Prop. 1978/79:199

Regeringens proposition

1978/79:199

om tillfällig stimulans av skogsavverkningarna, m. m.;

beslutad den 22 mars 1979.

Regeringen föreslår riksdagen all antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

Bristen på virkesråvara äventyrar f n. sysselsättningen inom skogsnäringen. Samtidigt visar tillgängliga uppgifter atl avverkningarna på skogsfaslig-heter, som ägs av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser (enskilda skogsägare), väsentligt understiger skogens tillväxt. Mot denna bakgrund läggs i propositionen fram förslag om ålgärder för alt stimulera dessa skogsägare atl tillfälligt öka sina avverkningar. Förslagel innebär för del första att enskilda skogsägare kan få ett särskilt avdrag vid 1980 och 1981 års taxeringar. Avdraget uppgår enligt förslagel till 5 % av ersättningen för avverkningsrätter och lill 3 96 av ersättningen för leveransvirke resp. saluvärdet av uttagna skogsprodukter. Vid beräkningen av avdraget får hänsyn tas endast lill skogsinläkler som är hänföriiga till kalenderåret 1979.

Förslagel innebär vidare atl de enskilda skogsägarna får möjlighet att erhålla ett bidrag till gallring av skog. Bidraget, som omfattar gallringar under år 1979, föreslås utgå så all del genomsnittligt motsvarar 400 kr. per hektar.

Propositionen innehåller slutligen förslag om att enskilda skogsägare skall betala en särskild engångsavgift (tillfällig skogsavgift). Den tillfälliga skogs-avgiften skall enligl förslaget motsvara 5 promille av skogsbruksvärdei och skall påföras vid 1981 års taxering eller - i undantagsfall - vid 1982 års taxering. Avgiften skall inle vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen. För en genomsnittsfasiighet med ett skogsbruksvärde av 45 000 kr. blir den tillfälliga avgiften 225 kr.

1 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 199

Prop. 1978/79:199 2

1 Förslag till

Lag om särskilt avdrag för vissa skogsuttag

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Fysisk person, dödsbo och familjestiftelse, som i sin självdeklaration redovisar intäkt av skogsbruk, har vid 1980 och 1981 års taxeringar lill kommunal och statlig inkomstskatt rätt till elt särskilt avdrag i förvärvskällan i enlighel med bestämmelserna i denna lag.

2§ Det särskilda avdraget utgör summan av

a) fem procent av köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) tre procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

c) tre procent av saluvärdet av skogsprodukter, som har tagils ut för förädling i egen rörelse.

Avdrag beräknas dock endast på sådan intäkt som hänför sig lill kalenderåret 1979.

3 § Särskilt avdrag medges endasi om den skaltskyldige framställer yrkande om sådant avdrag och företer tillfredsställande utredning om underiaget för avdrags beräkningen.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1978/79:199 3

2 Förslag till

Lag om tillfällig skogsavgift

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Fysisk person, dödsbo eller familjestiftelse, som vid 1981 års taxering skall la upp garaniibelopp för jordbruksfasiighei som inkomsi, skall, om fasiighe-len äsails delvärdci skogsbruksvärde, i samband med nämnda taxering påföras tillfällig skogsavgift. Avgiften, som eriäggs lill sialen, ulgör fem promille av del skogsbruksvärde som legal lill grund för beräkning av garaniibeloppei.

2 § Skall den skallskyldige på grund av förlängning av räkenskapsåret inte ta upp garaniibelopp för jordbruksfasiighei som inkomsi vid 1981 års taxering, påförs tillfällig skogsavgift i samband med 1982 års taxering. I delta fall utgår avgiften med fem promille av del skogsbruksvärde som vid 1982 års laxering legal lill grund för beräkning av garaniibeloppei.

3 § Har, på grund av all fasiigheien har förvärvals eller avyiirais under beskaiiningsårei, garaniibelopp jämkais enligl bestämmelserna i 47 § sjätle stycket kommunalskallelagen (1928:370), skall också underlaget för beräkning av tillfällig skogsuvgift jämkas.

4 § Tillfällig skogsavgift uigår i hell anlal kronor. Avgiftsbeloppet avrundas vid öreial över femtio uppåt och vid annat öretal nedåt lill närmaste hela krontal.

Tillfällig skogsavgift är inte avdragsgill vid taxeringen lill kommunal eller statlig inkomstskatt.

5 § I fråga om debitering och uppbörd av tillfällig skogsavgift gäller
bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272).

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligl uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

1* Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 199

Närvarande: statsministern Ullslen, ordförande, och slalsråden Sven Romanus, Mundebo, Wiksiröm, Wirtén, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Cars, Gabriel Romanus

Föredragande: slatsrådel Mundebo

Proposition om tillfällig stimulans av skogsavverkningarna, m. m.

1 Inledning

Från alt i början av 1970-ialei ha legat i nivå med eller över den årliga skogstillväxlen har den inhemska skogsavverkningen sjunkit kraftigt. De senaste två säsongerna har brultoavverkningen legal kring 60 milj. m-' skog, vilket motsvarar en avgång ur virkesförrådet som är omkring 15 % lägre än tillväxten. Tendenserna för innevarande säsong pekar på en fortsatt låg avverkningslakt.

Den låga avverkningstakten kan jämföras med den inhemska skogsindustrins virkesbehov. Under högkonjunkturåren 1973 och 1974 motsvarade skogsindustrins virkesförbrukning en brultoavverkning på omkring 75 milj. m skog årligen. Under de efterföljande lågkonjunkiuråren sjönk virkesbe-hovel lill ungefär 60 milj. m skog. De minskade avverkningarna har därför lidigare inte vållat några siörre problem för virkesförsörjningen även om induslrins råvarulager reducerats betydligt.

I takt med den förbättrade efierfrågesituaiionen ökar nu skogsindustrins virkesbehov snabbt. För år 1979 beräknas behovet motsvara en brultoavverkning på omkring 70 milj. m skog och med hänsyn till de två senaste årens lageravveckling lorde avverkningsnivån behöva höjas utöver denna nivå föratt säkerställa en mer normal lagernivå. Virkesbehovei för år 1980 synes bli av minsl samma omfattning löruisaii alt konjunkturuppgången får ell någorlunda normalt förlopp.

Prop. 1978/79:199 5

2 Föredragandens överväganden 2.1 Allmänna synpunkter

Av min inledningsvis lämnade redogörelse framgår all den svenska skogsindusirin är i en siiuaiion där brislen på virkesråvara hoiar all bli en hinder för möjlighelerna all uinyiija konjunkiuruppgången fulli ul. Brislen på virke får flera allvarliga konsekvenser. Om produkiionen även under högkonjunkiuren hålls lillbaka uppkommer för del förslå risk för onödiga frisiällningar i både det egentliga skogsbruket och skogsindusirin. Knappheten på råvara medför vidare bortfall av slora exportinkomster och risk för förluster av marknadsandelar. Virkesbristen kan slulligen - genom au efterfrågan är siörre än utbudet - leda lill höjda virkespriser och därmed allvarligt påverka skogsindustrins internationella konkurrenskraft på någol längre sikt. Detta kan i sin lur leda lill yiieriigare marknadsförluster och försvagad syssdsäiining. Jag vill undersiryka alt de påtalade tendenserna redan märks.

De minskade avverkningarna hänför sig i första hand till det enskilda skogsbruket, dvs. till skogsfastigheier som ägs av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser. De senaste åren har enskilda skogsägare avverkat endasi drygt hälften av skogens lillväxl. Detla kan sammanhänga bl. a. med atl en allt större del av den enskilda skogsmarken ägs av personer som har sin huvudsakliga inkomst från annal håll. Denna ägarkaiegori är alltså normalt inte beroende av inkomsten av skogsbruk för sin försörjning. Virkesuibudei från det enskilda skogsbruket kan därför variera slarkl mellan olika år beroende exempelvis på virkesprisförväntningar och hur andra inkomster utvecklas.

De enskilda skogsinnehaven utgör hälften av landels skogsmark och är främst belägna i Syd- och Mellansverige där förutsättningarna för skogsproduktion - vad avser terräng, omloppstid m. m. - är mest gynnsamma. Del totala virkesuibudei torde kunna öka med 20 '}« om hela lillväxien i privaiskogsbrukei avverkades. Del nuvarande skogsbesiåndei utgör, speciellt med lanke pä de senaste årens låga avverkning, således ingen begränsning forell ökat kapacitetsuinytijande inom skogsindusirin.

Mol bakgrund av vad jag nu sagt finner jag del ytterst angeläget att avverkningen inom det enskilda skogsbruket stimuleras. För närvarande sker delta i form av s. k. virkeskampanjer. Jag anser del dock inle troligt all dessa kampanjer ger lillräckligi sior effekt på utbudet under år 1979 för all induslrins virkesförsörjning skall vara tryggad. Enligt min mening är det därför nödvändigt all- givelvis inom ramen för vad skogsvärdslagsiiftningen medger- yiieriigare siimulera de enskilda skogsägarna lill siörre avverkningar. En sådan stimulans kan, som jag tidigare framhållit, tjäna det dubbla syftet att upprätthålla sysselsällningen i skogsnäringen och motverka sådana prishöjningar på virket atl skogsindustrins internationella konkurrenskraft försvagas.

Prop. 1978/79:199 6

Jag föreslår därför - efter samråd med cheferna för jordbruks- och industridepartementen - alt de enskilda skogsägarna stimuleras till ökade avverkningar under år 1979 genom dels ett särskili avdrag vid laxeringen, dels etl gallringsbidrag. För all finansiera del särskilda avdragei bör denna grupp av skogsägare vidare påföras en tillfällig skogsavgift. Jag avser atl i det följande behandla del särskilda avdraget först, därefter gallringsbidragei och sist den tillfälliga avgiften.

Jag vill undersiryka all såväl den särskilda avdragsräuen som den tillfälliga skogsavgiften är av engångskaraktär. Detsamma gäller givetvis bidraget till gallring. Någon förlängning av förmåns-eller avgiftsperioden bör således inte komma i fråga. Jag vill också framhålla alt de föreslagna reglerna inte är avsedda alt ersätta eller föregripa den av mig tidigare aviserade översynen av skogsbeskaltningen. Som jag i annal sammanhang uttalat avser jag atl inom kort lägga fram förslag om en omläggning av beskattningen av skogsinkom-sler.

2.2 Avdraget vid inkomsttaxeringen

Som jag nyss framhöll är syftel med en särskild avdragsräii vid taxeringen atl stimulera de enskilda skogsägarna till ökal skogsuitag. Det synes därför lämpligt alt bestämma avdragei lill viss del av den ersättning som skogsägaren erhåller på grund av upplåtelse av avverkningsrätier (roiposter) och försäljning av skogsprodukler (leveransiimmer) m. m. Avdragei far för den skatiskyldige samma effekt som en tillfällig höjning av virkespriserna.

Effeklen av eu sådani avdrag beror bl. a. på om det medges endasi vid den ställiga taxeringen eller vid både den statliga och den kommunala laxeringen. Akiiva jordbrukare har ofta låga laxerade inkomster och de betalar till övervägande del kommunal inkomsiskali. För denna kaiegori skulle således ell avdrag enbart vid den siatliga taxeringen ha ganska liten betydelse. Enligt min mening bör därför avdraget medges vid såväl den siatliga som den kommunala taxeringen.

Jag anser all det är av störsia betydelse alt stimulansåtgärderna utformas så atl den önskade utbudsökningen inträffar så snart som möjligt. Av detla följer atl skogsägare, som avvaktar med avverkning eller upplåtelse av avverkningsrätter i hopp om kommande prishöjningar, inle bör kunna utnyttja den förmånliga skattebehandlingen. Skäl kan därför anföras för att skatteförmånerna borde begränsas till avtal om försäljning av skog som träffas under exempelvis perioden den 1 april-den 31 december 1979. Mot en sådan avgränsning kan emellertid rikias såväl principiella som praktiska invändningar. Med hänsyn bl. a. lill de pågående virkeskampanjerna kan del nämligen framstå som obilligt all undanta skogsförsäljningar under första kvartalet 1979 från rätten lill avdrag. En avdragsräii som är kopplad till avtalstidpunkten kan vidare inbjuda till missbruk. Det särskilda avdraget kan sålunda fresta skogsägare an - mer eller mindre för skens skull - upplåta

Prop. 1978/79:199 7

myckel stora avverkningsrätlcr lill anhöriga eller närstående förelag. Jag vill i del sammanhanget erinra om all den som säljer roiposler på kredit inte behöver redovisa köpeskillingen som intäkt i snabbare laki än betalning sker. Med en till avialslidpunkten anknuten avdragsräii uppkommer också svårlösta problem vid långsiktiga avverkningsuppdrag o. d. och vid uttag av skog lill egen verksamhei.

Av del anförda följer enligl min mening alt del inie är lämpligi att låta avialstidpunklen vara avgörande för rälien lill del särskilda avdraget. Att koppla skatteförmånen till avverkningsiidpunkien synes inte heller böra komma i fråga. Bortsett från svårigheten alt i efterhand utreda när avverkning skett inträder här den komplikationen all det ofta är köparen - och inte skogsägaren - som bestämmer när skogen skall avverkas. Min slutsats blir därför att det särskilda avdragei bör knytas till summan av de intäkter på grund av försäljning av rotposter, leveranstimmer m. m. som hänför sig lill kalenderåret 1979. Med atl intäkten hänför sig lill viss period avses alt skatteplikt inträder för ersättningen för skogen under perioden i fråga.

Det är givet all en avdragsmetod som bygger på tidpunkten för skattepliktens inträde kan få till konsekvens att intäkter, som grundas på avtal träffade före den åsyftade perioden, berättigar till avdrag. Det kan också hända att skogsförsäljningsavial, som slutits under den önskade perioden, ger upphov lill intäkter först efter periodens utgång. Nackdelen av detta flr emellertid vägas mot att en på detta sätl lill inläktssidan kopplad avdragsräii är enkel alt tillämpa och kontrollera. Risken för manipulationer av skatte-flyklskaraktär torde vara mycket liien eftersom avdragsräuen förutsätter atl ersättning för avyttrad skog tas upp till beskattning. Jag kan här också erinra om atl samma konstruktion användes i 1974 års tillfälliga lagstiftning om insättning på investeringskonto för skog (1974:989).

Flertalet enskilda skogsägares räkenskapsår sammanfaller med kalenderåret. För dessa skogsägare kommer-eftersom avdraget är kopplat lill intäkter som hänför sig till perioden den 1 januari-den 31 december 1979 - samtliga skogsintäkter som redovisas vid 1980 års taxering att vara avdragsgrundande. Det finns emellertid skogsägare som har brutna räkenskapsår, t. ex. perioden den I maj-den 30 april. En sådan skogsägare kommer att redovisa intäkter hänföriiga till januari-april 1979 i 1980 års deklaration och intäkter hänföriiga till maj-december 1979 i 1981 års deklaration. För au dessa skogsägare skall kunna utnyttja avdragsräuen fullt ut måste det särskilda avdraget kunna medges vid både 1980 och 1981 års taxeringar. Om en skogsägare med brutet räkenskapsår föriänger räkenskapsåret lill att omfatta exempelvis perioden den 1 november 1979-den 30 april 1981 kandelinträffaatt skogsintäkter, som hänför sig till slutet av år 1979, skall tas upp först vid 1982 års taxering. Atl för ett undantagsfall av detta slag utsträcka rätten till särskilt avdrag till 1982 års taxering får dock anses obehövligt.

Med hänvisning till det anförda föreslår jag alt fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser medges ett särskilt avdrag vid 1980 och 1981 års

Prop. 1978/79:199 8

taxeringar. Avdraget, som baseras på intäkter hänförliga lill kalenderåret 1979, bör enligt min mening uppgå lill 5 % av köpeskillingen för roiposler och 3 VVi av köpeskillingen för leveransiimmer och värdet av egna uttag. För skogsägare med normal marginalskall, t. ex. 50 "i,rårdel föreslagna avdragei samma effekl som en prishöjning på 5 ", på en rotposi och 3 ")> på leveranstimmer. Är marginalskatten högre blir effekten mer markant.

Den särskilda avdragsrätten syftar-liksom det tillfälliga gallringsbidraget-lill alt öka virkesuibudei från de privata skogsägarna. Värdet av det totala virkesuibudei från det enskilda skogsbruket under år 1979 kan beräknas till omkring 4 miljarder kr. Det sammanlagda avdragsbdoppei kan pä grundval av detla uppskattas lill omkring 135 milj. kr. Vad den faktiska skattelättnaden blir är emellertid myckel svårt att uttala sig om. Många skogsägare - i synnerhet dödsbon - beskattas kommunalt endast för garaniibeloppei och statligt för relativt obetydliga belopp. Det särskilda avdraget kommer därför inte atl minska deras skattebelastning i nämnvärd grad. För skogsägare med större inkomster kan däremoi avdraget innebära en påtaglig skattelätlnad. En rimlig bedömning kan vara att skatteminskningen kommer att uppgå lill knappt hälften av del teoretiskt möjliga avdragsbeloppei. Den sammanlagda skattelättnaden torde därför kunna beräknas till omkring 60 milj. kr. Med hänsyn till atl flertalet skogsägare har ett räkenskapsår som sammanfaller med kalenderår kommer huvuddelen av avdragsbeloppet att falla på 1980 års taxering.

2.3 Tillfälligt bidrag till gallring

Som framgår av det föregående anser jag atl utbudet av virke från det privata skogsbruket bör stimuleras även med ett bidrag till gallring. Bidraget bör avse sådan gallring som främjar skogens utveckling och i första hand omfattas, k. förslagallring. Denna typ av gallring ger i huvudsak massaved av klena dimensioner med f n. låg kostnadsläckning. Gallringen är emellertid ett nödvändigt led i strävan att skapa sluiavverkningsbestånd med lämpliga iräddimensioner och av hög kvalitet.

I likhet med den särskilda avdragsrätten vid inkomsttaxeringen bör bidraget begränsas lill kalenderåret 1979. Jag föreslår alltså au bidrag skall kunna utgå till gallringar som utförs eller har utförts under innevarande år. Som förutsättning för bidrag bör bl. a. gälla att virket tillförs skogsindusirin och att gallringen innebär ett för området i huvudsak normalt virkesutlag. Ett bidrag av delta slag är enligt anvisningarna lill 19 § kommunalskallelagen (1928:370, KL) skattepliktigt vid inkomsttaxeringen.

Bidraget bör i första hand utgå i förhållande lill gallrad areal. Del bör således inte grundas på värdet eller volymen av virket. En koppling till enbart värde eller volym skulle nämligen på ett mindre lämpligt sätl gynna skogsägare med lättåtkomlig och värdefull skog. Till detta kommer au det särskilda avdraget vid inkomsttaxeringen är utformat så att skatteförmånen blir större ju

Prop. 1978/79:199 9

värdefullare skogen är. Bidraget bör mot bakgrund av vad jag nu har sagt bestämmas så atl del genomsniilligi utgår med 400 kr. per gallrad hektar. För all nå större räilvisa bordel emellerlid kunna jusieras något både uppåt och nedåt. Det bör dock aldrig få översliga 500 kr, per hektar. Vidare bör bidrag inie ulgå om del för en skogsägare med lillämpning av nyss nämnda regler skulle underskrida sammanlagt I 000 kr. för hans skogsinnehav.

Bidraget bör, liksom det särskilda avdraget förbehållas del enskilda skogsbruket, dvs. skog som ägs av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser. Verksamhelen bör administreras av skogsvårdsslyrdserna. Den totala kostnaden för bidraget beräknar jag till 60 milj. kr. För ändamålet bör ett särskilt reservationsanslag benämnt Tillfälligt bidrag lill gallring föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1979/80. Från anslaget bör täckas även skogsvårdsstyrelsernas kostnader för administration av verksamhelen.

Det ankommer på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att utfärda de särskilda föreskrifter som kan föranledas av ett bifall till mitt förslag om bidrag till gallringar.

2.4 Tillfällig skogsavgift

Den särskilda avdragsräuen medför uppskattningsvis en skaltelälinad för det enskilda skogsbruket på omkring 60 milj. kr. En subventionering av denna storleksordning är enligt min mening inte befogad, särskilt inle om man lar hänsyn till alt del gallringsbidrag som jag förordal i del föregående bör bekostas av statsmedel. Jag föreslår därför all den nu akluella gruppen skogsägare påförs en tillfällig skogsavgift med 5 promille av skogsbruksvärdei. Avgiften bör las ut i samband med 1981 års taxering eller - i de undantagsfall då skogsägaren på grund av föriängning av sitt räkenskapsår inte skall taxeras år 1981 - i samband med 1982 års laxering. För en genomsnittlig faslighet med omkring 40 hektar skogsmark och elt skogsbruksvärde på 45 000 kr. blir den tillfälliga avgiften 225 kr. Det sammanlagda avgiftsuttaget kan beräknas till knappt 60 milj. kr. Avgiften bör inte vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Vad gäller taxering, debitering och uppbörd bör samma rutiner tillämpas för den tillfälliga skogsavgifien som för skogsvårdsavgiften.

3 Kommentar till lagförslagen

Med hänsyn bl. a. till de nu föreslagna avdragsreglernas tillfälliga karaklär anserjag del olämpligt alt arbeta in dem i KL. I likhet med t. ex, reglerna om invesieringsavdrag och investeringsbidrag börden tillfälliga avdragsräuen las in i en särskild lag. Av samma skäl bör enligt min mening också bestämmelserna om den tillfälliga skogsavgiften införas i en frislående lag. Jag avser att i del följande kommentera de båda lagförslagen var för sig.

Prop. 1978/79:199 10

3.1 Lagen om särskilt avdrag för vissa skogsuttag

1 § Rätlen till särskilt avdrag tillkommer i första hand skallskyldiga som får
uppskov enligl skogskoniolagen (1954:142), dvs. fysiska personer, dödsbon
och familjestiftelser. Fysiska personer, som är delägare i handelsbolag eller
delägare i dödsbo, som skaliemässigl behandlas som handelsbolag, kan
emellerlid inte i denna egenskap uinyiija skogskontosyslemel. Denna
inskränkning gäller inle i fråga om den särskilda avdragsräuen. En fysisk
person, som är delägare i 1. ex. elt handelsbolag, far således - såvida
förulsäliningarna i övrigt är uppfyllda - avdrag för sin del av handelsbolagets
inkomsi.

Del särskilda avdragei medges endast vid 1980 och 1981 års laxeringar. Den omständigheten au en skaiiskyldig med bruiet räkenskapsår teoretiskt sett kan redovisa skogsinläkler, som är hänföriiga till kalenderåret 1979, vid 1979 eller 1982 års laxeringar, har inte ansetts motivera att avdragsrätten utvidgas att omfatta även sistnämnda taxeringar.

2 § För alt avdrag skall kunna komma i fråga fordras alt skogsiniäkten hänför
sig till kalenderåret 1979. Som framgår av den allmänna motiveringen
innebär delta att skatteplikt på grund av upplåtelse av avverkningsrätt,
försäljning av skogsprodukter eller egna uttag skall ha inträtt under nämnda
år. Avgörande är alltså normalt den tidpunkt då ersättningen för den sålda
skogen enligl god redovisningssed skall redovisas som intäkt i den skailskyl-
diges räkenskaper.

Skallskyldig, som upplåtit avverkningsrätt mot betalning under flera beskattningsår, får såsom intäkt för vissl år ta upp den del av köpeskillingen som betalats under samma år (punkl I fjortonde stycket av anvisningarna till 41 § KL). Är denna regel tillämplig kan den skallskyldige själv bestämma om han vill hänföra ersättning för en roiposiförsäljning till år 1979 eller om han vill skjuta upp beskattningen till senare år och därmed avstå från den särskilda avdragsräuen.

Rätten till avdrag är - i likhel med möjligheten lill uppskov enligl skogskontosystemet - kopplad till köpeskillingen för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt, köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter och allmänna saluvärdet av skogsprodukter som tagits ul för förädling i egen rörelse. Uttag från skogskonto ger inte i något fall rätt till särskilt avdrag. Fördel fall alt avdraget medför alt underskott uppkommer i förvärvskällan får underskottet kvittas mot annan inkomsi eller utnyttjas som förlustavdrag enligt vanliga regler.

3 § Taxeringsmyndigheterna är inte skyldiga atl undersöka om förutsättning
ar föreligger för det särskilda avdraget. Del ankommer alltså på den
skattskyldige själv au framställa avdragsyrkandet och visa all villkoren för
avdragei är uppfyllda. I fråga om tidpunkten för framställande av yrkandet
gäller samma regler som för avdragsyrkanden i allmänhet.

Prop. 1978/79:199 11

3.2 Lagen om tillfällig skogsavgift

1 § Kretsen av de skogsägare som skall erlägga lillfällig skogsavgifi samman
faller - som framgår av den allmänna motiveringen - hell med den krets
skogsägare som har rätt till del särskilda avdragei vid inkomsiiaxeringen.
Avgifisplikten omfattar således även delägare i handelsbolag eller i dödsbo,
som skaliemässigl behandlas som handelsbolag.

För atl lillfällig skogsavgift skall komma i fråga fordras dels alt skogsägaren redovisar garantibelopp för jordbruksfastighet som inkomst, dels all fastighetens taxeringsvärde innehåller delposten skogsbruksvärde. Garaniibelopp beräknas med ledning av faslighetens taxeringsvärde året näst före del akluella laxeringsårei. Vid 1981 års laxering skall således garaniibeloppei baseras på fasiigheiens laxeringsvärde år 1980. Deila gäller oavsell om del beskaliningsår, som skall ligga lill grund för 1981 års laxering, omfaltar kalenderåret 1980 eller t. ex. tiden den I maj 1979-den 30 april 1980. Molsvarande skall gälla i fråga om den lillfälliga skogsavgiften. För skogsägare som inkomsnaxeras år 1981 kommer alliså skogsavgiften all beräknas på grundval av del skogsbruksvärdc som ingår i 1980 års laxeringsvärde.

2 § Enligl I § skall den lillfälliga skogsavgiften las ul vid 1981 års taxering. En skogsägare som förlänger sitt räkenskapsår så att del omfattar exempelvis liden den 1 januari 1980-den 30april 1981 skall emellerlid inteiaxerasår 1981. För all undvika ell omotiverat bortfall av avgifisplikten har därför föreskrivits att skogsavgifien i dessa situationer skall baseras på det skogsbruksvärde som vid 1982 års laxering ligger till grund för beräkning av garaniibeloppei. Skogsavgiften kommer därigenom alt baseras på det laxeringsvärde som fastställs vid 1981 års allmänna fastighetstaxering. Detla medför, om taxeringsvärdenivån höjs, en viss höjning av avgiftsuttaget. Med hänsyn bl. a. till att omläggning av räkenskapsår torde vara en ytterst ovanlig händelse inom det enskilda skogsbruket synes det dock inie finnas anledning atl föreskriva atl avgiftsuttaget skall vara lägre än 5 promille i dessa fall.

3 § Enligt 47 § KL skall garantibeloppet jämkas om beskattningsåret omfattar kortare eller längre tid än tolv månader eller om fasligheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret. Om beskattningsåret omfattar exempelvis endast sex månader skall garaniibeloppei halveras. Någon definiliv skaltelälinad innebär detla emellerlid inteeftersom den skattskyldige vid taxeringar för senare beskattningsår kommer atl garantibeskallas för hela sin innehavstid. Beträffande skogsavgiften, som ju påförs vid en enda taxering, skulle en omläggning av räkenskapsåret dock kunna medföra en omotiverad lindring eller skärpning av avgiftsuttaget. I 3 S lagförslaget har därför föreskrivits att skogsavgiften skall jämkas bara i de fall då fastigheten förvärvats eller avyttrats under löpande beskattningsår. Den omständigheten

Prop. 1978/79:199 12

ten all beskaiiningsårei förlängis eller lörkoriais skall alliså inie föranleda molsvarande jämkning av avgiftens storlek.

4 och 5 §§ Den tillfälliga skogsavgiften är lill skillnad mot skogsvårdsavgiften inle avdragsgill vid inkomsiiaxeringen. Vad gäller debilering och uppbörd gäller emellerlid samma beslämmelser för de båda avgifterna.

4 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsiäller jag alt regeringen föreslår riksdagen dels all aniaga inom budgeideparlemenlei upprällade förslag lill

1. lag om särskili avdrag för vissa skogsullag,

2. lag om tillfällig skogsavgift, dels an

3. godkänna de av mig föreslagna grunderna för tillfälligt bidrag lill gallring,

4. lill Tillfälligi bidrag till gallring för budgetåret 1979/80 under tionde huvudtiteln anvisa en reservationsanslag av 60 000 000 kr.

Ärendet bör avgöras under innevarande riksmöte.

5 Beslut

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom proposiiion föreslå riksdagen all aniaga de förslag som föredraganden har lagi fram.

GOTAB 61791 Stockholm 1<)7Q