel.

I fråga om debitering och uppbörd av avgifterna gäller lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifier enligt lagen om allmän försäkring, m. m. och uppbördslagen (1953:272). Avgifterna skall ingå till en fond, som förvaltas av riksförsäkringsverket.

22 § Arbetsgivare och uppdragsgivare som underiåter att utfärda intyg eller fullgöra annan uppgiftsskyldighei enligt 15 § andra stycket eller 18 § andra Slyckel döms till böter. Till samma straff döms den som underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 18 § andra stycket eller som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar orikligt meddelande i uppgifi enligt denna lag. om inte gämingen är belagd med straff i brottsbalken.

23 § Bestämmelserna i 16 kap. 12 § och 20 kap. 5,6 och 8 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om ulbetalning lill annan än den pensionsberätiigade, preskription, uimälningsförbud och uppgiflsskyldighet beträffande den som är omyndigförklarad tillämpas även i fråga om delpension.

24 § Regeringen eller, efier regeringens bestämmande, riksförsäkringsverket lär meddela föreskrifier för verkställighet av denna lag. Meddelas sådana föreskrifier av riksförsäkringsverket, skall verkei samråda med en central pensionsdelegation, vars ledamöter utses av regeringen.

1. Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1980, då lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring skall upphöra alt gälla. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om delpension vid arbetslidsminskning som försia

Prop. 1978/79:69 10

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § och 11 kap. 7§ lagen (1962:38!) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 5§ Allmän försäkringskassa skall i samband med inskrivning av försäkrad besluta angående den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. I fråga om försäkrad som avses i I § första stycket skall kassan samiidigi fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Av beslutet skall framgå i vad mån sjukpenninggrundande inkomst är au hänföra till anslällning eller lill annal förvärvsarbete. Beslut om tillhörighet lill sjukpenningförsäkringen skall omprövas

a) när till kassans kännedom kommit att försäkrads inkomstförhållanden undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,

b) när undantagande som avses i b) när undantagande som avses i 2 ij försia stycket sisla punkten blir 2 § första stycket sisla punkten blir giltigt eller upphör atl äga giltighet, giltigt eller upphör att äga giltighet, samt

c) när förtidspension enligt denna c) när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension änd- redan utgående sådan pension ändras med hänsyn lill ändring i den ras med hänsyn till ändring i den försäkrades förmåga eller möjlighel försäkrades förmåga eller möjlighet all bereda sig inkomsi genom arbe- atl bereda sig inkomsi genom arbete, le. samt

d) när delpension enligi särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- och inkomstjörhållandcn.

Ändring skall i fall som avses i försia stycket a) ej ske förrän trettio dagar efter del försäkringskassan fån kännedom om inkomsländringen. Ändring skall i annal fall ske så snart anledning till ändringen uppkommit eller, i fall då sjukpenningförsäkring enligt I § andra stycket skall upphöra på grund av all den försäkrades make eller någon med vilken den försäkrade varil gift eller har eller har haft barn avlider, vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.

I Lagen omtryckt 1977:630.

Prop. 1978/79:69 II

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Under tid då försäkrad efter förmedling av arbetsmarknadsmyndighet eller arbeisvårdsorgan hos kommun eller landstingskommun undergår arbeis-prövning, yrkesutbildning eller arbetsträning skall fastställd sjukpenninggrundande inkomsi ej sänkas, med mindre sådant fall är för handen som avses i försia stycket b)eller cjeller, vad angår arbetsträning, denna pågått sex månader.

11 kap.
7§
Försäkrad äger göra anmälan om Försäkrad äger göra anmälan om
undantagande från försäkringen så- undantagande från försäkringen så
vitt angår inkomst av annal vill angår inkomsi av annal
förvärvsarbete. Har sådani undanta- förvärvsarbete. Har sådani undanla
gande skell, skall vid beräkning av gande skell, skall vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst för den pensionsgrundande inkomst för den
försäkrade för tid efter ingången av försäkrade för tid efter ingången av
året näst efter del då anmälan gjordes året näst efter det då anmälan gjordes
hänsyn icke tagas till inkomst av hänsyn icke tagas till inkomst av
annat förvärvsarbete. annat förvärvsarbete eUer Ull delpen
sion som avses i 2 första stycket h).

Anmälan som i försia stycket sägs må återkallas av den försäkrade med verkan från nästa årsskifte, dock lidigast från del som inträffar sedan undantagandet ägt giltighet i fem år. Har anmälan återkallats, äger den försäkrade ej ånyo göra dylik anmälan.

Anmälan eller återkallelse skall, där den försäkrade är omyndig, göras av förmyndaren, som därvid har atl visa att den försäkrade samtycker till åtgärden.

Anmälan av försäkrad, som är gift, är utan verkan, om icke hans make samtycker till undantagandet. Är maken omyndig eller bonovarande, ankommer det på förmyndare eller god man att lämna samtycke. Särskilt samtycke är ej erforderligt, om den försäkrade är förmyndare eller god man för sin make. Vägras samtycke, äger riksförsäkringsverket medgiva undantagandet, om särskilda skäl föreligga.

1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 3 kap. 5 ij, två veckor efter den dag
då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författnings
samling och i övrigi den 1 januari 1980.

2. Anmälan som avses i 11 kap. 7 § försia stycket får utan hinder av andra
Slyckel samma paragraf återkallas före uigången av år 1979 med verkan från
och med ingången av år 1980.

Prop. 1978/79:69 12

4 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att anvisningarna till 41 b § kommunalskatielagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

lill 41 b§'
Med egenavgifier förslås sjukför- Med egenavgifier förslås sjukför-

säkringsavgift enligt 19 kap. 2 säkringsavgifi enligt 19 kap. 2 vj
lagen (1962:381) om allmän försäk- lagen (1962:381) om allmän försäk
ring, socialförsäkringsavgift lill folk- ring. socialförsäkringsavgifi till folk
pensioneringen och tilläggspen- pensioneringen och lilläggspen-
sionsavgift enligt 19 kap. 3 § samma sionsavgifi enligi 19 kap. 3 !j samma
lag, avgift enligt 7 kap. 2 S tredje lag, avgift enligt 7 kap. 2 § tredje
stycket lagen (1976:380) om arbets- stycket lagen (1976:380) om arbets
skadeförsäkring saml avgift enligt skadeförsäkring, avgifl enligi 21 §
4§ lagen (1968:419) om allmän andra stycket lagen (1979:000) om
arbetsgivaravgift. delpensionsförsäkring samt avgift en-

ligt 4 ij lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift.

Avdrag medges för egenavgifier som påförts såsom slutlig skatt. Har skattskyldig för det beskattningsår till vilkel avgifterna hänför sig medgivits schablonavdrag enligt punkt 2 a av anvisningarna lill 22 § och punkl 9 a av anvisningarna lill 29 §, medges dock avdrag endast för del belopp varmed egenavgifterna överstiger schablonavdraget. Om schablonavdrag för vissl beskattningsår medgivits med belopp överstigande summan av de egenavgifter, som påförts såsom slutlig skatt för samma beskattningsår, skall skillnadsbeloppei lagas upp som intäkt.

Avdrag medges även för egenavgifter som har påförts såsom tillkommande skall samt för belopp varmed medgivet schablonavdrag för vissl beskattningsår har reducerats i samband med ändring av taxeringen. Som intäkt upplages egenavgifter, som resliluerals, avkortats eller avskrivits, samt belopp varmed schablonavdrag för visst beskattningsår i samband med ändring av taxeringen medgivits utöver lidigare åtnjutet schablonavdrag.

Belopp som - efier beakiande i förekommande fall av lidigare medgivei schablonavdrag - är avdragsgillt eller skattepliktigt enligt andra eller tredje Slyckel hänföres till det beskattningsår under vilkel slutlig eller tillkommande skatt har påförts eller reslitution, avkortning eller avskrivning har

1 Senaste lydelse 1977:279.

Prop. 1978/79:69 13

skett. Har schablonavdrag medgivils eller har lidigare medgivet schablonavdrag ändrats, skall, såvida laxeringsålgärden icke föranleder oiuräkning av egenavgifterna för beskattningsåret i fråga, avdraget eller intäkten hänföras till del beskattningsår under vilket beslutet angående laxeringsålgärden har meddelats.

Har den skattskyldige antingen brukat en eller fiera jordbruksfastigheter eller bedrivit en eller fiera rörelser under del beskattningsår som anges i fjärde stycket, skall i nämnda stycke avsell avdragsgillt eller skattepliktigt belopp hänföras lill den förvärvskälla som ger störst underlag för beräkning av schablonavdrag. Har den skattskyldige under nämnda beskattningsår både brukat jordbruksfastighet och bedrivit rörelse, fastställes i första hand det inkomstslag inom vilkel underlaget för avdrag är slörsi. Inom della inkomstslag hänföres avdrag eller inläkl lill den förvärvskälla som ger slörsi underlag. Har den skatlskyldige under beskattningsåret varken brukat jordbruksfastighet eller bedrivit rörelse, medges avdraget såsom allmänt avdrag enligt 46 § 2 mom. medan intäkten upplages såsom inläkl av tillfällig förvärvsverksamhet.

Denna lag Iräder i krafl två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift nå den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och lillämpas försia gången vid I98I års taxering.

lij

Med skatt förstås i denna lag, där icke annat angives, slallig inkomstskatt, statlig förniögenhetsskait, ui-skifiningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, skogsvårdsavgifier, sådana socialförsäkringsavgifter lill folkpensioneringen och tilläggspensionsavgifter som avses i 19 kap. 3 ij lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter enligt 19 kap. 2§ sistnämnda lag, arbetsskadeförsäkringsavgifter enligt 7 kap. 2 § iredje stycket lagen (1976:380) om arhetsskadeförsäkring, sådana arbetsgivaravgifter enligt lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., avgifier enligt lagen om allmän arbetsgivaravgift och enligt lagen om avgifi för sjöfolks pensionering vilka icke uppbäras av riksförsäkringsverket, skattetillägg eller förseningsavgifi enligt taxeringslagen, ävensom annuitei å avdikningslån.

Med skall förslås i denna lag, där icke annal angives, slallig inkomslskall, statlig förmögenheisskait, ul-skifiningsskati, ersättningsskatt, kommunal inkonistskati, lands-lingsmedel, skogsvårdsavgifter, sådana socialförsäkringsavgifier till folkpensioneringen och lilläggspen-sionsavgifier som avses i 19 kap. 3 § lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter enligt 19 kap. 2 § sistnämnda lag, arbeisskadeförsäk-ringsavgifier enligt 7 kap. 2 § iredje stycket lagen (1976:380) om arhetsskadeförsäkring, delpensionsförsäk-ringsavgifier enligt 21 f andra siyckei lagen (1979:000) om delpensionsförsäkring, sådana arbetsgivaravgifier enligt lagen om uppbörd av vissa avgifier enligt lagen om allmän försäkring, m. m., avgifier enligt lagen om allmän arbetsgivaravgift och enligt lagen om avgifl för sjöfolks pensionering vilka icke uppbäras av riksförsäkringsverket, skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen, ävensom annuitei å avdikningslån. Regeringen må, om särskilda omständigheter därtill föranleda, föreskriva all i samband med uppbörden av skatt må uppbäras jämväl annan avgifi än sådan som i första stycket sägs. Hardylik föreskrifi meddelats skall,där icke annat angivits, vad i denna lag stadgas angående skall äga molsvarande lillämpning beiräffande avgifl som med föreskriften avses.

' Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771 2 Senaste lydelse 1978:201.

Prop. 1978/79:69 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 m o m.'' Skallereduktion åtnjutes

av ogifl skaltskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, och av gift skatiskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt lagen (1947:576) om Slallig inkomstskatt, med 1 800 kronor,

av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 4 500 kronor, med 40 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 4 500 kronor och den taxerade inkomsten.

Ha gifia skattskyldiga var försig till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som understiger 4 500 kronor, åtnjutes skattereduktion endast av den som har den högsia taxerade inkomsten. Äro de taxerade inkomsterna lika stora, tillkommer skattereduktion den äldre av de skattskyldiga.

Skattereduktion enligt försia stycket åtnjutes endast av skattskyldig, som varit bosalt här i riket under någon del av beskattningsårei. För gifi skallskyldig gäller dessulom följande. För alt skattereduktion skall få åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. Avser makens bosättning här i riket siörre delen av beskattningsåret, sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens bosättning här i rikel endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skatlskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 2 250 kronor, med 40 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 2 250 kronor och den laxerade inkomsten.

Vid tillämpningen av bestänimelserna i försia, andra och tredje styckena skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsårei uppburen beskauningsbar inkomst enligi lagen (1958:295)om sjömansskatt sann enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som tillkommer skattskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skattskyldige uppburit inkomst som förut nämnts.

Skattereduktion sker icke i fråga Skatlereduklion sker icke i fråga

om statlig förmögenhetsskatt, soci- om statlig förniögenhetsskati, socialförsäkringsavgifi till folkpensio- alförsäkringsavgifi lill folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 i; lagen neringen enligt 19 kap. 3 ij lagen (1962:381) om allmän försäkring, (1962:381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgifi, sjukförsäk- tilläggspensionsavgifi, sjukförsäk-ringsavgifi, arbetsskadeförsäkrings- ringsavgifi, arbetsskadeförsäkrings-avgifi, arbeisgivaravgifi, allmän ar- avgifi, delpcnsionsjörsäkringsavgijl. betsgivaravgifi, avgifi för sjöfolks arbetsgivaravgift, allmän arbetsgi-

3 Senaste lydelse 1978:201.

Prop. 1978/79:69 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promillelal, som enligt vad därom särskilt är stadgat beslämts fördel år då den slutliga skatten debiteras;

atl tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den för inkomståret fastställda procentsatsen lor avgiftsuttaget, därvid öretal bortfaller;

all kommunal inkomstskatt och landsiingsmedel debiteras med belopp som uträknats av lokal skattemyndighet idet fögderi där beskattningsorten är belägen;

alt i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift debiteras enligt 19 kap. lagen om allmän försäkring på grundval av uppgifier om försäkringsförhållanden som lämnas av allmän försäkringskassa;

atl socialförsäkringsavgifi till folkpensioneringen såvitt gäller person med inkomst av annal förvärvsarbete än anställning debiteras med lillämpning av bestämmelserna i 11 kap. 4§ samt 19 kap. 3 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring;

atl i I § omförmäld arbetsskadeförsäkringsavgift debiteras med ledning av bestämmelserna i 7 kap. 2 § tredje stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring;

an i 1 § omförmäld delpenslonsför-säkringsavgifi debileras med ledning av besiåmmelserna i 21 § andra stycket lagen (1979:000) om del pensionsförsäkring;

att i I § omförmälda arbetsgivaravgifier debileras i en gemensam post; samt

alt i 1 § omförmäld annuiiei eller, därest skaltskyldig har atl erlägga fiera annuiteter, summan av dessa påföres i helt antal kronor, därvid örelal bortfaller.

Denna lag iräder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligi uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2 Riksdagen 1978/79. 1 saml Nr 69

Prop. 1978/79:69 \i

Uldrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-11-16

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström. Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Gabriel Romanus

Proposition om delpension för egenföretagare m. m.

1 Inledning

Som ett led i det system med rörlig pensionsålder som infördes den I juli

1976 fick arbetslagarna en hell ny socialförsäkring för delpension i kombi
nation med deltidsarbete (prop. 1975:97, SfU 1975:15, rskr 1975:222).

Inom ramen för ett uppdrag av regeringen atl följa och redovisa erfarenheterna av delpensionsförsäkringen har riksförsäkringsverket i december

1977 överiämnat rapporten (DsS 1977:9) Översyn av delpensionsförsäk
ringen. Rapporten innehåller bl. a. förslag atl försäkringen skall sträckas ut lill
egenföretagare och uppdragstagare och således i princip omfatta alla förvärvs
arbetande.

Efter remiss har yttranden över rapporten avgeits av försäkringsdomstolen, försäkringsinspekiionen, riksrevisionsverket, riksskatteverket, statens avtalsverk, statens personalpensionsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, Försäk-ringskasseförbundel, Landstingsförbundei, Svenska kommunförbundei. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Lantbrukarnas riksförbund. Svenska företagares riksförbund. Svensk industriförening, Sveriges hantverks- och industriorganisalion, Sveriges köpmannaförbund. Pensionärernas riksorganisation, Sveriges folkpensionärers riksförbund. Svenska personalpensionskassan. Kooperationens pensionsanstall. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam. LO och Försäkringskasseförbundei har bifogat yllranden som de har inhämtat. Yttrande har dessulom kommit in från Arbetslöshetskassornas samorganisation.

Prop.1978/79:69 19

2 Gällande bestämmelser m. m.

2.1 Allmänt om delpensionsförsäkringen

Socialförsäkringens pensionssystem har sedan den I juli 1976 en röriig pensionsålder mellan 60 och 70 år. Systemet omfattar tre olika förmånsformer, nämligen dels förtidspension från folkpensioneringen och försäkringen för lilläggspension (ATP), dels förtida eller uppskjutet uttag av hel eller halv ålderspension från folkpensioneringen och ATP och dels en ny försäkring för delpension i kombination med deltidsarbete (prop. 1975:97, SfU 1975:15, rskr 1975:222). Försäkringarna administreras av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

Delpensionsförsäkringen syfiar till atl ge möjlighel lill en mjuk övergång från arbete till ålderspensionering genom att arbetsinsatsen trappas av under de sista yrkesverksamma åren. Försäkringen gäller vid deltidsarbete mellan 60 och 65 års ålder och ersätter i princip 65 % av inkomstbortfallet till följd av arbetstidsminskningen. Den försäkrades sammanlagda inkomster efier skatt molsvarar därefter i allmänhet 85-90 % av lidigare inkomst vid heltidsarbete. Uttag av delpension reducerar inte ålderspensionen vid 65 års ålder, och delpension räknas som pensionsgrundande inkomst för ATP. Försäkrad som vill fortsätta med deltidsarbete efter 65 års ålder kan då ersätta delpensionen med uttag av halv ålderspension tills han fyller 70 år.

Den lagstadgade delpensionen ger kompensation för inkomstbortfall inom iöneskiktet upp lill 7,5 basbelopp (88 500 kr. år 1978). För ytierligare löneborlfall har genom kollektivavtal träffats överenskommelse om kompletterande delpension för stats- och kommunanställda samt för privalansiällda som omfattas av industrins lilläggspensionsplan (ITP).

Delpensionsförsäkringen är fristående från pensionssystemet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL (omtryckt 1977:630, ändrad senast 1978:412). De gmndläggande bestämmelserna finns i en särskild lag (1975:380) om deipensionsförsäkring, DPL (ändrad senasi 1978:32). Den kan ses som en ramlag, och närmare föreskrifter meddelas av riksförsäkringsverket. Verket rådgör därvid med en ceniral pensionsdelegation som regeringen tidigare har knutit till verkei och i vilken ingår företrädare för bl. a. arbetsmarknadens parter. Sådana närmare föreskrifier har utfärdats i riksförsäkringsverkets cirkulär nr 6/1976 med anvisningar rörande delpensioneringen. Anvisningarna innehåller under fem punkter både utdrag av delpensionslagens förarbeten och riksförsäkringsverkets närmare bestämmelser. I den följande beskrivningen av försäkringsreglerna återges även det mesta av myndighelsanvisningarna.

2.2 Personkretsen - villkor för försäkring

Delpensionslagen gäller alla arbetstagare i allmän eller enskild tjänst som har inkomst av anställning enligt AFL (2 § och första punkten av anvisning-

Prop. 1978/79:69 20

arna). Försäkringen omfattar däremot i princip inte rörelseidkare, lantbrukare eller andra självständiga yrkesutövare och inte heller förtroendemän eller övriga som förvärvsarbetar i uppdrag för annans räkning.

Som lagsladgal försäkringsvillkor gäller bl. a. atl arbetstagaren uppfyller det s. k. arbetsvillkoret enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ändrad senast 1978:228) eller lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd (ändrad senast 1978:229). Villkoret garanterar att den försäkrade har en aktuell anknytning till förvärvslivet och innebär i princip all han under en ramlid av tolv månader omedelbart före delpensioneringen skall ha arbetat som anslälld i minsl fem månader. Därvid tas enligt anvisningarna normalt bara hänsyn till månad då han har arbetat minst tio dagar och minsl 70 limmar. Med förvärvsarbete jämställs i dessa sammanhang visst hemvårdsarbete, arbetsmarknadsutbildning eller föräldraledighet vid barns födelse under högsl två månader, semester och annan ledighet med bibehållen lön. När den försäkrades ramtid bestäms, inräknas i princip inie tid med arbetshinder på grund av sjukdom, vuxenutbildning (inkl. arbetsmarknadsutbildning o. d.), nykterhets- eller kriminalvård, vård av barn som inte har fyllt två år eller ersällningsbar arbetslöshet (s. k. överhoppningsbar lid).

Delpensioneringen omfattar enbart anställda som har en längre yrkesverksam tid bakom sig. Därför fömtsätter delpensionslagen att man fr. o. m. 45 års ålder har tillgodoräknats ATP-gmndande inkomsi av anslällning för minsl tio år. För året närmast före delpensioneringen kan enligt anvisningarna vid behov beräknas en preliminär pensionsgrundande inkomst. Det bör här nämnas all den som har inkomsi av annat förvärvsarbete än anslällning kan undanta inkomsten från ATP:s förmåns- och avgiftssystem genom en anmälan hos försäkringskassan enligt 11 kap. 7 § AFL.

2.3 Närmare förutsättningar för pension

Rält till delpension har i Sverige bosall försäkrad som minskar sitt arbele som anslälld med i genomsniii minsl fem timmar per arbetsvecka och därefier har deltidsarbete med i genomsnitt minst 17 timmar i veckan (3 § försia stycket). Del tidigare arbetet behöver inte ha varit heltidsarbete, men måsle lill följd av nyssnämnda bestämmelser ha utförts under minst 22 timmar per arbetsvecka.

Enligt andra punkten av anvisningarna skall den försäkrade anses utföra deltidsarbete endasl om hans sammanlagda nya arbetstid understiger ordinarie heltid i arbetet med minsl fem limmar i genomsnitt per arbetsvecka. Beiräffande yrken med särskilda arbetstidsförhållanden förutsätts arbetstiden bli beräknad i samråd med den försäkrades arbetslöshetskassa eller länsarbetsnämnden. I fråga om deltidsarbetet fordras vidare i princip all arbetet anordnas så, atl arbetstagaren utför något arbele åtminstone varannan månad. Undantag kan dock medges om det är motiverat av särskilda arbetsförhållanden i det enskilda fallel.

Prop. 1978/79:69 21

Arbetstidsminskningen beräknas genom jämförelse mellan arbetstagarens genomsnittliga arbetstid i timmar per arbetsvecka före och efter övergången lill dellidsarbele. Enligi anvisningarna skall beräkningen av arbelsiiden före minskningen göras med hänsyn lill arbetstagarens genomsnittliga arbetstid i den eller de anställningar han har haft under en lidsperiod som molsvarar del s. k. arbetsvillkorets ramlid på lolv månader. Har arbetstidsminskningen skett före ansökan om delpension, räknas lidsperioden bakåt från nedlrapp-ningstillfällel.

Nedlrappningen kan ske på så säll alt den försäkrade minskar sin arbetstid hos sin ende arbetsgivare, hos en av fiera arbetsgivare, hos fiera arbetsgivare samtidigt eller i samband med byte av anställning. Det är alltså den sammanlagda arbetstiden som räknas, och deltidsarbetet skall normalt ulföras i genomsnitt 17-35 timmar per vecka. Om den deltidsanställdes arbetstider kommer atl variera, bör enligi anvisningarna räknas den genomsnittliga arbetstiden under del år för vilket ny sjukpenninggmndande inkomst enligt 3 kap. AFL skall fastställas för honom.

Delpension utgår tidigast fr. o. m. den månad då den försäkrade fyller 60 år och längst t. o. m. månaden före den då han fyller 65 år (3 § andra stycket). Enligt anvisningarna förutsätts all minskningen av arbetstiden har skell lidigast under den månad då den försäkrade fyllt 60 år. Delpension får inte utgå samiidigi med ålderspension eller förtidspension enligt AFL (6 § DPL).

Om den anställde före övergången till deltidsarbete har haft en varaktig bisyssla vid sidan av sill huvudsakliga arbeie, skall man bortse från bisysslan vid prövning av rätten till delpension (5 § fjärde stycket). Frågan skall dock hänskjutas till särskild prövning om bisysslan uiförs under längre arbetstid än deltidsarbetet eller ger en inkomst som är högre än hälfien av deltidslönen. Utvidgas bisysslan skall delpensionen omprövas. Med bisyssla avses enligt anvisningarna rörelse, jordbruk och uppdrag vid sidan av arbete som anslälld. En bisyssla som inte har varit varaktig beakias på så säll atl arbetstiden och inkomsten läggs till vad som gäller för deltidsanställningen. Om en varaktig bisyssla utvidgas i samband med övergången lill dellidsarbele, skall bara ökningen beaktas.

2.4 Beräkning av pension

Delpension skall i princip motsvara 65 % av skillnaden mellan den deltidsanställdes lidigare inkomst under normal arbetstid och hans antagna inkomsi av deliidsarbeiet (5 § första stycket). Inkomstskillnaden llr dock för hell år inte beräknas högre än skillnaden mellan hans sjukpenninggrundande anställningsinkomster före och efter arbetstidsminskningen. Här avses fastställd sjukpenninggrundande inkomst enligt AFL. I samband med beslul om delpension fastställs ny sjukpenninggrundande inkomst. Värden tidigare inkomsien inaktuell, kan den rättas till högre belopp. Om den försäkrades

Prop.1978/79:69 22

inkomstbortfall avviker väsentligt från vad som är motiverat med hänsyn till minskningen av arbetstiden, särskilda arbetsförhållanden eller ändrade arbeisuppgifier, skall endast beaktas sådani inkomstbortfall som slår i proportion till arbetstidsminskningen. Avviker inkomsien före eller efier nedlrappningen väsentligt från vad som är vanligt för arbelel, skall beräkningen grundas på den lön som kan anses vara vanlig för arbetet.

Vid beräkning av inkomst skall enligt fjärde punkten av anvisningarna inräknas normalt förekommande ersättningar såsom ersättning för obekväm arbetstid, skifllillägg, regelbundet utgående drickspengar, jour- och bered-skapsersättningar samt naturaförmåner. Ersättning för övertidsarbete, gratifikationer och andra icke regelbundna ersättningar beaktas däremot inte.

Om den försäkrade tidigare har hafi fiera kortvariga anställningar eller växlande inkomster, skall enligt anvisningarna inkomstberäkningen avse hans genomsnittliga inkomsi i den eller de anställningar han har haft under den lidsperiod som enligt avsnitt 2.3 gäller för molsvarande beräkning av normal arbetstid.

När inkomstbortfall beräknas skall man enligt anvisningarna inte ta hänsyn till inkomst som hänför sig lill arbetstid vilken överstiger ordinarie heltid för den försäkrades arbele. Bestämmelsen kallas volymregeln. Del antal timmar som ligger under den ordinarie arbetstiden skall jämföras med hela antalet timmar varmed arbetstiden faktiskt har minskats. Samma andel av del faktiska inkomstbortfallet läggs därefter lill grund för delpension.

2.5 Ansökan och beslut om pension

Ansökan om delpension skall göras skriftligen hos försäkringskassan (4 § första stycket). Vid ansökningen skall fogas intyg om den försäkrades inkomsi och arbetsförhållanden. Intyget skall vara utfärdat av arbetsgivaren eller avdelning av arbetslagarens huvudorganisation. Arbetsgivaren är skyldig att på begäran utfärda sådant intyg (4 § iredje stycket). Formulär till intyg fastställs av riksförsäkringsverket.

Intyget skall enligt tredje punkten av anvisningarna avse förhållandena före och efter övergången till deltidsarbetet och det utfärdas i allmänhet av arbetsgivaren. I vissa fall, särskilt då arbetstagaren ofta byter anslällning eller har fiera arbetsgivare, utgör intyg från en arbetsgivare emellertid inte tillräckligt underlag för beslut om delpension. Byggbranschen har nämnts som exempel. I sådana fall kan man i stället använda intyg från sökandens fackliga organisaiion. Rätten lill delpension knyts då lill deltidsarbete inom branschen och inte hos vissa arbetsgivare. Ger sådana intyg inte tillräckliga upplysningar, får försäkringskassan göra annan utredning i ärendet. Om del behövs är bl. a. erkänd arbetslöshetskassa och länsarbetsnämnd skyldiga all biträda försäkringskassa med uppgifter (4 § andra stycket).

Om den tjänsteman som handlägger pensionsansökan finner skäl föreligga mol bifall, skall pensionsfrågan underställas en pensionsdelegation i försäk-

Prop. 1978/79:69 23

ringskassan (8 ij). Sådan underställning skall också ske om sökanden begär del eller om särskild prövning behövs i fråga om bisyssla vid delpension (jfr avsnitt 2.3). När delegationen prövar ett delpensionsärende skall i stället för två ordinarie läkariedamöler tjänstgöra två av arbetsmarknadsstyrelsen utsedda ledamöter. Av dem skall den ene representera länsarbetsnämnden och den andre ha särskild erfarenhet av arbetslöshetsförsäkringen och vara utsedd efier förslag av de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation.

Beslutad delpension belalas ul månadsvis (4 § fjärde stycket). Påbörjas deltidsarbetet vid ell månadsskifte, börjar pensionen atl utgå samtidigt. I annal fall ulgår pensionen lidigast fr. o. m. månaden efier den då nedlrappningen gjordes.

I fråga om besvär mol beslut i delpensionsärende har bestämmelserna inom den allmänna försäkringen molsvarande lillämpning. Detsamma gäller beträffande skyldighet atl återbetala obehörigt uppburen delpension (9 §).

Beslut om delpension skall gälla tills vidare, om inte pensionsansökan eller övrig uiredning i ärendet föranleder annat (4 § Oärde stycket). Fastställd pension är värdesäkrad genom en anknytning till basbeloppet (5 § andra stycket).

2.6 Omprövning av pension

Om ändring sker i de förhållanden som har legal lill grund för beslul om delpension, skall pensionen omprövas i enlighel med riksförsäkringsverkets anvisningar (5 § tredje stycket).

Riksförsäkringsverket har i femte punkten av anvisningarna erinrat om all försäkrad som har fått delpension kan vilja trappa ned sin arbetsinsats ytterligare eller eventuellt öka arbetsinsatsen. Om han t. ex. vill minska deltidsarbetet, skall han i princip ansöka om omräkning av delpensionen. Ökning av pensionen kan i förekommande fall medges för längst tre månader tillbaka. För kontroll av pensionsförhållandena skickas också rutinmässigt ul förfrågningar med tre månaders mellanmm. Inför en omprövning av utgående delpension jämförs den försäkrades genomsnittliga veckoarbetstid enligt pensionsbeslulet med hans nya arbetstid i deltidsanställningen. Delpensionen omprövas därefter på så sätt att man försl enligt de allmänna reglerna räknar fram 65 % av skillnaden mellan den försäkrades inkomster före resp. efier den ytterligare arbeisminskningen. Detla belopp läggs sedan samman med redan utgående delpension, räknad i aktuellt basbelopp för ändringsmånaden, varefter det totala pensionsbeloppet värdesäkras genom anknyining lill del basbeloppet. Gäller det i stället en ökning av deltidsarbetet, förfar man på motsvarande sätt och sänker pensionen.

Vid omprövning av delpension måste den försäkrade fortfarande uppfylla de allmänna kraven på i genomsnitt minst 17 limmars deltidsarbete i veckan resp. arbeisminskning med minsl fem timmar i veckan i förhållande till

Prop.1978/79:69 24

heltidsanställning i yrket. Den som uppbär delpension för dock i princip behålla pensionen om han mister sitt deltidsarbete genom alt bli arbetslös.

Från fall med arbetstidsökning skall man enligt lagförarbetena skilja fall där deliidslönen höjs av olika skäl, t. ex. enligi sedvanligt löneavtal eller på grund av den anslälldes särskilda kvalifikationer. Delta skall nämligen vid oförändrad arbetstid inte föranleda omprövning av utgående delpension.

2.7 Försäkringens finansiering

Liksom andra socialförsäkringar finansieras delpensionsförsäkringen genom kollektiva avgifier från arbetsgivarna (7 §). Arbetsgivaravgiften las f n. ul med 0,25 96 av årslönerna. Avgifi betalas även för uppdragsersätining. I övrigt gäller samma avgifts- och uppbördsregler som för bl. a. arbetsgivaravgiften lill den allmänna sjukförsäkringen.

Arbetsgivaravgifterna förs lill en särskild fond, som förvallas av riksförsäkringsverket. Fonden uppgick vid 1977 års början till 87 milj. kr. och vid 1978 års början till 84 milj. kr. För 1978 års slut har riksförsäkringsverket i december 1977 beräknat ett fondunderskotl på 61 milj. kr. vid oförändrat avgiftsuttag.

2.8 Antalet delpensionärer m. m.

Under tiden t. o. m. september 1978, dvs. 27 månader efter delpensions-reformen, hade totalt 56 700 pensionsansökningar kommii in till försäkringskassorna. Under försia halvåret efter reformen gjordes i genomsnitt 550 ansökningar i veckan, 420 i veckan under andra halvåret, 4(K) i veckan iredje halvåret och 390 i veckan fjärde halvåret.

Ijuli 1976 utbetalades ca 3 050 delpensioner, 18 050 i januari 1977,25 570 i juli 1977, 33 420 i januari 1978 och 37 850 i juli 1978.

Antalet nybeviljade delpensioner har varierat kraftigt från månad lill månad, särskilt under reformens första år. Antalet personer som minskade sin arbetstid och började uppbära pension under liden närmast efter reformen och under januari 1977 var stort. Antalet uppgick då lill drygt 3 000 per månad, mot t. ex. ca 1 000 i månaden under december 1976 och sommaren 1977. I genomsnitt ligger antalet hittills på nära I 600 nya delpensionärer i månaden.

Endast i ett fåtal fall (knappt 2 %) har ansökan om delpension avslagits. I ungefär hälften av de fallen hade sökanden inte uppfyllt kravet på tio år med ATP-gmndande inkomst av anställning fr. o. m. 45 års ålder.

Antalet upphörda delpensioner har successivt ökat. T. o. m. september 1978 hade 9 447 pensionsfall avslutats. Under de senaste månaderna har antalet uppgått lill genomsnittligt ca 700 i månaden. De vanligaste orsakerna har varil normal ålderspensionering (64 96), förtidspensionering eller förlida

Prop. 1978/79:69 25

uttag av ålderspension (10 %) och avslutat förvärvsarbete i andra fall (11 96).

De totala pensionsbeloppen uppgick lill 3,7 milj. kr. ijuli 1976 och till 59,6 milj. kr. i september 1978. Medelpensionsbeloppet har under samma tid stigit från 1 200 per månad och 14 472 per år lill I 491 resp. 17 892 kr. Uuryckt i basbelopp har årsbeloppet stigit från 1,39 till 1,42.

Här följerockså en tablå som visar hurdelpensionsiagarna i september 1978 fördelade sig efter pensionsnivå.

Årstielopp	uttryckt	Män		Kvinnor		Båda könen

		Antal	%	Antal	96	Antal	%
0,50		390	1,4	703	5,8	1093	2,7
0,51-1,00		2 254	7.9	2915	24,0	5 169	12,7
1,01-1,50		12 149	42,7	6 001	49,3	18 150	44,7
1,51-2,00		10 924	38,4	2 182	17,9	13 106	32,3
2,01-3,00		2 674	9,4	367	3,0	3 041	7,5
3,01-		32	0,1	1	0,0	33	0,1
Summa		28 423	100	12 169	100	40 592	100

De skillnader mellan mäns och kvinnors pensioner som framgår av tabellen hänger bl. a. samman med att männens genomsnittliga arbetslidsminskning var större. Ca 99 96 av männen hade heltidsarbete före delpensioneringen och ca 90 96 hade gått ned lill halvtidsarbete. Molsvarande andelar för kvinnoma utgjorde 85 resp. 80 96.

3 Riksförsäkringsverkets rapport med förslag

I rapporten (Ds S 1977:9) Översyn av delpensionsförsäkringen redovisar riksförsäkringsverket erfarenheterna av försäkringen sedan sommaren 1976 och föreslår vissa justeringar i nuvarande regler för anställda. Vidare föreslår verkei all även egna företagare och uppdragstagare skall få rält lill delpension fr.o.m. år 1979.

3.1 Erfarenheter av arbetstagarnas del pensionsförsäkring

Riksförsäkringsverket ulgår från alt ca 200 OfX) personer skulle kunna bli berättigade lill delpension enligt nuvarande regler om delpensionsförsäkring.

Verket har gjort vissa enkätundersökningar beträffande anställda i olika yrken, inkomstklasser, arbetstider och geografiska områden. Undersökningarna avser dels personer som före reformen avsåg att söka delpension inom

' För september 1978 var basbeloppet 12 600 kr.

Prop.1978/79:69 26

två år, dels personer som en år efter reformen faktiskt uppbar delpension.

Av undersökningarna framgår bl. a. alt såväl intresse som utnyttjande varierar mellan olika yrkesområden. Utnytijandet är t. ex. särskilt högt bland kvinnor i kameralt, koniorslekniskt och kommersiellt arbeie samt bland män i lantbruks-.skogs-, fiskeri-och tillverkningsarbete. Motsatt förhållande,dvs. ett lågt utnyttjande, gäller allmänt för administrativt arbete, transport- och kommunikaiionsarbete, beiräffande män i natur- eller samhällsvetenskapligt, humanistiskt och kommersiellt arbeie samt beträffande kvinnor i servicearbeie.

Del loiala antalet personer som vid undersökningen avsåg atl söka delpension utgjorde knappt 25 96 av dem som kunde bli berättigade lill pension, och uinyltjandegraden låg i juni 1977 vid totalt 12,5 96. Del framgick vidare att den högsta uinyltjandegraden fanns i inkomstklassen mellan 50 000 kr. och 7,5 basbelopp. De förhållandevis minsta andelarna delpen-sionslagare återfanns i de lägsta och högsia inkomstklasserna.

I följande tablå anges hur delpensionstagarna i juni 1977 fördelade sig efter fastställd sjukpenninggrundande inkomst (SGI) före och efier arbetstidsminskningen (/II).

SGI efter nedtrappning	SGI före nedtrappning.			1 000-tal kr.			Summa
SGI efter nedtrappning
1 000-tal kr.	-	30-	40-	50-	60-	7,5 bas-
	29,9	39,9	49,9	59,9	7,5	belopp
19,9	1,4	3,7	0,8	0,1	0,0	0,0	6,0
20-29,9	0,9	5,6	36,9	20,9	1,3	0,0	65,6
30-39,9	0,0	0,4	3,9	6,1	9,7	0,2	20,3
409,9	0,0	0,0	0,4	1,8	2,0	1,3	5,5
50-59,9	0,0	-	0,0	0,1	0.9	0,7	1,7
60-	-	0,0	-	0,0	0,2	0,7	0,9
Summa	2,3	9,7	42,0	29,0	14,1	2,9	100

I fråga om arbetstid före arbeisminskningen förhöll det sig bl. a. så att den genomsnittliga andelen personer som var intresserade av atl söka delpension Sleg med ökande veckoarbetslid. Den faktiska uinyltjandegraden var däremot påfallande låg bland dem som arbetade mer än 40 limmar.

Följande tablå visar hur delpensionstagare i juni 1977 fördelade sig efter veckoarbetstid i deltidsarbetet (96).

Veckoarbetslid i deltidsarbetet

17-21

22-24

25-29

30-

Män

Kvinnor

Totalt

78,2 70,7 76,3

11,6 12,7 11,9

4,6

7,8 5,4

5,7 8,9 6,5

Prop. 1978/79:69 27

I enkätundersökningen har man också studerat iniresse och uinyiijan-degrad inom olika geografiska områden. En sior andel delpensionstagare i relation lill andelen intresserade återfinns bland kvinnor i Sydsverige och Västsverige samt bland män i norra Mellansverige, Uinyltjandegraden är däremot relativt låg i Stockholm, mellersta och övre Norrland samt bland kvinnor i östra Mellansverige och bland män i Småland och på Öland och Gotland.

I riksförsäkringsverkels utredningsrapport redovisas vidare vissa studier av delpensioneringens genomförande och konsekvenser på arbetsplatserna. Studien har gjorts för april 1977 inom ramen för ett forskningsprojekt i samarbete med sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. Det gäller 28 olika företag. Undersökningen ulgör en serie fallstudier och urvalet är inte slumpmässigt. Här bör emellertid ändå nämnas all i de undersökta företagen har endast tre ansökningar om deltidsarbete avslagits. Man anses dock kunna räkna med att vissa intresserade i stället har avråiis från all ansöka om delpension. Företrädare för fackliga organisationer har t. ex. uppgetl all de ibland har avrått anställda som annars skulle få mycket låg ATP. Ansökan har ibland också avvisats i ell förberedande siadium men senare lett lill positiva förhandlingar mellan företagsledningen och fackföreningen.

Riksförsäkringsverkets rapport innehåller slutligen även viss redovisning av rällslillämpningen inom delpensionsförsäkringen.

3.2 Anslutning av egenföretagare fill delpensionsförsäkringen

Riksförsäkringsverket föreslåratt delpensionsförsäkringen fr. o. m. år 1979 skali omfatta även egna företagare. Förslaget beräknas kunna gälla ca 35 000 personer.

Verkei erinrar om atl försäkringens nuvarande regler förutsätter au man kan exaki faslställa den försäkrades arbetstid, all man med rimlig grad av tillföriitiighet kan förutse inkomsten efier övergången lill deltidsarbete och alt del föreligger ett direkl samband mellan arbetstid och inkomsi. För fiertalet företagare anses arbetsförhållandena inte molsvara dessa förutsättningar. Verket finner det därför inte möjligl att egenföretagarna ansluts lill delpensionsförsäkringen på samma villkor som gäller för anställda. Verkei understryker också au de problem som sammanhänger med en rätt lill delpension för företagare är betydande. Sociala skäl anses å andra sidan tala för en anslutning. Verkei har därvid kommit fram lill au ansluiningen måsle ske med stor försiktighet.

Om delpensionsförsäkringen utvidgas lill egna företagare, bör enligt riksförsäkringsverket även uppdragstagare anslutas till försäkringen. Därigenom skulle i princip allt förvärvsarbete kunna ge rält lill delpension. Den som bedriver rörelse eller brukar jordbruksfastighet och som därvid har anmält undantagande från ATP skall dock inte vara försäkrad beiräffande

Prop. 1978/79:69 28

sådani arbele.

Mot bakgrund av atl det anses i allmänhet förenat med stora svårigheter alt exakt faslställa en företagares arbetstid är del enligt riksförsäkringsverkets mening inte möjligl atl införa ett regelsystem som ger företagare rält till delpension på grundval av en så differentierad arbetstidsminskning som de nuvarande reglema för anställda skulle leda till. Verket föreslår därför att försäkrad som efter övergång lill deltidsarbete driver rörelse ges rätt lill delpension om han har minskal sin arbetstid med minsl hälften. En ytteriigare förutsättning skall liksom för anställda vara att han efter övergången lill deltidsarbete utför förvärvsarbete minst 17 timmar i veckan i genomsnitt. För rätt lill delpension skall krävas att förelagaren kan styrka övergången lill deltidsarbete.

Försäkrad som efier arbetstidsminskningen har deltidsarbete både som anslälld och som egen företagare skall enligt förslaget helt behandlas som egenföretagare. Den som har deltidsarbete uteslutande som arbetstagare föreslås däremot ha samma möjlighel lill fingraderad arbetslidsminskning som finns enligt nuvarande bestämmelser. Della innebär all arbetstidsminskningen skall uppgå lill i genomsnitt fem limmar i veckan och an dellidsarbele efier minskningen skall ulföras minsl 17 limmar per vecka. Med hänsyn lill all del huvudsakligen är fråga om arbeisiagare för vilka arbetstiden är reglerad genom den allmänna arbetstidslagen eller kollektivavtal föreslås vidare atl den försäkrades arbetstid efier arbetstidsminskningen skall understiga arbetstiden i normalt heltidsarbete inom hans yrke med minsl fem limmar per vecka. Bestämmelsen ersätter en liknande regel som f n. finns inlagen i riksförsäkringsverkets anvisningar.

Försäkrad som efier arbetstidsminskningen arbetar som rörelseidkare måsle enligt utredningsförslaget utföra deltidsarbetet kontinuerligt under året. Längre uppehåll i verksamheien, t. ex. mer än sex veckor, skall i princip medföra all arbelel inte anses delpensionsgrundande. För den som är arbetstagare skall deltidsarbetet anordnas så all den genomsnittliga veckoarbetstiden, beräknad med hänsyn lill förhållandena under en period om högsl tre månader, molsvarar den lill grund för delpensionen fastställda veckoarbetstiden i deltidsarbetet. Om särskilda arbetsförhållanden föranleder det, skall dock undantag från den sistnämnda bestämmelsen kunna medges, t. ex. för sjömän.

Verkei föreslår alt underlaget för delpension till egenföretagare beräknas enligt följande. Inkomsien före arbetstidsminskningen bestäms i principefter genomsnitiel av den försäkrades ATP-poäng för de fem kalenderåren närmasi före övergången lill dellidsarbele. Della genomsniii multipliceras med aktuellt basbelopp. I normalfallet anses företagarens inkomst efter övergången lill deltidsarbete utgöra hälften av den beräknade genomsnittsinkomsten. Om del emellertid kan anses utrett alt hans deltidsinkomsl komnier atl översliga denna schablon, görs pensionsberäkningen i stället med uigångspunki i den fakiiska deliidsinkomsten.

Prop. 1978/79:69 29

De som arbetar i uppdrag för annans räkning föreslås bli jämställda med arbetstagare inom delpensionsförsäkringen. En anslälld företagsledare i ett s. k. fåmansakliebolag och honom närstående personer som är arbetstagare hos bolaget föreslås däremot med hänsyn lill sina arbetsförhållanden bli jämställda med egenföretagare i fortsättningen. Den aktuella personkretsen bestäms genom en hänvisning lill 35 § 1 a mom. kommunalskattelagen (1928:370).

Uppdragstagare antas i många läll kunna förete behövligt pensionsintyg från uppdragsgivaren. I de fall della inte är möjligt bör del enligt riksförsäkringsverket i första hand åligga uppdragstagaren själv att förete annan lämplig utredning. När det gäller uppdragstagare föreslås försäkringskassan vidare i vissa fall få använda sig av schtibloncr lör beräkning av arbetstid enligt anvisningar som riksförsäkringsverket utfärdar.

Föratt en egenföretagare skall kunna få delpension måste han enligt verket själv på övertygande sätt styrka övergången till dellidsarbele. Bevisbördan i fråga om arbetsinsats före och efter minskningen skall således åvila den försäkrade. Del anses därvid nödvändigt atl införa en mer omfattande uppgifisplikl för företagare än som gäller för anställda. Egenföretagaren föreslås nämligen också fö lämna uppgifter som kan ligga lill grund för bedömningen av verksamhetens omfattning före och efter övergången lill deltidsarbete. Som exempel på dylika omständigheter anges förelagels omsättning och antal anställda. Vidare bör han enligt riksförsäkringsverket ange hur arbetstidsminskningen genomförs. Han kan t. ex. sälja eller eljesl lägga ned viss del av verksamheien. Om verksamhetens omfallning inte minskar vid nedlrappningen, bör han ange på vilkel sätt hans minskade arbetsinsats kompenseras, t. ex. genom annan arbetskraft. Verket anser att den försäkrades uppgifter bör kunna bestyrkas genom intyg av revisor, om sådan finns i företaget. Sköts företagets redovisning i stället av en bokförare med gott renommé, bör intyg från denne kunna accepteras. I andra fall bör den försäkrades uppgifter kunna bestyrkas genom intyg av t. ex. företagarorganisation eller personer i föriroendeslällning. Verkei avser au efter samråd med centrala pensionsdelegaiionen utfärda anvisningar som närmare reglerar dessa frågor.

3.3 Andra delpensionsfrågor

Vissa grundläggande pensionsregler som f n. återfinns i riksförsäkringsverkels anvisningar bör enligt verkels mening med vissa ändringar las in i lagen om delpensionsförsäkring.

Lagen föreslås sålunda bli kompletterad bl. a. med en beslämmelse an arbetstidsminskningen skall ha skett tidigast under den månad då den försäkrade har fyllt 60 år för all kunna ge rätt till del pension. Vidare bör i lagen införas regeln att bedömningen av den försäkrades normala arbetstid före arbetstidsminskningen skall göras med hänsyn till förhållandena under en

Prop. 1978/79:69 30

tidsperiod som motsvarar det s. k. arbetsvillkorets ramlid av tolv månader.

När man fastställer en arbetstagares inkomstbortfall görs jämförelse med den sjukpenninggrundande inkomsi som gäller för honom före resp. efter arbetstidsminskningen. Riksförsäkringsverket föreslår därvid alt inkomsten före nedlrappningen vid pensionsberäkningen får fastställas ulan lillämpning av den s. k. 30-dagarsregel som normalt gäller i fråga om ändring av sjukpenninggrundande inkomsi. Därigenom kan dels vid beslul om delpension tas hänsyn lill inkomständring som sker mindre än 30 dagar före arbetstidsminskningen, dels göras omprövning av delpension enligt verkels anvisningar om arbetstidsminskningen har skett under lid för vilken lönen senare ändras genom relroaklivi verkande avtal. Omprövning avses dock inte ske om den leder lill en minskning av delpensionen, vilkel bl. a. skulle kunna bli fallet om inkomsien före arbeisminskningen låg över eller mycket nära inkomsigränsen 7,5 basbelopp.

I fråga om pensionsberäkning avser riksförsäkringsverket också att slopa den s. k. volymregeln i sina anvisningar (jfr avsnitt 2.4).

3.4 Beslutande och omprövning av pension

Riksförsäkringsverket erinrarom att förekommande avslag på ansökan om delpension måste beslutas av pensionsdelegation i försäkringskassan. Sådan prövning kan även ske i andra fall, t. ex. om den sökande begär del eller om den handläggande tjänstemannen anser bedömningen tveksam.

Enligt verkets mening är det inte motiverat atl lill pensionsdelegaiion hänskjuta ansökningar som måsle avslås på grund av lätt konstaterbara fakta, t. ex. alt ålders- eller ATP-villkoren inte är uppfyllda. Riksförsäkringsverket föreslår därför all verket bemyndigas föreskriva all vissa sådana ärenden kan avgöras av tjänsteman. Verket anser vidare all bifallsärenden i ökad omfattning bör prövas i delegation. Verket avser atl utfärda kompletterande anvisningar även i denna fråga.

Liksom tidigare skall fastställd delpension kunna omprövas vid ändrade arbetsförhållanden. I fråga om anställda anför riksförsäkringsverket bl. a. alt tillfälliga avvikelser som inte överstiger i genomsnitt en timme per vecka bör kunna lämnas utan beaktande. Är avvikelsen större skall den däremot liksom enligt nuvarande regler utjämnas senare. Om avvikelsen innebär en stadigvarande ändring av arbetstiden, skall pensionen omprövas. Dessa frågor avses liksom f n. bli reglerade i verkets anvisningar. 1 anvisningarna kommer också att i enlighet med nuvarande regler tas in bestämmelser om hur ändrade inkomstförhållanden skall bedömas, liksom nya regler beträffande företagares arbets- och inkomstförhållanden.

Prop. 1978/79:69 31

3.5 Ikraftträdande och finansiering

Riksförsäkringsverket föreslår atl de nya reglerna skall triida i kraft den I januari 1979. Vissa bestämmelser föreslogs dock träda i kraft tidigare.

Verket föreslår atl utvidgningen av dclpensionsförsäkringen lill egna företagare finansieras genom egenavgifier som skall beräknas på samma underlag som företagarnas avgifier till sjukförsäkringen, dvs. i princip på nelloiniäkien av rörelsen. Egenavgifien föreslås bli debiterad efter samma utiagsproccnt som arbetsgivaravgiften till dclpensionsförsäkringen.

Den allmänna utvecklingen av delpensioneringen tyder enligt riksförsäkringsverket på att ett fondunderskotl uppstår vid oförändrat avgiftsuttag. Underskottet beräknas i utredningsrapporten bli 61 milj. kr. vid 1978 års slut. Verket (majoriteten) föreslår därför all avgiften höjs frän nuvarande 0,25 till 0,45 "ii av avgiftsunderlaget. Mot detta förslag reserverar sig SAF:s representant i verkets styrelse.

4 Remissyttrandena

4.1 Anslutning av egenföretagare till delpensionsförsäkringen

Riksförsäkringsverkets förslag alt delpensionsförsäkringen skall omfatta även egenföretagare och uppdragstagare hälsas med tillfredsställelse av Lantbrukarnas riksförbund. Svenska företagares riksförbund. Sveriges hantverks- och indusiriorganisalion. Sveriges köpmannaförbund och Sveriges folkpensionärers riksförbund. Förslaget blir också tillstyrkt eller lämnal ulan erinran av bl. a. siaiens avialsverk. siaiens personalpensionsverk. Landstingsförbundei. Svenska kommunförbundei. Svensk Industriförening, Pensionärernas riksorganisaiion. Svenska personal-pensionskassan. Kooperationens pensions-anstalt. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam.

Försäkringsdomstolen förutser betydande lillämpningssvårigheter när en försäkring som bygger på kontrollerad arbetstid och avtalad lön skall utvidgas lill företagare m. fi. för vilka arbetstider i vissa fall inte kan mätas. Förvärvsinkomsterna ulgörs i själva verkei av deklarerade nettoinkomster, som många gånger bestäms mera av bokföringen än av de faktiska inkomstförhållandena. Domstolen känner därför tvekan inför den föreslagna utvidgningen men finner sig dock av rättviseskäl och under förutsäitning av solidarisk finansiering kunna tillstyrka förslaget, om man vid lagstiftningen kan bringa klarhet i de frågor som domstolen lar upp i sill remissyttrande. Liknande synpunkier och reservationer lämnas av LO. TCO anser kontroll-svårigheterna vara så stora atl egenföretagarna från rättvisesynpunkt måste uigöra ett eget premiekollektiv om de skall omfattas av delpensionslagen. Betydande lillämpningssvårigheter förutses även av andra remissinsianser, bl. a. av försäkringsinspekiionen och Försäkringskasseförbundei. Förbundet

Prop. 1978/79:69 32

förklarar sig dessulom avstå från alt ta ställning i själva ansluiningsfrå-gan.

Riksrevisionsverket, som i princip tillstyrker en ulsiräckning av försäkringen, anser alt utformningen av egenförelagarnas delpensionssystem bör övervägas närmare. Verket skisserar därvid en modell som bygger på principerna för s. k. förtida uttag av ålderspension och menar att en sådan lösning bör prövas och vägas framför allt mot de betydande svårigheter all kontrollera egenförelagarnas inkomster och arbetstider som anses förenade med riksförsäkringsverkets förslag. Liknande tankar förs fram av Sveriges fölkpensionärers riksförbund.

Även S/lf erinrar om egenförelagarnas speciella arbetsförhållanden och de problem som uppstår vid en delpensionering. SAF har i och för sig intet att invända mot en utsträckning av försäkringen men anser att frågan behöver uiredas ytterligare. Föreningen framhåller all del för vissa fria yrkesutövare torde bli helt omöjligt alt förebringa behövlig bevisning och att det därför finns risk all reformen kommer atl uppfattas som en chimär. Det finns också grupper av företagare för vilka den föreslagna delpensionen anses passa myckel dåligt, l. ex. sådana som har stora fasta kostnader i rörelsen.

SAF framhåller också alt det i stället för all diskutera en vidgning av delpensioneringen skulle ha mera realism över sig atl diskutera åtgärder som på sikl begränsar kostnadsutvecklingen inom pensionssystemet. I fråga om dagens många delpensionärer erinrar föreningen vidare att nuvarande marginalskatter innebär atl deltidsarbete jämte delpension normalt ger nära nog samma inkomsi efter skatt som heltidsarbete. Det finns därför knappast någon ekonomisk stimulans att fortsätta med heltidsarbete fram till 65 års ålder. En annan faktor sägs vara all arbetsgivarna under de senaste årens svaga konjunkturer har selt delpensioneringen som en möjlighet atl begränsa arbetsstyrkan. Det finns enligt SAF anledning alt känna oro inför denna utveckling. Liknande uttalanden görs av Svensk industriförening och Svenska försäkringsbolags riksförbund. Arbetsmarknadsstyrelsen anser det däremot ur arbetsmarknadspolitisk synpunki vikligl alt man kan finna former för en kombination mellan deltidsarbete och delpension för fier grupper än som f n. har rätt lill det.

4.2 Särbestämmelser för egenföretagare m. m.

Försäkringsdomsiolen delar i likhet med LO riksförsäkringsverkels uppfattning atl egenföretagare inte kan anslutas till delpensionsförsäkringen pä samma villkor som gäller för anställda. Med hänvisning lill vad de båda remissinsianserna har anfört i föregående avsniii om företagamas arbetsförhållanden stryker de under verkets ullalande atl anslutningen bör ske med försiktighet. Riksrevisionsverket finner det från principiell synpunki önskvärt all enhetliga regler får gälla så långt del är möjligl. I vart fall bör alla företagare behandlas lika oavsett företagsform. Försäkringskasseförbundet, Svenska

Prop. 1978/79:69 33

kommunförbundet. Svenska personal-pensionskassan, Kooperaiioiieiis pen-sionsansiali och Folksam instämmer i verkels åsikt om behovet av särbestämmelser och de fyra senare remissinstanserna finner de föreslagna reglerna i stort sett väl avvägda. Sådana positiva omdömen lämnas också av Lanibrukarnas riksjörbund, Sveriges hantverks- och industriorganisalion och Sveriges köpmannaförbund. Industriorganisationen anför vidare atl specialreglerna bör bygga på molsvarande principer inom arbetslöshetsförsäkringen. Köpmannaförbundet tillägger att det knappast torde vara möjligt att på förhand beräkna den fulla effekten av förslagen men att de i princip ändå bör godkännas. Förbundet anser del därvid angeläget alt ändringar snabbi kan göras om del visar sig all reformen inte får avsedd effeki.

4.2.1 VUlkor för försäkring

I fråga om arbetsvillkor och villkor om tio poängår och gällande försäkring för ATP instämmer bl. a. riksrevisionsverket i förslaget. Företagarorganisationerna kritiserar emellertid det förordade sambandet med ATP. Lanibrukarnas riksjörbund kan t. ex. inte finna något avgörande argument föratt från delpensioneringen utesluta egenföretagare som har anmält undantagande från ATP. Även Svenska JÖreiagares riksförbund. Svensk indiislriförening och Sveriges hantverks- och Indusiriorganisalion är kritiska. Hanlverksorga-nisaiionen anser all riksförsäkringsverket borde ha undersökt möjligheterna atl ta med även denna företagargrupp, och industriföreningen vill ha en snabb uiredning huruvida någon form av dispenssyslem kan införas.

Vad gäller villkoret om tio poängår inom ATP kan Lanibrukarnas riksförbund inte acceptera all della skall diskvalificera dem som lidigare har haft undantagande från ATP. Förbundet vill därför införa en övergångsregel som även lar hänsyn lill år då s. k. undanlagandepoäng har beräknats för egenföretagaren. Även Svenska företagares riksförbund och Sveriges hanl-verks- och indusiriorganisalion avvisar förslaget beiräffande dem som lidigare har återkallat ell undantagande eller som med slöd av en av organisationerna föreslagen övergångsregel i reformen återinträder inom exempelvis tre eller sex månader. Hantverksorganisalionen begär också atl riksförsäkringsverket ges i uppdrag all snabbt uireda hur reformen med hjälp av schablonregler även kan få omfatia egenföretagares make som hjälper lill i rörelsen. Medhjälpande make har nämligen försl fr.o.m. 1977 års taxering själv beskattats för rörelseinkomsi och kunnai få egna ATP-poäng. Svensk indusirlförening anser alt en övergångsbestämmelse i ämnet bör tas in i riksförsäkringsverkels tillämpningsföreskrifter.

4.2.2 Närmare förutsäliningar för pension

Förslaget att egenföretagare måste minska sin arbetstid med minst hälfien och därefter arbeta minst 17 limmar i veckan godias av Lanibrukarnas

i Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 69

Prop. 1978/79:69 34

riksförbund. Svenska jörelagarcs riksförbund. Svensk induslriföreiiiiig. Sveriges hantverks- och indusiriorganisalion och Sveriges köpmannaförbund. Hantverksorganisalionen anser dock atl möjlighet till dispens bör finnas för den som kan anföra särskilda skäl för annan arbetslidsminskning. Även riksre-visionsvcrkei ifrågasätter om inte viss valfrihet borde kunna medges. Enligt verkei måste alla arbelstidsminskningar ändå konlrolleras på samma sätt, och även önskemål om likställighet lalar för alt tillämpa samma regler som gäller för anställda. De skäl som riksförsäkringsverket anför mol en enhetlig reglering anses dock rimliga. Svenska personal-pensionskassan delar hell riksförsäkringsverkets uppfattning all arbetslagarnas fingraderade nedlrapp-ningsskala inte kan användas av företagarna och tillstyrker förslaget. SAF anmärker all en minskning av arbetstiden med hälften i vissa fall kan medföra att rörelsen inte längre ger någon vinst.

I fråga om kraven på minskning av arbetstid l']nner försäkringsdomsiolen atl ett sysiem med skilda regler för olika slags förvärvsarbete kan fungera ulan komplikationer endast om biandfall inte förekomnier. Med uigångspunki i förslaget att allt förvärvsarbete skall grunda rätt lill delpension uttalar domstolen tveksamhet i detla avseende och anser alt andra vägar bör prövas.

Au den som efter arbetstidsminskningen har s. k. blandad inkomst skall behandlas som rörelseidkare lämnas i allmänhet ulan erinran av remissinstanserna och biträds bl. a. av Lanibrukarnas riksförbund. Försäkringsdomsiolen har förståelse för förslaget men påpekar atl det jämfört med dagens regler om bisyssla innebär en påtaglig försämring för arbetstagare som dessulom driver mindre jordbruk eller rörelse. Domstolen finner därför atl del bör övervägas om inte en arbetstagare skulle kunna få ha kvar vissa sådana biinkomster, vilket också antas ge administrativa fördelar. Domstolen påpekar vidare atl den som har trappat ned till ett blandat deltidsarbete torde kunna förlora den räu lill slöd vid arbetslöshet som kravel på 17 timmars deltidsarbete avser atl garantera. Även riksrevisionsverkei anser att konsekvenserna av alt slopa nuvarande regler om bisyssla inte har redovisats tillfredsställande. Bl. a. LO och Försäkringskasseförbundei liWslyrker däremot att de reglerna utgår.

Försäkringskasseförbundei instämmer i vad riksförsäkringsverket har anfört i fråga om föriäggning av deltidsarbete för arbetstagare, uppdragstagare och egenföretagare.

Riksrevisionsverkei anser all arbetstiden vid delpension i princip bör vara jämnt fördelad under året och att likslällighetsskäl talar för att samma beräkningsperiod för ulfört deltidsarbete används för alla förvärvsarbetande. Svenska kommunförbundei anser också att det för alla måste krävas all deltidsarbetet bedrivs kontinuerligt, om inte alldeles särskilda skäl motiverar annal. Svenska personal-pensionskassan säger sig inte ha något att invända mol utredningsförslaget att fördelningen mellan arbete och ledighet skall regleras hårdare än f. n.

Prop. 1978/79:69 35

Vad gäller kravet att egenföretagare måsie utföra deltidsarbete kontinuerligt under en tolvmånadersperiod påpekar försäkringsdomsiolen atl försäkringen kommer att stå öppen för arbetstagare med säsongarbete men inte lor rörelseidkare med motsvarande arbeie. Med erinran om att rikslorsiikrings-verket inte vill tillåla egenföretagarna mer än sex veckors avbrott i deltidsarbetet ifrågasätter domstolen om del angivna motivet har bärkraft. Det skulle vidare uppstå en påtaglig försämring för säsongarbetande arbeisiagare som har bisysslor. Domsiolen anser därför all dessa frågor bör bli föremål för närmare överväganden. Förslagen kritiseras också av Lantbrukarnas riksförbund. Svenska företagares riksförbund. Svensk indusirlförening och Svenska försäkringsbolags riksförbund. Bland remissinsianser som godtar förslagen finns Sveriges hantverks- och Industriorganisalion och Sveriges köpmannaförbund.

I fråga om anställdas deltidsarbete hänvisar försäkringsdomsiolen lill socialförsäkringsuiskotlels av riksdagen godtagna betänkande 1976/77:24. Med utgångspunkt i detta anser domstolen atl riksförsäkringsverkets förslag om en iremånadersperiod för beräkning av genomsnittlig arbetstid för anställda är för långtgående. Domstolen kan vidare inte avgöra om verkei har avseit alt det skall vara möjligl att koncentrera arbetstiden till en kort del av iremånadersperioden. Om så är fallet, finner domstolen alt förslaget står i strid mol riksdagens ullalande. En tremånadersprövning tillstyrks däremot av bl. a. LO, som tillägger atl eventuellt undantag från tremånadersberäk-ningen med hänsyn till arbetsförhållandena i det enskilda fallel måsle vara tillstyrkt av den fackliga huvudorganisationen. Även SAF lämnar förslaget ulan erinran.

4.2.3 Beräkning av pension

Förslaget all egenföretagares delpension skall beräknas på grundval av skillnaden mellan å ena sidan lidigare inkomsi enligt genomsnittlig ATP-poäng för de fem senaste åren och å andra sidan antingen schablonmässigt hälften av den inkomsten eller faktisk högre deltidsinkomst blir tillslyrki eller lämnat ulan erinran av många remissinstanser, bl. a. av Svensk industriförening. Sveriges köpmannaförbund vill dock förkorta femårsperioden till tre år, medan Försäkringskasseförbundei anser all en förlängning av perioden bör övervägas.

Lanibrukarnas riksförbund har däremot starka invändningar mol den föreslagna beräkningen av heliidsinkomsien och anser att denna liksom för anställda skall bestämmas av den sjukpenninggrundande inkomsien. I andra hand kan förbundet länka sig atl man liksom vid ATP-beräkning med s. k. aniagandepoäng använder medelinkomsten för de två bästa av de fyra senaste åren. Den sistnämnda lösningen föreslås även av Svenska företagares riksförbund. Enligt Sveriges hantverks- och industriorganisalion bör man i stället med förebild från egenförelagarnas arbetslöshetskassor utgå från den

Prop. 1978/79:69 36

högsta av de senaste tre årens ATP-grundande inkomster, vilket dock kan få ersattas med en genomsnittsberäkning om dessa inkomster varierar betydligt. Försäkringsdomsiolen, som inte motsätter sig riksförsäkringsverkets förslag, för också fram alternativet med arbetslöshetskassornas metod.

Vad åter gäller förslaget om schablonberäkning av deltidsinkomsten anser Sveriges hantverks- och industriorganisalion all försäkringskassan efter särskild prövning även bör kunna la hänsyn lill en deltidsinkomsl som understiger schablonbeloppet. Svenska personal-pensionskassan anser atl schablonen för deltidsinkomsl inte bör överges, inte ens i fall där arbetstidsminskningen överstiger 50 '-'n med bred marginal.

4.2.4 Uppdrag, jåmansjöreiag m. m.

Riksförsäkringsverkets förslag atl inom dclpensionsförsäkringen jämställa uppdragstagare med arbetstagare tillstyrks av riksrevisionsverket, Landsiingsförbundei, Kooperationens pensionsansiali och Folksam. Förslaget lämnas också utan erinran av bl. a. statens avialsverk, Försäkringskasseförbundei och Sveriges hantverks- och Indusiriorganisalion. Svenska kommunförhundel har inte heller något atl invända men vill dock fästa uppmärksamhet på att förslaget för förbundets del huvudsakligen avser kommunala förtroendeuppdrag. Del väntas därvid i många fall bli svårt all ange arbetstider m. m. Förbundel ulgår från att särskilda tillämpningsföreskrifter kommer att bli nödvändiga. Riksrevisionsverkei anser liksom riksförsäkringsverket all arbetstiden för uppdragstagare kan behöva beräknas schablonmässigt i vissa fall. Försäkringsdomsiolen menar alt någon normal arbetstid enligt reglerna för anställda inte kan fastställas beiräffande uppdrag. Domstolen finner det också önskvärt all lagstiftaren lar ställning lill hur behövlig beräkning av genomsnittstid bör göras.

Förslaget all företagsledare i fåmansakliebolag skall behandlas som rörelseidkare liksom enligt kommunalskatielagen tillstyrks eller godias av bl. a. riksrevisionsverkei, Försäkringskasseförbundei, Svenska personalpensionskassan, Lanibrukarnas riksförbund. Svenska JÖreiagares riksförbund, Sveriges köpmannaförbund. Svensk indusirlförening och Sveriges haniverks- och Indusiriorganisalion. De två senare företagarorganisationerna avstyrker dock anslutande förslag beträffande företagsledarens närstående. Försäkrings-domstolen och riksskalteverkei förordar alt särreglerna sträcks ul även till andra fåmansföretag enligt kommunalskatielagen än aktiebolag.

Rlksskaiieverkei undrar om försäkringen även skall omfatta delägare i handelsbolag eller kommanditbolag samt inkomsi av fastighei eller av rörelse i utlandet. Verkei påpekar också att kontrollproblem kan uppstå i fråga om makar som gemensami driver rörelse eller jordbruk.

Prop. 1978/79:69 37

4.2.5 Ansökan om pension

Som har nämnls i avsnitt 4.1 förutser många remissinstanser betydande kontrollsvårigheter i fråga om underiag för delpension till egenföretagare. Försäkringsdomsiolen delar liksom övriga remissinsianser riksförsäkringsverkets uppfattning alt bevisskyldigheten i fråga om rätt till delpension bör åvila den försäkrade. Enbart dennes egna uppgifier anser domstolen därvid inte kunna godtas som beslutsunderlag. Domstolen påpekarail för anställda finns lagbestämmelser om hur en ansökan skall styrkas och menar därför au lagtexten i enlighel med verkets uttalanden i ämnet bör kompletteras med krav på att rörelseidkare och uppdragstagare alllid skall lämna intyg från ojävig person eller organisation som har god kännedom om den försäkrades arbetsförhållanden.

Del måsie också enligt bl. a. Lö:s mening krävas atl förelagarna hell och fullt kan bevisa de grundläggande förhållandena. Som har nämnts tidigare anser även S./enbevisskyldighel principiellt riklig men finner an den i vissa fall lorde bli omöjlig all fullgöra. Under förutsättning att uppgifisskyldigheten inte skall fullgöras med tätare intervall än för anställda har Lanibrukarnas riksförbund i princip intet all invända mot de föreslagna reglerna. Även Sveriges hantverks- och Industriorganisalion anser de förordade principerna riktiga. När det gäller de närmare beviskraven bör enligt organisationen utgångspunkten vara de molsvarande krav som ställs av arbetslöshetskassorna.

Riksrevisionsverkei framhåller betydelsen av atl uppgifisskyldigheten utformas på ell adminisirativi enkelt och så långt möjligl enhetligt säll. Enligt verkets mening blir det svårt för de personer som skall bestyrka uppgifterna alt kontrollera rörelseidkarnas arbetslidsminskning, och bestyrkandet måste tili väsentiig del gmndas på företagarens egna uppgifter. Riksrevisionsverkei avstyrker atl sådani intyg lämnas av rörelsens revisor, eftersom delta lorde strida mot revisorns ställning.

4.3 Andra delpensionsfrågor

Riksförsäkringsverkels förslag all föra över vissa gmndläggande regler från verkels anvisningar lill delpensionslagen tillstyrks bl. a. av Landsiingsförbundei, Svenska kommunförbundei och SAF. Försäkringsdomsiolen vill gå längre och anser all alla gmndläggande förmånsregler bör meddelas i lagen och inte genom senare föreskrifter eller anvisningar. Den enskilde skulle då lättare kunna bedöma sin rätt lill pension, och myndigheterna skulle också lältare kunna få en enhetlig rättstillämpning med uigångspunki i statsmakternas motivuitalanden till lagtexten. I della sammanhang betonar LO viklen av alt den centrala pensionsdelegation som har knutits till riksförsäkringsverket även i fortsättningen ges siarka möjligheler lill inflytande över lagens tillämpning.

Prop. 1978/79:69 38

Riksrevisionsverket och Försäkringskasseförbundei ger särskilt slöd ål förslaget om lagreglering av alt försäkrads normala arbetstid före arbeisminskningen skall bestämmas med hänsyn till hans arbetsförhållanden under den tidsperiod som gäller för det s. k. arbetsvillkoret, dvs. i princip för de senaste lolv månaderna. Svenska kommunförbundei anser däremot all den observationsperioden är alltför kort i fråga om normal arbetstid och att den kan leda lill resultat som enligt förbundels mening inte stämmer överens med grundtankarna bakom delpensionsreformen. Delta sägs t. ex. gälla beträffande den som efter en livslång halvtidstjänst ökar lill full arbetstid vid 59 års ålder och sedan efter ett år söker delpension från den heltidstjänsten. I likhet med vad som föreslås för egenföretagare bör enligt förbundet i stället de senaste årens uppgifterom ATP-grundande inkomsi kunna vara lill ledning. Även Landstingsförbundei ifrågasätter en skärpning av hithörande bestämmelser och påpekar all förbundets kompletterande pensionsavtal tar hänsyn till arbetstagarens sysselsättningsgrad under hela anställningstiden (en s. k. tjänstetidsfakiori.

Alt man i fråga om inkomstberäkning för arbetstagare inte längre bör ta hänsyn till den s. k. 30-dagarsregeln för inkomständring vid jämförelse med sjukpenninggrundande inkomsten godias av remissinstanserna och tillstyrks bl. a. av försäkringsdomstolen, riksrevisionsverket och Försäkringskasseförbundet. Enligt förbundel har regeln orsakat kassorna mycket arbete och ett slopande av den skulle därför underiätta utredningsarbetet. Försäkringsdomstolen anser atl lagändringen bör kompletteras med vissa bestämmelser till förhindrande av spekulalion.

Riksförsäkringsverkets avsikt all möjliggöra omprövning av delpension i samband med löneavtal som även innebär retroaktiv lönehöjning för tiden då arbeisminskningen gjordes får också slöd av remissinsianserna. Bland dem som uttryckligen tillstyrker finns riksrevisionsverkei, Försäkringskasseförbundei, LO, TCO och Lanibrukarnas riksförbund. TCO vill dessulom all den nya möjligheten till omprövning skall gälla retroaktivt från delpensioneringens början den 1 juli 1976. Svenska personal-pensionskassan anser i motsats till utredningsförslaget atl delpensionen i förekommande fall även bör kunna justeras nedåt i samband med retroaktiv lönehöjning, dock försl fr. o. m. den tidpunkt då lönehöjningen blir känd och utan återbetalningsskyldighet. Också SAF vill atl omprövning skall kunna göras även i sänkande riktning. Statens personalpensionsverk påpekar däremot all delta i vissa fall kan medföra omräkning och höjning av statlig komplelteringspension, vilket skulle innebära ell betydande merarbete för verkels del. En remissinstans, nämligen Sveriges haniverks- och Indusiriorganisalion, avstyrker utredningsförslaget helt och anför:

När det gäller aU ta hänsyn lill retroaktiv lön finns det emellertid anledning lill tveksamhet. Det kan visserligen vid stora retroaktiva löneökningar bli inte helt oväsentliga belopp för den enskilde. Samtidigt måsie man enligt SHIO:s

Prop. 1978/79:69 : 39

uppfattning la hänsyn lill alt just i dessa fall motsvaras siörre delen av den retroaktiva lönehöjningen av prishöjningar. För att man över huvud taget skall kunna överväga atl ta hänsyn till dessa retroaktiva lönehöjningar måsle man också ta hänsyn till den infiation som lönehöjningen orsakar. Det är inte hell klart om Riksförsäkringsverket menar an så skall vara fallet. Hänsyn bör således lagas lill konsumentprisindex för den månad då den retroaktiva lönehöjningen betalas ut. För en slutgiltig bedömning behövs en bätire uppskattning av vad den föreslagna förändringen betyder i kronor för de delpensionerade och vad kostnaderna är all administrera förslaget. Del finns vidare anledning alt fråga om inte delpensionsförsäkringen redan i dagslägel är så gynnsam för arbetslagarna att denna marginella förbättring inte är nödvändig.

Atl riksförsäkringsverket avseratt slopa den inkomslbegränsande "volymregeln" i sina anvisningar uppmärksammas positivt av LO och Försäkringskasseförbundei. Förbundet uppger alt detla kommer all medföra en smidigare och enklare handläggning av delpensionsärendena. Svenska personalpensionskassan ullalar molsvarande tillfredsställelse beträffande sina ärenden.

SAF anser atl delpensionsförsäkringen i likhel med sjukförsäkringen och arbelsskadeförsäkringen även bör kunna ersätta inkomstbortfall i skiktet över 7,5 basbelopp genom atl ge en proportionellt beräknad förmån upp till den summan. Della skulle inte belasta samhällsekonomin utan bara innebära en mera rättvis fördelning mellan lagstadgad och avtalsreglerad delpension. Svenska företagares riksförbund framhåller alt den gjorda begränsningen till 7,5 basbelopp kan innebära nackdelar för vissa rörelseidkare och atl del inte är lika län för dem atl på annat sätl få delpension för högre inkomster. Detla måsle enligt förbundet beaktas i delpensionslagen eller skattelagstiftningen.

7"C0 erinrar om atl de som delpensioneras vid skilda tidpunkter under ett kalenderår får olika stora pensioner beroende på infiation och basbelopp. Detta anser TCO inte tillfredsställande. Efiersom lönen normalt justeras endast en gång om året, bör därför bara ett basbelopp användas för ett kalenderår, lämpligen basbeloppet för januari liksom inom ATP.

LO anser au riksförsäkringsverkels anvisningar behöver ses över på vissa punkter. LO finner det t. ex. otillfredsställande för arbetslagarna att lillfälliga tjänstledigheter och korta anslällningsuppehåll skall påverka beräkningen av normal arbetstid och normal inkomsi. Nuvarande tillämpning sägs leda till orättvisor mellan olika grupper av anställda. LO finner det vidare angeläget att knyta tillämpningen närmare till del regelsystem som gäller inom arbetslöshetsförsäkringen, så alt bl, a. anställda med säsongarbete kan tillgodoräknas arbetslös tid under vilken de slår lill arbetsmarknadens förfogande. LO bifogar i dessa frågor ett yllrande från Svenska byggnadsarbetareförbundet. LO förordar slutligen också all regelbunden övertidsersättning blir delpensionsgrundande om den har utgått under en längre tid. Några av dessa synpunkter förs även fram av Folksam och Kooperationens pensionsansiali. Försäkringsdomsiolen framhåller atl hela frågan om övertids-

Prop. 1978/79:69 40

arbete och övertidsersättning kommer i ell nyll läge i den föreslagna reformen.

Riksskalteverkei erinrar om att verkei lidigare har föreslagit regeringen (budgetdepartemeniei) all avdrag för preliminär skatt skall kunna göras på anställds delpension även när pensionen inte ulgör hans huvudsakliga inkomsi av ijänsl. Avdrag föreslogs ske schablonmässigt med 40 96 på delpension som inie är huvudinkomst. Delpensionär som har huvudinkomst av rörelse eller jordbruk bör regelmässigt betala preliminär B-skatt. Något skatteavdrag görs då inte. Riksskatteverket har inte funnil anledning att föreslå någon ändring i detla avseende.

4.4 Beslutande och omprövning av pension

Riksrevisionsverkei m. fi. remissinsianser har intet an erinra mot föreslagen fördelning av befogenheten att besluta i delpensionsärenden mellan tjänsteman och pensionsdelegation. Försäkringskasseförbundei anser dock att ärenden, där genomsnittsberäkning av arbetstid och inkomst i siörre utsträckning påverkar delpensionen negativt, regelmässigt bör prövas i delegation. Förbundet påpekar också alt reformen medför ökat personalbehov hos försäkringskassorna.

LO, Folksam och Kooperationens pensionsansiali anser alt del i fråga om egenföretagares delpension måste ske en kontinuerlig uppföljning för atl kontrollera atl pensionslorhållandena inte har ändrats. Riksrevisionsverkei finner det motiverat atl ha en lagreglerad skyldighet alt underrätta försäkringskassan om omständigheter som kan påverka utgående pension men ifrågasätter huruvida del är nödvändigi atl arbetstagare och egenföretagare lämnar uppgifter varje kvartal. Enligt verkei bör del i stället prövas om uppgiftsplikien kan inskränkas lill alt gälla en gång om året och vid tillfällen när det har sken ändringar av belydelse för pensionen. Verket ifrågasätter vidare om en egenföretagare kan lämna tillförlitliga inkomsiuppgifter för annan period än rörelsens räkenskapsår. Försäkringskasseförbundei anmärker atl nuvarande efterkontroller innebär ett omfattande arbete som endast i undantagsfall påvisar några avvikelser. De försäkrade blir också ofta irriterade över de upprepade kontrollerna. Därför ifrågasätter även Försäkringskasseförbundei om inte intervallerna kan föriängas. Eflerkontrollen anses därvid också kunna göras effektivare och meningsfullare.

Lantbrukarnas riksförbund förutsätter alt företagare inte skall fullgöra uppgiftsskyldighei med korlare intervall än anställda och instämmer i riksförsäkringsverkets åsikt alt lillfälliga mindre arbeislidsavvikelser med i genomsnitt en limma i veckan inte bör föranleda omprövning av delpensionen.

Förbundet framför vidare synpunkier i fråga om omprövning vid inkomständringar, liksom Svenska företagares riksförbund, SAF och försäkringsdomsiolen, som helsl ser att regelsystemet för omprövning blir lagreglerat.

Prop. 1978/79:69 41

4.5 Ikraftträdande och finansiering

Remissinsianserna tillstyrker eller lämnar utan erinran att egenföretagare och uppdragstagare ansluts lill delpensionsförsäkringen redan den 1 januari 1979. Även ikraftträdandet av övriga ändringar i pensionsreglerna godtas i allmänhet. Försäkringskasseförbundei understryker dock vikten av all kassorna ges tillräcklig lid för administrativa förberedelser. Sådana frågor och behovet av anvisningar, utbildning och information påtalas även av andra remissinstanser. Lanibrukarnas riksförbund anser det angeläget atl den föreslagna tidsplanen kan hållas.

Förslagen i finansieringsfrågan tillstyrks eller lämnas ulan erinran av bl. a. försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket, LO, Lanibrukarnas riksförbund. Sveriges haniverks- och industriorganisalion. Kooperationens pensionsansiali och Folksam. Svenska kommunförbundei vill trots kommunernas besvärliga ekonomiska läge inte motsätta sig föreslagen avgifishöjning.

Landsiingsförbundei föreslår atl det exempelvis efier tre år görs en översyn av finansieringen i fråga om olika kategorier försäkrade. Även försäkringsinspektionen, LO, Kooperationens pensionsanstall och Folksam finner del angeläget all riksförsäkringsverket noga följer utvecklingen av pensionskostnaderna och avgifterna för de olika grupperna. TCO, som tillstyrker den föreslagna avgiftshöjningen, menar däremot atl egenföretagarna redan från början måsle uigöra ett särskilt premiekollektiv med egen pensionsfond.

SAF motsätter sig bestämt atl försäkringsavgiften höjs. Föreningen anför all företagen i nuvarande samhällsekonomiska läge saknar förutsältningarall bära ett ökat avgiftsuttag och menar därför alt slaismakterna i stället får välja mellan atl begränsa gjorda åtaganden eller söka andra finansieringskällor. Även Svensk industriförening anser alt ell beslul om avgiftshöjning bör anslå med hänsyn lill rådande konjunkturläge. Svenska företagares riksförbund avråder också från alt nu ålägga företagen ytterligare avgifier och menar alt liden snart är mogen för en återgång lill all dela avgifisbördan mellan löntagare och arbetsgivare. Förbundel anser dock alt avgiftshöjningen kan godtas i den mån motsvarande sänkning görs av någon annan arbetsgivaravgift. I annat fall bör beräknat fondunderskotl läckas med förskollerade statsmedel.

5 Föredraganden

5.1 Allmänna synpunkter

Vi har sedan den I juli 1976 en röriig pensionsålder mellan 60 och 70 år inom del allmänna pensionssystemet. Som ett led i den reformen infördes en helt ny socialförsäkring för delpension i kombination med deltidsarbete (prop. 1975:97,SfU 1975:15,rskr 1975:222). Delpensionsförsäkringen.som nugäller för anställda, syfiar till all ge möjlighet till en mjuk övergång från arbele lill

Prop.1978/79:69 42

ålderspension genom en nedtrappning av arbetsinsatsen under de sista yrkesverksamma åren. Försäkringen gäller vid dellidsarbele mellan 60 och 65 års ålder.

De grundläggande bestämmelserna finns i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring. DPL. Försäkringen är alltså frislående från lagen (1962:381) om allmän försäkring. AFL. Närmare föreskrifier om delpensionsförsäkringen har meddelats av riksförsäkringsverket.

För all vara försäkrad skall man som anslälld ha haft pensionsgrundande inkomst inom den allmänna försäkringen för lilläggspension (ATP) under minsl tio år fr. o. m. 45 års ålder. Dessutom förutsätts alt man uppfyller det s. k. arbetsvillkoret enligt reglerna fördel allmänna arbetslöshetsstödet. Del innebär atl man i princip skall ha arbetat under minsl fem av de senaste lolv månaderna. Vid delpensioneringen skall arbetstiden minskas med minst fem limmar i veckan, och deltidsarbetet skall omfatta minsl 17 limmar i veckan. Delpensionen ersätter i princip 65 % av det inkomstbortfall som följer av arbetstidsminskningen. Den försäkrades disponibla inkomster efier skatt blir därvid normalt 85-90 % av hans lidigare heltidslön. Liksom andra socialförsäkringar administreras delpensionsförsäkringen i försia instans av de allmänna försäkringskassorna och finansieras genom en särskild socialförsäkringsavgift från arbetsgivarna.

Inom ramen för en uppdrag av regeringen an följa och redovisa erfarenheterna av den nya försäkringen har riksförsäkringsverket avgetl rapporten (DsS 1977:9)Översyn av delpensionsförsäkringen. I rapporten föreslås främst atl försäkringen skall sträckas ut lill egna företagare och uppdragstagare och således omfatta alla förvärvsarbetande. Riksförsäkringsverket förordar vidare vissa justeringar i arbetslagarnas pensionsregler saml en höjning av de arbetsgivaravgifter som finansierar nuvarande försäkring och en ny motsvarande egenavgift för de självständiga företagarna.

Som bl. a. Landsorganisationen i Sverige (LO) har anförl vid remissbehandlingen av rapporten har arbetstagarnas möjligheler lill delpension visal sig fylla ett stort behov och kanske utgjort det mest betydelsefulla inslaget i det system för röriig pension.sålder som infördes år 1976. Systemet beslår i övrigi av vidgad förtidspensionering före 65 års ålder och förlida eller uppskjutet uttag av hel eller halv ålderspension mellan 60 och 70 års ålder. Erfarenheterna av den nya delpensionsförsäkringen synes också i allt väsentligt vara goda.

Riksförsäkringsverkets förslag lill utvidgning och justering av delpensionsförsäkringen har i stort vunnit ansluining vid remissbehandlingen. Flerialel remissinsianser lillsiyrker dei i huvudsak eller har inie några principiella erinringar, även om invändningar görs i enskilda frågor. Ocksåjag anser all verkets förslag bör läggas till grund för lagstiftning. Jag kommer i det följande att la närmare ställning till de olika delarna i verkets förslag.

Prop. 1978/79:69 43

5.2 Anslutning av egenföretagare till delpensionsförsäkringen

Riksförsäkringsverket anför alt de behov av att kunna minska arbetsinsatsen vid högre ålder som delpensionsförsäkringen skall tillgodose torde föreligga också för många egenföretagare i samma utsträckning som för anställda. En anslutning av egenföretagarna till delpensionsförsäkringen anses medföra alt även uppdragstagare bör tas med. Riksförsäkringsverket förutser betydande svårigheter om en försäkring som bygger på samband mellan kontrollerad arbetstid och avtalad lön skall utvidgas till egna företagare och liknande grupper. Å andra sidan anses bl. a. sociala skäl tala för en sådan utsträckning. Verket förordar därför an försäkringen vidgas lill alla förvärvsarbetande, men an det sker med stor försiktighet.

Riksförsäkringsverkets förslag atl delpensionsförsäkringen även skall omfatta egenföretagare och uppdragstagare hälsas med tillfredsställelse av Lanibrukarnas riksförbund. Svenska företagares riksförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges folkpensionärers riksförbund. Utvidgningen av försäkringen blir också lillslyrkt eller lämnad ulan erinran av bl. a. statens avialsverk, statens personalpensionsverk, arbetsmarknadsstyrelsen. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundei. Svensk indusirlförening. Pensionärernas riksorganisation. Svenska personal-pensionskassan. Kooperationens pensionsanstalt. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam.

Försäkringsdomsiolen förutser betydande lillämpningssvårigheter och känner därför ivekan inför den föreslagna utvidgningen. Domstolen finner sig dock av rättviseskäl böra tillstyrka förslaget, under förutsättning all man vid lagstiftningen kan bringa klarhet i de frågor som domstolen lar upp i sitt remissyttrande. Liknande tillstyrkan med reservationer lämnas av LO. TCO anser konirollsvårigheterna så stora all egenföretagarna ur rättvisesynpunkt måste uigöra ett eget premiekollektiv om de skall omfattas av delpensionslagen. Betydande lillämpningssvårigheter förutses även av andra remissinstanser.

Riksrevisionsverket, som i princip tillstyrker en ulsiräckning av försäkringen, anser atl man bör överväga en modell som bygger på principerna för s. k. förlida uttag av ålderspension. Detta ifrågasätts även av Sveriges folkpensionärers riksförbund. SAF har inte några principiella invändningar mot att egenföretagarna skall få rätt till delpension men anser att frågan behöver uiredas ytterligare.

För egen del finner jag del angeläget all även egna företagare får rätt lill delpension. Liksom de anställda har en egen företagare behov av all kunna minska arbetstiden under de sista yrkesverksamma åren. Jag är medveten om de svårigheter som möter när en försäkring som har utformats med inriktning på anställda skall sträckas ut även till andra förvärvsarbetande. Dessa svårigheter bör dock inte överdrivas. Riksförsäkringsverkets förslag, som i princip godtas av remissinstanserna, visaratt en anslutning av egenföretagare

Prop. 1978/79:69 44

m. n. är möjlig med hjälp av vissa schablonregler, och utredningsförslaget utgör enligt min mening en god grund för en vidgning av försäkringen. Därigenom skulle t, ex. småföretagare, jordbrukare och fiskare få rätt till delpension.

Som riksförsäkringsverket har funnil bör delpensionsförsäkringen också gälla för uppdragstagare. Uppdraget står ibland anställningen nära, och en uppdragstagare är ofia sociall och ekonomiskt i samma situation som en arbetstagare. För många är uppdraget närmasi en bisyssla, t. ex. för olika förtroendemän som nämndledamöter och övervakare. Uppdrag kan också ulföras inom ramen för en rörelse.

En utvidgning av delpensioneringen till alla förvärvsarbetande innebär ell ytterligare steg mot ökad samordning och enhet lighet inom socialförsäkrings-lagstiftningen, som därefier kommer att omfatta arbetstagare, egenföretagare och uppdragstagare på i allt väsentligt samma villkor. Jag vill härvid erinra om den betydelsefulla utsträckning av arbetsskadeförsäkringen lill egenförela-gare och uppdragstagare som riksdagen beslöt i april 1977 (prop. 1976/77:64, SfU 1976/77:21, rskr 1976/77:201),

Jag föreslår således all delpensionsförsäkringen i princip får omfatta även egenföretagare och uppdragstagare och lar i del följande upp vissa särbestämmelser som behövs för en sådan anslutning. Jag vill tillägga att del lorde finnas yrkesgrupper för vilka det föreslagna pensionssystemet kan komma alt passa mindre väl. Detta är emellertid ofrånkomligt i vart fall i ett inledningsskede. Jag vill vidare erinra om atl riksförsäkringsverket avser all noga följa försäkringens tillämpning och därvid föreslå ändringar som kan anses motiverade. Riksförsäkringsverket har i dag möjlighet all meddela närmare tillämpningsföreskrifter lill DPL efter samråd med den centrala pensions-delegation som finns i verkei. Jag avser all senare föreslå regeringen all utöka delegationen med representation för egenföretagarna.

5.3 Särbestämmelser för egenföretagare m. m.

Den nuvarande delpensionsförsäkringen förutsätter, enligt vad riksförsäkringsverket erinrar om, atl man tämligen exakt kan fastställa den försäkrades arbetstid. Man måsie också med god säkerhet kunna förutse inkomsten efier övergången till deltidsarbete. Vidare förutsätter sysiemel an del finns ett direkt samband mellan arbetstid och inkomsi. Inkomst- och arbetsförhållandena vid en delpensionering skall i regel styrkas genom intyg från arbetsgivaren.

Riksförsäkringsverket påpekar atl egenföretagarna inte är någon homogen grupp utan i stället personer som arbetar under vin skilda betingelser. I gruppen ingår inte bara lantbrukare och företagare inom handel och industri utan också många andra självständiga yrkesutövare, t. ex. konstnärer. Även om det finns betydande skillnader i fråga om arbetsförhållanden har företagare i regel fria och oreglerade arbetstider. Vidare är en företagares

Prop. 1978/79:69 45

inkomst inlc bestämd på förhand. Den varierar i många fall år från år. I allmänhei finns inte heller något direkl samband mellan arbetstid och inkomst. Inkomsten är nämligen ofia beroende av andra omständigheter som t.ex. konjunkturer och gjorda investeringar. Vilkel belopp som utgör en företagares verkliga inkomst sägs också ofta vara svårt atl avgöra. Vad som i olika sammanhang redovisas som rörelsens nettointäkt kan nämligen vara beroende av bokföringslekniska och juridiska regler. Vidare möter problem vid gränsdragningen mellan vad som skall anses som inkomsi av kapital resp. inkomst av förvärvsarbete. En anslutning av egenföretagarna lill delpensionsförsäkringen måste därför enligt riksförsäkringsverket göras med hjälp av vissa siirregler, som syftar till att minska de svårigheter som kommer au uppslå. Dessti särregler,som även inneläiiar schabloner, behövs främsi i fråga om arbeisiider och inkomsler.

Försäkringsdomsiolen delar i likhel med LO och andra remissinsianser riksförsäkringsverkets upplänning an egenförelagare inte kan anslutas lill delpensionsförsäkringen på samma villkor som gäller för anställda och inslämmer i att anslutningen bör ske med försiktighet. Flera remissinstanser, bl.a. företagarorganisationer, finner också de föreslagna särreglerna i stort sen väl avvägda. Med hänsyn till att det rör sig om en helt ny försäkringsform och att det kan råda markanta skillnader mellan arbetstagares och övrigas förvärvsarbeten anser även jag en viss särreglering av egenförelagarnas möjligheter till delpension nödvändig beiräffande bl. a. arbetstider och inkomster.

I 5.3.1 ViUkor för försäkring

För att en anslälld skall vara försäkrad för delpension krävs i dag atl han uppfyller de arbetsvillkor som finns i lagen (1977:370) om arbetslöshetsförsäkring cl ler lagen (1973:37 Dom kontant arbetsmarknadsstöd. Arbetstagaren skall vidare fr. o. m. det år då han fyllde 45 år under minst tio år ha tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst av anslällning för ATP.

Riksförsäkringsverket föreslår alt de s. k. arbetsvillkoren och kraven på tio års ATP-grundande inkomst fr.o.m. 45 års ålder skall gälla även för egenföretagare. Varken för dessa eller för arbetstagarna skall det ha någon betydelse huruvida den tillgodoräknade pensionsgrundande inkomsten utgörs av inkomsi av anslällning eller inkomst av annat förvärvsarbete. Med hänsyn bl. a. till önskemålet att kunna tillämpa enhetliga principer inom socialförsäkringens olika grenar föreslår riksförsäkringsverket vidare all del för egenföretagarens del skall krävas att denne inte frivilligt har ställt sig utanför ATP genom alt anmäla undantagande enligt 11 kap. 7 ij .\VL. Undantagandet innebär an egenföretagaren inte påförs ATP-avgifi eller tillgodoräknas pensionsgrundande inkomsi på grund av företagsinkomsien. Han upphör också alt vara försäkrad för sjukpenning och arbeisskadecrsätl-ning.

Prop. 1978/79:69 46

De av riksförsäkringsverket föreslagna försäkringsvillkorcn tillstyrks eller lämnas utan erinran av nästan alla remissinstanser. Företagarorganisationerna kritiserar emellertid del förordade sambandet med ATP. Lantbrukarnas riksförbund kant. ex. inte finna något avgörande argument föratt från delpensioneringen utesluta egenföretagare som har anmält undantagande Iran ATP. Avcn Svenska företagares riksförbund, Svensk industriförening och Sveriges hantverks- och industriorganisalion är kritiska. Vad gäller villkoret oiu tio poängår inom ATP kan Lanibrukarnas riksförbund inte heller acceptera atl detta skall diskvalificera deiu som tidigare har haft undantagande från ATP. Förbundel vill därför införa en regel som även lar hän.syn till år då s. k. undantagandepoäng har beräknats för egenföretagaren. Även Svenska företagares riksförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisalion avvisar förslaget beträffande dem som tidigare har återkallat ell undantagande eller som med stöd av en av organisationerna förordad övergångsregel återinträder i ATP inom exempelvis ire eller sex månader efier reformens genomförande.

För egen del tillstyrker jag liksom remissinstanserna atl de arbetsvillkor som gäller för ersättning vid arbetslöshet lillämpas även i fråga om delpension lill egenföretagare. Jag kan också förslå att riksförsäkringsverket föreslår ell nära samband med ATP och följaktligen hävdar atl den som har ställt sig utanför ATP inte skall omfattas av delpensionsförsäkringen. Delpensionsförsäkringen är emellertid fristående från den allmänna försäkringen och finansieras med avgifier som förs lill en särskild fond. Delpension ulgör t.ex. - i motsats till livränta vid allvarligare fall av arbetsskada - inte heller en utfyllnad till grundförmåner som utgår från folkpensionering och ATP. Det kan vidare anföras atl den som är eller har varit undantagen från ATP inte har kunnat förutse att detta skulle få betydelse inom en kommande delpensionsförsäkring. Del är inte heller rimligt att egenförelagare som bl. a. genom övergångsregler i tidigare reformer har uppmuntrats att återinträda i ATP skulle uteslutas från delpension på grund av otillräckligt antal år med pensionspoäng inom ATP. En äldre egenföretagare som har eller haft undantagande från ATP kan givetvis ha samma behov av att minska sin arbetstid som andra förvärvsarbetande. Han kan därefter vid ålderspensioneringen avveckla sill företag eller lantbruk och därigenom frigöra kapital som tillsammans med folkpension tryggar hans ålderdom. Det ligger således ingen motsättning i all låta honom omfattas av delpensioneringen trots att han står eller har stått utanför ATP.

I enlighet med vad jag nu har anfört föreslårjag att man beträffande kravet på tio poängår inom ATP även lar hänsyn till år, då personen i fråga har stått utanför ATP. Som antytts under remissbehandlingen görs för dessa redan en årlig beräkning av fiktiv ATP-poäng, s. k. undanlagandepoäng, som bl. a. används vid beräkning av pensionstillskott till folkpension. Sådan undantagandepoäng bör beakias för uppfyllande av poängärskravet. Dena är till fördel också för arbetstagare som tidigare har varit egna företagare. Den som är

Prop.1978/79:69 47

undantagen från ATP när delpensionsreformen iräder i kraft bör ges möjlighet atl återkalla undantagandet utan hinder av atl detta inte har gällt i niinst fem år, vilket annars krävs enligt AFL.

Två företagarorganisationer har begärt att delpensionslörsäkringen trots kravel på tio poängår inom ATP även skall omfatia egenföretagares tuake som hjälper till i rörelsen eller lantbruket. Vid inkomsttaxeringen har för sådana makar, som inte drivit verksamheten gemensamt, tidigare tillämpats en faktisk sambeskaltning på så sätt aii egenföretagaren inte har (ätt göra avdrag för lön eller annan ersättning till den medhjälpande maken utan i stället själv blivit taxerad för hela föreiagsinkonistcn. Delta har också inneburit att egenföretagaren ensam har lillgodoräknais pensionsgrundande inkomst, eftersom denna beräknas på grundval av inkomsttaxeringen. Fr. o. ni. 1977 års taxering skall däremot vardera maken beskattas för värdel av sin arbetsinsats i rörelsen. En förutsättning är all medhjälparen har arbetat i verksamheten minst 400 limmar under året. Vidare får medhjälparen beskatias högsl för vad som motsvarar marknadsmiissigt vederlag förarbetet. Den inkomst som beräknas lör medhjälparen taxeras som förelagsinkomst och läggs därefter också till grund för bl. a. ATP-poäng och molsvarande egenavgift till försäkringen.

Jag vill till att börja med erinra om att medhjälpande makar numera jämställs med egenföretagare inom den allmänna försäkringen och den nya arbetsskadeförsäkringen. Så kommer också utan särskilda åtgärder atl bli fallet inom delpensionsförsäkringen när dessa medhjälpare har hunnit tillgodoräknas ATP-grundande inkomsi för tio år räknai från inkomståret 1976. Om de fömt har haft andra pensionsgmndande inkomsler, t. ex. av anslällning, kan poängårsvillkoret uppfyllas lidigare.

Enligt min mening skulle del inge principiella betänkligheter om man försökte att göra en fikliv efierhandskonslmktion av taxering och ATP-beräkning för vissa förvärvsarbetande. Problemet är inte begränsat lill den här berörda kategorin medhjälpande makar. Beträffande egenföretagares medhjälpande make möter dessulom stora praktiska problem. Man fick nämligen i sådani fall försöka konstatera huruvida maken har uppfyllt de nuvarande taxeringsvillkoren för inkomstuppdelning även underde år före år 1976 som behövs för alt tillgodose kravet på tio poängår inom ATP, t.ex. under inkomståren 1969-1975. Konsekvensen skulle vidare kräva atl man gjorde en molsvarande minskning av egenföretagarens .TP-poäng i den mån poängen har betydelse inom delpensioneringen (jfr även avsnitt 5.3.3). Jag anser mig av dessa skäl inte kunna föreslå några särskilda övergångsregler föt egen företagares make.

5.3.2 Närmare förulsältningar för pension

För rätl lill delpension krävs för arbetstagarnas del en genomsnittlig minskning av arbetstiden med minst fem limmar per arbetsvecka

Prop. 1978/79:69 48

och att arbetstiden efter minskningen uppgår till i genomsnitt minst 17 limmar per arbetsvecka.

För egenförelagarnas del finner riksförsäkringsverket del inte genomförbart all ha så fingraderade möjligheler till arbetslidsminskning som reglerna för arbetstagare medger. Så relativt marginella ändringar i arbetstiden som enligt nuvarande regler kan ge rätl lill delpension sägs nämligen vara svåra all faslställa för andra förvärvsarbetande än dem som har reglerad arbetstid. I princip skulle detla förutsätta all arbetstiden registreras. Det anses dock knappast möjligt atl införa en .sådan registrering för företagare. I stället lorde man enligt riksförsäkringsverket behöva kräva en mera betydande minskning av arbetstiden för all medge rält till delpension. En markerad minskning av arbetsinsatsen vänlas nämligen - om den inte kompenseras på något sätt -i avsevärd grad inverka bl.a. på verksamhetens omfattning, vilkel kan användas som slöd vid bedömningen. Verkei har därvid övervägt möjligheten alt fordra en arbetslidsminskning med minst en fjärdedel.

En nedtrappning med endast en fjärdedel skulle emellertid innebära att en arbetslidsminskning med i genomsnitt drygt fem limmar i veckan skulle vara tillräcklig för rält till delpension. En så relativt obetydlig minskning av arbetstiden är enligt verkets mening myckel svår atl konstatera i andra fall än då arbetstiden registreras.

Verket föreslår därför alt företagaren skall minska sin arbetstid med minsl hälfien för an kunna få delpension. En arbetslidsminskning till hälfien anses också molsvara del behov som egenföretagare vanligen har av alt kunna trappa ned arbetsinsatsen. Verket erinrar därvid om atl huvuddelen av de anställda söm i dag uppbär delpension har minskal sin arbetstid med ungefär hälfien. Liksom för arbetstagare skall också gälla all egenföretagaren efter övergången till deltidsarbete utför förvärvsarbete med i genomsnitt minsl 17 limmar ner vecka under året.

Andra försäkrade än de som efter övergången lill deltidsarbete driver rörelse eller jordbruk föreslås ha samma möjligheler lill fingraderad arbetslidsminskning som finns f n. Riksförsäkringsverkets förslag innebär all della inte bara skall gälla arbetstagare som minskar sin arbetstid i anställningen ulan även andra försäkrade, t. ex. en rörelseidkare som i samband med arbetslidsminskning övergår från atl vara företagare till all arbeta enbart som anslälld.

Riksförsäkringsverkets förslag i fråga om arbetstidsminskning godkänns i allmänhet av remissinsianserna. Att egenföretagarna därvid måsle minska sin arbetstid med hälften för att fö rätt till delpension accepteras av bl. a. Lanibrukarnas riksförbund. Svenska företagares riksförbund, Svensk indusirlförening, Sveriges hantverks- och industriorganisalion och Sveriges köpmannaförbund. Hantverksorganisationen anser dock att möjlighel till dispens bör finnas för den som kan anföra särskilda skäl för annan arbetstidsminskning. Även riksrevisionsverkei ifrågasätter om inte viss valfrihet borde kunna medges. De skäl som riksförsäkringsverket anför mol

Prop. 1978/79:69 49

en enhetlig reglering för alla förvärvsarbetande anses däremot rimliga. Svenska personal-pensionskassan delar hell riksförsäkringsverkets uppfattning all arbetstagarnas fingraderade nedirappningsskala inte kan användas av företagarna. Försäkringsdomstolen påpekar å andra sidan att ell system med skilda regler för olika slags förvärvsarbete kan fungera ulan komplikationer endast om blandfall inte förekommer.

För egen del anserjag liksom riksförsäkringsverket och bl. a. företagarorganisationerna all egenföretagarna bör minska sin arbetstid med minst hälften för atl få rätl till delpension. Av de anställda som i dag uppbär delpension har drygt tre fjärdedelar minskal arbetstiden med just hälften. På längre sikt får man med ledning av erfarenheterna från den praktiska lillämpningen bedöma om del är möjligl att närma reglema till dem som gäller för arbetstagare. Jag vill erinra om alt riksförsäkringsverket kommer alt följa utvecklingen och föreslå de ändringar i reglerna för delpensionsförsäkringen som befinns motiverade. Jag biiräder vidare ulredningsförslagen att deltidsarbete måste utföras i genomsnitt minst 17 limmar per arbetsvecka under året och atl reglerna för arbetstagare skall lillämpas för alla som efter arbetstidsminskningen har arbete enbart som anställda, dvs. även för sådana försäkrade som lidigare också har bedrivit rörelse.

Beiräffande den som har blandat arbeie efter arbetstidsminskningen föreslår riksförsäkringsverket atl rätten lill delpension skall bedömas enligt reglerna för egenförelagare. Även i dessa fall skulle alltså kravet på en minskning av den sammanlagda arbetstiden med minst hälften gälla. I dagens delpensionsförsäkring finns regler som innebär atl man kan borlse från olika bisysslor lill en anslällning. Dessa regler föreslås av riksförsäkringsverket bli slopade i samband med den föreslående reformen.

Förslaget atl den som efter arbetstidsminskningen har blandad inkomsi skall behandlas som rörelseidkare lämnas i allmänhet utan erinran av remissinsianserna. Av annan mening är försäkringsdomstolen, som förklarar sig ha förståelse för förslaget men påpekar atl del jämfört med dagens regler om bisyssla innebär en påtaglig försämring för arbetstagare som dessutom driver mindre jordbruk eller rörelse. Domstolen finner därför alt det bör övervägas om inte en arbetstagare skulle kunna fö ha kvar vissa sådana biinkomster och antar atl en sådan regel också kan ge administrativa fördelar. Riksrevisionsverket anser att konsekvenserna av att slopa nuvarande regler om bisyssla inte har redovisats tillfredsställande. Bl. a. LO och Försäkringskasseförbundei tillstyrker alt reglerna ulgår.

För egen del anserjag i likhel med försäkringsdomstolen alt utredningsförslaget beträffande bisyssla lill anslällning kan innebära olyckliga tröskel-effekter och försämringar i förhållande till dagens regler om rält till delpension. Jag kommer senare alt föreslå att förvärvsarbete i form av uppdrag skall jämställas med rörelse i fråga om delpension. Della innebär en

4 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 69

Prop. 1978/79:69 50

skärpning av den nu aktuella frågeställningen. Jag finner det således inte rimligt alt en arbetstagare, som dessutom har ell förtroendeuppdrag eller som i obetydlig omfattning även driver rörelse eller jordbruk, i fortsättningen antingen måste minska sin sammanlagda arbetstid enligt rörelsereglerna, dvs. med minst hälfien, eller hell avslå från bisysslan för all kunna fö rätt lill delpension enligt reglerna för anställda. Jag förordar därför alt vissa möjligheter all ha bisyssla lill anslällning behålls inom delpensionsförsäkringen och återkommer i specialmoliveringen lill lagförslaget till de närmare bestämmelserna. Motsvarande möjligheter bör finnas för egenförelagare som har ell mindre uppdrag. I fråga om andra försäkrade som efter arbetstidsförkortningen har blandad inkomst biiräder jag riksförsäkringsverkets förslag alt de skall behandlas som rörelseidkare, vilkel innebär all de måsle trappa ned sin totala arbetsinsats med hälften för atl få rält lill delpension.

När del gäller tidsmässig förläggning av deltidsarbetet föreskrivs f n. för arbetslagarna all arbetet skall ulföras i genomsnitt minsl 17 limmar per arbetsvecka. Om arbetstiden varierar, är del den genomsnittliga arbetstiden under del närmast kommande året - för vilket ny sjukpenninggrundande inkomsi enligt AFL skall fastställas - som är avgörande. Enligt riksförsäkringsverkels anvisningar fordras vidare i princip att deltidsarbetet anordnas så all arbetstagaren utför något arbete åtminstone varannan månad. Undanlag från denna regel kan medges om del är motiverat av särskilda arbetsförhållanden i det enskilda fallet.

1 sina förslag till ändringar i delpensionslagen anger riksförsäkringsverket atl en arbetstagare skall ha rätt till delpension endast under förutsäitning att deliidsarbeiet anordnas på sådani sätl all den genomsnittliga arbetstiden räknai under en period om högsl tre månader överenssiämmer med den veckoarbetstid i deltidsarbetet som har fastställts vid pensionsbeslutet. Undanlag skall dock få medges, om del kan anses motiverat av den försäkrades särskilda arbetsförhållanden. Arbetstiden skall då beräknas fören period om tolv månader närmasi efter arbetstidsminskningen. Riksförsäkringsverket uttalar därvid att sådant undantag bör kunna medges när arbetsbelastningen inom yrket regelmässigt är ojämn under året. Deltidsarbetet bör då i. ex. fö anordnas så atl den genomsnittliga veckoarbetstiden varierar mellan de iremånadersperioder som lillämpas enligt huvudregeln. En förutsättning skall dock vara all den försäkrade uppfyller de allmänna villkoren om minsl fem limmars arbeisminskning och minsl 17 timmars deltidsarbete i genomsniii per arbetsvecka om året. Behov av mera betydande avsteg från huvudregeln sägs vidare kunna föreligga om del på grund av arbetsförhållandena inte är möjligl all anordna arbetet på nyss angivna säll, t. ex. vid anställning ombord på fariyg.

En egenförelagare föreslås fö rält lill delpension endasl under förutsäitning att han utför deltidsarbete fortlöpande under året, och arbetstiden skall beräknas för närmasi kommande tolvmånadersperiod. Riksförsäkrings-

Prop. 1978/79:69 51

verket anser dock atl även förelagarna kan ha ett berättigat behov av variation i arbetstiden. Med hänsyn härtill sägs kravet på jämn fördelning av arbetstiden inte kunna upprätthållas strikt. Arbetstiden skall dock inte få variera så all huvuddelen av deltidsarbetet uiförs under viss eller vissa perioder av året. Avbrott i verksamheten under mer än omkring sex veckor föreslås i regel inte få förekomma. Avsikten sägs därvid vara all inte medge längre uppehåll i förvärvsverksamheten än vad motsvarande regler om arbetstagares deltidsarbete tillåler för anställda.

Försäkringskasseförbundei instämmer i vad riksförsäkringsverket har föreslagil i fråga om förläggning av de försäkrades deltidsarbeten. Riksrevisionsverket anser atl arbetstiden vid delpension i princip bör vara jämnt fördelad under året och atl likslällighetsskäl talar för all samma beräkningsperiod används för alla förvärvsarbetande. Svenska kommunförbundei anser också all del för alla måste krävas att deltidsarbetet bedrivs kontinueriigt, om inte alldeles särskilda skäl motiverar annat.

I fråga om anställdas deltidsarbeten hänvisar försäkringsdomsiolen till .socialförsäkringsuiskotlels av riksdagen godtagna betänkande 1976/77:24 och menar all riksförsäkringsverkets förslag om en iremånadersperiod för beräkning av genomsnittlig arbetstid för anställda är för långtgående. Domstolen anser vidare att det skulle strida mol utskottsbetänkandel om verkei avser atl del skall vara möjligl alt koncentrera arbetstiden till en kort del av iremånadersperioden. En tremånadersberäkning tillstyrks däremot av bl. a. LO, som tillägger att av verket föreslagna undanlag med hänsyn till arbetsförhållandena i det enskilda fallel måste vara tillstyrkta av den fackliga huvudorganisationen. Även SAF och Svenska personal-pensionskassan lämnar utredningsförslaget utan erinran.

Vad gäller förslaget att egenföretagare måste utföra kontinueriigt deltidsarbete under en tolvmånadersperiod påpekar försäkringsdomstolen att försäkringen i undantagsfall kommer att slå öppen för arbetstagare med säsongarbete men inte för rörelseidkare med motsvarande arbete. Förslagen i fråga om egenföretagarna kritiseras också av Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska företagares riksförbund. Svensk Industriförening och Svenska försäkringsbolags riksförbund. Bland remissinstanser som godtar förslagen finns Sveriges hantverks- och industriorganisalion och Sveriges köpmannaförbund.

För egen del vill jag först erinra om det enhälliga uiskoiisbeiänkande som har åberopats (SfU 1976/77:24). Betänkandet, som avgavs i mars 1977, gällde bl. a. en molion om all delpension borde kunna beviljas anställda som arbetar på heltid med sex månaders intervall. Motionärerna pekade särskilt på skogsarbetare som ville övergå till att arbeta endast under sommarhalvåret. Utskottet ansåg emellertid inte all en delpensionering i den formen tillgodosåg kravet på den successiva nedtrappning av arbetsinsatsen och den mjuka övergång från arbete lill pension som är delpensionens syfte. Tväriom kunde full arbetstid under vissa månader med mellanliggande helt lediga

Prop. 1978/79:69 52

perioder i många fall tänkas få en effeki rakt motsatt den med delpensionen avsedda. Utskoitet gjorde en reservation för situationer när det av alldeles särskilda skäl, arbetsförhållanden och liknande, kunde vara motiverat all göra mera betydande avsteg från principen all delpension skall vara förenad med dellidsarbele.

Flera avgöranden från försäkringsdomsiolen illustrerar också att det strider mol delpensionslagens syfte alt medge den som arbetar på hellid pension på sådant sätl alt han i huvudsak skall fortsätta med kontinueriigt heltidsarbete under halva årei och gå ledig under den andra hälften. Med det undantaget anserjag det riktigt atl man i enlighel med del nyssnämnda utskottsbetänkandel och riksförsäkringsverkets förslag bör kunna tillåta förhållandevis stora variationer under året, om alldeles särskilda skäl talar för det. Vissa andra, mera begränsade möjligheter lill ojämn föriäggning av deltidsarbete bör också finnas och i princip gälla lika för alla förvärvsarbetande. Jag tänker i dessa avseenden särskilt på dem som redan före arbeisminskningen har ell arbele som helt enkelt inte kan utföras under hela året. I förarbetena lill delpensionslagen har erinrats om all del lidigare arbetet inte behöver ha varit ett heltidsarbete.

De allmänna reglerna om föriäggning av deltidsarbete bör enligt min mening utformas på följande säll i den nya delpensionslagsliftningen. Riksförsäkringsverket har föreslagil atl man skall använda sig av perioder om högst tre månader vid beräkning av genomsnittlig arbetstid för anställda, vilket har tillstyrkts av bl. a. LO och SAF. Denna beräkningsperiod bör i princip användas för alla förvärvsarbetande, dvs. inte bara för anställda. För alla försäkrade bör därvid gälla all om arbetet inte uiförs fortlöpande så skall arbete i princip utföras under åtminstone halva perioden. Del är här fråga om sammanhängande beräkningsperioder av högsl 90 dagar. Jag vill också erinra om att den försäkrades sammanlagda arbetstid redan enligt de allmänna reglerna måste uppgå till minst 17 timmar per arbetsvecka i genomsniii för hela året. Del kan vara lämpligt an meddela närmare föreskrifter om deltidsarbete. Sådana föreskrifter bör emellertid beslutas av riksförsäkringsverket efter samråd med centrala pensionsdelegaiionen.

För de försäkrade skall som jag nyss har nämnt också finnas vissa möjligheter till en mera ojämn arbelsföriäggning under året än vad huvudreglerna tillåter, om det är befogat av alldeles särskilda skäl. Detta bör enligt min mening kunna medges med stöd av närmare riktlinjer för olika yrken eller branscher. Det är därvid lämpligt att även sådana föreskrifier meddelas av riksförsäkringsverket och centrala pensionsdelegationen, som har nära kännedom om förhållandena i arbetslivet. Jag vill upprepa atl jag inte avser att det skall bli möjligt alt ta ut delpension genom arbeie halvårsvis på eu säll som strider mol det tidigare nämnda ulskotisbeiänkandel.

Prop. 1978/79:69 53

5.3.3 Beräkning av pension

Det underiag på vilket delpensionen skall beräknas ulgörs för arbetstagares del i princip av skillnaden mellan den inkomst som han hade före övergången till deltidsarbete under normal arbetstid och den inkomsi som han kan antas få i deltidsarbetet. Skillnaden får dock inte beräknas högre än skillnaden i sjukpenninggrundande inkomsi enligi AFL före och efier övergången lill deltidsarbetet. Detia innebär bl. a. all man inte beaktar inkomstminskningar i skikten över 7,5 basbelopp.

Vad gäller pensionsunderlag för egenförelagare anser riksförsäkringsverket att det behövs vissa schabloner. Med hänsyn lill alt inkomsterna ofta varierar föreslås beräkningen också ske med beakiande av förhållandena under en längre period än som gäller för anställda. Perioden bör vara tillräckligt lång föratt tillfälliga variationer skall utjämnas, men inte längre än atl den avspeglar i huvudsak aktuella förhållanden. Med hänsyn bl. a. lill den för förelagarna svåra avgränsningen mellan inkomsi av kapital och inkomst av förvärvsarbete bör enligt verkets mening beräkningen anknyta lill ett redan befintligt inkomstbegrepp. Inkomsien före arbetstidsminskningen föreslås därför bli beräknad med utgångspunkt i genomsnittlig ATP-grundande inkomst för visst antal år närmast före övergången lill deltidsarbete. Verkei anser därvid all fem år lorde vara en lämplig period. Inkomsten efier arbetstidsminskningen skulle då i normalfallet kunna bestämmas till hälften av denna genomsnittsinkomst, dvs. i proportion till arbetstidsminskningen. Är den fakiiska deliidsinkomsten högre, föreslås dock den gälla i stället för schablonen.

Riksförsäkringsverkets förslag om inkomstberäkning för egenförelagare tillstyrks eller lämnas ulan erinran av många remissinstanser. Sveriges köpmannaförbund vill dock förkorta femårsperioden lill tre år, medan Försäkringskasseförbundet anser atl en förlängning av perioden bör övervägas.

Lantbrukarnas riksförbund har däremot starka invändningar mot den föreslagna inkomsiberäkningen och anser att denna liksom för anställda skall bestämmas av den sjukpenninggrundande inkomsten. I andra hand kan förbundet tänka sig att man liksom vid ATP-beräkning med s. k. aniagandepoäng använder medelinkomsten för de två bästa av de fyra senaste åren. Den sistnämnda lösningen föreslås även av Svenska företagares riksförbund. Enligt Sveriges hantverks- och industriorganisation bör man i stället med förebild från egenförelagarnas arbetslöshetskassor utgå från den högsia av de senaste tre årens ATP-grundande inkomster, vilket dock kan få ersältas med en genomsnittsberäkning om dessa inkomster varierar betydligt. Försäkringsdomstolen, som inte motsätter sig riksförsäkringsverkets förslag, för också fram alternativet med arbetslöshetskassornas metod.

Föregen del villjag anföra följande. Mol riksförsäkringsverkels förslag kan visserligen invändas all delpension i princip avser alt täcka ett aktuellt

Prop. 1978/79:69 54

inkomstbortfall, medan den pensionsgrundande inkomsien hänför sig lill förfiuten lid. Med hänsyn bl. a. lill de svårigheter som ofta föreligger när man skall bestämma hur mycket av en uppburen ersättning som skall anses utgöra inkomsi av förvärvsarbete är det emellertid även enligt min mening nödvändigi alt anknyta till ett redan befintligt inkomstbegrepp. Då ligger tilläggspensioneringens nära till hands. Eftersom inkomsterna för företagare kan variera kraftigt mellan olika år, bör inkomsiberäkningen inom en pensionsförsäkring inte göras på grundval av inkomsien för ett enda år. Jag anser mig inte heller kunna förorda någon lösning som innebär all man väljer ul vissa bästa inkomstår. Beräkningen bör i stället ske med utgångspunkt i en inte alltför kort period. Jag har därvid kommit fram till atl tre år bör vara en tillräckligt lång period när det gäller delpension.

Jag föreslår således alt egenföretagarens inkomsi före övergången lill deltidsarbete skall anses motsvara ett belopp som beräknas med utgångspunkt i de ATP-poäng som han har tillgodoräknats för de tre åren närmasi före del då arbetstidsminskningen har ägt rum. För vart och en av dessa år bör i enlighel med utredningsförslaget tilläggas en poäng som motsvarar det avdrag med ett basbelopp som görs när man fastställer pensionsgrundande inkomst. Om inkomsten för visst år understiger basbeloppet, bör i delpensionsärenden i stället tillgodoräknas motsvarande del av en pensionspoäng. Medeltalet av poängen för de tre åren skall därefier multipliceras med basbeloppet förden månad under vilken arbeisminskningen sker. Enligt vad jag har anfört i avsnitt 5.3.1 skall i dessa sammanhang även beaktas s. k. undantagandepoäng förden som har slån utanför ATP. Eftersom pensions-fwäng fastställs med viss fördröjning fömtsätts en viss interimistisk pensionsberäkning somjag återkommer lill i specialmoliveringen lill lagförslaget.

Inkomsten efter övergången lill dellidsarbele bör enligt min mening och riksförsäkringsverkets beräknas schablonmässigt till hälften av den lidigare genomsnittsinkomsten. Inkomstbortfallet skall således normall beräknas proportionellt i förhållande till arbetstidsminskningen. Genom atl den föregående genomsnittsinkomsten baseras på pensionspoäng, beaktas inte tidigare inkomstdelar som ligger över 7,5 basbelopp. Om det kan antas att den verkliga inkomsten efter arbetstidsminskningen kommer alt översliga schablonen, bör vidare beräkningen av inkomstbortfallet liksom enligt utredningsförslaget göras med hänsyn till den faktiska deltidsinkomsten, vilkel leder till atl delpensionen blir lägre än enligt schablonregeln. Vad här har sagsi innebär i princip alt man liksom för anställda bara beaktar inkomstbortfall i skiktet under 7,5 basbelopp.

Prop. 1978/79:69 55

5.3.4 Uppdrag, fåmansföretag m. m.

Inkomsi av uppdrag skall inom den allmänna försäkringen i regel jämställas med anställningsinkomst (3 kap. 2 § och II kap. 2 § AFL). Med uppdrag avses arbete som någon utför för annans räkning utan alt vara anslälld i dennes tjänst. Nämnda jämställdhet gäller emellertid inte om ersätiningen skattemässigt ulgör inkomsi av rörelse eller jordbruk för uppdragstagaren. Parterna kan dock själva komma överens om all sådan ersättning skall anses som anslällningsinkomst. Dagens delpensionslag gäller inte för någon uppdragstagare och utgår alltså från att försäkringskassorna liksom i vissa andra sammanhang skiljer på anställda och uppdragstagare.

Riksförsäkringsverket anser atl uppdrag bör kunna jämställas med anslällning även i fråga om delpension och finner della möjligl om man använder sig av vissa schablonregler för beräkning av arbetstid, vilka bör utfärdas av verket. Förslaget godias i allmänhet av remissinstanserna. Riksrevisionsverkei och Svenska kommunförbundet markerar dock behovei av särreglering. Försäkringsdomsiolen anser för sin del att någon normal arbetstid enligt reglerna för anställda inte kan fastställas beträffande uppdrag. Domstolen finner det också önskvärt att lagstiftaren lar ställning till hur beräkning av genomsnittstid bör göras.

För egen del vill jag först erinra om all jag lidigare har föreslagit alt den som är arbetstagare bör kunna få delpension enligt reglerna för anställda även om han haren mindre bisyssla, t. ex. i form av uppdrag (avsnitt 5.3.2). I sak villjag anföra att som uppdragstagare räknas bl. a. ledamöter i privata eller offentliga styrelser och andra beslutande organ. Det rör sig alltså i dessa fall om förtroendeuppdrag. I sammanhanget börockså pekas på fosterföräldrar inom barnavården, särskilda förmyndare, övervakare, s. k. gode män och översättare. Enligt min mening finns del med hänsyn lill bl. a. dessa gruppers arbetsförhållanden anledning att instämma i försäkringsdomstolens tveksamhet inför utredningsförslaget. Även om del skulle vara möjligl alt ta hjälp av schablonregler om normal och faktisk arbetstid i uppdrag är jag nämligen inte övertygad om atl resultatet allmänt skulle bli tillfredsställande i de olika fallen. Att bestämma de olika schablonerna skulle sannolikt också bli ett intrikat problem. Jag föreslår därför atl uppdrag när del gäller arbetstids-minskning för rätl lill delpension i stället mol bakgrund av nuvarande ordning behandlas på samma säll som rörelse och jordbruk och annan fri yrkesutövning. Detla innebär också alt man får enhetliga regler för alla slags uppdrag, t. ex. även sådana som utförs inom ramen för en konsultrörelse, samt all tillämpningen av reglerna om arbetslidsminskning blir enklare än enligt utredningsförslaget. Jag kan slutligen i sammanhanget erinra om att uppdragstagare jämställs med egenförelagare i fråga om lillhörighei till den nya arbetsskadeförsäkringen.

En annan fråga som riksförsäkringsverket tar upp i anslutning lill sitt huvudförslag är vilka delpensionsregler som framdeles bör gälla för delägare i

Prop.1978/79:69 56

fåmansägda aktiebolag. Frågan om vem som är arbetstagare inom socialförsäkringarna avgörs i princip ulan hänsyn lill ägandeförhållandena inom bolaget. Della innebär bl. a. alt den som äger samtliga aktier i bolaget och som fortlöpande utför avlönat arbete för bolagels räkning f n. kan fö delpension på samma villkor som vanliga anställda.

Riksförsäkringsverket påpekar all det inte lorde föreligga några väsentliga skillnader i arbetsförhållandena för den som driver rörelse under enskild firma (egenföretagare) och den som gör det i form av aktiebolag. De kontrollsvårigheler i fråga om delpension som väntas uppkomma när det gäller egenföretagare sägs också redan föreligga beträffande anställda delägare i fåmansbolag. Verket anför därvid atl ett avtal om delpension i praktiken kan innebära alt delägaren iräffar avtal med sig själv om ändrade arbetstids- och löneförhållanden och därefier utfärdar arbelsgivariniyg för delpension. I realiteten föreligger del alltså inte något tvåpartsförhållande. Riksförsäkringsverket anser därför alt delägare i fåmansakliebolag i fortsättningen bör behandlas som egenförelagare i fråga om rält lill delpension. Särskilda regler för sådana bolag finns också i skattelagstiftningen, och begreppei fåmansägda bolag bör enligt verkei definieras på samma sätl som enligt 35 § 1 a mom. kommunalskattelagen (1928:370). Särreglerna föreslås i första hand gälla den som anses som företagsledare enligt den bestämmelsen men också alla däri angivna närslående till honom som är anställda hos bolaget.

När det gäller företagsledarens egen rätl till delpension anser även jag en ändring motiverad och tillstyrker liksom remissinsianserna riksförsäkringsverkets förslag i den delen. Ändringen innebär också atl man skaparen sakligi motiverad neutralitet mellan olika företagsformer i detta avseende. De nya bestämmelsema bör liksom inom skattelagstiftningen gälla även beträffande andra fåmansföretag än aktiebolag, t. ex. en ekonomisk förening.

Inom skatlelagstiftningen gäller vidare begränsande regler för företagsledaren och hans make i fråga om fördelning av lön från fåmansföretag. Om en av makarna i stället driver rörelse under enskild firma med den andre maken som medhjälpare, får makarna under vissa förutsättningar sinsemellan dela upp rörelsenettot i beskattningshänseende. Även medhjälparen behandlas alltså som egenförelagare, oavsett om medhjälparen skulle anses som anslälld enligt civilrättens regler. Detla får i princip även genomslagskraft beträffande socialförsäkringsförmåner och molsvarande avgifter.

Vid remissbehandlingen har Svensk induslriförening och Sveriges hantverks- och industriorganisalion avstyrkt utredningsförslaget all närslående till företagsledare i fåmansbolag skall behandlas som egenförelagare inom delpensioneringen. Vad jag nyss har anfört om beskaiining och neutralitet mellan olika företagsformer leder dock till att även make till företagsledaren bör behandlas som egenföretagare när det gäller rält till delpension i en civilrältslig anställning hos företaget.

Beträffande andra släktingar känner jag emellertid liksom nämnda båda

Prop. 1978/79:69 ' 57

remissinsianser tvekan. De närstående som frågan gäller är föräldrar, far- och morföräldrar, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling. Med avkomling avses även styvbarn och fosterbarn. Inom skattelagstiftningen gäller begränsningen av möjligheterna all genom löneuttag fördela ett fömansföreiags inkomsi emellertid endast beträffande make och barn. De särskilda beskattningsreglerna för övriga närstående lar sikte på en del transaktioner som främsi syfiar till atl åstadkomma en lindring i beskattningen. Vidare kan det i förslaget anförda önskemålet att inom delpensioneringen skapa neutralitet mellan olika förelagsformer bara åberopas när del gäller make. Om alla företagsledaren närstående skulle behandlas som egenföretagare inom delpensioneringen så måste nämligen molsvarande gälla även när ledaren driver rörelsen eller jordbruket under enskild firma, dvs. också för egenföretagares alla närslående. Detla har emellertid inte föreslagils och remissbehandlats. Med hänsyn till det anförda är jag inte beredd atl tillstyrka utredningsförslaget i förevarande delar. Frågan torde f ö. ha ganska begränsad vikt, särskilt med hänsyn till atl delpensionslagen ger försäkringskassorna möjlighel att bortse från anställningsinkomster som väsentligt avviker från vad som är normalt.

5.3.5 Ansökan om pension

När en arbetstagare ansöker om delpension hos försäkringskassan skall han bifoga ell särskilt intyg från sin arbetsgivare eller fackliga organisaiion om sina inkonisieroch arbetsförhållanden. Om sådani intyg inte anses tillräckligt i ärendet, kan kassan besluta att närmare utredning skall göras.

Vad gäller egenföretagares föreslagna rätl till delpension måste sökanden enligt riksförsäkringsverkets förslag i avsniii 3.2 styrka de förhållanden som försäkringskassan inte har några uppgifter om. Verkei finner del också nödvändigt att uppgifisskyldigheten om arbetsförhållanden m. m. görs vidare än för anställda. Egenföretagarens uppgifter föreslås bli bestyrkta genom intyg av hans revisor, bokförare med gotl renommé, företagarorganisation, personer i föriroendeslällning eller på annal lämpligt sätt. Verkei avser all utfärda närmare anvisningar efter samråd med centrala pensions-delegationen. Den som i stället är uppdragstagare antas i många fall kunna förete intyg från uppdragsgivaren om sina inkomsler och arbetsförhållanden. Om della inte är möjligl, bör det enligt verkei i första hand åligga uppdragstagaren själv att förete annan lämplig utredning.

Riksförsäkringsverkels förslag i fråga om pensionsansökan har i stort vunnit anslutning vid remissbehandlingen och även jag inslämmer i de förordade principerna. Med anledning bl. a. av att riksrevisionsverket har avstyrkt atl pensionsintyg lämnas av egenföretagarens revisor vill jag påpeka att det inte är meningen atl någon person eller organisaiion skall åläggas skyldighet atl utfärda pensionsintyg. Om t. ex. egenföretagarens revisor har behövlig kännedom om företagarens förhållanden och själv är villig au hjälpa

Prop. 1978/79:69 58

till med ell intyg om förhållandena, kanjag dock inte finna något hinder mol della. Ett liknande intygsförfarande har lidigare ansetts lämpligt inom föräldraförsäkringen. I övrigi biiräder jag ett av riksrevisionsverkei uttryckt önskemål att uppgifisskyldigheten utformas på ell enkelt och så långt möjligt enhetligt sätl, liksom ett påpekande av försäkringsdomsiolen alt principerna för bevisskyldighelen bör anges i delpensionslagen. Efiersom det är viktigt atl försäkringskassan kan lila pade uppgifter och intyg som lämnas, föreslårjag också atl de skall avges på heder och samvete i den mån de har betydelse för pensionen. Lagen bör även kompletteras med ansvarsbestämmelser utöver brottsbalkens regler.

5.4 Andra delpensionsfrägor

Riksförsäkringsverket föreslår atl vissa av de delpensionsregler som f n. finns i verkets egna anvisningar skall tas in i delpensionslagen. Jag förordaren sådan överföring, som även har godtagits vid remissbehandlingen. Försäkringsdomstolen har velal gå längre och anseit alt även andra regler bör ges i lagen. Jag har förståelse fördetta önskemål. Jag anser dock i likhet med LO atl del inte finns tillräckliga skäl atl nu, ulöver vad riksförsäkringsverket har föreslagit, som princip lagreglera frågor som statsmakterna vid lagens tillkomst anförtrodde åt verkei och centrala pensionsdelegationen, som bl. a. innehåller företrädare för arbetsmarknadens parter. En viss ökning av lagregleringen återfinns dock i min lagförslag. Jag vill också tillägga all verket avser alt se över och komplettera sina verkställighetsföreskrifier i samband med genomförandet av nu aktuella ändringar i delpensionsreglerna.

Vad gäller de föreslagna överföringarna från nuvarande anvisningar lill lagtext biträder jag liksom remissinstanserna den föreslagna regeln atl den försäkrades arbeisminskning skall ha skell lidigast under den månad då han har fyllt 60 år för all kunna ge rätt till delpension. Jag godtar också att den försäkrades normala arbetstid före nedlrappningen i regel skall beräknas som ett genomsniii för i allmänhet de senast förfiutna tolv månaderna. Svenska kommunförbundei och Landstingsförbundet haremellertid i sina remissyttranden ifrågasatt en förlängning av denna beräkningsperiod och åberopat atl t. ex. någon som varil halvtidsanställd fram lill 59 års ålder och därefter övergår lill heltidstjänst efter ett års lid blir berättigad lill delpension från den nya heltidstjänsten. I syfte att förebygga alt någon spekulerar i delpensionsförsäkringens regler på så sätt alt han, som antytts i remissyttrandena, inför en planerad delpensionering väsentligt ökar sin arbetstid för all därefier återgå lill en arbetsinsats som lidigare har varil normal för honom, föreslårjag för egen del all delpensionslagen kompletteras med vissa spärregler. De närmare bestämmelserna kommer jag all behandla i specialmoliveringen lill lagförslaget.

Liksom remissinsianserna inslämmer jag i atl man vid beräkning av

Prop. 1978/79:69 59

pension för arbetstagare skall bortse från den inom sjukförsäkringen gällande regeln om 30 dagars väntetid för inkomsländring när man beaktar hans sjukpenninggrundande inkomsi vid arbeisminskningen. En sådan ordning har försäkringsdomsiolen nyligen godtagit i vissa fall, i likhel med vad som redan gäller i fråga om bl. a. livränta vid arbetsskada. Delta kommer enligt Försäkringskasseförbundet all medföra betydande lättnader i tillämpningen. Liksom förbundel och LO godtar jag vidare riksförsäkringsverkets förslag atl ändra sina anvisningar så att det framdeles skall bii möjligt atl vid beräkning av inkomstbortfall ta hänsyn även lill inkomsi som hänför sig till arbetstid utöver ordinarie hellid i anställningen.

Sedan den nyssnämnda 30-dagarsregeln har slopats avser riksförsäkringsverket atl utfärda anvisningar om omprövning av delpension som bygger på arbeisminskning under lid för vilken den anställdes lön senare höjs genom relroaklivi verkande löneavtal. Om den anställde före arbeisminskningen hade en lön som låg över eller myckel nära pensionsgränsen 7,5 basbelopp eller om han trappat ned arbetet just den dag fr. o. m. vilken det nya löneavtalet gäller, skall dock delpensionen inte få sänkas, vilket annars skulle följa av andra delpensionsregler. Den föreslagna omprövningen tillstyrks eller lämnas ulan erinran av alla remissinstanser utom Sveriges hantverks-och industriorganisation. TCO vill dessulom att omprövningen skall gälla retroaktivt från lagens tillkomst den 1 juli 1976. SAF och Svenska personalpensionskassan föreslår i motsats till bl. a. statens personalpensionsverk alt delpensionen även skall kunna sänkas, om det följer av de allmänna pensionsreglerna.

Föregen del konstaterar jag att riksförsäkringsverkets förslag i allmänhet har fått ett posilivi mottagande av remissinstanserna och tillstyrker därför all del genomförs för framtiden. Det betyder att den som går i delpension under en tidsperiod då avtalsförhandlingar pågår sedermera kan få sin delpension omräknad med hänsyn till retroaktiv lönehöjning, om det är till hans fördel.

5.5 Beslutande och omprövning av pension

Ärende i försäkringskassa om delpension avgörs i regel på tjänstemanna-planet. Finner sig tjänstemannen inte kunna bifalla en pensionsansökan, skall dock ärendet hänskjutas lill beslut av en pensionsdelegation, som består av åtta ledamöter med olika erfarenhetsbakgrund. Även i vissa andra fall skall delpensionsärendena prövas i pensionsdelegation.

Riksförsäkringsverket föreslår an verket bemyndigas atl föreskriva alt vissa ärenden där rent formella skäl ulgör hinder mol bifall lill pensionsansökan får avgöras av tjänsteman i stället för pensionsdelegaiion. Verket anser vidare atl bifallsärenden bör prövas i delegation i ökad omfattning och avser att meddela kompletterande anvisningar i ämnet.

Dessa förslag lämnas utan erinran av remissinsianserna. Även jag finner

Prop.1978/79:69 60

förslagen motiverade. Jag anser dock all den förordade överfiyttningen av ärenden från pensionsdelegaiion lill tjänsteman bör regleras i delpensionslagen. Jag föreslår därvid atl detla skall gälla i fråga om avslag som grundas på alt sökanden inte uppfyller föreskrivna villkor om ålder, om tillhörighet till ATP (eller sk. undanlagandepoäng) och om bosättning i Sverige eller på all han uppbär allmän förtids- eller ålderspension eller ansöker om delpension för längre lid tillbaka än som kan medges (tre månader). Vad gäller förslaget om överföring till pensionsdelegation av bifallsärenden menar jag vidare att lagen i princip bör föreskriva detla för fall där den försäkrades arbets- eller inkomstförhållanden är svårbedömda.

Om de förhållanden som har legal lill grund för beslul om delpension ändras, skall pensionen f n. omprövas i enlighet med utföriiga bestämmelser som riksförsäkringsverket har meddelat efier samråd med centrala pensions-delegationen.

Riksförsäkringsverket avser enligt utredningsförslaget all se över och komplettera sina anvisningar om omprövningsförfarandel. Vid remissbehandlingen har framförts åtskilliga synpunkter i ämnet.

I överensstämmelse med uttalanden som har gjorts av riksförsäkringsverket och remissinstanserna anserjag för egen del alt del i lagtexten bör föreskrivas att det måste ha skett en ändring av betydelse i de lidigare pensionsförhållandena för att omprövning skall göras. Delpension för förfiuten tid bör därvid i enlighel med nu gällande regler inte kunna återkrävas med mindre den försäkrade kan läggas något otillbörligt lill last. I likhel med vissa remissinsianser vill jag tillägga att riksförsäkringsverket vid sin uppföljning av försäkringen bör undersöka huruvida nuvarande iremå-nadersinlervall för rutinmässig efterkoniroll av pensionsförhållanden kan förlängas. Efterkonirollerna bör i princip göras lika ofta för alla kategorier av delpensionärer och åtminstone en gång om året. Jag återkommer lill omprövningsförfarandet i specialmotiveringen till lagförslaget.

5.6 Ikraftträdande, kostnader och finansiering

Vad gäller ikraftträdandet av de nya bestämmelsema måste som bl. a. Försäkringskasseförbundet har anfört ges god förberedelselid för utsträckningen av delpensionsförsäkringen lill egenföretagare m. fi. Reformen innehåller många komplicerade inslag, och det är angelägel all den kan fungera väl redan från början. Jag vill härvid erinra om alt nuvarande deipensionsförsäkring antogs av riksdagen drygt ett år före ikraftträdandet den I juli 1976. Jag föreslår därför atl den nu aktuella utsträckningen genomförs den 1 januari 1980.1 viss likhel med vad som gällde för anställda vid den urspmngliga reformen bör dock för delpension fr. o. m. ikraftträdandet kunna godtas atl egenföretagaren har trappat ned sitt förvärvsarbete redan under fjärde kvartalet 1979, och även om han inte fyller 60 år förrän i

Prop. 1978/79:69 61

januari 1980. Man möjliggör då en pensionsprövning under fjärde kvartalet 1979 så att delpension kan börja utgå redan vid 1980 års början.

Jag föreslår också att anställda fr. o. m. den 1 juli 1979 skall kunna vara försäkrade för delpension om de fr o. m. 45 års ålder har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst inom ATP under minsl tio år oavsett om inkomsten härtör från anställning eller annal förvärvsarbete. I dag beakias bara anslällningsinkomst. Inom delpensioneringen har man som jag har nämnt tidigare i vissa fall bortsett från sjukförsäkringens regel om 30 dagars väntetid för inkomsländring (avsniii 5.4). Della bör lagfästas i nuvarande DPL, och bör vidare ges möjlighet för riksförsäkringsverket att utfärda generella föreskrifter om omprövning av delpension med anledning av en retroaktiv lönehöjning i enlighet med vad jag har anfört lidigare.

Nuvarande delpensionsförsäkring finansieras med socialförsäkringsavgifter från arbetsgivare och uppdragsgivare. Avgiften ulgör f n. 0,25 96 av ulgivna löner och arvoden. Infiutna avgifter förs till en särskild fond, som förvaltas av riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverket föreslår atl utvidgningen av delpensionsförsäkringen till företagare finansieras genom egenavgifter som i princip skall beräknas på nettointäkten av rörelsen. Egenavgifien föreslås vidare bli debiterad efter samma uttagsprocent som tillämpas för den socialförsäkringsavgift som arbetsgivarna betalar. Dessa principer för finansiering av egenförelagarnas delpensionsförsäkring godtas i allmänhet av remissinstanserna. TCO menar dock att egenföretagarna måste utgöra ett särskilt premiekol-lekliv med egen pensionsfond.

För egen del ansluter jag mig till riksförsäkringsverkets förslag till finansieringssystem. Jag vill dock liksom fiera remissinstanser framhålla angelägenheten av att verket noga följer utvecklingen av pensionskostnaderna för de olika grupperna försäkrade.

Vad så gäller procentsatsen för avgiftsuttaget vill jag till alt börja med erinra om att man redan inför den urspmngliga delpensionsreformen fann det svårt alt göra några säkra antaganden om pensionskostnaderna och att försäkringen har visat sig behövlig och populär. Riksförsäkringsverket har i sin utredningsrapport beräknat att delpensionsfondens medel vid oförändrade förmåns- och avgiftsregler inte kommer att helt täcka utbetalningarna av delpensioner fr. o. m. andra halvåret 1978. Underskottet beräknades uppgå till 61 milj. kr. vid 1978 års slul och 296 milj. kr. vid 1979 års slut. Med sina antaganden om framtida utnyttjande av delpensionsförsäkringen och om pris- och löneutveckling förordade riksförsäkringsverket att arbetsgivaravgiften höjs till 0,45 % fr. o. m. år 1979 samt au en t. v. motsvarande egenavgift tillförs delpensionsfonden i samband med atl förelagarna ansluts till försäkringen.

Det har nu visat sig atl det under år 1978 har blivit en större ökning av antalet personer med delpension än enligt de antaganden som låg till grund för riksförsäkringsverkels förslag för ett år sedan. Detta leder till att

Prop. 1978/79:69 62

del pensionsfondens underskott sannolikt kommer all bli siörre än vad som förutsågs i verkels rapport. Nu föreliggande uppgifier tyder på atl under-skoiiet blir ca 120 milj. kr. vid uigången av år 1978 och mellan 450 och 500 milj. kr. vid uigången av år 1979.

I avvaktan på ställningstagande lill riksförsäkringsverkets förslag har regeringen genom beslul den 29 juni 1978 medgett all verkei får disponera medel från inkomsttiteln Skall på inkomsi och förmögenhet samt socialförsäkringsavgifter m. m. för tillfällig överföring till fonden för delpensionsförsäkring i den mån fondens medel inte läcker löpande pensionsutbetalningar.

Vissa remissinstanser har ställt sig avvisande till verkets förslag om höjt avgiftsuttag (avsnitt 4.5). För egen del anser jag au en avgiftshöjning är ofrånkomlig särskilt mot bakgrund av de senaste kostnadsuppgifterna. Höjningen av socialförsäkringsavgiften till delpensioneringen bör gälla fr. o. m. den 1 januari 1980. De nu tillgängliga uppgifierna om kostnadsutvecklingen för delpensionerna och förändringarna i fondslällningen tyder på atl den av riksförsäkringsverket tidigare föreslagna avgiftshöjningen till 0,45 96 inte är tillräcklig för att avgifterna skall fullt ul läcka delpensions-kostnaderna. För att uppnå full täckning av löpande pensionsutbetalningar och därutöver en successiv täckning av det underskott i delpensionsfonden som uppkommer under åren 1978 och 1979 bör avgiftsuttaget höjas till 0,50 96. Jag förordar mot denna bakgmnd alt arbetsgivaravgiften till delpensionsförsäkringen fastställs till 0,50 96 av löneunderiaget fr. o. m. den 1 januari 1980 och alt en motsvarande avgift för egenföretagare införs på inkomsi som skall tas upp till beskattning fr. o. m. 1981 års taxering.

I samband med reformen kommer vissa tillfälliga kostnader atl uppstå för utformning av administrativa rutiner samt utbildning och information. Kosinaderna har av riksförsäkringsverket uppskattats lill ca 1,5 milj. kr. Reformen medför också en ökning av de åriiga administrationskostnaderna, vilken verket har uppskattat lill ca 2 milj. kr. Här nämnda kostnader bör finansieras på samma sätt som riksförsäkringsverkets resp. försäkringskassornas övriga administrationskostnader.

6 Upprättade lagförslag

1 enlighel med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag lill

1. lag om delpensionsförsäkring,

2. lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring,

3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. lag om ändring i kommunalskatielagen (1928:370),

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).

Vid upprättandet av lagförslagen under 4 och 5 har samråd skett med chefen för ekonomi- och budgeldepartementen.

Prop. 1978/79:69 63

7 Specialmotivering till lagförslagen

7.1 Förslaget till lag om delpensionsförsäkring

I den allmänna motiveringen har föreslagils alt försäkringen för delpension i kombination med deltidsarbete inte längre skall gälla enbart för anställda ulan sträckas ul lill i princip alla förvärvsarbetande. Det har vidare föreslagits vissa ändringar i nuvarande delpensionsregler för anställda. Denna omfattande reformering av försäkringen har medfört behov av en revision av nuvarande lag (1975:380) om delpensionsförsäkring, DPL. Därvid har också ansetts motiverat atl reglera den ändrade försäkringen i en helt ny lag om delpensionsförsäkring, i fortsättningen kallad NDPL.

fnledning

Med hänsyn till del pensionsförsäkringens speciella form och bestämmelser har den nya lagen inletts med en paragraf som kortfattat anger lagens syfte. Av bestämmelsen framgår all lagen numera gäller i princip alla förvärvsarbetande i åldern 60-64 år. Detla innebär all inte bara arbetstagare utan även egna företagare och uppdragstagare kan fö delpension om de känner behov av atl trappa ned sitt förvärvsarbete före den normala ålderspensioneringen. Av paragrafen framgår vidare atl det är en minskning av arbetstiden som är det primära för rätten lill delpension. Pension kan därefter enligt lagens bestämmelser utgå i den mån inkomstbortfall uppkommer till följd av arbetstidsminskningen. Beslut om delpension fömtsätter an pensionsansökan görs hos allmän försäkringskassa enligt 14-16 §§.

2§

Paragrafen gäller administrationen av delpensionsförsäkringen och molsvarar I § DPL. Av 18 kap. 2 § AFL följer att riksförsäkringsverket skall utöva lillsyn över försäkringskassornas befattning med delpensionsförsäkringen och att kassorna skall rälla sig efter de anvisningar som verket meddelar (jfr 24 § NDPL). Besvärsordningen i delpensionsärendena regleras genom 20 § NDPL.

Allmänna Jörsäkrlngsvillkor 3S

Paragrafen motsvarar i sak delar av 2 § och 3 S första stycket DPL med den huvudsakliga ändringen an föreskrivet villkor om aktuell anknytning till arbetslivet (arbetsvillkor) som måste uppfyllas för alt man skall vara försäkrad för delpension inte längre gäller bara arbeie i anslällning. Vid bestämmande

Prop. 1978/79:69 64

av den ramlid av tolv månader under vilken arbetsvillkoret skall vara uppfyllt skall liksom f n. inte inräknas tid då sökanden har varit hindrad all arbeta på grund av siyrkt sjukdom m. m. Dessa frågor skall bedömas enligt närmare regler som finns i de angivna lagarna om slöd vid arbetslöshet. Därutöver har från riksförsäkringsverkels nuvarande tillämpningsanvisningar (cirkulär nr 6/1976) tagils in en bestämmelse atl arbetslöshet vid vilken ersättning har utgått skall räknas som arbetshinder när man bestämmer ramiiden för arbetsvillkoret. Del bör som påpekats i LO:s remissyttrande (avsnitt 4.3) inte heller föreligga hinder mot all i lillämpningen bortse från tillfällig ledighet eller kort uppehåll mellan två anställningar efter närmare föreskrifier av riksförsäkringsverket.

I den proposiiion som låg lill grund för gällande delpensionslag (prop. 1975:97 s. 87) angavs an tidpunkten för ansökan om delpension borde vara avgörande för bedömningen om pensionssökanden uppfyllde arbetsvillkoret. Om det av ulredningen framgick alt deliidsarbeiet skulle påbörjas först sedan viss lid hade förfiutit efier det sökanden lämnat sin föregående anslällning, borde delpension emellertid kunna beviljas fr. o. m. den dag då deliidsarbeiet påbörjas även om han vid del tillfället inte längre uppfyllde arbetsvillkoret. Riksförsäkringsverket har vidare i sina anvisningar föreskrivit att, om sökanden inte uppfyller arbetsvillkoret vid ansökningstillfället och deltidsarbetet skall påbörjas försl senare, delpension ändå skall kunna beviljas om sökanden uppfyller arbetsvillkoret vid den tidpunkt fr. o. m. vilken delpension begärs. Mot bakgmnd härav och med hänsyn jämväl till alt pension kan beviljas även för tre månader före ansökningsmånaden har i den nya lagen tagits in en regel av innebörd atl ranitiden för arbetsvillkoret skall räknas bakåt fr. o. m. månaden före den då pension avses böria utgå eller fr. o. m. en någoi lidigare ansökningsdag.

4§

Liksom 2 § DPL förutsätier denna paragraf atl man för alt vara försäkrad för delpension skall ha en längre tids förvärvsverksamhet bakom sig utöver aktuell anknyining lill arbetslivet enligt 3 ij NDPL. I enlighet med nuvarande bestämnielser skall denna förvärvsverksamhet dokumenteras med tillgodoräknad pensionsgrundande inkomst inom ATP för tio år fr. o. m. 45 års ålder. Detta innebär bl. a. alt årsinkomsten måste ha överstigit ett basbelopp. En nyhet är emellertid all det inte längre skall vara enbarl ansiällningsinkomsier som räknas.

Som har föreslagils i den allmänna motiveringen (avsniii 5.3.1) skall idetia sammanhang tas hänsyn även till år för vilket en egenföretagare skulle ha tillgodoräknats pensionsgmndande inkomst om han inte hade anmält undantagande från ATP enligt 11 kap. 7 ;j AFL. Underiålenhet att betala ATP-avgifi har enligt II kap. 6 ij AFL i princip samma verkan som en undanlagande och har därför jämställts med sådani i NDPL. Av hänvisning-

Prop. 1978/79:69 65

arna till AFL följeratt begreppet förvärvsarbete är detsamma som inom ATP. Till egenförelagare räknas bl.a. arbetande delägare i en handelsbolag.

Är tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst för året närmast före delpensioneringen avgörande för om någon är försäkrad enligt NDPL, kan försäkringskassan i regel beräkna en preliminär pensionsgrundande inkomst för del året.

Om arbetslidminskning m. m.

I paragrafen har sammanförts vissa bestämmelser om åldersgränser ni. m. som f. n. återfinns i 3 och 6 §ij DPL. Vidare har i enlighet med den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4) från nuvarande tillämpningsanvisningar införts bestämmelsen alt den arbetstidsminskning som skall ge rätt lill delpension får ha sken tidigast under den månad då den försäkrade fyller 60 år. Delarbete som den försäkrade hade före den arbetslidsminskning som skall beaktas behöver inte ha varit heltidsarbete.

Del från nuvarande lag överförda minimikravet på deltidsarbete - 17 limmar per arbetsvecka - skall enligt 9 § andra stycket NDPL liksom f n. uppfyllas som ett genomsniii fördel närmast kommande året om arbetstiden varierar. För samma lid skall i allmänhet även ny sjukpenninggrundande inkomst fastställas för den försäkrade.

Givetvis kan det inträffa att den deltidsarbetande oförvållat föriorar sin anslällning och blir arbetslös. Delpension kan i sådant fall komma att utgå vid sidan av arbetslöshetsstöd. 1 enlighet med förarbetena till nuvarande delpensionslag (prop. 1975:97 s. 88) är den som är arbetslös efter att ha slutat sitt deltidsarbete frivilligt utan giltig anledning däremot inte längre berättigad till pension. Frågan huruvida han har slutat deltidsarbetet frivilligt utan giltig anledning bör bedömas med ledning av praxis för arbetslöshetsstöd.

6§

Paragrafen reglerar minimikravet på arbetslidsminskning med fem timmar per arbetsvecka för anställda. Den molsvarar i sak delar av 3 ij DPL och, såvitt gäller minskning i förhållande lill ordinarie arbetstid, nuvarande tillämpningsanvisningar. Den nya paragrafen gäller den som efier arbetstidsminskningen arbetar enbart som anställd. Den omfattar alltså även anställda som har hafi andra slags förvärvsarbeten före minskningen av arbetstiden. För egenföretagare, uppdragstagare och den som har blandat arbeie efter minskningen gäller i stället 7 ij. Har en anslälld en bisyssla, kan dock bortses från denna enligt 8 ij.

Enligi allmänna arbeisiidslagen (1970:103) får ordinarie arbeislid för heliidsarbeie uppgå lill högsl 40 limmar i veckan. Undantag kan dock göras

5 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 69

Prop.1978/79:69 66

genom kollektivavtal eller beslul av arbeiarskyddssiyrelsen. Har någon fiera anställningar efter arbetstidsminskningen bör krävas alt hans sammanlagda fakiiska arbetstid med minst fem timmar i veckan understiger den ordinarie arbetstid som gäller för del dellidsarbele i vilkel hans fakiiska arbetstid är längst. Har han lika långa fakiiska arbetstider i anställningar för vilka gäller olika ordinarie arbetstider, bör i stället den kortaste ordinarie arbetstiden lillämpas.

Paragrafen reglerar kravet på arbetslidsminskning för de under delpensionslagen nytillkomna rörelseidkarna, jordbrukarna och uppdragslagarna. Liksom enligt 6 § är del härvid den försäkrades sysselsättning efter arbetstidsminskningen som räknas. Om någon har blandad sysselsättning på så sätt att han även är anställd, skall hans rätt till delpension bedömas enligt 7 § med avseende på allt förvärvsarbete. För anställda och egenföretagare som har bisysslor vid sidan av sina huvudsakliga arbeten finns särbestämmelser i 8§.

Det i paragrafen föreskrivna kravet på minskning av sammanlagd arbetstid med minst hälften har behandlats i den allmänna motiveringen (avsniii 5.3.2). Detsamma gäller frågor om uppdrag och om fåmansföretag inom delpensioneringen (avsniii 5.3.4). Som fåmansföretag räknas främsi aktiebolag, ekonomisk förening och handelsbolag, vari aktierna eller andelarna till övervägande del ägs av en person eller ell fåtal personer. Här kan anmärkas all delägare i handelsbolag anses som egenförelagare inom socialförsäkringen redan enligt allmänna regler. När del i paragrafen talas om make tiil företagsledare i fåmansföretag avses i enlighet med 65 ij kommunalskatielagen även sammanboende som tidigare har varil gifta med varandra eller som gemensami har eller har hafi bam.

Som har föreslagits i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.2) skall rätten lill delpension för den som efter arbetstidsminskningen har både anställning och annal förvärvsarbete bedömas enligt reglerna för egenföretagare med avseende på allt förvärvsarbete. Detta innebär bl. a. all den försäkrade måsie minska sin sammanlagda arbetstid med hälften. För all undvika försämringar och iröskeleffekter i förhållande lill dagens möjligheter för anställda att utan hinder av viss bisyssla kunna minska arbetstiden med endast t. ex. fem limmar i veckan, har vidare föreslagits att man även framdeles bör kunna borlse från mindre bisyssla i form av uppdrag eller annan verksamhei vid sidan av huvudsakligt arbete som anslälld. Den försäkrade skall i så fall enligt denna paragrafs försia stycke själv begära del, annars gäller kravel på nedtrappning till hälften beiräffande hans totala arbetstid.

Prop. 1978/79:69 67

I paragrafens andra siycke anges vad som krävs för alt visst arbele skall anses som mindre bisyssla. En försia förutsättning för atl man vid en delpensionering skall kunna bortse från en bisyssla bör liksom f n. enligt 5 § DPL vara all den försäkrade har haft bisysslan varakiigt. Del ter sig vidare naturligt alt i princip bara borlse från arbeie som genomsnittligt utförs mindre än 17 limmar i veckan och som alltså inte självständigt kan räknas som deltidsarbete vid delpension. Även en sådan arbeislid synes emellertid vara för lång i delta sammanhang, och i paragrafen har därför föreskrivits all bisysslan får utföras i genomsniii högst tio limmar i veckan. I viss likhet med vad som f n. gäller om särskild pensionsprövning i samband med bisyssla kommer arbetstiden för bisysslan inte all kunna överstiga arbetstiden i del pensionsgrundande deltidsarbetet. Den nuvarande gränsen för särskild prövning går emellertid bara där och är alltså rörlig. Av nyss anförda skäl och för enkelhetens skull har en ny avgörande gräns i stället gjorts fasl vid tio timmar i veckan.

Del är vidare meningslöst atl i stället för halvering av total arbetstid tillåta en fingraderad minskning i anställningen ifall den försäkrade samtidigt trappar upp bisysslan i förhållande till dess omfallning före delpensioneringen. Därför har även föreskrivits atl arbetstiden för bisysslan inte får ökas i samband med pensioneringen. När här talas om ökning avses inte obetydliga förändringar i arbetstiden. Om del anses motiverat bör även kunna beaktas mera betydande ökning som har skett under det närmasi föregående året. Ökar den försäkrade i stället bisysslan efter det han har börjat uppbära delpension, föreligger en omprövningssituaiion enligt 18 §. Mindre variationer bör dock inte heller här beaktas.

Det får slutligen också anses nödvändigt atl dra en övre gräns för vad som kan betraktas som inkomsi av mindre bisyssla, även om det är arbetstiden som är väsentligast i sanimanhangei. I motsats till förulsäiiningen för nuvarande prövningsregel härom bör också denna gräns vara fasl. Gränsen har i lagförslaget satts vid ett basbelopp i ansluining till försäkringsdomsto-lens remissyttrande i denna fråga. Skulle den försäkrade ha mer än en bisyssla, skall de förut angivna villkoren tillämpas gemensamt förde bisysslor som han vill undanta från delpensioneringen.

I syfte bl. a. att få likartade regler för anställda och egenförelagare har paragrafen utformats så au även en egenföretagare kan begära bortseende från en mindre bisyssla. Han skulle annars behöva minska sin totala arbeislid med hälfien föran få rält lill delpension. Bestämmelsen är motiverad även av all en egenförelagare inie bör vara ivungen alt minska sin huvudsakliga verksamhei med mer än hälften om han i.ex. vill behålla eu mindre förtroendeuppdrag i vilkel arbetstiden inte kan minskas.

Om det t. ex. i samband med efterkoniroll skulle visa sig atl all någon som har beviljats delpension med bortseende från bisyssla inte längre uppfyller fömlsältningarna härför eller om han självmant skulle begära all man inte längre skall bortse från bisysslan, föreligger en omprövningssituaiion. En

Prop. 1978/79:69 68

omprövning bör då i princip resultera i all den försäkrade försätts i samma läge som om eljest gällande huvudregler hade tillämpats redan från början. Gäller det exempelvis en anslälld som betydligt har ökat arbetstiden i ett uppdrag som man tidigare har boriseli från, har han för fortsalt rätl lill delpension alt välja mellan två utvägar frånsett en omedelbar återgång lill vid pensionsbeslulet gällande ordning, om delta är möjligt. Han kan antingen helt avstå från bisysslan, varvid pensionsreglerna för anställda fortsätter atl gälla för honom, och få även del inkomstbortfallet ersatt. Delpensionen bör emellertid bara ökas lill vad som skulle ha utgått om den försäkrade redan vid delpensioneringen hade avstått från den bisyssla som han då hade. Den försäkrade kan också välja en utväg som innebär atl han behåller bisysslan, som han kanske upplever som ett stimulerande eller angeläget arbele. Hans rätl lill pension skall då bedömas enligt deltidsreglerna för egenförelagare, vilka förutsätier att hans sammanlagda arbetstid som delpensionär skall understiga hälfien av hans sammanlagda arbetstid före delpensioneringen. I den mån han inte uppfyller del kravel måste han alltså ytterligare trappa ned arbetstiden i anställningen. Även i detta fall bör han därefter ges den delpension som han skulle ha haft om han redan från början hade minskat sin sammanlagda arbetstid före delpensioneringen med hälften. Enligt 13 § tredje stycket skall pensionsunderiagei därvid i princip utgöra hälften av hans normala inkomster före pensioneringen.

Denna omprövning av pension med anledning av att man inte längre kan bortse från en bisyssla gäller närmasi pension för framliden. I den mån del blir fråga om återbetalning av uppburen pension gäller främst 19 §. Här bör särskilt påpekas atl den som i det tidigare exemplet har missbrukat delpensionsreglerna om bisyssla och arbetat i anslällning och uppdrag under längre arbetstid än hälften av den sammanlagda arbetstiden före delpensioneringen över huvud taget inte har varit berättigad lill delpension. Han är skyldig att återbetala hela den obehörigt uppburna delpensionen, som vid behov kan räknas av på kommande utbetalningar. Det är därför viktigt alt den som beviljas delpension med bortseende från bisyssla blir noga informerad om sina åligganden i sammanhanget. Del kan lill sist nämnas alt det torde vara givel alt man inte skall kunna begära bortseende från bisyssla sedan man väl har börjat uppbära delpension.

Paragrafen anger de beräkningsperioder som skall användas när man skall bestämma den försäkrades arbeislid före och efier arbetstidsminskningen. Första stycket har berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4)och gäller arbetstiden före nedlrappningen. Som huvudregel har därvid i enlighet med nuvarande tillämpningsanvisningar föreskrivits att den försäkrades arbetstid skall beräknas som ett genomsnitt för den ranitid av ell år som gäller för del allmänna arbetsvillkoret enligi 3 ij. Perioden räknas bakåt fr. o. ni. dagen före

Prop. 1978/79:69 69

arbetstidsminskningen. Frågan om hur arbetstiden skall beräknas för den som under någon lid har varit partiellt arbetslös bör regleras i de föreskrifter som riksförsäkringsverket skall tueddela till NDPL.

För att förebygga att delpensionslörsäkringen uinyitjas på ett sätt som strider mot dess syfte har i den allmänna motiveringen föreslagits all vissa spärregler skall införas för den som har ökat sin arbetstid väsentligt inför en planerad delpensionering. Dessa regler har i lagförslaget utformats så alt, otu den försäkrades genomsnittliga arbetstid i förvärvsarbete under den ovan angivna beräkningsperioden uppenbarligen viisentligt överstiger hans genomsnittliga arbetstid i förvärvsarbete under tre sådana perioder, dvs, normalt under irc år före arbetstidsminskningen, det i siällei är den sisinämnda arbelsiiden som skall gälla. Besiämmelsen innebär au de för anställda och egenföretagare föreskrivna kraven på minskning av arbetstiden med niinst fem timmar i veckan resp. hälften i dessa fall skall tillämpas i förhållande lill en lidigare arbetstid som ärmera normal förden försäkrade än den arbeislid som huvudregeln anger.

Denna kompletterande regel leder till all den som har haft heltidsarbete under året före den planerade delpensioneringen men t. ex. bara halvtidsarbete under de två föregående åren i princip skall anses ha haft

/20-(-20-1-40 timmar i veckan \

V---------------------- = ) knappt 27 timmars arbetsvecka före

3 år =) /

arbetstidsminskningen. Utför han därefter deltidsarbetet som halvtidsarbete

(20 timmar i veckan), skall han alltså anses ha minskal sin veckoarbetstid med

sju limmar. Detta är i exemplet en tillräcklig minskning för rätl lill delpension

enligt 6 § för den som är anslälld. Beräkningen av delpensionen i ett fall som

detla tas upp närmare under 12 § om pensionsunderlag.

De föreslagna särreglerna torde sällan behöva tillämpas, och det är även

angeläget att frågan om tillämpligheten blir lätt all avgöra. I lagtexten har

därvid krävts att den försäkrades genomsnittliga arbetstid under den vanliga

beräkningsperioden uppenbarligen väsentligt överstiger hans arbetstid under

tre sådana perioder. Detla innebär att mer eller mindre normala eller eljesl

oväsentliga avvikelser inte skall räknas. Den genomsniuliga arbetstiden

under treårsperioden bör vidare uppskattas ulan krav på exakthet. Den

försäkrade och beträffande egenföretagare även den som skall utfärda intyg

om hans arbetsförhållanden bör enligt 15 ij länina de kortfattade uppgifier

som behövs i frågan. Uppgiftema lämnas under bedrägeriansvar, och

försäkringskassan skall inte därefier behöva närmare utreda humvida

undantagsregeln är tillämplig i det enskilda fallet. Utredning bör komma i

fråga endasl om det finns anledning atl misslänka all uppgifierna är oriktiga,

i. ex. då de uppgifier om pensions- eller sjukpenninggrundande inkomsi som

kan föreligga i ärendet gör lämnade upplysningar mindre sannolika. Andra

fall kan aktualiseras av stickprovskontroller hos uppgivna arbetsgivare m. fi.

eller personkännedom inom försäkringskassan. Atl en sådan uiredning

6 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr h9

Prop. 1978/79:69 70

beslutas skall dock inte innebära att mtin också måste göra exakta beräkningar av tidigare arbetstider.

Paragrafens andra stycke gäller beräkningen av den försäkrtidcs tirbetstid som delpensionär. Liksom enligi nuvarande lillämpningsanvisningar bör därvid den som kan lömises ha varierande arbeisförhållandcn få sin arbeislid beslämd som ett genomsnitt för det närmaste året, för vilket också ny sjukpenninggrundande inkomst skall fiistställas. 1 regel torde det inte bli möjligt all göra några exakta beräkningar av arbetstider för egenföretagare och uppdragstagare i del enskilda fallet. Beiräffande det allmänna kravet på i genomsnitt 17 timmars deltidsarbete i veckan lär man exempelvis främst få gå in föran konstatera huruvida arbetsinsatsen ligger nära vad som motsvarar ell normall halvtidsarbete.

10 §

Paragrafen gäller loriäggningen av delpensionärernas deltidsarbeten och har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.2). Bestämmelserna har karaktär av undantagsregler, och för lillämpning av dem förutsätts att den försäkrade inte utför dellidsarbele fortlöpande under året.

För sådana fall föreskriver paragrafen att den försäkrade under varje period av högsl tre månader (90 dagar) skall arbeta under åtminstone halva antalet vanliga arbetsdagar jämfört med femdagarsvecka eller vad som eljesl är normalt för yrket. De dagliga arbetsinsatserna bör vara någorlunda normala. Här kan påminnas om att arbetstiden enligt 5 § försia stycket och 9 § andra stycket måsle uppgå till 17 limmar per arbetsvecka i genomsniii för hela året. Om del gäller en egenförelagare torde man inte kunna göra några exakta beräkningar i dessa hänseenden. Bestämmelsernas syften kräver emellertid inga sådana beräkningar, och uppskattningar bör alltså även här kunna räcka i det enskilda fallet.

Enligt andra stycket skall som har föreslagits i den allmänna motiveringen finnas möjlighel för riksförsäkringsverket att för vissa yrken eller branscher medge mera betydande undantag från det allmänna kravet på fortlöpande deltidsarbete, om synnerliga skäl lalar för det. Del kan t. ex. gälla sjömansyrket eller lantbruk, som med hänsyn till arbeiets art och växlande årstider hell enkelt inte kan utföras fortlöpande under året. Sådana regler förutsätier ingående kännedom om arbetsförhållandena inom olika yrken,och härspelar också fackliga synpunkier och önskemål en viktig roll. Som har nämnts nyss bör föreskrifterna därför meddelas av riksförsäkringsverket efter samråd med verkets centrala pensionsdelegaiion, som bl. a. innehåller företrädare för arbetsmarknadens parter. Riksförsäkringsverket har även i övrigt gens möjlighet alt meddela de närmare föreskrifter om deltidsarbete som kan komma att anses behövliga.

Prop. 1978/79:69 71

Beräkning av pension 11 §

Denna paragraf reglerar delpensionens kompensaiionsnivå och värdcsäk-rar beviljad pension i förhållande till allmänna prisförändringar. Bestämmelserna molsvarar i princip delar av 5 ij DPL. Del inkomslunderlag som pensionen skall grundas på framgår i den nya lagen närmast av 12 och

13ij§.

12 §

Paragrafen anger hur man skall beräkna pensionsunderiag för försäkrad som eflerarbetstidsminskningen förvärvsarbelarenbart som anställd. I första siycket har med förebild i 5 § DPL som huvudregel föreskrivits all underlaget skall uigöra skillnaden mellan den försäkrades normala inkomsler före och efter arbetstidsminskningen. Om han enligt 8 § NDPL beviljas delpension med bortseende från en mindre bisyssla, skall bortses även från inkomsten av bisysslan. Hänvisningen i den nu aktuella paragrafen lill 9 § första stycket avses gälla för del fall att den försäkrade före arbetstidsminskningen har haft fiera kortvariga anställningar eller varierande inkomster. Hans inkomst bör då liksom f n. beräknas som en genomsnitt för del arbeie som han har utfört under den ettårsperiod som avses i 3 § om arbetsvillkor. Detta lorde i enlighet med nuvarande praxis inte anses tillämpligt på den som bara har föll normal avialsenlig lönehöjning i en varaktig anställning. Hänvisningen lill 9 § andra stycket innebär att inkomsien efter arbetstidsminskningen i enlighet med gällande regler om sjukpenninggrundande inkomsi enligt AFL kan beräknas som ett genomsnitt för det kommande året. Som har nämnts under 6 § skall de regler som gäller för anställda tillämpas även på anslälld som har bedrivit rörelse eller jordbruk före arbetstidsminskningen. Inkomst av sådant arbele skall enligt den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.3) och 13 § i princip beräknas i genomsnitt för de tre senaste åren.

Även paragrafens andra siycke har förebild i 5 § DPL och innebär alt skillnaden mellan den försäkrades sjukpenninggrundande inkomsi enligt AFL före och efter arbetstidsminskningen utgör en övre gräns för vad som kan läggas till grund för delpension. Däri ligger bl. a. att inkomstbortfall i skiktet över 7,5 basbelopp inte beakias. Liksom lidigare skall försäkringskassan utgå från dels den sjukpenninggrundande inkomsi som var fastställd för den försäkrade före arbetstidsminskningen, dels den nya inkomst som därefter skall fastställas på grundval av den lägre lönen i deltidsarbetet. Skulle emellertid den försäkrades sjukpenninggrundande inkomsi före arbetstidsminskningen vara oriktig på grund av alt kassan inte har känl till samtliga inkomstförhållanden, skall inkomsten liksom f. n. kunna rättas, t. ex. om den försäkrade styrker atl den borde ha varil högre. En inkomsländring bör därvid kunna beaktas utan hinder av den regel om 30 dagars väntelid som finns i 3

Prop. 1978/79:69 72

kap. 5 ij AFL. En sådan ordning har försäkringsdomsiolen godtagit i vissa fall. Molsvarande ordning gäller i fråga om livränta från den nya arbelsskadeförsäkringen. Den sjukpenninggrundande inkomsi som skall användas inom delpensioneringen bör omfatia alla inkomster som ryms under taket 7,5 basbelopp, t. ex. även en rörelseinkomsi före arbetstidsminskningen. Man bör här inte heller bryta ul inkomst som härrör från en mindre bisyssla som inte skall beaktas vid delpensioneringen. Överstiger den försäkrades sammanlagda inkomsler 7,5 basbelopp, kan han nämligen annars sägas få delpension för inkomstbortfall i skiktet över den gränsen, vilkel inte skulle ha varil möjligl om del hade gälll en enda förvärvskälla.

Första bestämmelsen i paragrafens iredje siycke har i sak hämtats från nuvarande 5 § DPL och syfiar till atl förhindra att delpensionsförsäkringen utnyttjas otillbörligt genom avtal om klart onormala löner m. m. Den andra bestämmelsen har berörts under 9 ij. Bestämmelsen är en spärregel för undantagsfall och innebär i princip att den som har ökai sin arbetstid väsentligt inför en planerad delpensionering inte kan få pension på grundval av hela del fakiiska inkomstbortfall som uppkommer om han senare återgår lill en arbetstid som egentligen kan anses normal för honom. I ett exempel som gavs under 9 § skulle den försäkrades veckoarbetstid före minskningen beräknas till 27 limmar i stället för 40 som han faktiskt arbetade närmast före nedlrappningen. Den nu aktuella pensionsbegränsningen avses därvid innebära atl man i exemplet bara skall beakta jk av den inkomsi före arbetstidsminskningen som har beräknats för den försäkrade enligt huvudreglerna.

13 s

Paragrafen reglerar pensionsunderiagei för egna företagare. Som har föreslagits i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.3) skall underlagd i princip molsvara skillnaden mellan företagarens genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och hälften av den inkomsten. Inkomsten efter arbetstidsminskningen beräknas alltså schablonmässigt i proportion till denna, som ju också skall innebära en halvering. Om den inkomsi som företagaren kan antas få efter nedlrappningen överstiger hälften av den lidigare inkomsten, skall dock den fakiiska deliidsinkomsten användas i stället för schablonen. Del innebär att pensionsunderiagei blir mindre. I delta hänseende lär man inte kunna göra några exakta beräk ni ngar, och schablonen bör därför frångås endast om relativt klara skillnader kan förutses. Vid beräkningarna kan bl. a. användas det underiag som ligger till grund för bestämmande av ny sjukpenninggrundande inkomst för egenföretagaren efter arbetstidsminskningen.

Enligt den allmänna motiveringen skall vidare egenföretagarens genomsniuliga inkomsi före arbetstidsminskningen beräknas med ledning av hans ATP-poäng för de tre senaste åren. Sådana poäng fastställs med viss

Prop. 1978/79:69 73

fördröjning eftersom de grundas på inkomsttaxeringen. Under det löpande året finns därför ingen fastställd poäng för del närmast föregående året, och i vissa fall kan även året dessförinnan vara oreglerat. Föratt försäkringskassan inte skall behöva göra vanskliga uppskattningar i fråga om taxering för gångna år, bör man alllid preliminärt räkna de tre senasi förfiutna år för vilka pensionspoäng har hunnit fastställas. När poäng sedermera fastställs för senareår,som egentligen skall ligga till grund för delpensionen, för pensionen omräknas i den mån den föreskrivna genomsnittspoängen förändras. Redan utbetald pension bör därvid i förekommande fall kompletteras med ett tillägg. Vidare bör pensionen inte fö återkrävas i den mån den borde ha varil lägre. I sistnämnda fall skall den emellertid minskas för framtiden. Pension kan dock återkrävas i den mån 19 S är tillämplig.

Om den försäkrades taxerade inkomst under något av de tre aktuella åren har understigit del basbelopp som dras av när man fastställer ATP-poäng, bör den försäkrade i delpensionsärendel tillgodoräknas en mot inkomsien svarande del av en ATP-poäng fördel aktuella året. I enlighet med vad som har anförts under 4 § skall vidare även beaktas s. k. undantagandepoäng m. m. för den som har stått utanför ATP.

Skulle egenföretagaren ha begärt bortseende från en mindre bisyssla enligi 8 ij, 1. ex. ett förtroendeuppdrag, bör den beräknade genomsnittsinkomsten minskas med beräknad inkomst av bisysslan.

I paragrafens iredje siycke har gjorts vissa undantag från här förordade regler om pensionsunderlag. Som framgår av paragrafen och den allmänna motiveringen skall reglerna för egenförelagare i princip omfatta alla som är självständigt yrkesverksamma efter arbetstidsminskningen. Detta gäller även den som dessulom har arbete för annans räkning och det skall inte heller ha någon betydelse vilket arbete han hade före nedlrappningen. Skulle det emellertid vara så att den försäkrade under året före nedlrappningen arbetade enbart i anställning eller uppdrag eller i båda dessa förvärvskällor, är del dock knappast moliverai an beräkna hans inkomst före minskningen med ledning av ire års ATP-poäng. Den inkomsien bör i siällei beräknas enligt reglerna för anställda i 12ij. Det betyder all del är den försäkrades normala faktiska inkomster som räknas. De skall dock maximeras lill vad som kan utgöra sjukpenninggrundande inkomst, dvs. till 7,5 basbelopp. Hans pensionsunderiag blir därefter enligt 13 ij första stycket i allmänhet schablonmässigt hälften av den tidigare inkomsten. Underlaget skall dock minskas i den mån hans framtida inkomster kan antas överstiga detta schablonbelopp. Med uppdrag före arbetstidsminskningen avses i dessa samnianhang inte sådani arbete för vilkel ersättningen skattemässigt är att hänföra till inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet (jfr 3 kap. 2 ij andra stycket AFL).

Prop.1978/79:69 74

Ansökan och beslul om pension

14 §

Liksom f n. skall ansökan om delpension göras skriftligen hos den försäkringskassa där sökanden är inskriven.

15 §

1 paragrafens försia siycke har den som ansöker om delpension ålagts bevisskyldighei för de förhållanden som skall läggas till grund för pensionen. Detla gäller uppgifter som inte redan är kända för försäkringskassan. Sökanden skall ju t. ex. inte behöva styrka föreskrivna pensionspoäng för ATP där pensionsgrundande inkomsi finns fastställd. Det är viktigt att försäkringskassan kan lila på de uppgifter som sökanden lämnar i pensionsansökningen och andra handlingar. Uppgifterna bör därför lämnas på heder och samvete i den mån de har betydelse för pensionen. Under 22 § redovisas sökandes straffansvar för oriktiga uppgifter m. m. Formulär lill ansökningsblanketter kan fastställas enligt 24 §. I den mån det behövs bör arbetslöshetskassa och länsarbetsnämnd liksom f. n. enligt 4 § DPL vara skyldiga alt biträda försäkringskassan.

Även paragrafens andra stycke har i princip hämtats från 4 § DPL och gäller skyldigheten all förete intyg i fråga om arbeie som anställd före eller efter arbetstidsminskningen. Utfärdas intyg av lokal arbetstagarorganisation, skall denna vara en sådan organisaiion som avses i 6 § andra siycket lagen (1976:580) om medstämmande i arbetslivet och som alltså är part i lokal förhandling med arbetsgivaren. Liksom i dag skall arbetsgivare vara skyldig atl bl. a. utfärda begärt intyg. En anslutande straffbestämmelse har tagits in i 22 §. I den mån berörda bestämmelser kan tillämpas i fråga om arbele som uppdragstagare, avses de gälla även sådani arbete.

Som har framhållits i den allmänna motiveringen (avsniii 5.3.5) är del angeläget atl försäkringskassan får god och tillförlitlig dokumentation om egenföretagares arbets- och inkomstförhållanden före och efter en uppgiven arbetstidsminskning. Hans egna uppgifier bör därför liksom en arbetstagares lämnas på heder och samvete (innebörden behandlas under 22 §). Uppgif terna skall vidare enligt lagtexten bestyrkas av någon som har god kännedom om hans förvärvsarbete. Även sådani intyg föreslås bli avgivet på heder och samvete. Eftersom uppgifterna bör lämnas av ojävig person, bör därvid inte beakias intyg från någon sökanden närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken och som inte skulle vara skyldig att avge vittnesmål i ett eventuellt brottmål. Denna krels närstående omfattar den som är eller har varil gift med sökanden eller är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller i sådani svågerlag all den ene är eller har varit gift med den andres syskon, eller som på liknande sätt är sökanden närstående.

Prop. 1978/79:69 75

16 S

Paragrafen gäller den tid för vilken delpension kan beviljas och motsvarar vissa bestämmelser i 4 ij DPL.

17 s'

Som huvudregel skall beslul i försäkringskassa om delpension fattas av ijänsteniän. Denna paragraf som har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsniii 5.5), föreskriver dock i ansluining till nuvarande 8 ij DPL atl vissa ärenden skall avgöras av pensionsdelegation i kassan. Den som ansöker om delpension kan därvid i allmänhet begära alt bli hörd muntligen inför delegationen (18 kap. 22 ij AFL).

Enligt föreskrifi i DPL skall ärendet alllid underställas pensionsdelegaiion om sökanden begär det. Del har inte ansetts nödvändigt att ha kvar denna regel vid sidan av reglerna alt pensionsdelegaiion skall pröva dels fall som är av vidlyftig eller svår beskaffenhet, dels fall där tjänsteman har funnil skäl föreligga mol bifall lill pensionsansökan. Del nämnda stadgandet hardärför inte förts över lill NDPL.

Omprövning och besvär

Liksom f n. enligt 5 § tredje stycket DPL skall utgående delpension omprövas vid ändrade förhållanden (jfr allmänna motiveringen avsniii 5.5). I denna paragraf har tillagts alt del måsle röra sig om en ändring av viss belydelse för atl omprövning skall ske. Obetydliga variationer i arbetstid eller inkomst i deltidsarbetet skall alltså inte beakias. Riksförsäkringsverket har i sina nuvarande lillämpningsanvisningar lagit in omfattande föreskrifter om omprövningsgrunder och omprövningsförfarande. Verkei avser nu alt komplettera föreskrifterna med regler för egenföretagare. Sådana bestämmelser torde få lämna något större utrymme för variationer än reglerna för anställda. Väsentligast blir liksom för anställda atl kravel på begränsad arbeislid uppfylls fortlöpande. När del gäller inkomstförändringar torde del emellertid finnas anledning all vara mindre restriktiv, eftersom sådana är ganska normala för en egenförelagare och inte behöver ha något samband med arbetsinsatsen. Avgörande bör därvid vara huruvida inkomsländringen kan förutses bli beslående för mer än ett år. Om så är fallet bör pensionen omprövas. Som har nämnts tidigare skall man dock inte behöva la hänsyn lill mindre inkomstförändringar. Som en riktpunkt torde därvid kunna gälla alt delpensionen bör omprövas först när deliidsinkomsten har ändrats med 1 /5 i förhållande till den vid delpensioneringen fastställda deliidsinkomsten, omräknad efter aktuellt basbelopp. Vad gäller själva inkomstberäkningen är

Prop.1978/79:69 76

det lämpligt atl riksförsäkringsverket meddelar de närmare bestämmelser som kan behövas utöver nuvarande föreskrifter och praxis om ATP-grundande och sjukpenninggrundande inkomsler.

Beträffande höjning av utgående delpension bör i stort gälla samma regler som för första ansökan om pension. Försäkringskassan skall alltså inte vara skyldig att självmant la initiativ till en höjning med anledning av att pensionären har trappat ned sin arbetstid ytterligare eller eljest fått vidkännas en minskning av sin deltidsinkomsl. Delta hindrar givetvis inte alt kassan påminner delpensionärerna om möjlighelerna an begära höjning vid ändring i pensionsförhållandena. Även höjning på grund av en retroaktiv löneökning avses fömisälia ansökan. Riksförsäkringsverket bör dock för sådant fall bl. a. ha möjlighet alt i sina föreskrifter dispensera från de allmänna reglerna att ändringen skall vara av viss betydelse och alt höjning för gången tid bara får beviljas för tre månader före ansökan.

I paragrafens andra siycke har alla delpensionärer ålagts skyldighet atl omedelbart underrätta försäkringskassan om ändringar som kan leda lill atl pensionen minskas eller dras in. Anslutande ansvarsbestämmelser finns i 22 § och i brottsbalken. Som har berörts i den allmänna motiveringen skall kassan även självmant göra efierkoniroller med viss regelbundenhet. Kassan bör då kunna vända sig såväl lill den försäkrade som till arbetsgivare eller någon som kan lämna uppgifter om egenföretagares arbetsförhållanden. Kassan föreslås också lä rätt att i särskilda fall kontrollera delpensionärens arbetsförhållanden genom besök hos honom av någon som kassan har gett sädanl uppdrag.

I paragrafens tredje stycke har försäkringskassan getts möjlighet an interimistiskt minska eller dra in utgående delpension i avvaktan på närmare uiredning och beslut i fall där omständigheterna tyder på atl pension utgår orikligt.

19 ij

Bestämmelsen gäller skyldighet att återbetala obehörigt uppburen pension och motsvarar i sak 9 ij DPL. I anslutning härtill bör nämnas all om någon anmäler en inkomstökning för förfiuten tid så är det denna paragraf jämförd med bl. a. 18 § andra slyckel NDPL som reglerar frågan om återbetalning av pension. Bestämmelserna innebär t.ex. atl en egenföretagare måste hålla reda på sina inkomstförhållanden med visst förutseende och omedelbart underrätta försäkringskassan om en inkomstökning som kan ha belydelse för pensionen och som han skäligen bör inse. Så snart försäkringskassan får kännedom om en inkomstökning finns möjlighel att genast fatta ett

Prop.1978/79:69 77

interimistiskt beslul om delpensionen enligt 18 ij tredje siycket. Har någon ålagts återbetalningsskyldighel enligt 19 ij.kan kassan vid senare ulbetalning lill hononi innehålla skäligt belopp i avräkning på skulden. Detta följer av 20 kap. 4 AFL.

20 ij

Paragrafens bestämmelserom besvär över beslut enligt NDPL har hämtats från 8 ij DPL (senaste lydelse 1978:32). Paragrafen innehåller vidare en bestämmelse om omedelbar verkställighet av beslul.

Övriga bestämmelser 21 §

Pensionskommittén har föreslagil ny lagstiftning om socialavgifter (SOU 1977:46). Frågan bereds f n. inom regeringskansliet. 1 väntan på slutligt ställningstagande i ärendet har DPL:s bestämmelser om arbetsgivaravgift utan materiell ändring behållits i den nya lagen genom en hänvisning till molsvarande reglerom sjukförsäkringsavgift i 19 kap. I § AFL. Enligt förslag i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.6) skall delpensionsavgiften emellertid las ut med 0,50 96 av löneunderlaget fr. o. m. år 1980. Vidare skall en motsvarande avgift påföras egenföretagare. Riksförsäkringsverket har därvid föreslagil alt man skall debilera egenavgifien på samma underlag som sjukförsäkringsavgiften. För alt uppnå något bättre överensstämmelse mellan förmåns- och avgiftssidan har emellertid i stället valls underiaget för ATP-avgift enligt den modell som gäller för socialförsäkringsavgiften lill folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § AFL.

Delpension utgår bl. a. på grundval av förhållanden som den försäkrade själv råder över. och del är vikligl au försäkringskassan kan lila på hans uppgifter och på iniyg som lämnas i olika sammanhang.

Försäkrad som lämnar oriktiga uppgifter eller eljesl försummar sina skyldigheter enligt NDPL med bedrägligt uppsål kan i princip dömas för bedrägeribroit enligi 9 kap. 1-3 S!; brottsbalken eller för försök liil sådani brott. Därvid förutsätts alt bedrägligt uppsål kan styrkas och oaktsamhet räcker alltså inte. En annan person som medvetet lämnar osann uppgift i intyg eller annan urkund avsedd all styrka pensionssökandens uppgifter kan allt efter omständigheterna dömas för medverkan lill bedrägeribroti enligt 23 kap. brottsbalken eller osant intygande enligt 15 kap. 11 ij- Använder sökanden det osanna intyget, gör han sig skyldig lill brukande av osann urkund enligt nämnda lagrum. Om någon i skriftlig utsaga som författnings-

Prop. 1978/79:69 78

enligt avges på heder och samvete uppsåtligen lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, kan han enligt 15 kap. 10 § brottsbalken dömas för osann försäkran eller, vid grov oaktsamhet, för vårdslös försäkran.

De beskrivna reglema gäller alltså brott enligt brottsbalken. Med hänsyn till delpensionsförsäkringens speciella karaktär har del dessulom ansetts motiverat alt införa en beslämmelse i NDPL om dagsböter för försäkrad eller arbetsgivare som på annal sätl missköter sina åligganden i fråga om uppgifls-och anmälningsskyldighet. Della gäller i den mån gärningen inte kan bestraffas enligt brottsbalken, 1. ex. därföratt bedrägeribroti inte kan styrkas. Här bör även påminnas om bestämmelserna i 19 § om skyldighet att återbetala obehörigt uppburen pension.

23 §

Paragrafens innehåll är nytt och innebär alt man, i den mån sådana fall kan uppkomma, även beträffande delpension skall tillämpa vissa bestämmelser i AFL om utbetalning till annan än den pensionsberätiigade vid alkoholmissbruk m. m., tvåårig preskription, visst utmätningsförbud och om uppgifts-skyldighet för förmyndare för omyndigförklarad pensionssökande.

Tystnadsplikt i fråga om uppgifier som lämnas i ett delpensionsärende är f n. reglerad i 18 kap. 28 § AFL. Bestämmelsen läcker enskilds personliga förhållanden. 1 samband med att försäkringen sträcks ut till egenföretagare lorde det med hänsyn lill de uppgifter om arbetsförhållanden m. m. som kan behöva lämnas och kontrolleras (15 och 18 §§) vara motiverat att vidga tystnadsplikten efter mönsier av motsvarande bestämmelser i 8 kap. 10 § lagen (1976:380) om arhetsskadeförsäkring. Brott mot tystnadsplikt kan bestraffas enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Handlingarna i ett delpensionsärende omfattas f. n. av 14 § lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten alt utbekomma allmänna handlingar. Enligt en nyligen besluiad lagrådsremiss med förslag lill sekretesslag, m. m. avses ny lagstiftning om handlingssekreless och tystnadsplikt träda i kraft den 1 januari 1980, dvs. samiidigi med att delpensioneringen sträcks ul till egenföretagare. Nya hithörande bestämmelser för delpensionsärenden får fömtsältas bli införda i del sammanhanget.

24 ij

Paragrafen motsvarar i princip 11 § DPL och gäller behörighet att meddela verkställigheisföreskrifter till delpensionslagen. Enligt 10 och 18 §§ NDPL finns möjlighel all komplettera de lagreglerna med närmare bestämmelser även i den mån de inte kan anses som rena verkställighetsföreskrifter. Avsikten är att låta riksförsäkringsverket utfärda föreskrifter och därvid samråda med den centrala pensionsdelegation som finns i verket och som nu även kommer atl förses med representation för egenföretagarna. Behövligt

Prop. 1978/79:69 79

bemyndigande finns redan i 3 § instruktionen (1965:777) för riksförsäkringsverket (omiryckt 1978:568) jämförd med den sista övergångsbestämmelsen lill NDPL. Bemyndigandet innebär även befogenhet att fastställa formulär till blanketter för pensionsansökan och intyg om arbets- och inkomstförhållanden ni. m. Beträffande riksförsäkringsverkels föreskrifter och uppföljning av den nya försäkringen kan tilläggas att konstnärsnämnden och styrelsen för Sveriges författarfond genom bidragsgivning av bl. a. pensionskaraklär har förvärvat en betydande sakkunskap om kulturarbetarnas förhållanden.

Övergångsbestämmelserna

Första punkten

Som har föreslagits i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.6) skall den nya delpensionslagen ersätta den nuvarande lagen i ämnet den 1 januari 1980. Del föreslås dock au den gamla delpensionslagen fortfarande skall lillämpas i fråga om pension vid arbetstidsminskning som första gången har skett före den dagen, t. ex. även när den försäkrade därefter trappar ned sitt arbele ytterligare. De förändringar och justeringar som i den nya lagen har gjorts i reglema för anställda torde nämligen vara så omfattande au en problemfri tillämpning även på nu utgående delpensioner inte är möjlig. Detta gäller särskilt när en äldre delpension skall omprövas. I den mån det visar sig nödvändigt med särskilda övergångsbestämmelser i dessa avseenden, bör de kunna meddelas av riksförsäkringsverket. Härvid åsyftas närmast fallet då en delpensionär som dessulom driver rörelse eller jordbruk vill trappa ned även sådani förvärvsarbete med stöd av den nya lagen. Del föreslås vidare au den nya delpensionslagens regler om förfarande och vissa andra regler av i huvudsak formell karaktär fr. o. m. år 1980 skall gälla även för äldre pensionsfall, i den mån de nya reglema är användbara inom den nuvarande lagens ram.

Andra punkten

I enlighel med den allmänna motiveringen skall egenförelagare och uppdragstagare kunna få rätt till delpension fr. o. m. den 1 januari 1980även i den mån de har minskal sin arbetstid redan under fjärde kvartalet 1979. De ges alltså möjlighel att börja trappa ned arbetstiden fr. o. m. den 1 okiober 1979 och beslut om delpension skall också kunna fattas i förväg, liksom för anställda i samband med den ursprungliga reformen, men pension utgår alltså inte förrän fr. o. m. år 1980.

Prop. 1978/79:69 80

Tredje punkten

Denna punkt innehåller en övergångsbestämmelse av gängse slag som innebär atl hänvisningar i andra förlätiningar lill DPL i princip i stället skall avse NDPL.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäk
ring

I den allmänna motiveringen (avsnitt 5.6) har förordats att det fr. o. m. den I juli 1979 skall bli möjligl för anställda an få delpension oavsett om det föreskrivna villkoret om tio års pensionsgrundande inkomsi för ATP uppfylls med inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete. Vidare skall riksförsäkringsverket, utan hänsyn till den s. k. 30-dagarsregeln i AFL, för framtiden kunna meddela bestämmelser om beräkning av delpension i saniband med retroaktivt verkande löneavtal.

7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Lagändringen i 3 kap. 5 ij AFL innebär all det i enlighel med förslag av riksförsäkringsverket skall vara möjligt alt fastställa ny sjukpenninggrundande inkomst för en nybliven delpensionär på samma sätt som vid andra pensionsbeslut, dvs. utan hinder av eljest gällande regel om 30 dagars väntelid.

Delpension till anslälld är f n. enligt 11 kap. 2§ första stycket h) pensionsgrundande för ATP som inkomsi av anställning. Pensionen beskatias också som inkomst av tjänst enligt 32 § I mom. kommunalskattelagen. Vid laxering räknas bl. a. även förtidspension, arbelsskadelivränia och ålderspension som ijänsteinkomst. Delta gälleräven för egenföretagare. En arbetsskadelivränta kan dessulom läggas till grund för ATP som inkomsi av anslällning. Sjukpenning enligt AFL och närliggande författningar beskattas däremot i den förvärvskälla lill vilken den hänför sig, t. ex. rörelse enligt anvisningarna till 28 ij kommunalskatielagen, och sjukpenningen är vidare enligt 11 kap. 2 och 3 ij§ AFL pensionsgrundande för ATP som inkomsi av antingen anslällning eller annal förvärvsarbete. För de olika sociala förmåner som enligt 11 kap. 2 § AFL är ATP-grundande som inkomst av anställning erläggs inga arbetsgivaravgifter lill socialförsäkringarna. För inkomsi i form av sjukpenning betalar en egenförelagare inte heller några egenavgifier.

Som har förordals i den allmänna motiveringen (avsniii 5.3.1) skall en egenförelagare vara försäkrad för delpension även i den mån han har anmält undanlagande från ATP enligt 11 kap. 7 ij AFL. Det lorde emellertid vara uppenbart att egenföretagaren inte bör få räkna en delpension som pensionsgrundande för ATP i den mån den hänför sig lill inkomst av rörelse eller

Prop. 1978/79:69 81

jordbruk som är undantagen från ATP. Liksom förtidspension, arbetsskadelivränta och ålderspension föreslås delpension bli beskattad som inkomst av tjänst för såviil anställdti som egenföretagare. Delpension till en egenlörcta-gare bör vidare i likhet med arbetsskadelivränta vara ATP-grundande som inkomst av anställning enligt II kap. 2 ij AFL. Som har niinints nyss skall någon ATP-grundande inkomst emellertid inte beräknas för delpension när pensionären är undantagen från ATP. Det skulle i detta sammanhang medföra förhållandevis storu administrativa svårigheter och kostnader om man diirvid i fall med blandade inkomsler av anställning och annat förviirvsarbeie skulle skilja mellan delpension som ersiitier ansliillningsin-komsi och pension som ersätter annan inkomst. I 11 kap. 7 ij har diirför tagits in en bestiimmelse om alt delpension aldrig skall vara .ATP-grundande för den som har undantagande från ATP.

Andra punkten av övergångsbestänimelserna till ändringen i AFL har motiverats i avsnitt 5.3.1.

7.4 Övriga lagförslag

Ändringarna i dessa lagar, som föranleds av införandet av en ny egenavgifi fr. o. m. 1981 års taxering, har gjorts efter mönster av bestämmelser som beslöts när arbelsskadeförsäkringen sträcktes ul till egenföretagare år 1977 (jfr prop. 1976/77:64 s. 142 och 143).

8 Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen atl aniaga förslagen till

1. lag om delpensionsförsäkring,

2. lag otu ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring,

3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. lag om ändring i kommunalskatielagen (1928:370) samt

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).

9 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen alt aniaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1978/79:69 82

Innehåll

Propositionen.................................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ..... 1

Lagförslag....................................................................... 2

Utdrag av regeringsprotokollet den 16 november 1978. 18

1 Inledning.................................................................. 18

2 Gällande bestämmelser m.m.................................... 19

2.1 Allmänt om delpensionslörsäkringen................ ..... 19

2.2 Personkretsen - villkor för försäkring............... ..... 19

2.3 Närmare förutsättningar för pension............... ..... 20

2.4 Beräkning av pension...................................... ..... 21

2.5 Ansökan och beslut om pension...................... ..... 22

2.6 Omprövning av pension................................... ..... 23

2.7 Försäkringens finansiering............................... 24

2.8 Antalet delpensionärer m.m............................. 24

3 Riksförsäkringsverkets rapport med förslag.............. 25

3.1 Erfarenheter av arbetslagarnas delpensionsförsäkring ... 25

3.2 Anslutning av egenförelagare till delpensionsförsäkringen 27

3.3 Andra delpensionsfrågor.................................. ..... 29

3.4 Beslutande och omprövning av pension.......... ..... 30

3.5 Ikrafiträdande och finansiering........................ ..... 31

4 Remissyttrandena..................................................... ..... 31

4.1 Anslutning av egenförelagare lill delpensionsförsäkringen 31

4.2 Särbestämmelser för egenförelagare m. ni...... ..... 32

4.2.1 Villkor för försäkring.............................. ..... 33

4.2.2 Närmare förutsättningar för pension .... ..... 33

4.2.3 Beräkning av pension............................ ..... 35

4.2.4 Uppdrag, fåmansföretag m.m................ ..... 36

4.2.5 Ansökan om pension ............................ 37

4.3 Andra delpensionsfrågor.................................. ..... 37

4.4 Beslutande och omprövning av pension.......... ..... 40

4.5 Ikraftträdande och finansiering........................ 41

5 Föredraganden......................................................... ..... 41

5.1 Allmänna synpunkter........................................ 41

5.2 Anslutning av egenförelagare till delpensionsförsiikring-

en.................................................................... ..... 43

5.3 Särbestämmelser för egenförelagare m.m....... 44

5.3.1 Villkor för försäkring.............................. ..... 45

5.3.2 Närmare förutsättningar lor pension .... 47

5.3.3 Beräkning av pension............................ 53

Prop. 1978/79:69 83

5.3.4 Uppdrag, fåmansföretag ni. ni.............. .... 55

5.3.5 Ansökan om pension ............................ .... 57

5.4 Andra delpensionsfrågor................................. 58

5.5 Beslutande och omprövning av pension.......... 59

5.6 Ikraftträdande, kostnader och finansiering..... 50

6 Upprättade lagförslag .............................................. ..... 62

7 Specialniotivering till htg fö rsi agen......................... 53

7.1 Förslaget till lag om delpensionsförsäkring...... 63

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring 80

7.3 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 80

7.4 Övriga lagförslag............................................. ..... 81

8 Hemställan............................................................... 81

9 Beslul........................................................................ 81