Prop. 1978/79:213 65

förslag lill markdlspositionsplan för Bråvikenområdet; sefig. 17. Av förslaget framgår bl. a. alt inget direkt kustanknutet område reserveras på Tuna-bergshalvön för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Enligt regeringens beslut med anledning av planeringsskedet skall länsstyrelserna i Södermanlands och Östergötlands län så snart som möjligt efter det atl kommunerna har tagit ställning lill markanvändningen i Bråvikenområdet redovisa resultatet av planeringsarbetet och kommunernas ställningslagande till regeringen.

Jag skall i del följande redovisa min principiella inställning lill hur frågan om eventuella förändringar av riktlinjerna för Tunaberg bör behandlas i fortsättningen.

I prop. 1972: 111 om hushållning med mark och vatten anförde dåvarande civilministern att det är av riksintresse att vid ostkusten reservera lämpliga markområden för miljöstörande industri i Karlshamn, Norrköping, Nyköping-Oxelösund samt Nynäshamn. Enligt propositionen är det nödvändigt all olika alternativa lägen vid ostkusten skall kunna prövas vid framtida lokaliseringsöverväganden. Riksdagen delade regeringens uppfattning i denna fråga (CU 1972: 35, rskr 1972: 348).

1 den rapport om hushållning med mark och vatten som f. n. förbereds övervägs behovet av markreservalioner för miljöstörande industri, bl.a. mol bakgrund av studier av miljöförhållanden och andra förutsättningar för industrilokalisering i de lägen längs södra Sveriges kuster där enligt statsmakternas beslut mark bör reserveras för sådan industri. Mot denna bakgrund anser jag alt det är för tidigt atl nu väcka frågan om förändrade riktlinjer för något industriläge vid södra Sveriges kuster. Sådana ställningstaganden bör avvakta remissbehandlingen av nämnda rapport. Jag förutsätter all handlingsfrihet beträffande den framlida markanvändningen i Tunaberg bevaras i den kommunala planeringen inför de ställningstaganden av riksdagen som den nämnda rapporten kan komma atl föranleda.

2.4 Den fysiska riksplaneringens betydelse vid handläggningen av enskilda ärenden

De riktlinjer som anges i den fysiska riksplaneringen är inte förenade med några omedelbara rättsverkningar. Inte heller har formerna för planeringen reglerats i författning. I statsmakternas beslut om den fysiska riksplaneringen förulskickas all frågan om hur man generellt skall förknippa beslut grundade på den fysiska riksplaneringen med direkla rättsverkningar för kommuner och enskilda skulle behandlas i arbetet med översyn av byggnadslagstiftningen. Som jag tidigare har nämnt pågår en sådan översyn i särskild ordning. Jag skall därför nu endast ta upp frågor som rör den fysiska riksplaneringens ställning i rättsligt hänseende inom ramen för gällande lagar.

5 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 213

Prop. 1978/79:213 66

Konstitutionsutskottet har under år 1978 behandlat frågan om vilken inverkan riktlinjerna för hushållning med mark och vatten kan få på statliga myndigheters beslul vid fastslällelse av detaljplaner. Utskottet anför (KU 1977/78:35, s. 23):

Statsmakternas beslut på delta område innebär bl. a. alt de av riksdagen fastlagda riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten ulan uttryckligt lagstadgande skall bli vägledande för regeringen och underställda myndigheter vid alla beslut om sådan markanvändning som riktlinjerna avser. Dessa riktlinjer är av sådant slag atl del vid faslställelseprövningen av stads- och byggnadsplaner ankommer på de slatliga myndigheterna atl bevaka att de beaklas.

De riktlinjer som ställs upp i den fysiska riksplaneringen får således inverkan på efterföljande planering och beslut. En stor del av den kommunala planering som har genomförts med utgångspunkt i riktlinjerna för hushållning med mark och vatten har redovisats i s. k. kommunöversikler. Dessa regleras inte i byggnadslagen. Regeringen har emellertid förordat atl de översiktliga planer som upprättas som etl led i arbetet med den fysiska riksplaneringen bör handläggas enligt de regler som anges i byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972:776, ändrad senast 1978:369) beträffande generalplan. Så har också sketl i slor utsträckning. Således har kommun-översikterna som regel varit föremål för samråd med slatliga myndigheter, de har varit utställda för atl ge allmänheten tillfälle att framföra synpunkter och de har antagils efter sedvanlig behandling i kommunala organ.

Frågan om vilken inverkan riktlinjer i en kommunöversikl bör ha på efterföljande beslut har belysts genom Högsta Domstolens behandling av ell avslyckningsärende (HD:s utslag den 18 maj 1978 nr UÖ 871). Målel gällde en avstyckning i Norrtälje kommun i Stockholms skärgård, där enligt riktlinjerna för hushållning med mark och vatten stor restriktivitet skall gälla med alt tillåla ny fritidsbebyggelse. Kommunen motsatte sig avsiyckningen med hänvisning till de riktlinjer för bebyggelseutvecklingen som angetts i den kommunöversikt som kommunen upprättat bl.a. i syfte alt fullfölja intentionerna i den fysiska riksplaneringen. HD fann all den begärda avsiyckningen, såsom stridande mot föreliggande riktlinjer i kommunöversikten belräffande bebyggelseutvecklingen inom del aktuella området, måsle anses föranleda olämplig bebyggelse och molverka lämplig planläggning av området. Hinder mötte därför mol avsiyckningen.

HD har också prövat ell lillståndsärende enligt vattenlagen (1918:523, ändrad senast 1978: 162) i Väslerviks kommun som gällde en utfyllnad som skulle ha inverkat menligt på etl område av riksintresse för kulturminnesvården. 1 detta fall fann HD med hänvisning lill bl.a. riktiinjerna för hushållning med mark och vallen atl kulturminnesvårdens intressen borde tillmätas sådan belydelse alt ulfyllnadsföretagel ej finge genomföras (NJA 1977 s. 768).

Prop. 1978/79:213 67

Jag vill också någol beröra frågan om karaktären på de beslul som regeringen har fatlat för varje län om fullföljandet av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Dessa beslul är riktade till länsstyrelserna som får i uppdrag alt i enlighet med anvisningar i besluten och den därtill fogade.promemorian redovisa resultatet av del fortsatta arbete som enligt vad som anges i besluten bör bedrivas i resp. län inom ramen för den fysiska riksplaneringen. I besluten gör regeringen en utvärdering av i vilken utsträckning hittills utförd planering tillgodoser de av statsmakterna uppställda riktlinjerna. Regeringen har därvid kunnat konstatera atl arbelel under planeringsskedet har visat alt stat och kommun i mycket stor utsträckning har kunnat enas om hur riktlinjerna bör tillgodoses. I enstaka fall har regeringen funnit alt det behövs mera detaljerade ställningstaganden från regeringens sida till vad som krävs för att riktlinjerna skall kunna tillgodoses.

Regeringens utlalanden i länsbesluten utgör självfallet inte några direkliv till länsstyrelserna för dessas beslut i enskilda ärenden. Uttalandena får däremot betydelse på så sätt att de anger hur regeringen kan komma att bedöma de aktuella frågorna i den mån de underställs regeringens prövning. De utlalanden som regeringen har gjort i besluten för varje län utgör således regeringens översiktliga bedömning av vad som mot bakgrund av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten är en från allmän synpunkt lämplig markanvändning.

Från flera håll har under planeringsskedet påpekats att de riktlinjer som har ställts upp i den fysiska riksplaneringen och de uttalanden som har gjorts av statsmakterna beträffande innebörden av dessa är svåra all överblicka, bl. a. därigenom att de inte finns samlade i en publikation. Jag delar uppfattningen atl detta utgör ett besvärande problem. Jag överväger därför att, sedan riksdagen har tagit ställning till den redovisning som jag har lämnat, låta sammanställa och publicera ett sammandrag av gällande riktlinjer och de utlalanden till ledning för deras tolkning som vid olika tillfällen har gjoris av statsmakterna.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att godkänna vad jag har förordat beträffande

utformningen av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten, såvitt

avser

1. hushållning med jordbruksmark,

2. utveckling av fritidsbebyggelse i områden med geografiska riktlinjer,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av min redovisning i övrigl.

Prop. 1978/79:213

Bilaga I

Arbetet under planeringsskedet och inkomna yttranden

1 det följande redogörs för del planeringsarbete som har genomförts i län och kommuner under planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen. Vidare redogörs för yttranden över resultatet av detta arbete från ämbetsverk, organisationer m. fl. Redogörelsen utgörs i huvudsak av utdrag ur regeringens beslut för varje län med anledning av planeringsskedet, samt ur den promemoria som har fogats till besluten (Fysisk riksplanering - fullföljande av fastiagda riktlinjer, bostadsdepartementet, PM 1978-09-07).

I avsnitt 2 redogörs allmänt för planeringsskedets resultat. 1 avsnitt 3 lämnas en redogörelse för behandlingen av vissa verksamheter och för sådana frågor som behandlas i annan ordning av statsmakterna.

Avsnitt 4 innehåller en kortfattad redovisning av planeringsarbetet inom områden med geografiska riktlinjer (dvs. kusterna, fjällen, vissa insjöar och älvdalar) och ämbetsverkens allmänna synpunkter på delta.

En redogörelse för planeringen inom de fem särskilda redovisningsområden som angavs i regeringens beslul år 1975 lämnas i avsnill 5. Slutligen redogörs i avsnitt 6 län för län för det material som har redovisats och remissinstansemas yttranden över delta.

1 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1

1 Bakgrund

Genom beslut hösten 1972 lade statsmakterna fast vissa riktlinjer för hushållning med mark och vatten (prop. 1972:111, CU 1972:35, rskr 1972: 348). Riktlinjerna skulle enligt riksdagens beslut fullföljas i en fortsatt planering som i väsentiiga delar avsågs bli utförd av kommunerna. Arbetet skulle indelas i etl programskede och ett planeringsskede.

Under programskedet utarbetade nästan samtliga kommuner program för sådana planeringsåtgärder m.m. som borde vidtas till följd av statsmakternas riktlinjer för hushållning med mark och vatten. Länsstyrelserna redovisade resultatet av detta arbele till regeringen i juli 1974.

Av landets 278 kommuner upprättade 272 sådana program. Regeringen tog ställning till programmen genom beslul län för län under våren 1975. I prop. 1975/76:1 lämnade regeringen en redovisning till riksdagen av arbetet under programskedel och förelade riksdagen förslag om bl. a. ansvarsfördelningen i den fortsatta fysiska riksplaneringen. Riksdagen godtog genom beslul den 3 december 1975 i allt väsentligt vad som anfördes i propositionen (CU 1975/76:1, rskr 1975/76:45).

Genom beslut den 11 december 1975 uppdrog regeringen åt länsstyrelserna och berörda ämbetsverk alt, i enlighel med en samma dag inom bostadsdepartementet upprättad promemoria, medverka i det planeringsarbete som enligt programmen skulle genomföras av kommunerna och redovisa resuhatet av detla arbete. I nämnda promemoria angavs att länsstyrelserna senast den 15 september 1977 skulle lämna en samlad redovisning och utvärdering av kommunemas arbele under planeringsskedet till berörda ämbetsverk och regeringen. För att ge landstingen möjligheter att yttra sig över planeringsarbetet fick länsstyrelserna, efter att ha inhämtat landstingens yttrande, avlämna sitt slutliga sammanfattande yttrande den 15 november 1977.

Berörda ämbetsverk anmodades att senast den 15 december 1977 yttra sig över länsstyrelsernas redovisningar. Yttranden har kommit in från överbefälhavaren, statens vägverk, sjöfartsverket, luftfartsverket, riksantikvarieämbetet, lanlbruksslyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, statens planverk, statens lantmäteriverk och statens industriverk. Fiskeristyrelsen har bifogat yttrande från Sveriges fritidsfiskares riksförbund. Statens kärnkraftinspektion har som sitt yllrande åberopat det sammanfattande avsnittet i rapporten Användning av marken kring kärnkraftverk (statens planverk, rapport 42, år 1977). Flera av verken har lill sina yttranden fogat särskilda sammanställningar eller länsbilagor.

Även andra myndigheter samt forskningsinstitutioner och intresseorga-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 3

nisaiioner har beretts tillfälle att yttra sig över redovisningarna. Yttranden har kommii in från försvarels forskningsanstalt, statens järnvägar, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, kullurgeografiska institutionen vid Göteborgs universitet, statens vattenfallsverk, domänverket. Lantbrukarnas riksförbund. Svenska samernas riksförbund. Svenska fjällklubben samt Sveriges villaägareförbund.

Statens planverk har i en serie rapporter till regeringen under våren och sommaren 1978 lämnat en omfattande redovisning av vad som har förevarit under planeringsskedet (statens planverk, rapport 44, år 1978). Rapporteringen innehåller en sammanfattande utvärdering av arbetet under planeringsskedet (rapport 44, del 1). Vidare ingår särskilda sektorsredovisningar och en redovisning av bebyggelsefrågornas behandling i kommunernas planering.

Inom bostadsdepartementet förbereds en ny rapport om hushållning med landets mark- och vattenresurser. Denna avses innehålla en övergripande utvärdering av det hittillsvarande arbetet med fysisk riksplanering och förslag om dess fortsättning. Härutöver behandlas vissa frågor som har kommit upp under den fysiska riksplaneringens planeringsskede i särskild ordning inom regeringens kansli.

2 Planeringsarbetets resultat

2.1 Medverkan i arbetet

Under planeringsskedet har samarbetet mellan kommuner, länsstyrelser och centrala verk intensifierats och delvis tagit nya former. I flertalet län har vid sidan om samråd mellan länsstyrelse och kommun också länskonferenser anordnats av flera cenlrala ämbetsverk, oftast i samarbete med kommunförbundels länsavdelningar. I etl 50-tal fall har särskilda kommittéer med företrädare för kommuner, länsstyrelser, landsting m.fl. bildats för arbete med speciella problem, i huvudsak inlerkommunala plane-ringsuppgifler. Etl omfatlande samarbete mellan länsmyndigheter och cenlrala verk har ocksä ägt rum.

1 flertalet kommuner har kommunstyrelser och byggnadsnämnder tillsammans lett planeringsarbetet. 1 övriga kommuner har vanligen kommunstyrelsen svarat för ledningen. Arbetet i kommunerna har bedrivits under tidspress, vilkel många gånger har medfört att begränsad tid har stått till förfogande för de kommunala organens behandling av resultatet av planeringsarbetet.

2.2 Planeringsarbetets innehåll

Huvuduppgiften under planeringsskedet har varit atl i kommunal plane-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 4

ring förankra de frågor som berörs av den fysiska riksplaneringen och att vidta särskilda åtgärder för atl säkerställa bevarandeintressen inom vissa områden.

Planeringsskedet har inneburit att de frågor som behandlas i den fysiska riksplaneringen har inordnats och beaktats i en utvidgad översiktlig kommunal planering. Enligt statsmakternas beslut (prop. 1975/76:1, CU 1975/76:1, rskr 1975/76:45) skulle kommunernas arbete under planeringsskedet huvudsakligen inriktas på att upprätta dels kommunöversikter i vilka bl. a. de frågor som berörs av den fysiska riksplaneringen skulle behandlas, dels översiktliga planer för markanvändningen i områden med geografiska riktlinjer samt i områden där programarbetet hade visat på konflikter mellan olika markanvändningsintressen. Följande material har redovisats av kommunerna lill länsstyrelserna under våren 1977:

- kommunöversikter

- markdisposilionsplaner för områden som berörs av statsmakternas geografiska riktlinjer

- områdesplaner för sådana områden med anknytning lill den fysiska riksplaneringen som skall exploateras inom relativt kort tid eller där konflikt om markanvändningen har uppstått eller väntas uppstå

- redogörelser för åtgärder som har vidtagits eller avses bli vidtagna i samband med den fysiska riksplaneringens genomförande

- särskilda redovisningar, t. ex. program för hushållningen med jordbruksmarken eller program för planering i de av riksdagen utpekade 25 primära rekreationsområdena (prop. 1975:46, CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46).

Kommunöversikter har anlagils i 266 kommuner och upprättats men inte antagits i yllerligare 3 kommuner. Av de återstående 8 kommunerna i landet är 7 storstadskommuner i Stockholms län, vilka i samförstånd med länsslyrelsen inte har ansett kommunöversikt behövlig. 1 en kommun utnyttjas befintlig kommunomfattande generalplan som underlag vid bedömning av ärenden som rör byggande utanför detaljplanelagt område.

Kommunöversiklernas förslag lill bebyggelsereglerande åtgärder är lill stor del av restriktiv karaktär och innebär i mindre utsträckning positivt styrande riktlinjer för bebyggelse. Det kan noteras alt ansatser i viss utsträckning har gjorts lill alt i kommunöversiklerna styra även andra verksamheter än bebyggelse.

I regeringens beslul år 1975 över programskedel uttalas alt en översiktlig redovisning av markanvändningen bör ske för områden med fastlagda geografiska riktlinjer. Omkring 200 kommuner berörs härav. 1 ca 60 av dessa har markdisposilionsplaner för de aktuella områdena antagils under planeringsskedet. Arbete med sådana planer pågår i ytterligare ca 50 kommuner. Kommunomfattande markdisposilionsplaner har anlagils i ca 50 av de berörda kommunerna. 1 ytterligare ca 20 kommuner pågår arbete med kommunomfattande markdisposilionsplaner. Någon form av anlagen

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 5

markdispositionspJan finns således i sammanlagt ca 110 av de 200 kommuner som berörs av geografiska riktlinjer. Arbele med att redovisa markanvändningen har påbörjats i ytterligare ca 70 av dessa kommuner.

Markdisposilionsplaner saknas bl. a. i delar av Qällen, längs vissa älvdalar och kuslslräckor samt vid Siljan. För vissa av dessa områden samt för en del andra områden anger kommunerna att fortsatt planering eller utredning skall ske.

Arbele med alt upprätta kommunomfattande markdisposilionsplaner har också bedrivits resp. påbörjats i flera kommuner som inte berörs av statsmakternas geografiska riktlinjer.

Kommunernas arbele med områdesplanering har i allmänhet inte kunnat slutföras under planeringsskedet. Ett 50-tal områdesplaner har redovisats. 1 fiera fall anges att arbete med områdesplaner pågår. I ålgärdsprogram-men anges dessutom alt ell omfatlande arbete med områdesplanering avses komma till slånd under de närmaste åren. Planerna avser framför allt områden för tätortsutbyggnad och fritidsbebyggelse.

För ett drygt hundratal kommuner angav regeringen i besluten över programskedet att det var särskilt angeläget att få till stånd översiktliga planer för lätortsulvecklingen med hänsyn till jordbruksintressena. Elt tjugotal kommuner har antagit och redovisat sådana planer för vissa tätorter. Ofta pågår sådan planering för ytterligare tätorter i dessa kommuner. Några av de berörda kommunerna har redovisat program och lidsplan för arbete med översiktliga planer. I ett tjugotal av kommunerna föreligger varken program eller lidsplan för arbetet.

Kommunerna inom landets viktigare jordbmksbygder skulle, enligt statsmakternas beslul över programskedet, i samarbete med varandra och med bl. a. länsstyrelse och lantbmksnämnd, utarbeta program för hushållning med jordbruksmarken. Önskemålet om alt upprätta jordbruksmarksprogram i regional skala berör 90 kommuner i 10 län. Av dessa kommuner har 80 redovisat kommunala program för hushållning med jordbruksmark, medan ytleriigare fyra kommuner har utarbetat utkast till sådana program. Härutöver har elt tiotal kommuner inom andra områden utarbetat jordbruksmarksprogram. Innehållet i programmen varierar i belydande omfattning. Flertalet program har utformats så atl de ger en areal- och konfliktredovisning genom atl de anger vilka konsekvenser aktuella planer för tätorlsexpansion får för jordbmket. Det framgår av många program att kommunerna är på väg mol en mer restriktiv inställning till all la i anspråk jordbmksmark för lätortsutbyggnad.

I bostadsdepartementets PM den 11 december 1975 om statliga myndigheters redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen anges att kommunerna i sin redovisning av arbetet under planeringsskedet bör redogöra för vilka planeringsälgärder som har vidtagits beträffande de 25 primära rekreationsområdena. Förberedande utredningsinsatser har genomförts i nästan samtliga områden. Interkommunalt samarbete i någon

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 6

form har också så gott som genomgående inletts. Flera primära rekreationsområden sammanfaller hell eller delvis med de områden som berörs av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. En närmare redogörelse för planeringsarbetet för de primära rekreationsområdena lämnas i rekreationsberedningens belänkande (Ds Jo 1978:2). Statliga insatser för turism och rekreation.

För alt ge en samlad bild av arbetsläget och uppnådda resultat, skulle kommunerna redogöra för de åtgärder som har vidtagits eller planeras för atl intentionerna med den fysiska riksplaneringen skall uppfyllas. Sådan redovisning har lämnats av flertalet kommuner men saknas från ca 50 kommuner. Redovisningarna består som regel av tabeller med förteckning över och kommentarer till berörda områden av riksintresse. Ofta innehåller de också en prioritering av arbetet med att upprätta områdesplaner.

2.3 Remissinstansernas allmänna synpunkter pä planeringsarbetet

Nästan samtliga remissinstanser framhåller atl kommunerna har gjort en omfatlande och förtjänstfull insats under planeringsskedet. Arbetet anses ha inneburit en kraftig aktivering av kommunernas översiktliga fysiska planering. Planeringsåtgärder föranledda av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten har enligt flera länsstyrelser som regel kunnat samordnas väl med kommunernas övriga fysiska planering. Riksantikvarieämbetet anser alt del är särskilt betydelsefullt alt arbelel har genomförts med en helhetssyn och mot bakgrund av övergripande målsättningar när del gäller hushållning med landets mark- och vattenresurser. Vägverket framhåller den ökade bredd och del fördjupade innehåll som den kommunala översiktsplaneringen har fått genom atl flera statliga sektorsorgan har engagerats och utvecklat sin planering. Planverket anser att planeringsskedets resultat har slor betydelse genom den ökade medvetenhet om olika planeringsproblem som arbetet och diskussionen har fört med sig, genom ell ökat medborgarengagemang i planeringsfrågor och genom i flera avseenden förbättrade samarbetsformer mellan stat och kommun. Verket framhåller vidare betydelsen av det förbättrade kunskaps- och invenleringsun-derlagel samt de kommunöversikter, markanvändningsplaner och säker-ställandeålgärder som arbetet har resulterat i.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) understryker det värdefulla i atl centralt initierad planeringsverksamhet förankras på lokal nivå på del sätt som har sketl i den fysiska riksplaneringen. Genom att tyngdpunkten i den fysiska riksplaneringen har lagts på kommunal nivå har enligt LRF de för allmänheten ofta abstrakta problemställningarna bmtits ner och förklarats i sina lokala sammanhang. Planeringen har därmed enligt LRF vunnit i verklighetsförankring och öppnats för allmänhetens insyn och påverkan på ell säll som skiljer sig från annan planering.

Flera länsstyrelser anför alt del omfattande arbetet har medfört att

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 7

många andra planeringsuppgifter, bl. a. arbete med detaljplaner, har blivit eftersatta i kommunerna. Även vägverket har uppmärksammat della problem och anser alt tälorlsplaneringen ånyo bör ges lillräckligl utrymme i kommunernas fysiska planering. Många länsstyrelser stryker samtidigt under atl riksplanearbetel ofta har skapat en nödvändig gmnd för bl. a. fortsall detaljplanearbele.

Några länsstyrelser anser att den kommunomfattande planeringen till stor del har blivit en bevarandeplanering utan all tätorts- och bebyggelseintressena har preciserats och kunnat vägas mot bevarandeintressena. Detta har enligt länsstyrelserna i vissa fall medfört att kommunerna har redovisat stora områden för fortsatt planering eller utredning. Konflikter kommer då alt uppmärksammas försl i den fortsatta mer detaljerade planeringen. Andra länsstyrelser anser atl den översiktliga planeringen har ökat intresset för och insikterna om bl.a. tätorternas utvecklingsproblem.

Lantmäteriverket anser all förutsättningarna för att göra översiktliga planmässiga bedömningar om lämplig markanvändning i hög grad har förbättrats genom det material i form av bl. a. kommunöversikter som har utarbetats under planeringsskedet. Enligt nalurvårdsverket har kommunöversikterna ökat förståelsen för kommunomfattande planering, men deras utformning uppvisar vissa brister. Verket anser sålunda alt en bättre samordning beträffande områdesindelning och formulering av riktlinjer är önskvärd kommunerna emellan. Kommunöversikterna har dessutom i många fall grundats på bristfälligt underlagsmaterial. Vägverket anser alt det är angeläget att redovisade planeringsåtgärder i kommunöversikterna genomförs bl. a. i form av markanvändningsplaner i anslutning lill tätorterna.

Med hänsyn till att kommunöversikl inte är ett vedertaget begrepp i byggnadslagstiftningen råder viss osäkerhet om dess rättsliga ställning. Från länsstyrelserna framförs tveksamhet om hur långt kommunöversiktens ställning som styrinstmment för bebyggelseutvecklingen sträcker sig. Lantmäteriverket bedömer att den översyn av kommunöversikterna som snart är aktuell kommer atl avsevärt förbättra förutsättningarna atl lägga översikternas riktlinjer till grund för slällningslaganden i byggnads- och fastighetsbildningsärenden. I detta perspektiv är det enligt verket angeläget att statsmakterna närmare överväger frågan om kommunöversiktens rättsliga ställning.

Flera remissinstanser framhåller att kommunöversikternas riktlinjer efter hand måsle ses över. Lantbruksstyrelsen uppfattar riktlinjerna som ett första steg mol mera preciserade rekommendationer för bebyggelse ulan-för tätorterna. Planverket konstaterar att kommunöversikternas riktiinjer för bebyggelseutvecklingen i områden som har bedömts vara av riksintresse i många fall innebär alt samråd skall ske mellan byggnadsnämnden och slatliga sektorsmyndigheter i samband med byggnadslovsprövningen. Planverket anser alt sådana samråd kan vara motiverade under ett inled-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 8

ningsskede. Vid kommande revidering av kommunöversiklerna bör dock riktlinjerna enligt verkel som regel kunna preciseras så atl byggnadsnämnderna i flertalet fall själva kan klara handläggningen.

Även om riktlinjer i kommunöversikt i många fall får anses skydda riksintressena från icke önskad bebyggelse, påpekar naturvårdsverket att sådana riktlinjer inte kan tillgodose olika bevarandeintressen när del gäller behovet av skölselåtgärder m. m. Därvid måste direkta regleringar tillgripas, främsl naturvårdslagens instrument för vård och skydd. Liknande synpunkter framförs av riksantikvarieämbetet och flera länsstyrelser.

Enligt planverket bör de frågor som har behandlats i kommunöversikterna i fortsättningen studeras inom ramen för en vidgad kommunal översiktsplanering där landsbygdens och tätorternas utveckling ges en samlad behandling. Liknande synpunkter framförs av några länsstyrelser, som i likhet med planverket anser all riktlinjer för lokalisering av bebyggelse bör kunna grundas på samhällsekonomiska hänsyn, möjligheter till service och kommunikationer etc. Flera länsstyrelser anför vidare att kommunöversikten bör kunna utvecklas till etl instrument för markanvändningsplanering för även andra åtgärder än bebyggelse.

Planverket bedömer att det genomförda arbetet med markdisposilionsplaner och de intentioner för fortsatt översiktlig markanvändningsplanering som har redovisats av kommunerna i huvudsak tillgodoser fastlagda riktlinjer för hushållning med mark och vatten. Verket konstaterar dock, i likhet med naturvårdsverket, alt översiktlig planering inom vissa särskilt viktiga områden, t.ex. fjällområdena hittills har genomförts endasl i liten omfattning. Berörda kommuner har enligt naturvårdsverket i många fall små resurser för att genomföra erforderlig planering. Översiktliga naturinvenleringar saknas i stor utsträckning som underlag för sådan planering. Samtidigt är bebyggelsetrycket i vissa delar av dessa områden myckel stort. Enligt naturvårdsverket kan detta, speciellt i del södra fjällområdet, medföra risk för alt riksplaneringens intentioner inte kan tillgodoses. Även planverket anser att ytterligare planeringsarbete är nödvändigl föratt möta de krav på exploatering som riktas bl. a. mol delar av Qällområdena.

3 Behandlingen av vissa verksamheter

3.1 Jordbruk

Planeringsarbetet och remissinstanserna

Överväganden om användningen av jordbmksmark har fått en framskjuten plats i kommunernas arbete under planeringsskedet.

Lantbruksnämnderna har utfört omfattande inventeringar av jordbruksförhållanden av betydelse för den fysiska planeringen. Samtliga lantbmks-nämnder har försett kommunerna med ell översiktligt underlagsmaterial.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 9

främst i form av graderingar av åkermarken. Härvid har synpunkter från lokala och regionala LRF-organ hämtats in. Arbelel har utförts i samråd med kommuner och länsstyrelser.

Planverket anser att arbetet under planeringsskedet väsentligt har stärkt jordbmkets ställning i den översiktliga planeringen. Med hänsyn till den lid som har stått till förfogande anser verket alt ett tillfredsställande resultat som regel har uppnåtts. Lantbruksstyrelsen redovisar liknande bedömningar.

Både verket och styrelsen konstaterar emellertid atl betydande planeringsinsatser återstår. Planverket framhåller därvid atl jordbruksintressena bör vägas in som en av många faktorer lill vilka hänsyn bör las för all ändamålsenliga tätorter skall skapas. Lanlbmksslyrelsen menar atl kravet på en allmän hushållning medjordbruksmark har inneburit en hell ny planeringssituation för flertalet kommuner. Del är enligt styrelsen därför förklarligt att många kommuner ännu inte har hunnit genomföra den avsedda översiktliga planeringen för hushållning med jordbmksmarken.

Enligt regeringens beslut våren 1975 skulle regionala program för hushållning med jordbruksmarken upprätias under planeringsskedet för landels viktigare sammanhängade jordbruksbygder. Av de 90 kommuner som berörs av besluten i detta avseende har 80 kommuner utarbetat kommunala program för hushållning med jordbruksmarken, medan ytterligare fyra kommuner har utarbetat utkast lill sådana program. Hämtöver har ett tiotal kommuner inom andra områden i landet utarbetat jordbruksmarksprogram. Länsmyndigheterna har ställt samman de kommunala programmen men avstått från att göra länsövergripande bedömningar och avvägningar.

Kommunerna har kommit olika långl i arbetet med programmen. Kommuner, som av olika skäl inte har hunnit så långl, har i vissa fall avsatt områden för tätorlsexpansion som sammantagna är upp till 10 gånger slörre än arealbehovel för tätorternas förutsedda tillväxt. I andra kommuner är ulbyggnadsgränserna snävare och osäkerheten för jordbruket härigenom mindre. Många kommuner räknar i programmen med en befolkningstillväxt som ligger relativt högt över bedömningarna i länsplanering 1974.

Av nästan samtliga program för hushållning med jordbruksmarken framgår all kommunerna avser alt utreda alternativa utbyggnadsriktningar för tätorterna för alt minska förbmkningen av åkermark. Frågor som rör omfördelning av befolkningstillväxt mellan tätorter eller möjligheter till förtätning som ett alternativ till nyexploatering behandlas däremot inte särskilt utförligt.

Flera länsstyrelser betonar att arbetet med jordbmksmarksprogrammen skall ses som en inledning till etl omfattande planeringsarbete på kommunal och regional nivå. Många länsstyrelser konstaterar vidare att programmen framför allt präglas av en strävan från kommunerna alt så långl möjligl behålla handlingsfriheten intill dess beslut om markanvändningen kan fattas på grundval av ett mera fullständigt planeringsunderlag.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 10

Lanlbmksslyrelsen anser alt kommunerna i programmen har redovisat en för låg ambitionsnivå för hushållning med jordbruksmarken. Styrelsen menar dock all programmen har fylll etl viktigt syfte genom atl de har fört in jordbmksinlresset i den kommunala planeringen. Planverket konstaterar all kommunernas arbele med programmen har bidragit lill en diskussion om långsiktig hushållning med jordbruksmarken.

Både lanlbruksslyrelsen och planverket anser atl samtliga kommuner som i regeringens beslul våren 1975 uppmanades all upprätta jordbruksmarksprogram bör färdigställa sådana program. Lanlbmksslyrelsen liksom några länsstyrelser anser att vissa ytterligare kommuner bör upprätta jordbruksmarksprogram. Planverket bedömer atl en del kommuner behöver se över sina program i syfte alt begränsa arealanspråken för tätortsutvecklingen.

Planverket bedömer, med stöd av flera länsstyrelsers uttalanden, alt en regional omfördelning av befolkningstillväxten med hänsyn till hushållning med jordbmksmarken kan behövas i Skåneregionen och evenluelll i Göteborgs- och Stockholmsregionerna. Därutöver anser verket att det är angeläget atl bedömningar görs inom varje kommun om hur samhällsutbyggna-den bör fördelas på olika tätorter med hänsyn lill kravet på att hushålla med jordbmksmarken.

Både lanlbruksslyrelsen och planverket framhåller att hushållningen med värdefull jordbmksmark bör vara en av de faktorer som påverkar regionalpolitikens utformning och tillämpning.

Ett ljugotal kommuner har antagit och redovisat översiktliga planer för tätortsutbyggnad där jordbrukets intressen berörs. Många kommuner har redovisat ett särskill program och en tidsplan för sitt arbele med sådana planer. För elt tjugotal kommuner, som enligt regeringens beslul våren 1975 bör upprätta översiktliga planer som beaktar jordbmkets intressen, föreligger varken program eller lidsplan för arbetet.

Flera länsstyrelser uttrycker osäkerhet beträffande vilka krav som kan ställas på översiktliga planer som är avsedda att tillgodose jordbmkets intressen. Planverket anser atl statsmakternas riktlinjer för hushållning med jordbruksmarken bör tolkas så atl alla kommuner, som avser alt i nämnvärd utsträckning bygga på jordbmksmark, i områdesplanering bör studera olika utbyggnadsalternativ och deras konsekvenser för bl. a. jordbrukels intressen. Länsstyrelse och kommun bör enligt verket tillsammans komma överens om i vilken ordning planerna bör upprättas med hänsyn lill tillgängliga resurser och omfattningen av den jordbmksmark som berörs. I de fall enighel inte kan uppnås mellan kommun och länsmyndigheter om jordbruksmarkens behandling bör klarhet enligt verket kunna skapas genom alt generalplan fastställs.

Enligt lantbruksstyrelsen är del en viktig uppgift för kommunerna att under de närmaste åren upprätta översiktliga planer för hur tätorterna skall byggas ut. Därvid måsle olika utbyggnadsalternativ prövas. Tätorlsslruk-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 11

luren bör enligt styrelsen behandlas i kommunomfattande markdisposi-lonsplaner och utformas med hänsyn lill kravet på markhushållning. Planverket framhåller att del är angeläget atl konsekvenserna för samhällsutvecklingen av alternativa besparingsåtgärder belräffande markkonsumtion blir utredda. Vid ställningslagande till fördelning av bostadsbyggande mellan kommunernas tätorter måsle enligt verket slor vikt fästas vid frågan om lokalisering av bostäder i förhållande till arbetsplatser, service och rekreationsområden samt vid förutsättningarna atl åstadkomma säkra och energisparande trafiklösningar. Verket stryker starkt under det önskvärda i all man försöker begränsa markkonsumtionen också genom att på olika sätt minska tätorternas arealanspråk.

Nalurvårdsverket betonar det angelägna i att en god miljö skapas inom räckhåll för alla människor. Kravet pä att behandla jordbruksmarken som skyddsvärd naturresurs får enligt verkel inte tolkas så all jordbmkets intressen alltid skall ges företräde vid en vägning mol andra intressen.

Flertalet kommuner har formulerat särskilda riktlinjer i kommunöversikt för att beakta jordbrukels intressen inom de för jordbrukel primära intresseområdena. Ett tiotal kommtiner saknar helt riktlinjer för bebyggelseutveckling m. m. inom områden som är av primärt inlresse för jordbmket.

Flera remissinstanser ger synpunkter på lokalisering av spridd bebyggelse med hänsyn lill jordbmkets intressen. Planverket anser att den osäkerhet som föreligger om hur jordbmkets intressen bör beaklas vid handläggning av plan- och byggnadsärenden lill viss del beror på bristande kunskaper om hur olika förhållanden inom jordbmket skall vägas mot varandra. Det är enligt verket därför angelägel alt jordbmkets företrädare hjälper kommunerna med en bedömning av de faktorer rörande jordbruket som i det enskilda fallel bör tillmätas särskild belydelse. Planverket anser vidare att verkets lidigare framförda förslag om "lokaliseringslov" för jordbrukels ekonomibyggnader har fått ökad aktualitet mot bakgrund av erfarenheterna från planeringsskedet. Lanlbruksslyrelsen anser däremol att det frän allmän synpunkt är svårt att finna skäl för en generell byggnadslovsplikt för sådana ekonomibyggnader.

Många remissinstanser betonar jordbrukets belydelse för landskapsvård m. m. LRF menar atl jord- och skogsbruk är en av de viktigaste och billigaste formerna av naturvård. Riksantikvarieämbetet anser all del bör övervägas att i jordhävdslagen (1969:698, ändrad senast 1971:644) ta in bestämmelser som möjliggör föreläggande om hävd av det öppna landskapet, om betydande naturvårds- och kullurminnesvårdsintressen motiverar del.

Planverket anser all förutsättningarna för att hålla landskapet öppet har förbättrats i och med statsmakternas beslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken. Verkel anser vidare all del är angeläget alt bevarandeintressenas företrädare i ökad utsträckning verkar för information om sina intressen till jord- och skogsbrukets företrädare så all intressena kan beaklas i

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 12

den fortlöpande verksamhelen inom jord- och skogsbmk.

Vad gäller det fortsatta planeringsarbetet på kommunal nivå förklarar sig lanlbmksslyrelsen vara beredd atl låta lantbruksnämnderna ge forlsalt prioritet åt all förse kommunerna med nödvändigt underiagsmalerial. Under år 1980 bör enligt lantbmksstyrelsens bedömning resultatet av del fortsatta planeringsarbetet redovisas till länsstyrelser och cenlrala myndigheter. De båda länsstyrelserna i Skånelänen bör enligt lantbruksstyrelsen efter ytterligare elt år kunna redovisa etl samlat markhushållningsprogram för regionen.

Frågor som behandlas i annan ordning

Flera av de frågor som har tagits upp av remissinstanserna och som har anknytning lill jordbmket är av sådant slag att de inte kan bli föremål för ställningslagande i anslutning till regeringens beslut med anledning av planeringsskedet. Det gäller t. ex. vissa problem som lanlbmksslyrelsen redovisar rörande kraftledningar, försvar, mineralutvinning och vattenhushållning. Flera av de nu nämnda frågorna är föremål för överväganden inom särskilda utredningar. Jordbmkets miljöpåverkan med avseende på lukt, buller, gödsling och vattenutnyttjande har nyligen behandlats av statsmakterna i samband med beslutet om nya riktlinjer för jordbmkspolitiken m. m. (prop. 1977/78:19, JoU 1977/78:10, rskr 1977/78:103).

Med anledning av statsmakternas beslut om samordnad sysselsättnings-och regionalpolitik (prop. 1975/76:211, AU 1976/77:7, rskr 1976/77:79) fick länsstyrelserna uppdrag atl kartlägga lokala arbetsmarknader bl. a. i regioner där kravet på hushållning med jordbruksmarken mera påtagligt påverkar möjligheterna att bygga ut tätorterna. Redovisning av kartläggningen sker inom ramen för länsplaneringen.

3.2 Skogsbruk

Planeringsarbetet och remissinstanserna

Under planeringsskedet har skogsbruket uppmärksammats i större utsträckning än lidigare. Kommunöversikterna innehåller ofta generella riktlinjer om atl skogsbmkels intressen skall beaktas vid prövning av plan-och byggnadsärenden. När områdesanknulna riktlinjer förekommer, avser dessa i flertalet fall att motverka spridd bebyggelse i sammanhängande skogsområden.

Skogsstyrelsen anser att variationen i behandlingen av skogsbruket är för stor mellan olika län och kommuner. Orsaken till skillnaderna kan enligt styrelsen sannolikt sökas i flera förhållanden, t. ex. olikheter vad gäller näringens betydelse för bygden, skillnader i fråga om konkurrensen om skogsmarken och skillnader i det underlagsmaterial som har funnits all till-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 13

gå. Skogsstyrelsen anser det svårt atl bedöma om skogsbrukel har beaktats på ett tillfredsställande sätt av kommunerna. Några länsstyrelser påpekar alt kommunerna visserligen har belyst problemen kring skogsbrukel, men all lagstiftningen inte ger förutsättningar atl föra in skogsbruksfrågorna till konkrel behandling i planeringen.

Flera länsstyrelser, skogsstyrelsen och planverket framhåller atl del inför fortsatt planering finns behov av ytterligare skogligl underlagsmaterial. Många skogsvårdsstyrelser uttalar alt de är beredda alt bistå kommunerna med att ta fram sådant material, bl. a. mera detaljerade klassificeringar av skogsmarken för i första hand begränsade områden där större intrång sker eller förväntas ske.

Bättre information lill kommunerna om skogsbmkels förutsättningar m. m. är enligt skogsstyrelsens mening angelägen. Styrelsen anser all direkla samråd bör ske i etl skede av planeringen då bindande avvägningar om markens användning ännu inte har gjorts. Även lantmäteriverket och planverket anser att kontakterna mellan skogsbrukets företrädare och kommunerna bör utvecklas.

Skogsbrukels belydelse för samhällsekonomin och sysselsättningen betonas av flera länsstyrelser. Enligt skogsstyrelsen bör en strävan i den fysiska planeringen vara all målmedvetet minimera inskränkningarna i skogsdriften ulan alt allvarliga nackdelar samlidigl åsamkas för andra markanvändningsintressen.

Många remissinstanser behandlar konflikter resp. samverkansmöjligheter mellan skogsbrukel och andra verksamheter. Utbyggnad av tätorter, fritidsbebyggelse och kraftledningar tar ofta skogsmark i anspråk. Tillgodoseende av främst naturvårds- och friluftslivsinlressen innebär i vissa områden restriktioner för skogsbruket. Remissinslanserna betonar viklen av ett ökat samråd mellan företrädare för dessa verksamheter och företrädare för skogsbrukel. Enligt skogsstyrelsen bör skogsmarker med låg produklion i första hand komma i fråga när utnyttjande av skogsmark för annal ändamål aktualiseras. Möjligheterna att kombinera övrigt markutnyttjande med rationellt skogsbruk bör enligt styrelsen alltid undersökas och las tillvara.

Planverket, naturvårdsverket och flera länsstyrelser anser atl s. k. na-lurvårdsinrikiade skogsbruksplaner bör upprättas i ökad omfattning. Härigenom kan en förbättrad samordning mellan skogsbmkels, naturvårdens och friluftslivets intressen åstadkommas. Många remissinstanser framhåller atl de s. k. hänsynsreglerna i 1§ skogsvårdslagen (1948:237, ändrad senast 1977:352) ger ökade möjligheter att tillgodose bl.a. friluftslivets intressen. Naturvårdsverket anser att tillsynen av att naturvårdens intressen beaktas i skogsbrukel, i högre grad än f. n. bör kunna anförtros skogsvårdsstyrelserna.

Berörda länsstyrelser samt lanlbruksslyrelsen, skogsstyrelsen och Svenska samernas riksförbund (SSR) behandlar konflikter mellan etl ef-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 14

fektivt skogsbruk och rennäringens intressen. Länsstyrelsen i Norrbottens län menar atl statsmakterna bör låta utreda hur dessa konflikter skall lösas.

Naturvårdsverket föreslår atl elt särskill skydd införs för ädellövskogen och all avverkningsförbud införs för urskogar och fjällskogar under 10 år. Under denna tid bör ställning tas lill lämpliga former för skydd av dessa områden.

Frågor som behandlas i annan ordning

Flera av de frågor som remissinslanserna lar upp är av sådanl slag alt de kräver yllerligare överväganden. Exempel på sådana frågor är skogsbrukels brukningsformer och dess konsekvenser för bevarandeintressena och naturmiljön samt tillämpningen av 1 § skogsvårdslagen.

1973 års skogsutredning överiämnade ijanuari 1978 sitt slutbetänkande (SOU 1978:6) Skog för framtid. I betänkandet behandlas översiktligt skogsbrukets förhållande lill naturvården och friluftslivet. Vad som har framkommit under planeringsskedet i dessa avseenden beaktas vid den fortsatia beredningen av skogsutredningens förslag.'

Frågor rörande skogsbrukets intressen och förhållandena lill andra verksamheters intressen behandlas också i arbelel med den nya rapporten om hushållning med mark och vallen.

Vad gäller skogsbrukel i Qällområdena erinras om att statsmakterna har fatlat beslut om riktlinjer i den fysiska.riksplaneringen för vissa s. k. obrutna Qällområden (prop. 1977/78: 31, CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99). Enligt beslutet bör en ytterligare reglering av skogsbrukel inom berörda områden ske successivt i takt med all erforderligt bedömningsunderlag utarbetas och efter samråd mellan berörda parter. Denna uppgift ingår som en del i naturvårdsverkets och länsstyrelsernas fortsatta arbele med att skydda Qällområdenas naturvärden.

3.3 Fiske

Planeringsarbetet och remissinstanserna

Enligt länsstyrelsernas redovisning har drygt 60 kommuner behandlat fiskefrågor i varierande omfattning. Ca 20 kommuner har lämnat förslag lill hur fiskets intressen skall kunna säkerställas.

Planverket, fiskeristyrelsen och flertalet länsstyrelser konstaterar all fisket överlag har behandlats myckel summariskt och inte inordnats i planeringsarbetet på elt med jord- och skogsbruket jämbördigt sätl. Enligt fiske-

' Regeringen har den 7 mars 1979 förelagt riksdagen förslag om riktlinjer för skogspolitiken, m.m. (prop. 1978/79:110).

Prop. 1978/79:213 Bilagal 15

ristyrelsen har fiskets intressen inte uppmärksammals i erforderlig omfallning i samband med planeringen för kustområdena, de slora sjöarna eller älvdalarna.

Fiskeristyrelsen betonar att bristande samarbele på regional nivå är elt skäl till uteblivna planeringsresultat. Några länsstyrelser och flera dåvarande fiskerinämnder understryker alt det är angeläget att fiskets organisationer får tillfälle att på ett tidigt stadium lämna synpunkter på planerings-åtgärder som berör fiskets intressen. Planverket stöder denna uppfattning och anser att regler om samråd mellan kommun och fiskenämnd vid ansökningar om tillstånd för anläggningar som kan antas påverka förutsättningarna för fisket lämpligen kan föreskrivas genom riktiinjer i kommunöversikl.

Flera länsstyrelser påpekar att såväl underlaget som metodiken för att behandla fiskefrågorna i översiktlig fysisk planering bör förbättras. Styrelserna önskar atl riktlinjer för hur fisket lämpligen skall beaktas i den kommunala planeringen tas fram av berörda centrala myndigheter. Planverket instämmer i att del är angelägel atl underlagsmaterialet förbättras och anser atl det är önskvärt att den av fiskeristyrelsen planerade andra etappen av länsinvenleringen, med inriktning på kartläggning av potentiella fiskeresurser, genomförs. Även fiskeristyrelsen anser alt underlagsmaterialet har brister. Styrelsen konstaterar alt avsaknaden av centralt utformade planeringsexempel på fiskets område har försvårat kommunernas arbete. Det bör enligt fiskeristyrelsen ankomma på planverket all i samråd med styrelsen utforma sådana exempel.

Fiskeristyrelsen föreslår att regeringen inför del fortsatta planeringsarbetet föreskriver atl de speciella miljöer som är nödvändiga för skilda fiskarter skall skyddas och atl fiskeulövandel ges tillräckligt utrymme i förhållande till andra former av vattenanvändning. Vidare bör regeringen enligt styrelsen uppmana drygt 200 kommuner alt bearbeta de översiktsplaner som har upprättals och därvid redovisa hur de avser att säkerställa fiskets intressen.

Fiskeristyrelsen anser alt kommunerna bör reservera mark för atl möjliggöra en utveckling och rationalisering av yrkesfisket. Planverket stryker under behovel av alt kommunerna vid revidering av föreliggande planer uppmärksammar fisket och dess följdindustriers ökade anspråk på mark i anslutning lill hamnarna på ostkusten.

Enligt fiskeristyrelsen bör kommunala åtgärdsprogram för fritidsfisket upprättas. De bör omfatta insatser för atl säkerställa allmänhetens tillgång till fiskevatten samt restaurering av fiskevatten, fiskevård, service och information. Naturvårdsverket har föreslagit fritt mete med spö och krok utefter landets kuster.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 16

Frågor som behandlas i annan ordning

Flera remissinstanser, bl.a. planverket och fiskeristyrelsen, understryker behovel av överväganden om hushållning med fiskeresurser främst på regional nivå som underlag för kommunala ställningstaganden. Remissinstanserna föreslår utrednings- och ulvecklingsarbele, särskilda riktlinjer för fisket samt regionala hushållningsprogram. Enligt statsmakternas beslut om riktiinjer för fiskeripolitiken (prop. 1977/78:112, JoU 1977/78: 23, rskr 1977/78: 272) ankommer det på fiskeristyrelsen att svara för en fortlöpande planering av fisket bl. a. i syfte alt la tillvara tillgängliga fiskeresurser.

Vissa av remissinstansernas förslag behandlas i del pågående arbetet med den nya rapporten om hushållning med mark och vatten samt av 1973 års fiskevattensutredning (Jo 1973:07). Inom bostadsdepartementet pågår vidare särskilda studier om havsresurser och olika anspråk som riktas mot dessa resurser. Regeringen har nyligen föreslagil riksdagen (prop. 1977/78:167) att en delegation inrättas för all samordna den svenska havsresursverksamheten.

Fiskeristyrelsen betonar behovel av lagstiftning som behandlar fiskets och vallenfrågornas roll i samhällsplaneringen. De frågor som fiskeristyrelsen tar upp övervägs bl. a. i arbetet med plan- och byggnadslagstiftningen. Frågor som berör fiskels roll i vattenplaneringen övervägs även inom vattenplaneringskommitlén (Jo 1977:06) och 1973 års fiskevattensulred-ning. Vattenlagulredningens betänkande (SOU 1977:27) Revision av vattenlagen, där vissa av frågorna behandlas, har remissbehandlats och bereds f. n. inom justitiedepartementet.

3.4 Rennäringen

Planeringsarbetet och remissinstanserna

De flesta kommuner som berörs av vikliga renbelesmarker har behandlat rennäringen i kommunöversiklerna. Flertalet av kommunerna har också samrått med samebyarna och den statliga rennäringsadministralionen under planeringsskedet.

Den av planverket rekommenderade metoden alt peka ut s. k. samrådsområden har helt eller delvis kommii till användning i några kommuner i Jämtlands län. Riktlinjer som föreskriver samråd med samebyarna har antagils i en rad övriga Qällkommuner. Flera kommuner med betydande rennäringsintressen har dock inte beslutat om särskilda riktlinjer för renbetesmarkerna.

Hittills har saknats en rikstäckande karta som redovisar rennäringens intresseområden. Lanlbruksslyrelsen har därför efter samråd med planverket framställt en för hela renskölselområdel sammanfallande karta över de

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 17

viktigaste intresseområdena.

Lanlbruksslyrelsen, Svenska samernas riksförbund (SSR) m.fl. anser all arbelel under planeringsskedet avsevärt har förbättrat möjligheterna atl la hänsyn till rennäringens intressen. Enligt lantbruksstyrelsen har samråden mellan förelrädare för kommun och samebyar som regel lett lill goda resultat. Samråden bör därför fullföljas i alla kommuner med viktiga områden för rennäringen. Vid dessa samråd bör riktlinjer lill skydd för väsentliga renbetesmarker m. m. utarbetas och arbetas in i kommunöversikterna. Styrelsen menar också att befintliga riktlinjer bör ges elt mer preciserat innehåll så atl de sträcker sig längre än lill allmänna utlalanden om samråd.

De åtgärder som föreslås av remissinstanserna avser dels behovet atl fullfölja det påbörjade arbetet, dels behovel atl stärka eller precisera rennäringens ställning gentemot andra intressen. De riktlinjer som har utfärdats inom ramen för arbetet med kommunöversikter avser främsl bebyggelse. De konflikter som redovisas mellan rennäringen och andra verksamheter gäller främst problem i samband med skogsbruk inom vinterbetesområdena, konflikter mellan renskötsel och turism, friluftsliv och frilids-bebyggelse, frågor-om lätortsutbyggnad inom rennäringens årelruntmar-ker saml rennäringens förhållande lill rovdjursskyddet.

Lanlbruksslyrelsen och SSR påtalar särskilt all utbyggnaden av turistanläggningar i förening med fritidsbebyggelsens expansion i elt antal primära rekreationsområden allvarligt kan komma atl skada rennäringens intressen i områdena. Lanlbmksslyrelsen anser alt nu existerande konflikter mellan rennäring och turism/fritidsbebyggelse i områdena bör lösas innan beslut om ytterligare utbyggnader fattas.

Frågor som behandlas i annan ordning

Flera av de ålgärder remissinstanserna föreslår för alt lösa konflikter mellan rennäringen och andra intressen är av sådant slag atl de måsle övervägas i särskild ordning. Det erinras om atl information i frågor av belydelse för samekulturen och rennäringen fortlöpande sker mellan representanter för samerna och regeringen i den av regeringen år 1977 tillsatta arbetsgruppen för samefrågor till vilken har knutits en delegation med representanter för samerna.

Relationerna mellan rennäringslagen (1971:437, ändrad senast 1977:698) och byggnadslagen (1947:385, omtryckt 1972:775, ändrad senast 1977:338) övervägs i del pågående arbetet med plan- och byggnadslagstiftningen. Rennäringens intressen behandlas också i arbelel med den nya rapporten om hushållning med mark och vallen.

2 Riksdagen 1978/79. 1 samt. Nr 213. Bilaga 1

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 18

3.5 Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård Planeringsarbetet och remissinstanserna

För de flesta län finns numera översiktliga naturinvenleringar. I några län har inventeringarna lett fram till s. k. naturvårdsplaner. Ytterligare in-venteringsarbele bedöms dock vara nödvändigl i det fortsatta planeringsarbetet. Naturvårdsverket anser l.ex. alt avsaknaden av översiktliga naturinventeringar i de norra länen är elt allvarligt problem. Vad gäller kulturminnesvården saknas fortfarande bl. a. inventeringar av byggnader och kulturlandskap för slora delar av landet. Arbete med regionala och kommunala kulturminnesvårdsprogram har påbörjats i vissa län.

Den övervägande delen av naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets riksobjekl har beaktats i kommunernas planering. Detla har sketl främst genom förslag om förordnanden enligt naturvårdslagen och genom bebyggelsereglerande riktlinjer i kommunöversikl. Riksobjekten redovisas också i betydande omfattning som områden för vilka ytleriigare utredningar är erforderliga.

Praktiskt taget samtliga länsstyrelser framhåller att del med nuvarande resurser kommer atl la mycket lång tid atl genomföra de förordnanden enligt naturvårdslagen som har föreslagits. Enligt naturvårdsverket kommer behovet av skydd av riksintressanta områden för naturvården inte att vara tillgodosett före år 2000. Vidare har elt slorl antal förordnanden enligt naturvårdslagen föreslagits till skydd för kulturminnesvårdens riksobjekl.

Remissinslanserna redovisar en rad konflikter mellan bevarandeintressena och andra intressen samt även i viss mån mellan olika bevarandein-iressen. Konflikterna finns till slor del i fjällen samt i skärgårdsområdena och längs kusterna, där konkurrensen om marken mellan främst naturvårdens intressen och önskemål om utnyttjande för intensivt friluftsliv och fritidsbebyggelse är särskill påtaglig.

Såväl naturvårdens och friluftslivets som kulturminnesvårdens intressen påverkas av förändringar inom jordbrukel och skogsbruket. De konflikter som redovisas mellan jordbruk å ena sidan och kulturminnesvård och naturvård å den andra avser bl. a. dikning, bevattning, uppodling av ängs-och hagmark, borttagning av brukningshinder, utformning av jordbmkets ekonomibyggnader saml jordbrukels användning av växtnäringsämnen och kemiska bekämpningsmedel. Naturvårdsverket anser all skogsbruket under senare år har utvecklat brukningsmetoder som mer än tidigare förändrar naturmiljön i skogslandskapet. De främsta anledningarna lill konflikter mellan naturvården och skogsbruket gäller förutom brukningsmetoderna även bevarande av urskogen, Qällskogen samt ädellövskogen.

Enligt naturvårdsverket och flera länsstyrelser har den fysiska riksplaneringen inneburit ell genombrott för den allmänn naturvården i kommunernas planering. Naturvårdens intresseområden har i allt väsentligl fått

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 19

en tillfredsställande behandling i denna planering. För alt naturvårdens intressen skall kunna anses som säkerställda fordras emellertid enligt verkel i flertalet fall rättsligt bindande skydd och vård. Beträffande områden av lokall inlresse för friluftslivet föreslår verket att kommunerna får det primära ansvaret för urval, skydd och vård.

För vissa slora områden av riksintresse för friluftslivet anser naturvårdsverket alt reglering av bebyggelsen och samråd inför vissa arbetsförelag bör räcka för atl tillgodose riksintresset i den mån inte särskilda vård-åtgärder och anläggningar är aktuella. Verket betonar vikten av alt allemansrätten inte inskränks med hänvisning till att särskilda områden avsätts för naturvårds- och friluftsändamål. Det allemansrätlsliga friluftslivs-intresset på den vanliga skogsmarken kan enligt verket beaktas genom hänsynsreglerna i skogsvårdslagen, medan det mer intensiva friluftslivet i tätorternas närhet erfordrar slörre hänsynstaganden och ofta särskilda skyddsbestämmelser.

Enligt riksantikvarieämbetet har bevarandeintressena och då inte minsl kulturminnesvården fått en avsevärt förbättrad position i samhällsplaneringen genom statsmakternas riktlinjer för hushållning med mark och vatten och genom det planerings- och säkerställandearbete som har ägt rum. Ämbetet betonar emellertid svårigheterna alt långsiktigt skydda kulturhistoriska miljöer med hänsyn till begränsningarna i kulturminnesvårdens speciallagstiftning.

Riksantikvarieämbetet anser att flera av de s. k. större områdena av betydelse för kulturminnesvården bör kunna avföras i planeringssammanhang så snart skyddsbehovet inom dessa områden har preciserats och tillgodosetls inom ramen för den kommunala planeringen. Skyddsbehovet inom vissa sådana områden måste dock anses vara knutet till området som helhet och i första hand avse skydd mol strukturförändringar i stor skala. Riksantikvarieämbetet avser i första hand sådana områden som Österlen och Bjärehalvön i Kristianstads län. Öland och kustbygden i Kalmar län, Gotland, de områden i Östergötlands län som ingår i elt öst-västligt stråk från Slätbaken till Vättern, Falbygden och Kinnekulle i Skaraborgs län samt vissa älvdalar som enligt statsmakternas beslut inte skall exploateras för utvinning av vattenkraft.

Naturvårdsverket föreslår alt etl nät av kullurlandskapsobjekl av gemensamt inlresse för naturvården och kulturminnesvården avsätts i samverkan mellan verkel och riksantikvarieämbetet.

Riksantikvarieämbetet stryker under vikten av generella hänsynsregler i lagstiftningen, vilka bör åtföljas av råd och anvisningar. Lagstiftningen för skogsbrukel och jordbruket bör enligt ämbetet ändras så alt kullurminnes-vårdens intressen kan tillgodoses. Naturvårdsverket föreslår att naturvårdslagen kompletteras så atl kullurpräglade naturmiljöer skall kunna skyddas även från kulturhistorisk synpunkt.

Planverket anser att starka skäl talar för all de åtgärder, främst avseende

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 20

naturvården, som har föreslagits under program- och planeringsskedet delvis omprövas. Enligt verket kan en större del av dessa frågor lösas inom ramen för översiktlig kommunal planering saml genom en utvecklad tilllämpning av allmänna hänsynsregler i naturvårds- och skogsvårdslagstifl-ningen. Lagstiftningen bör ytterligare utvecklas från den nuvarande områdes- och objektsinriktningen mot generella aktsamhets- och hänsynsregler.

Naturvårdsverket, planverket och riksantikvarieämbetet betonar nödvändigheten av samverkan mellan naturvården och kulturminnesvården och konstaterar atl förutsättningarna för samarbete har förbättrats sedan länsslyrelsen blivit regional myndighei för kulturminnesvården. Riksantikvarieämbetet och nalurvårdsverket hävdar alt konflikter när del gäller kulturlandskapet i det närmaste helt borde kunna undvikas genom en samordnad planering. Planverket understryker vikten av elt förbättrat samarbele inom länsstyrelserna mellan planenhelen, naturvårdsenheten och länsantikvarien.

Nalurvårdsverket och riksantikvarieämbetet har tillsatt en gemensam arbetsgrupp med uppgift att utvärdera och samordna del inventerings-, planerings- och vårdarbete, som berör framför allt kulturiandskapet. Avsikten är att arbetet skall leda fram till gemensamma rekommendationer om hur inventering, planering och vård bör läggas upp och genomföras.

Frågor som behandlas i annan ordning

Svårigheterna atl inom ramen för tillgängliga resurser i önskvärd omfattning långsiktigt skydda områden av riksintresse för naturvården och kulturminnesvården har föranlett många remissinslanser alt diskutera lagstiftningsfrågor. Flertalet länsstyrelser samt vissa centrala verk, bl.a. naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet pekar på det stora behovel av ekonomiska och personella resurser för alt genomföra de åtaganden som har gjoris under program- och planeringsskedet om skydd av riksinlressanla områden. Beträffande kulturminnesvården syftar lagsliftningsförslagen lill alt på etl bättre sätl än vad som f. n. är möjligl kunna skydda samlade kulturhistoriska miljöer. Förslagen varierar från en hell ny kullurmiljölag till en utvidgning av gällande lagstiftning inom vissa områden all även innefatta kulturminnesvårdens intressen.

För att tillgodose behovel av skydd för områden av lokal betydelse för friluftslivet föreslår naturvårdsverket att ell nytt institut, friluftsområde, införs i naturvårdslagen. Enligt förslaget skall kommunen kunna besluta om inrättande av friluftsområde och ta ansvar för eventuella intrångser-sällningar. Statens ansvar skall begränsas lill atl utfärda föreskrifter om vissa minimikrav som bör uppfyllas vid planeringen. Verket föreslår vidare att en särskild lag om bevarande av ädellövskog införs och atl regeringen skall kunna besluta att naturreservat skall bildas för riksinlressanla områden. Många remissinstanser har redovisat synpunkter på innehållet i och tillämprringen av 19 och 20 §§ naturvårdslagen.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 21

Flera remissinstanser pekar på behovel och betydelsen av hänsynsregler i olika lagar för att tillgodose naturvårdens, friluftslivets och kullurminnes-vårdens intressen. Vissa problem vad gäller tillämpningen och förslag beträffande innehållet i dessa redovisas. Enligt några remissinstanser torde en mera systematisk tillämpning av sådana hänsynsregler minska behovet av särskilda förordnanden enligt naturvårdslagen.

Frågor rörande ändringar i och tillämpning av gällande lagstiftning m. m. övervägs som lidigare har nämnts i särskild ordning inom regeringskansliet. Del pågående arbetet med plan- och byggnadslagstiftningen kommer att till viss del behandla dessa frågor. Också i del pågående arbelel med den nya rapporten om hushållning med mark och vallen kommer genomförandefrågor atl behandlas.

3.6 Fritidsbebyggelse och turism

Planeringsarbetet och remissinstanserna

Fritidsbebyggelsens omfattning, utveckling och problem har varit några av huvudfrågorna i planeringsarbetet för etl stort antal kommuner. Frågor som kommunerna ofta behandlar gäller konflikter med annan markanvändning, problem med funktionsomvandling av bebyggelse, kommunalekonomiska konsekvenser av fritidsbebyggelse, fritidsbebyggelsens framtida utveckling samt kommunala mål för denna utveckling.

Kommunernas arbete med turism och rekrealionsfrågor har haft sin lon-vikt på frågor som rör områden av riksintresse för det rörliga friluftslivet och för närrekreationen. Samtliga primära rekreationsområden har behandlats i upprättade kommunöversikler. För flertalet primära rekreationsområden har planeringskommittéer tillsatts. Förutom berörda kommuner medverkar som regel länsstyrelserna, regionala turistorganisationer och i vissa fall landslingen i arbelel.

Så gott som samtliga länsstyrelser anser atl statsmaktemas geografiska riktlinjer avseende fritidsbebyggelsens behandling i stort sett har beaktats. Hälften av länsstyrelserna anger emellertid tveksamhet mot föreslagen fritidsbebyggelse.

Av de cenlrala verken behandlar naturvårdsverket, planverket och riksantikvarieämbetet fritidsbebyggelsens utveckling i områden med geografiska riktlinjer. Planverket anser att vissa kuststräckor samt Öland i princip är fullbyggda med enskild fritidsbebyggelse. Naturvårdsverket bedömer att planeringsarbetet för områdena endast delvis har kunnal genomföras och verkel menar att riktlinjerna inte har följts för vissa områden. Speciellt gäller delta för vissa kust- och Qällområden, för Siljansbygden samt för Öland och Gotland. Naturvårdsverket anser att enskild fritidsbebyggelse skall accepteras i områden med geografiska riktlinjer endast om bevarandeintressena är mindre uttalade. Verkel föreslår all kommunema mer aktivt använder del s. k. planmonopolet för all förhindra olämplig bebyg-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 22

gelse. Vidare anser verket att länsstyrelserna bör vägra fastställa detaljplan som strider mot angivna riktlinjer för berörda områden. Slutligen föreslås att kommunema bör utarbeta generalplaner för de mest utsatta områdena. Verket betonar vidare nödvändigheten av att strandskyddel upprätthålls.

Lantmäteriverket har med slöd av uppgifter från överlantmätarmyndig-hetema gjort bedömningen att mer än hälften av fritidsbebyggelsen kan väntas komma lill utanför större planområden. Verket konstaterar att åtskilliga kommuner redovisar behov av mark för fritidsbebyggelse utanför områden med speciella riktlinjer. För all fullfölja dessa intentioner fordras belydande planeringsinsatser. Verket menar bl.a. att aktiva planeringsinsatser är angelägna inom de i rapporten (SOU 1975: 75) Hushållning med mark och vatten utpekade utvecklingsområdena för fritidsbebyggelse. Lantmäteriverket drar vidare slutsatsen alt en ändrad och någol positivare inställning till spridd fritidsbebyggelse har inträtt eller håller på att inträda. Frågan om storieken av fritidstomler där detaljplan saknas, främst glesbe-byggelsetomter. är enligt verkel av sådan vikt att den bör uppmärksammas i den fortsatta diskussionen om planeringsrikllinjer.

Lanlbruksslyrelsen framhåller att det finns anledning att vara återhållsam med all medge spridd fritidsbebyggelse i jordbruksbygder, om den kan väntas medföra inskränkningar i jordbruksdriften. Det gäller även om bebyggelsen inte förläggs på jordbruksmark. Riksantikvarieämbetet anser att samhällel bör ha ett slörre inflytande på etableringen av fritidsbebyggelse och att denna bör ske mera planmässigt, bl. a. med hänsyn till atl den spridda fritidsbebyggelsen inte sällan kommer i konflikt med de kulturhistoriska intressena.

Skogsstyrelsen uppskattar att betydande skogsmarksarealer, i storleksordningen 50 000- 100000 ha, kan komma att beröras av fritidsbebyggelse inom den närmaste framtiden. Dessa arealer kommer enligt styrelsen atl tas ur biologisk produklion. Man bör därför regelmässigt väga in skogsmarkens förhållanden och skogstillståndel när fritidsbebyggelsen skall lokaliseras.

Planverket erinrar om att verket i olika sammanhang har hävdat atl valet av upplåtelseform är väsentligl när föreslagna exploateringar för fritidsbebyggelse skall lämplighelsbedömas ur planmässig synpunkt. En allmän princip bör enligt verkel vara atl fritidshus lokaliseras med hänsyn till förväntad ulnylQandegrad. 1 områden med slorl rekreationsvärde bör därför korttidsuthyrning förekomma i de attraktivaste lägena, därnäst andelshus och långtidsulhyrning innan mark upplåts för enskild fritidsbebyggelse i traditionella former. För alt underlätta den eftersträvade planmässighelen bör kommunerna enligt planverket bl. a. ges möjligheter att påskynda genomförandet av de fastställda, inte utbyggda byggnadsplaner som inte bör upphävas eller omarbetas.

Enligt lantbruksstyrelsen måsle bebyggelse- och markanvändningsfrå-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 23

gorna knytas också till den regionalpoliliska planeringen. Särskilt i glesbygdsregioner måste slor hänsyn tas lill behovel av tillkommande bebyggelse. En förutsättning för fortsatt utveckling av de areella näringama i sådana regioner kan enligt styrelsen vara att andra näringar, t.ex. fritidsbebyggelse och turism, ges goda utvecklingsmöjligheter för all bl. a. servicefunktionerna skall kunna upprätthållas. Planverket framhåller att fritidshus för uthyrning knutna till jordbruksföretag är en bebyggelseform som bör stödjas, om den långsiktigt gynnar både rekrealionsinlressena och jordbruksnäringen.

Planverket konstaterar att flera kommuner anför sysselsältningspoliliska motiv för omfattande utbyggnad av fritidsbebyggelse inom områden där återhållsamhet enligt riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen bör iakttas med ny fritidsbebyggelse. Det gäller t.ex. i delar av Qällområdet. vid Norrlandskusten och på Gotland. Verkel anser atl utbyggnad i sådana områden bör ske i sådan takt atl sysselsättningen tryggas på lång sikl för dem som redan bor i trakten, och att fritidshusen bör upplåtas i sådana former att utnytQandet blir så stort som möjligt.

Drygt hälften av länsstyrelsema samt lantmäteriverket och planverket konstaterar att omvandlingen av fritidshus till permanenlbosläder är etl problem för många kommuner. Remissinstanserna anser att nuvarande styrmedel när det gäller att förhindra icke önskad funktionsomvandling är otillräckliga.

Vad gäller den motsatta omvandlingen, från permanentbostäder till fritidshus, intar länsstyrelserna i allmänhet en positiv hållning. De menar all bebyggelse som annars skulle förfalla härigenom kommer till nyttig användning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar emellertid de särskilda problem som denna funktionsomvandling innebär i fiskelägena i norra Bohuslän.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att den stora efterfrågan på fritidsbosläder i Qällen innebär att också nyuppförda hus avsedda för helårsboende säljs som fritidsbosläder i Åreområdet och västra Härjedalen. Utvecklingen är enligt länsslyrelsen alarmerande och ställer kommunerna i en mycket svår situation. Både planverket och riksantikvarieämbetet anser att en fortsatt omvandling av detta slag kan få så negativa konsekvenser för de berörda samhällena all statsmakterna bör införa styrmedel som möjliggör för kommunerna alt bevara miljöerna och atl förhindra att samhällena utarmas både miljömässigt och socialt.

Planverket påtalar risken för alt fömtsätlningama för turism och friluftsliv minskar i vissa värdefulla områden i södra Qällområdet till följd av den stora ökningen av enskild fritidsbebyggelse. De tillgängliga ytorna i dalgångarna är begränsade och de efterfrågas för fritidshus samtidigt som de fungerar som utgångspunkter för Qällfärder. Verket anser att man inte bara för bevarandeintressena utan även för turismen bör ta undan större sammanhängande områden i Qällvärlden från exploatering. Verkel menar att

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 24

orördheten i sig är av stort värde för många människor som vistas i Qällområdet.

Flera länsstyrelser och centrala verk är eniga om atl statliga insalser är nödvändiga för alt turismen skall utvecklas. Nalurvårdsverket framhåller att uppgiften alt planera och investera för en utveckling till förmån för besökare från hela landet inte utan väsentligt statligt stöd kan läggas på enskilda kommuner. Statens ansvar gäller enligt verkel främst de primära rekreationsområdena och områden av riksintresse för friluftsliv. Verket föreslår all insalser med hjälp av beredskapsmedel i ökad utsträckning styrs över till de primära rekreationsområdena och till områden av riksintresse för friluftsliv.

Genom en lämplig hushållning med marken bordet enligt planverket vara möjligt att bereda utrymme för en omfattande ulbyggnad av anläggningar för olika aktiviteter och för inkvartering ulan att nämnvärt behöva inkräkta pä de areella näringarna eller bevarandeinlressena. Mark för turism och rekreation måste emeilerlid reserveras i attraktiva lägen. De lokala konflikterna kan bli omfattande och behöver mötas med en omsorgsfull planering.

Planverket anser vidare att det planeringsarbete som skall genomföras för de primära rekreationsområdena innebär att den kommunala politiken i fråga om exploaterings- och byggnadsverksamhet i hög grad måste ses över mot bakgrund av långsiktiga överväganden om hushållningen med värdefulla natur- och kullurresurser. Nalurvårdsverket anser att kommunomfattande markdisposilionsplaner bör upprättas för att väga olika markanvändningsintressen mot varandra.

Några länsstyrelser framhåller all som grund för planeringsarbetet i de primära rekreationsområdena behövs yllerligare vägledning och precisering från statsmakternas sida om huvudsaklig inriktning och sloriek på framlida insatser för varje område. Nalurvårdsverket anser alt det för varje primärt rekreationsområde bör utarbetas ett utvecklingsprogram för turism och friluftsliv, där naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen särskill beaktas. Dessa program bör utarbetas av berörda kommuner och regionala organ i samverkan.

Enligt planverket är det väsentligl att den översiktliga planering som skall genomföras för de primära rekreationsområdena som helhet ger underiag och ramar för de enskilda kommunemas planering. Kommunerna får sedan var för sig planera för utvecklingen av sina delområden och turistorter. Planverket ser det som angeläget att kommunemas planer på detta sätl kan fogas in i etl regionalt helhetsmönster.

Planverket konstaterar alt de försök lill delaljavgränsningar som har gjorts för de primära rekreationsområdena utgår från olika principer och i allmähet betraktas som preliminära. Flera länsstyrelser framhåller svårigheten att slutgiltigt avgränsa områdena så länge inriktningen av en eventuell framtida utbyggnad är oklar. Naturvårdsverket anser atl man bör av-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 25

vakta mera konkreta utvecklingsprogram innan man lar ställning till de exakta gränserna. Även planverket avstår från all redovisa ställningstaganden till områdenas avgränsning.

Frågor som behandlas i annan ordning

Många av de frågor om fritidsbebyggelse och turism som har tagils upp av kommunema och remissinslanserna är inte av den art atl de behandlas inom ramen för den fysiska riksplaneringen. Vad gäller frågor om turism med särskild inriktning mot de primära rekreationsområdena pågår övervägande inom jordbruksdepartementet med anledning av rekrealionsbe-redningens rapport (Ds Jo 1978:2) Statliga insatser för turism och rekreation.

Vad gäller fritidsbebyggelsen har kommunerna i,betydande omfattning behandlat exempelvis frågor om funktionsomvandling av bebyggelse och kommunalekonomiska konsekvenser av fritidsbebyggelse. Länsstyrelserna och vissa av ämbetsverken har bl. a. tagit upp frågor om ekonomiska och juridiska styrmedel för utveckling av olika boendeformer, fritidsbebyggelsens regionalpolitiska effekter och konsekvenser av funklionsom-vandling av bebyggelse. Dessa frägor behandlas av den kommitté (Bo 1978:01) som chefen för bostadsdepartementet har tillkallat och som har i uppgift atl över elt brett fäll ulreda olika frågor rörande frilidsboendets utveckling.

Synpunkter har vidare förts fram av länsstyrelser och verk belräffande behovel av ändringar i byggnadslagen för atl ge kommunerna ökade möjligheter atl i vissa fall påskynda genomförandet av fastställda, ej utbyggda byggnadsplaner och i andra fall upphäva olämpliga sådana. Dessa frågor övervägs i arbelel med plan- och byggnadslagstiftningen.

3.7 Industri, gruvor och takter

Planeringsarbetet och remissinstanserna

Drygt Qugo kustkommuner och några inlandskommuner har utfört planerings- och utredningsarbete avseende sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Flertalet av dessa kommuner avser driva planeringsarbetet vidare. Länsstyrelsema har på olika sätt deltagit i arbetet. I flera län har länsstyrelserna utvärderat tänkbara industrilägen samt lämnat förslag till prioriteringar mellan dessa. Förde i proposition 1972:111 angivna områdena där mark bör reserveras för särskilt resurskrävande och/eller miljöstörande industri (i del följande benämnd FRP-industri) finns i allmänhet antagna områdesplaner. För flertalet av dessa områden har vidare utförts särskilda miljöutredningar och vissa andra specialutredningar.

Länsstyrelsema i länen vid norra Svealands- och Norrlandskusten har i samråd med berörda kommuner utvärderat tänkbara områden för hamn-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 26

bunden FRP-industri. Länsstyrelserna i Norrlandslänen och i vissa inlandslän har pekat ut ett antal områden somjibedöms vara lämpliga för industrilokalisering. Länsstyrelserna anser att en utbyggnad av FRP-industri också kan komma i fråga på flera andra platser längs Norriandskusten och i inlandet.

Riksdagens riktlinjer om atl undanta s. k. obrutna kustområden från lokalisering av FRP-industri och att begränsa lokalisering av sådan industri vid högexploaterade kuster till vissa utpekade platser har enligt planverket tillgodoselts i kommunernas planering. Industriverket konstaterar att de framlidsbedömningar som har redovisats i de av verkel utarbetade rapporterna om induslrin i den fysiska riksplaneringen innebär atl det för de närmaste 10 åren inte ställs några omfatlande krav på markreservationer. En liknande bedömning görs av planverket, som anser alt tillgängliga branschsludier lyder på etl litet behov av nya lägen för miljöstörande industri. Verket anser alt det är angeläget med en god planberedskap på ell begränsal antal platser som har goda lokaliseringsförulsättningar för denna lyp av industri. Verket finner del emeilerlid inte möjligl atl ulan ytteriigare analys ta ställning till vilka platser som är särskilt lämpliga för en utveckling av FRP-industri. Nalurvårdsverket motsätter sig alt nya lägen för FRP-industri pekas ut om inte särskilda skäl föreligger. Verkel anser att om sådana skäl föreligger så bör i första hand orter där industrinedläggning har skett komma i fråga. Industriverket och riksantikvarieämbetet för fram liknande synpunkter.

Flera remissinslanser, bl. a. planverket och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), anser att de områdesplaner och miljöutredningar som har utarbetats under planeringsskedet är värdefulla. Planverket anser alt en översiktlig sammanställning av det malerial som nu föreligger är angelägen. Sammanställningen bör bl.a. utgöra underlag för etl urval av platser där statliga och kommunala insalser för fortsatt utredning och planering är önskvärda. Verket anser vidare att en närmare analys bör genomföras för de platser vid norra Svealands- och Norrlandskusten som berörda länsstyrelser och kommuner har angett som tänkbara för lokalisering av FRP-industri.

Möjligheterna atl lokalisera FRP-industri lill inlandet behandlas av flera remissinslanser. Enligt SMHI kan vattenrecipienten i vissa fall vara en begränsande faktor. Naturvårdsverket anser att förutsättningarna att lokalisera industri nära råvaruförekomster i inlandet sannolikt ökar alll efter som bättre process- och reningsleknik ulvecklas. Liknande synpunkter förs fram av planverket, som bedömer alt ytterligare någon eller några orter i inlandet kan komma att visa sig ha speciella förutsättningar för industriell utveckling. Särskilt gäller delta enligt verkel områden i anslutning lill ännu olillräckligl utvärderade råvaruförekomster.

Kommuner, länsstyrelser och centrala myndigheter har i viss utsträckning behandlat gruv- och läktfrågor. Några kommuner har redovisat in-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 27

mutnlngs- och ulmålsområden i kommunöversikter och markdisposilionsplaner. Kommuner med alunskifferförekomsler har endasl i några fall uppmärksammat dessa i planeringsarbetet. Planering sker i flera kommuner för atl klarlägga var fortsall läktverksamhet avseende sand, grus och sten kan komma till stånd.

Flera länsstyrelser och centrala myndigheter anser atl det behövs ett bättre underiagsmalerial beträffande malm- och mineraltillgångar inför det fortsatta planeringsarbetet. Önskemål om att i ökad utsträckning få del av prospekleringsresultal framförs bl.a. av länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län. Några länsstyrelser framhåller behovel av en bättre kännedom om och mer långsiktig hushållning med grus-, sand- och sten-fyndigheter. Flera länsstyrelser samt naturvårdsverket och planverket anser atl gruvlagstiftningen bör ses över. Även industriverket framför synpunkter på lagstiftningen inom mineralområdel. Nalurvårdsverket föreslår ändring i naturvårdslagen så alt hushållningsaspekten kan beaktas i fråga om täktverksamhel.

Frågor som behandlas i annan ordning

Flera av de frägor som remissinstanserna har tagit upp i sina yttranden kräver yllerligare beredning. Elt omfattande underlag belräffande den fortsatta behandlingen av induslrin i den fysiska riksplaneringen har lämnats av industriverket genom de studier om skilda industribranscher som verkel har utarbetat. Redovisade förslag lill kompletteringar och ändringar i gällande riktlinjer för den fysiska riksplaneringen kommer atl övervägas i det pågående arbetet med en ny rapport om hushållning med mark och vatten. Rapporten kommer bl.a. atl redovisa etl planeringsunderlag belräffande malmer och mineral. Vissa av här berörda frågor behandlas även inom den vid jordbmksdepartementet tillsatta kommittén (Jo 1978:01) med uppdrag all utforma riktlinjer för den framlida naturresurs- och miljöpolitiken. Frågor rörande gruvindustrin övervägs också inom den pågående mineralpoliliska ulredningen.

Förslag lill ny eller ändrad lagstiftning bereds dels i anslutning till del pågående arbetet med plan- och byggnadslagstiftningen, dels i naturvårds-kommittén (Jo 1970: 28). dels i särskild ordning inom regeringens kansli.

3.8 Energiförsörjning

Planeringsarbetet och remissinstanserna

Vattenkraftutbyggnader har behandlats i liten utslräckning av kommuner och länsstyrelser i avvaktan på främst statsmakternas ställningstaganden till pågående och nyligen avslutade ulredningar. Elt fåtal kommuner redovisar slällningslaganden för eller emot aktualiserade vattenkraftutbyggnader.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 28

I berörda kommunöversikter anges områden kring de fyra kärnkraftverken som har blivit föremål för planering och för vilka riktlinjer för nybebyggelse har beslutats. Några kommuner redovisar sin inställning lill framförda förslag lill nya kraflverkslägen.

Flertalet länsstyrelser behandlar behovel av mark för kraftledningar. Som underiag för kommunernas och länsstyrelsernas redovisning av kraftledningar har industriverket inventerat det befintliga stamlinjenätet och det regionala nätet. Vattenfallsverket har lill länsstyrelserna redovisat planerat slamlinjenäl, bl. a. en sträckning för etl 800 kV-näl som avses binda samman befintliga kärnkraftverk. Även övriga CDL-företag har till länsstyrelserna redovisat planerade kraftledningar. Flertalet länsstyrelser har redovisat av valtenfallsverket planerat stamlinjenät. En av verket planerad 800 kV-ledning mellan Forsmark och Oskarshamn har varit föremål för samråd i samtliga berörda län.

Valtenfallsverket finner det angeläget alt planering för den mer detaljerade sträckningen av elt framlida 800 kV-nät kan påbörjas. Verket anför vidare att befintliga kraftledningsförbindelser med de nordiska grannländerna kommer att byggas ul under de närmaste åren. Verket påpekar all motiv för nya s. k. samkörningsledningar kan uppkomma till följd av energipolitiska beslut som påverkar förutsällningarna för kraftulbyte över gränserna.

Flera länsstyrelser redovisar konflikter med vatlenfallsverkets planer på elt framtida kraftledningsnät. Bl. a. är länsstyrelsen i Stockholms län starkt negativ lill en planerad 200-400 kV-ledning öster om Stockholm. Planverket anser atl konflikterna med anledning av etl eventuellt 800 kV-nät bör utredas i samråd mellan berörda parter. Om principbeslut fattas om atl bygga elt sådanl nät bör enligt verkel kommunala markreservalioner därefter genomföras.

Flertalet länsstyrelser och flera cenlrala myndigheter anser del angelägel all samrådsförfarandet vid planering av kraftledningar ulvecklas. Skogsstyrelsen framhåller att samråd bör ske med skogsbrukets förelrädare på elt tidigt stadium innan huvudsträckningarna bestäms. Förelrädare för skogsbruket bör enligt skogsstyrelsen delta redan vid den övergripande planering som sammanbinder kraftledningsnälen över länsgränserna. Enligt planverket bör kraftledningsplaneringen integreras i den kommunala fysiska planeringen. Lanlbmksslyrelsen anför liknande synpunkter. Industriverket anser att de samråd som föregår koncessionsprövning av överföringsledningar bör förbättras. Bl. a. industriverket och naturvårdsverket pekar på sambanden mellan kraftledningsplanering, kommunal energiplanering och fysisk planering.

Frägor som behandlas i annan ordning

Flera remissinstanser tar upp frågor av långsiktig karaktär. Det gäller t. ex. eventuella konflikter mellan olika framtida energiproduktionssystem

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 29

å ena sidan och naturvården och andra motstående intressen å den andra. Dessa frågor övervägs i det pågående arbetet med den nya rapporten om hushållning med mark och vallen, där även frågor om markreservation för energiproduktion tas upp. Behandlingen av frågorna är avhängig de beslut om energipolitiken som f. n. förbereds. Den framtida energipolitiken påverkar också frågan om etl 800 kV-nät för eldistribution.

Planverket, industriverket, valtenfallsverket och naturvårdsverket har gemensamt utarbetat rapporten Kraftledningar i fysisk planering (statens planverk, rapport 46, år 1978). I rapporten behandlas bl.a. kraftlednings-frågornas samordning med den fysiska planeringen och formerna för samråd mellan kraftproducent, länsstyrelse och kommun. Samordningen av kraflledningsplaneringen med den fysiska planeringen övervägs närmare i arbelel med plan- och byggnadslagstiftningen.

Frågor som behandlas i annan ordning

Flera remissinstanser tar upp frågor av långsiktig karaktär. Det gäller t. ex. eventuella konflikter mellan olika framlida energiproduktionssystem å ena sidan och naturvården och andra motstående intressen å den andra. Dessa frågor övervägs i det pågående arbetet med den nya rapporten om hushållning med mark och vallen, där även frågor om markreservation för energiproduktion tas upp. Behandlingen av frågorna är avhängig de beslul om energipolitiken som för närvarande förbereds. Den framtida energipolitiken påverkar också frågan om ett 800 kV-nät för eldistribution.

Planverket, industriverket, vatlenfallsverkel och naturvårdsverket har gemensamt utarbetat rapporten Kraftledningar i fysisk planering (statens planverk, rapport 46, år 1978). 1 rapporten behandlas bl. a. kraftledningsfrågornas samordning med den fysiska planeringen och formerna för samråd mellan kraftproducent, länsstyrelse och kommun. Samordningen av kraftledningsplaneringen med den fysiska planeringen övervägs närmare i arbetet med plan- och byggnadslagstiftningen.

3.9 Kommunikationer Planeringsarbetet och remissinstanserna

I de kommunöversikter och markdisposilionsplaner som kommunerna har antagit under planeringsskedet har väsentliga problem i samband med vägslräckningar behandlats. Såväl befintliga som planerade vägar har tagits upp. Vägverket och planverket konstaterar atl planeringsarbetet har skett på ett tillfredsställande sätt.

Flera länsstyrelser berör i sina yttranden konflikter om markanvändningen mellan planerade vägföretag och andra intressen. Det gäller i första hand konflikter mellan planerade trafikleder och naturvårdens, friluftslivets eller kulturminnesvårdens intressen samt intresset att skydda jord-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 30

bruksmark.

De i underlagsmaterialet för den fysiska riksplaneringen redovisade länkbara nya djuphamnslägena har i huvudsak beaktats i den kommunala planeringen. Etl flertal av dessa lägen anges som utredningsområden i kommunöversikterna, varför markanvändningen ännu inte är klarlagd. Sjöfartsverket anför alt lägen för djuphamnar är en starkt begränsad resurs som bör reserveras för verksamheter med särskilda krav på djupförhållanden.

Både sjöfartsverket och planverket anser att statsmakterna bör vidta åtgärder för alt styra utbyggnaden av hamnar, bl. a. för atl undvika olämpliga investeringar. Planverket finner det nödvändigt att ett kommande ställningstagande lill hamnutbyggnader grundas på övergripande bedömningar så atl planeringen av hamnar anpassas till samhällsplaneringen i övrigt och så alt överkapacitet och inte önskad konkurrens undviks.

Befintliga flygplatser, planerade utbyggnader och nya flygplalslägen har i allmänhet behandlats i del kommunala materialet. Markanvändningskonflikter kring befintliga flygplatser och nya flygplalslägen har behandlats av länsstyrelserna, luftfartsverket och planverket.

Frågor som behandlas i annan ordning

Vägverket, luftfartsverket och sjöfartsverket betonar liksom planverket, naturvårdsverket och några länsstyrelser behovel av alt samordna utbyggnader inom transportsektorn med annan samhällsplanering - främsl den regionalpolitiska och fysiska planeringen — på lokal, regional och central nivå. Enligt planverket måsle det samordningsarbete på central nivå som är en förutsättning för sådana samlade sektorövergripande bedömningar utvecklas vidare.

Planverket påpekar vidare, liksom även sjöfartsverket, alt det föreligger brister i fråga om planeringen och samordningen av utbyggnaden av hamnar.

Nu nämnda trafikplaneringsfrågor har behandlats inom ramen för den utvärdering som förelagils inom kommunikationsdepartementet av den under åren 1972-1974 genomförda landsomfattande regionala trafikplaneringen. I anslutning härtill har bl. a. utarbetats två departementspromemorior. Planering av de svenska hamnarna (Ds K 1975: 9) och Planering av de svenska flygplatserna (Ds K 1975:10), innehållande bl. a. skiss till riksplan för hamn- resp. flygplatsväsendet. Promemoriorna har remissbehandlats.

Regeringen bemyndigade den 25 maj 1978 chefen för kommunikationsdepartementet atl tillsätta en utredning med uppgift atl ulreda vissa frågor beträffande luftfartens roll i en samordnad trafikpolitik (K 1978:07). Utredningen skall bl. a. med utgångspunkt i en översiktlig analys av del inrikes flyglinjenätet föreslå en lämplig flygplatsstruktur som i första hand tillgodoser kraven på tillfredsställande interregionala flygtransporter.

Regeringen kommer även inom kort atl meddela direktiv och riktlinjer

Prop. 1978/79:213 Bilagal 31

för trafikplaneringen inom ramen för den av regeringen den 15 juni 1978 beslutade fullständiga länsplaneringsomgången (länsplanering 1980). Vidare kommer regeringen atl ge särskilda direktiv och riktlinjer för länsstyrelsernas medverkan i genomförandet av en hamn- och flygplatsplanering, som skall redovisas lill regeringen senast den I april 1981. Inom ramen för denna planering kommer närmare att studeras frågan om ny- och utbyggnad av mindre flytplalser, de s. k. region- och lokalflygplatserna, samt den lämpliga framtida hamnstrukturen.

Naturvårdsverket och länsstyrelserna i Älvsborgs och Norrbollens län ifrågasätter om inte större flygplatser borde prövas enligt miljöskyddslagen eller 136 a § byggnadslagen. Frågan om prövningsplikt för flygplatser övervägs i pågående översyn av miljöskyddslagen (1969:387 omtryckt 1972: 782, ändrad senast 1975: 727).

Luftfartsverket, planverket och naturvårdsverket samt flera länsstyrelser påtalar bullerproblem kring olika kommunikationsanläggningar och framför önskemål om alt de av Irafikbullerutredningen föreslagna riktvärdena skall gälla som riktvärden för högsta tillåtna bullernivå. Trafikbullerutredningen har under åren 1974-76 lagt fram förslag lill normer vad avser flygtrafikbuller, vägtrafikbuller och buller från fritidsbåtar.

3.10 Försvar

Planeringsarbetet och remissinstanserna

Försvarets intresseområden har behandlats i kommunöversikter och markdisposilionsplaner. Länsstyrelser och militära myndigheter har ställt samman underlagsmaterial för kommunemas planering. Exempel på sådant material är redovisning av försvarels markinnehav, riskområden och bullerzoner vid skjutfält och målplatser.

Samråd har i slor utsträckning skett mellan företrädare för länsstyrelser, kommuner och militära myndigheter. Flertalet länsstyrelser har samrått med chefen för flygvapnet rörande områden och stråk för lågflygning.

Överbefälhavaren (ÖB) konstaterar liksom planverket och flera läilssty-relser att försvarets markbehov i flertalet fall har beaktats i den kommunala planeringen och vägts in på elt med andra samhällsintressen jämbördigt sätl.

Ungefär hälften av länsstyrelserna redovisar intressekonflikter mellan försvaret å ena sidan och friluftslivet och naturvården å den andra. I flera yttranden sägs att konflikterna bäst löses genom alt försvarels verksamhet på sikt omlokaliseras eller genom att former ulvecklas för samulnylQande av berörda områden. Såväl ÖB som naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet betonar möjlighetema till atl samulnyttja försvarets övningsområden.

Planverket och ÖB anser att de samrådsruliner som har tillämpats sedan år 1975 mellan chefen för flygvapnet och länsstyrelserna nu börjar fungera

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 32

tillfredsställande.

Flera länsstyrelser påtalar bullerstörningar från arméns och flygvapnets övningsområden. Enligt planverket bör ÖB fortlöpande biträda länsorgan och kommuner med kartläggning av aktuella bullersituationer.

I flera kommuner föreligger intressekonflikter mellan försvarets markbehov och tätorlsintressen. Vissa av dessa konflikter kvarstår från programskedet. Planverket anser att det är viktigt att försvaret på sikt söker begränsa sitt behov av sådana markområden nära tätorter som behövs för andra ändamål. ÖB fäster stort avseende vid att det mellan försvaret och vissa kommuner föreligger s. k. intressegränsavtal om markanvändningen i närheten av befintiiga övnings- och skjulfält för att förebygga konflikter mellan tätbebyggelse och militära övningsområden.

Frågor som behandlas i annan ordning

I det pågående arbetet med den nya rapporten om hushållning med mark och vatten kommer flera av de frågor som remissinslanserna har tagit upp atl behandlas. Del gäller bl.a. fredsorganisationens markanvändning och markanspråk på längre sikl. Vidare kommer omgivningskonsekvenserna av militär verksamhet samt möjlighetema till samutnyttjande av övningsområden att behandlas. Vissa föreslagna ändringar i byggnadslagen vad gäller befästningsbegreppet m.m. behandlas i arbetet med plan- och byggnadslagstiftningen. Vissa markförvärv för armén m. m. skall behandlas av riksdagen hösten 1978 (prop. 1978/79: 5).'

4 Planeringen inom områden med geografiska riktlinjer

4.1 Obruten kust

Planeringsarbetet

Riktlinjerna för obruten kust berör tre kustområden i landet, nämligen Höga Kusten, Kalmar och Östergötlands skärgårdar samt Norra Bohusläns skärgård. Planeringen inom de obrutna kustområdena har bedrivits av särskilda kommittéer med representanter från främst de berörda kommunerna och länsstyrelserna.

Höga Kusten-kommitténs huvudrapport år 1974 innehåller ett utvecklingsprogram för främst friluftslivets, naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen. Vidare ingår en s. k. bevarandeplan för kusten. Rapporten avses ligga till grund för kommande områdesplanering inom kustområdet i Kramfors och Ömsköldsviks kommuner.

Kalmar och Öslergötiands skärgårdsulredning (KÖSU) har i sin slutrapport år 1976 redovisat en s. k. zonplan där kustområdet delas in i olika om-

' FöU 1978/79: 9, rskr 1978/79: 56.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 33

råden med varierande intressen och restriktivitet mol ny bebyggelse. I zonplanen föreslås atl större anläggningar för friluftsliv samlas i fem s. k. basorter för friluftslivet. Valdemarsviks, Söderköpings och Västerviks kommuner har med utgångspunkt från KÖSU:s zonplan upprättat markdisposilionsplaner för kustområdet, vilka har antagils av kommunfullmäktige. Zonplanen har även legat lill grund för den del av den kommunomfattande markdisposionsplanen för Oskarshamns kommun som behandlar kustområdet. Kommunfullmäktige har antagit planen. I Norrköpings kommun har zonplanen godkänts av fullmäktige som underlag för fortsatt planering.

Norra Bohusläns kustutredning (NBK) har bl. a. avgränsat s. k. utvecklingsområden för turism och områden som skall bevaras. Utifrån gemensamma planeringsriktlinjer har kommunfullmäktige i Strömstads, Tanums och Sotenäs kommuner antagit markdisposilionsplaner för kustområdet. Fullmäktige i Lysekils kommun har lidigare antagit en kommunomfattande markdlspositionsplan, vilken behandlar kustområdet.

Remissinstansernas synpunkter

Planverket konstaterar att antalel fritidshus inom landets s. k. obrutna kustområden har ökat kraftigt under perioden 1970-1975. Enligt lantmäteriverkels inventering var ökningen 22% i dessa kustområden under nämnda period. En fortsatt utbyggnad av enskild fritidsbebyggelse i samma takt skulle enligt verket äventyra de obrutna kustområdenas värden för rekreation. Föreliggande kommunöversikter och markdisposilionsplaner visar dock enligt planverket på en minskad utbyggnadslakt under den kommande femårsperioden.

Verkel framhåller all en del av tillskottet av fritidshus sker genom omvandling av helärsbostäder lill fritidshus, men att även omvandling av fritidshus till helårsanvändning förekommer. Kommunema saknar enligt verket styrmedel för att molverka en olämplig omvandling.

En koncentrerad utbyggnad av turismen i s. k. basorter kan enligt planverket bidra till fler arbetstillfällen och bättre service, samtidigt som de areella näringarnas, naturvårdens och friluftslivets intressen påverkas i mindre omfattning. Enligt verkel bör friluftslivet kanaliseras till attraktiva och tåliga områden så atl naturvårdsområden som är känsliga för påverkan lättare kan skyddas.

Planverket anser att de gemensamma kustutredningar som har utarbetats för landets obrutna kustområden bör ligga till grund för den fortsatta planeringen. Samarbetet mellan berörda kommuner och länsstyrelser bör fortsätta.

Riksantikvarieämbetet anser att kulturminnesvårdens intressen har tillgodosetts på ett lillfredsslällande sätt i planeringsarbetet för de obrutna kustområdena i landet. Ämbetet framhåller att det är vikligl atl nya anläggningar för turism och friluftsliv lokaliseras främst i anslutning till befintiiga

3 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 34

serviceorter i en för resp. ort lämplig omfattning. Utbyggnaden av småbåtshamnar utgör enligt ämbetet etl problem i miljöer som har särskild betydelse för kulturminnesvården.

Enligt fiskeristyrelsen bör särskilda länsövergripande riktlinjer utarbetas för bl.a. kusterna i syfte att tillgodose fiskets intressen. Med utgångspunkt från sådana riktlinjer bör länsvisa program upprätias som anger hur fiskets intressen skall beaktas. Också planverket anser att program för fisket bör upprättas för kusterna.

Naturvårdsverket har inte lämnat några samlade synpunkter på planeringen inom de obrutna kustområdena. Verkets synpunkter redovisas därför under resp. län i avsnitt 6.

4.2 Högexploaterad kust

Planeringsarbetet

Riktlinjerna för högexploaterad kust berör 45 kommuner i landet.

Planeringen inom de högexploaterade kustområdena har i flera län samordnats genom länsstyrelsen, inlerkommunala förbund eller särskilda samarbetsorgan. Samordningen har oftasl gällt sammanställningar av gemensamt underiagsmalerial eller av de markdisposilionsplaner som har upprättats.

För slörre delen av de högexploaterade kustområdena finns nu markdisposilionsplaner vilka har antagits av fullmäktige i resp. kommun. I flertalet fall är dessa planer kommunomfattande. Många kommuner i bl. a. Malmöhus, Kristianstads och Göteborgs och Bohus län har upprättat markdisposilionsplaner för kustområdet vilka har godkänts av fullmäktige som underlag för fortsatt planering. Planeringsarbete pågår dessutom inom några kommuner i Uppsala, Södermanlands och Östergötlands län. I ett par kommuner har arbetet ännu inte påbörjats.

Remissinstansernas synpunkter

Planverket anser all den omfatlande fritidsbebyggelsen utgör den ojämförligt största planeringsfrågan i de högexploaterade kustområdena i landet. Fritidsbebyggelsen har ökat kraftigt inom dessa områden under perioden 1970-1975. Enligt den inventering som har genomförts av lantmäteriverket var nettoökningen av fritidshus under nämnda period 13% inom de högexploaterade kustområdena i landet.

För alt friluftslivets förutsättningar inte skall försämras ytterligare i de högexploaterade kustområdena anser planverket att en översyn bör ske av helt eller delvis outbyggda detaljplaner för fritidsbebyggelse. Vidare bör de i den översiktiiga planeringen föreslagna ulbyggnadsområdena för enskild fritidsbebyggelse begränsas eller utgå. Ny enskild fritidsbebyggelse bör enligt verket medges endast som mindre kompletteringar inom befintliga planområden där andra intressen inte motverkas. Andra boendeformer.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 35

som slugbyar för uthyrning, semeslerhem och vandrarhem, bör ges företräde i de högexploaterade kustområdena.

Omvandlingen av fritidshus till permanentbostäder är enligt planverket ett stort planeringsproblem i de högexploaterade kustområdena. Kommunerna bör i samband med en revidering av gällande byggnadslagstiftning ges erforderiiga instrument för au styra denna omvandling. Planverket framhåller all även omvandling av helårsbebyggelse lill fritidshus förekommer ulan att kommunema har erforderliga möjligheter atl påverka processen.

Riksantikvarieämbetet betonar att denna funklionsomvandling, som bl. a. förekommer i flera äldre fiskesamhällen, innebär att möjligheterna alt bevara samhällenas karaktär begränsas.

All tillkommande permanenlbosällning i de högexploaterade kustområdena bör enligt planverket ske i enlighet med en av kommunerna antagen målsättning för framlida bebyggelse- och tälortsstruklur.

För de delar av de högexploaterade kustområdena i landet som saknar antagen markdlspositionsplan anser planverket alt planeringsarbetet snarast bör fullföljas. Delsamma gäller för de områden som i kommunöversikterna betecknas som områden där fortsatt planering resp. utredning om den framlida markanvändningen skall ske. En viktig förestående planeringsuppgift i de högexploaterade kustområdena är enligt planverket att reservera mark för sådana anläggningar som medför att den allmänna tillgängligheten till strändema ökar. Del gäller bl.a. vägar, campingplatser och parkeringsplatser.

Friluftslivets intressen i kustområdena bör enligt planverket i första hand tillgodoses genom att de av länsstyrelser och kommuner föreslagna förordnandena enligt naturvårdslagen genomförs och genom att kommuner och landsting förvärvar och planlägger sådan mark som är av särskilt inlresse för friluftslivet. Enligt naturvårdsverket krävs skyddsförordnanden och vårdålgärder för de områden som är av riksintresse för naturvården och friluftslivet.

De redovisade planerna på utbyggnad av småbåtshamnar kan enligt planverket inte genomföras utan alt områden av stort värde för naturvården och kulturminnesvården äventyras. Riskerna för konflikter mellan intresset att bygga ut småbåtshamnar och intresset atl bevara befintliga badstränder är också slora i de delar av de högexploaterade kustområdena som saknar skärgård och till stor del beslår av flacka sandstränder.

Riksantikvarieämbetet konstaterar att underlagsmaterial beträffande kulturminnesvårdens intressen har saknats vid huvuddelen av den planering som har genomförts för de högexploaterade kustområdena i landet. Ämbetet framhåller att lätortsulvecklingen i dessa områden i flera fall slår i konflikt med kulturminnesvårdens intressen. Också planverket påpekar att vissa tätorters expansion berör områden av riksintresse för kulturminnesvård och naturvård. Inga riktlinjer har dock getts från centralt håll för

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 36

lätortsulvecklingen i de högexploaterade kustområdena. Verkel finner del därför förklariigt atl konflikterna kvarstår.

Enligt fiskeristyrelsen bör särskilda länsövergripande riktiinjer utarbetas för bl. a. kusterna i syfte all tillgodose fiskels intressen. Med utgångspunkt från sådana riktlinjer bör länsvisa program upprättas som anger hur fiskets intressen skall beaktas. Också planverket anser att program för fisket bör upprättas för kusterna.

Nalurvårdsverket har inte lämnal några samlade synpunkter på planeringen inom de högexploaterade kustområdena. Verkets synpunkter redovisas därför under resp. län i avsnitt 6.

4.3 Övrig kust

Planeringsarbetet

Riktlinjerna för övrig kust berör 24 kommuner i landet. I fyra av dessa har kommunfullmäktige antagit markdisposilionsplaner för kustområdet, medan i sex kommuner kustområdet innefattas i antagna kommunomfattande markdisposilionsplaner. För kustområdet i Norrbottens län, som dessutom är ett primärt rekreationsområde, har länsstyrelsen i samråd med kommunerna utarbetat gemensamma riktiinjer för den kommunala planeringen. I övriga kommuner har planeringsarbete påbörjats eller avses påbörjas.

Remissinstansernas synpunkter

De tillgängliga delarna av strändema i de kustområden i landet som betecknas som övrig kust är enligt planverket i dag nästan helt spärrade av fritidsbebyggelse. Planverket konstaterar att antalet fritidshus har ökat betydligt under perioden 1970-1975 i dessa kustområden. Enligt den inventering som har genomförts av lantmäteriverket var netloökningen av fritidshus under nämnda period 14% inom de övriga kustområdena. En betydande andel av expansionen har skett inom områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv.

Det fortsatta planeringsarbetet inom landets s. k. övriga kustområden bör enligt planverket inriktas på att bevara och förbättra tillgängligheten till kvarvarande bebyggelsefria strandområden. Utrymme lorde finnas för kompletteringar av fritidsbebyggelse i de inre delarna av kustområdet.

Restriktivileten mot tillkommande fritidsbebyggelse bör enligt naturvårdsverket vara stor även i många kustområden som betecknas som övrig kust. Särskilt gäller detta kustområden av riksintresse för friluftsliv och naturvård. Verkets övriga synpunkter på planeringen inom de s. k. övriga kustområdena redovisas under resp. län i avsnitt 6.

Riksantikvarieämbetet anser atl fritidsbebyggelsens expansion utgör det största problemet från kulturhistorisk synpunkt i de s. k. övriga kustområdena. Ämbetet förutsätter att den återhållsamhet som i stor utsträckning

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 37

präglar redovisade planer skall medföra en betydligt restriktivare inställning till ytterligare fritidsbebyggelse, i varje fall i anslutning till befintliga kulturmiljöer.

Enligt fiskeristyrelsen bör särskilda länsövergripande riktlinjer utarbetas för bl. a. kusterna i syfte alt tillgodose fiskets intressen. Med utgångspunkt från sådana riktlinjer bör länsvisa program upprättas som anger hur fiskets intressen skall beaktas. Också planverket anser all program för fisket bör upprättas för kustema.

4.4 Fjällen

Planeringsarbetet

Riktiinjerna för Qällområdet berör 15 kommuner i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Samtliga berörda länsstyrelser har tagit fram underlag för planeringen i Qällen. Inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län har samarbete skett mellan kommuner och länsstyrelser inom ramen för särskilda projekt och ulredningar.

Kommunema i Jämtlands län har antagit markdisposilionsplaner för Qällområdet. Två av dessa, nämligen Åre och Östersunds kommuner, är kommunomfattande. I övrigt har ett fåtal markanvändningsplaner redovisats för Qällområden. Samtliga Qällkommuner har dock antagit kommunöversikter vilka behandlar riksintressena.

Remissinstansemas synpunkter

Resultatet av det planeringsarbete som har bedrivits i landels Qällområden är enligt planverket i stort sett gott och innebär en väsentlig höjning av kommunernas planberedskap. Det fortsatta planeringsarbetet lorde inom större delen av Qällkommunema kunna bedrivas med utgångspunkt från de planer som föreligger.

Planverket konstaterar att planeringsförutsätlningama varierar mellan olika delar av landets Qällområden. De fortsatta planeringsinsatsema bör i första hand göras i de områden som är utsatta för omfattande exploateringsönskemål dvs. Qällområdena i Kopparbergs och Jämtlands län samt de primära rekreationsområdena i den övriga Qällkedjan. För dessa områden bör markdisposilionsplaner som är baserade på samordnade planeringsprogram utarbetas. Planeringsprogrammen, som bör upprättas i samarbele mellan kommuner och länsstyrelser, bör enligt planverket innehålla en målsättning för den framtida bebyggelseutvecklingen vad gäller struktur, volym, upplåtelseformer etc. För övriga områden bör planeringsresurserna i första hand inriktas på att de befintliga kommunöversiklerna skall utvecklas och att de åtgärder som har angetts i dessa skall genomföras.

Följande frågor bör enligt planverket beaktas särskilt vid fullföljandet av planeringsarbetet i Qällområdena.

De områden som är särskilt lätt tillgängliga och som har de största natur-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 38

värdena bör inte tas i anspråk för fritidsbebyggelse. De få återstående orörda dalgångarna och de större sammanhängande orörda delarna av övriga dalgångar bör inte exploateras.

Övriga attraktiva områden som är lämpade för bebyggelse bör enligt planverket i första hand reserveras för anläggningar för friluftslivet, t. ex. stugbyar, vandrarhem och pensionat. Det gäller särskill i de primära rekreationsområdena.

Tillkommande större områden för fritidsbebyggelse bör enligt planverket av energi- och resurshushållningsskäl planeras så all de kan försörjas med kollektivtrafik och så att organiserade former för uthyrning underlättas. Utbyggnaderna bör också anpassas till och understödja befintlig infrastruktur och service. Utbyggnader i anslutning till befintliga samhällen i en skala som är anpassad till resp. orts förutsättningar är i regel att föredra.

Planverket anser vidare att en reglering av allmänflyget i Qällområdena är angelägen. Man bör överväga restriktioner som innebär alt flygtrafiken begränsas lill sin omfattning och endasl tillåts längs vissa stråk.

Planverket påminner om atl statsmakternas beslul om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för de obrutna fjällområdena bl. a. innebär att större kraftledningar inte bör dras i de obrutna områdena med tanke på inverkan på landskapsbilden. I de obrutna Qällområdena bör man överväga en tillståndsprövning av vägar. På detta sätt kan man enligt verkel även reglera tillkomsten av enskilda vägar.

Nalurvårdsverket konstaterar atl elt fåtal översiktliga planer har upprättats för Qällområdena i landet. De planmässiga överväganden som har förutsatts ske inom ramen för den fysiska riksplaneringen har således enligt naturvårdsverket i stor utsträckning uteblivit. En betydelsefull förutsättning för atl planmässiga överväganden skall kunna göras i Qällområdena är enligt naturvårdsverket alt del finns tillgång till översiktliga naturinvenleringar. Det är angeläget alt sådana inventeringar genomförs så snart som möjligt. Della förutsätter dock enligt verkel att särskilda resurser ställs till berörda länsstyrelsers förfogande. Verkets övriga synpunkter på planeringen inom Qällen redovisas under resp. län i avsnitt 6.

Riksantikvarieämbetet framhåller att kulturminnesvårdens kunskapsunderlag i Qällområdena är utomordentligt bristfälliga. Direkta konflikter med kulturminnesvården har därför noterats endast i samband med utbyggnad för fritidsbebyggelse i det södra Qällområdet.

4.5 Älvdalar

Planeringsarbetet

Riktlinjerna för älvdalar omfattar dalgångarna i de 14 större Norrlandsälvarna samt Dalälven, Klarälven och Göta älv.

För älvdalarnas dalgångar har endasl elt fåtal markdisposilionsplaner upprättals. Delar av dalgångarna, främsl i Västernorrlands och Jämtlands

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 39

län, har behandlats i kommunomfattande markdisposilionsplaner. Härutöver pågår planeringsarbete för några dalgångar eller delar av sådana inom ramen för särskilda inlerkommunala planeringskommittéer.

Remissinstansernas synpunkter

Planverket konstaterar all netloökningen av antalet fritidshus i huvudälvarnas dalgångar var 24% under perioden 1970-1975. Fritidsbebyggelsen är dock i stor utsträckning lokaliserad i spridd form, och en stor del av tillskottet har sketl genom omvandling av permanenlbosläder till fritidshus.

Planverket bedömer att statsmakternas riktlinjer i stor utsträckning kommer att tillgodoses genom de planeringsåtgärder som kommunerna avser att vidta för huvudälvarnas dalgångar mellan Qällområde och kustland i de två nordligaste länen. I övre Norrlands skogsland och i vissa Qällområden är efterfrågan på mark för bebyggelse liten. Den markanvändning som pågår kan bedömas fortsätta under överblickbar tid. Kommunernas redovisning av den långsiktiga markanvändningen i älvdalarna bör därför enligt verket kunna ske i förenklad form. I de mer bebyggelseexpansiva områdena där även motstående intressen föreligger bör dock en markanvändningsplanering genomföras.

Inom övriga dalgångar där bebyggelsetrycket och anspråken från friluftslivet och naturvården är betydande bör enligt verkel markanvändningsplaneringen fullföljas.

Del är enligt naturvårdsverket angeläget att markanvändningsplaneringen snarast kommer i gång i de älvdalar där arbetet ännu inte har påbörjats. Verkets övriga synpunkter på planeringen inom älvdalarna redovisas under resp. län i avsnitt 6.

Riksantikvarieämbetet konstaterar att kulturminnesvårdens inventeringsunderlag är bristfälligt för älvdalama. För de älvdalar där planering har genomförts synes dock kulturminnesvårdens intressen ha tillgodosetls på ett nöjaktigt sätt.

Enligt fiskeristyrelsen bör särskilda länsövergripande riktlinjer utarbetas för bl. a. vissa älvdalar i syfte att tillgodose fiskets intressen. Med utgångspunkt från sådana riktlinjer bör länsvisa program upprättas som anger hur fiskels intressen skall beaklas. Också planverket anser att program för fisket bör upprättas för de områden där fiskets intressen enligt stals-maktemas beslul bör uppmärksammas i planeringen.

4.6 Insjöar

Planeringsarbetet

Riktlinjerna för insjöar berör 75 kommuner vid de slörre insjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och Mälaren samt vid 13 andra sjöar i landet.

För flertalet sjöar i landet har etl omfattande inventerings- och utredningsarbete bedrivits. Arbetet har för ca hälften av sjöarna bedrivits av

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 40

särskilda kommittéer med representanter från berörda kommuner och länsstyrelser. För flera andra sjöar. bl. a. Vänern, Vättem, Hjälmaren och Mälaren, har de berörda länsstyrelserna haft en samordnande roll genom alt ställa samman underlagsmaterial samt de markdisposilionsplaner som har upprättats av resp. kommun.

För stora delar av landets sjöområden föreligger markdisposilionsplaner, vilka har antagits av kommunfullmäktige i resp. kommun. Heltäckande markdisposilionsplaner har antagils av resp. kommunfullmäktige för några insjöområden. För flera andra sjöområden har de särskilda planeringskommittéerna utarbetat förslag lill markdisposilionsplaner, vilka i regel har godkänts av resp. kommunfullmäktige som underlag för fortsall planeringsarbete.

Remissinstansernas synpunkter

Planverket konstaterar att fritidsbebyggelsen har utvecklats mycket olika i landels insjöområden. Redovisade planer för insjöområden visar enligt planverket i regel en restriktiv inställning till fritidsbebyggelse i de delar av områdena som har särskill värde för friluftslivet. I planerna uttrycks en ambition atl i större utsträckning kräva planmässig utbyggnad. Den fysiska riksplaneringens belysning av olika markanvändningsintressen har enligt verket i vissa fall medfört att planeringen i mindre utsträckning än tidigare inriktas mot exploatering för fritidsbebyggelse.

Konflikter mellan friluftslivets och naturvårdens intressen torde enligt planverket kunna lösas genom aktivare naturvårdsinsatser saml information och kanalisering av friluftslivet.

Markdisposilionsplaner bör enligt planverket upprättas för de insjöområden där sådana saknas. Utredningar om behovet av anläggningar för turism och friluftsliv bör utföras och planer som innehåller markreservalioner för sådana anläggningar upprättas. Även områdesplaner för basorter för turism och friluftsliv kan aktualiseras. Bebyggelse och anläggningar bör enligt verket planeras med hänsyn lill deras inverkan på känsliga delar av sjöarna.

Riksantikvarieämbetet anger atl konflikter med kulturminnesvården inte har noterats i de fall planeringen av landets insjöområden har genomförts.

Naturvårdsverket har inte lämnat några samlade synpunkter på planeringen inom insjöområdena. Verkels synpunkter redovisas därför under resp. län i avsnill 6.

Enligt fiskeristyrelsen bör särskilda länsövergripande riktlinjer utarbetas för bl. a. de större insjöama i syfte att tillgodose fiskets intressen. Med utgångspunkt från sådana riktiinjer bör länsvisa program upprättas som anger hur fiskets intressen skall beaktas. Också planverket anser att program för fisket bör upprättas för de områden där fiskets intressen enligt statsmaktemas beslut bör uppmärksammas i planeringen.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 41

5 Planeringen inom de fem redovisningsområdena

5.1 Hogdalsnäsei

Regeringens beslut med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen

I regeringens beslut år 1975 framhölls att enligt tidigare fastlagda riktlinjer bör etablering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen (s. k. FRP-industri) inte ske inom det obrutna kustområdet norr om BroQorden. Riksdagen har dock uttalat att intresset alt bevara djuphamns-möjligheterna i området vid Hogdalsnäsei i Strömstads kommun bör kunna tillgodoses inom ramen för dessa riktlinjer. Hamnmöjligheterna bör dock enligt riksdagens uttalande inte utnytQas på så sätl all s. k. FRP-industri förläggs till området. Regeringen har medgivit alt ett område på Hogdalsnäsei, Kålviksområdet, kan tas i anspråk för tillverkning av oljeutvinningsplattformar. Om behov av ökat utrymme för tillverkningen uppslår avser regeringen atl underställa riksdagen frågan om även Sundsvik kan innefattas i Kålviksområdet.

Regeringen beslutade enligt bestämmelserna i 10 a § byggnadslagen att det för Hogdalsnäsei skall finnas generalplan som tillgodoser syftet att området skall disponeras så att elt allsidigt utnyttjande för rekreationsändamål blir möjligl. Generalplanen skall bygga på förutsättningarna att tillverkningen av oljeutvinningsplattformar kommer att ske i Kålviksområdet under viss tid, men att återslällningsåtgärder skall kunna vidtas när verksamheten har upphört. Vidare bör inget nytt område för djuphamnskrävande verksamhet tas i anspråk så länge verksamheten vid Kålvik pågår. Området vid Lunneviken skall reserveras för naturvård och fritidsändamål.

Med anledning av riksdagens behandling av prop. 1975/76:1 (CU 1975: 76:1, rskr 1975/76: 45) ändrades delvis genom ett nytt regeringsbeslut förutsättningarna för generalplanen för Hogdalsnäsei. Planen skall enligt detta beslut bygga på förutsättningen alt tillverkning av oljeutvinningsplattformar kommer att ske vid Kålvik under viss tid och atl återställnings-åtgärder skall vidtas där när tillverkningen har upphört. Vidare skall en sådan planeringsberedskap upprätthållas atl man kan välja mellan alternativa lösningar inom området fr. o. m. Lunneviken t. o. m. Kålvik om samtidigt tillverkning i djupvatlenläge av flera oljeutvinningsplattformar aktualiseras. Vid studier av alternativa lösningar skall särskilt beaktas möjligheterna atl begränsa de bestående miljöingreppen, atl vidta återställningsåtgärder när verksamheten upphör samt att för fritidsändamål använda de delar av området som inte utnyUjas för verksamheten.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 42

Arbetet under planeringsskedet

Strömstads kommun har beslulal alt som generalplan för Hogdalsnäsei redovisa fem olika planer som var för sig har antagits av kommunfullmäktige. Planerna berör eller innefattar delar av Hogdalsnäsei. Dessa är en kommunomfattande markdlspositionsplan, en markdlspositionsplan för kustområdet, områdesplaner för Strand och Kålvik-Lunneviken samt kommunöversikten. Vid upprättandel av planerna har kommunen samrått med bl. a. länsslyrelsen och andra regionala myndigheter.

Markdispositionsplanerna redovisar vid Kålvik-Lunneviken ett stort område som betecknas som utbyggnadsområde för s. k. icke tätortsanknu-ten industri. I markdispositionsplanen för kustområdet anges bl.a. lägen på Hogdalsnäsei för anläggningar för friluftslivet, t.ex. bad, campingplatser och småbåtshamnar. 1 texten i anslutning till planen betecknas området vid Kålvik-Lunneviken som utvecklingsområde.

1 områdesplanen för Kålvik-Lunneviken redovisas ett reservområde för etablering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. För verksamheter med särskilda krav avsätts etl område. Två områden i anslutning till detta avsätts för provisoriska bosläder och campinganläggning, medan den s. k. Sundsviksdalgången reserveras för friluftsliv. Övriga delar av planområdel anges i huvudsak vara jord- och skogsbruksområden av stort värde för naturvård och kulturminnesvård. I områdesplanen diskuteras vidare förutsättningarna för bergrum och tunnlar saml möjligheterna atl bygga ul en handelshamn efter avslutad tillverkning av oljeutvinningsplattformar.

Områdesplanen för Strand behandlar främst förutsättningarna för en utveckling av friluftslivet.

Remissinstansernas synpunkter

Strömstads kommun har enligt länsstyrelsen genomfört etl omfattande planeringsarbete för Hogdalsnäsei. Generalplanen för Hogdalsnäsei är emellertid enligt länsslyrelsen svåröverskådlig och inte hell entydig när det gäller redovisningen av markanvändningen. Enligt länsstyrelsens tolkning finns del dock inget att invända mol generalplanens sakinnehåll om man bl.a. beaktar att områdesplanen för Kålvik-Lunneviken redovisar markanvändningen efter det att tillstånd har lämnals för etablering av industri enligt 136 a § byggnadslagen. Den planberedskap för tillverkning av oljeutvinningsplattformar i området som regeringen har begärt är enligt länsstyrelsen väl uppfylld. Länsstyrelsen delar kommunens uppfallning att ett dockläge för oljeutvinningsplattformar bör kunna anläggas i Lunneviken som ersättning för nuvarande dockläge vid Kebal. Länsstyrelsen anser, liksom landstinget, atl det är myckel angeläget att skapa bästa möjliga förutsättningar för offshoreverksamhel i Kålvik-Lunnevikenområdel. Åtgärder i detta syfte lorde dock enligt länsstyrelsen fordra ändrade riktlinjer från statsmakterna.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 43

Länsstyrelsen framhåller att den redovisade generalplanen i formellt avseende inte torde motsvarageneralplaneinslitulet i byggnadslagen. Föratt regeringens föreläggande enligt 10 a § byggnadslagen skall uppfyllas bör kommunen sammanställa och enligt byggnadslagens regler anta en enkel och entydig plan. Denna bör bestå av karta och bestämmelser med tillhörande beskrivning och ange markens användning för olika ändamål.

Landstinget anser atl det är angeläget alt de speciella förutsättningar som Kålvik-Lunneviken har för tillverkning inom offshoreindustrin kan UtnytQas. Detta bör innebära att såväl dockläge som djupvatlenläge förläggs till området. Området kan utnyttjas för sådan tillverkning först sedan vissa förberedande ålgärder, bl.a. markarbelen, har utförts. Landstinget anser alt möjligheterna atl genomföra förberedande ålgärder bör prövas i särskild ordning.

Strömstads kommun har enligt planverket endasl i begränsad omfallning beaktat statsmakternas riktlinjer i den planering som har genomförts för Hogdalsnäsei. Den redovisade generalplanen bör enligt planverket ses över vad gäller markanvändningen i Kålvik-Lunnevikenområdel. De områden som kommunen har reserverat för verksamheter med särskilda krav bör i enlighet med statsmakternas riktlinjer inte utnytQas för annal ändamål än tillverkning av oljeutvinningsplattformar. Detla bör framgå av planbestämmelserna. Det reservområde för industri som har redovisats några kilometer från Kålvik-Lunneviken torde inte behöva tas i anspråk för plattformstillverkning och bör därför begränsas. Av bestämmelserna till generalplanen bör vidare enligt planverket framgå alt området skall disponeras så atl ett allsidigt utnytQande för friluftslivsändamål blir möjligt tills området eventuellt tas i anspråk för plattformslillverkning.

Lunneviken bör enligt naturvårdsverket inte kunna tas i anspråk för permanent dockläge, handelshamn eller annan industriell verksamhel än plattformstillverkning. Enligt verket bör generalplaneringen för Hogdalsnäsei endast syfta till all upprätthålla en planberedskap i del fall ytleriigare plallformsbeställningar blir aktuella. Inga anläggningsarbeten bör enligt verket få sältas igång innan det är klart att en plattform skall byggas. Vidare bör det område som utnytQas för plattformstillverkning återställas i så ursprungligt skick som möjligt när tillverkningen är avslutad.

•Riksantikvarieämbetet anser att den planerade etableringen av industri på Hogdalsnäsei kan genomföras utan konflikter med kulturminnesvården.

Sjöfartsverket påpekar att de detaljerade sjömätningar som har utförts vid Hogdalsnäsei inte omfallar Lunneviken. Kompletterande sjömälning kan därför komma att erfordras.

Strömstads kommun hävdar atl generalplanen för Hogdalsnäsei inte behöver ses över vad gäller markanvändningen i Kålvik-Lunnevikenområ-det. Kommunen har i planeringen tillgodosett bevarandeintressena i den utsträckning som statsmakternas riktlinjer anger. Det redovisade reserv-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 44

området för industri behövs enligt kommunen för atl en rimlig handlingsfrihet skall kunna upprätthållas. Det råder vidare enligt kommunen fortfarande osäkerhet om innehållet i statsmakternas riktlinjer när del gäller möjligheterna atl UtnytQa Kålvik-Lunnevikenområdel forell permanent dockläge för oljeutvinningsplattformar. Kommunen anser all riktlinjerna bör förtydligas i detta avseende. Om etl sådant förtydligande innebär alt förutsättningar inte skapas i området för offshoreverksamhel i vid bemärkelse bör riktlinjerna ändras.

5.2 Vänern

Regeringens beslut med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen

I regeringens beslul år 1975 underslröks behovet av en samordnad planering för Vänern och dess kustområden. Länsstyrelserna i Skaraborgs, Älvsborgs och Värmlands län. berörda kommuner och olika berörda samarbelsorgan m.fl. skall enligt beslutet överlägga om riktlinjer för denna planering. Kommunema bör redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning för hela Vänerområdet. Induslrifrågorna bör ägnas särskild uppmärksamhet för att få fram ett förbättrat underiag för statsmakternas överväganden om möjligheterna all till Vänern lokalisera sådan industri som behandlas i den fysiska riks-planeringen. Härvid skall enligt beslulel miljövårdens och fiskets intressen beaktas.

Regeringen uttalade i beslutet alt sambanden i planeringsfrågorna mellan västkusten och Vänerområdet motiverade samråd mellan de tre berörda länsstyrelsema och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Regeringen ansåg vidare att samtliga berörda kommuner i Älvsborgs län bör utveckla sina program belräffande planeringen för Vänern. Inom Skaraborgs län bör särskild vikt tillmätas planeringen för de slörre öarna och skärgårdsområdena. Även kust- och skärgårdsområdet i Värmlands län bör tillmätas särskild vikt.

Arbetet under planeringsskedet

Vänerutredningen

De tre berörda länsstyrelserna i Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län har sedan år 1972 gemensamt bedrivit den s. k. Vänerutredningen. En ledningsgrupp bestående av länsråden, länsarkitekterna, planeringsdirektörerna och naturvårdsdirektörerna har lett arbetet som har samordnats av länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Utredningens syfte var främst alt översiktligt ange förutsättningarna för en utveckling av näringslivet med hänsyn till bl. a. bevarande- och rekrea-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 45

tionsintressen. Materialet skulle utgöra underlag för den fortsatta, samordnade kommunala planeringen. Utredningsmaterialet redovisades samlat i en lägesrapport, Vänerredovisningen - juni-76. Rapporten får även ses som en redovisning av länsstyrelsemas uppfattning beträffande vissa riksintressen. Rapporten innehåller en sammanställning av tillgängligt underlagsmaterial på regional nivå. Vidare redovisas en studie av metoder för lokalisering av fritidsbebyggelse, friluftsliv och industri.

Vänervait enkom mitten

Vänervatlenkommittén organiserades år 1973 på initiativ av naturvårdsverket för att genomföra ell forsknings-, undersöknings- och utredningsprojekt främst beträffande Vänerns vattenområde. Kommittén är ett informations- och kontaktorgan med representanter för fiskeristyrelsen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, naturvårdsverket och berörda länsstyrelser. Det långsiktiga målet för verksamhelen är att få fram sådana kunskaper som krävs för en rationell hushållning med sjön som naturresurs.

Resultatet från projektet har successivt redovisats från medverkande myndigheter. I rapporten Vänern - en naturresurs (statens naturvårdsverk, år 1978) lämnas en sammanfattande redovisning av det genomförda forsknings- och utredningsarbetet. I rapporten redovisas vidare konflikterna mellan olika intressen och de särskilda problem som har noterats. Den framlida användningen av Vänern som naturresurs diskuteras mot bakgrund av fyra altemativ till huvudsaklig användning av Vänerns vattenområde, nämligen vattenförsörjning, fiske, naturskydd och rekreation. Avslutningsvis ger rapporten förslag till planering, kontroll, tillsyn samt fortsatt forskningsarbete.

Interkommunalt planeringsarbete

På initiativ av länsstyrelserna tillsatte de tretton Vänerkommunerna ijanuari 1976 en ledningsgrupp föratt genomföra ett gemensamt planeringsarbete för Vänerområdet. För planeringsarbetet anlitades en särskild konsult.

Arbetet har delvis bedrivits med statliga bidrag för översiktlig planering. Ledningsgruppen har underarbetet haft konlinueriiga samråd med bl.a. de berörda länsstyrelsema, Vänervaltenkommiltén saml cenlrala myndigheter.

En lägesrapport redovisades i februari 1977. I Vänerredovisningen (slutrapport, april 1978) lämnar ledningsgruppen en sammanfattning av tillgängligt planeringsunderiag saml riktlinjer för fortsatt kommunal planering vid Vänern. I rapporten redogörs för Vänerområdets förutsättningar för olika verksamheter, bl.a. industri, rekreation och turism samt fritidsbebyggelse. Vidare redovisas vissa gemensamma utgångspunkter för framtida mark- och vattenanvändning. Rapporten avslutas med en redovisning

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 46

av förutsättningarna för etablering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen (s. k. FRP-industri) inom vissa avgränsade områden vid Vänern. För samtliga områden ges en översikt över bl. a. befintlig FRP-industri, hamn- och djupförhållanden, beredskap för ytterligare industri samt marktillgångar, transportsystem och eventuella konflikter med annan markanvändning. Två av dessa områden, nämligen Grästorp och Timmerviken, saknar idag helt FRP-industri. Mariestads, Melleruds och Säffle kommuner föreslås reservera mark för nyetablering av hamnberoende industri. Vänerredovisningens slutrapport har godkänts av kommunfullmäktige i Vänerkommunerna.

Remissinstansernas synpunkter

Bedömningar av genomfört planerings- och utredningsarbete

I ett särskilt yttrande till regeringen den 13 december 1978 över Vänerredovisningens slutrapport framhåller länsstyrelserna i Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län alt Vänerplaneringen nu har fullföljts under samråd med främst länsstyrelserna. De synpunkter som tidigare har framförts har i huvudsak beaktats. De riktlinjer för den fortsatta kommunala planeringen som redovisas i rapporten bör i allt väsentligt kunna godlas. Rapporten ger enligt länsstyrelserna tillsammans med Vänervattenkommitténs slutrapport möjligheter att utarbeta riktlinjer för Vänerområdet. Försl när markdisposilionsplaner har upprättats och kommunöversiklerna omarbetats anser länsstyrelsema atl man kan erhålla en översiktlig bild av avsedd markanvändning för Vänerområdet.

1 den fortsatta planeringen anser länsstyrelsema atl formerna för upplåtelse av fritidsbebyggelse bör ägnas ökad uppmärksamhet och att eventuella konflikter mellan friluftsliv och fritidsbebyggelse bör beaktas. Mot bakgrund av fritidsfiskels omfattning bör behovel av skydd för vissa fiskarters lek- och uppväxtområden vägas in i den kommunala planeringen. Det är enligt länsstyrelserna väsentligt att kommunema i sina markanvändningsplaner redovisar preliminärt avgränsade bullerområden i anslutning till militära övnings- och målområden samt flygbullerzoner och låg-flygningsstråk.

Länsstyrelserna avser att i samverkan med kommunerna utarbeta förslag till säkerställande och markanvändning inom de för naturvården mest intressanta områdena vid Vänern, främst inom de attraktiva skärgårdsområdena. Behovet av alt reglera skogsbruket är enligt länsstyrelsema akut. Sådana ålgärder bör göras innan satsningar på turism och rekreation kommer till stånd. Skogsbrukets ekonomiska aspekter bör enligt länsstyrelserna klarläggas i ett större sammanhang.

Länsstyrelserna anser det angelägel atl samordningen mellan fysisk planering och andra planeringsformer vidgas och ges fastare former på lokal, regional och central nivå. Samhällsutvecklingen kan enligt länsstyrelserna

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 47

innebära alt förutsättningarna för Vänerområdets planering snabbt förändras. Länsstyrelserna avser därför regelbundet se över materialet och ställa samman aktuella lägesrapporter, förslagsvis i samband med redovisningen av länsplaneringen och kommande redovisningar av den fysiska riksplaneringen.

Planverket delar den i Vänerredovisningen' framförda uppfattningen att återhållsamhet bör iakttas med att tillåta ytterligare bebyggelse på skärgårdsöarna och att obebyggda öar helt bör undantas från ny bebyggelse. Verket betonar vidare atl del är angeläget att de föreslagna utvecklingsområdena för friluftsliv och turism inte tas i anspråk för enskild fritidsbebyggelse. Även för Vänerkusten bör enligt planverket en restriktiv syn lillämpas beträffande fritidsbebyggelse.

Naturvårdsverket påpekar att en sammanfattande slutrapport från det femåriga forsknings-, undersöknings- och utredningsprojekt som har bedrivits om Vänern under ledning av Vänervaltenkommiltén kommer ,att läggas fram under våren 1978. I avvaktan på de förslag som kommer att redovisas i rapporten, framhåller verket att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att begränsa spridningen av giftiga ämnen eller ämnen med tendens att anrikas i näringskedjorna, atl åtgärder bör vidtas för alt säkra reproduktionen av lax och gös samt att avvägningar bör göras mellan naturskydds- och friluftslivsinlressen, främst inom det centrala skärgårdsområdet.

Riksantikvarieämbetet anser i likhel med berörda länsstyrelser atl kulturminnesvården bör ägnas betydligt större uppmärksamhet i del fortsatta planeringsarbetet. Från kulturhistorisk synpunkt är det enligt ämbetet angeläget att bl. a. Vänersnäs i största möjliga utsträckning undantas från ytterligare exploatering för enskild fritidsbebyggelse.

Fiskeristyrelsen betonar Vänerns betydelse för såväl yrkes- som fritidsfiske. Styrelsen konstaterar att föroreningssituationen successivt har förbättrats, men att kvicksilverbelastningen allQämt utgör ett svårt hot mol fisket. Nyetablering av miljöstörande industri som påverkar vattenkvaliteten till men för fisket kan enligt fiskeristyrelsen inte godtas. Fiskels intressen bör enligt styrelsen ägnas större uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet. Åtgärder till skydd för viktiga reproduklionsområden bör vidtas. Möjligheterna atl restaurera för fisket potentiellt viktiga vattendrag bör enligt fiskeristyrelsen undersökas av länsstyrelsema i samarbete med fiskenämndema. Styrelsen anser vidare atl yrkesfiskets markanspråk bör utredas och säkerställas i samarbele mellan resp. kommun och fiskenämnd. Fiskeristyrelsen föreslår också att riktlinjer beträffande fisket utarbetas för Vänern.

' Avser lägesrapporten i februari 1977. De centrala ämbetsverkens yttranden grundar sig på tillgängligt planeringsmaterial för Vänerområdet 1977-12-15.

- Rapporten "Vänern - en naturresurs" lades fram våren 1978.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 48

Bedömningar av industrilägen

Länsstyrelserna i Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län anför att Vänerredovisningen visar atl den tyngre industrins markanspråk bör kunna tillgodoses även med hänsyn lill bevarandeintressena. En mer helläckande studie av fömtsätlningama för vattenberoende, arealkrävande och/eller miljöpåverkande industri hade enligt länsstyrelserna varit av stort inlresse. Transportfrågorna torde kräva ytteriigare överväganden i den fortsalla planeringen.

De tre redovisade reservområdena för induslriutbyggnad bör enligt länsstyrelsema kunna tillgodose behovel under överskådlig lid. Länsstyrelserna har dock inte kunnat la slutlig ställning till markanvändningen inom dessa områden. Handlingsfriheten bör dock upprätthållas genom att områdena inordnas i de kommunala markanvändningsplanerna.

Länsstyrelserna framhåller sjöns känslighet för anrikningsbara föroreningar. Föroreningsbilden bör enligt länsstyrelserna utredas särskill vid etablering av större industri vid Vänern.

Det material' som har presenterats ger enligt planverket inte tillräckligt underlag för en jämförelse mellan olika tänkbara lägen för miljöslörande och resurskrävande industri. Under förutsättning all bl.a. miljöförhållandena så medger, bör enligt planverket ulbyggnad t. v. ske i anslutning till redan ianspråktagna områden, t.ex. Otterbäcken, som har belydande markreserver.

Vid en eventuell lokalisering av miljöstörande industri till Otterbäcken bör enligt naturvårdsverket hänsyn tas framför allt till risken för långsiktiga negativa effekter på Vänern. Frågor om industrilokalisering till Vänern bör vidare bedömas mot bakgrund av en övergripande Vänerplanering som tar sin utgångspunkt bl. a. i Vänervattenkommitténs slutrapport. Hänsyn bör därvid enligt naturvårdsverket tas till Vänerns framtida användning som vattentäkt för betydande delar av Västsverige och till Vänerns betydelse för insjöfisket och för naturskydds- och friluftslivsändamål.

Sjöfartsverket framhåller atl de resultat av nya sjömätningar som väntas föreligga efter år 1978 kommer atl ge möjlighet till bättre underbyggda bedömningar än hittills beträffande hamnlokaliseringar.

5.3 Skåne

Regeringens beslut med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen

Enligt regeringens beslut år 1975 bör kommunerna i Malmöhus och Kristianstads län samarbeta med varandra och samråda bl.a. med länsstyrel-

' De centrala ämbetsverkens yttranden grundar sig på tillgängligt planeringsmaterial 1977-12-15.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 49

serna och lantbruksnämnderna i syfte atl utarbeta program för hushållning med jordbruksmarken. De två kommunalförbunden bör få elt betydande ansvar för detta arbete. Jordbrukels intressen bör enligt beslutet ges en vidare avgränsning än under programskedet. Studierna rörande jordbrukets intressen i förhållande lill tätorternas expansion bör sättas i samband med bl. a. överväganden rörande den begränsade tillgången inom länen på mark för friluftsliv. Jordbruks- och skogsbruksfrågorna bör därför behandlas i ett sammanhang i regional skala. Programmet bör ge elt för hela Skåne gemensamt underiag för alt långsiktigt tillgodose jordbruks-, skogsbruks-och friluflsintressena med beaktande av möjligheterna alt åstadkomma ändamålsenliga tätortsbildningar.

Arbetet under planeringsskedet

Nordvästra Skånes kommunalförbund (NSK) och Sydvästra Skånes kommunalförbund (SSK) har tagit fram planeringsunderlag åt medlemskommunerna (19 av Skånes 33 kommuner) saml samrått med och bilrätt dessa i planeringsarbetet. I sydvästra Skåne har planeringsunderlaget i huvudsak utgjorts av en regionplan från år 1972 sarnt elt ulbyggnadsprogram från år 1975. Befolkningsantagandena i dessa planer har dock reviderats. Nordvästra Skånes kommunalförbund har presenterat en åkermarksgrade-ring i nordvästra Skåne (NSK, rapport 1975:3). I en särskild rapport (NSK, rapport 1975:4) redovisas markutnylQandet och tätortsutvecklingen år 1960 och år 1975 för 65 tätorter i nordvästra Skåne. Kommunalförbundet har vidare i Markhushållningsprogram i regionall perspektiv (NSK, rapport 1976: 4) redovisat tätorlsutvecklingens långsikliga anspråk på jordbruksmark fram till år 2000. Även skogsbrukets och friluftslivets intressen berörs kortfattat. I en särskild promemoria i februari 1977 redovisar förbundet en sammanfattning och en jämförande studie av kommunernas förslag till jordbruksmarksprogram.

Kommunerna har. under planeringsarbetet samarbetat med varandra. Länsstyrelsema och andra berörda regionala myndigheter har på olika säll bistått kommunerna, främst genom information, utarbetande av planeringsunderlag samt samråd. Samtliga kommuner i Skåne har utarbetat program för hushållning med jordbruksmarken. Endast etl fåtal kommuner har hunnit upprätta översiktliga planer för s. k. expansiva tätorter. I Malmöhus län har av kommunfullmäktige antagna områdesplaner redovisats för Arlövs och Åkarps tätorter i Buriövs kommun och för Eslövs tätort i Eslövs kommun. Länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads län har i etl gemensamt yttrande redogjort för arbetet med program för hushållning med jordbruksmarken.

I Skåne finns ca 452000 ha jordbmksmark i klass 4-10 enligt lantbruksnämndernas gradering. Arealen skogsmark i bonitetsklass I och II uppgår till ca 317000 ha. De sammanlagda anspråk på mark för tätortsutbyggnad

4 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

fram till år 1990 som redovisas i kommunemas jordbruksmarksprogram berör enligt länsstyrelsernas uppskattning ca 2,0% av jordbruksmarken och 0,6% av skogsmarken. I nedanstående tabell redovisas länsstyrelsernas sammanställning av tätortsutbyggnaden under den senaste 15-årspe-rioden saml markbehoven för perioderna 1976-1980 och 1976-1990 enligt kommunernas markhushållningsprogram.

	Utbyggd areal under den senaste 15-års-perioden (-1976) ha	Markbehov 1976-1980 ha	Markbehov 1976-1990 ha
Malmöhus län totalt	8600	3 750	10100
varav jordbruksmark skogsmark	6850 (all åkermark) 0	2600 (klass 4-10) 0	7900 (klass 4-10) 100
Kristianstads län totalt	4750	1750	4300
varav jordbruksmark skogsmark	2 450 (all åkermark) uppgift saknas	500 (klass 4-10) 750 (bonitetsklass 1-2)	1250 (klass 4-10) 1 850 (bonitetsklass 1-2)
Skåne tolall	13500	5 500	14400
varav jordbruksmark skogsmark	9300 (all åkermark) uppgift saknas	3 100 (klass 4-10) 750	9 150 (klass 4-10) 1950

Frågor som rör friluftsliv och skogsbruk har behandlats av de inlerkommunala samarbetsorganen som finns för Söderåsen, Linderödsåsen, Ro-meleåsen samt de nordöstskånska och sydvästskånska sjölandskapen. De båda länens naturvårdsplaner har möjliggjort en regional bedömning av friluftslivets intressen. I kommunernas program för hushållning med jordbruksmarken behandlas även friluftslivets intressen. Med vissa undantag redovisar programmen inga konflikter mellan bebyggelse och friluftslivels intressen. Nästan genomgående anges att friluftsliv kan kombineras med de areella näringama ulan större konflikter. 1 några fall hänvisas till den s.k. hänsynsregeln i skogsvårdslagen, som särskilt kan tillämpas inom skogsområden i västra och södra Skåne, där friluftslivets intressen är betydande.

Prop. 1978/79:213 Bilagal 51

Remissinstansernas synpunkter

Länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län betonar i sin gemensamma redovisning av arbetet med markhushållningsprogram för Skåne att den redovisade sammanställningen av kommunernas program inte utgör etl samlat markhushållningsprogram av det slag som antyddes i regeringsbeslutet över programskedet. I det redovisade materialet har målsättningen belräffande befolkningsfördelningen samt avvägningen mellan de areella näringarnas intressen och andra samhällsintressen utarbetats av varje kommun för sig. Materialet bör enligt länsstyrelserna uppfattas som en första etapp i arbetet med att utarbeta ett markhushållningsprogram för Skåne.

Kommunernas redovisning av markbehov för lätortsutbyggnad för perioden 1976-1980 innebär enligt den sammanställning som har gjorts av länsstyrelserna att 3 100 ha jordbruksmark i klasserna 4-10 och 750 ha skogsmark i bonitelsklasserna 1-2 tas i anspråk. Under perioden 1976-1990 beräknas 9 150 ha jordbruksmark och 1 950 ha skogsmark tas i anspråk. De redovisade markanspräken fram till år 1990 utgör ca 2% av jordbruksmarken och 0,6% av skogsmarken i Skåne i dag.

De antaganden om befolkningsutvecklingen som har legal till grund för kommunernas beräkningar av markåtgången ger enligt länsstyrelserna en befolkning i Skåne på ca 1 125000 personer år 1990. En schablonmässig framskrivning till denna lidpunki av länsstyrelsernas riktvärden i länsplanering 1974 för befolkningstalen år 1985 ger ca 1 027000 personer. Enligt länsstyrelsemas beräkning motsvarar denna folkmängsskillnad på ca 100000 personer ungefär en tredjedel av det redovisade markbehovel fram till år 1990.

Länsstyrelserna anser alt omfattningen av de redovisade markanspråken för tätortsutbyggnad fram till och med år 1980 i princip bör godtas för att möjliggöra en jämn bostadsproduktion. Länsstyrelserna förutsätter därvid atl kommunerna gör alla de ändringar i markbesparande syfte som är planmässigt möjliga.

Kommunemas redovisade markanspråk för tiden efter år 1980 bör enligt länsstyrelserna betraktas som preliminära uppskattningar som inte bör föranleda ställningstaganden från statsmakternas sida. Välgrundade avvägningar mellan de areella näringama och övriga samhällsintressen kan göras först när ett genomarbetat markhushållningsprogram för Skåne föreligger. Etl planeringsarbete för att färdigställa ett sådant program bör därför snarast komma till slånd.

I det fortsatta arbetet med markhushållningsprogrammei bör kommunerna enligt länsstyrelserna eftersträva alt uppnå en likartad syn på grundläggande planeringsförutsättningar. Det gäller framför alll avvägningen mellan de areella näringamas intressen och andra samhällsintressen, befolkningsfördelningen samt principerna för dimensionering av bostads-.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 52

verksamhets- och reservområden. Arbetet med markhushållningsprogrammei bör vidare enligt länsstyrelserna vara nära samordnat med läl-ortsplaneringen. Kommunerna har hittills endasl i liten omfattning hunnit upprätta eller omarbeta översiktliga planer för expansiva tätorter enligt regeringsbeslutet över programskedel. Oklarheter rörande tätorternas utbyggnad har lett lill atl kommunerna i många fall har lagt ut slora intresseområden för att hålla alternativa utbyggnadsmöjligheter öppna.

Kommunerna behöver enligt länsstyrelsema samarbeta på ett mera utvecklat sätl än hittills för alt skapa förutsättningar för ett samordnat markhushållningsprogram. Det fortsatta arbetet bör därför inledas med överläggningar kring samarbets- och samordningsfrågor mellan kommunerna, de inlerkommunala planeringsorganen och länsstyrelserna.

Som etl led i det fortsatta arbetet anser länsstyrelserna att följderna för samhällsutvecklingen av alternativa ålgärder för att spara mark, förutsättningar för markbesparande byggnadssätt samt möjligheterna att lägga ut tillväxtgränser för tätorterna måste utredas yllerligare. Länsstyrelserna är beredda att i samverkan med kommunerna svara för delta arbete.

Länsstyrelsen i Malmöhus län konstaterar att del i länsprogram 1974 framhålls att största möjliga samlokalisering av arbetsplatser och bosläder bör eftersträvas i såväl olika regioner som de enskilda kommunerna. Vidare framhålls att en koncentration av bebyggelsen inom varje kommun är önskvärd med hänsyn till serviceförsörjningen och möjlighetema alt bygga upp elt fungerande kolleklivtrafiknät. Länsstyrelsen anser alt delta inte innebär att man skall satsa enbart på de stora tätorterna. En försiktig utbyggnad av vissa mindre tätorter kan vara lämplig från bl. a. markhushållningssynpunkt. Utbyggnaden av dessa mindre tätorter bör dock begränsas till ett fåtal hus per år. De områdesplaner som kommunema avser att upprätta för de mindre tätorterna bör därför begränsas till sin geografiska utbredning och inriktas mol förtätnings- och miljöfrågor. Länsstyrelsen anser vidare att det är myckel angelägel atl förhindra alt helt nya tätorter för permanentbebyggelse uppkommer.

Landstinget i Malmöhus län anser att beräkningarna av markbehov i arbetet med markhushållningsprogrammei måsle ske med ulgångspunkl från de i länsplaneringen fastlagda befolkningsramarna. Landstinget stryker under alt markhushållningsprogrammei bör utarbetas snarast möjligt och framhåller alt de av länsstyrelserna föreslagna utredningarna inte får göras så omfatlande att de försenar arbetet med markhushållningsprogrammei.

Landstinget i Kristianstads län anser att länsstyrelserna med hänsyn till regeringens uppdrag borde ha verkat för en hårdare styrning av kommunernas arbete mot ett samordnat markhushållningsprogram. Landstinget finner atl länsstyrelserna i sill ställningstagande till kommunernas arbete inte redovisar någon klar målsättning beträffande de regionala fördelningsfrågorna. Landstinget motsätter sig inte atl länsstyrelsema accepterar kommunernas markanspråk fram till år 1980 men anser all anspråken i

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 53

första hand bör riktas mot områden där jordbruksmarken och skogsmarken är av sämre kvalitet. Belräffande det fortsatta arbetet med markhushållningsprogram stryker landstinget kraftigt under behovet av att de av länsstyrelsema föreslagna utredningarna snarasl genomförs.

Planverket anser att det är angeläget atl samtliga kommuner i Skåne i kommunomfattande markdisposilionsplaner tar ställning lill markhushåll-ningsproblemen mot bakgrund av de betydande konflikter om markanvändningen som har dokumenterats i länsstyrelsernas redovisning. Arbetet med ett regionalt markhushållningsprogram bör drivas vidare av länsstyrelsema i samverkan med kommuner, kommunalförbund, lantbruksnämnder och skogsvårdsstyrelser så alt elt samlat program kan redovisas till statsmakterna under hösten 1981. En utgångspunkt i arbetet bör vara länsplaneringens befolkningsramar. Vid länsstyrelsemas översyn av dessa bör markhushållningsfrågorna beaktas som en viktig faktor. Länsstyrelserna bör i programmet redovisa vilka långsiktiga ställningstaganden till tätortsutbyggnad som bör göras, i vilken teknisk form de bör göras samt i vilken omfattning ställningstaganden från statsmaktemas sida erfordras.

Planverket tillstyrker att de av länsstyrelsema föreslagna utredningarna i anslutning till markhushållningsprogrammet genomförs.

Lantbruksstyrelsen framhåller all hushållningen med värdefull jordbruksmark framledes bör vara en av de faktorer som påverkar regionalpolitikens utformning och tillämpning och att detta är särskilt angeläget i Skåne. Länsstyrelsemas redovisning visar enligt lantbruksstyrelsen atl någon nämnvärt förbättrad hushållning med jordbruksmark i Skåne som helhet knappast kan åstadkommas utan en regional omfördelning av tätorternas utbyggnad. Lanlbruksslyrelsen finner det angläget att ett samlat markhushållningsprogram för Skåne redovisas av berörda länsstyrelser under år 1981.

Skogsstyrelsen anser all skogsbrukels betydelse hittills inte har uppmärksammats tillräckligt i arbetet med markhushållningsprogram för Skåne. Som underlag för kommunernas prioriteringar av olika markanspråk borde enhetliga riktlinjer utarbetas för såväl de areella näringarna som byggande, naturvård och friluftsliv.

Naturvårdsverket framhåller alt man i arbetet med markhushållningsprogrammei särskill måste behandla den allemansräitsligt tillgängliga marken och belysa konsekvenserna av olika utbyggnadsalternativ vad gäller markåtgång för friluftsliv och rekreation. De begränsade allemansräitsligt tillgängliga markområdena i framför allt västra Skåne har fått en mer utsatt position än tidigare genom den restriktiva synen på att ta i anspråk jordbruksmark för bl. a. bebyggelse och vägar. Verkel anser att markbristen i västra Skåne måsle leda till att områdena för bebyggelse och vägar inte bör utökas nämnvärt i förhållande till dagens situation. Möjligheterna alt genom markbesparande byggnadssätt och förtätning av befintlig bebyggelse undvika att ta nya markområden i anspråk måste studeras.

Riksantikvarieämbetet anser att möjlighetema att regionalt omfördela tätortsulbyggnaden i Skåne bör undersökas. 1 samband därmed bör kollek-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 54

tivtransportsystemet ses över. Den mark i västra Skåne som inte är hög-produktiv jordbruksmark har stort värde för kulturminnesvård, naturvård och friluftsliv. Möjligheterna att avsevärt öka exploateringen av befintliga tätorter är enligt ämbetet också begränsade, bl. a. av miljöskäl och kulturhistoriska skäl.

Sydvästra Skånes kommunalförbund (SSK) förutsälter alt detaljplaner inte kommer alt undantas från fastslällelse med motivering alt ett samlat markhushållningsprogram för Skåne ännu inte har redovisats. Detaljplaner måste kunna granskas mot bakgrund av det material som redan har tagils fram av kommunema och kommunalförbundet. Kommunalförbundet kommer att pröva de intressekonflikter som kommunerna har redovisat i sina markhushållningsprogram i 1978 års regionplan. Detta innebär enligt kommunalförbundet alt regionplanen även kommer att innehålla etl regionalt markhushållningsprogram.

Förbundet Aktion Skåne-miljö och Centerns ungdomsförbund i södra
Skånes distrikt anser att de markanspråk som redovisas i kommunernas
markhushållningsprogram måsle skäras ned avsevärt för alt statsmakter
nas riktlinjer skall kunna tillgodoses. En fortsatt expansion på jordbruks
mark fram till år 1990 av samma omfattning som under den senaste femton
årsperioden kan inte accepteras. Centerns ungdomsförbuiid som enbart
kommenterar förhållandena i Malmöhus län framhåller atl detla i' förstaj
hand gäller de kommuner i sydvästra Skåne som planerar för en fortsatt
expansion motsvarande den under 1960-talet. Den utbyggnad som kommu
nema i Mellanskåne planerar berör relativt sett sämre mark. Befolknings--
utvecklingen i dessa kommuner har också stagnerat under sydvästra Skå
nes expansionsperiod. !

Båslads och Simrishamns kommuner berör arbetet med markhushållningsprogrammei i sina synpunkter på länsstyrelsemas redovisning. Båslads kommun anser att de utredningar i anslutning till markhushållningsprogrammet som länsstyrelsema vill göra är mycket angelägna. Simrishamns kommun är tveksam till den form av regionall markhushållningsprogram för Skåne som innebär alt länsstyrelserna får samordningsansvaret och atl länsplaneringens befolkningsramar används som utgångspunkt.

De sju kommuner i Malmöhus län, som har kommit in med synpunkter på länsstyrelsernas redovisning, kommenterar samtliga markhushållningsfrågorna. Malmö kommun är tveksam lill om del behövs elt samlat markhushållningsprogram för hela Skåne. Däremol kan ell markhushållningsprogram enligt kommunen behövas för de mera tätbefolkade västra delarna av landskapet. Mål och arbetsformer för ett sådant program bör dock studeras noggrant innan programarbetet påbörjas. Kommunemas och planeringsförbundens roll i arbetet måste preciseras. Uppläggningen av de av länsstyrelsema föreslagna utredningarna bör enligt kommunen diskuteras i delta sammanhang. Kommunema bör ges möjlighet all della i utredningsarbetet. Malmö kommun anser inte att det är möjligt att redovisa ett färdigt markhushållningsprogram till hösten 1981 om della förutsätter atl områ-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 55

desplaner dessförinnan skall hinna utarbetas för samtliga planområden som berör jordbruksmark.

Kommunen framhåller atl de markanspråk som har redovisats måste ses i relation lill alt Malmö stad är mycket högt exploaterat och rymmer funktioner som landsdels- och regioncenlrum. Kommunen menar att det trots stora ansträngningar har visat sig svårt att begränsa markålgången framför allt för industrier och andra verksamheter. Kommunen bedömer att det finns möjlighet att ytterligare något begränsa de redovisade osäkerhetszonerna för tätortsexpansion. En markreserv måste dock finnas för att möta ändrade utvecklingstendenser eller nya planfaktorers inverkan på behovet av mark. För atl minska osäkerheten för jordbruket i de områden som berörs av osäkerhetszonema för tätortsexpansion föreslår kommunen ett mer utvecklat samrådsförfarande mellan kommunen och företrädare för jordbrukets intressen vad gäller förutsättningarna för investeringar inom jordbrukel.

Kommunen stryker under att en fördelning av befolkningsramama som innefattar hänsynstagande till markhushållningsfrågorna skulle få allvarliga konsekvenser för slättbygdskommunema i sydvästra Skåne.

Malmö kommun anser slutligen att de kommunala markhushållningsprogram som har utarbetats bör utgöra tillräckligt underlag för fastställel-seprövning av detaljplaner. En ytterligare fördröjning av faslställelseprövningen medför försämrad planberedskap i kommunen.

Helsingborgs kommun anser att markhushållningsfrågorna måste belysas i regional skala och med ell relativt långsiktigt perspektiv. För kommunens del är det viktigt alt en samlad analys av dessa frågor omfattar hela den nordvästskånska region inom vilken Helsingborg är huvudort. Etl samarbete över länsgränsen är därför nödvändigt enligt kommunen och kan lämpligen ske genom kommunalförbundels medverkan. Kommunen betonar vikten av att ett samlat markhushållningsprogram främst fullföljs som en kommunalt förankrad arbetsuppgift.

Staffanstorps kommun framhåller att riktlinjer för det fortsatta planeringsarbetet som innebär atl länsstyrelsens befolkningsramar skall följas och att bebyggelse på jordbruksmark i största utsträckning skall begränsas får allvarliga konsekvenser för kommunen. Kommunen, som inom sina gränser rymmer enbart högvärdig jordbruksmark, har etl strategiskt läge i Malmö-Lundregionen. Kommunen är attraktiv som bostadsort och har god planberedskap för industrimark. Kommunen betonar att en fortsatt planering självklart måste ske under stort hänsynstagande lill jordbrukets intressen. Avvägningar måste dock kunna göras gentemot övriga angelägna samhällsintressen.

Eslövs kommun anser att det inte är förenligt med den kommunala självbestämmanderätten att den kommunala planeringen skall utgå från länsstyrelsens befolkningsramar. Sjöbo kommun stryker under atl det är myckel angeläget att markhushållningsaspektema beaktas i de regionalpoliliska övervägandena om befolkningsramar och bebyggelsefördelning. Härvid bör särskild hänsyn tas till den regionala variationen i åk*"

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 56

tet. Kommunen efterlyser klarare riktlinjer för hur jordbrukets intressen skall vägas in i områdesplaneringen. Bl.a. är det enligt kommunens uppfattning angeläget att de utredningar som länsstyrelserna föreslår genomförs. Planeringsunderlaget behöver kompletteras genom mer detaljerade redovisningar av jord- och skogsbrukets intressen liksom av naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen.

Landskrona kommun framhåller att en undersökning pågår i kommunen om möjlighetema alt med hänsyn till jordbruksintressena och andra samhällsintressen komplettera bebyggelsen i vissa mindre orter. Resultatet av undersökningen kan enligt kommunen innebära att behovet alt ta i anspråk områden där konflikter med jordbruksintressen föreligger minskas eller förskjuts i liden. Kommunen anser all det behövs ett mer preciserat underlagsmaterial för atl tillgodose jordbrukels intressen i områdesplaneringen.

Trelleborgs kommun menar att det kan bli nödvändigl att ta jordbruksmark i anspråk för bebyggelse om Trelleborgs ställning som regioncentrum skall kunna bibehållas. I stort sett all mark i kommunen är högvärdig jordbruksmark.

Fortsatt arbete med markhushållningsprogram

Länsstyrelsema i Malmöhus och Kristianstads län bedriver med särskilt slöd av regeringen ett arbete, del s. k. MARK-projektet, vilket syftar till att förse kommunerna med elt bättre och mer enhetligt underiagsmalerial för den områdesplanering m. m. som enligt slalsmaklemas beslul bör genomföras för de expansiva lälortema.

I projektet behandlas främst tre frågor:

- konsekvensema för samhällsutvecklingen av olika principer för tätortsutbyggnad

- möjligheterna till markbesparande byggnadssätt

- möjlighetema atl i planer sälta gränser för tätorternas tillväxt.

För alt ytteriigare förbättra underiagsmaterialel genomför lantbruksnämnderna och skogsvårdsslyrelserna i Skåne en mer detaljerad gradering av jordbruks- och skogsmarken. Vidare har länsstyrelsema inom länsplaneringens ram gett kommunema förslag om befolkningsramar för år 1990.

5.4 Sydbillingen

Regeringens beslut med anlednmg av programskedet i den fysiska riksplaneringen

I regeringens beslut år 1975 underströks behovet av samlade överväganden beträffande den framtida markanvändningen m. m. inom södra Billingen. Enligt beslutet skulle länsstyrelsen så långl möjligt samordna de olika arbetsinsatser som berör området och göra en samlad utvärdering av de anspråk som riktas mol området. Vidare skulle länsslyrelsen ge förslag lill fortsalla åtgärder och lämpliga former för alt reglera markens användning. Frågan om avvägningar mellan bevarandeintressena och önskemål om brytning av kalk, diabas och uran skulle härvid behandlas med förtur.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 57

Regeringen beslutade vidare all planeringsarbetet i de berörda kommunema, dvs. Falköping, Skara och Skövde kommuner, skulle ge en översiktlig bild av avsedd markanvändning för de delar av södra Billingen där förutsättningarna kunde preciseras i rimlig utslräckning. På sikt borde hela området omfattas av samordnade översiktliga markanvändningsplaner, kompletterade med erforderliga förordnanden enligt naturvårdslagen.

Arbetet under planeringsskedet

Statliga ulredningar

Regeringen tillsatte år 1976 en särskild kommitté med uppgift att utreda ett antal olika alternativ för den ekonomiska utvecklingen i området kring Sydbillingen. Utredningen har överlämnat sitt belänkande. Billingen - 4 exempel (SOU 1977: 47). De redovisade utvecklingsaltemativen är knutna lill skifferexploatering av olika omfattning och inriktning. Altemativen har bedömts i förhållande till utvecklingen i regionen i övriga avseenden och även i förhållande till miljöfrågorna.

Statens industriverk fick år 1975 regeringens uppdrag att utreda vissa frågor angående utvinning av kalksten m. m. Utredningens resultat redovisas i Kalksten och dolomil i den fysiska riksplaneringen (Fysisk riksplanering. Underlagsmaterial 1977:7). I utredningen redovisas för olika områden i landet värdet för täktverksamhel, omfattningen av motstående intressen saml risken för konflikter med dessa intressen. Avsikten är att utarbeta ett planeringsunderlag som ger möjlighet till jämförelser mellan olika altemativ för läkt av kalksten och för lokalisering av industri baserad på kalksten som råvara.

1 utredningen konstateras bl. a. att intressen av kalkstenstäkl i Sydbillingen har redovisats och att flera starka motstående intressen finns inom området. Del är dock enligt utredningen för tidigt att ange utgångspunkter för områdets framtida utnytQande.

1 en lägesrapport år 1976 framhöll länsstyrelsen särskilt behovel av övergripande bedömningsunderlag för utnytQandet av diabas- och skiffertill-gångama i landet. Regeringen gav därefter statens industriverk i uppdrag att utreda dessa frägor.

Statens industriverk redovisar i Alunskifferutredningen (Fysisk riksplanering. Underlagsmaterial 1978:1) en analys av fömtsätlningama på längre sikl för brytning av alunskiffer i Sverige. Utredningen kartlägger områden med intressanta fyndigheler, samt de utredningsinsatser som krävs inför framtida beslul om tillstånd för utvinning. Vidare behandlas konflikter mellan olika intressen inom områdena.

Alunskifferområdena i Skaraborgs län, däribland inom Sydbillingen, innefattar enligt utredningen områden av riksintresse för naturvård och i flera fall även för friluftsliv. Vidare konstaterar utredningen att områdena utgör gamla kulturbygder som delvis omfattar jord- och skogsbruksintressen samt andra motstående exploaleringsintressen. Vattenfrågorna måste av flera skäl speciellt uppmärksammas, med tanke på den varierande vattentillgången och den delvis hårda föroreningsbelastningen.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 58

I Diabasutredningen (Fysisk riksplanering. Underlagsmaterial 1977:13) belyses olika alternativ för lokalisering av läkt för diabas och diabasanvän-dande industri.

Utredningsarbetet har inriktats på att redovisa områden i landet med mer belydande diabasförekomsler inom vilka takter förekommer eller kan bli aktuella. Vidare ingår en redovisning av de konflikter som kan tänkas uppslå mellan olika intressen. Bl. a. konstaterar ulredningen att intresse av diabastäkt finns inom Sydbillingen som delvis berörs av starka motstående intressen.

Kommunernas planeringsarbete

Länsstyrelsen tog år 1975 initiativ lill bildandet av en gemensam planeringsorganisation, Sydbillingenkommitlén, för de tre berörda kommunerna, nämligen Falköpings, Skara och Skövde kommuner. Planeringsarbetet har successivt fått anpassas lill ändrade planeringsförutsättningar, bl. a. vad gäller Ranstadsprojektet. Arbetet delades under planeringens gång upp i ett utrednings- och ett planskede.

1 utredningsskedet preciserades och avgränsades olika markanvändnings- och bevarandeintressen inom området. Riktlinjer för atl reglera olika verksamheters miljöpåverkan utformades. Med utgångspunkt i tänkbara utvecklingsaltemaliv beskrevs olika markanvändningskonflikter under olika perioder.

I planskedet studerades markanvändningsregleringen i Sydbillingenområdel i samråd med länsslyrelsen, främst i syfte att samordna och precisera kommunöversikteraa.

Planeringsarbetet har redovisats i två rapporter under år 1976, som efter utställning och samråd har godkänts av kommittén som underiag för fortsalt planering inom resp. kommun. Materialet behandlades under år 1977 av kommunfullmäktige i de tre kommunema.

Kommunfullmäktige i Falköping, Skara och Skövde kommuner har antagit kommunöversikter där större delen av Sydbillingen redovisas som utredningsområde med hänvisning till den pågående inlerkommunala planeringen. I rapporten Sydbillingen - sammanställningskarta 1976 ges en samlad bild av restriklionema för markanvändningen i ulredningsområdel samt förslag till riktlinjer för bebyggelse inom olika delområden.

Aktuella projekt inom Sydbillingen

Skjutfäll

Tre alternativ för anskaffning av ell nytt skjulfält för Skövde garnison redovisades under planeringsskedet av chefen för armén. Länsstyrelsen och Falköpings kommun förordade i sill yttrande ett genomförande av det s. k. Bjärsjöaltemativet, p. g. a. dess mindre inverkan på de areella näringama. 1 prop. 1978/79: 5 föreslogs att detta område skulle tas i anspråk. Försvarsmakten och sedermera även Skövde kommun förordade området

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 59

skall byggas ul lill ett kombinerat skjut- och övningsfält för Skövde garnison (FöU 1978/79: 9, rskr 1978/79: 56).

Brytning av alunskiffer

I juni 1975 ansökte LKAB, AB Atomenergi och statens vattenfallsverk om tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen till brytning och bearbetning av alunskiffer i Ranstad. Skiffemltaget beräknades till ca 6 milj. lon per år, dels i dagbrott i anslutning till det befintliga brottet, dels i en underjordisk gmva. Under pågående remissarbete återtogs ansökan i november 1975 för kompletteringar och bearbetning.

I maj 1977 inlämnades en ny ansökan enligt 136 a § byggnadslagen för det s. k. Mineralprojekt Ranslad, som inkluderade en komplettering av de befintliga anläggningarna för fullt utnyttjande med hänsyn till uppställda miljökrav. Skifferuttaget om ca 1 milj. lon per år beräknades kunna ske i anslutning lill det befintliga dagbrottet.

De berörda kommunerna avstyrkte vid remissbehandlingen tillstånd till bolagets ansökan. Det framgick dock av yttrandena atl kommunerna var positiva till viss framtida forskningsverksamhet vid Ranstadsverket.

Enligt 136 a § byggnadslagen får tillstånd till verksamhet som prövas enligt lagrummet lämnas endast om kommunerna har tillstyrkt della. Regeringen avslog därför genom beslut den 19 januari 1978 bolagets ansökan.

Aktiebolaget Svensk Alunskiffemlveckling (ASA) har i skrivelse den 1 februari 1978 ansökt om medel för ett treårigt forskningsprogram som syftar till att efter periodens slut ha underlag för att kunna bygga en försöksanläggning i kommersiell skala för full utvinning av Ranstadskiffer och en försöksanläggning i liten skala för Kvamtorpskiffer.

1 regeringens proposition 1977/78:124 om lån och forskningsverksamhet i Ranstad konstaleras alt det är av stort samhälleligt intresse att utvecklingsarbetet rörande utvinning av energi och mineralråvaror ur alunskiffer fortsätter. Det ger enligt propositionen ökad handlingsfrihet vid val av områden om en exploatering i framtiden blir akluell. En grundläggande fömtsättning för framtida kommersiellt utnytQande av dessa fyndigheter måste dock enligt propositionen vara att olika slag av miljöfrågor kan lösas på elt tillfredsställande sätt. Dåvarande departementschefen fann del väsentligt att ingen skifferbrytning startas - med undantag av den brytning som erfordras för forskningsverksamheten - innan en full utvinningsprocess har utvecklats. Ställningstagandena till medel för forskningsverksamhet i Ranstad innebär enligt propositionen inte någol ställningstagande till frågan om eventuell framtida utvinning av alunskiffer. Riksdagen godtog regeringens förslag (NU 1977/69, rskr 1977/78: 342).

I en skrivelse daterad den 19 februari 1979 lämnade ASA i enlighet med regeringens regleringsbrev för budgetåret 1978/79 en lägesrapport för den verksamhet som har bedrivits under andra halvåret 1979.

Av skrivelsen framgår bl. a. att verksamheten hittills har inskränkt sig till planering av en framtida prospekteringsinsats. För Projekt Ranslad på-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 60

går enligt skrivelsen arbele med att ta fram underlag för projektering och beslut om en anläggning i Ranslad som medger sådana försök i industriell skala som behövs för atl ta ställning lill kommersiell produktion med processer för fullständigare utvinning. Vidare pågår bl. a. arbete med återställning till jordbruksmark av tidigare dagbrottsområde. Slutligen nämns att arbetet med att ta fram underlag för en ny ansökan om tillstånd lill industriell verksamhet i Ranslad har påbörjats.

1 regeringens proposition 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken anförs att det är viktigt atl klarlägga fömtsätlningama för utvinning från uranfyndigheter inom Sverige. Enligt propositionen bör undersökning av skiffrar på uran i första hand riktas mol sådana förekomstområden där konflikter med annan markanvändning av riksintresse är mindre uttalade. För att redan från början åstadkomma en.miljömässigt acceptabel skifferbrytning, om en sådan skulle bli aktuell, bör enligt propositionen en utredning tillkallas för atl studera och utvärdera de hittills genomförda under-sökningama på detla område och de tekniska metoder som finns tillgängliga eller kan förutsättas komma till användning under 1980-talet.

Brytning av diabas

F. n. bryts diabas i Billingenområdet i Ryd norr om Skövde. Två ansökningar om nya läktplatser har avslagits av länsstyrelsen. Länsstyrelsen åtog sig i samband härmed atl inventera lämpliga områden för diabastäk-ler. Länsstyrelsen framhåller att slutlig ställning till diabasbrytningens omfattning och lokalisering bör kunna tas efter det atl industriverkets diabas-utredning har avslutats.

Naturreservat

Länsstyrelsen beslöt år 1975 att i avvaktan på naturreservatsbildning förordna om ett s. k. interimistiskt naturreservat över de centrala delama av Sydbillingens platå. På grund av fastighetsindelningen har området inte kunnal avgränsas tillfredsställande ur naturvårdssynpunkt.

Remissinstansernas synpunkter

Länsstyrelsen i Skaraborgs län konstaterar att utredningsarbetet rörande Sydbillingen har varil omfattande och ännu inte har avslutats i alla delar. I utredningsarbetet har olika markanvändningsintressen avgränsats och studerats ingående. Arbetet har enligt länsstyrelsens uppfattning visat all olika motstående markanvändningsintressen kan rymmas på Sydbillingen. Således torde mark för eventullt skjulfält och naturreservat kunna avsättas enligt genomförda ulredningar. Några konflikter med tätortsintressena synes inte föreligga. Enligt länsstyrelsens uppfattning förefaller det även möjligt, om så anses lämpligt, att förverkliga Mineralprojekt Ranslad i området. Jord- och skogsbruket synes bli inskränkt i begränsad omfattning och då främsl inom det planerade naturreservatet och vid Ranstadsverket. Marken inom Ranstadsområdet kommer dock endast till-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 61

fälligt att tas ur jordbruksproduktion. Kulturminnesvårdens och naturvårdens intressen berörs enligt länsstyrelsen endast i begränsad omfattning av de olika exploateringsintressena.

Länsstyrelsen framhåller att någon ytleriigare utredningsverksamhet f. n. inte synes vara påkallad inför föreslående beslul om aktuella projekt. En fullständig redovisning av samtliga nu pågående utredningar rörande Sydbillingen bör dock ske i samband med regeringens och riksdagens ställningstaganden lill planeringen i området.

Fastighetsförhållanden och kommungränser inom Sydbillingenområdel är enligt länsstyrelsen mycket komplicerade och motverkar en ändamålsenlig planläggning. En justering av kommungränsema skulle underlätta genomförandet av del föreslagna naturreservatsförordnandet och det eventuella militära skjulfäliet. För att erforderiig samordning skall komma till stånd vid ett genomförande av naturreservat och skjutfäll föreslår länsstyrelsen att en arbetsgrupp tillsätts med representanter från länsstyrelsen och berörda kommuner. Under förutsättning att skjutfällel på södra Billingen kommer till stånd bör även representanter för försvaret ingå. Arbetsgruppen skulle även kunna behandla frågan om justering av kommungränsema i detta område.

Många planeringsfrågor kommer enligt länsstyrelsen även i fortsättningen alt vara av inlerkommunal karaktär. Kommunernas gemensamma planeringsorganisation bör därför inte avvecklas.

Kommunerna föreslår att markanvändningen inom Sydbillingen t. v. regleras genom de samordnade kommunöversikter som har utarbetats. Enligt länsstyrelsens uppfallning är detta en rimlig form för reglering av markanvändningen under en övergångsperiod tills dess slutliga beslut har fattats beträffande främst naturreservat, militärt skjulfält och Mineralprojekt Ranslad. Markanvändningen i anslutning till dessa projekt bör regleras i fastställd generalplan. Mineralprojekt Ranstad bör dessutom helt eller delvis regleras i stadsplan. Planerna bör omfatta de områden där resp. verksamhet bedrivs samt erforderliga risk- och stömingsområden. Om både skjutfäll och mineralutvinningsprojekt kommer till stånd lorde planerna enligt länsstyrelsen behöva samordnas bl. a. vad gäller skyddszonernas utformning. Kommunöversiklerna bör ses över i de delar som inte berörs av generalplan eller stadsplan. Målsättningen bör vara alt de utredningsområden som har angetts i kommunöversiklerna helt skall kunna ersättas med riktlinjer i kommunöversikt eller erforderlig reglering enligt naturvårdslagen. Detta gäller enligt länsstyrelsen även om inget av de berörda projekten kommer till stånd. Den inlerkommunala planeringsorganisationen har här en viktig samordningsuppgift.

Riksantikvarieämbetet anser att de utredningar som har utförts beträffande Sydbillingen visar atl de exploaleringsintressen som f. n. har redovisats synes vara möjliga att samordna med kulturminnesvårdens intressen utan väsentliga konflikter.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 62

Nalurvårdsverket hänvisar lill de synpunkter på Sydbillingenområdets planering som verket framförde i sitt remissvar över Mineralprojekt Ranstad.

Planverket delar i allt väsentligt den i länsstyrelsens redovisning framförda uppfattningen om utredningsarbetet för Sydbillingen och de ålgärder som bör vidtas.

Skövde miQöfomm anser all det inte är förenligt med riksplaneringens allmänna gmndtankar och särskilda intentioner för Sydbillingenområdel att acceptera det exploateringsalternativ som redovisas i den inlerkommunala rapporten från september 1976. För att riksplaneringens intentioner skall kunna förverkligas förordar Skövde miljöforum att kommunerna snarast i fastställda generalplaner lägger fast markanvändningen efter de principer som skisseras i rapportens bevarandealternativ.

Länsstyrelsen framhåller i sitt kompletterande yttrande att det utredningsmaterial som har presenterats sedan länsstyrelsens redovisning av planeringsskedet inte ändrar länsstyrelsens grundinställning till markanvändningsfrågorna i området.

5.5 Bråviken

Regeringens beslut med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen

I regeringens beslut år 1975 underslröks behovet av ett samlat studium av kusten söder om Nyköping och Bråviken. Planeringen borde enligt regeringen bl. a. inriktas på att allsidigt klargöra förutsättningarna för lokalisering av resurskrävande och miljöstörande industri lill de platser som har angetts i riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen.

Arbetet under planeringsskedet

Hösten 1975 bildades Bråvikenkommittén med representanter från Norrköpings, Nyköpings och Oxelösunds kommuner samt länsstyrelserna i Södermanlands och Östergötlands län. Dessutom medverkade experter från bl. a. naturvårdsverket, Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, fiskeristyrelsen och bostadsdepartementet.

Arbetet inriktades huvudsakligen mot att sammanställa och utvärdera kända miljödata rörande vatten och luft saml markens känslighet för påverkan. Resultatet av kommitténs arbete presenterades den 10 mars 1977 i rapporten Studie av Bråviken och kusten söder om Nyköping. Rapporten behandlar i tre avsnitt luftens, markens och sölvatlnens samt kustvattnets miljö. Tidigare miljöundersökningar har bearbetats och så långt möjligl utvärderats.

Under höslen 1976 beslutade de berörda kommunerna att gemensamt upprätta en översiktlig markdlspositionsplan för Bråvikenområdet. En

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 63

kommitté bildades, ledningsgruppen för inlerkommunal planering av Bråvikenområdet, med representanter från kommunerna och länsstyrelserna. För själva planeringsarbetet anlitades konsult.

Planeringsunderlaget har förutom miljöundersökningen utgjorts av sammanställningar av pågående mark- och vattenanvändning, olika markanspråk saml en redogörelse för förutsättningar och restriktioner för etablering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.

Planarbetet har i november 1978 resulterat i etl förslag till markdlspositionsplan, Bråviken - gemensam kommunal planering inom ramen för fysisk riksplanering. Planförslaget har efter etl omfattande remissförfarande godkänts av kommunfullmäktige i resp. kommun.

I planen föreslås vissa områden där lokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen bör kunna prövas mol bakgrund av vissa grundläggande villkor. Vidare behandlas utnytQande och skydd av särskilt värdefulla vattenområden samt större exploateringar för fritidsbebyggelse och fritidsanläggningar. 1 ett förslag till åtgärdsprogram anges bl. a. var områdesplanering för tätortsutbyggnad bör ske.

Remissinstansernas synpunkter

Länsslyrelsen i Södermanlands län bedömer att lokalisering till länets kustområde av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen endasl kan medges i Oxelösund-Tunabergsområdet vid Bråviken.

Miljöundersökningens största betydelse ligger enligt länsstyrelsen i Södermanlands län i att den har samlat och bearbetat faktauppgifter från tidigare i skilda sammanhang utförda undersökningar vilka inte har varit tillgängliga för planerande myndigheter eller företag som kan vara intresserade av industrietablering. Rapporten ger också underlag för bedömning av behovet av nya undersökningar m. m. Av rapporten framgår enligt länsstyrelsen att genomförda och planerade skyddsåtgärder vid befintliga miljöstörande industrier innebär väsentliga avlastningar på vatten- och luftmiljön.

Länsstyrelsen anser att kravet på en god planberedskap inom Bråvikenområdet uppfylls om markanvändningsplaneringen fullföljs enligt lidsplanen och programmet för planeringen.

Länsstyrelsen betonar att det är angeläget all planeringen bedrivs så att resultatet blir direkt praktiskt användbart, dvs. att det kan Qäna som underlag för konkreta ställningstaganden vid framlida önskemål om industrietablering. För detta erfordras att konsekvenserna för annan markanvändning av föreslagna mark reservationer för industriändamål noga redovisas. Om framtida lokaliseringsbeslut skall vila på en ekologisk grund erfordras enligt länsstyrelsen också kompletterande miljöutredningar i den omfattning som anges i det principprogram för undersökningar av naturförhållanden vid vissa industrilägen (PNI-programmet) som har redovisats i en stencil från bostadsdepartementet (Ds B 1974: 2).

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 64

Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län klargör miljöundersökningen de övergripande miljöförutsätlningarna för etablering av resurskrävande och miljöslörande industri inom Bråvikenområdet. Den kommunala markanvändningsplaneringen bedrivs enligt länsstyrelsens mening på ett tillfredsställande sätt efter elt väl genomarbelet program.

Planverket anser att naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen bör väga mycket tungt i avvaktan på atl planeringen för Bråvikenområdet slutförs. Osäkerheten om förutsättningarna för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen är stor, speciellt vad gäller möjligheterna all öppna helt nya områden för industrietablering. Industriområdena i Oxelösund bör enligt verket i första hand studeras utifrån möjligheterna atl reservera mark för utbyggnad av befintlig industri. De fysiska och miljömässiga förutsättningarna är enligt verkel sådana alt lokalisering av nya, större industrianläggningar inte bör ske till Oxelösund.

Naturvårdsverket framhåller att kommunerna i arbelel med en översiktlig markdlspositionsplan för Bråvikenområdet bör beakla naturvårdens intressen i högre grad än vad som har skett i den redovisade miljöutredningen.

Riksantikvarieämbetet bedömer atl kulturminnesvårdens intressen kan tillgodoses på etl tillfredsställande sätt i den kommunala planeringen för Bråvikenområdet.

Fiskeristyrelsen pekar på försurningsproblemen i Södermanlands län och anser att länsstyrelsens sjöundersökning bör beaktas vid överväganden om industrilokalisering i länet.

Oxelösunds kommun framhåller med anledning av verkens yttranden att förutsättningarna för lokalisering av nya industrianläggningar till Oxelösund är beroende av eventuell framlida utbyggnad av den befintliga induslrin. Oxelösund har från vissa utgångspunkter goda förutsättningar för lokalisering av nya induslrier. Tillgång till industrimark i anslutning till befintliga och utbyggbara hamnlägen, goda kommunikationer och en god planberedskap gör området till en värdefull resurs för framtida industrieiableringar. Kommunen framhåller därför atl handlingsfrihet bör upprätthållas som möjliggör nylokalisering av industrier till Oxelösundsområdet.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 65

6 Planeringsskedets resultat län för län

6.1 Stockholms län

Redovisat material

I 20 av Stockholms läns 23 kommuner antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen log ställning till programmen genom beslut län för län under våren 1975. För Stockholms län fattades beslut den 27 februari 1975.

Samtliga de kommuner i Stockholms län som upprättade program för de planeringsåtgärder som borde vidtas lill följd av statsmakternas riktlinjer för hushållning med mark och vatten har redovisat sill arbete under planeringsskedet med alt fullfölja dessa riktlinjer.

Av de 20 kommuner i länet som har deltagit i planeringsskedet har 15 redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter. Nacka kommun har redovisat av fullmäktige godkänd kommunöversikt.

Botkyrka, Ekerö, Haninge, Lidingö, Nynäshamns, Solna, Södertälje, Tyresö, Upplands-Bro, Vaxholms och Värmdö kommuner har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunomfattande markdisposilionsplaner. Huddinge kommun har redovisat kommunomfattande markdlspositionsplan vilken har godkänts av fullmäktige i de delar som berörs av riksintressen.

1 Stockholms län omfattas kusten och Mälaren av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Länet berörs även av de primära rekrea tionsområdena Mälaren och Sörmlands skärgård.

Riktlinjerna för kustområdet berör åtta kommuner i länet. Kustområdena i Botkyrka, Haninge, Nynäshamns, Södertälje, Tyresö, Vaxholms och Värmdö kommuner innefattas i de av resp. kommun redovisade kommunomfattande markdispositionsplanerna. Norrtälje kommun har redovisat av kommunfullmäktige anlagen markdlspositionsplan för kustområdet.

Mälarområdet innefattas i de kommunomfattande markdisposilionsplaner som har redovisats av de berörda kommunerna, nämligen Botkyrka, Ekerö, Södertälje och Upplands-Bro.

För de primära rekreationsområdena har inget samordnat planeringsarbete redovisats av berörda kommuner.

Förslag till områdesplan för Norvik-Kalvö har redovisats av Nynäshamns kommun. Sollentuna kommun har redovisat förslag lill områdesplan för Överby.

Av fullmäktige behandlade program för hushållning med jordbruksmar-

5 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 66

ken har redovisats av tio av länels elva berörda kommuner. Norrtälje kommun har redovisat av kommunstyrelsen behandlat program.

Av fullmäktige godkända redovisningar för åtgärder som kommunerna vidtagit eller avser att vidta för all genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnats av sex kommuner i länet.

Länsslyrelsen i Stockholms län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna saml i yttrande till ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbelel under planeringsskedet. Efter hörande av landstinget har länsslyrelsen den 15 september 1977 avgett slutligt sammanfattande yttrande.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats en gemensam redogörelse från länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län för Mälarområdets behandling i kommunernas översiktliga planering. Länsstyrelsen har även bifogat länsredovisningar rörande kommunernas jordbruksmarksprogram, behandlingen av naturvårdens och kullurminnes-vårdens intresseområden, landskapsrum i Vallentuna kommun präglade av kulturminnesvårdens intressen, tätorlsexpansion som berör fritidsbebyggelse, länsstyrelsens säkerställandeålaganden saml lantmäteriverkets fri-tidsbebyggelseinvenlering. Till länsstyrelsens redovisning har vidare fogats yttranden från statens järnvägar, mililärbefålhavaren för östra militärområdet, försvarsområdesbefälhavaren för Uppsala och Västmanlands försvarsområden, vägförvaltningen, lantbmksnämnden, skogsvårdsslyrel-sen, fiskerikonsulenlen, länsbostadsnämnden och landstinget saml från Lantbrukarnas länsförbund i Stockholms län, Stockholms länsförbund av Svenska naturskyddsföreningen, Stockholms dislriktsförbund av Friluftsfrämjandet och Stockholms hembygdsförbund.

Yttranden över det redovisade materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.) Beträffande Stockholms län har skrivelser kommit in från Resarö miljöstiftelse och enskilda personer i Norrtälje kommun.

Kommunema har beretls tillfälle att komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts tillfälle att komma in med synpunkter på verkens yttranden. 1 Stockholms län har synpunkter lämnats av länsstyrelsen, landstingets regionplane- och näringslivsnämnd samt Haninge, Norrtälje, Solna och Södertälje kommuner.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets utfall

Enligt länsstyrelsens bedömning har kommunerna i sin planering i huvudsak beaktat riksplaneringens intentioner. Kommunerna har, trots bristande planeringsresurser, lagl fram ett omfattande och väl genomarbetat planeringsmalerial. Länsslyrelsen anser dock atl det behövs en större en-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 67

hetlighel i de olika kommunöversikterna när det gäller områdesindelning och utformning av riktlinjer. Denna fråga bör enligt länsslyrelsen uppmärksammas vid en kommande överarbetning av föreliggande kommunöversikler.

Högexploaterad kust

Länsstyrelsen anser alt kommunema i sina ställningstaganden lill den framtida markanvändningen i kustområdet har beaktat de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna på elt i huvudsak godtagbart sätl. Stora områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv har säkerställts eller avses bli säkerställda med stöd av naturvårdslagen. Samtliga kommuner har reserverat mark för eventuella anläggningar för turism och friluftsliv. Friluftslivets intressen har enligt länsstyrelsen överlag tillgodosetls väl.

Kommunernas inställning till nyexploatering för enskild fritidsbebyggelse har enligt länsslyrelsen blivit betydligt mera reslriktiv. Frånsett några mindre detaljplaner i Värmdö kommun, som länsstyrelsen anser sig kunna godta, har kommunema i stort sett inte föreslagil några ytleriigare detaljplaner för fritidsbebyggelse söder om Norrtäljeviken. Norrtälje kommun har enligt länsstyrelsen väsentligl skurit ned sina tidigare omfattande planer för fritidsbebyggelse. Kommunen redovisar nu 15 planområden med sammanlagt drygt I 300 tillkommande fritidshus. Planarbelel för dessa områden har pågått i många år och kommunfullmäktige har tidigare antagit flera av de nu föreslagna detaljplanerna.

Inom länets kustområde söder om Norrläljeviken bör enligt länsstyrelsen största restriktivitet iakttas med all tillåla enskild fritidsbebyggelse. Två av de föreslagna planområdena i Norrtälje kommun ligger inom denna del av kustområdet. Länsstyrelsen har vid samråd med kommunen bestämt motsatt sig fastslällelse av detaljplanen för Håtö-Brevik som berör ett område av riksintresse för naturvården. Håtö-Breviksområdet är enligt länsstyrelsen redan alltför hårt exploaterat med hänsyn till friluftslivels intressen på södra delen av Rådmansölandel.

Inom vissa delar av kustområdet norr om Norrtäljeviken är friluftslivels intressen enligt länsstyrelsen förhållandevis begränsade. Länsstyrelsen motsätter sig därför inte en viss tillkommande fritidsbebyggelse inom denna del av kustområdet. För att tillgängliga strandnära områden skall bevaras kan det dock enligt länsstyrelsens preliminära bedömning krävas en reducering av del av Norrtälje kommun föreslagna antalet fritidshus med cirka en Iredjdedel.

Länsstyrelsen framhåller att det inom det högexploaterade kustområdet finns ca 8500 outnyttjade tomtplatser inom redan fastställda detaljplaner. Inom skärgårdsområdet i Värmdö och Vaxholms kommuner, där behovet av mark för friluftsliv är störst, finns ca 3 000 outnylQade tomtplatser. Ett ytterlighetsexempel är Marsätra i Vaxholms kommun med omkring 600 outnylQade byggnadsrätler. Länsstyrelsen har under planeringsskedet dis-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 68

kuterat med kommunerna om olika problem som är förknippade med att upphäva byggnadsplaner. En möjlig lösning, vilken prövas i Värmdö kommun, är enligt länsstyrelsen att genomgripande omarbeta planema.

Kommunema har i många fall i markdispositionsplanerna redovisat utredningsområden, där man ännu inte har hunnit ta ställning till hur en eventuell utveckling av fritidsbebyggelse bör avvägas mol andra intressen. Länsstyrelsen anser atl det är angeläget alt planeringen för dessa utredningsområden fullföljs. För flertalet av de utredningsområden som ligger söder om Norrläljeviken bör detta innebära att detaljplaneläggningen för enskild fritidsbebyggelse inte förs vidare. Detaljplanearbetet för fritidsbebyggelse på Omö i Haninge kommun bör enligt länsstyrelsen avvakta de ställningstaganden som kommer att göras inom ramen för planeringen av det primära rekreationsområdet Sörmlands skärgård.

Norrtälje kommun redovisar etl stort antal utredningsområden för enskild fritidsbebyggelse. En förutsättning för en positiv bedömning från länsstyrelsens sida av de planområden i övrigt som kommunen redovisar norr om Norrtäljeviken är atl inga ytterligare detaljplaner föreslås inom dessa utredningsområden.

Värmdö kommun har angett alt inga ytterligare detaljplaner för fritidsbebyggelse skall läggas fram och att riksintressena skall beaktas inom det utredningsområde som kommunen har redovisat på Runmarö. Länsstyrelsen finner det angeläget atl det påbörjade arbetet med områdesplan för Runmarö förs vidare.

I planeringen för kustområdet kvarstår enligt länsslyrelsen viktiga planeringsuppgifter för alt tillgodose turismens och friluftslivets intressen. Dessa bör behandlas i en regionalt samordnad planering. Inom länsstyrelsen pågår arbete med atl la fram etl underlag för en sådan planering. Genomförandet av en utbyggnad av stugbyar och andra anläggningar för turism och rekreation kommer enligt länsslyrelsen att kräva stöd från landsting och stal. Länsslyrelsen understryker behovet av vägledning från statsmakternas sida om inriktning och ambitionsnivå för planeringen av de olika rekreationsområdena.

Det primära rekreationsområdet Sörmlands skärgård bör enligt länsstyrelsen utvidgas till att omfatta även Tyresö, Värmdö, Vaxholms och Norrtälje kommuner. Samtliga kommuner inom rekreationsområdet, och även de ovan nämnda kommunerna har i sina markdisposilionsplaner elt förhållandevis gott underiag för den fortsatta planeringen. Berörda länsstyrelser i skärgårdsområdet avser atl tillsammans med kommunema bilda en samar-belsgrupp för att behandla gemensamma planeringsproblem.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom de högexploaterade kustområdena redovisas i avsnitt 4.2. Belräffande Stockholms län anförs dämtöver följande.

Enligt den inventering som har genomförts av lantmäteriverket var netloökningen av fritidshus under perioden 1970-1975 24% inom det högex-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 69

ploaterade kustområdet i Stockholms län. Planverket anser att kust- och skärgårdsområdet i Stockholms län bör betraktas som i princip fullbyggl med enskild fritidsbebyggelse.

Naturvårdsverket anser alt en myckel restriktiv inställning bör gälla lill ytterligare fritidsbebyggelse i kust- och skärgårdsområdet i Stockholms län. Planer, som ännu inte har genomförts och som strider mol den fysiska riksplaneringens intentioner, bör enligt verkel omprövas. Enskild fritidsbebyggelse bör i första hand byggas ut inom områden som redan är påverkade av bebyggelse. I högre grad än hillills bör man bygga ut fritidsbebyggelse i form av slugbyar för uthyrning. Detla bör enligt verkel speciellt gälla i Norrtälje kommun. Verket anser atl kommunens önskemål om alt få bygga ca 1 300 nya fritidshus i planområden inte kan accepteras. Slor restriktivitet med alt tillåta ulbyggnad av enskilda fritidshus bör vidare gälla i de av kommunen redovisade utredningsområdena. Enskild fritidsbebyggelse bör i framtiden till stor del kunna förläggas lill de inre delarna av kommunen. Ingen ytterligare fritidsbebyggelse bör enligt verkel komma till stånd inom Håtö-Breviksområdet, som är av riksintresse för naturvården.

Enligt naturvårdsverket bör eventuella ytterligare anläggningar för fritidsboende på Ornö i Haninge kommun i första hand få formen av uthyrningsstugor eller campingplatser, vilkel möjliggör etl mer allmänt utnyttjande.

Detaljplanen för Marsätra i Vaxholms kommun bör enligt naturvårdsverket ses över. Den strider enligt verket mot riktlinjerna för högexploaterad kust.

Naturvårdsverket anser all man närmare bör studera om del är lämpligt all utöka del primära rekreationsområdet Sörmlands skärgård i enlighet med länsstyrelsens förslag. Stockholms skärgård rymmer enligt verket omfattande rekreationsresurser trots den exploatering som har skett för fritidsbebyggelse. Oavsett hur man kommer atl avgränsa det primära rekreationsområdet är det enligt verket angeläget atl etl utvecklingsprogram för friluftsliv och turism utarbetas för Stockholms skärgård i samverkan mellan berörda kommuner och länsstyrelsen. 1 avvaktan på elt sådant program bör planer för fritidsbebyggelse behandlas mycket restriktivt.

Landstingels regionplane- och näringslivsnämnd påpekar alt de två alternativa förslagen lill ny regionplan skiljer sig när det gäller omfattningen av den fritidsbebyggelse som bör tillkomma i Norrtälje kommun och i kust-och skärgårdsdelen i länet i övrigt. Landstingets ställningstagande lill en ulbyggnad av fritidsbebyggelse kan väntas först då landstinget tar ställning till regionplaneförslagen i deras helhet.

Norrtälje kommun anför att man i markdispositionsplanen för kustområdet har gjort en avvägning mellan skilda intressen med utgångspunkt i slalsmaklemas riktlinjer för högexploaterad kust. Kommunen påpekar dock att man f. n. saknar ett enigt kommunalt ställningstagande till den

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 70

framtida markanvändningen i utvecklings- och utredningsområdena för fritidsbebyggelse. Kommunen motsätter sig länsstyrelsens preliminära bedömning att man bör undanta en tredjedel av antalet tomtplatser för fritidshus i de angivna planområdena. Detaljplanernas slutliga utformning bör avgöras från fall lill fall.

De två detaljplaneområdena söder om Norrläljeviken innebär enligt kommunen en begränsad exploatering. Tillskotlel i Håtö-Breviksområdet blir ca 30 nya tomtplatser. Detla kan enligt kommunen inte innebära en överexploatering till nackdel för friluftslivet. Kommunen anser att det redovisade området av riksintresse för naturvård inte berörs av detaljplanen för Håtö-Brevik.

En komplettering av fritidsbebyggelse inom några av de föreslagna ul-redningsområdena skulle enligt kommunen innebära möjligheter atl förbättra standarden för befintlig bebyggelse, bl.a. när det gäller vatten och avlopp, hamnförhållanden och vägar.

Omvandlingen av fritidshus till helärsbostäder försvårar enligt kommunen möjligheterna alt uppnå en lämplig lokalisering av permanentbebyggelsen. Dessutom innebär omvandlingen atl priserna på fritidshus drivs upp till en oacceptabel nivå.

Norrtälje kommun tillstyrker länsstyrelsens förslag till utökning av det primära rekreationsområdet i skärgården.

Haninge kommun anser atl ett antal fritidshus kan tillkomma i kustområdet, framför alll på Ornö, ulan nämnvärda konflikter med friluftslivs- och bevarandeintressen. I avvaktan på eventuella förslag lill lokalisering av anläggningar för turism och rekreation inom det primära rekreationsområdet har områden där kommunen bedömt alt en utveckling av fritidsbebyggelse är lämplig angetts som utredningsområden. Det är enligt kommunen sannolikt atl man bara i ett fåtal av dessa ulredningsområden kan göra sådana satsningar på anläggningar för turism och friluftsliv att en ulbyggnad av fritidsbebyggelse omöjliggörs.

Länsslyrelsen framhåller i sitt kompletterande yttrande att den av lantmäteriverket redovisade netloökningen av fritidshus i Stockholms län inte är helt tillförlitlig, eftersom olika beräkningsmetoder har använts vid de två undersökningstillfällena. Det är enligt länsstyrelsen omöjligt att med utgångspunkt från föreliggande uppgifter om ökningen av antalet fritidshus dra slutsatser om hur statsmakternas riktlinjer för utvecklingen av fritidsbebyggelse i det högexploaterade kustområdet har tillgodoselts. Huvuddelen av den nytillkomna fritidsbebyggelsen ligger troligen inom tidigare fastställda detaljplaner. Även den framtida ökningen av antalet fritidshus kommer enligt länsstyrelsen huvudsakligen atl ske genom att outnylQade tomtplatser i fastställda detaljplaner tas i anspråk.

Mälaren

Länsstyrelsen anser att de berörda kommunerna i Mälarområdet har be-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 71

aktat riksintressena på ett i huvudsak godtagbart sätt. Kommunerna avser enligt länsslyrelsen inte alt upprätta några ytleriigare detaQplaner för fritidsbebyggelse. Det huvudsakliga problemet när del gäller fritidsbebyggelsen i Mälarområdet är den snabbi ökande omvandlingen av befintiiga fritidshus lill helärsbostäder.

Viktiga planeringsuppgifter kvarstår enligt länsstyrelsen för att tillgodose turismens och friluftslivets intressen i det primära rekreationsområdet. Dessa planeringsuppgifter bör på motsvarande sätt som för Sörmlands skärgård genomföras i en regionall samordnad planering. Frågan om att bilda en samarbelsgrupp för detta ändmål kommer atl behandlas av berörda kommuner och länsstyrelser.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom landets insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Belräffande Mälaren anförs därulöver föQande.

Planverket anser att det fortsalla planeringsarbetet för Mälarområdet bör ges den inriktning som berörda länsstyrelser anger. Samordnade insatser bl. a. i form av markreservationer för kollektiva anläggningar i del primära rekreationsområdet torde enligt verket erfordras.

Jordbruk

Den skärpta tolkningen av riktlinjerna för jordbrukels behandling i den fysiska riksplaneringen har enligt länsstyrelsen inneburit nya planeringsproblem som kommunema inte har hunnit lösa under arbetet med program för hushållning med jordbruksmarken. De redovisade programmen bör därför ses som en probleminventering och som ett förberedande steg mol lätortsomfaltande områdesplaner.

Kommunema har i jordbruksmarksprogrammen i regel avgränsat vissa särskill värdefulla samlade jordbruksområden som man avser att bevara på lång sikt. Haninge och Norrtälje kommuner har dock endast uttalat att all jordbruksmark utanför utbyggnadsområdena bör reserveras för fortsatt jordbruksdrift. Länsstyrelsen anser liksom lantbruksnämnden att de viktigaste jordbruksområdena dessutom bör skyddas genom atl de redovisas som bevarandeområden i av kommunfullmäktige antagna markdisposilionsplaner.

De redovisade jordbruksmarksprogrammen anger enligt länsslyrelsen all relativt stora arealer åkermark, ca 3 700 ha, kan komma att tas i anspråk fram till år 1990 för annan markanvändning, främst tätortsutbyggnad. Omkring en tredjedel av denna åkerareal ingår i utredningsområden där kommunerna ännu inte har tagit ställning till den framlida markanvändningen. I många fall har även altemativa utbyggnadsområden redovisats i jordbruksmarksprogrammen. Detta har enligt länsstyrelsens och lantbruksnämndens bedömning lett till att orealistiskt slora utbyggnadsområden har redovisats till år 1990, framför allt i Sigtuna och Upplands-Bro kommuner. Den totalt sett omfattande åkerareal som man enligt programmen beräknar alt

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 72

ta i anspråk bör enligt länsslyrelsen ses som ett uttryck för den osäkerhet om den framtida markanvändningen som präglar översiktlig planering på lång sikl.

De flesta kommunerna har i jordbruksmarksprogrammen redovisat mycket små arealer jordbruksmark som rnan avser att la i anspråk för bebyggelse inom den närmaste femårsperioden. Haninge, Sigtuna, Upplands-Bro och Vallentuna kommuner redovisar dock relativt slora arealer jordbruksmark som kommunfullmäktige har beslutat skall tas i anspråk inom denna period. Upplands-Bro kommun har under planeringsskedet övervägt möjligheten atl ompröva vissa fastställda, ännu outnylQade, detaljplaner för industribebyggelse vilka berör jordbruksmark. Länsslyrelsen stöder kommunens beslut att inte ompröva planerna med hänsyn lill behovel av sysselsättning i kommunen och problemen i samband med ett upphävande.

1 det fortsatta arbetet med områdesplaner för de expansiva tätorterna bör kommunerna enligt länsstyrelsen studera alternativa utbyggnadsmöjligheter dels för resp. tätortsområde, dels för kommunema i deras helhet. Delta arbele bör samordnas med det pågående regionplanearbelel, där bl. a. frågor om eventuell regional omfördelning av av den framtida bebyggelsen med hänsyn lill jordbruksintressena kommer alt prövas. Målsättningen för den fortsatta planeringen bör enligt länsstyrelsen vara alt hell avveckla de utredningsområden som har redovisats samt atl för år 1990 ange uibyggnadsområden som har en realistisk omfattning.

Även Norrtälje kommun bör enligt länsslyrelsen åläggas all utarbeta översiktliga planer för expansiva tätorter. Som grund för denna planering bör kommunen utveckla sitt jordbruksmarksprogram vidare.

För att jordbruksmarksprogrammen skall kunna utgöra etl godtagbart underlag för jordbrukets planering bör de angivna osäkerhetszonerna för lätortsutveckling enligt planverket begränsas. Bl. a. gäller detta i Haninge kommun. Planverket anser liksom länsstyrelsen all behovet av en eventuell regional omfördelning av lätorlstillväxlen bör studeras inom ramen för pågående regionplanearbete.

Lanlbruksslyrelsen framhåller att de redovisade jordbruksmarksprogrammen i landet visar på en oförändrad eller t. o. m. ökad efterfrågan på jordbruksmark under den närmaste 15-20-årsperioden. Risken för en sådan utveckling synes vara särskill slor i bl.a. vissa kommuner i Stockholms län. Det är enligt lantbruksstyrelsen angeläget atl kommunerna i den fortsatta markanvändningsplaneringen studerar utbyggnadsriktningar, tät-ortsulformning och en tälortsstruklur som så långl möjligl minskar förbrukningen av värdefull jordbruksmark. Kommunernas planeringsresullal bör i några regioner knytas samman lill ett samlat markhushållningsprogram. Etl sådanl program kan enligt lanlbruksslyrelsen på sikt behöva övervägas för Mälardalen.

Norrtälje kommun anser att kommunen inte bör jämställas med vissa

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 73

andra kommuner i länet när det gäller krav på översiktlig planering för tätorterna. Den areal jordbruksmark som kommer att tas i anspråk för tätortsutbyggnad i beslutade planer är enligt kommunen myckel liten jämförd med motsvarande arealer i övriga kommuner i länet. De översiktsplaner som föreligger för vissa tätorter har utarbetats i nära samråd med förelrädare för jordbruket.

Haninge kommun anser atl kommunen inom några år bör kunna ta ställning till markanvändningen i de ulredningsområden som har redovisats inom slora delar av tätortens intresseområden.

Skogsbruk

Kommunerna har enligt länsslyrelsen i slor utslräckning prioriterat friluftslivels intressen framför skogsbrukets i de storsladsnära skogsområdena. De flesta kommuner har förutsatt alt de allmänna hänsynsreglerna i skogsvårdslagen skall tillämpas i avvägningen mellan olika markanvändningsintressen. Bl. a. Haninge och Vallentuna kommuner har dock begärt förordnanden enligt naturvårdslagen för all säkerställa friluftslivets intressen. Länsstyrelsen anser att förordnanden enligt naturvårdslagen bör användas endast om andra åtgärder inte anses lill fyllest.

Skogsvårdssiyrelsen anser att kommunernas ulbyggnadsplaner berör alltför stora arealer skogsmark och föreslår att man överväger behovel av atl upprätta program för all tillvarata möjligheterna till skogsproduktion. Länsslyrelsen avser alt la upp överläggningar i denna fråga.

Fiske

Fiskeristyrelsen framhåller att fisket inte har behandlats i nämnvärd omfattning i kommunernas planering. De tolv kommuner i Stockholms län som berörs av fiskets viktigare intresseområden bör vid kommande revidering av kommunöversikter och markdisposilionsplaner redovisa hur man avser alt skydda dessa områden.

Den inlemaiionella utvecklingen på fiskels område kommer enligt fiskeristyrelsens bedömning att medföra en expansion av fisket i Östersjön. En förutsättning för en utveckling av Öslersjöfisket är dock förbättrade landnings- och avsättningsmöjligheter. Kommunerna i skärgårdsområdet bör enligt styrelsen i samråd med fiskenämnden ulreda och precisera yrkesfiskets behov av markområden för skilda ändamål. Också planverket anser att kommunerna bör uppmärksamma fiskets och dess följdindustriers ökade anspråk på mark i anslutning till hamnarna.

Fiskeristyrelsen finner det angelägel att man i den fortsatta kommunala planeringen för de primära rekreationsområdena vidtar åtgärder för att utveckla möjlighetema till fritidsfiske. Efterfrågan på sådana aktiviteter är mycket stor i Stockholmsregionen.

Landstingets regionplane- och näringslivsnämnd framhåller att vatten-områdesfrågoma, bl. a. fiskets intressen, bör behandlas mer ingående i den

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 74

fortsatta fysiska översiktsplaneringen. 1 den pågående regionplaneringen, som har karaktär av markanvändningsplanering, har vattenområdenas användning inte beaktats särskilt.

Naturvård och kulturminnesvård

Kommunema har enligt länsstyrelsen under planeringsskedet krävt alt stora områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv snarast skall säkerställas genom förordnanden enligt naturvårdslagen. Det gäller bl. a. Er-staviks-, Ågesta- och Bomsjöområdena. Den tidskrävande handläggning av bl. a. natuneservatsärenden har dock inneburit att endast en mindre andel av föreslagna ålgärder har kunnat fullföljas. Det kommer enligt länsstyrelsen att ta ca tio år att genomföra samtliga föreslagna förordnanden. Länsstyrelsen behöver utökade personella och ekonomiska resurser för all kunna säkerställa de områden som kommunerna har angett inom rimlig tid.

Inom länet finns stora områden av kulturlandskapskaraktär som är av riksintresse för såväl naturvård som kulturminnesvård. Länsstyrelsen framhåller atl en förutsättning för atl dessa riksintressen skall kunna tillgodoses oftast är att områdena hålls i fortsatt hävd genom all de odlas eller belas. Hagmarkema, som är myckel uppskattade strövområden, och dessutom rymmer många fomminnen kan bibehållas eller återskapas endast genom aktiva landskapsvårdande insatser. Det är enligt länsstyrelsen angeläget alt statliga medel ställs till förfogande för att säkerställa dessa riksintressen. Olika metoder för atl med begränsade resurser uppnå godtagbara resultat bör prövas i länet.

Naturvårdsverket bedömer att den fysiska riksplaneringens planeringsskede har gett ett i huvudsak godtagbart resultat i länet. Bristen på översiktliga naturinvenleringar är dock elt allvarligt problem. Verket förordar att länsstyrelsen och landstinget gemensamt ser över möjligheterna att snarast utnyttja material från den inom landstinget pågående naturresurs-inventeringen som underlag för fortsatt planerings- och säkerställandearbete. Det är enligt verkel otillfredsställande att det kommer all la så lång lid som länsstyrelsen anger alt genomföra föreslagna förordnanden.

Naturvårdsverket anser att länsstyrelsen snarast bör se över förbudsli-derna för fågelskyddsområdena i skärgården. Dagens kunskap om de biologiska förhållandena i skärgården och önskemålen från allmänheten om enhetligare förbudslider motiverar enligt verket en sådan översyn.

Länsstyrelsen framhåller i sill kompletterande yttrande att man har påbörjat arbetet med elt naturvårdsprogram för länet. Alt genomföra programmet kräver dock särskilda resurser. Vidare pågår inom länsslyrelsen en översyn av gällande bestämmelser för fågelskyddsområdena.

Landstingels regionplane- och näringslivsnämnd framhåller att den pågående nalurresursinventeringen i länet beräknas vara färdig under år 1978.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 75

Industri

Det har enligt planverket kommit fram olika begränsningar i möjligheterna att allsidigt utnytQa industriområdet i Nynäshamn. Förutsättningarna för att till Nynäshamn lokalisera annan än oljebaserad industri bör enligt verket klarläggas ytterligare, framför allt från miljösynpunkt.

Landstingets regionplane- och näringslivsnämnd framhåller att konsekvensema av ytterligare etablering av oljebaserad industri i Nynäshamn har studerats ingående. Andra miljöpåverkande verksamheter bör enligt nämnden naturligtvis behandlas på ett likvärdigt sätt även om någon alternativ etablering inte är aktuell i området.

Energiförsörjning

Länsslyrelsen framhåller atl Sigtuna och Upplands-Bro kommuner inte har reserverat mark för den av valtenfallsverket föreslagna 800 kV-krafl-ledningen mellan Forsmark och Oskarshamn. Botkyrka kommun har redovisat kraftledningen på plankarlorna till markdispositionsplanen. Kommunfullmäktige uttalade dock nar planen antogs att kommunen inte är beredd atl ta ställning lill den föreslagna ledningen. Enligt länsslyrelsen bör en kraftledning få komma till stånd i huvudsak i den sträckning som vattenfallsverket föreslår. Berörda kommuner bör reservera mark för ledningen i sina planer.

Länsslyrelsen motsätter sig en av vattenfallsverket föreslagen 220-400 kV-ledning som skulle beröra länets östliga delar. Länsstyrelsen ifrågasätter om ledningen behövs. Den påverkan ledningen skulle innebära på den känsliga skärgårdsnaturen gör den vidare olämplig i föreslagen sträckning. Inte heller de berörda kommunerna har enligt länsslyrelsen godtagit kraftledningen.

Kommunerna i länet bör enligt länsstyrelsens uppfattning kunna kräva en väl underbyggd behovsplan av valtenfallsverket som grund för ell förslag till kraflledningsnät för Stockholmsregionen. Behovsplanen bör ularbelas i nära samråd med landstinget. Det är enligt länsslyrelsen nödvändigl alt en samrådsrulin utarbetas som tillgodoser såväl kraftproducenlemas som kommunernas och enskilda människors intressen. Ett förslag lill en sådan rutin utarbetas inom länsstyrelsen. Naturvårdsverket delar länsstyrelsens uppfattning om behovet av samrådsrutin vid kraftledningsplanering.

Planverket anser att de konflikter som föreligger rörande den föreslagna kraftledningen mellan Forsmark och Simpevarp bör utredas i samråd mellan berörda parter så att markreservationer kan göras i den kommunala planeringen om principbeslut fallas om en utbyggnad av ledningen.

Landstingets regionplane- och näringslivsnämnd påpekar att de olika re-gionplanealtemativen redovisar olika förslag lill utbyggnad av nya slörre kraftledningar. Endasl det ena altemativet redovisar 800 kV-ledningen från Forsmark. 220-400 kV-ledningen i skärgården återfinns inte i något

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 76

alternativ. Osäkerheten om hur det framlida elförsörjningssyslemet i regionen skall ulformas kan enligt nämnden till en del klaras ul genom det fortsatta arbetet med regionplanen.

Haninge kommun erinrar om att kommunen lidigare har avslyrkl industriverkets förslag lill plan för Storstockholms elförsörjning niot bakgrund av de ställningstaganden kommunen har gjorl i arbetet med den fysiska riksplaneringen.

Länsstyrelsen anför i sitt kompletterande yttrande atl del för den långsiktiga planeringen av krafiledningsutbyggnaden i elt län krävs centrala direkliv med utgångspunkt från den energipolitik som läggs fast av riksdagen. Den arbetsgrupp som har studerat samrådsruliner för kraftledningsplaneringen i länet har bl. a. föreslagil atl en s. k. referensgrupp skall ansvara för atl tidiga kontakter las mellan berörda intressenter.

Kommunikationer

Statens järnvägar (SJ) konstaterar all Södertälje kommun inte har reserverat mark för den av SJ föreslagna s. k. Grödingebanan. Del är enligt SJ nödvändigl med lagregler som ger möjligheter att genomföra projekt i de fall då riksintressen eller regionala intressen bör gå före kommunala intressen. Södertälje kommun anser att SJ som alternativ lill Grödingebanan bör ulreda en ulbyggnad av parallellspår till befintliga Qärrspår. En avveckling av Qärrtågsförbindelserna till Södertälje skulle innebära en myckel slor olägenhet för kommunen. Kommunen är därför inte beredd all i nuvarande läge se över kommunöversikten i syfte alt reservera mark för banan.

Planverket anser all en omlokalisering av Bromma flygplats bör övervägas med hänsyn till bullerproblemen. För att en eventuell framtida flyttning av flygplatsen inte skall motverkas bör inga nya investeringar göras i Bromma flygplats.

Försvar

Länsstyrelsen påpekar att Solna kommun i en antagen generalplan har redovisat området Östra Frösunda som grönområde. Enligt regeringens beslut med anledning av programskedel i den fysiska riksplaneringen skall Östra Frösunda t. v. användas av försvaret. Länsslyrelsen delar kommunens uppfattning att området från allmän synpunkt är lämpat som rekreationsområde. Länsstyrelsen anser dock atl man inte kan la slutlig ställning till den framlida markanvändningen i Östra Frösunda innan den utredning som pågår inom landstinget om lokalisering av post- och godsterminaler i Stockholmsområdet har avslutals. Ulredningens resultat kan komma att påverka markanvändningen i Östra Frösundaområdet.

Överbefälhavaren anser alt fortsatta överläggningar mellan försvars-myndighelema, länsstyrelsen och Solna kommun bör kunna leda till en acceptabel lösning av markanvändningskonfliklema i Östra Frösundaområdet.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 77

Landstingets regionplane- och näringslivsnämnd anser atl Östra Frösunda bör UtnytQas som rekreationsområde om regeringen beslutar all försvaret inte skall behålla området.

Solna kommun påpekar att målsättningarna i läns- och regionplaneringen innebär atl fler bostäder bör byggas i den del av regionen som kommunen tillhör. Kommunen bör därför få disponera försvarets mark för bo.stä-der, serviceanläggningar och rekreationsområden. De militära intressena torde kunna avvecklas efter hand. Kommunen anser att ett avtal om att överföra statens mark till kommunen snarast bör träffas.

6.2 Uppsala län

Redovisat material

I samtliga sex kommuner i Uppsala län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen log ställning till programmen genom beslut län för län under våren 1975. För Uppsala län fattades beslut den 20 februari 1975.

Samtliga kommuner i Uppsala län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med alt fullfölja riktlinjerna för hushållning med mark och vallen. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Av länels sex kommuner har fem redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter. Uppsala kommun har redovisat av kommunfullmäktige godkänd kommunöversikt.

Av kommunfullmäktige antagen kommunomfattande markdlspositionsplan har redovisats av Älvkarleby kommun. Tierps kommun har redovisat av kommunfullmäktige antagen kommunplan, vilken enbart består av en textdel.

I Uppsala län omfattas kusten, Dalälvens dalgång och Mälaren av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Kusten söder om Öregrund har därvid betecknats som högexploaterad kust, medan kusten norr om Öregrund har betecknats som övrig kust. Länet berörs även av de primära rekreationsområdena Nedre Dalälven och Mälaren.

Kustområdet och Dalälvens dalgång innefattas i den kommunomfattande markdlspositionsplan som Älvkarleby kommun har redovisat. För Mälaren har Enköpings kommun redovisat av kommunfullmäktige anlagen markdlspositionsplan. I övrigt har markdisposilionsplaner inte redovisats för områden med geografiska riktlinjer.

För det primära rekreationsområdet Nedre Dalälven antog Tierps och Älvkarleby kommuner tillsammans med övriga berörda kommuner i Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län under våren 1976 ett gemensamt handlingsprogram. En lägesrapport från det inlerkommunala planeringsarbetet för nedre Dalälven har redovisats i februari 1977.

För del primära rekreationsområdet Mälaren har inget samordnat plane-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 78

ringsarbele redovisats av berörda kommuner.

Av fullmäktige behandlade program för hushållning med jordbruksmarken har redovisats av fyra av länels fem berörda kommuner. Östhammars kommun har redovisat elt program för hushållning med jordbruksmarken som inte har behandlats av kommunfullmäktige.

Av kommunfullmäktige godkända redovisningar för åtgärder som kommunerna har vidtagit eller avser atl vidta för alt genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnats av fem av länets sex kommuner.

Länsslyrelsen i Uppsala län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande till ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetts av länsstyrelsen den 16 september 1977. Detla har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts för yttrande lill landstinget och för kännedom lill kommunerna. Slutiigl sammanfattande yttrande har avgetts av länsstyrelsen den 28 november 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats en särskild redovisning av studier av industrilägen vid norra Upplandskusten som har utförts enligt överenskommelse med bostadsdepartementet. Vidare har bifogats yttrande från landstinget.

Yttranden över det redovisade materialet har lämnals av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.)

Kommunerna har beretls lillfälle all komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts tillfälle att komma in med synpunkter på verkens yttranden. I Uppsala län har synpunkter lämnats av Uppsala kommun.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets utfall

Riksintressena i länet har enligt länsstyrelsen behandlats på etl tillfredsställande säu i det planeringsarbete som hittills har genomförts i kommunerna. De målsättningar som angavs i kommunernas riksplaneprogram har dock på grund av bristande resurser i kommunerna ännu inte helt kunnal uppfyllas.

Det planeringsmaterial som kommunerna har redovisat är enligt länsstyrelsen ännu relativt schematiskt. Kommunöversikterna bör utvecklas vidare i del fortsatta arbetet. Bl.a. bör underiagsmaterialel förbättras. Markanvändningsplaneringen i de områden som berörs av geografiska riktlinjer bör enligt länsslyrelsen också drivas vidare och fördjupas.

Länsstyrelsen framhåller atl de regionalpoliliska målsättningarna i fortsättningen i högre grad måsle tillåtas påverka planeringsarbetet inom ramen för den fysiska riksplaneringen.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 79

Kustområdet

Det är enligt länsstyrelsen angelägel atl markanvändningsplaneringen för kustområdet i Östhammars kommun drivs vidare. En huvudfråga i del fortsälla planeringsarbetet är hur fritidsbebyggelsens intressen skall avvägas mot friluftslivels intressen.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom de högexploaterade och de övriga kustområdena i landet redovisas i avsnitt 4.2 resp. 4.3. Beträffande Uppsala län anförs därutöver följande.

Naturvårdsverket anser alt regeringen bör uppmärksamma de problem som föreligger i kustområdet i Östhammars kommun. Del är enligt verket angelägel alt kommunen fullföljer markanvändningsplaneringen för kusten och därvid iakttar återhållsamhet med att tillåta ulbyggnad av enskild fritidsbebyggelse. Den kommunomfattande markdisposisitionsplan som har redovisats för Tierps kommun bör enligt verket kompletteras när det gäller kustområdet. En ulbyggnad av fritidsbebyggelse i kommunens kustområde bör ske försl efter noggranna avvägningar mot andra markanvändnings-intressen.

Dalälvens dalgång

De översiktliga planer som har redovisats för Tierps och Älvkarleby kommuner bör enligt länsstyrelsen t. v. kunna godtas när del gäller ställningstaganden till markanvändningen i Dalälvens dalgång. En komplettering och bearbetning av planerna kan dock bli aktuell när arbetet inom samarbetskommittén för Nedre Dalälven har redovisats.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom älvdalarna redovisas i avsnitt 4.5. Beträffande Uppsala län anförs dämtöver föQande.

Naturvårdsverket anser alt en översyn av planeringen för Dalälvens dalgång i Tierps kommun bör ske när arbetet inom Dalälvskommillén och den översiktliga nalurinvenleringen för området har redovisats.

Planverket anser atl markanvändningsplaneringen bör fullföljas för Dalälvens dalgång eftersom efterfrågan på mark för bebyggelse och anspråken från friluftslivet och naturvården där är belydande. Nalurvårdsverket anför liknande synpunkter.

Del är enligt fiskeristyrelsen en brisl alt Älvkarleby kommun i sin planering inte har behandlat fiskels intressen i nedre Dalälvsområdel. Fiskeriin-tendenten har i sill yttrande framhållit nedre Dalälvens betydelse för fritidsfisket och konflikterna vid Skutskär mellan fiskels intressen och industrin.

Mälaren

Den markanvändningsplan för Mälarområdet som Enköpings kommun har redovisat utgör enligt länsstyrelsen etl gott underlag för forlsalt planering. Det är angeläget att en markanvändningsplanering genomförs även för den del av Mälarområdet som faller inom Håbo kommun.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 80

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom landels insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Beträffande Mälaren anförs därulöver följande.

Planverket konstaterar all samtliga kommuner i Mälarområdet utom Håbo kommun har upprättat markdisposilionsplaner. Det fortsatta planeringsarbetet för Mälarområdet bör inriktas på bevarandefrågor samt frågor om friluftsliv och turism. Samordnade insatser torde enligt planverket behöva genomföras för det primära rekreationsområdet, bl.a. i form av markreservationer för kollektiva anläggningar.

Håbo kommun bör enligt naturvårdsverket snarast upprätta en markanvändningsplan för Mälarområdet. Härvid bör frågan om hur fritidsbebyggelse bör ulvecklas med hänsyn lill naturvårdens och friluftslivets intressen ägnas stor uppmärksamhet.

Jordbruk och skogsbruk

Uppsala och Enköpings kommuner bör enligt länsstyrelsen upprätta översiktliga markanvändningsplaner för centralorterna i resp. kommun.

Lanlbruksslyrelsen framhåller alt de redovisade jordbruksmarksprogrammen i landet visar på en oförändrad eller t. o. m. ökad efterfrågan på jordbruksmark under den närmaste 15-20-årsperioden. Risken för en sådan utveckling synes vara särskilt stor i bl. a. vissa kommuner i Uppsala län. Det är enligt lanlbruksslyrelsen angeläget atl kommunerna i den fortsatta markanvändningsplaneringen studerar ulbyggnadsriktningar, tätorts-utformning och tätortsstruktur i syfte atl så långt möjligt minska förbrukningen av värdefull jordbruksmark. Kommunernas planering bör i några regioner knytas samman till elt samlat markhushållningsprogram. Ett sådant program kan enligt lanlbmksslyrelsen på sikt behöva övervägas för Mälardalen.

Fiske

Fiskeristyrelsen konstaterar atl fiskets intressen i myckel liten utsträckning har behandlats i de kommunala planer som nu har redovisats. De sex kommuner i länet som berörs av fiskets viktigare intresseområden bör vid kommande revidering av kommunöversikter och markdispositionsplaner redovisa hur man avser alt skydda dessa områden. Kommunerna i skärgårdsområdet bör enligt fiskeristyrelsen inför det fortsatta planeringsarbetet i samråd med fiskenämnden utreda och precisera yrkesfiskels behov av markområden för skilda ändamål.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

En grundläggande inventering och utvärdering av kulturminnesvårdens intressen saknas enligt länsstyrelsen ännu för slora delar av länet. Del är angeläget all ett sådanl arbete genomförs så att man får elt underiag för att avgränsa och säkerställa skyddsvärda områden. Riksantikvarieämbetet

Prop. 1978/79:213 Bilagal 81

understryker all det i Uppsala län finns slora brister i det inventeringsmaterial som rör kulturminnesvården.

Naturvårdsverket bedömer att planeringsskedet har gett ell i huvudsak godtagbart resultat i länet. En heltäckande nalurvårdsplan bör enligt verkel upprättas för länet. I de delar av länet där naturinvenleringar ännu inte har genomförts bör arbetet påbörjas snarasl möjligt.

Det är enligt länsstyrelsen angelägel atl en planering av vattenresurserna genomförs i anslutning till den fortsatta fysiska riksplaneringen eftersom konflikterna om utnyttjandet av vallenresurserna börjar bli tydligt märkbara i länet.

Industri

Länsstyrelsen har i en särskild rapport redovisat förutsättningarna längs norra Upplandskusien för lokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.

Enligt länsstyrelsens bedömning bör sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen kunna etableras längs kusten i de orter där sådan verksamhel redan finns. Etablering av andra lyper av industri bör begränsas till befintliga industriorter och till Hargshamn i Östhammars kommun.

Fiskets intressen har enligt fiskeriintendenten helt förbigåtts i den redovisade rapporten om förutsättningarna för lokalisering av industri längs norra Upplandskusien.

Planverket anser att en närmare analys bör göras av de industrilägen vid Norriands- och norra Svealandskusten vilka har angetts av kommuner och länsstyrelser. Analysen bör syfta lill atl klarlägga var fortsatta planerings-och utredningsinsatser är önskvärda.

Energiförsörjning

Formerna för planeringen av kraflledningsdragningar bör enligt länsslyrelsen ses över. Större kraftledningar medför stora ingrepp i miljön och innebär alt mark av värde för de areella näringarna las i anspråk.

Flygplatser

En flyttning av Sundsbro flygplats i Uppsala kommun, vilken ligger på högvärdig jordbruksmark, bör enligt planverket utredas. Uppsala kommun framhåller all flygplatsen inte kan flyttas förrän man kan finna ett godtagbart alternativ.

Försvar

Verksamheten vid Veckholms skjutfäll i Enköpings kommun bör enligt landstinget avvecklas. Verksamheten begränsar starkt möjligheterna att utnyttja Mälarområdet för friluftsliv såväl till lands som till sjöss.

Enljgt länsstyrelsen saknas f. n. förutsättningar för atl avveckla verksamheten vid Veckholms skjutfält. Möjligheterna lill annan användning av

6 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 82

skjutfällel bör dock enligt länsstyrelsen övervägas i den fortsatta planeringen med hänsyn lill friluftslivets intressen i Mälarområdet.

Överbefälhavaren anser alt länsstyrelsen genom överläggningar med berörda militära myndigheter bör pröva möjligheterna atl öka allmänhetens tillträde lill Veckholms skjutfält.

6.3 Södermanlands län

Redovisat material

I samtliga sju kommuner i Södermanlands län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning till programmen genom beslut län för län under våren 1975. För Södermanlands län fattades beslul den 3 april 1975.

Samtliga kommuner i Södermanlands län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med alt fullfölja riktlinjerna för hushållning med mark och vatten.

Samtliga kommuner utom Oxelösunds kommun har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter. Oxelösunds kommun har redovisat en sammanslällningskarta över av fullmäktige antagna generalplaner för hela kommunens yta.

Av fullmäktige antagna kommunomfattande markdisposilionsplaner har redovisats av Flens, Strängnäs och Vingåkers kommuner. Katrineholms kommun har redovisat en kommunomfattande markdlspositionsplan vilken har godkänts av fullmäktige.

I Södermanlands län omfattas kusten och sjöarna Mälaren, Hjälmaren och Båven av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Kusten har härvid betecknats som högexploaterad kust. Länet berörs även av de primära rekreationsområdena Sörmlands skärgård och Mälaren.

Enligt riktlinjerna bör mark reserveras i anslutning lill Nyköping-Oxelösund för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Vidare har regeringen i beslutet över programskedet föreskrivit atl länsstyrelserna i Södermanlands och Östergötlands län gemensamt skall lämna en särskild redogörelse till regeringen för planeringsläget för kustområdet söder om Nyköping inkl. Bråviken.

För länets kustområde har en ledningsgrupp med representanter för Nyköpings och Oxelösunds kommuner saml länsslyrelsen och landstinget i Södermanlands län antagit ell program för fortsatt planeringsarbete. Arbelel för kustområdet, vilket också är etl primärt rekreationsområde, avses resultera i markanvändningsplaner och ett utvecklingsprogram för turism och rekreation samt elt regionalpolitiskt handlingsprogram för befolkningen i kustområdet.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 83

Eskilstuna kommun har för sin del av Mälaren och dess stränder redovisat en av kommunfullmäktige antagen markdlspositionsplan. Strängnäs kommun har förutom den kommunomfattande markdispositionsplanen, vilken behandlar kommunens del av Mälarområdet, redovisat en av kommunfullmäktige antagen områdesplan för Selaö-Tosteröområdel.

För det primära rekreationsområdet Mälaren har inget samordnat planeringsarbete redovisats av berörda kommuner.

Eskilstuna kommun har redovisat en av fullmäktige antagen markdlspositionsplan för sin del av Hjälmarområdel. De av Katrineholms och Vingåkers kommuner redovisade kommunomfattande markdispositionsplanerna behandlar Hjälmarområdel.

Flens och Nyköpings kommuner har utarbetat markdisposilionsplaner för Båvenområdet. Planerna beräknas bli antagna av kommunfullmäktige under år 1979.

Områdesplaner vilka har godkänts av kommunfullmäktige har redovisats för Katrineholms tätort och för Valla, Sköldinge-Kannlorp, Bie, Äsköping, Slrångsjö, Forsjö och Björvik i Katrineholms kommun.

Av kommunfullmäktige behandlade program för hushållning med jordbruksmarken har redovisats av Eskilstuna, Nyköpings och Strängnäs kommuner.

Av fullmäktige godkända redovisningar för ålgärder som kommunerna har vidtagit eller avser att vidta för atl genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnats av Eskilstuna, Flens och Nyköpings kommuner.

Länsslyrelsen i Södermanlands län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande lill ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetts av länsstyrelsen den 14 september 1977. Della har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts för yttrande lill landstinget och för kännedom till kommunerna. Slutligt sammanfallande yttrande har avgetts av länsslyrelsen den 12 oktober 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats en rapport om del utredningsarbete som har bedrivits för området kring Bråviken och kusten söder om

yköping. Delta arbete har bedrivits i samarbele mellan länsstyrelserna i Södermanlands och Östergötlands län samt Nyköpings, Oxelösunds och Norrköpings kommuner (den s. k. Bråvikenkommittén). Länsslyrelsen har även redovisat en miljöundersökning av sjöar i Södermanland. Vidare har länsstyrelsen bifogat landstingets yttrande.

Yttranden över det redovisade materialet har lämnals av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, intresseorganisationer m. fl. (Se avsnitt 1).

Kommunerna har beretts lillfälle all komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och ämbetsver-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 84

kens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts tillfälle all komma in med synpunkter på verkens yllranden. I Södermanlands län har synpunkter lämnals av länsslyrelsen, landstinget samt Eskilstuna och Oxelösunds kommuner.

Remissinstansernas synpunkter

AUmänt om planeringsskedels utfall

Länsstyrelsen anser att samtliga kommuner i länet har redovisat planeringsmalerial i den omfattning som har föranlells av de kommunala programmen och riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. De kommunala planerna har enligt länsstyrelsen upprättats med utgångspunkt från den fysiska riksplaneringens riktiinjer. Planerna innebär alt nuvarande markanvändning i huvudsak bibehålls.

Enligt länsstyrelsen har dock kommunernas begränsade planeringsresurser medfört att samtiiga uppgifter inte har kunnal slutföras. En av de mest angelägna planeringsuppgifler som kvarstår är planeringen för kusl-och skärgårdsområdet. Enligt länsstyrelsens bedömning medger inte kommunernas planeringsresurser att planeringsarbetet kan slutföras förrän flera år in på 1980-talet.

Det genomförda planeringsarbetet har enligt länsstyrelsen fört med sig en stark utveckling av plansamråden mellan länsstyrelsen och kommunerna. Även samarbelet med olika regionala myndigheter och andra organ har intensifierats. Ansvarsfördelningen i den fysiska planeringen mellan stat och kommun och samordning mellan statlig och kommunal sektorplanering har getts klarare utlryck än tidigare, vilkel i sin lur har inneburit en värdefull precisering för det fortsatta planeringsarbetet.

Länsslyrelsen anger att ålgärder för all samordna den fysiska riksplaneringen i länet med den regionalpolitiska planeringen har vidtagits i samband med löpande ärenden, vid plansamråd och i planeringsprojekt där länsstyrelsen deltar. En successivt ökande samordning mellan dessa planeringsformer måste enligt länsslyrelsen eftersträvas.

Högexploaterad kust

Länsstyrelsen konstaterar all någon markanvändningsplan för länels kustområde inte föreligger. Kommunöversikten för Nyköpings kommun är vidare förhållandevis allmänt hållen. Riktlinjerna i kommunöversikten bör enligt länsslyrelsen preciseras, speciellt för kustområdet.

Kommunöversikten för Nyköpings kommun karakteriseras dock enligt länsstyrelsen av stor restriktivitet när det gäller atl tillåta yllerligare fritidsbebyggelse inom kustområdet. Pågående detaljplanearbeten vilar till dess översiktsplaneringen har slutförts. Länsstyrelsen anser att den stora återhållsamheten är befogad. Den måste emellertid snarast byggas under och eventuellt nyanseras genom en markanvändningsplan om man skall kunna

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 85

bibehålla trovärdighet och vinna förståelse hos markägare, exploatörer och allmänhet. I planeringen bör vad gäller fritidsboende tonvikten läggas vid utbyggnad av slugbyar och andra alternativa former till enskild frilids-bebyggelse.

Oxelösunds kommun har föreslagil en viss omlokalisering på sikl av fritidsbebyggelse på öarna, bl. a. lill Hasselö. Länsstyrelsen anser att om fritidsbebyggelsen inte kan omlokaliseras till fastlandet, Hasselö kan accepteras under förutsättning all ny fritidsbebyggelse sker som förtätning av befintlig bebyggelse.

Länsstyrelsen anger atl avsikten med den av kommunerna och länsstyrelsen påbörjade kust- och skärgårdsutredningen är att närmare studera sambandet mellan friluftsliv och den bofasta befolkningens utkomstmöjligheter samt att med beaktande av bevarandeinlressena söka former för turismens och friluftslivels utveckling som ökar sysselsättningen och förbättrar servicen för de bofasta. Det föreligger enligt länsslyrelsen elt stort behov av mera preciserade ställningstaganden på central nivå vad gäller avsikten med de primära rekreationsområdena innan en mer omfatlande planering och samordning kan komma till stånd på läns- och kommunal nivå. Flera viktiga typer av anläggningar - t. ex. slugbyar och andra boendeformer - kan inte uppföras utan bidrag till byggande och drift. Den ekonomiska ansvarsfördelningen mellan stat och kommun är enligt länsstyrelsen ännu mycket oklar.

Länsstyrelsen är beredd att inom befintliga resursramar prioritera sin insats lill planeringen för kustområdet. Det är enligt länsstyrelsen viktigt all arbetet sker så skyndsamt som möjligt och resulterar i en konkret och realistisk plan där främsl avvägningen mellan bevarande och exploatering klarläggs.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom de högexploaterade kustområdena redovisas i avsnitt 4.2. Beträffande Södermanlands län anförs därutöver följande.

Planverket konstaterar att enligt den inventering som har genomförts av lantmäteriverket var nettoökningen av fritidshus under perioden 1970-1975 17% inom det högexploaterade kustområdet i Södermanlands län. Verkel anser att kust- och skärgårdsområdet i länet bör belraktas som i princip fullbyggl med enskild fritidsbebyggelse. Planverket anser att alternativ till kusllokalisering av fritidsbebyggelse kan sökas i de skog- och sjörika delar av inlandet som inte berörs av påtagliga bevarandeintressen.

Kustområdet i länet är enligt naturvårdsverket i sin helhet känsligt för ålgärder som innebär ändrad markanvändning. Del hittills framtagna pla-neringsmaterialel reglerar endast bebyggelsefrågorna. Behovet är enligt verket stort av en markanvändningsplan för hela kusten där även övriga frågor och intressekonflikter behandlas.

Naturvårdsverket betonar vikten av att fritidsboendeformerna utreds i den fortsatta planeringen med särskilt beaktande av andra boendeformer

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 86

än enskild fritidsbebyggelse. Även lämpligheten av att genomföra tidigare aktualiserade fritidsbebyggelseprojekt bör utredas. Verket anser att det är angelägel att Nyköpings kommun konkretiserar sin inställning till ytteriigare fritidsbebyggelse i kustområdet.

Kusten söder om Nyköping saml Bråviken Remissinstansernas synpunkter redovisas i avsnitt 5.5.

Mälaren

Berörda länsstyrelser har samordnat redovisningen av genomfört planeringsarbete vid Mälaren. Planeringsarbetet tillgodoser enligt länsslyrelsen i Södermanlands län riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen.

Länsslyrelsen konstaterar i likhet med berörda kommuner alt Mälarområdet i stor omfattning redan har tagits i anspråk för bebyggelse. Den restriktiva inställning som redovisas av kommunerna vad gäller alt tillåta ytterligare fritidsbebyggelse inom området är väl motiverad. Länsstyrelsen anser emellertid alt behov finns av ett översiktligt studium av hela Mälarområdet avseende bl.a. fritidsbebyggelse, friluftsliv, turism och bevarandefrågor saml i fråga om det primära rekreationsområdets omfattning. Ett sådanl arbele bör ske i samarbete mellan berörda kommuner och länsstyrelser. Eventuell fritidsbebyggelse vid Granlund mellan Slallarholmen och Mälsåker i Strängnäs kommun bör enligt länsstyrelsen särskill prövas i den närmare planeringen.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom landels insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Beträffande Mälaren anförs därulöver följande.

Planverket anser alt det fortsalla planeringsarbetet för Mälarområdet bör ges den inriktning som berörda länsstyrelser anger. Samordnade insalser, bl. a. i form av markreservalioner för vissa anläggningar för turism och rekreation, lorde enligt verkel erfordras.

Enligt naturvårdsverket bör yllerligare fritidsbebyggelse i princip inte medges vid Mälarstränderna. Verket betonar också atl skogsbruksfrågorna vid Mälaren bör uppmärksammas, bl. a. med hänsyn lill lövskogens betydelse för landskapsbilden.

Hjälmaren

Som underiag för kommunernas arbele under planeringsskedet har länsstyrelserna i Södermanlands, Örebo och Västmanlands län ställt samman en särskild promemoria med bl. a. uppgifter om förordnanden enligt naturvårdslagen, fastställda detaljplaner utanför tätort saml intresseområden för naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård. Med utgångspunkt från detta underlagsmaterial har de berörda kommunerna i Södermanlands län, dvs. Eskilstuna, Katrineholms och Vingåkers kommuner, utarbetat markdispositionsplaner för sina resp. delar av Hjälmarområdet.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 87

Den hittills genomförda planeringen motsvarar enligt länsslyrelsen del krav som ställdes i regeringens beslut med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen på att planeringen skulle ge en översiktlig bild av avsedd markanvändning inom området. Länsstyrelsen bedömer att konflikterna om markanvändningen inom strandområdena är begränsade. En vidareutvecklad inlerkommunal planering behövs därför inte. Forlsalt planering, bl. a. i form av områdesplanering, bör enligt länsstyrelsen kunna redovisas av resp. kommun i samråd med länsslyrelsen efter hand som behov av sådan planering uppkommer.

Fiskels intressen har emeilerlid enligt länsslyrelsen inte kunnat tillgodoses i det genomförda planeringsarbetet. Naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen är däremot väl tillgodosedda.

Vad gäller fritidsbebyggelsens utveckling finner länsslyrelsen alt den nyansskillnad som kan ulläsas i regeringens beslul över programskedel mellan planeringsriktlinjerna för Mälaren å ena sidan och för Hjälmaren å den andra även avspeglas i de kommunala planerna i form av en mindre restriktiv syn på exploatering för fritidsbebyggelse vid Hjälmarens stränder. I markdispositionsplanerna redovisas atl en fortsatt utveckling av frilids-bebyggelsen skall ske i huvudsak genom förslag om komplettering av befintliga områden för sådan bebyggelse i samband med områdes- eller de-laQplanering.

Frågor om fiske, vattenvård och vallenreglering bör enligt länsstyrelsen bli föremål för en kontinuerlig översyn. Denna bör liksom hittills kunna ske i samverkan mellan kommunerna, länsstyrelserna och kommittén för Mälarens vattenvård saml i samråd med bl.a. fiskemyndigheterna.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom landels insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Beträffande Hjälmaren anförs därulöver föQande.

Planverket instämmer i huvudsak i de berörda länsstyrelsernas bedömning av den genomförda planeringen i Hjälmarområdet. Verket anser dock alt det sätt på vilket planerna är redovisade gör det svårt att få en bild av avsedd markanvändning. Stora delar av stränderna upptas av områden där fritidsbebyggelse kan tillkomma och där avvägning mellan olika intressen skall göras i kommande planer. Verket fömtsätter att friluftslivets intressen beaktas vid denna avvägning. Större sammanhängande bebyggelsefria zoner bör enligt verket eftersträvas.

Båven

Länsstyrelsen konstaterar atl friluftslivels intressen i Båvenområdet har fått slå tillbaka alltmer under planeringsarbetets gång lill förmån för den vetenskapliga naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen. Detla ligger enligt länsslyrelsen i linje med vad som uttalades av regeringen i beslutet med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen.

Enligt nalurvårdsverket har planeringsarbetet för Båvenområdet varit

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 88

förenat med betydande svårigheter. Det har enligt verkel bl. a. gällt former för säkerställande enligt naturvårdslagen och behandlingen av lidigare aktualiserad fritidsbebyggelse. Den ökade båt- och kanolsporten i Båvenområdet har medfört påtagliga konflikter med naturvårdsinlressen, främsl fågellivet. Verkel betonar atl lämpliga skyddsåtgärder bör vidtas och all restriktioner för båtsporten är nödvändiga. Enligt verket kan mer omfatlande anläggningar för friluftslivet inte accepteras.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom insjöområdena redovisas i avsnitt 4.6. Belräffande Båven anförs dämlöver följande.

Planverket konstaterar alt fritidsbebyggelsen har utvecklats mycket olika i landets insjöområden. Vid exempelvis Båven ökade antalet fritidshus under perioden 1970- 1975 med ca 120%. En stor del av ökningen skedde dock enligt verkel inom områden med detaljplaner som fastställdes före år 1970.

De påtalade konflikterna mellan friluftslivets och naturvårdens intressen torde enligt planverket kunna lösas genom aktivare naturvårdsinsalser saml information och kanalisering av friluftslivet. Verkel påpekar vidare alt det numera är möjligt alt införa fartbegränsningar för båtsporlen av miljöskäl.

Länsstyrelsen framhåller i sill kompletterande yttrande atl det pågående planeringsarbetet skall resultera i en för Flens och Nyköpings kommuner gemensam plan för hela Båvenområdet.' Länsslyrelsen anser inte alt riksintressena längre är hotade av bebyggelse och påpekar att arbetet med alt bilda naturreservat har inletts. Den bild av konflikterna mellan friluftslivels och naturvårdens intressen som naturvårdsverket ger är enligt länsstyrelsen riktig.

Jordbruk

De kommunala jordbruksmarksprogrammen visar enligt länsstyrelsen atl viss begränsad jordbruksareal kommer alt las i anspråk för lätortsutbyggnad även i fortsättningen. De framlagda planerna innebär emellertid alt åkermark som inte är oundgänglig för tätortsutbyggnad kommer alt bevaras. Enligt länsstyrelsen kommer behovet att öka av metoder för att mäta värdet av jordbruksmarken och dess avkastning i förhållande till värdet av ändamålsenliga tätorter och annan markanvändning.

Länsstyrelsen påpekar att någon regional omfördelning av tätortsutbyggnaden med hänsyn lill jordbrukets intressen inte har övervägts. De kommunala planerna visar att tätortsulbyggnaden i stort kan ske inom resp. kommun ulan atl jordbruksarealen begränsas påtagligt. En regional omfördelning av lätortstillväxten skulle enligt länsstyrelsen kunna komma

' Ett planförslag - "Förslag till områdesplan för Båvenområdet inom Flens och Nyköpings kommuner" - som inte har behandlats inom kommunema föreligger i februari 1979.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 89

i strid med målen för den regionalpolitiska planeringen om regional balans och goda livsbetingelser i alla kommuner.

Planverket och lantbruksstyrelsen påpekar att hushållningen med värdefull jordbruksmark i fortsättningen bör vara en av de faktorer som påverkar utformningen och tillämpningen av regionalpolitiken.

Enligt lantbruksstyrelsen är det angeläget att kommunema snabbt och fömtsättningslöst i en fortsatt markanvändningsplanering söker utbyggnadsriktningar, tätortsutformningar och en tätortsstruktur som så långt möjligt minskar förbrukningen av värdefull jordbruksmark. Kommunemas planeringsresullal bör i några regioner knytas samman till elt samlat markhushållningsprogram. Ett sådant program kan enligt lantbruksstyrelsen på sikt behöva övervägas för Mälardalen.

Skogsbruk

Kommunemas planer på ändrad markanvändning som berör skogsbrukets viktigare produktionsområden och skogsnäringens svårigheter med virkesförsörjningen kan enligt länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen ge anledning till att man upprättar särskilda program för att ta tillvara skogens produktionsmöjligheter under de närmaste åren. Länsstyrelsen anger att man i den närmare planeringen kommer atl pröva möjligheterna att minska konsumtionen av skogsmark eller hänvisa anspråken till andra marker.

Enligt länsstyrelsen bör resurser skapas för en samordning av skogsbruk, naturvård och friluftsliv inom särskilda områden, bl. a. genom atl na-turvårdsinriklade skogsbruksplaner upprättas genom skogsvårdsstyrelsens försorg. Det är också angelägel att skogsvårdsstyrelsen, kommunema och länsstyrelsen så snart som möjligt avgränsar de områden där man skall tillämpa särskilda hänsyn enligt skogsstyrelsens anvisningar och samrådsförfarande enligt 4§ i kungörelsen om anmälan av skogsavverkning.

Fiske

Länsstyrelsen konstaterar att bedömningar av fiskets intressen saknas i de framlagda kommunala planema. Större delen av fritidsfisket i länet är inte som i andra landsdelar knutet till begränsade platser med speciella markreservations- och omgivningskrav. Yrkesfiskets anspråk innebär för den fysiska planeringen att främst viktiga landningsplatser för fångsten bör säkras. Detta sker också enligt länsstyrelsen i den kommunala tätortsplaneringen. Nackdelama med atl fiskeintressena inte har behandlats i kommunöversiklerna m. m. i länet synes enligt länsstyrelsen därför vara förhållandevis ringa.

Länsslyrelsen bedömer att fömtsätlningama för fortsatt yrkes- och fritidsfiske är goda i Mälaren, Hjälmaren, Båven samt i Yngaren och Öljaren. Fiskets förutsättningar i Östersjön är oförändrade. Länsstyrelsen anser att Oxelösund är etl särskill lämpligt läge för en eventuell ny landningsplats för västkusttrålare om fisket i Östersjön ökar i omfattning.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 90

Fiskeristyrelsen framhåller liksom länsstyrelsen alt fisket inte har behandlats i nämnvärd omfattning i kommunernas planering. De kommuner i Södermanlands län som berörs av fiskets viktigare intresseområden bör vid kommande revidering av kommunöversikter och markdispositionsplaner redovisa hur man avser att skydda dessa områden.

Den inlemaiionella utvecklingen på fiskets område kommer enligt fiskeristyrelsens bedömning att medföra en expansion av fisket i Östersjön. En förutsättning för en utveckling av Öslersjöfisket är dock förbättrade landnings- och avsättningsmöjligheter. Kommunema i skärgårdsområdet bör enligt styrelsen i samråd med fiskenämnden ulreda och precisera yrkesfiskets behov av markområden för skilda ändamål. Också planverket anser att kommunema bör uppmärksamma fiskets och dess följdindustriers ökade anspråk på mark i anslutning till hamnarna.

Fiskeristyrelsen finner det angeläget alt man i den fortsatta kommunala planeringen för de primära rekreationsområdena vidtar ålgärder för atl utveckla möjlighetema till fritidsfiske.

Naturvård och kulturminnesvård

Länsstyrelsen framhåller svårigheterna alt ge naturvårdens intresseområden erforderligt skydd. Inget av de inom ramen för den fysiska riksplaneringen planerade åtta naturreservaten i länet är bildat.

Områden och objekt av riksintresse för naturvård och kulturminnesvård har emellertid enligt länsstyrelsen fått ett preliminärt skydd genom atl ställningstaganden i kommunala planer lills vidare hindrar bebyggelse och andra förändringar i markanvändningen. Åtgärder inom jord- och skogsbruket kan dock molverka bevarandeintressena.

För att länsstyrelsen och kommunema på elt tillfredsställande sätl skall kunna fullgöra sina åligganden inom ramen för den fysiska riksplaneringen krävs enligt länsslyrelsen en snabb och kraftfull resursförstärkning inom främst naturvårdens och kulturminnesvårdens sektorer.

I fråga om de områden som är av riksintresse för den vetenskapliga naturvården anser länsslyrelsen att skyddsåtgärder bör vidtas för i första hand sjön Båven och dess omgivningar samt områdena i skärgården. Inom dessa områden är risken slor för exploatering. Behovet av vård är vidare särskilt framträdande.

Som regel förekommer enligt länsstyrelsen inte några konflikter mellan den vetenskapliga naturvården å ena sidan och turism och friluftsliv å den andra. Inom olika typer av områden som är betydelsefulla för djurlivet måsle emellertid friluftslivets intressen vika under vissa tider av året om inte djurliv och andra naturvärden skall utarmas. Det får enligt länsslyrelsen anses vara en av den fysiska riksplaneringens viktigaste uppgifter att avgränsa och skydda speciellt känsliga områden och att vid plangenomförandet genom bestämmelser och bevakning styra friluftslivet så att störningar undviks. Inom Södermanlands län är del i första hand för områden i

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 91

skärgården samt vid Båven och Mälaren som konflikter mellan vetenskaplig naturvård och friluftsliv kan uppstå.

Det krävs enligt länsstyrelsen en väsentlig breddning och fördjupning av kulturminnesvårdens faktaunderlag, främst beträffande bebyggelsen och kulturlandskapet. En huvuduppgift för kulturminnesvården i den fortsatta fysiska riksplaneringen är därför att man genomför olika typer av inventeringar och att man på grundval av insamlat faktamaterial utarbetar en läns-omfattande plan för kulturminnesvården.

Naturvårdsverket bedömer alt den fysiska riksplaneringens planeringsskede har gett etl i huvudsak godtagbart resultat i länet. Bristen på översiktliga naturinvenleringar för slora delar av länet skapar emellertid osäkerhet beträffande den planering som har genomförts. Planerna bör därför enligt naturvårdsverket revideras sedan invenleringsunderlag har utarbetats. Verket förordar all översiktliga naturinventeringar snarast utförs som underlag för en heltäckande nalurvårdsplan för länet.

Naturvårdsverket anser liksom länsstyrelsen att det i vissa delar av länet, t. ex. inom kustområdet, vid Båven och inom Mälarområdet, finns exploateringsintressen eller förslag till ändrad markanvändning som kan motverka främst de naturvetenskapliga riksintressena. Inom dessa områden bör enligt verket återstående naturinvenleringar påskyndas och genomförandearbetet prioriteras.

Riksantikvarieämbetet anser atl riktlinjer i kommunöversikl i vissa fall måste betraktas endast som ett första steg mot ett säkerställande av kulturminnesvårdens riksintressen. Behovet av skydd för den fysiska kulturmiljön får dock i huvudsak tillgodoses inom ramen för en fortsatt kommunal planering. En förutsättning är självfallet att denna planering sker i överensstämmelse med riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Enligt riksantikvarieämbetet bör kommunöversiktema inte bara Qäna som vägledande underlag för planmässiga bedömningar utan också ges mera direkta verkningar.

Fritidsbebyggelse

Länsslyrelsen bedömer atl den restriktivitet som präglar samtliga kommuners inställning till fritidsbebyggelse inom de områden som berörs av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer troligen kommer alt leda till en ökad efterfrågan på fritidshustomter inom övriga delar av länet. För atl man skall kunna möta en sådan efterfrågan ställs krav på relativt god planberedskap i dessa områden.

Den restriktiva inställningen lill fritidsbebyggelse i områden med geografiska riktlinjer bidrar enligt länsstyrelsen lill den under senare år snabba prisstegringen på tomter och fritidshus. Det måste ligga i samhällets intresse atl dels söka motverka prisstegringen och dels skapa en viss beredskap för yllerligare fritidsbebyggelse. Etl visst mått av planeringsberedskap finns enligt länsslyrelsen i de kommunala planerna. Markanvändningspla-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 92

nerna redovisar sålunda vissa tänkbara utvecklingsområden för koncentrerad eller spridd bebyggelse. I kommunöversikterna anges närmare olika delområdens förutsättningar för ytterligare fritidsbebyggelse. Länsstyrelsen bedömer emellertid att det krävs betydande fortsatta planeringsinsatser innan man har kommit så långt atl underlag finns för all bedöma lämpligheten av en mer omfattande bebyggelse. Förutom själva markanvändningsplaneringen är del enligt länsstyrelsen angeläget med en särskild undersökning av lämpliga bebyggelse- och upplåtelseformer. Möjligheterna alt UtnytQa det befintliga byggnadsbeståndet bör studeras. Det bör vidare undersökas om särskilda åtgärder behövs för atl stimulera och göra del möjligt för intresserade fastighetsägare att ställa i ordning och upplåta mark och bostäder för uthyrning. Länet äger enligt länsstyrelsen mycket goda förutsättningar för ett varierat fritidsboende.

Länsslyrelsen anger etl särskilt område i de inre delarna av länet som bör bli föremål för en särskild undersökning beträffande förutsättningarna för utveckling av fritidsbebyggelsen. Stora delar av detla område sammanfaller med områden där förberedelser för kommunomfattande fysisk planering pågår, bl. a. inom Eskilstuna och Nyköpings kommuner. Det är naturligt, menar länsstyrelsen, att planering för fritidsbebyggelse las upp även i della sammanhang.

Frågan om val av olika upplåtelseformer för mark och bebyggelse för fritidsboende berörs enligt länsstyrelsen inte i kommunernas planering, men länsstyrelsen bedömer att frågan om alternativa boendeformer troligen kommer alt aktualiseras i samband med forlsalt planering för de primära rekreationsområdena. Fömtsättningen härför är dock enligt länsslyrelsen atl de ekonomiska villkoren för sådana boendeformer radikalt förbättras.

Den redovisning av länkbara fritidsbebyggelseområden som finns i kommunernas planmaterial är enligt länsslyrelsen alltför grovskalig för att en bedömning av omfattningen av konflikter med andra markintressen skall vara möjlig atl genomföra. I etl översiktligt sammanhang anser länsstyrelsen att redovisade avvägningar mellan motstående intressen förefaller rimliga. Vid etl forlsalt, mer detaljerat planarbete kan emellertid konflikter uppkomma. Kommunerna har dock uttalat ambitionen all i sådana fall la hänsyn till motstående intressen. Detta i förening med de goda erfarenheterna av etl utvecklat samrådsförfarande gör att länsslyrelsen bedömer möjligheterna som goda att lösa eventuella konflikter.

Länsstyrelsen konstaterar också att funktionsomvandling av fritidsbebyggelse till helårsbostäder skapar planeringsproblem med ekonomiskt kännbara konsekvenser på vissa håll i länet. Kommunema bör enligt länsstyrelsen få medel som ger dem möjlighel att styra bosättningen.

Länsstyrelsen uttalar att den fäster stort avseende vid de antagna planema och kommunöversiktema som bedömningsunderlag vid prövning av detaljplaner och byggnadsärenden. Delaljplaneförslag för t. ex. enskild fritidsbebyggelse som upprättas i strid mot antagen markdlspositionsplan

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 93

kan sålunda enligt länsstyrelsen inte fastställas utan alt den avsedda exploateringen först prövats lämplig genom ändring av markdispositionsplanen.

Energiförsörjning

Befintliga kraftledningar och behov av mark för nya sådana har enligt länsstyrelsen i stort beaktats i de kommunala planema. Samråd har skett om en eventuell 800 kV-ledning genom Södermanlands län. Vid samråden har länsslyrelsen framhållit att ledningen i så stor utsträckning som möjligt bör följa den befintliga 400 kV-ledningen. Detla innebär att den nya ledningen i princip bör gå parallellt med den äldre ledningen från Stockholms läns gräns till Sibro mellan Båven och Lidsjön. Frågan om ledningens sträckning från Sibro och södemt lill Sligtomta är enligt länsslyrelsen öppen.

I samband med diskussionerna om den planerade kraftledningen har det enligt länsstyrelsen från markägare framförts att östra Långhalsen utgör en unik rast- och sträcklokal för flyttfåglar. Länsslyrelsen har därför startat en fågelinventering för hela sjön. Resultatet av undersökningen skall Qäna som underlag vid bedömning av alternativa sträckningar av den aktuella ledningen vid Långhalsen och dess omgivningar.

För den planerade delen av kraftledningen mellan Sligtomta och länsgränsen till Östergötlands län har det enligt länsstyrelsen under de förberedande överläggningarna inte framförts några invändningar mot sträckningen i stort.

Planverket påpekar i sill yttrande att några kommuner i bl. a. Södermanlands län inte har reserverat mark för den planerade 800 kV-ledningen. Verkel anser att konfliktema bör utredas i samråd mellan berörda parter så att markreservation kan göras i händelse av att principbeslut fattas om att bygga ledningen.

Länsslyrelsen framhåller i sitt kompletterande yttrande att samråden i fråga om kraftledningar mellan statens vattenfallsverk och Nyköpings kommun fortsätter.

Kommunikationer

Befintliga och planerade vägar är enligt länsstyrelsen beaktade på elt lämpligt sätt i de kommunala planema och kommunöversikteraa.

Befintliga och nya hamnar behandlas enligt länsstyrelsen i den pågående områdesplaneringen för Oxelösunds industriområden och i planeringen av Bråvikenområdet. Sjöfartsverkels farleds- och hamnlägesinventering år 1976 utgör därvid planeringsunderlag.

Försvar

Länsstyrelsen bedömer atl de militära övningsskjutfälten vid Strängnäs har redovisats på ett lämpligt sätt i markdispositionsplaner och kommunöversikt.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 '

6.4 Östergötlands län Redovisat material

I samtliga tolv kommuner i Östergötlands län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning till programmen genom beslul län för län under våren 1975. För Östergötlands län fattades beslul den 20 februari 1975.

Samtliga kommuner i Östergötlands län har redovisat sitt arbele under planeringsskedet med atl fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vallen. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet utom Linköpins kommun har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter. Linköpings kommun har redovisat av fullmäktige godkänd kommunöversikt.

I Östergötlands län omfattas kusten, Vättern och Sömmen av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Kusten vid Bråviken har därvid betecknats som högexploaterad kust, medan kusten söder därom (Kalmar-Östergötlands skärgårdsområde) har betecknats som obmten kust. Den obrutna kusten har också betecknats som primärt rekreationsområde.

Enligt riktlinjerna bör mark reserveras i anslutning till Norrköping för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Vidare har regeringen i beslutet över programskedet föreskrivit atl länsstyrelserna i Östergötlands och Södermanlands län gemensamt skall lämna en särskild redogörelse till regeringen för planeringslägel för kustområdet vid Bråviken.

För den obrutna kusten har utrednings- och planeringsarbete bedrivits av en kommitté, Kalmar och Öslergötiands läns skärgårdsutredning (KÖSU) bestående av representanter för berörda kommuner och länsstyrelser. Slutrapport har avgetls i juni 1976. Söderköpings och Valdemarsviks kommuner har med utgångspunkt i den av KÖSU utarbetade s. k. zonplanen utarbetat och antagit markdisposilionsplaner för sina resp. delar av kustområdet. Norrköpings kommun har antagit den del av zonplanen som berör kommunen som markdlspositionsplan för sin del av det obrutna kustområdet.

För Vätterns stränder har Motala och Ödeshögs kommuner redovisat av fullmäktige antagna markdispositionsplaner.

För området kring sjön Sömmen har Boxholms, Kinda, Ydre och Tranås kommuner gemensamt utarbetat en markdlspositionsplan. Fullmäktige i Boxholms, Kinda och Ydre kommuner har antagit sina delar av markdispositionsplanen.

Ydre kommun har vidare redovisat en av kommunfullmäktige antagen markdlspositionsplan för Östra Lagern.

Av kommunfullmäktige behandlade program för hushållning med jordbruksmarken har redovisats av samtliga 11 berörda kommuner.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 95

Av kommunfullmäktige godkända redovisningar för åtgärder som kommunerna har vidtagit eller avser att vidta för att genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnats av samtliga kommuner i länet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande till ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Länsstyrelsen har efter hörande av landstinget avgett sammanfattande yttrande den 9 september 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogals en rapport om det utredningsarbete som har bedrivits för området kring Bråviken och kusten söder om Nyköping. Detta arbete har bedrivits i samarbete mellan länsstyrelserna i Östergötlands och Södermanlands län samt Norrköpings, Nyköpings och Oxelösunds kommuner (den s. k. Bråvikenkommittén). Vidare har länsstyrelsen bifogat yttranden från landstinget, försvarsområdesbefälhavaren, vägförvaltningen, lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen och Lantbrukarnas länsförbund i Östergötlands län.

Yttranden över det redovisade materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl.' (Se avsnitt 1.)

Kommunerna har beretts tillfälle atl komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts lillfälle alt komma in med synpunkter på verkens yttranden. I Östergötlands län har synpunkter lämnats av Linköpings och Norrköpings kommuner.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedels ulfall

Länsstyrelsen anser att planeringsskedet har inneburit ett stort steg framåt för den kommunala översiktsplaneringen. Alla kommuner har antagit kommunöversikter. Markanvändningsplaner har av resp. kommun antagits för skärgårdsområdet, Sommenområdet och Vänerområdet. Planerna stämmer enligt länsstyrelsen överens med intentionerna i den fysiska riksplaneringen. Planerna är dock mycket översiktliga, varför fortsatta planeringsinsatser är angelägna, bl. a. i form av områdesplanering för delar av nämnda områden.

Den fysiska riksplaneringen har enligt länsstyrelsen ökat insikten om betydelsen av planering på översiktlig nivå. Formerna för samråd mellan myndigheter på olika nivåer har utvecklats och intensifierats. Den utvecklade samråds- och samarbetsverksamheten är enligt länsstyrelsen elt av de viktigaste resultaten av planeringsskedet.

Obruten kust

Länsstyrelsen anser att översiktsplanerna för skärgårdsområdet i stort stämmer överens med riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen för hur om-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 96

rådet bör utnyttjas. Det är dock enligt länsslyrelsen beklagligt att Norrköpings kommun inte som övriga kommuner har vidareutvecklat KÖSU:s zonplan till en markanvändningsplan för kommunens del av området. Detla innebär enligt länsslyrelsen all vissa oklarheter om avsedd markanvändning kvarstår, bl.a. inom vilka delområden jord- och skogsbruket avses bestå. Länsstyrelsen finner det önskvärt att Norrköpings kommun så snart som möjligt utarbetar och antar en markanvändningsplan för sin del av skärgårdsområdet.

Norrköpings kommun har enligt länsstyrelsen i sin kommunöversikt vad gäller Arkö, Gränsö och Häslö hänvisat lill den områdesplan för öarna som antogs år 1971. Länsstyrelsen sätter ifråga om den planen stämmer överens med den fysiska riksplaneringens riktlinjer eftersom dessa öar enligt KÖSU:s förslag ingår i elt s.k. utvecklingsområde för friluftslivet. Kommunen bör enligt länsstyrelsen ytterligare överväga om planen bör ligga till grund för bebyggelseutvecklingen i området.

Länsstyrelsen anser alt del krävs fortsatta planeringsinsatser inom de angivna utvecklingsområdena för friluftsliv främst kring de angivna basor-lerna.

Enligt länsstyrelsen är en samordning angelägen mellan den fysiska och den regionalekonomiska planeringen för skärgårdsområdet. Förbättrade levnadsförhållanden för den bofasta befolkningen är en förutsättning för alt den fysiska riksplaneringens intentioner skall kunna genomföras. En särskild regionalpolitisk utredning inom länsslyrelsen skall senare ligga lill grund för åtgärdsförslag i dessa frågor. Ulredningen har enligt länsslyrelsen visal på behovel av samhälleliga insalser inom skärgårdsområdet. Skärgårdsslödet är ett vikligl steg bl. a. för atl nå en regionalpolitiskt lämplig utveckling. Länsstyrelsen anser emellertid alt del finns starka behov av atl vidta ytleriigare åtgärder.

Länsslyrelsen anför atl kust- och skärgårdsområdets myckel begränsade kapacitet när det gäller campingplatser, slugbyar och båthamnar motiverar en väsentlig utbyggnad av sådana anläggningar. Behovel av kraftfulla statliga insatser för planering och uppförande av sådana anläggningar framhålls med eftertryck av länsstyrelsen. Ålgärder för turism och friluftsliv bör enligt länsstyrelsen genomföras på ett sådanl säll att de medverkar till att förbättra förhållandena för den bofasta befolkningen. Störningarna för de areella näringarna samt för natur- och kulturminnesvårdens intressen bör begränsas så långt som möjligt.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom de obrutna kustområdena redovisas i avsnitt 4.1. Beträffande Östergötlands län anförs däi utöver följande.

Nauirvårdsverket accepterar inte den av KÖSU förordade principen atl ange utvecklingsområden för turism från basorter på fastlandet genom inner- och mellanskärgåiden till ytlerskärgården. Verkel betonar att ytler-skärgården är olämplig för friluftsliv bl. a. på grund av avsaknaden av ham-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 97

nar, del oskyddade lägel och den slilagekänsliga naturen. Friluftslivet bör enligt verkel styras mol fastlandskusten och innerskärgården.

Naturvårdsverket framhåller vidare atl Norrköpings kommun ännu inte har utarbetat någon markdlspositionsplan för kust- och skärgårdsområdet. Verkel delar länsstyrelsens uppfattning om behovet av statliga insalser för planering och genomförande av ålgärder för all främja turism och friluftsliv i skärgårdarna. Verket pekar särskilt på betydelsen av etl planeringsunderlag som bygger på en ekologisk grundsyn.

Planverket ställer sig i princip bakom de gemensamma planeringsrikllinjer som har dragils upp för Kalmar-Östergötlands skärgårdsområde. Verket anser alt kustulredningen kan ligga lill grund för den fortsatta kommunala planeringen. Berörda kommuner bör enligt verket utarbeta ålgärdsprogram som anger inriktning och prioritering av ålgärder för de utvecklingsområden som har angetts i KÖSU:s zonplan. En områdesplanering bör enligt verket genomföras med dessa åtgärdsprogram som grund.

Bråviken

Ämbetsverkens synpunkter på planeringen inom Bråvikenområdet redovisas i avsnitt 5.5.

Vättern

Länsstyrelsen konstaterar atl markanvändningsplaneringen för området vid Vättern i princip har bedrivits av varje kommun för sig. Länsstyrelsen har svarat för samordningen av planeringen mellan berörda kommuner och länsstyrelser kring sjön. En sammanställning av de kommunala planerna lill en sammanhängande plan för hela Vänerområdet har ulförts av länsstyrelsen i Örebro län.

Länsstyrelsen anser atl markanvändningsplanerna för Vänerområdet inom länet svarar mot statsmakternas riktlinjer om atl planerna skall ge en översiktlig bild av pågående markanvändning och av slörre förväntade förändringar i denna. Planerna visar all pågående markanvändning i huvudsak skall beslå. De areella näringarna prioriteras med få undantag inom högproduktiva jord- och skogsbmksområden. Inga mer omfattande önskemål om exploatering för fritidsbebyggelse har redovisats. Konflikterna om markanvändningen framsiår enligt länsstyrelsen som myckel begränsade.

Frågor som rör Vätterns vatten och vattnets utnyttjande för olika ändamål bearbetas enligt länsstyrelsen av kommittén för Vätterns vattenvård. Vattenvårds- och fiskefrågorna saml frågan om sjöns användning för militär övningsverksamhet bör enligt länsstyrelsen bli föremål för en fortlöpande översyn. Dessutom bör båthamnsfrågorna ägnas särskild uppmärksamhet.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom landets insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Beträffande Vättern anförs dämlöver följande.

7 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 98

Planverket instämmer i stort i berörda länsstyrelsers bedömning av det pågående planeringsarbetet och de ålgärder som bör vidtas.

Naturvårdsverket anser all länsstyrelserna och kommunerna bör vidta kompletterande åtgärder för all tillgodose de starka nalurvårdsinlressena vid Vättern. Härvid avser verket förordnanden enligt naturvårdslagen samt planmässiga ålgärder för att främja fisket.

Verket framhåller vidare atl motsättningen mellan de militära intressena och rekreationsintressena måste lösas på ett sådant sätt att resp. intresse kan tillgodoses.

Fortsatta överläggningar mellan försvarsmakten, berörda länsstyrelser, kommuner och fiskemyndigheter fordras enligt överbefälhavaren för att lösa de konflikter som föreligger mellan den militära skjutverksamhelen, Iriluftslivets och fiskels intressen.

Fiskeristyrelsen framhåller Vätterns stora betydelse för såväl yrkes-som fritidsfisket och konstaterar att föroreningssituationen successivt har förbättrats. Nyetablering av industri som påverkar vattenkvaliteten till men för fisket bör enligt styrelsen inte godtas. Styrelsen betonar all fisket i den fortsatta planeringen bör ägnas ökad uppmärksamhet. Yrkesfiskels särskilda markanspråk bör säkerställas i den kommunala planeringen. Konflikterna mellan fisket och den militära verksamheten bör särskilt uppmärksammas.

Sömmen

Länsslyrelsen anser all markanvändningsplanerna för Sommenområdet i stort stämmer överens med statsmaktemas riktlinjer för områdets utnyttjande. Länsstyrelsen tillstyrker atl en permanent inlerkommunal samrådsgrupp bildas, vilket föreslås i den av berörda kommuner gemensamt utarbetade markanvändningsplanen.

Bland angelägna planeringsuppgifter i Sommenområdet nämner länsstyrelsen särskill utarbetandet av områdesplaner för basortema Malexander i Boxholms kommun och Norra Vi i Ydre kommun. Vidare är en forlsalt planering för Sömmens vattenområde och öama angelägen. Viktiga frågor är härvid att skydda vattnet mol föroreningar samt att behandla frågor om fiske och skydd för fågellivet. Även båttrafiken bör behandlas vad gäller hamnmöjligheler, krav på hastighetsbegränsningar m.m.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom landets insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Belräffande Östergötlands län anförs därulöver följande.

Fiskeristyrelsen konstaterar att konkreta planeringsåtgärder inte har kommit till slånd i syfte all tillgodose fiskets intressen i länets insjöområden. Planeringen för sjöområdena bör därför utvecklas med avseende på fiskets intressen.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 99

Jordbruk

Länsslyrelsen konstaterar all samtliga berörda kommuner har upprättat jordbruksmarksprogram. Programmen har emeilerlid på grund av tidsbrist i huvudsak fått karaktären av konfliklredovisningar. Ingen av de fem kommuner som förutom jordbruksmarksprogram skall upprätta översiktsplaner för expansiva tätorter har hunnit färdigställa sådana planer. Planarbele pågår dock i samtliga fem kommuner.

Enligt länsstyrelsen ligger de prognoser för befolkningsutvecklingen som har bildat utgångspunkt för de kommunala jordbruksmarksprogrammen i samtliga fall inom de ramvärden som har lagts fasl i länsplaneringen.

Länsstyrelsen bedömer att det inte finns behov av all omfördela befolkningstillväxten mellan kommunema i länet till följd av statsmakternas krav på hushållning med jordbruksmarken. Vissa kommuner bör dock enligt länsstyrelsen ompröva sina jordbruksmarksprogram eftersom hänsyn till jordbrukets intressen i vissa fall kan föranleda behov av omfördelning av befolkningstillväxten inom kommunerna.

Viss jordbruksmark kommer enligt länsstyrelsen atl behöva las i anspråk för tätortsutbyggnad på grund av fattade kommunala beslut och gjorda investeringar. Enligt länsstyrelsen bör de anspråk på jordbruksmark som framförs i de kommunala programmen i flertalet fall accepteras i etl övergångsskede.

Länsstyrelsen framhåller vidare att det är angeläget att kommunerna i det fortsatta planeringsarbetet inte bara diskuterar nya utbyggnadsområden utan även undersöker möjlighetema att komplettera och förtäta bebyggelsen inom befintliga tätorter. Särskill inom de medelstora tätorterna bör det enligt länsstyrelsen finnas sådana möjligheter.

Samtliga kommuner inom det cenlrala slättområdel utom Norrköpings kommun har enligt länsstyrelsen pekat ul de områden som är av primärt intresse för jordbrukel. Särskilda riktlinjer som innebär hänsyn till jordbrukets intressen har dessutom angetts av fyra kommuner inom slättområdel.

Länsstyrelsen påpekar alt Lantbrukamas riksförbund anser atl flera kommuner i länet har reserverat myckel slora områden för tätorlsexpansion. Enligt länsstyrelsen inrymmer områdena flera utbyggnadsalternativ till vilka kommunema ännu inte har ansett sig kunna la slutlig ställning. Det är enligt länsstyrelsen högst angeläget att utbyggnadsområdena preciseras i den fortsatta översiktliga markanvändningsplaneringen.

Också planverket anser att osäkerhetszonema för lätortsutveckling bör begränsas för att man skall skapa ett godtagbart underlag för jordbrukets planering. Bl. a. Norrköpings kommun bör i den fortsatta planeringen se över jordbruksmarksprogrammet i detta avseende.

Lantbruksstyrelsen konstaterar all jordbruksmarksprogrammen allmänt sett ger en bild av oförändrad eller t. o. m. ökad exploatering av jordbruksmarken för de närmaste 15-20 åren. Risken för en sådan utveckling är enligt styrelsen särskilt stor bl. a. för enstaka kommuner i Öslergötiands län.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 100

Skogsbruk

För den kommunala översiktliga planeringen är del enligt länsstyrelsen önskvärt all ett mera detaljerat inventeringsmaterial kan utarbetas för skogsbrukels intresseområden. Skogsvårdsstyrelsen bedömer all skogsbruket under planeringsskedet har getts en högre prioritet i den kommunala planeringen än tidigare.

Fiske

Länsstyrelsen anser atl fiskels intressen i huvudsak har behandlats på ell godtagbart sätt i den hittills genomförda markanvändningsplaneringen. Lansstyrelsen understryker dock vikten av alt kommunerna i den fortsatta planeringen beaktar de störningar på fisket som en ökad exploatering framför alll i skärgården kan medföra.

Också fiskeristyrelsen anser alt fiskefrågorna i länet har fått elt förhållandevis stort utrymme i de kommunala planerna, även om konkreta sä-kerställandeåtgärder oftast saknas. Behandlingen av fisket i kommunöversikterna är enligt styrelsen inte lillfredsslällande. Samtliga kommuner som berörs av för fisket vikliga områden bör i del fortsatta planeringsarbetet redovisa hur man avser atl säkerställa dessa områden.

Naturvård, Jriluflsliv och kuUurminnesvård

Länsslyrelsen konstaterar all omfatlande åtgärder återstår alt genomföra innan man har säkerställt områden av riksintresse för naturvården. Många områden har dock fått etl visst skydd genom riktlinjer i kommunöversikl. Länsstyrelsen anger alt del med nuvarande ekonomiska och personella resurser inom länsstyrelsen kommer att dröja flera tiotal år innan samtliga riksinlressanla naturområden kan anses vara helt tillfredsställande säkerställda.

Lägel belräffande naturinventeringar är enligt länsslyrelsen tillfredsställande. Hela länet täcks av översiktliga inventeringar som har utförts i samarbete mellan resp. kommun och länsstyrelsen.

Det utredningsarbete för sjön Yxningen som förutsattes i regeringens beslul med anledning av programskedel i den fysiska riksplaneringen har enligt länsslyrelsen inte kommit till slånd. Då ett sådant arbete har karaktären av grundforskning anser länsslyrelsen att nalurvårdsverket bör initiera och driva arbetet i samråd med länsstyrelsen och de berörda kommunerna. Naturvårdsverket instämmer i della och uppger att verket skall ta initiativ till en närmare undersökning i Yxningenområdet.

Länsstyrelsen pekar på turist- och rekrealionsfrågornas regionalpoliliska belydelse och framhåller att de områden som är mest intressanta för turism och friluftsliv i länet samtidigt är de mest problematiska med tanke på befolknings- och sysselsättningsutvecklingen. 1 första hand gäller detta skärgården och Sommenområdet där länsstyrelsen anser att det är angeläget att turism och rekreation stimuleras. En viktig förutsättning är härvid

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 101

att det sker en ulbyggnad av vägnätet och de kollektiva förbindelserna till och inom dessa områden.

Del är enligt länsstyrelsen en riktig princip att som i planerna för Sommenområdet och skärgården styra intensiva friluftsaktiviteter lill vissa delområden. Härigenom kan störningarna på naturmiljön och de areella näringarna begränsas.

Länsstyrelsen påpekar att elt större område kring Kolmården vid norra Bråvikenstranden som tidigare har klassificerats som riksintressant för friluftslivet har utgått ur naturvårdsverkels förteckning över riksintressen. Länsstyrelsen anser atl området har sällsynt goda naturgivna förutsättningar för friluftsliv och betonar att området bör kvarstå som riksintresse för friluftslivet trots att området utgör en del av Bråvikenområdet som har betecknats som högexploaterad kust. Såväl planverket som naturvårdsverket delar länsstyrelsens uppfattning. Enligt nalurvårdsverket bör länsstyrelsen särskilt bevaka skogsbruk och bebyggelseexploatering och medverka till konstruktiva åtgärder för att främja friluftslivet i området.

Länsstyrelsen anser vidare att Kinda kanalområde bör betraktas som riksintressant för friluftslivet.

Naturvårdsverket bedömer att den fysiska riksplaneringens planeringsskede har gett ett i huvudsak godtagbart resultat i länet. Enligt verket bör en nalurvårdsplan för länet upprätias och med utgångspunkt från denna bör ett åtgärdsprogram utarbetas. Verket konstaterar nämligen att det för flertalet av de riksintressanta områdena behöver vidtas skydds- och vårdåtgärder innan naturvårdsintressena kan anses tillgodosedda.

Det är enligt naturvårdsverket angeläget att åtgärder vidtas för att stimulera turismen och friluftslivet bl.a. i skärgården och Sommenområdet. Verket påpekar samtidigt atl vissa inskränkningar för friluftslivet är befogade i områden med känslig natur.

För inventering och säkerställande av miljöer av riksintresse för kulturminnesvården återstår enligt länsslyrelsen betydande arbetsinsatser för vilka såväl länsstyrelsen som kommunerna saknar resurser. Länsstyrelsen tillstyrker Ydre kommuns förslag om att Torpa Kyrkby bör anges som riksintressant för kulturminnesvården.

Riksantikvarieämbetet anser att flertalet av de s. k. större områdena av betydelse för kulturminnesvården bör kunna avföras i planeringssammanhang så snart skyddsbehovet inom dessa områden har preciserats och tillgodoselts i den kommunala planeringen. Skyddsbehovet i vissa av dessa områden, där det kulturhistoriska intresset har särskild tyngd, bör dock anses knutet till området som helhet och i första hand avse skydd mot strukturförändringar i stor skala. Ämbetet nämner bland dessa områden de kulturhistoriskt intressanta områdena i Östergötlands län som ingår i ett öst-västiigt stråk från Slätbaken till Vättem.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 102

Fritidsbebyggelse

Länsstyrelsen konstaterar alt många attraktiva strandområden, framför allt i skärgården och Sommenområdet, har tagils i anspråk för fritidsbebyggelse. Orörda stränder finns dock kvar i belydande omfallning såväl vid insjöarna som i skärgården.

Av den kommunala redovisningen framgår enligt länsstyrelsen atl kommunema genomgående har en restriktiv inställning till enskild fritidsbebyggelse inom områden som berörs av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer eller områden som är av riksintresse för naturvården och friluftslivet. 1 de inre delarna av den södra länsdelen, där fritidsbebyggelse har tagit endast begränsade naturresurser i anspråk, anser länsstyrelsen och de berörda kommunerna atl betydande utrymme finns för enskild fritidsbebyggelse utan att den attraktiva naturmiljön väsentligen påverkas. Länsstyrelsen har låtit utarbeta elt förslag till principer för översiktlig planering för fritidsbebyggelse inom del s. k. utvecklingsområdet för frilids-bebyggelse i den södra länsdelen. För detta område arbetar länsstyrelsen även med en regionalpolitisk utredning som också behandlar fritidsbebyggelsens utveckling.

Energiförsörjning

Genom ett omfattande samrådsförfarande har berörda intressenter enligt länsstyrelsen enats om etl förslag lill sträckning av en eventuell 800 kV-ledning i länet. Länsstyrelsen anser att förslaget innebär att intrången så långt som möjligt begränsas vad gäller bevarandeintressena och de areella näringarna. Utredningsläget bedöms av länsstyrelsen som tillfredsställande i avvaktan på principbeslut om ett eventuellt genomförande av projektet.

Planverket påpekar alt några kommuner, bl.a. i Östergötlands län, i kommunöversikterna inte har reserverat mark för en eventuell 800 kV-led-ning. Verkel anser att de konflikter som föreligger belräffande ledningens sträckning bör utredas i samråd mellan berörda parter så att markreservationer kan göras i händelse av atl principbeslut fattas om att bygga ledningen.

Flygplatser

En särskild flygplatskommitté har föreslagit lokalisering av en framtida regional flygplats lill Gistad i Linköpings kommun. De berörda kommunerna, Linköpings och Norrköpings kommuner, har av kommittén rekommenderats att i kommunöversiklerna la in beslämmelser som innebär stor restriktivitet mot ny bebyggelse inom ett större område vid Gistad.

Länsslyrelsen konstaterar atl Linköpings kommun inte har markerat detla område i kommunöversiklen. Del är enligt länsslyrelsen motiverat att båda de berörda kommunerna medverkar till att bevara handlingsfriheten för framtiden. I första hand bör detta innebära atl man iakttar återhåll-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 103

samhet med atl tillåta ny bebyggelse inom det område som kan bli stört av buller frän en eventuell regional flygplats.

Planverket anser sig inte ha möjlighel atl ta ställning till frågan om lokalisering av den diskuterade flygplatsen vid Gistad. Verket bedömer alt möjligheterna till en framtida lokalisering kvarstår eftersom del i den kommunala planeringen inte förutsätts några förändringar i pågående markanvändning inom området.

För alt man skall kunna förbättra bullersituationen i Norrköping anser planverket att en omlokalisering av Kungsängens flygplats bör övervägas. Enligt verket bör i första hand undersökas möjligheterna atl samordna den civila och militära flygtrafiken på flygvapnets flygfält vid F 13.

Luftfartsverket påpekar atl man i ell tidigare yttrande över frågan om regional flygplats har tagit ställning mot alt en flygplats i Gistad byggs i en nära framlid. I stället förordar luftfartsverket en upprustning av Kungsängens flygplats. Verkel betonar dock att de långsiktiga markreservationema i Gistadsområdet diskuteras ytteriigare även om en lokalisering av en flygplats inom delta område enligt verket inte blir aktuell under 1900-talet om Kungsängens flygplats rustas upp.

Linköpings kommun betonar att man står fast vid beslutet att inte lägga fasl några restriktioner mot bebyggelse inom del aktuella området vid Gistad.

Norrköpings kommun påpekar med anledning av planverkels yttrande att luftfartsverkets ställningstagande för en upprustning av Kungsängens flygplats grundas på etl omfatlande utredningsarbete där bl. a. en samlokalisering av civil och militär flygtrafik har diskuterats. Kommunen har inte tagit ställning till ulredningen men anser när det gäller Kungsängens flygplats att utredningsmaterialet styrker vad luftfartsverket har förordat.

6.5 Jönköpings län

Redovisat material

I samtliga 11 kommuner i Jönköpings län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning till programmen genom beslut län för län under våren 1975. För Jönköpings län fattades beslul den 17 april 1975.

Samtliga kommuner i Jönköpings län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med att fullfölja riktlinjema för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

Av fullmäktige antagna kommunomfattande markdispositionsplaner har redovisats av Eksjö och Jönköpings kommuner.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 104

I Jönköpings län omfattas sjöarna Vättem, Sömmen, Bolmen och Fegen av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer.

Vätterns kustområde i Jönköpings kommun behandlas i den av kommunen redovisade kommunomfattande markdispositionsplanen.

För området kring sjön Sömmen,har Tranås, Boxholms, Kinda och Ydre kommuner gemensamt utarbetat en markdlspositionsplan. Fullmäktige i Tranås kommun har antagit markdispositionsplanen för kommunens del av Somrnenområdel.

För sjön Bolmen och dess omgivningar har en planeringskommitté med representanter för Gislaveds, Ljungby, Värnamo och Hylte kommuner utarbetat etl program för markdispositionsplanering i kommunerna. Gislaveds och Värnamo kommuner har godkänt programmet.

Fegenkommittén med representanter för Gislaveds, Falkenbergs och Svenljunga kommuner har utarbetat elt förslag till gemensamt ställningstagande till markanvändningen kring sjön Fegen. Svenljunga kommun i Älvsborgs län har reserverat sig mot kommitténs förslag. Gislaveds kommun har med utgångspunkt från förslaget upprättat och antagit en markdlspositionsplan för sin del av området.

Gislaveds kommun har vidare redovisat av fullmäktige antagna markdispositionsplaner för Hestia- isabergsområdet och Stengårdshultsområdet.

Eksjö kommun har redovisat av fullmäktige antagen områdesplan för Ingarps- och Kvarnarpsområdel.

Vetlanda kommun har redovisat av fullmäktige antaget program för översiktlig planering kring Vetlanda centralort.

Av kommunfullmäktige behandlat program för hushållning med jordbruksmarken har redovisats av Vämamo kommun.

Av fullmäktige godkända redovisningar för ålgärder som kommunema har vidtagit eller avser atl vidta för att genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnals av samtliga kommuner i länet.

Länsslyrelsen i Jönköpings län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna saml i yttrande lill ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetls av länsslyrelsen den 26 augusti 1977. Detta har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts för yttrande till landstinget och för kännedom lill kommunerna. Slutligt sammanfattande yttrande har avgetls av länsslyrelsen den 18 november 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats länsstyrelsens yttrande över förslag till markanvändningsplan och kommunöversikt för Jönköpings kommun saml länsstyrelsens yttrande över förslag lill utvidgning av Skillingaryds skjutfält. Vidare har bifogats yttranden från landstinget, vägförvaltningen, lantbruksnämnden, fiskerikonsulenlen. Lantbrukamas länsförbund i Jönköpings län, Smålands orienteringsförbund och Södra Valter-bygdens miljögrupp.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 105

Yllranden över del redovisade malerialel har lämnals av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.) Beträffande Jönköpings län har yttranden kommit in från avdelningen för ekologisk botanik vid Lunds universitet och Lantbrukarnas länsförbund i Jönköpings län.

Kommunerna har beretts tillfälle att komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts tillfälle att komma in med synpunkter på verkens yllranden. 1 Jönköpings län har synpunkter lämnats av Vaggeryds kommun.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets uljäll

Länsstyrelsen framhåller att kommunöversikten har blivit ett viktigt instrument för att genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner i landet. I kommunöversikterna redovisas riksobjeklen i de flesta fall som områden med förordnanden enligt naturvårdslagen eller byggnadslagen eller som s. k. utredningsområden. De åtgärder som har vidtagits kan enligt länsslyrelsen med få undantag anses tillfredsställande för att tillgodose riksintressena.

Länsstyrelsen bedömer dock att den saknar tillräckliga resurser för del omfattande arbete som erfordras under de närmaste åren för att genomföra inventeringar, utredningar, förslag till förordnanden eller andra åtgärder som erfordras för alt säkerställa riksintressena.

Bolmen. Fegen och Sömmen

Berörda kommuner i Bolmenområdet har i en gemensam rapport (Bolmen 76) lämnal bl.a. en allmän beskrivning av området samt förslag till utgångspunkter för fortsatt planeringsarbete. Länsstyrelsen bedömer att planeringen kommer all fullföljas på ett tillfredsställande säll. En sammanställning av de enskilda kommunernas planer kan dock komma alt medföra vissa problem varför länsstyrelsen betonar behovet av samråd och samordning mellan berörda kommuner och länsstyrelser.'

Länsstyrelsen påpekar atl man i lidigare yllrande över Bolmenutredning-en bl. a. har påtalat att tillgängligt material från den naturinvenlering som har genomförts inte tillräckligt har beaktats saml alt klassificeringen av landskapets attraktivitet och av områden för friluftsliv och fritidsbebyggelse är mindre lämplig. Vidare har länsstyrelsen framfört atl formerna för fritidsbebyggelsens utveckling bör diskuteras mer ingående. De berörda kommunema har upprättat ett program för fortsalt planeringsarbete enligt

' Kommunema har under år 1978 redovisat eU gemensamt förslag till markdlspositionsplan för Bolmenområdet - "Bolmen 78".

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 106

vilket nödvändiga kompletteringar av utredningsmaterialet skall utföras. Det finns därvid enligt länsstyrelsen anledning all närmare diskutera områdets användning för olika ändamål med hänsyn till effekten på vattenkvalitet. Även möjligheterna att skapa etl fiskevårdsområde som omfattar hela sjön bör övervägas.

Markdispositionsplaneringen för Fegenområdel är enligt länsstyrelsen inriktad på att pågående markanvändning i huvudsak skall bibehållas. Den s. k. Fegenkommittén har lämnat elt för berörda kommuner gemensamt förslag till ställningstagande rörande markanvändningen i området kring Fegen. Förslaget är avsett att ligga till grund för den fortsatta kommunala planeringen. Berörda länsstyrelser har i ett gemensamt yttrande inte haft någon erinran mot förslaget. Gislaveds kommun har fullföQt Fegenkom-mitténs förslag och har antagit en markdisposilionsplan för sin del av området.

Länsslyrelsen har i sitt yttrande till kommunen över markdispositionsplanen uttryckt sin tillfredsställelse över atl konkreta ålgärder till skydd för riksintressena inom Fegenområdel har vidtagits. Länsstyrelsen har emellertid samtidigt erinrat om behovet av fortsatt samråd och samarbete i vissa genomförandefrågor. Till dessa hör bl.a. slutliga förslag till förordnanden, detaljplanering för stugbyar i Sandvik, anpassning av bebyggelsen till den kulturhistoriskt värdefulla miljön samt bildandet av etl fiskevårds-område. Länsslyrelsen framhåller vidare att försurning av sjöar och vattendrag sannolikt ger negativa effekter på fiskbeståndet i Fegen.

Länsstyrelsen har i tidigare yttrande över markdispositionsplanen för Sommenområdet framhållit atl man delar kommunemas uppfattning att friluftslivets intressen bör väga tungt, särskilt i de centrala och strandnära delarna av området. Även fiskets belydelse och kraven på skydd för viktiga reproduktionsområden bör betonas. Länsstyrelsen har vidare lämnal synpunkter på behandlingen av bebyggelsefrågoma och har därvid efterlyst bl. a. markreservalioner för fritidsbebyggelse i attraktiva lägen. Länsstyrelsen har också betonat att en översiktlig analys behövs om förutsättningarna för turism i området. Dessutom påtalar länsslyrelsen att nuvarande reglering av Sömmens vatten medför negativa effekter på fisket i sjön. Fortsatt planering bör enligt länsstyrelsen ske för Sommenområdet.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom landets insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Beträffande Jönköpings län anförs därutöver föQande.

Naturvårdsverket konstaterar att etl omfattande utredningsmaterial har utarbetats för alt belysa Fegenområdets värden från olika synpunkter. När del gäller Bolmen anser verkel att utredningen "Bolmen 76" utgör etl tillfredsställande planeringsunderiag som emellertid bör kompletteras med analyser av olika delområdens tålighet och lämplighet för rekreationsanläggningar. Anläggningar för friluftslivet i Bolmenområdet bör prioriteras framför att planera för ytterligare fritidsbebyggelse.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 107

Fiskeristyrelsen konstaterar att konkreta planeringsåtgärder inte har kommii lill slånd i syfte atl tillgodose fiskets intressen i länets insjöområden. Planeringen för sjöområdena bör därför utvecklas med avseende pä fiskets intressen.

Vättern

Länsslyrelsen konstaterar alt planeringen för områdena kring Vättern har skett med stöd av vissa inlerkommunala samråd. De berörda länsstyrelserna har tillsammans med företrädare för försvaret, fiskeristyrelsen och kommittén för Vätterns vattenvård utarbetat etl underiag för planeringen. Länsslyrelsen i Örebro län har ställt samman de kommunala planerna till en sammanhängande plan för hela Vänerområdet.

Länsstyrelsen anser att markanvändningsplaneringen för Vätterns kustområde ger en översiktlig bild av den pågående markanvändningen och av de större förändringar i denna som kan bli aktuella. Konflikter om markanvändningen är enligt länsstyrelsen begränsade varför en fortsatt planering i form av t. ex. områdesplanering bör kunna ske efter behov av resp. kommun i samråd med länsslyrelsen. Åtgärder för alt skydda viktiga reproduklionsområden för fisket bör enligt länsslyrelsen inarbetas i kommunernas översiktsplaner.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom landels insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Beträffande Vättern anförs dämtöver följande.

Planverket instämmer i stort i berörda länsstyrelsers bedömning av det pågående planeringsarbetet och de åtgärder som bör vidtas.

Naturvårdsverket anser att länsstyrelserna och kommunerna bör vidta kompletterande åtgärder för att tillgodose de starka naturvårdsintressena vid Vättern. Härvid avser verkel förordnanden enligt naturvårdslagen samt planmässiga åtgärder för all främja fisket.

Verkel framhåller vidare alt motsättningen mellan de militära intressena och rekrealionsinlressena måsle lösas på ett sådant sätt atl resp. intresse kan tillgodoses.

Fortsatta överläggningar mellan försvarsmakten, berörda länsstyrelser, kommuner och fiskemyndigheter fordras enligt överbefälhavaren för att lösa de konflikter som föreligger mellan den militära skjut verksamheten, friluftslivets och fiskets intressen.

Fiskeristyrelsen framhåller Vätterns slora betydelse för såväl yrkes-som fritidsfisket och konstaterar alt föroreningssilualionen successivt har förbättrats. Nyetablering av industri som påverkar vattenkvaliteten till men för fisket bör enligt styrelsen inte godtas. Styrelsen betonar att fisket i den fortsatta planeringen bör ägnas ökad uppmärksamhet. Yrkesfiskets särskilda markanspråk bör säkerställas i den kommunala planeringen. Konflikterna mellan fisket och den militära verksamhelen bör särskilt uppmärksammas.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 108

Smålands Taberg

Länsstyrelsen erinrar om att man i länsplanering 1974 har påpekat att bevarandeintressena för Smålands Taberg kan komma i konflikt med framlida önskemål om utvinning av vissa mineralförekomster. Området omfallas av ell naturvårdsförordnande lill skydd för landskapsbilden. Länsstyrelsen konstaterar atl enligt regeringsbeslut skall gruvbrytning vid Taberg prövas enligt 136 a § byggnadslagen.

Jordbruk

Behovet av en planering med hänsyn till jordbrukels intressen är enligt länsstyrelsen mest framträdande i Jönköpings kommun där önskemålen om exploatering är omfattande och där länets bästa åkermark finns. I yttranden över kommunens markanvändningsplan har länsstyrelsen uttalat atl planen synes innebära en rimlig avvägning mellan jordbruks- och läl-ortsintressena. För Vetlanda och Värnamo kommuner bedömer länsstyrelsen att planeringen kommer att ge ett för jordbruksintressena tillfredsställande resultat inom rimlig lid. Beträffande Eksjö och Tranås kommuner anser länsslyrelsen att det är angelägel atl den översiktliga planeringen kommer i gång så atl en allsidig bedömning av tätorternas utveckling bl. a. med hänsyn lill jordbrukel blir möjlig.

Lantbruksnämnden anser att behandlingen av jordbruket i det redovisade materialet i allmänhet är allför kortfattad och summarisk.

Skogsbruk

Underiagsmaterialel om skogsbruket har enligt länsstyrelsen inte varil tillfredsställande för kommunernas arbele under planeringsskedet. Länsslyrelsen uppger emellertid att skogsvårdssiyrelsen har påbörjat en noggrannare klassificering av skogsmarken.

Länsstyrelsen påpekar atl byggande av kraftledningar leder lill produktionsbortfall i skogsbmkel. Inom länsslyrelsen har utarbetats ett förslag till former för samråd vid planeringen av kraftledningar.

Fiske

Länsstyrelsen framhåller atl försurningen av sjöar och vallendrag är allvarligast i de södra och sydöstra delarna av länet. Fiskefaunans sammansättning har där ändrats i en stor del av vattenområdena. För att man skall kunna rädda de mest hotade eller försurade sjöarna och vattendragen bör enligt länsslyrelsen ökade resurser ställas till förfogande för kalkning. Länsstyrelsen har tillsall en arbetsgrupp med uppgift atl utarbeta förslag till åtgärder mot försurningen.

Fiskeristyrelsen konstaterar atl fiskels intressen har behandlats mycket kortfattat av de berörda kommunerna. Samtliga nio kommuner i länet som berörs av områden av särskill inlresse för fisket bör i del fortsatta arbetet redovisa hur man avser all säkerställa fiskets intressen. Fiskeristyrelsen

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 109

delar länsstyrelsens uppfattning alt särskilda åtgärder vidtas för atl lösa problemen med bl. a. försurning och förorening av sjöar och vallendrag.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Inom länet pågår enligt länsslyrelsen arbele med översiktliga naturinvenleringar för resp. kommun. Detla arbete skall genom länsstyrelsens försorg resultera i en samlad redovisning av skyddsvärd natur i länet.

Länsstyrelsen anger vidare alt länsmuseet på uppdrag av kommunerna utför kulturhistoriska bebyggelseinvenleringar som skall ligga lill grund för kommunala kulturvårdsplaner.

De åtgärder som har vidtagits kan enligt länsslyrelsen i allmänhet anses tillfyllest för alt tillgodose riksintressena. Länsslyrelsen understryker dock behovet av ökade resurser för atl man inom rimlig lid skall kunna genomföra de av kommunerna föreslagna förordnandena.

Naturvårdsverket bedömer all planeringsskedet har gett etl i huvudsak goll resultat i länet. Del är enligt verket av största vikt att naturinvenleringar ligger till grund för kommunöversikter och markdispositionsplaner. Arbelel med en länstäckande nalurvårdsplan saml säkerställandet av riksintressena bör enligt verkel ges hög prioritet.

Fritidsbebyggelse

Länsstyrelsen konstaterar att antalet fritidshus i länet ökade från 9200 lill 13 900 under perioden 1970-1975. Fritidsbebyggelse är i allmänhet belägen nära sjöarna. Mindre än 5 % av de fritidshus som har tillkommit under femårsperioden ligger i område med fastställd detaljplan. Ett fortsalt byggande inom de sjönära områdena som inte har sin utgångspunkt i den planmässiga bedömningen kommer enligt länsslyrelsen sannolikt att leda till konflikter med bl. a. naturvård och friluftsliv. Delta innebär på lång sikt en dålig hushållning med länets resurser för rekreation.

Länsslyrelsen intar en positiv attityd till fritidsbebyggelse eftersom man anser att attraktiva alternativ behövs till en fortsatt fritidsbebyggelseexploatering vid landets kuster och skärgårdar. Länsstyrelsen anser alt möjligheterna lill bebyggelseutveckling skall utredas fömtsättningslöst. Vid upprättande av markdispositionsplaner bör fritidsbebyggelse medges i en utslräckning som inte innebär väsentiiga inskränkningar för övriga intressen.

Täktverksamhel

Inom länet finns ett betydande antal torvtäkter. Länsstyrelsen framhåller alt länets torvmarker i vissa fall är intressanta från naturvårdssynpunkt. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör redan nu en kraftigare styrning av verksamheten eftersträvas så att man fåren bättre hushållning med tillgängligt material.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 110

Försvar

Länsstyrelsen har haft regeringens uppdrag atl utreda den konflikt om markens användning som uppstod genom militära önskemål om utvidgning av Skillingaryds skjutfält i Vaggeryds kommun. Länsslyrelsen har härvid försökt atl verka för en rimlig avvägning mellan de civila och militära intressena. Det av länsstyrelsen förordade alternativet berör Svenarumsåsen som är av riksintresse för den vetenskapliga naturvården. Länsstyrelsen anser dock att delta intresse bör kunna tillgodoses inom ramen för styrelsens förslag.

Vaggeryds kommun avvisar såväl armécbefens förslag till utvidgning av skjutfällel som länsstyrelsens kompromissförslag. Kommunen anser bl. a. att bullerfrågorna inte har uppmärksammats tillräckligt. Det är enligt kommunen nödvändigl att utreda de ölägenheter som bullret förorsakar befolkningen i de närbelägna tätorterna.

Överbefälhavaren framhåller atl försvarsmakten har behov av ytterligare mark i Vaggeryds kommun.

Planverket konstaterar att försvaret ställer anspråk på nya markområden på flera håll i landet. Allvariiga motsättningar mellan civila och militära intressen har inte kunnat lösas i samband med utredningarna om en utvidgning av Skillingaryds skjutfält. Verket har tidigare uttalat att arrende-ring av mark, ökat samutnyttjande och ökad användning av simulatorer kan minska försvarels markbehov. För bl.a. Skillingaryds skjulfält torde dock sådana lösningar inte finnas enligt planverket.

6.6 Kronobergs län

Redovisat material

I samtliga åtta kommuner i Kronobergs län antog kommunfullmäktige program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra ålgärder. Regeringen tog ställning till programmen genom beslut län för län under våren 1975. För Kronobergs län fattades beslul den 27 februari 1975.

Samtliga kommuner i Kronobergs län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med atl fullfölja riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

I Kronobergs län omfaltas Åsnen-Mienområdet, Möckeln och Bolmen av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Länet berörs även av det primära rekreationsområdet Åsnen-Listerlandet.

Alvesta, Tingsryds och Växjö kommuner har gemensamt redovisat en av resp. fullmäktige antagen markdlspositionsplan för Åsnen-Mienområdet. För samordning av planeringen av det primära rekreationsområdet

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 111

Åsnen-Listerlandet har en samarbetsgrupp bildats med representanter för samtliga berörda kommuner i Kronobergs, Blekinge och Kristianstads län.

Älmhulls och Ljungby kommuner har gemensamt utarbetat en markdisposilionsplan för området kring sjön Möckeln. Planen har antagils av fullmäktige i resp. kommun.

För sjön Bolmen och dess omgivningar har en planeringskommitté med representanter för Ljungby, Gislaveds, Hylte och Värnamo kommuner utarbetat ett program för markdispositionsplanering i kommunerna. Ljungby kommun har godkänt programmet.

Av fullmäktige godkända redovisningar för åtgärder som kommunerna har vidtagit eller avser atl vidta för alt genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnals av Alvesta, Ljungby. Tingsryds, Växjö och Älmhulls kommuner.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande lill ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Preliminärt sammanfallande yllrande har avgelts av länsslyrelsen den 29 augusti 1977. Detla har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts för yttrande till landstinget och för kännedom lill kommunerna. Slutligt sammanfattande yttrande har avgelts av länsslyrelsen den 17 oktober 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats yttranden från landstinget, vägförvaltningen, lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen och Lantbrukarnas länsförbund i Kronobergs län.

Yttranden över det redovisade materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fi. (Se avsniu 1.)

Kommunerna har beretts tillfälle atl komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts lillfälle att komma in med synpunkter på verkens yttranden. I Kronobergs län har synpunkter lämnals av Växjö kommun.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets ulfall

Länsslyrelsen konstaterar alt samtliga kommuner i länet har upprättat kommunöversikter enligt anvisningarna. Kommunöversiklerna är väl förankrade i kommunerna. De angivna riksintressena har i stor utsträckning behandlats i överensstämmelse med vad som angavs i de kommunala programmen för fullföQande av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Urvalet av riksintressen under programskedet skedde emellertid enligt länsslyrelsen utan klara utgångspunkter och under lidspress. Det är därför enligt länsstyrelsen viktigt att riksintressena senare kan bli föremål

Prop. 1978/79:213 Bilagal 112

för vissa omprövningar.

Av länets åtta kommuner har enligt länsstyrelsen sju på olika sätt behandlat förhållandet mellan ny permanentbosättning på landsbygden och tillgången på olika slag av service, kommunikationer och arbetstillfällen. De problem som på detla sätl aktualiseras i kommunöversiktema och som rör sambanden med regionalpolitisk planering m. m. kommer enligt länsslyrelsen alt bevakas fortlöpande i samband med länsplaneringen, den regionala trafikplaneringen och särskilda projekt som länsstyrelsen medverkar i.

Länsstyrelsen stryker krafligl under statsbidragens betydelse för planeringens genomförande. Bidragen har haft en allmänt stimulerande effekt och har i många fall varit en förutsättning för engagemang i planeringsfrågor som enligt länsstyrelsen ligger helt eller delvis utanför det direkta kommunala intressområdel.

Länsstyrelsen betonar atl den fysiska riksplaneringen avsevärt har ökat medvetenheten om planeringsfrågorna utanför tätortsområdena. Många problem är dock olösta, t. ex. vad gäller fritidsbebyggelsens utveckling och de primära rekreationsområdenas utbyggnad.

Landstinget konstaterar att den fysiska riksplaneringen behandlar översiktliga planeringsfrågor och bebyggelsefrågor utanför lälortema. Den kommunala tätortsplaneringen och frågor om industri m. m. bör enligt landstinget också behandlas inom ramen för den fysiska riksplaneringen.

Bolmen. Åsnen—Mien och Möckeln

Berörda kommuner i Bolmenområdet har i en gemensam rapport (Bolmen 76) lämnat bl.a. en allmän beskrivning av området samt förslag lill utgångspunkter för fortsatt planeringsarbete. Länsslyrelsen påpekar att man i lidigare yttranden har framhållit Bolmenutredningens värde som planeringsunderlag. Del är enligt länsstyrelsen angeläget all planeringsarbetet bedrivs så att en markdisposilionsplan för Bolmenområdet kan föreligga enligt det tidsschema som har redovisats av kommunerna.'

Länsstyrelsen konstaterar all den mesl omfattande fritidsbebyggelsen i länet finns vid Bolmen. Kommunerna har antagit en efterfrågan på ca 1 000 nya fritidshus i området inom en lidsperiod av 15-20 år. Länsstyrelsen förutsätter att en närmare avvägning mellan antalet fritidshus och övriga markanspråk inom Bolmens närområde sker i del fortsatta planeringsarbetet. Planeringen bör enligt länsslyrelsen bedrivas med hänsyn lill att området är av potentiellt intresse som rekreationsområde för befolkningen i hela Sydsverige. Vidare bör bebyggelse planeras så att ytterligare utsläpp av avloppsvatten i sjön inte sker eftersom Bolmen inom några år kommer atl vara vattentäkt för en stor del av Skåne.

' Kommunerna har under år 1978 redovisat ett gemensamt förslag till markdisposilionsplan för Bolmen-området - "Bolmen 78".

Prop. 1978/79:213 Bilagal 113

Länsstyrelsen anser all markdispositionsplanen för sjön Möckeln och dess strandområden uttrycker en allmän restriktivitet mot spridd fritidsbebyggelse. Utvecklingen av fritidsbebyggelse har hillills varit ganska måttlig i området. Kommunerna är enligt länsstyrelsen f. n. inte beredda att ställa i ordning planlagd mark för fritidsbebyggelse.

Naturvårdsintressena inom Möckelnområdet är enligt länsstyrelsen endasl översiktligt kartlagda. Det har i samband med planeringsarbetet framkommit atl sjön har större belydelse för fågellivet än vad som har varit känt tidigare. En inventering av fågellivet utförs därför på uppdrag av länsstyrelsen. Friluftslivets intressen är enligt länsstyrelsen relativt väl tillgodosedda i markdispositionsplanen och i kommunöversiktema. Länsslyrelsen påpekar alt Möckelsnäs utgör ell attraktivt läge för en turistanläggning inom området. Flera utredningar om en sådan turist- och friluftslivsanläggning har genomförts men man har inte kunnal finna någon lösning på bl. a. frågan om huvudmannaskap för anläggningen.

Beträffande Åsnen-Mienområdet har enligt länsslyrelsen bl.a. en särskild utredning om turism och rekreation (Åsnen-Mienutredningen 1976) legal till grund för den markdisposilionsplan som har antagits av Alvesta, Tingsryds och Växjö kommuner. Utredningen har genomförts av en samordningsgrupp med representanter för berörda kommuner och länsstyrelsen. Länsslyrelsen konstaterar att markdispositionsplanen i hög grad är inriktad på atl bevara områdets nuvarande karaktär eftersom inga större förändringar i pågående markanvändning förväntas inom överblickbar lid.

Behovet av alt säkerställa mark för friluftslivet inom Äsnen-Mienområ-del har enligt länsstyrelsen beaktats både i markdispositionsplanen och genom restriktiva riktlinjer i kommunöversikterna mot bebyggelse inom ett avstånd på mellan 500 och 2000 m från strandlinjen. Länsstyrelsen framhåller alt även det småkuperade och sjörika området mellan Åsnen och Mien är av stort värde för friluftslivet. Tingsryds kommun har inte bedömt del som möjligt all ge delta område särskilda bebyggelsereglerande riktlinjer i kommunöversikten, vilket enligt länsslyrelsen vore önskvärt.

Länsstyrelsen påpekar all Åsnen-Mienområdet innehåller flera riksintressen för naturvården. Några säkerställandeåtgärder enligt naturvårdslagen har inte genomförts under planeringsskedet. Länsstyrelsen betonar atl frågan om Åsnens reglering måste lösas på ett från miljösynpunkt tillfredsställande sätt för att sjön skall behålla sin attraktivitet för friluftslivet.

Åsnen-Mienområdet utgör en belydande del av det primära rekreationsområdet Åsnen-Listerlandet för vilket ett planeringsprogram har utarbetats av de berörda kommunerna i Kronobergs, Blekinge och Kristianstads län. Länsslyrelsen påpekar atl förutsättningarna för atl vidta särskilda åtgärder i syfte all utveckla rekreationsområdet är oklara, bl. a. belräffande frågor om huvudmannaskap och finansiering. 1 kommunerna råder det enligt länsslyrelsen stor osäkerhet huruvida det är en kommunal uppgift att uppföra och driva turist- och rekrealionsanläggningar. Kommuner-

• 8 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

Prop. 1978/79:213 Bilagal 114

na menar dock alt turismen ger förutsättningar för att bevara en levande landsbygd och att den kan vara elt medel för att stödja och förbättra servicen i glesbygderna. Länsstyrelsen bedömer att kommunerna avvaktar åtgärder från staten, t. ex. nya former av statsbidrag.

Tillgången på stugor för korttidsuthyrning är enligt länsslyrelsen otillräcklig inom det primära rekreationsområdet och efterfrågan på sådana stugor kommer troligen atl öka. Länsstyrelsen påpekar att slugbyanlägg-ningar kan vara ell sätt att öka övernatlningskapaciteten, men menar atl olika säsongsförlängande åtgärder samtidigt är nödvändiga. Förutsättningarna för att bygga mindre grupper av stugor, t. ex. i anslutning till enskilda lantbruk, bör enligt länsstyrelsen ytterligare belysas.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen för landets insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Beträffande Kronobergs län anförs därutöver föQande.

Naturvårdsverket anser alt del är särskill angeläget atl insatser för att bevara värdefull natur vid sjöarna Möckeln och Åsnen görs parallellt med åtgärder för atl kanalisera friluftslivet. Vidare bör man enligt verket prioritera anläggningar för friluftslivet i Bolmenområdet framför all planera för yllerligare fritidsbebyggelse.

Del planerings- och utredningsmaterial som har presenterats för länets insjöområden utgör enligt nalurvårdsverket i huvudsak ett tillfredsställande planeringsunderlag. Materialet bör emellertid kompletteras med analyser av olika delområdens tålighet och lämplighet för rekreationsanläggningar.

Fiskeristyrelsen konstaterar att fisket har berörts i markdisposilionspla-nema för länels insjöområden. Konkrela planeringsåtgärder har emellertid inte kommit till stånd. Planeringen för sjöområdena bör enligt styrelsen utvecklas med avseende på fiskets intressen. Fiskeristyrelsen betonar särskilt del önskvärda i planering för fritidsfisket inom Åsnen-Mienområdet där fisket torde kunna ulvecklas till en av de dominerande aktiviteterna.

Jordbruk

Länsstyrelsen konstaterar alt sex av länets åtta kommuner har redovisat särskilda riktlinjer i kommunöversiktema för de bästa jordbruksområdena. Samtliga kommuner har dessutom angett generella riktlinjer för hur jordbrukets intressen skall beaktas.

Konflikter mellan jordbruksintressen och tätortsutbyggnad förekommer enligt länsstyrelsen i begränsad omfattning i länet. Lantbruksnämnden anser att problemen i regel kan lösas. Kommunema har enligt länsstyrelsen fått ökad förståelse för jordbrukel och dess betydelse genom arbetet med kommunöversiktema.

Skogsbruk

Länsslyrelsen konstaterar atl den största delen av Kronobergs län be-

Prop. 1978/79:213 Bilagal 115

slår av produktiv skogsmark. Inom delar av dessa områden kan bebyggelse tillåtas utan olägenhet för skogsbruket. Detta gäller även inom de högproduktiva skogsområdena. Förhållandena gör det enligt länsslyrelsen nästan omöjligt att avgränsa områden med särskilda riktlinjer för skogsbrukel. Skogsbruket har enligt länsstyrelsen i kommunöversiktema beaktats genom generella riktlinjer enligt skogsvårdsstyrelsens rekommendationer. Ny bebyggelse inom större sammanhängande skogsområden bör således undvikas. Bebyggelse bör lokaliseras i anslutning till befintiig bebyggelse, vid ägoslagsgränser samt till skogsmark med låg produktionsförmåga.

Länsstyrelsen anser att friluftsliv och skogsbruk ofta kan kombineras utan större restriktioner för skogsbruket. I livligt frekventerade skogsområden nära tätorter eller större fritidsanläggningar kan dock inskränkningar i skogsbruket erfordras.

Skogsvårdsstyrelsen anser all den spridda bebyggelsen utgör den största inskränkningen i skogsbrukets produktionsmöjligheter. Också kraftledningsgalor förorsakar ofta onödigt stora intrång i skogsbruket.

Skogsbrukets samhällsekonomiska betydelse och den befarade brislen på skogsråvara är enligt länsstyrelsen starka motiv för atl man skall begränsa intrången på skogsmark. Skäl talar därför för att man genomför en noggrann analys av hur olika exploateringsföretag och andra inskränkningar i skogsbruket inverkar på skogens avkastning. Av särskill intresse är härvid atl analysera hur elt rationellt skogsbruk, fritidsbebyggelse och friluftsliv skall kunna förenas.

Fiske

Del kan enligt länsslyrelsen utiäsas av de kommunala redovisningarna alt del är elt kommunalt intresse att fiskevårdsområden bildas för i första hand de vatten som är av riks- och länsintresse. Några konkreta bevarande- eller utvecklingsåtgärder för fisket har inte genomförts under planeringsskedet. Länsstyrelsen framhåller emellertid alt riktiinjer för områden av stort intresse för friluftslivet även tillgodoser fiskets intressen. Behovet av åtgärder för fisket bör enligt länsstyrelsen ytterligare klargöras.

Fiskeristyrelsen anser atl det är positivt alt flera kommuner har uppmärksammat behovet av att bilda fiskevårdsområden. Styrelsen anser emellertid att fiskets intressen inte har beaktats tillräckligt i länet. Samtliga kommuner som berörs av fiskets viktigare områden bör i del fortsatta arbetet redovisa hur man avser alt skydda dessa områden.

Naturvård, frUuflsliv och kulturminnesvård

Inom länet redovisas enligt länsstyrelsen sammanlagt 24 områden av riksintresse för den vetenskapliga naturvården och 3 områden av riksintresse för friluftslivet. För 7 av områdena finns gällande förordnanden om naturreservat. Sådana förordnanden beräknas kunna bli genomförda för

Prop. 1978/79:213 Bilagal 116

flertalet övriga områden under de närmaste åren.

Länsslyrelsen anser att riktlinjerna i kommunöversiktema i stort sett tillgodoser naturvårdens och friluftslivels intressen. Enighet har som regel rått mellan länsstyrelsen och kommunema om vilka områden som bör säkerställas med förordnanden enligt naturvårdslagen.

Kulturminnesvårdens intressen har enligt länsstyrelsen inte kunnal tillräckligt klargöras och beaktas. Enbart riktlinjer i kommunöversikt är många gånger otillräckligt för atl säkerställa dessa intressen. Resurser behövs för att utarbeta en kullurminnesvårdsplan för länet. Vidare behöver kulturminnesvårdens speciallagstiftning förslärkas vad gäller möjligheterna all bevara kulturhistoriskt värdefulla miljöer.

Länsstyrelsen betonar atl den starka försumingen av länets sjöar kräver genomgripande samhällsinsatser. De åtgärder som vidtas genom alt man kalkar sjöama är otillräckliga för att på längre sikt motverka försurningen. Länsstyrelsen avser atl mer systematiskt kartlägga situationen och föreslå åtgärder på kort och lång sikt.

Naturvårdsverket bedömer alt arbelel under planeringsskedet har gett etl i huvudsak godtagbart resultat i länet vad gäller naturvården. Verkel framhåller värdet av länets nalurvårdsplan. Planen bör dock enligt verkel kompletteras med en rullande ålgärdsplan.

Fritidsbebyggelse

Länsstyrelsen konstaterar alt det enligt lantmäteriets inventering vid årsskiftet 1975/1976 fanns drygt 10000 fritidshus i länet. Den åriiga tillväxten är ca 400 hus varav en stor del är byggnader som tidigare har varil permanenlbosläder. Länsstyrelsen konstaterar också atl den mellersta och sydöstra delen av länet berörs av etl av de fem s. k. sjörika inlandsområden, som i rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vallen anges som lämpliga utvecklingsområden för fritidsbebyggelse.

Efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse i länet kommer enligt länsstyrelsen sannolikt atl öka, bl. a. som en följd av den restriktiva inställningen till fritidsbebyggelse i kustområdena. Länet har goda fömtsättningar för fritidsbebyggelse. Länsstyrelsen anser emellertid atl det är angeläget att utbyggnaden av fritidsbebyggelse sker med beaktande av övriga markanspråk, t. ex. de areella näringama och friluftslivet.

Arbelel med markdisposilionsplaner och kommunöversikter har enligt länsstyrelsen lett till en ökad kännedom om fritidsbebyggelsen i länet. Intresset i kommunema för en ökad planläggning för fritidsbebyggelse är dock enligt länsstyrelsen begränsat, främst av ekonomiska skäl. Däremot är kommunema som regel positiva till mindre grupper av fritidsbebyggelse som inte kräver gemensamma anläggningar eller fastställd detaQplan samt lill gles fritidsbebyggelse. Med denna inställning kommer enligt länsstyrelsen sannolikt den dominerande delen av tillskotlet av fritidsbebyggelse att ske i form av glesbebyggelse eller begränsad tätbebyggelse. Det är således

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 117

enligt länsstyrelsen tveksamt om vidtagna planeringsåtgärder leder lill en sådan planmässig utveckling av fritidsbebyggelsen som förordas i riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen.

Länsstyrelsen berör olägenheter med en omfattande spridd fritidsbebyggelse, bl. a. den slora markkonsumlionen och inskränkningar för skogsbruket. Inom vissa delar av länet, exempelvis vid de större sjöama, bör enligt länsstyrelsen mer bestämda riktlinjer anges för den spridda fritidsbebyggelsen. Planlagd mark för fritidsbebyggelse bör tillhandahållas i större omfattning och i en skala som är anpassad lill de lokala bebyggelse- och miljö-förutsättningama.

Länsstyrelsen betonar att fritidsbebyggelsens utveckling behöver utredas och diskuteras ytterligare. Nya former av fritidsbebyggelse bör utvecklas varvid särskilt kommunemas möjligheter att påverka lokaliseringen bör beaklas. Länsslyrelsen avser att i samarbete med övriga länsstyrelser i södra Sverige, med kommunema och andra intressenter undersöka altemativa former för ytterligare fritidsbebyggelse i länet.

Naturvårdsverket anser att mer bestämda riktlinjer bör anges av kommunema för den spridda fritidsbebyggelsen. Naturvårdens och friluftslivets intressen är enligt verket i vissa fall otillräckligt beaktade, bl. a. inom del riksintressanta Åsnen-Mienområdet.

Kraftledningar

En fortsatt utbyggnad av kraftledningsnätel innebär enligt länsstyrelsen väsentliga förändringar i landskapet och betydande intrång i pågående markanvändning, främst för skogsbruket. Länsstyrelsen framhåller alt det är angeläget att samråden förbättras vid planering av nya ledningar och att konsekvensema av ledningssträckningama blir noggrant utredda, t. ex. genom atl man upprättar altemativa förslag till sträckningar. Förelrädare för berörda intressen bör ges möjlighet atl påverka linjesträckningarna i etl tidigt skede av planeringen.

Försvar

Länsstyrelsen konstaterar att länet rymmer etl stort antal försvarsanläggningar samt ell antal övningsfält. Kommunerna har enligt länsstyrelsen i allt väsentligl följt anvisningarna för redovisningen. Några påtagliga markanvändningskonflikler föreligger inte i anslutning till de militära intresseområdena.

6.7 Kalmar län

Redovisat material

I samtliga 12 kommuner i Kalmar län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli

Prop. 1978/79:213 Bilagal 118

fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning till programmen genom beslut län för län under våren 1975. För Kalmar län fattades beslul den 17 april 1975.

Samtliga kommuner i Kalmar län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

Av kommunfullmäktige antagna kommunomfattande markdispositionsplaner har redovisats av Borgholms, Emmaboda, Högsby, Mönsterås, Mörbylånga, Nybro, Oskarshamns, Torsås och Vimmerby kommuner.

I Kalmar län omfattas kusten och Öland av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Kusten nort om Simpevarp i Oskarshamns kommun har härvid betecknats som obruten kust, medan kuststräckan söder därom har betecknats som övrig kust. Länet berörs även av de primära rekreationsområdena Öland och Småland-Östgöla skärgård.

Mönsterås, Oskarshamns och Torsås kommuner har behandlat kustområdet i sina kommunomfattande markdispositionsplaner. Västerviks kommun har redovisat av kommunfullmäktige anlagen markdisposilionsplan för sitt kustområde. Kalmar kommun har inte redovisat någon markdisposilionsplan för kustområdet inom kommunen.

För det primära rekreationsområdet Småland-Östgöla skärgård har planeringsarbete bedrivits av en kommitté, Kalmar och Östergötlands läns skärgårdsutredning (KÖSU), bestående av representanter för berörda kommuner och länsstyrelser. En slutrapport frän kommittén redovisades i juni 1976.

För Öland har Borgholms och Mörbylånga kommuner redovisat kommunomfattande markdispositionsplaner. Något särskilt planeringsarbete med anledning av att Öland är ett primärt rekreationsområde har inte redovisats.

Områdesplaner vilka har antagits av kommunfullmäktige har redovisats för Borgholm - Köpingsvik och Högsrum - Rälla - Stora Rör i Borgholms kommun, för Stora Rör - Mörbylånga i Mörbylånga kommun och för Frödinge tätort i Vimmerby kommun. Av fullmäktige godkända områdesplaner har redovisats för Torsås, Söderåkra, Gullabo och Bergkvara i Torsås kommun.

Program för hushållning med jordbruksmarken har inte redovisats av någon av de sex berörda kommunerna i länet.

Borgholms och Mörbylånga kommuner har emellertid redovisat av fullmäktige behandlade s, k. lätortsprogram vilka anger utbyggnadsområden för de mindre tätorterna i kommunerna.

Prop. 1978/79:213 Bilagal 119

Vimmerby kommuner.

Länsstyrelsen i Kalmar län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande till ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetts av länsslyrelsen den 26 september 1977. Delta har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts för yttrande till landstinget och för kännedom lill kommunerna. Slutligt sammanfattande yttrande har avgelts av länsstyrelsen den 14 november 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats yttranden från försvarsområdesbefälhavaren för Östergötlands försvarsområde, försvarsområdesbefälhavaren för Kronobergs och Kalmar försvarsområde, vägförvaltningen, lantbruksnämnden, skogsvårdssiyrelsen, fiskeriintendenten i Österhavets distrikt, landstinget samt Lantbrukarnas länsförbund i norra och södra Kalmar län. Vidare har länsslyrelsen bifogat överlantmälarmyndighetens fritidshusinvenlering år 1976, samt länsstyrelsens promemoria angående program för hushållning med jordbruksmarken.

Yttranden över del redovisade materialet har lämnals av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer, m.fl. (Se avsnitt 1.)

Kommunerna har beretls lillfälle atl komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts tillfälle att komma in med synpunkter på verkens yttranden. I Kalmar län har synpunkter lämnals av Borgholms, Hultsfreds, Mörbylånga och Västerviks kommuner.

Remissinstansernas synpunkter

Allmäni om planeringsskedets utfall

Länsslyrelsen anser att de markdisposilionsplaner och kommunöversikler som kommunerna har utarbetat med ett par undanlag beaktar den fysiska riksplaneringens riktlinjer. Vissa brister föreligger dock mera generellt i kommunernas redovisningar. Della gäller främsl åtgärdsprogram för hur den fysiska riksplaneringens intentioner skall fullföljas och program för hushållning med jordbruksmarken. Länsstyrelsens allmänna bedömning är ändå alt kommunerna har lagt ner elt omfatlande och engagerat arbete på att utarbeta planer och riktlinjer för att säkerställa riksintressena. Arbetet har enligt länsstyrelsen i slor utslräckning kommit att behandla markanvändningsfrågor av allmänt intresse vid sidan av de direkta riksplanefrågorna. Planeringsarbetet har ökat förståelsen för behovel av långsikliga och allsidiga bedömningar av lämplig användning av mark och vatten.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 120

Obruten kust

Väslerviks och Oskarshamns kommuner har genomfört planeringen för det s. k. obrutna kustområdet på elt sätl som enligt länsslyrelsen i stort tillgodoser de av statsmakterna uppställda riktlinjerna. Planeringen för turism och friluftsliv bör emellertid drivas vidare och i första hand syfta lill atl avgränsa områden inom vilka mer aktiva åtgärder bör vidtas samt utveckla program och tidsplan för sådana ålgärder. Länsstyrelsen pekar särskill på alt utvecklingen av den s. k. basorten Loftahammar i Västerviks kommun måsle studeras ingående. För att förutsättningarna för rekreation inom det obrutna kustområdet skall kunna tas till vara krävs enligt länsstyrelsen investeringar i turistanläggningar.

Kommunernas planer för kustområdet och för utvecklingen av del primära rekreationsområdet stämmer enligt länsstyrelsen överens med de regionalpolitiska målen för kustområdet. Det finns dock risk för alt utvecklingen av turism och friluftsliv, främst det ökande båtlivet kan komma i konflikt med yrkesfiskets intressen i skärgårdsområdet. Länsslyrelsen stryker under alt området måsle ulvecklas på etl sådant säll att även den bofasta befolkningens intressen tillgodoses.

Kommunema inom det obrutna kustområdet har enligt länsstyrelsen accepterat de restriktioner som gäller i detta område mot lokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Länsstyrelsen betonar att dessa restriktioner stärker motiven för regionalpolitiskt slöd till etablering av annan industri inom området.

I syfte att utreda förutsättningarna för den bofasta befolkningen i skärgårdsområdet främsl vad gäller arbele och service påbörjade länsstyrelserna i Kalmar och Östergötlands län i samverkan ell utredningsarbete. Arbelel pågår fortfarande. Länsstyrelsen framhåller alt enligt en delrapport från utredningsarbetet bör ell mål vara alt skapa förutsättningar för att behålla en bofast befolkning i skärgården av minsl nuvarande storlek. Länsslyrelsen konstaterar all utvecklingen av det primära rekreationsområdet påverkar möjligheten att uppnå ell sådant mål. Samtidigt är enligt länsstyrelsen en levande skärgård en förutsättning för att området skall vara attraktivt och kunna utnyttjas för turism och friluftsliv.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom de obrutna kustområdena i landet redovisas i avsnitt 4.1. Belräffande Kalmar län anförs därulöver följande.

Naturvårdsverket accepterar inte den av KÖSU förordade principen att ange utvecklingsområden för turism från basorter på fastlandet genom inner- och mellanskärgården till ytlerskärgården. Verket betonar atl ytlerskärgården är olämplig för friluftsliv bl.a. på grund av avsaknaden av hamnar, del oskyddade läget och den slitagekänsliga naturen. Friluftslivet bör enligt verkel styras mot fasllandskuslen och innerskärgården.

Planverket konstaterar att enligt den inventering som har genomförts av lantmäteriverket var netloökningen av fritidshus under perioden 1970-

Prop. 1978/79:213 Bilagal 121

1975 34% inom del obrutna kustområdet i Kalmar län.

Såväl naturvårdsverket som planverket anser atl Väslerviks kommun inte har iakttagit tillräcklig restriktivitet när det gäller alt tillåta ytterligare enskild fritidsbebyggelse inom det obrutna kustområdet. Kommunen har enligt verken föreslagit omfatlande fritidsbebyggelse i områden som inte bör exploateras.

Föreslagen tät fritidsbebyggelse kan enligt planverket i vissa fall minska tillgängligheten till de viktiga bevarandeområdena och utvecklingsområdena för friluftsliv. Verket anger som exempel Stora Asko och Helgerum-Porsö. Kvarvarande friområden i anslutning lill Loftahammar bör enligt planverket inte tas i anspråk för fritidsbebyggelse ulan reserveras för friluftsliv och turism. Planverket anför dessutom liksom länsstyrelsen att ny fritidsbebyggelse inom bekvämt pendlingsavslånd från Väslerviks tätort är olämplig med hänsyn till risken för omvandling av fritidsbebyggelse till permanenlbosläder.

Planverket ställer sig i princip bakom de gemensamma planeringsriktlinjer som har dragits upp för Småland-Östgöla skärgård. Verket anser att kustulredningen kan ligga lill grund för den fortsatta kommunala planeringen. Berörda kommuner bör enligt verket utarbeta åtgärdsprogram som anger inriktning och prioritering av åtgärder för de utvecklingsområden som har angetts i KÖSU:s zonplan. En områdesplanering bör enligt verket genomföras med dessa ålgärdsprogram som grund.

Väslerviks kommun framhåller alt avvägningen mellan fritidsboende och friluftsliv ar en väsentlig fråga i kommunens planering. Inom kommunen finns vikliga rekreationsområden samtidigt som efterfrågan på fritidshus är slor i kustområdet. Den övervägande delen av tillskottet av fritidshus under perioden 1970-1975 har enligt kommunen varit föremål för en planmässig bedömning.

Övrig kust

Oskarshamns och Torsås kommuner har enligt länsslyrelsen för sina resp. kustområden redovisat markdispositionsplaner på ell sådant sätl att man får en översiktlig bild av den långsikliga markanvändningen. Mönsterås kommun har också redovisat en markdisposilionsplan för kustområdet i kommunen, men har enligt länsstyrelsen i kommunöversikten lagt ut stora s. k. utredningsområden utmed kusten. Inom dessa områden är enligt länsstyrelsen den långsiktiga markanvändningen inte klarlagd. Kalmar kommun avser atl upprätta en områdesplan för den norra delen av kommunens kustområde. Motsvarande planering bör enligt länsslyrelsen också genomföras för det södra kustområdet i kommunen.

Planverket anser i likhet med länsstyrelsen att Mönsterås och Kalmar kommuner bör klarlägga den långsikliga markanvändningen i sina kustområden med hänsyn lill naturvårdens och friluftslivets intressen.

Friluftslivets, kulturminnesvårdens saml naturvårdens intressen inom

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 122

del s.k. övriga kustområdet har enligt länsslyrelsen beaktats på ett tillfredsställande sätl genom riktlinjer i kommunöversikterna och förslag till förordnanden enligt naturvårdslagen. Kommunöversikterna redovisar i allmänhet också en restriktiv inställning till ny fritidsbebyggelse. Länsstyrelsen är dock tveksam lill lämpligheten av delar av den planerade fritidsbebyggelsen inom kustområdet i Torsås kommun. Länsslyrelsen anger vidare atl oklarhet råder om den avsedda markanvändningen i de områden som enligt kommunöversikterna skall bli föremål för områdesplanering i Mönsterås och Kalmar kommuner.

De planeringsåtgärder som Oskarshamns kommun föreslår för området i närheten av kärnkraftverket i Simpevarp är enligt länsstyrelsen lämpliga och visar inte på några konflikter med andra verksamheter.

Ett område vid Mönsterås bruk har enligt länsslyrelsen redovisats som utredningsområde där industrins markanspråk skall vägas mol jord- och skogsbruksintressen, friluftslivets intressen och önskemål om bebyggelse. Inga ytterligare markreservationer för miljöstörande industri anges inom det s. k. övriga kustområdet i länet. Den befintliga och föreslagna markanvändningen för kustområdet söder om Kalmar innebär dock enligt länsslyrelsen inte hinder för eventuell framlida industrilokalisering. Planverket anser att industriområdet i anslutning till Mönsterås bruk bör avgränsas med beaktande av de starka bevarandeintressen som finns i närheten.

Länsslyrelsen bedömer sammanfattningsvis alt kommunerna i den hittills ulförda planeringen för del s. k. övriga kustområdet har redovisat godtagbara avvägningar mellan olika markanvändningsintressen, även om planeringen ännu inte hell motsvarar de förväntningar som statsmakterna har.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom de övriga kustområdena redovisas i avsnitt 4.3.

Öland

Länsstyrelsen konstaterar atl Öland omfattas av belydande områden av riksintresse för naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård. Ön är också myckel attraktiv för fritidsbebyggelse och har slor belydelse för turismen. Dessa förhållanden ställer enligt länsslyrelsen stora krav på kommunernas planering.

I kommunernas planering har enligt länsstyrelsen jordbrukels intressen och bebyggelseutvecklingen ägnats stor uppmärksamhet. Vissa områden av intresse för naturvård och friluftsliv har markerats i markdispositionsplanerna. Länsstyrelsen anser dock att de planeringsåtgärder m. m. som har vidtagits inte motsvarar de krav som måsle ställas för all man skall kunna säkerställa riksintressena eller för att man skall få till stånd en lämplig avvägning mellan turismens, fritidsbebyggelsens, naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen.

Naturvårdens intressen har enligt länsstyrelsen inte behandlats på ett

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 123

godtagbart sätl i den kommunala planeringen. Vissa riksintressanta områden i Borgholms kommun har över huvud tagel inte behandlats i den kommunala planeringen och några större sammanhängande områden har behandlats mycket översiktligt. I Mörbylånga kommun finns enligt länsstyrelsen flera områden av riksintresse för naturvården som helt saknar skydd och som inte heller föreslås få någol sådanl.

Länsstyrelsen anser att områden som är viktiga för friluftslivet har avgränsats för snävt i kommunernas markdispositionsplaner. Friluftslivels intressen bör enligt länsstyrelsen utredas ytterligare.

Lokala markanvändningsintressen av olika slag har enligt länsstyrelsen prioriterats framför kulturminnesvårdens riksintressen på elt säll som inte är godtagbart. Vissa av de kulturhistoriskt värdefulla miljöerna kan dock enligt länsstyrelsen anses säkerställda till viss del genom de riktlinjer som har föreslagils i kommunöversikterna. Länsstyrelsen påpekar alt underlag för mera preciserade avgränsningar av de områden som är av riksintresse för kulturminnesvården kommer att erhållas genom det utredningsarbete som pågår inom riksantikvarieämbetet och länsslyrelsen.

Länsstyrelsen ifrågasätter om inte Borgholms kommuns planer på fortsatt utbyggnad av fritidshus i den takt som har skett under första hälften av 1970-talet strider mot den fysiska riksplaneringens riktlinjer. En sådan utveckling skulle enligt länsslyrelsen innebära atl antalet fritidshus i kommunen fördubblas från år 1970 lill år 1985. Mörbylånga kommuns förslag om 600 fritidshustomter inom nya planområden i den nordöstra delen av kommunen strider enligt länsstyrelsen mot kommunens egen målsättning alt man skall vara reslriktiv med atl anvisa nya planområden innan befintliga planområden har byggts ut. Den pågående utvecklingen av spridd, oplanerad fritidsbebyggelse i de norra delarna av kommunen finner länsstyrelsen oroande. Riktlinjerna för fritidsbebyggelse i kommunöversiklerna är enligt länsstyrelsen för allmänt hållna och ger stort utrymme för tolkning. 1 sin nuvarande utformning motverkar inte riktlinjerna konflikter mellan fritidsbebyggelse, naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård.

Någon särskild utredning med anledning av atl Öland är angett som primärt rekreationsområde har enligt länsstyrelsen inte ulförts. En utveckling av områden och anläggningar för turism och rekreation skulle stämma överens med de regionalpolitiska målsättningarna för Öland. Länsslyrelsen konstaterar dock atl dessa frågor har studerats endasl i mycket begränsad omfattning i den kommunala planeringen. Markreservationema för turistanläggningar är t.ex. på längre sikt otillräckliga. Antalet turister på Öland har sedan Ölandsbrons tillkomst ökat kraftigt, ulan atl motsvarande ökning av mottagningskapaciteten har skett. Konkrela projekt för en utbyggnad av den öländska turistnäringen bör därför enligt länsstyrelsen snarast arbetas fram. Det är härvid angeläget alt statliga medel anslås för ändamålet. Enligt länsstyrelsen avser Ölands kommunalförbund att genomföra en utredning om turismen på Öland. Länsstyrelsen förutsälter alt

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 124

erforderliga områden för turism och rekreation kommer att avsättas i kommunernas planer när resultat av denna utredning föreligger.

Länsstyrelsen anser sammanfattningsvis all, trots att omfattande arbetsinsatser har gjorts, vidtagna åtgärder inte är tillfyllest för atl man skall kunna säkerställa riksintressena på Öland och få till stånd en lämplig avvägning mellan turismens, fritidsbebyggelsens, naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen. För att främja en från rikssynpunkl angelägen utveckling anser länsstyrelsen atl regeringen bör överväga ell föreläggande om alt kommunerna skall upprätta en generalplan för Öland. En sådan generalplan bör enligt länsslyrelsen beakta både lokala intressen och naturvårdens och kulturminnesvårdens riksintressen saml främja en lämplig utveckling av turismen.

Planverket konstaterar atl antalet fritidshus i Borgholms och Mörbylånga kommuner har ökat med 44% resp. 21 % under perioden 1970-1975. En fortsalt ulbyggnad av fritidsbebyggelse i denna takt hotar enligt planverket allvarligt det öländska landskapet med dess starka bevarandeintressen, särskilt om utbyggnaden sker i form av gles fritidsbebyggelse. En sådan utveckling kan även innebära konflikter med jordbruket. Del finns enligt verkel också stor risk för att Ölands värden för rekreation och fömtsätlningama för en beslående turistnäring försämras av en fortsatt utveckling av fritidsbebyggelse. Verkel anser atl Öland bör betraktas som i princip fullbyggt med enskild fritidsbebyggelse.

Kommunöversikternas riktlinjer är enligt planverket i regel allmänt hållna och ger stort utrymme för tolkningar. Riktlinjerna bör preciseras, framförallt inom jordbruksområden. Verkel förutsälter även att kommunerna upprättar jordbruksmarksprogram lill grund för den fortsatta planeringen. Natur- och kulturminnesvårdens intressen är enligt verket ofullständigt behandlade, särskilt i Mörbylånga kommun.

Den fortsatta planeringen bör enligt planverket grundas på översiktliga överväganden om bl. a. den framlida bebyggelsestrukturen saml turist- och rekrealionslivels utveckling. Verkel menar alt bebyggelsesitualionen och den slora efterfrågan på främst fritidsbebyggelse på Öland motiverar krav på detaljplan för all tillkommande bebyggelse. Elt förordnande om byggnadsförbud enligt 87 § byggnadslagen kan enligt verket undanröja oklarheter beträffande tätbebyggelsesiluationen.

Planverket konstaterar att Öland är det mest besökta av landets primära rekreationsområden. Verket anser att en myckel angelägen planeringsuppgift är atl bedöma det framtida rekrealionslivels struktur. Det är av utomordentligt stor vikt alt den kommunala planeringen bevarar handlingsfriheten för framtiden genom att reservera områden för turism och rekreation i attraktiva lägen. Planverket anser att kommunerna redan har ett fullgott underlag för atl man genom fysiska planeringsåtgärder skall kunna göra markreservalioner inom eftersökta områden, bl. a. på norra Öland, där en del av utbyggnadsresurserna i befintliga och föreslagna delaljplaneområ-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 125

den borde inriktas på fritidsboende i ulhyrningsform. Det är enligt verket också av slor vikt atl sysselsättningen på Öland främjas genom fortsatta regionalpolitiska ålgärder, bl.a. genom statliga insatser som förbättrar förutsättningarna för turistnäringen.

1 kommunöversikten för Borgholms kommun har enligt naturvårdsverket vissa områden av riksintresse för naturvård behandlats ofullständigt. Vidare har Mörbylånga kommun inte tagit ställning lill hur områdena av riksintresse för naturvården skall säkerställas. Verkel anser alt länsstyrelsens förslag lill nalurvårdsplan bör ligga till grund för all säkerställa riksintressena. Nalurvårdsverket anser också atl friluftslivets intressen har tillmätts alltför liten vikt av kommunerna. Vidare delar verkel länsstyrelsens uppfallning alt vidtagna åtgärder belräffande fritidsbebyggelsen inte tillgodoser den fysiska riksplaneringens syften.

Riksantikvarieämbetet påpekar atl Ölandskommunerna under planeringsskedet inte har haft tillgång lill elt bättre utrednings- och inventerings-material beträffande kulturminnesvården än vad man hade under programskedel. Kommunernas planeringsålgärder är enligt ämbetet inte tillräckliga för att hindra konflikter mellan kulturminnesvård och tätorlsulbyggnad, fortsatt utbyggnad av fritidsbebyggelse eller strukturförändringar inom jordbrukel. Ämbetet anser atl den glesa fritidsbebyggelsen inom vissa områden på Öland utgör etl direkt hot mol kulturhistoriskt värdefulla miljöer och minskar tillgängligheten lill stora delar av kulturlandskapet som har stort värde från rekreations- och turislsynpunkt.

Planverket, naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet anser alt de planeringsåtgärder som har vidtagits av Ölandskommunerna inte tillgodoser statsmakternas riktlinjer för den fysiska riksplaneringen. Verken anser liksom länsslyrelsen att regeringen bör föreskriva alt del för Borgholms och Mörbylånga kommuner skall finnas generalplaner som tillgodoser riktlinjerna. Kommunerna och länsslyrelsen bör enligt planverket överväga i vilka delar dessa generalplaner bör fastställas.

Borgholms och Mörbylånga kommuner framhåller med anledning av länsstyrelsens och verkens yllranden all del inte är nödvändigl med ell föreläggande från regeringen om upprättande av generalplaner för Öland. Den nu genomförda planeringen uppfattar kommunerna som etl led i en rullande planering. Ålgärder för fortsatt planeringsarbete har vidtagits. Kommunerna avser bl.a. alt upprätta områdesplaner som tillsammans skall täcka hela Öland. Tidsplanen för planeringsarbetet har enligt kommunerna varit alltför pressad, vilket har medfört att särskilt jordbrukets och naturvårdens intressen har fått en ofullständig behandling. Kommunerna hävdar också all planeringens omfallning är beroende av storleken på de statliga bidrag som kan utgå. Regionalpolitiska åtgärder är vidare nödvändiga för atl främja sysselsättningen på Öland. Kommunerna motsätter sig planverkets förslag om krav på detaljplan för all tillkommande bebyggelse på Öland samt förslaget om förordnande om byggnadsförbud enligt 87 §

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 126

byggnadslagen.

Planeringsunderlaget för natur- och kulturminnesvården har enligt Borgholms och Mörbylånga kommuner varit bristfälligt. Kulturminnesvårdens intressen kan dock enligt kommunernas bedömning beaktas i del fortsatta planeringsarbetet. Kommunerna framhåller alt jordbrukets intressen måsle tillmätas största betydelse vid konflikter med kulturminnesvården. Den avsedda områdesplaneringen kommer enligt kommunerna all behandla hur ny bebyggelse kan lokaliseras i känsliga kulturmiljöer.

Naturvårdens riksintressen kan enligt Mörbylånga kommun tillgodoses genom befintliga förordnanden och ett aktivt jordbruk. Borgholms kommun anför att länsstyrelsens naturvårdsenhet inte längre har några invändningar beträffande naturvårdens behandling i kommunens planering.

Kommunerna hävdar att främst vatten- och avloppsförhållandena innebär vissa begränsningar för utveckling av turism och friluftsliv på Öland. Turismens utveckling behandlas enligt kommunerna i elt utredningsarbete som har påbörjats under ledning av Ölands kommunalförbund. Mörbylånga kommun anser att befintliga områden för friluftslivet har tillräcklig omfattning. Borgholms kommun framhåller att man i den översiktliga planeringen har angett två områden lämpliga för större turistanläggningar.

Jordbrukets belydelse för näringslivet har enligt Borgholms och Mörby-långas kommuner starkt betonats i planeringsarbetet. Kommunerna ifrågasätter dock lämpligheten av alt upprätta fristående jordbruksmarksprogram utan sammanvägning med andra intressen.

Kommunema framhåller atl frågor om fritidsbebyggelsens utveckling kommer att behandlas i den kommande områdesplaneringen. Möjligheterna att uppföra fritidshus för uthyrning knutna till jordbruksnäringen bör utredas yllerligare. Mörbylånga kommun understryker all kommunens markdisposilionsplan föreskriver restriktivitet vad gäller nya planområden för fritidsbebyggelse. Borgholms kommun påpekar att restriktioner har angetts belräffande nyetablering av fritidshus. T.ex. ställs krav på friytor och hänsyn lill jordbmksmark vilkel enligt kommunen i praktiken innebär att det finns etl mycket begränsat utrymme för ytterligare enskild fritidsbebyggelse.

Jordbruk

Länsslyrelsen konstaterar alt ingen av de berörda kommunerna i länet har upprättat jordbruksmarksprogram. Kalmar kommun har dock redovisat utgångspunkter för ett sådanl programarbete. Kommunerna bör enligt Uinsstyrelsen upprätta jordbruksmarksprogram. Översiktliga planer för expansiva tätorter har upprättals av Borgholms och Mörbylånga kommuner. Länsstyrelsen förutsätter att de två övriga berörda kommunerna, Kalmar och Mönsterås, beaktar jordbrukets intressen i den kommande områdesplaneringen.

Samtliga kommuner i länet berörs av jordbrukets primära inlresseområ-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 127

den. Kommunerna har enligt länsstyrelsen i huvudsak beaktat jordbrukets intressen utanför tätorternas expansionsområden. I de båda Ölandskommunernas planering har jordbruksfrågorna och bebyggelseutvecklingen ägnats stort intresse. I de södra delarna av länet kan enligt länsslyrelsen konflikter mellan tätortsutbyggnad och jordbrukets intressen inte helt undvikas.

Inom länet föreligger vissa konflikter mellan planerad vägutbyggnad och jordbruk. Länsstyrelsen anser att jordbrukets intressen har tillgodosetls så långt della har varil möjligt.

Berörda kommuner i Kalmar län som inte har färdigställt program för hushållning medjordbruksmark bör enligt lantbruksstyrelsen och planverket snarast göra della.

Skogsbruk

Länsstyrelsen bedömer att kommunernas redovisning av skogsbrukets produktionsområden ger en tämligen rättvisande bild av skogsbrukets huvudsakliga intresseområden. Bristen på mer detaljerade inventeringar försvårar emeilerlid möjligheterna alt bedöma hur skogsbruket påverkas av t.ex. viss exploatering. I många fall måste enligt länsstyrelsen skogsmark tas i anspråk för tätortsexpansion.

Olämpligt lokaliserad fritidsbebyggelse kan enligt länsstyrelsen innebära konflikter med skogsbruket. Fritidsbebyggelsens intressen bör enligt länsstyrelsens mening vika för skogsbmkels intressen.

Fiske

Fiskeristyrelsen anser inte atl redovisningen av fiskels intressen i länet är godtagbar. I del fortsatta planeringsarbetet bör samtliga kommuner som berörs av fiskets viktigare områden redovisa hur man avser atl skydda dessa områden.

Den internationella utvecklingen på fiskels område kommer enligt fiskeristyrelsen att medföra en expansion av fisket i Östersjön. En fömtsättning för en utveckling av Öslersjöfisket är dock förbättrade landnings- och avsättningsmöjligheter. Kommunerna i kustområdet bör enligt styrelsen i samråd med fiskenämnden ulreda och precisera yrkesfiskets behov av markområden för skilda ändamål. Också planverket anser att kommunerna bör uppmärksamma fiskets och dess följdindustriers ökade anspråk på mark i anslutning lill hamnarna.

Fiskeristyrelsen finner det angeläget att man i den fortsatta kommunala planeringen för de primära rekreationsområdena vidtar åtgärder för att utveckla möjligheterna till fritidsfiske.

Naturvård och kulturminnesvård

I den kommunala planeringen föreslås enligt länsstyrelsen att naturvårdens och kulturminnesvårdens riksintressen i betydande omfattning säkerställs genom förordnanden enligt naturvårdslagen. Genomförandel av de

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 128

föreslagna förordnandena kommer enligt länsslyrelsen atl med nuvarande resurser la minst 30 år.

För kulturminnesvården finns det enligt länsstyrelsen ett omfatlande behov av underlag för den fortsatta planeringen. Länsstyrelsen pekar särskilt på att kulturminnesvårdens intressen i tätorterna inte har redovisats. Fortsatt utredning av kulturminnesvårdens intressen i tätorterna är därför enligt länsstyrelsen en av de mest angelägna uppgifterna i den fortsatta fysiska riksplaneringen. Program för kulturminnesvården bör utarbetas för hela länet.

Naturvårdsverket bedömer alt arbetet under planeringsskedet har gett ett i huvudsak godtagbart resultat i länet med undanlag för Öland. Enligt verkel är del angeläget atl resurser tillförs länsslyrelsen så att säkerställandet av naturvårdens intressen kan genomföras snabbare. För Öland behövs enligt verkel särskill stora insalser.

Riksantikvarieämbetet framhåller atl det bl. a. inom slora delar av Kalmar län finns brister i inventeringsmaterialet rörande kulturminnesvården. Ämbetet anser all flertalet av de s. k. större områdena av belydelse för kulturminnesvården bör kunna avföras i planeringssammanhang så snart skyddsbehovet inom dessa områden har preciserats och tillgodosetls i den kommunala planeringen. Skyddsbehovet i vissa av dessa områden, där det kulturhistoriska intresset har särskild tyngd, bör dock anses knutet lill området som helhet och i första hand avse skydd mol strukturförändringar i slor skala. Ämbetet nämner bland dessa områden Öland och en del av fasllandskuslen inom Kalmar län.

Fritidsbebyggelse

Länsstyrelsen påpekar att kommunerna i länels inland enligt regeringens beslul med anledning av programskedel i den fysiska riksplaneringen bör förbäUra sin planeringsberedskap för fritidsbebyggelse. Efterfrågan på fritidshus i dessa områden har enligt länsslyrelsen hittills varit relativt begränsad och en slor del av nytillskottet av fritidshus har där tillkommit genom funktionsomvandling av helärsbostäder. Enligt länsstyrelsens bedömning kommer efterfrågan på fritidshus i inlandet sannolikt alt öka genom de restriktioner som måste läggas på fritidsbebyggelsens utveckling inom kustområdet och på Öland. Samtliga kommuner i länets inland har redovisat riktlinjer för fritidsbebyggelsen. Riktlinjerna medger i allmänhet mindre grupper av fritidshus i anslutning lill befintliga byar utan krav på detaljplan. Länsstyrelsen anser därmed all planeringsberedskapen i viss mån har ökats och atl kommunerna har förbättrat möjligheterna lill lokalisering av fritidsbebyggelse i inlandet.

Energiförsörjning

Oskarhamns kommuns planeringsåtgärder för området närmast kärnkraftverket i Simpevarp är enligt länsstyrelsen lämpliga. I kommunöversikten finns riktiinjer för bebyggelse inom en zon av 10 km från kärnkraft-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 129

verket. Riktlinjerna ger enligt länsslyrelsen klara anvisningar om hur säkerhetsfrågorna skall beaklas.

Samråd mellan berörda intressenter har enligt länsstyrelsen genomförts om sträckningen av en eventuell 800 kV-ledning norrut från kärnkraftverket. Länsstyrelsen bedömer atl en eventuell ledning genom delta område inte behöver medföra allvarligare konflikter med andra intressen. Sträckningen av en eventuell 800 kV-ledning mot söder från Oskarshamn har enligt länsstyrelsen inte redovisats i kommunernas material.

Kommunöversiklen för Kalmar kommun innehåller enligt länsstyrelsen inte någon markreservation för en ifrågasatt lokalisering av ett fossileldat kraftverk. Befintlig och föreslagen markanvändning innebär emellertid beträffande kustområdet söder om Kalmar inte något hinder för eventuell framlida industrilokalisering.

6.8 Gotlands län

Redovisat material

Kommunfullmäktige i Gotlands kommun antog under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra ålgärder. Regeringen log ställning till kommunernas program genom beslut län för län under våren 1975. För Gollands län fattades beslut den 3 april 1975.

Gotlands kommun har redovisat sitt arbele under planeringsskedet med atl fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Redovisningen, som har behandlats i kommunfullmäktige den 14 mars 1977, består av kommunöversikl och kommunomfattande markdisposilionsplan, vilka har antagits av kommunfullmäktige den 11 oktober 1976.

Gotlands kuster med Fårö, Sudrel och Östergarnslandet omfattas av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Hela Gotland har dessutom betecknats som primärt rekreationsområde. Kustområdet behandlas i den kommunomfattande markdispositionsplanen vilken också innehåller ett avsnitt med förslag lill ålgärder som bör vidtas med anledning av alt Gotland är elt primärt rekreationsområde.

Vidare har Gotlands kommun redovisat ell av kommunfullmäktige godkänt program för områdesplanering för Gotlandskusten med Fårö, Sudrel och Östergarnslandet.

Länsstyrelsen i Gotlands län har ställt samman och utvärderat kommunens redovisning saml i yttrande lill ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbelel under planeringsskedet. Preliminärt sammanfallande yllrande har avgetls av länsslyrelsen den 16 september 1977. Efter hörande av Gotlands kommun har länsstyrelsen avgett slutligt sammanfattande yllrande den 24 oktober 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats länsstyrelsens yttrande den 15

9 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga I

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 130

mars 1976 angående pansarövningsfält på Gotland och länsstyrelsens yttrande den 16 september 1977 över förslag till nytt övningsfält för Gotlands regemente. Vidare har bifogals Gotlands kommuns yttrande över länsstyrelsens redovisning.

Yttranden över del redovisade materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Seavsnitt I.).

Kommunerna har beretts tillfälle att komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och ämbetsverkens yllranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts tillfälle att komma in med synpunkter på verkens yllranden. I Gotlands län har synpunkter lämnats av länsstyrelsen och Gotlands kommun.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets utfall

Länsstyrelsen anger alt redovisningen av den fysiska riksplaneringens planeringsskede i Gotlands kommun har inordnats i den samlade redovisning som kommunen har gjort av det regionplanearbete som har bedrivits för Gotland. Vissa övergripande regionalpolitiska mål för utvecklingen har därvid angetts, bl. a. att en uQämning av levnadsstandard och servicenivå bör ske mellan olika delar av Gotland.

De kommunala planerna har enligt länsstyrelsen utarbetats med hänsyn till den fysiska riksplaneringens intentioner. Planeringen har grundats på ett omfattande inventerings- och utredningsmaterial. De områden som har redovisats för tätortsutbyggnad har varit föremål för ingående samråd mellan kommun och länsstyrelse. Därvid har enligt länsslyrelsen såväl bebyggelsefrågor som naturvårdsintressen beaktats.

Gollandskuslen med Fårö, Sudrel och Östergarnslandet

Gotlands kommun avser att upprätta områdesplaner för Fårö, Sudrel, Östergarnslandet samt det övriga kustområdet. Planeringsarbetet skall enligt länsstyrelsen inriktas på atl samordna en utveckling av planlagd fritidsbebyggelse med en utveckling av turism och friluftsliv. Länsslyrelsen förutsätter att natur- och kulturminnesvårdens intressen kommer alt beaktas på etl tillfredsställande sätt i denna planering.

Inom vissa delar av Sudrel är planeringsbehovet enligt länsstyrelsen särskilt framträdande. Det är viktigt atl kommunen i den påbörjade områdesplaneringen samordnar exploaterings- och naturvårdsintressena bl.a. inom de känsliga landskapen i Vamlingbo och vid Fidenäset.

Länsslyrelsen pekar på att de mindre fiskelägena gradvis omvandlas till fritidsboendeområden. Detta medför vissa konflikter med yrkesfisket och kan påverka fiskelägenas kulturhistoriska värde.

Beträffande fritidsbebyggelsens lokalisering m.m. stöder länsstyrelsen

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 131

kommunens bedömning att i princip endast tätare former av fritidsbebyggelse skall tillåtas i slrandnära områden, medan själva strandområdena skall lämnas hell fria från bebyggelse.

Behovel av ytleriigare campingplatser är enligt länsslyrelsen stort, i synnerhet på södra Gotland. Den omfatlande oreglerade husvagnscamping som förekommer innebär ofta sanitära problem, parkerings- och trafik-svårigheter, markslilage etc. Della leder ofta lill konflikter med den bofasta befolkningen och med naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen. Del är enligt länsstyrelsen svårt all förhindra långtidsuppställning av husvagnar i de kustområden som är altraktiva för friluftslivet. I dessa kustområden gäller enligt riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen all man skall iaktta slor återhållsamhet med all tillåta utbyggnad av fritidsbebyggelse. Det är därför enligt länsslyrelsen myckel otillfredsställande atl samma mark så lätt kan las i anspråk för elt omfatlande husvagnsboende.

Länsstyrelsen framhåller all del gotländska landskapet, särskilt närmast havet, är mycket känsligt för påverkan och förändringar. För att man skall kunna bevara ännu opåverkad natur är det enligt länsstyrelsen angelägel alt begränsa spridd bebyggelse i sådana områden.

Naturvårdsverket anser atl del är positivt alt Gotlands kommun försöker styra fritidsbebyggelsen på etl planmässigt sätt. Verkel har emellertid en heh annan uppfattning än kommunen om vilka mål som bör gälla för bebyggelsens omfattning, utformning och lokalisering för alt den fysiska riksplaneringens intentioner skall kunna tillgodoses.

Nalurvårdsverket konstaterar att utbyggnad av fritidsbebyggelse på Gotland i stor utsträckning föreslås ske nära kusten samtidigt som kustområdet som helhet är av riksintresse för friluftslivet. Sudrel, Östergarnslandet och Fårö är dessutom av riksintresse för naturvården. Hela Gotland är ett pri- märt rekreationsområde. Gotiand är också av riksintresse för kuhurmin-nesvården. Naturvårdsverket anser att friluftslivets, turismens och naturvårdens intressen skall sättas före den enskilda fritidsbebyggelsens. Enskild fritidsbebyggelse bör enligt verket inte byggas inom strandnära områden. En strandzon på ca 300-500 m bör hållas fri från bebyggelse. Utbyggnadsområdena för fritidsbebyggelse bör vara koncentrerade. Särskild återhållsamhet med ny fritidsbebyggelse bör enligt verket iakttas på Sudrel, Östergarnslandet och Fårö med hänsyn till områdenas stora naturvärden. Länsstyrelsen bör överväga att utöka strandskyddet längs de mest , värdefulla kustavsnitten.

Kommunens planering bör enligt naturvårdsverket inriktas på att goda övernaltningsmöjligheter i form av campingplatser, vandrarhem och stugor för korttidsuthyrning skapas på lämpliga platser.

Även planverket anser atl stor återhållsamhet med alt tillåta enskild fritidsbebyggelse bör iakttas inom Gotlands kustområde. Verket stöder kommunens bedömning atl strandområdena skall lämnas fria från bebyggelse. Gollandskuslen bör enligt verket i princip belraktas som fullbyggd

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 132

med enskild fritidsbebyggelse. Större exploateringar för fritidsbebyggelse bör inte tillåtas på Fårö, Sudrel eller Östergarnslandet om dessa områden skall kunna behålla sina stora bevarandeintressen. En översiktlig planering av områdena är enligt planverket angelägen. En utgångspunkt för planeringen bör vara att nya områden inte tas i anspråk för fritidsbebyggelse och att utbyggnaden inriktas på en begränsad komplettering av befintliga bebyggelseområden.

Det är enligt planverket viktigt atl den fortsatta områdesplaneringen för Gotlands kustområden med Fårö, Sudrel och Östergarnslandet inriktas på atl avsätta tillräckliga och välbelägna områden för semesterbyar, campingplatser och anläggningar av skilda slag. Verket framhåller särskill alt problemen med oreglerad camping i strandområden, långlidsuppställning av husvagnar etc. inte bara bör mötas med ordningsregler och effektivare tillsyn. Enligt verket medför dessa problem också krav på investeringar i campingplatser, uppmstning av vägar till attraktiva friluftsområden, iordningställande av badplatser, sopmajor, toaletter m. m.

Planverket konstaterar vidare atl ett flertal kommuner har anfört sysselsättningspolitiska skäl för omfatlande exploateringar för fritidsbebyggelse. Detla gäller i hög grad för Gotlands kommun. Verket anser all ulbyggnad av enskild fritidsbebyggelse inte har ett sådant samhällsekonomiskt värde att del motiverar all värdefulla naturresurser får tas i anspråk. Det ekonomiska utbytet blir enligt planverket dessutom kortsiktigt om utbyggnaden minskar områdenas värde för turism och friluftsliv.

Riksantikvarieämbetet ifrågasätter om utbyggnad av fritidsbebyggelse på Fårö och Storsudret på längre sikl får de regionalpoliliska effekler som kommunen hävdar. Från kulturhistorisk synpunkt är en omfattande ulbyggnad av fritidsbebyggelse och en privatisering av marken inom dessa områden förenlig med varken intresset att skydda kulturmiljön eller önskemålet att göra denna miQö tillgänglig. I den fortsalla områdesplaneringen bör kommunen därför enligt ämbetet utgå från att endasl en begränsad komplettering av befintliga bebyggelseområden får ske — och då i första hand i form av uthymingsstugor, som på längre sikt kan bidra till den bofasta befolkningens försörjning.

Gotlands kommun anför med anledning av ämbetsverkens synpunkter att det finns fler lämpliga områden för fritidsbebyggelse vid kusten än i de inre delarna av ön, där en utbyggnad kan stå i slrid med jord- och skogsbmkels intressen. Kommunen accepterar inte verkens inställning alt man bör vara ytterst återhållsam med alt tillåta enskild fritidsbebyggelse i avvaktan på planering för semesterbyar m.m. Kommunen anser alt den planering som har utförts visar att det finns mycket god plats för både enskild fritidsbebyggelse och för semesterbyar m. m. för uthyrning.

Jordbruk

Länsstyrelsen konstaterar alt det på Gotland finns betydande områden

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 133

av primärt inlresse för jordbruket. Stora delar av dessa är av intresse också för tätortsutbyggnad och för militär användning.

Jordbrukets intressen har enligt länsstyrelsen beaktats väl i den kommunala planeringen. De intressemotsättningar som kan uppstå mellan behovet av mark för tätortsutbyggnad och jordbrukels intressen kommer enligt länsslyrelsen att behandlas i den fortsatta markanvändningsplaneringen. Detta gäller bl.a. utbyggnaden av Roma tätort där fortsatta samråd i planarbetet bör kunna leda till att såväl jordbruks- som bebyggelseintressen kan beaktas.

Skogsbruk

Gotlands skogsområden är svårföryngrade. Avverkning för avsalu får endast ske efter skogsvårdsslyrelsens medgivande. Länsslyrelsen konstaterar därför att behovel är begränsal av att särskilt reglera skogsbmkel inom naturreservat och nalurvårdsområden.

Fiske

Länsslyrelsen påpekar att kommunen under den fysiska riksplaneringens programskede behandlade fiskets intressen kortfattat. Kommunen har under planeringsskedet inte berört fiskets intressen ytterligare.

I havet runt Gotland finns viktiga fångstområden för yrkesfisket. Några särskilda ålgärder för att säkerställa dessa områden har enligt länsstyrelsen inte bedömts nödvändiga i den kommunala planeringen. Fritidsfiskets krav på tillgänglighet till stränderna tillgodoses genom att strandområdena vid kusten nästan helt är samfällt ägda.

Del är enligt länsstyrelsen av sysselsätlningsskäl angeläget atl stödja fiskenäringen på Gotland. Delta gäller särskill för sydöstra kusten där behovel av upprustning av fiskehamnarna är stort.

Den ökade jordbmksbevattningen och andra ingrepp i vattensystemen på Golland påverkar enligt länsstyrelsen fiskbeståndet och fisket negativt. I för yrkesfisket viktiga lek- och fångstområden utanför kusten anser länsstyrelsen att oljeborrning, sandtäkt, militär verksamhet m. m. innebär belydande inskränkningar.

Fiskeristyrelsen anser att fiskets intressen inte har beaktats tillräckligt i kommunens redovisning av arbetet under planeringsskedet. Kommunen bör vid kommande revidering av kommunöversikten och markdispositionsplanen redovisa hur man avser att skydda fiskets viktigare intresseområden. De konflikter med andra intressen som har berörts av länsstyrelsen bör enligt fiskeristyrelsen belysas närmare i den fortsatta planeringen. Även behovet av mark för hamnanläggningar bör beaktas.

Naturvård och kulturminnesvård

Länsslyrelsen konstaterar att intresset all bevara Gotlands unika kulturlandskap och naturmiljö betonas i kommunens markdisposilionsplan.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 134

Kommunen anger enligt länsstyrelsen atl landskapsvårdande insalser i huvudsak måste ske inom ramen för jordbrukets verksamhet på grund av bristande ekonomiska resurser. Inkomster från fritidsbebyggelse och turism kan enligt länsslyrelsen också bidra till att man kan genomföra bevarandeåtgärder. Ökade personella resurser erfordras emellertid enligt länsstyrelsen för att del inom rimlig lid skall vara möjligl att genomföra föreslagna naturvårdsförordnanden.

Länsstyrelsen framhåller att det för kulturminnesvården saknas såväl ett systematiskt kunskapsunderlag som åtgärdsprogram. Det är därför osäkert i vilken utsträckning kulturminnesvårdens intressen kan bli tillgodosedda.

I Gotlands glesbygd förekommer enligt länsstyrelsen etl omfatlande bostadsbyggande. Den gotländska bebyggelsen har unika kulturhistoriska värden som på sikt kan hotas om man inte anpassar nybebyggelsens lokalisering och utformning till den befintliga kulturmiljön.

En inventering av kulturlandskap och bebyggelse har påbörjats för Fårö och skall utföras även för Östergarnslandet och Sudret. Del är enligt länsstyrelsen angeläget alt inventeringsarbetet kan fullföQas. Det bör vidare ulvecklas till all omfatta hela Golland, som är ell s. k. större område av intresse för kulturminnesvården. Syflel med inventeringen bör enligt länsstyrelsen vara att precisera kulturminnesvårdens intressen så att de s.k. större områdena i enlighel med statsmakternas beslut kan ersättas med delområden för vilka särskilda riktlinjer för kulturminnesvården bör gälla. Invenleringsarbetet bör enligt länsstyrelsen leda fram till en kullur-vårdsplan för Golland.

Gotlands särpräglade naturmiljö och kulturlandskap motiverar enligt naturvårdsverket största restriktivitet med alt tillåta ny bebyggelse, särskilt inom de riksinlressanla områdena. Också i de inre delarna av Gotland, som har stor betydelse för kulturminnesvården, är del enligt verket väsentligt alt den enhetliga landskapsbilden bevaras. Även planverket anser att olämpligt lokaliserad och utformad bebyggelse är ett påtagligt problem på Gotland. De försök som pågår med att uppföra typhus anpassade till den lokala byggnadstraditionen finner verkel vara intressanta.

Den länsomfaltande, översiktliga naturinvenlering som har genomförts utgör enligt naturvårdsverket ett värdefullt planeringsunderlag. Verkel anser atl del fortsatta arbetet med naturvårds- och kulturminnesvårdsfrågorna bör inriktas på att upprätta en med kulturminnesvården samordnad nalurvårdsplan.

Vidare bör enligt naturvårdsverket områdesplanering ske i första hand inom de områden som är föremål för starka exploaleringsintressen. Planeringen bör kompletteras med att man säkerställer värdefulla objekt med stöd av naturvårdslagen.

Riksantikvarieämbetet konstaterar med tillfredsslällelse atl kommunen avser atl ulföra en bebyggelseinvenlering och en historisk landskapsanalys för de riksinlressanla områdena Fårö och Storsudret. Riksantikvarieämbe-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 135

tel påpekar liksom länsstyrelsen att det saknas etl systematiskt kunskaps-underiag om Gotlands kulturmiljö. Kulturminnesvårdens riksintressen har i allmänhet inte kunnat preciseras varför kommunen har haft tillgång till etl bristfälligt planeringsunderlag. Riksantikvarieämbetet anser ändå att behovet av skydd för värdefulla kulturlandskap och karaktäristiska miljöer har beaktats i kommunens planering. Kvarstående skyddsbehov kommer enligt ämbetets bedömning alt kunna tillgodoses i den förestående områdes-och detaljplaneringen.

Det är enligt riksantikvarieämbetet viktigt att jordbruksdriften bibehålls för att kulturlandskapet skall kunna hållas öppet. Motsättningar mellan kulturminnesvårdens och jordbmkets intressen bör enligt ämbetet i allmänhet kunna lösas utan men för jordbrukel. Ämbetet anser med anledning av alt hela Gotland är elt s. k. större område av betydelse för kulturminnesvården att flertalet av dessa områden i landet bör kunna avföras i planeringssammanhang så snart skyddsbehovet inom områdena har preciserats och tillgodosetls i den kommunala planeringen. Skyddsbehovet i vissa av dessa områden, där det kulturhistoriska intresset har särskild tyngd, bör dock anses knutet till området som helhet och i första hand avse skydd mot strukturförändringar i stor skala. Ämbetet nämner bland dessa områden Gotland.

Gotlands kommun anser alt en fördjupad inventering bör genomföras för åtminstone samtiiga områden av riksintresse för kulturminnesvården. Dessutom behövs en heltäckande inventering av bebyggelsen.

Naturvårdsverkets redovisning av arealer med förordnanden enligt naturvårdslagen är enligt Gollands kommun mindre lämplig som mått på hur naturvårdens intressen har säkerställts. Områdena av riksintresse för naturvården är enligt kommunen mycket grovt avgränsade. Kommunen anser vidare alt naturreservat i vissa fall kan vara en felaktig form av säkerställande om inte erforderliga medel ställs till förfogande för vård- och skölselåtgärder.

Turism och frUuflsliv

Länsstyrelsen konstaterar att frägor om turism och friluftsliv behandlas i ett särskilt avsnitt i den kommunomfattande markdispositionsplanen. Länsstyrelsen och kommunen har vidare gemensamt påbörjat en särskild planering för utveckling av turism och rekreation på Gotland. Konkreta utbyggnadsalternativ skall enligt länsstyrelsen redovisas avseende boende, service, aktiviteter och kommunikationer. Länsstyrelsen understryker behovet av statliga insatser för att det skall bli möjligt alt genomföra de förslag som kommer alt föras fram i denna planering.

Enligt planverket utgör den genomförda planeringen på Gotland ett gott underlag för en fortsatt utveckling av turism och rekreation. Del är enligt verket angeläget atl områden för semesterbyar, campingplatser och andra anläggningar reserveras i den fortsatta områdesplaneringen.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 136

Planverket anser att det är önskvärt alt utbyggnaden av anläggningar för Qärrekrealion inom landets primära rekreationsområden anpassas till skalan i den lokala miljön. Del borde enligt verket vara möjligt att t. ex. utveckla vissa större befintliga turistorter, som t. ex. Visby, med nya och kompletterande anläggningar utan att fysiska, sociala och kulturella miljövärden behöver äventyras. De mindre fiskelägena är däremot betydligt känsligare för en omfattande utbyggnad.

Naturvårdsverket efterlyser aktiva planeringsinsalser för lokalisering av anläggningar för rekreation på Gotland. Verket framhåller härvid atl kusten utgör det mesl attraktiva området för friluftslivet.

Fritidsbebyggelse

Gotlands kommun har enligt länsstyrelsen i sin markdisposilionsplan angett vissa planeringsriktlinjer för fritidsbebyggelsens utveckling. Kommunen anger att den, med elt antaget program för sådan bebyggelse, har vissa möjligheter att påverka lokaliseringen av fritidsbebyggelse i regionalpolitiskt syfte.

Länsstyrelsen påpekar alt områden av riksintresse för natur- och kulturminnesvården ofta sammanfaller med de ulvecklingssvagare delarna av Gotland. Enligt länsstyrelsen är det svårt atl förena återhällsamhet med ny fritidsbebyggelse med de regionalpolitiska målen för dessa områden.

Det är enligt länsslyrelsen väsentligl att utbyggnad av fritidsbebyggelse föregås av planering så att den tillkommande bebyggelsen kan koncentreras till vissa områden. Regionalpolitiskt innebär de koncentrerade fritidsbebyggelseområdena alt underlaget för teknisk försörjning, service och kommunikationer förbättras. Tillstånd till glesare fritidsbebyggelse bör enligt länsstyrelsen lämnas ytterst sparsamt bl.a. i syfte alt skydda den natur som allQämt är orörd på Gotland.

Spridd bebyggelse bör enligt planverket undvikas i områden som ännu är opåverkade av bebyggelse. Verkel anser alt kommunöversiklens allmänna rekommendation om att man bör kunna tillåla ett fritidshus per 5-25 ha byggbar mark är alltför generell och kan innebära en ogynnsam utveckling av spridd bebyggelse.

Markanvändningsplaneringen på Golland måste enligt naturvårdsverket ges en annan inriktning om den fysiska riksplaneringens syften skall kunna tillgodoses. Enligt verket bör övernattningsmöjligheter i form av campingplatser, vandrarhem och uthyrningsstugor komma till stånd på lämpliga platser. Utbyggnaden av enskild fritidsbebyggelse bör minskas och behovet av andra boendeformer bör tillgodoses på ell bättre sätt.

Riksantikvarieämbetet anser liksom planverket att kommunöversiktens rekommendation beträffande spridd bebyggelse kan inneböra en ogynnsam bebyggelseutveckling inom vissa delar av Golland. Poblemet kan enligt ämbetet klaras bara om kommunen någorlunda konsekvent kan hävda att nya fritidshus får byggas endasl i anslutning till befintlig bebyg-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 137

gelse. Utbyggnaden av fritidsbebyggelse bör vidare enligt ämbetet huvudsakligen ske i närheten av Visby eftersom en slor del av fritidshusägarna kommer från fastlandet.

Gollands kommun betonar med anledning av verkens yttranden att planeringen för fritidsbebyggelse har varit synnerligen omsorgsfull. Ett noggrant studium av varje enskilt läge samt etl omfattande samråds- och remissarbete har inneburit att friluftslivets och naturvårdens intressen har kunnal beaklas fullt ul. Enskild fritidsbebyggelse kommer enligt kommunen sannolikt atl vara den dominerande formen för fritidsboende också i fortsättningen. Vissa möjligheter finns dock att planera för andra upplåtelseformer, t.ex. fritidshus för korltidsuthyrning. Gotlands kommun avser all anlägga en stugby i Burgsvik saml rusta upp och komplettera befintliga slugbyar. Kommunen påpekar att man nyligen har antagit en plan för utveckling av turismen, vilken bl.a. klargör att de höga kostnaderna begränsar möjligheterna atl bygga stugbyar i kommunal regi. Frågan om uthyrningsstugor i anslutning till jordbruk är föremål för en särskild utredning inom kommunen.

Industri

I kommunens markdisposilionsplan har markerats fem lägen som är avsedda atl hållas i reserv för eventuella framtida större, s. k. hamnberoende verksamheter. Mol bakgrund av kommunens begränsade möjligheter att styra induslrilokalisering är del enligt länsstyrelsen angeläget med en plan- och markberedskap som möjliggör att alternativ kan erbjudas företag som vill om- eller nylokalisera.

Särskill för de reserverade lägena vid Klinlehamn och Slile är del enligt länsstyrelsen angelägel alt man översiktligt utreder frågor om markutnyttjande, skyddsåtgärder, kommunikationer och övrig teknisk försörjning.

Länsstyrelsen framhåller alt cementtillverkningen i Slile har slor belydelse för energiförbmkningen och resurshushållningen på Golland. Regeringen har lämnat tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen för en utbyggnad av anläggningen. Tillstånd enligt naturvårdslagen har vidare erhållits för läkt av råmaterial för cementtillverkningen. Del är enligt länsslyrelsen viktigt atl man i den pågående detaQplaneringen tillräckligt uppmärksammar buller och luftföroreningar från cementfabriken.

Täktverksamhel och oljeprospeklering

På Gotland finns flera naturresurser av intresse för exploatering. Länsstyrelsen nämner främsl kalkslen, sand och grus i havet saml eventuella oljefyndigheter. Enligt länsstyrelsen kvarstår konflikter mellan intressena att bryta kalkslen och alt bevara miljön inom flera områden på norra Gotland. Länsslyrelsen anser alt del är angeläget atl förutsättningarna för lokalisering av nya kalkbrott lill mindre känsliga områden utreds vidare. Därvid bör man särskilt uppmärksamma eventuella följdverkningar på de

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 138

vattenförekomster som har stor betydelse för vattenförsörjningen.

Länsstyrelsen har i samråd med flera statliga myndigheter upprättat förslag lill program för hur undersökningar bör bedrivas i syfte alt få till stånd den utredning om sand- och grustäkter i havet som länsstyrelsen enligt statsmakternas beslut med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen skall genomföra. Länsstyrelsen anger att den saknar ekonomiska resurser att driva utredningsarbetet vidare. Ulredningen är enligt länsstyrelsen angelägen med hänsyn till de starka bevarandeintressena som finns i havet, främsl norr och öster om Fårö.

Borrningar efter olja har sketl framför alll på Gotlands fastland men även i havet öster och sydost om Gotland. Länsstyrelsen konstaterar att dessa havsområden har stort värde som lek- och uppväxtområden för fisk. Där finns också flera uppehållsplatser för alfågel vintertid. Del kan enligt länsstyrelsen därför uppstå direkla konflikter mellan oljeprospekteringen och fiske- och nalurvårdsinlressena eftersom säkerhetsfrågorna vid oljeborrning lill havs ännu inte har lösts.

Industriverket anför att del är svårl atl genom föreskrifter uppnå total säkerhel vid oQeprospektering. De säkerhetsföreskrifter som har gällt för verksamheten uppfyller enligt industriverket de krav som det är rimligt atl samhällel ställer.

Naturvårdsverket anser all de utredningar om alternativa platser för kalkbrylning som har genomförts är otillräckliga från naturvårdssynpunkt.

Intresset för exploatering av oljeförekomster och sandtäkter pä havsbotten utanför Fårö bör enligt naturvårdsverket ägnas särskild uppmärksamhet. Ulöver de undersökningar av miQökonsekvenser som bör föregå en exploatering, bör man enligt verket utreda effekterna på samhällsbyggandel i stort av t. ex. eventuella större oljefynd.

Sölvaltentillgångar

Flera områden på Gotland har enligt länsstyrelsen begränsad tillgång på konsumtionsvatlen. Länsstyrelsen framhåller mot den bakgrunden att följdverkningarna bör uppmärksammas av ingrepp som kan påverka val-tenförekomstema. Verksamheter som härvid berörs är slörre kalkbrott, dikningsföretag och bevattning av åkerarealer. Belräffande utdikningar av våtmarker anser länsslyrelsen att det är mycket otillfredsställande atl de utredningar som länsstyrelsen i regeringens beslut över programskedet fick i uppdrag att genomföra, inte har kunnat påbörjas. En närmare utredning om dikningarnas och magasineringarnas effekt för naturvården och vallenvården beräknas med nuvarande resurser inte kunna genomföras så snabbi som borde ske.

Energiförsörjning

En utbyggnad av kraftvärmeverket i Slite har enligt länsstyrelsen bedömts kunna tillgodose energibehovet för utbyggnaden av cementfabri-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 139

ken.' Härutöver pågår ulredningar om etl kolkraftverk med eventuell lokalisering till Slite. Ell sådant verk kan enligt länsstyrelsen sannolikt inte inrymmas inom det befintliga kraftverksområdet. Vidare planeras enligt länsstyrelsen ett nytt kraftvärmeverk i Visby.

Länsstyrelsen påpekar att Gotland har goda naturliga fömtsättningar för försöksverksamhet med alternativa energikällor, i första hand vindkraft men även sol- och vågenergi. Planverket anser att det är angeläget att man genom försöksprojekt studerar såväl teknologiska aspekter som konflikter med annan markanvändning av t. ex. vindkraftverk.

Hamnar

Golland är enligt länsstyrelsen särskill beroende av goda hamnar för mindre djupgående fartyg. Trafiken är koncentrerad lill hamnarna i Visby, Slite och Klintehamn.

Kraven pä bättre och säkrare sjöförbindelser med fastlandet är enligt länsslyrelsen ständigt aktuella på Gotland. Visby hamn behöver enligt länsstyrelsen utvidgas och förses med ett nytt vågskydd och i Klinlehamn pågår utbyggnad och fördjupning av hamnen. En utbyggnad av hamnen i Slite prövas f. n. enligt vatten- och miljöskyddslagsliftningen.

Tippning av muddermassor från utbyggnaden av hamnen i Slite har föreslagits ske i havet ca 10 km sydost om Slite. Länsstyrelsen bedömer i delta fall att konflikter med fiskets eller naturvårdens intressen är mindre sannolika.

Flygplatser

En omlokalisering eller en kortare förskjutning av banan på Visby flygplats har enligt länsslyrelsen diskuterats i syfte atl man skall kunna minska flygbullerproblemen för omkringliggande bostadsbebyggelse. Inget av dessa alternativ har enligt länsstyrelsen kunnat genomföras på grund av de höga kostnader som en flyttning skulle medföra. Visby tätort har dock ytterst begränsade utbyggnadsmöjligheter och del finns starka önskemål om att ta i anspråk flygfältet för tätortsutbyggnad. Undersökningar av bullersituationen visar enligt länsstyrelsen att samtliga aktuella utbyggnadsområden för Visby tätort i det ogynnsammaste fallel kan komma atl beröras av flygbuller till nivåer som anses störande.

Planverket anser alt en omlokalisering av flygplatsen i Visby bör övervägas mot bakgmnd av tätortens begränsade expansionsmöjligheter. För alt en eventuell framlida flyttning av flygplatsen inte skall motverkas bör inga nya investeringar nu göras i flygplatsen.

Luftfartsverket anser att en flyttning av Visby flygplats är orealistisk av ekonomiska skäl. Del är dessutom enligt verket osäkert vart flygplatsen

' Kraftvärmeverket är f. n. under utbyggnad.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 140

kan lokaliseras utan alt konflikter t.ex. med jordbruksintressen uppkommer. I det fortsatta arbetet bör det alternativ som innebär atl banan förlängs norml, studeras vidare. Kostnaderna för en eventuell förlängning bör enligt luftfartsverket vägas mol fördelarna för den fortsatta tätortsulbyggnaden.

Gotlands kommun framhåller med anledning av myndigheternas yttranden att alternativa lägen för flygplatsen har studerats i markdispositionsplaneringen. Kommunen har därvid inte kunnat finna någol acceptabelt alternativ till flygplatsens nuvarande läge. Däremol är kommunen positiv till att frågan om att förlänga banan prövas närmare.

Försvar

En särskild arbetsgrupp inom länsstyrelsen har utrett frågan om ell nytt pansarövningsfäll på Gotiand. Länsstyrelsen anser att en utvidgning av det befintliga skjutfällel vid Tofta är mesl fördelaktigt med hänsyn till andra intressen. Gotlands kommun har i kommunöversikten angett vissa restriktioner mot bebyggelse inom de områden som har diskuterats för utvidgning av Tofta skjutfäll.

Länsstyrelsen påtalar vidare att det föreligger viss oenighet om skyddszoner mot buller från den militära verksamheten. Enligt de militära myndigheterna bör skyddszoner avgränsas utanför övnings- och skjulfälten. Kommunen menar att zonerna bör ligga inom de militära markinnehaven. Länsstyrelsen anser att man bör lägga fast en princip som vägledning för den fortsalla behandlingen av denna fråga.

Tillträdesförbudet för utlänningar inom vissa av försvarels skyddsområden på norra Gotland, bl. a. på Fårö, innebär enligt länsstyrelsen allvarliga inskränkningar för turismen på Gotland. Förbudel motverkar enligt länsstyrelsen den regionalpolitiskt motiverade satsningen på turism i utvecklingssvaga delar av Gotland. Länsstyrelsen menar atl tillträdesförbudet snarasl bör omprövas.

Havsområdet utanför Tofta skjutfäll utnyttjas som mål- och riskområde vid militära skjutningar. Länsstyrelsen påtalar att de tidsbegränsade fiskeförbud som är en föQd av skjutverksamheten medför inskränkningar för yrkes- och fritidsfisket.

Överbefälhavaren anser att det är ell riksintresse alt försvaret på Golland har en god beredskap. Om inte ett godtagbart övningsfält kan skapas innebär detta operativa, ekonomiska och organisatoriska konsekvenser för utbildningsverksamheten inom östra militärområdet.

Försvarets övningsområde vid Visby är enligt överbefälhavaren för begränsal för att kunna inrymma bullerzoner. En lokalisering av bullerkänslig bebyggelse nära övningsfältels gränser skulle innebära inskränkningar för den militära verksamhelen. Detta måste enligt överbefälhavaren anses strida mot byggnadslagstiftningen.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 141

Avveckling hell eller delvis av etl visst militärt skyddsområde förutsätter enligt överbefälhavaren alt frågan om samtliga skyddsområden i landet tas upp lill förnyad prövning. En avveckling skulle vidare kräva tillträdes-förbud inom begränsade områden i anslutning lill militära anläggningar. Detta skulle enligt överbefälhavaren begränsa rörelsefriheten även för svenska medborgare inom delar av nuvarande skyddsområden.

Beträffande havsområdena utanför Tofta skjutfält har försvarsmakten enligt överbefälhavaren i stor utsträckning anpassat sin verksamhet till yrkes- och fritidsfisket. Del är inte möjligl att ytterligare inskränka mål-och riskområden ulan att allvarliga konsekvenser uppkommer för försvarels utbildningsverksamhet.

Överbefälhavaren påpekar vidare alt vissa av de öar som länsstyrelsen anser vara av stort värde för friluftslivet, inte kan göras tillgängliga på det säll som länsstyrelsen förutsätter med hänsyn till försvarsmaktens verksamhet.

Planverket konstaterar att försvaret ställer anspråk på nya markområden på flera håll i landet. Allvarliga motsättningar mellan civila och militära intressen har inte kunnat lösas i samband med utredningarna om en utvidgning av Tofta skjutfält. Verket har tidigare uttalat att arrendering av mark, ökat samulnylQande och ökad användning av simulatorer kan minska försvarets markbehov. För bl.a. Tofta skjutfält torde dock sådana lösningar enligt planverket inte vara möjliga.

Beträffande skyddszoner mot buller vid militär verksamhet påpekar planverket atl kommunens förslag förusätter krav på inlösen av omgivande mark. En sådan princip är enligt verket inte helt i överensstämmelse med miljöskyddslagstiftningen. Kommunens begyggelseplanering bör enligt planverket ske med beaktande av faktiska omgivningsstörningar. Försvaret bör begränsa störningarna i skälig omfattning. Planverket förordar att berörda parter försöker nå fram till samförständslösningar.

Planverket konstaterar vidare atl havsområdet utanför Tofta skjutfäll berörs av militära mål- och riskområden. Förbättringar för i synnerhet friluftslivet kan enligt verket åstadkommas genom att skjutningar undviks under semestermånader och veckoslut.

Gollands kommun menar att de begränsade möjligheterna till utbyggnad av Visby tätort bör innebära att försvarets önskemål om skyddsavstånd inte kan beaklas. Kommunen är medveten om svårigheterna med att ompröva tilllrädesförbudel för utlänningar inom det militära skyddsområdet på norra Gotiand. Mot bakgrund av de möjligheter till Qärrspaning med avancerad teknik som numera finns, anser kommunen atl tillträdesförbudet är mindre meningsfullt. Försvarsmakten bör ges i uppdrag att i samarbele med kommunen utreda i vilken omfattning skyddsområdet kan avvecklas. Avstängningen av småöar, framför allt vid södra Gotland, har enligt kommunen inneburit all utflyktsmålen för friluftslivet har reducerats starkt.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 142

6.9 Blekinge län

Redovisat material

I samtliga fem kommuner i Blekinge län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning lill programmen genom beslut län för län under våren 1975. För Blekinge län fattades beslut den 20 febmari 1975.

Samtliga kommuner i Blekinge län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med all fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter och kommunomfattande markdispositionsplaner.

I Blekinge län omfattas kusten av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Kusten från Listerlandet till Torhamns udde har härvid betecknats som högexploaterad kust, medan kuststräckan norr om Torhamns udde har betecknats som övrig kust. Länet berörs även av del primära rekreationsområdet Åsnen-Listerlandet. Markdispositionsplaner har inte redovisats särskill för dessa områden.

Enligt riktlinjerna bör mark reserveras i anslutning till Karlshamn för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Karlshamns kommun har för industriläget Sternö-Stilleryd-Vekemm redovisat en av kommunfullmäktige antagen kommundelsöversikt. Vidare har kommunen redovisat en lägesrapport från pågående områdesplanearbete och en separat åtgärdsredovisning för området.

Av fullmäktige godkända redovisningar för ålgärder som kommunerna har vidtagit eller avser all vidta för atl genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnats av samtliga kommuner i länet.

Länsstyrelsen i Blekinge län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande till ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Efter hörande av landstinget har länsstyrelsen den 5 september 1977 avgett slutligt sammanfattande yttrande.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats MiQööversikt av Stillerydsom-rådel i Karlshamns kommun saml en förteckning över tillgängligt inventerings- eller annat källmaterial. Vidare har bifogats yttranden från vägförvaltningen, lantbmksnämnden, skogsvårdsstyrelsen, fiskerikonsulenlen, fiskeriintendenten i Västerhavels distrikt, fiskeriintendenten i Nedre södra distriktet, landstinget, domänverket södra regionen, Lantbmkarnas länsförbund i Blekinge län saml från enskilda personer.

Yttranden över det redovisade materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt L).

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 143

Kommunerna har beretls tillfälle att komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts tillfälle att komma in med synpunkter på verkens yllranden. I Blekinge län har synpunkter lämnats av Karlshamns, Karlskrona, Ronneby och Sölvesborgs kommuner saml gemensamt av samtiiga kommuner i länet genom Blekingekommunernas samarbelsgmpp för fysisk riksplanering.

Remissinstansernas synpunkter

AUmänt om planeringsskedets utfall

Länsstyrelsen bedömer att kommunernas arbete under planeringsskedet i huvudsak har bedrivits enligt de centrala anvisningar som har getts för planeringsarbetet. Kommunerna har enligt länsslyrelsen ansett det nödvändigl alt först upprätta kommunomfattande markdispositionsplaner innan man lar ställning till markanvändningen i de områden som berörs av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen.

Högexploaterad kust och övrig kust

För stora delar av del högexploaterade kustområdet har kommunerna enligt länsslyrelsen beaktat statsmakternas riktlinjer om alt slor återhållsamhet bör iakttas med att tillåta ytterligare fritidsbebyggelse. Detla har skett genom de kommunomfattande markdisposilionsplaner som har redovisats och genom riktlinjer i kommunöversikterna. Inom andra delar av kustområdet har planeringsarbetet ännu inte kommit så långl att kommunernas slutliga målsättning för markanvändningen har kunnat anges i markdispositionsplanerna. Mer långsiktigt verkande riktiinjer för bebyggelseutvecklingen i dessa områden saknas därför enligt länsstyrelsen.

Länsstyrelsen har tillsatt en skärgårdsutredning som skall lägga fram förslag som möjliggör en fortsalt fast bosättning i skärgården. Målsättningen att bevara en levande skärgård inrymmer enligt länsstyrelsen bl. a. krav på en tidsenlig utveckling av skärgårdsbefolkningens bosällningsförhällan-den samt möjligheter till sysselsättning, service och rekreation. Sedan länge pågår i skärgården en omvandling av permanentbostäder lill fritidsbostäder. En väsentlig förutsättning för att fortsatt befolkningsminskning i skärgården skall förhindras är enligt länsstyrelsen att möjligheterna att uppföra permanentbostäder för skärgårdsbefolkningen underlättas. Vidare måste s. k. skärgårdsanknutna verksamheter etableras för att trygga försörjningsmöjligheterna.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom de högexploaterade och de övriga kustområdena redovisas under avsnitt 4.2 resp. 4.3. Beträffande Blekinge län anförs därutöver föQande.

Planverket framhåller att enligt den inventering som har genomförts av lantmäteriverket var nettoökningen av fritidshus under perioden 1970-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 144

1975 23 % resp. 24 % inom de kustområden i Blekinge som betecknas som högexploaterad resp. övrig kust. Verket anser alt kust- och skärgårdsområdena i Blekinge län bör betraktas som i princip fullbyggda med enskild fritidsbebyggelse.

Fiskeristyrelsen anser att konflikterna rörande fisket bör ägnas särskild uppmärksamhet i Blekinge med hänsyn till att länet har det näst största yrkesmässiga saltvattenfiskel i landet. Vattenföroreningar och olika lyper av militär aktivitet vållar särskilda problem för fisket. Den av Karlskrona kommun planerade djuphamnen vid Tjurkö skulle enligt fiskeristyrelsen medföra ell avsevärt intrång för fisket.

Planverket anser atl Karlskrona kommun bör klarlägga sin syn på den framtida markanvändningen i kustområdet med beaktande av naturvårdens och det rörliga friluftslivels intressen. Kommunen bör härvid enligt verkel ompröva lämpligheten av föreslagen fritidsbebyggelse. Verket anser vidare atl ell ianspråktagande av djuphamnslägel vid Tjurkö i Karlskrona kommun är olämpligt med hänsyn lill motstående intressen, främsl genom den negativa påverkan på vattenmiQön som ett sådant ianspråktagande skulle innebära.

Kommunerna i Blekinge betonar i ett gemensamt yllrande alt lämpliga områden för utveckling av fritidsbebyggelse troligen finns på flera platser längs kusten, även efter det att naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen har tillgodosetls. Lämplig lokalisering och dimensionering av enskild fritidsbebyggelse och stugbyar studeras i den områdesplanering som pågår i kustområdet. Kommunerna påpekar att de tidigare planerade utvecklingsområdena för fritidsbebyggelse i Karlskrona kommun med hänsyn till naturvårdens m.fl. intressen har begränsats i den markdisposilionsplan som har utarbetats efter kommunernas redovisning till länsstyrelsen av arbelel under planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen.

Det är enligt kommunerna nödvändigt med yllerligare helårsbebyggelse inom flertalet områden av riksintresse för naturvård och kulturminnesvård för atl fortsatt avfolkning i kust- och skärgårdsområdena skall kunna hindras. De förslag om förordnanden och markförvärv för atl skydda riksintressanta kustområden som har framförts av bl.a. planverket är enligt kommunerna orealistiska.

Karlskrona kommun framför med anledning av de statliga myndigheternas yttranden att kommunen vill satsa på en måttfull och väl avvägd året-mnt- och fritidsbebyggelse i områdena vid Torhamn och Kristianopel för att bl. a. stödja de areella näringarna. Kommunen vidhåller att djuphamns-resurserna vid Tjurkö bör beaktas vid fortsatt planering.

Äsnen-Listerlandet

Länsstyrelsen konstaterar att elt program för planering av det primära rekreationsområdet Åsnen-Listerlandet har utarbetats av berörda kommu-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 145

ner i Blekinge, Kristianstads och Kronobergs län. Även Olofslröms kommun, som inte berörs av rekreationsområdet enligt den preliminära avgränsningen, kommer att medverka i den förestående planeringen med anledning av de synpunkter som länsstyrelsen tidigare har framfört om att området bör utvidgas till alt omfatta även denna kommun.

Planeringsarbetet bör enligt länsstyrelsen grundas på de naturinventeringar som har utförts. Som gmnd för en fortsatt planering för turism och rekreation bör en nalurvårdsplan upprättas. En väsentlig del av området består enligt länsslyrelsen av ett från kulturminnesvårdens synpunkt känsligt och intressant område. De kulturhistoriska tillgångarna bör därför enligt länsstyrelsen inventeras i ell tidigt skede av planeringen. Åtgärder bör vidtas för atl säkerställa de objekt och mlQöer som är särskilt skyddsvärda från kulturminnesvårdens och friluftslivets synpunkt.

Jordbruk

Länsstyrelsen konstaterar att betydande områden har avsatts för tätorlsexpansion på jordbmksmark i de av kommunema upprättade markdispositionsplanerna. Det är enligt länsstyrelsen mycket angeläget alt den områdesplanering som avses ske kring tätorterna snarast kommer till stånd för att man skall kunna undanröja den betydande osäkerhet som råder om det framtida markutnyttjandet. I samband med områdesplaneringen bör varje tätorts relativa betydelse och utvecklingsmöjligheter belysas och utvärderas. Frågan om att ge värdefull jordbmksmark ett fastare skydd genom all upprätta och fastställa generalplan bör enligt länsstyrelsen också övervägas i samband med områdesplaneringen.

Skogsbruk

Det är enligt länsstyrelsen angeläget atl skogsbmkels intressen samordnas med naturvårdsintressena i de lätortsnära skogsområdena. Med tanke på det stora antalel tätorter i länet bedömer länsstyrelsen att skogsbmkels driftsformer behöver ses över på förhållandevis omfattande skogsarealer.

Kommunerna i Blekinge anser i sitt gemensamma yttrande med anledning av länsstyrelsens och verkens yttranden atl del är angeläget att skogsmarkens kapacitet för ytterligare fritidsbebyggelse belyses i regional skala i samverkan med skogsbmkels förelrädare.

Fiske

Fiskeristyrelsen konstaterar att fiskets intressen har behandlats i den översiktliga planeringen av samtliga fem kommuner i länet. I det fortsatta planeringsarbetet bör kommunerna enligt styrelsen också redovisa hur de avser att skydda de områden som har angetts vara av särskilt intresse för fisket.

Fiskeristyrelsen bedömer atl den internationella utvecklingen på fiskets område kommer alt medföra en expansion av fisket i Blekinge län. Mot

10 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 146

denna bakgrund bör behovet av utvidgning och nyetablering av fiskehamnar i länet studeras av kommunerna i samråd med fiskenämnden. Också planverket anser att kommunerna bör uppmärksamma fiskets och dess föQdindustriers ökade anspråk på mark i anslutning till hamnarna.

Riksantikvarieämbetet befarar all konflikter kan uppstå med kulturminnesvårdens intressen genom att fisket i Östersjön kan komma att intensifieras. Det gäller i första hand vid nyanläggning och utvidgning av hamnar som ligger i anslutning till miQöer av särskilt intresse för kulturminnesvården och i samband med muddringsarbelen e. d. som kan skada marina lämningar.

Blekingekommunerna instämmer i vad fiskeristyrelsen och planverket har anfört om behovel av ytterligare planering för yrkesfiskets framtida behov. Kommunerna anser atl en planering för att utveckla fiskerinäringen är elt nationellt inlresse för vilkel slalen bör bära kostnadsansvaret.

Naturvård, frUuflsliv och kulturminnesvård

Naturvårdens intresseområden har enligt länsstyrelsen i de framlagda markdispositionsplanerna i stort setl fått en behandling som överensstämmer med de av statsmaktema uppställda riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Slor hänsyn har i allmänhet tagits till den vetenskapliga naturvårdens och det rörliga friluftslivets intressen. Länsstyrelsen har i vissa fall godtagit atl ett område av riksintresse har säkerställts endast genom riktlinjer i kommunöversikt. I några fall föreslår dock länsstyrelsen atl kommunerna bör överväga att förslärka riktlinjerna i kommunöversikterna med förordnanden enligt naturvårdslagen.

Grustäktverksamheten, som är relativt omfattande i länet, förorsakar enligt länsslyrelsen ofta konflikt med naturvårdsintressena. De slörre gmsfyndigheterna är belägna i eller i omedelbar anslutning till ådalarna som ofta är av slorl värde från naturvårdssynpunkt. Flera områden av riksintresse för naturvård eller rörligt friluftsliv berörs. Länsslyrelsen konstaterar alt de formella möjligheterna all förbjuda täktverksamhel är goda. I fall då grustillgångarna är otillräckliga kan dock naturvårdsintres-sel enligt länsstyrelsen tvingas vika för etl starkt exploateringsinlresse.

Luftföroreningarnas effekter, framför allt i form av försurning av mark och vatten, är enligt länsstyrelsen av sådan arl alt fömlsällningarna för att kunna bevara vissa naturvårdsinlressen m. m. på lång sikl kan slås undan. De näringar som är direkl beroende av naturgivna produktionsbetingelser kan enligt länsslyrelsen också drabbas allvarligt av den rubbning av den ekologiska balansen i mark och vatten som försurningen på sikt innebär. Försurningen av sjöar och vattendrag är ett stort problem i länet. En vid länsslyrelsen gjord utredning som omfallar 140 av länels slörre sjöar visar att mer än hälften av sjöarna, eller 84% av sjöytan, är onaturligt försurade. Länsstyrelsen bedömer atl försurningen också är en länkbar orsak lill de omfatlande skador på granskog som sedan elt par år tillbaka uppträder i

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 147

Blekinge.

Länsslyrelsen anför alt de i länet utförda vattenutredningarna inte har redovisats eller återspeglats i de antagna kommunala översiktsplanerna. Länsstyrelsen finner del angeläget att överväganden om vattenanvändningen ingår i den fortsatta fysiska riksplaneringen. Vattenplaneringen liksom mlQövårdsplaneringen bör enligt länsstyrelsen på gmnd av sin övergripande karaktär i första hand utföras på regional nivå.

Naturvårdsverket anser att det är av största belydelse alt arbetet med att säkerställa naturvårdens och friluftslivets intressen inriktas på de riksintressanta områdena. Särskilt bör stränder, våtmarker, ädellövskogar och urskogar uppmärksammas. Riktlinjer i kommunöversikl kan enligt verket inte tillgodose kvalificerade bevarandeintressen eftersom sådana riktlinjer saknar rättsverkan.

Blekingekommunerna påpekar atl inventeringsläget vad gäller naturvården och kulturminnesvården är olillfredsställande i flera av kommunerna. Detla försämrar kommunernas möjligheter atl effektivt genomföra utredningar och områdesplanering, framför allt i kustområdet.

Industri

Något slutligt förslag till områdesplan för området Sternö-Stilleryd-Vekemm har enligt länsstyrelsen inte kunnat utarbetas på grund av alt betydande planeringsproblem återstår att lösa. De synpunkter och resultat som återges i den miQööversikt som har utarbetats för området har ännu inte kunnat samordnas med områdesplanearbetet. De av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för området kan enligt länsstyrelsen tills vidare anses vara uppfyllda genom all fullmäktige i Karishamns kommun har antagit ell förslag lill kommundelsöversikt för Sternö-Stilleryd-Vekemm. Ytteriigare studier måste enligt länsslyrelsen dock ske inom ramen för forlsalt områdesplanering för all de närmare förutsättningarna för lokalisering av mlQö-störande och resurskrävande industri skall kunna klargöras. Länsstyrelsen föreslår en rad ytterligare ulredningar som bör komma till stånd rörande mlQösituationen i Karlshamnsområdel. Naturvårdsverket understryker betydelsen av alt dessa utredningar genomförs. Länsstyrelsen framhåller alt Stillerydsområdet har mycket stor betydelse som industriområde för såväl kommunen som regionen i slorl. Området bör enligt länsslyrelsen reserveras främsl för starkt hamnberoende verksamhet.

Planverket bedömer alt olika begränsningar i möjligheterna alt allsidigt UtnylQa vissa av de utpekade industrilägena i södra Sverige har kommit fram under planeringsskedet. I Karishamn utgör enligt verket försurande utsläpp det största problemel från plan- och miljösynpunkt. Fiskeristyrelsen anser, liksom länsstyrelsen, att orsakerna till fisksjukdomarna i Puka-viksbukten behöver utredas vidare. När det gäller frågan om ytteriigare industrilokalisering till Karlshamnsområdet bör vidare enligt fiskeristyrelsen

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 148

försumiiigssitualionen i regionen uppmärksammas.

Ytterligare belastning av Mörmmsån i form av föroreningar eller vattenuttag för l.ex. industriändamål kan enligt fiskeristyrelsen inte accepteras från fiskesynpunkt.

Kommunikationer

Det är enligt länsslyrelsen av väsentligt intresse för Blekinge län atl riksväg 15 mellan Kalmar och gränsen lill Blekinge ges samma standard som riksvägen har i övrigt.

Länsstyrelsen konstaterar att den tidigare föreslagna flygplatsen i Karlskrona kommun inte är behandlad i de antagna översiktsplanerna. Kommunen har i skrivelse till länsstyrelsen framhållit att det tidigare diskuterade läget för flygplatsen inte längre är aktuellt på grund av jordbruksintressena på Ramdalaslätten och de restriktioner för civil luftfart som gäller för området.

Försvar

Länsstyrelsen bedömer all konflikterna med naturvårdens och friluftslivets intressen i anslutning till skjutfällel vid Torhamns udde i Karlskrona kommun har lösts genom länsstyrelsens beslut om att bilda naturreservat för området.

Länsstyrelserna i Blekinge och Gotlands län framhåller att de begränsningar som gäller för bl. a. utländska medborgare att uppehålla sig inom de militära skyddsområdena har negativa effekter för det rörliga friluftslivet. Överbefälhavaren anser inte att dessa synpunkter utgör något bärande skäl för omprövning av skyddsområdenas omfattning. Avveckling hell eller delvis av elt visst skyddsområde förutsätter enligt överbefälhavaren atl frågan om samtliga skyddsområden i landet tas upp till fömyad prövning.

Blekingekommunerna anser att en allsidig prövning av möjligheterna för utlänningar att röra sig fritt inom det militära skyddsområdet i östra Blekinge skärgård bör komma till stånd. Utländska fritidsbålar som befinner sig i skärgården kan i dag endast gå in i handelshamnen i Trossö.

6.10 Kristianstads län

Redovisat material

I 11 av Kristianstads läns 13 kommuner antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktiinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra ålgärder. Regeringen tog ställning till programmen genom beslul län för län under våren 1975. För Kristianstads län fattades beslut den 13 mars 1975.

Samtliga kommuner i Kristianstads län har redovisat sitt arbete under

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 149

planeringsskedet med alt fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

Av fullmäktige antagna kommunomfattande markdispositionsplaner har redovisats av Båslads och Simrishamns kommuner. Ängelholms kommun har redovisat av fullmäktige godkänd kommunomfattande markdlspositionsplan.

I Kristianstads län omfattas kusten och Ivösjön av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Länet berörs även av de primära rekreationsområdena Kullaberg - Hallandsåsen och Öslskåne samt i begränsad omfattning även av Åsnen - Listerlandet. Vidare har regeringen i beslutet över programskedet föreskrivit atl länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län skall lämna en särskild redovisning av arbetet med atl upprätta markhushållningsprogram för Skåne.

Riktlinjerna för kustområdet berör fem kommuner i länet. Kristianstads och Bromölla kommuner har redovisat av kommunfullmäktige antagna markdispositionsplaner för kustområdet. Ängelholms kommun har redovisat av fullmäktige godkänd markdisposilionsplan. Kustområdena i Båslads och Simrishamns kommuner innefattas i de kommunomfattande markdispositionsplanerna.

För Ivösjön har markdisposilionsplan inte redovisats av de berörda kommunerna Bromölla och Kristianstad.

För det primära rekreationsområdet Kullaberg - Hallandsåsen har Båslads och Ängelholms kommuner gemensamt med Höganäs kommun i Malmöhus län och Laholms kommun i Hallands län redovisat ell program för planering av området. Fullmäktige i Båslads och Ängelholms kommuner har godkänt programmet.

Vad gäller det primära rekreationsområdet Östskåne har de tre berörda kommunerna Kristianstad, Tomelilla och Simrishamn gemensamt upprättat ett program för planering av området. Kommunerna har godkänt programmet i fullmäktige.

Av fullmäktige behandlade program för hushållning med jordbmksmarken har redovisats av samtliga kommuner i länet.

Av fullmäktige godkända redovisningar för åtgärder som kommunerna har vidtagit eller avser att vidta för atl genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnats av 3 av länets 13 kommuner.

Länsslyrelsen i Kristianstads län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande till ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetls av länsstyrelsen den 31 augusti 1977. Detta har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts för yttrande till landstinget och för kännedom till kommunerna. Slutligt sammanfattande yttrande har avgetts av länsslyrel-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 150

sen den 7 november 1977.

I enlighet med regeringens beslul över programskedel har länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län lämnat en gemensam redovisning av arbelel med alt upprätta markhushållningsprogram för Skåne. Vidare har till länsstyrelsens redovisning fogals yttranden från militärbefälhavaren för södra militärområdet, vägförvaltningen, lantbmksnämnden, skogsvårdsstyrelsen och landstinget samt från LRF:s provinsförbund i Skåne, Skånes handelskammare och Skånes skogsbranschråd. Länsstyrelsen har även redovisat karl- och tabellsarnmanslällningar av del kommunala materialet.

Yttranden över materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.). Beträffande Kristianstads län har yttranden kommii in från Sydvästra Skånes kommunalförbund, LRF:s provinsförbund i Skåne, Skånes skogsbranschråd, LRF:s samrådsgrupp i Skåne, Förslövs LRF-avdelning, Förbundet Aktion Skåne-miQö saml från enskilda personer i Båslads kommun.

Kommunerna har beretts tillfälle att komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts lillfälle alt komma in med synpunkter på verkens yttranden. I Kristianstads län har synpunkter lämnals av Båslads och Simrishamns kommuner.

Remissinstansernas synpunkter

Markhushållningsprogram för Skåne Remissinstansernas synpunkter redovisas i avsnitt 5.3.

Högexploaterad kust

Länsstyrelsen framhåller att de redovisade markdispositionsplanerna innebär atl de återstående oexploaterade delarna av kustområdet med få undantag avses bli reserverade för friluftslivet. De av Kristianstads kommun redovisade områdena för fritidsbebyggelse inom Maglehem-Olseröds strandområde och Yngsjö strandområde överensstämmer dock inte med statsmakternas riktlinjer och bör därför utredas ytterligare. Båslads kommun redovisar mindre utbyggnader i kustområdet av tälorlerna Båstad och Torekov. Länsslyrelsen motsätter sig inte dessa.

Ravlunda skjulfält bör enligt länsslyrelsen i slörre utsträckning än i dag öppnas för allmänheten.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom de högexploaterade kustområdena redovisas i avsnitt 4.2. Beträffande Kristianstads län anförs därulöver föQande.

Naturvårdsverket understryker att den fritidsbebyggelse som Krislian-stads kommun har föreslagit på flera platser vid Hanöbukten strider mol riksplaneringens intentioner.

Prop. 1978/79:213 Bilagal 151

Enligt den inventering som har genomförts av lantmäteriverket var nettoökningen av fritidshus på väsl- och sydkusten i Kristianstads län 16% resp. 22% under denna period. Planverket anser atl kustområdet i Skåne bör belraktas som i princip fullbyggt med enskild fritidsbebyggelse.

I de högexploaterade kustområdena finns en rad golfbanor i attraktiva slrandnära lägen, bl.a. i Båslads kommun i Kristianstads län. Nya golfbanor bör enligt planverket inte komma till slånd i strandnära lägen. Vissa omdisponeringar bör vidare kunna göras inom befintliga banor för att öka tillgängligheten till stränderna för friluftslivet. Möjligheten att öka tillgängligheten för friluftslivet till de militära övnings- och skjutfälten i de högexploaterade kustområdena bör enligt planverket undersökas ytterligare på regional nivå.

Ivösjön

Länsslyrelsen anser atl del är angeläget alt en samordnad översiktlig markanvändningsplanering för området genomförs av berörda kommuner för att tillgodose naturvårdens och friluftslivets intressen. Kristianstads kommun anser enligt länsstyrelsen alt riksintressena inom området tillgodoses genom de av kommunen beslutade riktiinjerna för bebyggelse i kommunöversikten. Naturvårdsverket och planverket delar länsstyrelsens uppfattning. Naturvårdsverket framhåller att förordnanden enligt naturvårdslagen krävs för vissa delar av området för att riksintressena skall tillgodoses.

Öslskåne

Den avgränsning av det primära rekreationsområdet Östskåne, som har gjorts av den inlerkommunala samarbetsgmppen och som i stort överensstämmer med den avgränsning som redovisades i riksdagens beslut, är enligt länsstyrelsens uppfattning för snäv. Det avgränsade området innehåller bl. a. natur- och kulturvärden av sådan art att möjligheterna atl bygga ut anläggningar och utnytQa marken för friluftsliv är begränsade.

Länsslyrelsen anser all en översiktlig utredning rörande sydöstra Skånes kapacitet för turism och rekreation bör göras för etl större område, som omfattar södra delen av Kristianstads kommun. Tomelilla och Simrishamns kommuner saml östra delen av Ystads kommun. Det område som har redovisats av den inlerkommunala samarbelsgruppen bör härvid betraktas som ett delområde av särskilt intresse för friluftslivet. I avvaktan på att områdets framtida utnytQande klarläggs bör största restriktivitet iakttas med atl tillåta ytteriigare enskild fritidsbebyggelse.

Kullaberg-Hallandsåsen

Länsstyrelsen har inga principiella invändningar mot det förslag till avgränsning av del primära rekreationsområdet Kullaberg-Hallandsåsen som den inlerkommunala samarbetsgruppen har lagl fram. Förslaget innebär

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 152

att de båda områdena Kullaberg och Hallandsåsen binds samman genom atl mellanliggande kustområde las med. Länsstyrelsen förutsätter dock att avgränsningen av området studeras närmare i det fortsatta arbetet med hänsyn till bl. a. lokaliseringen av större anläggningar.

Länsstyrelsen påpekar att Båslads och Ängelholms kommuner i regeringens beslul över programskedet anmodades att se över befintliga dispositionsplaner för fritidsbebyggelse på Hallandsåsen. Båslads kommun har redovisat del tidigare dispositionsplaneområdel som utredningsområde. Ängelholms kommun har lagl fram en särskild utredning för Hallandsåsen, där bl. a. ytterligare fritidsbebyggelse föreslås i området söder om Västersjön. Vidare föreslås i utredningen att jord- och skogsbrukets intressen skall prioriteras inom åsens sluttningszon och att friluftslivets och naturvårdens intressen får tillgodoses inom ramen för dessa intressen.

Länsstyrelsen ställer sig tveksam lill ytterligare fritidsbebyggelse söder om Västersjön med hänsyn lill att området ingår i det primära rekreationsområdet för vilkel särskild planering pågår. I avvaktan på denna bör inte ytterligare mark las i anspråk för enskild fritidsbebyggelse. Ytleriigare fritidsbebyggelse inom det utredningsområde som har lagts ul i Båslads kommun kommer vidare enligt länsstyrelsen att stå i konflikt med främst naturvårdens intressen.

Länsstyrelsen bedömer alt västra delen av Hallandsåsens sydsluttning i Ängelholms kommun har sådana värden för friluftslivet och naturvården att det i enlighet med förslagen i länets nalurvårdsplan bör skyddas med stöd av naturvårdslagen. Även delar av Hallandsåsen i Båslads kommun bör säkerställas med stöd av naturvårdslagen i enlighet med de förslag som har lagts fram i naturvårdsplanen.

Naturvårdsverket framhåller alt de överväganden som kommunerna har gjorl beträffande ulbyggnad av fritidsbebyggelse på Hallandsåsen inte har lett lill önskat resultat. Ytterligare ulbyggnad av fritidsbebyggelse bör inte komma till stånd vid Västersjön i Ängelholms kommun. Området bör i stället säkerställas med stöd av naturvårdslagen. Verkel påpekar all Båslads kommun inte har bundit sig för annan markanvändning än fritidsbebyggelse i det område som omfaltas av dispositionsplanen. Verkel anser vidare att förordnanden enligt naturvårdslagen bör genomföras för åsen i den omfattning som länets nalurvårdsplan anger.

Båstads kommun framhåller atl den av regeringen begärda översynen av dispositionsplanen kommer att ske så snart den diskussion om områdets framtida användning som pågår i kommunen har slutförts. Kommunen motsätter sig del föreslagna naturreservatsförordnandel på Hallandsåsen med motivering alt pågående markanvändning i form av jord- och skogsbruk i kombination med det förordnande om landskapsbildsskydd som ligger över delar av området utgör tillräckligt skydd för bevarandeintressena. Liknande synpunkter framförs i skrivelser från LRF:s samrådsgrupp i Båstads kommun. Förslövs LRF-avdelning, Skånes skogsbranschråd och

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 153

boende i Förslöv.

Linderödsåsen

Det förslag till säkerställande av olika intressen på Linderödsåsen som har lagts fram av den inlerkommunala samarbetsgruppen kan enligt länsslyrelsen godtas med vissa undantag. Dessa gäller främst vissa områden som har redovisats som lämpliga för fritidsbebyggelse. Vidare har Kristianstads kommun inte tagit ställning till avgränsning och form för säkerställande av åsens norra sluttning som är av riksintresse för naturvården. Länsslyrelsen anser alt det skydd som bokskogslagen ger för området inte är tillräckligt och alt del bör säkerställas i enlighet med naturvårdsplanen.

Naturvårdsverket framhåller att det för sluttningszonen, förutom skydd enligt naturvårdslagen, behövs riktlinjer i kommunöversikt som garanterar att bebyggelse inte kommer till stånd i strid mot riksintressena.

Söderåsen

Länsstyrelsen konstaterar att del inlerkommunala planeringsarbete som har bedrivits i samråd med länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län i del närmaste är avslutat. Åsen säkerställs successivt med stöd av naturvårdslagen. I den kommunala planeringen har redovisats riktlinjer för bebyggelseutvecklingen som tar hänsyn lill jord- och skogsbmkels intressen och bevarandeintressena i de områden som inte har skyddats med stöd av naturvårdslagen.

Jordbruk

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att jordbmkets intressen tillgodosetls i den utsträckning som f. n. är möjlig i planeringen i länets kommuner. Vissa smärre områden som har lagts ut för lokala flygplatser i Simrishamns och Tomelilla kommuner och vissa vägprojekt som har omnämnts i lantbruksnämndens yttrande bör dock bli föremål för förnyade överväganden med hänsyn till jordbrukets intressen.

Vad gäller konflikter mellan tätortsutbyggnad och jordbrukets intressen har länsstyrelsen redovisat sitt ställningstagande i yttrandet över kommunernas markhushållningsprogram. Länsstyrelsen anser att kommunerna har gjort slora ansträngningar för att undvika exploatering av den bästa åkermarken.

Kommunöversiktema innehåller överlag restriktioner mot tillkommande bebyggelse till skydd för det aktiva jordbmket. Kommunerna har i huvudsak använt sig av den riktiinje som lantbmksnämnden har rekommenderat. Hässleholms kommun har dock i sitt beslut framhållit att restriktionerna inte skall vara bindande utan endast vägledande.

Lantbruksnämnden och LRF:s provinsförbund i Skåne anser att jordbmkets intressen är otillräckligt tillgodosedda och att flera konflikter, främst med planerad tätortsutbyggnad, återstår att lösa. Den föreslagna

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 154

bebyggelsetätheten i kommunernas exploateringsplaner bör enligt lantbruksnämnden prövas närmare. Tillkommande bebyggelseområden bör studeras i elt regionall perspektiv.

Skånes handelskammare anser all en avvägning måsle göras mellan jordbrukets och det övriga näringslivels markanspråk. Jordbrukels intressen bör inte alltid få betraktas som överordnade andra intressen.

Skogsbruk

Länsstyrelsen anser att kommunerna i stor utsträckning har beaktat skogsbrukels intressen i sin planering. Vid den översyn av lätortsplane-ringen som kommunerna har gjort i samband med markhushållningsprogrammet har skogsbrukets intressen enligt länsslyrelsen beaktats i görligaste mån. Områden med koncentrerad fritidsbebyggelse har minskats betydligt i förhållande till kommunernas tidigare planer. Dock kan konflikter befaras uppstå i vissa skogsområden i bl. a. Simrishamns och Kristianstads kommuner. Länsstyrelsen anser liksom skogsvårdssiyrelsen att skogsbmkels intressen bör prioriteras inom flertalet av dessa områden.

Kommunerna har enligt länsslyrelsen överlag utformat mycket restriktiva riktiinjer i kommunöversiktema för glesbebyggelse inom skogsområden.

Några kommuner har föreslagit belydande begränsningar av de områden med skogsbruk som enligt länsstyrelsens nalurvårdsplan avses bli säkerställda enligt naturvårdslagen. I naturvårdsplanen har ca 12000 ha skogsmark bedömts böra säkerställas som naturreservat och ca 36000 ha skyddas enligt 19 och 20 §§ naturvårdslagen. Länsstyrelsen framhåller att avsikten med föreslagna förordnanden i första hand är att värna om lövskogen saml att begränsa ingrepp som skulle påverka landskapsbilden. Inskränkningarna för skogsbruket kommer alt bli relativt måttiiga. Länsstyrelsen anser att det är lika angeläget att bevara den produktiva skogsmarken som atl bevara den bästa åkermarken.

Skogsvårdsstyrelsen och Skånes skogsbranschråd framhåller skogsnäringens samhällsekonomiska belydelse och dess slora sysselsättningsmäs-siga belydelse för länet. Enligt skogsvårdsstyrelsen betyder ett bortfall av produktiv skogsmark i länet relativt sett mer än i andra delar av landet genom att skogsmarkens virkesproducerande förmåga är den högsta i landet.

Fiske

Länsstyrelsen framhåller att fisket har behandlats myckel summariskt i kommunernas planer. Fritidsfisket kan dock enligt länsslyrelsen anses vara tillgodosett genom gällande slrandskydd, de allmänna regler som gäller för naturvården och de reningsåtgärder som vidtas i sjöar och vattendrag och längs kustema. Det yrkesmässiga fisket som bedrivs i Östersjön har ökat till föQd av de begränsningar som har skett av Nordsjöfisket under senare år. Simrishamn är numera landels största landningsplats för fisk och

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 155

hamnens kapacitet har enligt kommunen blivit otillräcklig. Länsstyrelsen anser alt behovet och möjligheterna att utöka kapaciteten både vad avser hamnulrymme och omhändertagande av den landade fisken bör utredas snarast.

Landstinget påpekar behovet av förbättrade vägförbindelser västerut och norrut från Simrishamn samt behovet av järnvägsförbindelse för atl kunna göra hamnen lillräckligl konkurrenskraftig.

Fiskefrågorna har enligt fiskeristyrelsen inte beaktats i den kommunala planeringen. Styrelsen framhåller att Kristianstads län är myckel viktigt från såväl yrkes- som fritidsfiskesynpunkt. Yrkesfisket bedöms få en ännu större omfattning i framtiden. De nio kommuner i länet som berörs av fiskets viktigare intresseområden bör enligt styrelsen vid kommande revidering av kommunöversikter och markdispositionsplaner redovisa hur man avser att säkerställa dessa områden. Yrkesfiskets och beredningsindustrins behov av markområden bör i samarbele med fiskenämnden utredas och säkras i del framtida planeringsarbetet.

Planverket understryker behovel av att kommunema vid revidering av föreliggande planer uppmärksammar fiskets och dess föQdindustriers ökade anspråk på mark i anslutning till hamnama på ostkusten.

Simrishamns kommun anser liksom fiskeristyrelsen och planverket all ytterligare planering behövs för atl tillgodose yrkesfiskets och beredningsindustrins framtida behov av mark och anläggningar. Markanspråken bör utredas i samarbete mellan kommunen och statliga regionala organ. Kommunen anser dock att en planering för att utveckla fiskerinäringen är ett nationellt intresse för vilkel staten bör bära ansvaret.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Länsstyrelsen bedömer att naturvårdens och friluftslivels riksintressen i länet med vissa undantag har tillgodosetts i den omfattning som är möjlig inom ramen för den fysiska riksplaneringen. Som underlag för planeringen med avseende på naturvårdens intressen har legat länsstyrelsens nalurvårdsplan. Länsstyrelsen uttalade vid godkännandet av naturvårdsplanen bl. a. alt den bör Qäna som ledning i den översiktliga fysiska planeringen i kommunerna. Vid genomförande av planen skall vidare ingående samråd ske med kommunerna i fråga om de områden där kommunerna har avvikande mening i förhållande till planen.

Förelrädare för jord- och skogsbmkels intressen, bl.a. LRF:s provinsförbund i Skåne och Skånes skogsbranschråd, har framfört invändningar mot alt friluftslivs- och naturvårdsintressen säkerställs med slöd av naturvårdslagen inom områden med aktivt jord- och skogsbmk. Länsstyrelsen instämmer i att jord- och skogsbmkel tillsammans med restriktioner för bebyggelse i många fall utgör tillräckligt skydd för dessa intressen. Vissa områden med särskilda kulturella och estetiska värden liksom attraktiva strövområden och områden med vetenskapligt naturvärde måste dock en-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 156

ligt styrelsen ges etl starkare skydd genom säkerställande enligt naturvårdslagen. Förutom de tidigare nämnda delarna av Hallandsåsen i Båstads och Ängelholms kommuner bör även Bjärehalvöns jordbmksområde inom Båstads kommun säkerställas med stöd av naturvårdslagen enligt de förslag som finns i nalurvårdsplanen. Därvid skall dock jord- och skogsbrukets intressen beaktas.

Vad gäller kulturminnesvården har kommunerna i sin planering i stor utslräckning anslutit sig till de rekommendationer som länsstyrelsen och landsantikvarien har gett angående säkerställandet av riks- och länsintressen. Säkerställandet har sketl dels med stöd av naturvårdslagen och dels genom riktlinjer för bebyggelse i kommunöversikt. Länsstyrelsen framhåller dock att en stor del av kulturminnesvårdens intressen inte har kunnat presenteras i elt för kommunernas planeringsarbete användbart skick. Det är enligt länsstyrelsen angeläget att fullständiga kulturhistoriska inventeringar kan genomföras i länet som gmnd fören motsvarighet till naturvård-planen.

Landstinget delar i huvudsak länsstyrelsens synpunkter beträffande sä-kerslällandefrågorna i Båstads kommun. Landstinget vill dock ytterligare understryka vikten av atl samråd sker mellan kommun och regional myndighet i varje särskilt fall. Kommunens synpunkter bör härvid beaktas i görligaste mån.

Planeringsskedet har enligt naturvårdsverket gett ett i huvudsak godtagbart resultat i länet från naturvårdens synpunkt. Simrishamns kommun utgör dock ett undanlag. De i kommunens planer föreslagna områdena för fritidsbebyggelse på Österlen bör inte komma till stånd. Vidare framhåller verket atl kommunen, i slrid mot statsmakternas beslut, fortfarande planerar för en sträckning av väg 10 vid Brösarps backar som från naturvårdssynpunkt är oacceptabel.

Riksantikvarieämbetet anser att konflikter mellan kulturminnesvårdens och jordbmkets intressen i allmänhet kan lösas utan betydande men för jordbmket. Del öppna landskapet i Skåne är dock särskilt känsligt för slmklurförändringar. Kulturminnesvårdens intressen i jordbmkets primära intresseområden bör enligt ämbetet i första hand redovisas i kommunernas markdispositionsplaner. Intresseredovisningen bör i annat fall kompletteras och preciseras. Också de riktlinjer som har utarbetats i kommunöversikterna för atl tillgodose kulturminnesvårdens intressen kan i flera fall behöva preciseras.

Flertalet av de slörre områdena av betydelse för kulturminnesvården bör enligt ämbetet kunna avföras i planeringssammanhang så snart skyddsbehovet har preciserats och tillgodosetts inom ramen för den kommunala planeringen. Skyddsbehovet i ett antal av dessa områden, där det kulturhistoriska intresset har särskild tyngd, är dock knutet till området som helhet och bör i första hand avse skydd mot slmklurförändringar i stor skala. Ämbetet nämner bland dessa områden Österlen och Bjärehalvön.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 157

Båslads kommun motsätter sig de i naturvårdsplanen föreslagna säker-ställandeåtgärderna för Bjärehalvön och, som tidigare nämnts. Hallandsåsen. Kommunen anser alt pågående markanvändning i form av jord- och skogsbruk tillsammans med det förordnande om landskapsbildsskydd som ligger över delar av området är tillräckligt skydd för naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvärdens intressen. Liknande synpunkter framförs i skrivelser från LRF:s samrådsgmpp i Båslads kommun. Förslövs LRF-avdelning, Skånes skogsbranschråd och boende i Förslöv.

Simrishamns kommun anser alt regionala slatliga sektorsplaner för naturvården inte är förenliga med en demokratiskt förankrad kommunal planering.

Fritidsbebyggelse

Länsslyrelsen anser alt kommunerna i sina nu framlagda planer redovisat en betydligl mer restriktiv inställning till fritidsbebyggelse än i den kommunomfattande planering som utfördes i slutet av 1960-talet.

Några av de områden för fritidsbebyggelse i koncentrerad eller spridd form som föreslås i kommunernas planer står enligt länsstyrelsen i konflikt med andra intressen och då främst naturvårdsintressena. Det gäller bl. a. områdena i Magiehem vid kusten i Kristianstads kommun och på Hallandsåsen i Ängelholms och Båstads kommuner. Flera kommuner har vidare redovisat ulredningsområden där förutsättningarna för koncentrerad fritidsbebyggelse avses bli undersökta. Länsstyrelsen anser alt slora delar av dessa områden i Simrishamns, Tomelilla, Kristianstads och Bromölla kommuner står i konflikt med såväl skogsbrukels som naturvårdens intressen.

Länsstyrelsen framhåller att en undersökning som har ulförts inom ramen för Öresundsdelegalionen visar att möjligheterna att tillgodose förväntad utländsk och inhemsk efterfrågan på fritidshus är mycket begränsad i länet liksom också i grannlänen. Del är därför angelägel alt gemensamma principer för fritidsbebyggelsens utveckling utformas i samarbete mellan kommun och stal. Diskussioner härom har påbörjats inom ramen för det samarbete som bedrivs mellan de sju sydsvenska länen.

Vägar

Kristianstads kommun har föreslagit att tätorterna Tollarp och Önne-slad med hänsyn till jordbrukets intressen skall byggas ut på andra sidan av de starkt trafikerade riksvägarna 15 resp. 21. Vägförvaltningen har erinrat mot en sådan lokalisering av bebyggelsen. Länsslyrelsen accepterar ul-byggnadsplanerna under förutsättning att planfria korsningar anordnas på kommunens bekostnad.

Länsstyrelsen påpekar att Simrishamns kommun liksom i programskedet redovisar en planerad ny sträckning av riksväg 10 genom Brösarps backar. Såväl länsslyrelsen som regeringen har i samband med programskedel framhållit att denna sträckning med hänsyn till naturvärdena inte får kom-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 158

ma lill stånd.

Yllerligare ställningstagande från regeringens sida rörande riksväg 10 vid Brösarps backar erfordras inte enligt vägverket. Verket framhåller att utbyggnaden av vägen ligger långt fram i tiden. Endast det sydliga alternativet för vägsträckning bör redovisas i kommunens planer som en markering av ett framtida intresse.

Nalurvårdsverket och planverket understryker alt Simrishamns kommun i enlighet med regeringens beslut över programskedet bör planera för en sträckning av riksväg 10 som inte äventyrar naturvärdena vid Brösarps backar.

Simrishamns kommun framhåller att de olika förslagen till sträckning av riksväg 10 även berör andra intressen än naturvärdena vid Brösarps backar. Kommunen har på grundval av befintligt underiagsmalerial funnit alt del norta alternativet till vägsträckning är del mest fördelaktiga från både miQösynpunkt och samhällsekonomisk synpunkt. Delta alternativ, som till större delen bygger på en upprustning av den befintiiga vägen, kan få ett sådanl utförande alt regeringens beslul inte motverkas. Mol bakgrund bl. a. av all en ulbyggnad av vägen inte har beslämts i tiden anser dock kommunen att båda handlingsalternativen tills vidare bör hållas öppna. Pågående områdesplanearbete vid Kivik har vidare visat att svårigheter kan uppstå med atl ansluta det södra alternativet till nuvarande riksväg 10.

Hamnar

Länsslyrelsen och landstinget anser som tidigare nämnts all behovet och möjligheterna all bygga ut kapaciteten i Simrishamns hamn bör utredas. Landstinget anser vidare att en samlad utredning om länets hamnfrågor bör göras för all utröna behovel av att stärka olika hamnars kapacitet. För atl hamnarna skall kunna bibehållas och utvecklas måste även landtransporterna tillgodoses.

En utbyggnad av en helt ny hamn söder om Simrishamn medför enligt naturvårdsverket konflikter med naturvårdsintressena.

Simrishamns kommun framhåller alt en förstärkning av hamnresurserna övervägs som ett led i att förbättra sysselsättningsläget i kommunen. En förstärkning av hamnresurserna kräver sannolikt en helt ny hamnanläggning då den nuvarande hamnen saknar utbyggbara alternativ. Det alternativ för lokalisering av en ny hamn med tillhörande industriområde som redovisas i kommunens riksplanematerial är enligt kommunens uppfattning det mesl gynnsamma från miQösynpunkt. Även om en utbyggnad av hamnen skjuts på framliden eller inte kommer till stånd finner kommunen det absolut nödvändigt all det redovisade industriområdet på ca 100 ha får ligga kvar i kommunens planer.

Försvar

Överbefälhavaren påpekar alt de i programskedet påtalade konflikterna

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 159

vid skjutplals Brösarp i Tomelilla kommun mellan naturvårdens och försvarets intressen och friluftslivels intressen inte längre föreligger.

6.11 Malmöhus län

Redovisat material

I samtliga 20 kommuner i Malmöhus län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen log ställning till programmen genom beslut län för län under våren 1975. För Malmöhus län fattades beslut den 13 mars 1975.

Samtliga kommuner i Malmöhus län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med att fullföQa riktlinjema för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

Av fullmäktige antagna kommunomfattande markdispositionsplaner har redovisats av Burlövs och Kävlinge kommuner. Slaffanstorps kommun har redovisat av fullmäktige godkänd kommunomfattande markdisposilionsplan och Lunds kommun har redovisat av fullmäktige godkänt utkast lill kommunomfattande markdisposilionsplan.

I Malmöhus län omfattas kusten och Ringsjöarna av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Länet berörs även av de primära rekreationsområdena Kullaberg - Hallandsåsen och Sydskånes sjö- och åslandskap. Vidare har regeringen i beslutet över programskedet föreskrivit alt länsstyrelsema i Kristianstads och Malmöhus län skall lämna en särskild redovisning av arbetet med att upprätta markhushållningsprogram för Skåne.

Riktlinjema för kustområdet berör elva kommuner i länet. Burlövs, Kävlinge, Landskrona, Lomma, Skurups, Trelleborgs, Vellinge och Ystads kommuner har redovisat av kommunfullpiäktige antagna markdispositionsplaner för kustområdet. Malmö och Höganäs kommuner har redovisat av fullmäktige godkända markdispositionsplaner. Helsingborgs kommun har inte redovisat markdisposilionsplan för kustområdet.

Eslövs och Hörby kommuner har redovisat av fullmäktige antagna markdispositionsplaner för Ringsjöområdel. Höörs kommun har redovisat markdisposilionsplan för Ringsjöområdet söm inte har behandlats av fullmäktige.

För det primära rekreationsområdet Kullaberg - Hallandsåsen har Höganäs kommun gemensamt med Båstads och Ängelholms kommuner i Kristianstads län och Laholms kommun i Hallands län redovisat ett program för planering av området. Fullmäktige i Höganäs kommun har godkänt

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 160

programmet.

Vad gäller del primära rekreationsområdet Sydskånes sjö- och åslandskap har kommittén för planering av det sydvästskånska sjölandskapet och kommittén för planering av Romeleåsen gemensamt upprättat ett program för planering av området. Av de sex berörda kommunema Lund, Sjöbo, Skurup, Svedala, Trelleborg och Ystad har alla utom Svedala kommun godkänt programmet i fullmäktige.

Områdesplaner som har antagits av fullmäktige har redovisats för Ar-lövs och Åkarps tätorter i Burlövs kommun och för Eslövs tätort i Eslövs kommun.

Av fullmäktige behandlade program för hushållning med jordbruksmarken har redovisats av samtliga kommuner i länet.

Av fullmäktige godkända redovisningar för åtgärder som kommunema har vidtagit eller avser att vidta för alt genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnats av 19 av länels 20 kommuner. Kävlinge kommuns åtgärdsredovisning har inte behandlats av fullmäktige.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har ställt samman och utvärderat de kommunala i"edovisningarna samt i yttrande lill ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetls av länsstyrelsen den 15 september 1977. Delta har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts för yttrande lill landstinget och för kännedom till kommunerna. Slutligt sammanfattande yttrande har avgetts av länsstyrelsen den 29 november 1977.

I enlighet med regeringens beslut över programskedel har länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads län lämnat en gemensam redovisning av arbetet med alt upprätta markhushållningsprogram för Skåne. Vidare har till länsstyrelsens redovisning fogats yttranden från militärbefälhavaren för södra militärområdet, vägförvaltningen, lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen, fiskerikonsulenlen och landstinget. Länsstyrelsen har även redovisat kart- och tabellsammanställningar av det kommunala materialet.

Yttranden över det redovisade materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.). Beträffande Malmöhus län har yttranden kommii in från Sydvästra Skånes kommunalförbund, LRF:s provinsförbund i Skåne genom Lantbrukamas riksförbund, Centems ungdomsförbund i södra Skånes distrikt och Förbundet Aktion Skåne-miQö.

Kommunema har beretts tillfälle ankomma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsemas, landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts tillfälle alt komma in med synpunkter på verkens yllranden. I Malmöhus län har synpunkter lämnats av länsstyrelsen saml Eslövs, Helsingborgs, Landskrona, Malmö. Sjöbo, Staffanstorps och Trelleborgs kommuner.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 161

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets utfall

Länsslyrelsen anser att det hittills uppnådda resultatet av planeringsarbetet är gott med hänsyn till den korta tid som kommunerna har haft till sitt förfogande. Flera planeringsuppgifter återstår dock att genomföra. Kommunema avser bl. a. att upprätta ett mycket stort antal områdesplaner för befintliga eller planerade nya tätorter. Länsstyrelsen stryker under att detta planeringsarbete har slor belydelse för utarbetandet av markhushållningsprogrammet för Skåne. Länsstyrelsen finner det angelägel att de kommunala planeringsresurserna i första hand koncenlreras på att inom ramen för en fortsatt kommunomfattande planering upprätta områdesplaner för expansiva tätorter. Områdesplanerna bör föreligga minst etl år innan slutligt markhushållningsprogram för Skåne skall redovisas av länsstyrelsema till regeringen.

Enligt länsstyrelsen bör kommunernas åtaganden under programskedet tillsammans med de nu i åtgärdsredovisningama angivna åtgärdema gälla som program för det fortsatta arbetet med att fullfölja statsmakternas riktlinjer för hushållning med mark och vatten. Länsslyrelsen framhåller att det är angeläget att samtliga kommuner snarast möjligt upprättar tidsprogram för detta arbete.

Den osäkerhet som f. n. råder om i vilken utsträckning jordbruksintressena skall prioriteras har enligt länsstyrelsen lett till en viss stagnation i såväl detaQplaneringen som den översiktliga planeringen. Under planeringsskedet har länsslyrelsen inte tagit ställning till långsiktiga planeringsfrågor. Särskilda principer för handläggning av översikts- och detaljplaner har däremot utarbetats och godkänts av länsstyrelsen. Bl. a. har särskilda krav på redovisning ställts för de stads- och byggnadsplaner som berör jordbruksmark.

Markhushållningsprogram för Skåne

Remissinstansemas synpunkter redovisas i avsnitt 5.3.

Högexploaterad kust

En samlad bedömning av kommunernas förslag till markanvändning inom kustzonen kan enligt länsstyrelsen inte göras f. n. En sådan bedömning bör avvakta den utvärdering av kommunemas planer för tätorlsexpansion i kustzonen som länsstyrelsen avser att göra i det fortsatta arbetet med markhushållningsprogrammei.

Vissa frågor bör enligt länsstyrelsen uppmärksammas särskilt i det fortsatta planeringsarbetet för del högexploaterade kustområdet. Det gäller möjligheterna att bibehålla öppna luckor i slrandbebyggelsen och att bevara de strandområden som ännu är orörda av bebyggelse. Stora delar av

// Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 162

länets kust är bebyggda eller tagna i anspråk på annal sätt, t. ex. av golfbanor, skjutbanor och militära övningsområden. Allmänhetens möjligheter all UtnytQa strändema för bad och rekreation är särskilt begränsade i kustområdena vid Skälderviken och öster om Trelleborg samt på Falsterbohalvön.

Höganäs kommun föreslår atl aktiva ålgärder vidtas för atl upphäva fastställda detaljplaner inom slora områden längs Skäldervikskuslen. Trelleborgs kommun avser alt vidta ålgärder för atl underiälla passage genom bebyggelseområdena längs kusten. Länsstyrelsen anser atl kommunernas strävanden på alla sätt bör understödjas.

Endasl elt fåtal slörre sammanhängande och någorlunda orörda kustavsnitt återstår i länet. Till dessa hör ell område mellan Landskrona och Helsingborg vid Ålabodarna och Glumslöv. Området är av riksintresse för naturvård och kulturminnesvård och beslår dessutom av värdefull jordbruksmark. Länsstyrelsen anser, vilket framhölls redan under programskedet, att starka skäl talar mot en ulbyggnad av såväl Glumslöv som Ålabodarna. Det fortsatta planeringsarbetet bör enligt länsstyrelsen syfta lill all finna lämpligt avvägda slutliga utbyggnadsgränser för Glumslövs samhälle. I Ålabodama bör endast mycket varsam komplettering av bebyggelsen komma i fråga. Expansion av bebyggelse inom och i nära anslutning till områden av riksintresse för naturvård och kulturminnesvård kan enligt länsstyrelsen inte accepteras. Naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet instämmer i länsstyrelsens synpunkter beträffande Glumslöv och Ålabodarna.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom de högexploaterade kustområdena redovisas i avsnill 4.2. Belräffande Malmöhus län anförs därulöver följande.

Naturvårdsverket finner det angeläget att Helsingborgs kommun i en markdisposilionsplan redovisar sina ställningstaganden till markanvändningsfrågorna i kustområdet. Helsingborgs kommun framhåller atl områdesplanearbete pågår för samtliga kustavsnitt i kommunen.

Den fortgående omvandlingen av fritidshus till permanenlbosläder innebär enligt planverket atl netloökningen av antalel fritidshus i Malmöhus län har blivit måttlig. Verket anser atl kustområdet i Skåne bör betraktas som i princip fullbyggt med enskild fritidsbebyggelse.

All tillkommande permanent bosättning i de högexploaterade kustområdena bör enligt planverket ske i enlighel med en av kommunerna antagen målsättning för framtida bebyggelse- och tätorlsslruktur. Del gäller bl. a. Trelleborgs kommun, där en omfatlande utveckling av helårsbebyggelse planeras utanför befintliga tätorter. Trelleborgs kommun påpekar i sitt kompletterande yttrande att en utredning visar att mellan 40 % och 70 % av fritidshusen i kommunen har övergått till permanenlbosläder. Kommunen anser att denna funktionsomvandling inte kan förhindras. Frågor rörande bl.a. serviceförsörjningen i de funktionsomvandlade områdena

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 163

kommer att studeras i den kommunomfattande planeringen.

För de delar av de högexploaterade kustområdena som saknar antagen markdlspositionsplan anser planverket att planeringsarbetet snarast bör fullföljas. Delsamma gäller för de områden som i kommunöversiktema betecknas som områden där fortsatt planering resp. utredning om den framtida markanvändningen skall ske. Malmö kommun anser inte alt det är meningsfullt att kräva att en antagen markdisposilionsplan för kustzonen skall redovisas inom en viss lid. I den mån vissa planerings- eller säkersläl-landefrågor behöver lösas kan della ske genom alt områdesplaner successivt upprättas med den fortsatta kommunomfattande generalplaneringen som grund.

I de högexploaterade kustområdena finns en rad golfbanor i attraktiva slrandnära lägen, bl.a. i Höganäs, Landskrona, Trelleborgs och Vellinge kommuner i Malmöhus län. Nya golfbanor bör enligt planverket inte komma till stånd i strandnära lägen. Vissa omdisponeringar bör vidare kunna göras inom befintiiga banor för att öka tillgängligheten till stränderna för friluftslivet. Möjligheten att öka tillgängligheten för friluftslivet till de militära övnings- och skjulfälten i de högexploaterade kustområdena bör enligt planverket undersökas ytterligare på regional nivå.

Ringsjöarna

Bebyggelsefrågoma på Bosjöklosterhalvön i Höörs kommun bör enligt länsstyrelsen uppmärksammas särskilt. Bebyggelsen i Bosjöklosterområ-del, som ursprungligen planerades som fritidsbosläder, har övergått till helårsbostäder. Härigenom har en ny tätortsbildning uppstått som nästan helt saknar samhällelig service. Länsstyrelsen anser alt lätortsbildningen är olämplig.

Kommunen avser att bygga ut området ytterligare. Länsstyrelsen anser att en fortsatt ulbyggnad är olämplig med hänsyn lill bl. a. bristen på mark för friluftsliv i Ringsjöområdet. En fortsatt utbyggnad skulle vidare direkl beröra områden med gällande eller föreslagna nalurvårdsförordnanden. Naturvårdsverket och planverket delar länsstyrelsens uppfattning.

Höörs kommun har enligt länsslyrelsen beslutat att skogsbrukets intressen skall prioriteras bl. a. i det för friluftslivet mycket viktiga området vid Lillö. Länsstyrelsen och naturvårdsverket finner det angeläget att friluftslivets intressen i området säkerställs.

Kullaberg -Hallandsåsen och Sydskånes sjö- och åslandskap

Länsslyrelsen framhåller att etl för hårt utnyttjande av de primära rekreationsområdena i länet kan komma i konflikt med naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen. Dessa intressen bör särskilt beaktas vid lokalisering och dimensionering av eventuella anläggningar.

Det program för planering av det primära rekreationsområdet Kullaberg-Hallandsåsen som har lagts fram av den inlerkommunala samarbets-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 164

gruppen kan enligt länsslyrelsen ligga till grund för fortsatt planeringsarbete. Programmet bör dock kompletteras med en tidsplan för del fortsatta arbetet. Förslaget till avgränsning, som innebär atl kustzonen längs Skälderviken och Kullabergsområdet i Höganäs kommun kommer att ingå i det primära rekreationsområdet, finner länsstyrelsen lämpligt.

Länsslyrelsen påpekar atl det förslag till avgränsning av det primära rekreationsområdet Sydskånes sjö- och åslandskap som har lagts fram av de båda planeringskommittéerna innebär vissa avvikelser jämfört med den schematiska avgränsning som har gjoris lidigare. Området på Romele-åsens nordöstra sida tas inte med. Däremot tillkommer hela del planeringsområde som utgörs av det sydvästskånska sjölandskapet samt området Svaneholm-Härkeberga på Romeleåsens sydvästra sluttningar. Länsstyrelsen ställer sig bakom den föreslagna avgränsningen.

Skogsbruk

Länsstyrelsen anger atl de intressemotsättningar som förekommer i länet främst rör skogsbrukets förhållande till friluftsliv och naturvård. Skogsbrukets intresseområden berörs inte av planerad tätortsutbyggnad och endast i mycket liten utsträckning av annan exploatering såsom fritidsbebyggelse och vägar.

Den begränsade skogsareal som finns i länet utgör de viktigaste allemansräitsligt tillgängliga områdena för de tätbefolkade delarna av västra Skåne. Länsstyrelsen delar den uppfattning som har förts fram av några kommuner att skogsbrukets konflikter med friluftsliv och naturvård bör regleras med hjälp av naturvårdslagen. Med hänsyn till de starka friluftslivsintressena i länet bör skogsbrukel anpassas efter dessa inom sådana områden där nalurvårdsförordnande finns eller har föreslagits eller där fri-luflslivsintresset på annat sätl klart har dokumenterats. Det gäller bl. a. delar av Frostavallenområdet och Lillö vid Ringsjön i Höörs kommun där kommunen har beslutat att i stället prioritera skogsbruket.

Inom de områden som särskill har utpekats som värdefulla för friluftsliv och naturvård bör enligt länsslyrelsen markanvändningen i stor utsträckning regleras med hjälp av naturvårdslagen, med de möjligheter till skötsel-bidrag som denna ger.

Länsstyrelsen anser emellertid, bl. a. med hänsyn till de begränsade re-sursema, atl nya former bör prövas för att lösa skogsbrukets konflikter med andra intressen, l.ex. de av flera kommuner föreslagna skogsbruks-planema. Inga större arealer kommer enligt länsslyrelsen alt regleras som naturreservat under den kommande två-treårsperioden.

Däremol överväger länsstyrelsen att i samarbete med kommunema söka reglera de större skogsområden som är av riksintresse eller anges i naturvårdsplanen genom 20 § naturvårdslagen. Länsstyrelsen föreslår också alt bokskogslagen skall utvidgas till att omfatta även andra lyper av ädellövskog, i första hand ekskog. Naturvårdsverket tillstyrker detta förslag.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 165

Fiske

Länsstyrelsen konstaterar att kommunerna överlag har avstått från att behandla fiskets intressen i sin planering. Anledningen härtill är enligt styrelsen att kommunema är osäkra om hur markanvändningen i fiskevattnens omgivning påverkar eller påverkas av fisket. Fortsatt information om hur fiskets intressen kan säkerställas är därför angelägen.

Konflikter med fiskets intressen förekommer enligt länsstyrelsen huvudsakligen i Öresund, där framför allt vissa industrier i Landskrona- och Helsingborgsområdena menligt kan inverka på fisket genom förorenade utsläpp. En viss förbättring håller emellertid på att inträda. Till kvarstående problem som rör fisket hör främst planerna på utfyllnader av grunda vikar och bukter i Öresund.

Fiskeristyrelsen konstaterar alt fiskefrågorna i viss mån har omnämnts i de kommunala planerna men att förslag till åtgärder för att säkerställa fiskets intressen oftast saknas. Samtliga 15 kommuner i Malmöhus län som berörs av fiskels viktigare intresseområden bör enligt fiskeristyrelsen vid kommande revidering av kommunöversikter och markdispositionsplaner redovisa hur man avser att skydda dessa områden.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Länsstyrelsen anser alt riksintressena för naturvård och friluftsliv i stort har tillgodoselts genom de ålgärder som har föreslagils av kommunema. En samlad syn på naturvårdens, friluftslivels och kulturminnesvårdens intressen är naturlig i elt län som uteslutande består av kulturlandskap. Styrelsen konstaterar alt större sammanhängande arealer än de som tidigare har angetts i länets nalurvårdsplan föreslås erhålla skydd enligt naturvårdslagen genom att flera kommuner har föreslagit sådanl förordnande även för att säkerställa kulturminnesvårdens intressen.

Endast några få områden har under planeringsskedet kunnat säkerställas genom förordnanden enligt naturvårdslagen. Bortsett från ett begränsat antal objekt, som kommer att säkerställas under de närmaste åren, menar länsstyrelsen alt den på grund av bristande resurser bara kan ulöva en viss kontrollerande verksamhet. Länsstyrelsen kommer därför alt besluta om samrådsskyldighet enligt 20 § naturvårdslagen för flertalet av de områden som kommunerna har föreslagit för säkerställande. Vidare förutsätter styrelsen atl samråd kommer att ske rörande möjlighetema alt tillgodose naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen vid den fortsatta planeringen inom de s. k. O- och U-områdena i kommunöversiktema.

Miljöer och områden av riksintresse för kulturminnesvården har enligt länsstyrelsen i stort setl fått en tillfredsställande behandling i kommunernas planering. Länsstyrelsen påpekar emellertid att det inom vissa områden i lätortemas närhet kan uppstå konflikter med kulturminnesvårdens intressen. Vissa miQöer och landskapsavsnitt av riksintresse för kulturminnesvården kan därför inte anses vara säkerställda i ell längre lidsper-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 166

spektiv.

Den fortsatta planeringen bör enligt länsstyrelsen bl.a. inriktas på att närmare avgränsa kulturminnesvårdens intressen inom de områden som är av intresse för tätortsutbyggnad och att ge dem etl starkt och långsiktigt skydd. Vidare behöver kulturminnesvårdens anspråk preciseras inom de områden där rationellt jord- och skogsbruk bedrivs. Samrådet med de areella näringarnas företrädare bör enligt länsslyrelsen utvecklas.

Länsstyrelsen bedömer alt konflikterna mellan kulturminnesvårdens intressen och exploateringsintressena troligen kommer att öka inom tätorter med kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. De starkt betonade kraven på markhushållning leder till att frågan om sanering och förtätning av befintliga tätorter blir aktuell.

Länsslyrelsen framhåller vidare att formema för säkerställande av miljöer och områden av riksintresse behöver utvecklas. Kommunema bör intensifiera arbetet med bevarandeplaner. De båda länsstyrelsema i Skåne avser att i samverkan med kommuner och regionala och cenlrala myndigheter utarbeta etl kulturminnesvårdsprogram för Skåne.

Det är enligt länsstyrelsen angeläget att öppna stråk i landskapet behålls mellan bebyggelseområdena i de tätbefolkade västra delama av Skåne. Dessa stråk har stor betydelse för landskapsbilden men innebär också att reservområden för framlida transportleder kan behållas. Tendensema till sammanväxning av lälortema är enligt styrelsen särskilt starka i områdena norr om Malmö. I det ännu relativt orörda området söder om Arlöv har Buriövs kommun redovisat etl reservområde för framlida bostadsbebyggelse som berör områden av riksintresse för kulturminnesvården. Kommunen bör enligt länsstyrelsen i del fortsatta planeringsarbetet så långt möjligt försöka begränsa framtida bebyggelse i området. Styrelsen anser likaså att det öppna landskapspartiet mellan Åkarp och Hjämp i Burlövs resp. Slaffanstorps kommuner inte bör bebyggas. Den inlerkommunala utredning som pågår bör omfatta samtiiga obebyggda arealer mellan de båda tätorterna och behandla såväl frågan om reservat för vägar och ledningssystem som frågan om lämplig bebyggelsefri zon.

Naturvårdsverket anser alt planeringsskedet har givit etl i huvudsak myckel gott resultat i länet. Länsstyrelsens sammanställning över säkerställandeläget inom riksintressanta områden visar att förordnanden enligt naturvårdslagen erfordras inom ca 40 områden. Tidsplan för genomförandet har inte angetts. Verkel avseratt ta upp överläggningar med länsstyrelsen om prioritering av riksobjekten vid säkerställandearbetet.

Riksantikvarieämbetet framhåller att viss oklarhet råder beträffande säkerställandeläget för kulturminnesvårdens riksintressen inom Helsingborgs kommun. Det är särskilt angeläget att kulturiandskapet söder och sydost om Kulla-Gunnarstorp bevaras öppet.

Ämbetet anser att konflikter; mellan kulturminnesvårdens och jordbrukets intressen i allmänhet kan lösas utan betydande men för jordbruket.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 167

Det öppna landskapet i Skåne är dock särskill känsligt för strukturförändringar. Kulturminnesvårdens intressen i jordbrukets primära intresseområden bör enligt ämbetet i första hand redovisas i kommunemas markdisposilionsplaner. Intresseredovisningen bör i annat fall kompletteras och preciseras. Också de riktlinjer som har utarbetats i kommunöversiklerna för all tillgodose kulturminnesvårdens intressen kan i flera fall behöva preciseras. Riksantikvarieämbetet och planverket anser liksom länsstyrelsen att det är angeläget atl bevara de öppna stråken i landskapet och atl bebyggelseområdena bör förhindras att växa ihop. Ämbetet framhåller alt starka skäl talar för att en ulbyggnad söder om Arlöv i Burlövs kommun inte bör komma till slånd.

Fritidsbebyggelse

Länsstyrelsen konstaterar att antalet fritidshus i länet uppgår till ca 23000. Från år 1970 till år 1977 har det tillkommit ca 2000 fritidshus. På grund av den fortgående funklionsomvandlingen av fritidshus till permanentbostäder har knappast någon nettoökning av fritidshus sketl i kustzonen. Styrelsen bedömer att tillväxten under den kommande tioårsperioden kommer alt bli något långsammare än hittills främsl på grund av den restriktiva inställning till spridd bebyggelse som kommunerna har redovisat i sina planer.

Möjlighetema att tillgodose anspråk på ytterligare fritidsbebyggelse i länet är enligt länsstyrelsen ytterst begränsade. Friluftslivets intressen måsle prioriteras på kvarvarande obebyggd mark. Endast i de inre, östliga delama av länet, på Linderödsåsen i gränstrakterna mol Kristianstads län, kan restriktionerma mol glesare former av fritidsbebyggelse möjligen utformas något friare. Styrelsen anser alt del inlerkommunala planeringsarbete som pågår för Linderödsåsen, i vilkel dessa frågor studeras, bör fortsätta.

Länsstyrelsen bedömer att omvandlingen av fritidshus till permanentbostäder har blivit ett mycket stort problem i länet. De korta avstånden och de goda kommunikalionema har medfört alt många fritidsbebyggelseområden har blivit attraktiva för permanent bosättning. Del är därför enligt styrelsen nödvändigt atl ny fritidsbebyggelse i såväl översiktsplaner som detaQplaner prövas som om det är fråga om permanentbebyggelse.

Industri

Ytterligare miQöpåverkande industrianläggningar bör enligt länsstyrelsen i första hand lokaliseras till redan etablerade industriområden inom och i anslutning till tätorterna vid Öresundskuslen. Långtgående krav på reningsåtgärder måste härvid ställas för att förhindra en ökning av förorenande utsläpp till vatten och luft.

Länsstyrelsen konstaterar alt områden för utvidgning eller nyetablering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen finns i

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 168

Malmö kommun. I Landskronaområdel kan vissa områden göras tillgängliga genom en utfyllnad i anslutning lill Landskrona hamn. Vid en sådan utfyllnad måste enligt länsstyrelsen begränsningar emellertid göras så att naturvårdens intressen vid Laxåns mynning kan säkerställas. Fiskets intressen i det viktiga reproduktionsområdet i Lundåkrabukten måste också beaktas. 1 övrigt finns enligt länsslyrelsen endast mycket begränsade uibyggnadsområden i länet för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.

Planverket bedömer att en utveckling av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen i Landskrona är förenad med fysiska och miljömässiga svårigheter. De av statsmakterna utfärdade riktlinjema vad gäller industrilokalisering bör enligt verket kunna gälla också i framtiden.

Energiförsörjning

Länsstyrelsen anser atl de planeringsåtgärder som har vidtagits av Kävlinge och Lomma kommuner beträffande markanvändningen för Barse-bäcksverkel och dess kraftledningar på etl tillfredsställande sätt reglerar markanvändningen. 1 Kävlinge kommuns markdisposilionsplan barett reservområde för utbyggnad av kärnkraftverket avsatts. Markanvändningen i detta område regleras med riktlinjer avseende tillkommande bebyggelse i kommunöversikten. Kommunen har vidare i kommunöversikten reserverat områden för hetvaltenledningar från verket.

Länsstyrelsen konstaterar atl viss utbyggnad av befintliga orter inom 10 km-zonen kring Barsebäcksverket planeras. Det gäller Löddeköpinge och Ålstorp-Hofterup i Kävlinge kommun och Borgeby, Flädie och Bjärred i Lomma kommun.

I övrigl har det befintliga och planerade kraftledningsnätet i länet enligt länsstyrelsen fåll en varierande behandling i kommunöversiktema. Reservat för planerade kraftledningar har förutom beträffande Kävlinge och Lomma redovisats i Lunds, Burlövs och Elslövs kommunöversikler.

Industriverket påpekar atl något konkret förslag om alt försörja vissa orter med Qärrvärme via hetvattenledningar från Barsebäcksverket inte föreligger. Detta förutsätter en annan typ av turbiner än de som nu finns installerade i verkel. Industriverket noterar att lokalisering av elt stort kolkon-denskraflverk till Landskrona har aktualiserats. Orten har enligt industriverket en lämplig djuphamn för kolimport.

Riksantikvarieämbetet anser att ett distributionssystem av det slag som de diskuterade hetvattenledningarna utgör bör föQa vägsträckningama och samordnas med vägbyggandet.

Vägar

Nu gällande planer för vägutbyggnad innebär enligt länsstyrelsen alt en mindre areal åkermark än tidigare kommer alt tas i anspråk. Länsstyrelsen framhåller emellertid att vissa planerade vägutbyggnader står i konflikt

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 169

med naturvårdens, friluftslivels och kulturminnesvårdens intressen. Såväl områden med förordnande enligt naturvärdslagen som andra områden av riksintresse berörs. Länsslyrelsen betonar att hänsyn måsle tas till riksintressena vid planering och genomförande av dessa projekt. Det gäller främst väg 12 öster om Dalby, väg 100 norr om Höllviksnäs, väg 104 norr om Övedskloster och väg 110 öster om Löddeköpinge.

Nya vägutbyggnader bör enligt länsstyrelsen föregås av utredningar i vilka transportekonomi och trafiksäkerhet vägs mot bevarandeintressen och önskemålet om att hushålla med värdefull jordbruksmark.

Naturvårdsverket ser allvarligt på de konflikter som föreligger mellan planerad utbyggnad av vägar och naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen. Verket anser att man i stället för alt ta ny mark i anspråk bör överväga alt bygga om befintliga vägar.

Länsstyrelsen anser att det f. n. inte är möjligt, för berörda kommuner att i detaQ behandla frågan om reglering av markanvändningen kring de vägreservat som har lagts ut för anslutningarna till en eventuell Öresundsbro.

Planverket menar att del är angeläget att man i den fortsatta planeringen i Helsingborgs och Malmö kommuner bevarar handlingsfriheten för en eventuell fast Öresundsförbindelse. Vägverket framhåller att ytterligare ställningstaganden från regeringens sida inte behövs vad gäller planeringen i anslutning lill vägreservaten för en Öresundsbro.

Helsingborgs kommun pekar på den otillfredsställande plansituation som råder genom oklarheten beträffande fasta förbindelser över Öresund. De reservat som har lagts ut för att hålla olika handlingsalternativ öppna blir med tiden kostsamma och förhindrar ett effektivt markutnyttjande. Kommunen anser dock liksom planverket atl reservaten måste behållas.

Hamnar

Länsstyrelsen påpekar atl förutsättningama för en hamnlokalisering till Landskrona har studerats av kommunen inom ramen för det s. k. Sunds-hamnsprojektet. Kommunen avser att upprätta en särskild områdesplan i vilken förutsättningama för djuphamnsberoende, icke mlQöstörande, industri skall undersökas. Länsstyrelsen framhåller att den mark som tas i anspråk inom det planerade utfyllnadsområdet endast bör avse djuphamnsberoende verksamhet. Utbyggnadsåtgärder som är direkt förknippade med del aktuella projektet bör enligt länsstyrelsen anstå tills konkreta lokaliseringsbeslul föreligger. För del område som berörs av utbyggnads-planerna bör finnas fastställd generalplan och av länsstyrelsen godkänd landskapsplan. Ekologiska undersökningar bör genomföras i Lundåkrabukten.

Länsstyrelsen konstaterar att den inventering av hamnförulsättningarna i länet som har gjorts av sjöfartsverket förutom Landskrona även upptar Helsingborg och Malmö. Dessa kommuner behandlar emellertid inte

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 170

hamninlressena i sin redovisning. Elt genomförande av de föreslagna farlederna till dessa hamnar kräver enligt länsslyrelsen muddring och andra fördjupningsåtgärder som generellt innebär konflikter med främst fiskels intressen.

En ulbyggnad av hamnen i Landskrona enligt det s. k. Sundshamnspro-jektet skulle enligt planverket bli starkt mlQöstörande och strida mot statsmaktemas riktlinjer för Öresundskusten. Farledsfördjupningar vid en hamnulbyggnad i Helsingborg och Malmö skulle vidare medföra avsevärda miljöstörningar. Verket bedömer atl det för västkusten och Öresundskusten behövs en allsidig utredning som underlag för kommande beslut om hamnutbyggnader.

Naturvårdsverket framhåller att en hamnutbyggnad i Landskrona innebär konflikter med naturvårdsintressena. Mot bakgrund av den betydande överkapacitet som råder på hamnsidan anser verket all del är tveksamt om ytterligare utbyggnader bör komma till stånd. Riksantikvarieämbetet anser alt föreslagna verksamheter vid en utbyggd hamn i Landskrona inte är önskvärda från kulturhistorisk synpunkt.

Sjöfartsverket påpekar atl förslag om jämvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör kommer atl läggas fram av 1975 års svenska Öresunds-delegation. Etl förverkligande av förslaget påverkar förutsättningama för sådan industri- och hamnverksamhet vid Öresund som kräver möjligheter atl la emot fartyg med stort djupgående.

Landskrona kommun framhåller att det är angeläget all regeringens lokaliseringsprövning av Sundshamnsprojeklet snarast slutförs så att den planerade områdesplanen för Sundshamnen kan upprättas. Vid prövningen måste enligt kommunen även sysselsättningsfrågoma liksom konsekvenserna för sjöfarten av en eventuell järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör beaklas.

Flygplatser

Länsstyrelsen konstaterar atl lokalisering av en ny flygplats i länet är akluell i Viarp i Landskrona kommun. Nordvästra Skånes kommunalförbund har i samband med detaljplanen för Viarpsfället uttalat att fältet tillgodoser behovet av allmänflygplatser i nordvästra Skåne. Länsstyrelsen anser därför alt någon ytterligare utredning i denna fråga f n. inte behöver genomföras.

Behovet av markreservationer för Sturups flygfält är enligt länsstyrelsen tillgodosett i den kommunala planering som har genomförts i Svedala och Lunds kommuner. En ny utredning har gjorts om flygbullerzonen kring fältet. Den nu avgränsade zonen, som är arealmässigt mindre än den tidigare angivna, bör inarbetas i kommunöversikterna för de berörda kommunerna Svedala, Lund och Trelleborg. Luftfartsverket framhåller all den i länsstyrelsens redovisning angivna bullerzonen kring Slurup bygger på ett av flera möjliga lägen för ny tvärbana. I den fysiska planeringen för området kring

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 171

Slurup bör hänsyn las även till alternativa lägen. Läget för en eventuell andra bana kommer enligt planerna att fastställas kring årsskiftet 1978/1979.

Försvar

Flera områden för försvarets fredsverksamhel berör naturvårdens och friluftslivets intressen. De naturvårdsförordnanden som har föreslagils för vissa övnings- och skjulfält bör enligt länsstyrelsen genomföras. Bestämmelsema torde enligt länsslyrelsen kunna ulformas så att både försvarets och naturvårdens intressen kan säkerställas.

Överbefälhavaren framhåller atl naturreservat eller naturvårdsområden som syftar lill alt tillgodose friluftslivets intressen inte bör komma ifråga inom försvarets övnings- och skjutfältsområden. Den vetenskapliga naturvårdens intressen och andra bevarandeintressen i dessa områden bör enligt överbefälhavaren kunna säkerställas genom föreskrifter som utfärdas av försvaret.

6.12 Hallands län

Redovisat material

1 samtliga sex kommuner i Hallands län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning till programmen genom beslut län för län under våren 1975. För Hallands län fattades beslut den 13 mars 1975.

Samtliga kommuner i Hallands län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med att fullföQa riktlinjema för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats i kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet utom Kungsbacka har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.'

Av fullmäktige antagna kommunomfattande markdispositipnsplaner har redovisats av Laholms och Varbergs kommuner.

1 Hallands län omfattas kusten saml sjöama Lygnem, Fegen och Bolmen av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Länet berörs även av det primära rekreationsområdet Kullaberg-Hallandsåsen.

Riktlinjema för kustområdet berör samtliga kommuner i länet utom Hylte kommun. Kungsbacka, Falkenbergs och Halmstads kommuner har redovisat av kommunfullmäktige antagna markdispositionsplaner för kustområdet. Laholms och Varbergs kommuner har i sina kommunomfattande markdispositionsplaner gjort särredovisningar för kustområdet. Dessa sär-redovisningar har godkänts av fullmäktige i resp. kommun.

' Kungsbacka kommun har faUat beslut om kommunöversikt 1978-11-09.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 172

Kungsbacka kommun har tillsammans med Marks kommun i Älvsborgs län gjort en sammanställning av planeringsförutsätlningama för sjön Lygnem och dess omgivningar. Kungsbacka kommun har på grundval av denna sammanställning utarbetat och antagit en markdisposilionsplan för sin del av området med undantag för en mindre del av Fjärås bräcka. Kommunen har därefter beslutat att utarbeta en särskild områdesplan för området vid Fjärås bräcka som innefattar det i nämnda markdisposilionsplan undantagna området.

Fegenkommittén med representanter för Falkenbergs, Gislaveds och SvenQunga kommuner har utarbetat ell förslag till gemensamt ställningstagande lill markanvändningen kring sjön Fegen. SvenQunga kommun i Älvsborgs län har reserverat sig mol kommitléns förslag. Falkenbergs kommun har med utgångspunkt från förslaget upprättat och antagit en markdisposilionsplan för sin del av området.

För sjön Bolmen och dess omgivningar har en planeringskommitté med representanter för Hylte, Gislaveds. Värnamo och Ljungby kommuner utarbetat etl program för markdispositionsplanering i kommunerna. Hylte kommun har godkänt programmet.

För det primära rekreationsområdet Kullaberg-Hallandsåsen har Halmstads och Laholms kommuner gemensamt med Båstads, Ängelholms och ÖrkelQunga kommuner i Kristianstads län och Höganäs kommun i Malmöhus län redovisat elt program för planering av området. Fullmäktige i Laholms kommun har godkänt programmet.

Enligt riktlinjerna för hushållning med mark och vallen bör mark reserveras på Väröhalvön för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Varbergs kommun har för industriläget Värö redovisat en av kommunfullmäktige godkänd särredovisning av den kommunomfattande markdispositionsplanen.

Av fullmäktige behandlat program för hushållning med jorbruksmarken har redovisats av Halmstads kommun. Kungsbacka, Varbergs, Falkenbergs och Laholms kommuner har redovisat av fullmäktige behandlade arbetsprogram för upprättande av program för hushållning med jordbruksmarken.

Av fullmäktige godkända redovisningar för ålgärder som kommunerna har vidtagit eller avser atl vidta för all genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnats av samtliga kommuner i länet.

Länsstyrelsen i Hallands län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande till ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetls av länsslyrelsen den 25 augusti 1977. Detta har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts för yttrande till landstinget och för kännedom till kommunema. Slutligt sammanfattande yttrande har avgelts av länsslyrelsen den 27 oktober 1977.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 173

Till länsstyrelsens redovisning har fogats yllrande från landstinget, försvarsområdesbefälhavaren för Hallands försvarsområde, försvarsområdesbefälhavaren för Göteborgs och Bohus försvarsområde, vägförvaltningen. landsantikvarien, lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen samt från Lantbrukarnas länsförbund i Hallands län och Näringslivskommiltén i Hallands län.

Yttranden över det redovisade materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnill 1.). Belräffande Hallands län har yttrande kommit in från Sle-ninge Natur-och Miljöförening.

Kommunerna har beretts tillfälle att komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsemas, landstingens och ämbetsverkens yllranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts lillfälle att komma in rned synpunkter på verkens yttranden. I Hallands län har synpunkter lämnats av Falkenbergs. Halmstads, Kungsbacka. Laholms och Varbergs kommuner samt gemensamt för samtliga kommuner i länet genom Hallands länsavdelning av Svenska kommunförbundet.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedels utfaU

Kommunernas redovisning av arbetet under planeringsskedet tillgodoser enligt länsstyrelsen så gott som helt de beslut som fattades under programskedet. Genom att arbetet med den fysiska riksplaneringen har prioriterats av kommunerna har efterföljande detaQplanearbete många gånger underlättals. Den överblick och planeringskapacitet som kommunerna har skaffat sig, är enligt länsstyrelsen ett av de bästa resultaten av arbetet med den fysiska riksplaneringen.

Länsstyrelsen framhåller emellertid att flera planeringsproblem kvarstår att lösa, samtidigt som arbetet under planeringsskedet har blottlagt nya intressekonflikter. Detta gäller framför alll i kustområdet, där många intressen konkurrerar om etl knappt markutrymme och där också vattenfrågorna kräver sin lösning. Konkurrensen om marken längs kusten har enligt länsstyrelsen inte kunnat belysas fullständigt, främsl beroende på att lätortemas markanvändning och markanspråk endasl har kunnat redovisas schematiskt.

Länsslyrelsen anser alt det finns ett påtagligt behov av samordning mellan fysisk riksplanering och regionalpolitisk planering. Elt av de viktigaste samordningsinstrumenlen mellan dessa planeringsformer är jordbruksmarksprogrammen. Det krävs dock enligt länsslyrelsen mer ingående analyser av bl.a. tätortemas struktur, varvid såväl fysiska som regionalekonomiska aspekter måste beaktas. Länsstyrelsen betonar härvid behovet av såväl tidsmässig samordning som samordning av mål för planeringen och

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 174

bedömningar av resursanvändningen.

Högexploaterad kust

Länsstyrelsen betonar alt planeringsproblemen är mycket stora längs Hallandskusten. Kustområdet är av stort naturvetenskapligt och kulturhistoriskt inlresse och innefattar samtidigt delar av länels bästa åkermark samt områden av betydelse för försvaret. De slörre tätorterna ligger inom kustområdet liksom huvuddelen av länets fritidsbebyggelse. Del mest intensiva friluftslivet är också riklat mol kusten. En särskilt omsorgsfull hushållning med återstående marktillgångar i kustområdet är därför motiverad. På Väröhalvön kompliceras bilden ytterligare av lokaliseringen av mlQöstörande industri.

Kommunerna har enligt länsstyrelsen en god överblick över planeringsproblemen längs kusten. De komplicerade förhållandena kräver dock ett fortsall utvecklings- och planeringsarbete.

Tätortsutvecklingen bör enligt länsstyrelsen studeras särskilt inom ramen för den kommunomfattande markdispositionsplaneringen och genom områdesplanering. Efterfrågan på tomtmark inom kustområdet är slor. Falkenbergs kommun har föreslagit ett större tillskott av fritidsbebyggelse vid kusten och motiverat detla med att kostnaderna för ett utbyggt vatten-och avloppssystem skall kunna bäras av ett tillräckligt antal fastigheter. Kommunen har vidare föreslagit utbyggnad av en ny tätort i Ugglarp. Kostnadema för den nödvändiga saneringen av vatten- och avloppsnätet kan enligt länsstyrelsen motivera en viss komplettering av bebyggelsen. Utbyggnaden inom det s. k. Bobergsområdet samt av en ny tätort i Ugglarp bör studeras ytterligare av kommunen.

Vissa planeringsfrågor i kustområdet, främst beträffande mark och anläggningar för turism och friluftsliv, bör enligt länsslyrelsen behandlas i en för länet samordnad planering. Härvid bör bl. a. behandlas campingplatser och småbåtshamnar samt väg- och parkeringsfrågor.

Den korta nytljandeliden, de höga markprisema etc. begränsar enligt länsstyrelsen möjligheterna att bygga slugbyar och vandrarhem i kustområdet. Efterfrågan på campingplatser längs kusten är slor och möjligheterna atl anlägga sådana bör klarläggas. Den stora efterfrågan på campingplatser samt hänsyn till bevarandeintressen innebär att andra alternativ till lokalisering än i strandnära områden också kan behöva övervägas. Detta gäller enligt länsstyrelsen bl. a. i Halmstads och Laholms kommuner där föreslagna campingplatser kommer i konflikt med andra intressen. Länsstyrelsen föreslår vidare atl reservområden för camping tillfälligt anordnas för alt möta efterfrågan under högsäsong.

Det är enligt länsstyrelsen svårt att finna lämpliga lägen för utbyggnad av småbåtshamnar i den södra delen av länets kustområde. I denna del kan olika begränsningar av småbåtslrafiken vara motiverade med hänsyn till kuststräckans altraktivitet för bad. Förutsättningarna för hamnar i Landa-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 175

bukten i Kungsbacka kommun och i Busör i Halmstads kommun samt en vidare ulbyggnad i Stensjöhamn i Falkenbergs kommun bör enligt länsslyrelsen utredas varvid inverkan på landskapsbilden bör uppmärksammas. Den föreslagna utbyggnaden vid Fylleåns mynning i Halmstads kommun är olämplig bl. a. med hänsyn till fågellivet.

Tillgängligheten till stränderna för allmänheten begränsas enligt länsstyrelsen genom att vägnätet är dåligt utbyggt och till stor del består av enskilda vägar. Länsslyrelsen anser att väghållningen i kustområdet i slörre omfattning bör övertas av slalen. Ett förslag till regionall basvägnät bör utarbetas. I samband därmed bör parkeringsmöjligheterna utredas.

Länsstyrelsen anser att del största och svåraste planeringsproblemet i kustområdet gäller fritidsbebyggelsen. Länsstyrelsen konstaterar att antalet fritidshus i Hallands län enligt lantmäteriets inventering vid årsskiftet 1975/1976 uppgick till ca 26500. Det stora flertalet av fritidshusen - drygt 80 % - är belägna i kustområdet. Vissa strandnära områden, främst i den norra delen av länets kustområde, är till föQd av den omfattande fritidsbebyggelsen inte tillgängliga för allmänheten.

Inom områden med fastställda detaQplaner finns enligt länsstyrelsens beräkningar ca 4000 obebyggda tomter för fritidsändamål. Kommunerna bör enligt länsslyrelen undvika ytterligare planering för enskild fritidsbebyggelse i kustområdet. Planmässig utbyggnad av sådan fritidsbebyggelse bör enligt länsstyrelsen kunna ske inom vissa av länets inre delar.

Inom länets kustområde pågår en omfattande omvandling av fritidshus till permanentbostäder. Omvandlingen innebär enligt länsslyrelsen alt de begränsade friylor som finns kvar måste tas i anspråk för utbyggnad av vägar och service för helårsbebyggelse i stället för alt kunna disponeras för anläggningar som ökar allmänhetens tillgång till stränderna. Omvandlingen innebär vidare atl man får en oplanerad lätortstillväxt som ofta ger kommunerna etl ökat serviceansvar i områden som från kommunalekonomisk synpunkt inte borde utvecklas för helårsboende. Länsstyrelsen anser att det är angeläget att kommunerna ges medel för att motverka en oönskad omvandling.

Den översyn som pågår av detaQplaneområden som endast delvis eller inte alls har tagits i anspråk för bebyggelse bör enligt länsstyrelsen fullföljas. Kustkommunerna bör vidare erhålla statsbidrag för inlösen av obebyggd mark inom fastställda planer.

Länsstyrelsen anser atl den samordnade regionala planeringen för vård och skydd av sanddynområdena vid kusten bör fortsätta. En förutsättning för ett konlinueriigt statligt slöd är enligt länsstyrelsen atl dynerna skyddas enligt naturvårdslagen.

Länsslyrelsen konstaterar att Kungsbacka kommun inte har föreslagit någon bebyggelseutveckling inom en zon av 5 km från Råö rymdobserva-torium. Elt särskilt skyddsområde bör emellertid enligt länsstyrelsen avgränsas kring rymdobservatoriel och bestämmelser bör formuleras för det-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 176

ta område så alt kravet på störningsfrihet tillgodoses. I avvaktan härpå bör riktlinjema i kommunöversikten uttrycka en stark restriktivitet mot tillkommande bebyggelse.

För att man skall kunna komma till klarhet om orsakema lill de tidvis stora algförekomsterna i Laholmsbukten anser länsstyrelsen att de pågående vattenundersökningarna bör fortsätta. En fortsall hög algförekomsl skulle enligt länsstyrelsen spoliera buktens värde för friluftslivet, naturvården och fiskreproduktionen.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom de högexploaterade kustområdena redovisas i avsnitt 4.2. Beträffande Hallands län anförs därutöver föQande.

Planverket anser att kustområdet i Hallands län bör betraktas som i princip fullbyggt med enskild fritidsbebyggelse.

Planverket konstaterar alt det enligt lantmäteriets inventeringar fanns ca 4000 obebyggda tomter år 1976 i Hallands län. Verket anser att kommunerna bör ges möjlighet atl påskynda genomförandet av sådana fastställda, ej utbyggda byggnadsplaner som inte bör upphävas eller omarbetas. Härigenom skulle berörda kommuner få lid att på ett samlat säll la ställning till omfattning och inriktning av ytleriigare fritidsbebyggelse.

All tillkommande permanent bosättning i de högexploaterade kustområdena bör enligt planverket ske i enlighet med en av kommunerna anlagen målsättning för framtida bebyggelse- och tälortsstruklur. Delta bör uppmärksammas av bl. a. Falkenbergs och Laholms kommuner, där en omfattande utveckling av helårsbebyggelse sker eller planeras utanför befintliga tätorter. Kostnader för vatten- och avloppssanering kan enligt verket motivera en begränsad komplettering av bebyggelse men bör inte leda till omfattande nyexploateringar i de högexploaterade kustområdena.

1 de högexploaterade kustområdena finns en rad golfbanor i attraktiva slrandnära lägen. bl.a. i Kungsbacka och Halmstads kommuner i Hallands län. Nya golfbanor bör enligt planverket inte komma lill stånd i strandnära lägen. Vissa omdisponeringar bör vidare kunna göras inom befintliga banor i syfte alt öka tillgängligheten till strändema för friluftslivet. Möjligheten att öka tillgängligheten för friluftslivet till de militära övnings- och skjutfälten bör enligt verket undersökas ytterligare på regional nivå.

Planverket och naturvårdsverket anser liksom länsstyrelsen att stal och kommun bör la ökat väghållningsansvar för att trygga allmänhetens tillgång till stränderna inom kustområdet. Enligt naturvårdsverket är detta särskilt angeläget i Kungsbacka kommun.

Enligt naturvårdsverket krävs särskilda skyddsförordnanden och vårdåtgärder för områden som är av riksintresse för naturvården och friluftslivet i kustområdena. En utbyggnad av småbåtshamnar vid Fylleåns mynning skulle enligt naturvårdsverket komma i konflikt med den känsliga na-turmiQön. En utvidgning av hamnen i Stensjöhamn skulle innebära konflikter med såväl naturvårds- som friluftslivsinlressen.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 177

Nalurvårdsverket anser att eventuella campingplatser inom befintliga eller planerade naturreservat saml inom Hökafältet i Laholms kommun bör utredas med hänsyn lill konsekvensema på naturmiQön. Verket anser liksom länsstyrelsen alt sanddynområdena längs kusten bör ges etl särskilt skydd.

Halmstads kommun betonar med anledning av de statliga myndigheternas yttranden vikten av en utbyggd samhällsservice i kustområdet. Enligt kommunen saknas resurser för atl genomföra den påbörjade inlerkommunala planeringen. Kommunen anser inte alt en utbyggnad av småbåtshamnar vid Fylleån strider mot nalurvårdsinlressena.

Laholms kommun anser alt helårsbosättning i kustområdet är nödvändig eftersom en utbyggnad av tätorterna i kommunens västra delar begränsas av god jordbruksmark. Statlig väghållning eller särskilda statliga bidrag är enligt kommunen en förutsättning för att man skall kunna genomföra den pågående planeringen av campingplatser och basvägnät. Kommunen framhåller också atl man har en god planberedskap för fritidsbebyggelse i de inre delama av kommunen.

Det finns enligt Falkenbergs kommun utrymme för ytterligare fritidsbebyggelse inom kustområdet i kommunen. En utbyggnad av fritidsbebyggelsen skulle ge underlag för atl genomföra den planerade utbyggnaden av vatten- och avloppsnätet. Den föreslagna utbyggnaden i Ugglarp skulle enligt kommunen bl.a. förbättra ortens servicenivå. Möjligheterna till utbyggnad av angränsande tätorter är dessutom begränsade. Kommunen framhåller atl man genom utbyggnaden i Ugglarp vill söka förhindra en omvandling av fritidshus till permanentbostäder inom övriga delar av kustområdet. En ulbyggnad av småbåtshamnen i Stensjöhamn skulle enligt kommunen få stor betydelse för hela kuststräckan mellan Falkenberg och Halmstad, där det i övrigt nästan helt saknas skyddade småbåtshamnar.

Sleninge Natur- och MiQöförening anser atl oexploaterade delar inom kustområdet i Halmstads kommun bör behandlas med stor varsamhet. Föreningen motsätter sig särskill planerna på båthamn, camping etc. vid Busör, som har slor betydelse för djurlivet.

Kullaberg-Hallandsåsen

Länsstyrelsen anger atl samråd har sketl med länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län belräffande det primära rekreationsområdet vid Laholmsbukten och Hallandsåsen. Det är enligt länsslyrelsen angelägel att det förväntade ökande intresset för rekreation på Hallandsåsen möts med en förutseende kommunal planering. Förutsättningarna för turism i området bör enligt länsslyrelsen klarläggas ytteriigare.

I flera primära rekreationsområden har enligt planverket ordningsproblem och slitageproblem uppkommit som vållar kostnader och olägenheter för kommuner och markägare. Omfattande oreglerad camping i strandområden, trafikfarlig och miQömässigt olämplig uppställning av husvagnar,

12 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

Prop. 1978/79:213 Bilagal 178

nedskräpning och skadegörelse på naturmiQön förekommer. I flera fall överskrids också kapaciletsgränserna för befintliga vallen- och avloppsanläggningar. Problemen bör enligt verket inte mötas bara med ordningsregler och effektivare tillsyn utan ställer också krav på investeringar i campingplatser, uppställningsplatser för husvagnar, upprustning av allmänna eller enskilda vägar till attraktiva friluftsområden, iordningställande av leder, badplatser, småbåtsbryggor, sopmajor, toaletter m. m.

Fiskeristyrelsen understryker viklen av alt fritidsfiskets intressen beaklas i planeringen inom området Kullaberg-Hallandsåsen.

Lygnern, Fegen och Bolmen

Enligt länsslyrelsen har samråd skett med övriga berörda länsstyrelser om planeringen för områdena kring sjöarna Lygnern, Fegen och Bolmen. Länsstyrelserna har också deltagit i sammanträden med de inlerkommunala planeringskommittéerna för dessa områden.

Planeringsområdena är till största delen skogsbevuxna och skogsbruket är enligt länsstyrelsen ell myckel starkt markanvändningsinlresse i områdena. Vattenkvaliteten i sjöarna är hög och del är angeläget alt den bevaras med hänsyn till sjöarnas slora belydelse för vattenförsörjningen saml med hänsyn lill fritidsfisket och friluftslivet. Dessa intressen har enligt länsstyrelsen beaktats i den kommunala planeringen.

Markdispositionsplanen för Lygnernområdel är enligt länsslyrelsen inriktad på att pågående markanvändning skall fortsätta, atl vissa bevarandevärden skall säkerställas och alt ålgärder skall vidtas för friluftslivet. Ingen ny fritidsbebyggelse planeras. Området Fjärås bräcka är elt angeläget bevarandeobjekt med hänsyn lill vetenskaplig naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård. Den planerade utvidgningen av gmsläklen bör enligt länsstyrelsen inte få påverka bräckans krön.

Också markdispositionsplaneringen för Fegenområdel är inriktad på atl pågående markanvändning skall fortsälla. Några större planeringsproblem föreligger inte enligt länsslyrelsen. Det är emellertid angeläget att del inlerkommunala samarbetet fullföljs. Ell säkerställande av riksintresset kräver att kommunerna kommer fram till en enhetlig syn på markanvändningen inom Fegenområdel. Nalurvårdsverket anser att den fortsatta planeringen för Fegenområdel bör inriktas på atl säkerställa riksintresset för naturvård.

1 planeringen för Bolmenområdet undersöks enligt länsstyrelsen bl.a. om ca 1 000 nya fritidshus, varav drygt 100 hus i Hylte kommun i Hallands län. kan tillkomma inom en tidsperiod av 15-20 år utan atl övriga intressen motverkas.' Antalet nya hus synes enligt länsstyrelsen vara godtagbart med hänsyn till planområdels storiek. Det är emellertid angelägel atl ålgär-

' Kommunerna har under år 1978 redovisat ett gemensamt förslag till markdisposi-tionsplan för Bolmenområdet - "Bolmen 78".

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 179

der vidtas även för turismen och friluftslivet och att markreservalioner görs för dessa intressen.

Naturvårdsverket anser att anläggningar för friluftslivet i Bolmenområdet bör prioriteras framför ytleriigare fritidsbebyggelse.

Jordbruk

Länsslyrelsen bedömer alt avvägningen mellan tätortsutbyggnad och hushållning med jordbruksmark kommer atl bli det svåraste planeringsproblemet i länet under de närmaste åren. Åkermarken utgör ungefär en Qärdedel av länets totala areal och är koncentrerad lill kustområdets slättbygder där godhelsklasserna i en översiktlig gradering varierar mellan 5 och 8 i en 10-gradig skala. Endast en fjärdedel av rikets åkerjord är av klass 5 eller bättre. Länets största och mest expansiva tätorter ligger inom dessa för jordbruket primära intresseområden.

Arbetet med kommunala program för hushållning med jordbruksmarken har enligt länsstyrelsen påbörjats men inte hunnit färdigställas. Efter samråd med länsslyrelsen har den kommunala redovisningen inriktas på en redogörelse för uppläggning och tidsplan för fortsaU arbete. Programarbetet är enligt länsstyrelsen också svårl atl genomföra så länge tydligt formulerade mål för framlida lälortsslruklur saknas. Samtliga kustkommuner avser emellertid atl under de närmaste åren upprätta kommunomfattande markdispositionsplaner. Inom ramen för del arbetet kommer del enligt länsstyrelsen atl bli möjligl all närmare behandla olika utbyggnadsinlres-sen som därefter får vägas mol del redan starkt uttalade intresset alt bevara värdefull jordbruksmark.

Länsstyrelsen anser atl markhushållningsfrågorna inte kan lösas på etl tillfredsställande sätl utan en mera ingående analys av ortsstruklur och av sambandet mellan tätorterna i länet som helhet. En sådan analys bör innefatta såväl de regionalekonomiska aspeklerna, t. ex. arbetsplatsernas läge, befolkningsfördelning och kommunikationer mellan orterna, som markanvändningsfrågorna.

Enligt lantbruksnämnden har riktlinjerna till skydd för jordbruksmarken i kommunöversikterna fått en tänjbar utformning och ger därmed inte elt gott skydd för jordbruket. Tätorlsutvecklingen bör redovisas i realistisk omfattning och inte grunda sig på överskatlningar av befolkningsutveckling och ulrymmesstandard. Lantbruksnämnden stryker under atl de kommuner som inte har utarbetat jordbruksmarksprogram snarast bör göra delta.

Näringslivskommiltén i Hallands län anser att man vid avvägningen mellan kravet på markhushållning och behovel av mark för boende och näringsliv inte alllid bör prioritera jordbrukets intressen.

Lantbrukarnas länsförbund i Hallands län anser all del är nödvändigt att den fysiska och den regionalpolitiska planeringen samordnas. Förbundet

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 180

konstaterar atl frågan om tätorlsutvecklingen upptar en slor del av kommunernas redovisning av arbetet under planeringsskedet. Konflikter mellan mark avsedd för lätortsutbyggnad och jordbruksmark finns i flera fall. Prioriteringar i en konfliktsituation gynnar enligt förbundet inte sällan endasl tälortsintressel utan att motiv för detla presenteras eller alternativa förslag till tätortsutbyggnad övervägs. Ulbyggnad av tätorterna sker i en del fall på kommunernas bästa åkermark. Förbundet anser att delta strider mot riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen.

De kommuner i Hallands län som inte har färdigställt program för hushållning med jordbruksmark bör enligt lanlbruksslyrelsen och planverket snarast göra delta.

I de kommuner där man ännu inte har tagit ställning lill expansionsrikl-ningar och lätortsstruklurens framtida utformning kan enligt lanlbruksslyrelsen stora expansionsområden ge utrymme för olika alternativ. Därmed kan också handlingsutrymme finnas kvar för atl man i den fortsatta planeringen skall kunna hushålla med värdefull åkermark. Styrelsen framhåller dock starkt att fortsatt planering som bringar klarhet i den framtida markanvändningen måste bedrivas med största skyndsamhel i de kommuner som redovisar stora osäkerhetszoner.

Lanlbruksslyrelsen betonar också att vägplaneringen bör inriktas på alt finna vägslräckningar som innebär minsta möjliga ianspråktagande av jordbruksmark. Det är enligt styrelsens uppfattning angeläget att alternativa vägslräckningar som ger så begränsade skador som möjligl på åkermarken och på jordbrukel utarbetas på ett tidigt stadium i planeringen. Lanlbruksslyrelsen fäster regeringens uppmärksamhet på frågan om den framlida sträckningen av väg E 6 i Hallands län, särskilt vad gäller sträckan Halmstad-Falkenberg, som ett exempel på en olöst konflikt mellan jordbruks- och vägintressen.

Kungsbacka kommun och Hallands länsavdelning av Svenska kommunförbundet anger med anledning av de slatliga myndighetemas yttranden att jordbruksmarksfrågorna måste behandlas som elt seklorinlresse bland andra i den kommunala planeringen.

Skogsbruk

Med hänsyn till skogsbrukets stora betydelse för länet och riket anser länsslyrelsen alt särskilda program för hushållning med skogsmarken bör utarbetas för samtliga kommuner i länet. Programmen bör samordnas med jordbruksmarksprogrammen och de bör ange vilka områden som inom överskådlig lid behöver las i anspråk för andra ändamål, t. ex. bebyggelse och kraftledningar. Vidare bör anges de områden för vilka vissa restriktioner måste läggas på skogsbrukel för att man skall kunna beakta naturvårds- och rekrealionsintressen enligt naturvårds- och skogsvårdslagarna.

Konflikter mellan skogsbruk och olika former av friluftsliv förekommer enligt länsslyrelsen inom stora delar av länet. Länsstyrelsen anser alt en

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 181

styrning av friluftslivet lill vissa områden och en tillämpning av skogsvårdslagen kan bidra till atl minska störningarna för skogsbrukel samt öka tillgängligheten inom attraktiva strövområden.

Utbyggnad av fritidsbebyggelse bör enligt länsstyrelsen ske i koncentrerad och planlagd form så atl ölägenheter av en omfatlande och spridd glesbebyggelse i skogsbmksområden inte uppslår. Även andra åtgärder kan enligt länsstyrelsen bidra lill all minska konflikterna mellan skogsbruk och fritidsbebyggelse, bl.a. planering av tillfarts- och skogsbilvägar.

Fiske

Frågor om vattenhushållning bör enligt länsstyrelsen bli en huvudfråga i den fortsatta fysiska riksplaneringen. För all man skall kunna säkerställa lax- och öringbeståndets uppvandring i vattendrag och fiskreproduktionen kan bl. a. gällande regleringstillstånd behöva omprövas. Länsstyrelsen berör även föQderna för fiskbeståndet av höjning av växlnäringskoncentra-lionerna och försurning av sjöar och vattendrag i länet.

Fiskeristyrelsen anser atl fiskets intressen inte har beaktats tillräckligt i den kommunala planeringen. Styrelsen finner della beklagligt efiersom del i länet finns mycket viktiga fiskeintressen varav ell flertal hotas av andra verksamheter. Den tilltagande jordbruksbevattningen hotar bl.a. del riks-intressanta laxbeståndet i Stensän.

I del fortsatta planeringsarbetet bör enligt fiskeristyrelsen samtliga länels kommuner som alla berörs av fiskels viktigare intresseområden redovisa hur de avser all säkerställa dessa områden. Yrkesfiskels och beredningsindustrins behov av markområden bör i samarbete med fiskenämnden utredas och säkras i den fortsatta planeringen. För slörre allmänna vatten bör översiktliga riktlinjer för fiskevården föreslås.

Laholms kommun anger atl vissa brister i underiagsmaterialel är orsaken lill alt fiskets intressen inte har beaktats i tillräcklig omfattning av kommunen under planeringsskedet.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Naturvårdens och friluftslivels intressen är enligt länsstyrelsen väl dokumenterade i det inom länsslyrelsen utarbetade förslaget till nalurvårdsplan. Förordnanden om naturreservat har hittills varil den mesl använda formen för säkerställande. Mellan fem och tio naturreservat har bildats varje år. Länsstyrelsen räknar med atl kunna bilda naturreservat i samma takt även under de närmaste åren.

Enligt länsstyrelsen kan brislen på resurser innebära alt säkerställandet kommer att la mycket lång tid i anspråk. Vid det fortsatta arbelel bör man därför överväga att i vissa fall ersätta förordnande enligt naturvårdslagen med en slrikl lillämpning av skogsvårdslagen och bokskogslagen, bl. a. genom preciserade bestämmelser i antagna kommunala planer eller genom civilrättsliga avlal.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 182

Länsstyrelsen framhåller att olika exploaleringsåtgärder. t. ex. kraflledningsdragningar och skogsavverkningar, ofta medför negativa förändringar i landskapsbilden. Hänsyn till landskapsbilden bör vägas in i valet mellan olika exploaleringsallernativ.

Säkerställande av kulturminnesvårdens intressen är enligt länsstyrelsen ofta svårt och tidskrävande. De inom länet påbörjade och delvis avslutade inventeringarna av kulturhistoriskt intressanta objekt och miQöer bör enligt länsstyrelsen även omfatta områden som är av regionall och lokalt intresse. Vidare bör vissa tätortsområden bli föremål för en översiktlig bevarandeplanering. Del samlade inventeringsmaterialet bör enligt länsstyrelsen efter utvärdering bilda elt program för kulturminnesvården för kommunerna och länet.

En kanalisering av friluftslivet och en konsekvent tillämpning av anvisningarna till 1 § skogsvårdslagen kan enligt länsstyrelsen bidra lill atl minska störningarna för jord- och skogsbruk samt öka attraktiviteten och tillgängligheten till eftertraktade strövområden. Del är dessutom viktigt atl öka kunskaperna hos de besökande om naturen samt dess vård och skötsel.

Naturvårdsverket anser alt planeringsskedet har givit etl gott resultat i länet. Det är enligt verket angelägel alt länsstyrelsen antar förslagel lill nalurvårdsplan och alt vissa kompletterande inventeringar ulförs. Förslaget lill åtgärdsprogram för atl säkerställa naturvårdens intressen är enligt verkel väl ägnat alt ligga lill grund för del fortsatta arbelel.

Riksantikvarieämbetet anser att del finns betydande brister i invente-ringsmalerialet för kulturminnesvården, bl. a. i Hallands län. Avgränsningar och preciseringar av kulturminnesvårdens intressen har enligt ämbetet skett på ett tillfredsställande sätt inom flertalet av de s. k. slörre områdena av betydelse för kulturminnesvården. Invenleringsarbetet har dock inte till alla delar slutförts, t. ex. inom Älradalen i Hallands län. Ämbetet anser all flertalet av de slörre områdena bör kunna avföras som särskilda planeringsområden så snarl skyddsbehovel inom dessa har preciserats geografiskt och tillgodosetls i den kommunala planeringen.

Fr i ti ds b ebygg else

Länsslyrelsen anser alt en fortsalt utveckling av fritidsbebyggelse bör få en ny inriktning, vilkel också i stort överensstämmer med kommunernas uppfallning. Inom kustområdet bör man undvika atl upprätta ytterligare planer för enskild fritidsbebyggelse.

Ny fritidsbebyggelse bör enligt länsstyrelsen kunna utvecklas inom vissa inlandsområden. För att man i största utsträckning skall kunna undvika konflikter med exempelvis skogsbruk och naturvård bör bebyggelsen ske efter planläggning, varvid man kan pröva frågor om t.ex. täthet, vatten-och avloppsförsörjning, renhållning, tillfartsvägar och övrig service. Fritidsbebyggelsen kan medföra att sysselsättningstillfällen skapas och atl un-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 183

derlaget för befintlig service förstärks, vilket har stor betydelse i länets skogsbygd.

Industri

De ulredningar som har genomförts under planeringsskedet visar enligt länsstyrelsen atl en fortsatt etablering av tung och miljöslörande industri i Väröområdet är förenad med svårigheter med hänsyn till alt befintliga anläggningar, såväl Ringhals kärnkraftverk som Värö bruk, ställer stora säkerhetskrav på omgivningen. Andra begränsningar för en fortsatt etablering av tung industri är de geologiska förhållandena samt den otillräckliga råvatleniillgången. Nya elableringsinlressen för tung industri till Väröområdet har enligt länsstyrelsen inte kunnat iakttas under planeringsskedet.

Del är enligt länsstyrelsen angeläget atl statsmakterna stödjer en utveckling av andra verksamheter i Väröområdet, bl.a. med hänsyn till etable-ringssvårighelerna för tung industri saml önskemålet om en mera differentierad arbetsmarknad.

För att en fortsall planering i Väröområdet skall vara möjlig krävs enligt länsstyrelsen alt riksdagen tar ställning till omfattningen av den framtida kärnkraftulbyggnaden och all säkerhetsmyndigheternas rekommendationer preciseras och fastställs. Det är angeläget all den nuvarande planeringsberedskapen upprätthålls och alt förutsättningarna för bostadsbebyggelse i hela Väröområdet med hänsyn till säkerhetsfrågorna ytterligare klarläggs. Därefter bör enligt länsstyrelsen befolkningsramar för olika delområden bestämmas i en antagen områdesplan som godkänns av säker-helsmyndigheterna.

Statens kärnkraflinspeklion åberopar som sill yttrande det sammanfattande avsnittet i rapporten Användning av marken kring kärnkraftverk. I rapporten konstateras att de säkerhetssynpunkter som efter hand har preciserats vid Ringhals, begränsar utbyggnaden av samhället Bua till en lägre nivå än vad kommunen önskar. Behov föreligger här av fortsatt meningsutbyte mellan berörda intressenter, varvid argumenten för en större utbyggnad bör vägas mol de säkerhelsmässiga olägenheterna, vilka kan tänkas kompenseras av t.ex. en höjd beredskap. Säkerheismyndighelerna vill också enligt rapporten bevaka all industriprocesser, lager eller transporter inte förekommer så nära kraftverket, atl dess säkra drift kan störas genom t. ex. explosioner, brand eller hindrad kylvattenlillförsel. Explosiva och brandfarliga ämnen utgör elt hot mot ell kärnkraftverk. Säkerhetskraven för elt planerat hamnläge och vissa planerade induslriarealer i Värö har klarlagts sent under den fysiska riksplaneringens planeringsskede. Detla har begränsat möjligheterna att skapa en hamn på Väröhalvön och har komplicerat kommunens planeringsarbete.

Planverket anför att arbetet under planeringsskedet har klarlagt att betydande miQöproblem föreligger även i sådana områden som särskill har angetts för lokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska rikspla-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 184

neringen. Detta gäller bl.a. Väröområdet. Enligt verkets mening är det därt"ör inte möjligt alt ulan ytleriigare analys ta ställning till vilka platser som är särskilt lämpliga för en utveckling av sådan industri. Det är i ställel angeläget alt översiktligt slälla samman del material som föreligger. Planberedskapen i Väröområdet är enligt verket god, men säkerhetskraven kring kärnkraftverket, den otillräckliga råvarutillgången m. m. försvårar en framtida industriutveckling.

Varbergs kommun delar planverkels upfaltning om behovel av en sammanställning och utvärdering av befintligt malerial för områden avsedda för miljöslörande industri. Kommunen stryker under att en sådan utvärdering bör innefatta elt förnyat ställningstagande till områdenas planmässiga och miljömässiga förutsättningar för ytterligare mlQöstörande industri.'

Energiförsörjning

Behov av markreservationer för regionala kraftledningar har diskuterats av länsstyrelsen i samråd med berörda kraftproducenter och kommuner. Reservat har enligt länsslyrelsen angetts på kommunernas planmaterial i den mån kraftproducenterna har kunnat ange en preciserad sträckning. Större kraftledningar, exempelvis del i elt evenluelll framtida 800 kV riksnät har också diskuterats med kommuner och kraftproducenter. Arbetet är inte avslutat men synes enligt länsstyrelsen kunna infogas i kommunernas fortsatta fortlöpande översyn av planen i samråd med länsslyrelsen. valtenfallsverket och övriga kraftproducenter.

Länsstyrelsen konstaterar atl utbyggnad av kraftledningar i Halland i hög grad berör de areella näringarna. Skogsbrukets intressen berörs i slor omfattning. Planerade huvudledningar vid utbyggnad av stamlinjenätet kommer alt genomkorsa områden med högprodukliv skogsmark. Även för jordbruket innebär kraftledningsutbyggnad vissa störningar.

Översiktliga studier belräffande lokalisering av vindkraftaggregat har enligt länsslyrelsen under planeringsskedels senare del bedrivits av nämnden för energiproduklionsforskning. Med hänsyn lill atl Hallandskusten redan är hårt utnylQad för bebyggelse och att landskapet i övrigt är flackt med känsliga naturpartier torde det enligt länsstyrelsen bli mycket svårt alt finna lämpliga områden vid kusten för sådana eventuella anläggningar.

Länsslyrelsen anger all en pipeline för gas planeras från länets södra gräns till Halmstad som en gren av etl ledningssystem i Skåne. Ledningarna är avsedda att grävas ner 1,5 m och marken ovan kan därefter odlas. Det är därför en fördel att dra ledningar genom åkermark jämfört med skogsmark.

Industriverket framhåller all det torde vara svårt att anlägga den hetval-

' Varbergs kommun har i skrivelse den 29 augusti 1978 till chefen för bostadsdepartementet hemställt att regeringen i beslutet med anledning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen klargör vad som bör gälla för Väröområdet bl. a. som lokaliseringsområde för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 185

lenledning från Ringhals lill Göteborg som har diskuterats. Verket påpekar vidare liksom länsslyrelsen all det lorde vara myckel svårt atl lokalisera vindkraftverk till Hallandskusten. Liknande synpunkter framförs av naturvårdsverket.

Laholms kommun anser alt de planerade kraftledningarna inom kommunen kan få negativa konsekvenser för skogsbmkel och landskapsbilden. Kommunen framhåller alt det är myckel otillfredsställande att inte någon formell samrådsskyldighel föreligger på elt tidigt sladium då ledningarnas sträckning diskuteras. Kommunen menar vidare atl vindkraftverk i rimligl antal och med lämplig placering inte behöver innebära lika slor negativ effekt pä landskapsbilden som de stora kraftledningarna.

Väg E 6

Länsslyrelsen framhåller alt osäkerheten belräffande utbyggnaden av väg E 6 orsakar problem i kommunernas planering. Länsstyrelsen stryker därför kraftigt under atl den sträckning av E 6 bör stå fasl som baseras på ett förslag från en särskild samrådsgrupp med representanter för berörda kommuner, länsstyrelsen, landstinget och vägverket.

Hallands länsavdelning av Svenska kommunförbundet anger liksom länsslyrelsen att det är viktigt att den huvudsakliga sträckningen av väg E 6, som har utretts av nämnda samrådsgrupp, ligger fasl.

Flygplatser

Bullerstörningar från den nya flygplatsen Landvetter i Göteborgs och Bohus län bör enligt länsstyrelsen föranleda Kungsbacka kommun atl utarbeta motsvarande bebyggelsereglerande bestämmelser som de angränsande kommunerna gör.

Länsstyrelsen anger vidare att utbyggnad har föreslagits för Halmstads flygplats med en förlängning av landningsbanan mol norr. Utbyggnaden skulle innebära atl bullerolägenhelema minskar för tätorten men att samtidigt högproduktiv åkermark tas i anspråk. En diskuterad utbyggnad av flygplatsen på Getlerön i Varbergs kommun skulle komma i konflikt med naturvården. Flygplatsen ligger i direkt anslutning lill etl naturreservat som är av myckel slor belydelse som rastplats för flyttfåglar.

Luftfartsverket förutsätter all en eventuell utbyggnad av flygplatsen på Getlerön, som har uppgetts stå i konflikt med naturvårdsintressen, behandlas i samband med den fortsatta tätortsplaneringen.

Hamnar

De tre handelshamnarna i Halmstad, Falkenberg och Varberg genomgår enligt länsstyrelsen en expansiv utveckling. Den planerade och pågående utbyggnaden står inte i nämnvärd konflikt med bevarandeintressena i den fysiska riksplaneringen. Vid en eventuell fortsatt utveckling kan emellertid väsentliga lätortsnära rekreationsområden komma alt hotas.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 186

Möjligheterna att anlägga djuphamnar i de lägen som sjöfartsverket har angivit som lämpliga ur navigationssynpunkt påverkas enligt länsstyrelsen inte nämnvärt av annan föreslagen markanvändning i kommunemas markdispositionsplaner.

Länsstyrelsen anger att en särskild undersökning av djuphamnsmöjlig-hetema vid Väröhalvön har genomförts av Varbergs kommun. Flera lägen i anslutning till Väröhalvön är tänkbara enligt sjöfartsverkets inventeringar. Möjligheter alt anlägga en djuphamn vid södra delen av halvön kvarstår enligt länsslyrelsen. men de är mindre gynnsamma med hänsyn till bl.a. tillfarter och befintlig bebyggelse. På Väröhalvöns nordvästra del, intill kärnkraftverket, finns lekniska möjligheter för hamnutbyggnad men en sådan blir mycket kostnadskrävande. Dessutom innebär en djuphamn i detta läge. liksom tillkommande tung industri, slömings- och säkerhetsrisker för kärnkraftverket och dess kylvatlensystem.

Planverket bedömer atl del för västkusten och Öresundskusten behövs en allsidig utredning som underlag för kommande beslut om hamnulbygg-nader.

Naturvårdsverket framhåller alt en hamnutbyggnad i Halmstad innebär konflikter med naturvårdsinlressena. Mot bakgrund av den belydande överkapacitet som befintliga hamnar har, anser verkel alt det är tveksamt om ytterligare utbyggnader bör komma lill slånd.

En utbyggnad av hamnen i Halmstad är enligt Halmstads kommun av stor belydelse för näringslivet i en betydligl större region än kommunen. Kommunen anser inte atl utbyggnaden slår i konflikt med nalurvårdsinlressena.

Varbergs kommun påpekar all varken sjöfartsverket eller industriverket har kommenterat det föreslagna reservområdet för djuphamn norr om Värö.

Försvar

Försvarets behov av övnings- och skjutfäll i Hallands län kan enligt länsslyrelsen inte tillgodoses utan alt slörningar uppslår för befolkningen i del område som berörs. Länsslyrelsen delar den uppfallning som försvarets fredsorganisationsulredning har redovisat, nämligen att det är nödvändigt att Hallands regemente erhåller bättre övnings- och skjutfäll än de befintliga. De regionala myndigheterna har förordat atl ett område vid Mästocka i Laholms kommun las i anspråk för ändamålet.

Överbefälhavaren anför alt Laholms kommun inte har redovisat några särskilda riktlinjer för bebyggelseutvecklingen för det diskuterade alternativet lill skjutfält vid Mästocka. Vidare har kommunen inte redovisat konsekvenserna av den militära användningen av Hökafället, där kommunens förslag om en anläggning för friluftsliv söder om skjutfällel kvarstår. Intill dess möjligheterna lill flyttning av den militära verksamheten har utretts, bör kommunen enligt överbefälhavaren i sin planering utgå från verksam-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 187

hetens nuvarande omfattning.

Laholms kommun noterar med tillfredsställelse överbefälhavarens initiativ till utredning om en eventuell flyttning av verksamheten vid Hökafället.

Överbefälhavaren motsätter sig Halmstads kommuns förslag om anläggningar för friluftslivet inom de bullerstörda områdena vid Ringenäs skjutfält. Del är enligt överbefälhavaren inte möjligt all ytleriigare tillmötesgå friluftslivets intressen vid fältet. Ytleriigare inskränkning av utbildningsverksamheten får inte ske.

Halmstads kommun tillstyrker anordnandet av elt nytt skjutfält för Hallands regemente. När markproblemet är löst för regementet anser kommunen alt Skedalaheds övningsområde bör öppnas för civil användning. Kommunen vidhåller sina synpunkter vad gäller olägenheterna med Ringenäs skjutfäll.

6.13 Göteborgs och Bohus län

Redovisat material

I samtliga 15 kommuner i Göteborgs och Bohus län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning till programmen genom beslut län för län under våren 1975. För Göteborgs och Bohus län fattades beslul den 3 april 1975.

Samtliga kommuner i Göteborgs och Bohus län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med atl fullföQa riktlinjema för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Av länets 15 kommuner har 13 redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter. Härryda kommun har redovisat av fullmäktige godkänd kommunöversikl. 1 Mölndals kommun pågick yid redovisningen arbete med att upprätta kommunöversikt.'

Av fullmäktige antagna kommunomfattande markdispositionsplaner har redovisats av Lysekils, Mölndals, Orusls och Strömstads kommuner.

1 Göteborgs och Bohus län omfaltas kusten och Göta älvs dalgång av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Kuststräckan norr om BroQorden har härvid betecknats som obruten kust, medan kuststräckan söder om Brofjorden har betecknats som högexploaterad kust. Länet berörs även av det primära rekreationsområdet Norra Bohusläns skärgård. Vidare har regeringen i beslutet över programskedel enligt beslämmelserna i 10 a§ byggnadslagen beslutat atl del för Hogdalsnäsei i Strömstads kommun

' Kommunöversikl för Mölndals kommun har antagits av kommunfullmäktige 1978-09-27.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 188

skall finnas generalplan som tillgodoser i beslutet angett syfte saml föreskrivit all länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län skall lämna en särskild redovisning av planeringsarbetet för Hogdalsnäsei.

För kuststräckan norr om BroQorden bar övergripande riktlinjer för planeringen utarbetats av Norra Bohusläns kustutredning, med representanter för Lysekils, Sotenäs, Strömstads och Tanums kommuner, Bohusläns samarbetskommitté, landstinget samt länsslyrelsen. Lysekils, Solenäs, Strömstads och Tanums kommuner har med de gemensamma planeringsriktlinjerna som grund upprättat och antagit markdisposilionsplaner för kustområdet. Inom ramen för Norra Bohusläns kuslulredning har också utarbetats en rapport avsedd all belysa förutsättningarna för en fortsatt utveckling av turism och rekreation inom det primära rekreationsområdet Norra Bohusläns skärgård.

För kuststräckan söder om BroQorden har Bohusläns samarbetskommitté och Göteborgsregionens kommunalförbund gemensamt lämnal en redovisning av den markanvändningsplanering för kustområdet som pågår i berörda kommuner. De kommuner som ingår i Bohusläns samarbetskommitté, dvs. Lysekils, Munkedals, Orusls och Uddevalla kommuner, har inte behandlat redovisningen i kommunfullmäktige. Av kommuner som ingår i Göteborgsregionens kommunalförbund har Göteborgs, Öckerö, Kungälvs och Tjörns kommuner i kommunfullmäktige godkänt redovisningen som underlag för fortsatt kommunal planering. Stenungsunds kommun har inte behandlat redovisningen i kommunfullmäktige.

För Göta älvs dalgång har berörda kommuner i Göteborgs och Bohus län och Älvsborgs län under ledning av Göteborgsregionens kommunalförbund utarbetat förslag lill översiktlig markanvändningsplan. De berörda kommunerna i Göteborgs och Bohus län, nämligen Göteborgs och Kungälvs kommuner, har godkänt förslaget som underlag för fortsatt kommunal planering.

Områdesplaner som har antagits av kommunfullmäktige har redovisats för BroQorden och Skaflö i Lysekils kommun, för Råssöhamn, Strömstad, Kosteröarna, Strand och Kålvik-Lunneviken i Strömstads kommun saml för Slottet-Heeslrand i Tanums kommun. För Seläler i Strömstads kommun har redovisats en av kommunfullmäktige antagen reviderad version av lidigare områdesplan. Munkedals kommun har redovisat en av kommunstyrelsen godkänd markdisposilionsplan för Tungenäset.

Strömstads kommun har som generalplan för Hogdalsnäsei redovisat kommunöversikt, kommunomfattande markdisposilionsplan, markdisposilionsplan för kustområdet samt områdesplaner för Strand och Kålvik-Lunneviken. Kommunfullmäktige i Strömstads kommun har, i samband med att förslaget till områdesplan för Kålvik-Lunneviken antogs, uttalat atl kommunen genom att anla de ovan nämnda planerna har antagit den av regeringen begärda generalplanen för Hogdalsnäsei.

Enligt regeringens beslut med anledning av programskedet i den fysiska

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 ' 189

riksplaneringen omfattas ingen av kommunerna i länet av krav på alt upprätta program för hushållning med jordbruksmarken. Av kommunfullmäktige behandlat program för hushållning med jordbruksmarken har dock redovisats av Mölndals kommun. Göteborgs kommun har redovisat förslag lill plan för vården av odlingsmark.

Av kommunfullmäktige godkända redovisningar för ålgärder som kommunera har vidtagit eller avser alt vidta för att genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnats av 10 av länets 15 kommuner.

Länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande till ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgelts av länsslyrelsen den 19 september 1977. Detla har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts för yllrande lill landstinget och för kännedom till kommunerna. Slutligt sammanfattande yttrande har avgelts av länsstyrelsen den 16 november 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogals den av regeringen i dess beslul med anledning av den fysiska riksplaneringens programskede begärda särskilda redovisningen av planeringsarbetet för Hogdalsnäsei. Länsstyrelsen har även lämnal särskilda redovisningar av planeringsarbetet för kustområdet, Göta älvs dalgång och Gullmarn. Vidare har länsstyrelsen bifogat yttranden dels från försvarsområdesbefälhavaren för Göteborgs och Bohus försvarsområde, vägförvaltningen, lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen, fiskerikonsulenlen och landstinget, dels från Lantbmkarnas provinsförbund i västra Sverige, Svenska naturskyddsföreningens länsförbund och Tanums naturskyddsförening.

Yttranden över det redovisade materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt I.). Beträffande Göteborgs och Bohus län har yttranden kommit in från Tanums naturskyddsförening. Johanssongruppen genom Lrs Johansson samt fastighetsägare i Valla socken, Tjörns kommun.

Kommunerna har beretls tillfälle atl komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts tillfälle alt komma in med synpunkter på verkens yttranden. I Göteborgs och Bohus län har synpunkter lämnats av länsslyrelsen samt Göteborgs, Kungälvs, Munkedals, Orusts, Stenungsunds, Strömstads, Tanums och Tjörns kommuner.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets utfall

Kommunernas arbete under planeringsskedet har enligt länsstyrelsen i

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 190

hög grad föQt de uppställda riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. De planeringsåtgärder som kommunerna har vidtagit i de områden som berörs av riksintressen har i regel kunnal samordnas väl med kommunernas övriga fysiska planering. 1 de flesta kommuner har man bedrivit kommunomfattande markdispositionsplanering parallellt med arbetet med den fysiska riksplaneringen.

Länsslyrelsen anser dock inte atl riksintressena är hell säkerställda genom det planeringsarbete som nu har genomförts av kommunerna. En markdisposilionsplan kan enligt länsstyrelsen inte anses vara kommunalt förankrad om den inte har antagits av kommunfullmäktige. Som instrument för au långsiktigt säkerställa riksintressen är även kommunöversikterna, som i allmänhet har antagils för en period på tre år, av begränsal värde. Kommunernas ålgärdsredovisningar ger enligt länsslyrelsen inte heller i samtliga fall en entydig bild av hur kommunerna avser atl fullföQa sina riksplaneprogram. Länsslyrelsen bedömer dock alt kommunerna kommer att fullföQa programmen inom ramen för den löpande kommunala planeringen.

Obruten kust

I del planeringsarbete som har genomförts för kustområdet har man enligt länsslyrelsen i huvudsak tillämpat principen all förlägga tillkommande permanent- och fritidsbebyggelse samt andra verksamheter till lälortsan-knulna utvecklingsområden. Härigenom har man enligt länsslyrelsen så långl möjligt försökt bevara sammanhängande kustavsnill från exploatering. Kommunerna avser att klarlägga markanvändningen i de utvecklingsområden som har angetts i planerna för kustområdet genom atl upprätta områdesplaner. Mycket arbete återstår enligt länsslyrelsen med alt genomföra denna områdesplanering, vilken ännu bara har påbörjats för vissa områden.

1 den utredning om turismens utveckling i del primära rekreationsområdet som har utförts inom ramen för kustplaneringen har man gjorl beräkningar av de anspråk på mark för turism och friluftsliv som kan komma alt riktas mot området. De utbyggnadsområden för fritidsboende av olika slag som kommunerna har angett i sina kuslplaner kommer enligt dessa beräkningar att helt tas i anspråk inom en period som varierar mellan 5 och 20 år, beroende på hur den allmänna utvecklingen inom rekrealionsseklorn blir och vilken bebyggelsetälhet som lillämpas vid exploateringen.

Länsstyrelsen stöder den uppfattning som förs fram i turistutredningen att en avsevärd ökning av ulbyggnadsområdena för rekreationsändamål skulle äventyra de naturvärden som utgör den främsta förutsättningen för områdets rekreationsvärde. En sträng hushållning med tillgängliga utbyggnadsresurser är därför nödvändig. Kommunerna bör enligt länsslyrelsen planmässigt styra utbyggnaden för turism och friluftsliv både vad gäller former och utbyggnadstakt. De möjligheter till sysselsättning som turis-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 191

men ger bör las tillvara. Kommunerna bör genom statliga bidrag ges ekonomiska resurser att genomföra utbyggnaden för turism och friluftsliv.

Strömstads kommun har i områdesplanen för Råssöhamn, som är elt av de utbyggnadsområden som redovisas i kustplaneringen, föreslagil en omfattande ulbyggnad av permanentbebyggelse, enskild fritidsbebyggelse, uthymingsstugor och campinganläggningar. Konsekvenserna för naturmiljön av en så kraftig exploatering har dock enligt länsslyrelsen inte klarlagts. I flera områden i norra Bohuslän, bl. a. i Tjärnöarkipelagen och på Resö, finns molsvarande problem.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter pä planeringen inom de obrutna kustområdena i landet redovisas i avsnitt 4.1. Beträffande Göteborgs och Bohus län anförs därulöver föQande.

Planverket konstaterar att antalel fritidshus enligt lantmäteriverkets inventering under perioden 1970-1975 ökade 21% i norra Bohuslän.

Det inlerkommunala planeringsarbete som har genomförts för norra Bohusläns kustområde utgör enligt planverket en god grund för del fortsatta planeringsarbetet på kommunal nivå. De områden som man i kustplanerna föreslår skall utnytQas för fritidsboende av olika slag bör enligt planverket reserveras för uthyrningsstugor och andra anläggningar som tillgodoser fri-luftslivels behov. Enskild fritidsbebyggelse bör endast medges i form av mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse. Planverket anser alt del är särskilt vikligl all prioritera turismens och friluftslivels intressen i de angivna utbyggnadsområdena mot bakgrund av de beräkningar av den framtida efterfrågan på mark för dessa ändamål som har gjorts inom ramen för turistutredningen. Verket anser all en ökning av ulbyggnadsområdena för fritidsboende skulle äventyra kustområdets naturvärden.

Kommunerna i norra Bohuslän bör enligt planverket i det fortsatta planeringsarbetet utarbeta ell program som anger vilka ålgärder som bör vidtas för de i planeringen utpekade bas- och utvecklingsområdena och hur dessa åtgärder bör prioriteras. Den områdesplanering som har påbörjats bör fullföQas med de utarbetade åigärdsprogrammen som grund.

Enligt riksantikvarieämbetet behövs kraftiga styrmedel för alt stoppa den funktionsomvandling som äger rum bl. a. i de gamla bohuslänska fiskesamhällena och som leder lill en utarmning av den byggda mlQön. Priserna på äldre, centralt belägen bebyggelse har enligt ämbetet nått en sådan nivå atl den bofasta befolkningen hänvisas lill nyuppförda bostäder i samhällenas utkant.

Planverket och fiskeristyrelsen anser all en ulbyggnad av industri vid Sannäsfjorden i Tanums kommun är olämplig. VattenmiQön och därmed också fisket skulle påverkas av en sådan ulbyggnad. Området är av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Industriell verksamhel bör enligt planverket lokaliseras i anslutning till befintliga tätorter. Tanums kommun framhåller att kommunen står fasl vid det utvecklingsområde för industri vid SannäsQorden som har redovisats i markdispositionsplanen för kust-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 192

området. Med hänsyn lill alt kommunen har en svår ekonomisk situation och brist på sysselsättning är det nödvändigt atl kommunen kan erbjuda lo-kaliseringsalternaliv för industri som kräver läge vid vattnet.

Hogdalsnäsei

Remissinstansernas synpunkter redovisas i avsnitt 5.1.

Högexploaterad kust

Mol bakgrund av det slora behovet av rekreationsområden för lätortsbe-folkningen i Göteborgsregionen är en sträng hushållning med tillgängliga ulbyggnadsresurser enligt länsslyrelsen angelägen i del högexploaterade kustområdet. De synpunkter som länsstyrelsen har fört fram rörande planeringen i det obrutna kustområdet gäller därför i slor utsträckning även del högexploaterade kustområdet.

Problemen kring en ulbyggnad av hamnen i Vallhamn i Tjörns kommun bör enligt länsstyrelsen utredas särskilt i det fortsatta planeringsarbetet för kustområdet. Tjörns kommun har i förslaget lill kustplan inte redovisat de konflikter med naturvårdsintressena och fiskels intressen som muddring-arna och den väsentligt ökade fartygstrafiken kommer att innebära.

Landstinget framhåller atl verksamhelen i Vallhamn har slor belydelse för utvecklingen i Stenungsundsregionen. Landstinget understrykeratt det industriområde vid Vallhamn som Tjörns kommun har redovisat i sin planering ligger i anslutning till befintliga verksamheter. Enligt landstinget bör de ytleriigare verksamheter som kan bli aktuella i Vallhamnsområdet bedömas även från regionalekonomisk synpunkt.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom de högexploaterade kustområdena redovisas i avsnill 4.2. Beträffande Göteborgs och Bohus län anförs därutöver föQande.

Planverket framhåller all den fortgående omvandlingen av fritidshus till permanenlbosläder innebär alt den redovisade netloökningen av fritidsbebyggelse i det högexploaterade kustområdet i Göteborgs och Bohus län har blivit måttlig. Verket anser atl kust- och skärgårdsområdet i Göteborgs och Bohus län bör betraktas som i princip fullbyggl med enskild fritidsbebyggelse.

En ulbyggnad av hamnen i Vallhamn är enligt bedömningar som planverket tidigare har gjort inte godtagbar från miQösynpunkt på grund av de omfattande muddringsarbelen som skulle komma all krävas. Enligt verkel kan endasl en begränsad farledsfördjupning godlas. Planverket anser alt del för västkusten och Öresundskusten behövs en allsidig utredning som underlag för kommande beslut om hamnutbyggnader.

Naturvårdsverket framhåller att en hamnutbyggnad i Vallhamn innebär konflikter med nalurvårdsinlressena. Del gäller också en ulbyggnad av hamnen i Uddevalla. Mot bakgmnd av den betydande överkapacitet som ryms i befintliga hamnar anser verkel atl det är tveksamt om ytterligare

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 193

hamnutbyggnader bör komma till stånd. Riksantikvarieämbetet anser all föreslagna verksamheter vid en utbyggd hamn i Vallhamn inte är önskvärda från kulturhistorisk synpunkt.

De muddringsarbelen och den deponering av muddringsmassor som man föreslår skall genomföras i Vallhamnsområdet kan enligt fiskeristyrelsen inte godlas från fiskets synpunkt. Sjöfartsverket anser atl det vad gäller sjösäkerheten och godshanteringen inte finns någon allvarlig invändning mol en ökad fartygstrafik vid Vallhamn. Verket har dock lidigare påpekat de konsekvenser i form av muddring och deponering som en ytterligare fariedsfördjupning innebär.

■ Tjörns kommun hävdar att en ulbyggnad av industri- och hamnområdet i Vallhamn är av grundläggande betydelse för kommunens utveckling. Kommunen hemställer om regeringens stöd för den planering som bedrivs i Vallhamnsområdet. Vallhamnsområdet är enligt kommunen inte av intresse för friluftslivet. Alternativa områden för industrietablering finns endast i begränsad utsträckning i kommunen. Undersökningar som har utförts av Göteborgs universitet och länsstyrelsens nalurvårdsenhel visar enligt kommunen atl den relativt omfattande muddring och tippning av muddermassor som hittills har skett i Vallhamn inte har påverkat naturmiljön.

Länsstyrelsen och berörda kommuner har enligt länsstyrelsen i vissa fall haft olika uppfattningar om hur bevarandeintressena vid GullmarsQorden skall tillgodoses. En utbyggnad av industri- och hamnverksamhel vid Saltkällan och Korsvik i Munkedals kommun är enligt länsstyrelsen inte lämplig. Länsstyrelsen ifrågasätter vidare det principbeslut som med anledning av Bokenäs områdesplan har fattats i Uddevalla kommun om all alll kommunens avloppsvatten inom GullmarsQordens nederbördsområde skall tillföras Qorden.

Del är enligt landstinget angelägel alt i det fortsatta planeringsarbetet för GullmarsQorden så långt möjligt förena skyddsåtgärder med rimliga lösningar av kommunernas problem när del gäller näringslivs- och bebyggelseutveckling saml vallen- och avloppsfrågor. Landstinget anser atl de kostnader som kommunerna har för reningsåtgärder och andra åtgärder som hänger samman med skyddet av riksintressena vid GullmarsQorden bör bestridas av statsmakterna.

Naturvårdsverket och planverket anser att en utbyggnad av hamnverk-samhelen i Munkedals kommun är olämplig med hänsyn lill bevarandeintressena vid GullmarsQorden. Enligt naturvårdsverket bör man vara mycket försiktig med att lokalisera sådana verksamheter till området kring GullmarsQorden som kan innebära ökade risker för Qordens naturvärden. Försl när utredningen om GullmarsQorden har avslutats och man har kartlagt befintliga utsläppsförhållanden kan man slutligt ta ställning till vilka verksamheter som kan accepteras.

Munkedals kommun motsätter sig varje inskränkning i möjligheterna att

13 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 194

utnyttja Munkedals hamn för avsett ändamål. En ulbyggnad av hamn- och industriverksamheten vid SaltkälleQorden är myckel viktig för kommunens utveckling.

Göta älv

Länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller alt planeringen för Göta älvs dalgång har gett myckel olika resultat på ömse sidor om länsgränsen. På västra sidan - i Kungälvs kommun i Göteborgs och Bohus län - har bevarandeinlressena enligt länsstyrelsen prioriterats genom atl pågående markanvändning, huvudsakligen jord- och skogsbruk, föreslås beslå. På östra sidan - i Ale kommun i Älvsborgs län - har däremot betydande områden längs Göta älv föreslagits för induslriulveckling, vilkel enligt länsslyrelsen kan komma atl påverka såväl landskapsbild som naturvetenskapliga värden.

Naturvårdsverket anser atl planeringen av Göta älvs dalgång bl. a. bör syfta till atl bibehålla dalgångens naturgivna karaklär med smala, flacka, oftast betade strandzoner, kantade av bergsområden. Flera strandängar är enligt verket av värde från ornilologisk synpunkt. Endast sådan industriell verksamhet som är absolut beroende av hamnläge bör därför enligt verket komma i fråga för lokalisering i omedelbar anslutning lill älven. Naturvårdsverket påpekar också att älven är så smal alt en verksamhel på ena sidan älven kraftigt kan påverka mlQön på den andra sidan.

Planverket framhåller att många olika intressen konkurrerar om den av bl. a. geolekniska skäl begränsade byggbara marken i Göta älvs dalgång. Betydande anspråk ställs också enligt verket på all få bygga på högklassig jodbruksmark. Verkel konstaterar att den redovisade markanvändningsplaneringen för älvdalgången har gett konkreta lösningar i vissa fall. Många markanvändningsfrågor kräver emellertid fördjupade studier. Det är därför enligt verket angelägel alt fortsall planering sker på del sätt som har föreslagils i den framlagda rapporten från det inlerkommunala planeringsarbetet.

Jordbruk

Jordbruksfrågorna har enligt länsslyrelsen i många fall behandlats utförligt i de redovisade kommunöversikterna och markdispositionsplanerna. De åtta kommuner som enligt regeringens beslul över programskedet skall utarbeta översiktliga planer som beaktar jordbrukets intressen har i kommunöversikterna avgränsat områden för vilka områdesplaner skall upprättas. Några kommuner har även utarbetat förslag till jordbruksmarksprogram.

Enligt lantbruksnämndens beräkningar ligger 30 % av den värdefulla åkermarken i länet inom områden där fortsatt planering eller utredning för tätorts- eller vägutbyggnad skall ske enligt de kommunala planerna. Omfattningen av dessa riskzoner för jordbmket bör enligt nämnden begränsas.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 195

Lantbruksstyrelsen framhåller alt det är angelägel att kommunema i landet i en forlsalt markanvändningsplanering söker ulbyggnadsriktningar. tälortsulformning och en lätorlsstuktur som minimerar förbrukningen av förareell produktion värdefull mark. Kommunernas planeringsresultat bör i några regioner knytas samman till etl samlat markhushållningsprogram. Etl sådant program kan enligt lanlbruksslyrelsen på sikl behöva övervägas i Göteborgsregionen.

Planverket finner del angeläget alt frågan om hushållning med jordbruksmarken i Göteborgsregionen uppmärksammas i den fortsatta planeringen inom ramen för kommunalförbundet.

Fiske

Kommunerna har enligt länsslyrelsen i mycket olika utsträckning behandlat fiskevårdsfrågor och förslag till ålgärder för atl tillgodose fiskets intressen i sin planering. Det gäller bl.a. ålgärder för att skydda viktiga reproduklionsområden. Enligt länsslyrelsen innebär det slora svårigheter alt säkerställa yrkesfiskels intressen eftersom man saknar lämpliga planeringsformer och säkerställandemedel. Fiskenäringens behov av mark och hamnar har däremol kunnal tillgodoses i kommunernas planering.

Länsstyrelsen anser all möjlighetema att genom förordnanden enligt naturvårdslagen skydda vatten av betydelse för fiskreproduktion i högre grad borde ha tagits lill vara av kommunema. Sådana förordnanden har föreslagits endast i några fall. Några kommuner, bl. a. Tanum och Uddevalla, har i kommunöversikterna angett restriktiva riktlinjer för utveckling av bebyggelse i reproduklionsvattnens närområden. Åtskilliga kommuner har över huvud taget inte angett riktiinjer till skydd för reproduklionsområde-na.

Möjligheten att utnytQa strändema för fritidsfiske har enligt länsstyrelsen tillgodoselts bl. a. genom strandskyddsförordnanden.

Fiskerikonsulenlen anser atl delar av strandområdena vid kusten samt elt belydande antal sjöar har säkerställts för fritidsfisket. Det har skett genom att kommunerna har avsatt stora mark- och vattenområden för friluftslivels behov. Det för yrkesfisket viktiga kustvattnet och flera för fisket värdefulla vattendrag är dock enligt konsulenten inte tillfredsställande säkerställda. Yrkesfisket har i allt högre grad inriktats mol kustfiske. De ständigt ökade anspråken på kustvaltenområdel från andra verksamheter innebär att kraftfulla insatser måste göras för alt skydda kustfisket. För all fiskets intressen skall kunna göra sig gällande är det enligt fiskerikonsulenlen nödvändigl atl samråd mellan kommunema och fiskels företrädare sker i samtliga fall då fiskets intressen berörs i planeringen.

Enligt landstinget är det angeläget atl man i den fysiska riksplaneringen slår vakt om fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter. Skyddet för värdefulla reproduktionsområden bör uppmärksammas särskilt i planeringen. Fiskets intressen bör även i övrigl uppmärksammas i planeringen när det

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 196

gäller bl. a. hamnar, förhållandet till fritidsbåtslivet och bebyggelseutvecklingen i-skärgårdssamhällena. Landstinget betonar atl del är angeläget atl ökat samråd sker mellan kommunerna och fiskets företrädare.

Fiskeristyrelsen anser att det planeringsarbete som har genomförts i landet från fiskels synpunkt är mest tillfredsställande i Göteborgs och Bohus län. Fiskets intressen har getts ett betydande utrymme i de kommunala planerna. Uddevalla och Göteborgs kommuner har enligt fiskeristyrelsen f. n. på ett relativt tillfredsställande sätt säkerställt fiskets intressen. Övriga kommuner i länet bör enligt styrelsen vid kommande revidering av kommunöversikter och markdispositionsplaner närmare redovisa hur man avser alt säkerställa fiskeinlressena. Kustkommunerna bör i den fortsatta planeringen särskilt uppmärksamma yrkesfiskets intressen i kustvatten-områdena.

Naturvård. frUuflsliv och kulturminnesvård

Länsstyrelsen har under planeringsskedet inom ramen för den nalur-vårdsplanering som bedrivs i länet sammanställt etl omfattande material rörande naturvården som underlag för kommunemas planering. Länsslyrelsen har vidare, bl. a. i samverkan med Stiftelsen för västsvenska fritidsområden, genomfört ett antal förordnanden enligt naturvårdslagen som i viss utsträckning säkerställer de områden i länet som är av riksintresse för naturvården. De områden som enligt kommunernas riksplaneprogram behöver säkerställas motsvarar enligt länsstyrelsen en areal som är mer än fyra gånger så slor som den som f. n. skyddas genom förordnanden enligi naturvårdslagen. Att säkerställa dessa områden av riksintresse genom olika ålgärder enligt naturvårdslagen och byggnadslagen är ell omfattande arbete.

Kommunema har enligt länsslyrelsen i huvudsak varit positivt inställda till atl genomföra åtgärder till skydd för naturvårdens intressen. När det gäller naturresurser som är ekonomiskt intressanta alt exploatera, som t. ex. större grustillgångar, skogliga referensområden och vissa marina områden, har dock kommunerna ofta varil obenägna all tillgodose bevarandeintressena.

Länsstyrelsen och kommunema har i vissa fall varit oeniga om hur områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv skall säkerställas i planeringen. Bl.a. har Munkedals kommun enligt länsstyrelsen inte behandlat Bärfendalen och landskapet kring Hajumsälven som riksintressanta områden i sin planering. Kommunen har inte heller tagit ställning till vilka åtgärder som bör vidtas för att skydda KynneQäll och HerrestadsQället.

Fortsatta planeringsåtgärder erfordras enligt länsstyrelsen för att tillgodose friluftslivets intressen i Svartedalens naturområde. Stenungsunds kommun har i sin planering gjort en alltför snäv avgränsning av området. Länsstyrelsen anser att den avgränsning av Svartedalenområdet som kommunalförbundets kansli har gjort bör vara vägledande för den fortsatta pla-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 197

neringen. De säkerställandeåtgärder som föreslås av Stenungsunds kommun är vidare otillräckliga.

Landstinget framhåller att Svartedalenområdet bör utvecklas för friluftslivets behov samtidigt som man tar hänsyn till jord- och skogsbrukets intressen. Enligt landstinget utgör de riktlinjer för markanvändningen och den avgränsning av området som berörda kommuner har redovisat en rimlig avvägning mellan olika intressen.

Enligt naturvårdsverkets bedömning har den fysiska riksplaneringens planeringsskede i länet gett ett i huvudsak godtagbart resultat.

Munkedals kommun bör enligt naturvårdsverket revidera sin kommunöversikt så atl friluftslivets intressen i Bärfendalenområdet tillgodoses. Vidare bör kommunen snarast, i samråd med länsslyrelsen, påbörja en planering för KynneQäll och HerrestadsQället. För atl ett tillräckligt skydd av områdena skall kunna erhållas kommer det enligt verkel alt krävas förordnanden enligt naturvårdslagen.

Naturvårdsverket delar länsstyrelsens uppfattning om hur Svartedalens naturområde bör avgränsas. Stenungsunds kommun vidhåller sin ståndpunkt när det gäller avgränsningen av området.

Tanums naturskyddsförening framhåller att det stopp för att exploatera för fritidsbebyggelse som i princip gäller i kustområdet har förstärkt intresset av all exploatera i inlandet, främst kring insjöarna. Skyddet för sjölandskapet kring Bullaren och Kärnsjön i norra Bohuslän är mol denna bakgrund hell otillräckligt. Enligt föreningen bör ett minst 2-3 km brett område av det orörda sjö- och Qällandskapel i norra Bohuslän avgränsas som riksintressanl för naturvården.

Mycket arbele återstår enligt länsstyrelsen med att säkerställa kulturminnesvårdens intressen i länet. Översiktliga inventeringar har kunnat genomföras endast i 6 av länets 15 kommuner. Som underiag för atl säkerställa områden och objekt av riksintresse för kulturminnesvården behövs dessutom enligt länsslyrelsen fördjupade inventeringar och kompletterande ulredningar.

Länsstyrelsen framhåller att kulturhistoriska miljöer i stor utsträckning måste säkerställas enbart genom riktlinjer i kommunöversikt eftersom lagstiftningen saknar instrument som ger elt effektivt skydd. Del är enligt länsstyrelsen angeläget alt instrument skapas antingen i byggnadslagstiftningen eller i kulturminnesvårdens speciallagstiftning.

Riksantikvarieämbetet konstaterar alt länsstyrelsen och Munkedals kommun har olika uppfattningar om hur den kulturhistoriska miQön av riksintresse kring kyrkan i Bärfendal skall avgränsas och säkerställas.

Fritidsbebyggelse

Två lyper av funktionsomvandling vilka båda innebär planeringsproblem förekommer enligt länsslyrelsen i länet. I södra länsdelen dominerar omvandlingen av fritidshus lill permanentbostäder. Helårshusens omvänd-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 198

ling lill fritidshus medför problem framför allt i nona delen av länet.

Industri

Länsslyrelsen konstaterar atl kommunerna i enlighet med statsmakternas riktlinjer har reserverat mark i Lysekils och Stenungsunds kommuner för fortsatt utbyggnad av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. En utbyggnad av industri är enligt länsslyrelsen möjlig i BroQorden och Stenungsund. men förutsätter att stora krav ställs på industri-ema när det gäller all behandla utsläpp till luft och vatten. I Stenungsunds kommun har mycket stora markområden för fortsatt induslriutbyggnad av-gränsals i planeringen. Enligt länsstyrelsen förutsälter en fortsall utveckling av petrokemisk industri i Stenungsund en förbättrad process- och reningsleknik. som innebär att ingen nämnvärt ökad belastning på områdets recipienter uppkommer. Liknande förutsättningar bör enligt länsstyrelsen gälla för en fortsatt utveckling av petrokemisk industri i Göteborg.

Länsslyrelsen anför alt verksamheter som inte skall prövas av regeringen enligt 136 a § byggnadslagen kan betecknas som sådana icke mlQöstörande verksamheter som enligt länsstyrelsen bör kunna etableras på elt flertal platser längs länets kust ulan atl komma i konflikt med riktlinjema i den fysiska riksplaneringen. Sådana etableringar behöver enligt länsstyrelsen inte medföra konflikter med andra intressen då verksamheterna som regel förläggs i anslutning lill befintliga samhällen. En förutsättning för etablering av industri vid kusten är dock alt särskilda naturvärden inte förslörs och atl långtgående reningsåtgärder vidtas.

Planverket konstaterar all arbetet under planeringsskedet har klarlagt alt betydande miQöproblem föreligger även i områden som särskilt har pekats ut som lämpliga för utveckling av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Detla gäller bl.a. Stenungsund. Enligt verkels mening är det därför inte möjligl alt utan ytterligare analys la ställning till vilka platser som är särskilt lämpliga för en utveckling av sådan industri. Det är i ställel angeläget alt man översiktligt ställer samman del utrednings- och planmaterial som föreligger. BroQordenområdet har enligt verket mycket god beredskap för lokaliseringsprövning av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Omfattande undersökningar har genomförts av mlQöförhållanden, farleder m. m. Planberedskapen i området är god. Stenungsundsområdet har enligt verkel också en god planberedskap. De miQöundersökningar som har genomförts tyder dock på att möjligheterna till fortsatt ulbyggnad i området av industri som innebär ytterligare utsläpp lill luft och vallen är begränsade.

Riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen, vilka bl. a. innebär atl omfattande bevarandeinlressen skall tillgodoses i stora delar av länet, kan enligt landstinget innebära svårigheter alt få nya företag att etablera sig i länet. Sysselsättningsutredningen bör i sin översyn av de regionalpolitiska stödformerna enligt landstinget ägna särskild uppmärksamhet ål utvecklingen

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 199

av näringslivet i de områden som berörs av starka bevarandeintressen.

Vägar

Konflikterna mellan bevarandeintressena och olika alternativ för den framtida sträckningen av väg E 6 har enligt länsslyrelsen under planeringsskedet studerats av en arbetsgrupp med representanter för vägförvaltningen. länsstyrelsen och landstinget. Arbetsgruppen har vall ut två altemativ av de fyra som tidigare förelåg för fortsatt utredning. E 6:s framtida sträckning vid Tanumshede utreds av en särskild arbetsgrupp.

De kommuner som berörs av en broförbindelse mellan Orust och fastlandet har enligt vägverket endast redovisat etl av två möjliga alternativ för denna broförbindelse. I avvakten på att en allsidig utvärdering genomförs bör enligt verket båda alternativen redovisas.

Hamnar

Länsstyrelsen anser att de djuphamnsresurser som finns i länets kustområde utgör resurser av riksintresse som bör beaktas oavsett vilka riktlinjer som i övrigt gäller för kustområdet. Länsstyrelsen har därför, i samråd med berörda kommuner, medverkat till att djuphamnsresurserna i länet beaktas i de kommunöversikter och markdispositionsplaner som föreligger. I planeringen har de berörda områdena antingen försetts med riktlinjer som innebär att de inte får tas i anspråk för annal ändamål eller redo-visals som områden vilka avses planeras för hamnändamål.

Försvar

En av de mesl angelägna kvarstående planeringsuppgiftema i länet är enligt länsstyrelsen att skaffa ett ersättningsområde för Sisjöns skjutfält. Verksamheten vid skjutfältet innebär konflikter dels med friluftslivets intressen i Sandsjöbackareservatel, dels med planerad utbyggnad av Mölndals tätort. Skjutfältet bör enligt länsstyrelsen på sikt flyttas. Detta kan dock ske först när man har anskaffat ett likvärdigt skjulfält. Lokaliserings-alternativ utreds f. n. av Göteborgsregionens kommunalförbund.

Överbefälhavaren framhåller att en utgångspunkt för att Lv 6 skall kunna behållas i Göteborg är att övningsbetingelsema på bl. a. Sisjöns skjulfält inte förändras. Mölndals kommun bör därför enligt överbefälhavaren åläggas att utforma sin planering så alt Sisjöns skjutfält kan behållas i nuvarande omfattning. Om ett förslag till alternativ lokalisering av skjutfältet som kan accepteras av försvaret läggs fram, bör försvarets fastighetsnämnd ges i uppdrag att ulreda frågan.

Planverket anser atl regeringen bör ta ställning till hur försvarets intressen när det gäller Sisjöns skjutfält bör avvägas mol andra angelägna samhällsintressen.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 200

6.14 Älvsborgs län

Redovisat material

I samtliga 18 kommuner i Älvsborgs län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning till programmen genom beslut län för län under våren 1975. För Älvsborgs län fattades beslut den 3 april 1975.

Samtliga kommuner i Älvsborgs län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med att fullfölja riktlinjema för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikler.

I Älvsborgs län omfaltas Vänern, Dalslands kanals sjösystem, Fegen, Lygnem och Göta älvs dalgång av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Dalslands kanals sjösystem är också utpekat som primärt rekreationsområde. Vidare har regeringen i beslulel över programskedet föreskrivit att länsstyrelserna i Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län gemensamt skall lämna en särskild redovisning av planeringsarbetet för Vänem och dess kustområden.

Kommunerna kring Vänern har redovisat ett gemensamt planeringsunderlag i form av en lägesrapport, Vänerredovisningen - februari 1977. Fullmäktige i de i Älvsborgs län berörda kommunerna, nämligen Vänersborgs, Melleruds och Åmåls kommuner, har godkänt planeringsunderlaget.

För området i anslutning till Dalslands kanals sjösystem, det s. k. Dals-land-Nordmarkenområdel (DANO-områdel), har DANO-kommillén med representanter för Bengtsfors, Dals-Eds, Melleruds, Åmåls och Årjängs kommuner lagt fram ell förslag till översiktlig plan för markanvändningen. Bengisfors, Dals-Eds, Melleruds och Åmåls kommuner i Älvsborgs län har godkänt de i förslaget framförda principerna för hur området bör utnyUjas. Dessa fyra kommuner har också beslulal atl utredningens plan för markanvändningen t. v. skall ulgöra resp. kommuns markanvändningsplan.

Fegenkommittén med representanter för Svenljunga, Gislaveds och Falkenbergs kommuner har utarbetat ett förslag till gemensamt ställningstagande lill markanvändningen kring sjön Fegen. SvenQunga kommun har reserverat sig mol kommitténs förslag.

För sjön Lygnem har Marks kommun, på grundval av en tillsammans med Kungsbacka kommun i Hallands län utarbetad rapport, redovisat en av fullmäktige antagen markdisposilionsplan.

För Göta älvs dalgång har berörda kommuner i Älvsborgs och Göteborgs och Bohus län under ledning av Göteborgsregionens kommunaiför-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 201

bund utarbetat förslag till översiktlig markanvändningsplan. De berörda kommunema i Älvsborgs län, nämligen Ale, Lilla Edets. Trollhättans och Vänersborgs kommuner, har godkänt förslagel som underlag för fortsatt kommunal planering.

Av fullmäktige godkända redovisningar för åtgärder som kommunerna har vidtagit eller avser atl vidta för att genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnals av samtliga kommuner i länet.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande lill ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetts av länsstyrelsen den 15 augusti 1977. Detta har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts för yttrande till landstinget och för kännedom till kommunerna. Slutligt sammanfattande yttrande har avgelts av länsstyrelsen den 21 november 1977.

Yttranden över det redovisade materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Seavsnitt I.).

Kommunerna har beretts tillfälle att komma med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landslingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts lillfälle alt komma in med synpunkter på verkens yttranden. I Älvsborgs län har synpunkter lämnats av Lerums och Lilla Edets kommuner.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets utfall

Länsstyrelsen anser alt kommunöversiklerna utgör ett viktigt led i arbetet med atl tillgodose riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Belräffande t. ex. områden av riksintresse för naturvården och kulturminnesvården måste emellertid kommunöversiktemas riktlinjer enligt länsslyrelsen i vissa fall föQas upp med ytleriigare ålgärder för att intressena skall kunna säkerställas varaktigt. Länsstyrelsen anser att en omprövning av kommunöversikternas riktlinjer bör ske inom några år och all det då är angelägel all en bättre samordning kommer till stånd över kommungränserna.

Länsstyrelsen påpekar att kommunöversikterna ofta har fått grundas på bristfälligt underlagsmaterial eftersom kommunomfattande markanvändningsplaner saknas. Länsstyrelsen fäster stor vikt vid atl alla kommuner i

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 202

länet påbörjar eller fullföljer sådan markanvändningsplanering. Det är vidare enligt länsstyrelsen angeläget atl den omfatlande områdesplanering som har påbörjats för att bl.a. tillgodose olika riksintressen färdigställs och alt områdesplanerna därefter antas av kommunema.

Länsstyrelsen uttalar att den i det fortsatta arbetet avser att ägna stor uppmärksamhet åt komplettering och uppföljning av kommunemas åtgärdsredovisningar.

Lantmäteriverket erinrar om alt överlantmätarmyndighelen i länet befarar att lång tid behövs för att klarlägga den avsedda markanvändningen för de områden i kommunöversikterna där fortsatt utredning krävs eller områdesplan skall upprätias.

Vänern och dess kustområden Remissinstansernas synpunkter redovisas i avsnitt 5.2.

Fegen

Länsstyrelsen konstaterar att SvenQunga kommun inte har godtagit de förslag lill riktlinjer för bebyggelseutvecklingen i Fegenområdel som har lagts fram av Fegenkommittén. Länsstyrelsen framhåller alt en enhetlig syn på markanvändningen i Fegenområdel är nödvändig för att möjliggöra fortsalt arbete med att säkerställa områdets naturvärden. Regeringen bör enligt länsstyrelsen la ställning i denna fråga.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom landels insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Beträffande Fegen anförs därutöver föQande.

Naturvårdsverket påpekar all verket tillsammans med planverket tidigare har framhållit för SvenQunga kommun all en lokalisering av bebyggelse till Övre Backa är olämplig från såväl naturvårds- som friluftslivssynpunkt. Naturvårdsverket framför på nyll att eventuell fritidsbebyggelse bör förläggas i anslutning till befintlig tätbebyggelse, främsl vid Kalvsjön. Planverket anser atl Fegenkommilténs förslag bör ligga lill grund för SvenQunga kommuns fortsalla planering.

Lygnern

Länsstyrelsen anser att rapporten från det inlerkommunala planeringsarbetet för Lygnern och de markanvändningsplaner som berörda kommuner på grundval av denna rapport har utarbetat, tillgodoser riktlinjerna enligt regeringens beslut med anledning av den fysiska riksplaneringens programskede. Del redovisade planeringsmaterialet bör enligt länsslyrelsen ligga till grund för fortsaU mer detaQerad planering och för säkerställande av värdefulla nalurmlQöer.

Dalslands kanals sjösystem (Dalsland—Nordmarkenområdet)

Berörda kommuners gemensamma redovisning beträffande markan-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 203

vändningen i området Dalsland-Nordmarken, det s.k. DANO-områdel, tillgodoser enligt länsstyrelsen riktlinjerna i regeringens beslut med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen. Den översiktliga planeringen bör dock föQas upp, vilket DANO-kommillén och berörda kommuner ocksä avser att göra. Värdefulla natur- och kulturmiljöer bör därvid enligt länsstyrelsen på etl bättre sätt än hittills inordnas i planeringen. Regionalpolitiskt stöd lill jordbruket bör enligt länsstyrelsen kunna komma ifråga inom DANO-områdel.

Förutsättningar för alt DANO-kommilténs förslag skall tillgodose riksplaneringens riktlinjer är enligt naturvårdsverket att överväganden görs om vilka delområden som bör skyddas mot exploatering och att åtgärder vidtas för att säkerställa dessa områden.

Planverket påpekar med anledning av atl Årjängs kommun i Värmlands län har reserverat sig mol DANO-kommilténs förslag vad gäller riktlinjer för tillkommande fritidsbebyggelse, atl kommitténs förslag bör ligga till grund för den fortsalla planeringen.

Göta älvs dalgång

Länsslyrelsen anser atl den slutrapport som har redovisats från det inlerkommunala utrednings- och planeringsarbetet tillgodoser de utgångspunkter som angavs i regeringens beslul med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen. Rapporten utgör tillräckligt underiag för forlsalt arbele i kommunerna. Det är enligt länsstyrelsen angelägel atl sådanl forlsalt samarbete som föreslås i rapporten kommer lill stånd. Länsstyrelsen uttalar att den kan ta slutlig ställning till markanvändningen i de olika delområdena först i samband med atl resultat redovisas av den fortsatta kommunala planeringen.

Beträffande Ale kommun påpekar länsslyrelsen alt näringslivels utveckling i kommunen kan komma att försväras av all tillgängliga utbyggnadsområden för industri i älvdalen även är värdefulla jordbruks- eller naturvårdsområden. Länsslyrelsen menar att del är viktigt alt de regionalekonomiska frågorna ägnas tillräcklig uppmärksamhet i samband med bedömning av bl. a. jordbrukets intressen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att planeringen för Göta älvs dalgång har gett mycket olika resultat på ömse sidor om länsgränsen. På västra sidan - i Kungälvs kommun i Göteborgs och Bohus län - har enligt länsstyrelsen bevarandeintressena prioriterats genom att pågående markanvändning, huvudsakligen jord- och skogsbruk, föreslås beslå. På östra sidan - i Ale kommun i Älvsborgs län - har däremot betydande områden längs Göta älv föreslagits för induslriulveckling, vilket enligt länsstyrelsen kan komma att påverka såväl landskapsbild som naturvetenskapliga värden negativt.

Naturvårdsverket anser att planeringen av Göta älvs dalgång bl. a. bör syfta lill att bibehålla dalgångens naturgivna karaktär med smala, flacka.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 204

oftast betade slrandzoner, kantade av bergsområden. Flera strandängar är enligt verket av värde från ornitologisk synpunkt. Endast sådan industriell verksamhet som är absolut beroende av hamnläge bör därför enligt verkel komma i fråga för lokalisering i omedelbar anslutning till älven. Naturvårdsverket påpekar också att älven är så smal alt en verksamhet på ena sidan älven kraftigt kan påverka miQön på den andra sidan.

Planverket framhåller att många olika intressen konkurrerar om den på grund av bl.a. geolekniska skäl begränsade byggbara marken i Göta älvs dalgång. Betydande anspråk ställs också enligt verkel på att få bygga på högklassig jordbruksmark. Verket konstaterar att den redovisade markanvändningsplaneringen för älvdalgången har gett konkreta lösningar i vissa fall. Många markanvändningsfrågor kräver emellertid fördjupade studier. Del är därför enligt verket angeläget att fortsatt planering sker på del sätt som har föreslagits i den framlagda rapporten från det inlerkommunala planeringsarbetet.

Jordbruk

Länsslyrelsen bedömer alt den planering som pågår i kommunerna i hög grad torde komma att tillgodose uppställda riktlinjer för behandlingen av jordbruksmarken. Jordbrukets intressen torde enligt länsstyrelsen i de flesta fall kunna tillgodoses utan att andra intressen behöver åsidosättas.

För flertalet tätorter pågår enligt länsstyrelsen områdesplanering som syftar till alt tillgodose jordbrukets intressen. Länsslyrelsen stryker kraftigt under betydelsen av att konsekvenserna för tätorternas miQö och funktion av bl.a. hänsynen lill jordbruksmarken ägnas stor uppmärksamhet i samband med områdesplaneringen.

Lanlbruksslyrelsen framhåller att det är angeläget att kommunerna i landet i en fortsatt markanvändningsplanering söker ulbyggnadsriktningar. tälortsulformning och en tätorlsstmktur som minimerar förbrukningen av för areell produklion värdefull mark. Kommunemas planeringsresultat bör i några regioner knytas samman till ett samlat markhushållningsprogram. Ett sådant program kan enligt lantbruksstyrelsen på sikt behöva övervägas i Göteborgsregionen.

Skogsbruk

Det är enligt länsstyrelsen viktigt att skogsbruket inordnas i kommunernas översiktliga planering. För detta krävs underiagsmalerial som mera de-taQerat än hittills redovisar skogsbrukets viktigare intresseområden.

Föreslagna kapacitetsökningar i sågverk och massafabriker motsvarar enligt länsstyrelsen en ökad avverkning med drygt 30% i länets skogar. Från skogsvårdssynpunkl är en sådan ökning inte möjlig. Behovet av överväganden för större regioner än enskilda län bör enligt länsstyrelsen uppmärksammas bättre än hittills.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 205

Fiske

Riktlinjerna för fiskets behandling i den fysiska riksplaneringen har enligt länsslyrelsen inte kunnal tillgodoses i någon slörre grad under planeringsskedet. Länsstyrelsen erinrar om atl fiskeristyrelsen tog ställning till redovisade fiskeintressen sent under planeringsskedet. Vidare har vatten-frågoma enligt länsstyrelsen kunnat behandlas av kommunerna i endast begränsad omfattning. Länsstyrelsen anser emellertid alt fiske- och vattenfrågorna bör kunna inarbetas i kommunemas markanvändningsplaner med utgångspunkt i det arbete som nu bedrivs av regionala och kommunala organ. Länsstyrelsen framhåller all den fortgående försurningen och kvicksilverföroreningarna påverkar fisket starkt negativt och all någol bör göras ål dessa problem.

Fiskeristyrelsen konstaterar att någol direkt säkerställande i den kommunala planeringen av fiskets intressen inte har skett i de elva kommuner i länet, vilka berörs av fiskels viktigare intresseområden. Styrelsen framhåller att försurningssituationen i länet är besvärande och att del är viktigt atl kommunema även i fortsältningen aktivt deltar i arbetet med att söka begränsa skadoma av försumingen.

Fiskets intressen i Vänern och i del primära rekreationsområdet Dalslands kanals sjösystem bör enligt fiskeristyrelsen ägnas särskild uppmärksamhet i den fortsatta planeringen.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Länsstyrelsen konstaterar all elt omfattande arbele återstår för att långsiktigt säkerställa de mesl värdefulla naturmiQöerna i länet. Genom att riktlinjer i regel har angetts i kommunöversiktema torde emellertid enligt länsslyrelsen risken för en olämplig bebyggelseutveckling i värdefulla naturområden vara förhållandevis liten.

Länsstyrelsen konstaterar att interkommunalt planerings- och säkerställandearbete har bedrivits för vissa områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Belräffande KroppeQäll är del enligt länsstyrelsen av stor vikt att samtliga berörda kommuner i första hand lar ställning till bebyggelsefrågoma och till markanvändningen i de delområden som är av särskilt värde för den vetenskapliga naturvården.

Den utredning om markanvändningen på Halle- och Hunneberg som år 1974 tillsattes av länsstyrelsen hade inte slutfört sitt arbete vid tidpunkten för länsstyrelsens yttrande över planeringsskedet. Länsstyrelsen framhåller i sitt yttrande alt det är av stor vikt att ett samlat malerial beträffande markanvändningen läggs fram så snart som möjligt.'

' En slutrapport från arbetsgruppen för Halle- och Hunneberg - "Halle- och Hunneberg, sammanfattande rapport" - publicerades av länsstyrelsen i Älvsborgs län i maj 1978.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 206

Länsstyrelsen anser beträffande Svarledalen atl den bearbetning av förslagel till markanvändningsplan som pågår för del s. k. vildmarksområdet bör slutföras. Vad gäller Härskogenområdet har skilda uppfattningar redovisats beträffande områdets avgränsning och säkerställandeåtgärder. Det är enligt länsslyrelsen angeläget all regeringen lar ställning till hur statsmakternas riktlinjer för berörda verksamheter bör tillgodoses. Länsslyrelsen framhåller atl en samordnad planering bör komma lill stånd också för Risvedenområdet.

De flesta av länets kommuner har enligt länsslyrelsen under de senaste åren svarat för kulturhistoriska ulredningar som har gjort del möjligl alt närmare klarlägga de kulturhistoriska värdena och ge besked i fråga om bebyggelseutvecklingen. Det är enligt länsstyrelsen viktigt att sådana preciseringar kommer till stånd i samtliga kommuner.

Naturvårdsverket anser alt nödvändiga skyddsåtgärder snarasl bör vidtas för de objekt och områden som är av riksintresse för naturvården och friluftslivet. Belräffande utredningsarbetet för Halle- och Hunneberg framhåller verket att del är angelägel all utredningen redovisar hur naturvårdens intressen skall tillgodoses.

Lilla Edets kommun anser med anledning av länsstyrelsens yttrande atl reservatsbildningen för Svartedalens cenlrala område bör påskyndas så atl inte markägarna drabbas av förluster genom atl inte kunna driva elt rationellt skogsbruk.

Fritidsbebyggelse

För att främja en utveckling enligt de sociala mål som anges i rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten måsle kommunema enligt länsstyrelsen aktivt planera även för fritidsbebyggelse. Med utgångspunkt från bl.a. inlerkommunala utredningar bör det vara möjligl alt i kommunernas markanvändningsplaner ange lämpliga områden för sådan bebyggelse. Kravet på alt upprätta formella detaQplaner för fritidsbebyggelse bör enligt länsstyrelsen många gånger kunna hållas tillbaka. Lilla Edets kommun framhåller med anledning härav atl detta krav inte kan minskas så länge styrmedel saknas i lagstiftningen beträffande omvandling av fritidsbebyggelse till permanent bostadsbebyggelse. Sådan omvandling är ett stort problem för kommunen.

Industri

Länsstyrelsen anser atl förutsättningama för lokalisering av ytterligare mlQöstörande och resurskrävande industri (FRP-industri) till länet är begränsade med hänsyn till naturmiQöns känslighet för utsläpp, främst av försurande ämnen. En annan begränsande faktor är den bristande tillgången på råvara för skogsindustrin. De bästa möjlighetema till industrilokalisering torde enligt länsstyrelsen finnas längs Vänerkusten och Göta älvs dalgång.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 207

Skillnaderna i lokaliseringsförulsättningar mellan sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen och annan industri blir enligt länsstyrelsen allt mindre, bl. a. som en följd av ökad rening av utsläpp. Analys av behov och förutsättningar för sådan industri bör därför också beakla förhållandena för övrig industri. Länsstyrelsen framhåller vidare alt det är viktigt att planeringen av utbyggnad av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen samordnas med den regionalpoliliska planeringen och den regionala trafikplaneringen.

Flygplatser

Erfarenhelema från tillkomsten av Landvetters flygplats talar enligt länsstyrelsen för att flygplatsers lokalisering bör prövas i inlerkommunala och kommunala översiktsplaner. Länsstyrelsen anser alt det kan sättas ifråga om inte flyget skall betraktas som mlQöstörande verksamhet och omfattas av bestämmelsema i 136 a § byggnadslagen.

6.15 Skaraborgs län

Redovisat material

I samtliga 16 kommuner i Skaraborgs län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning till programmen genom beslul län för län under våren 1975. För Skaraborgs län fattades beslul den 24 april 1975.

Samtliga kommuner i Skaraborgs län har redovisat sill arbele under planeringsskedet med atl fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

Gölene och Skara kommuner har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunomfattande markdispositionsplaner. Karlsborgs kommun har redovisat av fullmäktige godkänd kommunomfattande markdisposilionsplan.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats de av regeringen i dess beslut med anledning av den fysiska riksplaneringens programskede begärda särskilda redovisningarna av planeringsarbetet för Vänern och dess kustområden och för södra Billingen. Länsslyrelsen har även lämnat särskilda redovisningar av planeringsarbetet för Vättern och Tiveden och av arbetet med program för hushållning med jordbruksmarken. Vidare har länsstyrelsen bifogat dels yttranden från försvarsområdesbefälhavaren för Skaraborgs försvarsområde, vägförvaltningen, lantbmksnämnden, skogs-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 208

vårdsstyrelsen och landstinget, dels Vänerulredningens och Vänerredovisningens lägesrapporter, skiss lill generalplan för cenlrala Tiveden, Sydbil-lingenkommitléns rapporter, länsstyrelsens meddelande 7/74 Frilids-hus-primärbostad saml lanlmäterienhetens inventering av fritidsbebyggelse i Skaraborgs län 1976.

Yttranden över det redovisade materialet har lämnals av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnill 1.). Beträffande Skaraborgs län har yttranden kommit in från Skövde MiQöforum och avdelningen för samhällsplanering vid arkitektur-sektionen, Chalmers lekniska högskola.

Kommunerna har beretls tillfälle atl komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts lillfälle atl komma in med synpunkter pä verkens yttranden. I Skaraborgs län har synpunkter lämnats av länsslyrelsen och Falköpings kommun.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedels ulfall

Samtliga kommunöversikter tillgodoser enligt länsstyrelsens uppfattning i allt väsentligt de statliga intressena inom den fysiska planeringen i kommunema under förutsättning alt föreslagna utredningar och fortsatt markanvändningsplanering kommer till stånd. De synpunkter som de statliga länsorganen har framfört i samråd och i avgivna yttranden har i huvudsak kunnat beaktas i de kommunöversikter som nu har antagits. Riksintressena tillgodoses främsl genom riktlinjer av olika slag. Förordnanden enligt byggnads- och naturvårdslagarna föreslås endast där länsslyrelsen och kommunen gemensamt bedömt det möjligl att genomföra dem under den närmaste treårsperioden.

Länsslyrelsen konstaterar att översiktliga planer som ger en bild av avsedd markanvändning i områden med geografiska riktlinjer ännu inte har hunnit utarbetas av berörda kommuner. Av de åtta kustkommunerna vid Vänem och Vättem har endast en, nämligen Gölene, utarbetat en plan som har kunnat förankras genom anlagande i fullmäktige. I de tre Vätler-kommunema och i Lidköpings och Mariestads kommuner har arbetet med kommunomfattande markdispositionsplaner påbörjats. Kommunerna har godkänt program för planeringen. Gullspångs kommun har utarbetat en områdesplan för Otterbäcken, vilken täcker en väsentlig del av kommunens Vänerkust.

De upprättade åtgärdsredovisningama föQer enligt länsstyrelsen de kommunala programmen och kommunöversiklerna. Forell hundratal områden i länet diskuteras i åtgärdsredovisningarna olika säkerställandeåtgärder enligt naturvårdslagen och byggnadslagen. I en del fall berörs mycket

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 209

stora områden av föreslagna förordnanden. Länsstyrelsen framhåller atl genomförandet av dessa åtgärder kommer atl kräva betydande insatser i tid och pengar. Del är enligt länsstyrelsen nödvändigl alt göra en angelä-genhelsgradering av kulturminnes- och nalurvårdsobjeklen i länet som underlag för säkerställandearbetet.

Vänern

Remissinstansernas synpunkter redovisas i avsnitt 5.2.

Vättern

Länsslyrelsen anser atl den pågående markanvändningsplaneringen för Vätterns kustområde i stort motsvarar statsmakternas krav. Då konflikterna rörande markanvändningen synes vara mycket begränsade är en vidareutvecklad övergripande planering enligt länsstyrelsen inte nödvändig. Frågorna om vattenvården, fisket och sjöns användning för militär verksamhet, sandtäkt m. m. måste fortlöpande uppmärksammas. Delta bör liksom hittills kunna ske i samverkan mellan berörda länsstyrelser och kommuner samt i samråd med kommittén för Vätterns vattenvård, militära myndigheter och fiskerimyndigheter. Förslag lill säkerställande av för fisket vikliga reproduktionsområden bör enligt länsstyrelsen inarbetas i kommunernas översiktsplaner vid kommande revideringar. Länsstyrelsen framhåller atl en förväntad ökning av båtsporten kommer att innebära ökade motsättningar i norra Vättem mellan den militära skjutverksamheten och friluftslivet. En anpassning av de militära skjutningarna, främst sommartid, är enligt länsstyrelsen önskvärd med hänsyn lill friluftslivsintressena.

Landstinget framhåller att möjligheten alt i framtiden mer effektivt utnytQa Vättern för fraktfart är beroende av framlida transportmöjligheter på Göta kanal. Del är enligt landstinget önskvärt alt åtgärder inte vidtas som omöjliggör en eventuell framtida utbyggnad av Göta kanal.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom insjöområdena redovisas i avsnitt 4.6. Beträffande Vättern anförs därulöver föQande.

Planverket instämmer i stort i länsstyrelsernas bedömning av det pågående planeringsarbetet och av de ålgärder som bör vidtas.

Naturvårdsverket framhåller all motsättningen mellan de militära intressena och rekrealionsinlressena måsle lösas på etl sådant sätl att resp. intressen kan tillgodoses. Vältems speciella värde från fiskerivelenskaplig synpunkt bör enligt verkel också beaktas i den fortsatta planeringen.

Fortsatta överläggningar mellan försvarsmakten, berörda länsstyrelser, kommuner och fiskerimyndigheter fordras enligt överbefälhavaren för atl lösa de konflikter som föreligger mellan den militära skjutverksamhelen, friluftslivels och fiskets intressen.

Fiskeristyrelsen framhåller Vätterns slora betydelse för såväl yrkes-som fritidsfisket och konstaterar atl föroreningssituationen successivt har förbättrats. Nyetablering av industri som påverkar vattenkvaliteten lill

14 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

Prop. 1978/79:213 Bilagal 210

men för fisket kan enligt styrelsen inte godtas. Styrelsen delar vidare länsstyrelsens uppfattning om vilka säkerställandeåtgärder som behöver vidtas för att tillgodose fiskels intressen och framhåller att fisket i den fortsatta planeringen bör ägnas ökad uppmärksamhet. Yrkesfiskels särskilda markanspråk bör säkerställas i den kommunala planeringen. Konflikterna mellan fisket och den militära verksamheten bör särskilt uppmärksammas. Fiskeristyrelsen föreslår även att riktlinjer för fisket utarbetas för Vättern.

Tiveden, Unden och V den

Länsstyrelsen konstaterar atl det inlerkommunala planeringsarbetet för centrala Tiveden ännu inte har resulterat i någol konkret handlingsprogram. Förutsättningar finns dock för att arbetet skall kunna leda fram till en gemensam syn på markanvändningsfrågorna i det primära rekreationsområdet. Planeringsarbetet bör även i fortsältningen bedrivas i nära samråd med länsstyrelserna och andra berörda regionala organ i Skaraborgs och Örebro län. Konflikter föreligger enligt länsstyrelsen mellan friluftslivets intressen, bevarandeintressena och skogsbrukets intressen i centrala Tiveden. Konsekvenserna av olika inriktning på markutnyttjandet bör belysas i del fortsatta planeringsarbetet. Åtgärder för att främja fritidsfisket bör också föreslås.

Länsslyrelsen framhåller atl del är myckel angeläget att den framställning som år 1972 gjordes av länsstyrelserna i Skaraborgs och Örebro län om att för delar av centrala Tiveden bilda naturreservat alternativt nationalpark snarasl leder lill åtgärd. Länsstyrelsen har under år 1977 förordnat om interimistiskt naturreservat för en del av delta område.

Kontaktema mellan Tiveden och Göta kanal, som ingår i samma primära rekreationsområde, försvåras enligt länsstyrelsen av den militära skjutverksamhelen. Viss tidsmässig samordning torde krävas, särskilt under sommaren.

Länsstyrelsen stöder domänverkels planer på all förlägga elt centrum för rekreation och fritidsverksamhet till Granvik vid Vättern. En satsning på Granvik underlättar enligt länsstyrelsen en nödvändig kanalisering av friluftslivet i området. Landstinget ser också positivt på etl centrum för rekreation i Granvik.

Den planerade satsningen på turismen i Tiveden kan enligt landstinget medföra en välbehövlig stimulans för samhällsutvecklingen i Karlsborgs kommun. För atl centrala Tiveden skall kunna svara mot kraven på ett primärt rekreationsområde, krävs atl vägfrågorna får en tillfredsställande lösning. Landstinget understryker vidare vikten av att skyddsfrågorna för centrala Tiveden snarast blir lösta.

Naturvårdsverket framhåller att elt säkerställande av naturvårdsintresset inom centrala Tivedenområdet kräver en så stor ekonomisk satsning atl det inte ens i etl längre tidsperspektiv ryms inom givna ramar. Verket avser därför alt i särskild ordning underställa ärendet regeringens prövning.

Prop. 1978/79:213 Bilagal 211

Planverket framhåller atl sjön Unden, som är av riksintresse för vetenskaplig naturvård och ligger i anslutning till det i stort sett oexploaterade Tiveden, bör hållas fri från fritidsbebyggelse.

Sydbillingen

Remissinstansernas synpunkter redovisas i avsnitt 5.4.

Jordbruk

De redovisade jordbruksmarksprogrammen ger enligt länsslyrelsen uttryck för en viQa att beakla jordbrukels intressen i den fortsatta planeringen. Jordbruksmarksprogrammen har enligt länsslyrelsen i slorl setl upprättals i enlighet med givna anvisningar. Vid upprättandet av programmen har kommunerna samrått med länsstyrelsen, lantbruksnämnden och Lantbrukarnas riksförbund. Programarbetet är däremot inte samordnat över kommungränser i annan mån än atl kommunerna har använt gemensamt underlag för bedömning av jordbruksmarkens värde.

Länsstyrelsen framhåller dock atl jordbruksintressena inte har beaktats på ell lillfredsslällande sätt vid de överväganden som har gjorts om tätortsutbyggnaden. Altemativa utbyggnadsriktningar har inte studerats i tillräcklig utsträckning. Kommunemas ställningstaganden bör enligt länsstyrelsen preciseras genom att kommunöversiktema ses över i detta avseende och genom en mer medveten tälorlsplanering. Den framtida tätortsplaneringen bör enligt länsstyrelsen även grundas på mer realistiska befolkningsprognoser. Även i ett regionalt sammanhang anser länsstyrelsen att de areella näringarnas intressen är otillräckligt beaktade. Ett fortsatt interkommunalt planeringsarbete i form av en länsomfaltande försöksplanering i samverkan mellan berörda kommuner, länsstyrelsen, lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen och de areella näringamas organisationer bör därför komma till stånd.

Länsslyrelsen konstaterar all översiktliga planer för markanvändningen som tillgodoser jordbrukels intressen inte har upprättats i de i regeringsbeslutet angivna sju kommunema med expansiva tätorter. De bedömningar som har gjorts grundas på redan befintliga planer. Det är enligt länsstyrelsen angeläget att se över befintliga planer varvid ökad hänsyn bör tas till jordbrukets intressen. Detta bör, förutom i de kommuner som har angetts i tidigare regeringsbeslut, även ske i Vara kommun. Det är vidare enligt länsstyrelsen med hänsyn till jordbrukets intressen av vikt att arbetet med kommunomfattande markdispositionsplanering förs vidare.

Lantbruksstyrelsen framhåller att de jordbruksmarksprogram som har redovisats av vissa kommuner i Skaraborgs län ger en bild av oförändrat eller till och med ökat exploateringstryck mot jordbruksmarken.

Lantbruksstyrelsen anser, liksom också länsstyrelsen och lantbruksnämnden, atl även Habo och Hjo kommuner bör upprätta jordbruksmarksprogram.

Prop. 1978/79:213 Bilagal 212

Skogsbruk

Gällande och föreslagna förordnanden enligt naturvårdslagen innebär enligt länsstyrelsens bedömning måttliga inskränkningar för skogsbruket. Kommunemas målsättning atl i planeringen ta hänsyn till jordbrukels behov vid samhällsutbyggnad medför dock enligt länsstyrelsen att exploateringsintressena i stället kommer att riktas mol skogsmarken. För att undvika en framtida virkesbrist bör ålgärder vidtas för att hushålla med skogsmarken. Bl.a. bör skogsbrukels intressen ägnas större uppmärksamhet i den fortsatta planeringen. Därvid bör även hänsyn tas till skogens stora betydelse för friluftslivet.

Länsstyrelsen framhåller alt skogsbrukel i Tiveden och på Hunneberg enligt regeringens beslut över programskedet skall bedrivas med särskild hänsyn lill friluftsliv, naturvård och kulturminnesvård. Särskilda utredningar som syftar lill att säkerställa riksintressena pågår för dessa områden.'

Landstinget anser alt intensivare skogsvård måste sättas in om inte akut virkesbrisl skall uppstå på längre sikt. Det är enligt landstinget angeläget att en förfinad skogsmarksgradering genomförs för hela länet i den fortsatta markanvändningsplaneringen.

Fiske

Fiskets intressen har enligt länsstyrelsen endast i myckel begränsad omfattning kunnat tillgodoses i den nuvarande etappen av den fysiska riksplaneringen. Den fysiska planeringen ger små möjligheter att påverka vattenområden utanför de slrandnära partier som regleras enligt 15 § naturvårdslagen.

Länsstyrelsen delar den av flera kommuner framförda uppfattningen att åtgärder bör vidtas för alt förbättra möjligheterna all utnytQa fritidsfiske-vattnen. Första steget bör vara att åsladkomma en samlad planering för sjön eller vattendraget i dess helhet. Länsstyrelsen vill också påtala försurningen genom svavelnedfall. De värst drabbade områdena i länet, nämligen Tiveden och Hökensås, har stor belydelse för fritidsfisket.

Fiskeristyrelsen anser all belydande delar av fiskets problem kan lösas inom ramen för etablerade planeringsformer. Det är viktigt att fisket behandlas i kommunöversikter och markdispositionsplaner, eftersom markanvändningsbeslut som regel direkt eller indirekt påverkar vattenmiljön och därmed fiskels förutsättningar. 1 det fortsatta planeringsarbetet bör enligt fiskeristyrelsen samtliga 15 kommuner som berörs av fiskets viktigare intresseområden redovisa hur de avser att säkerställa dessa områden.

Länsslyrelsen påpekar att vattenkraftverket i Gullspång påverkar laxens

' En slutrapport frän arbetsgruppen för Halle- och Hunneberg - "Halle- och Hunneberg, sammanfattande rapport" - publicerades av länsstyrelsen i Älvsborgs län i maj 1978.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 213

lekområden. Hittills har de enligt vatlendomen ulförda åtgärderna inte varit tillräckliga för att garantera laxens fortbestånd.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

De områden och objekt som är av riksintresse för naturvården i länet har enligt länsslyrelsen beaktats i samtliga kommunöversikter. De säkerställandeåtgärder som föreslås av kommunema kommer att i allt väsentligt tillgodose riksintressena när de har genomförts.

För att föreslagna åtgärder skall kunna genomföras inom rimlig tid avser länsstyrelsen alt genomföra en detaljerad prioritering för länet. Av de större riksobjekten prioriterar länsstyrelsen f.n. Hornborgasjön, Tiveden, Sydbillingen. delar av Vänerskärgården och Mösseberg högst. Därnäst kommer Hunneberg, delar av Kinnekulle och ett antal områden i sluttningszonerna på Falbygdens platåberg. Inom de närmaste två till tre åren kan definitiva säkerställandeåtgärder i bästa fall ha genomförts för Tiveden, delar av Vänerskärgården och Kinnekulle. Naturvårdsverket ställer sig bakom den prioritering av riksobjeklen som länsstyrelsen gör.

Länsstyrelsen framhåller att flertalet av de områden i länet som är av riksintresse för naturvården samtidigt är av riksintresse för kulturminnesvård, friluftsliv eller jord- och skogsbruk. 1 vissa fall föreligger konflikter mellan de olika intressena. Känsliga naturmiQöer av stort vetenskapligt värde hotas i vissa fall av friluftsliv i intensiva former eller av ett rationellt bedrivet skogsbruk. S.k. brukningshinder för jordbrukel i form av sten-gärdsgårdar och liknande utgör vidare värdefulla inslag i miQön från både naturvårds- och kulturminnesvårdssynpunkt. De påbörjade metodsludier-na i Falbygden om hur kulturminnesvården och naturvården kan inordnas i den kommunala markanvändningsplaneringen är enligt länsstyrelsen av stort principiellt intresse och bör stödjas även i fortsättningen.

Länsstyrelsen framhåller alt det framlida behovel av aktiv naturvård i odlingsbygder endast delvis har kartlagts och alt omfattningen av de stödåtgärder som behövs därför inte kan anges. Även för de områden som inte omfattas av förordnanden enligt naturvårdslagen är stödåtgärder enligt länsstyrelsen erforderliga.

De avgränsningar m.m. som under programskedet har gjorts av de områden och objekt som är av riksintresse för kulturminnesvården är enligt länsslyrelsen noggrant studerade på regional och lokal nivå. Ytterligare preciseringar av kulturminnesvårdens intressen har under planeringsskedet gjoris främst för Falbygden i samband med den tidigare nämnda me-lodstudien och för Sydbillingen genom det omfatlande utredningsarbete som har bedrivits där.

Länsstyrelsen framhåller att riktlinjer i kommunöversikt i många fall har använts för att säkerställa kulturminnesvårdens intressen. I de flesta fall är dock riktlinjema så vagt formulerade att riksintressena knappast kan anses vara säkerställda.

Prop. 1978/79:213 Bilagal 214

För att på länsnivå kunna planera de arbetsinsatser som erfordras måste enligt länsstyrelsen en länsomfaltande prioritering ske av önskvärda åtgärder för att tillgodose kulturminnesvårdens intressen. Ytterligare inventeringar i begränsade områden behöver också genomföras.

Den upprustning av Göta kanal som riksdagen har beslutat om ger enligt länsslyrelsen helt nya möjligheteratt bevara kanalens kulturhistoriska värde. Upprustningsarbetet bör ske i nära samråd mellan antikvariska myndigheter, länsstyrelse och berörda kommuner. En kullhurhistorisk inventering av kanalen har under år 1977 utförts av länsmuseet.

Riksantikvarieämbetet anser att konflikter mellan kulturminnesvårdens och jordbrukets intressen i allmänhet bör kunna lösas utan betydande men för jordbruket. Ämbetet framhåller att det öppna odlingslandskapet i bl. a. Falbygden är särskilt känsligt för strukturförändringar.

Flertalet av de slörre områdena av betydelse för kulturminnesvården bör enligt ämbetet kunna avföras i planeringssammanhang så snart skyddsbehovet har preciserats och tillgodoselts inom ramen för den kommunala planeringen. Skyddsbehovet i elt antal av dessa områden, där det kulturhistoriska intresset har särskild tyngd, är dock knutet till området som helhet och bör i första hand avse skydd mot strukturförändringar i stor skala. Ämbetet nämner bland dessa områden Falbygden och Kinnekulle.

Frilidsbebyggdse

Länsstyrelsen konstaterar alt antalet fritidshus i länet har ökat från ca 7 800 år 1967 till närmare 13 000 år 1976. En tredjedel av det totala antalet hus ligger i områden med koncentrerad fritidsbebyggelse.

Fritidsbebyggelsen har enligt länsslyrelsen inte i någon större utsträckning behandlats i den kommunala planeringen. I Vänerkommunerna, där efterfrågan på tomter är störst, innebär kommunöversiktema att elt restriktivt synsätt på tillkommande fritidsbebyggelse kommer att tillämpas, särskill i områden där områdesplaner eller andra planer saknas. Skara kommun har i sin kommunöversikl angett vissa möjligheter till fritidsbebyggelseutveckling i Valleområdet. Länsstyrelsen ifrågasätter om annat än smärre tillskott av fritidsbebyggelse är lämpliga med hänsyn till att området är av riksintresse för vetenskaplig naturvård och friluftsliv.

Den procentuellt stora ökning av fritidshus som under senare år har sketl i flera jordbrukskommuner anser länsstyrelsen bero på att en omvandling har sketl av lidigare bostadshus för jordbruksändamål till fritidsbostäder.

Den fortlöpande omvandlingen av fritidshus till permanenlhus i länet följs uppmärksamt av kommuner och länsstyrelse. Åtgärder i form av översyn av gällande detaljplan har i några fall varit nödvändiga.

Naturvårdsverket delar länsstyrelsens uppfattning om fritidsbebyggelseutvecklingen i Valleområdet.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 215

Industri

Länsstyrelsen anser att den typ av industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen har fått en allsidig och tillfredsställande behandling i berörda kommuners planering. Sex större industrianläggningar av denna lyp finns i länet. Av dessa har Gullspångs Elektrokemiska AB i Gullspång/ Otterbäcken, Katrinefors bruk i Mariestad och industrin i Hällekis behandlats inom ramen för Vänerplaneringen. medan Ranstadsverket har behandlats i Sydbillingenutredningen och de båda kalkindustrierna Gullhö-gen i Skövde och Uddagården (Ytong AB) i Falköping har behandlats i resp. kommunöversikter. Gullspångs kommun har även utarbetat en områdesplan för Otterbäcken som ingående redovisar möjligheterna till mer omfattande industriell verksamhet.

Föländringar i pågående verksamhet är enligt länsstyrelsen aktuella för Katrinefors bruk som har ansökt enligt 136 a § byggnadslagen om en utvidgning av verksamheten och fått ett delbeslut av regeringen, för Cemen-ta AB som lägger ned sin produktion i Hällekis under år 1978 och i Ranstad där Mineralprojekt Ranstad prövas enligt 136 a§ byggnadslagen.' Vidare har enligt länsstyrelsen Ytong AB ansökt om koncession för undersökning av alunskiffer i Falköping och Tidaholm.

Länsstyrelsen anser att den typ av verksamhet som Rockwool AB bedriver i Skövde och som också planeras i Hällekis med hänsyn till omgivningspåverkan och råvarubehov bör prövas enligt 136 a § byggnadslagen.

Kraftförsörjning

Länsstyrelsen påpekar alt det lidigare diskuterade kämkraftverkei vid Forshem i Gölene kommun har utgått ur alla kommunala planer.

Sträckningen av den 800 kV-kraftledning mellan Hallsberg och Göleborg som kan bli aktuell efter år 1985 kan enligt länsstyrelsen ännu inte närmare preciseras. Länsstyrelsen föreslår att en särskild utredningsgrupp, med representanter för bl. a. berörda kommuner och länsstyrelsen, bildas för alt behandla frågor rörande sträckningen av denna och andra större kraftledningar. Samarbele med kommuner och länsstyrelser i angränsande län är också önskvärt.

Vägar

Vägplaneringens anspråk på jord- och skogsbruksmark är enligt länsstyrelsen begränsade men kan ha viss betydelse från arronderingssynpunkt.

Vägplaneringen har enligt länsstyrelsen hittills spelat en relativt undanskymd roll i den fysiska riksplaneringen. Huvudvägnätet bör betraktas som ett riksintresse som bör inlemmas i en övergripande fysisk planering.

' Regeringen har i beslut 1978-01-19 lämnat Luossavaara-Kirunavaara Aktiebolags ansökan om tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen till viss forsknings- och produktionsverksamhet vid Ranstad utan bifall.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 216

Flygplatser

Den tidigare diskuterade länsflygplalsen i Viglunda i Skara kommun är enligt länsstyrelsen skjuten på framliden. Handlingsfriheten har dock bevarats i de kommunala planema genom riktlinjer i kommunöversikten för det aktuella området och genom markreservation i markdispositionsplanen.

Länsstyrelsen noterar planema på en mindre utbyggnad av Skövde flygplats. Enligt länsstyrelsen förutsätter utvecklingen av Skövde som primärt centrum goda kommunikationeräven med flyg.

Luftfartsverket konstaterar alt endast tre primära centra, bland dem Skara/Skövde, idag saknar länsflygplats. Nya länsflygplatser kan tänkas tillkomma i anslutning till dessa tre primära centra. Verket konstaterar vidare att frågan om ny länsflygplats vid Viglunda med hänvisning lill regeringens rekommendation har ställts på framliden, men atl handlingsfriheten har bevarats i de kommunala planema.

Försvar

Försvarets intressen har enligt länsslyrelsen i alll väsentligt tillgodosetls i kommunöversiktsarbelet. Försvarets stömingseffekler över vattenområden och konflikter med fiske och båtsport behandlas främst i Vänerplaneringen.

Det är enligt länsstyrelsen angeläget att åstadkomma elt samutnyttjande av den militära skjutfälls- och övningsmarken mellan försvaret och i första hand friluftslivet och de areella näringarna med hänsyn till knappheten på mark för militära ändamål. Frågan bör utredas ytterligare. Viss försöksverksamhet pågår i Skövde.

I frågan om nytt skjutfält för Skövde garnison har länsslyrelsen i yllrande förordaidet s. k. Bjärsjöallernalivet, som innebär atl skjutfällel förläggs på södra Billingen.

Överbefälhavaren framhåller att de militära myndigheterna är beredda till fortsatt medverkan i den planering som kommer atl ske förVätlern.

Belräffande skjulfält för Skövde gamison anför överbefälhavaren att elt nytt övnings- och skjulfält är nödvändigt för all tillförsäkra förbanden inom garnisonen godtagbara övningsbetingelser.

6.16 Värmlands län

Redovisat material

I samtliga 16 kommuner i Värmlands län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen log ställning till programmen genom beslut län

Prop. 1978/79:213 Bilagal 217

för län under våren 1975. För Värmlands län fattades beslul den 3 april 1975.

Samtliga kommuner i Värmlands län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med atl fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Av länels 16 kommuner har 14 redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter. Grums och Säffle kommuner har redovisat av kommunfullmäktige godkända kommunöversikter.

Av fullmäktige antagna kommunomfattande markdispositionsplaner har redovisats av Eda, Storfors, Säffle, Torsby och Årjängs kommuner. Kristinehamns kommun har godkänt ett förslag lill kommunomfattande markdisposilionsplan. Sunne kommun har redovisat etl program för kommunomfattande markdispositionsplanering.

1 Värmlands län omfallas Vänern, Dalslands kanals sjösystem, Fryksdalen och Klarälvens dalgång av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Dalslands kanals sjösystem och Fryksdalen är också utpekade som primära rekreationsområden. Vidare har regeringen i beslutet över programskedel föreskrivit alt länsstyrelserna i Värmlands, Älvsborgs och Skaraborgs län gemensamt skall lämna en särskild redovisning av planeringsarbetet för Vänern och dess kustområden.

Kommunerna kring Vänern har redovisat elt gemensamt planeringsunderlag i form av en lägesrapport, Vänertedovisningen - februari 1977. 1 Värmlands län berörs Grums, Hammarö, Karlstads, Kristinehamns och Säffle kommuner. Fullmäktige i Grums och Säffle kommuner har godkänt planeringsunderlaget.

För området i anslutning lill Dalslands kanals sjösystem, del s. k. Dals-land-Nordmarkenområdet (DANO-områdel), har DANO-kommillén med representanter för Bengtsfors, Dals-Eds, Melleruds, Åmåls och Årjängs kommuner lagt fram etl förslag lill översiktlig plan för markanvändningen. Bengtsfors, Dals-Eds, Melleruds och Åmåls kommuner i Älvsborgs län har godkänt de i förslaget framförda principerna för hur området bör utnytQas. Årjängs kommun i Värmlands län har redovisat avvikande uppfattning på vissa punkter i förslaget. Kommunfullmäktige i Årjängs kommun har därför beslutat atl kommitléns förslag lill markdisposilionsplan med vissa undanlag skall utgöra markdisposilionsplan för kommunen.

Beträffande Fryksdalen har inte någon samordnad planering redovisats av kommunerna. En samarbetskommitté beslående av representanter för Kils, Sunne och Torsby kommuner har dock påbörjat programarbete för planering av det primära rekreationsområdet. Vidare har Torsby kommun redovisat en antagen kommunomfattande markdisposilionsplan. vilken berör Fryksdalen. Sunne kommun har redovisat elt antaget program för all upprätta en kommunomfattande markdisposilionsplan.

Inte heller för Klarälvens dalgång har någon samordnad planering redo-visals av kommunerna.

Prop. 1978/79:213 Bilagal 218

Kristinehamns kommun har redovisat ett av fullmäktige behandlat program för hushållning med jordbruksmarken.

Av fullmäktige godkända redovisningar för åtgärder som kommunerna har vidtagit eller avser alt vidta för atl genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnals av alla kommuner i länet utom av Karlstads och Sunne kommuner.

Länsstyrelsen i Värmlands län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna saml i yttrande till ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbelel under planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetls av länsstyrelsen den 19 september 1977. Detla har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts för yttrande till landstinget och för kännedom lill kommunerna. Slutligt sammanfallande yttrande har avgelts av länsslyrelsen den 5 december 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogals den av regeringen i dess beslut med anledning av den fysiska riksplaneringens programskede begärda särskilda redovisningen av planeringsarbetet för Vänern och dess kustområden. Vidare har länsstyrelsen bifogat landstingels yttrande och en förteckning över naturvårdens och kulturminnesvårdens riksinlressanla objekt samt vissa karlsammanslällningar.

Yttranden över det redovisade materialet har lämnals av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.).

Kommunerna har beretts tillfälle atl komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landslingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts lillfälle all komma in med synpunkter på verkens yttranden. 1 Värmlands län har synpunkter lämnats av Årjängs kommun.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets utfall

Arbelel med den fysiska riksplaneringen har enligt länsstyrelsen inneburit en omfattande planläggningsverksamhel i kommunerna. Den kommunala planeringen har bl.a. resulterat i att stora områden med oklara eller komplicerade planeringsförutsättningar har redovisats som utredningsområden eller som områden för vilka forlsalt översiktlig planering (områdesplanering) erfordras. Totalt har enligt länsstyrelsen i kommunöversikterna angetts etl 80-lal resp. ett 70-tal sådana områden. Länsstyrelsen bedömer att de planeringsåtaganden m. m. som har gjorts av kommunerna inom ramen för den fysiska riksplaneringen i huvudsak bör kunna slutföras under den kommande treårsperioden.

Länsslyrelsen konstaterar all de åtgärder av länsstyrelsen i form av pla-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 219

neringsinsatser. förordnanden och reservatsbildningar, som styrelsen i samband med redovisningen av den fysiska riksplaneringens programskede bedömde erforderiiga, endasl i liten utsträckning har kunnat genomföras på grund av bristande resurser.

Vänern och dess kustområden Remissinstansernas synpunkter redovisas i avsnitt 5.2.

Klarälvens dalgång och Fryksdalens sjösystem

De riktlinjer beträffande Klarälvens dalgång som angavs i regeringens beslul med anledning av den fysiska riksplaneringens programskede har enligt länsstyrelsen fullföQis i endast begränsad omfallning under planeringsskedet. Någon mellan kommunerna samordnad planering har inte kommit till slånd. Endasl Torsby kommun har redovisat ell förslag lill framtida markanvändning. Planen bör dock enligt länsslyrelsen vidareutvecklas för alt bl.a. klargöra var inom dalgången ytterligare bebyggelse kan komma att tillåtas och för atl bättre beakta fiskets intressen. Forshaga, Karlstads och Munkfors kommuner har inte omarbetat sina i början av 1970-talet upprättade kommunomfattande markdispositionsplaner.

Länsslyrelsen framhåller alt riktlinjerna beträffande Fryksdalens sjö-syslem enligt regeringens beslut med anledning av programskedet inte har fullföQls i den kommunala planeringen. Endasl Torsby kommun har redovisat förslag till framtida markanvändning för Fryksdalens sjösystem. Förslaget bör dock enligt länsslyrelsen utvecklas vidare med avseende på behandlingen av fritidsbebyggelsen, friluftslivet och turismen. Sunne kommun har lagt fram program för upprättande av kommunomfattande markdisposilionsplan.

De tre berörda kommunerna Kil, Sunne och Torsby har enligt länsslyrelsen påbörjat programskrivning för planering av del primära rekreationsområdet. Beträffande Torsby kommuns förslag om utvidgning norrut av rekreationsområdet, anser länsstyrelsen all avgränsningen av området får avgöras i flen fortsatta planeringen på inlerkommunal nivå.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom älvdalarna redovisas i avsnitt 4.5. Beträffande Värmlands län anförs därutöver föQande.

Planverket bedömer att bebyggelsetrycket, anspråken från friluftslivet samt naturvårds- och kulturminnesvårdsintressena är av sådan omfattning i bl. a. Klarälvens dalgång att en översiktlig markanvändningsplanering för älvdalen bör fullföljas. Verket anser atl det är angeläget att planarbelel snarasl kommer igång i de kommuner som inte har påbörjat planeringen.

Planverket konstaterar alt frågan om utvidgning av del primära rekreationsområdet enligt statsmakternas beslul (prop. 1975:46, CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46) skall prövas i den kommunala översiktiiga planeringen. Mot denna bakgrund bedömer verket i likhet med länsstyrelsen att mark-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 220

användningsplaneringen för Klarälvsdalen i Torsby kommun bör fördjupas och samordnas med planeringen i Sunne och Kils kommuner.

Dalslands kanals sjösystem (Dalsland-Nordmarkenområdet)

Berörda kommuners gemensamma redovisning belräffande markanvändningen i området Dalsland-Nordmarken, del s.k. DANO-områdel. tillgodoser enligt länsstyrelsen riktlinjerna i regeringens beslul med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen. Årjängs kommun har inte ställt sig bakom de delar av förslagel som anger riktlinjer för bebyggelseutvecklingen inom den s. k. kanalkontaktzonen. Länsstyrelsen anser att, sedan vissa preciseringar har gjorts i kommitléförslaget beträffande kanal-konlaktzonens omfattning, de av kommittén föreslagna riktlinjerna bör ligga till grund för den fortsatta kommunala planeringen i Årjängs kommun. Länsstyrelsen bedömer liksom landstinget att kommunen i hittills upprättade planer inte har tillgodosett riksintressena för friluftsliv och turism i området. Planverket delar länsstyrelsens och landstingets uppfattning.

Förutsättningar för atl DANO-kommitléns förslag skall tillgodose riksplaneringens riktlinjer är enligt naturvårdsverket att överväganden görs om vilka delområden som bör skyddas mot exploatering och atl ålgärder vidtas för atl säkerställa dessa områden.

Årjängs kommun anser med anledning av de statliga myndigheternas yttranden alt även den avgränsning av kanalkontaktzonen lill högst 1 km från vattnet som har föreslagits av länsslyrelsen medför allt för stora restriktioner mol bebyggelse inom kommunens del av sjösystemet. Kommunen vidhåller att de riktlinjer för bebyggelseutvecklingen som har angetts i kommunöversikten och i kommunens markdisposilionsplan skall gälla för fortsatta överväganden om bebyggelse.

Jordbruk

Länsstyrelsen konstaterar alt ställningstaganden i stort sett saknas till hur jordbruksintressena skall säkerställas i de tätortsnära områden som enligt regeringens beslut med anledning av programskedet skulle bli föremål för översiktlig planering med hänsyn till jordbrukets intressen. 1 kommunöversikterna har i regel relativt stora områden som skall bli föremål för områdesplanering redovisats kring tätorterna. I en del fall har framtida expansionsområden angetts som utredningsområden.

Den utredning med kartläggning av konflikterna mellan tätorts- och jordbruksintressen som har redovisats av Karlstadsregionens planeringsnämnd, vilken är ett samarbetsorgan för Forshaga, Hammarö, Karistads, Kils och Grums kommuner, motsvarar enligt länsstyrelsen inte de krav på planering som angavs i regeringens beslut med anledning av programskedet. Fortsall utredningsarbete krävs enligt länsstyrelsen i denna fråga.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 221

Skogsbruk

Enligt länsstyrelsen har skogsbrukets intressen endasl delvis uppmärksammats i den kommunala planeringen. Vid konflikter mellan skogsbruk och bebyggelse har dock i kommunöversikterna i regel angetts att hänsyn skall tas till skogsbrukets intressen.

Länsstyrelsen anger att den i samband med utbyggnaden inom massa-och pappersindustrin har pekat på behoven av atl genom dels förbättrad skogsvård höja produktionen, dels teknisk utveckling öka den andel av den producerade fibermängden som tas tillvara. Detta torde enligt länsstyrelsen bl. a. kräva atl man bedriver ett intensivt skogsbruk i plantagemässi-ga former med slulavverkningar på relativt stora ytor, att man använder gödselmedel och att man satsar på växtförädling m. m. Länsstyrelsen framhåller att del därulöver är synnerligen angeläget atl stora insatser görs för att tillgodose de övriga intressen som är knutna till skogsmarkerna.

Fiske

Utvecklingen på det havsrättsliga området samt det ökade intresset för fritidsfiske har enligt länsstyrelsen medfört atl Vänems värde från fiskesynpunkt har ökat. Fiskets intressen bör därför enligt länsstyrelsen ägnas ökad uppmärksamhet i Vänem.

Fiskeristyrelsen konstaterar alt fiskets intressen i liten utsträckning har beaktats i den kommunala planeringen. De 11 kommuner i Värmlands län som berörs av fiskels viktigare intresseområden bör enligt fiskeristyrelsen vid kommande revidering av kommunöversikterna redovisa hur dessa områden skall säkerställas.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Länsstyrelsen bedömer atl brislen på skogsråvara i länet kommer alt driva fram elt intensivt skogsbruk. Det är därför viktigt att slora insatser samtidigt görs för alt tillgodose naturvårdens och friluftslivets intressen i skogen.

Elt nätverk av orörda skogsmiQöer bör enligt länsstyrelsen bevaras i landet. Arbetet med att finna sådana områden inom Värmlands län har enligt länsslyrelsen kommit långt. Säkerställandet av områdena befinner sig däremot i ett inledningsskede.

Länsslyrelsen framhåller att konflikten mellan kulturminnesvårdens intressen och en ny vägsträckning för E 18 vid Alslerdalen i Karlstads kommun kvarstår sedan den fysiska riksplaneringens programskede. Vägverket anser inte all vägreservalel kan slopas. Verket anser inte heller att ställningslagande av regeringen behövs i frågan.

Naturvårdsverket konstaterar alt del enligt länsstyrelsens redovisning av säkerställandeläget erfordras förordnanden enligt naturvårdslagen inom ca 12 områden i länet. Verket förordar att länsstyrelsen i det fortsalla arbetet med atl säkerställa naturvårdsinlressen prioriterar de riksinlressanla

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 222

områdena, värdefulla myr- och urskogsområden saml orörda sjöar och vattendrag.

Riksantikvarieämbetet konstaterar att inventeringsarbetet för de s.k. större områdena av inlresse för kulturminnesvården inte har slutförts i Värmlands län

Fritidsbebyggelse

Frågor om fritidsbebyggelse har enligt länsstyrelsen behandlats i liten utsträckning av kommunema. Fortsatta studier är angelägna. Kommunala målsättningar för fritidsbebyggelsens behandling har enligt länsstyrelsen redovisats endast i några fall.

Industri

Förhållandet mellan tillgång och efterfrågan på virke i den värmländska skogsindustrins virkesfångstområde är enligt länsslyrelsen sådant att efterfrågan kraftigt överstiger vad som på lång sikt är möjligt alt avverka. Förhållandet gäller barrved, medan situationen är den motsatta för lövved. Förbättrad avsättning för lövved skulle enligt länsstyrelsen bl. a. ge förutsättningar för en intensivare skogsvård och som följd härav en på sikt ökad skogstillväxi.

Enligt länsstyrelsens mening måste försiktighet iakttas när det gäller sådana utbyggnader inom skogsindustrin som medför ökad förbrukning av barrved: Den nuvarande strukturen inom skogsindustrin kan dock inte betraktas som slutlig. Del är enligt länsstyrelsen troligt att den strukturomvandling kommer att fortsätta som hillills har inneburit att tillverkningen i ökad omfallning koncenlreras till alll färre och slörre enheter.

Länsstyrelsen anger alt det område i Torsby kommun där industriell verksamhet i form av sprängfogning bedrivs har avgränsats och getts bygg-nadsreglerande bestämmelser i kommunöversikten. Härmed lorde enligt länsslyrelsen eventuella konflikter på grund av lokalisering av bebyggelse inom bullerstört område kunna undvikas.

Kraftledningar

Länsslyrelsen framhåller vikten av att all möjlig hänsyn las till andra intressen som berörs av planerade dragningar av kraftledningar. Del bör inte vara självklart atl ledningar dras fram på del ur teknisk synpunkt bästa sättet. Hänsyn till exempelvis bebyggelse, intressant natur och landskapsbild bör enligt länsslyrelsen ges ökad tyngd och komma in på ett tidigt stadium i planeringsskedet.

Flygplatser

Planverket konstaterar att mark har reserverats på Jäverön för flyttning av Karlstads flygplats. En flyttning bör enligt verket snarasl komma till slånd bl. a. med tanke på att ett sjukhus ligger inom det bullerslörda området.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 223

6.17 Örebro län

Redovisat material

I samtliga 11 kommuner i Örebro län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning till programmen genom beslul län för län under våren 1975. För Örebro län fattades beslut den 17 april 1975.

Samtliga kommuner i Örebro län har redovisat sitt arbele under planeringsskedet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Av länets 11 kommuner har 9 redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikler. Karlskoga och Laxå kommuner har redovisat av fullmäktige godkända kommunöversikter.

Av fullmäktige anlagen kommunomfattande markdisposilionsplan har redovisats av Lindesbergs kommun.

1 Örebro län omfallas sjöarna Vättern, Hjälmaren och Unden av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Örebro län berörs även av de primära rekreationsområdena Tiveden och Malingsbo-Kloten.

Askersunds kommun har redovisat en av fullmäktige antagen markdisposilionsplan för delar av Vätterns strandområde. Planen omfattar inte de delar av Vätterns stränder som ingår i planområdet för del primära rekreationsområdet Tiveden.

För Hjälmaren har länsstyrelsen i Örebro län ställt samman berörda kommuners markdispositionsplaner lill en samlad markdisposilionsplan för områdena kring sjön. Denna markdisposilionsplan har inte antagits av kommunerna.

För centrala Tiveden, som utgör en del av det primära rekreationsområdet Tiveden, har en arbetsgrupp med representanter för Askersunds, Laxå och Karlsborgs kommuner redovisat ell preliminärt förslag till generalplan. Kommunfullmäktige i Laxå kommun har godkänt förslagel.

Områdesplaner som har antagils av fullmäktige har redovisats för Påls-boda, Vrelslorp, Sköllersta, Öslansjö och Hallsberg i Hallsbergs kommun samt för Vintrosa i Örebro kommun.

Av kommunfullmäktige behandlade program för hushållning med jordbruksmarken har redovisats av Hallsbergs, Kumla, Lindesbergs och Örebro kommuner.

Av fullmäktige godkända redovisningar för åtgärder som kommunerna har vidtagit eller avser atl vidta för atl genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnats av samtliga kommuner i länet utom Ljus-narsbergs kommun.

Länsslyrelsen i Örebro län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande lill ämbetsverken och regeringen redovisat sina Synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 224

Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetts av länsslyrelsen den 12 september 1977. Detta har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts för yttrande till landstinget och för kännedom lill kommunerna. Slutligt sammanfattande yttrande har avgetls av länsslyrelsen den 24 oktober 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats en förteckning över de områden som är av riksintresse för naturvården och kulturminnesvården. Vidare har länsstyrelsen bifogat yttranden från landstinget, chefen för Bergslagens militärområde, landsarkivet i Uppsala, lantbmksnämnden, skogsvårdsstyrelsen, LO-distriklel i Örebro län och Närkes-Östergötlands jordägareförening.

Yttranden över del redovisade malerialel har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsniu 1.).

Kommunerna har beretls tillfälle atl komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts lillfälle alt komma in med synpunkter på verkens yttranden. 1 Örebro län har synpunkter lämnals av länsstyrelsen samt Askersunds, Kumla och Örebro kommuner.

Remissinstansernas synpunkter

AUmänt om planeringsskedets uijall

Länsstyrelsen konstaterar atl riksintressena delvis skyddas genom alt samtliga kommuner i länet har upprättat kommunöversikter i vilka riktlinjer mol en olämplig bebyggelseutveckling ges. De planeringsåtgärder som statsmakterna har uppmanat kommunerna alt vidta har enligt länsstyrelsen genomförts eller är långt framskridna.

Arbetet med den fysiska riksplaneringen har enligt länsstyrelsen i hög grad stimulerat kommunernas översiktliga planering. Härvid har även andra markanvändningsfrågor än de som berör riksintressena uppmärksammats.

Vättern

Länsstyrelsen påpekar att markanvändningsplaneringen av området vid Vättern i huvudsak har bedrivits av varje kommun för sig. Länsslyrelsen har ställt samman de kommunala planerna lill en samlad redovisning för Vänerområdet.

Den pågående planeringen för Vättern och dess stränder svarar enligt länsstyrelsen i stort mot statsmakternas riktlinjer om att planerna skall ge en översiktlig bild av pågående markanvändning och av slörre förväntade förändringar i denna. Konflikterna om markanvändningen är enligt länsstyrelsen mycket begränsade varför styrelsen anser atl en fortsalt inlerkommunal planering inte är nödvändig. Fortsatt planering, t. ex. utarbe-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 225

lande av områdesplaner, bör enligt länsstyrelsen kunna ske efter behov av resp. kommun i samråd med länsstyrelsen.

Frågor om vattenvård, fiske samt sjöns användning för militär verksamhel, sandtäkt m. m. bör enligt länsslyrelsen fortlöpande ses över.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom landets insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Belräffande Vättern anförs därutöver följande.

Naturvårdsverket anser atl länsstyrelserna och kommunerna bör vidta kompletterande åtgärder för alt tillgodose de starka naturvårdsinlressena vid Vättern. Härvid avser verket förordnanden enligt naturvårdslagen samt planmässiga ålgärder för atl främja fisket.

Verket framhåller vidare atl motsättningen mellan de militära intressena och rekrealionsinlressena måsle lösas på etl sådanl sätt atl resp. inlresse kan tillgodoses.

Fortsalla överläggningar mellan försvarsmakten, berörda länsstyrelser, kommuner och fiskemyndigheler fordras enligt överbefälhavaren för att lösa de konflikter som föreligger mellan den militära skjulverksamheten, friluftslivets och fiskets intressen.

Fiskeristyrelsen framhåller Vätterns stora belydelse för såväl yrkes-som fritidsfisket och konstaterar all föroreningssituationen successivt har förbättrats. Nyetablering av industri som påverkar vattenkvaliteten till men för fisket bör enligt styrelsen inte godtas. Styrelsen betonar atl fisket i den fortsatta planeringen bör ägnas ökad uppmärksamhet. Yrkesfiskets särskilda markanspråk bör säkerställas i den kommunala planeringen. Konflikterna mellan fisket och den militära verksamheten bör särskilt uppmärksammas.

Planverket instämmer i stort i berörda länsstyrelsers bedömning av det pågående planeringsarbetet och de åtgärder som bör vidtas. Verkel påpekar alt områdesplaner för fritidsbebyggelse skall upprätias för myckel stora delar av strandområdena öster om Askersund. Även om friluftslivets intressen beaklas i dessa planer, bör enligt planverket behovel av slörre oexploaterade områden beaklas i den fortsatta planeringen. Fritidsbebyggelsen bör därför begränsas, speciellt i närheten av Askersunds tätort där risken för omvandling av fritidshus till permanenlbosläder lorde vara stor.

Askersunds kommun anser all friluftslivets viktigaste intressen har tillgodosetts genom att områden har lämnats fria mellan de redovisade exploateringsområdena för fritidsbebyggelse. Även inom dessa områden har friluflsintressena enligt kommunen bedömts som väsentliga närmast Vättern där fritidshus inte planeras. Däremol har de inre områdena vid de mindre vikarna inte bedömts ha samma intresse för friluftslivet. Kommunen påpekar vidare atl planbestämmelserna kommer all utformas så att omvandling av fritidshus till permanenlbosläder motverkas.

15 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 226

Hjälmaren

Länsstyrelsen anser alt den hittills genomförda planeringen för Hjälmarområdet i stort svarar mot statsmakternas riktlinjer om att planeringen skall ge en översiktlig bild av pågående markanvändning och av större förväntade förändringar i denna.

Konflikterna om markanvändningen i strandområdena är enligt länsstyrelsen mycket begränsade varför styrelsen anser atl en fortsatt inlerkommunal planering inte är nödvändig. Fortsatt planering, t. ex. utarbetande av områdesplaner, bör kunna ske efter behov av resp. kommun i samråd med länsstyrelsen.

Frågor om fiske, vallenvård och vattenreglering bör enligt länsslyrelsen bli föremål för en fortlöpande översyn. Denna bör liksom hittills kunna ske i samverkan mellan länsstyrelserna, kommunerna och kommittén för Mälarens vattenvård samt i samråd med bl. a. fiskemyndigheterna.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom landets insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Belräffande Hjälmaren anförs därutöver föQande.

Planverket instämmer i huvudsak i de berörda länsstyrelsernas bedömning av den genomförda planeringen i Hjälmarområdet. Verkel anser dock att det sätt på vilket planerna är redovisade gör del svårl att få en bild av avsedd markanvändning. Stora delar av stränderna upptas av områden där fritidsbebyggelse anges kunna tillkomma och där avvägning mellan olika intressen skall göras i kommande planer. Verket fömtsätter atl friluftslivets intressen beaklas vid denna avvägning. Slörre sammanhängande bebyggelsefria områden bör enligt verket eftersträvas.

Örebro kommun påpekar aU man i samband med den senaste planläggningen avsevärt har minskat omfattningen av tillkommande fritidsbebyggelse. I stort sett föreslås en utbyggnad av redan befintiiga områden. Kommunen anser atl attraktiva områden i fortsättningen skall avsättas för friluftslivets behov.

Tiveden och sjön Unden

Länsstyrelsen påpekar atl berörda länsstyrelser år 1972 gjorde en framställning till naturvårdsverket om att bilda ett naturreservat eller en nationalpark i centrala Tiveden. Detta har ännu inte kunnat genomföras. Del är enligt länsslyrelsen mycket angelägel alt cenlrala Tiveden snarast ges erforderligt skydd.

Naturvårdsverket framhåller all elt säkerställande av naturvårdsintres-sel inom cenlrala Tivedenområdel kräver en så stor ekonomisk satsning att dét inte ens i elt längre lidsperspektiv ryms inom givna ekonomiska ramar. Verket avser därför atl i särskild ordning underställa ärendet regeringens prövning.

Planverket framhåller all sjön Unden, som är av riksintresse för vetenskaplig naturvård och som ligger i anslutning lill den i stort sett oexploate-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 227

rade Tiveden bör hållas fri från fritidsbebyggelse.

Malingsbo-Kloten

En översikt av Malingsbo-Klotenområdets förutsättningar för turism och rekreation har utarbetats av den s. k. irelänsutredningen. Den fortsatta planeringen av området och frågor om samordning, marknadsföring m. m. har överlagils av en särskild grupp. Samrådsgruppen för Frilidsland Bergslagen, som består av representanter för de berörda kommunerna och domänverket.

Jordbruk

Länsslyrelsen konstaterar alt samtliga berörda kommuner har upprältal jordbruksmarksprogram. Länsstyrelsen anser att kommunernas planering för lälortema har fått en ändrad inriktning som innebär atl jordbruksmark i fortsättningen kommer att tas i anspråk för andra ändamål i mindre omfattning än tidigare. I avvaktan på fortsatt områdesplanering anser länsstyrelsen alt kommunernas redovisning av inlressezoner för tätorlsulbyggnad kan godtas.

Lantbruksnämnden anser att jordbruksmarksprogrammen innebär en något förbättrad hushållning med åkermark jämfört med lidigare. Denna hushållning är emellertid enligt nämndens bedömning inte tillräcklig.

Lanlbmksslyrelsen konstaterar atl jordbmksmarksprogrammen allmänt sett ger en bild av oförändrad eller t. o. m. ökad exploatering av jordbruksmarken för de närmaste 15-20 åren. Risken för en sådan utveckling är enligt styrelsen särskilt stor bl. a. för enstaka kommuner i Örebro län.

Det är enligt lanlbruksslyrelsen angeläget atl kommunerna i den fortsatta planeringen söker utbyggnadsriktningar, tätortsutformning och tätorts-struktur som så långt möjligt minskar förbmkningen av värdefull jordbruksmark. Kommunernas planeringsresultat bör i några regioner knytas samman till ett samlat markhushållningsprogram. Ett sådanl program kan enligt lantbruksstyrelsen på sikl behöva övervägas för Mälardalen.

Skogsbruk

Skogsbmkel har enligt länsslyrelsen behandlats i myckel ringa omfattning i kommunernas redovisningar. För kommunernas fortsatta plane-nngsarbete är det därför angeläget att ett skogligt underiagsmalerial utarbetas. Skogsvårdsstyrelsen instämmer i länsstyrelsens synpunkter och anger att man kommer att bidra med underiagsmalerial för den fortsatta markdispositionsplaneringen.

Fiske

Lantbmksnämnden konstaterar att fisket endasl i några fall omnämns i kommunöversiklerna. Nämnden anser all kommunernas planer bör kompletteras med åtgärder till skydd för fisket.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 228

Länsstyrelsen anser all kommunerna har beaktat fiskets intressen i den utsträckning som underlagsmaterial och planeringsmetoder medger. Det är dock enligt länsslyrelsen angelägel all både underlaget och metoderna för att behandla fisket i översiktlig planering förbättras.

Fiskeristyrelsen framhåller atl fisket inte har behandlats i nämnvärd omfattning av kommunerna i länet. Samtliga sex kommuner som berörs av fiskets viktigaste intresseområden bör i det fortsatta arbetet redovisa hur man avser alt säkerställa fiskets intressen.

Fiskels intressen i Vättern och Hjälmaren bör enligt fiskeristyrelsen ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta planeringen. Viktiga reproduktionsområden i sjöarna och i tillflödena bör därvid säkerställas.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Länsstyrelsen finner det olillfredsställande att man med tillgängliga resurser inte inom rimlig lid kan genomföra föreslagna ålgärder för alt säkerställa områden av riksintresse för bl.a. naturvården. Endasl etl tiotal av omkring 40 föreslagna förordnanden har kunnat slutföras.

Naturvårdsverket bedömer all planeringsskedet har gett elt i huvudsak godtagbart resultat i länet. I avvaktan på atl erforderliga säkerställandeåtgärder kan genomföras bör enligt verkel naturvårdsintressena bevakas genom att lämpliga ålgärder vidtas i den kommunala planeringen. Elt viktigt mål bör enligt verket vara alt utarbeta en nalurvårdsplan för länet.

Fritidsbebyggelse

Länsstyrelsen konstaterar att fritidsbebyggelsefrågorna har behandlats huvudsakligen i kommunöversiklerna. För Vättern och Hjälmaren har fritidsbebyggelsen behandlats omsorgsfullt i områdesplanerna. Länsstyrelsen påpekar all interkommunalt samarbele pågår för alt undersöka förutsättningarna för ytteriigare fritidsbebyggelse i Bergslagen.

Länsstyrelsen understryker atl det finns behov av fortsatta utredningar om fritidsbebyggelsens lokalisering och markbehov. Föratt man skall hushålla med mark och planeringsresurser är det angelägel alt man iakttar restriktivitet med atl la i anspråk helt nya områden för fritidsbebyggelse innan befintliga planområden har byggts ul.

Industri och läktverksamhet

Länsstyrelsen betonar att inga hinder mol fortsatt utveckling av länets industrier har kommit fram i samband med den fysiska riksplaneringen. Det finns enligt länsstyrelsen såväl miQömässiga som areella resurser för en vidare induslriutbyggnad i länet. Inlandet bör snarasl bli föremål för studier och slällningslaganden vad avser förutsättningar för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Konkurrensen mellan skilda markanspråk är enligt länsslyrelsen avsevärt mindre i inlandsområdena än vid kusterna. Länsstyrelsen pekar särskill på Kvarntorpsområdels speciel-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 229

la förutsättningar för utveckling av tung industri, främst vad beträffar naturtillgångar och transporlfömtsättningar.

Planverket konstaterar atl inlandet inte har behandlats lika ingående som kusterna vad gäller förutsättningar för utbyggnad eller nylokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Verket framhåller atl Kvarnlorpsområdet har vissa förutsättningar som inlandsläge. Recipientförhållandena är emellertid en starkt begränsande faktor.

Lokalisering av mlQöstörande industri i stor skala till Kvarnlorpsområdet kan enligt naturvårdsverket endast ske om föroreningarna från den befintliga verksamhelen kraftigt begränsas samt om tillkommande industrier har långtgående skydd för utsläpp. Vattenrecipienten för Kvarnlorpsområdet är enligt verket redan överbelastad och ulsläppen av svavdhalliga ämnen lill luften är redan f n. för höga.

Kumla kommun framhåller all miQöförhållandena i Kvarntorp har förbättrats under de senasle åren. Del är enligt kommunen rimligt att utgå från att belastningen på luft- och vattenrecipienten från befintliga induslrier kommer att minska med mer än vad som motsvarar de utsläpp som kommer all tillåtas från eventuellt nya företag. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen.

Med den process- och reningsleknik som successivt utvecklas kan enligt länsstyrelsen flertalet av de induslrilyper som behandlas i den fysiska riksplaneringen lokaliseras till Kvarntorpsområdet. Även regionalpoliliska skäl talar enligt länsstyrelsen för en lokalisering av tung industri lill området som komplement till den lätta induslrin i cenlrala Närke.

För brytning och utvinning av framför allt alunskiffer bör enligt länsslyrelsen metoder utvecklas dels föratt begränsa störningarna på miQön, dels för alt återställa landskapet efter avslutad brytning. Alunskifferbrylning är svårhanleriig ur miQösynpunkt. Områdena som kan bli aktuella för brytning är dessutom av betydande intresse för jordbruk, naturvård, kulturminnesvård och bostadsbebyggelse. Liknande synpunkter framförs av industriverket.

Energiförsörjning

Länsslyrelsen påpekar atl länet berörs av statens vatlenfallsverks långsikliga planer på två 800 kV-ledningar saml en myckel slor transformator-station i skärningen mellan dessa ledningar. Byggandet av ett sådant kraftledningsnät medför konsekvenser som enligt länsslyrelsen gör del nödvändigl med tidiga och omfattande samråd mellan kraftdistributören, länsstyrelsen och berörda kommuner.

Inom de områden som berörs av de planerade kraftledningarna finns enligt landstinget starka motstående intressen, bl. a. områden av stort intresse för friluftsliv, naturvård, kulturminnesvård och försvar. Landstinget understryker därför länsstyrelsens krav på samråd i ett tidigt skede av planeringen för kraftledningarna.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 230

Försvar

Länsstyrelsen påpekar att norra delen av Kilsbergen som är av riksintresse för friluftslivet, gränsar lill Villingsbergs skjutfäll i Örebro kommun. Överläggningar mellan kommunen, länsslyrelsen och de militära myndigheterna har lett till att allmänhetens tillträde till den östra delen av skjutfältet har kunnal utsträckas i tiden. Länsslyrelsen anser att del är angeläget atl samråden fortsätter för atl man skall kunna undersöka om det finns ytterligare möjligheter för den militära verksamhelen och friluftslivet alt samulnyuja vissa delar av skjutfällel.

Överbefälhavaren anser all försvarsmakten har sträckt sig så långl som del är möjligt i syfte att bereda allmänheten tillträde lill Villingsbergs skjutfält. Örebro kommun bör i sin fortsatta planering beakta detla förhållande. Någol ytterligare ställningslagande i denna fråga av regeringen anser överbefälhavaren inte vara nödvändigt.

Örebro kommun anser all överläggningarna med försvaret bör fortsätta om utformningen av bestämmelserna för allmänhetens tillträde till skjutfällel.

6.18 Västmanlands län

Redovisat material

I samtliga 11 kommuner i Västmanlands län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra ålgärder. Regeringen tog ställning lill programmen genom beslul län för län under våren 1975. För Västmanlands län fattades beslul den 24 april 1975.

Samtliga kommuner i Västmanlands län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med atl fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

Av fullmäktige antagna kommunomfattande markdispositionsplaner har redovisats av Arboga, Kungsörs, Köpings, Skinnskatlebergs och Västerås kommuner. Surahammars kommun har redovisat en av fullmäktige godkänd kommunomfattande markdisposilionsplan som illustration till kommunöversikten.

I Västmanlands län omfaltas Mälaren, Hjälmaren och Dalälven av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Västmanlands län berörs även av de primära rekreationsområdena Mälaren, Nedre Dalälven och Malingsbo-Kloten.

Mälarområdet behandlas i Västerås, Köpings och Kungsörs kommuners kommunomfattande markdisposilionsplaner. Hallslahammars kommun har för området redovisat en av fullmäktige godkänd markdisposilionsplan

Prop. 1978/79:213 Bilagal 231

som illustration till kommunöversiklen.

Hjälmarområdet behandlas i Arboga kommuns kommunomfattande markdisposilionsplan.

För Dalälvens dalgång har markdisposilionsplaner inte redovisats av berörda kommuner.

För del primära rekreationsområdet Nedre Dalälven antog berörda kommuner under våren 1976 etl gemensamt planeringsprogram. Kommunerna har ocksä redovisat en lägesrapport från planeringsarbetet för Nedre Dalälven. För de övriga primära rekreationsområdena i länet har ingen redovisning av planeringsarbetet skett.

Västerås kommun har redovisat av kommunfullmäktige antagen områdesplan för Västerås tätort.

Av kommunfullmäktige behandlade program för hushållning med jordbruksmarken har redovisats av Arboga, Hallslahammars, Heby, Kungsörs, Köpings, Sala och Västerås kommuner.

Av fullmäktige godkända redovisningar för åtgärder som kommunerna har vidtagit eller avser att vidta för att genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnats av Arboga, Kungsörs, Köpings, Sala och Västerås kommuner.

Länsslyrelsen i Västmanlands län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna saml i yttrande till ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgelts av länsslyrelsen den 15 september 1977. Detla har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts för yttrande till landstinget och för kännedom lill kommunerna. Slutligt sammanfattande yttrande har avgetls av länsstyrelsen den 21 september 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats yttranden frän landstinget, vägförvaltningen, lantbmksnämnden, skogsvårdssiyrelsen och fiskerikonsulenlen.

Yttranden över det redovisade materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.).

Kommunerna har beretts tillfälle atl komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landslingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts lillfälle att komma in med synpunkter på verkens yllranden. I Västmanlands län har inga kompletterande synpunkter lämnats.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets uifaU

Länsslyrelsen finner att planeringsarbetet har gett ett gott resultat i länet. Kommunerna har nu i de flesta fall en översikt över markanvändning-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 232

en i slorl och över de konflikter eller det samordningsbehov som finns i skilda områden. För alt det skall vara möjligl alt närmare ta ställning lill de redovisade konflikterna behövs dock i flera fall en fortsatt områdesplanering.

Länsslyrelsen framhåller att planeringsarbetet har fört med sig förbättrade kontakter mellan företrädare för olika intressen på kommunal och regional nivå.

Planeringen bör enligt länsslyrelsen i fortsättningen inriktas mera på bebyggelsefrågor och särskill på frågor om lätortsulvecklingen. Länsslyrelsen betonar sambandet mellan den fysiska översiktsplaneringen och den regionalpolitiska planeringen och pekar bl. a. på atl lokaliseringen av bostäder och arbetsplatser har betydelse för hur man kan lösa konflikterna mellan lätortsutveckling och hushållning med jordbmksmark.

\jälaren

Länsstyrelsen bedömer att behandlingen av Mälarområdet i kommunernas markdisposilionsplaner och kommunöversikler stämmer överens med statsmakternas riktlinjer för planeringen inom primära rekreationsområden. De markreservalioner som planerna innehåller möjliggör enligt länsstyrelsen en framtida utveckling av friluftsliv och turism.

En arbetsgrupp med representanter för kommunerna vid Mälaren bör enligt länsstyrelsen bildas för att diskutera mål för områdets utveckling och utarbeta etl program för utredningar och planering i syfte att utveckla förutsällningarna för friluftsliv och turism.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom landets insjöområden redovisas i avsnitt 4.6. Belräffande Mälaren anförs därulöver följande.

Planverket anser atl del fortsatta planeringsarbetet för Mälarområdet bör ges den inriktning som berörda länsstyrelser anger. Samordnade insatser, bl. a. i form av markreservalioner för vissa anläggningar för turism och rekreation, torde enligt verket erfordras.

Den planerade utbyggnaden av 550 fritidshus i Frösåker-Harkieområdel i Västerås kommun kan enligt planverket ifrågasättas. En så omfattande utbyggnad i detta läge torde medföra konflikter med friluftslivet och kan innebära risk för alt permanent bosättning sker i området.

Enligt naturvårdsverket bör ytterligare fritidsbebyggelse i princip inte medges vid Mälarens stränder. Verket betonar också att skogsbruksfrågorna vid Mälaren bör uppmärksammas, bl. a. med hänsyn till lövskogens belydelse för landskapsbilden.

Hjälmaren

I länet berörs Arboga kommun av riktlinjerna för Hjälmarområdet. Kommunen har behandlat området i antagen kommunomfattande markdisposilionsplan och kommunöversikl. Länsstyrelsen anser atl kommunens

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 233

planer innebär en rimlig avvägning mellan fritidsbebyggelsens och friluftslivels intressen. Planerna tillgodoser enligt länsstyrelsen väl de givna riktlinjerna.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom landets insjöområden redovisas i avsnitt 4.6.

Nedre Dalälven

En samarbetsgrupp med representanter för sju kommuner inom de fyra län som berörs har utarbetat elt program för planeringen av det primära rekreationsområdet Nedre Dalälven. I avvaktan på att den gemensamma planeringen för området slutförs, anser länsstyrelsen alt riktiinjerna i de kommunöversikter som har antagils av Heby och Sala kommuner är tillfyllest.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom älvdalarna redovisas i avsnitt 4.5. Belräffande Västmanlands län anförs därutöver följande.

Såväl nalurvårdsverket som planverket anser att en översiktlig markanvändningsplanering bör fullföljas för Dalävens dalgångar.

Malingsbo-Kloten

Länsstyrelsen framhåller att den kommer att verka för en fortsättning av det samarbele som de berörda kommunerna har bedrivit vad gäller planeringen för del primära rekreationsområdet Malingsbo-Kloten.

Jordbruk

De överväganden som redovisas i de kommunala jordbruksmarksprogrammen tyder enligt länsstyrelsen på alt man i flera kommuner har tagit avsevärd hänsyn till jordbrukets intressen. Kommunerna har försökt minska konfliktema mellan behovet av mark för tätortsutbyggnad och kravet på hushållning medjordbruksmark genom atl beakla jordbmkets intressen vid val av utbyggnadsområden. Länsslyrelsen framhåller att åtgärder bör vidtas också för all söka minska tätorternas totala markanspråk. Sådana ålgärder har kommunerna inte diskuterat i jordbruksmarksprogammen.

Länsslyrelsen anser atl kommunernas redovisning av intressezoner för tälsutortsbyggnad bör kunna godtas. Områden avsedda för tätortsutbyggnad resp. jordbruk bör enligt länsstyrelsen kunna avgränsas mer definitivt i den fortsatta områdesplaneringen.

Lanlbruksslyrelsen konstaterar att jordbmksmarksprogrammen allmänt sett ger en bild av oförändrad eller t. o. m. ökad exploatering av jordbruksmarken för de närmaste 15-20 åren. Risken för en sådan utveckling är enligt styrelsen särskilt stor bl. a. för enstaka kommuner i Västmanlands län.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 234

Det är enligt lanlbmksslyrelsen angeläget atl kommunerna i den fortsatta markanvändningsplaneringen söker ulbyggnadsriktningar, tälortsulformning och tätortsstruktur som så långt möjligt minskar förbrukningen av värdefull jordbmksmark. Kommunernas planeringsresultat bör i några regioner knytas samman lill elt samlat markhushållningsprogram. Ett sådanl program kan enligt lantbruksstyrelsen på sikt behöva övervägas för Mälardalen.

Skogsbruk

Länsstyrelsen bedömer att konflikter mellan skogsbruk och naturvård med få undantag kan lösas genom planering och samordning inom ramen för skogsvårds- och naturvårdslagstiftningarna. Fortsatta samråd mellan berörda parter kommer enligt länsstyrelsen alt ske för atl man skall kunna anpassa skogsbruksplaneringen lill nalurvårdsinlressena.

Fiske

Kommunerna har enligt länsslyrelsen beaktat fiskets intressen i den utsträckning som nuvarande underiagsmalerial och planeringsmetod medger. Det är dock angeläget atl både underlaget och metoderna för atl behandla fisket i översiktlig planering förbättras.

Fiskeristyrelsen delar inte länsstyrelsens uppfattning att kommunerna har beaktat fiskels intressen så långt som planeringsfömtsällningarna medger. De kommuner i Västmanlands län som berörs av fiskels viktigare intresseområden bör enligt styrelsen vid kommande revidering av kommunöversikler och markdisposilionsplaner redovisa hur de avser atl skydda dessa områden. Fiskeristyrelsen anser vidare att det är angelägel atl man i den fortsatta kommunala planeringen för de primära rekreationsområdena vidtar åtgärder för att förbättra möjligheterna till fritidsfiske.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Länsstyrelsen bedömer atl naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen har behandlats på ell tillfredsställande sätt i den kommunala planeringen. Säkerställandet av de riksinlressanla områdena kommer dock med länsstyrelsens begränsade resurser atl ta myckel lång lid.

I de fall exploaleringsintressen finns i områden av riksintresse för naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård anser länsstyrelsen att etablerade samrådsformer bör kunna leda lill en rimlig avvägning mellan intressena. Belräffande Tinäsområdel vid Dalälven i Heby kommun, där skogsbrukets intressen strider mol bevarandeinlresset, betonar dock naturvårdsverket atl ingrepp som förändrar naturmiQön inte bör ske innan pågående planering har avslutats.

Riksantikvarieämbetet framhåller alt Anundshögen och miQön kring denna i Västerås kommun är av myckel stort kulturhistoriskt värde. Plane-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 235

ringen av en ny sträckning av väg E 18 i området bör ske i samråd med ämbetet.

Fritidsbebyggelse

Länsstyrelsen konstaterar att fritidsbebyggelsen inte har behandlats särskilt utförligt i den kommunala planeringen. Endast ett fåtal nya områden för fritidsbebyggelse har angetts av kommunerna.

Industri

Länsstyrelsen framhåller att man tidigare inom ramen för arbetet med den fysiska riksplaneringen har betonat atl inlandet bör behandlas likvärdigt med kustområdena i fråga om industrins utveckling och lokalisering. Länsstyrelsen anser att det ur regionalpolitisk synpunkt är angelägel alt frågan om lokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen till Bergslagsomrädet fär en framträdande plats i den fortsatta planeringen. Även planverket konstaterar atl inlandet inte har behandlats lika ingående som kustområdena vad gäller förutsättningar för utbyggnad eller nylokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.

Energiförsörjning

Länsslyrelsen anser atl del är angeläget all samrådsformerna ulvecklas vad gäller planering av anläggningar för kraftförsörjning. Detla är önskvärt inte minsl mol bakgrund av alt många relativt små ändringar i kraftledningsnätel sammantagna kan få stor betydelse för landskapsbild och annan markanvändning.

6.19 Kopparbergs län

Redovisat material

I samtliga 15 kommuner i Kopparbergs län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra ålgärder. Regeringen tog ställning lill programmen genom beslul län för län under våren 1975. För Kopparbergs län fattades beslul den 24 april 1975.

Samtliga kommuner i Kopparbergs län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 236

Samtliga kommuner i länet har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

1 Kopparbergs län omfattas Qällområdet, SiQan, Orsasjön samt Ösler-dalälvens. Västerdalälvens och Dalälvens dalgångar av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Länet berörs även av fyra primära rekreationsområden, nämligen Nedre Dalälven, Malingsbo-Kloten, SiQans-bygden och DalaQällen.

Markdispositionsplaner för områdena med geografiska riktlinjer har inte redovisats.

För Malingsbo-Kloten har Smedjebackens kommun redovisat ett av kommunfullmäktige antaget program för markdispositionsplanering. För det primära rekreationsområdet vid nedre Dalälven antog berörda kommuner under våren 1976 etl gemensamt planeringsprogram. Kommunerna har också redovisat en lägesrapport från planeringsarbetet för nedre Dalälven. För de övriga primära rekreationsområdena i länet har berörda kommuner bildat gemensamma arbetsgrupper för program- och planeringsarbete. Arbetet har påbörjats men någon redovisning har inte lämnats.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yllrande lill ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Preliminiiri sammanfattande yttrande har avgetts av länsstyrelsen den 19 september 1977. Detta har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts för yttrande till landstinget och för kännedom lill kommunerna. Slutligt sammanfattande yttrande har avgetls av länsslyrelsen den 21 november 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogals en studie av industrilägen i Kopparbergs län som har utförts inom länsstyrelsen samt en rapport från lantbruksnämnden i Kopparbergs län. Vidare har bifogats yttranden från landstinget, vägförvaltningen, landsarkivet i Uppsala, lantbruksnämnden i Jämtlands län, skogsvårdsstyrelsen, domänverket i Falu region och Lantbrukarnas länsförbund i Dalarna.

Yttranden över det redovisade malerialel har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.).

Kommunerna har beretts lillfälle all komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsslyrelsemas, landslingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts tillfälle att komma in med synpunkter på verkens yttranden. I Kopparbergs län har synpunkter lämnats av länsstyrelsen, Faluns, Leksands, Malungs, Mora, Orsa, Rättviks och Älvdalens kommuner samt av den planeringskommitté som har bildats för planering av SiQansområdel (SiQansgmppen).

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 237

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedels utfall

Planeringsskedet har enligt länsstyrelsen gett ell i huvudsak godtagbart resultat i länet. Samtliga kommuner har upprättat kommunöversikter i vilka riksintressena har tillgodosetls eller behandlats så atl de vid planläggning och byggnadslovsgivning kan beaklas. Länsslyrelsen betonar emellertid all kommunerna inte har konkretiserat programmen vad gäller områdena med geografiska riktlinjer.

Länsstyrelsen framhåller att samtliga kommuner inför planeringsskedet förutsatte bistånd från länsstyrelsen och andra regionala organ i form av inventerings- och utredningsarbeten m. m. Länsstyrelsens kapacitet för sådana arbetsuppgifter är dock otillräcklig, varför planeringsavdelningens resurser enligt länsstyrelsen bör förslärkas avsevärt inför det fortsatta arbetet.

Planverket anser att, i de fall länsstyrelsema ansett sig ha otillräckliga resurser för all biträda kommunerna i erforderlig utsträckning, planeringsavdelningens resurser inte tycks ha utnytQats på ett sätt som borde ha varit möjligl. Delta har enligt verkel minskat kommunernas möjligheter all till-lämpa slalsmaklemas riktlinjer i den kommunala planeringen. Verket menar att en olycklig föQd av detta kan bli att en diskussion om riktiinjemas tillämpning kommer till stånd först i samband med fastställelseprövning av upprättade detaQplaner.

Fjällområdet

Länsstyrelsen anger atl berörda kommuner har påbörjat inventerings-och planeringsarbete beträffande Qällområdet. En inlerkommunal arbetsgrupp har bildals för att studera för kommunema gemensamma frågor och för alt utarbeta gemensamma mål för arbetet.

Det är enligt länsstyrelsen synnerligen viktigt alt kommunema snarast fullföQer planeringsarbetet beträffande DalaQällen. En förutsättning för alt planeringen i Qällområdet, som är betecknat som etl primärt rekreationsområde, skall kunna genomföras är enligt länsstyrelsen att ytterligare statligt ekonomiskt stöd utgår.

Länsstyrelsen framhåller att ett flertal detaQplaner för fritidsbebyggelse har aktualiserats under det pågående planeringsarbetet för Qällområdet. Länsstyrelsen anger att dessa i avvaktan på alt den övergripande planeringen slutförs, prövas efter hand mot bakgmnd av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten, lillgängligl invenleringsmaterial samt i samråd med regionala organ och berörda kommuner.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 238

Det är enligt länsstyrelsen angeläget att Malungs och Älvdalens kommuner ger planeringsarbetet för Qällområdet hög prioritet efiersom intressemotsättningarna är slora när det gäller markanvändningen inom området. Landstinget anför liknande synpunkter.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom Qällen redovisas i avsnitt 4.4. Beträffande Kopparbergs län anförs dämtöver föQande.

Mycket slora förändringar i markanvändningen har enligt planverket skett i Qällområdena i Kopparbergs och Jämtlands län. Situationen är särskill oroande i Kopparbergs län där omfattande exploateringar aktualiseras och prövas utan all en bedömning av resp. utbyggnadsplan kan ske mot bakgrund av översiktiiga markdispositionsplaner.

I de södra Qällänen lorde enligt planverket också samarbete erfordras över länsgränsen i syfte alt nå samordnade bedömningar. Berörda kommuner bör ges fortsatt statligt ekonomiskt stöd för planeringen. Planverket är berett att samråda med länsstyrelser och kommuner om målsättningar m. m. för arbetet samt i mån av resurser även delta i arbetet.

Planverket anser atl den snabba tillväxten av fritidsbebyggelse i södra fjällområdet inte stämmer överens med riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Flera kommuner har anfört sysselsältningspoliliska skäl för omfattande exploateringar för fritidsbebyggelse. Verket anser atl enskild fritidsbebyggelse inte har sådant samhällsekonomiskt värde som kan motivera att värdefulla naturresurser får las i anspråk. Det ekonomiska utbytet för kommunerna av sådan bebyggelse blir enligt verket dessutom kortsiktigt samtidigt som områdenas värde för turism och friluftsliv minskar.

Den fysiska riksplaneringen har enligt naturvårdsverket varit förenad med särskilda svårigheter i Kopparbergs län. Översiktliga markanvändningsplaner har inte upprättats av någon kommun i områden med geografiska riktlinjer, bl. a. Qällområdet. De planmässiga överväganden som har förutsatts ske inom ramen för den fysiska riksplaneringen har således enligt naturvårdsverket i slor utsträckning uteblivit. Verket ser delta som ell myckel allvarligt problem i synnerhet för det södra Qällområdet. Här är fri-lidsbebyggelsetrycket så stort att det enligt verket föreligger en uppenbar risk all områdets värden för friluftsliv och naturvård allvariigl försämras om inte radikala ålgärder vidtas.

Enligt naturvårdsverkels bedömning kan de slora svårigheterna i det södra Qällområdet inte lösas på annal sätt än genom att en översiktlig områdesplanering som grundas bl.a. på naturinvenleringar snarast kommer till stånd för resp. kommuners Qällområden. Verket föreslår att regeringen med stöd av 10 a § byggnadslagen ålägger Älvdalens och Malungs kommuner i Kopparbergs län atl upprätta generalplaner. I avvaktan på att dessa områdesplaner och generalplaner färdigställs bör enligt naturvårdsverket detaQplaner för fritidsbebyggelse inte antas eller fastställas.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 239

Naturvårdsverket anser atl en diskuterad ny väg intill HundQället skulle spoliera del största sammanhängande orörda området kring Salen och TranstrandsQället.

Den aktualiserade utbyggnaden av fritidsbebyggelse inom riksobjekten Särnaheden och FuluQället i Älvdalens kommun bör enligt verket inte komma till stånd. För Särnaheden och LångQället har även riksobjektens avgränsning diskuterats. Naturvårdsverket framhåller alt avgränsningen bör göras med utgångspunkt i naturförhållandena. För Långfjället bör även hänsyn tas till förhållandena på den norska sidan så all etl sammanhängande område erhålls.

Riksantikvarieämbetet framhåller atl kulturminnesvårdens kunskapsunderlag i Qällområdena är utomordentligt bristfälligt. Direkta konflikter med kulturminnesvården har därför noterats endast i samband med utbyggnad för fritidsbebyggelse i del södra Qällområdet.

Länsslyrelsen anför med anledning av verkens yttranden att fritidsbebyggelsens utveckling i Qällområdet har sketl med beaktande av uppställda riktlinjer för hushållning med mark och vatten. Stora delar av Qällområdet, som saknar intresse för friluftsliv och turism, är enligt länsstyrelsen lämpliga för enskild fritidsbebyggelse. Alla detaQplaner för fritidsbebyggelse behöver enligt länsstyrelsen inte baseras på översiktliga planer. Lämpligheten bör kunna prövas i samråd mellan länsstyrelse och kommun.

Etl föreläggande enligt 10 a § byggnadslagen om att upprätta generalplan för Qällområdena i Malungs och Älvdalens kommuner är enligt länsstyrelsen omotiverat, eftersom översiktlig planering redan har påbörjats. Länsstyrelsen understryker åter behovet av särskilda medel för översiktsplanearbetet.

Liknande synpunkter framförs av Malungs och Älvdalens kommuner. Kommunerna framhåller att en gemensam arbetsgmpp har bildats för planeringsarbetet, som bl. a. skall resultera i markdispositionsplaner för Qällområdet. Malungs kommun betonar att fjällkommunerna sedan länge är medvetna om behovet av översiktlig planering för Qällområdet. Riktlinjerna i kommunöversikten innebär enligt kommunen att ny fritidsbebyggelse endasl kan komma till slånd med stöd av detaQplan.

Älvdalens kommun framhåller atl endast mindre exploateringar har släppts fram de senaste åren. Kommunen understryker samtidigt behovel av ekonomiskt stöd för all statsmakternas intentioner skall kunna förverkligas. Kommunen avser att upprätta områdesplaner för de områden där omfatlande exploatering anses lämplig.

Siljansbygden

Länsstyrelsen anger atl en inlerkommunal arbetsgmpp har bildals för planering inom SiQansområdel. Arbetsgruppen har enligt länsstyrelsen ge-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 240

nomfört ett omfattande inventerings- och utredningsarbete.

Länsstyrelsen framhåller att del är synneriigen angelägel atl kommunerna snarast fullföQer planeringsarbetet för SiQansområdel. Dessutom bör kommunerna i samråd med länsstyrelsen komplettera planeringsprogrammet med åtgärder för alt säkerställa de areella näringarnas intresseområden. Länsstyrelsen framhåller vidare atl det för alt planeringen för SiQans-området skall kunna genomföras erfordras ytterligare statligt ekonomiskt stöd. Problem kring fritidsbebyggelsens lokalisering och omfattning har enligt länsslyrelsen inte behandlats av kommunerna. Länsslyrelsen anger att den prövar aktualiserade detaljplaner för fritidsbebyggelsen inom Siljansomrädet på molsvarande säll som inom Dalafjällen.

Planverket framhåller atl del är angeläget all en samlad översiktsplan för hela SiQansområdel snarast utarbetas och att berörda kommuner med ledning av denna lar ställning lill avsedd markanvändning i området.

Verket anser atl befintliga kommunöversikler i regel inte redovisar tillräcklig återhållsamhet med fritidsbebyggelse. Myckel stora strandpartier vid SiQan är i kommunöversikterna ullagda som områden inom vilka fritidsbebyggelse kan utvecklas efter områdesplanering eller särskild utredning, medan områden inom vilka friluftslivet prioriteras är av mindre omfattning.

Det fortsatta planeringsarbetet bör enligt planverket ha som mål all hålla de oexploaterade strandområdena tillgängliga för friluftslivet och vissa anläggningar för delta. Med anledning av vissa slällningslaganden i det kommunala materialet framhåller verkel atl rådande fastighetsindelning i regel inte är lämplig att använda som utgångspunkt för markdispositionsplanering. DetaQplaner för fritidsbebyggelse bör enligt verket i regel ej fastställas ulan slöd av översiktlig markdisposilionsplan.

Enligt lantmäteriverket har ägosplittringen i bl. a. Kopparbergs län försvårat möjlighetema att träffa överenskommelser om naturvårdsåtgärder. Ägosplittringen har enligt verket också negativ inverkan på fritidsbebyggelsens utveckling.

Naturvårdsverket lämnar liknande synpunkter beträffande Siljansområdet som för Qällområdet i länet. Verkel bedömer således att del är en påtaglig risk att fritidsbebyggelsen till följd av att översiktliga planer saknas kommer att byggas ut i en sådan utsträckning atl SiQansområdets värden för naturvård och friluftsliv allvarligt skadas.

Planeringsläget kring SiQan-Orsasjön innebär enligt naturvårdsverket att det är risk för atl den fysiska riksplaneringens intentioner inte kan genomföras. Det krävs enligt verket därför att berörda kommuner och länsstyrelse inte antar eller fastställer ytterligare detaQplaner för fritidsbebyggelse i avvaktan på att en översiktlig planering har genomförts. Verket delar inte länsstyrelsens uppfattning att detaQplaner kan fastställas trots att översiktliga markdisposilionsplaner saknas. För att påskynda planeringen föreslår verket att särskilda medel ställs till länsstyrelsens förfogande för

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 241

atl genomföra erforderliga översiktliga naturinventeringar som underlag för planeringsarbetet.

Leksands, Rättviks, Mora och Orsa kommuner samt SiQansgmppen accepterar inte planverkets och naturvårdsverkets förslag till restriktioner för SiQansområdel. Planering för såväl kulturminnesvård som turism och rekreation har enligt kommunerna och Siljansgruppen sedan länge varit en förutsättning för bygdens utveckling. Kommunerna och SiQansgruppen anser alt om verkens förslag föQs av regeringen, delta skulle innebära etl krafligl intrång i den kommunala självstyrelsen och i planmonopolet.

Dalävens dalgångar

Länsslyrelsen konstaterar all berörda kommuner inte har redovisat pågående och planerad markanvändning längs Dalälven. Del är enligt länsslyrelsen synnerligen vikligl atl så sker och atl kommunerna i samråd med länsstyrelsen kompletterar planeringsprogrammen med åtgärder för atl säkerställa de areella näringarnas intresseområden. Inom del primära rekreationsområdet vid nedre Dalälven har enligt länsstyrelsen vissa åtgärder vidtagits i syfte alt säkerställa rekreationsintressena.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom älvdalarna redovisas i anvsnitl 4.5. Belräffande Kopparbergs län anförs därutöver följande.

Planverket konstaterar atl den ojämförligt största ökningen av fritidsbebyggelse i älvdalarna har skett i Dalälvens dalgång i Kopparbergs län. Bebyggelsetrycket längs älven är enligt verkel slorl och anspråken på mark för friluftsliv samt naturvård och kulturminnesvård är belydande. Verket anser därför liksom länsstyrelsen alt en översiktlig markanvändningsplanering bör fullföQas för Dalälvens dalgångar. Nalurvårdsverket anför liknande synpunkter.

Malingsbo-Kloten

Vissa åtgärder har enligt länsstyrelsen vidtagits i syfte alt säkerställa rekrealionsinlressena i del primära rekreationsområdet Malingsbo-Kloten. Säkerställandearbetet bör enligt länsstyrelsen snarast slutföras.

Jordbruk

Länsstyrelsen anser atl jordbmkets intressen i hög grad har tillgodosetls genom alt bebyggelserestriklioner har införts i kommunöversiklerna. 1 anslutning till de större tätorterna inom Avesta, Hedemora, Säters, Borlänge, Faluns, Leksands och Orsa kommuner har konkurrens om marken uppstått mellan jordbruk och exploateringsintressen. Hittills har problemen enligt länsslyrelsen kunnat lösas i samråd mellan kommun, lantbruksnämnd och länsstyrelse. Kommunerna bör enligt länsstyrelsen genom fysisk översiktsplanering lösa de intressekonflikter som har uppstått så att jordbrukets intresseområden i största möjliga utsträckning säkerställs.

16 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 242

Länsstyrelsen anger atl av nämnda kommuner är det endast Borlänge som i slörre omfattning har påbörjat ett sådanl arbele.

Också landstinget framhåller all konkurrensen mellan jordbrukets mark-intressen och exploateringsinlressena bör lösas i den översiktliga markanvändningsplaneringen.

Länsslyrelsen, landstinget och Lantbrukarnas länsförbund framhåller att en för jord- och skogsbruket gemensam och företagsanknuten redovisning av markområden av primärt intresse för jord- och skogsbruket skulle bilda etl avsevärt bättre underlag för den kommunala markanvändningsplaneringen än nuvarande underiagsmalerial.

Skogsbruk

Länsslyrelsen konstaterar att skogsbrukels produktionsområden i stort setl inte har behandlats av kommunerna, sannolikt beroende på den vaga redovisningen av skogsbrukets produktionsområden.

Länsslyrelsen och landstinget påpekar alt redovisningen av skogsbmkels,produktionsområden är myckel schematiserad. Som en föQd av detta har i vissa delar av-länet inte redovisats några områden av intresse för skogsbruket, trots alt skogsbmkel där är en huvudnäring. Samtliga kommuner i länet bör enligt länsslyrelsen i den fysiska översiktsplaneringen avgränsa och säkerställa de områden som är av primärt inlresse för skogsbruket.

Naturvårdsverket framhåller all Qällbarrskogen på många håll utgör en ursprunglig skogsmiQö av omistligt värde för naturvården och friluftslivet. Verkel föreslår atl en särskild utredning tillsätts för alt se över skogsfrågorna i Qällregionen. I avvaktan härpå bör ett tioårigt avverkningsförbud för området ovan skogsodlingsgränsen införas.

Enligt skogsstyrelsen är ett generellt förbud för skogsbruk i fjällnära områden inte motiverat. Styrelsen hänvisar i övrigt till de synpunkter som styrelsen har lämnal på naturvårdsverkels och planverkels utredning "Obrutna fjällområden".

Den lämplighetsprövning av planerade skogsvårdsåtgärder som länsstyrelsen i Norrbollens län föreslår kan enligt Svenska samernas riksförbund (SSR) vara en framkomlig väg alt reglera förhållandet mellan storskogsbruket och renskölseln. Oberoende härav är del enligt SSR nödvändigl att skyndsamma ålgärder vidtas för att förhindra atl en enskild sameby berörs av skogsvårdsåtgärder i sådan omfattning att renskötseln direkt hotas. Vinterbetesmarkerna bör enligt SSR generellt ges ett bättre skydd.

SSR påpekar att samernas erfarenheter hittills av samråd med skogsbmkels företrädare är mycket dåliga. Ett reellt samrådsförfarande bör enligt SSR innebära alt även skogsbmkels företrädare är beredda alt jämka sina intressen.

Svenska Qällklubben anser att barrskogarna i Qälldalarna är en väsentlig del av fjällandskapel. De bör inte få betraktas som mark för skogsproduktion.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 243

Fiske

Länsstyrelsen och fiskeristyrelsen konstaterar atl fiskels intressen har behandlats i mycket liten omfattning under planeringsskedet. Avesta, Gagnefs, Leksands, Malungs, Mora, Orsa. Rättviks, Vansbro och Älvdalens samt i viss mån Faluns kommun bör redovisa hur fiskels intresseområden skall säkerställas.

Rennäringen

Del råder enligt länsstyrelsen stark konkurrens om markanvändningen inom rennäringens intresseområden i Älvdalens kommun. Länsslyrelsen framhåller alt kommunen bör avgränsa och säkerställa rennäringens viktigaste intresseområden.

Lantbmksnämnden och lanlbmksslyrelsen påpekar all kravet på samråd med rennäringens företrädare inte har beaktats av Älvdalens kommun. Denna brist bör enligt lantbruksstyrelsen snarast rättas till. Kommunöversikten bör därefter revideras så alt rennäringens intressen beaktas.

Planverket påpekar all de i rennäringslagen fixerade rätligheterna och statsmakternas utlalanden bl. a. i samband med den fysiska riksplaneringen ger rennäringen stöd för att bedriva verksamheten i alla berörda län i hittillsvarande omfattning.

Älvdalens kommun har enligt planverket skjutit slällningslaganden till vissa viktiga renskötselmarkers behandling på framliden. Samråden med rennäringens företrädare bör fördjupas bl.a. i Älvdalens kommun. Den med ledning av jämtländska förhållanden utarbetade modellen för kommunöversikt i renskölselområdel bör ulvecklas ytleriigare. Vid revidering eller fortsalt bearbetning av kommunöversikter bör befintliga och eventuella framlida metodexempel utnyttjas.

Utvecklingen i de primära rekreationsområdena kan enligt lanlbruksslyrelsen komma i stark motsatsställning lill rennäringens intressen. Betydande renskölselintressen i bl. a. Idre i Älvdalens kommun ligger inom del primära rekreationsområdet som är mycket attraktiv för Qällturism. För alt renskötselmarkerna skall kunna säkerställas bör en övergripande markanvändningsplan upprättas för det primära rekreationsområdet. Förelrädare för rennäringen bör enligt lanlbruksslyrelsen få möjlighet att påverka planeringen för de rekreationsområden som berör vikliga rennäringsintressen.

Svenska samernas riksförbund (SSR) påtalar behovet av centralt utfärdade direktiv och anvisningar för kommunernas planering vad gäller rennäringens intressen. I etl flertal kommunöversikter finns enligt förbundet belydande brister. SSR betonar all det är en nödvändig förutsättning för alt renskötselns markanvändning skall beaktas i planeringen all föreskrivna samråd verkligen kommer lill stånd. Härutöver måste sameby betraktas som sakägare i byggnadslagstiftningens mening i första hand inom de centrala och viktiga delarna av renskötselmarkerna.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 244

Den negativa effekt som exploateringen för turism och rekreation har på renskötselns markanvändning har enligt SSR inte uppmärksammals i riksplanearbetel. Del är nödvändigt all instrument skapas för en samlad bedömning av hur rekrealionsinlressena och rennäringens intressen skall kunna samordnas.

Naturvård och kulturminnesvård

Länsslyrelsen anser all kommunerna i hög grad har beaktat naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen genom regler i kommunöversiklerna. För flera av riksobjeklen kvarstår emellertid utrednings- och planeringsbehov. Säkerställande av intressena bör enligt länsstyrelsen ske på det sätl som har föreslagits i de kommunala programmen. En förutsättning för att avsluta säkerställandet inom rimlig lid är dock alt länsstyrelsen får ökade resurser för inventerings- och avgränsningsarbele.

Enligt naturvårdsverket har länsslyrelsen inte fått fram översiktligt invenleringsunderlag vad gäller naturvården i länet i tillräcklig utslräckning. Kunskaperna om länels naturvärden är därför bristfälliga. Säkerställandearbete inom riksobjeklen har enligt verket bedrivits i mycket liten omfallning.

Naturvårdsverket förordar en prioritering av översiktliga naturinventeringar i länet bl. a. som grund för en länsomfaltande nalurvårdsplan.

Fritidsbebyggelse

Länsslyrelsen framhåller att fritidsbebyggelsen endast har behandlats i begränsad omfattning under planeringsskedet. Planberedskapen har inte höjts nämnvärt. Landstinget konstaterar alt fritidsbebyggelsen har genomgått en kraftig expansion och att efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse kan skapa många konflikter.

Enligt länsstyrelsen är det av största betydelse att kommunerna genom översiktlig fysisk planering väger intresset att exploatera för fritidsbebyggelse mol andra arealkrävande intressens anspråk på mark.

Industri

Frågor rörande nylokalisering av tung industri lill Bergslagen och sysselsättnings- och miQöaspekler i samband härmed, behandlas enligt länsstyrelsen av en för Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län gemensam arbetsgrupp. Länsslyrelsen har vidare i en särskild rapport redovisat studier av sysselsättnings- och miQöaspekler vid induslrilägen i länet. Enligt länsstyrelsen har Ludvika och Smedjebackens kommuner angett markområden som kan komma i fråga för tung industri.

Landstinget ser med tillfredsställelse på den påbörjade utredningen om förutsättningarna för nylokalisering av tung industri till Bergslagen.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) framhåller atl

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 245

för föreslagna inlandslägen för industri, bl. a. i Bergslagen, krävs särskilda studier av miQöförhållandena. Enligt SMHI bör man beträffande inlandslägen vara uppmärksam på atl vallenrecepienten kan utgöra en begränsande faktor.

Naturvårdsverket konstaterar att det beträffande Bergslagsomrädet inte finns någon samlad redovisning av förutsättningar för industrilokalisering. Enligt naturvårdsverkets mening är del största trycket inom Bergslags-området riktal mot Kvarnlorpsområdet i Örebro län. Verkel bedömer allmänt alt den tekniska utvecklingen mot mindre vattenbehov, bättre process- och reningsleknik samt högre förädlingsgrad av produkterna leder till ökade förutsättningar för inlandslokaliseringar.

Flygplatser

Länsslyrelsen anser att flygplatserna med skyddsområden bättre bör beaklas i den fysiska översiktsplaneringen. Luftfartsverket anger behov av planeringsåtgärder för i första hand Borlänge flygplats. Verkel konstaterar att den befintliga flygplatsen i Malungs kommun och den planerade i Älvdalens kommun inte har behandlats av kommunerna i deras redovisning av planeringsarbetet. Den planerade flygplatsen i Mora kommun har enligt luftfartsverket markerats på karta men har i övrigt inte behandlats.

6.20 Gävleborgs län

Redovisat material

I 9 av Gävleborgs läns 10 kommuner antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen log ställning till programmen genom beslul län för län under våren 1975. För Gävleborgs län fattades beslut den 17 april 1975.

Samtliga kommuner i Gävleborgs län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Redovisningama har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

Av kommunfullmäktige anlagen kommunomfattande markdisposilionsplan har redovisats av Gävle kommun.

I Gävleborgs län omfallas kusten, Dellensjöarna samt Ljusnans och Dalälvens dalgångar av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Länet berörs även av de primära rekreationsområdena Ljusnans dalgång och Nedre Dalälven.

Kustområdet och Dalälvens dalgång innefattas i den kommunomfattande markdlspositionsplan som Gävle kommun har redovisat. För Ljusnans dalgång har Ljusdals kommun redovisat av kommunfullmäktige anlagen

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 246

markdisposilionsplan. I övrigt har markdisposilionsplaner inte redovisats för områden med geografiska riktlinjer.

För det primära rekreationsområdet Nedre Dalälven antog Gävle och Sandvikens kommuner tillsammans med övriga berörda kommuner i Uppsala, Västmanlands och Kopparbergs län under våren 1976 etl gemensamt planeringsprogram. En lägesrapport från del inlerkommunala planeringsarbetet för Nedre Dalälven har redovisats i februari 1977.

För del primära rekreationsområdet Ljusnans dalgång har elt gemen-samt programarbete påbörjats av Bollnäs och Ljusdals kommuner. En lägesrapport från programarbetet har redovisats i juni 1977.

Områdesplaner som har antagits av fullmäktige har redovisats för Knåda och Kyrkbyn i Ovanåkers kommun samt för Söderala i Söderhamns kommun. Förslag till områdesplaner har redovisats för Ockelbo tätort i Ockel-bo kommun och Edsbyn i Ovanåkers kommun.

Enligt regeringens beslut med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen omfattas ingen av kommunerna i länet av krav på att upprätta program för hushållning med jordbruksmarken. Av kommunfullmäktige behandlat sådant program har dock redovisats av Gävle kommun.

Av kommunfullmäktige godkända redovisningar för ålgärder som kommunerna har vidtagit eller avser att vidta för att genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnals av alla länels kommuner utom Sandvikens kommun.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande till ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Efter hörande av landstinget har länsstyrelsen den 25 augusti 1977 avgell slutligt sammanfallande yttrande.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats en särskild redovisning av studier av industrilägen vid Norrlandskusten som har utförts enligt överenskommelse med bostadsdepartementet samt rapporterna MiQöer av riksintresse för kulturminnesvården och Kulturhistoriska miQöer. Vidare har bifogats yttranden från vägförvaltningen, lantbruksnämnden, skogsvårds-styrelsen, fiskeriintendenten i Mellersta distriktet och landstinget samt frän Lantbrukarnas länsförbund i Gävleborgs län.

Yttranden över del redovisade materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.).

Kommunerna har beretts tillfälle att komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och ämbetsverkens yllranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts tillfälle att komma in med synpunkter på verkens yttranden. 1 Gävleborgs län har synpunkter lämnats av länsstyrelsen.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 247

Remissinstansernas synpunkter

AUmänt om planeringsskedets utjäll

Länsslyrelsen bedömer atl resullalel av kommunernas arbele under planeringsskedet är relativt tillfredsställande. Kommunöversikterna har utvecklats vidare under planeringsskedet. De tillgodoser enligt länsstyrelsen i huvudsak de anspråk som kan ställas från den fysiska riksplaneringens utgångspunkter. Ett relativt omfatlande planeringsarbete återstår dock, i första hand med alt fullföQa markanvändningsplaneringen inom områden med geografiska riktlinjer. De planeringsuppgifler som kvarstår bör med hänsyn lill de relativt små intressekonflikter som finns i länet enligt länsslyrelsen kunna slutföras inom några år.

Länsslyrelsen konstaterar atl den fysiska riksplaneringen hittills endast i begränsad omfattning har samordnats med länsplaneringen och den regionala trafikplaneringen. 1 myckel av del planeringsarbete som genomförs på regional nivå inom ramen för den fysiska riksplaneringen bör dock enligt länsslyrelsen ske en sammanvägning av de målsättningar som gäller för de olika planeringsformerna. Det gäller bl. a. studierna av industrilägen och planeringen för de primära rekreationsområdena.

Kusten

Den översiktliga markanvändningsplanering som pågår för kustområdet kan enligt länsstyrelsens bedömning fullföQas på del sätt som anges i kommunernas åtgärdsredovisningar.

. Utsläppen från den mlQöstörande industrin vid kusten innebär enligt länsslyrelsen slora konflikter med fiskets intressen, främst i Gävle, Söderhamns och Hudiksvalls kommuner. I dessa kommuners kustområden innebär även fritidsbebyggelsens lokalisering konflikter med fritidsfisket. Konflikterna mellan fritidsboende och fritidsfiske har enligt länsstyrelsen inte uppmärksammats tillräckligt i kommunernas planering.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom de s. k. övriga kustområdena redovisas i avsnitt 4.3.

Älvdalar, primära rekreationsområden

Det inlerkommunala utrednings- och planeringsarbete som har påbörjats för de två primära rekreationsområdena Nedre Dalälven och Ljusnans dalgång har enligt länsstyrelsen fått en i allt väsentligt riklig inriktning. Länsslyrelsen har inget att invända mot det förslag till ändring av områdesav-gränsningen för Ljusnans dalgåpg som har lagts fram av de berörda kommunerna.

För atl man skall få ett bättre underiag för fortsatta planeringsinsatser i de primära rekreationsområdena är det enligt länsstyrelsen angeläget att kommunernas markanvändningsplanering för älvdalgångarna fullföQs.

Länsstyrelsen anser, liksom landstinget, atl del behövs statligt stöd för

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 248

planerings- och genomförandeåtgärder i de primära rekreationsområdena.

De naturinvenleringar som har genomförts i planeringsarbetet för Nedre Dalälven kommer enligt länsstyrelsen alt leda till aU man vill avsätta vissa skogsområden som naturreservat. Del är enligt länsstyrelsen mycket angeläget alt områdena kan skyddas. Naturvårdsverkets tillgängliga resurser för ersättning till markägare vid reservatsbildning bör med förtur satsas på Dalälvenområdel.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom älvdalarna redovisas i avsnitt 4.5. Beträffande Gävleborgs län anförs därutöver föQande.

Det är enligt naturvårdsverket särskilt angeläget atl markanvändningsplaneringen för älvdalarna kommer igång i Bollnäs och Sandvikens kommuner, där älvdalgångarna även ingår i de primära rekreationsområdena.

Fiskeristyrelsen framhåller att de två primära rekreationsområdena i länet har unika förutsättningar för fritidsfiske. Den fortsatta planeringen bör enligt styrelsen inriktas på alt utveckla dessa förutsättningar.

Dellensjöarna

Hudiksvalls kommun har enligt länsslyrelsen påbörjat etl omfattande in-venteringsarbele för området vid Dellensjöarna. Vidare har riktlinjer för den fortsatta planeringen utarbetats. Markanvändningsplaneringen bör enligt länsslyrelsen fullföQas med ulgångspunkl i det invenleringsmaterial som tas fram.

Jordbruk

De flesta tätorterna i länet är enligt länsslyrelsen belägna inom eller i nära anslutning till jordbmksområden. Allvarliga konflikter mellan tätortsutbyggnad och jordbrukels intressen förekommer dock endast inom etl begränsat antal områden.

Det utrednings- och planeringsarbete som har genomförts i länet visar enligt länsslyrelsen alt det inte finns behov av mer övergripande planeringsinsatser eller regional omfördelning av tätortslillväxten för all tillgodose jordbrukets intressen. Den jordbmksmark som kan behöva tas i anspråk för tätortsutbyggnad i länet kommer enligt länsstyrelsen inte alt leda lill att den totala produktionen inom jordbmket minskar nämnvärt.

De konflikter som föreligger mellan tätortsutbyggnad och jordbrukets intressen bör enligt länsstyrelsen studeras i den fortsatta översiktliga planeringen i kommunerna.

Skogsbruk

Länsstyrelsen framhåller all såväl skogsbruket som skogsindustrin har slor betydelse för länet. Skogsvårdssiyrelsen har i samarbele med länsstyrelsen gjorl uppskattningar av hur myckel skogsmark som kan komma atl beröras av förordnanden enligt naturvårdslagen eller av exploatering för

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 249

tätorts- och industriutbyggnad, fritidsbebyggelse, vägar etc. Befintliga och planerade naturreservat berör enligt dessa uppskattningar drygt 0,2% av länets produktiva skogsmark. Den skogsmark som kan komma atl tas i anspråk för exploatering under den närmaste 15-årsperioden uppskattas lill knappt 0,3 % av länels produktiva skogsmark.

Skogsbmkel bör enligt länsstyrelsen inordnas i den fortsatta planeringen i kommunerna på etl mer metodiskt sätl än hittills. Inför den fortsatta områdesplanering som kan väntas är det därför angelägel att etl planeringsunderiag avseende skogsmarken utarbetas.

Arbetet med att upprätta naturvårdsinriklade skogsbruksplaner i länet bör enligt länsslyrelsen utvecklas vidare.

Fiske

Del är enligt länsstyrelsen ytterst angeläget att kommunerna i sitt fortsatta planeringsarbete i högre grad än hittills beaktar fiskets intressen. Fiskels intressen är otillräckligt beaktade i de planer som föreligger bl. a. på grund av atl arbelel med kommunöversikterna påbörjades innan redovisningen av fiskels intresseområden i länet förelåg.

Fiskeristyrelsen konstaterar alt fiskels intressen inte har getts någol större utrymme i de kommunala planerna. De sex kommuner i länet som berörs av fiskels viktigare intresseområden bör enligt styrelsen vid kommande revidering av kommunöversikler och markdispositionsplaner redovisa hur man avser all säkerställa dessa områden.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

De områden i länet som är av riksintresse för naturvården omfattar enligt länsstyrelsen ca 10% av länels areal. Inom dessa områden är skogsbruk den huvudsakliga markanvändningen. Detla har inneburit vissa konflikter under planeringsskedet mellan naturvårdens och skogsbrukels intressen. Konflikter mellan naturvårdsinlressen och andra intressen än skogsbruket har enligt länsslyrelsen förekommit endast i begränsad omfattning.

Intresset för alt utnyttja myrar och våtmarker för skogsproduktion är enligt länsslyrelsen stort i länet. Stora arealer myrmark överförs f. n. lill produktiv skogsmark. I Sandvikenområdel har försök med torveldning diskuterats. Det är enligt länsstyrelsen angeläget all man i den fortsatta planeringen beaktar kravet på hushållning med myrmarkerna. En inventering av myrar och våtmarker i länet krävs enligt länsstyrelsen som underlag för fortsalla säkerställandeåtgärder.

De flesta områden av riksintresse för kulturminnesvården i länet utgörs av öppna jordbruksbygder med äldre värdefull jordbruksbebyggelse. Del råder enligt länsstyrelsen osäkerhet om vilka instrument som kan användas för atl säkerställa riksintressanta miQöer av denna lyp i de fall man eftersträvar ett bättre skydd än riktlinjer i kommunöversikl. Länsstyrelsen

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 250

anser alt fastställd, förenklad generalplan borde kunna prövas som säker-ställandeinstrument.

De områden i länet som är av riksintresse för friluftslivet har enligt länsstyrelsens bedömning säkerställts genom de riktlinjer som har angetts i kommunöversiklerna. Länsslyrelsen anser att en fortsatt planering som är inriktad på att tillgodose friluftslivels intressen förutom för de områden som har angetts som primära rekreationsområden bör genomföras även för Dellensjöarna och Hornslandel.

Naturvårdsverket bedömer att planeringsskedet har gett ett i huvudsak godtagbart resultat i länet. Verkel delar länsstyrelsens uppfattning atl inventering och skydd av myrmarker bör ske med förtur i del fortsatta nalur-vårdsarbetet. Kommunöversikternas riktlinjer kan enligt verket behöva kompletteras med generalplan eller förordnanden enligt naturvårdslagen för alt naturområden som är särskilt värdefulla för friluftslivet skall kunna bevaras.

Riksantikvarieämbetet konstaterar all invenleringsarbetet inte har slutförts för norra Hälsingekuslen i Gävleborgs län, som utgör ett s. k. större område av intresse för kulturminnesvården.

Fritidsbebyggelse

Enligt länsstyrelsens bedömning finns det utrymme för en belydande ulbyggnad av fritidsbebyggelse i länet ulan konflikter med bevarandeinlressena eller de areella näringarnas intressen. Bl. a. bör det inom stora delar av länet finnas goda möjligheter för en utveckling av spridd fritidsbebyggelse i lämpliga former.

Flertalet kommuner redovisar enligt länsstyrelsen i kommunöversikterna en allmänt restriktiv inställning lill ytterligare fritidsbebyggelse. Några kommuner har angett områden som bedöms lämpliga för utveckling av spridd eller koncentrerad fritidsbebyggelse. Överväganden om fritidsboendets framtida utveckling och om andra frilidsboendeformer än enskill ägda fritidshus saknas enligt länsstyrelsen nästan helt i de kommunala planerna.

Kommunerna bör enligt länsslyrelsen för alt bättre kunna styra fritidsbebyggelsens utveckling i stort och utvecklingen av olika fritidsboendeformer själva köpa in mark och planera områden för fritidsbebyggelse. Länsslyrelsen anser del vidare angeläget alt kommunerna tar initiativ till all planmässigt reglera de kustområden nära tätorterna som rymmer oreglerad fritidsbebyggelse. Della skulle förbättra möjligheterna alt öka tillgängligheten lill stränderna samtidigt som det skulle ge utrymme för en viss kompletterande fritidsbebyggelse.

Industri och hamnar

Länsslyrelsen har i en särskild rapport redovisat förutsättningarna längs kusten för lokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Fortsatt utredning och planering på kommunal nivå bör enligt

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 251

länsslyrelsen ske för induslrilägena i Ljusne—Vallvik i Söderhamns kommun och fdenor i Hudiksvalls kommun.

Del i Väslernortlands län studerade industriläget vid Galtström i Sundsvalls kommun kan enligt länsstyrelsen under vissa förhållanden innebära konflikter med fiskels och friluftslivets intressen i Nordanstigs kommun.

De induslristudier som hillills har genomförts i länet för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen har enbart behandlat djuphamnsberoende industri. Länsstyrelsen anser att molsvarande studier bör genomföras för övrig miljöslörande industri. Härvid bör särskilt lokalise-ringsfömlsältningarna för industri i länets inland kartläggas.

Ulbyggnad av en djuphamn pågår enligt länsstyrelsen vid Slora Orrskär norr om LjusneQärden i Söderhamns kommun. I del kommande områdesplanearbetet bör man enligt länsslyrelsen studera hur en hamnutbyggnad i detta läge påverkar möjligheterna att lokalisera industri söder om Ljusnefjärden.

Ytterligare hamnutbyggnader i länet kan enligt länsstyrelsen bli aktuella i de områden som har studerats för lokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.

Planverket anser alt en närmare analys bör göras av de industrilägen vid Norrlands- och norra Svealandskusten vilka har angetts av kommuner och länsstyrelser. Analysen bör syfta till att klarlägga var fortsatta planerings-och utredningsinsatser är önskvärda.

Enligt naturvårdsverket har området Ljusne-Vallvik fömtsättningar för de flesta typer av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Även Fredriksskans i Gävle kommun och Idenor i Hudiksvalls kommun är tänkbara lägen för sådan industri. Dessa områden har dock enligt verket vissa begränsningar när del gäller lokaliseringsfömlsällningarna. I Fredriksskans gäller detta recipientförhållandena och i Idenor del korta avståndet till befintlig bebyggelse.

Överbefälhavaren framhåller att etablering av industri vid Norrlandskusten främst bör ske inom områden med utbyggda hamnanläggningar o. d. Nya stora industriområden skulle förändra förutsättningarna för kustförsvaret. Detaljplaneläggning av nytt område bör enligt överbefälhavaren föregås av samråd med de militära myndigheterna.

Länsslyrelsen framhåller i sitt kompletterande yttrande att man delar planverkets uppfattning om behovet av en fortsatt utvärdering av föreslagna industrilägen.

En ergiförsörjn ing

Länsstyrelsen påpekar alt det inom länet finns fyra platser som av Cenlrala driflledningen har angetts som huvudlägen för ulbyggnad av kraftindustri. Dessa är Orarna och Lindön i Gävle kommun samt Sunnäs och Vallvik i Söderhamns kommun. Den naturinvenlering som har genomförts i länet visar atl del finns starka naturvårdsinlressen på ön Orarna. Orarna

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 252

bör därför enligt länsstyrelsen inte längre betraktas som huvudläge.

Vägar

Den i vägförvallningens långtidsplan redovisade sträckningen av väg E 4 vid Hudiksvall berör enligt länsstyrelsen områden av inlresse för jordbruket och kulturminnesvården. I vägförvallningens behovsinventering finns vidare två slörre vägprojekt i Sandvikens och Söderhamns kommuner som kan komma att medföra konflikter med jordbmkets och kulturminnesvårdens intressen. Del är enligt länsslyrelsen angelägel alt de planerade vägsträckningama studeras i den fortsatta översiktliga markanvändningsplaneringen i berörda kommuner.

Flygplatser

Ulredningar om alt bygga ut allmänflygfält pågår enligt länsslyrelsen i Ljusdals, Ovanåkers och Hudiksvalls kommuner. En utbyggnad av flygplatserna i Ljusdals och Ovanåkers kommuner skulle komma att beröra områden av riksintresse. Enligt länsstyrelsens bedömning innebär detta dock inte några allvariiga konflikter.

6.21 Västernorrlands län

Redovisat material

1 samtliga sju kommuner i Västernorrlands län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsägs bli fullföQda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen log ställning lill programmen genom beslul län för län under våren 1975. För Västernorrlands län fattades beslul den 13 mars 1975.

Samtliga kommuner i Västernorrlands län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

Av fullmäktige anlagen kommunomfattande markdisposilionsplan har redovisats av Ange kommun.

I Västemorriands län omfattas kusten samt Ljungans, Indalsälvens och Ångermanälvens dalgångar av den fysiska riksplaneringens geografiska .riktlinjer. Kusten från Ångermanälvens utlopp till Köpmanholmen har därvid betecknats som obruten kust, medan kuststräckan söder om Ångermanälvens utlopp resp. norr om Köpmanholmen har betecknats som övrig kust. Länet berörs även av det primära rekreationsområdet Höga Kusten, vilket förutom den obrutna kusten även omfattar en del av länets kust norr om Köpmanholmen. Markdispositionsplaner har inte redovisats särskilt

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 253

för dessa områden.

För Höga Kusten har utrednings- och planeringsarbete bedrivits av en kommitté. Höga Kusten-kommittén, bestående av representanter för berörda kommuner och länsslyrelsen. En huvudrapport redovisades av kommittén år 1974. Ömsköldsviks kommun har redovisat en av kommunfullmäktige behandlad lägesrapport om det planeringsarbete som kommunen har bedrivit efter år 1974.

Örnsköldsviks kommun har vidare redovisat program för områdesplanering av kommunens hela kustområde samt centralort.

Av fullmäktige godkända redovisningar för åtgärder som kommunerna har vidtagit eller avser att vidta för att genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnals av sex av länets sju kommuner. Härnösands kommun har redovisat en av kommunstyrelsen godkänd åtgärdsredovisning.

Länsstyrelsen i Väslernorrlands län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningama samt i yttrande till ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Preliminärt sammanfallande yttrande har avgetts av länsstyrelsen den 26 augusti 1977. Detla har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts för yllrande lill landstinget och kommunerna. Slutligt sammanfattande yttrande har avgetts av länsstyrelsen den 4 november 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats en särskild redovisning av studier av industrilägen vid Norrlandskusten som har ulförts enligt överenskommelse med bostadsdepartementet samt en av länsslyrelsen och landsantikvarien utarbetad rapport om kulturminnesvårdens riksintressen i länet. Vidare har bifogats yttranden från vägförvaltningen, fiskeriintendenten i Nedre norra distriktet, fiskenämnden, länsstyrelsen i Gävleborgs län samt från Örnsköldsviks, Kramfors, Timrå och Hämösands kommuner.

Yttranden över det redovisade materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.).

Kommunerna har beretls tillfälle all komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts tillfälle atl komma in med synpunkter på verkens yttranden. I Västernorrlands län har synpunkter lämnals av länsstyrelsen och Örnsköldsviks kommun.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedels ulfall

Länsstyrelsen konstaterar alt planeringsskedet har inneburit atl den kommunala översiktsplaneringen har intensifierats främst för de områden

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 254

som berörs av riksintressen. Trots detla har inte den åsyftade planeringen hell genomförts, t. ex. vad gäller områdesplanering. Sådan planering kommer enligt länsstyrelsens bedömning all kräva avsevärd tid. Länsslyrelsen har därför föreslagit en prioritering av de fortsatta planeringsinsatsema. Behovet av förstärkta resurser för all planeringen skall kunna genomföras understryks av länsstyrelsen.

Planeringen på alla nivåer ger enligt länsslyrelsen utlryck för en stor medvetenhet om frågor som berörs i riksplaneringen, vilkel bör ge långsikliga resultat.

Länsslyrelsen påpekar att andra planeringsformer, bl. a. regionalpolitisk planering och trafikplanering, delvis har samordnats med olika utredningar inom ramen för den fysiska riksplaneringen. Det gäller bl.a. den studie som har genomförts av länkbara industrilägen, i vilken även regionalpoliliska aspekter har beaktats saml Höga Kusten-utredningen, som har samordnats med såväl sysselsättningsplaneringen som trafikplaneringen.

Höga Kusten

Länsslyrelsen konstaterar att man i Höga Kusten-utredningen har konkretiserat målsättningarna för naturvård och friluftsliv saml turistisk utveckling i kustområdet. Huvuddelen av de mest angelägna naturvårdsförordnandena har genomförts. Medel har också salsals på alt utveckla Höga Kusten till etl lättillgängligt och attraktivt rekreationsområde. Utvecklingen har emeilerlid enligt länsslyrelsen varit mindre gynnsam vad beträffar logikapaciteten. Staten bör ta slörre del av det ekonomiska ansvaret för turismens utveckling inom Höga Kusten-området.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom de obrutna kustområdena redovisas i avsnitt 4.1. Beträffande Västernorrlands län anförs därutöver följande.

Länsslyrelsen.och planverket framhåller alt man i planeringen för kustområdet har haft enjeslriktiv syn på frågan om ytleriigare fritidsbebyggelse. Della stämmer överens med statsmakternas intentioner för markanvändningen inom området.

Naturvårdsverket konstaterar att markanvändningsplanering har utförts endasl i begränsad omfattning vid kusterna. En sådan planering är särskilt viktig inom bl. a. Höga Kusten-området.

Övrig kust

Länsstyrelsen anger atl Härnösands, Sundsvalls och Timrå kommuner har påbörjat områdesplanering för kustområdena. Örnsköldsviks kommun avser alt upprätta områdesplaner för sin del av del s. k. övriga kustområdet.

Enligt länsstyrelsen är det med hänsyn till genomförandet av den fysiska riksplaneringen angelägel alt utredningsarbete och områdesplanering i första hand genomförs för vissa delar av kustområdet. Kommunerna bör

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 255

enligt länsstyrelsen eftersträva atl genomföra en sådan planering inom en treårsperiod.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom de övriga kustområdena redovisas i avsnitt 4.3.

Älvdalar

Länsstyrelsen anger att den påbörjade Indalenulredningen syftar till all utveckla mål för naturvård, kulturminnesvård och rekreation i området. Liknande utredningar förutses för Ångermanälvens och Ljungans dalgångar.

Länsslyrelsen konstaterar alt huvudälvarna, dvs. Ljungan, Indalsälven och Ångermanälven, är delvis hårt reglerade och alt flera av länets utbyggnadsprojekl berör Ljungan. Länsstyrelsen framhåller bl.a. atl Haverö strömmar och nedersta Ljungan rymmer stora värden för naturvården och friluftslivet. Även Gideälven har slorl bevarandevärde, bl.a. genom sin lättillgänglighet. Älven har också de enda återstående forsarna av fallkaraktär i länet. Enligt länsstyrelsens mening kan vattenkraftutbyggnad i tätortsnära områden vid Viforsen (Ljungan) i Sundsvalls kommun spoliera områden med stort rekrealionsvärde. Sådana älvsträckor bör i största möjliga omfattning bevaras outbyggda. Liknande synpunkter framförs av planverket.

Fiskeriintendenten i Nedre norra distriktet anser att man i kommun- och länsplanering tidigt bör redovisa sin ståndpunkt belräffande de oulbyggda strömsträckorna i länets älvar. Del är enligt fiskeriintendenten väsentligl att även de mindre vattendragen las med i bedömningen, efiersom vattenkraftutbyggnad kan länkas bli attraktiv även där.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom älvdalarna redovisas i avsnitt 4.5. Beträffande Västernorrlands län anförs därutöver föQande.

Planverket anser atl markanvändningsplaneringen bör fullföQas för Ljungans och Indalsälvens dalgångar, för vilka bebyggelsetrycket och anspråken från friluftslivet och naturvården är betydande. Belräffande Ångermanälven bör redovisningen av markanvändningen kunna ske i förenklad form inom de delar av älvdalen där bebyggelsetrycket är lågl och pågående markanvändning kan komma all beslå under överblickbar tid. Inom områden med mer betydande bebyggelseutveckling, där även motstående intressen föreligger, bör dock markanvändningsplanering genomföras.

Jordbruk

Länsstyrelsen och lantbruksnämnden påpekar atl de mesl konkreta ställningstagandena vad gäller hushållning med jordbruksmarken kommer till utlryck i den pågående områdesplaneringen. Möjligheterna och formerna för alt beakla jordbrukets intressen tidigt i planeringsarbetet har för-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 256

bättrats. Länsstyrelsen och lantbruksnämnden understryker betydelsen av att olika utbyggnadsalternativ utarbetas och analyseras i den fortsatta områdesplaneringen. Lanlbruksslyrelsen anser att en markanvändningsplanering av del slag som bedrivs i Sundsvalls kommun är elt bra exempel på hur markresursfrågorna kan beaklas vid översiktlig planering av bebyggelseutvecklingen.

Den minskade nedläggningstakten i jordbruket har enligt länsslyrelsen förbättrat förutsättningarna för landskapsvård i odlingsbygd.

Skogsbruk

Enligt länsstyrelsen har kommunema i flera fall berört problem inom skogsbruket. Kommunema saknar emellertid medel alt konkret behandla skogsbruksfrågorna i sin planering.

Olika bevarandeinlressen borde enligt länsstyrelsen kunna tillgodoses genom tillämpning av 1 § skogsvårdslagen. Länsstyrelsen framhåller även möjligheterna till ökad samordning genom att olika bevarandeaspekter beaktas redan i skogsbrukets produktionsplanering. Inom vissa av de större förelagen i länet pågår försök i denna riktning.

Länsstyrelsen anser att vissa för länet generella problem, bl. a. inplanteringen av främmande trädslag, kan behöva belysas i ett mer långsiktigt tidsperspektiv. Länsstyrelsen framhåller vidare behovet av att skydda vissa urskogar i länet.

För atl kunna bedöma riskema för långsiktiga effekter av det modema skogsbruket är del enligt länsstyrelsen angeläget att referensområden avsätts för att möjliggöra jämförande studier i framliden.

Fiske

Fiskels intressen har enligt länsstyrelsen behandlats i liten omfattning i del kommunala planeringsarbetet. De miljövårdsplaner som flera kustkommuner har redovisat berör inte de negativa effekterna på fisket av vissa mlQöstörande verksamheter. Det gäller främst cellulosaindustrin, val-tenkraftindustrin, kommunala avlopp och deponeringsanläggningar samt föroreningar från jord- och skogsbruket. Liknande synpunkter framförs av fiskeriintendenten som dessutom anser att del krävs en detaQerad redovisning för inlandet av sådana vatten som är skyddsvärda för fritidsfisket.

Fiskels intressen har enligt fiskeristyrelsen inte tillgodosetts i den kommunala planeringen. Samtliga länets kommuner, som alla berörs av fiskets viktigaste intresseområden, bör i del fortsatta arbetet redovisa hur man avser att säkerställa dessa områden. Styrelsen anser att behovet av skydd för de få opåverkade vattendrag och strömsträckor som finns kvar bör beaktas.

Rennäringen

Länsstyrelsen anger att Sollefteå kommun har uppmärksammat rennä-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 257

ringens markanspråk. Ömsköldsviks kommun har däremot inte gjort någon särskild redovisning av rennäringens intresseområden i kommunöversiklen.

Örnsköldsviks kommun påpekar att kommunen har fått underlagsmaterial för rennäringen så sent all näringens markintressen inte har kunnal beaklas i kommunöversikten. Kommunen uppger att renskötselns intressen skall beaktas i samband med revidering av kommunöversikten.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Elt angeläget invenleringsarbete har enligt länsstyrelsen de senasle åren bromsat upp genomförandel av planerade nalurvårdsförordnanden. Endasl ca en tredjedel av dessa, främst inom Höga Kusten, har kunnat genomföras. Länsslyrelsen påpekar alt säkerställandearbetet med nuvarande resurser kommer alt la avsevärd lid i anspråk. För alt t. v. få elt lillfredsslällande skydd för kustområdet och älvdalarna har länsstyrelsen förordnat om samrådsskyldighet enligt 20 § naturvårdslagen. Den direkla kontakten mellan naturvårdsmyndigheten och skogsägarna är enligt länsstyrelsens bedömning ell effektivt sätl atl hävda nalurvårdshänsynen i skogsbruket.

Nalurreservalsförordnanden övervägs av länsstyrelsen f.n. endasl för två områden, Skuleskogen och Jämtgaveln, vilka är av vildmarkskaraktär och dessutom har speciella bevarandevärden. I bägge fallen är del i första hand skogsbrukel som slår i konflikt med naturvårdens och friluftslivets intressen.

Länsstyrelsen framhåller atl endast elt fåtal av kulturminnesvårdens områden av riksintresse har getts ett visst skydd. Kunskapema om kullurminnen är olillfredsställande. Inventerings- och utredningsbehovet är myckel omfattande. Det fortsalla arbetet bör enligt länsslyrelsen syfta till kommuntäckande kulturhistoriska utredningar som underlag för kulturvårdsprogram. För de tre s. k. större områdena av intresse för kulturminnesvården i länet bör enligt länsslyrelsen översiktliga inventeringar genomföras. Inom områden med naturvårdsförordnanden behövs ofta komplettering av skyddsföreskrifter av hänsyn till kulturminnesvården.

Länsstyrelsen anser all del krävs förstärkta resurser bl. a. för att man inom rimlig lid skall kunna säkerställa natur- och kulturminnesvårdens riksintressen.

Enligt naturvårdsverket är del angelägel atl den pågående urskogsinven-leringen fullföljs. På grundval av denna samt befintligt inventeringsmaterial bör snarast en nalurvårdsplan för länet upprätias. Verket förordar att länsstyrelsen i del fortsatta arbetet riktar insatserna mot i första hand de riksinlressanla områdena samt värdefulla myr- och urskogsområden.

Riksantikvarieämbetet framhåller atl det bl. a. i Västemorriands län finns stora brister i inventeringsmaterialel rörande kulturminnesvården.

17 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 213. Bilaga 1

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 258

Fritidsbebyggelse

Länsslyrelsen konstaterar alt antalet fritidshus i länet vid årsskiftet 1975/76 uppgick lill ca 22000. Ökningen under perioden 1970-1975 var 3 500 fritidshus.

Kommunema har enligt länsstyrelsen svarat mot intentionerna i den fysiska riksplaneringen vad gäller behandlingen av fritidsbebyggelsefrågor inom de områden i länet som berörs av geografiska riktlinjer. Friluftslivels intressen prioriteras enligt länsslyrelsen i större utsträckning än lidigare framför enskild fritidsbebyggelse inom dessa områden.

Länsstyrelsen framhåller alt samtliga kommuner i länet har redovisat områden för lokalisering av fritidsbebyggelse. Dessa områden är främst belägna utanför områden med starka bevarandeintressen. Länsslyrelsen understryker viklen av att planinlentionerna beträffande fritidsbebyggelsen föQs upp i det kommunala genomförandet, eftersom stora delar av den kust- och sjönära marken intill de större lälortema redan har tagits i anspråk för fritidsbebyggelse. Det finns enligt länsstyrelsen behov av andra fritidsboendeformer, vilket kommunema avser atl beakta i sin planering.

Länsstyrelsen anser sig inte kunna göra en prognos över fritidsbebyggel-seulvecklingen, men framhåller att det redovisade materialet tyder på atl lokaliseringen av fritidsbebyggelse i slörre utsträckning kommer att ske på längre avstånd från kusten och de slörre lälortema.

Industri

Länsstyrelsen och kommunema har i en särskild studie angett vissa lägen för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen (FRP-industri). Länsstyrelsen anser att ytleriigare faktaunderlag om induslrilägena behöver tas fram. Vidare är det angeläget alt planema på etablering och utveckling av de aktuella industribranscherna konkretiseras så all elt fastare underlag erhålls för eventuella markreservalioner i de angivna industrilägena.

Frågor om atl sanera miQön i nedlagda industriområden bör enligt länsslyrelsen behandlas från såväl tekniska som ekonomiska och administrativa synpunkter. Länsstyrelsen framhåller atl en diskussion pågår inom länets kommuner i syfte att åstadkomma en bättre omgivningshygien i de bostadsområden som planeras nära industrierna i industriorterna.

Länsstyrelsen anför atl antalet nya lägen för FRP-industri bör begränsas. För många lägen kan bl.a. onödigtvis hindra annan markanvändning. Länsstyrelsen anser alt beslut bör fattas om vilka industriområden som bör planeras vidare för FRP-industri. En sammanfattning av de tunga industribranschemas utveckling i olika regioner skulle enligt länsstyrelsen vara elt värdefullt underlag för den fysiska och regionalekonomiska planeringen.

Också planverket anser att en närmare analys bör göras av de induslrilägen vid Norrlands- och norra Svealandskusten vilka har pekats ut av kom-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 259

muner och länsstyrelser. Analysen bör syfta till att klarlägga var fortsatta planerings- och utbyggnadsinsatser är önskvärda. Naturvårdsverket instämmer i stort i länsstyrelsens bedömning av de studerade industrilägena.

Överbefälhavaren framhåller att etablering av industri vid Norrlandskusten främst bör ske inom områden med utbyggda hamnanläggningar o. d. Nya slora industriområden skulle förändra förutsällningarna för kustförsvaret. Delaljplaneläggning av etl nytt område bör enligt överbefälhavaren föregås av samråd med de militära myndighetema.

Örnsköldsviks kommun anför atl endast elt fåtal lägen för etablering av mlQöstörande industri bör anges och alt arbele med områdes- och miQö-vårdsutredning m.m. bör koncentreras till de utpekade lägena. Kommunen anser att länsslyrelsen och centrala myndigheter bör göra ansträngningar för att realisera planerna på en industriutbyggnad i Husum.

Energiförsörjning

Flera planerade kraftledningar berör enligt länsstyrelsen områden med geografiska riktlinjer eller andra riksintressanta områden. Länsstyrelsen anser med tanke på kraftledningamas anspråk på skogsmark all det är angeläget att framtida utbyggnader och ombyggnader av ledningsnätet samordnas. Ur markhushållningssynpunkt bör i största möjliga utsträckning ianspråktagande av mark för ledningsgator minskas.

Länsstyrelsen konstaterar att anläggningar för kraftförsörjning i regel inte har behandlats i det kommunala materialet.

Naturvårdsverket framhåller alt utbyggnad av kraftledningar även innebär problem från nalurvårdssynpunkl och rekommenderar att länsstyrelsen tar initiativ till ell mer ingående samarbete med kraflföretagen.

Flygplatser

Länsstyrelsen påpekar atl länets topografiska förhållanden medför att det är svårt alt finna lämpliga områden för en slörre flygplats i de centrala delarna av länet. Etl område norr om Sundsvallsbuklen vid Söråker har aktualiserats som lämpligt för en sådan flygplats. Området är dessutom lämpat för bebyggelse. Del är enligt länsstyrelsen önskvärt all de centrala myndigheterna tar ställning lill behovet av markreservation på lång sikl för en slörre flygplats i mellersta Norrland.

Luftfartsverket konstaterar alt länsstyrelsen har aktualiserat frågan om markreservalion för en framtida ersättningsflygplats på gmnd av vissa bullerproblem vid Sundsvall/Härnösands flygplats. Den befintiiga flygplatsen är en knutpunkt i det norrländska flygplatssystemet och nuvarande banlängd kan accepteras även i framtiden. Verket anser inte att markreservation för en framtida länsflygplals behöver göras.

Försvar Länsstyrelsen understryker försvarets regionalpolitiska betydelse och

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 260

anser all försvarets markbehov bör tillgodoses på elt tillfredsställande sätt. De flesta kommuner har enligt länsslyrelsen uppmärksammat behovel av hänsyn till försvarets markbehov. Förutsättningama atl finna former för samutnylQande av mark för militär användning och friluftsliv har förbättrats.

Dessa möjligheter bör enligt länsslyrelsen främsl tas lill vara kring Sollefteå och Hämösands tätorter samt i kustområdet i Timrå kommun.

6.22 Jämtlands län Redovisat material

I samtliga åtta kommuner i Jämtlands län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen log ställning till programmen genom beslut län för län under våren 1975. För Jämtlands län fattades beslut den 20 mars 1975.

Samtliga kommuner i Jämtlands län har redovisat sitt arbele under planeringsskedet med att fullfölja riktlinjema för hushållning med mark och vallen. Redovisningama har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikler.

Av fullmäktige antagna kommunomfattande markdispositionsplaner har redovisats av Åre och Östersunds kommuner.

1 Jämtlands län omfattas fjällområdena. Storsjöbygden saml Indalsälvens, Ljungans och Ljusnans dalgångar av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Länet berörs även av de primära rekreationsområdena Härjedalsfjällen och Åre.

Markdispositionsplaner har redovisats för områden med geografiska riktlinjer, med undantag för Indalsälvens dalgång inom Ragunda kommun och Storsjöbygden inom Krokoms kommun. Någon särskild redovisning av planeringsarbetet inom de primära rekreationsområdena har inte lämnals.

Områdesplaner som har antagils av kommunfullmäktige har redovisats för etl område i Ås i Krokoms kommun och för området mellan Östersund och Brunflo i Östersunds kommun.

Av fullmäktige godkända redovisningar för åtgärder som kommunerna har vidtagit eller avser all vidta för all genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnats av sex av länels åtta kommuner. Krokoms kommun har lämnat en ålgärdsredovisning som har godkänts av kommunstyrelsen. Östersunds kommun har redovisat etl av byggnadsnämnden godkänt åtgärdsprogram.

Bräcke kommun har förutom ålgärdsredovisning också redovisat etl av

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 261

fullmäktige antaget åtgärds program för Gimåområdel.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande till ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetls av länsstyrelsen den 16 september 1977. Detta har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts för yttrande lill landstinget och för kännedom lill kommunerna. Slutligt sammanfallande yttrande har avgelts av länsslyrelsen den 24 oktober 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogals en förteckning över regionala utredningar. Vidare har bifogats yllranden från landstinget, försvarsområ-desbefälhavären för Jämtlands försvarsområde, vägförvaltningen, länsantikvarien, lantbruksnämnden och skogsvårdssiyrelsen.

Yllranden över det redovisade materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.).

Kommunerna har beretls tillfälle alt komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts tillfälle att komma in med synpunkter pä verkens yttranden. I Jämtlands län har synpunkter lämnats av länsslyrelsen och Åre kommun.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets utfaU

Den fysiska riksplaneringens riktlinjer har enligt länsslyrelsen fört med sig all den översiktliga planeringen i länet har tagit elt stort steg framåt, även om stora och betydelsefulla arbetsuppgifter kvarstår. Riksplanearbetel har ökat insikten om planeringsbehoven, fäst uppmärksamhet på väsentliga frågor som bör behandlas i planeringen och utvecklat metoder för hantering av planfrågorna.

Stymingen av arbetet från departement och ämbetsverk har emellertid enligt länsstyrelsen i vissa fall inneburit att områden i länet har behandlats för vilka kommunema inte Har varil mogna för ställningstaganden. Det gäller framför alll delar av områdena med geografiska riktlinjer för vilka samlade ställningstaganden till den framtida markanvändningen därför har blivit svagt underbyggda.

Det är enligt länsslyrelsen angeläget att de gynnsamma förutsättningar för översiktlig planering som har skapats genom det ulförda arbetet under planeringsskedet tas till vara, bl. a. genom att del fortsatta planeringsarbetet inriktas på att utveckla kommunöversiklerna och områdesplaneringen samt i övrigt koncentreras till de mest akuta planeringsproblemen.

Länsslyrelsen framhåller atl det är angeläget atl den fysiska riksplane-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 262

ringen, den regionalpolitiska planeringen och den regionala trafikplaneringen samordnas. Förutsättningarna för samordning har emellertid varit mindre gynnsamma. Enligt länsstyrelsen är kommunöversikler och kommunomfattande markdispositionsplaner de fysiska planinstrument som lämpar sig bäst för samordning av olika planeringsformer på kommunal och regional nivå. Kommunema tycks emellertid ännu inte vara beredda att ta ställning till strukturfrågorna och markanvändningen på elt sådant säll all bättre samordning mellan de olika planeringsformema uppnås. Länsstyrelsen anger att den har tagit initiativ till olika utredningar som på sikt möjliggör en bättre samordning. Som exempel nämns ulredningen om förutsättningar för turismens utveckling i länet (TUR-75) samt utredningar om jord- och skogsbrukel som utgör ett led i den fortsatta regionalpoliliska planeringen.

Fjällområdena

Länsstyrelsen anser atl det finns betydande problem med atl vidmakthålla de obrutna Qällområdenas vildmarkskaraktär. Ett exempel härpå är upprustnings- och utbyggnadsplanema inom och i anslutning till Sylarna -Helagsområdel. De obrutna Qällområdena har olika karaklär och del finns stora skillnader mellan dem vad gäller åtkomlighet och påverkan från närliggande anläggningar för Qällturism. Länsstyrelsen anser därför att de obrutna områdena måste analyseras och behandlas var för sig och atl varje områdes struktur och förhållande till omgivningen bör utredas i någon form av plan. Vid utformning av bestämmelser för resp. område bör effek-lema på sysselsättningen särskilt uppmärksammas.

Slalsmaklemas beslut atl ange särskilda s. k. primära rekreationsområden får enligt länsstyrelsen ses som ett nationellt anspråk på alt få utnytQa dessa områden för etl varierat utbud av rekreationsmöjligheter för hela landets befolkning. Urvalet av områden kännetecknas inte endasl av områdenas förutsättningar för friluftsliv utan även av deras karaktär i fråga om natur och landskap, befolkningens livsbetingelser samt mlQöförhållanden, kulturtraditioner osv. Riktlinjema för de primära rekreationsområdena bör uppfattas som ett skydd för områdenas särart. De bör ge underlag för bedömning av vad som är ett ändamålsenligt nylQande av områdena för bl. a. rekreation och turism. Det kan enligt länsslyrelsen föreligga risk för atl områdena uppfattas som tillgängliga för en utbyggnad av turismen på ett sätt som innebär atl områdenas särart går förlorad. Risken förstärks av benägenheten att försöka dra kortsiktiga fördelar av en snabb och omfattande utbyggnad inom områdena. Del är därför enligt länsslyrelsen angelägel att betona atl del nationella intresset alt utnylQa områdena för rekreation vägs mot kravet på en god hushållning med mark och vallen enligt den fysiska riksplaneringens övriga riktlinjer.

Planeringen av de primära rekreationsområdena förutsätts bli utförd av kommunerna. Det finns emellertid enligt länsstyrelsen, mot bakgrund av

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 263

det starka riksintresset, skäl atl överväga hur den kommunala planeringen kan stödjas så atl en hög ambitionsnivå upprätthålls när det gäller atl ta tillvara områdenas särart och naturresurser samt atl tillgodose rekreations-intresset.

Länsslyrelsen framhåller att stora förhoppningar knyts till utvecklingen av fritidsbebyggelse och turism och lill alt effektema härav huvudsakligen skall vara positiva för den berörda bygden och kommunen, t.ex. genom ökad sysselsättning, förbättrat serviceunderlag samt bättre vägar och kommunikationer. Exploateringsförelagens volym och inriktning styrs emellertid enligi länsstyrelsen mer av de ekonomiska och andra krav som verksamheten ställer, än av de anspråk på stimulans som finns i bygden och de förutsättningar som denna erbjuder. Den ursprungliga bygden får Qäna som lockbete för alt därefter bli helt underordnad den nya verksamhelen. Effekterna av en sådan utveckling kan enligt länsslyrelsen vara starkt negativa för lokalbefolkningens fysiska och sociala miQö, för kommunens ekonomi och administration och även strida mol den fysiska riksplaneringens ambitioner beträffande natur- och kulturminnesvård, friluftsliv m. m.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom Qällen redovisas i avsnitt 4.4. Belräffande Jämtiands län anförs därutöver föQande.

Planverket konstaterar atl översiktliga markdispositionsplaner har redovisats för hela Qällområdet i Jämtlands län. Den planerings- och utredningsverksamhet som har bedrivits av länsstyrelsen i Jämtlands län utgör enligt planverket en god grund för kommunernas fortsatta arbete.

I de södra Qällänen torde enligt verket samarbete över länsgränsen erfordras i syfte att nå samordnade bedömningar. Berörda komuner bör ges fortsatt statligt ekonomiskt stöd för planeringen. Planverket är berett alt samråda med länsstyrelser och kommuner om målsättningar m. m. för arbetet samt i mån av resurser även delta i arbetet.

Planverket anser i likhet med länsstyrelsen atl exploaleringsverksamhe-ten för fritidsbebyggelse har varit ell av kommunernas största planeringsproblem under senare år. 1 vissa fall har fritidsbebyggelse- och turistorter med en kapacitet av över 10000 bäddar planerats. Som exempel nämner verkel de ursprungliga planerna för Klövsjö-Vemdalen och Lofsdalen i Härjedalens kommun.

Verket anser allmänt att den snabba tillväxten av fritidsbebyggelse i södra Qällområdet inte stämmer överens med riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Flera kommuner har anfört sysselsältningspoliliska skäl för omfattande utbyggnad av fritidsbebyggelse. Verket bedömer att enskild fritidsbebyggelse inte har ett sådant samhällsekonomiskt värde som kan motivera att värdefulla'naturresurser får tas i anspråk. Det ekonomiska utbytet för kommunema av sådan bebyggelse blir enligt verket dessutom kortsiktigt samtidigt som områdenas värde för turism och friluftsliv minskar.

Vissa större aktuella exploaleringsprojekl torde enligt planverket vara

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 264

svåra alt bedöma beträffande bl.a. deras inverkan på naturen. I vissa fall kan även störningar på de areella näringarna uppslå. För atl man skall kunna konlrollera utvecklingen och bevara handlingsfriheten bör enligt verkel större exploateringsföretag utföras i etapper med möjlighel atl efter utvärdering avbryta vidare utbyggnad. Till dessa etapper bör utbyggnad av infrastruktur och service kopplas. Planverket hänvisar lill sitt yttrande över tidigare förslag lill områdesplaner för utbyggnad i Klövsjö-Vemdalen och Lofsdalen där verkel har föreslagit en sådan elappindelning kombinerad med en minskning av exploateringarnas totala omfattning.

Enligt naturvårdsverkets bedömning kan de slora svårigheterna i del södra Qällområdet inte lösas på annal sätl än genom all en översiktlig områdesplanering som grundas på bl.a. naturinvenleringar snarasl kommer till stånd för resp. kommuners Qällområden. I avvaktan på atl områdesplanerna färdigställs bör detaQplaner för fritidsbebyggelse inte anlas eller fastställas.

Riksanlikvarieänibeiel framhåller atl kulturminnesvårdens kunskapsunderlag i Qällområdena är utomordentligt bristfälligt. Direkta konflikter med kulturminnesvården har därför noterats endast i samband med ulbyggnad av fritidsbebyggelse i det södra Qällområdet, framför alll i Jämtlands län. Ämbetet anser t. ex. alt även del omarbetade förslagel lill områdesplan för Klövsjö-Vemdalen innebär sådana konflikter med kulturminnesvårdens intressen all del inte kan godtas.

Länsslyrelsen framhåller med anledning av verkens yllranden alt behovet av resurser och styrmedel är slorl om man skall kunna möta exploateringsönskemålen och genomföra planeringen inom Qällområdet på avselt sätt. Det är enligt länsstyrelsen brislen på resurser och styrmedel och inte bristande viQa hos kommunerna som inger oro för utvecklingen. Den fysiska riksplaneringen har medfört alt inställningen till exploatering för fritidsbebyggelse har förändrats. Della kan i sin lur enligt länsstyrelsen leda lill en förändring av fritidsbebyggelsens utveckling.

Länsstyrelsen anger att frågan om planeringsprogram för fortsatt planering i bl. a. vissa delar av Qällområdet utreds inom länsstyrelsen av en särskild arbetsgrupp. Länsslyrelsen ifrågasätter lantmäteriverkets redovisning av antalet obebyggda tomter för fritidsbebyggelse. Verkels uppgifter tycks enligt länsstyrelsens bedömning betydligt överskrida del verkliga antalet obebyggda tomter.

Frilidsboendeanläggningar för uthyrning bör enligt länsslyrelsen stödjas i Qällområdet eftersom vistelsetiden i Qällen i regel är kort för varje hushåll, ofta högst en vecka.

Länsstyrelsen förutsätter att naturvårdsverkets förslag om områdesplanering inte avser helläckande områdesplaner, vilkel enligt länsslyrelsen skulle vara orealistiskt. Med tanke på de primära rekreationsområdenas grova avgränsning förefaller verkets anspråk på hur de skall behandlas vara alltför onyanserade. Exempelvis skulle verkels krav innebära alt ingen

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 265

ytterligare enskild fritidsbebyggelse får tillåtas inom Åre kommun i avvaktan på sådan områdesplanering. Det torde enligt länsslyrelsen allmänt sett vara svårt alt påvisa alt en detaQplan för fritidsbebyggelse så uppenbart strider mot de hittills tämligen opreciserade riktlinjema i den fysiska riksplaneringen atl fastslällelse måste vägras.

Åre kommun anser atl planverkels synpunkter på fritidsbebyggelse i Qällområdena är betydelsefulla och atl de bör Qäna som underlag för den fortsatta planeringen.

Storsjöbygden

Del utredningsarbete belräffande Storsjöbygden som har genomförts av en kommitté med representanter för de berörda kommunerna ger enligt länsslyrelsen god ledning för all säkerställa riksintressena. Ulredningen har belyst naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen samt förutsättningarna för fritidsbebyggelse och turism. Kommitléns förslag innehåller elt antal områden där tät fritidsbebyggelse bedöms kunna få komma till stånd. Områdena innehåller ofta betydande värden för friluftsliv och turism. Kommunerna har enligt länsstyrelsen i allt väsentligt anslutit sig lill kommitténs förslag i sina planer.

Tätortsutvecklingen har dock enligt länsstyrelsen behandlats summariskt i utredningen. Den fortsatta planeringen i främsl Östersunds och Krokoms kommuner bör därför bl. a. behandla frågor om lätortsutveckling och bebyggelsemönster. Länsstyrelsen konstaterar alt planeringen inom Östersund-Krokomområdel är inriktad på att man skall ta slor hänsyn till jordbrukels intressen trots atl sådan hänsyn kan leda till etl myckel splittrat bosättningsmönster.

Länsslyrelsen framhåller alt viktiga struklurpåverkande ålgärder diskuteras och planeras i Storsjöbygden, t. ex. atl ersälta färjförbindelser med broar och att flytta den civila flygstalionen på Frösön med åtföQande förändringar i vägsystem och kommunikationsmöjligheter. Sådana åtgärder kan få stor belydelse för bygdens utveckling. Länsstyrelsen anser alt det är angeläget atl Slorsjöbygden som helhet ägnas särskild uppmärksamhet i den fortsatta fysiska planeringen och i övrig regional utvecklingsplanering. Bevakningen av riksintressena bör i huvudsak kunna ske på regional nivå.

Planverket anser att det utredningsmaterial för Slorsjöbygden som den inlerkommunala kommittén har utarbetat är myckel värdefullt. Det är angeläget att fortsätta arbetet med all belysa utvecklingen i Krokom-Östersundsområdet saml arbetet med markanvändningsplanering för området mellan Krokom och Östersund. De större områden för rekreation och fritidsbebyggelse som har föreslagils av kommittén bör enligt planverket disponeras så atl strandområdena förblir tillgängliga för allmänheten. Förutsättningama för anläggningar för friluftsliv bör undersökas ytteriigare och mark reserveras för sådana anläggningar.

För ett stort antal områden inom Storsjöbygden har förordnanden enligt

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 266

naturvårdslagen föreslagits. Med tanke på de knappa resurser som finns för säkerställande bör enligt nalurvårdsverket en prioritering ske som visar vilka områden som i första hand bör skyddas.

Älvdalar

Länsstyrelsen konstaterar att berörda kommuner har vidtagit planeringsåtgärder för huvudälvamas dalgångar i den omfallning som har varit möjlig med tanke på den osäkerhet som råder om vattenkraftutbyggnad. Kraftförsörjningsanläggningarna med sina vattenmagasin har en betydande omfattning inom länet. Till bilden av påverkade vattenområden bör enligt länsstyrelsen läggas den förändring av naturmiQön som sker genom atl vallenfall försvinner och älvsträckor torrläggs.

Anläggningar för kraftförsörjning har enligt länsslyrelsen inte diskuterats nämnvärt under planeringsskedet. Det har sannolikt atl göra med de särskilda utredningar som har haft uppdrag att klargöra förutsättningarna för ytleriigare kraftproduktion i Norrlandsälvarna. I Härjedalens kommun har emellertid en diskussion om konsekvenserna av olika utbyggnadsförslag förts även under planeringsskedet. Länsslyrelsen konstaterar alt kommunen tidigt klargjorde sin negativa inställning lill ytterligare kraflverksul-byggnader och regleringar av älvar. Kommunen har i sina planer försökt befästa de naturvårds-, friluftslivs- och kullurminnesvårdsintressen som finns inom aktuella områden.

Bergs, Bräcke och Östersunds kommuner behandlar enligt länsstyrelsen överhuvudtagel inte anläggningar för kraftförsörjning i sina planer. Ragunda kommun vill enligt länsslyrelsen avvakta med en slutlig planering av Ammerån lills utbyggnadsfrågan har avgjorts. Liknande tendenser kan påvisas även hos andra kommuner. Krokoms kommun accepterar enligt länsstyrelsen en ulbyggnad av Granboforsen. Åre kommun avvisar bestämt en ulbyggnad av Åreälven, Kviisleströmmen och Damman.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom älvdalarna redovisas i avsnitt 4.5. Beträffande Jämtlands län anförs därutöver föQande.

Planverket anser alt markanvändningsplaneringen bör fullföQas för Ljusnans, Ljungans och Indalsälvens dalgångar, där efterfrågan på mark för bebyggelse och anspråken från friluftslivet och naturvården är betydande. Utbyggnad av vattenkraft i tätortsnära områden kan enligt verket spoliera stora rekreativa värden. Älvsträckor inom sådana områden bör i största möjliga omfattning bevaras orörda.

Industriverket konstaterar att osäkerhet råder om ytterligare regleringar av vallendrag och kraflverksulbyggnader. Det krävs enligt industriverket beslut av stalsmakiema som underlag för del fortsatta planeringsarbetet i kommunerna.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 267

Jordbruk

Jordbrukets intressen har enligt länsstyrelsen ägnats stor uppmärksamhet under såväl den fysiska riksplaneringens programskede som dess planeringsskede. Flertalet primära intresseområden för jordbrukel omfallas av riktlinjer som i stort avvisar ny bebyggelse om den kan utgöra ett hinder för rationellt jordbruk.

Tätortsutbyggnad på jordbruksmark utgör enligt länsstyrelsen inte något stort problem i länet, med undantag för Östersunds kommun samt delar av Krokoms kommun. För vissa små tätorter, t. ex. Hammarstrand i Ragunda kommun, kan jordbruksmark behöva tas i anspråk av ekonomiska och funktionella skäl. Planeringen inom området mellan Östersund och Krokom är enligt länsslyrelsen inriktad på att man skall ta stor hänsyn till jordbrukets intressen.

Skogsbruk

Länsstyrelsen bedömer i likhet med skogsvårdsstyrelsen att orsaker lill konflikter mellan kommun och markägare om skogsbrukel bör kunna elimineras på etl tidigt stadium genom en direkt dialog mellan parterna. Länsstyrelsen anser atl kommunerna överlag har visat stor omsorg vad gäller skogsbruket och förståelse för skogsbrukets produktionsformer. Kommunernas planer på vissa restriktioner mot etl rationellt skogsbruk får därför enligt länsstyrelsen mera betraktas som ett önskemål om att man inom vissa avgränsade områden skall kunna reglera eller modifiera formerna för uttag av skogsråvara snarare än att man vill undanta vissa skogsarealer från ell produktivt skogsbruk.

Nalurvårdsverket framhåller att Qällbarrskogen på många håll utgör en ursprunglig skogsmiQö av omistligt värde för naturvården och friluftslivet. Verket föreslår att en särskild utredning tillsätts för alt se över skogsfrågorna i Qällregionen. I avvaktan härpå bör ett tioårigt avverkningsförbud för området ovanför skogsodlingsgränsen införas.

Enligt skogsstyrelsen är etl generellt förbud mot skogsbruk i Qällnära områden inte motiverat. Styrelsen hänvisar i övrigl till de synpunkter som styrelsen har lämnat på naturvårdsverkels och planverkets utredning Obrutna Qällområden.

Den lämplighetsprövning av planerade skogsvårdsåtgärder som länsstyrelsen i Norrbottens län föreslår, kan enligt Svenska samemas riksförbund (SSR) vara en framkomlig väg att reglera förhållandet mellan storskogsbruket och renskötseln. Oberoende härav är det enligt SSR nödvändigt att skyndsamma åtgärder vidtas för att förhindra alt en enskild sameby berörs av skogsvårdsåtgärder i sådan omfattning att renskötseln direkt hotas. Vinterbetesmarkerna bör enligt SSR generellt ges ell bättre skydd.

SSR påpekar att samemas erfarenheter hittills av samråd med skogsbrukets företrädare är mycket dåliga. Ett reellt samrådsförfarande bör enligt SSR innebära atl även skogsbrukels företrädare är beredda all jämka sina

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 268

intressen.

Svenska Qällklubben anser alt barrskogarna i Qälldalama är en väsenllig del av Qällandskapel. De bör inte få betraktas som mark för skogsproduktion.

Fiske

Länsstyrelsen konstaterar alt länels sjöar och vattendrag är intressanta för fritidsfiske. Fisket har därför i slor utsträckning behandlats i samband med friluftsliv och turism. Flertalet kommuner avser enligt länsstyrelsen att under kommande planeringsperiod behandla fiskets intressen mer ingående.

Fiskeristyrelsen konstaterar atl fiskels intressen inte har tillgodoselts i planeringsarbetet i länet. De sju kommuner i länet som berörs av fiskets viktigare intresseområden bör enligt styrelsen vid kommande revidering av kommunöversikler och markdisposilionsplaner redovisa hur man avser alt säkerställa dessa områden.

Åre kommun framhåller alt bristema beträffande fritidsfiskels behandling under planeringsskedet huvudsakligen beror på att varken länsslyrelsen eller kommunen funnit lämpliga former för att i den kommunala planeringen föreslå åtgärder som tillgodoser fiskets intressen. I samband med revidering av kommunöversikten avser kommunen alt vidga samarbelet med förelrädare för fiskets intressen.

Rennäringen

Rennäringen har enligt länsslyrelsen sådan omfattning och betydelse i länet att bevakningen av dess intressen har varit en viktig del i planeringsarbetet. Näringen har sitt bästa skydd genom rennäringslagen. Lagen ger emellertid enligt länsslyrelsen inte någol skydd mol förändringar i markanvändningen inom de områden utanför årelrunlmarkema som disponeras med sedvanerält. Dessa områden är samtidigt ofta de mesl attraktiva för turism, fritidsbebyggelse och friluftsliv.

Länsstyrelsen anser alt rennäringens förelrädare har tillförsäkrats samrådsmöjlighet i länet genom riktlinjerna i kommunöversiktema med undantag för kommunöversiklerna för Strömsunds och Härjedalens kommuner. Härjedalens kommuns beslut kan enligt länsstyrelsen uppfattas som att sedvanerätten sälls ifråga. Sedvanerältens innebörd och konsekvenser för markanvändningen bör därför studeras ytterligare.

Planverket påpekar atl de i rennäringslagen angivna rättigheterna och statsmakternas uttalanden bl. a. i samband med den fysiska riksplaneringen ger rennäringen stöd för alt bedriva verksamheten i alla berörda län i hittillsvarande omfattning.

Strömsunds och Härjedalens kommuner har enligt planverket skjutit ställningstaganden lill vissa viktiga renskötselmarkers behandling på framtiden. Samråden med rennäringens förelrädare bör fördjupas bl. a. i Ström-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 269

sunds och Härjedalens kommuner. Den i länet utarbetade modellen för kommunöversikt i renskötselområdet bör utvecklas ytterligare. Vid revidering eller fortsatt bearbetning av kommunöversikter bör befintliga och eventuella framlida melodexempel utnyttjas.

Ett par kommuner i Jämtlands län har enligt lanlbruksslyrelsen kommii längst när det gäller metoder att behandla renskötselmarkerna i kommunöversiklerna. Metoder och samrådsformer för renskölselns behandling i den kommande planeringen bör dock ytterligare ulvecklas. I första hand bör Strömsunds och Härjedalens kommuner i samråd med berörda samebyar komplettera sina kommunöversikter med riktlinjer till skydd för renskötseln.

Utvecklingen i de primära rekreationsområdena kan enligt lantbruksstyrelsen komma i stark motsatsställning till rennäringens intressen. Belydande renskölselintressen i bl. a. Jämtland och Härjedalen ligger inom primära rekreationsområden som är mycket attraktiva för Qällturism. För all ren-skölselmarkerna skall kunna säkerställas bör en övergripande markanvändningsplanering ske inom resp. primärt rekreationsområde. Företrädare för rennäringen bör enligt lanlbruksslyrelsen få möjlighel atl påverka planeringen för de rekreationsområden som berör viktiga rennäringsintressen.

Svenska samemas riksförbund (SSR) påtalar behovet av centralt utfärdade direktiv och anvisningar för kommunemas planering vad gäller rennäringens intressen. 1 ett flertal kommunöversikler finns enligt förbundet belydande brister. SSR betonar atl det är en nödvändig förutsättning för atl renskölselns markanvändning skall beaktas i planeringen alt föreskrivna samråd verkligen kommer till stånd. Härutöver bör sameby betraktas som sakägare i byggnadslagstiftningens mening i första hand inom de centrala och viktiga delarna av renskötselmarkema.

Den negativa effekt som exploateringen för turism och rekreation har på renskötselns markanvändning har enligt SSR inte uppmärksammats i riksplanearbetet. Förbundet påpekar atl man i förslagel till områdesplan för Klövsjö-Vemdalen inte har redovisat områden för rennäringen. Det är nödvändigt att instrument skapas för en samlad bedömning av hur rekrealionsinlressena och rennäringens intressen skall kunna samordnas.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Länsstyrelsen konstaterar att nästan halva länels yta berörs av områden som bedöms vara av riksintresse för naturvård, friluftsliv eller kulturminnesvård. Dessa intressen har haft en framträdande plats i den fysiska riksplaneringen i länet.

Många av de verksamheter som förekommer i dagens samhälle medför enligt länsstyrelsen stora förändringar i naturförhållandena. I vissa avseenden kan det ifrågasättas om verksamhetema slår i samklang med ett ekologiskt synsätt. Bland verksamheter med kraftig mlQöpåverkan nämner läns-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 270

styrelsen vattenkraftutbyggnad, skogsbruk och i viss mån exploatering för fritidsändamål och turism. Skogsbrukets långsiktiga effekter på miQön och den ekologiska stabiliteten bör enligt länsstyrelsen klarläggas närmare.

I den diskussion som har förts under planeringsskedet om en anpassning av skogsbruket till miQö- och bevarandeinlressena har förslagen till en början inriktats mot användning av de nya bestämmelsema i 19 och 20 §§ naturvårdslagen för att i elt slutskede ha gått över mot en reglering med slöd av den allmänna aktsamhetsregeln i 1 § skogsvårdslagen. Stor osäkerhet har präglat övervägandena eftersom större erfarenhet saknas om tillämpningen av de nya bestämmelsema. Länsstyrelsen bedömer att förutsällningarna att tillmötesgå kommunemas önskemål enligt kommunöversiklerna om atl använda 19 och 20 §§ naturvårdslagen av resursskäl är mycket begränsade.

Erfarenhelema från planeringsskedet visar enligt länsslyrelsen atl en ökad samverkan mellan naturvård och kulturminnesvård skulle vara värdefull. I prakliken är dock en sådan samverkan svår att uppnå lill föQd av brist på resurser. Eftersom ell säkerställande av kulturminnesvårdens intressen i många fall har fört med sig anspråk på förordnanden enligt 19 och 20 §§ naturvårdslagen ökar belastningen ytterligare på länsstyrelsens naturvårdsresurser. I ställel för samverkan uppslår enligt länsstyrelsen således en konkurrenssituation mellan naturvård och kulturminnesvård. Kulturminnesvården befinner sig därför enligt länsstyrelsen i en mycket svår situation. Behovet av snabba åtgärder för att beakta kulturhistoriska intressen är dessutom påtagligt. Länsslyrelsen anser att kulturminnesvårdens administrativa problem, ambitionsnivå och resursfrågor snarast bör övervägas av statsmakterna.

Länsstyrelsen bedömer att aktiva åtgärder för att tillgodose naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen inom odlingslandskapet erfordras framför allt inom länets Qällområden. Aktiva insatser erfordras för att man skall kunna bevara kulturhistoriskt värdefulla enskilda byggnader och miljöer. De största insatserna behövs enligt länsstyrelsen belräffande jordbrukels överloppsbyggnader och byggnader på de mindre, marginella jordbruken samt inom fäbodsområdena.

Möjlighetema att i fortsättningen vidta sådana förordnandeåtgärder som är en föQd av riksplaneringen är enligt länsstyrelsen i det närmaste obefintliga om inte resurserna förbättras. Länsstyrelsen konstaterar således att den inte har möjlighet att molsvara de krav som ställs med anledning av de antagna kommunöversiklerna.

Naturvårdsverket anser all avsaknaden av översiktliga naturinvenleringar inom bl. a. Jämtlands län är elt allvarligt problem. Det är angeläget alt resurserna för sådana inventeringar förstärks. Särskilda slatliga medel bör ställas till länsstyrelsens förfogande. Verket framhåller att en nalurvårdsplan bör upprättas i länet som handlingsprogram för bl. a. skydd och vård av från naturvårdssynpunkt värdefulla områden.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 271

Åre kommun påpekar all avgränsning och säkerställande av bevarandeinlressena inte har behandlats i detaQ på grund av brister i invenieringsma-lerialet. Kommunen förutsätter alt resurser ställs till länsstyrelsens förfogande för fördjupade inventeringar.

Fritidsbebyggelse

Länsstyrelsen konstaterar att exploateringen för fritidsbebyggelse har varit ett av kommunernas största planeringsproblem under planeringsskedet. Behovet av större planmässighet i utvecklingen av fritidsbebyggelsen var enligt länsstyrelsen redan under programskedet erkänt i länet, särskilt i de kommuner som hade hunnit få erfarenhet av den kraftigt ökande efterfrågan på mark för exploatering. Samtidigt har kommunema önskat ta till vara de gynnsamma förutsättningama för friluftsliv och turism. De stora och omedelbara anspråk som riktas mot dessa resurser innebär enligt länsstyrelsen en svår påfrestning i kommunernas arbete med att förstärka sin planberedskap.

Fritidsbebyggelsen har enligt länsstyrelsen i första hand utvecklats inom lätortemas närområden samt inom de attraktiva Qällområdena. Även sjöområdena inom Bräcke och Östersunds kommuner har dragit till sig en omfattande bebyggelse. Koncentrationen är dock störst inom Qällområdet. Utvecklingen under de allra senaste åren har inneburit en kraftigt ökad belastning på Qällen.

Genom de kommunala insatsema under planeringsskedet har enligt länsstyrelsen sådana översiktliga planer som angavs i regeringens beslul med anledning av programskedet kommit lill stånd inom huvudparten av områdena med geografiska riktlinjer. Genom arbetet med kommunöversikter har diskussionen kring enskilda områden kunnat ske mot bakgrund av utvecklingen i stort inom kommunen. Områden för nylokalisering av frilids-bebyggelse har på så sätt kunnat väQas med större säkerhet än tidigare. Kommunernas planering har dock enligt länsstyrelsen snarare varil anpassad lill kända önskemål om exploatering än styrande med hänsyn till resurstillgång, arbelskraflsulbud etc. De områden som föreslås för fritidsbebyggelse sammanfaller ofta med tänkbara utvecklingsområden för turism. Markdispositionsplanerna innehåller i regel ingen närmare diskussion om önskvärda effekter av exploateringama. Effektema kan enligt länsstyrelsen vara starkt negativa, l.ex. för den fysiska och sociala miljön och för kommunens-ekonomi.

Länsslyrelsen konstaterar att skillnaden i antalet fritidshus mellan år 1970 och 1975 antyder inom vilka delar av länet del råder en betydande efterfrågan på fritidshus. Utvecklingen har varit kraftigast inom Qällområdet i anslutning till redan etablerade turistanläggningar. Under de senaste åren har enligt länsstyrelsen initiativ tagits till stora exploateringar även inom tidigare opåverkade områden. Skälet härtill kan bl.a. sökas i atl exploale-ringsverksamhelen har fått en annan karaklär än tidigare. Stora byggnads-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 272

företag har inriktat sitt intresse mot exploatering i Qällvärlden och har härvid sökl sig lill områden med till synes friare förutsättningar för utveckling av fritidsboende och turism än redan bebyggda områden. Markpriserna och utbudet av mark kan därvidlag ha varit mer styrande än planmässiga synpunkter. Den kommunala planeringen har ofta stått oförberedd inför sådana initiativ.

Länsstyrelsen anser all denna nya inriktning av exploatering för fritidsbebyggelse i Qällvärlden - som kommunerna mer eller mindre restriktivt söker möta i sin planering - gör det ytterst vanskligt atl bedöma utvecklingen på såväl kort som lång sikl. Sannolikheten för att aktuella initiativ och planer på fritidsbebyggelsen kommer att förverkligas är beroende av många svåröverskådliga omständigheter. Efterfrågan på fritidshus bör enligt länsstyrelsen rimligen påverkas av hur samhället lyckas med sin rekreationspolitik t.ex. vad gäller utbud av kollektiva boendeanläggningar. Samtidigt styrs bebyggelseutvecklingen av krafter, som endast delvis har sin näring i efterfrågan på logi eller som i vart fall inte säkert är i balans med denna efterfrågan sett i ett längre lidsperspektiv. Enligt länsstyrelsen är del därför svårl atl bedöma behovel av anläggningar för fritidsboende och hur behovet skall tillgodoses på ett från samhällssynpunkt godtagbart sätt med hänsyn till nödvändig resurshushållning med både mark och vatten, ekonomi och energi. Länsstyrelsen menar alt dessa problem bättre måste analyseras inför den fortsatta planeringen. Det är bl. a. i det sammanhanget som länsstyrelsens pågående utredning TUR-75 skall ses.

Del förs enligt länsslyrelsen inte någon diskussion om nya former av fritidsbebyggelse i markdispositionsplanerna eller kommunöversiklerna. Parallellt med detta planeringsarbete har emellertid etl flertal kommuner bedrivit områdesplanering för de fritidsbebyggelseområden som expanderar mest. Förslagen till områdesplaner har gett vissa anvisningar om hur man tänkt sig fördelningen mellan kollektivt och enskill boende saml om lokalisering och gruppering av bebyggelsen i terrängen. Länsstyrelsen anger att den i yttranden över dessa områdesplaneförslag har ifrågasatt den totala volymen på föreslagen exploatering, fördelningen mellan kollektivt och enskilt boende, anpassningen till naturmiQön etc.

Omvandlingen av bosläder för permanentboende lill fritidsbostäder är enligt länsslyrelsen en företeelse som är av relativt sent datum i länet och har att göra med den kraftigt ökade efterfrågan på fritidsbostäder i Qällen. Effekterna är märkbara inom såväl Åreområdet som inom västra Häijeda-len. Utvecklingen är alarmerande och ställer kommunema i en mycket svår situation. Landstinget instämmer i denna bedömning och betonar att bl.a. kommunala investeringar i vägar, vatten och avlopp, bostadsmark etc. inte utnytQas rationellt om sådan omvandling sker.

Gruvor och takter

Industriverket konstaterar atl betydande områden i länet är av intresse

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 273

för gruv- och mineralbrylning. Naturvårdsverket anger att verket i annat sammanhang har föreslagil alt man bör göra en undersökning av alunskif-ferförekomslerna i en zon närmast Qällen i Jämtlands län, bl. a. i syfte att finna ett alternativ till brytning av alunskiffer i södra och mellersta Sverige.

Åre kommun anger alt gruv- och mineralintressen har aktualiserats främst genom uranfyndigheter inom vissa områden. Kommunen stryker under behovet av utredningar som klarlägger samordningen mellan berg-mästarstalen, länsstyrelsen och kommunerna.

Kraftledningar

Länet genomkorsas enligt länsstyrelsen av ett omfattande nät av kraftledningar, särskilt i de östra delarna. Nya ledningsslräckor diskuteras inom Åre, Östersunds och Ragunda kommuner. Del befintliga nätet representerar en markkonsumtion som inte är obetydlig. Speciellt bör enligt länsstyrelsen bortfallet av produktiv skogsmark observeras. Ledningarna utgör dessutom i vissa områden ett störande inslag i landskapsbilden. En mer medveten planering av ledningssträckningar med hänsyn till markkonsumtion och påverkan på landskapsbild är enligt länsstyrelsen önskvärd.

Länsstyrelsen anser atl exploateringama för turism och fritidsbebyggelse i Qällområdet utgör en svårbedömbar faktor för kraftleverantörer och planerande myndigheter. Såväl utbyggnadslakt som slutlig volym av bostäder och anläggningar måsle bedömas och ställas i relation till kostnaderna i olika utbyggnadsalternativ.

Flygplatser

Planverket anser alt en omlokalisering av Östersunds flygplats bör övervägas med hänsyn till bl.a. bullerstörningar och de begränsningar som flygplatsens läge innebär för möjlighetema atl bygga ut lälortema. Nya lägen för en flygplats bör undersökas och mark bör reserveras för ändamålet.

De redovisade konfliktema i samband med en utbyggnad av Östersunds flygplats bör enligt luftfartsverket kunna lösas i den kommande områdesplaneringen. Verket konstaterar att det saknas redovisning av vidtagna planeringsåtgärder mot flygbullerstörningar.

Länsstyrelsen påpekar att omlokalisering av Östersunds flygplats har övervägts i en särskild utredning. Fysiska förutsättningar ansågs därvid inte föreligga inom rimligt avstånd från Östersund. Den nuvarande samlokaliseringen med flygflottlQen innebär dessutom sådana ekonomiska fördelar alt en flyttning inte kan försvaras. Från bullersynpunkt är del enligt länsslyrelsen flygflottiQens verksamhel som är helt avgörande. Länsstyrelsen anser inte atl hinder bör resas mol en utveckling av Östersunds civila flygfält i dess nuvarande läge.

18 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 1

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 274

Försvar

Länsslyrelsen konstaterar alt det i anslutning till Östersunds tätort har redovisats omfattande områden för försvarsmaktens räkning. Områdena utgör övningsområden för de förband som har sin fredsverksamhet förlagd inom kommunens cenlrala delar.

Del är enligt planverket väsentligt att försvarsmakten på sikt söker reducera sådana markområden nära vissa tätorter, bl.a. Östersund, som uppenbart försvårar bebyggelseplaneringen.

Länsstyrelsen framhåller med anledning av planverkets yttrande att frågan om försvarets markområden i Östersund har övervägts noga av Östersunds kommun och försvarsmaktens företrädare. Enligt länsstyrelsens mening är frågan under betryggande kontroll genom de konlinueriiga kontakter som förekommer mellan parterna.

6.23 Västerbottens län

Redovisat material

I samtliga 12 kommuner i Västerbottens län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföljda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning lill programmen genom beslul län för län våren 1975. För Västerbottens län fattades beslut den 20 mars 1975.

Samtliga kommuner i Västerbottens län har redovisat sitt arbete under planeringsskedet med att fullfölja riktlinjema för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

1 Västerbottens län omfallas Qällen, kusten samt Byskeälvens, Skellefte-älvens, Vindelälvens, Umeälvens och Ångermanälvens dalgångar av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Länet berörs även av de primära rekreationsområdena Vindelälven och Tärna-Graddis Qällvärld.

Områdesplan som har antagils av fullmäktige har redovisats för Sävars tätort i Umeå kommun.

Av fullmäktige godkända redovisningar för åtgärder som kommunema har vidtagit eller avser atl vidta för att genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnals av tio av länets tolv kommuner.

Länsslyrelsen i Västerbottens län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningama samt i yttrande till ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbetet under planeringsskedet. Preliminärt sammanfattande yttrande har avgetts av länsstyrelsen den 29 augusti 1977. DeUa har tillsammans med länsstyrelsens övriga redovisning sänts för yttrande till landstinget och för kännedom till kommunerna. Slutligt sammanfattande yttrande har avgetls av länsslyrel-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 275

sen den 31 oktober 1977.

Till länsstyrelsens redovisning har fogats en särskild redovisning av studier av industrilägen vid Norrlandskusten som har ulförts enligt överenskommelse med bostadsdepartementet saml yttranden över denna redovisning från sjöfartsverket och berörda kommuner. Vidare har länsslyrelsen bifogat dels yttranden från vägförvaltningen, lantbruksnämnden, skogsvårdssiyrelsen och landstinget, dels en förteckning över flygplatser i Västerbottens län och en sammanställning av markanvändningsplaner för områden med geografiska riktlinjer.

Yttranden över det redovisade materialet har lämnats av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.).

Kommunerna har beretts tillfälle att komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts tillfälle att komma in med synpunkter på verkens yttranden. 1 Västerbottens län har synpunkter lämnals av länsslyrelsen samt Lycksele, Sorsele, Storumans, Umeå och Vilhelmina kommuner.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets utfall

Länsstyrelsen anser atl kommunema i sin planering i huvudsak har föQl de tidigare upprättade programmen för den fysiska riksplaneringen. Bristen på lämpligt kartmaterial, främsl inom Qällområdet, och på inventeringar rörande naturvården och kulturminnesvården har dock lett till alt planeringen inte har kunnat genomföras i önskvärd omfattning. Länsstyrelsen anser att kommunema med hjälp av byggnadslagen och naturvårdslagen i huvudsak kan tillgodose riksintressena. Allteftersom ytterligare utredningsmaterial tas fram ankommer det på länsstyrelsen att i samråd med kommunerna diskutera eventuella naturvårdsförordnanden.

Länsstyrelsen understryker vikten av att den fysiska planeringen samordnas med andra planeringsformer som regionalpolitisk planering, regional trafikplanering, ekonomisk planering och naturvårdsplanering. Bristen på elt samlat bedömningsunderlag för den översiktliga samhällsplaneringen upplevs enligt länsslyrelsen som högst otillfredsställande både på kommunal och regional nivå.

Fjällen

Länsslyrelsen framhåller att intresset för exploatering i Qällområdet är stort och väntas öka ytterligare. Samtidigt finns betydande bevarandeinlressen. Det är enligt länsstyrelsens mening otillfredsställande atl centrala seklorsorgan ulför inventerings- och planeringsarbete utan övergripande

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 276

samordning. Länsslyrelsen har därför initierat projektet VästerbottensQäl-len vilket syftar lill alt åstadkomma elt samlat bedömningsunderlag för den fortsatta markanvändningsplaneringen.

Det finns enligt länsstyrelsen utrymme för en utveckling av fritidsbebyggelse i planmässiga former i Qällområdets dalgångar utan alt syftet med den fysiska riksplaneringen motverkas. Bebyggelseutvecklingen är relativt måttlig och kommunerna följer utvecklingen noga i sin planering. Utanför dalgångama finns stora markområden med omfattande riksintressen. Förutsättningar för atl riksintressena här skall kunna tillgodoses finns enligt länsstyrelsen genom atl marken ägs av staten.

Den föreslagna Qällvägen mellan Ammarnäs och Tärnaområdet är enligt länsslyrelsen en viktig förutsättning för alt åsladkomma en fungerande lu-ristregion. Vidare skulle elt genomförande av den av Åsele kommun föreslagna vägförbindelsen från Avasjö-Borga till Stekenjokk vägen, den s. k. Storjolavägen få en avgörande betydelse för BorgaQälls fortsatta utveckling som turistort. Dessa vägar kan enligt länsslyrelsen innebära ett visst inträng för renskötseln.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom Qällen redovisas i avsnitt 4.4. Beträffande Västerbottens län anförs dörulöver föQande.

Planverket anser att den planerings- och utredningsverksamhet som har bedrivits av länsstyrelsen i Västerbottens län utgör en god grund för kommunemas arbele. De detaQerade kommunöversikler som hittills har utarbetats för Qälldalgångama i länet utgör en tillfredsställande form av markanvändningsredovisning.

Naturvårdsverket understryker betydelsen av att planeringsverksamheten och bebyggelseutvecklingen i Qällen föQs med särskild uppmärksamhet. Planering i sig är inte någon garanti mot en olämplig utveckling av fritidsbebyggelse. Fritidsbebyggelse bör lokaliseras till från naturvårds- och friluftslivssynpunkl lämpliga områden. En bedömning av huruvida del finns utrymme för fritidsbebyggelse i Qällområdets dalgångar bör enligt verket anstå tills sådana inventeringar har utförts.

Naturvårdsverket anser atl kommunöversikten för Vilhelmina kommun bör omarbetas så all man erhåller enhetliga riktlinjer för bl. a. Qällområdet. Även länsstyrelsen är på grund av svårigheter atl tolka kommunöversiklen tveksam lill i vilken omfallning riksplaneringens intentioner kan tillgodoses i nuvarande skede. Vilhelmina kommun framhåller alt en precisering av kommunöversiktens riktlinjer bör kunna ske i samråd med länsslyrelsen.

Svenska Qällklubben motsätter sig de föreslagna Qällvägama mellan Avasjö-Borga och Stekenjokkvägen saml mellan Ammarnäs och Täma-området. då dessa skulle göra intrång i det obrutna Qällområdet.

Enligt Svenska samemas riksförbund (SSR) kan s. k. sociala naturreservat innebära en exploatering som kommer i konflikt med renskölselns in-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 277

iressen. I VindelQällens naturreservat finns exempelvis planer på en mycket omfattande exploatering för turism och rekreation. Länsslyrelsen framhåller alt endasl övernaltningsstugor och vindskydd vid lederna saml smärre kompletteringar av befintligt lednät planeras i reservatet. Inom områden som är känsliga från rennäringens synpunkt kommer ingen utbyggnad av leder och stugor att ske. Också Sorsele kommun framhåller alt den diskuterade utbyggnaden inom VindelQällens naturreservat inte kommer alt innebära ölägenheter för rennäringen.

Sorsele kommun anser all en korridor bör lämnas öppen för en väg mellan Ammarnäs och Tämaområdet i del fortsatta arbetet med atl närmare avgränsa de obrutna Qällområdena.

Kusten

De redovisade planerna för kustområdet, som länsstyrelsen anser kan likställas med markdispositionsplaner tillgodoser enligt länsstyrelsen i huvudsak riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen.

Fritidsbebyggelsens utveckling bör enligt länsstyrelsen uppmärksammas särskilt vid kusten där bebyggelsen kan vara till hinder för yrkesfisket. Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom de övriga kustområdena i landet redovisas i avsnitt 4.3. Belräffande Västerbottens län anförs därulöver följande.

Planverket framhåller alt de tillgängliga delarna av stränderna vid framför allt Norrlandskusten idag nästan helt är spärrade av fritidsbebyggelse. Den största ökningen av antalet fritidshus inom de övriga kustområdena i landet har sketl i Västerbotten, där nettoökningen av fritidshus var 19% under perioden 1970-1975 enligt lantmäteriverkets inventering.

Länsslyrelsen framhåller i sitt kompletterande yllrande alt det finns stora brister i den inventering av fritidsbebyggelse som utfördes år 1970 i vissa delar av länet. Den i lantmäteriverkets inventering redovisade utvecklingen mellan åren 1970 och 1975 har därför blivit felaklig. Del verkliga tillskottet av fritidshus i kustkommunerna är enligt länsstyrelsens uppgifter ca 2 000 fritidshus vilket skall jämföras med lantmäteriverkets uppgifter på ca 3 300 fritidshus.

Älvdalar

Kommunemas planeringsinsalser för huvudälvamas dalgångar har enligt länsslyrelsen i första hand koncentrerats till områden med ett akut planeringsbehov. För vissa dalgångar kvarstår därför behovet av planering.

Länsstyrelsen påpekar vidare att anläggningar för vallenkraft endast delvis har berörts i kommunöversiktema, eftersom en samlad information om befintliga och planerade anläggningar har saknats.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom älvdalama redovisas i avsnitt 4.5. Beträffande Västerbottens län anförs därulöver följande.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 278

Det är enligt naturvårdsverket särskilt angeläget all markanvändningsplaneringen snarast kommer i gång i Vindelälvens dalgång som också utgör primärt rekreationsområde. Verket framhåller atl de fyra outbyggda storälvarna Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven bör undantas från utbyggnad av vattenkraft. De bör inte heller påverkas genom överledning av vatten från ett vattendrag till ett annat.

Planverket anser alt kommunerna för Ume älv inom Storumans och Lycksele kommuner. Ångermanälven, Byske älv samt Skellefle älv uppströms Skellefteå kommun bör kunna göra en förenklad redovisning av den långsikliga markanvändningen. I de mer bebyggelseexpansiva områdena där även motstående intressen föreligger bör dock en markanvändningsplanering genomföras.

Enligt planverkels mening kan vattenkraftutbyggnad i lätortsnära områden, som exempelvis vid Volgsjöfors i Vilhelmina kommun, spoliera områden av stort rekreativt värde. Sådana älvsträckor bör i största möjliga omfattning bevaras orörda.

Vindelälven och Tärna-Graddis fjällvärld

Länsstyrelsen anser alt VindelQällens naturreservat och de riktlinjer för markanvändningen som harangetts i kommunöversiktemaf. n. tillgodoser slalsmaklemas riktlinjer för de två primära rekreationsområdena Vindelälven och Täma-Graddis Qällvärld. Kommunema har ännu inte gjort någon närmare avgränsning av de primära rekreationsområdena. Länsstyrelsen anser att avgränsningen bör avvakta den markanvändningsplanering som pågår.

Naturvårdsverket föreslår att utvecklingsprogram för turism utarbetas inom landels primära rekreationsområden. 1 avvaktan härpå bör man iaktta största återhållsamhet med atl tillåla ulbyggnad av fritidsbebyggelse.

Det finns enligt länsstyrelsen ingen anledning att införa ett totalstopp för fritidsbebyggelse i de primära rekreationsområdena. Kommunerna har i sina kommunöversikler angett restriktiva riktlinjer för tillkommande fritidsbebyggelse i dessa områden. Dessutom finns i områdena omfatlande förordnanden enligt naturvårdslagen. Länsslyrelsen framhåller all del är nödvändigl atl visa förtroende för den planering som pågår i kommunerna.

De primära rekreationsområdena i länet berör enligt länsstyrelsen kommuner i ekonomiskt svaga regioner. Stora investeringar har redan gjorts i rekreationsanläggningar som belastar den kommunala ekonomin bl. a. genom årliga driftunderskoU. Länsstyrelsen understryker behovet av statliga insatser för atl inlentionema för de primära rekreationsområdena skall kunna genomföras. Sorsele och Storumans kommuner stöder länsstyrelsens synpunkter.

Fiskeristyrelsen understryker fiskets betydelse i de primära rekreationsområdena. I Vindelälvsområdet bör fiskevårdsfrägoma snarast utredas och ett försöksprogram för ulplantering av öring inledas. Styrelsen har be-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 279

gärt särskilda medel för ändamålet.

Jordbruk och skogsbruk

Restriktioner i fräga om markanvändningen utgör enligt länsstyrelsen ofta hinder för jord- och skogsbruket som är basnäringar i länets landsbygd. Markens betydelse för sysselsättning och försörjning bör enligt länsstyrelsen tillmätas stor vikt i planeringen. Fömtsätlningama för jord- och skogsbruk i kombination med bl. a. turism bör underlättas i inlandet, främst i Qällområdet. Därigenom skapas utkomstmöjligheter för den bofasta befolkningen och underlag för service.

Skogsnäringen kommer enligt länsstyrelsen även i framtiden all utgöra en viktig del av länets näringsliv. För att säkra virkesförsörjningen bör de produklionsbefrämjande åtgärderna inom skogsbruket ökas kraftigt. Restriktioner för skogsbruket bör enligt länsstyrelsen göras så begränsade och precisa som möjligt.

Naturvårdsverket framhåller atl länels skogsmark lill slora delar utgörs av urskogsartad Qällbarrskog ovanför skogsodlingsgränsen. Fjällbarrskogen utgör på många håll en ursprunglig skogsmiQö av omistligt värde för naturvården och friluftslivet. Med hänsyn till planeringslägel föreslår verket atl en särskild utredning tillsätts för atl se över skogsfrågorna i Qällregionen. I avvaktan härpå bör ett tioårigt avverkningsförbud för området ovanför skogsodlingsgränsen införas.

Elt generellt förbud mol skogsbruk i Qällnära områden är enligt skogsstyrelsen inte motiverat. Styrelsen hänvisar i övrigt lill de synpunkter som har förts fram i yttrandet över naturvårdsverkets och planverkets utredning Obrutna Qällområden.

Svenska samernas riksförbund (SSR) framhåller alt oberoende av hur förhållandet mellan storskogsbrukel och rennäringen regleras bör skyndsamma åtgärder vidtas för att förhindra att en enskild sameby utsätts för skogsvårdsålgärder i sådan omfattning att renskötseln direkt hotas. Vinterbetesmarkerna bör över huvud laget ges ett bättre skydd. SSR påpekar atl erfarenheterna från samisk sida av hittillsvarande samråd med skogsbrukets företrädare är mycket dåliga. Ett reellt samrådsförfarande bör enligt SSR innebära att även skogsbrukels förelrädare är beredda att jämka sina intressen.

Svenska Qällklubben anser att de högl belägna barrskogama i Qälldalarna utgör en väsenllig del av Qällandskapel. De bör inte få betraktas som mark för skogsproduktion.

Del finns enligt länsslyrelsen inte motiv för all införa elt avverkningsförbud för Qällskogama. All skog bör i princip falla in under skogsvårdslagens beslämmelser. Länsstyrelsen har påbörjat en utredning om de Qällnära barrskogarna inom ramen för projektet VäslerbotlensQällen.

Sorsele, Storumans och Vilhelmina kommuner motsätter sig naturvårdsverkets förslag om avverkningsförbud ovanför skogsodlingsgränsen. Slor-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 280

umans kommun framhåller atl gränsen är schablonmässigt dragen. En utbyggnad av skogsbilvägnäiet skulle innebära att många av de Qällnära barrskogsområdena blir intressanta för skogsbruket. Med hänsyn till näringslivet och sysselsättningen bör dessa områden enligt kommunen inte undantas från utnytQande. Kommunen anser vidare alt skogama i allmänhet saknar belydelse för rekreation och naturvård. Vilhelmina kommun påtalar skogsbrukets betydelse för enskilda personer och anser att det inte finns någon risk för snabba och omfattande förändringar i fjällskogen.

Fiske

Flertalet kommuner har enligt länsstyrelsen inte behandlat fiskets intressen. Detta är otillfredsställande bl.a. med hänsyn till fiskets stora värde för turism och friluftsliv. Länsstyrelsen framhåller atl det krävs klara anvisningar för hur fisket skall behandlas i planeringen.

Vattenföroreningar orsakar enligt länsstyrelsen problem för fisket, främsl i kustområdet.

Fiskets intressen har enligt fiskeristyrelsen inte tillgodosetls i den kommunala planeringen. Samtliga kommuner som berörs av fiskets viktigare intresseområden bör vid kommande revidering av de kommunala översiktsplanerna redovisa hur man avser att säkerställa dessa områden.

Rennäringen

Renskötselns intressen har enligt länsslyrelsen i huvudsak kunnal tillgodoses genom de samråd som har ägt rum mellan kommuner, samebyar och lantbruksnämnd. Stora delar av länet utgör intresseområden för renskötseln. Del är enligt länsstyrelsen oundvikligt att den fortsalla samhällsutvecklingen kommer att innebära slömingar för renskötseln. Länsstyrelsen anser det viktigt all dessa slörningar begränsas så långl möjligl så atl möjligheterna atl i framliden bedriva en lönsam renskötsel inte inskränks.

Lycksele och Skellefteå kommuner har enligt planverket ännu inte tagit ställning till hur vissa viktiga renskötselmarker skall behandlas i planeringen. 1 de berörda kommunema bör samråden med rennäringens företrädare fördjupas. Den modell för kommunöversikl i renskölselområdel som har utarbetats med jämtländska förhållanden som utgångspunkt bör ulvecklas yllerligare och anpassas särskilt lill västerbottniska förhållanden. Vid fortsatt bearbetning och revidering av de hittills framtagna kommunöversiklerna bör de metodexempel som föreligger utnytQas.

Lantbruksstyrelsen konstaterar att några kommuner i länet har utpekat områden där samråd skall ske med rennäringens företrädare. Riktlinjema i kommunöversikt behöver dock i allmänhet utvecklas yllerligare. I första hand bör enligt styrelsen Lycksele och Skellefteå kommuner i samråd med berörda samebyar komplettera sina kommunöversikler med riktlinjer lill skydd för renskölseln.

Lanlbruksslyrelsen pekar på risken för konflikter mellan renskötseln

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 281

och olika former av friluftsliv i renskölselområdels Qällregion. Bl.a. kan utvecklingen i de primära rekreationsområdena enligt styrelsen komma i konflikt med rennäringen. För all renskötselmarkema skall kunna säkerställas bör en övergripande markanvändningsplan upprättas för varje primärt rekreationsområde. Friluftslivets och fritidsbebyggelsens inverkan på rennäringen i Qälldalgångama i Västerbottens och Norrbottens län bör även uppmärksammas enligt styrelsen. Fjälldalgångama rymmer framför alll viktiga flyttningsvägar, men även åretruntbelesmarker.

Svenska samernas riksförbund (SSR) påtalar behovet av centralt utfärdade direktiv och anvisningar för kommunemas planering vad gäller rennäringens intressen. 1 etl flertal kommunöversikter, däribland Lyckseles, finns enligt förbundet betydande brister. SSR betonar atl en nödvändig förutsättning för att renskötselns markanvändning skall beaklas i planeringen är all föreskrivna samråd verkligen kommer lill stånd. Härutöver måste sameby betraktas som sakägare i byggnadslagstiftningens mening i första hand inom de centrala och vikliga delama av renskötselmarkema.

Den negativa effekt som exploateringen för turism och rekreation har på renskötseln har enligt förbundet inte uppmärksammats i riksplanearbetel. Del är nödvändigt atl instmment skapas för en samlad bedömning av hur rekrealionsinlressena och rennäringens intressen skall kunna samordnas.

Vilhelmina kommun anser alt rennäringen måste anpassas lill de nya förutsättningar som samhällsutvecklingen medför. Kommunen framhåller vidare att samrådsskyldighelen inte kan innebära vetorätt i planärenden för samebyarna. Renskötsel och turism bör enligt kommunen kunna samordnas.

Sorsele kommun anser all en bedömning av rennäringens behandling i planeringen kan göras först när en mera detaQerad markanvändningsplan föreligger.

Storumans kommun framhåller att samråden med samebyarna inte har lell till en godtagbar redovisning, framför alll inte inom vinterbeteslanden. Kommunen säger sig vara beredd alt samråda med berörda samebyar vid eventuella intressekonflikter, men påpekar all klara regler för lillämpning av lagstiftningen saknas.

Lycksele kommun anser alt metodexempel för rennäringens behandling i kommuner inom området mellan Qäll- och kustområdena bör utarbetas. Länsstyrelsen framhåller i sitt kompletterande yttrande att samråd med rennäringens företrädare kan bli givande försl i samband med konkret markanvändningsplanering. En förulsältning för att rennäringens intressen skall kunna beaktas i planeringen är dock att berörda samebyar deltar i de samråd man kallas till.

Naturvård, Jriluflsliv och kulturminnesvård

För många områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv saknas enligt länsstyrelsen inventeringsmaterial som underlag för avgränsningar

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 282

och skyddsåtgärder. Brislen på personella resurser för sådana inventeringar innebär alt föreslagna nalurvårdsåtgärder kan vara genomförda tidigast i slutet av 1980-talet.

Länsstyrelsen framhåller att förutsättningarna för en ökad samverkan mellan kulturminnesvårdens, naturvårdens och friluftslivets intressen har förbättrats i och med att ansvaret för kulturminnesvården har lagts på länsstyrelsen. Kunskapsunderiagel belräffande kulturminnesvårdens intressen är enligt länsstyrelsen otillräckligt. Behovel av medel för upprustning av byggnadsbeståndet är också stort.

Även om det i länet finns stora skyddsvärda områden får planeringen enligt länsstyrelsen inte styras enbart av bevarandeintressena. Att ensidigt hävda olika seklorintressen och opreciserade riksintressen leder till all restriktioner för markanvändningen successivt förstärks och utvidgas.

Naturvårdsverket anser atl bevarandeinlressena i avvaktan på kun-skapsunderiag måste prioriteras före de exploaleringsintressen som hittills har styrt markutnylQandet. Verkel finner det otillfredsställande att endast begränsade delar av länet har inventerats och förordar att översiktliga naturinventeringar snarasl genomförs. Det är enligt verket sannolikt alt åtskilliga områden av riksintresse ännu inte har uppmärksammats.

Sorsele och Storumans kommuner anser att bevarandeinlressena har getts alltför stor tyngd i hittillsvarande planering och betonar vikten av alt även regionalpolitiska intressen beaktas. Storumans kommun framhåller atl beslul om restriktioner för markanvändningen bör fattas i samråd med berörda kommuner. Sorsele kommun påpekar att betydande områden har angetts vara av riksintresse. Riksintressena är dock enligt kommunerna inte närmare preciserade till sitt innehåll.

Fritidsbebyggelse

Länsslyrelsen framhåller i sitt kompletterande yttrande atl ökningen av antalet fritidshus i länet under perioden 1970-1975 enligt lantmäteriverkets inventering uppgår till ca 7 500 fritidshus. Den verkliga ökningen har dock enligt länsstyrelsens bedömning varit betydligl lägre, nämligen högst 4500-5 000 fritidshus. Detla innebär att utvecklingen av fritidsbebyggelse i länet har minskat jämfört med tidigare år. Länsstyrelsen anser mot denna bakgrund all statsmakternas riktlinjer belräffande fritidsbebyggelsen har föQts i planeringen.

Även Storumans och Lycksele kommuner ifrågasätter lantmäteriverkets redovisning av tillskottet av fritidshus. Storumans kommun menar sig ha utvecklingen av fritidsbebyggelse under kontroll och anser att inga ytterligare restriktioner krävs. Lycksele kommun framhåller att fritidsbebyggelsen inte utgör något planeringsproblem i kommunen eftersom antalet fritidshus är relativt litet. Sorsele kommun framhåller att inga ytterligare restriktioner mol fritidsbebyggelse krävs. Utvecklingen av fritidsbebyggelse i kommunen har varil måttlig.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 283

Industri

Länsstyrelsen har i en särskild rapport översiktligt redovisat lokaliseringsförutsättningarna vid Västerbottenskuslen för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.

De industrilägen vid Norrlands- och norra Svealandskuslen som har angetts av kommuner och länsstyrelser bör enligt planverket närmare analyseras för att del skall kunna klarläggas var fortsatta planerings- och utbyggnadsinsatser är önskvärda.

Nalurvårdsverket instämmer i stort i länsstyrelsernas bedömningar av de studerade industrilägena vid Norrlandskusten. Verket anser dock atl en lokalisering till Näsudden i Skellefteå kommun är mindre lämplig med hänsyn till de slora utsläpp som redan förekommer i området. En lokalisering lill Jämäs-Bredvik skulle vidare enligt verket delvis beröra elt område av riksintresse för naturvården och är därför olämplig.

Överbefälhavaren framhåller att etablering av industri vid Norrlandskusten främst bör ske inom områden med utbyggda hamnanläggningar o. d. Nya slora industriområden skulle förändra förutsättningama för kust-försvaret. DetaQplaneläggning av ett nytt område bör enligt överbefälhavaren föregås av samråd med de militära myndighetema.

Gruvor och takter

Länsstyrelsen framhåller att möjligheterna att utvinna malm och indu-slrimineraler har stor betydelse för sysselsättningen i länet. Länsstyrelsen och andra sysselsättningsplanerande myndigheter har dock myckel dålig kännedom om fyndighetemas lokalisering och omfattning och om de ekonomiska förutsättningama för eventuell exploatering.

Vilhelmina kommun understryker de planerande myndighetemas behov av en konkret redovisning av prospekleringsresultal för att undvika framlida konflikter mellan olika intressen. Kommunen föreslår vidare att staten ersätter prospekteringskostnadema inom de obrutna Qällområdena i de fall gruvdrift inte kan bevlQas. Lycksele kommun efterlyser ett förbättrat underlag för mineralseklom inför en fortsatt fysisk riksplanering.

Industriverket framhåller alt den information som föreligger efter den avslutande fasen i prospekleringen normall är myckel osäker. Ytterligare utredningar av främsl teknisk och ekonomisk art krävs ofta innan något beslut om brytning kan fattas. Verket anser dock att länsstyrelser och kommuner bör informeras redan vid utläggningen av utmål. Den definitiva avvägningen mellan gruvintressen och motstående intressen kan emellertid göras försl vid den lidpunkt då beslut om gruvbrytning fattas.

Flygplatser

Flygplatsemas lokalisering bör enligt länsstyrelsen grunda sig på översiktiiga bedömningar som ansluter till övrig trafikplanering. Eventuella konflikter vid flygplatsernas lokalisering kan bedömas först då resultat

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 284

föreligger av den utredning om flygtrafiken i länet som genomförs av länsstyrelsen.

Luftfartsverket framhåller atl redovisning av planeringsålgärderaa för flygplalsema i länet, bl.a. Umeå och Skellefteå flygplatser, saknas.

Planverket anser att en omlokalisering av Umeå flygplats bör övervägas med hänsyn lill bullerslömingar i Umeå tätort. Nya lägen bör undersökas och mark reserveras för ändamålet.

Umeå kommun anser inte atl nuvarande förhållanden motiverar en utredning om altemativt flygplatsläge. För att bevara handlingsfriheten kan det dock vara motiverat att klarlägga lokaliseringsaltemativ i kommande markanvändningsplanering. Kommunen påpekar att endast ell fåtal bostadshus berörs av den enligt flygbullerutredningen maximalt godtagbara bullernivån.

Länsstyrelsen anser i sitt kompletterande yttrande att planverkets förslag att omlokalisera Umeå flygplats är orealistiskt. Investeringama har under de senaste åren varit omfattande. Några större nya bostadsområden är inte aktuella inom bullerstörda områden.

Storumans kommun framhåller att en ombyggnad av militärflygfältet vid Gunnam skulle möjliggöra charterresor till turistorterna i Qällen.

Sorsele kommun konstaterar att luftfartsverket inte har bemött förslaget från Arjeplogs, Norsjö och Sorsele kommuner att anlägga elt flygfält i Slagnäsområdet.

Försvar

Länsstyrelsen anser alt flygvapnets skjutverksamhet vid Lyxamyran i Sorsele och Storumans kommuner bör inskränkas under vissa perioder med hänsyn till fågellivet i området. Överbefälhavaren framhåller i sitt yttrande att så har skett.

6.24 Norrbottens län

Redovisat material

I samtliga 14 kommuner i Norrbottens län antog kommunfullmäktige under år 1974 program för hur den fysiska riksplaneringens riktlinjer avsågs bli fullföQda i den kommunala markanvändningsplaneringen och genom andra åtgärder. Regeringen tog ställning till programmen genom beslul län för län under våren 1975. För Norrbottens län fattades beslut den 20 mars 1975.

Samtliga kommuner i Norrbottens län har redovisat sill arbele under planeringsskedet med alt fullföQa riktiinjema för hushållning med mark och vatten. Redovisningarna har behandlats av kommunfullmäktige.

Samtliga kommuner i länet har redovisat av kommunfullmäktige antagna kommunöversikter.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 285

I Norrbottens län omfattas Qällen, kusten saml Muonioälvens, Torneälvens, Kalixälvens, Luleälvens, Pileälvens. Byskeälvens och Skellefleäl-vens dalgångar av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer. Länet berörs även av de primära rekreationsområdena Abisko-Kebnekaise-Qällen, Tärna-Graddis fjällvärld och Norrbottens skärgård.

Haparanda kommun har redovisat en av kommunfullmäktige anlagen generalplan för det inre skärgårdsområdet. I övrigl har inie markdispositionsplaner redovisats för områden med geografiska riktlinjer eller för de primära rekreationsområdena.

Av fullmäktige godkända redovisningar för ålgärder som kommunerna har vidtagit eller avser alt vidta för alt genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner har lämnals av 10 av länels 14 kommuner.

Länsstyrelsen i Nortboltens län har ställt samman och utvärderat de kommunala redovisningarna samt i yttrande lill ämbetsverken och regeringen redovisat sina synpunkter med anledning av arbelel under planeringsskedet. Efter hörande av landstinget har länsslyrelsen den 15 september 1977 avgell slutligt sammanfattande yttrande.

Till länsstyrelsens redovisning har fogals en särskild redovisning av studier av induslrilägen vid Norrlandskusten som har utförts enligt överenskommelse med bostadsdepartementet. Vidare har länsslyrelsen bifogat yttranden från militärbefälhavaren i övre Norriands militärområde, vägförvaltningen, lantbmksnämnden, fiskeriintendenten i Övre norra distriktet och landstinget samt från Norrbottens läns TCO-distrikt.

Yllranden över del redovisade materialet har lämnals av berörda ämbetsverk, andra myndigheter, forskningsinstitutioner, organisationer m. fl. (Se avsnitt 1.).

Kommunema har beretls tillfälle all komma in med kompletterande synpunkter med anledning av länsstyrelsernas, landstingens och ämbetsverkens yttranden. Länsstyrelser och landsting har likaledes getts lillfälle alt komma in med synpunkter på verkens yttranden. I Norrbottens län har synpunkter lämnals av länsslyrelsen saml Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks, Kiruna och Pajala kommuner.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt om planeringsskedets ulfall

Riksplaneringens intentioner har enligt länsstyrelsen tillgodoselts väl i det planerings- och säkerställandearbete som har genomförts av kommunerna. Den översiktliga markanvändningsplaneringen, som lidigare var outvecklad, har genom planeringsskedet fått sitt genombrott i kommunerna. Kommunemas medvetenhet om resurshushållningsfrågoma har ökat. Trots att mycket arbete återstår med att upprätta översiktliga planer för markanvändningen inom områden med geografiska riktlinjer bedömer

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 286

länsslyrelsen genomförandeläget i länet som gott. Kommunöversiklerna uttrycker i alll väsentligl kommunemas avsikter i markanvändningsfrågorna och utgör därför ett steg på vägen mot en mera fullständig markanvändningsplanering. De ålgärder som inte har kunnat genomföras under planeringsskedet bör enligt länsstyrelsens bedömning kunna avslutas under 1970-talel.

Länsstyrelsen betonar starkt behovel av en förbättrad samordning mellan den regionalpoliliska planeringen och den fysiska riksplaneringen. Det föreligger enligt länsstyrelsen risk för atl två helt skilda planeringsformer med motstridiga mål utvecklas.

Vissa för länets näringsutveckling särskilt viktiga frågor måste enligt länsstyrelsen uppmärksammas och belysas ytterligare i del fortsalla planeringsarbetet. Det gäller bl. a. den långsiktiga utvecklingen inom Qällområdena och formerna för reglering av turismen, samordningen mellan rennäringens, skogsbrukets och naturvårdens intressen samt mineralutvinningens markanvändningsaspekter.

Länsstyrelsen framhåller att medborgarinflylandet i planeringen har varil svagt under planeringsskedet trots omfattande insatser från kommunerna och de regionala myndigheterna. Möjligheterna lill insyn och medverkan måsle enligt länsstyrelsen förbällras.

Fjällen

Länsslyrelsen framhåller atl Qällkommunema och länsstyrelsen gemensamt har formulerat vissa riktlinjer för resursanvändningen i Qällområdet. Utgångspunkten har varit riktlinjema i den fysiska riksplaneringen och de målsättningar som har formulerats i länsprogrammet. De närmare formerna för regleringen av markanvändningen i Qällområdet har enligt länsslyrelsen inte kunnat läggas fast under planeringsskedet eftersom beslul från statsmaktema om riktlinjer för de obrutna fjällområdena har saknats. Länsstyrelsen har rekommenderat kommunerna att i avvaktan på mer långsiktiga säkerställandeåtgärder vidta interimistiska skyddsåtgärder inom dessa områden.

Länsstyrelsen framhåller atl den påverkan på naturmiQön i fjällområdet som den växande turismen medför måste uppmärksammas särskilt i den fortsatta markanvändningsplaneringen. Del gäller förutom vandringsturismen även den mer intensiva flyg- och scootertrafiken. En förhållandevis kraftig styrning av turistslrömmarna är nödvändig för atl förhindra en successiv förslitning av alll slörre delar av de värdefulla områdena.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom Qällen redovisas i avsnitt 4.4. Beträffande Norrbottens län anförs därulöver föQande.

Planverket anser alt den planerings- och utredningsverksamhet som har bedrivits av länsstyrelsen i Norrbollens län utgör en god grund för kommunernas arbete.

De riktlinjer för tillkommande bebyggelse i de obmtna Qällområdena

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 287

som redovisas i Jokkmokks och Gällivare kommuners kommunöversikter bör enligt planverket omformuleras. Bebyggelse som från riksplanerings-synpunkt eller andra planeringssynpunkler är olämplig bör inte kunna till-låtas av enbart regionalpolitiska skäl.

Svenska Qällklubben motsätter sig starkt den föreslagna utbyggnaden av vägsträckan Stenudden-VästerQäll inom Arjeplogs kommun. Fjällplaneringen i Norrbollens län har dokumenterat Tjeggelvasregionens slora botaniska och geologiska intresse. Vägen skulle enligt Qällklubben dessutom göra intrång i del obrutna fjällområdet Sarek-Pile.

De kommuner som har lämnat synpunkter på inkomna yttranden framhåller atl även regionalekonomiska bedömningar måste kunna vägas in i riksplaneringen.

Gällivare och Jokkmokks kommuner vidhåller sina ställningstaganden i kommunöversiklerna alt anläggningar inom obrutet Qällområde som är motiverade av regionalpolitiska skäl bör prioriteras högt i förhållande till allmänna bevarandeinlressen. De arbetstillfällen turismen kan ge är ett nödvändigt komplement till den vikande sysselsättningen i andra näringar.

Gällivare kommun förutsätter alt gränsen för det obrutna Qällområdet skall göra det möjligt alt för turism och friluftsliv utnylQa de gjorda investeringama i Rilsem, inkl. vägen mellan Suorva och Rilsem.

Jokkmokks kommun förutsätter alt Ritsemvägen till Norge snarast färdigställs eftersom vägen anses nödvändig för kommunens utveckling. Beträffande del obrutna Qällområdet i övrigt vidhåller kommunen de tidigare framförda önskemålen om tillräckliga vägomland och övriga avgränsningar av området.

Arjeplogs kommun framhåller atl avgränsningen av det obrutna Qällområdet i anslutning till Graddisvägen kommer att göras i enlighet med intentionerna i det pågående generalplanearbetet.

Kiruna kommun framhåller alt den restriktiva syn som bör anläggas på fritidsbebyggelse i Qällområdena måste kunna nyanseras då det gäller atl tillgodose lokalbefolkningens behov.

1 sitt kompleUerande yttrande framhåller länsstyrelsen att de riktlinjer för bebyggelse som har formulerats i Gällivare och Jokkmokks kommunöversikler inte stämmer överens med målsättningen i länels fjällplanering.

Länsslyrelsen påpekar vidare alt översiktligt planarbete pågår för de områden, bl. a. Torne träsk och Graddisvägen, där önskemål om exploatering för en ökad turism kan förväntas. Särskilda överväganden om avgränsning och planeringsinsatser i de primära rekreationsområdena har inte gjoris under planeringsskedet. För detta krävs enligt länsstyrelsen ekonomiska bidrag från staten.

Länsslyrelsen anför med anledning av statsmaktemas beslut om riktlinjer för de obrutna Qällområdena atl styrelsen i avgränsningsfrågan kommer all hävda alt gränsen får en sådan utsträckning alt eventuella konflikter mellan anläggningar för turism och bevarandeintressen inte behöver avgö-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 288

ras på central nivå. 1 kommunemas fortsatta översiktliga planering för områdena kring bl. a. Norgevägen och Graddisvägen kommer gränsen alt de-laQstudeias utifrån denna grundsyn.

Flygverksamheten i Qällen bar inte blivit föremål för ställningstagande från statsmaktema. Länsslyrelsen anser att en konsekvent behandling av all verksamhet i Qällvärlden behövs för att statsmakternas riktlinjer skall kunna förverkligas.

Kusten

Länsstyrelsen framhåller att länsstyrelsen på likartal säll som i Qällen tillsammans med kommunema har bedrivit visst översiktligt planeringsarbete för kustområdet. De gemensamma planeringsriktlinjer som har utarbetats har förankrats i såväl kommunema som länsstyrelsen. I de kommuner som inte har genomfört en egen markanvändningsplanering uttrycker riktlinjema enligt länsstyrelsens bedömning kommunernas grundsyn i markan vändningsfrågoma.

Befolkningskoncentrationen i kustområdet ställer enligt länsstyrelsen krav på utrymme för såväl permanent bebyggelse som fritidsbebyggelse. Länsstyrelsen bedömer dock inte alt detla innebär något direkl hot mot naturmiQön i skärgårdsområdet. De överläggningar som har hållits med kommunema lorde garantera att de naturvetenskapliga värdena i skärgården bevaras.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom de övriga kustområdena redovisas i avsnitt 4.3. Beträffande Nortboltens län anförs därulöver föQande.

Planverket ställer sig i huvudsak bakom de principer för fortsatt planering i kustområdet som kommunerna och länsslyrelsen har enat sig om. Den restriktiva inställning lill tillkommande fritidsbebyggelse som har redovisats för större delen av kustområdet bör dock gälla i samtliga kommuner. Ny enskild fritidsbebyggelse bör inte medges i del yttre skärgårdsområdet. Den planerade utbyggnaden av fritidsbebyggelse på öar i det inre skärgårdsområdet bör enligt verkel begränsas starkt. 1 Kalix och Haparandas inre skärgårdsområden bör inga hittills oexploalerade öar tas i anspråk för fritidsbebyggelse. Ingen ytteriigare fritidsbebyggelse bör heller lokaliseras till öar utan fast landförbindelse i dessa områden.

I Norrbollens kustområde som också är primärt rekreationsområde har Haparanda kommun enligt nalurvårdsverket för sin del av skärgården föreslagit en ulbyggnad med närmare 1000 enskilda fritidshus under en femtonårsperiod. Inga andra boendeformer har föreslagits.

Länsslyrelsen anför i sill kompletterande yttrande att de gemensamt formulerade planeringsrikllinjerna inte har tillämpats i planeringen för skärgården i Haparanda kommun. Efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse är dock slor och länsstyrelsen har förståelse för att kommunen vill utnyttja även yttre skärgården för elt begränsal antal enskilt ägda fritidshus.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 289

Den kritik som planverket riktar mol kuslplaneringen i Kalix kommun är enligt länsstyrelsen starkt överdriven. I kommunen pågår områdesplanering för fastlandskusten och den inre skärgården. I områdesplaneringen kommer kommunen atl pröva vilka områden som är lämpade för fritidsbebyggelse och vilka som bör avsättas för friluftslivet, de areella näringarna eller annan markanvändning. Länsstyrelsen bedömer all kommunen kommer att tillämpa de gemensamma planeringsriktlinjerna i denna planering.

Älvdalar

Länsstyrelsen framhåller alt den slutliga regleringen av markanvändningen i älvdalarna ännu inte har kunnat genomföras. Etl förbättrat inventeringsunderlag för natur- och kullurmiQön måsle las fram för atl behovet av åtgärder skall kunna preciseras. Avsaknaden av ställningstaganden från statsmakternas sida till fortsalt ulbyggnad av vallenkraften har också inneburit att entydiga utgångspunkter för planeringen har saknats.

Ämbetsverkens allmänna synpunkter på planeringen inom huvudälvarnas dalgångar redovisas under avsnitt 4.5. Beträffande Norrbollens län anförs därulöver föQande.

Naturvårdsverket framhåller atl de fyra oulbyggda storälvarna Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven bör undantas från utbyggnad av vattenkraft. De bör inte heller påverkas genom överledning av vatten från ett vattendrag till ett annat.

Planverket anser atl kommunema för huvudälvamas dalgångar mellan Qällområde och kustland i Norrbottens län bör kunna göra en förenklad redovisning av den långsiktiga markanvändningen. Detla gäller för Torne och Muonio älvar inom Pajala och Kiruna kommuner, Kalix älv inom Gällivare och Kiruna kommuner, Pite älv uppströms Piteå kommun, Byske älv samt Skellefle älv. I de mer bebyggelseexpansiva områdena där även motstående intressen föreligger bör dock en markanvändningsplanering genomföras.

1 siu kompletterande yttrande framhåller länsslyrelsen att del har varil mycket svårt all tolka innebörden i statsmakternas riktlinjer för älvdalarna. Länsslyrelsen har inte bedömt de konflikter som kan uppstå mellan olika intressen som så allvarliga alt en översiktlig markanvändningsplanering är motiverad. Stalsmakiema bör enligt länsstyrelsen precisera riktlinjerna för älvdalarna så att de kan anpassas till de lokala och regionala förutsättningarna i olika delar av landet.

Jordbruk

Länsstyrelsen konstaterar alt översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbrukels intressen inte har kunnat redovisas av berörda kommuner under planeringsskedet. En redovisning av dessa frågor bör kunna ske under år 1978.

19 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 213. Bilaga I

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 290

Skogsbruk och naturvård

Det är enligt länsstyrelsen nödvändigt atl skogsbruket i länet tillåts att rationalisera i den omfattning som krävs för all skogsnäringen skall vidmakthållas och ulvecklas. Till följd av efterfrågeulvecklingen på råvara inom skogsindustrin överstiger avverkningstakten i länets skogar nu tillväxttakten. Med hänsyn till skogsindustrins mycket slora betydelse för sysselsättningen i länet anser länsstyrelsen att åtgärder i form av dikning, skogsgödsling och liknande bör vidtas för att höja avkastningen i skogen.

Länsstyrelsen påpekar atl företrädama för rennäringen anser att det moderna storskogsbrukel starkt kan försvåra näringens utövande. Samtidigt är skogsbruket enligt länsstyrelsen en förutsättning för att bibehålla de flesta orterna i länets inland. Möjlighetema att samordna rennäringens och skogsbrukets intressen bör enligt länsslyrelsen utredas av statsmakterna i nära samverkan med regionala organ. I avvaktan på resultat av en sådan utredning föreslår länsstyrelsen vissa handlingsprinciper. För att tillgodose rennäringens och även naturvårdens intressen bör man således införa en lämplighetsprövning av aktualiserade skogsbmksålgärder. På det sättet kan man enligt länsstyrelsen garantera en allsidig belysning av den lämpligaste markanvändningen.

De mål för planeringen som länsslyrelsen i Norrbottens län redovisar stämmer enligt naturvårdsverkets uppfattning inte överens med de av riksdagen fastlagda målen för hushållning med naturresurserna. Det gäller särskilt skogsbruket där länsstyrelsen för att bibehålla sysselsättningen förordar ett intensifierat skogsbruk upp mot barrskogsgränsen. Verket framhåller atl Qällbarrskogen på många håll utgör en ursprunglig skogsmiQö av omistligt värde för naturvården och friluftslivet.

Med hänsyn lill planeringslägel föreslår naturvårdsverket att en särskild utredning tillsätts för att se över skogsfrågorna i Qällregionen. I avvaktan härpå bör elt tioårigt avverkningsförbud för området ovanför skogsodlingsgränsen införas.

Etl generellt förbud mol skogsbruk i Qällnära områden är enligt skogsstyrelsen inte motiverat. Styrelsen hänvisar i övrigt till de synpunkter som har förts fram i yttrandet över naturvårdsverkels och planverkets utredning Obrutna Qällområden.

Svenska samernas riksförbund (SSR) framhåller alt den lämplighetsprövning av planerade skogsvårdsåtgärder som länsstyrelsen föreslår kan vara en framkomlig väg atl reglera förhållandet mellan storskogsbrukel och renskötseln. Oberoende härav måste skyndsamma åtgärder vidtas för atl förhindra atl en enskild sameby utsätts för skogsvårdsåtgärder i sådan omfattning alt renskötseln direkl hotas. Exempel på en sådan situation finns bl. a. i Gällivareområdet. Vinterbetesmarkerna bör över huvud tagel ges bättre skydd. SSR påpekar vidare att erfarenheterna från samisk sida av hittillsvarande samråd med skogsbmkels förelrädare är myckel dåliga. Ett reellt samrådsförfarande bör enligt SSR innebära atl även skogsbru-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 291

kets företrädare är beredda alt jämka sina intressen.

Svenska Qällklubben anser att de högt belägna barrskogarna i Qälldalarna utgör en väsentlig del av Qällandskapel. De bör inte få betraktas som mark för skogsproduktion.

Länsstyrelsen avvisar i sill kompletterande yttrande naturvårdsverkels förslag om atl införa ell tioårigt avverkningsförbud för Qällskogama. Länsstyrelsen anser alt möjlighetema att tillämpa samrådsplikl enligt 20 § NVL och naturvårdslagens normala säkerslällandeinstmment bör prövas. Sam-rådsliden bör förlängas till ett år i slällel för en månad.

Vissa områden i länet med gammal s. k. naturskog bör enligt länsstyrelsen avsättas som referens- och skyddsområden. Länsslyrelsen är beredd att ta ställning till skyddsområdenas omfattning först efter verkställda inventeringar och utredningar.

För att lösa konflikterna mellan rennäringen och skogsbruket föreslår länsslyrelsen bl.a. en särskild skötselplan för randzonema mot Qällområdet. Vidare behövs en karlläggning av renbetestillgångarna i området. En utredning om den konfliktsituation som föreligger i randzonerna har redan påbörjats på initiativ av länsstyrelsen.

Arjeplogs, Gällivare, Kiruna och Jokkmokks kommuner lar avstånd från naturvårdsverkets förslag om avverkningsförbud ovanför skogsodlingsgränsen.

Gällivare kommun framhåller att delta område, som omfattar nära hälften av kommunens yta, utgör grundvalen för kommunens skogsnäring.

Jokkmokks kommun anser alt statsmakterna bör slå vakt om arbetstillfällena i den förädlingsanläggning för skogsråvara som har etablerats i kommunen. Eu avverkningsförbud skulle vidare sälta stopp för etl i alla tider bedrivet privat skogsbruk i området.

Kiruna kommun anser att naturvårdsverkets förslag är ett åskådningsexempel på hur hänsynslöst seklorsintressena kan hävdas. Förslagets sociala och näringspolitiska effekter belyses över huvud laget inte.

Fiske

Länsstyrelsen anser atl del på sikt bör klarläggas hur utbyggnaden av den mlQöstörande induslrin i kustområdet inverkar på förutsättningarna för fisket. Likaså måste konsekvenserna av en fortsatt utbyggnad av vattenkraften i älvama klarläggas. Viktiga reproduktionsområden för laxfiske kommer alt påverkas och i vissa fall förstöras.

Fiskets intressen har enligt fiskeristyrelsen inte lillgodosetts i den kommunala planeringen. Samtliga kommuner som berörs av fiskels viktigare intresseområden bör vid kommande revidering av de kommunala översiktsplanerna redovisa hur man avser alt säkerställa dessa områden.

Rennäringen

Länsstyrelsen framhåller alt konflikter mellan rennäringens intressen

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 292

och andra markanvändningsintressen föreligger på skilda håll i länet. Det gäller konflikter med såväl skogsbmkel som samhällsutbyggnad i skilda former. Instrument för alt bilägga uppkommande konflikter saknas i många fall. Framför alll är den under senare år allt mer utvecklade kommunala översiktliga planeringen bristfälligt relaterad till förfatlningsmm-men i rennäringslagsliftningen. De lagrum i denna lagstiftning som tillåter ändrad markanvändning i överensstämmelse med fastställd detaQplan bör enligt länsstyrelsen utvidgas till atl avse också tillstånd lill ändrad markanvändning om den sker i överensstämmelse med godtagen översiktsplan.

Länsstyrelsen hemställer att stalsmakiema föranstallar om en översyn av rennäringslagsliftningen och dess relationer till annan markanvändningslagstiftning, främst byggnads- och naturvårdslagsliftningama.

Lantbruksnämnden och lanlbruksslyrelsen framhåller att samrådet mellan kommunerna och samebyarna i det översiktliga planeringsarbetet har varit bristfälligt och bör utökas.

Planverket påpekar att de i rennäringslagen fixerade rättigheterna och statsmakternas uttalanden bl.a. i samband med den fysiska riksplaneringen ger rennäringen slöd för alt bedriva verksamheten i alla berörda län i hittillsvarande omfattning.

Arvidsjaurs, Bodens och Piteå kommuner samt i viss utsträckning även Kiruna kommun har enligt planverket ännu inte tagit ställning lill hur vissa viktiga renskölselmarker skall behandlas i planeringen. 1 de berörda kommunerna bör samråden med rennäringens företrädare fördjupas. Den modell för kommunöversikt i renskölselområdel som har utarbetats med jämtländska förhållanden som utgångspunkt bör utvecklas ytterligare och anpassas särskilt till norrbottniska förhållanden. Vid fortsatt bearbetning och revidering av de hittills framtagna kommunöversikterna bör de metodexempel som föreligger utnytQas.

Lanlbruksslyrelsen pekar på risken för konflikter mellan renskötseln och olika former av friluftsliv i renskötselområdets Qällregion. Bl.a. kan utvecklingen i de primära rekreationsområdena enligt styrelsen komma i konflikt med rennäringen. För att renskötselmarkema skall kunna säkerställas bör en övergripande markanvändningsplan upprättas för varje primärt rekreationsområde.

Svenska samernas riksförbund (SSR) påtalar behovet av centralt utfärdade direktiv och anvisningar för kommunemas planering vad gäller rennäringens intressen. I etl flertal kommunöversikler, däribland Kimnas och Arvidsjaurs, finns enligt förbundet betydande brister. SSR betonar att en nödvändig förutsättning för att renskölselns markanvändning skal! beaklas i planeringen är alt föreskrivna samråd verkligen kommer till stånd. Härutöver bör sameby betraktas som sakägare i byggnadslagstiftningens mening i första hand inom de centrala och viktiga delama av renskötselmarkema.

Den negativa effekt som exploateringen för turism och rekreation har på

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 293

renskötseln har enligt förbundet inte uppmärksammats i riksplanearbetel. Del är nödvändigt att instmment skapas för en samlad bedömning av hur rekrealionsinlressena och rennäringens intressen skall kunna samordnas.

Vad gäller de förslag lill ändring av rennäringslagen som läggs fram av länsstyrelsen vill SSR påminna om att liknande synpunkter fördes fram i en reservation till rennäringssakkunnigas betänkande och i en motion med anledning av propositionen om ny rennäringslag. Dessa tankegångar avvisades dock av riksdagen.

Arjeplogs, Gällivare och Jokkmokks kommuner framhåller, liksom också länsslyrelsen i sitt kompletterande yttrande, alt en fömlsättning för alt kunna upprätthålla en minimiservice för den fasta befolkningen i Qällområdet är att sysselsättning skapas i andra näringsgrenar än rennäringen. De sysselsättningstillfällen som turismen kan ge är helt nödvändiga för kommunerna.

Industri

Länsstyrelsen har i en särskild rapport översiktligt redovisat lokalise-ringsförulsättningarna vid NoiTbottenskusten för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Enligt redovisningen skall i första hand utbyggnad av industri i Piteå, Luleå och Kalix kunna komma i fråga. Helt nya industrityper eller nya induslrilägen behandlas inte.

Inga väsentliga fysiska eller miljömässiga hinder föreligger enligt länsslyrelsen för en utbyggnad av befintlig industri i dessa orter. Erforderligt markutrymme för industriutbyggnad kommer alt redovisas i det översiktliga planarbete som pågår i de berörda kommunerna. Länsstyrelsens regionalpolitiska målsättning innebär dock alt utbyggnaden av sågverksindustrin bör prioriteras i områden där sysselsättningsproblemen är svårast,

dvs. i inlandet.

De industrilägen vid Norrlands- och norra Svealandskusten som har angetts av kommuner och länsstyrelser bör enligt planverket närmare analyseras för att det skall kunna klarläggas var fortsatta planerings- och ut-byggnadsinsalser är önskvärda.

Överbefälhavaren framhåller atl etablering av industri vid Norrlandskusten främst bör ske inom områden med utbyggda hamnanläggningar o. d. Nya stora industriområden skulle förändra förutsättningarna för kustförsvaret. Detaljplanering av ett nytt område bör enligt överbefälhavaren föregås av samråd med de militära myndighetema.

Gruvor och takter

Länsstyrelsen framhåller atl länets tillgångar av brylningsvärda minera-ler är ofullständigt kartlagda. Med hänsyn till mineralfyndighetemas slora näringspolitiska betydelse tillmäter länsstyrelsen möjligheterna till fortsatt mineralutvinning största vikt. Länsstyrelsens uppfattning stöds av berörda kommuner.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 1 294

En allsidig belysning av lämpligheten av sådana ingrepp i marken som en brytningsverksamhet innebär behövs enligt länsslyrelsen. Länsstyrelsen föreslår därför atl slörre mineralulvinningsprojekt prövas enligt 136 a § byggnadslagen. Länsslyrelsen anser vidare att det är angeläget alt resullalen från pågående prospekteringsverksamhet i länet redovisas till länsstyrelsen lidigare än vad som sker i dag. Det är en förutsättning för alt det föreslagna utvinningsområdels nylQande skall kunna vägas mot andra önskemål om markens användning.

Industriverket framhåller all den information som föreligger efter den avslutande fasen i prospekleringen normalt är myckel osäker. Ytterligare utredningar av främsl teknisk och ekonomisk art krävs ofta innan någol beslut om brytning kan fattas. Verket anser dock att länsstyrelser och kommuner bör informeras redan vid utläggningen av utmål. Den definitiva avvägningen mellan gruvintressen och motstående intressen kan emellertid göras först vid den tidpunkt då beslul om gruvbrytning fattas.

Försvar

Överbefälhavaren framhåller atl målplatsen för flygvapnets skjutverk-samhet på Junkön i Luleå kommun 1. v. måste behållas för försvarsmaktens räkning. Samråd har sketl med länsslyrelsen och kommunen om en omdisponering av målplatsen i syfte all frilägga hela eller delar av Junkö-området för friluftslivets och naturvårdens behov. En avveckling kräver dock dels atl en helt ny målplats anskaffas för alt tillgodose flygvapnets behov, dels alt Junkön kan röjas från ammunition lill erforderlig säkerhet. Överbefälhavaren bedömer atl della inte kan ske inom överskådlig lid.

Länsstyrelsen anser atl överbefälhavaren i sitt yttrande avviker från sin tidigare bedömning av Junköns framlid för civilt nyttjande. Enligt länsstyrelsen kräver överbefälhavarens ställningslagande ytterligare motiveringar från försvarsmakten och etl klart ställningstagande från statsmakterna.

Det är vidare enligt länsslyrelsen ytterst angelägel all försvaret påskyndar utredningsarbetet rörande den planerade utvidgningen av södra skjutfällel sydväst om Bodens centralort. Osäkerheten om skjutfältels framtida utbredning kommer annars alt krafligl försena generalplanearbetet för Bodens tätort.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2

1 Allmänna utgångspunkter för det fortsatta arbetet med att fullfölja statsmakternas riktlinjer för hushållning med mark och vatten

1.1 Allmänt om fortsatt arbete inom ramen för fysisk riksplanering

Som anfördes i prop. 1972: 111, bil. 2, Hushållning med mark och vatten och i prop. 1975/76:1 Redovisning av programskedet i den fysiska riksplaneringen kan arbetet med den fysiska riksplaneringen delas upp i två huvudgrupper:

A. Uppgifter som måsle genomföras för att fullfölja vad som har förordats
i prop. 1972:111 och prop. 1975/76:1 angående bl. a. markreservationer
för friluftsliv och vissa vetenskapliga intressen, reservationer för in
dustri samt särskild planering i vissa områden.

B. Uppgifter som hänger samman med en fortsatt fysisk riksplanering
inom ramen fören mera integrerad samhällsplanering.

De utgångspunkter för fortsalt arbete som anges i denna promemoria, gäller frågor som hänger samman med de uppgifter som måsle genomföras för atl statsmaktemas beslut åren 1972 och 1975 om hushållning med mark och vatten skall fullföQas (gruppen A ovan).

Regeringen tar ställning lill planeringsarbetet genom beslut län för län, till vilka denna promemoria bifogas. Regeringens beslut avser inriktningen av planeringsarbetet m. m. under de närmaste åren i avvaktan på bl. a. en ny plan- och byggnadslagstiftning och de eventuella ytterligare riktlinjer som kan föQa av riksdagens ställningstaganden med anledning av den rapport om hushållning med mark och vatten som utarbetas inom bostadsdepartementet (gruppen B ovan).

De ertarenheter som har vunnits genom det hittills utförda arbetet utgör en väsenllig utgångspunkt för både den pågående översynen av byggnadslagstiftningen och den nyss nämnda rapporten. I rapporten kommer att ingå dels en utvärdering och uppföljning av det hittillsvarande arbetet med den fysiska riksplaneringen, dels en redogörelse för och utvärdering av nya inventeringar och utredningar saml eventuella förslag till nya eller reviderade riktlinjer för hushållning med mark och vatten.

Frågor rörande hushållning med mark och vatten i ett vidare perspektiv behandlas även i den av chefen för jordbruksdepartementet tillsalla naturresurs- och miQöutredningen (Jo 1978:01).

Kommuner, länsstyrelser och centrala myndigheter har i sina redovisningar av och yllranden över planeringsskedet aktualiserat en rad nya frågor av betydelse för den fortsatta fysiska riksplaneringen. Direkta förslag belräffande inriktningen av det fortsatta arbetet har också lämnals. Statens

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 3

planverk har i mars 1978, mot bakgrund av de samlade erfarenheterna av arbetet under planeringsskedet, lämnat förslag beträffande den fortsatta fysiska riksplaneringen (statens planverk. Meddelande om fysisk planering. Dnr R 3040/77). Detla malerial beaktas i arbetet med den tidigare nämnda rapporten om hushållning med mark och vatten.

Länsstyrelser och centrala myndigheter har i sina yttranden tagit upp ett flertal frågor som är av sådan karaktär att de måste beredas i särskild ordning. De synpunkter och förslag gällande bl. a. komunöversiktens rällsliga status och vissa ändringar i marklagstiftningen som flera remissinstanser har fört fram beaklas sålunda i arbetet med en ny plan- och byggnadslagstiftning. Flera andra lagar berörs av frågor som remissinstansema har aktualiserat. Exempel på sådana frågor är önskemål om ändrad lagstiftning för att tillgodose kulturminnesvårdens intressen och vissa preciseringar angående tillämpningen av 19 och 20 §§ naturvårdslagen (1964:822, omtryckt 1974:1025, ändrad senast 1975:196). Behovet av ökade ekonomiska resurser för främst säkerställande och vård av områden som är intressanta för naturvården, kulturminnesvården och friluftslivet har också aktualiserats. I avsnitt 2 anges för resp. verksamhel exempel på sådana frågor som har kommit upp under planeringsskedet och som kräver fortsatt beredning.

1.2 Ställningstaganden till planeringsskedet som ankommer på regeringen

Kommunema har utfört etl omfattande arbele under planeringsskedet. Planeringsaktiviteten har ökat inom kommunernas områden som helhet. Planeringen för att tillgodose statsmaktemas riktlinjer för hushållning med mark och vatten har i flertalet fall inordnats i en kommunal planering där olika markanvändningsfrågor tas upp till behandling. Den planering som har skett under planeringsskedet har sålunda från kommunernas sida haft etl vidare syfte än att enbart tillgodose av statsmaktema fastlagda riktiinjer för hushållning med mark och vatten. Regeringen har således inte att ta ställning till alll material som har redovisats i samband med planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen.

Det finns skäl att erinra om den ansvarsfördelning m. m. som lades fast genom riksdagens ställningstagande till prop. 1972:111 och prop. 1975/76:1. Enligt riksdagsbeslutet år 1972 skall avgörandena på riksnivå begränsas till sådana frågor vilkas karaktär kräver bedömningar i större regional eller nationell skala. Vidare är det en huvudlinje att den fysiska riksplaneringen fullföQs och vidareutvecklas genom kommunal planering. Som grundläggande princip beträffande de statliga insatsema gäller enligt riksdagsbeslutet år 1975 att de samlade nationella intressena bör komma lill uttryck och fullföQas inom ett system med tre olika statliga ansvarsnivåer. Dokumentation och bevakning av riksintressanta områden sett från den

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 4

enskilda samhällssektorns synpunkt har sin huvudsakliga centrala förankring på verksnivå. Nationella riktlinjer för planeringen av särskilda områden (geografiska riktlinjer) och för hur olika sektorsinlressen bör beaktas i planeringen (verksamhetsanknutna riktlinjer) läggs fast av riksdagen efter förslag av regeringen. Regeringen lämnar anvisningar för tillämpningen av sådana riktlinjer och kan även ange geografiska områden där förhållandena är så komplicerade atl planeringsåtgärder m. m. bör redovisas direkl till regeringen.

Enligt denna ansvarsfördelning kan regeringen inte besluta om nya riktlinjer utan riksdagens hörande. Regeringen lar nu inte heller ställning i enskilda frågor, t.ex. om behandlingen av enskilda riksintressanta objekt, annat än i vissa särskilda fall, t. ex. då kommuner, länsstyrelser eller centrala ämbetsverk har begärt ställningslagande från regeringen. Regeringens beslut inriktas på att översiktligt ta ställning till det utförda planeringsarbetet mot bakgrund av fastlagda riktlinjer. Regeringen anger de kompletteringar och preciseringar som bedöms erforderliga för atl statsmakternas riktlinjer för hushållning med mark och vallen skall uppfyllas. Regeringens ställningstagande innehåller således föQande momenl:

• Ställningstagande lill den allmänna inriktningen av planeringsarbetet i förhållande till statsmakternas riktlinjer för de verksamheter som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Dessa ställningstaganden återfinns i avsnitt 2.

• Ställningstagande till om de geografiska riktlinjerna har beaktats i tillräcklig omfattning. Detla sker i regeringens beslut län för län angående arbetet under planeringsskedet.

• Ställningstagande till planeringsarbete m. m. för de fem särskilt utpeka-

de redovisningsområdena i landet saml för vissa andra områden som uppvisar särskilda problem eller starka motstående intressen om atl få utnyttja marken. Härvid bedömer också regeringen om närmare föreskrifter behöver ges för fortsatt planeringsarbete. Dessa ställningstaganden sker i länsbesluten.

• Ställningstagande i vissa särskilda fall, exempelvis då sådana konflikter

om markanvändningen kvarstår atl den fysiska riksplaneringens intentioner kan äventyras. Också dessa frågor tas upp i länsbesluten.

Verksamheten med fysisk riksplanering sker utan alt dess former har lagfästs. De verksamhelsanknutna och geografiska riktlinjer som har anlagils av riksdagen har således inte getts lagform. Den fysiska riksplaneringen innebär elt förberedande kunskapsinsamlande saml överväganden av översiktlig art. De översiktliga bedömningar som sker i anslutning till denna planering utgör en del av förberedelsema till beslul i detalj. Härvid är riktlinjema för hushållning med mark och vatten att betrakta som vägledande men inte rättsligt bindande för myndighetema. Vid beslut i detaQ måste således gällande lagsliflning, t. ex. byggnadslag, naturvårdslag.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 5

skogsvårdslag osv. tillämpas. Det är angelägel alt berörda myndigheter noga beaktar detta förhållande. Beslut i det enskilda fallel kan alltså inte fattas enbart under hänvisning till överväganden i den fysiska riksplaneringen utan ett beslut måste i varje särskill fall baseras på tillämpligt lagrum i berörd lagstiftning.

Regeringens ställningstaganden lill resultatet av arbetet under planeringsskedet är således inte förenade med några rättsverkningar men kommer självfallet att inom ramen för gällande lagstiftning vara en utgångspunkt för regeringens ställningstaganden i enskilda plan- och tillståndsärenden.

1.3 Huvudpunkter i det fortsatta arbetet med att fullfölja fastlagda riktlinjer

Det är inte aktuellt atl nu föra in nya frågor i det planeringsarbete som pågår i kommunema. Del påbörjade arbetet bör fullföQas med beaktande av de utgångspunkter som lämnas i denna promemoria och i regeringens beslul län för län över planeringsskedet.

Det förutsätts att kommunernas arbete drivs vidare i huvudsak enligt kommunernas åtgärdsprogram m.m. Fortsatta överläggningar bör ske mellan kommuner, länsstyrelser och övriga berörda länsmyndigheter, bl. a. om behandlingen av riksintressanta områden i samband med den revidering av föreliggande kommunöversikler som lorde aktualiseras i kommunerna inom något år. Det förutsätts vidare alt kommunerna även fortsättningsvis för ul viktigare frågor om markens användning till bred diskussion bland kommuninvånama.

Erfarenhelema visar att kommunema i mycket stor omfattning har varit beredda att la på sig ansvaret för att genomföra statsmakternas intentioner med den fysiska riksplaneringen. Erfarenheterna visar också alt det är nödvändigl alt länsstyrelsema och övriga länsmyndigheter aktivt biträder kommunerna i arbetet och ställer underlagsmaterial till förfogande.

Länsstyrelserna bör ha en samordnande roll i den fysiska riksplaneringen. 1 avvaktan på beslut med anledning av länsdemokratikommilténs arbele bör länsstyrelserna i ökad utsträckning biträda kommunerna i deras fortsatta planering genom att söka väga samman olika statliga anspråk på denna planering. Sambanden mellan den regionalpolitiska och den fysiska planeringen bör särskill uppmärksammas. Länsstyrelserna bör också medverka lill atl kommunala förtroendemän och Qänstemän får allsidig information om de anvisningar och riktlinjer som regeringen anger för det fortsatta planeringsarbetet. Planverket har redovisat förslag om handläggning inom statlig länsförvaltning av kommunala fysiska översiktsplaner (statens planverk. Meddelande om fysisk planering Dnr R 158/77). Förslagen bör vara vägledande för länsmyndigheternas fortsatta arbete inom ramen för

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 6

fysisk riksplanering. Länsmyndigheternas uppgifter i det fortsatta planeringsarbetet beskrivs närmare i avsnitt 2 och i länsbeslulen.

Planeringsskedet har medfört att markanvändningsfrågoma på elt bättre sätt än förut har uppmärksammats av de centrala verken. Det förutsätts att verken fortlöpande aktualiserar och vidareutvecklar de sammanställningar och översikter som har tagits fram under det hittillsvarande arbetet och att arbetet med att förse kommunema med underiagsmalerial fortsätter. Ytterligare synpunkter på behovet av insalser från verken lämnas i avsnitt 2. Planverket har ett samordnande ansvar för de statliga myndigheternas insalser i det fortsatta planeringsarbetet.

Vissa frågor behöver få en fördjupad behandling i den fortsalla planeringen för alt statsmakternas riktlinjer för hushållning med mark och vatten skall kunna fullföQas. Detta gäller framför allt hänsynslagande till jordbruksmark i bebyggelseplaneringen och behandlingen av fritidsbebyggelsen. Närmare utgångspunkter för behandlingen av jordbruksmarken och fritidsbebyggelsen ges i avsnitt 2.1 resp. 2.6. Vissa ytteriigare preciseringar kommer atl anges i länsbesluten.

En fråga av slor betydelse i det fortsatta arbelel med fysisk riksplanering är hur intresset av att skydda vissa natur- och kulturmiljöer samt friluftslivsområden bäure skall kunna beaktas. Denna fråga övervägs f n. inom regeringskansliet. Fördel fortsatta arbetet med atl fullfölja fastlagda riktlinjer anges i avsnitt 2.5 atl nämnda intressen bör beaktas genom dels särskilda förordnanden, t.ex. enligt naturvårdslagen, dels en ökad allmän hänsyn från olika näringars sida till naturvårds- och kulturminnesvårdsintressen m.m. i den fortlöpande fysiska planeringen och vid ställningstaganden till enskilda frågor.

Ett annat viktigt led i del fortsatta arbetet med att fullfölja fastlagda riktlinjer är det arbete med översyn av kommunöversikterna som torde komma att bedrivas de närmaste åren. Regeringen lar självfallet inte ställning till de riktlinjer för bebyggelse m.m. som finns i kommunöversiklerna, t. ex. till riktlinjer för bebyggelse i områden som inte berörs av den fysiska riksplaneringens riktlinjer. Där kommuner och länsstyrelser har varit överens om kommunöversiktemas riktiinjer vad gäller riksintressanta områden, ser regeringen detta som ett uttryck för en gemensam uppfallning mellan stat och kommun om vilka utgångspunkter som bör gälla för behandlingen av dessa riksintressen. Regeringens ställningstagande beträffande kommunöversikterna begränsas således till sådana fall då kommunöversiktemas riktlinjer bedöms strida mol riktlinjerna för hushållning med mark och vatten.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 7

1.4 Länsstyrelsernas redovisning till regeringen av det fortsatta arbetet

Arbetet med alt fullföQa den fysiska riksplaneringens intentioner kan som tidigare har nämnts anses genomfört i betydelsefulla delar. Fortsatt arbele erfordras emellertid i den utsträckning som anges i denna promemoria och i länsbesluten samt i övrigl i den utsträckning som kommunerna själva anger i åigärdsprogrammen. Huvuddelen av arbetet bedöms kunna avslutas inom 3-4 år. Länsstyrelserna bör under år 1982 lill regeringen, i den omfattning som anges nedan, redovisa hur långt arbetet dä har fortskridit. Vissa frågor bedöms emeilerlid vara av sådan vikt dels för hushållningen med mark- och vattenresurserna, dels för atl skapa klarhet för kommunernas fortsatta ålgärder atl redovisning av vidtagna planeringsålgärder bör ske redan i samband med redovisningen av länsplanering 1980.

Regeringen förutsätter att det sker en medveten prioritering av arbetet så alt resultat kan redovisas beträffande de frågor som i denna promemoria och i länsbeslulen anges som särskilt angelägna. En utgångspunkt skall härvid samlidigl vara atl största möjliga anpassning sker till kommunernas löpande planeringsarbete.

Med anledning av den omfattning som redovisningen av arbetet under planeringsskedet och myndigheternas yttranden har fått, finns skäl atl framhålla atl länsstyrelserna och övriga myndigheter bör tillämpa etl översiktligt synsätt så att de övergripande syften som den fysiska riksplaneringen skall tillgodose inte skyms av mängden enskilda frågor. Samtidigt är del viktigt alt betona att del ankommer på länsstyrelserna och övriga myndigheter all redovisa konfiikter om markens användning i de fall riksintressen berörs och därvid så öppet som möjligl redovisa motsatta uppfattningar om lolkningen av statsmakternas riktlinjer för hushållning med mark och vatten. 1 övrigt bör en detaQerad redovisning kunna avvaras.

Länsstyrelserna bör kunna inhämla underlag för sina redovisningar ulan någon särskild redovisningsskyldighet för kommunerna. Planverket bör lämna regeringen förslag belräffande den närmare uppläggningen av länsstyrelsernas redovisning och därvid överväga behovet av atl hämta in uppgifter från kommunerna.

I samband med redovisningen av länsplanering 1980 bör länsstyrelserna lämna en redogörelse för vissa frågor som rör kravet pä hushållning med jordbruksmarken, för fritidsbebyggelsens utveckling i vissa områden samt för andra markanvändningsfrågor som har etl nära samband med länsplaneringen. Vidare bör redovisas de frågor om markens användning som bör uppmärksammas särskill inom ramen för länsplaneringen. Det förutsätts också alt den årliga länsplaneringsrapporten vid behov innehåller överväganden och förslag rörande frågor om hushållning med mark och vatten. En precisering av vad som bör redovisas i samband med länsplanering 1980 kommer atl göras i länsbesluten.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 8

Redovisningen under år 1982 bör avse föQande huvudpunkter:

1. Behandlingen av jordbruksmarksfrågor och fritidsbebyggelsefrågor.
Utgångspunkter för redovisningen anges i avsnitt 2.1 och 2.6 och i länsbe
slulen, dvs. i avsnitt 3 i del följande.

2. Planeringslägel m.m. för de geografiska områden för vilka planeringsarbetet inte har avslutats eller där särskilda problem föreligger samt för primära rekreationsområden. Utgångspunkter för redovisningen anges i länsbesluten.

3. Vissa fortsatta studier om inlandslägen för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Vissa utgångspunkter för redovisningen anges i avsnill 2.7.

4. Särskilda frågor vilka länsstyrelsen, mot bakgrund av det utförda planeringsarbetet och arbetet med all säkerställa riksintressanta områden för naturvården, kulturminnesvården och friluftslivet, anser atl regeringen bör informeras om.

Vissa ytteriigare frågor kan senare bli aktuella att föra in i redovisningen med anledning av statsmakternas ställningstaganden till den kommande rapporten om hushållning med mark och vatten.

2 Utgångspunkter för behandlingen av vissa verksamheter i det fortsatta planeringsarbetet

2.1 Jordbruk

Statsmakternas beslut om nya riktlinjer för jordbmkspolitiken m. m. innebär vissa preciseringar vad gäller produktionsmålet som påverkar frågan om jordbruksmarkens omfattning. I beslutet betonas all del är angelägel alt dessa preciseringar beaktas i den fortsatta fysiska riksplaneringen.

Produktionsmålet bör enligt statsmakternas beslul om jordbmkspolitiken (JoU 1977/78:10, s. 19) ulformas med hänsyn lill livsmedelsberedskapen, den internationella livsmedelssilualionen, regionalpolitiken, samhällsekonomin och miQövården. Belräffande åkerarealen bör gälla alt den brukningsvärda åkerjorden bör utnyttjas för jordbmksproduktion, vilket innebär atl ungeför nuvarande åkerareal bör bibehållas. Den bmknings-värda åkerjorden bör alltså skyddas mol exploatering för andra ändamål. Samtidigt är del, enligt vad utskottet med instämmande av riksdagen anför, ofrånkomligt all viss mindre del av vår nuvarande åkerareal även i framliden kommer atl las i anspråk för andra angelägna samhällsändamål. Å andra sidan kan del finnas lidigare nedlagd åkermark som av bl. a. regionalpoliliska skäl åter bör kunna las i bruk för jordbmksproduktion. Vidare betonas jordbrukels vikliga roll från regionalpolitisk synpunkt och alt samhällets insatser inom jordbmkssektorn bör samordnas med och ingå som ett led i en aktiv regionalpolitik. Jordbrukets intresse av all kunna bedriva en rationell produklion bör beaktas i det fortsatta planeringsarbetet. I delta

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 9

sammanhang bör också erinras om del beslut som riksdagen nyligen har fattat om särskilt stöd till jordbruksföretag i glesbygd (prop. 1977/78:113, JoU 1977/78:22, rskr 1977/78:271).

Många kommuner har gjort stora insalser under planeringsskedet för all få underlag för överväganden om hur man bättre skall kunna hushålla med jordbmksmarken. Ett slorl antal kommuner har emellertid angett omfattande arealer jordbruksmark som intresseområden för tätortsutbyggnad. Ofta saknas i kommunernas redovisningar överväganden om den framlida lätortsstmkturen och om möjligheterna att på olika sätt minska tätorternas arealanspråk. Del finns mot denna bakgrund anledning atl erinra om de utgångspunkter för planeringsarbetet som angavs i statsmakternas beslut över programskedet. I prop. 1975/76:1 (s. 159 fO betonas att det är vid översiktliga studier på ett tidigt stadium i planeringen som överväganden om hushållning med markresurserna får sin verkliga betydelse. I beslutet över programskedet betonas också all arbetet med att se över befintliga översiktliga planer med avseende på jordbruksintresset eller atl i förekommande fall upprätta sådan planer borde inledas snarasl möjligl. Vidare borde övervägas behovet av att för vissa områden ompröva äldre detaQplaner och atl ge värdefull jordbruksmark etl fastare skydd genom alt upprätta och fastställa generalplan.

Betydande fortsatta planeringsåtgärder m. m. är nödvändiga för alt statsmakternas fastlagda riktlinjer beträffande hushållning med jordbruksmarken skall kunna fullföQas. En förutsättning härför och för alt statsmakternas lidigare nämnda beslul om jordbrukspolitiken skall kunna föQas, är atl brukningsvärd jordbruksmark i fortsättningen inte tas i anspråk för andra ändamål med mindre än all alternativa möjligheter till tätortsutbyggnad m, m. har utretts och dessa ulredningar visar alt andra väsentliga samhällsintressen, t.ex. bosladsförsörjningsbehovet, intresset av väl fungerande lokala arbetsmarknader och hävdandet av viktiga naturvärds- och rekrealionsintressen, inte kan tillgodoses på ett tillfredsställande säll ulan alt kravet på hushållning med jordbmksmark får vika. Della synsätt kommer i fortsättningen att ligga till gmnd för regeringens prövning av detaQplaner, byggnadslov m. m.

Som bl.a. lanlbmksslyrelsen och planverket har framfört bör de närmaste årens arbele belräffande hushållning med jordbmksmarken inriktas främst på att upprätta översiktliga planer (områdesplaner) för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter med jordbmksintressena kan befaras.

De jordbruksmarksprogram som kommunerna har upprättat bör utgöra en av utgångspunkterna för arbetet med områdesplaner för lälortema. Planeringsarbetet för enskilda tätorter bör innefatta överväganden om fördelning av byggandet mellan olika tätorter inom resp. kommun. Förutsättningarna för komplettering och utbyggnad av mindre orter i kommunerna bör härvid också övervägas. Vidare bör övervägas möjligheterna all på oli-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 10

ka sätl minska tätorternas anspråk på mark med beaktande av kravet på en god boendemiQö. Förhållandet mellan bebyggelsemönstrets utveckling och energihushållning bör också uppmärksammas.

För vissa kommuner kvarstår arbele med atl upprätta jordbruksmarksprogram i enlighet med uttalandena i regeringsbesluten över programskedet. Länsstyrelserna bör, mot bakgrund av de synpunkter som har lämnals av bl.a. planverket och lanlbmksslyrelsen, överlägga med berörda kommuner om behovel all upprätta sådana program som underiag för fortsatt arbete med områdesplanering.

Av väsenllig belydelse vid övervägandena om vilken eller vilka tätorter som bör byggas ul, är del malerial som utarbetas inom ramen för länsplaneringen och som gäller de lokala arbetsmarknaderna. Närhet och väl fungerande samband mellan arbetsplatser, bosläder, friluftsområden och serviceinrättningar m. m. är cenlrala förutsättningar för alt de regionalpolitiska målen skall uppnås. På motsvarande sätl bör intresset av alt skydda jordbruksmarken särskill beaktas vid överväganden inom ramen för del fortsatta arbetet med den regionalpoliliska planeringen. Chefen för industridepartementet har låtit utarbeta anvisningar för en ny fullständig läns-planeringsomgång där ökad vikt läggs vid sambanden mellan kommunernas planering och den regionalpolitiska planeringen.

Del arbele som har genomförts av kommunerna med jordbruksmarksprogram visar att del med hänsyn lill bl. a. kravet på hushållning medjordbruksmark finns behov av alt överväga hur befolkningstillväxten bör fördelas i Skåne och Stockholms- och Göteborgsregionerna. Det genomförda planeringsarbetet visar också atl del i stora delar av landet finns behov av en bättre regional överblick över avsedd markanvändning och över det sätl på vilket intresset av atl skydda jordbruksmarken beaktas. För landels viktigare jordbruksområden och för andra områden, där mera omfattande planer på tätortsutbyggnad på jordbruksmark har framlagts eller kan förväntas, bör därför länsstyrelserna efter samråd med bl. a. lantbruksnämnderna tillhandahålla ell aktuellt material som i etl regionall perspektiv visar hur kravet på hushållning med jordbruksmarken fortlöpande beaktas i den kommunala planeringen. I de län där så inte redan har skett bör länsstyrelserna som en första åtgärd i delta syfte slälla samman och utvärdera de kommunala jordbruksmarksprogrammen.

1 regeringens beslut för varje län anges behovet av en regional överblick för jordbruksbygderna i Mälardalen, Upplands slätlområden, Arosbygden, Närkeslätten, slätlområdena i Öslergötiands län, vid södra Kalmarkusten och på Öland, Västgölaslätten, jordbruksbygden norr om Vänern i Värmlands län. Storsjöbygden samt för jordbruksbygden i Luleå, Bodens, Piteå och Älvsbyns kommuner.

Länsstyrelserna bör i förekommande fall lämna kommuner och inlerkommunala planeringsorgan underlagsmaterial och vägledning om behov

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 11

av överväganden i regional skala belräffande hushållning med jordbruksmarken och verka för all avvägningar kommer till stånd i fråga om tätorts-lillväxl m. m. mellan olika kommuner.

För i första hand Skåne och för Stockholms- och Göteborgsregionerna bör i förslaget till länsprogram 1980 särskilt redovisas hur överväganden om olika altemativ belräffande tätortemas tillväxt påverkar planeringstalen för kommunema. Närmare utgångspunkter för fortsatt program- och planeringsarbete vad gäller Skåne och Stockholms- och Göteborgsregionerna kommer att anges i regeringens länsbeslut.

I regeringens beslut för varje län anges att överväganden i regional skala om markhushållningen bör ske för ovan nämnda län saml för kuslkommu-nema i Hallands län.

Enligt lantbruksstyrelsens och planverkets bedömningar lorde det i etl slorl antal kommuner i landet föreligga behov av översiktliga planer (områdesplaner) där hänsynen lill jordbruksmarken särskill redovisas. Det är, som har nämnts lidigare, angeläget atl arbetet med sådana planer prioriteras så att en koncentration av insatserna kan ske till de tätorter m. m. där ell sådanl arbele bedöms som mest angelägel.

Del bör ankomma på länsstyrelserna och kommunerna alt gemensamt diskutera för vilka områden och orler det är mest angeläget atl planeringsarbete snabbi kommer igång. Planeringsarbetet blir självfallet i första hand en angelägenhel för kommunerna. Länsstyrelserna och lantbruksnämnderna bör stödja kommunerna med underiag för planeringen i form av bl. a. ytterligare bedömningar av jordbmksmarkens värde och karlläggning av möjligheterna till sysselsättning i de lokala arbetsmarknaderna. Planverket och lanlbruksslyrelsen bör gemensamt ge ut vägledning för och exempel på hur den kommunala planeringen kan utföras så all den tillgodoser intresset av att skydda jordbruksmarken i enlighet med vad som har angetts ovan. De två verken bör vidare vägleda länsmyndigheterna i deras fortsatta arbete med jordbruksmarksfrågorna.

Kommunernas planering för tätortsutbyggnad bör med hänsyn bl.a. till kravet på hushållning med jordbruksmarken ske inom ramen för en områdesplanering som anger behovet av mark för lätortsändamål fram till år 1990. Länsplaneringens planeringslal bör därvid Qäna som riktmärken.

Kommunernas och länsmyndigheternas fortsatta arbete som rör hushållningen med jordbruksmarken skall redovisas av samtliga länsstyrelser lill regeringen i enlighel med vad som har angetts i avsnitt 1. Länsstyrelserna bör i sin redovisning bedöma i vad mån det finns konflikter mellan kravet på hushållning med jordbruksmarken och de regionalpolitiska ambitionerna som inte har varit möjliga att lösa i den kommunala planeringen. Länsstyrelserna bör vidare redovisa eventuella ytterligare åtgärder som behöver vidtas för atl riktlinjerna i fråga om jordbruksmarken skall kunna uppfyllas. Del kan t. ex. gälla behovel atl upprätta och fastställa generalplan som skydd för jordbmksinlresset.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 12

2.2 Skogsbruk

Enligt riktlinjerna för hushållning med mark och vallen bör all möjlig hänsyn tas till de areella näringarnas intressen. Erfarenheterna från planeringsskedet klarlägger vissa brister beträffande skogsbrukets behandling i planeringen. 1 del fortsatta planeringsarbetet bör eftersträvas att andra verksamheter inte lokaliseras så alt de försvårar användningen av mark för skogsbruk. Vid lokalisering av bebyggelse m. m. till skogsmark bör största möjliga hänsyn tas till skogsmarkens produktionsförmåga och sådana lösningar eftersträvas som innebär alt inskränkningarna i skogsbrukel blir så små som möjligl.

För områden där skogsmark kan väntas bli tagen i anspråk för andra verksamheter behövs i del fortsatta planeringsarbetet elt mera detaljerat underlagsmaterial som belyser skogsbrukels intressen och förutsättningar. Skogsvårdsslyrelserna bör kunna lillhandahålla kommunerna elt sådant malerial.

Skogsbrukets dritftsformer behöver i varierande utsträckning anpassas till naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivels intressen. I en del områden är dessa intressen så starka att förordnanden enligt naturvårdslagen bör utfärdas. Genom sådana förordnanden, bl. a. enligt 7, 19 och 20 §§ naturvårdslagen, kan föreskrivas inskränkningar i skogsbruksdriften som är mera långtgående än vad som föQer av skogsvårdslagens allmänna hänsynsregler (prop. 1974:166. JoU 1974: 52, rskr 1974:405).

Erfarenheterna från planeringsskedet visar att det kan komma att ta avsevärd tid att genomföra alla föreslagna förordnanden. I avvaktan på detla är det angeläget att markanvändningen i berörda områden bedrivs sä all områdenas bevarandevärden inte äventyras. Även andra vägar än atl utnytQa naturvårdslagens instrument för alt uppnå etl erforderligt skydd måste prövas. I samband med statsmakternas ställningstaganden år 1975 till den fysiska riksplaneringens programskede bedömdes atl rationellt skogsbruk och friluftsliv oftas torde kunna kombineras, om riktlinjer för skogsbmkel utarbetas i samråd mellan berörda parter. Enligt regeringens beslut över programskedet skulle länsstyrelserna inleda överläggningar med skogsvårdsstyrelser och kommuner rörande bl.a. behovet av säkerställandeåtgärder och föreskrifter om samrådsskyldighel enligt naturvårdslagen inom skogsområden. Syftet med överiäggningarna skulle vara alt precisera inom vilka områden och i vilka avseenden särskilda krav på skogsbruket är motiverade för atl tillgodose andra intressen.

Arbetet med atl utarbeta sådana riktlinjer bör drivas vidare med beaktande av att regeringen avser atl lägga fram en proposition om den framtida skogspolitiken till riksdagen under våren 1979'. I propositionen behandlas

' Regeringen lade den 7 mars 1979 fram en proposition om riktlinjer för skogspolitiken (prop. 1978/79:110).

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 13

bl.a. de allmänna hänsynsregler som skall gälla för skogsbruket i framtiden och frågan om information mellan berörda parter belräffande olika ålgärder inom skogsbrukel. I avvaktan på statsmakternas ställningstaganden till den framlida skogspolitiken bör skogsvårdsslyrelse och länsstyrelse i samarbele med kommun och berörda markägare i de konkreta fall som uppstår söka komma fram till en gemensam syn på tillämpningen av de allmänna hänsynsreglema i skogsvårdslagen.

2.3 Fiske

Enligt regeringens beslul om programskedel skall fisket inordnas i del kommunala planeringsarbetet på elt i förhållande till andra verksamheter likarlat sätl. Flera remissinslanser anser att så inte har skett. I viss utsträckning torde delta bero på svårigheter all ge ålgärder för fisket samma konkreta ullryck som åtgärder för andra verksamheter. Fritidsfiskets intressen lorde t. ex. i relativt stor utsträckning ha lillgodosetts i samband med åtgärder som har föreslagits eller vidtagits för naturvården och friluftslivet.

Det är angelägel atl för fisket värdefulla vattenområden skyddas och atl fisket som näring och fritidssysselsättning ges tillräckligt utrymme i förhållande till andra former av vattenanvändning. För atl uppnå della bör fiskels intressen beaklas i områden med särskilda fiskeintressen i samband med alt översiktliga markanvändningsplaner utarbetas och revideras. Detta är speciellt vikligl för vissa kustområden, älvdalar och större insjöar samt för vissa mindre sjöar och sjösystem.

Berörda länsstyrelser och kommuner bör uppmärksamma vad som anförs i prop. 1977/78:112 om riktlinjer för fiskeripolitiken m.m. rörande bl. a. fiskets regionalpolitiska betydelse. 1 områden med mera omfattande yrkesfiske bör fiskels och fiskberedningsinduslrins behov av mark i anslutning till hamnar beaktas i planeringsarbetet. Härvid erinras om alt fiskeristyrelsen f n. på regeringens uppdrag utreder behovel av hamnar för yrkesfiskels behov.

Samråd på regional nivå när det gäller att tillgodose fiskets intressen bör ske mellan bl. a. länsstyrelser och fiskenämnder. Det underlagsmaterial om fiskets intresseområden som därvid successivt tas fram bör delges kommunerna, bl. a. inför kommande revideringar av kommunöversiklerna. Länsstyrelserna och fiskenämnderna bör i samband härmed bistå kommunerna med närmare råd om hur fiskets intressen kan beaklas i den fysiska planeringen. Fiskeristyrelsen och planverket bör överväga alt gemensamt utarbeta lämpliga exempel på delta.

2.4 Rennäringen

Enligt riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör, som förut har nämnts, all möjlig hänsyn las till de areella näringarnas intressen. Plane-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 14

ringsarbetet skall, vad gäller rennäringen, utgå från den rält alt utöva renskötsel som läggs fasl i rennäringslagen. Enligt regeringens beslut över programskedel bör samråd ske med berörda samebyar i ell tidigt skede av planeringsarbetet.

De insatser som kommunerna har gjort under planeringsskedet har förbättrat möjligheterna all ta hänsyn till rennäringens intressen. Samråden mellan företrädare för kommuner och samebyar har lell till goda resultat. För områden där samråd inte har skett bör sådana komma till stånd under det fortsatta planeringsarbetet.

Särskilda riktlinjer lill skydd för renbetesmarker bör, i de fall så inte redan har skett, utarbetas och las in i kommunöversikterna i samband med att dessa revideras. Sådana riktlinjer liksom de redan befintliga bör preciseras. Härvid bör övervägas att ange s. k. samrådsområden. Statsmakternas beslul om riktlinjer för vissa s. k. obrutna Qällområden (prop. 1977/78: 31) bör också utgöra en grund för del fortsatta arbetet.

I de fall kommunöversikler har utarbetats utan att samråd har skett med förelrädare för samebyarna eller då väsentliga rennäringsintressen inte tillräckligt har beaktats, är kommunöversikterna inte skickade atl ligga till grund för kommande områdes- och delaQplanering såvitt avser samordningen med rennäringens intressen. Del är därför angeläget alt samråd med förelrädare för samebyarna och rennäringsadministralionen kommer lill slånd så alt inte fortsalt arbele med områdes- och detaQplaner onödigtvis försenas.

I regeringens ställningstaganden lill planeringsarbetet i resp. län anges all kommunöversikterna för Älvdalens kommun i Kopparbergs län, Härjedalens och Strömsunds kommuner i Jämtlands län, Lycksele och Skellefteå kommuner i Västerbottens län saml Arvidsjaurs, Bodens, Kiruna och Piteå kommuner i Norrbottens län inte är lämpade alt ligga lill grund för kommande områdesplanering, vad avser samordning med rennäringens intressen.

Flera remissinstanser har påtalat de problem som uppkommer för rennäringen i samband med rationellt skogsbruk på vinterbetesmarkerna.

De samråd som sedan en tid pågår mellan företrädare för skogsbrukels och rennäringens intressen bör fortsätta med syfte bl. a. atl nå enighet om hur skogsbruket bör bedrivas inom olika delar av samebyamas vinterbetesområden. Härvid kan man komma fram till att skogsbruksåtgärderna lokaliseras, i tid och mm så atl sammanhängade betesområden årligen finns tillgängliga för varje sameby i tillräcklig omfattning.

Lantbruksnämnderna bör snarast kartlägga samebyarnas vinlerbetessi-tuation i syfte att skapa underlag för beslut om eventuella åtgärder. Regeringen kommer senare att ange närmare utgångspunkter för detta arbete i etl uppdrag.

I prop. 1972:111 uttalas att utvecklingen av bl. a. turismen inom Qällområdet bör styras i sådan riktning atl samiska intressen inte skadas och helst

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 15

på ell sådanl sätt att samerna själva får del av utvecklingens positiva sidor. Genom utvecklingen i Qällregionen har de för rennäringen vikliga slör-ningsfria områdena successivt minskat i såväl antal som storlek. Det är därför angeläget att berörda kommuner kontinuerligt beaktar inverkan på rennäringen av nya eller utvidgade etableringar för turism och friluftsliv. Bl. a. genom en omsorgsfull planering av beskaffenhel, storlek och lokalisering bör anläggningamas negativa inverkan på rennäringen i huvudsak kunna undvikas.

Markdisposilionsplaner bör, där så inte redan har skett, utarbetas för de delar av de primära rekreationsområdena i Qällregionen, som ligger utanför de s. k. obrutna Qällområdena. I planema bör områden för framtida utbyggnader för friluftsliv och fritidsbebyggelse anpassas lill rennäringens intressen. Samråd med rennäringens företrädare bör ske i ett tidigt skede av planeringen. Detaljplanering av slörre byggnadsförelag i områdena bör ske med stöd av sådan översiktlig planering.

2.5 Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Trots att etl omfattande inventeringsarbete har utförts finns del fortfarande brister i kunskapsunderlaget. Inventerings- och analysarbete blir därför viktiga moment även i det fortsatta planeringsarbetet. I takt med att nytt material kommer fram bör länsstyrelserna samråda med kommunerna om bl. a. behovet av preciseringar i kommunöversiklerna.

Det är angeläget att arbelel med naturvårdsfrågorna drivs vidare och att handlingsprogram för naturvården kan upprättas också inom de län där så inte redan har skett. Ell motsvarande arbete är angelägel också för kulturminnesvården.

I många kommuner föreslår nu arbete med all upprätta områdesplaner för tätortsutbyggnad m.m. Det är därvid av stor vikt att naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen i tid blir klarlagda och utvärderade så alt de kan vägas mol andra intressen i planeringsarbetet.

I regeringens beslut över programskedet anges atl bl. a. de s. k. slörre områdena av betydelse för kulturminnesvården bör bli föremål för fortsatta inventeringar och preciseringar. Så har också skett under planeringsskedet, varför flera av dessa nu bör kunna avföras som särskilt avgränsade områden i planeringssammanhang och ersättas med de delområden för vilka särskilda riktlinjer bör gälla. I takt med alt erforderligt inventeringsmaterial kommer fram bör ytterligare sådana s. k. större områden kunna delas upp i mer hanterbara delområden.

Del är, vilket betonades redan i regeringens beslut över programskedel, angeläget med en samlad behandling av bl.a. den vetenskapliga naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen i syfte att skapa en bättre samordning av planerings- och säkerställandeåtgärder. Möjligheterna lill en sådan samordning har ökat genom kulturminnesvårdens nya re-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 16

gionala organisation. Det samarbete som riksantikvarieämbetet och naturvårdsverket nyligen har inlett för alt utvärdera och samordna inventerings-, planerings- och vårdarbete inom främst kulturiandskapet bör även kunna resultera i en mera samlad syn på naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård.

I vissa av de s. k. större områdena av betydelse för kulturminnesvården har planeringsarbetet visat alt det för områdena som helhet behövs etl visst skydd mol förändringar i stor skala av landskapsbild och bebyggelsemönster. I det fortsatta arbelel med att fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten behöver främsl de areella näringarnas, naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen samordnas bättre i sådana områden.

I regeringens beslut för varje län anges alt de områden i Öslergötiands län som ingår i ett öst-västligt stråk från Slätbaken till Vättern, Öland och delar av Kalmarkuslen, Golland, Österlen och Bjärehalvön i Kristianstads län. Bullarebygden, Granitområdels kulturlandskap och Tjörn-Orustområ-det i Göteborgs och Bohus län samt Falbygden och Kinnekulle i Skaraborgs län utgör sådana områden.

För att bättre samordna nämnda intressen och därmed underlätta del fortsatta planeringsarbetet i kommunerna, är del angeläget all berörda cenlrala myndigheter ser över befintliga råd och anvisningar m. m. och i tillämpliga delar ersätter dessa med gemensamt utarbetade allmänna råd för hur inventerings-, planerings- och vårdarbetet för berörda verksamheter kan samordnas.

Erfarenheterna från planeringsskedet visar alt alla de förslag lill förordnanden enligt naturvårdslagen som har redovisats inte kan genomföras inom överskådlig lid. De slatliga anslag som slår till förfogande för säkerställande av värdefulla naturområden bör i första hand användas för sådana områden som är av riksintresse från nalurvårdssynpunkl eller för friluftslivet och vars bevarandevärden är särskilt hotade eller som av annan anledning snarast behöver skyddas. Det ligger inom naturvårdsverkets ansvarsområde atl ge råd och information belräffande sådana prioriteringar.

Den fortsatta planeringen bör även inriktas på att pröva i vilken utsträckning del finns andra vägar för att skydda områden av särskilt intresse för naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården. Länsstyrelser och kommuner bör i samverkan bedöma hur dessa intressen i ökad utsträckning kan tillgodoses genom överväganden inom ramen för den kommunala planeringen. Länsstyrelserna bör också undersöka möjligheterna till ökad delegation av beslutsbefogenheter lill kommunerna enligt reglerna i naturvårdslagen. Länsstyrelserna bör vidare verka för atl de kommunala markanvändningsplanerna vidareutvecklas så all de i ökad utsträckning kan ge underlag för tillämpningen av hänsyns- och samrådsreglerna i skogsvårdslagen och naturvårdslagen. De allmänna regler om hänsyn till naturvården som finns i skogsvårdslagen kommer under våren 1979 att bli föremål för statsmakternas överväganden (se även avsnitt 2.2 Skogsbruk).

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 17

2.6 Fritidsbebyggelse och turism

Redovisningarna av arbetet under planeringsskedet visar atl betydande utredningsarbete m. m. har påbörjats förde primära rekreationsområdena. Del förutsätts att planeringsarbetet fullföQs för dessa områden i enlighet med upprättade program och med beaktande av eventuella beslul med anledning av rekreationsberedningens rapport (Ds Jo 1978: 2) Statliga insatser för turism och rekreation, så all erforderliga markområden kan reserveras för att möjliggöra en utveckling på sikl av rekrealionslivet inom områdena. Länsstyrelserna bör under år 1982 lämna regeringen en redovisning av planeringsläget och vidtagna åtgärder i övrigt beträffande de primära rekreationsområdena i den omfattning som anges i länsbesluten.

I regeringens beslut anges att en redovisning är särskilt angelägen för Mälaren, Sörmlands skärgård, Småland-Östgöla skärgård. Nedre Dalälven, Öland, Gotland, Kullaberg-Hallandsåsen, Östskåne, Sydskånes sjö-och åslandskap. Norra Bohuslän, Tiveden, Fryksdalen, SiQansbygden, DalaQällen, HärjedalsQällen, Åre, Tärna-Graddis Qällvärid, Abisko-KebnekaiseQällen saml Norrbollens skärgård.

De allmänna förutsättningarna för en mer genomtänkt utveckling av fritidsbebyggelsen har förbättrats genom det utförda arbetet under planeringsskedet. Kommunerna har tagit ställning till fritidsbebyggelsens fortsatta utveckling i första hand genom riktlinjer i kommunöversiklerna.

Kommunernas redovisningar visar alt många områden i landet bedöms vara lämpliga för yllerligare fritidsbebyggelse. Som många kommuner och länsstyrelser anger, behövs vanligtvis inom dessa områden elt fortsatt planeringsarbete. Detta arbete bör prioriteras så all resultat kan redovisas för de områden för vilka det i länsbeslulen anges all en planering är särskilt angelägen. I övrigt får arbetet bedrivas i den takt som omständigheterna i resp. kommun motiverar.

Regeringen har i sina beslul för inlandsområdena i södra och mellersta Sverige angett att del är önskvärt atl kommunerna vidtar åtgärder för alt möta en ökad efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse. Planeringen bör enligt besluten anpassas lill de skilda förutsättningar som finns i länens olika delar. Del är angelägel alt överväganden om vilken planberedskap för fritidsbebyggelse som bör upprätthållas grundas på översiktliga planmässiga bedömningar.

Som framhölls i prop. 1972:111 innebär kravet på en mer planmässig utveckling av fritidsbebyggelsen självfallet inte att den bara bör tillåtas i form av stora tätbebyggda fritidsbyar. Olika delar av landet erbjuder skillnader i naturiyper och andra förutsäUningar för fritidsbebyggelse samt har olika exploateringstryck. Det stryks i propositionen under att kravet på större planmässighet utgår från önskemålet atl dessa skilda förutsäUningar 2 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 2

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 18

skall beaktas vid bebyggelseutvecklingen så all tillgängliga rekreationsresurser UtnyUjas på elt för alla parter ändamålsenligt säll.

Fritidsbebyggelse i form av enstaka hus eller mindre husgrupper i anslutning lill befintlig bebyggelse på landsbygden är ofta en lämplig form för fritidsboende i stora delar av landet. Betydande möjligheter torde finns atl för sådan bebyggelse utnylQa improduktiva arealer. Lämpligt utförd kan sådan fritidsbebyggelse på ell värdefullt sätt berika och komplettera tidigare befintlig fasl bebyggelse och därigenom bidra till kulturlandskapets bevarande. Olika upplåtelseformer för sådan bebyggelse bör kunna komma i fråga. Riksantikvarieämbetet bör samråda med länsanlikvarierna om behovet av allmänna råd för hur bebyggelsen kan utformas i olika delar av landet med hänsyn till bebyggelsetradition m. m.

För atl på bästa sätt ta till vara positiva drag av en mera spridd fritidsbebyggelse bör den baseras på översiktliga bedömningar och i vissa fall även på bedömningar i detaQ genom enklare utredningar. Sådana översiktliga bedömningar bör vanligtvis kunna ske inom ramen för fortsalt arbete med kommunöversiklerna. Bedömningama bör bl. a. belysa hur ett spritt lokaliseringsmönster för fritidsbebyggelsen inverkar på jordbruks- och skogsbruks- samt naturvårds-, friluftslivs- och kulturminnesvårdsinlressen.

Med anledning av vad lantmäteriverket för fram i sitt yttrande över planeringsskedet rörande storleken på fritidstomler där detaQplan saknas erinras om atl del i förarbetena till fastighetsbildningslagen (SFS 1970: 988, omtryckt 1971:1035, ändrad senast 1977: 362) anfördes att till tomtplats inte bör läggas mera mark än vad som intensivt kan nylQas för bostadsändamål (prop. 1969:128, s. B 113 och B 1156-57).

Stor försiktighet bör iakttas med att tillåla spridd fritidsbebyggelse i områden med pålagligl bebyggelsetryck eller av betydande intresse för t. ex. naturvården och kulturminnesvården. Det finns skäl att erinra om uttalandena i förarbetena till den ändring i byggnadslagen varigenom reglerna om tätbebyggelse av mindre omfallning infördes. 1 prop. 1976/77:122 stryks sålunda under atl förhållandena i omgivningen skall påverka bedömningen av vad som är all anse som tätbebyggelse av mindre omfattning och att delta medför all utrymmet för icke delaQplanerad fritidsbebyggelse måste anses vara starkt begränsat inom exempelvis de områden som i samband med den fysiska riksplaneringen har pekats ut som högexploaterade eller obmtna kuster. Riksdagen anslöt sig lill regeringens uppfattning i detla avseende (CU 1976/77:35, rskr 1976/77:310).

Länsstyrelserna anser att statsmakternas riktlinjer för fritidsbebyggelsens utveckling inom områden som berörs av geografiska riktlinjer till största delen har beaktats av kommunerna. Planverket, riksantikvarieämbetet och naturvårdsverket anser däremot att fritidsbebyggelsens utveckling i flera av dessa områden strider mot riktlinjerna.

I prop. 1972:111 (bil. 2, s. 147) stryks under atl det är angelägel atl tillräckliga arealer i attraktiva lägen i den kommunala planeringen sätts av för

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 19

övernattningsanläggningar i form av exempelvis campingplatser och stugbyar. Det är enligt propositionen uppenbart atl ett slorl antal hushåll även i framtiden av olika skäl inte kommer atl ha eget fritidshus. Andra möjligheter måsle därför finnas för framför alll dessa människor alt under längre eller kortare tid vistas i direkt kontakt med naturen. Särskill i storstädernas närhet men också inom andra särskilt attraktiva områden i landet är del angelägel atl den kommunala planeringen intriklas på att mark för t.ex. stugbyar och campingplatser skall kunna ställas till förfogande även i elt längre tidsperspektiv. Enligt propositionen föreligger det annars stor risk atl möjligheterna all skapa tillräckliga sådana alternativ spolieras genom en alltför intensiv utveckling av den enskilda fritidsbebyggelsen. Riksdagen (CU 1972: 35) anslöt sig i dessa stycken lill bedömningarna i propositionen.

I samband med regeringens beslut år 1975 över programskedet angavs som utgångspunkt för planeringsarbetet alt restriktivitet skulle tillämpas i fråga om ytterligare fritidsbebyggelse inom områden med geografiska riktlinjer i avvaktan på översiktliga markanvändningsplaner som beaktar den fysiska riksplaneringens riktlinjer. Särskilt slor återhållsamhet borde iakttas vid de obrutna och högexploaterade kusterna, på Öland och Gotland samt i Qällvärlden.

Del malerial som har redovisats under planeringsskedet visar atl kommunernas ambitioner vad gäller fritidsbebyggelsens utveckling i områden med geografiska riktlinjer varierar kraftigt. För många områden där det översiktliga planeringsarbetet har hunnit drivas långt uppvisar planerna i allmänhet god överensslämmelse med den fysiska riksplaneringens riktlinjer. Samtidigt framgår det av redovisningarna alt antalet fritidshus har ökat kraftigt under första hälften av 1970-talet, främst längs södra och mellersta Sveriges kuster och i de södra fjällområdena. Även därefter har expansionen varit mycket kraftig inom vissa av dessa områden.

Fritidsbebyggelsen har inom flera av områdena med geografiska riktlinjer utvecklats på ett sätl som inte står i god överensstämmelse med riktlinjema för hushållning med mark och vatten. Riktlinjerna tar sikte på alt tillräckliga områden skall avsällas för bl.a. naturvård, friluftsliv och olika övematlningsanläggningar som stugbyar och campingplatser. Sådana överväganden bör enligt riktlinjerna ske samlat i översiktlig planering. Fortfarande saknas dock översiktliga planöverväganden för flera områden med geografiska riktlinjer samtidigt som många kommuner i dessa områden anvisar ett betydande antal områden för detaljplanerad fritidsbebyggelse.

Kravet på översiktlig plan som tillgodoser statsmakternas riktlinjer bör hävdas starkare inom sådana områden inför kommunernas fortsatta planeringsarbete. För områden med geografiska riktlinjer bör därför länsstyrelsema föra överläggningar med kommunema om behovet av översiktlig planering i enlighet med statsmakternas beslut år 1975 över programske-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 20

del. 1 planeringsarbetet bör förutsättningama för olika bebyggelseformer och upplåtelseformer m. m. undersökas. 1 områden med stort rekrealionsvärde bör beaktas önskvärdheten av att skapa förutsättningar för ett högt UtnytQande av bebyggelsen. Vidare bör beaktas förutsättningama för alt på sikl upprätthålla eller utveckla en stabil sysselsättning och möjligheterna atl stödja och utveckla befintlig service. Länsstyrelserna bör rekommendera kommunerna atl inte annal än undanlagsvis föra fram detaQplaner för fritidsbebyggelse för fastställelseprövning innan en sådan översiktlig planläggning har genomförts och behandlats inom kommunema.

Det fortsatta planeringsarbetet som rör fritidsbebyggelsens utveckling m. m. i områden med geografiska riktlinjer skall redovisas lill regeringen. 1 regeringens slällningslaganden lill planeringsarbetet i resp. län meddelas vissa närmare utgångspunkter för detla planeringsarbete och för redovisningen av del.

I regeringens beslut för resp. län anges närmare utgångspunkter för den fortsatta planeringen rörande fritidsboende för flertalet områden med geografiska riktlinjer. För del södra Qällområdet, SiQansbygden och Öland anges i besluten att samordnade planeringsprogram för bl. a. turismens och fritidsbebyggelsens utveckling bör upprättas som en del av det fortsatta planeringsarbetet. Liknande utlalanden görs också för andra primära rekreationsområden. Regeringen anger vidare att resp. länsstyrelse i samband med redovisningen av länsplanering 1980 skall redovisa om fortsatt planering för något eller några områden i Qällområdena i Kopparbergs och Jämtlands län, på Öland, vid Hallandskusten samt på Hallandsåsen bör ske med stöd av beslämmelserna i 10 a § byggnadslagen.

Länsstyrelserna bör samråda med och aktivt stödja kommunema i det fortsatta planeringsarbetet belräffande fritidsbebyggelse och turism. Planverket bör, efter samråd med övriga berörda verk och med rekreationsberedningen, bistå kommuner och länsstyrelser med råd och vägledning för det fortsatta planeringsarbetet.

2.7 Industri, gruvor och takter

Enligt prop. 1972:111 gäller som grundläggande utgångspunkt vid lokalisering av FRP-industri att i första hand platser med befintlig sådan industri skall komma i fråga, såvida inte oacceptabla mlQöförhållanden etc. därvid uppstår.

Med hänsyn till att konkurrensen om de fysiska resurserna vid södra Sveriges kuster redan var eller kunde förväntas bli särskilt framträdande angavs i prop. 1972:111 vissa områden vid dessa kuster dit FRP-industri skulle kunna lokaliseras. 1 dessa områden är vidtagna markreservalioner f. n. i huvudsak tillräckliga. Det är angeläget att handlingsfriheten bevaras genom att i nämnda områden sådan markanvändning undviks som kan försvåra en framtida industrietablering.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 21

Fortsatt arbete med utredningar eller utvärderingar av bl. a. skilda miljöfrågor bör ske för vissa av de befintliga områdena för FRP-industri. Del närmare behovet av sådana åtgärder inom de olika områdena övervägs inom ramen för arbetet med den nya rapporten om hushållning med mark och vatten.

Av bl. a. regionalpolitiska skäl är det angeläget att industri kan lokaliseras till Norrlandskusten. Länsstyrelser och berörda kommuner har studerat utvecklingsmöjligheter för befintliga och tänkbara industriområden längs norra Svealands- och Norrlandskusten. Utförda studier visar atl de miQömässiga fömtsätlningama för lokalisering av FRP-industri till de studerade platserna varierar. En närmare utvärdering av de angivna lägena sker i det ovan nämnda rapporlarbelet. I avvaktan på statsmakternas ställningstaganden till de förslag som kan väntas i rapporten, bör handlingsfriheten bevaras på de platser för vilka genomförda studier visar atl goda förutsättningar för lokalisering av FRP-industri föreligger.

Vad gäller inlandet redovisar kommuner och länsstyrelser huvudsakligen allmänna utlalanden om del önskvärda i all till vissa delar av landet lokalisera FRP-industri. Ett antal platser har av kommuner och länsstyrelser angetts vara lämpade för sådan industri. Kommuner och länsstyrelser i Vänerområdet och Bergslagen har härutöver redovisat vissa studier av lo-kaliseringsfömtsäUningar för industri. 1 prop. 1972:111 (bil. 2, s. 158) framhålls att studier av förutsättningar och restriktioner för lokalisering av FRP-industri till inlandet bör ingå i det fortsalla arbetet med fysisk riksplanering och regionalpolitisk planering.

Förutsättningarna för inlandslokalisering av denna typ av industri är ännu inte tillräckligt klarlagda. Behov föreligger exempelvis av atl ytterligare utreda vissa recipienlfrågor. Det finns från den fysiska riksplaneringens utgångspunkter inte skäl all nu föreslå ytterligare kommunala insatser i form av planering eller markreservationer med undantag av föQande. 1 regeringens beslul år 1975 med anledning av programskedet angavs beträffande Bergslagsområdet och Vänerområdet atl berörda län och kommuner i samråd bör studera förutsättningarna för atl till dessa områden lokalisera FRP-industri. Detta arbete bör föras vidare av berörda kommuner och länsstyrelser i samråd. Studierna bör ske med inriktning på områden där goda lokaliseringsförulsättningar sannolikt föreligger och särskilda behov av sysselsättningsmöjligheter kan förutses. Arbetet bör som hittills bedrivas med utgångspunkt i studier och överväganden för större regioner än enskilda län. Resultaten av studierna bör redovisas särskilt till regeringen år 1982.

2.8 Energiförsörjning

1 den kommunala energiplaneringen (prop. 1976/77:129, CU 1976/77: 39, rskr 1976/77: 338) bör beaktas bl. a. de intressen som behandlas i den fysis-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 22

ka riksplaneringen. Närmare anvisningar för kommunernas energiplanering utarbetas av industriverket.

Riksdagen har under hösten 1977 tagit ställning till riktlinjer i den fysiska riksplaneringen avseende vattendrag i norra Svealand och Norriand (prop. 1977/78: 57, CU 1977/78: 9, rskr 1977/78:100). I beslutet undantas vissa älvar och älvsträckor från utbyggnad. Genom riksdagens beslul har förutsättningama för den fortsatta planeringen i älvdalarna klariagts i väsentliga delar. För de älvsträckor som inte har undantagits från utbyggnad enligt statsmaktemas beslut och för vilka utbyggnadsplaner har redovisats, kan fastare utgångspunkter för planeringen anges försl sedan aktuella vallen-kraftprojekt har prövats enligt vattenlagen (1918:523, ändrad senast 1978:162). Den fortsatta planeringen för de älvar och älvsträckor som har undantagits från vallenkraftutbyggnad bör inriktas på alt tillgodose de naturvårds-, friluftslivs- och kulturminnesvårdsintressen som har utgjort motiv för beslutet om atl undanta älvarna och älvsträckorna från utbyggnad. Efter regeringens bemyndigande i beslul den 9 februari 1978 har en särskild utredningsman tillkallats med uppdrag atl klariägga förutsättningarna för överledning för valtenkraftändamål av vatten från Pileälven och Vindelälven (Bo 1978:02).

Genom prop. 1977/78:131 (NU 1977/78:61, rskr 1977/78:303) har slöd till små vattenkraftverk införts. Det är angeläget atl länsstyrelserna och kommunerna uppmärksammar att frågan om de mindre vattendragens ul-nylQande kan behöva behandlas i den fortsatta planeringen.

Ytleriigare åtgärder i form av markreservalioner m.m. i anslutning lill lägen för kondenskraftverk torde f. n. inte vara nödvändiga.

Planverket, kärnkraftinspektionen och strålskyddsinslitutel har utarbetat rapporten Användning av marken kring kärnkraftverk (statens planverk, rapport 42). Rapporten har remissbehandlats. Remissinstansema har ställt sig posiliva lill förslagen i rapporten. De utgångspunkter för planeringen och de former för samråd mellan berörda myndigheter som föreslås i rapporten bör Qäna som vägledning för den fortsatta planeringen. Härvid bör emellertid beaktas alt samråd med säkerhetsmyndighelerna kan behöva ske även vid upprättande av områdesplan i de fall där utgångspunkterna i mer översiktlig plan inte lämnar tillräcklig vägledning för att bedöma säkerhetsfrågorna. Vidare bör uppmärksammas alt krav på evakueringsmöjligheter i vissa fall kan leda till planmässiga konsekvenser även utanför det område inom 10 km från kärnkraftverk belräffande vilket samråd med säkerhetsmyndigheterna bör ske enligt rapporten.

Den handläggningsordning som föreslås i rapporten innebär atl det i första hand ankommer på kärnkraftinspeklionen och berörda länsstyrelser och kommuner att i samråd söka nå en rimlig avvägning mellan säkerhels-kraven och de övriga önskemål beträffande markanvändningen som kan hävdas av kommuner och andra. Om myndighetema inte är eniga om en sådan avvägning kan frågan hänskjutas till regeringen för avgörande, t. ex. i samband med fastslällelse av plan.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 23

Kommunema har i flera fall beaktat behovet av mark för kraftledningar i sin planering. Ytterligare samråd mellan kraflföretagen och berörda kommuner, länsstyrelser och övriga berörda länsmyndigheter erfordras emellertid i flera fall.

1 länsbesluten anges atl sådana samråd är särskilt angelägna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Hallands, Värmlands. Örebro, Västemorriands. Jämtlands och Västerbottens län.

Den handläggningsordning som planverket, naturvårdsverket, industriverket och valtenfallsverket föreslår i rapporten Kraftledningar i fysisk planering bör Qäna som vägledning vid planering för kraftledningar. Såvitt avser det av vatlenfallsverkel planerade 800 kV-nätel måsle statsmakternas ställningstagande till att bygga ett sådant nät avvaktas innan krav på markreservationer kan formuleras. Planverket bör efter samråd med naturvårdsverket, industriverket, vatlenfallsverkel och berörda länsstyrelser senast den 31 maj 1979 lämna regeringen en översiktlig redogörelse för konsekvensema från markanvändningssynpunkl av all bygga ell sådant nät.

2.9 Kommunikationer

Det är av stor vikt alt de miljö- och markanvändningsproblem som har uppmärksammats under den fysiska riksplaneringens planeringsskede behandlas i länsstyrelsernas kommande arbele med den fortsatta trafikplaneringen. Länsstyrelsernas redovisningar av den fysiska riksplaneringens planeringsskede, de centrala ämbetsverkens yttranden över dessa saml regeringens länsvisa beslut anger frågor som bör beaktas i det fortsatta planeringsarbetet inom olika trafiksektorer.

I regeringens beslut över programskedet framhölls angelägenheten av att mark i anslutning till befintliga eller planerade flygplatser tas i anspråk bara för sådana ändamål som medger atl en rimlig handlingsfrihet för flygverksamheten kan bibehållas. Länsstyrelserna bör se över sin redovisning av förhållandena kring flygplatser. Det är angeläget att det på länsnivå finns etl material av vilkel markanvändning och markreservationer i anslutning till befintiiga eller planerade flygplatser framgår. Ett sådant material är en del i det underlag som krävs för en i samhällsplaneringen integrerad flygplatsplanering. Härvid bör även erinras om vad som anfördes i prop. 1975/76:1 om krav på översiktligt och detaljerat planunderlag vid beslut om nya flygplatser samt om kravet på hushållning med jordbruksmarken.

Flera remissinslanser har pekat på de intressekonflikter som uppstår i samband med vägdragningar på jordbruksmark och mark med bevarandeintressen. Det är angeläget att vägdragningar sker på etl sätt som medför

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 24

minsta möjliga ianspråktagande av god jordbruks- och skogsbruksmark eller mark av särskill intresse för naturvården, friluftslivet eller kulturminnesvården. Största möjliga hänsyn bör tas till fastighetsstrukturen, arron-deringen och brukningsförhållandena så atl bärkraftiga enheter inte splittras.

Under år 1978 skall fleiårs- och fördelningsplaner upprättas för vägbyggandet under den kommande tioårsperioden. Planerna skall upprättas med beaktande av de ändringar i handläggningsordningen som riksdagen har beslutat om (prop. 1977/78:10, TU 1977/78:10, rskr 1977/78:95) saml den förordning (VVFS 1978:01) om flerårsplan och fördelningsplan rörande väg- och gatuhållning som regeringen har utfärdat. Ökad vikt kommer enligt statsmakternas beslut att ges åt ställningstaganden på regional nivå. Del är väsentligt all det kunskapsunderlag som har arbetats fram inom ramen för den fysiska riksplaneringen, och som finns på länsstyrelserna, utnytQas vid kommande överväganden i vägplaneringsfrågor.

Planverket och sjöfartsverket har i sina yllranden framhållit brister vad gäller planeringsläget och samordningen av utbyggnaden av hamnar. För att mer samlade bedömningar skall möjliggöras, fordras ett relevant underlagsmaterial på regional och interregional nivå. Ett sådanl material kommer atl ställas samman inom ramen för den hamnplanering som kommer att genomföras under åren 1978- 1981.

2.10 Försvar

Enligt regeringens beslul över programskedel skall försvarets markbehov och omgivningskrav vägas in i planeringen på ett med andra samhällsintressen jämbördigt sätt. Så har också skett i flertalet fall under planeringsskedet. 1 samband med sådana överväganden har vissa intressekonflikter mellan försvarets markbehov och andra intressen uppmärksammats och behandlats. Konflikterna rör främst naturvårdens och friluftslivets intressen, behovet av mark för tätorlsexpansion samt del allmänna kravet atl jordbruksmark skall användas för livsmedelsproduktion.

Kvarstående intressekonflikter torde i flera fall kunna lösas genom fortsatta samråd mellan kommuner, länsstyrelser och berörda militära myndigheter i det fortsatta planeringsarbetet. I viss utsträckning kommer utgångspunkter för dessa samråd all anges i regeringens länsbeslul. I några fall krävs all avvägningar görs av riksdagen. I regeringens proposition 1977/78: 65 om vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret, lämnas förslag till ändringar i arméns fredsorganisation. Riksdagens ställningstagande till dessa förslag (FöU 1977/78:11, rskr 1977/78:173) bör beaklas i det fortsatta planeringsarbetet i berörda kommuner och län. Ytterligare ställningstaganden av riksdagen är all vänta i samband med behandlingen av regeringens proposition om vissa markförvärv för armén m. m. (prop. 1978/79:5).

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 25

I regeringens beslut för resp. län anges alt fortsalla överläggningar på regional nivå bör ske belräffande den militära verksamheten vid Veckholms skjutfält i Uppsala län, på Gotland, vid Sisjöns skjutfäll i Göteborgs och Bohus län saml vid Villingsbergs skjulfält i Örebro län. Vidare anges kvarstående intressekonflikter vid Vättem. Skillingaryds skjutfäll i Jönköpings län, i Hallands län, i Östersundsområdet saml på Junkön och i Boden i Norrbottens län.

Prop. 1977/78:65 innehåller vissa förslag om hur konflikter mellan försvaret och andra intressen bör hanteras. Enligt riksdagens beslut med anledning av propositionen bör bl. a. sådana rådgivande organ som f. n. finns inrättade vid vissa övnings- och skjutfäll för behandling av frågor om skötsel av fälten samt allmänhetens tillträde till dem finnas för ell slöne antal fält.

Regeringen har uppdragit åt forlifikalionsförvallningen att efter samråd med vederbörande försvarsgrenschef. länsstyrelse och kommun redovisa förslag för vilka ytteriigare övnings- och skjutfält det bör fastställas särskilda bestämmelser och finnas rådgivande organ. Uppdraget ligger i linje med de önskemål som flera remissinstanser har framfört om ell ökat samutnyttjande av försvarels mark för att minska intressekonflikterna med friluftslivet och naturvården.

Enligt riksdagens beslut med anledning av prop. 1977/78:65 bör också möjligheterna tas till vara att olika fredsförband och försvarsgrenar gemensamt ulnytQar övnings- och skjutfäll i syfte atl begränsa behovel atl anskaffa ytteriigare mark för försvaret.

Fjera länsstyrelser har påtalat bullerstörningar från arméns och flygvapnets övningsområden. Risken för sådana bullerstörningar bör beaktas i den fortsatta kommunala planeringen. Företrädare för försvaret bör biträda länsstyrelser och kommuner med kartläggning av aktuella bullersituationer. Försvaret bör även. enligt riksdagsbeslutet med anledning av prop. 1977/78:65, undersöka förutsättningarna för att ytleriigare minska bullerstörningarna från den militära verksamheten.

Försvaret och länsstyrelserna har årliga samråd rörande stråk och områden för lågflygning. Vid de fortsatta samråden bör beaktas vad naturvårdsverket har anfört i sitt yttrande över planeringsskedet beträffande lågflygning över sälskyddsreservat i vissa skärgårdsområden samt över obrutna Qällområden.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 26

3 Regeringens beslut län för län

3.1 Stockholms län

Beslut 1979-02-08

Beträffande föQande områden skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Högexploaterad kust

Ställningstaganden lill markanvändningen i kustområdet har redovisats av berörda kommuner i form av markdisposilionsplaner vilka är antagna av kommunfullmäktige. Det är angelägel alt planeringsarbetet drivs vidare för de i markdispositionsplanerna angivna utredningsområdena där markanvändningen ännu inte har klariagts. 1 enlighet med vad som sägs i del följande behöver dock den markdisposilionsplan som har redovisats av Norr-läQe kommun ses över i vissa avseenden för atl kunna ligga lill grund för fortsatt planeringsarbete, bl.a. vad gäller omfattningen av den föreslagna utvecklingen av fritidsbebyggelse. Även den markdisposilionsplan som har redovisats av Haninge kommun kan behöva ses över i detta avseende.

Med hänsyn till de starka naturvårds- och friluftslivsintressena i kusl-och skärgårdsområdet bör föQande utgångspunkter gälla för del fortsatta planeringsarbetet.

Kust- och skärgårdsområdet i länet tillhör de områden i landet där det är särskilt angeläget alt friluftslivets och naturvårdens intressen säkerställs bl.a. genom förordnanden enligt naturvårdslagen.

Det är angeläget all utvecklingen av bebyggelse m. m. styrs på elt sådanl säll atl av bebyggelse orörda områden bevaras och så atl man behåller handlingsfriheten för framtida anspråk på mark och miQö. Möjligheterna atl bevara eller genom olika åtgärder öka tillgängligheten till stränderna bör särskilt uppmärksammas.

Utvecklingen av bebyggelse och anläggningar för turism och friluftsliv i kust- och skärgårdsområdet bör vidare styras i en sådan riktning att den bofasta befolkningens intressen beaktas. Behovet av mark för permanenlbosläder och verksamheter som tillgodoser den bofasta befolkningens behov bör uppmärksammas.

Utrymmet för ytterligare enskild fritidsbebyggelse är begränsat. Planeringen bör inriktas på atl reservera mark för fritidsboende i andra former och för anläggningar som tillgodoser friluftslivets behov. Enskild fritidsbebyggelse bör som regel endasl komma till stånd då det kan ske i form av

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 27

mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse. För den fortsatta planeringen innebär detta att befintlig bebyggelsegrupp bör kunna kompletteras med enstaka hus. Enskild fritidsbebyggelse i övrigt bör endast komma till Slånd i sådana-fall då den innebär en naturlig avmndning av befintligt bebyggelseområde. 1 samtliga fall bör bebyggelse medges endasl om den inte inverkar negativt på friluftslivets och naturvårdens intressen.

Den fritidsbebyggelse som föresläs tillkomma i de utrednings- och utvecklingsområden som har angetts i Norrtälje kommuns markdisposilionsplan bör omprövas med beaktande av vad som har angetts ovan.

Som etl led i strävandena att bevara tillgängligheten till stränderna bör man också överväga all göra en översyn av hell eller delvis oulbyggda detaQplaner för fritidsbebyggelse.

Det är angelägel att planeringsinsalser genomförs i samråd mellan berörda kommuner, länsslyrelsen och landstinget för atl tillgodose turismens och friluftslivets intressen i kust- och skärgårdsområdet i länet. För den del av kust- och skärgårdsområdet som utgör primärt rekreationsområde bör planeringsarbetet samordnas med motsvarande planeringsarbete i Södermanlands län. Möjlighetema att med kollektiva trafikmedel försörja de anläggningar som planeras bör studeras särskilt i samarbele mellan länsstyrelse och landsting.

Förslag lill områdesplan för industriläget Norvik-Kalvö har lagts fram av Nynäshamns kommun. Fortsatta miljöundersökningar kan erfordras för att ytterligare klarlägga lokaliseringsförutsätlningarna i området. Kommunen bör i det fortsatta planeringsarbetet i samråd med länsstyrelsen bl. a. överväga behovel av sådana undersökningar.

Fiskels intressen bör i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsalla planeringen för kustområdet. De miQöer som har särskild betydelse för skilda fiskarter bör skyddas och fiskeutövandet bör ges tillräckligt utrymme i förhållande till andra former av vattenanvändning.

Resullalel av planeringsarbetet för kustområdet och det primära rekreationsområdet skall redovisas till regeringen under år 1982. Länsstyrelsen bör överväga om det finns behov att särskill redovisa resultatet av planeringsarbetet för kustområdet i NorrtäQe kommun i samband med redovisningen av länsplanering 1980.

Mälaren

Ställningstaganden till markanvändningen i Mälarområdet har redovisats av berörda kommuner i form av markdispositionsplaner vilka är antagna av fullmäktige. Planema tillgodoser i stort intentionerna i den fysiska riksplaneringen. Det är nu angelägel att behovet av åtgärder för atl tillgodose turismens och friluftslivets intressen i det primära rekreationsområdet studeras i elt samordnat planeringsarbete.

Arbetet bör bedrivas i samarbete mellan kommuner, länsstyrelsen och

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 28

landstinget och samordnas med motsvarande planeringsarbete i Södermanlands, Uppsala och Västmanlands län.

Markhushållning

Markanvändningsplaneringen i Stockholmsregionen har drivits framåt under planeringsskedet. Fortsatta planeringsåtgärder behöver emellertid vidtas för att kravet på hushållning med jordbruksmarken skall kunna tillgodoses. Betydande arbete återstår också med att säkerställa friluftslivets, naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen. Del är bl.a. angelägel att man vidtar fortsatta åtgärder för atl i enlighet med vad som anfördes i regeringens beslut med anledning av programskedel ge rekreationsområdena för befolkningen i Stockholmsregionen ett tillräckligt skydd. Vidare bör samlade bedömningar göras belräffande användningen av marken i områden som har stort värde som kulturlandskap.

Markhushållningsfrågorna i Stockholmsregionen bör ägnas särskild uppmärksamhet i den fortsatta planeringen på kommunal och regional nivå. En samordnad planering som ger förutsättningar för en god markhushållning är särskilt angelägen för de delar av regionen där man behöver göra en avstämning av markhushållningskraven mot de regionalpolitiska målen om goda lokala arbetsmarknader och mol bostadsförsörjningsbehovet.

Som ett led i denna planering bör kommunernas arbete med områdesplaner fullföQas. Områdesplaneringen bör bygga på överväganden om lämplig tätortsstruktur inom resp. kommun och på överväganden i regional skala. Markhushållningsfrågorna bör uppmärksammas i regionplaneringen så att denna kan ge underlag för de avvägningar mellan olika markanspråk som kommunema skall göra i sin fortsatta planering inom ramen för den fysiska riksplaneringen.

Del arbele med all säkerställa jordbrukels intressen som har inletts med att kommunala program för hushållning med jordbruksmarken har redovisats bör i enlighel med vad som har anförts ovan drivas vidare på kommunal nivå genom atl områdesplaner upprättas för de tätorter som väntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Länsslyrelsen, landstinget och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka områden och orter det är mest angeläget all sådant planeringsarbete snabbt kommer i gång.

Som anges i PM 1978-09-07 skall de förslag till planeringstal som länsstyrelsen skall redovisa i länsplanering 1980 bygga bl. a. på överväganden om olika alternativ beträffande lätortemas tillväxt. Resultatet av fortsatt planeringsarbete på kommunal och regional nivå för alt tillgodose kravet på god markhushållning skall vidare redovisas av länsstyrelsen till regeringen år 1982.

Redovisning av fritidsbebyggelsens utveckling

1 enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 skall frågor som rör fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den fysiska

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 29

riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt av länsstyrelsen år 1982.

1 det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Naturvård, frUuflsliv och kulturminnesvård

Med hänsyn till det stora behovel av rekreationsområden i Stockholmsregionen finns särskild anledning att i skogsbruket beakta friluftslivels intressen. Del gäller särskill i kust- och skärgårdsområdet, vid Mälaren och i de skogsområden i Slorstockholmsområdel som har betydelse som rekreationsområden. Det bör därvid uppmärksammas alt hänsynsreglema i skogsvårdslagen inte alltid är tillräckliga för att tillgodose friluftslivels intressen. För områden som är av särskill inlresse för friluftslivet bör möjligheterna övervägas att ge områdena ell starkare skydd, t.ex. genom all meddela förordnanden enligt naturvårdslagen eller att få lill stånd civilrättsliga avtal mellan kommuner och markägare angående formerna för att bedriva skogsbruk.

För att underiälla arbetet med att säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är det angeläget all ett särskill handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

Fritidsbebyggelse

Den restriktivitet som gäller i fråga om atl tillåta ytterligare enskild fritidsbebyggelse i kust- och skärgårdsområdet och vid Mälaren innebär att kommunerna bör vidta åtgärder för all möta efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse i de inre delarna av Stockholms län och angränsande län. I Stockholms län berörs främst Norrtälje kommun. Det är angeläget att överväganden om vilken planberedskap för fritidsbebyggelse som bör upprätthållas grundas på översiktliga planmässiga bedömningar. Särskild uppmärksamhet bör härvid ägnas åt att lokalisera bebyggelsen så all hänsyn las lill landskapels stora värde för naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården.

Kraftledningar

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 är det angeläget alt ytterligare samråd sker i Stockholms län mellan kraflföretag, kommuner, länsstyrelse och övriga berörda länsmyndigheter om behovet av mark för kraftledningar. De alternativ som föreligger till den av valtenfallsverket ursprungligen föreslagna 220-400 kV-ledningen i en sträckning öster om Stockholm bör i första hand övervägas med hänsyn lill de starka naturvårds- och friluftslivsintressena i skärgården.

Planverket har regeringens uppdrag att lämna en översiktlig redogörelse för konsekvensema från markanvändningssynpunkl av att bygga ell 800

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 30

kV-näl. Frågan om byggandet av en eventuell 800 kV-ledning i länet kommer vidare att prövas av regeringen i särskild ordning.

Försvar

Länsstyrelsen har angett alt frågan om den framtida användningen av försvarets markområde i Östra Frösunda i Solna kommun bör uppmärksammas av regeringen. Förhandlingar i denna fråga saml om vissa andra markfrågor inom Solna kommun pågår f n. mellan slalen och kommunen.

3.2 Uppsala län

Beslut 1979-03-15

Beträffande följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Kustområdet

Det är angeläget att ställningstaganden till markanvändningen i kustområdet, där så inte redan har sketl, redovisas av kommunema i form av markdispositionsplaner vilka är antagna av fullmäktige. Den markanvändningsplanering som har påbörjats för kustområdet i Östhammars kommun bör fullföljas så snart som möjligt. Den kommunplan som har redovisats för Tierps kommun bör kompletteras med en redovisning i kartform av den översiktliga markanvändningen i kustområdet.

I den fortsatta planeringen föf kustområdet bör följande utgångspunkter gälla.

Det är angeläget att friluftslivels och naturvårdens intressen säkerställs bl. a. genom förordnanden enligt naturvårdslagen.

Möjligheterna att bevara eller genom olika åtgärder öka tillgängligheten till strändema bör särskilt uppmärksammas.

Enligt uppställda riktlinjer bör stor återhållsamhet iakttas med att tillåla ytterligare enskild fritidsbebyggelse i det högexploaterade kustområdet. Planeringen i Östhammars kommun för denna del av kustområdet bör inriktas på atl reservera mark för fritidsboende i andra former och för anläggningar som tillgodoser friluftslivets behov. Enskild fritidsbebyggelse bör som regel endasl komma till slånd då del kan ske i form av mindre kompletteringar av befintlig sådan bebyggelse. Som ett led i strävandena att bevara tillgängligheten till strändema bör man också överväga atl göra en översyn av helt eller delvis outbyggda detaljplaner för fritidsbebyggelse.

Riktlinjema för de s. k. övriga kustområdena i landet fömtsätter en omsorgsfull planering som lar sikte på alt hushålla med de värdefulla markresurser som ännu står till förfogande, bl. a. genom en noggrann avvägning mellan fritidsbebyggelsens, friluftslivets och naturvårdens intressen. I de

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 31

strandnära områden och på de öar som är av stort värde för friluftslivet och naturvården bör man undvika ytterligare enskild fritidsbebyggelse. I de inre delarna av delta kustområde lorde utrymme finnas för viss ytterligare fritidsbebyggelse.

En närmare bedömning av de lägen längs norra Upplandskusien som har angetts av länsslyrelsen och berörda kommuner för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen kommer i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 atl göras i det pågående arbetet med en ny rapport om hushållning med mark och vatten.

För ett område i Hargshamn i Östhammars kommun har fastställts en detaQplan som redovisar områden för bl. a. industri och hamnverksamhet. Etablering av mlQöstörande industri skall enligt de av riksdagen år 1972 uppställda riktlinjerna för hushållning med mark och vallen inte komma i fråga inom denna del av kustområdet. Del ankommer på länsstyrelsen och andra slatliga myndigheter alt, bl. a. mol bakgrund av riktiinjerna för hushållning med mark och vatten, till regeringen anmäla om en aktualiserad etablering kan behöva prövas enligt 136 a § byggnadslagen.

Fiskets intressen bör i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta planeringen för kustområdet i länet. De miQöer som har särskild betydelse för skilda fiskarter bör skyddas och fiskeutövandet bör ges tillräckligt utrymme i förhållande till andra former av vattenanvändning.

Resultatet av planeringsarbetet för kustområdet skall redovisas till regeringen under år 1982. Länsstyrelsen bör överväga om det finns behov att särskilt redovisa resultatet av planeringsarbetet för kustområdet i Östhammars kommun i samband med redovisningen av länsplanering 1980.

Mälaren

Markanvändningsplaneringen för Mälarområdet bör fullföQas enligt de riktiinjer som har angetts tidigare. Håbo kommun bör snarasl redovisa ställningstagande till markanvändningen i form av markdisposilionsplan som är anlagen av kommunfullmäktige.

Det är angeläget atl behovet av ålgärder för att tillgodose turismens och friluftslivets intressen i det primära rekreationsområdet studeras i ell samordnat planeringsarbete. Arbetet bör bedrivas i samarbete mellan kommunema och länsstyrelsen och samordnas med molsvarande planeringsarbete i Stockholms, Södermanlands och Västmanlands län.

Nedre Dalälven

Det påbörjade program- och planeringsarbetet för det primära rekreationsområdet Nedre Dalälven bör fullföQas. Planeringen bör inriktas på att slå vakt om befintliga natur-, kultur- och rekrealionsvärden. Det är bl. a. angelägel att de starka naturvårdsintressena vid nedre Dalälven kan säkerställas. Planläggning för ytterligare enskild fritidsbebyggelse bör undvi-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 32

kas inom området. Restriktivitet bör också iakttas vad gäller spridd bebyggelse. Planeringen bör inriktas på att i lämplig omfattning skapa förutsättningar för fritidsboende i andra former och på att reservera mark för anläggningar som tillgodoser friluftslivets intressen.

De kommunomfattande planer som har redovisats av Tierps och Älvkarleby kommuner bör, när planeringsarbetet för det primära rekreationsområdet har fullföQls, kompletteras och preciseras närdet gäller ställningstaganden till markanvändningen i nedre Dalälvenområdel.

Jordbruk

Fortsatta planeringsålgärder behöver vidtas för all kravet på hushållning med jordbruksmarken skall kunna tillgodoses.

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanema bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med beaktande av bl. a. kravet på att hushålla med jordbruksmarken. Länsstyrelsen och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka områden och orler det är mesl angeläget all sådant planeringsarbete snabbt kommer i gång.

Jordbruksbygdema i Mälardalen samt Upplands slättområden tillhör de områden i landet för vilka länsstyrelsema efter samråd med bl. a. lantbruksnämnderna i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör tillhandahålla ett aktuellt material som i ett regionall perspektiv visar hur kravet på hushållning med jordbruksmarken fortlöpande beaktas i den kommunala planeringen.

Redovisning av jordbruksmarkens behandling och fritidsbebyggelsens utveckling

I enlighel med vad som anges i PM 1978-09-07 skall frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet och fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt av länsstyrelsen år 1982.

1 det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Skogsbruk, naturvård och friluftsliv

Skogsbrukets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsstyrelsen bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande skogsbrukels behandling i del fortsatta planeringsarbetet. Med hänsyn till del slora behovel av rekreationsområden för befolkningen i Stockholmsregionen finns särskild anledning att i skogsbrukel beakta friluftslivets intressen. Detta gäller särskilt vid Mälaren. Det bör därvid uppmärksammas att hänsynsreglema i skogsvårdslagen inte alltid är tillräckliga för atl tillgodose friluftslivets in-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 33

tressen. För områden som är av särskilt intresse för friluftslivet bör möjlighetema övervägas att ge områdena ell starkare skydd, t.ex. genom att meddela förordnanden enligt naturvårdslagen.

För alt underiälla arbelel med alt säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är del angeläget alt elt särskill handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

Fritidsbebyggelse

Den restriktivitet som bör gälla i fråga om all tillåta yllerligare enskild fritidsbebyggelse i kust- och skärgårdsområdet, vid Mälaren och i nedre Dalälvenområdel gör det önskvärt alt kommunema vidtar åtgärder för atl möta en ökad efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse i de inre delarna av Uppsala län. Allmänna utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM 1978-09-07. Del är angeläget all överväganden om vilken planberedskap som bör upprätthållas grundas på översiktliga planmässiga bedömningar.

Kraftledningar

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 är det angelägel att ytterligare samråd sker i Uppsala län mellan kraftföretag, kommuner, länsstyrelse och övriga berörda länsmyndigheter om behovet av mark för kraftledningar.

Planverket har regeringens uppdrag att lämna en översiktlig redogörelse för konsekvensema från markanvändningssynpunkt av att bygga ett 800 kV-nät. Statens vatlenfallsverks ansökan enligt eliagen om atl bygga en 800 kV-ledning i länet kommer all prövas av regeringen i särskild ordning.

Hamnar och flygplatser

Överväganden rörande utbyggnad av hamnar och flygplatser bör göras inom ramen för den samordnade hamn- och flygplatsplanering som genomförs enligt särskilda riktlinjer från regeringen.

Försvar

Verksamheten vid Veckholms skjutfäll i Enköpings kommun innebär begränsningar i möjlighetema atl utnytQa denna del av Mälarområdet för friluftslivets behov. Överläggningar bör inledas på regional nivå mellan förelrädare för försvaret, länsslyrelsen och kommunen om möjlighetema att öka allmänhetens tillträde till skjutfällel genom alt man begränsar den militära verksamheten på skjutfällel.

3 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 2

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 34

3.3 Södermanlands län

Beslut 1979-03-01

Beträffande följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Högexploaterad kust

Del är angelägel att den översiktliga markdispositionsplanering för kust-och skärgårdsområdet som pågår i första hand inom Nyköpings kommun slutförs så snart som möjligt. Ställningstaganden till markanvändningen bör redovisas av kommunerna i form av markdispositionsplaner vilka är antagna av fullmäktige.

Det är också angelägel att markanvändningsplaneringen drivs vidare på en mer detaQerad nivå i form av områdesplanering, bl.a. för de delar av kust- och skärgårdsområdet som befinns lämpliga för fortsatt ulbyggnad för turism och rekreation.

Med hänsyn till de starka naturvårds- och friluftslivsintressena i kusl-och skärgårdsområdet bör föQande utgångspunkter gälla för det fortsalla planeringsarbetet.

Kust- och skärgårdsområdet i länet tillhör de områden i landet där det är särskilt angeläget atl friluftslivels och naturvårdens intressen säkerställs bl. a. genom förordnanden enligt naturvårdslagen.

Härvid bör både den vetenskapliga naturvårdens intressen, som är särskilt framträdande i vissa delar av skärgårdsområdet, och behovet av mark för friluftslivet tillgodoses. Båtturismens anspråk på mark och anläggningar bör särskilt studeras, varvid uppmärksamhet bör ägnas åt möjligheterna att styra denna turism så atl hänsyn tas också till de vetenskapliga naturvårdsintressena i skärgårdsområdet.

Det är angeläget atl utvecklingen av bebyggelse m. m. planeras så att slörre sammanhängande, och av bebyggelse orörda områden bevaras och så att man behåller handlingsfriheten för framtida anspråk på mark och miQö. Möjlighetema atl bevara eller genom olika åtgärder öka tillgängligheten till strändema bör särskilt uppmärksammas.

Som ett led i strävandena att bevara tillgängligheten till stränderna bör man också överväga att göra en översyn av helt eller delvis outbyggda detaQplaner för fritidsbebyggelse.

Det är angeläget att de särskilda program- och planeringsinsatser fullföQs som har påbörjats i samråd mellan kommunerna och länsstyrelsen

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 35

med anledning av att kust- och skärgårdsområdet i länet utgör ett primärt rekreationsområde. Planeringsarbetet bör i detta avseende samordnas med motsvarande planeringsarbete i Stockholms län.

Fiskels intressen bör i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta planeringen för kustområdet. De miQöer som har särskild betydelse för skilda fiskarter bör skyddas och fiskeulövandel bör ges lillräckligl utrymme i förhållande till andra former av vattenanvändning.

Resultatet av planeringsarbetet för kust- och skärgårdsområdet och det primära rekreationsområdet skall redovisas till regeringen under år 1982. Länsstyrelsen bör överväga om det finns behov att särskill redovisa resultat av planeringsarbetet i samband med redovisningen av länsplanering 1980.

Kusten söder om Nyköping saml Bråviken

I regeringens beslut med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen underströks att planeringsarbetet för kusten söder om Nyköping och för Bråviken bör inriktas på att med beaktande av bl. a. naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen allsidigt klargöra förutsättningarna för lokalisering av resurskrävande och miljöstörande industri i anslutning till de platser som har angetts i riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Arbetet har ännu inte slutförts. Berörda kommuner beräknas att under år 1979 ta ställning till de planförslag som redovisas i "Bråviken - gemensam kommunal planering inom ramen för fysisk riksplanering", remissutgåva, november 1978.

Länsstyrelserna i Södermanlands och Öslergötiands län skall så snart som möjligt efter det all kommunerna har tagit ställning lill markanvändningen i kustområdet söder om Nyköping och vid Bråviken gemensamt redovisa och yttra sig lill regeringen om kommunernas beslut om markanvändningen.

Mälaren

Ställningstaganden till markanvändningen i Mälarområdet har redovisats av berörda kommuner i form av markdispositionsplaner vilka är antagna av fullmäktige. Planerna tillgodoser i stort intentionerna i den fysiska riksplaneringen. Ytleriigare enskild fritidsbebyggelse bör undvikas vid Mälarens stränder och på öarna. Det är angeläget att behovet av åtgärder för att tillgodose turismens och friluftslivets intressen i del primära rekreationsområdet studeras i ett samordnat planeringsarbete. Arbetet bör bedrivas i samarbete mellan kommunema och länsslyrelsen och samordnas med motsvarande planeringsarbete i Stockholms, Uppsala och Västmanlands län.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 36

Hjälmaren

Regeringen framhöll i sitt beslut år 1975 med anledning av programskedel i den fysiska riksplaneringen atl planering för Hjälmarområdel bör klargöra förutsättningarna för bebyggelseutvecklingen i området under hänsynstagande till friluftslivets, naturvårdens, kulturminnesvårdens m. fl. intressen.

Hjälmarområdet är etl viktigt rekreationsområde för en belydande del av befolkningen i de närbelägna tälorlsregionema. Inom området finns också betydande naturvärden och kullurminnen. Områdets värde för rekreation och friluftsliv kan förväntas öka. Della motiverar att man iakttar restriktivitet med alt tillåla ytterligare enskild fritidsbebyggelse inom området.

Del fortsatta planeringsarbetet inom resp. kommun bör syfta lill all tillgodose naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen inom Hjälmarområdel. Stor hänsyn bör vidare las till fiskets intressen. Frågor om vattenvård och valtenreglering bör uppmärksammas särskilt. Fritidsbebyggelse bör övervägas först sedan naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen har tillgodoselts. Det är angelägel all större sammanhängande obebyggda områden bevaras obebyggda.

Båven

Det är angeläget atl den markdispositionsplanering som pågår för Båvenområdet i Flens och Nyköpings kommuner slutförs på ett sådant säll atl ställningstaganden lill markanvändningen redovisas i en gemensam plan för Båvenområdet, vilken för resp. kommuns del av området är antagen av kommunfullmäktige.

Regeringen förutsätter alt kommunema i markdispositionsplaneringen för Båvenområdet tillgodoser den vetenskapliga naturvårdens och friluftslivets intressen. Med hänsyn till dessa intressen bör ytterligare fritidsbebyggelse undvikas inom området.

Jordbruk

Fortsatta planeringsålgärder behöver vidtas för alt kravet på hushållning medjordbruksmark i länet skall kunna tillgodoses.

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanerna bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandel kan ske med beaktande av bl. a. kravet på att hushålla med jordbruksmarken. Länsslyrelsen och kommunema bör gemensamt diskutera för vilka områden och orter det är mest angeläget att sådant planeringsarbete snabbt kommer i gång.

Jordbruksbygdema i Mälardalen tillhör de områden i landet för vilka länsstyrelserna efter samråd med bl.a. lantbruksnämnderna, i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör tillhandahålla elt aktuellt material

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 37

som i ett regionalt perspektiv visar hur kravet på hushållning med jordbruksmarken fortlöpande beaklas i den kommunala planeringen.

Redovisning av jordbruksmarkens behandling och fritidsbebyggelsens utveckling.

1 det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Skogsbruk, naturvård och friluftsliv

Skogsbrukets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunerna. Med hänsyn till det stora behovet av rekreationsområden för befolkningen i Stockholmsregionen finns för vissa delar av Södermanlands län särskild anledning all i skogsbruket beakta friluftslivets intressen. Det gäller särskilt kust- och skärgårdsområdet och vid Mälaren. Det bör därvid uppmärksammas att hänsynsreglerna i skogsvårdslagen inte alllid är tillräckliga för alt tillgodose friluftslivets intressen. För områden som är av särskilt intresse för friluftslivet bör möjligheterna övervägas alt ge områdena ett starkare skydd, t.ex. genom atl meddela förordnanden enligt naturvårdslagen eller att få till stånd civilrättsliga avtal mellan kommuner och markägare angående formerna för alt bedriva skogsbruk.

De områden vid sjön Båven och i skärgården som är av riksintresse för den vetenskapliga naturvården bör säkerställas med naturvårdslagens regler.

För att underlätta arbetet med atl säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är del angelägel att ett särskilt handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

Fritidsbebyggelse

Den restriktivitet som bör gälla i fråga om att tillåla ytterligare enskild fritidsbebyggelse i kust- och skärgårdsområdet och vid Mälaren, Hjälmaren och Båven gör det önskvärt att kommunerna vidtar ålgärder för att möta en ökad efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse i vissa av de inre delama av Södermanlands län. Allmänna utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM 1978-09-97.

Det är angeläget att överväganden om vilken planberedskap för fritidsbebyggelse som bör upprätthållas grundas på översiktliga planmässiga bedömningar. Det område som länsstyrelsen har angett som lämpligt för lokalisering av ytterligare fritidsbebyggelse bör bli föremål för sådana översiktliga bedömningar av kommunema och länsstyrelsen i samråd.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 38

Kraftledningar

1 enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 är det angeläget att ytteriigare samråd sker i Södermanlands län mellan kraftföretag, kommuner, länsstyrelse och övriga berörda länsmyndigheter om behovet av mark för kraftledningar.

Hamnar

Överväganden rörande utbyggnad av hamnar bör göras inom ramen för den samordnade hamnplanering som genomförs enligt särskilda riktlinjer från regeringen.

3.4 Östergötlands län

Beslut 1979-03-15

Beträffande följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Obruten kust

Den översiktliga planering som har genomförts för det obrutna kustområdet i Östergötlands län kan i huvudsak bilda ulgångspunkl för fortsatt planering på inlerkommunal och kommunal nivå. Söderköpings och Valdemarsviks kommuner har med utgångspunkt i det utrednings- och planeringsarbete som har bedrivits av Kalmar och Östergötlands läns skärgårdsutredning (KÖSU) utarbetat och antagit markdispositionsplaner för sina resp. delar av kust- och skärgårdsområdet. Också Norrköpings kommun bör upprätta en markdisposilionsplan för det obmtna kustområdet inom kommunen.

Det är angeläget alt markanvändningsplaneringen drivs vidare också på en mer detaQerad nivå i form av områdesplanering, bl.a. för de delar av kust- och skärgårdsområdet som befinns lämpliga för fortsall utbyggnad för turism och rekreation. Särskilt inom de av KÖSU angivna utvecklingsområdena för friluftsliv saml för basortema är en sådan områdesplanering angelägen.

Med lanke på alt kust- och skärgårdsområdet utgör etl primärt rekreationsområde bör de framlida insatserna för turism och rekreation behandlas i etl särskill åtgärdsprogram.

Med hänsyn till de starka naturvårds- och friluflslivsintressena i kust-och skärgårdsområdet bör föQande utgångspunkter gälla för det fortsatta planeringsarbetet.

Kust- och skärgårdsområdet tillhör de områden i landet där det är särskilt angeläget alt arbetet fortsätter med att säkerställa friluftslivels och naturvårdens intressen bl. a. genom förordnanden enligt naturvårdslagen. Härvid bör både den vetenskapliga naturvårdens intressen, som är särskilt

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 39

framträdande i vissa delar av skärgårdsområdet, och behovel av mark för friluftslivet tillgodoses.

Uppmärksamhet bör ägnas åt konsekvenserna för främsl yrkesfisket och den vetenskapliga naturvården av atl turismen och friluftslivet avses kunna nå attraktiva områden i inner- och mellanskärgård saml ytlerskärgården från basorter på fastlandet. Friluftslivet och turismen bör utvecklas på etl sådant sätt atl områden som är känsliga för slitage skyddas och så att erforderliga hänsyn tas till de vetenskapliga naturvårdsinlressena i skärgårdsområdet.

Betydande anspråk ställs på marken i Öslergötiands kust- och skärgårdsområde framför allt för fritidsbebyggelse i olika former. Det är angeläget att utvecklingen av bebyggelse m. m. planeras så att större sammanhängande och av bebyggelse orörda områden bevaras och så att man bibehåller handlingsfriheten för framtida anspråk på mark och miQö.

Den mark som bedöms vara lämplig för utveckling av fritidsbebyggelse bör i första hand reserveras för fritidsboende i andra former än enskild fritidsbebyggelse och för sådana anläggningar som sammanhänger med fritidsboende och som samlidigl kan tillgodose friluftslivets behov. Ytterligare enskild fritidsbebyggelse bör som regel endast övervägas i form av mindre kompletteringar av befintlig sådan bebyggelse.

Av kommunernas redovisningar framgår att turismens och friluftslivets intressen i huvudsak sätts före intresset alt exploatera för enskild fritidsbebyggelse. Omfattningen av och formerna för den fritidsbebyggelse som föreslås tillkomma i de uibyggnadsområden som har angetts i områdesplanen för öarna Arkö, Gränsö och Hästö i Norrköpings kommun bör dock omprövas.

För utveckling av turism och rekreation i kust- och skärgårdsområdet erfordras också utbyggnad av campingplatser och.bålhamnar. Lämplig mark bör reserveras för sådana anläggningar.

Anläggningar för turism och friluftsliv bör ges en skala och utformning i övrigl som är anpassad lill den lokala miQön. Större anläggningar av hotellkaraktär bör lokaliseras lill befintliga samhällen.

Det är vidare angeläget all del förslag till regionalpolitiskt program som länsslyrelsen har utarbetat och som syftar lill alt skapa goda levnadsförhållanden för den bofasta befolkningen i kust- och skärgårdsområdet genomförs och samordnas med det fortsatta planeringsarbete som har angetts ovan.

Fiskets intressen bör i enlighel med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta planeringen för kustområdet. De miQöer som har särskild betydelse för skilda fiskarter bör skyddas och fiskeutövandet bör ges tillräckligt utrymme i förhållande till andra former av vattenanvändning.

Resultatet av planeringsarbetet för kust- och skärgårdsområdet skall redovisas till regeringen under år 1982. Länsstyrelsen bör överväga om det

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 40

bl. a. mol bakgrund av förslagel till regionalpolitiskt program för kust- och skärgårdsområdet finns behov alt särskill redovisa resultat av planeringsarbetet i samband med redovisningen av länsplanering 1980.

Bråviken

I regeringens beslut med anledning av programskedel i den fysiska riksplaneringen underströks att planeringsarbetet för Bråviken bör inriktas på att med beaktande av bl.a. naturvårdens, friluftslivets och kullurminnes-vårdens intressen allsidigt klargöra fömlsällningarna för lokalisering av resurskrävande och mlQöstörande industri i anslutning lill de platser som har angetts i riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Arbelel har ännu inte slutförts. Berörda kommuner beräknas atl under år 1979 la ställning till de planförslag som redovisas i rapporten "Bråviken - gemensam kommunal planering inom ramen för fysisk riksplanering", remissutgåva, november 1978.

Länsstyrelserna i Öslergötiands och Södermanlands län skall så snart som möjligt efter det att kommunerna har tagit ställning lill markanvändningen vid Bråviken gemensamt redovisa och yttra sig till regeringen om kommunernas beslut om markanvändningen.

Jordbruk

Fortsatta planeringsåtgärder behöver vidtas för atl kravet på hushållning medjordbruksmark i länet skall kunna tillgodoses. Bl. a. bör de osäkerhels-zoner som har redovisats för tätortemas tillväxt i flera av länels kommuner minskas.

1 enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanerna bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandel kan ske med beaktande av bl. a. kravet på alt hushålla med jordbruksmarken. Länsstyrelsen och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka områden och orter det är mesl angeläget all sådanl planeringsarbete snabbi kommer i gång.

Slättområdel i Öslergötiands län tillhör de områden i landet för vilka länsstyrelserna efter samråd med bl.a. lantbruksnämnderna, i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07, bör tillhandahålla ett aktuellt material som i ett regionalt perspektiv visar hur kravet på hushållning med jordbruksmarken fortlöpande beaklas i den kommunala planeringen.

Redovisning av Jordbruksmarkens behandling och fritidsbebyggelsens utveckling

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 skall frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet och fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt av länsslyrelsen år 1982.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 41

I det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Vänern

Den översiktliga planering som har genomförts av Motala och Ödeshögs kommuner för Vänerns kustområde kan i huvudsak bilda utgångspunkt för fortsatta planerings- och genomförandeåtgärder på kommunal och inlerkommunal nivå.

Fiskels intressen bör i enlighel med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i del fortsalla planeringsarbetet. Bl.a. bör möjligheterna att skydda de för fiskreproduktion särskilt värdefulla områdena övervägas.

Ytterligare överväganden i regional skala behövs beträffande utnytQandet av Vätterns vattenområde. En samlad bedömning av de konflikter som föreligger mellan den militära skjutverksamhelen å ena sidan och fiskels och bållurismens intressen å den andra bör ske i syfte att få lill slånd etl samulnylQande som så långl möjligt tillgodoser de olika intressena. Härvid bör även frågor rörande vattenvård, särskilt Vätterns belydelse för vattenförsörjningen, och sandtäkt uppmärksammas. Vad gäller försvarets intressen bör en utgångspunkt vid övervägandena vara atl den militära skjutverksamhelen dels i minsta möjliga utsträckning skall påverka reproduklionsområden för fisk och andra områden av särskilt inlresse för fisket, dels i största möjliga utsträckning skall inskränkas under de perioder då Vänerområdet utnylQas särskilt intensivt för friluftsliv.

De regionala överväganden för Vättern som har angetts i del föregående bör göras i samverkan mellan berörda kommuner och länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Skaraborgs och Örebro län och efter samråd med militära myndigheter, fiskenämnden i Jönköpings län och Vätterns vatlen-vårdskommitlé.

Sömmen

Den översiktliga planering som har genomförts av kommunerna för Sommenområdet kan i alll väsentligt bilda ulgångspunkl för fortsalla planerings- och genomförandeåtgärder på inlerkommunal och kommunal nivå.

Del är önskvärt all samarbelet mellan kommunerna och länsslyrelsen fortsätter och all arbelel drivs vidare bl. a. genom all åtgärder vidtas för att säkerställa naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen.

Sommenområdets värde för friluftsliv och rekreation motiverar all mark för fritidsbostäder för kortlidsuthyrning samt andra friluftsanläggningar reserveras i anslutning till befintliga samhällsbildningar inom attraktiva områden. Enskild fritidsbebyggelse bör övervägas först sedan naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens saml de areella näringarnas intressen har beaktats.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 42

Sömmens stora värde för främst fritidsfiske motiverar atl fiskels intressen ägnas ökad uppmärksamhet i del fortsatta planeringsarbetet.

Skogsbruk, naturvård, frilufisliv och kulturminnesvård

Skogsbrukets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet i del fortsatta planeringsarbetet i kommunerna. Länsslyrelsen bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande skogsbrukets behandling i del fortsatta planeringsarbetet. I promemorian anges bl. a. alt förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre gående inskränkningar i skogsbruket än vad som föQer av hänsynsreglerna i skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan särskilt behöva utfärdas till skydd för naturskogsområden. I regeringens proposition om riktlinjer för skogspolitiken (prop. 1978/79:110) behandlas bl. a. de allmänna hänsynsreglerna i skogsbruket.

De områden i Östergötlands län som ingår i elt öst-västligt stråk från Slätbaken till Vättern är sådana större områden av belydelse för kulturminnesvården som i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 behöver skyddas mol förändringar i stor skala av landskapsbild och bebyggelsemönster.

För att underlätta arbetet med att säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är det angeläget alt arbetet med atl upprätta elt särskill handlingsprogram för naturvården i länet fullföQs så snart som möjligt.

Fritidsbebyggelse

Den restriktivitet som bör gälla i fråga om att tillåta ytterligare enskild fritidsbebyggelse i kustområdet saml vid Vättern och Sömmen gör det önskvärt atl kommunema vidtar ålgärder för att möta en ökad efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse i vissa av de inre delama av Östergötlands län, bl.a. i del sjörika området i den södra länsdelen. Allmänna utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM 1978-09-07.

Det är angeläget att överväganden om vilken planberedskap för frilids-bebyggelse som bör upprätthållas grundas på översiktliga planmässiga bedömningar. Planeringen bör syfta till att åstadkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad lill de skilda förutsättningar som finns i länets olika delar.

Flygplatser

Fortsatt samråd bör ske mellan länsstyrelsen, Norrköpings kommun och luftfartsverket om del framtida utnyujandet av Kungsängens flygplats. Linköpings och Norrköpings kommuner bör vidare beakta de beslut som kan komma att fattas med anledning av den pågående luftlransporlutred-ningen.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 43

3.5 Jönköpings län

Beslut 1979-03-15

Beträffande följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Bolmen

Regeringen framhöll i sitt beslut år 1975 med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen alt planeringen för Bolmenområdet bör klargöra förutsättningarna för bebyggelseutvecklingen i området under hänsynslagande lill friluftslivets, naturvårdens m. fl. intressen.

Genom del översiktliga förslag om markanvändningen för Bolmenområdet som har presenterats under våren 1978 (Bolmen 78) har förutsättningarna för markanvändningen i området getts en klarare belysning. Bolmenområdet är ell viktigt rekreationsområde för en betydande del av befolkningen i södra Sverige. Områdets värde för rekreation och frilufisliv kan förväntas öka. Detla motiverar alt man iakttar restriktivitet med all tillåta enskild fritidsbebyggelse i området.

Del fortsatta planeringsarbetet inom resp. kommun bör syfta till atl tillgodose naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen inom Bolmenområdet. Slor hänsyn bör vidare las till jord- och skogsbmkels saml fiskets intressen och till Bolmens användning som vattentäkt. Enskild fritidsbebyggelse bör övervägas först sedan naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen har tillgodosetls saml med beaktande av de areella näringarnas intressen.

Jordbruk

Fortsatta planeringsåtgärder behöver vidtas för att kravet på hushållning medjordbruksmark i länet skall kunna tillgodoses.

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses.

Områdesplanerna bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med beaktande av bl.a. kravet på att hushålla med jordbruksmarken. Länsslyrelsen och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka områden och orter det är angeläget att sådant planeringsarbete snabbt kommer i gång.

Redovisning av jordbruksmarkens behandling och fritidsbebyggelsens utveckling

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 44

I det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Vättern

Den översiktliga planering som har genomförts av Jönköpings kommun för Vätterns kustområde kan i huvudsak bilda utgångspunkt för fortsatta planerings- och genomförandeåtgärder på kommunal och inlerkommunal nivå.

Fiskels intressen bör i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i del fortsatta planeringsarbetet. Bl. a. bör möjligheterna atl skydda de för fiskreproduklion särskilt värdefulla områdena övervägas.

Ytterligare överväganden i regional skala behövs belräffande utnytQandet av Vätterns vattenområde. En samlad bedömning av de konflikter som föreligger mellan den militära skjutverksamheten å ena sidan och fiskets och bålturismens intressen å den andra bör ske i syfte att få till slånd etl samutnyttjande som så långt möjligt tillgodoser de olika intressena. Härvid bör även frågor rörande vattenvård, särskill Vätterns betydelse för vattenförsörjningen, och sandtäkt uppmärksammas. Vad gäller försvarets intressen bör en utgångspunkt vid övervägandena vara all den militära skjutverksamheten dels i minsta möjliga utsträckning skall påverka reproduktionsområden för fisk och andra områden av särskill inlresse för fisket, dels i största möjliga utsträckning skall inskränkas under de perioder då Vänerområdet utnyUjas särskilt intensivt för friluftsliv.

De regionala överväganden för Vättern som har angetts i det föregående bör göras i samverkan mellan berörda kommuner och länsstyrelserna i Jönköpings. Östergötlands, Skaraborgs och Örebro län och efter samråd med militära myndigheter, fiskenämnden i Jönköpings län och Vätterns vatten vårdskommitté.

Fegen

Med hänsyn lill främsl de starka nalurvårdsinlressena i Fegenområdel bör Fegenkommilténs förslag lill riktlinjer för bebyggelseutvecklingen i området ligga lill grund för den fortsatta planeringen i berörda kommuner, dvs. i Jönköpings län i Gislaveds kommun.

Sömmen

Den översiktliga planering som har genomförts av kommunerna för Sommenområdet kan i allt väsentligt bilda utgångspunkt för fortsatta planerings- och genomförandeålgärder på inlerkommunal och kommunal nivå.

Det är önskvärt alt samarbetet mellan kommunerna och länsslyrelsen fortsätter och alt arbetet drivs vidare bl. a. genom all ålgärder vidtas för all säkerställa naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 45

Sommenområdets värde för friluftsliv och rekreation motiverar att mark för fritidsbosläder för kortlidsuthyrning saml andra friluftsanläggningar reserveras i anslutning lill befintliga samhällsbildningar inom attraktiva områden. Enskild fritidsbebyggelse bör övervägas försl sedan naturvårdens, friluftslivels och kulturminnesvårdens samt de areella näringarnas intressen har beaktats.

Sömmens stora värde för främst fritidsfiske motiverar atl fiskels intressen ägnas ökad uppmärksamhet i del fortsatta planeringsarbetet.

Smålands Taberg

Statens naturvårdsverk har regeringens uppdrag atl föQa frågan om skydd för Smålands Tabergs naturvärden. Naturvårdsverket har i september 1975 hemslällt atl regeringen beslutar atl gruvbrytning i Taberg och anrikning av malm i närheten av Smålands Taberg skall prövas av regeringen enligt beslämmelserna i 136 a § byggnadslagen med hänsyn till de mycket stora negativa miQökonsekvenser som brytning och anrikning av malm inom området enligt verket skulle få.

Regeringen har den 27 november 1975 beslulal att gruvdrift i Taberg skall prövas enligt 136 a § byggnadslagen. F. n. föreligger dock inte någon ansökan om gruvdrift inom området.

Smålands Tabergs naturvärden är betydande. Berget är av riksintresse för såväl vetenskaplig som kulturell naturvård och för friluftslivet. En del av området vid berget är även en kulturhistorisk miQö av riksintresse. De åtgärder som har vidtagits under den fysiska riksplaneringens planeringsskede av statliga myndigheter och av Jönköpings kommun bekräftar ytterligare atl del är angeläget atl Smålands Tabergs natur- och kulturvärden bevaras och ges ell långsiktigt skydd.

Skogsbruk, naturvård och friluftsliv

Skogsbrukets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunerna. Länsslyrelsen bör uppmärksammade utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande skogsbrukels behandling i det fortsatta planeringsarbetet. I promemorian anges bl.a. atl förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre gående inskränkningar i skogsbmkel än vad som föQer av hänsynsreglerna i skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan särskilt behöva utfärdas lill skydd för naturskogsområden. I regeringens proposition om riktlinjer för skogspolitiken (prop. 1978/79:110) behandlas bl. a. de allmänna hänsynsreglerna i skogsbmkel.

För atl underiälla arbetet med all säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är del angelägel atl arbetet med alt upprätta ell särskilt handlingsprogram för naturvården i länet fullföQs så snart som möjligt.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 46

Fritidsbebyggelse

Den restrikliviiel som bör gälla i fråga om alt tillåta ytterligare enskild fritidsbebyggelse vid Vättern, Bolmen, Fegen och Sömmen gör det önskvärt alt kommunerna vidtar åtgärder för atl möta en ökad efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse i andra delar av Jönköpings län. Allmänna utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM 1978-09-07.

Det är angeläget atl överväganden om vilken planberedskap för frilids-bebyggelse som bör upprätthållas grundas på översiktliga planmässiga bedömningar. Planeringen bör syfta lill alt åstadkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad till de skilda förutsättningar som finns i länets olika delar.

Försvar

Försvarets faslighelsnämnd behandlar f. n. del förslag om utvidgning av Skillingaryds skjutfäll som chefen för armén har avgell till regeringen.

3.6 Kronobergs län

Beslut 1979-03-01

Beträffande följande områden och frägor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Bolmen

Regeringen framhöll i sitt beslut år 1975 med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen att planeringen för Bolmenområdet bör klargöra förutsättningarna för bebyggelseutvecklingen i området under hänsvnstagande till friluftslivets, naturvårdens m.fl. intressen.

Genom det översiktliga förslag om markanvändningen för Bolmenområdet som har presenterats under våren 1978 (Bolmen 78) har förutsättningarna för markanvändningen i området getts en klarare belysning. Bolmenområdet är ett viktigt rekreationsområde för en betydande del av befolkningen i södra Sverige. Områdets värde för rekreation och friluftsliv kan förväntas öka. Detta motiverar atl man iakttar restriktivitet med att tillåta enskild fritidsbebyggelse i området.

Det fortsatta planeringsarbetet inom resp. kommun bör syfta lill att tillgodose naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen inom Bolmenområdet. Stor hänsyn bör vidare tas till jord- och skogsbrukets samt fiskets intressen och till Bolmens användning som vattentäkt. Enskild fritidsbebyggelse bör övervägas försl sedan naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen har tillgodoselts samt med beaktande av de areella näringamas intressen.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 47

Jordbruk

1 enlighet med vad som anges PM 1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanerna bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med beaktande av bl. a. kravet på atl hushålla med jordbruksmarken. Länsslyrelsen och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka områden och orter elt sådanl planeringsarbete bör genomföras.

Redovisning av Jordbruksmarkens behandling och fritidsbebyggelsens utveckling

1 enlighel med vad som anges i PM 1978-09-07 skall frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet och fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt av länsstyrelsen år 1982.

1 det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Äsnen-Mien och Möckeln

Den översiktliga planering som har genomförts av kommunema för Åsnen-Mienområdet resp. Möckelnområdet kan i allt väsentligt bilda utgångspunkt för fortsatta planerings- och genomförandeåtgärder på inlerkommunal och kommunal nivå. Någol yllerligare krav på redovisning till regeringen av fortsatta planeringsåtgärder inom dessa områden behöver därför inte ställas nu. Markdispositionsplanen och riktlinjerna i kommunöversikten för Tingsryds kommun bör dock förtydligas varvid naturvårdens och friluftslivets intressen i Åsnen-Mienområdet särskill bör beaktas.

Det är önskvärt att samarbetet inom resp. område mellan kommunema och länsstyrelsen fortsätter och att arbetet drivs vidare bl. a. genom att ålgärder vidtas för att säkerställa naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivels intressen.

Fiskets intressen bör beaktas i det fortsatta planeringsarbetet. Särskill bör förutsättningama för fritidsfisket uppmärksammas inom Åsnen-Mienområdet. Frågan om Åsnens reglering prövas f n. av vattendomstol.

Åsnen-Listerlandet

Planeringsarbetet för det primära rekreationsområdet Åsnen-Lislerian-det bör drivas vidare. Härvid bör naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen ägnas särskild uppmärksamhet. De synpunkter som har lämnats av statens planverk och statens naturvårdsverk om behovet av planering för rekreationsanläggningar bör beaktas.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 48

Skogsbruk, naturvård och Jriluflsliv

Skogsbrukets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunerna. Länsstyrelsen bör uppmärksammade utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande skogsbrukets behandling i del fortsatta planeringsarbetet. I promemorian anges bl. a. alt förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre gående inskränkningar i skogsbruket än vad som följer av hänsynsreglerna i skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan särskilt behöva utfärdas till skydd för naturskogsområden. 1 regeringens proposition om riktlinjer för skogspolitiken som avses att läggas fram under våren 1979 kommer bl.a. de allmänna hänsynsreglerna i skogsbruket all behandlas.

Länsstyrelsen har efter samråd med kommunerna fatlat beslut om en nalurvårdsplan. Denna bör ligga till grund för den fortsatta behandlingen av naturvårdens och friluftslivets intressen i länet.

Fritidsbebyggelse

Den restriktivitet som bör gälla i fråga om alt tillåta ytleriigare enskild fritidsbebyggelse vid Bolmen, Åsnen-Mien och Möckeln gördel önskvärt att kommunerna vidtar ålgärder för alt möta en ökad efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse i andra delar av Kronobergs län. Allmänna utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM 1978-09-07.

Det är angelägel att överväganden om vilken planberedskap för fritidsbebyggelse som bör upprätthållas grundas på översiktliga planmässiga bedömningar. Planeringen bör syfta till atl åsladkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad till de skilda förutsättningar som finns i länels olika delar.

Kraftledningar

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 är del angeläget att ytterligare samråd sker i Kronobergs län mellan kraftföretag, kommuner, länsstyrelse och övriga berörda länsmyndigheter om behovet av mark för kraftledningar.

3.7 Kalmar län

Beslut 1979-03-29

Beträffande följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Obruten kust

Del utrednings- och planeringsarbete som har bedrivits av Kalmar och Öslergötiands läns skärgårdsutredning (KÖSU) kan i huvudsak bilda ut-

Prop. 1978/79: 213 Bilaga 2 49

gångspunkt för fortsalt planering på inlerkommunal och kommunal nivå för det obrutna kustområdet i Kalmar län.

Det är emellertid angeläget atl markanvändningsplaneringen drivs vidare också på en mer detaQerad nivå i form av områdesplanering, bl. a. för de delar av kust- och skärgårdsområdet som befinns lämpliga för fortsatt ulbyggnad för turism och rekreation. Särskill inom de av KÖSU angivna utvecklingsområdena för friluftsliv saml för basortema är en sådan områdesplanering angelägen.

Med tanke på att kust- och skärgårdsområdet utgör etl primärt rekreationsområde bör de framtida insatserna för turism och rekreation behandlas i elt särskill åtgärdsprogram.

Med hänsyn till de starka naturvårds- och friluflslivsintressena i kusl-och skärgårdsområdet bör föQande utgångspunkter gälla för del fortsatta planeringsarbetet.

Kust- och skärgårdsområdet tillhör de områden i landet där det är särskill angeläget atl arbetet fortsätter med att säkerställa friluftslivets och naturvårdens intressen bl.a. genom förordnanden enligt naturvårdslagen. Härvid bör både den vetenskapliga naturvårdens intressen, som är särskill framträdande i vissa delar av skärgårdsområdet, och behovet av mark för friluftslivet tillgodoses.

Uppmärksamhet bör ägnas åt konsekvenserna för främst yrkesfisket och den vetenskapliga naturvården av all turismen och friluftslivet anges kunna nå altraktiva områden i inner- och mellanskärgård saml ytlerskärgården från basorler på fastlandet. Friluftslivet och turismen bör ulvecklas på elt sådant sätt alt områden som är känsliga för slitage skyddas och så atl erforderliga hänsyn tas till de vetenskapliga naturvårdsintressena i skärgårdsområdet.

Betydande anspråk ställs på marken i norra Kalmar läns kust- och skärgårdsområde framför allt för fritidsbebyggelse i olika former. Del är angeläget atl utvecklingen av bebyggelse m. m. planeras så att större sammanhängande och av bebyggelse orörda områden bevaras och så atl man bibehåller handlingsfriheten för framtida anspråk på mark och miQö.

För utveckling av turism och rekreation i kust- och skärgårdsområdet erfordras också utbyggnad av campingplatser och båthamnar. Lämplig mark bör reserveras för sådana anläggningar.

Anläggningar för turism och friluftsliv bör ges en skala och utformning i övrigl som är anpassad lill den lokala miQön. Större anläggningar av hotell-karaktär bör lokaliseras till befintliga samhällen. 4 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 2

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 50

Naturvårdens, friluftslivels och turismens intressen kan komma alt åsidosättas av den relativt omfattande fritidsbebyggelse som enligt upprättad markdisposilionsplan föreslås tillkomma i kust- och skärgårdsområdet i Västerviks kommun. Planerna för den framlida markanvändningen i det obrutna kustområdet i Västerviks kommun bör omprövas i vissa avseenden med beaktande av vad som har angetts ovan.

Det är vidare angeläget all del utredningsarbete som pågår inom länsstyrelsen och som syftar till atl skapa goda levnadsförhållanden för den bofasta befolkningen i kust- och skärgårdsområdet genomförs och samordnas med del fortsatta planeringsarbete som har angetts ovan.

Fiskels intressen bör i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta planeringen för kustområdet. De miQöer som har särskild belydelse för skilda fiskarter bör skyddas och fiskeulövandel bör ges tillräckligt utrymme i förhållande till andra former av vallenanvändning.

Resultatet av planeringsarbetet för kust- och skärgårdsområdet skall redovisas till regeringen under år 1982. Länsslyrelsen bör överväga om del bl.a. mol bakgrund av del pågående regionalpolitiska utredningsarbetet för kust- och skärgårdsområdet finns behov atl särskilt redovisa resultat av planeringsarbetet i samband med redovisningen av länsplanering 1980.

Övrig kust

Den översiktliga markanvändningsplanering som har genomförts för det s. k. övriga kustområdet i Kalmar län behöver i vissa avseenden utvecklas vidare. Del är härvid angelägel all Kalmar kommun fullföQer en översiktlig markanvändningsplanering för sin del av kustområdet så snart som möjligt. De slällningslaganden som görs till markanvändningen i kustområdet bör redovisas av kommunerna i form av markdispositionsplaner vilka är antagna av kommunfullmäktige.

I den fortsatta planeringen för del s. k. övriga kustområdet bör föQande utgångspunkter gälla.

Tätorlsutvecklingen i stort i kustområdet och utvecklingen av permanent- och fritidsbebyggelse i de lätortsnära områdena bör ägnas särskild uppmärksamhet. Härvid bör naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen saml intresset atl skydda jordbruksmarken vägas mol önskemålet om väl fungerande lokala arbetsmarknader och möjligheterna atl tillgodose bostadsförsörjningsbehovet. Del är angelägel all markanvändningsplaneringen drivs vidare också på en mer detaQerad nivå i form av områdesplanering för tätorternas intresseområden. Ytterligare utgångspunkter för behandlingen av jordbruksmarken i den fortsatta planeringen

lämnas i det föQande.

Möjligheterna att bevara eller genom olika ålgärder öka tillgängligheten till strändema längs kusten bör uppmärksammas. På öarna och i de strandnära områden som är av stort värde för friluftslivet och naturvården bör

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 51

man undvika ytterligare enskild fritidsbebyggelse. Inom övriga kustavsnilt bör fritidsbebyggelse övervägas endast om naturvårdens och friluftslivets intressen samlidigl kan tillgodoses. Lämpligheten av den fritidsbebyggelse som har föreslagits av kommunerna bör övervägas ytterligare med beaktande av vad som nu har angetts.

Vidare bör uppmärksammas alt en del av kustområdet tillsammans med Öland utgör elt sådanl större område av betydelse för kulturminnesvården som i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör skyddas mot förändringar i slor skala av landskapsbild och bebyggelsemönster.

Förutsättningarna för lokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen till det övriga kustområdet i Kalmar län har bara i begränsad utslräckning klarlagts under planeringsskedet. Tills vidare bör handlingsfriheten beträffande den framtida markanvändningen så långt möjligt bevaras på de platser som i planeringen anges för lokalisering av denna typ av industri.

Fiskels intressen bör på motsvarande sätt som för det obrutna kustområdet ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta planeringen för det övriga kustområdet.

Öland

De utgångspunkter för planeringen för Öland som regeringen angav i sitt beslut med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen har i väsentliga avseenden inte föQls i arbetet under planeringsskedet.

Länsstyrelsen och flera av ämbetsverken har anfört atl den planering som har redovisats av kommunema inte tillgodoser de riktlinjer som i den fysiska riksplaneringen har ställts upp för Öland och för primära rekreationsområden. Myndigheterna anser att främsl kulturminnesvårdens men också i betydande delar naturvårdens intressen inte har behandlats på ett tillfredsställande sätt i kommunernas planering. Vidare har fritidsbebyggelsen utvecklats snabbt trots att stor återhållsamhet bör iakttas med atl tillåla ny sådan bebyggelse i avvaktan på att översiktliga planer upprättas som beaktar riktlinjema för hushållning med mark och vatten. Samlade överväganden har inte gjorts om behovet av olika former av anläggningar och övematlningsmöjligheler i anslutning till områden av stort värde för friluftsliv och rekreation.

Regeringen finner det angelägel alt ett för hela Öland samordnat planeringsprogram för markanvändningen ularbelas med utgångspunkt i riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Arbetet bör bedrivas av kommunerna i samarbele med länsstyrelsen.

1 planeringsprogrammet bör bl. a. analyseras utveckling och funktionssamband m. m. beträffande både helårsbebyggelse och fritidsbebyggelse saml turism och rekreation. Vidare bör i programmet anges mål för den framtida bebyggelsen vad gäller struktur, omfattning, upplåtelseformer för fritidsboende och särskilda anläggningar för turism m. m. Den av Ölands

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 52

kommunalförbund aviserade utredningen om turismen bör utgöra ett led i arbetet med att upprätta elt samordnat planeringsprogram för Öland. Arbetet med att fullfölja jordbruksmarksprogrammen bör också ses som ett led i arbetet med det samordnade planeringsprogrammet. Vidare bör särskilt beaktas de slora natur- och kulturvärden som finns på Öland samt de areella näringarnas intressen.

Kommunemas och länsstyrelsens arbete med alt upprätta ett för Öland samordnat planeringsprogram bör bedrivas parallellt med en fortsatt, mer detaljerad markanvändningsplanering.

Länsslyrelsen bör aktivt biträda kommunerna i det forisatta planeringsarbetet. Statens planverk, statens naturvårdsverk och riksantikvarieämbetet bör så långt möjligt biträda länsstyrelsen med del ytteriigare underlagsmaterial som kan behövas och med allmänna råd om den närmare uppläggningen och inriktningen av arbetet.

Markdispositionsplaner bör med förtur upprättas för tre områden på Öland som har särskilt värde för turism och rekreation. Detla gäller för den nordligaste delen av Öland, för området i huvudsak väster om väg 136 mellan Borgholm och Färjestaden samt för området närmast Kalmarsund mellan Färjestaden och Mörbylånga.

Markdispositionsplanerna för dessa områden bör syfta till att områdena utanför tätorterna skall kunna användas allsidigt för turism och friluftsliv. Stor vikt bör fästas vid all beakta naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen och atl bevara landskapels karaktär. Planläggning för ytterligare enskild fritidsbebyggelse bör inte ske. Slor restriktivitet bör också iakttas med att tillåta spridd bebyggelse. Vidare bör äldre preliminära planöverväganden omprövas och äldre detaQplaner ses över i syfte atl öka områdenas tillgänglighet för turism och friluftsliv.

Områdesplaner bör vidare upprättas till ledning för efterföQande delaQplanering för de delar av resp. kommun där bebyggelse av större omfattning än enstaka hus bedöms lämplig. Sådan områdesplanering, i vilken bl. a. kravet på hushållning med jordbruksmarken bör beaklas, är särskill angelägen för områdena vid Borgholm-Köpingsvik i Borgholms kommun samt Färjestaden-Torslundaoch Mörbylånga i Mörbylånga kommun.

Borgholms och Mörbylånga kommuner har efter planeringsskedet påbörjat etl programarbete för områdesplanering i resp. kommun. Länsstyrelsen bör snarast överiägga med kommunema om vilka åtgärder som bör vidtas för att kommunemas programarbete skall kunna stämmas av mot de utgångspunkter för det fortsatta planeringsarbetet som nu anges.

För övriga delar av Öland bör i första hand kommunöversiktema ses över med beaktande av de utgångspunkter för fortsalt planeringsarbete som regeringen anger i detta beslul.

FöQande utgångspunkter bör vidare gälla för den fortsatta planeringen på Öland.

På Öland som helhet bör man vara ytterst restriktiv med alt tillåla ny

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 53

icke planlagd bebyggelse i andra fall än då den samtidigt är knuten till den fasta bosättningen och näringslivet i trakten och på lämpligt sätt kan anslutas till redan befintlig bebyggelse.

Enskild fritidsbebyggelse bör endasl komma till stånd då det kan ske i form av mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse. Sådana mindre kompletteringar bör ske försl efter en planmässig bedömning för större områden, i vilken övervägs den lämpliga omfattningen av bebyggelsen, behovet av va-anläggningar, belastning på vägar etc.

Planeringen för fritidsboende bör inriktas på att reservera mark för andra former än enskild fritidsbebyggelse och för vissa andra anläggningar som är önskvärda för turismens och friluftslivets utveckling, l.ex. campingplatser och vandrarhem. Utvecklingen av bebyggelse och anläggningar för turism och friluftsliv bör styras i en sådan riktning atl den bofasta befolkningens intressen beaktas.

I samtliga fall bör bebyggelse medges endast om den inte motverkar naturvårdens, friluflsKvets, kulturminnesvårdens och de areella näringarnas intressen. Kommunöversiklerna för Borgholms och Mörbylånga kommuner bör sé över med ulgångspunkl i vad som nu har angetts.

Öland tillhör de områden i landet där del är särskilt angeläget att friluftslivets och naturvårdens intressen säkerställs bl. a. genom förordnanden enligt naturvårdslagen. Det är angeläget atl länsstyrelsen antar ell handlingsprogram för naturvården på Öland. Det förslag till nalurvårdsplan för Öland som utarbetas inom länsstyrelsen bör kunna bilda ulgångspunkl för ett sådant handlingsprogram.

Kulturminnesvårdens intressen på Öland är framträdande. Öland som helhet utgör en del av ett sådant större område av betydelse för kulturminnesvården som i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 behöver skyddas mol förändringar i slor skala av landskapsbild och bebyggelsemönster.

Ny bebyggelse och andra anläggningar för turism och frilufisliv bör ges en skala och utformning i övrigt som är anpassad till den lokala miljön och den särskilda bebyggelsetradition som finns på Öland. Större anläggningar av hotellkaraklär bör lokaliseras lill befintliga samhällen. Vidare bör man uppmärksamma möjligheterna att fömya befintliga anläggningar för turism och rekreation främsl med semesterbyar och enklare inkvarteringsformer med ensäsongsinriktning.

I det fortsatta planeringsarbetet bör vidare frågor om campingplatser,

husvagnsuppställningar, förbättrad vägstandard, parkeringsplatser, markslitage och vatten- och avloppsanläggningar särskilt studeras. Det är angeläget atl undersöka var anläggningar för friluftslivet kan lokaliseras i anslutning lill stranden utan att naturvärden skadas. Vidare bör stor hänsyn tas till allmänhetens möjligheter all nyUja tillgängliga strandområden för bad och strövande.

Fiskets intressen bör på motsvarande sätl som för kustområdena i länet ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsalla planeringsarbetet för Öland.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 54

Länsstyrelsen skall redovisa resultatet av det fortsatta planeringsarbetet för Öland till regeringen vid de två redovisningstillfållen som anges i PM 1978-09-07, dvs. i samband med redovisningen av länsplanering 1980 och under år 1982.

Redovisningen år 1980 får ses som en etappredovisning, dvs. en redovisning av hur långt arbetet med etl för Öland samordnat planeringsprogram och forlsalt markdispositionsplanering har kommit vid del tillfälle då redovisningen lämnas. Länsstyrelsen skall senast vid detla tillfälle också ange om fortsatt planering för någol eller några områden på Öland bör ske med slöd av bestämmelserna i 10 a § byggnadslagen om upprättande av generalplan. I det fall länsslyrelsen anser alt föreläggande enligt nämnda paragraf bör utfärdas skall länsstyrelsen ange de utgångspunkter som bör gälla för planeringen och avgränsa det eller de områden som därvid bör planeras.

Jordbruk

Fortsatta planeringsålgärder behöver vidtas för att kravet på hushållning medjordbruksmark i länet skall kunna tillgodoses. Arbetet med atl upprätta program för hushållning med jordbruksmarken bör fullföQas av berörda kommuner.

1 enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanema bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med beaktande av bl. a. kravet på att hushålla med jordbruksmarken. Sådan områdesplanering har i viss utsträckning genomförts i länet. Länsstyrelsen och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka ytterligare områden och orter det är mest angeläget att sådant planeringsarbete snabbt genomförs.

Jordbruksbygderna vid södra Kalmarkuslen och på Öland tillhör de områden i landet för vilka länsstyrelserna efter samråd med bl.a. lantbruksnämnderna i enlighel med vad som anges i PM 1978-09-07 bör lillhandahålla elt aktuellt material som i ett regionall perspektiv visar hur kravet på hushållning med jordbruksmarken fortlöpande beaktas i den kommunala planeringen.

Redovisning av Jordbruksmarkens behandling och fritidsbebyggelsens utveckling

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 55

I det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Skogsbruk, naturvård och Jriluflsliv

Skogsbrukels intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsstyrelsen bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande skogsbrukels behandling i det fortsatta planeringsarbetet. I promemorian anges bl.a. att förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre gående inskränkningar i skogsbruket än vad som följer av hänsynsreglerna i skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan särskilt behöva utfärdas till skydd för naturskogsområden. I regeringens proposition om riktlinjer för skogspolitiken (prop. 1978/79:110) behandlas bl. a. de allmänna hänsynsreglema i skogsbruket.

För att underlätta arbelel med alt säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är det angeläget att ett särskill handlingsprogram för naturvärden upprättas också för länets fastlandsdel.

Frilidsbebyggdse

Den restriktivitet som bör gälla i fråga om atl tillåta yllerligare enskild fritidsbebyggelse på Öland och i kustområdet gör det önskvärt atl kommunerna vidtar åtgärder all möta en ökad efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse i vissa av de inre delama av Kalmar län, bl. a. i det sjörika område som gränsar mot Östergötlands län. Allmänna utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM 1978-09-07.

Det är angelägel alt överväganden om vilken planberedskap för frilids-bebyggelse som bör upprätthållas grundas på översiktliga planmässiga bedömningar. Planeringen bör syfta lill att åsladkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad till de skilda förutsättningar som finns i länets olika delar.

3.8 Gotlands län

Beslul 1979-03-29

Beträffande följande områden och frägor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Kustområdet med Fårö, Sudret och Östergarnslandet

Gollands kommun har tagit ställning till markanvändningen i kustområdet samt på Fårö. Sudret och Östergamslandet i den kommunomfattande markdisposilionsplan som har redovisats. Markdispositionsplanen ger en översiktlig bild av den avsedda markanvändningen i nämnda områden. I

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 56

planen anges ett stort antal områden som är avsedda för fritidsbebyggelse och där markanvändningen skall studeras närmare genom områdesplanering och delaQplanering eller planutredningar. 1 enlighet med vad som anges i det föQande bör markdispositionsplanen ses över i vissa avseenden inför det fortsatta, mer detaQerade planeringsarbetet. Det är angelägel alt den områdesplanering fullföQs som kommunen har initierat för Fårö. Sudret, Östergarnslandet och det övriga kustområdet.

Med hänsyn till de starka naturvårds-, friluftslivs- och kullurminnes-vårdsintressena inom nämnda områden bör följande utgångspunkter gälla för det fortsalla planeringsarbetet.

Gotlandskusten med Fårö, Sudret och Östergarnslandet tillhörde områden i landet för vilka det är särskilt angeläget att friluftslivets och naturvårdens intressen säkerställs bl.a. genom förordnanden enligt naturvårdslagen. Länsstyrelsen bör överväga att utöka strandskyddet inom de kustavsnitt som det är mest angeläget all hålla fria från bebyggelse och andra anläggningar.

Behovet av mark för permanentbostäder och verksamheter för den bofasta befolkningen bör uppmärksammas. Utvecklingen av bebyggelse och anläggningar för turism och friluftsliv bör planeras så att den bofasta befolkningens intressen tillgodoses och så atl större sammanhängande och av bebyggelse orörda områden bevaras.

Frågan om omvandling av helårsbosläder lill fritidshus behandlas med förtur i den utredning om frilidsboendets framtida utveckling som regeringen har tillsalt (Bo 1978:01).

Omfattningen av och formerna för den fritidsbebyggelse som föreslås tillkomma enligt markdispositionsplanen bör övervägas ytteriigare. Härvid bör den totala omfattningen av bebyggelseområden för fritidsändamål minskas.

På Fårö, Sudret och Östergarnslandet bör ytterligare enskild fritidsbebyggelse övervägas endast i form av mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse. Den mark i dessa områden som därutöver befinns lämplig för fritidsboende bör reserveras för andra former än enskild fritidsbebyggelse och för vissa andra anläggningar som är önskvärda för turismens och friluftslivets utveckling, t. ex. campingplatser och vandrarhem.

Vid kustområdet i övrigt bör frilidsboendel kunna utvecklas i olika former. De områden som befinns lämpliga för fritidsbebyggelse och som är lättillgängliga och i övrigt altraktiva bör i erforderlig utslräckning reserveras för andra boendeformer än enskild fritidsbebyggelse.

Fritidsbebyggelsen och andra anläggningar för turism och frilufisliv bör ges en skala och utformning i övrigt som är anpassad lill den lokala miQön och den särskilda bebyggelsetradition som finns på Gotland. Större anläggningar av hotellkaraktär bör lokaliseras till befintliga samhällen. Vidare bör man även fortsättningsvis uppmärksamma möjlighetema att förnya befintliga anläggningar för turism och rekreation främst med semesterbyar och enklare inkvarteringsformer med ensäsongsinriktning.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 57

1 det fortsatta planeringsarbetet för kustområdet med Fårö. Sudret och Östergamslandet bör vidare frågor om campingplatser, husvagnsuppställning, förbättrad vägstandard, parkeringsplatser, markslitage och valten-och avloppsanläggningar särskilt studeras. Del är angeläget att undersöka var anläggningar för friluftslivet kan lokaliseras i anslutning till stranden utan att naturvärden skadas. Vidare bör slor hänsyn las till allmänhetens möjligheter att nylQa lättillgängliga strandområden för bad och strövande.

Gotlands kommun har i sin markdisposilionsplan angett fem områden för större s. k hamnberoende verksamhel. Någol område på Gotland för den lyp av industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen har inte angetts i de av stalsmakiema uppställda riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Ell ianspråktagande av områden för miljöstörande och resurskrävande industri vid Golandskusten skulle sannolikt innebära slora konflikter med motstående intressen. Huruvida en etablering av industriell eller liknande verksamhet får komma till stånd eller inte med hänsyn till uppställda riktlinjer beror på såväl verksamhetens art som förhållandena på den avsedda lokaliseringsplalsen. Det ankommer på länsslyrelsen pch andra statliga myndigheter att till regeringen anmäla om en aktualiserad etablering kan behöva prövas enligt 136 a § byggnadslagen.

Kustvallnen kring Gotland tillhör de områden i landet som är särskill viktiga för fisket. Fiskets intressen bör i enlighet med vad som anges PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i planeringen för kustområdet. De miQöer som har särskild betydelse för fiskreproduktionen bör skyddas. Fiskeulövandel bör ges tillräckligt utrymme i förhållande till andra former av vattenanvändning.

Resultatet av del fortsatta planeringsarbetet för kustområdet med Fårö, Sudrel och Östergamslandet skall redovisas till regeringen under år 1982. Frågor som rör fritidsbebyggelsens utveckling skall härvid i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 redovisas särskilt. Länsstyrelsen bör vidare överväga om det finns behov att särskill redovisa hur långt planeringsarbetet har kommit vid den tidpunkt då länsslyrelsen redovisar länsplanering 1980.

Turism

Gotland är elt av Sveriges viktigaste semeslerområden. Turismen på Gotland har stor regionalpolitisk belydelse. Arbelel under planeringsskedet har visal alt det för flera regioner i landet krävs särskilda överväganden om hur samordningen skall ske mellan riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen och de regionalpolitiska riktlinjerna. Gollands län utgör en sådan region. De sysselsättningseffekter och möjligheter all stödja befintlig service som en planmässig ulbyggnad av bl. a. anläggningar för turism och fritidsboende kan ge, bör analyseras närmare i det fortsatta planeringsarbetet.

Ett förslag till utvecklingsprogram för turismen på Gotland har presenterats av Gotlands kommun och länsstyrelsen i juni 1978. Det är angeläget

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 58

att arbetet med att utveckla turismen på ön drivs vidare bl. a. med utgångspunkt i detta program. Insatserna bör i första hand inriktas på upprustning och ulbyggnad av stugbyar och campingplatser samt på stimulans till byggande av uthyrningsstugor m. m. i anslutning till jordbruksförelag.

Jordbruk

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör områdesplaner upprättas för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanema bör belysa hur del fortsatta samhällsbyggandet kan ske med beaktande av bl. a. kravet på atl hushålla med jordbruksmarken. Sådan områdesplanering har i viss utslräckning påbörjats av Gollands kommun. Länsstyrelsen och kommunen bör gemensamt diskutera för vilka ytterligare områden sådan planering bör ske.

Frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i länet skall i enlighel med vad som anges i PM 1978-09-07 redovisas särskill av länsstyrelsen år 1982.

Täkl av sand och grus saml kalkslen

Länsstyrelsen har ställt samman etl utredningsprogram vilkel är avsett att ligga till grund för en plan som redovisar sådana områden utanför Gotlands kuster vilka av olika skäl bör undantas från läkt av sand eller grus. Vidare har Sveriges geologiska undersökning genomfört viss geologisk kartering av sand- och grusförekomslema i havet utanför norra Gotland.

Länsstyrelsen skall i samråd med delegationen för samordning av havsresursverksamheten (SFS 1979:34) och berörda ämbetsverk se över de programförslag som har utarbetats. Ett samlat program skall därefter i samband med länsstyrelsens redovisning av länsplanering 1980 redovisas till regeringen som etl underlag för regeringens ställningstagande lill fortsatta ålgärder. Som en del av programarbetet bör länsstyrelsen göra en på tillgängliga kunskaper baserad preliminär redovisning av områden inom vilken läkt av sand och grus bör undvikas.

Länsstyrelsen skall vidare ställa samman ett material som visar var på Gotland särskill stora konflikter mellan intresset av kalkläkl och motstående intressen kan komma att uppstå. Länsstyrelsen bör mot bakgrund av detta material föra överläggningar med Cementa AB om inriktningen av företagets fortsatta prospekteringsverksamhet.

Ulbyggnad av Visby tätort

Konflikter föreligger mellan behovel av mark för utbyggnad av Visby tätort och försvarets och flygels markbehov.

Fortsatta överläggningar bör ske i samråd mellan länsstyrelsen, kommunen och luftfartsverket i syfte alt närmare klarlägga förutsättningarna för atl lösa markanvändningsproblemen vid Visby flygplats.

I prop. 1978/79: 5 om vissa markförvärv för armén m. m. anförde före-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 59

dragande departementschefen att han mot bakgrund av konfliktema om marken inte kunde lägga fram förslag om alt anordna ett nytt pansarövningsfält som tillgodoser P 18:s markbehov. Överbefälhavaren har regeringens uppdrag att se över organisation m. m. för utbildning av stridsvagnförband avsedda för Gotland och alt lill regeringen redovisa härav föranledda förslag. I uppdraget ingår även atl undersöka möjlighetema att förbättra övningsbetingelsema för garnisonen i Visby genom att Tofta skjutfäll utvidgas och att mark i skjutfältels närhet som inte ägs av staten disponeras.

Länsstyrelsen skall i samband med redovisningen av länsplanering 1980 göra en sammanställning av planeringsläget för Visby och dess omgivningar med hänsyn till de resultat som då föreligger från överläggningarna om Visby flygplats och från de utredningar som överbefälhavaren genomför. Länsslyrelsen bör därvid redovisa eventuella förslag med anledning av nämnda sammanställning.

I det fortsatta arbetet med att fullfölja fastlagda riktlinjer för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Naturvård och kulturminnesvård

Golland hyser stora och särpräglade natur- och kulturvärden. Golland som helhet tillhör de områden i landet där det är särskilt angeläget att naturvårdens intressen säkerställs bl.a. genom förordnanden enligt naturvårdslagen. Hela Gotland utgör vidare elt sådant större område av betydelse för kulturminnesvården som i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 behöver skyddas mot förändringar i slor skala av landskapsbild och bebyggelsemönster.

I det fortsatta arbetet med alt fullfölja riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör arbetet med att säkerställa de areella näringamas, naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen samordnas. Vidare bör man av hänsyn lill den unika landskapsbilden och de kulturhistoriska värdena iaktta försiktighet med atl tillåta spridd bebyggelse. Sådan bebyggelse bör så långl möjligt undvikas i områden som är opåverkade av bebyggelse.

För att underlätta arbelel med alt säkerställa områden av riksintresse för naturvården och kulturminnesvården på Gotland är del angelägel att ett särskill handlingsprogram för naturvården upprättas, vilkel så långl som möjligl bör samordnas med etl motsvarande handlingsprogram för kulturminnesvården.

I det fortsatta arbetet med atl säkerställa naturvårdens intressen bör länsstyrelsen också fullfölja det uppdrag som gavs av regeringen i beslutet med anledning av programskedel i den fysiska riksplaneringen om att slälla samman material för olika myrområden samt komplettera detla malerial med de ytteriigare ulredningar som bedöms erforderiiga för att del skall bli

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 60

möjligl atl göra långsiktiga avvägningar mellan naturvårdens och vattenvårdens intressen åena sidan och jordbrukels åden andra. I sammanhanget erinras om att Gotland utgör elt av de områden som vatlenplanerings-kommittén (Jo 1977:06) särskilt studerar.

Försvar

Utöver vad som tidigare har angetts om Visby tätort och Tofta skjutfält har ytterligare intressekonflikter mellan försvaret och olika markanvändningsintressen behandlats i kommunens redovisning av arbetet under planeringsskedet och i myndigheternas yttranden. Fortsatta samråd bör, med hänvisning till vad som anges i PM 1978-09-07, ske mellan kommunen, länsstyrelsen och de militära myndighetema i syfte att så långt möjligt åsladkomma rimliga avvägningar mellan de civila och militära intressena på Gotland. Härvid bör särskilt övervägas möjligheterna att ompröva de tilllrädesförbud för utlänningar som gäller för belydande områden på Gotland.

3.9 Blekinge län

Beslut 1978-12-07

Beträffande följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Högexploaterad kust och övrig kust

De kommunomfattande markdispositionsplaner som kommunerna har redovisat ger inte en sådan samlad bild av avsedd markanvändning i kustzonen som regeringen ansåg erforderlig i sitt beslul över den fysiska riksplaneringens programskede. Kommunema bör därför i samråd med varandra och med länsstyrelsen vidareutveckla markdispositionsplanerna så att en samlad bild av markanvändningen i kustzonen erhålls. Härvid bör bl.a. redovisas ställningstaganden till markanvändningen inom de områden för vilka fortsalt utredning krävs enligt redovisade markdisposilionsplaner.

Tätortsutvecklingen i stort i kustområdet och utvecklingen av permanent- och fritidsbebyggelse i de tätortsnära områdena bör ägnas särskild uppmärksamhet i del fortsatta planeringsarbetet. Härvid bör naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen samt intresset att skydda jordbruksmarken vägas mot önskemålet om väl fungerande lokala arbetsmarknader och möjlighetema atl tillgodose bosladsförsörjningsbehovet. Med hänsyn till tätortsslrukluren i kustområdet bör särskild uppmärksamhet också ägnas ål frågan om anpassning av skogsbrukels driftsformer till behovel av strövområden i lätortemas närhet.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 61

Del är också angelägel alt markanvändningsplaneringen drivs vidare på en mer detaQerad nivå i form av områdesplanering för tätortemas intresseområden.

Följande allmänna utgångspunkter bör vidare gälla för det fortsalla planeringsarbetet rörande kustområdena i länet.

Kustområdena tillhör de områden i landet där det är särskilt angeläget all friluftslivets och naturvårdens intressen säkerställs bl.a. med slöd av naturvårdslagen.

Möjligheterna alt bevara eller genom olika åtgärder öka tillgängligheten till strändema bör uppmärksammas.

Vad gäller fritidsbebyggelse bör planeringen inriktas på att skapa förutsättningar för elt fritidsboende i sådana former som möjliggör etl högt utnyttjande av fritidsboslädema och som ger förutsättningar för fritidsboende också för sådana grupper av befolkningen som inte äger fritidshus. Planeringen bör vidare inriktas på atl tillgodose behovel av anläggningar för friluftslivet. Ytteriigare enskild fritidsbebyggelse bör bedömas restriktivt och övervägas i första hand i form av kompletteringar av befintlig sådan bebyggelse. Som elt led i strävandena att bevara tillgängligheten till strändema, bör också en översyn av helt eller delvis outbyggda detaQplaner för fritidsbebyggelse övervägas.

Planeringsarbetet bör samordnas med den skärgårdsutredning som länsstyrelsen bedriver. Härvid bör man överväga möjligheterna all genom utbyggnad av anläggningar för turism och friluftsliv skapa sysselsättningstillfällen för skärgårdsbefolkningen.

Vid utbyggnad av småbåtshamnar bör stor hänsyn tas till friluftslivets, naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen.

Riktlinjema för s. k. övriga kuster förutsätter en omsorgsfull planering som tar sikte på alt hushålla med de värdefulla resurser som ännu står till förfogande, bl.a. genom en väl avvägd fördelning mellan fritidsbebyggelsens, friluftslivets och naturvårdens intressen. Kariskrona kommun bör mot bakgrund härav ytleriigare överväga planema på utveckling av fritidsbebyggelse i kustområdet norr om Torhamns udde.

Kustområdena i Blekinge län tillhör de områden i landet som är särskilt viktiga för fisket. Fiskets intressen bör i enlighet med vad som anförs i bifogade promemoria ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet för kustområdena i länet. Planeringen för områdena vid Mörrums-ån bör inriktas så atl ytterligare belastning på ån genom förorenande utsläpp eller vattenuttag undviks.

Karlskrona kommun avser all närmare utreda förutsättningama för all UtnytQa djuphamnslägel vid Tjurkö för sådan industri eller annan verksamhel som är beroende av djuphamn. En lokalisering till området av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen är inte förenlig med uppställda riktlinjer för hushållning med mark och vallen.

Prop. 1978/79:213 BUaga 2 62

Redovisning av Jordbruksmarkens behandling och frUidsbebyggdsens utveckling.

I det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Åsnen-Listerlandet

Planeringsarbetet för del primära rekreaktionsområdet bör drivas vidare. Härvid bör naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen ägnas särskild uppmärksamhet.

Naturvård och friluftsliv

För atl underlätta arbetet med att säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är det angeläget all ett särskilt handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

Industri

De undersökningar som har genomförts för Sternö-Stilleryd-Veke-rumområdet i Karlshamn tyder på att lokaliseringsförutsättningarna för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen i flera avseenden är goda. Möjlighetema att tillåta ytterligare utsläpp till luft av försurande ämnen torde emellertid vara ytterst begränsade med hänsyn till den redan starkt påverkade mark- och sötvaltenmiljön. Vissa förändringar i fiskbeståndet i Pukaviksbukten ger också anledning till all iaktta särskild försiktighet med alt tillåta förorenande utsläpp till vattnet.

Områdesplaneringen för Sternö-Slilleryd-Vekerumområdet bör samordnas med en utvärdering av mlQösituationen i syfte alt närmare klargöra förutsättningarna för att till området lokalisera sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. En sådan utvärdering bör göras av länsslyrelsen. Utvärderingen av mlQösituationen lorde i stor utsträckning kunna grundas på tillgängligt material.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 63

3.10 Kristianstads län

Beslut 1978-12-07

Beträffande följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Markhushållningsprogram för Skåne

Arbelel med att upprätta ett program för markhushållning som omfattar hela Skåne bör fullföQas snarast möjligt. Den sammanställning av kommunernas program för hushållning med jordbruksmarken som länsstyrelsema i Kristianstads och Malmöhus län har redovisat innehåller inte de regionala bedömningar som förutsattes i slalsmaklemas beslut år 1975 med anledning av programskedel i den fysiska riksplaneringen. Vad gäller de anspråk på mark för lätortsutbyggnad m. m. fram t. o. m. år 1980 som redovisas i de kommunala programmen bör kommuner och länsstyrelser gemensamt överväga på vilkel sätt anspråken på främst jordbruksmark kan begränsas. De av kommunerna redovisade markanspråken fram till år 1990 står inte i överensstämmelse med riktlinjema för hushållning med mark och vatten. Markanspråken för perioden 1981-1990 bör därför övervägas på nytt i det fortsatta arbetet med att upprätta elt markhushållningsprogram för Skåne.

Markhushållningsprogrammet syftar till att ge ett för hela Skåne gemensamt underlag som ger förutsättningar för att kravet på långsiktig markhushållning skall kunna tillgodoses. I arbetet med att utforma ett sådant program skall kravet på alt tillgodose jordbrukels, skogsbrukets och friluftslivets intressen vägas mot möjlighetema alt tillgodose bostadsförsörjningsbehovet och önskemålet om goda lokala arbetsmarknader.

Arbelel bör delas in i två etapper och redovisas till regeringen gemensamt av länsstyrelsema i Kristianstads och Malmöhus län vid de två redovisningstillfällen som anges i PM 1978-09-07, dvs. i samband med redovisningen av länsplanering 1980 och under år 1982.

Med utgångspunkt i den pågående områdesplaneringen för tätortema i Skåne bör i den första etappen arbetet koncentreras till att bedöma del markbehov som oundgängligen erfordras för tätortemas expansion fram till år 1990. Vidare bör i denna etapp de närmaste årens behov av mark för samhällsbyggande klarläggas. Kommunerna och länsstyrelserna bör gemensamt ta ställning till för vilka orter områdesplaner i första hand bör upprättas. Ställningstagandena bör bygga på bedömningar om lämplig tätortsstruktur inom resp. kommun. Länsstyrelsema bör därvid föra överläggningar med berörda kommuner och kommunalförbund om behovet av regionala överväganden om tätortsstrukturen.

Med hänsyn till den begränsade tid som står lill förfogande bör områ-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 64

desplanema kunna ulformas relativt enkelt. Lantbruksnämnderna och skogsvårdsslyrelserna bör, där så inte redan har skett, efter samråd med länsstyrelserna och berörda kommuner göra ytterligare bedömningar av jordbruksmarkens och skogsmarkens värde som underlag för kommunernas områdesplanering.

Länsstyrelserna bör i största möjliga utsträckning söka anpassa det särskilda utredningsarbete rörande markhushållningsfrågor som bedrivs av länsstyrelserna så alt det material som kommer fram kan utnyttjas av kommunema i deras överväganden beträffande behovel av mark för lätortsutbyggnad.

Länsstyrelsema skall med utgångspunkt i en sammanställning och utvärdering av del år 1980 föreliggande resultatet av kommunemas arbete med områdesplaner analysera hur överväganden om olika altemativ belräffande tätorternas tillväxt inverkar på kravet på markhushållning. I arbetet med länsplanering 1980 skall med utgångspunkt i denna analys en avstämning göras mot de förslag till planeringstal för kommunema som motiveras från regionalpoliliska utgångspunkter. Länsstyrelsema skall i förslaget till länsplanering 1980 redovisa resultatet av denna avstämning och översiktligt redogöra för hur den har sketl.

Vid samma tidpunkt som länsplanering 1980 redovisas skall länsstyrelserna till regeringen redovisa resultatet av den första etappen i det fortsatta arbetet med markhushållningsprogrammet och redovisa utgångspunkterna för arbetet i den andra etappen. I redovisningen bör anges de fortsatta ålgärder. ulöver den samordning som sker inom kommunalförbundens ram, som länsstyrelserna anser behöver vidtas för att etl markhushållningsprogram för Skåne skall kunna färdigställas och redovisas under år 1982. Härvid bör länsstyrelserna överväga om konfliktema om marken motiverar att hela Skåne eller delar därav på sikt bör bli föremål för en samlad regionplanering. Förslag härom, inbegripet förslag gällande huvudmannaskap för en sådan planering, bör också redovisas.

1 avvaktan på atl ett markhushållningsprogram för Skåne färdigställs och att kommunemas planering ulvecklas vidare är del angeläget att utvecklingen av spridd bebyggelse ägnas särskild uppmärksamhet i områden där konflikter rörande markens användning är framträdande. Bl. a. bör tillkommande bebyggelse lokaliseras i direkt anslutning till befintliga samhällen och bebyggelsegrupper.

Lantbruksstyrelsen och statens planverk har genom särskilt beslut den 7 september 1978 fått regeringens uppdrag atl gemensamt lämna kommunerna vägledning för och exempel på hur den kommunala planeringen kan utföras så att den tillgodoser intresset av alt skydda jordbruksmarken. De båda verken bör lägga upp sitt arbete med anledning av delta uppdrag så all länsstyrelserna och kommunerna i Skåne med förtur får vägledning för del förestående arbelel med sådan områdesplanering som har angetts ovan. Samråd bör härvid ske med länsstyrelsema i Kristianstads och Malmöhus län.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 65

Högexploaterad kust

Den översiktliga markanvändningsplanering som pågår i berörda kommuner bör utvecklas vidare. Del är angelägel atl ställningstaganden till markanvändningen i kustområdet, där så inte redan har sketl, redovisas av kommunerna i form av markdispositionsplaner vilka är antagna av fullmäktige.

Med hänsyn till de starka naturvårds- och friluftslivsintressena i kustområdet bör följande utgångspunkter gälla för det fortsatta planeringsarbetet.

Kustområdet i länet tillhör de områden i landet där del är särskilt angeläget att friluftslivets och naturvårdens intressen säkerställs bl. a. genom förordnanden enligt naturvårdslagen.

Möjligheterna atl bevara eller genom olika ålgärder öka tillgängligheten till stränderna bör särskilt uppmärksammas.

Utrymmet för ytteriigare enskild fritidsbebyggelse är begränsat. Planeringen bör inriktas på alt reservera mark för fritidsboende i andra former och för anläggningar som tillgodoser friluftslivets behov. Enskild fritidsbebyggelse bör endast komma till stånd då del kan ske i form av mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse. De i Kristianstads kommun föreslagna utbyggnadsområdena för fritidsbebyggelse i strandnära lägen bör omprövas.

Som ett led i strävandena att bevara tillgängligheten till strändema bör också en översyn av helt eller delvis outbyggda detaQplaner för fritidsbebyggelse övervägas.

Vid utbyggnad av småbåtshamnar bör stor hänsyn tas till friluftslivets, naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen. Ytleriigare arealkrävande anläggningar som begränsar möjlighetema alt utnylQa den allemans-rättsligt tillgängliga marken bör inte komma till stånd.

Möjligheten atl i större utsträckning öppna Ravlunda skjutfält i Simrishamns kommun för allmänheten bör övervägas i samråd mellan kommun, länsstyrelse och militära myndigheter.

Kustområdet i länet tillhör de områden i landet som är särskilt vikliga för fisket. Fiskels intressen bör i enlighet med vad som anförs i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta planeringen för kustområdet.

Simrishamns kommun har i den kommunomfattande markdispositionsplanen redovisat ett område för utbyggnad av en ny hamnanläggning med tillhörande industriområde söder om Simrishamns tätort. Området är av riksintresse för naturvården. Även kulturminnesvårdens intressen berörs.

Det är angeläget att hamnplanering och hamnutbyggnad samordnas med övrig samhällsplanering. Riktlinjer för en sådan samordnad planering ges av regeringen. En planering för utbyggnad av en helt ny hamn i Simrishamn bör avvakta de ställningstaganden som kommer alt göras i nämnda samordnade planering.

5 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 213. Bilaga 2

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 66

Kullaberg-Hallandsåsen och Öslskåne

Vid riksdagsbehandlingen av regeringens proposition om planering och samordning av samhällets insalser för rekreation och turism (prop. 1975:46, CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46) betonades särskilt, att syftet alt använda de primära rekreationsområdena på etl ändamålsenligt sätt för rekreation och turism i planeringen måste vägas mot den fysiska riksplaneringens övriga riktlinjer för dessa områden. Rekreationssyflet innebär bl. a. att betydande delar av de primära rekreationsområdena kan behöva avsättas för friluftslivets behov men också för vetenskaplig naturvård och kulturminnesvård. Vidare uttalades att de primära rekreationsområdena i första hand är tänkta att utnytQas för Qärrekrealion men atl man i planeringen samtidigt bör ta'hänsyn lill behovet av närrekreation.

Som vägledning för det fortsatta planeringsarbetet i de två primära rekreationsområden som berör Kristianstads län bör, med stöd av vad som anges i del föregående, gälla följande.

Det stora behovet av områden för närrekreation i länet och den begränsade tillgången på mark lämpad för friluftsliv m. m., innebär atl de berörda områdena bör planeras med särskild hänsyn lill den närboende befolkningens rekreationsbehov. Planeringen bör inriktas på att försiktigt komplettera de anläggningar för friluftsliv som redan finns. Stor vikt bör fästas vid alt tillgodose naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen och atl bevara landskapets karaktär. Planläggning för ytteriigare enskild fritidsbebyggelse bör inte ske. De utredningsområden för fritidsbebyggelse som har lagts ut inom Östskåneområdel i Simrishamns, Tomelilla och Kristianstads kommuner bör omprövas. Restriktivitet bör iakttas med att tillåta spridd bebyggelse, såväl fritidsbebyggelse som permanentbebyggelse.

Vissa planeringsfrågor som rör Hallandsåsen kräver särskild uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i berörda kommuner. Båstads kommun har inte genomfört den översyn av dispositionsplanen för fritidsbebyggelse på Hallandsåsen som ansågs önskvärd i regeringens beslut med anledning av programskedet. De kommunala planerna anger att fortsatt utredning skall ske beträffande markanvändningen för delar av Hallandsåsen. Regeringen förutsätter alt utredningsarbetet inte syftar till att föreslå lokalisering av nya områden för enskild fritidsbebyggelse, eller utveckling av spridd fritidsbebyggelse. Ängelholms kommun har föreslagit ett område för ytterligare fritidsbebyggelse vid Västersjön. Med hänsyn till friluftslivets intressen i området bör planerna på bebyggelse omprövas:

Ytterligare samråd bör ske mellan Båstads kommun och länsstyrelsen om formerna för beaktande av naturvårdens och friluftslivels intressen på Hallandsåsen. Därvid bör möjligheterna att genomföra de i länets nalurvårdsplan föreslagna förordnandena enligt naturvårdslagen i första hand prövas.

Länsstyrelsen bör verka för att Båslads och Ängelholms kommuner redovisar sina ställningstaganden till markanvändningen på Hallandsåsen i

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 67

samordnade översiktliga planer i generalplanens form. Länsstyrelsen får härvid överväga om etl föreläggande enligt 10 a § byggnadslagen om upprättande av generalplan behövs för atl komma till rätta med markanvändningsfrågorna på åsen. Länsstyrelsen bör snarasl till regeringen redovisa sina överväganden i denna fråga. I det fall länsstyrelsen anser att ett föreläggande enligt nämnda paragraf bör utfärdas skall länsstyrelsen ange de utgångspunkter som bör gälla för planeringen och avgränsa det område som därvid bör planeras.

Redovisning av fritidsbebyggelsens utveckling

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 skall frågor om fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt av länsstyrelsen år 1982.

I det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Ivösjön

En samordnad översiktlig markanvändningsplanering bör enligt statsmakternas riktlinjer genomföras av berörda kommuner. Planeringen bör syfta till atl tillgodose naturvårdens och friluftslivets intressen i området.

Naturvård, frilufisliv och kulturminnesvård

Med hänsyn till del stora behovet av rekreationsområden i Skåne finns i vissa delar av Kristianstads län särskild anledning att i skogsbrukel beakta friluftslivels intressen. Detta gäller särskill i de delar av länet som gränsar lill Malmöhus län. En särställning intar bokskogsområdena i hela länet.

SkiQakliga uppfattningar föreligger mellan länsstyrelsen och vissa kommuner om de förslag lill säkerställande av naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen inom områden med aktivt jord- och skogsbmk som har lagts fram i länets nalurvårdsplan. Fortsatta samråd med nalurvårdsplanen som grund bör ske mellan kommunerna och länsstyrelsen om vilka ålgärder som bör vidtas inom dessa områden.

Österlen och Bjärehalvön utgör sådana större områden av betydelse för kulturminnesvården som i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 behöver skyddas mot förändringar i slor skala av landskapsbild och bebyggelsemönster.

Väg 10 vid Brösarps backar

I enlighet med regeringens beslul med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen bör Simrishamns kommun i sin planering utgå från en vägsträckning vid Brösarps backar som inte äventyrar naturvärdena i området.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 68

Flygplatser

Regeringen har i beslul den 6 juli 1978 gett länsstyrelsen i Malmöhus län uppdrag atl utreda behovet och lokaliseringen av allmänflygfält i länet. Regeringen erinrar om att samråd enligt nämnda beslut skall ske mellan länsstyrelsema i Skåne om även vissa delar av Kristianstads län bör omfallas av ulredningen. Ulredningen bör så långt möjligl samordnas med det fortsatta arbetet med markhushållningsprogram för Skåne.

3.11 Malmöhus län

Beslul 1978-12-07

Beträffande följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Markhushållningsprogram för Skåne

Arbetet med att upprätta ett program för markhushållning som omfattar hela Skåne bör fullföQas snarasl möjligt. Den sammanställning av kommunernas program för hushållning med jordbruksmarken som länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län har redovisat innehåller inte de regionala bedömningar som förutsattes i statsmaktemas beslut år 1975 med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen. Vad gäller de anspråk på mark för tätorlsulbyggnad m. m. fram t. o. m. år 1980 som redovisas i de kommunala programmen bör kommuner och länsstyrelser gemensamt överväga på vilkel sätl anspråken på främst jordbruksmark kan begränsas. De av kommunema redovisade markanspråken fram till år 1990 står inte i överensstämmelse med riktiinjema för hushållning med mark och vatten. Markanspråken för perioden 1981 -1990 bör därför övervägas på nytt i det fortsatta arbetet med alt upprätta etl markhushållningsprogram för Skåne.

Markhushållningsprogrammet syftar lill att ge ett för hela Skåne gemensamt underlag som ger förutsättningar för att kravet på långsiktig markhushållning skall kunna tillgodoses. I arbetet med att utforma ett sådant program skall kravet på all tillgodose jordbrukels, skogsbrukets och friluftslivets intressen vägas mot möjligheterna att tillgodose bostadsförsörjningsbehovet och önskemålet om goda lokala arbetsmarknader. Härvid bör självfallet även naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen beaktas.

Arbetet bör delas in i två etapper och redovisas till regeringen gemensamt av länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län vid de två redovisningstillfällen som anges i PM 1978-09-07, dvs. i samband med redovisningen av länsplanering 1980 och under år 1982.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 69

Med utgångspunkt i den pågående områdesplaneringen för tätorterna i Skåne bör i den första etappen arbetet koncentreras till atl bedöma det markbehov som oundgängligen erfordras för tätortemas expansion fram till år 1990. Vidare bör i denna etapp de närmaste årens behov av mark för samhällsbyggande klarläggas. Kommunerna och länsstyrelsema bör gemensamt ta ställning lill för vilka orter områdesplaner i första hand bör upprättas. Ställningstagandena bör bygga på bedömningar om lämplig tätortsstruktur inom resp. kommun. Länsstyrelserna bör därvid föra överläggningar med berörda kommuner och kommunalförbund om behovet av regionala överväganden om tälortsstrukturen.

Med hänsyn till den begränsade tid som står till förfogande bör områdesplanema kunna utformas relativt enkelt. Lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna bör, där så inte redan har skett, efter samråd med länsstyrelserna och berörda kommuner göra ytterligare bedömningar av jordbruksmarkens och skogsmarkens värde som underlag för kommunernas områdesplanering.

Länsstyrelserna bör i största möjliga utsträckning söka anpassa det särskilda utredningsarbete rörande markhushållningsfrågor som bedrivs av länsstyrelsema så atl det material som kommer fram kan utnyttjas av kommunema i deras överväganden beträffande behovet av mark för tätortsutbyggnad.

Länsstyrelsema skall med utgångspunkt i en sammanställning och utvärdering av det år 1980 föreliggande resultatet av kommunemas arbete med områdesplaner analysera hur överväganden om olika altemativ beträffande tätortemas tillväxt inverkar på kravet på markhushållning. I arbetet med länsplanering 1980 skall med ulgångspunkl i denna analys en avstämning göras mot de förslag lill planeringstal för kommunema som motiveras från regionalpolitiska utgångspunkter. Länsstyrelsema skall i förslaget till länsplanering 1980 redovisa resultatet av denna avstämning och översiktligt redogöra för hur den har skett.

Vid samma tidpunkt som länsplanering 1980 redovisas skall länsstyrelsema till regeringen redovisa resultatet av den första etappen i det fortsatta arbetet med markhushållningsprogrammet och redovisa utgångspunkterna för arbetet i den andra etappen. I redovisningen bör anges de fortsatta åtgärder, utöver den samordning som sker inom kommunalförbundens ram, som länsstyrelserna anser behöver vidtas för atl ett markhushållningsprogram för Skåne skall kunna färdigställas och redovisas under år 1982. Härvid bör länsstyrelsema överväga om konflikterna om marken motiverar att hela Skåne eller delar därav på sikt bör bli föremål för en samlad regionplanering. Förslag härom, inbegripet förslag gällande huvudmannaskap för en sådan planering, bör också redovisas.

I avvaktan på atl etl markhushållningsprogram för Skåne färdigställs och att kommunemas planering utvecklas vidare är det angeläget att utvecklingen av spridd bebyggelse ägnas särskild uppmärksamhet i områden

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 70

där konflikter rörande markens användning är framträdande. Bl. a. bör tillkommande bebyggelse lokaliseras i direkt anslutning till befintliga samhällen och bebyggelsegrupper.

Lantbruksstyrelsen och statens planverk har genom särskilt beslut den 7 september 1978 fått regeringens uppdrag alt gemensamt lämna kommunerna vägledning för och exempel på hur den kommunala planeringen kan ulföras så alt den tillgodoser intresset av att skydda jordbruksmarken. De båda verken bör lägga upp sitt arbete med anledning av detta uppdrag så att länsstyrelserna och kommunerna i Skåne med förtur får vägledning för det förestående arbetet med sådan områdesplanering som har angetts ovan. Samråd bör härvid ske med länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län.

Högexploaterad kusi

Den översiktliga markanvändningsplanering som pågår i berörda kommuner bör utvecklas vidare. Del är angeläget atl ställningstaganden till markanvändningen i kustområdet, där så inte redan har skett, redovisas av kommunerna i form av markdispositionsplaner vilka är antagna av fullmäktige.

Med hänsyn lill de starka naturvårds- och friluftslivsintressena i kustområdet bör föQande utgångspunkter gälla för det fortsatta planeringsarbetet.

Kustområdet i länet tillhör de områden i landet där det är särskilt angeläget att friluftslivels och naturvårdens intressen säkerställs bl. a. genom förordnanden enligt naturvårdslagen.

Det är, som länsstyrelsen särskill framhåller, angeläget alt de strandområden som ännu är obebyggda och de luckor som finns i strandbebyggelsen bevaras obebyggda. Möjligheterna atl bevara eller genom olika åtgärder öka tillgängligheten till stränderna för friluftslivet bör särskilt uppmärksammas belräffande områdena öster om Trelleborg, vid Skälderviken och på Falslerbohalvön. De starka naturvårds- och kullurminnesvårdsin-tressena i området vid Ålabodarna och Glumslöv i Landskrona kommun motiverar atl slor återhållsamhet iakttas med att tillåla ytterligare bebyggelse där. De synpunkter på bebyggelseutvecklingen i området som länsstyrelsen har fört fram bör beaktas i den fortsatta planeringen.

Utrymmet för ytterligare enskild fritidsbebyggelse är begränsal. Planeringen bör inriktas på alt reservera mark för fritidsboende i andra former och för anläggningar som tillgodoser friluftslivets behov. Enskild fritidsbebyggelse bör endast komma lill stånd då det kan ske i form av mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse.

Som ett led i strävandena att bevara tillgängligheten till stränderna bör också en översyn av helt eller delvis oulbyggda detaljplaner för fritidsbebyggelse övervägas.

Vid utbyggnad av småbåtshamnar bör stor hänsyn tas till friluftslivets, naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen. Ytterligare arealkrävan-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 71

de anläggningar som begränsar möjlighetema atl utnytQa den allemansräitsligt tillgängliga marken bör inte komma lill slånd.

Planeringen av lätortsulvecklingen i stort i kustområdet och av de enskilda lätortemas ulbyggnad bör självfallet samordnas med de överväganden om tätorts frågorna som görs inom ramen för del fortsalla arbelel med markhushållningsprogrammet för Skåne.

Fiskels intressen bör i enlighet med vad som anförs i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatia planeringen för kustområdet. Särskilt Öresundsregionen har betydelse för såväl yrkes- som fritidsfisket. Förorenande utsläpp och utfyllnad av grunda vikar bör i största möjliga utsträckning undvikas om de innebär att viktiga reproduktions- eller fångstområden förslörs.

Förslag föreligger från Landskrona kommun om en utvidgning av hamn-och industriverksamheten i anslutning till Landskrona hamn, det s.k. Sundshamnsprojeklet. Förslaget är f. n. föremål för regeringens prövning enligt 136a§ byggnadslagen.

Det är angeläget all hamnplanering och hamnutbyggnad samordnas med övrig samhällsplanering. Riktlinjer för en sådan samordnad planering ges av regeringen.

Kullaberg-Hallandsåsen och Sydvästra Skånes sjö- och åslandskap

Vid riksdagsbehandlingen av regeringens proposition om planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism (prop. 1975: 46, CU 1975/76: 2, rskr 1975/76: 46) betonades särskilt, att syftet att använda de primära rekreationsområdena på ett ändamålsenligt sätt för rekreation och turism i planeringen måsle vägas mot den fysiska riksplaneringens övriga riktlinjer för dessa områden. Rekreationssyftet innebär bl. a. att betydande delar av de primära rekreationsområdena kan behöva avsättas för friluftslivets behov men också för vetenskaplig naturvård och kulturminnesvård. Vidare uttalades alt de primära rekreationsområdena i första hand är tänkta atl utnytQas för Qärrekrealion men alt man i planeringen samtidigt bör ta hänsyn till behovel av närrekrealion.

Som vägledning för det fortsatta planeringsarbetet i de två primära rekreationsområden som berör Malmöhus län bör,med stöd av vad som anges i det föregående, gälla föQande.

Det stora behovet av områden för närrekreation i länet och den begränsade tillgången på mark lämpad för friluftsliv m. m., innebär att de berörda områdena bör planeras med särskild hänsyn till den närboende befolkningens rekreationsbehov. Planeringen bör inriktas på att försiktigt komplettera de anläggningar för friluftsliv som redan finns. Stor vikt bör fästas vid att tillgodose naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen och att bevara landskapets karaktär. Planläggning för yllerligare enskild fritidsbebyggelse bör inte ske. Restriktivitet bör iakttas med att tillåta spridd bebyggelse, såväl fritidsbebyggelse som permanentbebyggelse.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 72

Redovisning av fritidsbebyggelsens uiveckling

1 enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 skall frågor om fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer redovisas särskilt av länsstyrelsen år 1982.

1 det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjema för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Ringsjöarna

Den fortsatta markanvändningsplaneringen i Ringsjöområdel bör inriktas på att tillgodose friluftslivets och naturvårdens intressen. Med hänsyn härtill är en fortsatt utbyggnad av Bosjökloslerområdet i Höörs kommun inte lämplig. Beträffande de för friluftslivet mesl attraktiva delarna av området bör prövas i vilken utsträckning dessa bör säkerställas genom förordnanden enligt naturvårdslagen.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

På grund av den begränsade tillgången på mark lämpad för närrekreation och friluftsliv i Malmöhus län, finns särskild anledning alt i skogsbruket beakta friluftslivets intressen. En särställning intar härvid bokskogsområdena.

Med hänsyn lill all länet i sin helhet utgörs av kulturlandskap är en sådan samlad behandling av naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen som anges i PM 1978-09-07 särskilt angelägen i Malmöhus län. För bedömningen i planeringsarbetet av naturvårdsfrågor bör bl.a. den av länsstyrelsen antagna naturvårdsplanen vara av betydelse.

Vägar

I de fall planerade vägutbyggnader berör områden av riksintresse för naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården bör sådana vägslräckningar övervägas som så långt möjligl minskar konfliktema med dessa intressen. Vägfrågoma bör vidare ägnas särskild uppmärksamhet i pågående områdesplanering för lälortema och i det fortsatta arbetet med markhushållningsprogrammet.

Flygplatser

Regeringen har i beslut den 6 juli 1978 gett länsstyrelsen i Malmöhus län uppdrag att utreda behovet och lokaliseringen av allmänflygfält i länet. Länsslyrelsen skall i samråd med länsslyrelsen i Kristianstads län bedöma om även vissa delar av Kristianstads län bör omfattas av utredningen. Ulredningen bör så långt möjligt samordnas med det fortsatta arbetet med markhushållningsprogram för Skåne.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 73

3.12 Hallands län

Beslut 1979-02-15

Beträffande följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Markhushållning i kustkommunerna

Samtiiga kommuner i länet utom Hylte kommun är kustkommuner. Dessa kommuner har upprättat översiktliga markdispositionsplaner för sina resp. kustområden. Laholms och Varbergs kommuner har vidare redovisat kommunomfattande markdispositionsplaner.

Den planering som har utförts under planeringsskedet är emellertid, som bl.a. länsslyrelsen och flera ämbetsverk framhåller, inte helt tillräcklig mot bakgrund av statsmakternas riktlinjer för hushållning med mark och vatten. Den översiktliga markanvändningsplaneringen bör därför utvecklas vidare.

Många intressen konkurrerar om marken i kustkommunema. Bebyggelsen i Hallands län är koncentrerad till kustområdet. Tätortema är till stor del omgivna av god jordbruksmark. Fritidsbebyggelsen övergår i stor omfattning till att bli bostäder för helårsboende.

Regeringen finner att de komplicerade förhållanden som råder beträffande markanvändningen i länets kustkommuner ställer särskilda krav på elt fortsatt utvecklings- och planeringsarbete med utgångspunkt i bl. a. riktlinjema för hushållning med mark och vatten. Den planering som har utförts för kustområdet behöver inordnas i en inlerkommunal planering för länets kustkommuner. Arbetet, som bör bedrivas av kommunema i samarbete med länsstyrelsen, bör inledas med att närmare avgränsa det område som bör bli föremål för en sådan samordnad planering. Statens planverk bör biträda med allmänna råd om den närmare uppläggningen och inriktningen av arbetet.

I arbetet bör ingå att upprätta elt för kustkommunema gemensamt markhushållningsprogram, i vilket bl.a. behandlas bebyggelse- och tälortsstruklur, hushållning med mark för de areella näringarna samt naturvårdens och friluftslivets intressen. Programmet bör ulgöra ett för länets kustkommuner gemensamt underlag som i grova drag anger hur den fysiska riksplaneringens krav på markhushållning skall kunna tillgodoses. Programarbetet bör kunna bygga på det belydande utrednings- och analysarbete som länsslyrelsen och resp. kommun i samarbete har genomfört för främst kustområdet i länet.

I arbetet med att utforma ett sådant markhushållningsprogram skall kravet på atl tillgodose bl. a. jordbrukels, naturvårdens och friluftslivets intressen vägas mot möjligheterna att tillgodose bostadsförsörjningsbehovet

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 74

och önskemålet om goda lokala arbetsmarknader. I programarbetet bör ingå all redovisa av kommunerna antagna målsättningar i fråga om den framtida bebyggelse- och lätortsstrukturen för permanent bosättning. Härvid bör man således ta ställning till var en omvandling av fritidsbebyggelse till permanenta bostäder enligt kommunemas uppfattning inte är önskvärd.

Arbetet med kommunemas jordbruksmarksprogram bör slutföras och ses som ell led i arbetet med all upprätta etl program för markhushållning i kustkommunerna.

Parallellt med att ett markhushållningsprogram upprättas, bör kommunerna påbörja arbete med alt utarbeta områdesplaner för tätortemas intresseområden. De omfattande osäkerhetszoner för tätorternas tillväxt som har redovisats av flera av kustkommunerna bör härvid minskas. Kommunerna och länsslyrelsen bör gemensamt ta ställning till för vilka områden och orter områdesplaner i första hand bör upprätias. Ställningstagandena bör bygga på de bedömningar som kan göras mot bakgrund av befinlligl material om lämplig tätorlsslruktur inom resp. kommun. Länsslyrelsen bör härvid föra överläggningar med kommunerna om behovel av regionala överväganden om lätortsstrukturen.

Med hänsyn främst till de starka naturvårds- och friluftslivsintressena i kustområdet bör vidare följande utgångspunkter gälla för del fortsatta planeringsarbetet.

Kustområdet i länet tillhör de områden i landet där det är särskilt angeläget att friluftslivets och naturvårdens intressen säkerställs bl. a. genom förordnanden enligt naturvårdslagen.

Möjligheterna alt bevara eller genom olika ålgärder öka tillgängligheten till stränderna bör särskilt uppmärksammas.

Utrymmet för ytterligare fritidsbebyggelse är ytterst begränsat. Planeringen bör inriktas på att reservera mark för anläggningar som tillgodoser friluftslivets behov. Enskild fritidsbebyggelse bör endast komma lill stånd då det kan ske i form av mindre kompletteringar av befintlig sådan bebyggelse. De i Falkenbergs kommun föreslagna ulbyggnadsområdena för fritidsbebyggelse i kustområdet bör omprövas.

Som ett led i strävandena alt bevara tillgängligheten till stränderna bör den översyn som kommunerna har påbörjat av helt eller delvis outbyggda detaQplaner för fritidsbebyggelse fullföQas. Vidare bör tillgängligheten till strändema uppmärksammas särskilt vid de överväganden om tätorts- och bebyggelsemönstret som skall göras enligt vad som har angetts tidigare.

En samordnad planering av områden och anläggningar för friluftslivet är med hänsyn till de knappa markresurser som står lill förfogande särskill angelägen i kustområdet i Hallands län. Kommunerna och länsslyrelsen bör i samråd studera olika utbyggnadsmöjligheter för småbåtshamnar, campingplatser och andra enkla fritidsboendeformer, t. ex. stugbyar och vandrarhem. Även behov av förbättrad vägstandard, parkeringsplatser, vatten- och avloppsanordningar etc. bör studeras. Det är angeläget att un-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 75

dersöka var anläggningar för friluftslivet kan lokaliseras i anslutning lill stranden utan att naturvärden skadas. Vidare bör slor hänsyn las till allmänhetens möjligheter att nyUja strandområdena för bad och strövande samt till kulturminnesvårdens intressen. Ytterligare arealkrävande anläggningar som begränsar möjligheterna atl utnytQa den allemansräitsligt tillgängliga marken bör inte komma till stånd.

Mycket begränsade markområden är tillgängliga enligt allemansrätten på Onsalahalvön i Kungsbacka kommun. För det skyddsområde som bör avgränsas kring Råö rymdobservatorium bör sådana bestämmelser eftersträvas som, utan att inkräkta på verksamheten vid rymdobservatoriel. i största möjliga utsträckning medger att allmänheten får möjlighet att vistas inom området.

Kustområdet i länet tillhör de områden i landet som är särskilt viktiga för fisket. Fiskels intressen bör i enlighel med vad som anförs i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta planeringen för kustområdet.

Resultatet av det fortsalla arbetet med att åstadkomma en god markhushållning i kustkommunerna skall redovisas av länsstyrelsen till regeringen vid de två redovisningstillfällen som anges i PM 1978-09-07, dvs. i samband med redovisningen av länsplanering 1980 och under år 1982.

Redovisningen år 1980 får ses som en etappredovisning, dvs. en redovisning av hur långt arbetet med ett program för markhushållning saml områdesplanering m. m. har kommit vid del tillfälle då redovisningen lämnas. Vid denna redovisning bör vidare anges närmare förslag i fråga om de kust-och strandområden som bör skyddas särskilt genom förordnanden enligt naturvårdslagen.

Länsstyrelsen skall vidare med utgångspunkt i en sammanställning och utvärdering av det år 1980 föreliggande resultatet av kommunemas arbete med områdesplaner m. m. analysera hur överväganden om olika altemativ beträffande lätortemas tillväxt inverkar på kravet på markhushållning. I arbetet med länsplanering 1980 skall, med utgångspunkt i denna analys, en avstämning göras mot de förslag lill planeringslal för kommunema som motiveras från regionalpolitiska utgångspunkter. Länsslyrelsen skall i länsplanering 1980 översiktligt redovisa resultatet av en preliminär avstämning och redogöra för hur den har skett.

Vid samma lidpunkt som länsplanering 1980 redovisas skall länsstyrelsen till regeringen redovisa om särskilda ålgärder behöver vidtas för atl elt program för markhushållning för kustkommunema skall kunna färdigställas och redovisas under 1982. Härvid bör länsstyrelsen överväga om konflikterna om marken motiverar atl kustkommunerna i länet på sikt bör bli föremål för en inlerkommunal planering i fastare former. Förslag härom, inbegripet förslag om hur en sådan planering lämpligen bör organiseras, bör också redovisas.

Länsstyrelsen skall vidare, senast i samband med redovisningen av läns-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 76

planering 1980, redovisa om fortsatt planering för någol eller några områden i kustkommunema bör ske med stöd av bestämmelsema i 10 a§ byggnadslagen om upprättande av generalplan. 1 del fall länsstyrelsen anser att föreläggande enligt nämnda paragraf bör utfärdas skall länsslyrelsen ange de utgångspunkter som bör gälla för planeringen och avgränsa del eller de områden som därvid bör planeras.

Göteborgsregionen

Kungsbacka kommun i Hallands län ingår i Göteborgsregionens kommunalförbund. FöQande utgångspunkter för planeringen av Göteborgsregionen bör därför, vid sidan av vad som har angetts ovan i avsnittet om markhushållning i kustkommunema, gälla för den fortsatta planeringen i Kungsbacka kommun.

Markanvändningsplaneringen för de kommuner som tillhör kommunalförbundet har drivits framåt under planeringsskedet. Det finns emellertid brister beträffande behandlingen av jordbrukels intressen i den kommunala planeringen. Betydande arbele återstår också vad gäller åtgärder för att säkerställa naturvårdens och friluftslivets intressen i regionen.

Det är angeläget all i Göteborgsregionen få till slånd en samordnad planering som ger förutsättningar för en god markhushållning och möjliggör en avstämning av markhushållningskraven mot de regionalpolitiska målen om goda lokala arbetsmarknader och mot bostadsförsörjningsbehovet.

Arbetet med en sådan samordnad planering bör kunna bygga på det material som kommunema har arbetat fram under planeringsskedet och på det utredningsmaterial som har utarbetats av Göteborgsregionens kommunalförbund.

Kommunernas arbete med områdesplaner bör fullföljas. Härvid bör bl.a. erforderiig hänsyn tas lill kravet på att hushålla med jordbruksmarken. Arbetet med områdesplanering bör bl. a. ses som ett led i samordningen av planeringsarbetet i Göteborgsregionen.

Länsstyrelserna i Hallands, Göteborgs och Bohus saml Älvsborgs län bör samråda med Göteborgsregionens kommunalförbund och med de berörda kommunema om hur det fortsatta samordnade planeringsarbetet bör läggas upp för all svara mot önskemålet om god markhushållning och intentionerna i den regionalpolitiska planeringen.

Som anges i PM 1978-09-07 skall de förslag till planeringslal som länsstyrelsen skall redovisa i länsplanering 1980 bygga bl. a. på överväganden om olika alternativ beträffande tätorternas tillväxt. Länsstyrelsema skall vidare i samband med redovisningen av länsplanering 1980 gemensamt till regeringen redovisa resultatet av ovan nämnda samråd och lämna förslag beträffande inriktningen av del fortsatta planeringsarbetet. Länsstyrelserna bör härvid särskilt överväga om en regionplan för Göteborgsregionen bör upprättas. Eventuella förslag till avgränsning av områden som bör uppmärksammas i en sådan regionplanering bör också anges.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 77

Resultatet av forlsalt planering för Göteborgsregionen skall redovisas gemensamt av länsstyrelsema till regeringen år 1982.

Väröområdet

De miQömässiga förutsättningama i Väröområdet i Varbergs kommun för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringn är i flera avseenden goda. Möjlighetema till ytterligare utsläpp lill luft av försurande ämnen är emellertid liksom i övriga delar av västra Sverige ytterst begränsade med hänsyn lill den redan starkt påverkade mark- och sötvaltenmiljön.

Vissa andra begränsningar i lokaliseringsförutsättningarna innebär restriktioner för att etablera vissa typer av industri på Väröhalvön. Del gäller främsl avsaknaden av djuphamn, den bristande tillgången på stora kvantiteter sölvatten saml restriktioner som är en föQd av säkerhetskraven vid Ringhals kämkraftverk.

Riktlinjer för en samordnad hamnplanering har getts av regeringen. Denna planering syftar lill en för det svenska hamnväsendel samordnad plan som skall vara vägledande för den långsikliga statliga hamnpolitiken. Frågan om en slörre hamn bör anläggas i Väröområdet bör övervägas inom ramen för den samordnade hamnplaneringen.

De restriktioner för markanvändningen som har ställts upp med lanke på säkerheten vid Ringhals kärnkraftverk innebär vissa begränsningar i möjlighetema att lokalisera bostadsbebyggelse, industri etc. till Väröhalvön. I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör de utgångspunkter för planeringen och de former för samråd mellan berörda myndigheter som föreslås i rapporten Användning av marken kring kärnkraftverk (statens planverk, rapport 42) Qäna som vägledning för den fortsatta kommunala planeringen. Den handläggningsordning som föreslås i rapporten innebär att det i första hand ankommer på kärnkraftinspeklionen, länsstyrelsen och kommunen all i samråd söka nå en rimlig avvägning mellan säkerhetskraven och de övriga önskemål beträffande markanvändningen som kan hävdas av kommunen och andra. Om myndighetema inte är eniga om en sådan avvägning kan frågan hänskjutas till regeringen för avgörande, t. ex. i samband med fastslällelse av plan eller vid prövning av lokalisering av industri lill området enligt beslämmelserna i 136 a§ byggnadslagen.

Planberedskapen i Väröområdet är god. Det finns f n. med utgångspunkt i den fysiska riksplaneringens riktlinjer inte skäl att kräva ytterligare planeringsålgärder inom området. Det är samtidigt angeläget att handlingsfriheten bevaras genom att sådan markanvändning undviks som kan försvåra en framtida industrietablering.

Riktlinjema för lokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen övervägs vidare i arbelel med den rapport om hushållning med mark och vallen som f n. ularbelas inom bostadsdepartementet.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 78

Kullaberg-Hallandsåsen

Vid riksdagsbehandlingen av regeringens proposition om planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism (prop. 1975:46, CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46) betonades särskilt, att syftet att använda de primära rekreationsområdena på ett ändamålsenligt sätt för rekreation och turism i planeringen måste vägas mot den fysiska riksplaneringens övriga riktlinjer för dessa områden. Rekreationssyftet innebär bl.a. att betydande delar av de primära rekreationsområdena kan behöva avsättas för friluftslivets behov men också för vetenskaplig naturvård och kulturminnesvård. Vidare uttalades att de primära rekreationsområdena i första hand är tänkta att utnyttjas för Qärrekrealion men att man i planeringen samtidigt bör ta hänsyn till behovet av närrekreation.

Som vägledning för del fortsatta planeringsarbetet för Kullaberg-Hallandsåsen bör, vid sidan av vad som har angetts i del föregående om markhushållning i kustkommunema, gälla föQande.

Del stora behovet av områden för närrekreation och den begränsade tillgången på mark lämpad för friluftsliv m. m. för befolkningen i västra Skåne och vid södra Hallandskusten, innebär att Kullaberg-Hallandsåsen bör planeras med särskild hänsyn till den närboende befolkningens rekreationsbehov. Planeringen bör inriktas på atl försiktigt komplettera de anläggningar för friluftsliv som redan finns. Stor vikt bör fästas vid all tillgodose naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen och att bevara landskapets karaktär.

Laholms kommun har angett att kommunen har en god planberedskap för fritidsbebyggelse i de inre delama av kommunen. Planläggning för enskild fritidsbebyggelse bör inte ske inom det primära rekreationsområdet. Restriktivitet bör iakttas med alt tillåta spridd bebyggelse, såväl fritidsbebyggelse som permanentbebyggelse inom området.

Bolmen

Regeringen framhöll i sitt beslut år 1975 med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen att planeringen för Bolmenområdet bör klargöra förutsättningarna för bebyggelseutvecklingen i området under hänsynslagande till friluftslivets, naturvårdens m. fl. intressen.

Genom det förslag till översiktlig markanvändning för Bolmenområdet som har presenterats under våren 1978 (Bolmen 78) har förutsättningama för markanvändningen i området getts en klarare belysning. Förslaget är emellertid mer inriktat på exploatering för fritidsbebyggelse än på atl tillgodose friluftslivels, naturvårdens m.fl. intressen. Bolmenområdet är elt viktigt rekreationsområde för en betydande del av befolkningen i Sydsverige. Områdets värde för rekreation och friluftsliv kan förväntas öka. Detta motiverar att man iakttar restriktivitet med att tillåta enskild fritidsbebyggelse i området.

Det fortsatta planeringsarbetet inom resp. kommun bör syfta lill att lill-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 79

godose naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen inom Bolmenområdet. Stor hänsyn bör vidare tas till jord- och skogsbrukets samt fiskets intressen och till Bolmens användning som vattentäkt. Enskild fritidsbebyggelse bör övervägas först sedan naturvårdens, friluftslivels och kulturminnesvårdens intressen har tillgodosetls saml med beaktande av de areella näringamas intressen.

Redovisning av fritidsbebyggelsens utveckling

I det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjema för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Fegen

Med hänsyn till främst de starka naturvårdsintressena i Fegenområdel bör Fegenkommilténs förslag till riktlinjer för bebyggelseutvecklingen i området ligga till grund för den fortsatta planeringen i berörda kommuner, dvs. i Hallands län i Falkenbergs kommun.

Skogsbruk, naturvård och frUuflsliv

Skogsbrukets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet i det forisatta planeringsarbetet i kommunerna. Med hänsyn till behovet av rekreationsområden i Hallands län finns särskild anledning att i skogsbrukel beakta friluftslivets intressen. Detta gäller främst i länets kustområden.

Länsstyrelsen bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 för skogsbrukets behandling i det fortsatta planeringsarbetet. I promemorian anges bl.a. alt förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre gående inskränkningar i skogsbruket än vad som följer av hänsynsreglema i skogs vård slagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan särskill behöva utfärdas till skydd för naturskogsområden. Vidare bör behovet av åtgärder till skydd för länets bokskogsområden uppmärksammas. I regeringens proposition om riktlinjer för skogspolitiken som avses att läggas fram under våren 1979 kommer bl. a. de allmänna hänsynsreglema i skogsbruket all behandlas.

Länsstyrelsen har efter samråd med kommunema fattat beslut om en nalurvårdsplan. Denna bör ligga till grund för den fortsatta behandlingen av naturvårdens och friluftslivets intressen i länet.

Fritidsbebyggelse

De inre delarna av länet har naturgivna fömtsättningar för fritidsbebyggelse och är så belägna att en växande efterfrågan på sådan bebyggelse kan

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 80

förväntas. Utrymmet för ytterligare fritidsbebyggelse i dessa delar är begränsal med hänsyn till motstående intressen. Lokalisering av fritidsbebyggelse till dessa områden bör föregås av översiktliga studier och delaQplanering. Planeringen bör inriktas på att skapa förutsättningar för frilids-boende också för sådana grupper av befolkningen som inte äger fritidshus.

Kraftledningar

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 är det angeläget atl ytteriigare samråd sker i Hallands län mellan kraflföretag, kommuner, länsstyrelse och övriga berörda länsmyndigheter om behovel av mark för kraftledningar.

Väg E6

Kustkommunema bör inför det fortsatta program- och planeringsarbetet utgå från att väg E6 skall byggas ut i den sträckning som har föreslagits av den särskilda samrådsgruppen i länet med representanter för kommunerna, länsstyrelsen, landstinget och vägverket.

Hamnar och fiygplalser

Överväganden rörande utbyggnad av hamnar och flygplatser bör göras inom ramen för den samordnade hamn- och flygplatsplanering som genomförs enligt särskilda riktlinjer från regeringen.

Försvar

Regeringen har i prop. 1978/79:70 förelagt riksdagen förslag om markförvärv för etl nytt övnings- och skjutfält för Hallands regemente i ett område vid Mästocka ca 30 km öster om Halmstad. Beslut väntas fattas av riksdagen under våren 1979. Om riksdagen fattar beslut enligt propositionen bör överläggningar inledas mellan representanter för försvaret och Halmstads kommun om möjlighetema atl utnyttja Skedalaheds övningsområde för civilia ändamål.

Det är angeläget atl Hökafället i Laholms kommun kan utnytQas för friluftslivet och naturvården. Överbefälhavaren har den 12 december 1978 uppdragit åt chefen för flygvapnet att utreda och senast den 1 april 1979 redovisa möjligheterna och konsekvensema av att flytta den verksamhet som nu bedrivs på Hökafället till annal skjulområde.

Halmstads kommun bör i sin planering utgå från att Ringenäs skjulfält skall bibehållas och att någon inskränkning av utbildningsverksamheten i förhållande till nuläget inte kan ske.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 81

3.13 Göteborgs och Bohus län

Beslut 1979-03-01

Beträffande följande områden och frägor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Obruten kust

Ställningstaganden till markanvändningen i det obrutna kustområdet har redovisats av berörda kommuner i form av markdisposilionsplaner vilka är antagna av kommunfullmäktige. I planerna har angetts ett stort antal utbyggnadsområden för fritidsbebyggelse och perrhanenlbebyggelse, för vilka kommunema avser att närmare studera markanvändningen genom områdesplanering. I enlighel med vad som anges i det föQande bör de redovisade markdispositionsplanerna ses över i vissa avseenden för alt kunna ligga till grund för fortsalt planeringsarbete.

Med hänsyn till de starka naturvårds- och friluftslivsintressena i kust-och skärgårdsområdet i länet och intresset alt bevara de särskilda naturvärden som det obrutna kustområdet har bör föQande utgångspunkter gälla för det fortsatta planeringsarbetet.

Kust- och skärgårdsområdet i länet tillhör de områden i landet där det är särskilt angelägel alt friluftslivets och naturvårdens intressen säkerställs bl. a. genom förordnanden enligt naturvårdslagen.

Stora anspråk ställs på marken i norra Bohusläns kustområde, framför allt för fritidsbebyggelse i olika former. Det är angelägel att utvecklingen av bebyggelse m. m. planeras så all större sammanhängande, och av bebyggelse orörda områden bevaras. 1 de fortsalla översiktliga planmässiga bedömningar som kommer att göras av hur tillkommande bebyggelse bör lokaliseras och dimensioneras bör effekterna på naturmiQön av bl. a. ökad förslitning och slora grundvattenuttag uppmärksammas särskilt.

Behovet av mark för permanenlbosläder och verksamheter som tillgodoser den bofasta befolkningens behov bör uppmärksammas. Utvecklingen av bebyggelse och anläggningar för turism och frilufisliv i kust- och skärgårdsområdet bör planeras så att den bofasta befolkningens intressen tillgodoses. Frågan om omvandling av helårsbostäder till fritidshus behandlas med förtur i den utredning om frilidsboendel som regeringen har tillsatt.

Den mark som bedöms lämplig för utveckling av fritidsbebyggelse bör i första hand reserveras för fritidsboende i andra former än enskild fritidsbebyggelse och för anläggningar som tillgodoser friluftslivets behov. Ytterligare enskild fritidsbebyggelse bör som regel endast övervägas i form av mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse. Anläggningar för turism och friluftsliv bör ges en skala och utformning i övrigt som är anpassad lill den lokala miljön. Större anläggningar av hotellkaraktär bör lokaliseras lill befintliga samhällen. 6 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 213. Bilaga 2

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 82

Omfattningen av och formerna för den fritidsbebyggelse som föreslås tillkomma i de utbyggnadsområden som har angetts i de redovisade markdispositionsplanerna bör övervägas ytterligare med beaktande av vad som har anförts ovan. Detta gäller även för de utbyggnadsområden där områdesplaner redan har upprättals. Länsstyrelsen bör överlägga med kommunema om för vilka områden sådana ytterligare överväganden bör ske i det fortsatta planeringsarbetet.

De ökade anspråk på hamnplatser för fritidsbåtar som kan förutses i det obrutna kustområdet kan komma atl innebära konflikter med bevarandeintressena och fiskets intressen. Flera av de lägen för småbåtshamnar som har föreslagits i den översiktliga planeringen berör områden av stort värde för naturvården. Det är angeläget att utbyggnaden av småbåtshamnar grundas på bedömningar i regional skala av det obrutna kustområdets kapacitet och resurser för fritidsbåtar. För atl minska konfliktema med andra intressen bör tillkommande småbåtshamnar i första hand förläggas i anslutning lill befintliga tätorter eller hamnar.

I de redovisade markdispositionsplanerna för kustområdet har några utbyggnadsområden för icke lätortsanknuten industri angetts, bl. a. vid Sannäs i Tanums kommun. En utbyggnad av hamnberoende industri i det område som har reserverats vid SannäsQorden skulle innebära stora konflikter med naturvårdens och fiskets intressen. Ulbyggnad av industri i det obrutna kustområdet bör med hänsyn till bevarandeinlressena ske i anslutning till befintliga tätorter.

Länsslyrelsen anför i sitt yttrande att verksamheter som inte skall prövas av regeringen enligt 136 a § byggnadslagen kan etableras på ett flertal platser längs kusten, bl. a. i det obrutna kustområdet, ulan att konflikt uppkommer med riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Regeringen understryker att det inte entydigt kan slås fast vilken industriell verksamhel som skall prövas eller inte prövas enligt 136 a § byggnadslagen. Frågan om en viss industrietablering är miQöstörande eller inte måste bedömas med hänsyn inte bara till den ifrågavarande industrins egenskaper ulan också mot bakgrund av egenskapema hos miQön i del tilltänkta elableringsområdel.

Markreservationer för industri i anslutning till områden med förutsättningar för djuphamn bör i enlighet med vad som anfördes i samband med regeringens beslut med anledning av den fysiska riksplaneringens programskede inte göras i det obrutna kustområdet.

Kustområdet i Göteborgs och Bohus län tillhör de områden i landet som är särskilt viktiga för fisket. Fiskets intressen bör i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas fortsatt uppmärksamhet i planeringen för kustområdet. De miQöer som har särskild betydelse för fiskreproduktion bör skyddas. Fiskeutövandet bör ges tillräckligt utrymme i förhållande till andra former av vallenanvändning. Yrkesfiskets intressen i kustvaltenom-rådena bör härvid beaktas särskilt.

Resultatet av det fortsatta planeringsarbetet i det obrutna kustområdet

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 83

skall redovisas till regeringen dels i samband med redovisningen av länsplanering 1980, dels under år 1982.

Hogdalsnäsei

De översiktliga planer som av Strömstads kommun har redovisats som generalplan för Hogdalsnäsei bör ses över vad gäller markanvändningen i området Kålvik-Lunneviken i enlighel med vad som anges i det föQande. Planema bör vidare sammanföras på etl sådant sätt atl man erhåller en samlad plan som motsvarar en generalplan i byggnadslagens mening.

Den generalplan som upprätias för Hogdalsnäsei skall enligt regeringens beslul med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen bl. a. syfta till atl upprätthålla en sådan planberedskap all man kan välja mellan alternativa lösningar inom området fr. o. m. Lunneviken t. o. m. Kålvik om samtidig tillverkning i djupvatlenläge av flera oQeutvinningsplatlformar aktualiseras. När det gäller annan verksamhet innebär de i den fysiska riksplaneringen uppställda riktlinjerna all verksamheter med särskilda krav på djupt vatten och som inte är miQöstörande bör kunna förläggas till Kålvik-Lunnevikenområdel. Varken dockläge eller handelshamn utgör således sådan verksamhet. I planbeslämmelsema till generalplanen för Hogdalsnäsei bör anges att de områden som redovisas för verksamheter med särskilda krav i Kålvik-Lunnevikenområdel endast får las i anspråk för verksamhet med sådana krav och egenskaper som har angetts ovan. Del icke vattenanknutna reservområde för industriell verksamhet som i föreliggande planer har redovisats i Kålvik-Lunnevikenområdel bör omprövas.

Länsstyrelsen bör samråda med Strömstads kommun om den översyn som bör göras av de översiktliga planer som har redovisats för Hogdalsnäsei. Länsslyrelsen skall i samband med redovisningen av länsplanering 1980 redovisa resultatet av denna översyn.

Högexploaterad kust

Det är angeläget atl mer preciserade ställningstaganden till markanvändningen i det högexploaterade kustområdet snarast kan redovisas av berörda kommuner i form av markdispositionsplaner vilka är antagna av kommunfullmäktige.

Med hänsyn till det högexploaterade kustområdets slora belydelse för friluftslivet i Göteborgsregionen och de starka naturvårdsinlressena i kust-och skärgårdsområdet i länet bör följande utgångspunkter gälla för det fortsatta planeringsarbetet.

Det är, liksom för det obrutna kustområdet, särskilt angeläget all friluftslivets och naturvårdens intressen i kust- och skärgårdsområdet säkerställs bl. a. genom förordnanden enligt naturvårdslagen.

Möjligheterna att bevara eller genom olika ålgärder öka tillgängligheten till strändema bör särskilt uppmärksammas.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 84

Planeringen bör inriktas på att reservera mark för fritidsboende i andra former än enskild fritidsbebyggelse och för anläggningar som tillgodoser friluftslivels behov. Enskild fritidsbebyggelse bör endast komma till stånd då det kan ske i form av mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse.

Som etl led i strävandena all bevara tillgängligheten till stränderna bör man också överväga att göra en översyn av helt eller delvis oulbyggda detaQplaner för fritidsbebyggelse.

Vid utbyggnad av småbåtshamnar bör, liksom i det obrutna kustområdet, slor hänsyn las lill bevarandeintressena och fiskels intressen. Tillkommande småbåtshamnar bör i första hand föriäggas i anslutning lill befintliga tätorter eller hamnar.

Fiskels intressen bör på motsvarande sätt som har angetts för det obrutna kustområdet ägnas fortsatt uppmärksamhet i planeringen för kustområdet.

Tjörns kommun har redovisat förslag till utbyggnad av hamnverksamheten i Vallhamn. En utbyggnad av hamnverksamheten i Vallhamn skulle komma alt innebära konflikter med bl.a. naturvårdens intressen i Hake-Qorden. Det är angeläget att hamnplanering och hamnutbyggnad samordnas med övrig samhällsplanering. Riktlinjer för en sådan samordnad hamnplanering har getts av regeringen. Överväganden om utbyggnad av hamnverksamheten i Vallhamn bör avvakta de ställningstaganden som kommer att göras i nämnda samordnade planering.

Gullma rsfjorden

Det är angeläget att fortsatta åtgärder vidtas för att säkerställa de starka naturvårdsintressena vid GullmarsQorden.

Statens naturvårdsverk har i skrivelse till regeringen den 12 maj 1978 redovisat resultatet av regeringens uppdrag att ulreda behovet av och formerna för skydd av GullmarsQordens marina miQö. Naturvårdsverkels framställning övervägs f n. inom regeringens kansli.

Det fortsatta planerings- och säkerställandearbetet inom GullmarsQordens nederbördsområde bör syfta till alt motverka en ökad föroreningsbelastning på Qorden. Man bör dessutom sträva efter alt successivt minska befintliga utsläpp, i första hand i de mest förorenade delama av Qorden.

Som elt led i detla arbele bör kommunema inom GullmarsQordens nederbördsområde i den fortsatta planeringen belysa de markanvändningsfrågor som är av särskild betydelse för skyddsintressena kring GullmarsQorden. Markanvändningsplaner bör upprättas för i första hand områdena nära Qorden och de större vattendragen. Planeringen bör klarlägga hur och i vilken omfattning bebyggelse och verksamheter kan ulvecklas med beaktande av de riktlinjer som har angetts ovan. Vidare bör man ange hur avloppsfrågorna för befintlig och tillkommande bebyggelse skall lösas.

De översiktliga markanvändningsplaner som redan har upprättats för de berörda områdena bör ses över eller kompletteras enligt de riktiinjer som har angetts ovan.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 85

Del beslul som med anledning av områdesplanen för Bokenäs har fattats i Uddevalla kommun om alt kommunens avloppsvallen skall ledas till GullmarsQorden bör omprövas.

Munkedals kommun har i sin planering angett områden för utbyggnad av industri- och hamnverksamhet i Saltkällan och Korsvik vid SaltkälleQorden, som är den mest förorenade delen av GullmarsQorden. Man bör undvika att områdena tas i anspråk för verksamheter som innebär en ökad belastning på GullmarsQorden.

De undervattenssprängningar som genomförs i anslutning till försvarets verksamhet vid Gullmarsbasen innebär allvarliga störningar på den marina miQön i GullmarsQorden. Fortsatta överläggningar bör ske på regional nivå mellan länsstyrelsen och försvaret om atl flytta verksamhelen till annan plats.

Del planeringsarbete som enligt ovan bör genomföras inom GullmarsQordens nederbördsområde berör kommuner i både Göteborgs och Bohus län och Älvsborgs län. Planeringsarbetet bör så långt möjligt samordnas när det gäller redovisning av markanvändning och ålgärdsförslag. Länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län bör, efter samråd med länsstyrelsen i Älvsborgs län, följa planeringsarbetet i berörda kommuner och svara för att erforderlig samordning sker.

Göta älvs dalgång

Den markanvändningsplanering för Göta älvs dalgång som har redovisats gemensamt av berörda kommuner i Göteborgs och Bohus län och Älvsborgs län innebär att bevarandeintressena har getts större tyngd än i lidigare planer. Markanvändningsplaneringen bör drivas vidare på kommunal nivå. Områdesplaner bör upprättas för tätortemas expansionsområden.

I vissa fall har omfattande områden föreslagits för exploateringsändamål i den redovisade rapporten från det inlerkommunala planeringsarbetet. De föreslagna markreservationerna uppfyller inte helt de krav som bör ställas med ulgångspunkl i den fysiska riksplaneringens riktiinjer om markhushållning. De ställningstaganden som har angetts i rapporten rörande behovet av utbyggnadsområden för arbetsplatser och bostäder bör inför den fortsatta kommunala planeringen omprövas med beaktande av följande.

Kravet på hushållning med jordbruksmarken bör uppmärksammas särskilt i det fortsalla planeringsarbetet. Utbyggnadsområdena bör dimensioneras med vägledning av de befolkningsramar och de prognoser för sysselsättningsutvecklingen som anges i länsplaneringen. Med beaktande av kravet på god boendemiQö bör olika möjligheter prövas för att tätorternas anspråk på mark skall kunna minskas. Ytterligare utgångspunkter för fortsatt planeringsarbete i Göteborgs och Kungälvs kommuner ges i föQande avsnitt om Göteborgsregionen.

Nalurvårdsinlressena i Göta älvs dalgång talar för att de kvarvarande

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 86

orörda områdena längs älvstranden i huvudsak undantas från exploatering. I det fortsatta planeringsarbetet bör vidare älvens funktion som vattentäkt beaktas. Endast sådan industriell verksamhet som har ett stort behov av nära anknytning till hamn eller vatten och som inte innebär ökad föroreningsbelastning på Göta älvs vatten bör därför komma i fråga längs älven. Regeringen förutsätter atl det fortsatta kommunala planeringsarbetet beträffande Göta älvs dalgång bedrivs på sådant sätl som anges i den inlerkommunala rapporten.

Göteborgsregionen

Markanvändningsplaneringen för de kommuner som ingår i Göteborgsregionens kommunalförbund har drivits framåt under planeringsskedet. Det finns emellertid brister beträffande behandlingen av jordbrukels intressen i den kommunala planeringen. Betydande arbele återstår också vad gäller åtgärder för att säkerställa naturvårdens och friluftslivels intressen i regionen.

Del är angelägel att i Göteborgsregionen få till stånd en samordnad planering som ger förutsättningar för en god markhushållning och möjliggör en avstämning av markhushållningskraven mol de regionalpolitiska målen om goda lokala arbetsmarknader och mot bostadsförsörjningsbehovet.

Arbetet med en sådan samordnad planering bör kunna bygga på det material som kommunerna har arbetat fram under planeringsskedet och på det utredningsmaterial som har utarbetats av Göteborgsregionens kommunalförbund. Kommunemas arbele med områdesplaner bör fullföQas. Härvid bör bl.a. erforderliga hänsyn tas lill kravet på alt hushålla med jordbruksmarken. Arbetet med områdesplanering bör bl.a. ses som ell led i samordningen av planeringsarbetet i Göteborgsregionen.

Länsstyrelsema i Göteborgs och Bohus, Hallands och Älvsborgs län bör samråda med Göteborgsregionens kommunalförbund och med de berörda kommunerna om hur det fortsatta samordnade planeringsarbetet bör läggas upp för att svara mol önskemålet om god markhushållning och inlentionema i den regionalpoliliska planeringen. När det gäller samordningen av sysselsättningsplaneringen bör Göteborgsdelegationen Qäna som forum för överiäggningar i frågor som berör de tre länen. Hit hör enligt delegationens direktiv den avgränsning av Göteborgsregionen som kan behöva göras i den regionala samhällsplaneringen, fastställandet av befolkningsramar för kommunerna i regionen, val av lokala arbetsmarknader som skall kartläggas enligt regeringens uppdrag samt övriga beslul av statliga länsorgan av betydelse för utvecklingen i regionen.

Som anges i PM 1978-09-07 skall de förslag till planeringstal som länsstyrelsema skall redovisa i länsplanering 1980 bygga bl.a. på överväganden om olika alternativ belräffande tätorternas tillväxt. Länsstyrelsema skall vidare i samband med redovisningen av länsplanering 1980 gemensamt till regeringen redovisa resultatet av ovan nämnda samråd och lämna förslag

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 87

beträffande inriktningen av del fortsatta planeringsarbetet. Länsstyrelserna bör härvid särskill överväga om en regionplan för Göteborgsregionen bör upprättas. Eventuella förslag till avgränsning av områden som bör uppmärksammas i en sådan regionplanering bör också anges.

Resultatet av fortsatt planering för Göteborgsregionen skall redovisas gemensamt av länsstyrelsema till regeringen år 1982.

Jordbruk

Vissa fortsatta planeringsåtgärder behöver vidtas också i andra delar av länet än Göta Älvs dalgång och Göteborgsregionen för att kravet på hushållning med jordbruksmarken skall kunna tillgodoses.

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanema bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med beaktande av bl. a. kravet på att hushålla med jordbruksmarken. Länsstyrelsen och kommunema bör gemensamt diskutera för vilka områden och orter det är mest angeläget att sådanl planeringsarbete snabbt kommer i gång.

Redovisning av jordbruksmarkens behandling och fritidsbebyggelsens utveckling

1 det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Naturvård, friluflsUv och kuUurminnesvård

SkiQakliga uppfattningar föreligger i flera fall mellan länsstyrelsen och berörda kommuner om hur områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv skall säkerställas. Fortsatta samråd med den av länsstyrelsen antagna naturvårdsplanen som grund bör ske mellan kommunema och länsstyrelsen om vilka åtgärder som bör vidtas inom dessa områden.

Regeringen förutsätter atl de synpunkter som länsstyrelsen har redovisat beträffande avgränsnings- och säkerställandeåtgärder för Svartedalens naturområde beaktas av Stenungsunds kommun, bl.a. mot bakgrund av vad som angavs i regeringens beslut med anledning av den fysiska riksplaneringens programskede om behovet av rekreationsområden för tätortsbefolkningen i Göteborgsregionen.

Bullarebygden, Granitområdets kulturlandskap och Tjörn-Omstområdet utgör sådana större områden av belydelse för kulturminnesvården som i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 behöver skyddas mol föränd-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 88

ringar av landskapsbild och bebyggelsemönster. Utvecklingen av fritidsbebyggelse i spridd och koncentrerad form bör härvid ägnas särskild uppmärksamhet.

Industri

De markreservationer för utbyggnad av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen som i den kommunala planeringen har gjoris i BroQordenområdet och Stenungsund är f. n. tillräckliga. De undersökningar om mlQösituationen som har genomförts visar dock alt möjlighetema är ytterst begränsade all till Stenungsund lokalisera industri som innebär ytterligare utsläpp till luft och vatten. När det gäller BroQordenområdet är de miQömässiga förutsättningama för ulbyggnad av industri i flera avseenden goda. Möjlighetema till utsläpp till luft av försurande ämnen är dock liksom i Stenungsund och övriga delar av västra Sverige ytterst begränsade med hänsyn till den redan starkt påverkade mark- och sötvattenmiQön.

Riktlinjema för lokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen övervägs i arbetet med den rapport om hushållning med mark och vatten som f. n. utarbetas inom bostadsdepartementet.

Hamnar

Överväganden rörande utbyggnad av hamnar bör göras inom ramen för den samordnade hamnplanering som genomförs enligt särskilda riktlinjer från regeringen.

Försvar

Riksdagen har beslutat atl Lv 6 skall behållas och att förbandet skall ligga kvar i Göleborg (prop. 1977/78:65, FöU 1977/78:11, rskr 1978:173). Riksdagens ställningstagande bygger på förutsättningen att övningsmöjlig-heiema på bl.a. Sisjöns skjutfäll kan behållas den närmaste 20-årsperio-den och att försvarels markfrågor i Göteborgsregionen skall kunna lösas även på lång sikl. Riksdagens beslul skall ligga lill grund för den fortsalla kommunala planeringen.

Verksamheten vid Sisjöns skjutfält innebär bl. a. begränsningar i möjlighetema att UtnytQa Sandsjöbackareservatel för friluftslivels behov. Det är angeläget att fortsatta överläggningar sker på regional nivå om möjligheterna att på sikl ersätta Sisjöns skjutfält med annal likvärdigt skjutfält. UtnytQandet av skjutfältet bör under tiden ske i sådana former att stömingar-na för friluftslivet i Sandsjöbackareservatel i möjligaste mån begränsas.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 89

3.14 Älvsborgs län

Beslul 1978-12-21

Beträffande följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Vänern och dess kustområden

Berörda kommuner och länsstyrelser redovisade sitt material och sina slällningslaganden beträffande Vänern och dess kustområden under år 1977. Härefter har statens naturvårdsverk under våren 1978 publicerat en slutrapport om del femåriga forsknings- och utredningsprojekt beträffande Vänem som har bedrivits under ledning av Vänervaltenkommiltén (statens naturvårdsverk, Vänem - en naturresurs). Vidare har ledningsgruppen för gemensam kommunal planering inom Vänerområdet i april 1978 lämnat en sammanfattning av planeringsunderlag och riktlinjer för fortsalt planering inom kommunema vid Vänem (Vänerredovisningen, slutrapport, april 1978).

Behovet av närmare riktlinjer för Vänem och dess kustområden övervägs i arbetet med den rapport om hushållning med mark och vatten som f.n. utarbetas inom bostadsdepartementet. I avvaktan på statsmakternas ställningstagande med anledning av denna rapport bör följande utgångspunkter gälla för det fortsatta planeringsarbetet rörande Vänern och dess kustområden.

Förutsättningarna för all vid Vänern etablera sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen bör utredas ytterligare av berörda kommuner och länsstyrelser i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07.

Stor hänsyn bör tas till vattenvårdsfrågorna i del fortsatta planeringsarbetet. Härvid bör Vänerns användning som vattentäkt särskill uppmärksammas. I Vänern bedrivs elt omfatlande fiske. Fiskets intressen bör i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsalla planeringsarbetet. Bl.a. bör möjlighetema att skydda de för fiskreproduktion särskilt värdefulla områdena övervägas.

Det är angelägel atl arbetet med att upprätta översiktliga markdispositionsplaner för Vänerns kust- och skärgårdsområden drivs vidare av kommunerna. Arbetet bör baseras på del samlade kunskapsmaterial som finns tillgängligt. Länsstyrelserna bör verka för att erforderlig samordning sker mellan berörda kommuner. Planeringsarbetet bör resultera i en sådan samlad bild av den avsedda markanvändningen för Vänern och dess kustområden som avsägs i regeringens beslut år 1975 med anledning av den fysiska riksplaneringens programskede.

Det är också angeläget alt markanvändningsplaneringen för tätortemas

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 90

intresseområden drivs vidare på en mer detaQerad nivå i form av områdesplanering.

Vänern och dess kustområden tillhör de områden i landet där det är särskill angeläget att naturvårdens, friluftslivels och kulturminnesvårdens intressen tillgodoses. De vetenskapliga naturvårdsinlressena är särskilt markerade i det centrala skärgårdsområdet.

Behovet av mark för friluftslivet bör tillgodoses i Vänerns övriga skärgårdsområde och i attraktiva kustområden. Härvid bör både den närboende befolkningens rekreationsbehov och behovet av mark och anläggningar för Qärrekrealion beaklas. Båtturismens anspråk på mark och anläggningar bör särskilt studeras, varvid uppmärksamhet bör ägnas ål möjligheterna att styra denna turism så atl hänsyn tas till de vetenskapliga naturvårdsinlressena i skärgårdsområdet.

Formerna för skogsbruket på öar och vid stränder bör också uppmärksammas i del fortsatta planeringsarbetet. 1 de för naturvården och friluftslivet mest attraktiva och värdefulla områdena kan därvid förordnanden enligt naturvårdslagen behöva utfärdas, medan de allmänna hänsynsreglerna i skogsvårdslagen kan vara till fyllest för andra områden. Behovel av förordnanden enligt naturvårdslagen bör närmare prövas i det fortsatta planeringsarbetet.

I avvaktan på atl markdisposilionsplaner färdigställs, vilka beaktar de utgångspunkter som anges i det föregående, bör man iaktta restriktivitet med atl tillåta ytteriigare fritidsbebyggelse i kustområdena. Planeringen bör inriktas på att skapa förutsättningar för elt fritidsboende i sådana former som möjliggör elt högt utnytQande av fritidsbostäderna och som ger förutsättningar för fritidsboende också för sådana grupper av befolkningen som inte äger fritidshus. I skärgårdsområdet och på Vänersnäs bör enskild fritidsbebyggelse komma till slånd endast då del kan ske i form av mindre kompletteringar av befintlig sådan bebyggelse.

Länsstyrelserna i Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län skall i anslutning lill sina redovisningar till regeringen år 1982 lämna en gemensam redogörelse för de åtgärder som har vidtagits belräffande Vänern och dess kustområden.

Göta älvs dalgång

Den markanvändningsplanering för Göta älvs dalgång som har redovisats gemensamt av berörda kommuner innebär alt bevarandeintressena har getts större tyngd än i tidigare planer. Markanvändningsplaneringen bör drivas vidare på kommunal nivå. Områdesplaner bör upprättas för tätorternas expansionsområden.

1 vissa fall har omfattande områden föreslagits för exploateringsändamål i den redovisade rapporten från det inlerkommunala planeringsarbetet. De föreslagna markreservationema uppfyller inte helt de krav som bör ställas med ulgångspunkl i den fysiska riksplaneringens riktlinjer om markhus-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 91

hållning. De ställningstaganden som har angetts i rapporten rörande behovel av utbyggnadsområden för arbetsplatser och bostäder bör inför den fortsatta kommunala planeringen omprövas med beaktande av följande.

Kravet på hushållning med jordbruksmarken bör uppmärksammas särskilt i det fortsalla planeringsarbetet. Utbyggnadsområdena bör dimensioneras med vägledning av de befolkningsramar och de prognoser för sysselsättningsutvecklingen som anges i länsplaneringen. Med beaktande av kravet på en god boendemiQö bör olika möjligheter prövas för atl lätortemas anspråk på mark skall kunna minskas. Ytterligare utgångspunkter för fortsatt planeringsarbete i Ale kommun ges i föQande avsnitt om Göteborgsregionen.

Naturvårdsintressena i Göta älvs dalgång talar för att de kvarvarande orörda områdena längs älvstranden i huvudsak undantas från exploatering. I dét fortsatta planeringsarbetet bör vidare älvens funktion som vattentäkt beaktas. Endasl sådan industriell verksamhet som har ett stort behov av nära anknytning till hamn eller vatten och som inte innebär risker för ökade föroreningar av Göta älvs vatten bör därför komma ifråga längs älven.

Regeringen förutsälter att det fortsatta kommunala planeringsarbetet beträffande Göta älvs dalgång bedrivs på sådant sätt som anges i den inlerkommunala rapporten.

Göteborgsregionen

Markanvändningsplaneringen för de kommuner som ingår i Göteborgsregionens kommunalförbund har drivits framåt under planeringsskedet. Det finns emellertid brister beträffande behandlingen av jordbrukets intressen i den kommunala planeringen. Belydande arbete återstår också vad gäller åtgärder för att säkerställa naturvårdens och friluftslivets intressen i regionen.

Det är angeläget att i Göteborgsregionen få lill slånd en samordnad planering som ger förutsättningar för en god markhushållning och möjliggör en avstämning av markhushållningskraven mot de regionalpolitiska målen om goda lokala arbetsmarknader och mot bostadsförsörjningsbehovet.

Arbetet med en sådan samordnad planering bör kunna bygga på del malerial som kommunema har arbetat fram under planeringsskedet och på det utredningsmaterial som har utarbetats av Göteborgsregionens kommunalförbund. Kommunemas arbele med områdesplaner bör fullföQas. Härvid bör bl.a. erforderliga hänsyn tas till kravet på att hushålla med jordbruksmarken. Arbetet med områdesplanering bör bl.a. ses som ell led i samordningen av planeringsarbetet i Göteborgsregionen.

Länsstyrelserna i Älvsborgs, Hallands och Göteborgs och Bohus län bör samråda med Göteborgsregionens kommunalförbund och med de berörda kommunema om hur det fortsatta samordnade planeringsarbetet bör läggas upp för att svara mot önskemålet om god markhushållning och intentionerna i den regionalpolitiska planeringen.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 92

Som anges i PM 1978-09-07 skall de förslag till planeringstal som länsstyrelsema skall redovisa i länsplanering 1980 bygga bl.a. på överväganden om olika alternativ beträffande tätorternas tillväxt. Länsstyrelsema skall vidare i samband med redovisningen av länsplanering 1980 gemensamt lill regeringen redovisa resultatet av ovan nämnda samråd och lämna förslag beträffande inriktningen av det fortsatta planeringsarbetet. Länsstyrelserna bör härvid särskilt överväga om en regionplan för Göteborgsregionen bör upprättas. Eventuella förslag lill avgränsning av områden som bör uppmärksammas i en sådan regionplanering bör också anges.

Resultatet av fortsaU planering för Göteborgsregionen skall redovisas gemensamt av länsstyrelsema till regeringen år 1982.

Jordbruk

Fortsatta planeringsålgärder behöver vidtas för att tillgodose kravet på hushållning med jorbmksmark också i andra delar av länet än Göta älvs dalgång och Göteborgsregionen.

Redovisning av jordbruksmarkens behandling och fritidsbebyggelsens ut-veckUng

1 det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Fegen

Med hänsyn till främst de starka naturvårdsintressena i Fegenområdel bör Fegenkommilténs förslag till riktlinjer för bebyggelseutvecklingen i området ligga lill grund för den fortsatta planeringen i berörda kommuner, dvs. i Älvsborgs län i SvenQunga kommun.

Dalslands kanals sjösystem (DANO-områdel)

Det är angeläget att planeringsarbetet för det primära rekreationsområdet fullföQs. DANO-kommilténs förslag lill riktlinjer för markanvändningen bör ligga till grund för den fortsatta planeringen i resp. kommun. Be-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 93

hovet av åtgärder för atl säkerställa värdefulla natur- och kulturmlQöer bör dock yllerligare uppmärksammas, liksom möjlighetema att minska turismens negativa effekter i landskapet. Också fiskets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet. Det är angeläget alt områdesplanering genomförs för de delområden där ulbyggnad av anläggningar för rekreation och turism aktualiseras.

Halle- och Hunneberg

Regeringen framhöll i sitt beslut år 1975 med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen att Halle- och Hunneberg bör betraktas som områden inom vilka naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen äger särskild tyngd. Områdena är även av riksintresse för friluftslivet.

Genom del förslag till framtida utnytQande av Halle- och Hunnebergsområdet som arbetsgruppen för Halle- och Hunneberg presenterade i maj 1978, har förutsättningarna för markanvändningen i området getts en klarare belysning. Som utgångspunkter för det fortsatta planeringsarbetet inom resp. kommun bör föQande gälla.

Större ingrepp som förändrar landskapsbilden i området, såsom läktverksamhet och byggande av kraftledningar och vägar, bör undvikas. Stor hänsyn bör allmänt tas till landskapsvårdens och friluftslivets intressen. Åtgärder bör vidtas för alt underlätta och kanalisera friluftslivet inom området.

Inom de delar av Halle- och Hunneberg som bedöms vara särskill värdefulla för naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården, bör dessa intressen ges företräde framför andra intressen. Förordnande enligt naturvårdslagen bör övervägas inom de från naturvårds- och friluftslivssynpunkt mest attraktiva delama av rasbranlema och bergsplalåema. Ett i huvudsak normall jord- och skogsbruk bör kunna bedrivas inom övriga delar av Halle- och Hunneberg.

Naturvård och friluftsliv

Länsslyrelsen har efter samråd med kommunema fattat beslut om en nalurvårdsplan. Denna bör ligga till grund för den fortsatta behandlingen av naturvårdens och friluftslivets intressen i länet.

Regeringen finner atl det förslag lill avgränsning av Härskogenområdet som har lagts fram i ulredningen av Göteborgsregionens kommunalförbund bör gälla som en utgångspunkt för fortsatta överväganden beträffande markanvändningen i området. Särskild hänsyn bör härvid tas till rekrealionsinlressena inom hela området.

Regeringen förutsälter att de synpunkter som länsstyrelsen har redovisat beträffande planeringsåtgärder m. m. för områdena KroppeQäll, Svartedalen och Risveden beaktas av kommunema, bl. a. mol bakgrund av vad som angavs i regeringens beslut med anledning av den fysiska riksplaneringens programskede om behovel av rekreationsområden för tätortsbefolkningen i Göteborgsregionen.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 94

Fritidsbebyggelse

Flera områden i länet har naturgivna förutsättningar för fritidsbebyggelse och är så belägna att en växande efterfrågan på sådan bebyggelse kan förväntas. Allmänna utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM 1978-09-07.

Med hänsyn till närheten till Göteborgsregionen är det angeläget att kommunema i Älvsborgs län vidtar åtgärder som medför att en god planberedskap skapas för alt möta en ökad efterfrågan på fritidsbebyggelse. Planeringen bör syfta till att åstadkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad till de skilda förutsättningar som finns i länets olika delar.

3.15 Skaraborgs län

Beslut 1978-12-21

Beträffande följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Vänern och dess kustområden

Berörda kommuner och länsstyrelser redovisade sitt material och sina ställningstaganden belräffande Vänern och dess kustområden under år 1977. Härefter har statens naturvårdsverk under våren 1978 publicerat en slutrapport om det femåriga forsknings- och utredningsprojekt beträffande Vänem som har bedrivits under ledning av Vänervattenkommitlén (statens naturvårdsverk, Vänem - en naturresurs). Vidare har ledningsgmppen för gemensam kommunal planering inom Vänerområdet i april 1978 lämnat en sammanfattning av planeringsunderlag och riktlinjer för fortsatt planering inom kommunema vid Vänem (Vänerredovisningen, slutrapport, april 1978).

Behovet av närmare riktlinjer för Vänem och dess kustområden övervägs i arbetet med den rapport om hushållning med mark och vatten som f.n. utarbetas inom bostadsdepartementet. 1 avvaktan på statsmakternas ställningstagande med anledning av denna rapport bör föQande utgångspunkter gälla för det fortsatta planeringsarbetet rörande Vänern och dess kustområden.

Förutsättningama för atl vid Vänern etablera sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen bör utredas ytterligare av berörda kommuner och länsstyrelser i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07.

Stor hänsyn bör tas till vattenvårdsfrågorna i det fortsatta planeringsarbetet. Härvid bör Väneras användning som vattentäkt särskilt uppmärksammas. 1 Vänern bedrivs ett omfattande fiske. Fiskets intressen bör i en-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 95

lighet med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet. Bl.a. bör möjligheteraa att skydda de för fiskreproduktion särskilt värdefulla områdena övervägas.

Det är angeläget att arbetet med att upprätta översiktliga markdispositionsplaner för Vänerns kust- och skärgårdsområden drivs vidare av kommunema. Arbetet bör baseras på det samlade kunskapsmaterial som finns tillgängligt. Länsstyrelserna bör verka för att erforderiig samordning sker mellan berörda kommuner. Planeringsarbetet bör resultera i en sådan samlad bild av den avsedda markanvändningen för Vänem och dess kustområden som avsågs i regeringens beslul år 1975 med anledning av den fysiska riksplaneringens programskede.

Det är också angeläget alt markanvändningsplaneringen för tätortemas intresseområden drivs vidare på en mer detaQerad nivå i form av områdesplanering.

Vänern och dess kustområden tillhör de områden i landet där det är särskilt angelägel atl naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen tillgodoses. De vetenskapliga naturvårdsintressena är särskilt markerade i det centrala skärgårdsområdet.

Behovet av mark och anläggningar för friluftslivet bör tillgodoses i Vänems övriga skärgårdsområde och i attraktiva kustområden. Härvid bör både den närboende befolkningens rekreationsbehov och behovel av mark och anläggningar för Qärrekrealion beaktas. Bålturismens anspråk på mark och anläggningar bör särskilt studeras, varvid uppmärksamhet bör ägnas åt möjligheterna alt styra denna turism så all hänsyn las till de vetenskapliga naturvårdsintressena i skärgårdsområdet.

Formerna för skogsbruket på öar och vid stränder bör också uppmärksammas i det fortsatta planeringsarbetet. I de för naturvården och friluftslivet mest attraktiva och värdefulla områdena kan därvid förordnanden enligt naturvårdslagen behöva utfärdas, medan de allmänna hänsynsreglema i skogsvårdslagen kan vara till fyllest för andra områden. Behovet av förordnanden enligt naturvårdslagen bör närmare prövas i del fortsatta planeringsarbetet.

I avvaktan på att markdispositionsplaner färdigställs, vilka beaktar de utgångspunkter som anges i det föregående, bör man iaktta restriktivitet med atl tillåla ytterligare fritidsbebyggelse i kustområdena. Planeringen bör inriktas på all skapa förutsäUningar för ett fritidsboende i sådana former som möjliggör elt högt utnytQande av fritidsbostäderna och som ger förutsättningar för fritidsboende också för sådana grupper av befolkningen som inte äger fritidshus. I skärgårdsområdet och på Kållandsö, Kålland och Torso bör enskild fritidsbebyggelse komma till stånd endast då del kan ske i form av mindre kompletteringar av befintlig sådan bebyggelse.

Länsstyrelsema i Skaraborgs, Älvsborgs och Värmlands län skall i anslutning till sina redovisningar lill regeringen år 1982 lämna en gemensam redogörelse för de åtgärder som har vidtagits beträffande Vänern och dess kustområden.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 96

Tiveden

Förslag till avgränsning och framtida utnyttjande av det primära rekreationsområdet Tiveden har genom förslag till generalplan för centrala Tiveden under våren 1978 presenterats av Tivedengruppen med företrädare för berörda kommuner i Skaraborgs och Örebro län.

Statens naturvårdsverk har i skrivelse till regeringen den 16 maj 1978 hemställt atl regeringen föreslår riksdagen atl fatta principbeslut om att bilda en nationalpark av den del av Tiveden som i ovan nämnda förslag till generalplan anges vara särskilt skyddsvärd. Framställningen övervägs f n. inom regeringens kansli.

Del är angelägel att ställningstaganden till markanvändningen i centrala Tiveden förankras i berörda kommuner genom markdispositionsplaner vilka är antagna av fullmäktige. Den samlade syn på markanvändningsfrågorna som redovisas i föreliggande förslag till generalplan bör, efter ytleriigare överväganden på de punkter som anges i det föQande, kunna ligga till grund för sådana ställningstaganden. Vad gäller övriga delar av det preliminärt avgränsade primära rekreationsområdet torde planmässiga överväganden rörande markens användning för turism och friluftsliv i första hand behöva göras av kommunema i området kring Göta kanals västgötadel.

Med hänsyn till de slora naturvårds- och friluftslivsintressena i centrala Tiveden bör föQande gälla som utgångspunkter för det fortsatta planeringsarbetet.

Förordnanden enligt naturvårdslagen bör övervägas för de för naturvården och friluftslivet mest värdefulla delarna av området.

Utvecklingen av fritidsbebyggelse samt anläggningar och andra anordningar för turism och frilufisliv bör övervägas noga i syfte att bevara så stora delar som möjligt av Tiveden orörda. Ytleriigare enskild fritidsbebyggelse bör komma till slånd endasl då del kan ske i form av mindre kompletteringar av befintlig sådan bebyggelse. Den totala omfattningen av den föreslagna utbyggnaden av slugbyar och anläggningar för turism och friluftsliv bör fortlöpande prövas mol bakgrund av de erfarenheter som görs. Sjön Undens stränder bör helt undantas från fritidsbebyggelse.

Skogsbrukel bör anpassas lill friluftslivets och naturvårdens intressen i hela centrala Tiveden. För de delar av området som inte kommer all omfattas av förordnanden enligt naturvårdslagen bör naturvårdsinriklade skogsbruksplaner upprättas.

Länsstyrelsema i Skaraborgs och Örebro län skall i anslutning till sina redovisningar till regeringen år 1982 lämna en gemensam redogörelse för de ålgärder som har vidtagits beträffande det primära rekreationsområdet Tiveden.

Jordbruk

Fortsatta planeringsåtgärder behöver vidtas för att kravet på hushållning medjordbruksmark i länet skall kunna tillgodoses.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 97

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör kommunema upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanema bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandel kan ske med beaktande av bl. a. kravet på alt hushålla med jordbruksmarken. Länsstyrelsen och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka områden och orler det är mest angeläget atl sådant planeringsarbete snabbt kommer i gång. Vidare bör länsstyrelsen och kommunerna gemensamt överväga om det för någon eller några kommuner kvarstår behov all upprätta program för hushållning med jordbruksmarken som underlag för fortsalt arbele med områdesplanering.

Västgötaslätten tillhör de områden i landet för vilka länsstyrelserna efter samråd med bl. a. lanlbruksnämndema i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör tillhandahålla ell aktuellt malerial som i ell regionalt perspektiv visar hur kravet på hushållning med jordbruksmarken fortlöpande beaktas i den kommunala planeringen.

Redovisning av Jordbruksmarkens behandling och fritidsbebyggelsens utveckling

I det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Vättern

Det arbete med atl upprätta markdispositionsplaner för Vätterns kustområde som pågår i berörda kommuner bör fortsälla enligt de riktlinjer som angavs i regeringens beslut över programskedet i den fysiska riksplaneringen. Fiskels intressen bör på motsvarande sätt som för Vänern ägnas ökad uppmärksamhet i del fortsatta planeringsarbetet.

Behov av ytterligare regionala överväganden föreligger främst för att lösa frågor som rör utnytQandet av Vätterns vattenområde. En samlad bedömning av de konflikter som föreligger mellan den militära skjutverksamheten å ena sidan och fiskets och båtturismens intressen å den andra bör ske i syfte att få till stånd ett samutnyUjande som så långt möjligt tillgodoser de olika intressena. Härvid bör även frågor rörande vattenvård, särskill Vätterns belydelse för vallenförsörjningen, och sandtäkt uppmärksammas. Vad gäller försvarels intressen bör en utgångspunkt vid övervägandena vara atl den militära skjutverksamhelen dels i minsta möjliga utsträckning skall påverka reproduktionsområden för fisk och andra områden av särskill intresse för fisket, dels i största möjliga utsträckning skall 7 Riksdagen 1978/79. 1 samt. Nr 213. Bilaga 2

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 98

inskränkas under de perioder då Vänerområdet utnytQas särskill intensivt för friluftsliv.

De regionala överväganden för Vättem som i del föregående har bedömts angelägna bör komma till stånd i samverkan mellan berörda kommuner och länsstyrelsema i Skaraborgs, Östergötlands, Jönköpings och Örebro län och efter samråd med militära myndigheter, fiskenämnden i Jönköpings län och Vältems vatlenvårdskommilté.

Sydbillingen

Vissa frågor rörande det framtida markutnyttjandet i Sydbillingenområdel har klarlagts genom de beslut som riksdagen har fattat, dels om fortsatt forskningsverksamhet i Ranstad (prop. 1977/78: 124, NU 1977/78:69, rskr 1977/78: 342), dels om nytt skjutfält för Skövde gamison (prop. 1978/79: 5, FöU 1978/79:9, rskr 1978/79:56).

Med hänsyn till naturvårdens och friluftslivets intressen är det myckel angeläget all det förordnande om naturreservat som planeras för Sydbillingens platå snarasl kommer till stånd och kan ersätta del interimistiska förordnande enligt 11 § NVL som f. n. gäller.

Elt omfattande utrednings- och planeringsarbete rörande Sydbillingenområdel har genomförts av berörda kommuner. Ytterligare planeringsinsalser torde f n. inte vara erforderliga med hänsyn till riktlinjema för hushållning med mark och vatten.

Hunneberg

Regeringen framhöll i sitt beslut år 1975 med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen atl Hunneberg liksom också Halleberg bör betraktas som områden inom vilka naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen äger särskild tyngd. Områdena är även av riksintresse för friluftslivet.

Genom det förslag till framtida utnytQande av Halle- och Hunnebergsområdet som arbetsgruppen för Halle- och Hunneberg presenterade i maj 1978 har fömlsättningaraa för markanvändningen i området getts en klarare belysning. Som utgångspunkter för del fortsatta planeringsarbetet inom resp. kommun bör följande gälla.

Slörre ingrepp som förändrar landskapsbilden i området, såsom läktverksamhet och byggande av kraftledningar och vägar, bör undvikas. Stor hänsyn bör allmänt las till landskapsvårdens och friluftslivels intressen. Åtgärder bör vidtas för att underlätta och kanalisera friluftslivet inom området.

Inom de delar av Halle- och Hunneberg som bedöms vara särskilt värdefulla för naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården, bör dessa intressen ges företräde framför andra intressen. Förordnande enligt naturvårdslagen bör övervägas inom de från naturvårds- och friluftslivssynpunkt mesl attraktiva delama av rasbranterna och bergsplatåerna. Ell i hu-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 99

vudsak normalt jord- och skogsbruk bör kunna bedrivas inom övriga delar av Halle- och Hunneberg.

Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård

Det är angeläget att arbetet med att upprätta ett särskilt handlingsprogram för naturvården i länet snarast fullföQs.

Falbygden och Kinnekulle är sådana större områden av belydelse för kulturminnesvården som i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 behöver skyddas mot förändringar av landskapsbild och bebyggelsemönster. Områdena rymmer även slora naturvärden. Bl. a. bör förordnanden enligt naturvårdslagen övervägas för att säkerställa naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen.

De planer som föreligger i Skara kommun på utveckling av fritidsbebyggelse i Valleområdet bör omprövas med hänsyn till de stora bevarandeintressena i området.

Fiygplalser

Mark för en flygplats i Viglunda i Skara kommun har reserverats i kommunens markdisposilionsplan. I enlighet med vad som anfördes i regeringens beslut med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen bör behovet av markreservation för en flygplats i länet övervägas ytterligare och bedömas bl. a. mot bakgrund av möjlighetema att utnytQa andra planerade flygfält inom och utom länet saml angelägenheten av all hushålla med den högvärdiga jordbruksmarken i området.

Sådana Överväganden bör kunna göras inom ramen för den samordnade planering av flygplalsema som genomförs enligt särskilda riktlinjer från regeringen.

3.16 Värmlands län

Beslut 1978-12-21

Beträffande följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i Övrigt.

Vänern och dess kustområden

Berörda kommuner och länsstyrelser redovisade sitt material och sina ställningstaganden beträffande Vänem och dess kustområden under år 1977. Härefter har statens naturvårdsverk under våren 1978 publicerat en slutrapport om del femåriga forsknings- och utredningsprojekt belräffande Vänem som har bedrivits under ledning av Vänervatlenkommittén (statens naturvårdsverk, Vänem - en naturresurs). Vidare har ledningsgrup-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 100

pen för gemensam kommunal planering inom Vänerområdet i april 1978 lämnat en sammanfattning av planeringsunderlag och riktlinjer för forlsalt planering inom kommunema vid Vänem (Vänerredovisningen, slutrapport, april 1978).

Behovet av närmare riktlinjer för Vänern och dess kustområden övervägs i arbetet med den rapport om hushållning med mark och vatten som f.n. utarbetas inom bostadsdepartementet. I avvaktan på statsmaktemas ställningstagande med anledning av denna rapport bör föQande utgångspunkter gälla för del fortsatta planeringsarbetet rörande Vänern och dess kustområden.

Förutsättningarna för att vid Vänern etablera sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen bör utredas ytleriigare av berörda kommuner och länsstyrelser i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07.

Slor hänsyn bör tas till vattenvårdsfrågorna i det fortsatta planeringsarbetet. Härvid bör Vänems användning som vattentäkt särskill uppmärksammas. 1 Vänern bedrivs ett omfattande fiske. Fiskets intressen bör i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet. Bl. a. bör möjlighetema att skydda de för fiskreproduktion särskilt värdefulla områdena övervägas.

Det är angeläget att arbetet med att upprätta översiktliga markdisposilionsplaner för Väneras kust- och skärgårdsområden drivs vidare av kommunema. Arbetet bör baseras på det samlade kunskapsmaterial som finns tillgängligt. Länsstyrelsema bör verka för att erforderlig samordning sker mellan berörda kommuner. Planeringsarbetet bör resultera i en sådan samlad bild av den avsedda markanvändningen för Vänem och dess kustområden som avsågs i regeringens beslut år 1975 med anledning av den fysiska riksplaneringens programskede.

Det är också angeläget att markanvändningsplaneringen för lätortemas intresseområden drivs vidare på en mer detaQerad nivå i form av områdesplanering.

Vänern och dess kustområden tillhör de områden i landet där det är särskill angelägel att naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen tillgodoses. De vetenskapliga naturvårdsintressena är särskilt markerade i del cenlrala skärgårdsområdet.

Behovet av mark för friluftslivet bör tillgodoses i Vänerns övriga skärgårdsområde och i attraktiva kustområden. Härvid bör både den närboende befolkningens rekreationsbehov och behovet av mark och anläggningar för Qärrekrealion beaktas. Båtturismens anspråk på mark och anläggningar bör särskilt studeras, varvid uppmärksamhet bör ägnas åt möjligheterna att styra denna turism så att hänsyn tas till de vetenskapliga nalurvårdsinlressena i skärgårdsområdet.

Formema för skogsbruket på öar och vid stränder bör också uppmärksammas i del fortsatta planeringsarbetet. I de för naturvården och friluftsli-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 101

vet mesl attraktiva och värdefulla områdena kan därvid förordnanden enligt naturvårdslagen behöva utfärdas, medan de allmänna hänsynsreglema i skogsvårdslagen kan vara tillfyllest för andra områden. Behovet av förordnanden enligt naturvårdslagen bör närmare prövas i det fortsatta planeringsarbetet.

I avvaktan på att markdispositionsplaner färdigställs, vilka beaktar de utgångspunkter som anges i det föregående, bör man iaktta restriktivitet med att tillåta ytleriigare fritidsbebyggelse i kustområdena. Planeringen bör inriktas på atl skapa förutsättningar för ett fritidsboende i sådana former som möjliggör ett högt uttnytQande av fritidsbostäderna och som ger förutsättningar för fritidsboende också för sådana grupper av befolkningen som inte äger fritidshus. I skärgårdsområdet och på Värmlandsnäs bör enskild fritidsbebyggelse komma lill slånd endast då det kan ske i form av mindre kompletteringar av befintlig sådan bebyggelse. Del är önskvärt att Kristinehamns kommun, i samband med att en översiktlig markdisposilionsplan görs upp för kustområdet i kommunen, på nytt prövar lämpligheten av de i kommunöversikten föreslagna utbyggnadsområdena för fritidsbebyggelse i strandnära lägen.

Länsstyrelsema i Värmlands, Älvsborgs och Skaraborgs län skall i anslutning lill sina redovisningar till regeringen år 1982 lämna en gemensam redogörelse för de åtgärder som har vidtagits beträffande Vänem och dess kustområden.

Klarälvens dalgång

Det är angeläget alt en samordnad översiktlig markanvändningsplanering för Klarälvens dalgång snarast kommer till stånd i berörda kommuner enligt de utgångspunkter som angavs i regeringens beslut år 1975 med anledning av den fysiska riksplaneringens programskede. De synpunkter som har lämnats på det fortsatta planeringsarbetet av länsstyrelsen och statens planverk bör beaktas.

Mer preciserade utgångspunkter för den kommunala planeringen har getts genom all riksdagen har beslutat om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vallendrag i norra Svealand och Norrland (prop. 1977/78:57, CU 1977/78:9, rskr 1977/78: 100). Beslutet innebär bl.a. att sträckan mellan Kärrbackstrand och Edebäck i Klarälven har undantagils från vallenkraftutbyggnad.

Fryksdalens sjösystem

Det är angeläget att det påbörjade program- och planeringsarbetet för det primära rekreationsområdet i Fryksdalen fullföQs. Den översiktliga markanvändningsplanering som pågår för området bör omfatta även övre Klarälvsdalen i Torsby kommun. Den närmare avgränsningen av del primära rekreationsområdet bör anslå lill dess atl denna planering har fullföQls.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 102

Jordbruk

Fortsatta planeringsåtgärder behöver vidtas för all kravet på hushållning med jordbruksmarken skall tillgodoses i länet.

I enlighel med vad som anges i PM 1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanema bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med beaktande av bl. a. kravet på att hushålla med jordbruksmarken. Länsslyrelsen och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka områden och orter del är mesl angeläget att sådant planeringsarbete snabbt kommer igång.

Jordbruksbygdema norr om Vänem tillhör de områden i landet för vilka länsstyrelsema efter samråd med bl. a. lanlbruksnämndema i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör tillhandahålla ett aktuellt material som i etl regionall perspektiv visar hur kravet på hushållning med jordbruksmarken fortlöpande beaklas i den kommunala planeringen.

Redovisning av Jordbruksmarkens behandUng och fritidsbebyggelsens utveckling

Redovisning av induslristudier

Förutsättningarna att till Bergslagsområdet lokalisera sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen bör utredas yllerligare av berörda kommuner och länsstyrelser i samråd. Studierna bör i enlighel med vad som anges i PM 1978-09-07 redovisas särskilt av länsstyrelsema år 1982.

1 det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Dalslands kanals sjösystem (DANO-områdel)

Del är angeläget att planeringsarbetet för det primära rekreationsområdet fullföljs. Med hänsyn till de starka friluftslivs- och turislinlressena i området bör DANO-kommitléns förslag till riktlinjer för markanvändningen ligga till grund för den fortsatta planeringen i resp. kommun, dvs. i Värmlands län i Årjängs kommun. Behovet av åtgärder för atl säkerställa värdefulla natur- och kulturmiljöer bör dock ytterligare uppmärksammas, liksom möjlighetema atl minska turismens negativa effekter i landskapet. Också fiskets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet. Del är angeläget att områdesplanering genomförs för de delområden där ulbyggnad av anläggningar för rekreation och turism aktualiseras.

Prop. 1978/79:213 BUaga 2 103

Skogsbruk, naturvård och frilufisliv

Skogsbrukets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsslyrelsen bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande skogsbrukets behandling i det fortsatta planeringsarbetet. I promemorian anges bl. a. alt förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre gående inskränkningar i skogsbruket än vad som följer av hänsynsreglerna i skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan särskilt behöva utfärdas lill skydd för naturskogsområden. I regeringens proposition om riktlinjer för skogspolitiken som avses att läggas fram under våren 1979 kommer bl.a. de allmänna hänsynsreglema i skogsbruket all behandlas.

För alt underlätta arbelel med all säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är det angeläget att ett särskilt handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

Fritidsbebyggelse

Flera områden i länet har naturgivna förutsättningar för fritidsbebyggelse. Allmänna utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM 1978-09-07.

Del är angelägel att kommunema i Värmlands län vidtar åtgärder som medför att beredskap skapas för en eventuell ökad efterfrågan på fritidsbebyggelse. Planeringen bör syfta till att åstadkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad till de skilda fömtsättningar som finns i länets olika delar.

Kraftledningar

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 är del angeläget att ytteriigare samråd sker i Värmlands län mellan kraftföretag, kommuner, länsstyrelse och övriga berörda länsmyndigheter om behovel av mark för kraftledningar.

Väg E 18 vid Alsterdalen

Den fortsatta planeringen av väg E 18 vid Alsterdalen bör inriktas mot att finna en ny altemativ vägsträckning som bättre tillgodoser kulturminnesvårdens intressen.

Övnings- och skjulfält för Värmlands regemente

Riksdagen har den 6 december 1978 beslutat att ett nytt övnings- och skjutfält för Värmlands regemente skall anordnas vid Horssjön omkring 50 km norr om Karistad (prop. 1978/79: 5, FöU 1978/79:9, rskr 1978/79: 56).

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 104

3.17 Örebro län

Beslut 1979-03-15

Beträffande följande områden och frägor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Tiveden

Förslag till avgränsning och framtida utnyttjande av det primära rekreationsområdet Tiveden har genom förslag lill generalplan för cenlrala Tiveden under våren 1978 presenterats av Tivedengruppen med förelrädare för berörda kommuner i Örebro och Skaraborgs län.

Statens naturvårdsverk har i skrivelse till regeringen den 16 maj 1978 hemställt att regeringen föreslår riksdagen all fatta principbeslut om att bilda en nationalpark av den del av Tiveden som i ovan nämnda förslag till generalplan anges vara särskilt skyddsvärd. Framställningen övervägs f. n. inom regeringens kansli.

Del är angeläget atl slällningslaganden till markanvändningen i centrala Tiveden förankras i berörda kommuner genom markdispositionsplaner vilka är antagna av fullmäktige. Den samlade syn på markanvändningsfrågorna som redovisas i föreliggande förslag till generalplan bör, efter ytterligare överväganden på de punkter som anges i det föQande, kunna ligga lill grund för sådana ställningstaganden.

Med hänsyn till de stora naturvärds- och friluftslivsintressena i centrala Tiveden bör föQande gälla som utgångspunkter för det fortsatta planeringsarbetet.

Förordnanden enligt naturvårdslagen bör övervägas för de för naturvården och friluftslivet mest värdefulla delarna av området.

Utvecklingen av fritidsbebyggelse samt anläggningar och andra anordningar för turism och frilufisliv bör övervägas noga i syfte att bevara så stora delar som möjligt av Tiveden orörda. Ytteriigare enskild fritidsbebyggelse bör komma till stånd endasl då det kan ske i form av mindre kompletteringar av befintlig sådan bebyggelse. Den totala omfattningen av den föreslagna utbyggnaden av stugbyar och anläggningar för turism och friluftsliv bör fortlöpande prövas mot bakgrund av de erfarenheter som görs. Sjön Undens stränder bör helt undantas från fritidsbebyggelse.

Skogsbrukel bör anpassas till friluftslivels och naturvårdens intressen i hela centrala Tiveden. För de delar av området som inte kommer att omfaUas av förordnanden enligt naturvårdslagen bör naturvårdsinriklade skogsbruksplaner upprättas.

Länsstyrelsema i Örebro och Skaraborgs län skall i anslutning till sina redovisningar till regeringen år 1982 lämna en gemensam redogörelse för

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 105

de åtgärder som har vidtagits belräffande det primära rekreationsområdet Tiveden.

Hjälmaren

Regeringen framhöll i sitt beslul år 1975 med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen att planeringen för Hjälmarområdet bör klargöra förutsättningarna för bebyggelseutvecklingen i området under hänsynstagande till friluftslivels, naturvårdens, kulturminnesvårdens m. fl. intressen.

Hjälmarområdet är ett viktigt rekreationsområde för en betydande del av befolkningen i de närbelägna tätortsregionerna. Inom området finns också belydande naturvärden och kulturminnen. Områdets värde för rekreation och friluftsliv kan förväntas öka. Detla motiverar att man iakttar restriktivitet med att tillåta ytterligare enskild fritidsbebyggelse inom området.

Del fortsatta planeringsarbetet inom resp. kommun bör syfta lill att tillgodose naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen inom Hjälmarområdet. Stor hänsyn bör vidare las till fiskets intressen. Frågor om vattenvård och valtenreglering bör uppmärksammas särskill. Fritidsbebyggelse bör övervägas först sedan naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen har tillgodosetls. Del är angeläget att större sammanhängande obebyggda områden bevaras obebyggda.

Jordbruk

Fortsatta planeringsåtgärder behöver vidtas för aU kravet på hushållning medjordbruksmark i länet skall kunna tillgodoses.

Närkeslätten tillhör de områden i landet för vilka länsstyrelseraa efter samråd med bl. a. lanlbruksnämndema, i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07, bör tillhandahålla ett aktuellt material som i ett regionalt perspektiv visar hur kravet på hushållning med jordbruksmarken fortlöpande beaktas i den kommunala planeringen.

Redovisning av jordbruksmarkens behandling och fritidsbebyggelsens utveckling

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 106

Redovisning av vissa industri- och mineralfrågor

Förutsättningarna att till Bergslagsomrädet lokalisera sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen bör utredas ytleriigare av berörda kommuner och länsstyrelser i samråd. Studiema bör i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 redovisas särskilt av länsstyrelsema år 1982. I anslutning härtill kan också behandlas förutsättningarna att till Kvarntorpsområdet i Kumla kommun lokalisera sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.

Relativt omfattande områden i Närke berörs av pågående eller planerade undersökningar av vissa mineralförekomster, främst alunskiffrar. Länsstyrelsen skall i samband med redovisningen av länsplanering 1980 ange hur den osäkerhet om den framlida markanvändningen som kan uppstå till följd av nämnda undersökningar av mineralförekomster påverkar planeringen av markens användning i berörda kommuner.

I det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna for hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Vättern

Genom den översiktiiga planering som har genomförts av Askersunds kommun för dess del av Vättems kustområde har förutsättningarna för markanvändningen i området getts en klarare belysning. Markdispositionsplanen är emellertid mer inriktad på exploatering för fritidsbebyggelse än på att tillgodose friluftslivets, naturvårdens m.fi. intressen. Vänerområdet är ett viktigt rekreationsområde för lälortsbefolkningen i regionen. Områdets värde för rekreation och friluftsliv kan förväntas öka. Detta motiverar att man iakttar större restriktivitet med alt tillåta enskild fritidsbebyggelse i området än vad som framgår av kommunens översiktliga planering.

Fiskets intressen bör i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet. Bl. a. bör möjligheterna atl skydda de för fiskreproduktion särskilt värdefulla områdena övervägas.

Ytterligare överväganden i regional skala behövs beträffande utnytQandet av Vätterns vattenområde. En samlad bedömning av de konflikter som föreligger mellan den militära skjutverksamheten å ena sidan och fiskets och båtturismens intressen å den andra bör ske i syfte att få lill stånd ett samulnylQande som så långl möjligl tillgodoser de olika intressena. Härvid bör även frågor rörande vattenvård, särskilt Vätterns belydelse för vattenförsörjningen, och sandtäkt uppmärksammas. Vad gäller försvarets intressen bör en utgångspunkt vid övervägandena vara all den militära skjutverksamheten dels i minsta möjliga utsträckning skall påverka reproduktionsområden för fisk och andra områden av särskilt intresse för fisket, dels i största möjliga utsträckning skall inskränkas under de perioder då Vänerområdet utnylQas särskilt intensivt för friluftsliv.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 107

De regionala överväganden för Vättern som har angetts i del föregående bör göras i samverkan mellan berörda kommuner och länsstyrelsema i Örebro, Östergötlands, Jönköpings och Skaraborgs län och efter samråd med militära myndigheter, fiskenämnden i Jönköpings län och Vätterns vatten vårdskommitlé.

MaUngsbo-Klolen

Planeringsarbetet för det primära rekreationsområdet bör fullföQas och erforderliga åtgärder vidtas för att man skall kunna säkerställa rekreationsintressena. Det hittills ulförda arbetet bör vidare kompletteras med en analys av förutsättningarna för turistutveckling i en större del av Bergslagen så atl Malingsbo-Kloten kan placeras in i elt regionalt sammanhang.

Skogsbruk, naturvård och frilufisliv

Skogsbrukets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsstyrelsen bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande skogsbrukets behandling i det fortsatta planeringsarbetet. I promemorian anges bl. a. att förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre gående inskränkningar i skogsbruket än vad som föQer av hänsynsreglerna i skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan särskilt behöva utfärdas till skydd för naturskogsområden. I regeringens proposition om riktlinjer för skogspolitiken (prop. 1978/79:110) behandlas bl. a. de allmänna hänsynsreglema i skogsbruket.

För att underlätta arbetet med att säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är det angeläget att etl särskilt handlingsprogram för naturvården i länet upprätias.

Fritidsbebyggelse

Den restriktivitet som bör gälla i fråga om atl tillåta ytleriigare enskild fritidsbebyggelse i Tiveden och vid Vättem och Hjälmaren gör det önskvärt att kommunema vidtar åtgärder för att möta en ökad efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse i andra delar av Örebro län. Allmänna utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM 1978-09-07.

Det är angeläget atl övervägande om vilken planberedskap för fritidsbebyggelse som bör upprätthållas grundas på översiktliga planmässiga bedömningar. Planeringen bör syfta till att åstadkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad till de skilda förutsättningar som finns i länets olika delar.

Kraftledningar

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 är det angeläget att ytteriigare samråd sker i Örebro län mellan kraftföretag, kommuner, länsstyrelse

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 108

och övriga berörda länsmyndigheter om behovet av mark för kraftledningar.

Försvar

Vissa delar av Villingsbergs skjutfält i Örebro kommun är mycket attraktiva för friluftslivet. För att man skall få till stånd ett så långtgående samutnyttjande av skjutfällel som möjligt mellan militär verksamhet och friluftsliv bör i enlighel med vad som anges i PM 1978-09-07 fortsatta samråd ske mellan kommunen, länsslyrelsen och de militära myndighetema.

3.18 Västmanlands län

Beslut 1979-03-15

Beträffande följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Mälaren

Ställningstaganden till markanvändningen i Mälarområdet har redovisats av berörda kommuner i form av markdispositionsplaner vilka är antagna av resp. kommunfullmäktige. Planema tillgodoser i stort intentionerna i den fysiska riksplaneringen.

Yllerligare enskild fritidsbebyggelse bör undvikas vid Mälarens stränder och på öarna. Det är angeläget att behovet av ålgärder för att tillgodose turismens och friluftslivets intressen i del primära rekreationsområdet studeras i ett samordnat planeringsarbete. Arbetet bör bedrivas i samarbete mellan kommunerna och länsstyrelsen och samordnas med molsvarande planeringsarbete i Stockholms, Uppsala och Södermanlands län.

Hjälmaren

Regeringen framhöll i sitt beslut år 1975 med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen alt planeringen för Hjälmarområdel bör klargöra förutsättningarna för bebyggelseutvecklingen i området under hänsynstagande lill friluftslivets, naturvårdens, kulturminnesvårdens m.fl. intressen.

Hjälmarområdet är ett viktigt rekreationsområde för en betydande del av befolkningen i de närbelägna tätortsregionerna. Inom området finns också betydande naturvärden och kulturminnen. Områdets värde för rekreation och friluftsliv kan förväntas öka. Detta motiverar alt man iakttar restriktivitet med att tillåla ytleriigare enskild fritidsbebyggelse inom området.

Det fortsatta planeringsarbetet inom resp. kommun bör syfta till alt tillgodose naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 109

inom Hjälmarområdet. Slor hänsyn bör vidare las till fiskels intressen. Frågor om vattenvård och vattenreglering bör uppmärksammas särskilt. Fritidsbebyggelse bör övervägas först sedan naturvårdens, friluftslivels och kulturminnesvårdens intressen har tillgodosetts. Det är angeläget att större sammanhängande obebyggda områden bevaras obebyggda.

Nedre Dalälven

Det påbörjade program- och planeringsarbetet för det primära rekreationsområdet Nedre Dalälven bör fullföQas. Planeringen bör inriktas på all slå vakt om befintliga natur-, kultur- och rekreationsvärden. Det är bl.a. angeläget att de starka naturvårdsinlressena kan säkerställas. Planläggning för ytteriigare enskild fritidsbebyggelse bör undvikas inom området. Restriktivitet bör också iakttas vad gäller spridd bebyggelse. Planeringen bör inriktas på att i lämplig omfattning skapa förutsättningar för fritidsboende i andra former och på att reservera mark för anläggningar som tillgodoser friluftslivets intressen.

Jordbruk

Fortsatta planeringsåtgärder behöver vidtas för all kravet på hushållning medjordbruksmark i länet skall kunna tillgodoses.

1 enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör kommunema upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanema bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med beaktande av bl. a. kravet på att hushålla med jordbruksmarken. Länsstyrelsen och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka områden och orter del är mest angeläget att sådant planeringsarbete snabbt kommer i gång.

Arosbygden tillhör de områden i landet för vilka länsstyrelseraa efter samråd med bl. a. lantbruksnämnderna, i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07, bör tillhandahålla ett aktuellt material som i ell regionalt perspektiv visar hur kravet på hushållning med jordbruksmarken fortlöpande beaklas i den kommunala planeringen.

Redovisning av jordbruksmarkens behandling och fritidsbebyggelsens utveckling

Redovisning av induslristudier

Förutsättningarna atl till Bergslagsområdet lokalisera sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen bör utredas ytterligare av berörda kommuner och länsstyrelser i samråd. Studierna bör i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 redovisas särskilt av länsstyrelserna år 1982.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 110

I det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

MaUngsbo-Kloten

Planeringsarbetet för det primära rekreationsområdet bör fullföQas och erforderiiga åtgärder vidtas för att man skall kunna säkerställa rekreationsintressena. Det hittills ulförda arbelel bör vidare kompletteras med en analys av förutsättningama för turistutveckling i en större del av Bergslagen så att Malingsbo-Kloten kan placeras in i ell regionalt sammanhang.

Skogsbruk, naturvård och friluftsliv

Skogsbrukets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsstyrelsen bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande skogsbrukets behandling i del fortsatta planeringsarbetet. I promemorian anges bl.a. alt förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre gående inskränkningar i skogsbruket än vad som följer av hänsynsreglema i skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan särskilt behöva utfärdas till skydd för nalurskogsområden. I regeringens proposition om riktlinjer för skogspolitiken (prop. 1978/79:110) behandlas bl. a. de allmänna hänsynsreglema i skogsbruket.

För att arbetet med atl säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet skall kunna underlättas är det angeläget att ett särskill handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

Fritidsbebyggelse

Den restriktivitet som bör gälla i fråga om att tillåta ytterligare enskild fritidsbebyggelse vid Mälaren, Hjälmaren och Nedre Dalälven gör det önskvärt att kommunerna vidtar åtgärder för att möta en ökad efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse i andra delar av Västmanlands län. Allmänna utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM 1978-09-07.

Det är angeläget att överväganden om vilken planberedskap för fritidsbebyggelse som bör upprätthållas grundas på översiktliga planmässiga bedömningar. Planeringen bör syfta till att åstadkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad till de skilda förutsäUningar som finns i länets olika delar.

Väg E 18 vid Anundshögen

Vid den fortsalla planeringen av väg E 18 vid Anundshögen är det angelägel att samråd sker med riksantikvarieämbetet för att kulturminnesvårdens intressen skall kunna beaktas i största möjliga utslräckning.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 111

3.19 Kopparbergs län

Beslut 1979-01-18

Beträffande följande områden och frägor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Fjällområdet

Utgångspunkterna för planerings- och säkerställandearbetet i de obrutna Qällområdena har preciserats genom atl riksdagen har beslutat om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för dessa områden (prop. 1977/78: 31, CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99).

Regeringen har den 6 april 1978 uppdragit åt länsstyrelsema i Kopparbergs, Jämtiands, Västerbottens och Norrbottens län atl senast den 1 januari 1980 lämna regeringen förslag till närmare avgränsning av de obrutna Qällområden vilkas omfattning genom riksdagens beslut i stort har lagts fasl.

1 regeringens beslut år 1975 med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen underströks alt det är angeläget atl översiktliga, planmässiga överväganden om markanvändningen i Qällvärlden kommer till stånd. Det framhölls vidare alt kommuner och länsstyrelser under planeringsskedet borde samarbeta i dessa frågor och i samarbete med planverket och naturvårdsverket precisera redovisade intresseområden, klarlägga riskerna för konflikter mellan olika intressen samt närmare ange inom vilka områden en fortsalt kommunal planering borde komma till stånd och var markanvändningen huvudsakligen borde regleras genom tillämpning av naturvårdslagens bestämmelser. Sådana överväganden har under planeringsskedet inte genomförts i erforderlig omfattning beträffande Qällom-rådet i Kopparbergs län. Samtidigt utvecklas fritidsbebyggelsen snabbt i länets Qällområde med stöd delvis av äldre översiktliga markanvändningsplaner som inte ligger i linje med den fysiska riksplaneringens riktlinjer.

Del är därför nödvändigt alt en för länels hela Qällområde samordnad markanvändningsplanering genomförs skyndsamt med utgångspunkt i rikl-linjeraa för hushållning med mark och vatten. Arbetet bör samordnas med länsstyrelsens arbete atl avgränsa det obrutna Qällområdet. Planeringsarbetet bör bedrivas av kommunerna i samarbete med länsstyrelsen. Länsslyrelsen skall samråda med planverket och nalurvårdsverket beträffande planeringsarbetet.

I arbetet bör ingå att upprätta ett för Qällområdet samordnat planeringsprogram i vilket bl. a. analyseras utveckling, styrmöjligheter, funktionssamband m. m. beträffande fritidsbebyggelse och turism samt anges mål för den framtida bebyggelsen vad gäller stmktur, omfattning, upplåtelseformer för fritidsboende m. m. Vidare bör särskill beaktas de problem som

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 112

är förknippade med vatten- och avloppsfrågoma i Qällregionen samt Qäll-naturens känslighet för slitage m. m. I planeringarbetel bör också ingå att genomföra översiktliga naturinventeringar. Länsslyrelsen bör aktivt biträda kommunerna i planeringsarbetet bl. a. genom atl ställa underlagsmaterial till förfogande.

Markdisposilionsplaner bör med förtur upprättas för de delar av Qällområdet som är föremål för särskill starka exploateringsintressen.

FöQande utgångspunkter bör vidare gälla för det fortsatta planeringsarbetet rörande Qällområdet i länet.

Naturvårdens och friluftslivets intressen är mycket starka i Qällområdet. Området som helhet utgör också elt primärt rekreationsområde (prop. 1975:46, CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46). Planeringen bör bedrivas så att naturvärdena inte påverkas negativt till föQd av att bebyggelse lokaliseras olämpligt, t. ex. i omedelbar anslutning lill befintliga eller föreslagna naturreservat eller andra områden av stort intresse för naturvården.

Friluftslivets intressen bör tillgodoses i del fortsatta planeringsarbetet. De områden som är mest tillgängliga för friluftslivet bör i slor utsträckning bevaras obebyggda. Vidare bör förutsättningama för fritidsfisket uppmärksammas.

Formerna för skogsbrukel bör övervägas särskilt i planeringsarbetet. I de för naturvården och friluftslivet mest attraktiva och värdefulla områdena kan därvid förordnanden enligt naturvårdslagen behöva utfärdas, medan de allmänna hänsynsreglema i skogsvårdslagen kan vara tillfyllest för andra områden.

Behovet av förordnanden enligt naturvårdslagen, bl. a. till skydd för naturskogsområden, bör närmare prövas i det fortsalla planeringsarbetet.

Del är önskvärt att skogsvårdsstyrelsen biträder kommunema i planeringsarbetet genom all ställa underlagsmaterial beträffande skogsbrukel till förfogande. I anslutning härtill bör även samråd beträffande planerade skogsbilvägar ske och eventuella åtgärder övervägas för att man skall kunna hindra oönskade effekter av den ökade tillgänglighet lill obebyggda områden som vägbyggandel leder till.

Det är angeläget att en bättre samordning kommer lill stånd mellan den fysiska riksplaneringen och den regionalpoliliska planeringen. Arbetet under planeringsskedet har visat att del för flera regioner i landet krävs särskilda överväganden om hur samordning skall ske mellan riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen och de regionalpolitiska riktlinjema. Fjällområdet i Kopparbergs län utgör en sådan region. De sysselsättningseffekter och möjligheter att stödja befintlig service som en planmässig utbyggnad av bl. a. anläggningar för turism och fritidsboende kan ge, bör uppmärksammas i planeringen för Qällområdet.

Enligt lantmäteriets inventeringar finns f n. drygt 4000 fritidshus i länets Qällområde. Vidare finns enligt inventeringama drygt 1 000 obebyggda tomter för fritidsbebyggelse inom områden med fastställd detaQplan. De

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 113

av Malungs och Älvdalens kommuner antagna kommunöversikterna synes medge att antalet enskill ägda fritidshus kan komma att avsevärt öka på sikt. Områden av stort värde för naturvården och friluftslivet skulle härvid påverkas negativt. En sådan utveckling ligger inte i linje med riktlinjema för hushållning med mark och vatten eller med inlentionema i statsmakternas beslut om de primära rekreationsområdena. Kommunöversiktema bör, när del gäller fritidsbebyggelsens utveckling, inte ligga lill grund för den fortsatta planeringen i Qällområdet.

Planeringen bör syfta lill alt tillgodose intentionerna i statsmaktemas beslut om de primära rekreationsområdena. Detta innebär att turismens och friluftslivets intressen skall prioriteras framför intresset att exploatera för enskild fritidsbebyggelse. Planeringen bör därför bl. a. inriktas på att skapa förutsättningar för ett fritidsboende i sådana former som möjliggör ett högt UtnytQande av fritidsbostäderna och som ger förutsättningar för fritidsboende också för sådana grupper av befolkningen som inte äger fritidshus. Ytleriigare enskild fritidsbebyggelse bör bedömas restriktivt. 1 området längs vägen mellan Salen och Rörbäcksnäs bör ytterligare enskild fritidsbebyggelse undvikas. Som elt led i strävandena att tillgodose friluftslivets intressen bör också en översyn av helt eller delvis outbyggda detaQplaner för fritidsbebyggelse övervägas. Ulbyggnad av enskild fritidsbebyggelse bör styras mot skogslandet nedanför Qällområdet varvid bebyggelsen bör lokaliseras på ett sådant sätt att den inte kommer i konflikt med andra intressen, främsl naturvård, friluftsliv och skogsbruk.

Turismen och frilidsboendel i Qällområdet bör i första hand utvecklas i anslutning lill befintliga samhällsbildningar med bofast befolkning så att exploateringama kan utgöra etl slöd för sysselsättning och service. På så sätt kan också ingrepp i större orörda naturområden undvikas. För områden som bedöms vara lämpliga för utbyggnad för turism och fritidsboende är det angeläget atl en omsorgsfull områdesplanering genomförs.

Utbyggnad av turismen i Qällområdet bör vidare styras i en sådan riktning att samiska intressen beaktas och så att samerna kan få del av utvecklingens positiva sidor. Det är därför i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 angeläget att Älvdalens kommun beaktar inverkan på rennäringen av nya eller utvidgade etableringar för turism och friluftsliv.

I planeringsarbetet bör också Qällvandringsledema uppmärksammas bl. a. med avseende på rennäringsintresset och Qällsäkerheten.

I det fortsatta planeringsarbetet för Qällområdet bör samråd ske inom ramen för nordiskt regionalpolitiskt samarbete med berörda myndigheter i Norge.

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör länsstyrelsen rekommendera Malungs och Älvdalens kommuner atl inte annal än undantagsvis föra fram detaQplaner för fritidsbebyggelse för fastställelseprövning innan en sådan översiktlig markanvändningsplanering och områdesplanering som har angetts ovan har genomförts och behandlats inom kommunema. 8 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 213. Bilaga 2

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 114

Länsstyrelsen skall efter samråd med planverket och naturvårdsverket redovisa resultatet av det fortsalla planeringsarbetet rörande Qällområdet till regeringen vid de två redovisningstillfällen som anges i PM 1978-09-07, dvs. i samband med redovisningen av länsplanering 1980 och under år 1982.

Redovisningen år 1980 får ses som en etappredovisning, dvs. en redovisning av hur långt arbelel med översiktiiga markdispositionsplaner och områdesplaner har kommit vid det tillfälle då redovisningen lämnas. Länsstyrelsen skall senast vid detta tillfälle efter samråd med planverket och naturvårdsverket också redovisa om fortsatt planering för något eller några områden i Qällen bör ske med stöd av beslämmelserna i 10 a § byggnadslagen om upprättande av generalplan. I det fall länsstyrelsen anser att föreläggande enligt nämnda paragraf bör utfärdas skall länsstyrelsen efter samråd med planverket och naturvårdsverket ange de utgångspunkter som bör gälla för planeringen och avgränsa det eller de områden som därvid bör planeras.

Siljansbygden

Del är myckel angelägel atl det inventerings- och programarbete som har påbörjats av den s. k. Siljansgruppen med representanter för Leksands, Mora, Orsa och Rättviks kommuner skyndsamt föQs upp och att översiktliga samordnade markanvändningsplaner upprättas för hela det primära rekreationsområdet. Planeringsarbetet bör ta sin utgångspunkt i riktlinjema för hushållning med mark och vatten Och i statsmaktemas beslut om de primära rekreationsområdena.

Planeringsarbetet bör på motsvarande sätt som för Qällområdet bedrivas av kommunema i samarbete med länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall samråda med planverket och naturvårdsverket beträffande planeringsarbetet.

I arbetet bör ingå att upprätta ett för det primära rekreationsområdet samordnat planerings- och handlingsprogram där bl. a. turismens och fritidsbebyggelsens utveckling sätts in i sitt regionalpolitiska sammanhang. De sysselsättningseffekter och möjligheter alt stödja befintlig service som en planmässig utbyggnad av bl. a. anläggningar för turism och fritidsboende kan ge, bör uppmärksammas i planeringen.

Möjligheterna att fömya äldre anläggningar och komplettera dem med semesterbyar och enkla inkvarteringsanordningar samt att nylQa av bebyggelse redan i anspråktagna områden för tillkommande turism bör beaktas. Kommunema och länsstyrelsen bör gemensamt diskutera för vilka delområden det är mest angeläget atl områdesplaner snabbt utarbetas.

FöQande utgångspunkter bör vidare gälla för det fortsatta planeringsarbetet i SiQansområdel.

SiQansområdel tillhör de områden i landet där det är särskilt angeläget att naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen tillgodoses. Detla gäller bl.a. strändema vid Siljan och Orsasjön. Oexploalerade

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 115

strandområden bör bevaras. Områdesplanering för turist- och fritidsboendeanläggningar m. m. bör föregås av natur- och kulturminnesinventeringar i erforderlig utsträckning.

Jordbrukets och skogsbrukets intressen bör uppmärksammas i planeringsarbetet liksom behovet av landskapsvårdande åtgärder.

För de skogsområden som är mest altraktiva och värdefulla för naturvården och friluftslivet kan förordnanden enligt naturvårdslagen behöva utfärdas, medan de allmänna hänsynsreglema i skogsvårdslagen kan vara till fyllest för andra områden. Behovel av förordnanden enligt naturvårdslagen, bl. a. till skydd för naturskogsområden, bör närmare prövas i del fortsatta planeringsarbetet.

Fiskets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet i del fortsatta planeringsarbetet för SiQansområdel.

Planeringen bör syfta lill att tillgodose intentionerna i statsmakternas beslut om de primära rekreationsområdena. Delta innebär att turismens och friluftslivets intressen skall prioriteras framför intresset atl exploatera för enskild fritidsbebyggelse. Planeringen bör därför bl. a. inriktas på atl skapa förutsättningar för elt fritidsboende i sådana former som möjliggör etl högt utnyttjande av fritidsbostäderna och som ger förutsättningar för fritidsboende också för sådana grupper av befolkningen som inte äger fritidshus. Ytterligare enskild fritidsbebyggelse bör bedömas restriktivt i strandnära områden och i andra trakter med betydande värden för turism och rekreation. Som ett led i strävandena att tillgodose friluftslivs- och rekrealionsinlressena kan vissa äldre preliminära planöverväganden behöva omprövas. En översyn av helt eller delvis outbyggda detaQplaner för fritidsbebyggelse bör också övervägas.

1 enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör länsstyrelsen rekommendera Leksands, Mora, Orsa och Rättviks kommuner att inte annal än undantagsvis föra fram detaljplaner för fritidsbebyggelse för fastställelseprövning innan en sådan samordnad markanvändningsplanering som har angetts ovan har genomförts och behandlats inom kommunerna.

Länsstyrelsen skall efter samråd med.planverket och nalurvårdsverket redovisa resultatet av det fortsatta planeringsarbetet rörande SiQansområdel till regeringen vid de två redovisningstillfällen som anges i PM 1978-09-07, dvs. i samband med redovisningen av länsplanering 1980 och under år 1982.

Redovisningen år 1980 får på motsvarande sätt som för Qällområdet ses som en etappredovisning av hur långt arbetet med planerings- och handlingsprogram saml områdesplaner har kommit.

Dalälvens dalgångar

Utgångspunkterna för den kommunala markanvändningsplaneringen har preciserats genom att riksdagen har beslutat om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland (prop. 1977/78: 57, CU 1977/78: 9, rskr 1977/78:100).

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 116

Det är angeläget att samordnade översiktliga markanvändningsplaner snarast upprättas för Dalälvens dalgångar. Markanvändningsplaneringen bör anpassas efter de anspråk som ställs på marken i olika delar av dalgångama. För de älvsträckor som enligt riksdagens beslul skall undantas från vattenkraftutbyggnad bör, enligt vad som anges i PM 1978-09-07, planeringen inriktas på att tillgodose de intressen som föranledde beslutet att undanta älvsträckorna från ulbyggnad. För övriga älvsträckor bör fritidsbebyggelse övervägas endast om naturvårdens, friluftslivets och de areella näringarnas intressen samtidigt kan tillgodoses. Vidare bör fiskets intressen ägnas stor uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet.

Det är särskill angeläget alt det påbörjade program- och planeringsarbetet fördel primära rekreationsområdet Nedre Dalälven fullföljs. Planeringen bör inriktas på att slå vakt om befintliga natur- och kulturvärden. Med' tanke på områdets stora natur- och rekreationsvärden bör planläggning för ytterligare enskild fritidsbebyggelse undvikas inom området. Restriktivitet bör också iakttas vad gäller spridd bebyggelse. Planeringen bör inriktas på atl i lämplig omfattning skapa förutsättningar för fritidsboende i andra former och på att reservera mark för anläggningar som tillgodoser friluftslivets intressen.

Jordbruk

Fortsatta planeringsåtgärder behöver vidtas för alt kravet på hushållning med jordbruksmarken skall tillgodoses i länet.

1 enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanema bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med beaktande av bl. a. kravet på alt hushålla med jordbruksmarken. Länsstyrelsen och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka områden och orter det är mest angeläget att sådant planeringsarbete snabbt kommer igång.

Länsstyrelsen bör verka för att samordning sker i erforderlig utsträckning med det översiktliga planeringsarbete som genomförs för SiQansområdel och Dalälvens dalgångar.

Redovisning av jordbruksmarkens behandUng och fritidsbebyggelsens utveckling

Redovisning av induslristudier

Förutsättningarna att till Bergslagsområdet lokalisera sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen bör utredas ytterligare av berörda

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 117

kommuner och länsstyrelser i samråd. Studiema bör i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 redovisas särskilt av länsstyrelserna år 1982.

1 det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för hushållning med mark

och vatten bör

i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

MaUngsbo-Kloten

Planeringsarbetet för det primära rekreationsområdet bör fullföljas och erforderliga åtgärder vidtas för att man skall kunna säkerställa rekreationsintressena. Det hittills utförda arbetet bör vidare kompletteras med en analys av förutsättningama för turistutveckling i en större del av Bergslagen så att Malingsbo-Kloten kan placeras in i elt regionalt sammanhang.

Skogsbruk, naturvård och rennäringen

Skogsbrukets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsstyrelsen bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande skogsbrukets behandling i det fortsatta planeringsarbetet. I promemorian anges bl. a. att förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre gående inskränkningar i skogsbrukel än vad som föQer av hänsynsreglerna i skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan särskill behöva utfärdas till skydd för naturskogsområden. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas ål frågan om hur skogsbruket skall bedrivas med hänsyn till naturvårdens intressen i Qällområdets randzon. I regeringens proposition om riktlinjer för skogspolitiken som avses att läggas fram under våren 1979 kommer bl.a. de allmänna hänsynsreglema för skogsbruket att behandlas.

Vad gäller skogsbruket i de obrutna Qällområdena innebär riksdagens beslut (prop. 1977/78:31, CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99) att ytteriigare reglering av skogsbruket inom berörda områden bör ske successivt i takt med atl erforderligt bedömningsunderlag utarbetas och efter samråd med berörda parter. En sådan reglering lorde ingå som en del i naturvårdsverkets och berörda länsstyrelsers fortsatta arbete med alt skydda Qällområdenas naturvärden.

I Kopparbergs län kan, som länsstyrelsen i andra sammanhang har betonat, särskilda ålgärder för fastighetssamverkan och fastighetsreglering erfordras för atl bättre förutsättningar för jord- och skogsbruk skall kunna skapas och för atl naturvårdens och friluftslivets intressen skall kunna tillgodoses. Möjlighetema atl förbättra fastighetsstrukturen bör övervägas bl. a. i arbetet med områdesplanering och handlingsprogram för genomförande av planintenlionema inom SiQansområdel.

Rennäringens intressen är ofullständigt beaktade i kommunöversikten för Älvdalens kommun. Bl. a. har samråd med företrädare för rennäringen

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 118

inte kommit till stånd i den utsträckning som är erforderlig för att rennäringens intressen skall kunna beaklas tillräckligt. Kommunöversikten för Älvdalens kommun är i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 inte lämpad all ligga till grund för kommande områdes- och detaljplanering såvitt avser samordningen med rennäringens intressen.

För att arbetet med atl säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet skall kunna underlättas är det angeläget att elt särskilt handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

I PM 1978-09-07 anges atl de statliga anslag som står lill förfogande för atl säkerställa värdefulla naturområden i första hand bör användas för sådana områden som är av riksintresse från naturvårdssynpunkt eller för friluftslivet och vars bevarandevärden är särskill hotade eller som av annan anledning snarast behöver skyddas.

Fritidsbebyggelse

Flera områden i länet vid sidan av Qällområdet och SiQansbygden har naturgivna fömtsättningar för fritidsbebyggelse och är så belägna att en växande efterfrågan på sådan bebyggelse kan förväntas. Allmänna utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM 1978-09-07.

Särskilt för den södra delen av länet är det angelägel att kommunema vidtar åtgärder som medför att en god planberedskap skapas för att möta en ökad efterfrågan på fritidsbebyggelse. Planeringen bör syfta lill all åstadkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad till de skilda förutsättningarna som finns i länets olika delar.

Flygplatser

Vissa förslag till nya mindre trafikflygplatser har förts fram av kommunerna under planeringsskedet. Överväganden rörande behovet av nya sådana flygplatser bör göras inom ramen för den samordnade planering av flygplatser som genomförs enligt särskilda riktlinjer från regeringen.

3.20 Gävleborgs län

Beslut 1979-03-01

Beträffande följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Kustområdet

Den översiktliga markanvändningsplanering som pågår i berörda kommuner bör fullföQas. Del är angelägel att ställningstaganden till markan-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 119

vändningen i kustområdet, där så inte redan har sketl, redovisas av kommunerna i form av markdispositionsplaner vilka är antagna av fullmäktige.

1 den fortsatta planeringen för kustområdet bör följande utgångspunkter gälla.

Möjlighetema alt bevara eller genom olika åtgärder öka tillgängligheten till stränderna bör uppmärksammas. I de strandnära områden och på de öar som är av stort värde för friluftslivet och naturvården bör man undvika ytteriigare enskild fritidsbebyggelse. Utrymme torde finnas för komplettering av fritidsbebyggelse i de inre delama av kustområdet.

En närmare bedömning av de lägen som har angetts av länsstyrelsen och berörda kommuner för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen kommer i enlighel med vad som anges i PM 1978-09-07 alt göras i del pågående arbelel med en ny rapport om hushållning med mark och vatten. 1 avvaktan på de ställningstaganden som rapporten kan föranleda bör handlingsfriheten så långt möjligt bevaras på de platser för vilka genomförda studier visar att goda fömtsättningar för lokalisering av ovan nämnd industri föreligger.

Fiskets intressen bör i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta planeringen för kustområdet. De miQöer som har särskild betydelse för skilda fiskarter bör skyddas och fiskeutövandet bör ges tillräckligt utrymme i förhållande till andra former av vattenanvändning.

Ljusnans och Dalälvens dalgångar

Den översiktliga markanvändningsplanering som enligt riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen skall ulföras för Ljusnans och Dalälvens dalgångar bör snarasl fullföQas.

Fiskets intressen, och då särskilt fritidsfiskets, bör ägnas ökad uppmärksamhet i del fortsatta planeringarbetet.

Det är vidare angeläget att det påbörjade program- och planeringsarbetet för de primära rekreationsområdena Ljusnans dalgång och Nedre Dalälven fullföQs.

Planeringen för del primära rekreationsområdet Nedre Dalälven bör inriktas på att slå vakt om befintliga natur-, kultur- och rekrealionsvärden. Det är bl. a. angeläget att de starka naturvårdsintressena vid nedre Dalälven kan säkerställas. Planläggning för ytterligare enskild fritidsbebyggelse bör undvikas inom området. Restriktivitet bör också iakttas vad gäller spridd bebyggelse. Planeringen bör inriktas på att i lämplig omfattning skapa förutsättningar för fritidsboende i andra former och på att reservera mark för anläggningar som tillgodoser friluftslivets intressen.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 120

Jordbruk

Vissa fortsatta planeringsåtgärder behöver vidtas för att kravet på hushållning med jordbruksmarken skall kunna tillgodoses.

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör kommunema upprätta områdesplaner för de tätorter sorn förväntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanema bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandel kan ske med beaktande av bl. a. kravet på att hushålla med jordbruksmarken. Sådan områdesplanering har i viss utsträckning påbörjats i länet. Länsstyrelsen och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka ytterligare områden och orter del är angeläget alt sådant planeringsarbete genomförs.

Redovisning av jordbruksmarkens behandUng och fritidsbebyggelsens utveckling

I det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Dellensjöarna

Den översiktliga markanvändningsplanering för Dellensjöama som har påbörjats av Hudiksvalls kommun bör fullföQas. Friluftslivets, naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen i området bör uppmärksammas särskilt i det fortsatta planeringsarbetet.

Skogsbruk, naturvård och frilufisliv

Skogsbrukels intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsstyrelsen bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande skogsbrukets behandling i det fortsatta planeringsarbetet. I promemorian anges bl. a. all förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre gående inskränkningar i skogsbruket än vad som föQer av hänsynsreglerna i skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan särskilt behöva utfärdas till skydd för naturskogsområden. I regeringens proposition om riktlinjer för skogspolitiken som avses att läggas fram under våren 1979 kommer bl.a. de allmänna hänsynsreglema i skogsbrukel att behandlas.

För att underiälla arbetet med att säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är det angeläget att arbetet med att upprätta ett särskilt handlingsprogram för naturvården i länet snarast fullföQs.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 121

Fritidsbebyggelse

Flera områden innanför kusten i länet har naturgivna förutsättningar för fritidsbebyggelse. Allmänna utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM 1978-09-07.

Det är önskvärt att kommunema vidtar åtgärder som medför att beredskap skapas för att möta en eventuell ökad efterfrågan på fritidsbebyggelse i attraktiva inlandsområden. Planeringen bör syfta till alt åstadkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad lill de skilda förutsättningar som finns i länets olika delar.

Vägar

Vissa planerade vägslräckningar i länet kan komma alt innebära konflikter med jordbrukets och kulturminnesvårdens intressen. Avvägningen mellan olika markanvändningsintressen i anslutning till nämnda vägslräckningar bör studeras i den fortsatta översiktsplaneringen i berörda kommuner.

Hamnar och fiygplalser

Överväganden rörande utbyggnad av hamnar och flygplatser bör göras inom ramen för den samordnade hamn- och flygplatsplanering som genomförs enligt särskilda riktlinjer från regeringen.

3.21 Västernorrlands län

Beslut 1979-01-18

Beträffande föQande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Kustområdet utom Höga Kusten

Berörda kommuner har påbörjat en områdesplanering inom de delar av länets kust som betecknas som övrig kust. Det är angeläget alt planeringsarbetet fullföQs och att ställningstaganden till markanvändningen redovisas av kommunema i form av översiktliga planer vilka är antagna av kommunfullmäktige.

I den fortsatta planeringen för det s. k. övriga kustområdet bör följande utgångspunkter gälla.

Möjlighetema att bevara eller genom olika ålgärder öka tillgängligheten till stränderna bör uppmärksammas. I de slrandnära områden och på de öar som är av stort värde för friluftslivet och naturvården bör man undvika yllerligare enskild fritidsbebyggelse. Inom övriga kustavsnitt bör fritidsbebyggelse övervägas endast om naturvårdens och friluftslivets intressen

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 122

samtidigt kan tillgodoses. Utrymme torde finnas för komplettering av fritidsbebyggelse i de inre delama av kustområdet.

I den områdesplanering som genomförs för kustområdet i Ömsköldsviks kommun bör hänsyn tas bl.a. till att en del av kommunens kustområde norr om Köpmanholmen ingår i det primära rekreationsområdet Höga Kusten.

En närmare bedömning av de lägen som har angetts av länsstyrelsen och berörda kommuner för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen kommer i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 att göras i det pågående arbetet med en ny rapport om hushållning med mark och vatten. I avvaktan på de ställningstaganden som rapporten kan föranleda bör handlingsfriheten så långl möjligt bevaras på de platser för vilka genomförda studier visar att goda förutsättningar för lokalisering av sådan industri föreligger.

Regeringen avser, med anledning av riksdagens behandling av motioner rörande byggnadslagstiftningen m. m. (CU 1978/79: 2, rskr 1978/79:14), att inom kort tillkalla en särskild utredare med uppgift att överväga lämpliga åtgärder för sanering efter nedläggning av industrier.

Fiskets intressen bör i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta planeringen för kustområdet. De miljöer som har särskild betydelse för skilda fiskarter bör skyddas och fiskeutövandet bör ges tillräckligt utrymme i förhållande till andra former av vattenanvändning.

Älvdalarna

Den översiktliga markanvändningsplanering som enligt riktiinjema i den fysiska riksplaneringen skall ulföras för Ljungans, Indalsälvens och Ångermanälvens dalgångar bör fullföQas i den omfattning som är motiverad med hänsyn till de anspråk som ställs på användningen av marken i olika delar av dalgångarna. Markdispositionsplaner bör i första hand upprätias för de delar av älvdalarna där marken är eller kan väntas bli efterfrågad för bebyggelse. Detta gäller för huvuddelen av Ljungans och Indalsälvens dalgångar. Beträffande Ångermanälvens dalgång är markanvändningsplanering önskvärd för i första hand området närmast kusten.

För de älvar och älvsträckor som enligt riksdagens beslut skall undantas från vattenkraftutbyggnad bör fortsatt planerings- och inventeringsarbete, enligt vad som anges i PM 1978-09-07, inriktas på att tillgodose de intressen som föranledde beslutet att undanta älvama från utbyggnad. För övriga delar av älvdalarna bör statsmakternas riktiinjer belräffande markanvändningen kunna tillgodoses genom all kommunöversikterna utvecklas

Prop. 1978/79:213 BUaga 2 123

vidare och genom att man vidtar de planeringsåtgärder i övrigl och de säkerställandeåtgärder som med hänsyn till riktiinjerna bedöms erforderliga. Fiskets intressen bör på motsvarande sätt som för kustområdet ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta planeringen för älvdalama.

Jordbruk

Vissa fortsatta planeringsåtgärder behöver vidtas för att kravet på hushållning med jordbruksmarken skall kunna tillgodoses.

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanema bör belysa hur del fortsatta samhällsbyggandel kan ske med beaktande av bl. a. kravet på att hushålla med jordbruksmarken. Sädan områdesplanering har i viss utslräckning påbörjats i länen. Länsslyrelsen och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka ytterligare områden och orter det är angelägel att sådant planeringsarbete genomförs.

Redovisning av jordbruksmarkens behandling och fritidsbebyggelsens utveckling.

I det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Höga Kusten

Den översiktliga planering som har genomförts inom Höga Kusten-området ligger väl i linje med riktlinjerna för hushållning med mark och vatten och med inlentionema enligt statsmaktemas beslut om de primära rekreationsområdena. Något ytterligare krav på redovisning lill regeringen av planeringen för Höga Kusten-området behöver därför inte ställas.

Det är önskvärt alt samarbetet mellan berörda kommuner och länsslyrelsen fortsätter och atl arbetet drivs vidare bl. a. genom områdesplanering för i första hand de delar av området som är attraktiva och lämpliga för anläggningar avsedda för turism och rekreation. Härvid bör turistnäringen och anläggningar för fritidsboende i första hand ulvecklas i anslutning till befintliga samhällsbildningar med bofast befolkning så att exploateringarna kan utgöra etl slöd för sysselsättning och service. På så sätl kan också ingrepp undvikas i naturområden som är opåverkade av bebyggelse.

Turismens och friluftslivets intressen skall enligt Höga Kusten-utredningen prioriteras framför intresset att exploatera för enskild fritidsbebyggelse. Områdesplaneringen bör därför bl. a. inriktas på att skapa förutsättningar för ett fritidsboende i sådana former som möjliggör ett högt utnytl-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 124

jande av fritidsbostäderna och som ger förutsättningar för fritidsboende också för sådana gmpper av befolkningen som inte äger fritidshus.

Fiskets intressen bör på motsvarande sätt som för det övriga kustområdet ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet inom Höga Kusten-området.

Statens naturvårdsverk har i skrivelse till regeringen den 16 maj 1978 hemställt att regeringen föreslår riksdagen att besluta om att göra Skuleskogen i Höga Kusten-området till nationalpark. Det område som föreslås bli nationalpark stämmer till sin avgränsning i stort överens med det område som av länsstyrelsen föreslås bli naturreservat. Naturvårdsverkets framställning övervägs f. n. inom regeringens kansli.

Skogsbruk, naturvård och friluftsliv

Skogsbrukets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsstyrelsen bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande skogsbrukets behandling i del fortsatta planeringsarbetet. I promemorian anges bl. a. att förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre gående inskränkningar i skogsbruket än vad som följer av hänsynsreglerna i skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan särskill behöva utfärdas till skydd för naturskogsområden. 1 regeringens proposition om riktiinjer för skogspolitiken som avses att läggas fram under våren 1979 kommer bl.a. de allmänna hänsynsreglema i skogsbruket att behandlas.

För att underlätta arbetet med atl säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet är det angeläget att ett särskilt handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

Fritidsbebyggelse

Samtliga kommuner i länet har redovisat områden för lokalisering av fritidsbebyggelse. Det är önskvärt att kommunema vidtar fortsatta åtgärder som medför alt beredskap skapas för en eventuell ökad efterfrågan på fritidsbebyggelse i altraktiva inlandsområden. Planeringen bör syfta till att åstadkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad till de skilda förutsättningar som finns i länets olika delar.

Kraftledningar

1 enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 är det angelägel alt ytteriigare samråd sker i Västemorriands län mellan kraftförelag, kommuner, länsstyrelse och övriga berörda länsmyndigheter om behovet av mark för kraftledningar.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 125

3.22 Jämtlands län

Beslut 1979-02-08

Beträffande följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Fjällområdena

Utgångspunkterna för planerings- och säkerställandearbetet i de obrutna Qällområdena har preciserats genom all riksdagen har beslutat om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för dessa områden (prop. 1977/78: 31, C U 1977/78: 8, rskr 1977/78:99).

Regeringen har den 6 april 1978 uppdragit åt länsstyrelserna i Jämtlands, Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens län atl senast den 1 januari 1980 lämna regeringen förslag till närmare avgränsning av de obrutna Qällområden vilkas omfattning genom riksdagens beslut i slorl har lagts fast.

I regeringens beslut år 1975 med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen underströks att det är angeläget atl översiktliga, planmässiga överväganden om, markanvändningen i Qällvärlden kommer till Slånd. Del framhölls vidare atl kommuner och länsstyrelser under planeringsskedet borde samarbeta i dessa frågor och i samarbete med planverket och naturvårdsverket precisera redovisade intresseområden, klariägga riskema för konflikter mellan olika intressen samt närmare ange inom vilka områden en fortsatt kommunal planering borde komma till stånd och var markanvändningen huvudsakligen borde regleras genom tillämpning av naturvårdslagens beslämmelser. Sådana överväganden har påbörjats under planeringsskedet och bör drivas vidare. Särskilt stort är behovel av fortsatta planmässiga överväganden inom de södra delama av länets Qällområden. Fritidsbebyggelsen utvecklas snabbt i dessa områden ulan tillräckligt Slöd i översiktliga och med varandra samordnade markanvändningsplaner som är antagna av kommunfullmäktige efter samråd med statliga myndigheter.

Det är därför angeläget att en för länels Qällområden samordnad planering genomförs skyndsamt med utgångspunkt i riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Planeringen bör inriktas på atl avgränsa de områden där det framställs mer omfattande önskemål om förändringar i markanvändningen samt att värdera dessa önskemål mot bakgrund av en samlad syn på Qällområdenas användning. Arbetet bör samordnas med länsstyrelsens arbete atl avgränsa de obrutna Qällområdena. Planeringsarbetet bör bedrivas av kommunema i samarbete med länsstyrelsen.

Det primära rekreationsområdet Åre intar en särställning bland Qällområdena genom det försöksprojekt som där pågår. Beredningen för planering och samordning av statliga insalser för rekreation (rekreationsberedning-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 126

en) utvärderar f. n. Åreprojektet för all man skall få underlag för hur statliga insalser fortsättningsvis bör ske inom de primära rekreationsområdena.

I det fortsatta planeringsarbetet för Qällområdena i länet bör ingå att upprätta ett för områdena samordnat planeringsprogram i vilket bl. a. analyseras utveckling, styrmöjligheter, funktionssamband m.m. beträffande fritidsbebyggelse och turism saml anges mål för den framtida bebyggelsen vad gäller struktur, omfattning, upplåtelseformer för fritidsboende m. m. Vidare bör särskilt beaklas de problem som är förknippade med vallen-och avloppsfrågoma i Qällregionen samt Qällnaturens känslighet för slitage m. m. I planeringsarbetet bör också ingå atl genomföra översiktliga naturinventeringar. Länsstyrelsen bör aktivt biträda kommunema i planeringsarbetet bl.a. genom all ställa underlagsmaterial till förfogande. Statens planverk och statens naturvårdsverk bör så långt möjligt biträda länsstyrelsen med underlagsmaterial och med allmänna råd om den närmare uppläggningen och inriktningen av arbetet.

FöQande utgångspunkter bör vidare gälla för den fortsatta planeringen för Qällområdena i länet utanför de obrutna Qällområdena.

Markdispositionsplaner bör med förtur upprättas för de delar av Qällområdena som är föremål för särskilt starka exploaleringsintressen och som har befunnits lämpliga för fortsatt utbyggnad för turism och rekreation. Kommunernas fortsalla planeringsarbete bör bl. a. kunna utgå från en revidering av den områdesplanering som redan har genomförts. Det utredningsmaterial som har utarbetats av länsstyrelsen bör kunna utgöra en god grund för kommunemas fortsatta planeringsarbete.

Naturvårdens och friluftslivets intressen är mycket starka i stora delar av Qällområdena. Planeringen bör bedrivas så att naturvärdena inte påverkas negativt till föQd av att bebyggelse lokaliseras olämpligt, t.ex. i omedelbar närhet av områden som är av stort intresse för naturvården.

Friluftslivets intressen bör tillgodoses i det fortsatta planeringsarbetet. De områden som är mest tillgängliga för friluftslivet bör i stor utsträckning bevaras obebyggda.

Formema för skogsbruket bör övervägas särskilt i planeringsarbetet. I de för naturvården och friluftslivet mesl attraktiva och värdefulla områdena kan därvid förordnanden enligt naturvårdslagen behöva utfärdas, medan de allmänna hänsynsreglema i skogsvårdslagen kan vara tillfyllest för andra områden. Behovet av förordnanden enligt naturvårdslagen, bl. a. lill skydd för nalurskogsområden, bör närmare prövas i det fortsatta planeringsarbetet.

Det är angeläget att en bättre samordning kommer till stånd mellan den fysiska riksplaneringen och den regionalpoliliska planeringen. Arbetet under planeringsskedet har visat atl det för flera regioner i landet krävs särskilda överväganden om hur samordning skall ske mellan riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen och de regionalpolitiska riktlinjerna. Stora delar av Jämtlands län, särskilt Qällområdena, utgör sådana regioner. De syssel-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 127

sättningseffekter och möjligheter att stödja befintlig service som en planmässig utbyggnad av bl. a. anläggningar för turism och fritidsboende kan ge, bör uppmärksammas i planeringen för Qällområdena.

Fritidsbebyggelsen har ökat kraftigt under senare år inom framför allt de södra delama av länets Qällområden. De många initiativ till exploateringsförelag som har redovisats av Härjedalens kommun i anslutning till kommunöversiklen inger betänkligheter mot bakgrund av riktlinjema för hushållning med mark och vatten. Ett förverkligande av alla dessa planer på exploatering för fritidsbebyggelse skulle strida mot dels statsmaktemas riktlinjer för hushållning med mark och vatten, dels riktlinjerna för utvecklingen i de primära rekreationsområdena. Detta gäller också vissa planer på fritidsbebyggelse inom Bergs och Åre kommuner.

Den fortsatta planeringen bör syfta lill att tillgodose inlentioneraa i statsmakternas beslul om de primära rekreationsområdena vilket innebär att turismens och friluftslivets intressen bör prioriteras framför intresset att exploatera för enskild fritidsbebyggelse. Planeringen bör därför bl. a. inriktas på atl skapa förutsättningar för ett fritidsboende i sådana former som möjliggör ett högt utnytQande av fritidsbostäderna och som ger förutsättningar för fritidsboende också för sådana grupper av befolkningen som inte äger fritidshus.

Turismen och frilidsboendel i Qällområdena bör i första hand utvecklas i anslutning till befintliga samhällsbildningar med bofast befolkning så att exploaleringsföretagen kan utgöra elt stöd för sysselsättning och service. På så sätt kan också ingrepp i större orörda naturområden undvikas. För områden som bedöms vara lämpliga för utbyggnad för turism och fritidsboende är det angeläget alt en omsorgsfull områdesplanering genomförs. Härvid bör de synpunkter beaktas som har förts fram av länsstyrelsen och statens planverk om bl. a. den totala omfattningen av en exploatering, fördelning och lokalisering av olika fritidsboendeformer, anpassning lill naturmiQön och till befintlig bebyggelse samt etappindelning av större exploateringsföretag.

Utbyggnad av turismen i Qällområdet bör vidare styras i en sådan riktning att samiska intressen beaktas och så att samema kan få del av utvecklingens posiliva sidor. Det är därför enligt vad som anges i PM 1978-09-07 angeläget att berörda kommuner beaktar inverkan på rennäringen av nya eller utvidgade etableringar för turism och friluftsliv.

För de delar av länels norra Qällområden där länsstyrelsen och kommunema bedömer alt ytterligare markanvändningsplanering f. n. inte behöver genomföras, bör statsmakternas riktlinjer för markanvändningen kunna tillgodoses genom att kommunöversikterna utvecklas vidare och genom att man vidtar de planeringsåtgärder i övrigt och säkerställandeåtgärder som med hänsyn till riktlinjema bedöms erforderliga.

I det fortsatta planeringsarbetet bör också Qällvandringsledema uppmärksammas bl. a. med avseende på rennäringsintresset och Qällsäkerheten.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 128

I planeringsarbetet för Qällområdet bör samråd ske inom ramen för nordiskt regionalpolitiskt samarbele med berörda myndigheter i Norge.

I PM 1978-09-07 anges alt länsstyrelsema belräffande bl.a. områden med slora rekrealionsvärden bör rekommendera berörda kommuner all inte annal än undantagsvis föra fram detaQplaner för fritidsbebyggelse för fastställelseprövning innan en översiktlig markanvändningsplanering har genomförts och behandlats inom kommunerna. Länsstyrelsen i Jämtlands län bör överlägga med kommunema om vilka detaQplaner inom länets Qällområden som kan prövas för fastslällelse innan en översiktlig markanvändningsplanering har genomförts.

Länsstyrelsen skall redovisa resultatet av del fortsatta planeringsarbetet rörande Qällområdena till regeringen vid de två redovisningstillfällen som anges i PM 1978-09-07, dvs. i samband med redovisningen av länsplanering 1980 och under år 1982.

Redovisningen år 1980 får ses som en etappredovisning, dvs. en redovisning av hur långt arbetet med ett för Qällområdena i länet samordnat planeringsprogram och fortsatt markdispositionsplanering har kommit vid det tillfälle då redovisningen lämnas. Länsstyrelsen skall senast vid detta tillfälle också redovisa om fortsall planering för något eller några områden i Qällen bör ske med stöd av beslämmelserna i 10 a § byggnadslagen om upprättande av generalplan. 1 del fall länsstyrelsen anser att föreläggande enligt nämnda paragraf bör utfärdas skall länsstyrelsen ange de utgångspunkter som bör gälla för planeringen och avgränsa det eller de områden som därvid bör planeras.

Älvdalar

Den översiktliga markanvändningsplanering som enligt riktlinjema i den fysiska riksplaneringen skall utföras för Ljusnans, Ljungans och Indalsälvens dalgångar bör fullföljas i den omfallning som är motiverad med hänsyn till de anspråk som ställs på användningen av marken i olika delar av dalgångarna. Markdisposilionsplaner bör i första hand upprätias för de delar av älvdalama där marken är eller kan väntas bli efterfrågad för bebyggelse.

För de älvar och älvsträckor som enligt riksdagens beslut skall undantas från vattenkraftutbyggnad bör fortsatt planerings-och invenleringsarbete, enligt vad som anges i PM 1978-09-07, inriktas på alt tillgodose de intressen som föranledde beslutet atl undanta älvarna från utbyggnad. För övriga delar av älvdalama bör statsmakteraas riktiinjer beträffande markanvändningen kunna tillgodoses genom att kommunöversiktema utvecklas vidare och genom att man vidtar de planeringsåtgärder i övrigt och de säkerställandeåtgärder som med hänsyn till riktlinjerna bedöms erforderliga.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 129

Jordbruk

Vissa fortsatta planeringsåtgärder behöver vidtas för att kravet på hushållning med jordbruksmarken skall tillgodoses i länet.

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanerna bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med beaktande av bl. a. kravet på atl hushålla med jordbruksmarken. Sådan områdesplanering har i viss utsträckning påbörjats i länet. Länsstyrelsen och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka yllerligare områden och orler del är angelägel alt sådanl planeringsarbete genomförs.

Jordbruksbygdema vid Storsjön tillhör de områden i landet för vilka länsstyrelsema efter samråd med bl. a. lanlbruksnämndema i enlighel med vad som anges i PM 1978-09-07 bör lillhandahålla ett aktuellt malerial som i ett regionalt perspektiv visar hur kravet på hushållning med jordbruksmarken fortlöpande beaklas i den kommunala planeringen.

Redovisning av jordbruksmarkens behandling och fritidsbebyggelsens utveckling

Länsslyrelsen bör överväga behovel av alt i anslutning till redovisningen av länsplanering 1980 lämna en särskild redogörelse till regeringen om hur kravet på hushållning med jordbruksmarken beaktas i planeringen för Krokom-Östersundsområdet.

I det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjema för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Slorsjöbygden

Den översiktliga planering för Slorsjöbygden som har genomförts av kommunema kan i alll väsentligt bilda utgångspunkt för fortsatta planeringsåtgärder på kommunal och inlerkommunal nivå. Med undanlag för vad som har angetts ovan om hushållning med jordbruksmarken behöver något ytterligare krav på redovisning till regeringen av planeringen inom området inte ställas.

Det är önskvärt alt samarbetet mellan berörda kommuner och länsstyrelsen fortsätter i erforderlig utsträckning. I det fortsatta planeringsarbetet bör de synpunkter beaktas som länsstyrelsen har fört fram atl kommunerna bättre bör uppmärksamma frågor om tätorlsulveckling och bebyggelsemönster samt andra struklurpåverkande frågor.

9 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 213. Bilaga 2

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 130

Skogsbruk, naturvård och rennäringen

Skogsbrukets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet i del fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsstyrelsen bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande skogsbrukets behandling i det fortsatta planeringsarbetet. 1 promemorian anges bl. a. att förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre gående inskränkningar i skogsbrukel än vad som föQer av hänsynsreglerna i skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan särskill behöva utfärdas till skydd för naturskogsområden. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt frågan om hur skogsbruket bör bedrivas i Qällområdenas randzon med hänsyn lill naturvårdens intressen. 1 regeringens proposition om riktlinjer för skogspolitiken som avses att läggas fram under våren 1979 kommer bl.a. de allmänna hänsynsreglerna för skogsbruket att behandlas.

Vad gäller skogsbruket i de obrutna Qällområdena innebär riksdagens beslut (prop. 1977/78:31, CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99) atl ytteriigare reglering av skogsbruket inom berörda områden bör ske i takt med att erforderligt bedömningsunderlag utarbetas och efter samråd med berörda parter. En sådan reglering torde ingå som en del i naturvårdsverkets och berörda länsstyrelsers fortsatta arbete med att skydda Qällområdenas naturvärden.

Rennäringens intressen är ofullständigt beaktade i vissa av de kommunöversikter och markdispositionsplaner som föreligger. Bl. a. har samråd med förelrädare för rennäringen i flera fall inte kommit lill stånd i den utsträckning som är erforderlig för att rennäringens intressen skall kunna beaklas tillräckligt. 1 enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 är vissa kommunöversikter inte lämpade alt ligga till grund för kommande områdes- och delaQplanering såvitt avser samordningen med rennäringens intressen. Delta gäller i Jämtlands län kommunöversikterna för Härjedalens och Strömsunds kommuner.

För alt arbetet med att säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet skall kunna underlättas är del angelägel atl ett särskilt handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

Fiske

Länels sjöar och vattendrag har stor betydelse för fritidsfisket. Fiskels intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunerna.

Fritidsbebyggelse

Flera områden i länet vid sidan av Qällområdena och Slorsjöbygden har naturgivna förutsättningar för fritidsbebyggelse. Allmänna utgångspunkter för utveckling av fritidsbebyggelse i sådana områden anges i PM 1978-09-07.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 131

Med hänsyn till den restriktiva syn som bör tillämpas när det gäller att tillåta enskild fritidsbebyggelse i Qällområdena och inom Storsjöbygden bör kommunerna i Jämtlands län vidta åtgärder som medför att beredskap skapas för en eventuell ökad eflerFrågan på fritidsbebyggelse i andra attraktiva områden i länet. Planeringen bör syfta till atl åsladkomma en bebyggelseutveckling som är anpassad till de skilda förutsättningar som finns i länets olika delar.

Kraftledningar

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 är del angelägel att ytterligare samråd sker i Jämtlands län mellan kraftföretag, kommuner, länsstyrelse och övriga berörda länsmyndigheter om behovet av mark för kraftledningar.

Försvar

Försvarets markinnehav inom de centrala delama av Östersunds kommun försvårar kommunens bebyggelseplanering. Riksdagen har år 1965 godkänt en mellan försvarsmakten och kommunen träffad överenskommelse om en intressegräns mellan å ena sidan mark som avses för kommunens fortsalla utbyggnad och å andra sidan mark som reserveras för militär övningsverksamhet. Om kommunen finner det erforderligt alt för sin bebyggelseplanering frånlräda denna överenskommelse, förutsätts förhandlingar härom i första hand ske mellan kommunen och försvarsmaktens förelrädare i Östersund. I sista hand får frågan underställas statsmakternas prövning.

3.23 Västerbottens län

Beslut 1979-01-18

Beträffande följande områden och frågor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Fjällområdet

Utgångspunkterna för planerings- och säkerställandearbetet i de obrutna Qällområdena har preciserats genom atl riksdagen har beslulal om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för dessa områden (prop. 1977/78: 31, CU 1977/78: 8, rskr 1977/78:99).

Regeringen barden 6 april 1978 uppdragit åt länsstyrelsema i Västerbot-lens, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län att senast den 1 januari 1980 lämna regeringen förslag till närmare avgränsning av de obrutna Qällområden vilkas omfattning genom riksdagens beslut i stort har lagts fast.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 132

Länsstyrelsen i Västerbottens län skall även redovisa olika alternativ för markanvändningen i vissa delar av Tärna-Graddisområdet.

Den översiktliga markanvändningsplanering som pågår i berörda kommuner bör fortsätta med utgångspunkt i riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Planeringsarbetet bör samordnas med länsstyrelsens arbele atl avgränsa de obrutna Qällområdena.

FöQande utgångspunkter bör gälla för den fortsatta planeringen för Qällområdet utanför de obrutna Qällområdena. De områden som är mest tillgängliga för friluftslivet och har störst naturvärden bör i så stor utsträckning som möjligt bevaras obebyggda. Tillkommande bebyggelse bör styras lill områden där en viss bebyggelseutveckling redan har ägt rum. Attraktiva områden utan dominerande bevarandeintressen och som i övrigl är lämpade för bebyggelse bör i första hand reserveras för anläggningar som tillgodoser turismens och friluftslivets behov.

Det är angeläget alt en bättre samordning kommer till stånd mellan den fysiska riksplaneringen och den regionalpoliliska planeringen. Arbetet under planeringsskedet har visal att del för flera regioner i landet krävs särskilda överväganden om hur samordning skall ske mellan riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen och de regionalpolitiska riktlinjema. Slora delar av Västerbottens län, särskilt Qällområdet, utgör sådana regioner.

De sysselsättningseffekter och möjligheter Att stödja befintlig service som en planmässig utbyggnad av bl. a. anläggningar för turism och fritidsboende kan ge bör uppmärksammas i planeringen för Qällområdet. Utvecklingen av turismen i Qällområdet bör vidare styras i en sådan riktning att samiska intressen beaktas och så atl samema kan få del av utvecklingens posiliva sidor. Det är därför enligt vad som anges i PM 1978-09-07 angeläget att berörda kommuner beaktar inverkan på rennäringen av nya eller utvidgade etableringar för turism och friluftsliv.

I planeringsarbetet bör också Qällvandringsledema uppmärksammas bl. a. med avseende på rennäringsintresset och Qällsäkerheten.

Markdispositionsplaner bör i första hand upprättas för de delar av Qällområdet där exploateringsinlressena är starkast. 1 VästerbotlensQällen gäller detta främst delar av det primära rekreationsområdet Tärna-Graddis Qällvärd och vissa dalgångar i Qällområdet i övrigt. Berörda kommuner och länsstyrelsen bör samråda om för vilka områden markdispositionsplaner bör upprättas och om gemensamma riktlinjer som grund för markdispositionsplaneringen. Den utredning om markanvändningsfrågorna i Qällregionen som genomförs på initiativ av länsstyrelsen bör kunna utgöra underlag för sådana överväganden. Planeringsarbetet för det primära rekreationsområdet bör samordnas med den planering som genomförs för den del av området som berör Arjeplogs kommun i Norrbottens län.

Storumans kommun har i en detaQerad kommunöversikt redovisat ställningstaganden till markanvändningen i Umeälvens dalgång i anslutning till Blå vägen. Mot bakgrund av att området utgör en attraktiv del av det pri-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 133

mara rekreationsområdet bör följande uppmärksammas särskill i den fortsatta planeringen. I syfte alt bevara så stora delar som möjligl av området orörda bör tillkommande fritidsbebyggelse i första hand lokaliseras i anslutning till befintlig bebyggelse. Mark bör reserveras för övematlningsanläggningar som tillgodoser friluftslivets behov. Tillkommande enskild fritidsbebyggelse bör undvikas i dalgången norr om Umfors.

Den kommunöversikt som har redovisats av Vilhelmina kommun bör ses över i syfte att precisera riktlinjerna för bebyggelse i Qällområdet.

I de delar av Qällområdet där länsstyrelse och kommuner bedömer att markdispositionsplaner f n. inte behöver upprättas bör statsmakternas riktlinjer beträffande markanvändningen kunna tillgodoses genom att kommunöversiklerna utvecklas vidare och genom att man vidtar de planeringsåtgärder i övrigt och de säkerställandeåtgärder som med hänsyn lill riktlinjerna bedöms erforderliga.

1 planeringsarbetet för Qällområdet bör samråd ske inom ramen för nordiskt regionalpolitiskt samarbele med berörda myndigheter i Norge.

Kusten

Det är angeläget att ställningstaganden till markanvändningen i kustområdet redovisas av kommunema i form av markdisposilionsplaner vilka är antagna av kommunfullmäktige. Länsstyrelsen bör, där så inte redan har skett, samråda med berörda kommuner om vilka yllerligare planeringsöverväganden som erfordras för att man skall få en översiktiig bild av avsedd markanvändning.

1 den fortsatta planeringen för kustområdet bör följande utgångspunkter gälla.

Möjligheterna att bevara eller genom olika ålgärder öka tillgängligheten till strändema bör uppmärksammas. I de slrandnära områden och på de öar som är av stort värde för friluftslivet och naturvården bör man undvika ytleriigare enskild fritidsbebyggelse.

En närmare bedömning av de lägen som har angetts av länsstyrelse och kommuner för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen kommer i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 att göras i det pågående arbetet med en ny rapport om hushållning med mark och vatten. I avvaktan på de ställningstaganden som rapporten kan föranleda bör handlingsfriheten så långt möjligt bevaras på de platser för vilka genomförda studier visar atl goda förutsättningar för lokalisering av sådan industri föreligger.

Fiskets intressen bör i enlighel med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsalla planeringen för kustområdet. De miQöer som har särskild betydelse för skilda fiskarter bör skyddas och fiskeulövandel ges tillräckligt utrymme i förhållande till andra former av vattenanvändning.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 134

Älvdalarna

Utgångspunkterna för den kommunala markanvändningsplaneringen har preciserats genom alt riksdagen har beslutat om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vallendrag i norra Svealand och Norrland (prop. 1977/78: 57, CU 1977/78: 9, rskr 1977/78:100).

Den översiktliga markanvändningsplanering som enligt riktlinjema i den fysiska riksplaneringen skall utföras för huvudälvamas dalgångar bör fullföQas i den omfattning som är motiverad med hänsyn till de anspråk som ställs på användningen av marken i olika delar av dalgångarna. Markdispositionsplaner bör i första hand upprättas för de delar av älvdalama där marken är eller kan väntas bli efterfrågad för bebyggelse. För de älvar och älvsträckor som enligt riksdagens beslul skall undantas från vattenkraftutbyggnad bör fortsatt planerings- och invenleringsarbete, enligt vad som anges i PM 1978-09-07, inriktas på all tillgodose de intressen som föranledde beslutet all undanta älvarna från ulbyggnad. För övriga delar av älvdalama bör statsmakternas riktlinjer beträffande markanvändningen kunna tillgodoses genom att kommunöversikterna ulvecklas vidare och genom atl man vidtar de planeringsåtgärder i övrigt och de säkerställandeåtgärder som med hänsyn till riktlinjema bedöms erforderiiga.

Fiskels intressen bör på motsvarande säll som i kustområdet ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta planeringen för älvdalarna.

Jordbruk

Vissa fortsatta planeringsåtgärder behöver vidtas för all kravet på hushållning med jordbruksmarken skall kunna tillgodoses. I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör kommunema upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanema bör belysa hur det fortsatta samhällsbyggandet kan ske med beaktande av bl. a. kravet på atl hushålla med jordbruksmarken. Sådan områdesplanering har i viss utsträckning påbörjats i länet. Länsstyrelsen och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka ytterligare områden och orter det är angeläget att sådant planeringsarbete genomförs.

Redovisning av jordbruksmarkens behandling och fritidsbebyggelsens utveckling

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 skall frågor som rör hushållning med jordbruksmarken i hela länet och fritidsbebyggelsens utveckling i de områden i länet som berörs av den fysiska riksplanenngens geografiska riktlinjer redovisas särskill av länsslyrelsen år 1982.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 135

1 det fortsatta arbetet med att fullföQa riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Skogsbruk, naturvård och rennäringen

Skogsbrukets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsstyrelsen bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande skogsbrukets behandling i det fortsatta planeringsarbetet. 1 promemorian anges bl. a. att förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre gående inskränkningar i skogsbruket än vad som föQer av hänsynsreglema i skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan särskilt behöva utfärdas till skydd för naturskogsområden. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt frågan om hur skogsbrukel bör bedrivas i Qällområdets randzon med hänsyn till naturvårdens intressen. I regeringens proposition om riktlinjer för skogspolitiken som avses att läggas fram under våren 1979 kommer bl.a. de allmänna hänsynsreglerna för skogsbrukel atl behandlas.

Vad gäller skogsbruket i de obrutna Qällområdena innebär riksdagens beslut (prop. 1977/78:31, CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99) alt ytteriigare reglering av skogsbruket inom berörda områden bör ske i takt med all erforderiigt bedömningsunderlag utarbetas och efter samråd med berörda parter. En sådan reglering lorde ingå som en del i naturvårdsverkets och berörda länsstyrelsers fortsatta arbele med att skydda Qällområdenas naturvärden.

Rennäringens intressen är ofullständigt beaktade i vissa av de kommunöversikter och markdispositionsplaner som föreligger. Bl. a. har samråd med företrädare för rennäringen i flera fall inte kommit till slånd i den utsträckning som är erforderiig för att rennäringens intressen skall kunna beaktas tillräckligt. 1 enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 är vissa kommunöversikter inte lämpade att ligga till grund för kommande områdes- och delaQplanering såvitt avser samordningen med rennäringens intressen. Detta gäller i Västerbottens län kommunöversiktema för Lycksele och Skellefteå kommuner.

För alt arbetet med att säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet skall underiättas är det angeläget att ett särskill handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

Kraftledningar

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 är det angeläget atl ytleriigare samråd sker i Västerbottens län mellan kraftförelag, kommuner, länsstyrelse och övriga berörda länsmyndigheter om behovet av mark för kraftledningar.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 136

Flygplatser

Vissa förslag till ny- och utbyggnad av trafikflygplatser har förts fram av kommunerna under planeringsskedet. 1 det arbele som pågår inom lufl-iransportulredningen behandlas frågor rörande i första hand stor- och läns-flygplatser. Överväganden rörande behovet av mindre flygplatser bör göras inom ramen för den samordnade planering av flygplatser som genomförs enligt särskilda riktlinjer från regeringen.

3.24 Norrbottens län

Beslul 1979-01-18

Beträffande följande områden och frägor skall länsstyrelsen lämna en redovisning till regeringen av resultatet av fortsatt planeringsarbete och vidtagna åtgärder i övrigt.

Fjällområdet

Utgångspunktema för planerings- och säkerställandearbetet i de obrutna Qällområdena har preciserats genom atl riksdagen har beslutat om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för dessa områden (prop. 1977/78: 31, CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99).

Regeringen har den 6 april 1978 uppdragit åt länsstyrelsema i Norrbot-lens. Kopparbergs, Jämtlands och Västerbollens län att senast den 1 januari 1980 lämna regeringen förslag till närmare avgränsning av de obrutna Qällområden vilkas omfattning genom riksdagens beslut i stort har lagts fast. Länsstyrelsen i Norrbottens län skall även redovisa olika alternativ för markanvändningen i vissa delar av områdena Sarek-Pile och Kebnekai-se.

Den översiktliga markanvändningsplanering som pågår i berörda kommuner bör fortsätta med utgångspunkt i riktlinjema för hushållning med mark och vatten. Planeringsarbetet bör samordnas med länsstyrelsens arbete att avgränsa de obrutna Qällområdena.

Följande utgångspunkter bör gälla för den fortsatta planeringen för Qällområdet utanför de obrutna Qällområdena. De områden som är mest tillgängliga för friluftslivet och har störst naturvärden bör i så stor utsträckning som möjligt bevaras obebyggda. Tillkommande bebyggelse bör styras till områden där en viss bebyggelseutveckling redan har ägt rum. Attraktiva områden ulan dominerande bevarandeintressen och som i övrigt är lämpade för bebyggelse bör i första hand reserveras för anläggningar som tillgodoser turismens och friluftslivets behov.

Del är angeläget att en bättre samordning kommer till slånd mellan den fysiska riksplaneringen och den regionalpoliliska planeringen. Arbetet under planeringsskedet har visat att det för flera regioner i landet krävs särskilda överväganden om hur samordning skall ske mellan riktlinjema i den

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 137

fysiska riksplaneringen och de regionalpoliliska riktlinjema. Stora delar av Norrbollens län, särskilt Qällområdet, utgör sådana regioner.

De sysselsättningseffekter och möjligheter atl stödja befintlig service som en planmässig utbyggnad av bl. a. anläggningar för turism och frilids-boende kan ge bör uppmärksammas i planeringen för Qällområdet. Utvecklingen av turismen i Qällområdet bör vidare styras i en sådan riktning alt samiska intressen beaktas och så atl samema kan få del av utvecklingens posiliva sidor. Del är därför enligt vad som anges i PM 1978-09-07 angelägel alt berörda kommuner beaktar inverkan på rennäringen av nya eller utvidgade etableringar för turism och friluftsliv.

I planeringsarbetet bör också Qällvandringsledema uppmärksammas bl. a. med avseende på rennäringsintresset och Qällsäkerheten.

I Gällivare och Jokkmokks kommunöversikter har vissa riktlinjer för bebyggelseutvecklingen i de obrutna Qällområdena angetts. Dessa överensstämmer inte med slalsmaklemas riktlinjer för markanvändningen i dessa områden. Samråd om ändring av de av kommunen angivna riktlinjerna bör ske mellan länsstyrelsen och kommunerna vid revideringen av kommunöversiktema.

Markdisposilionsplaner bör i första hand upprättas för de delar av Qällområdet där exploateringsinlressena är starkast. I NorrbottensQällen gäller detta främsl de primära rekreationsområdena Abisko-KebnekaiseQäl-len och Tärna-Graddis Qällvärld. De gemensamma riktlinjer för planeringen av Qällområdet som har utarbetats i samråd mellan länsstyrelse och kommuner bör kunna ligga till grund för markdispositionsplaneringen. Del generalplanearbete som pågår för Tome träsk och området längs Graddisvägen i Kiruna resp. Arjeplogs kommuner bör utvecklas vidare enligt de riktlinjer som anges nedan och samordnas med planeringen för övriga delar av de primära rekreationsområdena. Planeringen för Täma-Graddisom-rådel bör samordnas med den planering som genomförs för den del av området som berör Sorsele och Storumans kommuner i Västerbollens län.

I den fortsatta översiktliga planeringen för Tome träsk bör ytterligare preciseringar göras vad gäller avvägningen mellan naturvårdsintressena och utbyggnaden för turism och friluftsliv. Det gäller särskill för de delområden som avses bli föremål för planöverväganden på mer detaQerad nivå. Med hänsyn till de stora naturvärdena vid Tome träsk bör särskild vikt läggas vid atl studera de begränsningar som bör gälla för turismens utnyttjande av området. Tillkommande enskild fritidsbebyggelse bör undvikas inom det s. k. exklusiva vägomland som har avgränsats i länets Qällplane-ring, dvs. i dalgången väster om Tome träsk hållplats. Målsättningen i pågående planering atl särskilt uppmärksamma behovet av enklare övematlningsanläggningar bör fullföQas. Rennäringens markanvändningsintressen bör ägnas stor uppmärksamhet i den fortsalla planeringen. Ytterligare samråd bör ske med företrädare för berörda samebyar.

Den tidigare påbörjade översiktliga planeringen för området kring Grad-

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 138

disvägen bör fullföQas. Slor uppmärksamhet bör ägnas åt avvägningen mellan naturvårdsinlressena och utbyggnaden för turism och friluftsliv. Mark bör reserveras för övematlningsanläggningar som tillgodoser turismens och friluftslivets behov. Ytterligare enskild fritidsbebyggelse bör undvikas inom det exklusiva vägomlandet, dvs. i dalgången väster om Jäckvik.

Planeringsläget för de primära rekreationsområdena skall redovisas till regeringen under år 1982. Länsstyrelsen bör i samband med redovisningen av länsplanering 1980 lämna en redogörelse för planeringsarbetet för Torne träsk och Graddisvägen.

Arbetet med att på sikt säkerställa Sjaunjaområdels naturvärden bör drivas vidare av länsstyrelsen.

I de delar av Qällområdet där länsstyrelse och kommuner bedömer att markdispositionsplaner f. n. inte behöver upprättas bör statsmaktemas riktlinjer beträffande markanvändningen kunna tillgodoses genom att kommunöversiktema ulvecklas vidare och genom att man vidtar de planeringsåtgärder i övrigt och de säkerställandeåtgärder som med hänsyn lill riktlinjema bedöms erforderliga.

Svenska rymdaktiebolaget har i skrivelse till regeringen uttryckt oro för den framtida verksamhelen vid raketskjutfallet Esrange med hänsyn lill bebyggelseutvecklingen m. m. inom och i anslutning till skjutfältet. Skjulfältet ligger till huvuddelen inom obrutet Qällområde. Länsstyrelsen bör samråda med Kiruna kommun om riktlinjer i kommunöversikten vars tilllämpning inte försvårar verksamhelen vid skjutfältet. Länsstyrelsen bör vidare samråda med skogsvårdsstyrelsen, domänverket och förelrädare för Esrange om planerade skogsbilvägar inom området.

I planeringsarbetet för fjällområdet bör samråd ske inom ramen för nordiskt regionalpolitiskt samarbete med berörda myndigheter i Finland och Norge.

Kusten

Det är angelägel att mer preciserade slällningslaganden till markanvändningen i kustområdet snarast kan redovisas av kommunema i form av markdispositionsplaner vilka är antagna av kommunfullmäktige.

Den översiktliga markanvändningsplanering som pågår i berörda kommuner bör fullföQas med beaktande av föQande. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att tillvarata utvecklingsmöjligheterna för turism och friluftsliv och att tillgodose naturvårdens intressen i området.

Kommunerna bör i planeringsarbetet samarbeta med varandra och med länsstyrelsen i syfte att uppnå gemensamma ställningstaganden till bl.a. ulbyggnad av anläggningar för turism och friluftsliv och utvecklingen av fritidsbebyggelse.

Möjlighetema att bevara eller genom olika åtgärder öka tillgängligheten till stränderna bör uppmärksammas. I det yttre skärgårdsområdet, i

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 139

strandnära områden och på de öar som är av stort värde för friluftslivet bör man undvika ytteriigare enskild fritidsbebyggelse. Även i övriga kustavsnitt kan den planerade fritidsbebyggelsen behöva begränsas. Särskilt bör delta uppmärksammas i Haparanda kommun. Utrymme lorde finnas för komplettering av fritidsbebyggelse i de inre delama av kustområdet.

En närmare bedömning av de lägen som har angetts av länsstyrelse och kommuner för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen kommer i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 all göras i det pågående arbetet med en ny rapport om hushållning med mark och vatten. I avvaktan på de ställningstaganden som rapporten kan föranleda bör handlingsfriheten så långt möjligt bevaras på de platser för vilka genomförda studier visar att goda förutsättningar för lokalisering av sådan industri föreligger.

Fiskets intressen bör i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsalla planeringen för kustområdet. De miljöer som har särskild betydelse för skilda fiskarter bör skyddas och fiskeulövandel ges tillräckligt utrymme i förhållande till andra former av vattenanvändning.

Älvdalarna

Utgångspunkterna för den kommunala markanvändningsplaneringen har preciserats genom alt riksdagen har beslutat om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland (prop. 1977/78: 57, CU 1977/78:9, rskr 1977/78:100).

Den översiktliga markanvändningsplanering som enligt riktlinjema i den fysiska riksplaneringen skall utföras för huvudälvamas dalgångar bör fullföQas i den omfallning som är motiverad med hänsyn till de anspråk som ställs på användningen av marken i olika delar av dalgångarna. Markdispositionsplaner bör i första hand upprättas för de delar av älvdalama där marken är eller kan väntas bli efterfrågad för bebyggelse. För de älvar och älvsträckor som enligt riksdagens beslul skall undantas från vattenkraftutbyggnad bör fortsatt planerings- och inventeringsarbete, enligt vad som anges i PM 1978-09-07, inriktas på alt tillgodose de intressen som föranledde beslutet att undanta älvarna från utbyggnad. För övriga delar av älvdalama bör statsmakternas riktlinjer beträffande markanvändningen kunna tillgodoses genom att kommunöversiktema utvecklas vidare och genom att man vidtar de planeringsåtgärder i övrigt och de säkerställandeåtgärder som med hänsyn lill riktiinjerna bedöms erforderliga.

Fiskets intressen bör på motsvarande sätt som i kustområdet ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta planeringen för älvdalama.

Jordbruk

Vissa fortsatta planeringsåtgärder behöver vidtas för atl kravet på hushållning med jordbruksmarken skall kunna tillgodoses.

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 140

I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 bör kommunerna upprätta områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena kan förutses. Områdesplanema bör belysa hur del fortsalla samhällsbyggandet kan ske med beaktande av bl. a. kravet på atl hushålla med jordbruksmarken. Sådan områdesplanering har i viss utslräckning påbörjats i länet. Länsstyrelsen och kommunerna bör gemensamt diskutera för vilka ytterligare områden och orter det är angeläget atl sådant planeringsarbete genomförs.

För Luleå, Bodens, Piteå och Älvsbyns kommuner bör länsslyrelsen i enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 efter samråd med bl.a. lantbruksnämnden tillhandahålla etl aktuellt malerial som i ett regionall perspektiv visar hur kravet på hushållning med jordbruksmarken fortlöpande beaktas i den kommunala planeringen.

Redovisning av Jordbruksmarkens behandling och fritidsbebyggelsens utveckling

I det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör i övrigt nedanstående särskilt beaktas.

Skogsbruk, naturvård och rennäringen

Olika uppfattningar i fråga om användningen av mark inom vissa delar av länet föreligger mellan skogsbruket, naturvården och rennäringen.

Skogsbrukets intressen bör ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i kommunema. Länsslyrelsen bör uppmärksamma de utgångspunkter som anges i PM 1978-09-07 rörande skogsbrukets behandling i det fortsatta planeringsarbetet. 1 promemorian anges bl. a. all förordnanden enligt naturvårdslagen kan behöva utfärdas om längre gående inskränkningar i skogsbruket än vad som föQer av hänsynsreglerna i skogsvårdslagen bedöms nödvändiga. Förordnanden enligt naturvårdslagen kan särskill behöva utfärdas till skydd för nalurskogsområden. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt frågan om hur skogsbruket bör bedrivas i Qällområdets randzon med hänsyn till naturvårdens intressen. I regeringens proposition om riktlinjer för skogspolitiken som avses all läggas fram under våren 1979 kommer bl.a. de allmänna hänsynsreglema för skogsbruket att behandlas.

Vad gäller skogsbruket i de obrutna Qällområdena innebär riksdagens beslut (prop. 1977/78:31, CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99) att ytteriigare reglering av skogsbrukel inom berörda områden bör ske i takt med all erforderligt bedömningsunderlag utarbetas och efter samråd med berörda

Prop. 1978/79:213 Bilaga 2 . 141

parter. En sådan reglering torde ingå som en del i naturvårdsverkets och berörda länsstyrelsers fortsatia arbete med all skydda Qällområdenas naturvärden.

Rennäringens intressen är ofullständigt beaktade i vissa av de kommunöversikter och markdispositionsplaner som föreligger. Bl.a. har samråd med företrädare för rennäringen i flera fall inte kommii till slånd i den utsträckning som är erforderlig för att rennäringens intressen skall kunna beaktas tillräckligt. I enlighet med vad som anges i PM 1978-09-07 är vissa kommunöversikter inte lämpade att ligga till grund för kommande områdes- och delaQplanering såvitt avser samordningen med rennäringens intressen. Detla gäller i Nortboltens län kommunöversiklerna för Arvidsjaurs, Bodens, Piteå och Kimna kommuner.

För att arbetet med atl säkerställa områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet skall kunna underiättas är det angeläget all ett särskilt handlingsprogram för naturvården i länet upprättas.

Försvar

På Junkön i Luleå kommun kommer försvarsinlressena saml naturvårdens och friluftslivets intressen i konflikt med varandra. Regeringen finner alt flygvapnets målplats på Junkön t. v. bör behållas av de skäl som överbefälhavaren har åberopat. Det ankommer dock på överbefälhavaren att ytteriigare låta undersöka möjlighetema att genom att disponera om den militära verksamheten frilägga så slor del som möjligl av Junkön eller hela Junkön för att tillgodose friluftslivets och naturvårdens intressen. En redovisning av dessa undersökningar bör kunna lämnas lill regeringen vid samma tidpunkt som länsstyrelsen redovisar länsplanering 1980.

Det är angeläget all försvaret påskyndar utredningsarbetet rörande den planerade utvidgningen av skjulfältet sydväst om Bodens centralort.

Prop. 1978/79:213

Innehåll

Proposition ...................................................................... ..... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. 1

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 17 april 1979 ... 2

1 Inledning ...................................................................... ..... 2

1.1 Bakgrund ................................................................. ..... 2

1.2 Propositionens uppläggning och innehåll ................ ..... 3

2 Föredragandens överväganden...................................... 4

2.1 Inledning ................................................................ 4

2.2 Vissa anknytande utrednings- och reformarbeten . ..... 5

2.3 Arbetet med att fullföQa fastlagda riktlinjer............... 7

2.3.1 Allmänt om arbetet under planeringsskedet ... ..... 7

2.3.2 Det fortsalla planeringsarbetet ...................... ... 12

2.3.3 Tätorlsulveckling................................................ ... 17

2.3.4 Markhushållning, jordbruksmark .................... ... 21

2.3.5 Fritidsbebyggelse ............................................. ... 30

2.3.6 Primära rekreationsområden .......................... ... 38

2.3.7 Säkerställande av naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen 41

2.3.8 Industri m.m...................................................... ... 46

2.3.9 De fem särskilda redovisningsområdena .......... 50

2.4 Den fysiska riksplaneringens betydelse vid handläggningen av
enskilda ärenden ...................................................... 65

3 Hemställan ................................................................... ... 67

4 Beslut ............................................................................. ... 68

Bilaga 1

Arbetet under planringsskedet och inkomma yllranden .... .... 1

1 Bakgrund ....................................................................... .... 2

2 Planeringsarbetets resultat ........................................... .... 3

2.1 Medverkan i arbetet................................................. .... 3

2.2 Planeringsarbetets innehåll .................................... .... 3

2.3 Remissinstansernas allmänna synpunkter på planeringsarbetet 6

3 Behandlingen av vissa verksamheter ............................. 8

3.1 Jordbruk .................................................................. .... 8

3.2 Skogsbruk................................................................ 12

3.3 Fiske ........................................................................ 14

3.4 Rennäringen............................................................. 16

3.5 Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård............... 18

3.6 Fritidsbebyggelse och turism.................................... 21

3.7 Industri, gruvor och takter....................................... 25

3.8 Energiförsörjning...................................................... 27

3.9 Kommunikationer..................................................... .. 29

3.10 Försvar..................................................................... 31

4 Planeringen inom områden med geografiska riktlinjer.... 32

4.1 Obruten kust............................................................ .. 32

4.2 Högexploaterad kust................................................ .. 34

4.3 Övrig kust................................................................. .. 36

4.4 Fjällen ..................................................................... .. 37

Prop. 1978/79:213

4.5 Älvdalar.................................................................... 38

4.6 Insjöar..................................................................... 39

5 Planeringen inom de fem redovisningsområdena .......... 41

5.1 Hogdalsnäsei .......................................................... 41

5.2 Vänern..................................................................... 44

5.3 Skåne....................................................................... 48

5.4 Sydbillingen ............................................................. 56

5.5 Bråviken................................................................... 62

6 Planeringsskedets resultat län för län ........................... 65

6.1 Stockholms län......................................................... 65

6.2 Uppsala län.............................................................. 77

6.3 Södermanlands län ................................................. 82

6.4 Östergötlands län.................................................... 94

6.5 Jönköpings län......................................................... 103

6.6 Kronobergs län ...................................................... 110

6.7 Kalmar län ............................................................... 117

6.8 Gotlands län............................................................. 129

6.9 Blekinge län ............................................................ 142

6.10 Kristianstads län ..................................................... 148

6.11 Malmöhus län........................................................... 159

6.12 Hallands län............................................................. 171

6.13 Göteborgs och Bohus län......................................... 187

6.14 Älvsborgs län........................................................... 200

6.15 Skaraborgs län......................................................... 207

6.16 Värmlands län ......................................................... 216

6.17 Örebro län................................................................ 223

6.18 Västmanlands län .................................................. 230

6.19 Kopparbergs län .................................................... 235

6.20 Gävleborgs län......................................................... 245

6.21 Västernorrlands län................................................. 252

6.22 Jämtlands län........................................................... 260

6.23 Västerbottens län.................................................... 274

6.24 NortboUens län........................................................ 284

Bilaga 2

Redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen i

1 Allmänna utgångspunkter för det fortsatta arbetet med att fullföQa
slalsmaklemas riktlinjer för hushållning med mark och vatten 2

1.1 Allmänt om fortsatt arbete inom ramen för fysisk rikspla
nering ..................................................................... 2

1.2 Ställningstaganden till planeringsskedet som ankommer på regeringen 3

1.3 Huvudpunkter i det fortsatta arbetet med att fullföQa fastiagda riktlinjer 5

1.4 Länsslyrelsemas redovisning till regeringen av det fortsatta arbetet 7

Prop. 1978/79:213

2 Utgångspunkter för behandlingen av vissa verksamheter i det
fortsatta planeringsarbetet............................................ .... 8

2.1 Jordbruk .................................................................. .... g

2.2 Skogsbruk................................................................ .. 12

2.3 Fiske ........................................................................ .. 13

2.4 Rennäringen............................................................. .. 13

2.5 Naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård............... 15

2.6 Fritidsbebyggelse och turism.................................... 17

2.7 Industri, gruvor och takter....................................... 20

2.8 Energiförsörjning...................................................... 21

2.9 Kommunikationer..................................................... .. 23

2.10 Försvar..................................................................... .. 24

3 Regeringens beslul län för län......................................... .. 26

3.1 Stockholms län......................................................... .. 26

3.2 Uppsala län.............................................................. 30

3.3 Södermanlands län ................................................ .. 34

3.4 Östergötlands län.................................................... .. 38

3.5 Jönköpings län......................................................... .. 43

3.6 Kronobergs län ....................................................... .. 46

3.7 Kalmar län ............................................................... .. 48

3.8 Gotlands län............................................................. .. 55

3.9 Blekinge län ............................................................. .. 60

3.10 Kristianstads län ..................................................... 63

3.11 Malmöhus län........................................................... 68

3.12 Hallands län............................................................. .. 73

3.13 Göteborgs och Bohus län......................................... .. 81

3.14 Älvsborgs län........................................................... .. 89

3.15 Skaraborgs län......................................................... .. 94

3.16 Värmlands län ......................................................... .. 99

3.17 Örebro län................................................................ 104

3.18 Västmanlands län .................................................. 108

3.19 Kopparbergs län ..................................................... Hl

3.20 Gävleborgs län......................................................... 118

3.21 Västemorriands län.................................................. 121

3.22 Jämtlands län .......................................................... 125

3.23 Västerbottens län.................................................... 131

3.24 Norrbottens län ....................................................... 136

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979

OO	OO
on	CO
*c/D*	CO
ao	ers

		C3)	1
			1
ca	CO	CO	1
t—		:Ca
Q3	03
	-c=	t=3>
oca	oCCJ	OD

£	E	CO	CO
*	=	OD	:ca
CX3	CLD		»~~n
		=ca	CO
			CO