Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop.  1978/79:67 Regeringens proposition

1978/79:67

om förbud mot aga;

beslutad den 16 november 1978.

Regeringen föreslår riksdagen all ania del lorslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.


På regeringens vägnar OLA ULLSTEN


SVEN ROMANUS


Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås atl del i föräldrabalken uttryckligen anges au barn inte får utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behand­ling.

Bestämmelsen föreslås träda i kraft den I januari 1979.

1 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 67


 


Prop. 1978/79:67                                                                2

Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs au 6 kap. 3 § föräldrabalken' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

6 kap.

3§ Vårdnadshavare skall utöva den uppsikt över barnet som är erforderlig med hänsyn lill barnets ålder och övriga omständigheter.

Barnel får inie utsättas JÖr kroppslig besirajfning eller annan kränkande behandling.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1979.

Balken omtryckt 1976:612.


 


Prop. 1978/79:67

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
          PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-09-07

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullslen, Romanus, Gustavsson, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Krön­mark, Burenslam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo.

Föredragande: statsrådet Romanus Lagrådsremiss om förbud mot aga

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 24 febmari 1977 tillkallades en kommitté' för att undersöka i vilka fall och på vilka säll barns intressen och behov bör tillgodoses bälire än f. n. genom föreskrifter som - huvudsakligen inom ramen för lagstiftningen i övrigi - särskilt lar sikte på bamens rätt.

Kommittén, som antog namnet utredningen om barnens rätt, avlämnade i december 1977 belänkandet (SOU 1978:10) Barnets rätt 1. Om förbud mol aga.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgells av riksåklagaren (RÅ), hovrätten över .Skåne och Blekinge, Stockholms lingsrält, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, statens invandrarverk, länsstyrelsen i Östergötlands län, juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet. Barnomsorgsgruppen (S 1973:07), Svenska kommunförbundei, sociala centralnämnderna i Stock­holms, Göleborgs, Malmö och Gävle kommuner, sjukvårdsförvaltningen i Gotlands kommun, Väslmanlands läns landstings psykiska barna- och ungdomsvård,Sveriges advokatsamfund, Cenierns kvinnoförbund. Folkpar­tiets kvinnoförbund. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund. Rädda Barnens riksförbund, Husmodersförbundei Hem och Samhälle, Riksförbundet Hem och Skola, Föreningen Barnens rätl i samhällel och Föreningen Familj och Rätt.

' Ledamöier lagmannen Tor Sverne, ordförande, riksdagsledamöterna Märta Fred­riksson och Yvonne Hedvall, ulredningssekreterarna Kerstin Sandelius och Lars Strand samt ombudsmannen Maria West.


 


Prop. 1978/79:67                                                                     4

Länsstyrel.sen i Östergötlands län har bifogat yttrande från länsåklagar-myndigheten i Östergötlands län.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet i detta iirende som bilaga t.

2 Gällande rätt

Enligt 6 kap. 1 i; föräldrabalken slår barn under vårdnad av bägge loiäldrarna eller en av dem eller av siirskilt förordnad förmyndare till dess barnet har fyllt 18 år eller gift sig. Vårdnadshavare iir enligt 2 S skyldig att söria för barnets person och ge det sorglallig uppfostran. I 3 !; föreskrivs att vårdntidshavare skall utöva den uppsikt över barnet som behövs med hänsyn lill barnets ålder och övriga omsländigheier.

Sistnämnda paragraf fick sin nuvarande lydelse genoin en lagändring år 1966 (prop. 1966:96, ILU 1966:32, rskr 246, NJA II 1966 s. 618). Ändringen innebar atl det stöd för en rätt att aga bam som paragrafen dittills hade gett togs bort. Brottsbalkens bestämmelser om misshandel blev därmed i princip fullt ut tillämpliga också på aga av barn. Å andra sidan infördes inte i föräldrabalken något uttryckligt förbud mol kroppsliga straff eller handgrip­liga tillrättavisningar mot barn.

För en nännare redogörelse för gällande rätt och dess historik hänvisas till betänkandet, s. 15-22.

3 Kommitténs Förslag

Enligt utredningen är barnpsykiatier och barnpsykologer sedan länge överens om all del är olämpligt att kroppsligt bestraffa barn. Även lätta bestraffningar är riskfyllda. Den allmänna opinionen mol aga har också med tiden vuxit sig allt starkare. Utredningen konstaterar alt det i dag inte finns något uttryckligt förbud mot aga. Många tror därföratt aga fär förekomma vid barnuppfostran. Detla innebär risker för barnet. Ulredningen anseratt tiden nu är mogen för att i föräldrabalken införa en bestämmelse som ger uitryck för barnets rätt lill skydd mot övergrepp. Ulredningen föreslår därför atl i 6 kap. 3 S föräldrabalken las in ett förbud mot kroppslig bestraffning och annan kränkande behandling av barn. Någon särskild straffbestämmelse anknyter inte till den föreslagna bestämmelsen, utan liksom tidigare kommer främst bestämmelserna om misshandel i 3 kap. 5 i; brottsbalken alt gälla.

Enligt utredningen misshandlas årligen ett inte obetydligt antal barn av sina fostrare. Utredningen anser alt del är angeliigel atl det skapas en allmän opinion mot handgripliga tillrättavisningar, alt våld mol barn bedöms som just våld och inget annal. Den föreslagna bestämmelsen kan stärka en sådan opinion och på så sätl bidra lill all minska antalet fall av barnmisshandel.

Enligt  Ulredningen  bör den  föreslagna  lagändringen  i  förening  med


 


Prop. 1978/79:67                                                      5

information om den kunna bidra till att öka insikierna om att det är förbjudet och olämpligi all aga barn. Informationen bör ges lill både föräldrar och andra och bör lämpligen till en böoan kunna lämnas genom massmedier. Den bör ock.så uigöra ett inslag i den planerade föräldrauibildningen. Utredningen framhåller au del är viktigt au informationen kommer även invandrarna lill del.

Beträffande utredningens närmare överviiganden hänvisas till betänkandet s. 23-29.

4 Remissyttrandena

Utredningens förslag har flu ell gynnsamt mottagande under remissbe­handlingen. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av nära nog samtliga remissinstanser. Från några häll ifrågasätts dock utformningen av den föreslagna bestämmelsen. En sammanställning av remissyttrandena finns som nämnts i bilaga 1.

5 Föredragandens överväganden

Efter den lagändring som skedde år 1966 innehåller föräldrabalken inte någon beslämmelse som berättigar föräldrar att i uppfosiringssyfte ulsätia sina barn för kroppslig bestraffning. Å andra sidan finns i balken inie någon bestämmelse som ullryckligen förbjuder handgripliga tillrättavisningar. Frågan är nu om det bör införas ell förbud i föräldrabalken mot kroppslig bestraffning av barn.

Vad som i allmänt språkbruk kallas barnmisshandel är ett allvariigt ont som samhället med all kraft måste bekämpa. De medel som bör användas är inte bara straff och andra ingripanden från del allmännas sida i de konkrela fallen ulan också olika former av förebyggande insaiser.

Från den egentliga barnmisshandeln är stegel långt lill de lätta handgripliga tillrättavisningar som kan förekomma i barnuppfostran. En del av dessa handlingar kan inte ens räknas som ringa misshandel i brottsbalkens mening.

Barnpsykiatrer och barnpsykologer är emellertid sedan länge ense om att det över huvud taget är olämpligt alt straffa barn kroppsligt. Denna uppfattning har efter hand blivii vanligare också hos allmänheten. Även lättare bestraffningar kan medföra risker för bamets harmoniska utveck­ling.

Del är rent rättsligt något osäkert i vilken ulsiräckning lättare handgripliga lillräiiavisningar av barn är straffbara. Bl. a. har det yppats tveksamhet om räckvidden i straff rättsligt hänseende av 1966 års lagändring. Många föräldrar uppfattar nog föräldra balkens tystnad så, atl viss rätt till aga finns. En allvarlig


 


Prop. 1978/79:67                                                      6

fara med en sådan uppfattning är all den lätt banar väg för vad som utan tvekan är skadligt våld mol bam. Den som slår sitt barn kan bli benägen atl själv tycka atl handlingen hör till kategorin tillålen aga eller atl utåt rättfärdiga sill handlande genom att hänvisa till äganderätt. Så länge det inte står hell klart att våldsanvändning i barnuppfostran inte fär förekomma i någon form, kan det därför bli svårt all komma lill rätta med den verkliga barnmisshan­deln.

Av dessa skäl anserjag, liksom nästan samtliga remissinsianser, alt det i föräldrabalken bör införas ett uttryckligt förbud mot kroppslig bestraffning av bam. Med en sådan beslämmelse når man slutpunkten i en rättsutveckling som har inneburil alt samhällel allt mer har ställt sig avvisande till aga som uppfostringsmedel. Denna utveckling speglar i sin tur den numera förhär­skande inställningen att barnet är en självständig individ som kan kräva full respekt för sin person.

Ell förbud mot handgripliga bestraffningar avser givetvis all skydda barnel inte bara mol kroppsliga skador ulan också mot psykiska lidanden och störningar som följer av våldsanvändning. Enbart ell sådani skydd kan emellertid inte anses tillräckligt. Föräldrabalken skulle ge en skev bild av vilka uppfosiringsåigärder som hotar barnens psykiska hälsa och utveckling, om del föreslagna förbudet endast gällde fysiska ingrepp. Också samhällets avståndstagande mot vad som i dagligt tal kallas psykisk misshandel bör framgå av balken. Jag anser därför i likhet med ulredningen att den föreslagna bestämmelsen även bör innehålla ett förbud mot att utsätta barnet för annan form av kränkande behandling än kroppslig bestraffning. Också detla förbud är ell uttryck för hänsyn lill barnens integritet och egenvärde.

I och för sig kunde det vara befogal alt, som hovrätten över Skåne och Blekinge har föreslagil under remissbehandlingen, koppla samman den nya bestämmelsen med allmänna föreskrifter om vårdnadshavares skyldigheter vid barnuppfostran. Del nu föreslagna förbudet utgör emellertid endasl del försia steget i en allmän översyn av de regler som rör vårdnaden om barn. Utredningen kommer under sitt fortsatta arbete all pröva behovet av en bestämmelse som i posiliva ordalag anger vad som bör innefattas i föräldrarnas psykiska omvårdnad om sina barn. I väntan på detta bör man nöja sig med atl införa en bestämmelse av den innebörd som utredningen nu har föreslagit.

Med den nya bestämmelsen i föräldrabalken kan del inte råda någon tvekan om all en bestraffningsåigärd mol barn är brottslig, om molsvarande handling mol en annan person är straffbar som misshandel enligt brottsbal­ken. Atl straffbelägga överträdelse av bestämmelsen ulöver vad som redan följer av brottsbalkens regler är däremot inte påkallat. Som har framhållits under remissbehandlingen skulle det saken vara olyckligt om det allmänna ingrep eller kunde ingripa med lagföring och straff mol varje, än så ringa överträdelse av ett förbud mot aga. Genom reglema om åialsprövning är del


 


Prop. 1978/79:67                                                      7

också sörjt föratt åtal kan underlåtas för mera bagatellartade handlingar som i och för sig faller inom gränsen för det straffbara. Enligt 3 kap. 11 S brottsbalken för sålunda misshandel som inte är grov och som inte har förövats på allmän plats åtalas av åklagare endasl om målsäganden anger broiiet lill åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunki.

Bälire än atl lita lill straffrättsliga påföljder är atl genom upplysning och utbildning söka påverka attityderna hos föräldrar och andra som har med barn och ungdom alt göra. Både utredningen och fiera remissinstanser framhåller att dei i dag finns otillräckliga kunskaper om riskerna med all använda kroppsliga bestraffningar i uppfostran. Ett otvetydigt förbud i föräldrabalken mot aga bör kunna bli ett värdefullt pedagogiskt stöd i strävandena att övertyga föräldrar och andra om all inga former av våld fär vara medel i barnens fostran. Liksom utredningen anserjag att det är viktigt atl en lagändring fullföljs genom en effektiv och fortlöpande information om den nya bestämmelsen. Risken är annars stor att denna stannar på papperet.

Informationen bör rikia sig både lill föräldrar och lill olika organ inom samhällets barnomsorg. Liksom ulredningen och fiera remissinsianser anser jag det också angeläget att man försöker påverka unga människors attityder lill förhållandel mellan barn och föräldrar. Det är därför vikligl all skolan förmedlar kunskap om vilka uppfostringsmetoder som är lämpliga och tillåtna. Upplysning om föräldrabalkens innehåll på denna punkl bör vidare bli ell momenl i föräldrautbildningen. Den kan där kombineras med diskussioner och positiva råd om hur man bäst kan komma till rätta med de konfiikier och problem i familjen som ofta ligger bakom utslag av våld mot barn.

Vad härefter gäller den föreslagna bestämmelsens närmare utformning ansluter jag mig likaså lill utredningens förslag. Bestämmelsen bör tas upp som ett andra stycke i 6 kap. 3 § föräldrabalken och ange att barn inte får utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

Med kroppslig bestraffning menas främsi handling som medför att bamet tillfogas kroppsskada eller smärta, även om störningen är helt lindrig eller hastigt övergående. Det är endasl användande av våld i bestraffningssyfte som avses, dvs. åtgärder som riktas mol barnel i efterhand, för något som det har gjort eller underiåtit. Att föräldrama i andra fall måste ha viss rätt atl övervinna fysiskt motstånd från barnels sida är oundvikligt, om de skall kunna fullgöra sin skyldighet alt ha uppsikt över barnet, särskilt när det är liiei. Det kan exempelvis gälla att lyfta eller rycka undan barnet för au hindra det från alt göra sig illa eller alt skada andra.

Även fysiska åtgärder mol barn som inte har bestraffningssyfte kan emellertid i vissa fall innebära sådan kränkande behandling som förbjuds i andra ledet av bestämmelsen. De torde då i allmänhet också vara sirafföara enligi brottsbalken. Rumsarresl o. d. används ibland, främst i bestraffnings-


 


Prop. 1978/79:67                                                       8

syfte. Åtgärden kan skapa ångest hos barnet och kan vara att beteckna som en otillåten kränkning av barnel, när den inte med hänsyn lill omständigheterna renlav är alt räkna som en kroppslig bestraffning eller annars faller under brottsbalkens bestämtnelser. Också sådani som alt öppna eu barns brev och liknande iniegriietskränkningar kan, delvis beroende på barnets ålder och mognadsgrad, träffas av förbudet mol kränkande behandling.

Della förbud är emellertid som nämnls i försia hand tillkommet med tanke på skadlig psykisk behandling av barn vare sig syftei är all straffa eller beteendet har andra bevekelsegrunder. Förbudet riktar sig mol behandling som innebär fara för barnels personlighelsutveckling. Som exempel kan nämnas all föräldrarna systemaliski fryser ul barnel eller föriöjligar del.

Medan förbudel mol kroppslig bestraffning har en klar innebörd, måsie man, när man skall bedöma vad som i övrigi är kränkande behandling, falla tillbaka på allmänna värderingar om vad som är förenligt med en god och kärleksfull uppfostran med respekt för barnets person. Del får bli en uppgift för ulredningen om barnens rätt att under del fortsatta arbelel överväga om del är möjligl och lämpligi all i lag i något hänseende tillerkänna barn mera preciserade rättigheter gentemot sina vårdnadshavare.

Placeringen av bestämmelsen i föräldrabalken göranden kommeratt rikta sig till föräldrar och övriga vårdnadshavare. Alt, som har föreslagits av några remissinsianser, i annan lag införa en motsvarande regel för andra personer som har hand om barn finner jag inte påkallat. Jag räknar med alt den nu förordade bestämmelsen i praktiken kommer au uppfattas som en norm med giltighet för alla som har hand om barn. Jag kan också erinra om atl bestämmelser som förbjuder kroppslig bestraffning och annan kränkande behandling av barn och ungdom finns i skollagen (1962:319), siadgan (1960:595) för barnavårdsanstalter och stadgan (1960:728) för ungdomsvårds­skolorna.

Den föreslagna bestämmelsen bör träda i krafl den 1 januari 1979.

I enlighel med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag lill lag om ändring i föräldrabalken. Förslaget bör fogas till regeringsproiokollet i delta ärende som bilaga 2.

6 Hemställan

Jag hemställer atl lagrådets yllrande inhämtas över lagförslaget.

7 Beslut

Regeringen beslutar i enlighel med föredragandens hemställan.

1 Bilagan har utelämnats här. Förslaget är likalydande med del som har fogats till propositionen.


 


Prop. 1978/79:67                                                      9

Bilaga 1

Sammanställning av remissyttrandena

1 Allmänna synpunkter

Utredningens förslag har fält ett gynnsamt mottagande under remissbe­handlingen. Till de remissinstanser som ulan närmare kommentar har lillslyrkt eller lämnal förslaget ulan erinran hör Stockholms tingsrätt, skolöverstyrelsen, statens invandrarverk. Svenska kommunförbundei, sociala centralnämnden i Göleborgs kommun, sociala centralnämnden i Malmö konimun, sociala centralnämnden i Gävle kommun, Sveriges advokatsamfund och Folkpartiels kvinnoförbund.

I del följande återges i sammandrag de synpunkier som framförts av remissinsianserna.

/./ RJ:

Utredningens förslag tillstyrks med anmärkande av följande synpunk­ter.

Redan med utgångspunkt från gällande lagstiftning är det självklart atl barn i princip åtnjuter samma rättsskydd i straffrättsligt hänseende som vuxna personer. De inskränkningar i detla skydd som nu och allljämt bör komma i fråga beträffande barn, framstår ur min synvinkel sen möjligen som något problematisk i den fortsatta rättstillämpningen. Del kan ifrågasättas om inte lagstiftningen bör ge ullryck för all del trots allt i fortsättningen bör finnas utrymme för en skillnad mellan barn och vuxna vid bedömningen av kroppslig bestraffning ellerannan kränkande behandling. Della skulle kunna ske genom en redigering av del föreslagna lagbudei av innehåll att barnel inte flr utsättas för sådan kroppslig bestraffning eller annan kränkande behand­ling som är belagd med straff i brottsbalken. Härigenom skulle markeras all sådana förfaranden som inte anses sirafföara eller straffvärda skulle tydligt undanlas. Jag syftar inte i första hand lill några misshandelsfall utan närmasi till alt åtskilliga fall av behandlig som för en vuxen människa skulle framstå som kränkande och även straffbara måsle tålas av barn. I della hänseende vill jag ock.så understryka skillnaden mellan små bam och nästan vuxna. I informalionshänseende skulle ett dylikl tillägg knappast skada. Som jag har uppfattat förslaget är del inte primärt avsetl att leda lill en ökad kriminali­sering ulan främsi som en kodifiering av en uppfattning som nu måste anses rådande i samhället. Det vore olyckligt för de rätisvårdande myndigheterna om den föreslagna lagstiftningen skulle leda lill en alltför utökad frekvens av anmälningar som inte leder till fullbordad lagföring. Mitt förslag lorde inte


 


Prop. 1978/79:67                                                     10

vara ägnat atl undergräva lagstiftningens eftekt när del gäller all komma ål de allvarliga fallen eller att i slörsla allmänhet åstadkomma en opinion i förevarande hänseende.

f .2 Hovränen över Skåne och Blekinge:

Hovrätten har i remissyttranden 15.2.1966 och 29.5.1972 över tidigare förslag till ändringar av föräldrabalken framhållit nödvändigheten av alt statsmakterna intar en bestämt avvisande hållning lill alla former av våld mol barn. Hovrätten betonade all ett lagstadgande i ämnet bör la sikle inte enbarl på fysiskt våld mot barn utan även beakta de psykiska problemen. Hovrätten har fortfarande denna mening och delar alltså den principiella uppfattning utredningens belänkande ger uitryck för.

I remissyttrandet 1972 uttalade hovräuen all effekten av ett icke straff­
sanktionerat lagsladgande mot barnmisshandel kanske inte bör överskallas
men alt del som ett led i en välmotiverad opinionspåverkan inte heller kan
avvisas. För den händelse någon lagändring kunde anses behövlig anförde
hovrätten atl ell sådani stadgande inte bör ha en negaliv innebörd utan ta
fasia på de positiva krav som bör ställas på vårdnaden om barn och uppfostran
av barn.-

Enligt hovrättens mening ger den av utredningen åberopade undersök­ningen av antalet anmälda fall av barnmisshandel (Barn som far illa. Allmänna barnhuset 1975) visst belägg för att det alltjämt, inte bara hos allmänheten ulan också hos de sociala myndigheterna, finns otillräcklig insikt om vilka uppfostringsmetoder som från samhällets synpunkt är tillåtna och lämpliga. Hovrätten anser därför, liksom utredningen, alt ytteriigare upplysning på området erfordras och atl en lagbestämmelse kan bidra till all klarare markera samhällets totala avståndstagande från våld som medel för uppfostran. För den tilltänkta allmänna föräldrautbildningen och för social-myndigheternas verksamhet torde ett uttryckligt förbud i föräldrabalken mot kroppslig bestraffning och annal våld mot barn vara av pedagogiskt värde. Hovrätten tillstyrker därför atl i balken införes ett tillägg av den innebörd ulredningen föreslagil.

1.3 Socialstyrelsen:

Socialstyrelsen är positiv till ålgärder som kan bidra lil! atl skapa opinion mol användandet av våld vid uppfostran av barn. Styrelsen delar utred­ningens uppfattning alt en beslämmelse med förbud mol aga och annan kränkande behandling bör införas i FB.


 


Prop. 1978/79:67                                                                   11

f.4 Länsstyrelsen i Östergötlands län:

Del torde idag vara en allmänt vedertagen uppfattning atl våld inte får användas i umgänget mellan människor. Det är självfallet vikligl, all även lagslifiningen ger klart utiryck förden rättsuppfattning som råder i samhällel. Samiidigi måsle emellertid framhållas, alt del i dagens samhälle finns en ambivalent inställning lill aga som uppfostringsmedel. De fiesta unga föräldrar ansluter sig visseriigen till en barnuppfostran ulan aga, men tillgriper ändå stryk som korrektionsmedel i utsatta och pressade situationer. Del är också viktigt att framhålla, atl barnen idag är speciellt utsatta för den våldsindoklrinering som förekommer exempelvis inom massmedia, där våldet ofta ses som det enklaste sättet att lösa konfiikier. Toleransen för våld i olika former ökar därför tyvärr hos både barn och vuxna. I samhällel finns dessulom inbyggt ell strukturellt våld, som drabbar alla. Förslaget alt införa agaförbud kan i bästa fall vara ell sätt all molverka dessa utvecklingsten­denser.

FB:s inledande bestämmelser fastslår föräldrarnas ansvar och skyldigheter mot barnen i relalivi allmänna ordalag. Även om föreslagen utvidgning av 3 § i försia hand måsle ses som fastläggande av ett allmänt synsätt, kan ell i lagen klart uttryckt agaförbud vara av odiskutabelt värde. Lagändringen kan bli vägledande för annan lagstiftning som berör barnen inte minsl därför att den ger utiryck för en grundläggande respekt för barnens integritet och egen­värde.

t.5 Länsåkfagarmyndigheten i Östergötlands län:

---- Föregen del tror jag inte alt effekten av nu föreslagen beslämmelse

blir ett minskat antal fall av barnmisshandel, jag tror inte på någon effeki alls av bestämmelsen. Å andra sidan kan man väl ej heller framleta någon direkt negativ effekt av det föreslagna förbudet, varför någon anledning all motsätta sig bestämmelsen ej kan anses förefinnas. Möjligen kan man tänka sig som en negativ effeki atl man framdeles både i trängda och oträngda fall kommer atl springa till polisen med anmälningar om barnmisshandel, när del nu blivit fastslaget att man på intet vis för kroppsligen angripa ett barn. Därigenom kan polis och åklagare komma att få göra utredningar i större antal fall än lidigare och även i åtskilliga fall där några fömtsättningar för åtal för misshandel ej visa sig föreligga. En dylik effeki av ell utökat angivelseraseri skulle på intet sätt vara önskvärd och en del hell omotiverade polisutredningar skulle kunna få ordentligt negativa konsekvenser för barnen i många fall.

1.6 Juridiska fakullelsnämnden vid Uppsala universitet:

Fakullelsnämnden tillstyrker det föreslagna tillägget lill Föräldrabalken 6 kap. 3 §. Ell uttryckligt förbud mot "kroppslig bestraffning eller annan


 


Prop. 1978/79:67                                                     12

kränkande behandling" av barn innebär visserligen knappast någon egentlig förändring av nuvarande rättsläge. Alltjämt kommer påföljden för överträ­delse all främst bero av Brottsbalkens reglerom gränsen för barnmisshandel, låt vara alt vårdnadshavarens uppträdande även kan medföra all han befinnes olämplig som vårdnadshavare. Det föreslagna tillägget kan dock ha viss pedagogisk betydelse.

/.7 Barnomsorgsgruppen:

Barnomsorgsgruppen anser sig inte i någon större omfattning kunna gå in i sakdiskussion om lämpligheten av all lagstifta om förbud mot kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Enligt vår uppfattning har dock ulredningen myckel snabbt dragit slutsatser som trots allt innehåller många aspekier. Ell förbud mol aga bör ses i förhållande till övriga bestämmelser i föräldrabalken. Dessa bestämmelser har i långa stycken en auktoritär prägel och ger en inrikining som vore synnerligen olycklig om de följdes bokstavligt. Vi anserdet olyckligt alt bryta ut frågan om aga från den loiala genomgången. Eftersom redan i dag våld mot barn är förbjudet enligt brottsbalken innebär den föreslagna bestämmelsen ingen siörre ändring i rättsläget. Allmäni kan självfallet hävdas att lagbestämmelser som ej kan övervakas och på vilka ej kan följa sanktioner är verkningslösa. Enligt vår uppfattning bör stor försiktighet med sådana lagbestämmelser iakttas.

t.8 Sociala centralnämnden i Siockholms kommun:

Socialförvaltningen finner det - liksom fömtvarande Stockholms barna­vårdsnämnd 1972 i yllrande över de riksdagsmotioner som ytterst föranlett nu föreliggande förslag - angeläget att det i lagen införs ett klart uttalande mol aga som uppfostringsmedel. Ett uttryckligt förbud framstår som motiverat såväl med hänsyn till de ändrade målen för barnuppfostran bl. a. i målsätt­ningen för förskolan som med hänsyn lill riskerna för psykisk och fysisk skada av aga. Enbart uppställande av ell förbud - därtill inte straffsanktio­nerat - lorde emellertid få begränsad verkan, då del gäller alt eliminera ägan som disciplineringsmelod. Ägan har nämligen enligt vad som klarlagts bl. a. genom undersökningar vid kliniken för studium av barns utveckling och hälsa på Karolinska sjukhuset en utomordentligt stark ställning i föräldrarnas uppfostringspraxis. Föräldravåld mot barn är allljämt regel, även om våldet naturligtvis inte i allmänhet kan klassificeras som barnmisshandel. För alt bryta en sådan massiv praxis fordras uppenbarligen ulöver legail förbud såväl insatser, vilka mer generellt kan påverka bamens livsmiljö i positiv riktning (se härom barnmiljöutredningens betänkanden, bl.a. SOU 1975:30), .som informativa och utbildningsmässiga ålgärder.


 


Prop. 1978/79:67                                                                   13

1.9 Sjukvårdsförvallningen i Gollands kommun:

Sjukvårdsförvaltningen tillstyrker utredningens förslag          . Den före­
slagna lydelsen i FB innebären klar förbäitring jämfört med lidigare lydelse.
Under senaste decenniet har medarbetare vid BUP (Bam- och ungdomspsy-
kiatriska kliniken) i sin föreläsningsverksamhet regelbundet mött föräldrar,
som i god tro hävdat atl kroppsliga tillrättavisningar är nödvändiga och
önskvärda. Den tidigare oklarheten vid tolkningen av FB har inneburit atl
föräldrar med denna uppfattning ansett den av dem försvarade ägan endast
innebära "obetydlig kroppslig tillrättavisning".

Det är värdefullt atl någon strafföestämmelse ej anknyter till den föreslagna bestämmelsen i FB ulan att lik.som lidigare straffbestämmefserna i 3:e kap. 5 § brottsbalken gäller.

1 de lättare fallen är del hell möjligt all använda sig av antingen frivilliga stöd- och behandlingsålgärder eller ivångsingripanden enligt barnavårdsla­gens 25, 26 och 29 §§ med inriktning på i försia hand förebyggande och stödjande åtgärder.

Hittills har del varil så an man även vid lätta kroppsliga lillräiiavisningar ibland känl sig tvingad att polisanmäla. Detta strider mot det allmänna rättsmedvetandet. Del är viktigt all samhällets myndigheter när del gäller korrektionsmeloder tjänar som ett gott föredöme. Dessa myndigheter uppfattas ofta av människor som en övergripande föräldraauktoritet. Myndigheterna får då ej göra sig skyldiga lill onyanserade påföljder som är otillbörligt smärtsamma och kränkande. I så fall gör de sig skyldiga till just sådana övergrepp som de i sin tur vill beivra. Denna analogi är så myckel mera tydlig när man betänker erfarenheterna att de föräldrar som agarofta har mera av kvarvarande okontrollerade impulser från barndomen än föräldrar med mera nyanserade uppfostringsmetoder.

A andra sidan fär myndigheterna ej avstå från resoluta ingripanden till skydd för barnet om förebyggande och terapeutiska insaiser ej leder till acceptabelt resultat.

BUP i Visby anser ej atl nuvarande rättspraxis, och än mindre socialut­redningens förslag lill åtgärder, innebär ell sådani rättsskydd för barnet. Vi anser del ytterst angelägel alt ulredningen av barnens rätl beaktar detla.

I.IO  Väslmanlands läns landsiing:

Ur barnpsykiatrisk synpunki synes del föreslagna lilläggei i föräldrabalken vara ett önskvärt utiryck för inställningen atl samhället inte längre kan godta atl kroppsligt våld användes mot barn som uppfostringsmedel eller straff Dess utformning kan också påverka både det allmänna rättsmedvetandet och opinionen. Formuleringen lorde även innebära krav på stödåtgärder frän samhällets sida för barnfamiljer i ökad utsträckning.


 


Prop. 1978/79:67                                                      14

/.// Cenierns k-vinnojörbund:

Cenierns Kvinnoförbund vill framhålla att aga av barn klart skall förbjudas. Utredningens förslag tillstyrkes alltså.

Rätlen atl aga barn har diskulerals lill och från under åren. Senast 1966 hade Centerns Kvinnoförbund lillfälle att yllra sig i frågan. Vid del tillfället sades bl. a.: "Del synes förbundet ändock nödvändigi all ge § 3 en sådan lydelse att del klart sägs ul all man avser såväl fysiska som psykiska skadeverkningar" vilket förbundel även nu vill påpeka. Lagförslaget ". . . eller annan kränkande behandling" synes täcka in de psykiska skadeverk­ningarna även om del inte klart framgår.

f.l2 Moderata samlingspariieis kvinnoförbund:

Moderata Samlingspartiets Kvinnoförbund delar uppfattningen atl det i FB bör ingå normer för hur föräldrar skall förhålla sig lill sina barn.

En samhällel genomsyrande inställning vad gäller normer för samlevnad är att våld och övergrepp mellan människor är förkastligt. Givetvis gäller detla i högsia grad samspelet mellan starkare och svagare, där den starkare måsie ta på sig ansvaret att genom sitt levnads- och handlingssätt befästa denna inställning hos de svagare. Detla ansvar åvilar främsi föräldrar och andra vårdnadshavare som har till uppgift alt till barn förmedla samhällets etiska regler för samlevnad mellan människor. Del är av stor viki all bestämmelser ingår i FB som klart anger atl aga eller andra övergrepp mot barn inte accepteras av samhället. Bestämmelserna måsle få en sådan utformning atl ingen tvekan kan råda, i domstolar, hos barnavårdande myndigheter, hos vårdnadshavare osv. om all fysiskt eller psykiskt våld eller övergrepp mol barn inte kan godtas som uppfostringsmetod.

1.13 Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund:

Förbundet anser sig oreserverat kunna tillstyrka förslaget all i 6 kap. 3 § FB uttryckligen stadgas all barnel inte för utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Med den allt klarare insikten om hur betydelsefull den påverkan är som barnet utsätts för under uppväxtåren och de menliga följderna för barnet av alt det utsätts för våld eller annan kränkande behandling, räcker det inte med att lagen försl begränsat föräldrarnas rätl att aga sina barn för all sedan hell utmönstra den ur FB. Det är heller inte tillfredsställande atl i domstolarna tvekan råder huruvida gällande lag fortfarande tillåter vissa former av kroppsliga lillräiiavisningar. Samhällel måsle klart markera sitt avståndstagande från varje form av aga.

Utredningens förslag blir ell klart uitryck av att man vid fostran av barn inte skall använda kroppsliga bestraffningar eller andra kränkande åtgärder.


 


Prop. 1978/79:67                                                     15

Enligt förbundets mening skapas härigenom ett underiag för upplysning bland föräldrar och vårdnadshavare all barn inte får behandlas illa, atl även lätta bestraffningar kan ge barn i alla åldrar chockupplevelser och leda till djupgående förändringar i personligheten.

1.14 Svenska kyinnors vänsterförbund:

Det är på tiden atl barnens rätl alt slippa bli misshandlade fastsläs i lag. Kort sagt, det är angelägel all i lagstiftningen ta in ell uttryckligt förbud mol aga som uppfostringsmedel. Man kan naturligtvis inte genom lagändringar reglera barnuppfostringsarbetei men del är viktigt att klart la avstånd från alla lyper av kroppsliga och andra förnedrande bestraffningar.

1.15 Rädda Barnens riksförbund:

Som ell led i en internationell utredning om attityderna till "barn och våld", som Rädda Barnen finansierar, har nyligen 25 svenska barn berättat om sina erfarenheter av våld i den egna vardagsmiljön. Därav framgår att över 20 av dessa barn blivit kroppsligt bestraffade i hemmet en eller fiera gånger. Barnens reaktioner på bestraffningar har varit starka och kvardröj­ande. De minns situationerna i detalj. Flera anserdet "orättvist" att vuxna för slå barn och de skulle ha velat slå tillbaka men har inte "vågat" - den vuxne är starkare. Någon som ofta fått stryk talar om "hal" lill fadern som bmkal slå. Ett par barn som blivit "vana" låler förslå all del ger dem ell övertag i kamralslagsmål på skolgårdarna. Med detla återgivande av vissa, låt vara myckel begränsade rön, vill Rädda Barnen understryka viklen av, atl en attitydförändring lill våldet mol barn som medel i uppfostran påskyndas och att samhället medverkar härtill med klara bestämmelser som förkastar aga i uppfostran.

Alltsedan 1949 har regering och riksdag lillsammans prövat olika lag­ändringar för atl ge ullryck åt statsmakternas skepsis mot den tidigare tillåtna kroppsagan i hemmen. — Tolkningstvislerna har inte blivit mindre. Emellertid har varje lagändring aktualiserat en diskussion om barnuppfost­rans mål och medel, och förhoppningsvis har utvecklingen drivits åt rätt håll av en opinionsbildning, som utgått både från barnpsykologer, andra fackmän och insiktsfulla politiker. Det nu föreliggande förslaget, att barn inte får utsättas för kroppslig bestraffning, är på nytt ell resultat av sådan samverkan för all klarare än hittills uttrycka ett principiellt fördömande av kroppsaga som uppfostringsmedel. Rädda Barnens Riksförbund välkomnar en lagstift­ningsåtgärd som syftar till att precisera denna uppfattning.


 


Prop.  1978/79:67                                                                  16

1.16 Husmoderslörbiindci Hem och Samhälle:

Självfallet kan ifrågasättas huruvida en bestämmelse i FB om förbud mol aga kan komma att få någon reell effekt, då efterlevnaden inte kan kontrolleras. Del finns också anledning befara, all alltför många föräldrar är helt okunniga om vad FB siadgar. Förbundel tillstyrker dock, all föreslagen förbudsparagraf intages i FB, under förutsättning att samtidigt beslul fattas om bred och kontinueriig information. I della sammanhang vill förbundet krafiigl underslryka vikten av all den nu föreslagna föräldrauibildningen snarasi blir verklighet och alt den läggs upp som en fortlöpande förberedelse för den vuxna rollen och anpassas efter åldrar, utbildningsnivåer och livssituationer.

1.17     Riksförbundet Hem och Skola:

Att använda våld för att påtvinga en annan människa - barn eller vuxen -sina egna åsikter eller för atl markera sill missnöje strider mol Hem och Skola-rörelsens grundläggande människouppfattning. Våld är demoralise­rande för både offer och gärningsman. Riksförbundet tillstyrker därför utredningens förslag.

1.18     Föreningen Barnens Rån i Samhällel (BRIS):

Inom Föreningen BRIS Barnens Rätt i Samhället, har vi sedan sju år arbetat främsi med all skapa opinion mot misshandel och annan kränkande behandling av barn. Vi hälsar därför med stor tillfredsställelse att ulredningen Barnens Rätl i sill förslag lill ändring av FBvill införa en klar beslämmelse om förbud mol alla former av kroppsliga bestraffningar eller andra kränkande handlingssätt som medel i uppfostran av barn.

Vi anser del också tillfredsställande att hela frågan om påföljd i förslaget hänskjuts lill BrB och dess allmänna bestämmelse om misshandel. Del vore olyckligt om vårdnadshavare för barn skulle särbehandlas i misshandelsfrå­gor. Övervåld mot och kränkande behandling av annan person bör ges en likvärdig behandling vare sig den gäller barn eller vuxna.

1.19 Föreningen Familj och Räii:

Familj och Rält tillstyrker utredningens förslag lill tillägg.

Förslaget är en uppföljning av lagstiftarens intentioner alltsedan 1973 års äkienskapsreform all via familjelagstiftningen ge kommande generationer ell bätire samhälle än dagens genom att föra fram nya värderingar och försöka skapa en allmän opinion för dessa.

Oavsett om man partipolitiskt kallar inriktningen progressiv eller reform is-


 


Prop.  1978/79:67                                                                  17

tisk eller väljer något annal mode-ord är del för samhället väsentligt alt
lagstiftaren på ivärpolitisk grundval företräder nytänkande och attitydföränd­
ring. I vårt snabbi föränderliga samhälle är det av utomordentlig vikt atl
lagstiftningen inom familjerätten inte får stanna vid fastställande av sedva-
neräil.---

Föreningen finner del därför angelägel att den för ca 60 år sedan lagfästa, gamla svenska sedvanerällen all aga barn i uppfosiringssyfte inte bara har utmönstrats ur lagtexten ulan även ullryckligen förbjuds. Vi tror förden skull inte alt "ägan" i fysisk eller psykisk form omedelbart försvinner.

Den psykiska ägan medför många gånger myckel allvarligare effekter än den rent fysiska - särskilt i fråga om bristande självkänsla. Föreningen kan samtidigt förstå men beklagar alt den psykiska misshandeln kommii alt få så litet ulrymme i belänkandet. Vi ser del som ett ullryck för hur svår denna är all få grepp om och således också atl definiera. Kroppslig aga är lätt all känna igen oavsett barnels ålder men för psykisk aga finns ell brett register, som dessulom upplevs mycket olika beroende på barnets mognadsnivå. Ett yngre barn förslår inte ironi utan känner sig oftast förvirrat och osäkert inför denna, likaså om del inte tas på allvar utan utsätts för respektlösa vuxenskämt.

An negligera och bemöta barn med tystnad gör dem ångestfyllda och olyckliga. Om barn gång på gång utsätts för besvikelser i form av brutna löften eller indragning av förmåner rubbas deras tillit till vuxna, och della kan dllvariigl skada möjligheten atl i en framlid skapa nya relationer.

Vi måste dock tyvärr vara medvetna om att i många familjer, där kroppslig jcstraffning är helt otänkbar, förekommer en kontinueriig och subtil psykisk nisshandel, som hell kan bryta ner barnen. Där sådan utstuderad psykisk aga förekommer blir del svårast all åstadkomma allitydändringar.

Fysisk aga är förkastlig som uppfostringsmedel. Än mer förkastlig är ell mer eller mindre slående hot om aga. Mest förkastlig är dock den psykiska ägan.

2 Utformningen av bestämmelsen

2.1 Hovränen över Skåne och Blekinge:

Vad gäller utformningen av den föreslagna bestämmelsen har hovrätten vissa erinringar. Utredningen har ulan utförligare motivering valt ett uttryckssätt hämtat från skollagen och stadgorna för barnavårdsanstaller och ungdomsvårdsskolor.

Uttrycket kroppslig bestraffning kan godias. Del är entydigt och mera tidsenligt än ordel aga. Däremot är uttrycket annan kränkande behandling oklart. Därmed avses enligt utredningen alt ange att barn inte heller får utsättas för psykiska övergrepp. En klargörande motivering hade varil av

2 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 67


 


Prop. 1978/79:67                                                     18

värde. Genom den föreslagna ordalydelsen införes ell begrepp ulan säkert och avgränsat innehåll. Del läggs nu på den enskilde själv alt bestämma vad som skall avses med kränkande behandling. Härigenom åstadkommes knappast en opinionspåverkan. Del måste också framhållas alt den uppfostran som sker inom hemmet inte är av samma karaktär som den som äger mm i grupp i skolor och andra institutioner. Enligt hovrättens mening bör sålunda det valda ultryckssätlel närmare preciseras så att dess innebörd slår fullt klar.

I sina tidigare remissyttranden har hovrätten föreslagil alt bestämmelsen i 6 kap. 3 § FB skulle innehålla alt föräldrarna alllid skall iaktta barnets bästa, ge del trygghet och ell gott föredöme. Hovrätten är alltjämt av uppfattningen all ett vägledande stadgande om vårdnadshavarens skyldigheter vid sin barnuppfostran främst bör ha en positiv innebörd.

Del finns ingenting som lalar mot all vid en lagstiftning om förbud mol kroppslig bestraffning och annat våld mot barn också införa ett stadgande med della innehåll. Hovrätten föreslår därför all 6 kap. 3 § föräldrabalken får följande avfattning: "Vårdnadshavare skall alllid iakllaga barnels bästa, giva det trygghet och ell gott föredöme. Över barnet skall utövas den uppsikt som erfordras med hänsyn till barnels ålder och övriga omständigheter. Barnel för inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behand­ling."

Vid en lagstiftning enligt hovrättens förslag kan ifrågasättas om inte ordningsföljden av 2 § och 3 § i 6 kap. föräldrabalken borde kastas om. Det synes mest tillfredsställande all försl ange grundläggande psykiska och därefier materiella krav på omvårdnad av barn.

2.2 Skolöverstyrelsen (SÖ):

Del raka besked som omformuleringen innebär gör det lättare att ge information till allmänhet, barn, ungdomar och föräldrar. Dock måsle del alltjämt föras ell resonemang omkring innebörden av "kroppslig bestraff­ning". SÖ vill i della sammanhang hänvisa lill Gösla Walin, Kommentar till föräldrabalken, Siockholm 1971 s. 118, återgiven på s. 19 i betänkandet. Man bör skilja på en förebyggande åtgärd t. ex. i form av "hell svaga fysiska ingrepp" för atl hindra barnet från alt råka illa ul och avsikten all genom fysiskt ingrepp ulöva bestraffning. SÖ ser positivt på atl omformuleringen innefattar även den psykiska skada barn kan ta både av fysiskt övergrepp och kränkande behandling på annal sätl.

I kommentartext lill lagen och i informationsmaterial bör den psykiska komponenten kraftigt understrykas.


 


Prop.  1978/79:67                                                    19

2..? Socialsiyrelsen:

Bestämmelsen riktar sig formellt lill vårdnadshavare även om utredningen avser all den skall iakttas av alla som kommer i kontakt med barn. Avsikten med bestämmelsen kan då klarare komma till uttryck om den formuleras på följande sätt. "Vårdnadshavare är skyldig tillse atl barnet inte utsätts för fysiska eller psykiska övergrepp eller annan kränkande behandling". Detla innebär då att varken vårdnadshavaren själv eller andra för använda sådana uppfostringsmetoder. Bestämmelsen får därigenom en mer allmän räck­vidd.

Om det lagtekniskt inte går alt införa en beslämmelse av ovanstående innebörd, bör frågan om sammanboendes och umgängesberäliigades m. f\. skyldigheter gentemot barn las upp och behandlas i utredningens fortsatta arbele.

Utredningen framhåller alt den har för avsikt all återkomma till utform­ningen av en beslämmelse om ett bams psykiska omvårdnad. Socialstyrelsen vill poängtera viklen av att utredningen ingående behandlar denna fräga. Annars föreligger risk för alt den föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 3 § FB för slagsida åt del "fysiska" hållet, även om förslaget avses innefatta både fysisk och psykisk kränkande behandling. Genom den av socialstyrelsen föreslagna formuleringen utsägs tydligare att barnet inte för utsättas för psykiska övergrepp.

I ett särskilt yllrande som har fogats till socialstyrelsens remissvar anför t. f byråchefen Gunnar Fahiberg:

Som socialstyrelsen konstaterat i sin remissyttrande är del rättsliga lägel del att aga redan är strafföart i den mån del är att betrakta som misshandel i brottsbalkens mening. Utredningen har föreslagit ett "förbud" mol aga i föräldrabalken ulan an utvidga del straffbara området för misshandel i brottsbalken. Det är emellertid felaktigt att kulla en regel för ett förbud, till vilken inte finns kopplad någon sanklionsbestämmelse. öm man vill ha en regel med molsvarande innehåll i föräldrabalken börden därför utformas som en skyldighet för vårdnadshavaren all bevaka barnets rätt all inte bli utsatt för olika former av kränkande behandlingar. Som socialstyrelsen angivit kommer regeln då automatiskt all medföra en skyldighet för vårdnadsha­varen alt inte själv utsätta barnel för olika former av bestraffningar eller andra kränkande behandlingar.

Om man däremot avser att införa ett agaförbud bör detla ske genom en utvidgning av del straffbara området i 3 kap. 5 § BrB. Av paragrafen bör då framgå alt den som utsätter barn för smärta gör sig skyldig lill misshandel även om smärtan inte är så intensiv eller varaktig all den i dag är atl anse som misshandel. Härmed inte sagt all varje övergrepp behöver straffsankiioneras. En sådan regel kan med skäl kallas för ell agaförbud. Bestämmelsen bör naluriigtvis kompletteras med den av socialstyrelsen föreslagna regeln i föräldrabalken.


 


Prop. 1978/79:67                                                                20

2.4 Lånsslyrelsen i Ösicrgöilands län:

Länsstyrefsen ifrågasätter lämpligheten av all ordagrant införa skollagens bestämmelse om agaförbud i föräldrabalkens privairättsliga regelsystem. Länsstyrelsen föreslår därför all 6 kap. 3 § FB får följande lydelse: Vårdnads­havare skall utöva den uppsikt över barnel som är erforderiig med hänsyn lill barnets ålder och övriga omständigheter saml därvid utesluta aga eller annan kränkande behandling. - Om barnels iniegrileisskydd anses böra tydligare framhävas föreslår länsstyrelsen en särskild regel, benämnd 3 a § av följande lydelse: Barnel får inte ägas eller behandlas på annat kränkande sätl.

2.5 Svenska kommunförbundei:

6 kap. 3 § FB i dess nuvarande lydelse riktar sig enbart till vårdnadshavare. Av motiveringen lill kommitténs förslag framgår atl avsikten är alt bestämmelsen skall iakttas av alla som har hand om barn. Detta framgår emellertid inte av den föreslagna lagtexten. Den föreslagna bestämmelsen lorde vara en sådan föreskrift, som enligt regeringsformen kräver slöd i lag. För att andra än vårdnadshavare skall omfattas av bestämmelsens innehåll bör det därför enligt styrelsens mening i annan lag införas en motsvarande beslämmelse, som riktas lill dem som har hand om barn och som inte omfattas av annan lagstiftning.

2.6 Väslmanlands läns landsiing:

I utformningen av förslaget s. 29 detaljtolkas aga som innefattande bl. a. i della begrepp ett litel slag på handen. Den nu föreslagna besiämmelsen innebär all även sådana uppfostringsmetoder är olämpliga. Della siycke bör uigå, då del lorde vara omöjligt atl leva upp lill della krav för de fiesta föräldrar.

2. 7 Folkpariieis k~vinnoförbund:

Syftet med utredningsuppdraget var alt undersöka förutsättningarna atl i föräldrabalken införa en inte siraffsanktionerad bestämmelse som gav klart utiryck för inställningen aU samhällel inte längre kan godta alt kroppsligt våld används mot barn som uppfostringsmedel eller straff. Den beslämmelse som enligt förslaget införes i föräldrabalken gäller dock enbart vårdnadsha­vare. Förbundel anser alt eU dylikt förbud mot aga borde gälla alla som har hand om barn.

2.8 Moderata samlingspartiets kvinnoförbund:

I utredningens betänkande finns ingen redovisning av utredningens


 


Prop. 1978/79:67                                                     21

uppfattning om var gränsen går mellan aga, kroppslig bestraffning och kroppslig tillrättavisning. Del finns inte heller i betänkandet någon redogö­relse för var man anser atl gränsen går mellan psykiskt kränkande behandling av barn och annan behandling som trots all den strider mot barnets vilja syftar till att göra barnet medvetet om de begränsningar för handlingsfrihet i förhållande lill omgivningen som omfattar alla människor i eU fungerande samhälle.

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund anser att det är en brist i utredningens arbete atl diskussioner kring dessa frågor inte redovisas i betänkandet. De normer för samlevnad som i vårt land för de fiesta är självklara i deras samverkan med människor utanför familj och trängre vänkrets är inte alllid så självklara i umgänget med och uppfostran av barn. Många olika kulturmönster finns representerade i vårt lands befolkning och i fiera av dem är kroppslig bestraffning av barn ell godtaget uppfostringsme­del.

3 Information om den nya bestämmelsen

3.1 Skolöversiyrelsen (SÖ):

Enligt SÖ:s mening är del angeläget att så snart som möjligl besluta om förfaltningsändringen, så alt informationsverksamhet och utbildning kan starta ulan onödigt dröjsmål.

SÖ anserdet vara viktigt atl jämsides med information t. ex. i massmedia en kontinueriig information/utbildning förs in i mödravårdscentralernas och barnavårdscentralernas verksamhei och all man därvid bör finna vägar all nå samtliga föräldrar.

Föräldrar från andra länder och kulturer ställer sig ofta undrande inför vad de upplever som svenska uppfoslringsmönster. I många fall saknar de kunskaper om svensk syn på barnuppfostran.

Del är viktigt att information på invandrarspråken sprids genom tillgäng­liga informationskanaler i anslutning lill lagändringen. Det ärockså viktigt att nyinfiyuade invandrarfamiljer vid bosällning i Sverige för information om lagar och bestämmelser som de har alt iaktta.

SÖ tillstyrker således utredningens förslag att särskilda informationsin­satser riktas lill familjer med annan kulturbakgmnd än den svenska.

I anslutning till undersökningen om barnmisshandel (Socialstyrelsen 1969) infördes i kursplanerna au undervisning rörande misshandel skall ges blivande personal inom vårdyrken.

Information till skolpersonal och elever är angelägen. De bör stimuleras till diskussioner kring frågor som rör relationer människor emellan med målet atl

3 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 67


 


Prop. 1978/79:67                                                     22

söka motverka övergrepp och våld. Ell ansvar för denna information åvilar såväl lokala .som regionala och centrala myndigheter.

3.2     .Socialsiyrelsen:

Hur stor effekten av ell agaförbud blir är beroende av hur in/örmaiionen om den föreslagna bestämmelsen når ul. Socialstyrelsen ser del som myckel angeläget alt informationen om all barn inte för utsättas för fysiska eller psykiska övergrepp når ut till alla. Styrelsen inslämmer i utredningens uppfattning att frågan om olämpliga och lämpliga uppfostringsmetoder tas upp i föräldrautbildning enligt barnomsorgsgruppens förslag. Del är i detta samnianhang viktigt att del vid diskussionerom uppfostringsmetoder finns någon som är kunnig i dessa frågor.

Det är särskilt angeläget alt invandrargmpperna inte lämnas utanför. Många invandrare har ett annal kulturmönster där det är tillåtet alt använda aga som uppfostringsmedel. Det är angeläget all inforniaiion om bestäm­melsen sprids i undervisningen på olika utbildningsnivåer, t. ex. i gmndsko-lan, i gymnasieskolan, i utbildningen till vårdyrken och till andra yrkes­grupper som har kontakt med barn.

3.3     Stålens invandrarverk:

Inställningen till uppfostringsfrågor anses ha ett starkt samband med ursprungsmiljön. Undersökningar visar atl den växlar mellan olika samhälls-gmpper även i Sverige. En helt annoriunda kulturbakgrund kan ytteriigare medföra andra synsäll på dessa frågor.

Sker en lagändring enligt utredningens förslag måste alla föräldrar informeras om della. Del krävs speciella informationsinsatser för olika invandrar-och minoritetsgrupper. Föratt informationen skall nå fram genom den av ulredningen nämnda föräldrautbildningen behöver personer med invandrarbakgrund och kunskap i invandrarspråk engageras. Invandrarorga-nisaiioner och invandrarpress kan vara lämpliga kanaler atl föra fram information.

Statens invandrarverk står gärna lill förfogande för information och samråd.

3.4     Länsstyrelsen i Östergötlands län:

Länsstyrelsen anser atl ell agaförbud på kort sikl i försia hand får psykologiska effekter. På längre sikt bör bestämmelsen förhoppningsvis kunna bli direkl allilydpåverkande när det gäller inställningen till barnupp­fostran. Framför allt om diskussionen hålls levande och behovei av information i frågan uppmärksammas, exempelvis inom olika former av


 


Prop. 1978/79:67                                                     23

föräldrautbildning, i likhel med vad ulredningen föreslår.

Del måsle samiidigi ses som myckel angeläget, att lagändringen följs av en fördjupad diskussion angående innebörden av "kränkande behandling" av barn, så alt del psykiska våld som barn utsätts för också fokuseras och uppmärksammas.

3.5 Barnomsorgsgruppen:

Ulredningen pekar i särskilt hög grad på invandrarnas uppfostring av sina barn. Självfallet skall invandrare informeras om atl den svenska synen på barnuppfostran kan skilja sig från deras hemländers. Vi har dock uppfatt­ningen atl ell så direkt utpekande av invandrare som sker i ulredningen inger betänkligheter.

Utredningen betonar vikten och betydelsen av att en föräldrautbildning kommer lill stånd. Man konstalerar att föräldrautbildning bör starta tidigt redan när gmnden läggs lill en självständig individ med omsorg om andra dvs. redan i förskoleåldern och skolåldern. Vi anseratt föräldrautbildningen måste starta redan före barnels födelse vilket vi föreslagit i vårt betänkande om föräldrautbildning (SOU 1978:5). Självfallet ärdet så att under föräldraut­bildningen kommer att diskuteras bl. a. olika uppfostringsmetoder. Initia­tivet och innehållet skall dock bestämmas av deltagarna själva. Vi har därför inte föreslagil någon kursplan eller liknande. Vi har däremot vad beträffar verksamheien vid mödra- och barnavårdscentralerna redogjort för vissa teman som kan bilda underlag för diskussioner. Vi har som målsättning för en allmän föräldrautbildning angivit

1)   alt öka kunskaper

2)   alt möjliggöra koniaki och gemenskap

3)   atl skapa möjligheler lill medveienhel om och påverkan av samhälleliga förhållanden.

Dessa mål avser sålunda en allmän föräldrautbildning som riktas till alla. För vissa grupper ex. invandrare måsle speciella insaiser göras från samhäl­lets sida. I dessa insatser ingår en ökad information om svenska förhållanden. Vi har dock noga poängterat all den föräldrautbildning som byggs upp skall baseras på respekt för invandramas kulturella identitet. Della innebär självfallet inte att aga som uppfostringsmetod skall accepteras.

Barnomsorgsgmppen har sålunda uppfattningen atl de frågor som aktua­liseras i föräldraulbildning måsle utgå från föräldrautbildningsgruppen själv. Vi har analogt med denna syn inte velat utgå från så kategoriska fömtsätt­ningar som atl del för att man skall kunna bedriva en föräldraulbildning är nödvändigt att lagen innehåller ett uttryckligt förbud mol kroppslig bestraff­ning, även om vi självklart instämmer i atl kroppslig bestraffning inte är en lämplig uppfostringsmetod.


 


Prop. 1978/79:67                                                     24

Barnomsorgsgruppen kommer att fortsätta sill arbete med frågan om föräldraulbildning under barnels förskole- och skoltid liksom med en föräldrautbildning som riktas till alla i samhället. Vi tror alt en bred debatt om barn och bams villkor är nödvändig. I denna deball är frågor om metoder i barnuppfostran en given del.

3.6     Sociala centralnämnden i Stockholm:

Utredningen föreslår information genom massmedia och föräldraulbild­ning. Socialförvaltningen vill i detta sammanhang betona vikten av konti­nuerliga insatser då sporadiska sådana ler sig otillräckliga för all nå del genom förbudel åsyftade målet, nämligen att inskränka vuxnas våld mot barn. Med rälla framhåller ulredningen betydelsen av atl informationen kommer våra invandrare till del, eftersom ett stort antal av dem kommer från länder, där aga utgör ett godtagbart och knappast ens offentligen ifrågasatt medel i barnens fostran. Socialförvaltningen delar helt utredningens uppfattning atl avvikelser från det svenska - i vart fall det officiellt fastlagda - synsättet i fråga om aga som uppfostringsmedel inte kan godias. Information om agaförbudet har betydelse även av det skälet att utlänning inte kan som slraffrihetsgmnd -i del fall ägan är atl bedöma som misshandel enligt brottsbalken - åberopa atl det i hans hemland är tillåtet atl slå egna barn. Enligt socialförvaltningens uppfattning bör frågan om särskilda informationsåtgärder tas upp även i fråga om vissa inhemska extrema religiösa grupper, vilka direkl propagerar för s. k. kärleksfull aga som systematiskt led i barnuppfostran.

3.7     Sociala centralnämnden 1 Göteborg:

I betänkandet uppmärksammas också invandrarbarnens situation. Forskare, som arbetar med etniska frågor, har funnil alt del sisla man ger upp av sin kulturella bakgrund är just uppfostringsmönstrei. Det krävs alltså ell långsiktigt arbele all skapa en ändrad attityd hos invandrarföräldrar att aga ej är acceptabelt i det svenska samhället. Föräldrautbildning i Göleborg har hitintills, på gmnd av språksvårigheter, endasl kunnat erbjudas finsklalande invandrare. Arbete pågår emellertid för atl finna metoder all även nå andra grupper av invandrare.

I betänkandet finns en förhoppning om atl antalet fall av barnmisshandel kommer all minska i och med att ett förbud mot aga finns inskrivet i föräldrabalken. För att kunna förverkliga denna optimistiska inställning krävs fier aktiva insaiser från samhällets sida än ett allmänt agaförbud. Föräldrautbildning och utvecklande av olika psykosociala slöd- och behand­lingsmetoder är nödvändiga. Dessulom kan en kontinuerlig information rörande barns behov och utveckling lägga gmnden till en opinion mot atl använda handgripliga bestraffningar mot bam. Hos alla vuxna måsle finnas


 


Prop. 1978/79:67                                                     25

en beredskap all aktivt reagera mol all bam utsätts för övergrepp i någon form. En ökad uppmärksamhet måste också riktas mol de riskfaktorer som finns i barnets närmiljö. Samhällsplaneringen bör kunna inriktas på att bälire ta hänsyn lill barns behov av positiv kontakt med fiera vuxna i sin omgivning. Barnel är ingens egendom ulan allas tillgång.

3.8     Sociala centralnämnden I Malmö:

Enligt sociala centralnämndens mening aren lagändring inte någon garanti för en förändring i den önskade riktningen. I fråga om aga synes därför den viktigaste frågan vara den av utredningen föreslagna informationen och föräldrautbildningen. Endasl genom ålgärder av denna lyp kan den nödvän­diga ailiiydförändringen skapas. Sociala centralnämnden efieriyser här dock en information som bör komma in redan under de avslutande åren i den obligatoriska skolan.

3.9     Sjukvårdsförvaltningen i Gotlands kommun:

Behovet av information och attitydpåverkan är mycket stort. Det är nödvändigt med en kraftig satsning på en föräldraulbildning. Man måsle då fortlöpande försäkra sig om alt denna föräldraulbildning verkligen har en förmåga all förändra attityder i önskvärd riktning. Delta bör beläggas genom lämplig forskning.

Föräldrautbildning måsle kompletteras med förstärkta stödåtgärder åt föräldrar med egna problem som i olika grader kan äventyra deras barns utveckling. Behovei av stödåtgärder i form av t. ex. psykologmedverkan på MVC, BB, BVC och inom barnomsorgen framstår då som ytterst väsent­lig.

3.10    Västmanlands läns landsiing:

Åtgärder i form av föräldrautbildning, stödåtgärderåt föräldrar med egna problem som i olika grader kan äventyra deras barns utveckling, psykolog­medverkan på mödravårdscentraler, BB, barnavårdscentraler inom barnom­sorgen är exempel på väsentliga behov. Man måsle vara medveten om atl del för många människor även med god vilja är svårt atl leva upp till föräldrarollen, särskilt de som själva varit med om egna barndomsupplevelser av våld och förnedring och aktuella upplevelser, av trölthet, stress, isolering, ulanförkänslor.

Närdet gäller invandrare är frågan mera komplicerad än vad som framgår av betänkandet s. 27. Beakias bör att här fordras en konstmktiv dialog som kanske får sin fulla verkan först i nästa generation.


 


Prop. 1978/79:67                                                     26

-?. / / Folkpariieis kvinnoförbund:

Förbundet anser del viktigt all införandet av den föreslagna bestämmelsen kombineras med en omfaitande informations- och utbildningskampanj.

Inom många kulturer ingår fortfarande aga som en del i ett invant uppfoslringsmönster. Genom invandring finns många av dessa kulturer i dag i Sverige. Del är ytterst angeläget alt våra invandrare får ingående informa-lion om vår svenska syn på aga. Av denna information måste tydligt framgå alt fysiskt och psykiskt våld aldrig kan tolereras oavsett kulturell bakgrund.

Skall del föreslagna tillägget i föräldrabalken få någon större praktisk betydelse måsle barnens rättsliga intressen tillvaratas av någon opartisk myndighei. Förbundel föreslår här all ulredningen i sill fortsatta arbele ges möjlighel all ta upp en disku.ssion om atl införa en barnombudsman.

3.12 Moderaia samlingspariieis kvinnoförbund:

Införandet av den föreslagna kompletteringen av 6 kap. 3 § FB måste om den skall ha avsedd verkan, kombineras med en massiv informationsinsats, som förklarar innebörden i bestämmelsen. Denna information bör riktas inte bara till föräldrar och vårdnadshavare, utan även lill alla dem som i institutioner, domstolar, myndigheter, förvaltningar och andra samhälls­organ kommer i kontakt med bam och barns problem. Informationen bör förmedlas genom alla de organ som kommer i kontakt med föräldrar och andra vårdnadshavare och dessulom genom massmedia.

Ell vikligl komplement till denna informationsinsats är införandet av föräldra rådgivning, där föräldrar och andra vårdnadshavare ges möjlighet all diskutera och söka lösningar på de problem som de upplever i sin foslrarroll.

Information och föräldrarådgivning skall utformas i en medvetenhet om att de som har kontakt med bam önskar finna konstruktiva vägar till att lösa konfiikier mellan sig och barnen. Konflikter är oundvikliga, i alla nära relationer. De är en del av livet självt. Information och rådgivning måste inriktas på atl ange sådana konstruktiva vägar ur konfiikier som kan bidra lill en utveckling hos den enskilda individen och klargöra vilka konsekvenserna blir för barnen och för relationen mellan barn och fostrare av sådana åtgärder som i något avseende kränker bamen.

Det är, enligt förbundets mening, oerhört viktigt atl inte skuldbelasta de föräldrar och vårdnadshavare som i dag gör sitt allra bästa för att inte skada eller förkväva sina bam, vare sig fysiskt eller psykiskt, men som ändå ibland upplever atl de misslyckas med all nå en sådan målsättning.


 


Prop. 1978/79:67                                                                   27

3.13 Sveriges socialdemokraiiska kvinnoförbund:

Den informationskampanj, som ulredningen skisserar kring lagändringen, ärenligt förbundets åsikt nödvändig för all förslagels innebörd skall nå ul i vida kretsar och inte bli någon pappersreform. Behovet av atl föräldrautbild­ningen startar tidigt, redan i förskoleåldern i form av förberedelse för vuxenroll, föräldraskap och gemensami ansvarslagande för barn, kan inte nog understrykas. En speciell inriktning av information till invandrarfamiljer ärockså nödvändig. Specialinsalser behövs i synnerhet för dessa grupper med ofta helt andra uppfostringstraditioner än de svenska.

.?. 14 Svenska kvinnors vänsierförbund:

Vi vill underslryka behovei av en massiv information om atl all slags kroppslig bestralTning och annan förnedrande behandling faktiskt är straff­bar, särskilt lill invandrare, vilkas kulturmönster ofta kan omfatta mer auktoritära uppfostringsmetoder, och andra mindre privilegierade grupper, som kan ha svårt alt lillgodogöra sig allmänt riktad information, Dessutoni måste en väl utbyggd föräldraupplysning ge kunskaper om andra aliernativ till barnuppfostran.

När det gäller den lyp av aga, som är atl betrakta som regelrätt misshandel är utredningen alltför optimistisk i sin syn på au antalet misshandelsfall kan sjunka genom ell förbud mot aga. Utredningen har i dessa fall i för hög grad utgått från all misshandel skulle vara en rationell åtgärd som led i uppfoslringsarbeiel. Man har inte tillräckligt beaktat de ekonomiska och psykosociala fakiorer, som kan utlösa barnmisshandel. Föran undvika dessa i sig extrema, men tyvärr ofta förekommande fall behövs långt mer än ell förbud mot aga. Del har visat sig atl föräldrar som misshandlar barn ofta befunnit sig i myckel pressade situationer ekonomiski, socialt och att de levt i segregerade miljöer.

3.15 Rädda Barnens riksförbund:

De sakkunniga har själva definierat sill uppsål med förslaget på ell oantastligt sätt: man vill skapa underlag för att upplysa såväl föräldrar som andra om atl bam inte för behandlas illa.

Del är ett utmärkt underlag för den föräldrautbildning som f n. uiredes i annan ordning och som ulredningen om Barnens Rält fäster förhoppningar vid som också Rädda Barnen delar. Den bristfälliga kunskapen om barnets fysiska och psykiska behov är inte mindre påfallande därför att den så ofta är omedveten hos dem som blivit föräldrar. För en djupare förståelse av barndomens betingelser krävs genomgripande attitydförändringar som måsle förberedas redan hos den hell unga människan. Det är alltså väldiga uppgifter, som väntar framöver, på atl fylla ul förvänlningama kring den


 


Prop. 1978/79:67                                                     28

lagiexi som de sakkunniga nu har föreslagil och som Rädda Barnen härmed tillstyrker.

.?. 16 Husmorsförbundei Hem och SamhäUe:

Förbundel delar utredningens uppfattning, atl effektiv och kontinuerlig upplysning om betydelsen av bams uppväxtvillkor måsle komma lill stånd för atl skapa en fast opinion mot det våld i olika former som blivit allt vanligare och möter både barn och vuxna såväl i det verkliga livet som i den underhållning som bjuds. Bristande kunskaper om de framlida psykiska och fysiska risker de bam löper som under uppväxtåren utsätts för övergrepp måste undanröjas genom medveten och kontinuerlig information, som går ut till alla och med utnyttjande av alla de kanaler samhällel kan förfoga över. Förbundel understryker vad i ulredningen anförts, atl risk finns, alt barn som utsatts för våld från fostramas sida som vuxna kan komma all betrakta våld som en naturiig metod atl driva igenom sin vilja. En sådan inställning motverkar samhällets strävan mot ett absolut avståndstagande från våld i alla former.

3.17    Riksförbundei Hem och Skola:

Vad avser utredningens avsnitt om föräldrautbildning som ett värdefullt instmment för information om lämpliga och olämpliga uppfostringsmetoder önskar förbundet fästa uppmärksamheten på möjlighelerna atl utgå från aktiviteter i skolan/institutionen som är gemensam för föräldrar och barn.

I del av riksförbundei under fiera år begärda obligatoriska ämnet Samlev­nadskunskap skulle barn och föräldrar kunna vinna en ömsesidig kunskap av stor betydelse. Ell sådani pedagogiskt inslag innebär med sannolikhet också ett slorl framsteg i strävandena att nå de föräldrar som för närvarande inte aktivt går in i samarbetet hem-skola. I utvecklingen av denna idé kring föräldrautbildning i skolan måste problemet med föriorad arbetsförtjänst lösas.

3.18    Föreningen Barnets rält i samhäUet (BRISf

Vi är eniga om - och har på många olika sätt påpekat - att det är nödvändigt med en intensifierad informationsverksamhet för samhällets förändrade grundinställning till barnuppfostran och till de uppfostringsmål som man vill främja. Föräldraulbildning är då ett av de viktigaste instmmenten som vi arbetar med för atl åstadkomma detta. Vi hoppas därför myckel på del förslag lill första avsnitt av en utbyggd föräldrautbildning som just lagls fram för socialdepartementet av Barnomsorgsgmppen. Men vi vill ändå starkare än vad som skett i förslaget från Barnens Rätt-utredningen trycka på behovet av


 


Prop.  1978/79:67                                                    29

alt man redan i förskola och skola lillsammans med föräldrar och lärare med barnen bearbetar attityder lill våld barn emellan och lill våld i uppfostran, samt över huvud laget arbeta för goda relationer mellan barn och vuxna. Utredningen pekar i della sammanhang särskilt pä de problem som föreligger bland invandrargrupperna och ger en osedvanligt skarp beskrivning av den innebörden att vi i Sverige inte kan godta ett kulturmönster som bygger på aga som uppfostringsmedel.

Inom BRIS har vi dock den erfarenheten alt del även inom den svenska kulturtraditionen finns kvar en sådan syn och alt icke obetydliga grupper i vårt samhälle ännu hävdar t. ex. starkt auktoritära uppfostringsideologier. Del är därför ytterst vikligl all man lidigi får möjlighel atl komma in i en utvecklande dialog om dessa frågor, såväl med de små och uppväxande barnen som med deras föräldrar. Den vägen är säkert också den effektivaste när del gäller att, såsom ulredningen hävdat och citerat (s. 17) Hovrätten över Skåne och Blekinge, informera om och skapa kunskap och förståelse för de posiliva krav som bör ställas på vårdnadshavare för all barnen i deras vård skall få möjlighel till en god utveckling och en stimulerande barndom.

3.19 Föreningen Familj och Rån (FoR):

FoR inslämmer med ulredningen all information och utbildning är av stor vikt och belydelse. Tyvärr ger betänkandet inte annal än allmänna anvis­ningarom möjligheten att utnyttja massmedier, mödra- och barnavårdscen­traler, den obligatoriska skolan (för- och gmndskolan) samt den speciella invandramndervisningen.

Som FoR inledningsvis framhållit är del väsentligt atl lagstiftaren fram­träder som föregångsman och aiiitydskapare inom familjerätten. Ulan ett konkret och långsiktigt utbildningsprogram förändras inga attityder, allra minst inom ett så känsligt område som familjelagstiftningens, där invanda mönsier och ibland även fördomar påverkar sinnena utan all vi ens själva är medvelna om det. Lagändringar i sig själv medför inga attitydförändringar. Det finns alltför många exempel på delta i samband med de senare årens familjerättsreformer. Det har också visat sig alt det inte räcker med att lagstiftaren skisserar ett utbildningsprogram om del inte samtidigt anslås/ anvisas medel.

FoR delar uppfattningen all föräldrautbildningen måsle starta redan i förskoleåldern, bl, a. kanske sorrt en motvikt till attityder från del egna hemmet, och sedan stegvis fortsätta upp i vuxen ålder.

Undervisningsformerna i för- och grundskolan liksom i vuxenutbild­ningen måste diskuteras och troligen delvis utformas av centrala instanser. Alla torde vara överens om att gamla tiders sedelärande berättelser inte har myckel att ge. Det är viktigt atl finna undervisningsformer som på ett aktivt säll engagerar, t. ex. rollspel och andra former av dramatik, oavsett ålder.


 


Prop. 1978/79:67                                                      30

Samiidigi måsie man inse all i dag är del ännu relalivi få lärare som har tillräckliga kunskaper inom dessa områden. Även om del på vissa skolor finns enstaka lärare som har tillägnat sig denna metodik, lorde det med rådande klasslärarsystem på låg- och mellanstadiet ställa sig svårt att organisera lärarbyten. Medverkan utifrån synes ofrånkomlig även om denna kräver ökade ekonomiska resurser och trots svårigheten finna lämpliga handledare.

Föräldrautbildningen i vuxen ålder, dvs. från 20-årsåldern och uppåt, borde enligt FoR också vara ell obligatorium. Blandade samtalsgrupper för män och kvinnor med handledare - försöksverksamhet har visal alt det senare är en nödvändighet - skulle ges möjlighet la del av varandras erfarenheter med förhoppningsvis ökad insikt som resultat. Inom överskådlig lid finns inte ekonomiska resurser för en dylikt obligatorium.

Utredningen har pekat på möjligheten au lägga föräldrautbildningen i anslutning till mödra- och barnavårdscentralerna. Den begränsade försöks­verksamhet som ägt mm är inte entydigt positiv. Det har bl. a. visat sig alt det hittills i huvudsak är kvinnor som deltar och atl där saknas de kvinnor som det känns särskilt angeläget atl nå.

Vill vi acceptera könsuppdelad föräldrautbildning finns för männens del
möjligheten atl denna lillsammans med samhällskunskap läggs in i väm­
pliktsutbildningen. Del är allmänt känt alt motivationen för ämnet samhälls­
kunskap inte är särskilt stor på högstadiet och atl en fortbildning skulle vara
bra i 20-årsåldem. Värnpliktsutbildningen måste dock i så fall förlängas vilket
kräver en ekonomisk resursförstärkning.    

Oavsett vilka ulbildningsvägar lagstiftaren väljer är del uppenbart alt avsevärda belopp måsle anslås för atl intentionerna med lagändringen skall förverkligas.

Massmedias möjligheter atl skapa beslående attitydförändringar för inte överskattas. En annonsering i pressen och på TV:s "Anslagstavlan" om alt "från I jan. 1979 får barn inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling" blir inte annal än informativ. Artiklar och program om barnmisshandel är som regel inte heller av sådan karaklär atl de förändrar synsättet inom den egna familjen. De avfärdas lätt med kommentaren "så här går det inte lill hos oss".


 


Prop. 1978/79:67                                                     31

Utdrag
LAGRÅDET
                                    PROTOKOLL

vid sammanträde 1978-11-06

Närvarande: justitierådet   Hesser, regeringsrådet  Hamdahl, justitierådet Höglund, justitierådet Hessler,

Enligt uldrag av prolokoll vid regeringssammanträde den 7 september 1978 har regeringen på hemställan av statsrådet Romanus beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag lill lag om ändring i föräldrabalken.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bertil Ekdahl.

Förslaget föranleder föjande yttranden inom lagrådet.

Hesser och Höglund:

Det remitterade förslaget innebär, att till nuvarande bestämmelse i 6 kap. 3 § föräldrabalken om plikt för vårdnadshavare all utöva uppsikt över barn, som stårunder hans vårdnad, fogas en ny bestämmelse av innehåll, alt barnel inte får utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Ett sådani förbud sägs i remissprolokollel uigöra det försia steget i en allmän översyn av de regler som rör vårdnaden om barn. Den närmare betydelsen i rättsligt hänseende av den föreslagna bestämmelsen synes dock inte helt klariagd.

Paragrafen fick sin nuvarande lydelse genom lagändring år 1966. Som skäl för det nu föreslagna tillägget anförs i remissprolokollel, att det rent rättsligt är något osäkert i vilken utsträckning lättare handgripliga lillräiiavisningar av barn är sirafföara. Bland annal har det yppats tveksamhet om räckvidden i straffrättsligt hänseende av 1966 års lagändring. Frånvaron av en besläm­melse i föräldrabalken som uttryckligen förbjuder handgripliga tillrättavis­ningar sägs ha av många föräldrar uppfattats så, all viss rätt till aga finns, något som anses innebära en allvarlig fara, i del all en sådan uppfattning läll banar väg för skadligt våld mot barn.

Med den nya bestämmelsen avses alt undanröja all tvekan om all en bestraffningsåigärd mot barn är brottslig, om motsvarande handling mot en annan person är sirafföar som misshandel enligt brottsbalken. Del har dock inte ansetts påkallat atl slrafföelägga överträdelse av bestämmelsen utöver vad som redan följer av brottsbalkens regler.

Den rättsliga betydelsen av den föreslagna lagändringen blir, sedd mol bakgmnden av vad som förekom i 1966 års lagstiftningsärende, att det klart


 


Prop.  1978/79:67                                                    32

sägs ifrån atl sådan misshandel som i och för sig skulle bedömas som rättsstridig aldrig kan till någon del på grund av äganderätt anses tillållig när den ulövas av vårdnadshavare mot barn. Men lagändringen har en längre gående innebörd. För all misshandel i broilsbalkens mening skall föreligga krävs alt den kroppsliga störningen ej varit alltför lindrig eller hastigt övergående (Beckman m, fi.. Brottsbalken I, 4 uppl. 1974, s. 156). Del föreslagna tillägget i föräldrabalken innebär enligt vad som anförs i remiss-protokollet förbud mot varje handling som medför alt barnet tillfogas kroppsskada eller smärta, även om störningen är hell lindrig eller hastigt övergående. Till den del bestämmelsen sålunda går ulöver det sirafföara området får den belydelse främsi som pedagogiskt slöd i strävandena att övertyga föräldrar och andra om att inga former av våld får vara medel i barnens fostran.

Vad nu sagls om kroppslig bestraffning äger sin motsvarighet i fråga om annan kränkande behandling som avses i den föreslagna bestämmelsen.

Vi lämnar förslaget utan erinran.

Hamdahl och Hessler:

I remissprolokollel anför föredragande statsrådet, alt det rent rättsligt är något osäkert i vilken utsträckning lältare handgripliga lillräiiavisningar av barn är sirafföara. Bl. a. har del yppats tveksamhet om räckvidden i straffrättsligt hänseende av 1966 års lagändring. Enligt föredragande stats­rådet uppfattar många föräldrar nog föräldrabalkens tystnad så, alt viss rätl lill aga finns. Så länge det inte slår hell klart att våldsanvändning i barnupp­fostran inte får förekomma i någon form, kan del enligt föredragande statsrådets uppfattning bli svårt att komma lill rälla med den verkliga (allvarliga) barnmisshandeln.

Föredragande statsrådet anför vidare alt med den i lagrådsremissen föreslagna nya bestämmelsen det inte kan råda någon tvekan om atl en bestraffningsåigärd mot barn är brottslig, om molsvarande handling mot en annan person är strafföar som misshandel enligt brottsbalken. Atl slrafföe­lägga överträdelse av bestämmelsen ulöver vad som redan följer av brottsbalkens regler är däremot inte påkallat, anför fördragande statsrådet och tillägger, all som har framhållits under remissbehandlingen skulle del säkert vara olyckligt om det allmänna ingrep eller kunde ingripa med lagföring och straff mot varje, än så ringa överträdelse av ett förbud mol aga.

Dessa uttalanden synes motstridiga. Å ena sidan skall våldsanvändning i varje form vara förbjuden i barnuppfostran, å andra sidan är del inte påkallat alt slrafföelägga överträdelse utöver vad som redan följer av brottsbalkens regler och det betecknas som olyckligt om del allmänna kunde ingripa med lagföring och straff mot varje överträdelse av ett agaförbud.

Lagändringen 1966, varigenom 6 kap. 3 § föräldrabalken fick sin nuvarande


 


Prop.  1978/79:67                                                    33

lydelse, överensstämmer med ett av riksdagen antaget förslag som avvek från det förslag som genom proposiiion förelades riksdagen. Med den antagna lydelsen åsyftades enligt första lagutskotiet, vars ullålande låg till grund för riksdagens beslul, atl utrymme inte skulle ges för tolkningen all sådan misshandel, som i och för sig skulle bedömas som rättsstridig, på grund av äganderätten kunde anses tillållig om den utövades av vårdnadshavare mol barn. Stadgandet utformades därför så att den slraffriheisgrund som äganderätten kunde innebära helt utmönstrades. Emellertid tillfogade uiskotiei, att det ej torde ifrågakomma att, som föreslagils i motioner, genom lagstiftning förklara även obetydliga lillräiiavisningar lagslridiga (NJA II 1966 s. 617 n.

Del av riksdagen antagna lagförslaget föredrogs i lagrådet. Med hänvisning bl. a. till första laguiskottets sistnämnda uttalande yttrade ire ledamöier av lagrådel, alt i fråga om lättare handgriplig lillrällavisning en rätistillämpande myndighet kunde finna sig lämnad i någon ovisshet om lagändringens räckvidd. En ledamot ansåg att tillrättavisning i form av helt svaga fysiska ingrepp var atl anse som tillåten även efter ikraftträdandet av lagändringen (NJA II 1966 s. 619).

Tveksamhet kan således, såsom anförs i remissprolokollel, föreligga när del gäller rätisenligheten av helt obetydliga kroppsliga tillrättavisningar. Den oklarhet som kan föreligga undanröjs dock inte genom del nu föreslagna tillägget, eftersom överträdelse inte strafföeläggs utöver vad som redan följer av brottsbalken. För alt misshandel i brottsbalkens mening skall föreligga krävs all den kroppsliga störningen ej varil alltför lindrig eller hastigt övergående (Beckman m. fi.. Brottsbalken 1, 4 uppl. 1974, s. 156).

Med 1966 års tagändring avsågs all klarlägga, all en misshandel som i och för sig är sirafföar enligt brottsbalken inte kan bli rältsenlig därför atl den ulövas mot bam av dess vårdnadshavare. I den mån ovisshet i delta hänseende del oaktat allljämt föreligger är det föreslagna tillägget ägnat att undanröja varie tveksamhet. Vad nu sagls gäller även lör andra sirafföara gärningar mot barnet som kan anses innefattade i orden "annan kränkande behandling". Någon rättslig belydelse utöver vad nu angivils har den föreslagna lagändringen icke.


 


Prop. 1978/79:67                                                      34

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1978-11-16

Närvarande: Statsminister Ullsten, ordförande, statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bonde­stam.

Föredragande: statsrådet Sven Romanus Proposition om förbud mot aga

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om ändring i föräldrabalken.

Föredraganden redogör för lagrådets yllrande och anför.

Två av lagrådets ledamöter har lämnal förslaget ulan erinran, samtidigt som de har gjort uttalanden om den föreslagna bestämmelsens närmare betydelse. Jag kan för min del ansluta mig lill dessa uttalanden.

Också de två andra ledamöterna i lagrådel har kommenterat förslagets innebörd och därvid framhållit atl lagändringen har begränsad rättslig betydelse. Yttrandet ger mig endasl anledning alt uttala att den föreslagna bestämmelsen bör kunna få ell betydande värde som ell medel att påverka föräldrars handlande även till den del bestämmelsen går ulöver det sirafföara området.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

att ania del av lagrådet granskade lagförslaget.

Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen all anta del förslag som föredraganden har lagt fram.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 7 september 1978.