Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1978/79:179 Regeringens proposition

1978/79:179

om ändring i tryckfrihetsförordningen m. m.

beslutad den 22 mars 1979.

Regeringen föreslår riksdagen att aniaga de förslag som har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås en beslämmelse i brottsbalken om straff för den som i pornografisk bild skildrar barn och för den som sprider sådana bilder av barn. För all möjliggöra ingripanden mol iryckta skrifter med barnpornogra-fiski bildinnehåll föreslås också en ändring i tryckfrihetsförordningen.

Del är avsett aU de nya reglerna skall träda i kraft den 1 januari 1980.

I Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 179


 


Prop.  1978/79:179

1 Förslag till

Lag om ändring i tryckfriheLsförordningen

Härigenom föreskrivs att 7 kap, 4 j tryckfrihetsförordningen skall hu nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslogen Ivdelse

7 kap.

Med beakiande av del i 1 kap, angivna syltet med en allmän iryckfrihet skall såsom otillåtet yttrande i tryckt skrift anses sådan enligt lag straffbar framställning som innefaltar:

1,   högförräderi, förövat med uppsåt att riket eller del därav skall med
våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med ulländskl bistånd läggas
under främmande makl eller bringas i beroende av sådan makl eller au del av
riket skall sålunda lösryckas eller au ålgärd eller beslut av statschefen,
regeringen, riksdagen eller högsta domarmakien skall med utländskt bisiånd
framtvingas eller hindras, såframt gärningen innebär fara för uppsåtets
förverkligande;

försök, förberedelse eller stämpling till sådani högförräderi;

2,   krigsansliftan, såframt fara för atl rikel skall invecklas i krig eller andra fientligheter framkallas med utländskt bisiånd;

3,   uppror, förövat med uppsåt att statsskicket skall med vapenmakt eller eljest med våldsamma medel omstörtas eller att ålgärd eller beslul av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsla domarmakien skall sålunda framtvingas eller hindras, såframt gärningen innebär fara för uppsåtets förverkligande;

försök, förberedelse eller stämpling lill sådant uppror;

4,   landsförräderi eller landssvek, i vad därigenom, då rikel är i krig eller
eljesl i lag meddelade beslämmelser om sådani brott äga tillämpning, någon
förieder krigsfolk hörande till rikets eller med rikel förbunden siais krigsmakt
eller andra som äro verksamma för försvaret av riket till myteri, trolöshet eller
modlöshet eller genotn osann framställning sprider misströstan bland
allmänheten eller begår annan dylik förrädisk gärning som är lill men för
försvaret eller för folk försörj ni ngen eller, om rikel är hell eller delvis
ockuperat av främmande makl ulan alt militärt motstånd förekommer, för
motsiåndsverksamheten;

försök, förberedelse eller siämpling till sådani landsförräderi eller lands­svek;

5,   landskadlig vårdslöshet, i vad därigenom någon av oaktsamhet begår
gärning som avses under 4;

Senaste lydelse I976-.955.


 


Prop. 1978/79:179                                                     3

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

6,   uppvigling, varigenom någon söker förleda lill brottslig gärning, svikande av medborgeriig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet;

7,   ryktesspridning till fara lör rikets säkerhet, varigenom, då riket är i krig eller eljest i lag meddelade bestämmelser om sådant brott äga lillämpning, någon sprider falskt rykte eller annat osant påslående, som är ägnat att framkalla fara för rikets säkerhet, eller till främmande makt framför eller låter framkomma sådant rykie eller påstående;

8,   hot mol eller missaktning lör folkgrupp av viss ras, med viss hudlarg, av viss nationellt eller etniskt ursprung eller med viss trosbekännelse;

 

10.  förtal av avliden, om gärning som avses under 9 är sårande för de efterlevande eller eljesl kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne; eller

11.   förolämpning, varigenom nå­gon smädar annan genom krän­kande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfiigt beleende mot honom.

9,  förtal, varigenom någon utpekar annan såsom brottslig eller klandervärd
i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad atl utsätta denne för
andras missaktning, dock ej om del med hänsyn till omständigheterna var
försvarligt atl lämna uppgift i saken och han visar alt uppgiften var sann eller
att han hade skälig grund för den;

10.   förtal av avliden, om gärning som avses under 9 är sårande för de efterlevande eller eljest kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne;

11.  förolämpning, varigenom nå­gon smädar annan genom krän­kande tillmäle eller beskyllning eller genom annal skymftigt beleende mot honom; eller

12.  barnpornografibroti, varige­nom någon skildrar barn i pornograjisk bild med uppsåt att bilden sprides, om inte gärningen med hänsyn lill om­ständigheterna är försvå/lig.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1980.


 


Prop. 1978/79:179

2 Förslag tiil

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att i brottsbalken skall införas en ny paragraf, 16 kap. 10 a ij, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

16 kap, 10 a

Den som skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt au bilden sprides eller som sprider sådan bild av barn dömes, om inte gärningen med hänsyn lill omständigheterna är försvaiiig. för barnpornografibrott till böler eller fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den I januari 1980.


 


Prop.  1978/79:179                                                    5

Uldrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-03-08

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, Cars, Gabriel Romanus, Tham

Föredragande: statsrådet Sven Romanus

Lagrådsremiss med förslag tiil lag om ändring i tryckfrihetsförord­ningen, m. m.

1 Inledning

I juni 1977 tillkallades en kommitté för alt utreda frågan om en ny ytirandefrihetsgrundlag. Kommittén som anlog namnet yttrandefrihetsut­redningen' avlämnade i oktober 1978 delbelänkandet (Ds Ju 1978:8) Barn­pornografi. I betänkandet föreslås ändringar i tryckfrihetsförordningen och brottsbalken varigenom det skall bli möjligt alt ingripa mol barnpornografi. Belänkandet - som också innehåller en redogörelse för gällande regler och praxis - bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga I.

Efter remiss har yitranden över betänkandet avgetls av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms lingsräii, rikspolisstyrelsen, 1977 års sexualbroiiskommitté (Ju 1977:03), ulredningen (Ju 1977:08) om barnens räll, socialstyrelsen, statens biograf­byrå, slalens filmgranskningsråd, statens barnfilmnämnd, radionämnden, skolöverstyrelsen (SÖ), konsumentverket, AB Svenska Pressbyrån, Allmän­hetens pressombudsman (PO), Sveriges videoproducenters förening, Konst­närliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Kooperativa Förbundel (KF), Pressens samarbetsnämnd (Publicistklubben, Svenska journalistförbundet och Svenska tidningsutgivareföreningen). Riksförbundet Hem och Skola, Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), Rädda Barnens Riksförbund, Svenska bokförläggareföreningen. Svenska fologra-

' Chefredaktören Hans Schöicr. ordförande, redaktören Anders Ehnmark, riksdagsle­damoten Bertil Fiskesjö, förbundsordföranden Anders Ljunggren samt riksdagsleda­möterna Lisa Mattson. Olle Svensson och Per Unckel,


 


Prop.  1978/79:179                                                                  6

fernas riksförbund, Sveriges förfailarlorbund samt Sveriges Radio AB.

KLYS har förklarat sig instänmia i författarförbundets yttrande och har därulöver anfört vissa synpunkler.

Konstnärernas riksorganisation (KRO) och Föreningen svenska tecknare, vilka är medlemmar av KLYS, har instämt i sistnämnda organisations yttrande i likhel med Svenska fotografernas riksförbund, som därutöver anfört vissa synpunkter.

RÅ har bifogat yttranden från cheferna för åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö,

Yttranden har dessutom inkommit från Operation Ansvar, Aktionen "Kamp mot porr och prostitution" samt Svenska facklärarlörbundets stockholmsavdelning, som därvid har hänvisat till det yttrande RFSU har avgett.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Föredragandens överväganden

Enligt 16 kap. II sj brottsbalken skall den som på eller vid allmän plals genom skyltning eller annai liknande förfarande förevisar pornografisk bild på sätt som är ägnat atl väcka allmän anstöt dömas för otillåtet förfarande med pornografisk bild till böter eller fängelse i högst sex månader. Delsamma gäller den som med posten sänder eller på annat sätt tillställer någon pornografisk bild utan föregående beställning. Ännu en begränsning av rätten atl sprida pornografi följer av bestämmelsen i 16 kap. 12 ij brottsbalken om förledande av ungdom, I vissa fall kan också bestämmelser i 6 kap. brottsbalken om sedlighetsbrott bli tillämpliga vid framställning av porno­grafiska bilder. Rälten enligl 6 kap. tryckfrihetsförordningen atl sprida tryckta skrifter är begränsad i enlighet med föreskrifterna i 16 kap. 11 och 12 ij§ brottsbalken. Utöver de nu nämnda beslämmelserna finns inga straffbestäm­melser som tar sikte på pornografiska framställningar.

Föratt en framställning i tryckt skrift skall kunna leda till straff gäller enligl tryckfrihetsförordningen speciella förulsäUningar. Till en början måste framställningen vara strafföar enligt vanlig lag. Brottet måste dessutom ha tagits upp i förordningens uppräkning av iryckfrihelsbrotl. Belräffande ansvaret för innehållel i tryckt skrift gäller enligl förordningen i princip alt endast en person är ansvarig. 1 fråga om periodisk skrift är del i regel utgivaren som bär ansvaret och beträffande annan skrift i allmänhel författaren. För framställningar i radio och TV finns regler i radioansvarighetslagen (1966:756) och lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio. Dessa regler bygger i allt väsentligt på regleringen i tryckfrihetsförordningen. Bl. a, hänvisas i lagarna beträffande frågan vilka yttranden som är sirafföara till förordningens uppräkning av iryckfrihelsbrotl.

Frågan om elt förbud mol barnpornografi har på senare år aktualiserats i


 


Prop.  1978/79:179                                                                  7

riksdagen vid Rera tillfällen. När yttrandefrihetsuiredningen tillsattes i juni 1977 tog jag också upp denna fråga särskilt i direktiven. Jag uttalade bl, a. au den ut veck ling som har skelt på områdei visar atl en viss försiklig vidgning u v del straffbara området kan vara motiverad när det gäller både film och andra medier t. ex. iryckta skrifter och videogram (Dir 1977:71). Med anledning av två motioner till riksmötet 1977/78 uttalade konstitutionsutskottet (KU 1977/78:39) i april 1978 att det är i hög grad angeläget med åtgärder från samhällets sida mot den ökande förekomsten av barn i pornografiska sammanhang, Ulskollel hänvisade vidare till yttrandefrihetsutredningens arbeie och framhöll bl. a. all lagstiftningsarbetet var inriktat på att så snabbt som möjligl lösa hithörande frågor. Ulskollel hemställde alt riksdagen skulle förklara motionerna besvarade med vad utskottet anfört. Riksdagen biföll utskottels hemställan,

Ytlrandefrihetsutredningen har nu i elt delbetänkande föreslagit ett förbud mot framställning och spridning av barnpornografi, Enligl kommitténs mening måste avbildande av barn för sådana syften anses innefatta en allvarlig kränkning av barnels integritet. Kommittén föreslår atl förbuds­regler skall las in dels i 16 kap, lOaij brottsbalken, dels i 7 kap, 4 ij tryckfrihetsförordningen.

En enig remissopinion delar kommitténs syn på barnpornografi och tillstyrker elt förbud. Det har emellerlid yppats viss tveksamhel rörande det lämpliga i atl bryla ut frågan till särskild behandling, Ell fölal remissinstanser avstyrker atl så sker och förordar att man avvaktar tills man har det samlade underlag fören lösning för all pornografi som yttrandefrihetsuiredningen har i uppdrag all lägga fram. De fiesta finner dock alt skälen för en dellösning är så slarka all man inle bör vänta.

Jag delar kommilléns och remissinslansernas allmänna inslällning lill barnpornografi. Del avgörande är således om ölägenheterna med alt bryla ut frågan om förbud mot barnpornografi från övriga närliggande spörsmål som kommillén har all överväga är så kännbara atl etl uppskov ändå är att föredra. De frågor som har särskilt intresse i sammanhanget är de som rör åtgärder mol pornografi i allmänhel och våldsframslällningaroch dessulom frågan om atl avskaffa filmcensuren för vuxna. Del är givet all del föreligger ett starkt samband mellan barnpornografin och nu berörda frågor. Del är emellertid också tydligt alt de problem som är förknippade med en kriminalisering har mindre räckvidd och tyngd när det gäller barnpornografin än när det gäller området i övrigl.

Det måste också beaktas atl etl effektivt förbud mot barnpornografi kräver ändring i tryckfrihetsförordningen, dvs. en gmndlagsändring. För alt undvika tidsspillan är det därför vikligl all förslag kan föreläggas riksdagen redan under innevarande valperiod. I annal fall kan den erforderliga grundlagsändringen sannolikt inte träda i kraft förrän efter 1982 års allmänna val.

Mol bakgrund av det anförda delar jag kommilléns och fiertalel remissin-


 


Prop.  1978/79:179                                                    8

stansers uppfattning au frågan om en kriminalisering av barnpornografin bör las upp redan nu. Det äremellertid givet atl de lösningar som jag kommer alt förorda i detla sammanhang bör övervägas på nytt i samband med behandlingen av kommitténs slutbetänkande.

Som motiv för kriminaliseringen har kommittén hänvisat till den iniegri-letsskada som kan uppkomma när barn medverkar vid tillkomsten av pornografiska alster. Detta motiv har i regel godtagits av remissinstanserna. Även jag anser all detta skäl är tillräcklig grund för etl förbud. De barn som medverkar kan normalt inte bedöma innebörden och konsekvenserna av sin medverkan. Man kan inle heller bortse från de skadeverkningar som kan drabba dessa barns syn på sexualiteten. Som har framhållits under remiss­behandlingen kan som ytterligare moliv för en kriminalisering anföras all framställning och spridning av barnpornografiska alster är kränkande för barn över huvud tagel.

Den föreslagna kriminaliseringen innebär en begränsning av den grund­lagsfästa yttrandefriheten. Sådana begränsningar får enligt 2 kap. 13 S regeringsformen göras endasi om särskilt viktiga skäl föranleder del. Kommittén har funnit att sådana skäl föreligger. Jag delar den uppfaUningen och anser alllså alt en kriminalisering bör komma till stånd.

Vid remissbehandlingen har även andra skäl fören kriminalisering än de nu nämnda anförts. Bl. a. har det sagts all den gärning som skall förbjudas bör ses som elt mot barnet riktat sexualbrott och all en strafföestämmelse därför borde las in i 6 kap. brottsbalken. Sexualbrottskommitlén hör lill dem som har diskuterat detta skäl för en kriminalisering. Kommittén har därvid förulskickal alt den i sill forlsalia arbeie skall överväga denna fråga närmare. I andra yitranden har ifrågasatts om inte hänsynen till tukt och sedlighet är etl bärande motiv fören strafföestämmelse. Enligl min mening borde ytteriigare grunder för kriminalisering som sålunda har anförts prövas försl när resultatet av sexualbroitskommilléns och yltrandefrihetsutredningens fort­salla arbeie med dessa frågor föreligger.

Motivet för kriminaliseringen har samband med hur del straffbara området bör avgränsas. Ytlrandefrihetsutredningen har stannat för all enbart bilder skall omfattas av förbudet men all del å andra sidan skall gälla alla slags bilder, dvs. även tecknade bilder. Som skäl för atl kriminalisera också tecknade bilder har kommittén anfört all del inte kan uleslulas all levande modell har begagnats vid framställningen. Detla har kritiserats vid remiss­behandlingen. Å andra sidan har en del instanser ifrågasatt om inle även andra framställningar än bilder borde kriminaliseras.

Atl nu utsträcka förbudet till annal än bilder och längre än vad kommillén har föreslagil kan enligl min mening inte komma i fråga. Jag delar Kommilléns uppfattning atl även tecknade bilder med barnpornografiskt moliv bör omfattas av en förbudsregel. Som skäl för kriminalisering kan här i första hand åberopas atl bilder av denna typ är kränkande för barn över huvud laget, inle bara för del barn som kan ha använls som modell.


 


Prop. 1978/79:179                                                     9

En strafföestämmelse om barnpornografi bör alltså i princip gälla bilder av alla slag. Av särskild praktisk betydelse är givetvis bilder i tryckta skrifter, fotografiska bilder, däri inbegripet film saml bilder som förmedlas med TV-teknik eller videogram.

När det gäller frågan vad en bild skall föreställa för all falla inom del sirafföara området anserjag i likhel med ulredningen all strafföarheien inle bör begränsas till bilder där barn är inbegripna i handlingar som uppenbar­ligen har en sexuell innebörd. Med hänsyn till motivet för kriminaliseringen bör bestämmelsen också kunna gälla t. ex. pornografiska bilder där barn förekommer tillsammans med en eller fiera vuxna personer som utför sådana handlingar.

Som ulredningen har framhållit kan man även länka sig fall där ell barn, t, ex. genom speciella kameraarrangemang framställs på ell sätl som är ägnat alt vädja lill sexualdriften ulan all det avbildade barnet kan sägas ha dellagil i elt sexuellt beteende vid avbildningen. Enligl min mening är i sådana fall en viss försiktighet påkallad så atl del sirafföara området inle blir alltför vidsträckt eller svårbestäml. Det är t. ex. givet all del inle kan komma i fråga alt strafföelägga all avbildning av nakna barn eller alla bilder där ett barns könsorgan kan urskiljas även om sådana bilder skulle kunna stimulera en del människors sexualdrift. För atl en bild av ell barn skall vara straffbar mäste del fordras all den enligl vanligt språkbruk och allmänna värderingar är pornografisk.

Uppenbarligen är det förenat med svårigheier all i lagtext åsiadkomma en skarp avgränsning av det sirafföara områdei. Del kan därför inle undvikas all man måste beskriva della område i tämligen allmänna ordalag och atl den närmare avgränsningen i viss mån lår ske i rättstillämpningen. Enligl min mening är det lämpligt alt i broitsbeskrivningen begagna uttrycket porno­grafisk bild. Detla uttryck förekommer redan i bestämmelsen i 16 kap, 11 § brottsbalken om skyllningsförbudet och torde inte behöva föranleda några särskilda svårigheier vid tillämpningen.

Beträffande vad som skall förslås med barn har kommittén anfört atl bestämmelsen syftar lill atl skydda unga människor vilkas könsmognads­process inle är avslutad, alt någon åldersgräns inle bör anges saml all den närmare gränsdragningen fär ankomma på rällslillämpningen. Några remiss­inslanser har kriliseral uiredningens ståndpunkt och förordal en ålders­gräns.

Som RÅ har påpekat skulle det emellertid medföra slora ölägenheter atl begagna sig av en bestämd åldersgräns, bl. a. därför att det skulle leda lill atl barnets identitet skulle behöva fastställas, Della skulle i sin lur kunna orsaka ytteriigare kränkning av det avbildade barnets integritet. Bl. a. på de skäl sorn RÅ har anfört vill jag ansluta mig lill kommitténs uppfattning på denna punkt.

I likhet med kommittén anser jag vidare atl strafföestämraelsen bör. innehålla ett uttryckligt undantag for vissa fall. Detla undantag bör gälla


 


Prop. 1978/79:179                                                    10

gärningar som är försvarliga t, ex, av konstnärliga eller vetenskapliga hänsyn eller som led i en allvarligt syftande nyhetsförmedling.

Som kommittén har föreslagit börden nya strafföestämraelsen las in som en ny lOaij i 16 kap, brottsbalken. För att bestämmelsen skall kunna lillämpas i fråga om framställningar i tryckta skrifter och i TV-sändningar fordras ocksä en ändring i 7 kap, 4 ij tryckfrihetsförordningen.

Kommittén har föreslagit atl barnpornografibrou skall kunna straffas med böter eller fängelse i högst sex månader. Delta är samma straffskala som den som gäller för otillätet förfarande med pornografisk bild och förledande av ungdom. Några remissinslanser har förordal alt straffmaximum för barnpor­nografibrou besläms till fängelse i etl år.

Även om skäl kan anföras för en strängare straffskala än den kommittén har föreslagit vill jag f n. inle förorda all man frångår kommittéförslagei. Även denna fråga lar övervägas på nylt under det fortsatta arbetet på en yitrandefriheisgrundlag. Straffet bör därför nu bestämmas lill böter eller fängelse i högst sex månader.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighel med vad jag nu har anfört har inom justiliedepartemeniei upprättats förslag till

1,  lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,

2,  lag om ändring i brottsbalken.

Förslagen bör fogas till protokollet i della ärende som bilaga i'.

4 Hemställan

Jag hemställer all lagrådels yttrande inhämtas över de upprättade lagför­slagen.

5 Beslut

Regeringen beslutar i enlighel raed föredragandens hemställan.

' Bilagan har utelämnats här. Förslagen är likalydande med dem som har fogats till propositionen.


 


Prop. 1978/79:179


13


I Förslag till

Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrives alt 7 kap, 4 ij tryckfrihetsförordningen skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


7 kap. 4ij Med beakiande av det i I kap. angivna syftet med en allmän tryckfrihet skall såsom otillåtet yttrande i tryckt skrift anses sådan enligl lag strafföar framställning som innefattar;

1.   högförräderi, förövat med upp­
såt att riket eller del därav skall med
våldsamma eller eljest lagstridiga
medel eller med utländskt bistånd
läggas under främmande makl eller
bringas i beroende av sådan makt
eller att del av rikel skall sålunda
lösryckas eller att åtgärd eller beslul
av statschefen, regeringen, riks­
dagen eller högsla domarmakten
skall med utländskt bisiånd fram­
tvingas eller hindras, såframt gär­
ningen innebär fara för uppsåtets
förverkligande;

försök, förberedelse eller stämp­ling till sådant högförräderi;

2.  krigsansliftan, såframt fara för att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter framkallas med utländskt bisiånd;

3.  uppror, förövat med uppsåt att statsskicket skall med vapenmakt eller eljesl med våldsamma medel omstörtas eller alt ålgärd eller beslul av statschefen, regeringen, riks­dagen eller högsla domarmakien skall sålunda framtvingas eller hind­ras, såframt gärningen innebär fara för uppsåtels förverkligande;

försök, förberedelse eller stämp­ling lill sådani uppror;

4.    landsförräderi eller landssvek, i


1.   högförräderi, förövat med upp­
såt alt riket eller del därav skall med
våldsamma eller eljest lagsiridiga
medel eller med ulländskl bisiånd
läggas under främmande makl eller
bringas i beroende av sådan makl
eller alt del av riket skall sålunda
lösryckas eller att åtgärd eller beslut
av statschefen, regeringen, riks­
dagen eller högsla domarmakten
skall med utländskt bisiånd fram­
tvingas eller hindras, såframt gär­
ningen innebär fara för uppsåtels
förverkligande;

försök, förberedelse eller stämp­ling till sådani högförräderi;

2.  krigsansliftan, såframt fara för att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter framkallas med ulländskl bisiånd;

3.  uppror, förövat med uppsåt att statsskicket skall med vapenmakt eller eljesl med våldsamma medel omstörtas eller atl ålgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riks­dagen eller högsla domarmakien skall sålunda framtvingas eller hind­ras, såframt gärningen innebär fara för uppsåtets förverkligande;

försök, förberedelse eller stämp­ling lill sådani uppror;

4.    landsförräderi eller landssvek, i


 


Prop.  1978/79:179

Nuvarande lydelse

vad därigenom, då riket är i krig eller eljest i lag meddelade bestämmelser om sådani broil äga lillämpning, någon förleder krigsfolk hörande lill rikets eller med riket förbunden stats krigsmakt eller andra som äro verk­samma för försvaret av rikel till myteri, trolöshet eller modlöshet eller genom osann framställning sprider misströstan bland allmän­heten eller begår annan dylik förrä­disk gärning som är till men för försvaret eller för folktorsörjningen eller, om riket är helt eller delvis ockuperat av främmande makt utan alt militärt motstånd förekommer, för motsiåndsverksamheten;

försök, förberedelse eller stämp­ling till sådani landsförräderi eller landssvek;

5,    landsskadlig vårdslöshet, i vad
därigenom någon av oaktsamhet
begär gärning som avses under 4;

6,    uppvigling, varigenom någon söker förleda till brottslig gärning, svikande av medborgeriig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet;

7,    ryktesspridning till fara för rikets säkerhet, varigenom, då riket är i krig eller eljest i lag meddelade bestämmelser om sådant broli äga tillämpning, någon sprider falskt rykte eller annal osant påstående, som är ägnat alt framkalla fara för rikets säkerhet, eller till främmande makl framför eller låter framkomma sådant rykte eller påslående;

8,    hot mot eller missaktning för folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg, av vissl nationellt eller etniskt ursprung eller med viss tros­bekännelse;


14

Föreslagen lydelse

vad därigenom, då rikel är i krig eller eljest i lag meddelade bestämmelser om sådani brotl äga tillämpning, någon förleder krigsfolk hörande till rikets eller med riket förbunden stats krigsmakt eller andra som äro verk­samma för försvaret av riket till myteri, trolöshet eller modlöshet eller genom osann framställning sprider misströstan bland allmän­heten eller begår annan dylik förrä­disk gärning som är lill men för försvaret eller för folkförsörjningen eller, om rikel är helt eller delvis ockuperat av främmande makt ulan alt militärt motstånd förekommer, för motsiåndsverksamheten;

försök, förberedelse eller stämp­ling till sådant landsförräderi eller landssvek;

5.   landsskadlig vårdslöshet, i vad därigenom någon av oaktsamhet begår gärning som avses under 4;

6.   uppvigling, varigenom någon söker förleda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mol myndighet;

 

7.    ryktesspridning till fara för rikels säkerhet, varigenom, då rikel är i krig eller eljesl i lag meddelade beslämmelser om sådani brott äga tillämpning, någon sprider falskt rykte eller annal osant påstående, som är ägnat att framkalla fara för rikels säkerhet, eller lill främmande makt framför eller låter framkomma sådant rykte eller påstående;

8.    hot mol eller missaktning för folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg, av visst nationellt eller etniskt ursprung eller med viss tros­bekännelse;


 


Prop. 1978/79:179                                                    II

',                                                Bilaga 1

ft   JUSTITIE-

   !   DEPARTEMENTET

Barnpornografi betänkande av yttrande-ftihetsutredningen

Ds Ju 1978:8


 


Prop. 1978/79:179

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet


Den 9 juni 1977 bemyndigade regeringen chefen för justitiedepartementet all tillkalla en kommitté med högsi sju ledamöler för all utreda frågan om en ny ytirandefrihetsgrundlag.

Med stöd av della bemyndigande förordnade departementschefen den 9 juni 1977 chefredaktören Hans Schöier lill ordförande i kommittén. Vidare förordnade han samma dag lill ledamöler i kommiuén redaktören Anders Ehnmark, riksdagsledamoten Bertil Fiskesjö, förbundsordföranden Anders Ljunggren saml riksdagsledamöterna Lisa Mattson, Olle Svensson och Per Unckel.

Kommittén har antagit namnet yttrandefrihetsuiredningen.

Den 11 juli 1977 förordnades numera rättschefen Claes Eklundh, hovrätts­lagmannen Erik Holmberg och universitetslektorn Torbjörn Vallinder att som sakkunniga biträda kommittén.

Till sekreterare i kommillén förordnades den 11 juli 1977 rådmannen Carl Behrraan. Den 11 november 1977 förordnades hovrättsassessorn Anders Påhlman lill biträdande sekreterare.

Yttrandefrihetsuiredningen fär härmed överlämna delbetänkande angå­ende barnpornografi. 1 arbetet därmed har uiredningens samlliga ledamöter och sakkunniga deltagit.

Särskilt yttrande har avgivits av Unckel.

Uiredningens arbeie fortsäller.

Slockholm i sepiember 1978 Hans Schöier

Anders Ljunggren Per Unckel /Carl Behrman

Anders Ehnmark     Bertil Fiskesjö

Lisa Mallson          Olle Svensson

Anders Påhlman


 


Prop. 1978/79:179

Nuvarande Ivdelse


Föreslagen Ivdelse


15


 


9.   förtal, varigenom någon utpekar
annan såsom brottslig eller klander­
värd i sitt levnadssätt eller eljest
lämnar uppgift som är ägnad att
utsätta denne för andras missakt­
ning, dock ej om del med hänsyn till
omständigheterna var försvariigt alt
lämna uppgift i saken och han visar
atl uppgiften var sann eller att han
hade skälig grund för den;

10.  förtal av avliden, om gärning som avses under 9 är sårande för de efterievande eller eljest kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne; eller

11.  förolämpning, varigenom nå­gon smädar annan genom krän­kande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfiigt beteende mot honom.


9.    förtal, varigenom någon utpekar
annan såsom brottslig eller klander­
värd i sitt levnadssätt eller eljest
lämnar uppgift som är ägnad att
utsätta denne för andras missakt­
ning, dock ej om det med hänsyn till
omständigheterna var försvarligt atl
lämna uppgift i saken och han visar
att uppgiften var sann eller all han
hade skälig grund för den;

10,  förtal av avliden, om gärning som avses under 9 är sårande för de efterievande eller eljest kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne;

11,  förolämpning, varigenom nå­gon smädar annan genom krän­kande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfiigt beteende mot honom; eller

12.   barnpornografibroti, varigenom
någon med bild av barn framställer
sexuellt beteende, dock icke om fram­
ställningen är försvarlig med hänsyn
till sill syfte och sill sammanhang.


Denna lag träder i kraft den I januari 1980.

2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives alt i brottsbalken skall införas en ny paragraf 16 kap, 10 a ij, av nedan angivna lydelse.


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse

16 kap.

10 a §

Den som med bild av barn fram­ställer sexuellt beteende eller som sprider sådan bild dömes, om icke


 


Prop.  1978/79:179

Nuvarande Ivdelse                        Föreslagen lydelse

Jramsiällningen är jörsvarlig med hän­syn till sitt syfte och sill sammanhang, för barnpornografibroti till böter eller fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den I januari 1980.


 


Prop. 1978/79:179                                                             17

1 Inledning

Ytlrandefrihetsutredningen har i uppdrag all förslärka del konstitutionella skyddel för yttrandefriheten genom en grundlagsreglering efter mönsier av tryckfrihetsförordningen (TF). Huvuduppgiften är atl skapa ell regelsyslem som på samma detaljerade sätt som TF ställer upp hinder för sådana ingrepp från del allmännas sida som kan skada förutsättningarna för ett fritt åsiktsutbyte.

Utredningen har inlett silt arbeie med ati kartlägga villkoren för de medier och uttrycksformer som i dag har sin yttrandefrihet ofullständigt reglerad. Centrala uppgifter blir att överväga formerna för en enhetlig grundlagsregle­ring av yttrandefriheten och för den rättsliga prövningen av yttrandefrihets-broll. Att ytterligare förbättra yttrandefrihetens villkor är uiredningens uppdrag och ambition.

1 direktiven förklaras alt ulredningen i alll väsentligt bör utgå från gällande rättsläge i fråga om brottskatalogens innehåll och avfattning. Men på en punkl anvisar direktiven en mera ingående behandling av det strafföelagda områdets omfattning. Det gäller pornografi och våldsframställningar.

De aktuella avsnitten i direktiven lyder som följer:

"Om kommillén i likhel med filmcensurulredningen skulle stanna för alt vuxencensuren bör avskaffas, lår den bl. a, överväga om i stället - såsom filmcensurulredningen förutsatte - möjligheterna lill efterhandsingripanden bör utvidgas i någon mån genom en beslämmelse rörande pornografi och våldsframslällningar. Del kan nämnas atl förslag lill en sådan beslämmelse lades fram av kommillén för lagsiiftningen om yttrande- och tryckfrihet i betänkandet (SOU 1969:38) Yttrandefrihetens gränser. Som jag kommer all närmare utveckla i det följande kan del även i övrigl finnas skäl lill en sådan försiklig uividgning av det sirafföara områdei."

"Pä en punkl bör kommittén emellerlid mera ingående behandla frågan om del strafföelagda områdets omfattning. Sora jag redan har nämnl kan del visa sig lämpligt all någol vidga delta om filmcensuren för vuxna avskaffas. En utgångspunkt skulle här kunna vara del förslag lill en yttersta gräns för pornografi och våldsframslällningar sora föreslogs av koramitlén för lagstift­ningen om yttrande- och tryckfrihet. Den utveckling som har skett på pornografiområdel med bl. a. bilder av barn i sexuella situationer visar att en viss försiklig uividgning av det sirafföara områdei kan vara moliverad också vad gäller framställningar i andra raedier än film, t. ex. tryckta skrifter och videogram."

"Bland de ämnen som lämpligen kan behandlas under en första utred­ningsetapp kan näranas frågorna om regleringens uppläggning i slorl, vilka medier som bör omfattas av regleringen och i vilken utsträckning bestäm­raelserna ora dessa skall bygga på de principer som i dag utmärker skyddel för

tryckfriheten. Andra spörsmål av iniresse i en försia omgång gäller        

det evenluella införandet av en strafföestämmelse rörande pornografi och

2 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 179


 


Prop.  1978/79:179                                                   18

våldsframslällningar. Kommittén bör såvitt gäller den senast nämnda frågan vara oförhindrad all lägga fram ett författningsförslag med sikte på ett första riksdagsbeslut redan under denna valperiod,"

Som synes är frågan om en inskränkning av yttrandefriheten på dessa områden i direktiven väsentligen kopplad till behandlingen av filmcensuren för vuxna. Den samlade prövningen av pornografi- och våldsfrågan bör således knytas lill en kommande behandling av vuxencensuren. Fördel lalar också - uiöver direktiven - del förhållandet all forskningsläget behöver ytterligare kartläggas och belysas, innan några välgrundade slutsatser kan dras om effeklerna av våldsframslällningar.

I riksdagen har på senare tid frågan om pornografi och våldsframställningar diskuterats med ökad intensitet. Särskild uppmärksamhet har ägnats exploa­teringen av barn som pornografiska motiv. Starka krav har rests på ålgärder som kan förhindra den.

Ulredningen har mot den bakgrunden funnil del naturligt att ta fasla på att den enligl direktiven är oförhindrad atl på det här områdei lägga fram ett förfatiningsförslag med sikte på ell första riksdagsbeslut redan under denna valperiod. Av skäl som angetts har förslaget begränsats lill alt gälla barnpornografin. Med utredningen har ändå vall alt i viss utsträckning belysa också angränsande frågeställningar.

2 Gällande regler och praxis

Rätten atl publicera våldsskildringar och pornografi är i dag prakiiski laget obegränsad i Sverige. Den har dock underkastats etl par begränsningar som gäller spridning och exponering.

Såväl våldsskildringar som pornografiska framställningar kan i vissa fall vara utformade så att de kan anses uppmana lill brotl eller förleda lill brottslig gärning. I sådana fall kan framställningarna innebära uppvigling och därmed vara sirafföara enligl 16 kap. 5 § brottsbalken. På grund av bestäraraelsen i 7 kap. 4 § 6 TF är fraraställning sora innefattar uppvigling otillåtet yttrande i tryckt skrift och alllså tryckfrihelsbroll.

Tidigare gällde etl allmänl förbud mol framställning och spridning av pornografiska alster. Förbudet uttrycktes i 16 kap. 11 § försia slyckel brottsbalken på följande säll: "Sårar någon tukt och sedlighet genora framställning i skrift eller bild eller genom all saluhålla, förevisa eller annoriedes sprida skrift eller bild, dömes för sårande av tukt och sedlighet lill böler eller fängelse i högst sex månader." En molsvarande beslämmelse fanns i 7 kap. 4 § 14 TF.

År 1965 tillkallades en kommitté raed uppdrag atl se över bl. a. bestäm­melsen om sårande av tukt och sedlighet med utgångspunkt från en i princip obegränsad yurande- och iryckfrihet.

I sitt slulbelänkande (SOU 1969:38) Yttrandefrihetens gränser föreslog kommittén au den då gällande bestämmelsen i 16 kap. 11 § försia stycket


 


Prop. 1978/79:179                                                    19

brottsbalken skulle ersättas dels av ett allmänt förbud mol framställning och spridning av grovt sedlighetssårande eller uppenbart förråande framställ­ningar, dels av en bestämmelse med följande lydelse: "Den som pä allmän plats eller eljesl offentligen utställer eller förevisar sedlighetssårande fram­ställning eller som eljesl sprider sådan framställning utan hänsyn till mottagarens inställning därtill, dömes för olaga spridning lill böter eller fängelse i högst sex månader."

Kommittén föreslog vidare atl 7 kap, 4 ij 14 TF skulle ändras till att avse sådan enligl allmän lag strafföar framställning som innefatlar kränkande av den allmänna känslan för anständighet genom grovt sedlighetssårande eller uppenbart förråande innehåll.

Genom förslaget om elt allmänt förbud mol grovt sedlighetssårande eller uppenbart förråande framställningar, vilket således skulle gälla även tryckta skrifter, ville kommittén åsiadkomma atl yttrandefriheten när det gällde sedlighetssårande framställningar blev mycket vidsträckt men atl dock en "yttersta gräns" för yttrandefriheten på områdei bibehölls, Dessulom ville koraraittén begränsa raöjligheten all publicera de grövsta våldsskildring­arna.

Koraraittén ansåg atl del - för atl möjliggöra den föreslagna utvidgningen av yttrandefriheten - var nödvändigt att i viss mån begränsa rätten au sprida sådana sedlighetssårande alster, som föll ulanfördel föreslagna förbudet mol grovt sedlighetssårande eller uppenbart förråande framställningar. Den föreslagna beslämmelsen om olaga spridning syftade enligl koraraittén lill att förhindra skyltning med pornografiska alster och sådan spridning därav som sker ulan atl den enskilde aklivl medverkar för alt lå del av framställ­ningen.

Komraitténs förslag om en yttersta gräns för rätlen alt publicera vålds­skildringar och pornografi ledde inte till lagstiftning.

I remiss lill lagrådet (prop. 1970:125) anförde dåvarande departements­chefen aU del fanns anledningania aU 16 kap. 11 § försia slyckel brottsbalken i dess då gällande lydelse inte längre svarade mol rådande samhällsuppfatt­ning. Han förklarade vidare att samhällel inle bör göra andra inskränkningar i yttrandefriheten än dem som är nödvändiga för atl värna om andra beiydande allraänna eller enskilda inlressen och frarahöll all den enskilde i vidaste möjliga omfattning själv bör lå bestämraa vilka framställningar i skrift, bild eller andra medier han skall la del av. I propositionen föreslogs atl den dåvarande beslämmelsen i 16 kap. Il § försia slyckel brottsbalken och dess motsvarighet i TF skulle upphävas hell.

Rörande kommilléns förslag om en begränsning av rälien all sprida sedlighetssårande framställningar anförde departementschefen i huvudsak följande. Ulvecklingen har gäll i riklning mol en alllmer ohämraad spridning av avancerade pornografiska alster bland personer som själva inte vill ta del av dem. Det är angelägel all bryla denna ulveckling, lämpligen genom elt siraffsanklionerat förbud mol vissa former av spridning av pornografiska


 


Prop.  1978/79:179                                                  20

bilder, Rälten atl skylta med eller på annat liknande sätt förevisa pornogra­fiska bilder på eller vid allmän plals borde begränsas efiersom ingen bör påtvingas pornografiska framställningar mot sin uttalade önskan. Lagstif­taren borde också ingripa mot den form av spridning som består i utsändning per post till personer som inte beställt materialet.

Förbudet föreslogs bli intaget i 16 kap, 11 S brottsbalken i stället förden ditlillsvarande bestämmelsen om sårande av tukt och sedlighet. Det förutsatte en begränsning av spridningsrätten i TF och bestämmelsen därom borde tas in i 6 kap 2 ij TF.

Efter vissa justeringar i det fortsatta lagstiftningsarbetet antog riksdagen den föreslagna bestämmelsen om begränsningar i spridningsrällen. Ändring­arna i TF och brottsbalken trädde i kraft den 17 februari 1971 (SFS 1971:29 och 1970:225). 16 kap. 11 ij brottsbalken har därefter följande lydelse: "Den som på eller vid allmän plals genom skyltning eller annat liknande förfarande förevisar pornografisk bild på sätt som är ägnat atl väcka allmän anstöt dömes för olillåiei förfarande med pornografisk bild lill böler eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller den som med posten sänder eller på annat sätt tillställer någon pornografisk bild ulan föregående beställning."

Statistiska centralbyrån har till utredningen lämnat följande uppgifter om antalel fällande domar för brouei olillåiei förfarande med pornografisk bild i hela rikel: år 1971 fem, 1972 sju, 1973 fem, 1974 ingen, 1975 en och 1976 en. Dessulom har förekommii två åtalsunderlåtelser år 1971 och en år 1973,

Skyllningsförbudet har varit föremål för högsta domstolens prövning i ett fall (refererat i Nyll Juridiskt Arkiv,avd. 1,1974 s. 516). Den tilltalade dömdes för otillåtet förfarande med pornografisk bild till 40 dagsböter, varjämte de i målel akluella filmaffischerna förklarades förverkade.

Någon mera systematisk övervakning av skyllningsförbudels efterievnad förekommer tydligen inte någon annanstans än i Slockholm, Polisen där har under hand lämnat ulredningen följande uppgifter om hur denna övervak­ning går lill. Med oregelbundna intervaller gör polispersonal inspeklionsturer på ställen där pornografisk skyltning förekommer notoriskt. Om polisen finner att skyltningen närmar sig gränsen för vad som anses tillåtet, påpekar man detla för den för skyltningen ansvarige. Som regel rättar sig denne efter polisens påpekanden. Åtgärder vidlas bara mot skyltning med samlagsbilder. Andra pornografiska bilder anses inte åtkomliga enligt rådande rättsuppfatt­ning. Anmälningar om överträdelser kommer sällan från allmänheten.

Genom all sköta övervakningen på det sättet anser man sig inom polisen ha nåll en alll bällre efterlevnad under senare år. Antalel förundersökningar om otillåtet förfarande med pornografisk bild är i stadigt sjunkande och anlalel åtal för sådani brott har varil sammanlagl högst fem under de senasle tre-fyra åren.

Enligl uppgifter från polisen i Göieborg och Malmö har man där inte någon på liknande sätt anordnad övervakning av efterlevnaden av skyllningsför­budet. Men man säger sig inle heller ha några som helst problem med


 


Prop. 1978/79:179                                                                  21

pornografisk skyltning där. Frekvensen av ärenden om otillåtet förfarande med pornografisk bild uppges vara myckel låg.

Ännu en begränsning av rätten alt sprida pornografi och även våldsskild­ringar följer av bestämmelsen i 16 kap. 12 S brottsbalken om förledande av ungdom. Genom lagrummet kriminaliseras spridande bland ungdom av skrift eller bild som genom sill innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran,

Uiöver de berörda begränsningarna finns i svensk lagsliftning inga allmängiltiga inskränkningar i rälten atl publicera våldsskildringar eller pornografi. För framställningar i radio och TV och offentligt förevisad film gäller dock särskilda regler.

Beträffande radio och TV styrs programinnehållet f n. av radiolagen (1966:755) och radioansvarighelslagen (1966:756) samt av avtalet mellan staten och Sveriges Radio, Såviii gäller yttranderrihetsbrolten överens­stämmer denna reglering med vad som gäller för iryckta skrifter. Av iniresse i sammanhanget är all riksdagen, då den nyligen beslulade om radions och televisionens fortsatta verksamhei, uttalade atl inslagen av våld i underhåll­ningsprogrammen bör minskas så långt som möjligl (se KrU 1977/78:24 s. 47).

Innehållet i film, som visas offentligt, regleras i förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m. m. (biografförord­ningen). Där föreskrivs bl. a. att film, som är avsedd för offentlig visning för vuxna, inle lar godkännas för visning, om den kan verka förråande eller skadligl upphetsande eller förleda till brott, och inte heller om förevisandet finnes uppenbarligen strida mol lag.

Belräffande filmvisning för barn gäller särskilda, strängare regler.

1 fråga om offenilig tillställning finns beslämmelser i allmänna ordnings-stadgan (1956:617). Pornografisk föreställning fordrar tillstånd av polismyn­digheten. Person under 18 år far inte medverka vid sådan föreställning och där Iir inle förekomma förråande sexuella eller sadistiska beteenden.

På ell särskilt område, nämligen när del gäller s, k, barnpornografi, begränsas möjlighelerna atl producera skildringar i fotografisk eller liknande bild av strafföestämmelserna i 6 kap, 3 och 6 §§ brottsbalken om olukt med barn och otukligi beteende. 1 de fall då de avbildade handlingarna består i könsligi uragänge med barn eller sedlighetssårande beröring av barn kan alllså själva produkiionen av framställningarna innefatta brott. Det bör dock påpekas all många barnpornografiska skildringar inte torde förutsätta brottsligt förfarande vid själva framställningen.

Också barnavårdslagstiftningen ger i viss utsträckning skydd mol all barn utnyttjas för produklion av pornografiska skildringar. Men med stöd av barnavårdslagen kan i princip åtgärder vidtas endast mot barnet självt eller dess vårdnadshavare. Andra än indirekl verkande hinder mol alt utomstå­ende utnyttjar barnet i sådan verksamhei kan inle resas med hjälp av • barnavårdslagen.


 


Prop. 1978/79:179                                                    22

Avslutningsvis kan nämnas atl Pressens opinionsnämnd inle tar ställning lill våldsskildringar eller pornografi i vidare mån än som erfordras för alt skydda identifierbar, enskild person mot publicitetsskador.

3 Debatten i riksdagen

På senare år har pornografi frågorna vid åtskilliga tilllallen aktualiserats i riksdagen.

Frågan om hinder mot tryckning och spridning i Sverige av tryckalster där barn framslälls som sexualobjekl togs upp av Karin Söder (c) i en fråga (1975:76) lill dåvarande justitieministern. Denne svarade den 20 februari 1975 atl tidigare erfarenheler av pornografilagsliflning och dess lillämpning visade hur ineffektiva strafföestämmelser är som riktar sig mot framställningens innehåll och hursvårt det är all avgränsa det siraffvärda områdei. Enligl hans mening fanns inte anledning alt överväga allmänna inskränkningar i iryckfrihelen eller spridningsrällen för att förhindra sådana speciella förete­elser. Inte heller föreföll del honom ändamålsenligt atl ingripa mol pornografi med visst innehåll hur frånstötande innehållel än kunde te sig. Han ansåg atl gällande bestämmelser i 16 kap. 11 och 12 §§ brottsbalken var tillräckliga. Karin Söder hänvisade i den efterföljande debatten till del lagstiftningsarbete på det berörda områdei som pågick i Västtyskland och till elt aktuellt mord på en fiicka, där gärningsmannen enligl tidningsuppgifter hänvisat lill barnpor­nografi som en inspirationskälla.

I konstitutionsutskottets betänkande 1975/76:56 med anledning av propo­sitionen 1975/76:209 om ändring i regeringsformen behandlades också motionen 1975/76:2150av C.-H. Hermansson m. n.(vpk). Iden hemställdes om förbud i den kommande massmediegrundlagen mot spridning av kvinnodiskriminerande uppfattningar och om förbud i särskild lag mol spridning av kvinnodiskriminerande text och bild i pornografiska alster. Ulskollel anförde atl arbetet på en ny ytirandefrihetsgrundlag skulle fortsälla och all därvid också frågan om yttrandefrihetens gränser skulle behandlas. En kommande utredning på orarådet borde inte bindas genom riksdagens ställningstagande i sak lill motionen. Utskottet avstyrkte därför motionen. Riksdagen biföll ulskotiels hemställan i denna del.

Med hänvisning till etl TV-program om barnpornografi och flickprosti-tution begärde Rune Ångström (fp) i en fråga (1976/77:117) lill justitieminis­tern besked om denne avsåg att la inilialiv lill elt kraftigl ingripande från polisens sida mol handlingar som innebär att minderåriga filekor utnyttjas i brottslig verksamhet. Justitieministern svarade den 10 december 1976 att de avbildade handlingarna är sirafföara i Sverige såsom olukt med barn eller otukligi beleende. Han sade vidare all del är ytterst beklagligt om värdering­arna bakom dessa bestämraelser undergrävs av koramersiella inlressen. All barn utnyttjas i pornografiska framställningar är en utveckling som måste stävjas. Juslilieminislern pårainde om del förslag som lagts fram i betan-


 


Prop. 1978/79:179                                                   23

kandet (SOU 1969:38) Yttrandefrihetens gränser. Han meddelade att rege­ringen övervägde möjligheterna all skapa en lagsliftning som i första hand log sikle på förbud mot sadistiska framställningar och barnpornografi. Justitie­ministern erinrade om att därvid i fråga om tryckta skrifter en ändring av TF krävdes.

Vid riksmötet 1977/78 väcktes två motioner (986 och 987) av PerGahrion (fp) resp. Åke Gillström m. fi. (s) om pornografi, 1 den ena hemställdes all riksdagen hos regeringen skulle begära omedelbara ålgärder mol barnporno­grafi, t. ex. genom att regeringen log initiativ till en frivillig överenskommelse med grossisterna i branschen. I den andra yrkades alt riksdagen hos regeringen skulle begära en skyndsam skärpning av lagstiftningen gällande pornografi, innebärande förbud mol fotografering av barn, djur och vålds­handlingar i pornografiskt syfte, Konslitutionsulskoltel uttalade (KU 1977/ 78:39) med anledning av motionerna, alt det är i hög grad angelägel med ålgärder från samhällets sida mol den ökande förekomsten av barn i pornografiska sammanhang. Utskottet hänvisade vidare lill yltrandefrihets­utredningens pågående arbeie med de berörda frågorna och föreslog alt riksdagen skulle förklara motionerna besvarade med vad ulskollel anfört. Riksdagen biföll ulskotiels hemställan.

len fråga tilljuslitieministern(1977/78:373)undradeCalarina Rönnung(s) om en lagändring med sikle på förbud mot sadistiska framställningar och barnpornografi planerades, vilka förarbeten för en sådan lagändring som i så fall vidtagits och vid vilken ungefäriig tidpunkt en proposition kunde påräknas. 1 sitt svar den 11 april 1978 anförde justitieministern all del är angelägel att ulvecklingen mol att utnyttja barn i pornografiska frarasläll-ningar stävjas. Efter redogörelse för direktiven lill yilrandefrihelsutred-ningen i denna fråga uppgav han vidare atl han inhämtat all ulredningen börjai studera frågan med sikle på all ta slällning i så god lid atl ell förslag skulle kunna läggas fram höslen 1978. Ett förslag vid den tidpunkten skulle möjliggöra en proposiiion under våren 1979 och ell försia riksdagsbeslul under innevarande valperiod.

4 Några ord om forskningen

Som konstaterats i proposition 1977/78:91 om radions och televisionens forlsalia verksamhet ra. ra. raedger de undersökningar, som hiuills har publicerats angående effeklerna av våldsinslag i massmedierna, inle några enlydiga slulsalser. Forskningen har emellertid intensifierats under senare år och metoderna har förfinals. Inom videogramutredningen pågår f n. arbeie med en sammanställning över den akluella forskningen.

Man lorde någol förenklat kunna skilja mellan fera olika lyper av effekter.

För det första kan våldsinslagen tänkas ha en instruktiv effekt; raan kan av dem inhämta vissa kunskaper.


 


Prop. 1978/79:179                                                    24

För del andra kan våldsinslagen länkas ha en stimulerande eller utlösande effekt, i försia hand på kort sikt; de aggressiva tendenserna stegras, hämningarna försvagas; man fär lust atl "tillämpa kunskaperna".

För det iredje kan våldsinslagen tänkas ha en mönsterbildande effekl. En långvarig konsumtion av filmer med våldsinslag kan befaras skapa intrycket, alt våld är en legitim eller i varje fall naturlig väg lill framgång i livet.

För det fjärde kan våldsinslagen tänkas ha en avtrubbande effekt. Med långvarig konsumtion av våldsframställningar följer så småningom atl aversionen mot våld som konfiiktlösningsmetod avtar, Indignaiionströskeln höjs och allt siarkare stimuli fordras för all konsumenten skall reagera mol våldet.

För det femte kan våldsinslagen tänkas ha en avreagerande effekt. Man tänker sig här, att den som tar del av sådana inslag därvid lever ut sina aggressioner och lättar på det emotionella trycket. Benägenheten alt själv gripa lill våld kan då tänkas bli mindre.

Forskarna är eniga om att våldsinslag i massmedier kan ha en instruktiv effekt. Praktiskt taget alla forskare anser också att inslagen kan bidra lill att framkalla ett aggressivt beleende. I andra avseenden - såsom i fråga om inslagens avreagerande effekl - råder oenighet.

När del gäller effekterna av pornografiska framställningar är forskningen inte lika omfattande. En dansk kriminolog, Berl Kutchinsky, har dock gjort undersökningar avsedda att söka förklaringar till minskningen av registre­rade sexualbrott i Köpenhamn efter del att del straffrättsliga förbudet mot pornografi avskaffats i Danmark.

Kutchinsky anser sig ha funnit all minskningen vad beiräffar ell par broltsiy per-fönsterlitlning och antastande av småfiickor-kan förklaras som en direkt följd av utvecklingen på det pornografiska områdei. Belräffande våldtäkt och andra grövre sexualbrott medger undersökningarna inga entydiga slutsatser.

5 Överväganden

Efter ändring 1970 och 1971 finns inte längre i brottsbalken och tryckfri­hetsförordningen någon allmän strafföestämmelse om pornografi. Endasi vissa slag av spridning av pornografiska alster är strafföelagda. För vuxna gäller atl var och en så långt möjligl skall la beslämma vilka framställningar han skall la del av - ingen skall behöva utsättas för pornografi mot sin vilja. I fråga om spridande av pornografiska framställningar bland ungdom gäller en strängare bestämmelse.

Förslag om att pornografiska framställningar på nytt skall bli strafföelagda i större eller mindre omfattning har väckts gång på gång under 1970-lalel. Frågan las också upp i direktiven för ytlrandefrihetsutredningen.

1 första hand pekas i direktiven på frågans samband raed filracensuren: avskaffas filmcensuren för vuxna, kan det vara påkallat att i stället öka


 


Prop. 1978/79:179                                                   25

möjligheterna lill efterföljande ingripanden. Den utveckling som har skett på pornografiområdet med bl. a, bilder av barn i sexuella situationer visar enligt juslilieminislern alt en viss försiklig utvidgning av det sirafföara området kan vara motiverad också vad gäller framställningar i andra medier än film t, ex, iryckta skrifter och videogram.

Direktiven nämner även möjligheten att utredningen i en första omgång prövar frågan om införandet av en ny strafföestämmelse om pornografi och våldsframställningar med sikte på ett första riksdagsbeslut under denna valperiod.

Frågan om kriminalisering av pornografi och våldsframslällningar har, som framgår av del anförda, ett nära samband med frågan om filmcensuren för vuxna. Den frågan kommer yttrandefrihetsuiredningen att behandla först i ett senare skede av sill arbeie. Även bortsett från det sambandet måste tanken på en kriminalisering av pornografiska framställningar och våldsfram­ställningar i allmänhel prövas ingående från skilda aspekter. Av den föregående redogörelsen framgår att utredningen ännu inte har kunnat skaffa sig någon klar bild av effeklen av olika lyper av sådana framställningar. På vissa områden måste man också ägna mycken uppmärksamhet ål kraven pä frihet i konslnärlig och vetenskaplig verksamhet och på yttrande- och informationsfrihet i övrigt. Vid eventuell lagstiftning uppkommer här betydande svårigheter vid avgränsningen av del sirafföara området. Del sagda gäller även de framställningar som förenar våld och sexualitet, dvs. den sadistiskt inriktade pornografi som har diskuterats i riksdagen tillsammans med barnpornografin.

De nu beskrivna problem som möter tanken på en kriminalisering har mindre räckvidd och tyngd i fråga om den typ av pornografi vari barn medverkar antingen ensamma eller tillsammans med vuxna. Denna s, k. barnpornografi utgörs av alster som, främst i bild, skildrar barn i sexuella situationer de inte är mogna atl uppträda i. Situationerna svarar ofta mol broitsbeskrivningarna för oiuki med barn eller otukligi beteende. Men barnpornografin innehåller även bilder, som har getts en sexuell innebörd utan alt de avbildade situationerna kan sägas svara mot dessa brollsbeskriv­ningar.

Ett moliv för åtgärder mol barnpornografi är den integritelsskada som kan uppkomraa när bam medverkar vid tillkomsten av pornografiska alsier. Oavsett om avbildandel - vanligen med fotografisk metod - försiggår med barnets samiycke, måste det anses innefatta en allvarlig kränkning av barnets integritet. Barnet kan normall inte överblicka konsekvenserna.

I fråga om barnpornografins vidare effekler ger hittillsvarande forskning inte någon säker ledning. Det är knappast möjligt au lägga fram bevis i frågan huruvida barnpornografiska framställningar kan leda lill resp. avleda från sexuellt övervåld mol barn. I varje fall ger tillgänglig kunskap om effekterna inte anledning atl avslå från atl kriminalisera barnpornografin om en sådan ålgärd anses påkallad av hänsyn till barnens integritet.


 


Prop. 1978/79:179                                                   26

Barnpornografin förefaller vara en tämligen ny företeelse på den svenska marknaden. Produktionen tycks huvudsakligen äga rum i olika västeurope­iska länder, kanske främsi Holland, och USA. Även i Sverige har produklion av barnpornografi förekommit i enstaka fall. Produkterna består till övervä­gande del av tryckta skrifter men också barnpornografi på film förekom­mer.

De tryckta skrifterna saknar som regel uppgifter om tryckeri, tryckort och tryckår. Vidare saknas vanligen uppgift om författare eller annan upphovs­man. Innehållel i skrifterna består till allra slörsta delen av fotograferat material men också teckningar förekommer, medan leximaierialei är föga omfattande och domineras av kontaktannonser.

Brottsbalkens beslämmelser om olukl med barn och otukligi beteende sätter i viss omfattning en spärr för produktion av barnpornografi. Det är emellertid, som lidigare påpekats, möjligt att framställa barnpornografiska bilder ulan alt komma i konflikt med dessa beslämmelser.

Sverige torde i dag vara ett av myckel få länder som tillåter barnpornografi. I många länder, l.ex. Norge och Finland, råder generella förbud mol pornografi. Uttryckligt förbud mot barnpornografi gäller i Västtyskland.

Utredningen har dragit slutsatsen atl barnpornografiska framställningar i bild bör sirafföeläggas. Behovet av en motsvarande kriminalisering av skriftliga framställningar är mindre påtagligt. Konflikter med den konstnär­liga friheten är härockså väsentligt svårare att lösa. Ulredningen begränsarsig i sitt lagförslag lill framställningar i bild.

En strafföestämmelse om barnpornografi bör gälla bilder av alla slag. Av särskild praktisk betydelse är fotografiska bilder. Givetvis åsyftas även bilder framställda raed elektromagnetiska eller andra lekniska meioder. Också tecknade bilder avses. Del kan inle uteslutas att levande modell används som etl led i produkiionen av dem.

Avgörande för strafföarheien bör inle vara, huruvida barnet eller barnen är invecklade i uppenbara sexualhandlingar. Sådana fall tillhör visseriigen dem som strafföestämraelsen främst bör rikias emot, men denna bör omfaita även fall där bilden ges sexuell innebörd genom barnels slällning eller åtbörder. Man kan väl tänka sig fall där ett barn, t. ex. genom speciella kameraarran­gemang, framslälls på etl säll som är ägnat atl vädja lill sexualdriften ulan all barnel kan sägas ha dellagil i elt sexualbeteende vid avbildningen.

Enligt 2 kap. 13 § första stycket regeringsformen lår yttrandefriheten, bortsett från vissa särskilt angivna fall, begränsas endast om särskilt vikliga skäl föranleder det. Sådana skäl föreligger enligt utredningens mening i de fall som åsyftas här.

Om en beslämmelse om barnpornografi skall lå giliighel i fråga om de skrifter som regleras genom TF måste den införas inle bara i brottsbalken utan också i TF, Förslag till strafföestämmelse framläggs härmed,

Beslämmelsen om barnpornografi kan, vad beträffar brottsbalken, lämp­ligen införas i 16 kap. För TF:s del är den naluriiga platsen 7 kap. 4 ij. Till följd


 


Prop. 1978/79:179                                                    27

av radioansvarighetslagens konstruktion återverkar avlåtiningen av brotts­balken och TF i detta hänseende omedelbart på innebörden av begreppet otillåtet yttrande i lelevision.

1 förslagel har inte någon åldersgräns angivits. Med tanke på olikheterna i skilda individers ulveckling bör någon sådan gräns inte heller föreskrivas. Bestämmelsen syfiar lill atl skydda unga människor, vilkas könsmognads­process inte är avslutad. Den närmare gränsdragningen lar ankomma på rättstillämpningen.

Endasi i sällsynia undantagsfall kan det vara befogat atl publicera bild där barn framslälls i en sexuell situation. Som exempel på fall, där sådan publicering enligt utredningens mening kan vara försvariig, kan nämnas publicering som låler sig försvaras av konslnäriiga hänsyn. Också som led i en allvariigt syftande nyhetsförmedling eller som inslag i vetenskapliga arbeten kan bildpublicering av här avsett slag framstå som försvariig.

För alt kriminaliseringen inle skall omfatta nu angivna och likartade fall bör strafföestämraelsen innehålla ett undanlag för framställning som är på detla sätt försvarlig. Avgörande vid bedömningen av en framställnings försvarlighet bör vara det syfte, som ligger bakom framställningen, och del samraanhang, sora den förekoraraer i. Syftel bör givetvis vara allvarligt och ell annat än alt väcka ett sexuellt behov hos åskådaren. För atl samman­hanget skall anses försvarligt bör också det vara allvariigt. Bilden skall ingå som ell naturligt och befogal element i sammanhanget.

Som broltsbenämning föreslås "barnpornografibrott". Ordet pornografi används däremoi inte i broitsbeskrivningen.

Straffet föreslås bli böler eller langelse i högst sex månader. Del är samma straffskala som gäller för brotten otillåtet förfarande med pornografisk bild och föriedande av ungdom.

Särskilt yttrande av Per Unckel

Yllrandefrihelsulredningen har enligl sina direktiv lill huvuduppgift att pröva möjligheterna alt vidga del skydd tryckfrihetsförordningen ger också till andra medier. Därutöver lämnar direktiven möjlighet för utredningen alt om den så väljer med förtur behandla frågor med anknytning lill våld och pornografi. I direktiven anges en sådan prövning som särskilt påkallad om utredningen skulle föreslå ett avskaffande av filmcensuren för vuxna.

Den svenska tryckfrihetslagstiftningen uppbärs av principen all endasi utomordentligt slarka skäl kan motivera en inskränkning i tryckfriheten. Blott del faktum atl en företeelse för en överväldigande majoritet framstår som osmaklig och frånstötande är inle skäl nog att ingripa mot företeelsen med tryckfrihetslagstiftningens hjälp.

I föreliggande betänkande har ytlrandefrihetsutredningen valt alt ulan anknytning lill censurfrågorna bryla ut barnpornografin för särskild behand­ling. Någon analys av pornografin i allmänhel eller av våldsproblemen har


 


Prop. 1978/79:179


28


ulredningen inte ansett sig behöva göra innan dess att ställning las till barnpornografin. Enligt min mening hade ulredningen bort pröva hela frågan om våld och pornografi i ett sammanhang. Vid en sådan prövning hade det varit möjligl all bättre överblicka de vidare konsekvenserna av del motiv utredningen anför som skäl för barnpornografiförbudei,

Elt ställningstagande till inskränkningar i tryckfriheten innebärande etl förbud mot barnpornografiska alsier har nära samröre med framför allt pornografifrågor i allmänhel. Varje inskränkning av iryckfrihelen - hur oväsentlig den ur iryckftihelssynpunkl än kan synas och hur angelägel det syfte som inskränkningar uppbärs av än må vara - innebär etl brott mot den huvudprincip tryckfrihetslagstiftningen baseras på.

Ulredningen hävdar att barnpornografin är eU klart avgränsat område. Man utgår därmed från all del moliv som anförs för au förbjuda spridning av skrifter med barnpornografiskt innehåll inte likaväl kan motivera inskränk­ningar på andra områden. Ett säkert underlag för en sådan slulsats saknas emellertid enligl min mening innan dess en närmare analys av kringliggande områden kommit till stånd. Det motiv ulredningen baserar sitt förslag på, nämligen all barns integritet skadas om spridning av barnpornografiska alsier tillåts skulle kunna tänkas vara tillämpligt också på andra av många som stötande ansedda skrifter.

Jag delar utredningens inställning lill barnpornografi och förordar det anförda till trots att den föreslagna inskränkningen i iryckfrihelen vidlas. Utredningen har emellertid inte i önskvärd utsträckning förmått precisera och avgränsa motiveringarna förden nu aktuella tryckfrihelsinskränkningen. Della hade enligl min mening varit möjligl men hade krävt atl utredningen redan i samband med de nu föreslagna åtgärderna också hade belyst angränsande tryckfriheisfrågor. Jag vill mot bakgrund av della inte molsäua mig utredningens förslag men avseratt i senare sammanhang åieraktualisera en belysning av motiv föratt inskränka tryckfriheten som även omfatlar det Sleg som utredningen nu förordat.


 


Prop. 1978/79:179                                                             29

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över yttrandefrihetsutred­ningens betänkande (Ds Ju 1978:8) Barnpornografi

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, rikspolisstyrelsen, 1977 års sexualbrottskommitté (Ju 1977:03), utredningen (Ju 1977:08) om barnens rält, socialstyrelsen, statens biograf­byrå, statens filmgranskningsråd, statens barnfilmnämnd, radionämnden, skolöverstyrelsen (SÖ), konsumentverket, AB Svenka Pressbyrån, Allmän­hetens pressombudsman (PO), Sveriges videoproducenters förening. Konst­närliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Kooperativa Förbundel (KF), Pressens samarbetsnämnd (Publicistklubben, Svenska journalistförbundet och Svenska tidningsutgivareföreningen). Riksförbundet Hem och Skola, Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), Rädda Barnens Riksförbund, Svenska bokförläggareföreningen. Svenska fotogra­fernas riksförbund, Sveriges författarförbund samt Sveriges Radio AB,

KLYS har förklarat sig instämma i förfatlarförbundeis yttrande och har därutöver anfört vissa synpunkler.

Konstnärernas riksorganisation (KRO) och Föreningen svenska tecknare, vilka är medlemmar av KLYS, har instämt i sisinämnda organisations yttrande i likhet med Svenska fotografernas riksförbund, som dämtöver har anfört vissa synpunkler.

RÅ har bifogat yttranden från cheferna för åklagarmyndigheterna i Slockholm, Göieborg och Malmö.

Yttranden har dessulom inkommit från Operation Ansvar, Aktionen "Kamp mot porr och prostitution" samt Svenska facklärarförbundets stockholmsavdelning, som därvid har hänvisat lill det yttrande RFSU har avgelt.

2 Allmänt om remissutfallet

Samtliga remissinslanser förordar ati man inför eu förbud i någon form mol framställning och spridning av barnpornografi. Från många håll påpekas att det kan ha oUigenheier att bryta ut den frågan från sanmianhanget med annan pornografi, men de fiesta som diskuterar den saken finnerdet trots allt .så angeläget med ett förbud att man tills vidare bör kunna godta en sådan lösning. Etl fåtal instanser kommer dock till motsatt ståndpunkt.

En del remissinslanser diskuterar också vilket som är det bärande motivet lör ett förbud. Det av ulredningen ;mlorda motivet - skyddet lör barns integritet - godtas allmänt. Men några instanser hävdar att det kan finnas fier


 


Prop. 1978/79:179                                                    30

skäl lill elt förbud och att man kan övorvjiga alt på nylt inlöra en regel liknande den lÖrc år 1971 giillaiHio om sårande av ttikl och sedlighet.

I många yttranden berörs också olika problem röranilc avgränsningen av det sirafföara området, och del rramlörs önskemål om en precisering av den föreslagna bestämmelsen.

Bland andra frågor som lilldragii sig intresse vid remissbehandlingen kan nänmas var i brottsbalken bcstämmcl.sen bör placeras, denna bestämmelses förhållande till vissa andra straflbuti samt den föreslagna straffiaiiiuden. Från några håll ifrågasätts också en inskränkning i den allmänna spridningsräu som är stadgad i 6 kap, I ij tryckfrihetsförordningen,

3 Allmänna uttalanden

Samtliga remissinstanser finner det motiverat att kriminalisera barnporno­grafi,

JK delar utredningens syn på barnpornografi,

RÅ anser att barnpornografi i alldeles siirskilt hög grad är elt otillböriigt uinyttjande av enskilda människor.

Hovrätten över Skåne och Blekinge ansluler sig till förslagets syfte att rida spärr mot utvecklingen på barnpornografiområdei. Hovrätten understryker särskili det av utredningen framförda motivet till ingripande mol barnpor­nografin nämligen att barns medverkan vid tillkomsten av pornografiska alster innefatlar en allvarlig kränkning av barnets integritet. Det skydd för barn som ulredningen här vill skapa ligger också väl i linje med den förstärkning av barns rättsliga slällning som statsmakterna uppdragit åt ulredningen om barnens rätt ati lägga fram förslag om. Barnpornografiska alster framslår för de fiesta människor som osmakliga och frånstötande. Alt barn utnyttjas som pornografiska motiv i konmiersiellt syfte saknar enligl hovrättens mening varje berättigande.

Överåklagaren i Stockholm uttalar:

Tryckfrihet är en förutsättning för etl fritt åsiktsutbyte och fungerar, så som reglerna är utformade i vårt land, även som etl hinder mot maktmissbruk från exempelvis myndigheternas sida. Denna funktion hos tryckfriheten vill säkert ingen förhindra eller försvåra. Tryckfrihetsförordningen förulsätier emellertid att beslämmelser kan meddelas till skydd för enskilds rätt och allmän säkerhet. Med beakiande härav synes det inle behöva inge betänk­ligheter atl bland de otillåtna yttrandena i 7 kap, 4 § tryckfrihetsförordningen införa barnpornografibroti. Det kan synas svårt för många all förslå vad framställning av barn som sexualobjekl har aU göra med de omistliga värderingar, varpå iryckfrihelen ytterst vilar. Barnpornografin kan, om den fritt får utveckla sig i en alllmer provocerande riklning - vilket icke kan anses uleslulel - i stället medföra att allmänheten förlorar aktningen för lagstift­ningen, vilket ytiersl kan skada de idéer, som ulgör grund för tryckfrihe­ten.

Överåklagaren tillstyrker alt barnpornografi slrafföeläggs såvitt avser framställning i bild.


 


Prop. 1978/79:179                                           31

Överåklagaren I Göteborg påpekar att det föreliggande förslaget i princip molsvarar en lagstiftning som redan förekommer i en del andra europeiska länder. Vägande skäl mol all införa en sådan lagstiftning i Sverige saknas. Kopplingen med tryckfrihetslagstiftningen är nödvändig.

Också överåklagaren i Malmö delar hell den av ulredningen redovisade uppfattningen all barnpornografi utgör en allvariig kränkning av berörda barns integritet. Det är därför angeläget med lagstiftning om förbud mot barnpornografi, förbud som f ö. uppenbarligen råder i de fiesta länder.

Rikspolisstyrelsen delar utredningens uppfattning alt barnpornografiska framställningar i bild bör sirafföeläggas.

Enligl utredningen om barnens rätt behöver barnel bl. a. skydd för sin integritet. I likhet med ytlrandefrihetsutredningen anser utredningen atl ell sätt på vilket man kan skydda barnets integritet är atl förbjuda pornografi vari barn medverkar. Ulredningen tillstyrker all förbud mol barnpornografi införs men ifrågasäller om inle redan själva utnyttjandet av barnet som modell vid framställning av pornografiska bilder borde behandlas som en särskild form av sexualbrott. Anledning kan möjligen finnas för 1977 års sexualbroiiskom­mitté och ev. prosiiiulionsulredningen atl närmare överväga denna fråga.

Socialstyrelsen är positiv till atl barnpornografiska framställningar i bild föreslås bli strafföelagda. Förbud mol barnpornografi far anses väl motive­rat.

Statens biografbyrå och statens filmgranskningsråd tillstyrker utredningens förslag.

SAo/övp/smWiP/; (SÖ) delar utredningens inställning till barnpornografi och tillstyrker de föreslagna lagändringarna. Enligt SÖ:s bestämda uppfattning är detla etl område där inskränkning i tryckfriheten får anses befogad. Sannolikt överensstämmer även ett förbud mot barnpornografi med del allmänna räiismedveiandet.

Konsiiineniverkei biträder uiredningens förslag om införande av elt särskilt siraffstadgande om barnpornografi. Framställning av pornografiska bilder med barn finner verkel utgöra ett exempel på otillböriigt utnyttjande av barns godtrogenhet. Konsumentverket delar utredningens uppfattning atl hänsy­nen lill barns integritet moiiverar ett särskilt stadgande i tryckfrihetsförord­ningen. Konsumeniverkei betonar också i likhet med sexiiatbrotiskoininiiién och Ulredningen om barnens rätt belydelsen av alt den föreslagna besläm­melsen leder till en effektiv bevakning av området.

AB Svenska Pressbyrån har i princip inle några invändningar mot en kriminalisering av den form av barnpornografi som utredningen åsyftar med sill förslag. Någol för tryckfriheten väsentligt intresse lorde inle därmed åsidosättas.

Inieheller Pressens samarbetsnämnd har någon erinran mot kriminalisering av den form av barnpornografi som ulredningen behandlar i sitt betan-


 


Prop. 1978/79:179                                                    32

kaiule.

Sveriges Radio AB anser att en vidsträckt yttrandefrihet är en nödvändig förulsätlning för en fri debatt i samhälls- och kulturfrågor, Lagsiiftningen bör inte medföra andra inskränkningar i yttrandefriheten än vad som behövs för att värna om andru viktiga allmänna eller enskilda inlressen. Särskilt starkt är kraven på frihel i konstnärliga och vetenskapliga verksamheter, något som kommillén även i betonar i sin ulredning. Della gör all en lagstiftning inom yttrandefrihetens område alltid har svårt att finna en säker avgränsning av del sirafföara områdei. Tyvärr medför en vidsträckt yttrandefrihet i en del fall även missbruk av denna frihet. Del kan tvinga lagstiftaren att ingripa med lagförbud i stället för all lila till all självsanering och ansvar skall fungera. När det gäller Sveriges Radios verksamhet framslår det emellerlid som onödigt med den av ulredningen föreslagna inskränkningen i yiirandefriheislagsiift-ningen, eftersom förelaget redan i dag icke skulle kunna visa sådana bilder som föreslås bli sirafföara med hänsyn lill de beslämmelser i radiolagen och företagets avtal med staten som reglerar programinnehållet. Enligt radiolagen skall programföretag bl. a. hävda principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. I avtalet finns bl, a, en beslämmelse som skyddar den personliga integriteten. Bägge beslämmel­serna skulle kunna lillämpas i dessa fall. Även om Sveriges Radio således i princip är emot lagfästa inskränkningar i yttrandefriheten har företagel förståelse för utredningens moliv lill förslagel om införande av ell barnpor­nografibroti.

KF delar uppfattningen all tryckfriheten ej bör begränsas annat än när myckel allvarliga skäl därför föreligger. Utredningens förslag om ålgärder i efterhand mol barnpornografibroti finner KF emellertid välbetänkt och angelägel. I ulredningen har getts övertygande skäl för förslagels ulformning och KF bedömer all förslagel väl motsvarar den opinion som medlemmar i landets konsumentföreningar har gett uttryck för.

Riksförbundet Hem och Skola tillstyrker all de lagändringar som ulred­ningen föreslår snarast genomförs men markerar atl enbart lagstiftning inte torde vara lillräcklig. Dels kommer alltid gränsfall och tolkningslvisler atl dyka upp, dels finns risk för verksamhet inom detla område utanför lagens råmärken. Barnpornografin måste därför enligl förbundet ses ur ell helhels-perspektiv och inle enbart uren snäv juridisk synvinkel som etl problem för yttrandefriheten. Den måste också bekämpas genom au raänniskor får kunskap som ger dem möjlighet att inom sig utveckla motståndskraft mot förråande lendenser. Pornografi är lill slor del en fråga om respekt för egen och andras integritet och värdighet och förbundel påpekar all en väl ulbyggd föräldrautbildning tillsammans med skolans samlevnadsundervisning - i den mån den förverkligas i enlighel med givna anvisningar - är kraftfulla instrument för all på sikt ge denna kunskap.

Rädda Barnens Riksförbund anför:


 


Prop. 1978/79:179                                                            33

föratt barn skall lå utvecklas på cii positivi säit krävs au vuxna i samhället lareit gemensaml ansvar lör barnens uppväxt, I elt sådant skydd ingårock.så all se lill all barns intcgritci inte hotas. DärlÖrscr Rätkla Barnen positivt på yiirandcrrihcisuirctliiingcns lörslag au lörhjiida såilan |X)rnografi i vilken barn nictlvcrkar och tillstyrker röljaktligcn alt cii förbud mol barnpornografi införs.

Del Slår Rir Rädda Barnen samtidigt klarl au frågan om barnpornografi inte lår ryckas loss tir sitt soi:iala ,sammanhang. Orsakerna till att pornografin i vårt land har fåll den omlatining den gjort är många och komplicerade. En fiirbiidslagstiftning kan .som i dciia läll ibland vara moiivcnid, men får aldrig ersätta en förutsättiiingslös analys av de djupare liggande mekanismer som ligger bakom syniiomcn pornografi och prostitution. Omen sådan analys inte kommer lill stånd eller görs lÖr grund kan en lagstiftning lå paradoxala effekler, Riidda Barnen rörutsiiticr au detta noga övervägts inom departe­mentet,

RFSU instämmer i uiredningens uppfattning atl del finns särskilda skäl för förbud mot barn pornografiska bilder. En kategori av sådana bilder kan inte framställas utan atl sirafföara sexuella handlingar mellan barn och vuxna arrangeras. Om dessa handlingar utgörs av samlag i en eller annan form innebär de en psykisk chock för barnel och medför en betydande risk för all barnel för framtiden kommer alt känna skräck för sexualfunktionen.

RFSU fortsätter:

Mindre avancerade sexuella beteenden såsom blottande eller s. k. oluklig beröring behöver inte ha dessa effekter på barnet, om inle den vuxne, som får kännedom om händelsen, reagerar obehärskat. Men atl utsätta ell barn för sådana handlingar och alt återge situationen i bild samt utställa och salubjuda bilden innebär ändå ell långtgående övergrepp mot barnels integritet. Därför finns del skäl all innefalta även sådana framställningar i ell förbud mol barnpornografi,

Sveriges videoproducenters Jörening har uppfattningen att vae ändring av tryckfrihetslagstiftningen som innebär inskränkning i tryckfriheten måste vara underbyggd av mycket starka motiv. Även om det kan ifrågasättas att utredningen i tillräcklig grad analyserat motiven förden föreslagna ändringen delar föreningen utredningens inställning till barnpornografi och rekonmien-derar att den föreslagna inskränkningen i tryckfriheten genomföres.

Aktionen "Kamp mot porr och prostitution" tillstyrker och välkomnar förslagel att kriminalisera exploateringen av barn som pornografiska moliv.

Sloekholms lingsräii delar uiredningens uppfattning att barnpornografi inte bör tillåtas men har en något mer kritisk attityd och fortsätter:

Enligt betänkandet skulleden utveckling som skett på pornografiområdet med bi, a, bilder av barn i sexuella situationer motivera en viss försiklig utvidgning av det sirafföara området. Tingsrätten uigår ifrån au utredningen med återgivande av cleiia uttalande, som i lörevarunde sammanhang kan te sig tveksamt lill sin innebörd, inte avser annat iin att just s, k, barnpornografi skulle motivera den föreslagna ändringen, öm vad den åsyftade utvecklingen

3 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 179


 


Prop. 1978/79:179                                           34

innebär har i bctänkaiKlei emellertid inte liininais någon upplysning. Rctlan av ticnna anledning niåsic lingsriiiiciis Miiaiule lörses mod den allmänna rcscrvaiion som ligger däri all lingsräiion ipio har sii; niirniare bekant Ulvecklingen i fråga,

Scxiuilhroiiskomniiiieii liir en mer uilörlit; bakgrinulsiliskussioii och aiilör:

Llpphiivanclei av det Iram lill år l'>71 gällande lörbiKlci mot lianisuillning och spridning av pornografiska alsier har meclförl all man ITiii oil ulbud av pornografi vars art och omlaitning man knappast hade föruiscu. Dciia har, som redogörs för i hciänkantlci, löranleti ålskilliga opinionsyiiringar med krav på återinföranilc av någon form av begriinsningar av ilci tillåtna området för pornografiska framsiällningar. Den s, k, sc\libcralisni, iiiet! sin långigå-ende tolerans av företeelser som pornografi och prosiiuition, som \ar lörhärskande under 1960-ialci, har under innytande av det .senaste tlcccn-niets könsrollsdcbati elterlrätts av en mera nictlv cien och krilisk syn pa dessa frågor. Vad giiller pornografi har man siirskilt rramhållit, att den innebär en exploatering av kvinnokroppen och en förnedring av kvinnan, Dci härockså påståtts att det rikliga pornografiska utbudet har bidragit till en ökning a\ prostitutionen. Man har främsi viini sig mot sådan pornognifi som har inslag av våld och sadism,

I fråga om barnpornografi har i viss mån samma argument använts. Man har sålunda betonat all denna typ av pornografi innebär en exploatering av barnet och har bidragii till en ökning av ungfiicksprostitutionen. Men också en annan faktor har understrukils, nämligen att ett barn, lill skillnad från en vuxen person, även om avbildningen sker med barnels samiycke, måste antas sakna förmåga alt förslå innebörden av sin medverkan och all överblicka konsekvenserna av denna.

I vissa fall innefattar, såsom utredningen påpekat, en pornografisk avbildning av etl barn brotl mol 6 kap, 3 eller 6 ij BrB. dvs, oiuki med barn eller otukligi beteende. Då det föreligger eu beroendelörhällande mellan parterna kan iiven siadgantlei i 6 kap, 4 ij BrB om otukt med ungdom liinkas bli tillämpligt. En bild av barn kan dock vara pornografisk utan att cicn föreställer könsligi umgänge med barnel eller könslig beröring a\ detta och det är då stranVitt atl framstiilla eller sprida bilden. Vidare kan genom trickfoiografering och liknande metoder könsligi umgiinge eller könslig beröring framställas med utnyttjande av en i och för sig oskyldig bild a\ barn, Framsiiillning av teckningar vid vilka inie levande modell har använis omfattas givelvis inte heller av något av de niinmda stralfstadgandena.

Att döma av de (åtaliga domar som meddelats är de möjligheter som sålunda finns alt ingripa med siralT mol barnpornografi med siötl av brottsbalken olillriickliga. Au antalel domar är så ringa kan emellertiil också bero på de uppenbara svårigheterna att spåra bildernas upphovsmiin. På senare tid har dock några fall av strafföar framställning av barnpornografi uppmärksanmiais i pressen. 1 samlliga fall har framsiällaren varit barnets vårdnadshavare eller annan niirsiåcnde eller eljest bekant person.

När det gäller den straffräitsliga bedömningen av hithörande företeelser står man strängt taget inlör två skilda problem.

Redan själva ulnyiijandel av eu barn soni modell vid framställning genom fotografi eller teckning eller liknande förfarande av pornografiska bilder innebär ofta en kränkning av barnets personliga integritet. Denna kriinkning blir särskilt allvarlig genom att barnet i allmänhet saknar alla löruisätiningar


 


Prop.  1978/79:179                                                                35

all bedöma inncbörtlcn och konsekvenserna av de handlingar cici lörmås alt ullöra, samlidigl ,som hiiiulciscr av dclia slag knappast kan undgå all på cu negalivi och skadligl siiii jiåvcrka del hell skytklslösii barneis upplänning om och förhållningssiiti till sin egen och andras sexualitet. I allvarliga fall kan man riikna med djupgåcntlc och bestående skadeverkningar.

Nu giillande besiiimmcLsor om straft' för .scdlighcishrotl blir lilliimpliga på cu förfarande av del hiir slaget endast om giirningcn inncläiiar könsligi umgiinge med barnet eller sådan könslig beröring av barnet som iir atl anse som .sedlighetssårande. I åtskilliga fall då barn pornografiska biklcr rramställs torde dessa loruisiitiningar inie vara uppfyllda,

Sexualbroltskonuniiitcn vill för sin del ifrågasätta om det inte bör övervägas alt strarfräiisligt behandla förfaranden av det senare slaget som en särskild form av sexualbrott, vid sidan av de nu giillande beslämmelserna om sira IT lör olukl med barn eller ungdom, otukligi beteende och förförelse av ungdom. Delta skulle med all siikcrhet leda lill au sådana giirningar kom alt beliiggas med betydligt striingarc straff iin som över huvud laget kan överviigas inom ramen loren siraffiagsiiftning som tar sikte uteslutande på sjiilva framställ­ningen och spridningen av barnpornografiska bilder. Mycket lalar enligt uiredningens mening tx'kså för all ålskilliga av dessa förfaranden allmänl upprällas som lika siralTviirda som vissa former av sådana mot barn riktade handlingar som en ligt gällande lag bedöms som sedlighetsbrott. Och det är att märka, atl sådana förfarandens straffvärdhet i princip kan och bör bedömas på samma sätt, helt oberoende av om de i de enskilda fallen över huvud taget leder till någon framställning och spridning av pornografiska bilder.

Det torde ligga väl inom ramen för.sexualbrottsutredningens uppdrag att ta upp hiihöranile frågor till en förutsättningslös prövning, Konmiiltén har också för avsikt atl i eu senare skede av sill arbete överviiga innehållel i beslämmelserna om straff lör sexualbrott från nu angivna synpunkter.

Detta hindrar självfallet inte alt den andra sidan av problemet, dvs, de tryckrrihetsräiisliga aspekterna av dessa förfaranden, iignas uppmärksamhet från straffrättsliga synpunkter. Men i den mån det förfarande, varigenom en barnpornografisk bild framställs, i en framlida lagsliftning blir straffbelagt såsom en siirskild form av ett mot barnet riklat sexualbrott, bör det inte ifrågakomma au därjämte bestraffa gärningen som ett bron mot allmän ordning enligt en bestämmelse av den innebörd som yttrandefrihetsuired­ningen nu föreslår. Däremot synes del befogat all i 16 kap. BrB - och i tryckfrihetsförordningen - siadga särskilt straff för spridning av barnporno-grafiska bilder. Tydligi är nämligen, au spridningen av en sådan bild kan, i all synnerhet om barnet kan identifieras, innefatta en ytterligare och självständig kränkning av barnets integritet, som även den kan få ödesdigra konsekvenser för barneis fortsatta psykosexuella utveckling.

Tänkbart iir givelvis, all en framlida lagsliftning, varigenom själva framställningen av en barnpornografisk bild bestraffas som eu sexualbrott, får eu tillämpningsområde som länmar vissa mindre allvarliga men likväl siraffvärda förfaranden utanför dei sirafföara områdei. Det kan då bli akiuelli att komplettera en sådan lagstiftning med bestämmelserom straff för sådana förfaranden för framställning av barnpornografiska bilder.

Sveriges jör/åtiar/örbiind intar en kritisk hållning lill uiredningens krimi­nalpolitiska bakgrundsanalys och anför bl. a.:

När man överviiger alt kriminalisera etl förfarande gäller det att först analysera vad man vill uppnå med kriminaliseringen och vilka handlingar


 


Prop. 1978/79:179                                                                 36

mun \ill koiimui iii, dvs. au disfmkt bcstliniiiui det kiiminalpoliiisKa nialci.

Under avsnitt 2, påvisar yllrandefrihelsulredningen all själva produk­tionen av pornografiska framställningar i bild ofta redan nu innefattar brott mot beslämmelser i 6 kap. brottsbalken, I motiven lill lagförslaget framhålles del emellerlid au barnpornografin också innehåller bilder, som har getts sexuell innebörd ulan att de avbildade situationerna kan sägas svara mol brollsbeskrivningar i nu gällande lagregler och att del alltså går all nu framsiälla barnpornografiska bilder utan all komma i konflikt med sagda bestämmelser. Utredningens slutsats är all man därför nu bör kriminalisera själva framställningen av dylika bilder.

När del gäller effeklen av pornografi på läsaren/iiiiaren anser ulredningen au nvan niigoi lorenklat kan skilja mellan lbn> olika lypcr: ins\Tukii\ cftckt, siiiiiulcraiulc ollcr uiliisandc elTcki. niiinsierbiklandc olTcki, avirubbaiulc olTcki och avreagerande cn'cki. När man kommer lill nioiiscn drar utred­ningen cmcllcriiil inte några direkta sUnsalscr hiirav. På s, 22 anlor man "Ku motiv lor iugiirdcr mot barnpornograf; iir don iniogrilciskriinkniug som k;in uppkomma vid liUkonisvcn av pornografiska alster", OoUa \isar sig emel­lertid också vara utredningens enda moli\: av behovet au skydda barn mol all N ara modcU lör pornografiska bilder drar man direkl sluisaiscn au bilderna som sådana bör vara kriminaliscrado, i följd \;ira\ ii\cii spridning a\ dem skall straribcläggas.

Som Iranigårav det sagda saknas det i utredningens motioring ou entydigt irycklrihotsriiitsligi resonemang som bakgrund lör lorslagci au kriminalisera spridning av barnpornografi. Denna brist i uvrcdnmgcns kriniinalpoliuska ö\or\agandcn lår vissa följder lör utredningens lorisaua diskussion och lor mlormningcn av den föreslagna lagiexlen, \ycn skapar ocksä svårigheier lor remissinslanserna au ta ståndpunkt till förslaget.

En kriminalisering lill skydd för barnel avser cu änmc som i och för sig faller ulanför SFF:s bevakningsomrädc, Eticrsom ulredningen samman­kopplat skyddssynpunkien med yiirandcrrihctcn är dci cnicllcriid nödvän­digl för Vrukibara resonemang kring den senare aU la slällning iWcn lill behovet av en direkl på barnet inriktad skydd.shcstånimcisc. SFF an,scr sig därför böra yttra sig på deua område och separal granska behovel av on hcsiiimmclse lill skydd för bam uren vidare kriminalpoliiisk ooh lagleknisk synvinkel.

Förbundel delar uiredningens mening all barn skall skyddas mol all vara modeller för pornografiska bilder. Del är uppenbart all nuvarande lagregler om oiuki med eller oluktig beröring av barn inle räcker som skydd. Bilder kan ges en sexuell innebörd redan genom barnets kroppsställning eller åtbörder och bilderna kan framställas under förhållanden, då den vuxnes åtgärder begränsas lill instruktioner eller l. o. m. till ell utnyttjande av barnets spontana beleende, men där del ändå för barnet framstår som en kränkning all avbildningen genomförs.

Förbundel kommer till slutsatsen alt tillstyrka en lagregel genom vilken framställning av barnpornografi efter levande modell kriminaliseras.

När del härefter gäller den iry o kfr i heisräiisliga regleringen konstaierar förbundel all uiredningens förslag lill kriminalisering av fram­ställande och spridande av barnpornografi såsom eu bron moi allmän


 


Prop. 1978/79:179                                                                 37

ordning uppenbarligen har lillkonunii främst i syfte au den viigcn komma frum lill cu iryckrrihcisbroli. Dciia följer redan diirav all del iir fråga om en yltrandefrihelsuiredning, som knappast har mandat au granska kriminallag-siiftningen som sådan, och som därlor enligl direktiven icke kan ha i uppdrag all primärt föreslå ändringar i brottsbalken. Sannolikt iir detta också anledningen till att utredningen har stannat lör all föreslå införandet av en besiiimmelsc i brottsbalken som skall kunna bilda underlag lorden ändring i tryckfrihetsförordningen som direkt avses i direktiven, Förbundel fortsätter:

Förbundet harovan påpekat atl utredningens bristande kriminalpoliiiska analys gör del svårt all la slällning till förslaget. Vid sin vidare granskning måste emellerlid förbundel utgå från atl behovel av en skyddsbestämmelse för barn som modell för pornografiska bilder är en sak för sig och därför sak nar omedelbar relevans för iryckfriheisresonemangen. Utgångspunkten för vad som sägs nedan är alltså, att barneis skyddsbehov tillgodoses genom en ändring i 6 kap. brottsbalken av den innebörd som förbundet har föreslagit. Vad som återstår är då att undersöka, om det finns anledning au införa en mera övergripande bestämmelse med förbud mot framställande av porno­grafi med barn som motiv samt mot spridning av sådana bilder.

Avslutningsvis hemställer förbundet atl,eftersom det är av yitersta vikt att remissinstanserna får tillfälle all ta slällning lill textförslag som bygger på de principer förbundet anger i silt remissyttrande, man inom departementet snarast gör en utredning och framlägger förslag lill lagtext i angiven riklning, vilket förslag sedan kan gå på snabbremiss till de instanser som ytirat sig över förevarande utredning.

KL ySansluter sig till författarförbundets analys och kritik av uiredningens förslag och finner därför ingen anledning all belräffande slutsatser som man delar med förbundet ytteriigare ulveckla argumenten.

4 Utredningens förslag om dellösning beträffande barnpornografi

Frågan huruvida en omedelbar dellösning är motiverad diskuleras av JK, RÅ, hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, sexualbrolls-koraraillén, slalens barnfilmnämnd, radionämnden, KLYS, Riksförbundet Hem och Skola, Svenska bokförläggareföreningen. Svenska fotografernas riksförbund samt Sveriges författarförbund.

JK, RÅ. Stockholms tingsrätt, KLYS och Svenska fotografernas riksförbund avstyrker en sådan dellösning, medan de övriga komraer frara lill motsatt ståndpunkt.

JK som inslämmer i uiredningens allraänna syn på barnpornografi anser i likhel med uiredningens ledamol Unckel atl det skulle ha varil önskvärl med en helhelsbedömning av pornografifrågan.

RÅ framhåller att erfarenheten av tidigare lagstiftningsarbete på föreva­rande område visar det vanskliga i atl försöka dra upp gränser för vad som från raoralisk synpunkl eller av rena ansiändigheisskäl kan accepteras. Sedan


 


Prop.  1978/79:179                                                   38

brouei sårande av tukt och sedlighet utmönstrats bygger också numera den lagsliftning som riktar sig mol pornografi på andra krilerier, främst på behovel atl skapa skydd för den enskildes integritet. Allmänt sett har dock inställningen lill pornografi svängt efter den liberalisering som ägde rum under slutet av 1960-lalet och början av 1970-lalet, Krav på skärpning har sålunda nu från flera håll förls fram när del gäller skildringar av våld och sexuella beteenden. Frågan om kriminalisering av våldsframslällningar och pornografi är under övervägande i ytlrandefrihelsulredningens arbeie. Man kan av denna anledning ställa sig tveksam lill om det är lämpligt atl nu bryla ul en del av della komplex. När det gäller barnpornografi är del emellerlid i alldeles särskilt hög grad fråga om etl otillbörligt utnyttjande av enskilda människor. Den som vid framställningen av bild som visar ett sexuellt beteende använder sig av barn som agerande kränker sålunda allvarligt barnets integritet. Barnet saknar i regel insikt om arten av eller syftet med del förfarande del utsätts för. Del kan inle heller överblicka konsekvenserna av sin medverkan. Den skadliga verkan som kan vara förknippad med barnpornografi talar i och för sig för alt objektet fören kriminalisering bör vara inle innehållet i den pornografiska framställningen/bilden ulan själva nyttjandet av barn i sådant sammanhang. Kriminaliseringen skulle således tjäna närmast som ell komplement till slraffsiadgandena om olukl med barn och otukligi beteende. Emellerlid kan det antagas atl en kriminalisering med sådant innehåll skulle få endasi en begränsad effekt. Bilderna torde mestadels framställas ulomlands. Under alla förhållanden lorde det bli en mycket svår uppgift all spåra gärningsmannen endast med ledning av tillgängliga bilder. Vill man skydda barn mot otillböriigt utnyttjande i samband med barnpor­nografi synes man därför vara nödsakad all rikta kriminaliseringen mol innehållet i eller spridandet av den pornografiska produkten. Med hänsyn till alt det sålunda skulle komma att röra sig om elt ingripande lagstiftningsvägen mol pornografi och delta enligt RÅ:s mening bör övervägas i ett enda sammanhang avstyrker RÅ alt man nu genomför en särskild lagstiftning på området.

Stockholms tingsrätt pekar på all produktionen av barnpornografi här i landet, som ulredningen också anser, torde vara av blygsam omfaltning. Tingsrätten vill som sin uppfattning i enlighel härmed uttala, all skäl inle anförts för all nu lill särskild behandling upplaga den akluella frågan. Denna bör enligt tingsrätten behandlas som en del av en samlad undersökning av pornografi och våldsframställning.

Svenska fotografernas riksförbund vänder sig mol den ofullständiga ulred­ningen och anser atl delbelänkandet inte borde ha offentliggjorts separal utan ha tagits in i utredningen i sin helhet, i sitt hela sammanhang, och inle vara så lösryckt och ofullständigt.

/wLldelar helt den inslällning som uiredningens ledamot Per Unckel har gelt uttryck för i sill särskilda yttrande. Anledningen lill alt denne inie till fullo dragii konsekvenserna av sina resonemang tycks enligt KLYS vara, all


 


Prop.  1978/79:179                                                                39

han endast intuitivt har spårat de grundläggande felen i utredningens kriminalpolitiska koppling mellan motiv och förslag och därför inte haft möjlighet att la ställning fördel fall mun, på av ulredningen angivna grunder, inför en strafföestämmelse i 6 kap. brottsbalken, KLYS finnerdet antagligt att Unckel - och kanske andra ledamöler - skulle ha kommit lill annan slulsats beträffande lämpligheten att nu separal införa en tryckfriheisinskränkning, om de av uiredningens juridiska expertis fått klariagl, att de syften mot vilka hela motiveringen pekar kunde ha tillgodosetis med ett förbud mol användandet av barn som modell,

KLYS anför vidare avslutningsvis all man inser alt den pågående utvecklingen inom pornografibranschen på många siiit kan te sig oroande. Man utesluler därför inte möjligheten atl man förr eller senare måste resa en spärr mot denna utveckling och att man därvid särskilt beaktar barnporno­grafin och andra grovt stötande framställningar. En sådan inställning kan emellerlid inte ensam få styra lagstiftningen på ett område som primärt åtnjuter skydd i grundlag. Därför avstyrker KLYS de av ulredningen föreslagna ändringarna i brottsbalken och tryckfrihetsförordningen samt föreslår att frågan återförvisas till utredningen för vidare behandling,

Svenskujoiografernas riksförbund inslänmner helt i utredningens grundsyn, atl pornografi är osmaklig och frånstötande, men anser inte att detta är skäl nog att enbart specialstudera ett område och lagstifta och ge förslag lill reglering som är så ofullständig som den föreslagna.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har motsatt uppfattning. Visserligen ifrågasätter hovrätten om barnpornografifrågan haren sådan angelägenhels­grad alt den bör brytas ut frän del större sammanhang som behandlas av utredningen. Hovrätten ifrågasätter likaledes om någol ingripande mot pornografin över huvud laget bör komma lill stånd innan de pornografin närslående frågorna som behandlas a v 1977 års sexualbroiiskommitté och av prosiiiulionsulredningen har prövats.

Hovrätten Ibrtsäiier;

Vid en samlad prövning av de komplex av frågor på det sexuella områdei som nu utreds på olika håll skulle det nämligen varit möjligl att bättre överblicka de vidare konsekvenserna av ett ingripande mol barnpornografin. Å andra sidan uigör barnpornografin eu avgränsat område i förhållande lill övrig pornografi. Vidare har i varje fall hitintills bedriven forskning inle visal alt det finns någol bestämt samband mellan pornografi, prostitution och sexuellt övervåld. Med hänsyn härtill och med beaktande av de ovan anförda starka skälen för etl ingripande mol barnpornografin bör farhågorna för au man genom en kriminalisering av barnpornografin skulle binda sig för en olämplig lösning inte vara siörre än all en sådan kriminalisering kan ske redan nu, Sanmianfatiningsvis vill hovrätten sålunda tillstyrka alt del i brotts­balken och tryckfrihetsförordningen införs en strafföestämmelse av sådan innebörd ulredningen föreslagit.

Scxiialhroiiskoniiiiiiién uttalar all man av de skäl ledamoten Unckel har anfört i och för sig kan ifrågasiiita lämpligheten av au göra en särlagsiiftning


 


Prop.  1978/79:179


40


om barnpornografi. Då emellertid yilranderrihetsutredningcns arbeie kan förväntas ta lång tid i anspråk och med hänsyn till del ökande utbudet av barnpornografi vill sexualbroilskonmiiiicn dock inte avstyrka atl en särlag­siiftning genomförs i avvaktan på uiredningens slutliga förslag,

Enligl radionämndeiis mening kan del diskuleras om det är lämpligt att bryta ut barnpornografin till särskild behandling innan någon analys hunnit göras av effekten av pornografiska framställningar i allmänhet. Avsaknaden av en sådan analys medför enligl nånmdens mening atl konsekvenserna av de framlagda lagförslagen inie kan överblickas i den utsträckning som iir önskvärd. Som framhållits bl, a. av riksdagens konsiitutionsuiskoli är del emellerlid i hög grad angeläget med åtgärder från samhällets sida mol den ökande förekomsten av barn i pornografiska sammanhang. Nänmden anser det därför motiverat att barnpornografin nu särbehandlas,

FörfätiaiJörbiindei biträder på många sätt Unckels uppfattning. Del är alltid ytiersi allvarligt när man gör ingrepp i yttrandefriheten. Partiella ingrepii under pågående reformarbete bör vara kriminalpolitiskt klarl motiverade och bygga på ett basmaterial av godtagbar omfattning som genomarbetats och analyserats. Ulredningen visar som ovan sagts brister i alla dessa hänseen­den. Emellertid är förbundet också medvetet om au barnpornografin håller på att få en sådan omfattning och utfornming att det finns skäl all reagera. Om del kommersiella ulbudet får fortsälla kan man i själva verket uppfatta detla som ell värre hot mol yttrandefriheten än måttliga ingripanden som stävjar en fortsatt utveckling. Trots att det alltså kan finnas många invändningar att göra mot det underlag ulredningen stöder sig på och de motiveringar den framför, finner författarförbundet sig böra biiräda förslaget att ett spridnings­förbud införs vad gäller barnpornografi i bild.

Barnfilmnämnden har i princip inget att invända mot uiredningens förslag om att införa en beslämmelse om barnpornografi i brottsbalken och i tryckfrihetsförordningen eller mol den föreslagna lydelsen. Nämnden instämmer emellerlid i Per Unckels särskilda yttrande. Barnfilmnämnden anser liksom Unckel att ulredningen hade bort pröva hela frågan om våld och pornografi i ell sammanhang. Vid en sådan prövning hade del varil möjligl au bäitre överblicka de vidare konsekvenserna av det motiv ulredningen anför som skäl för barnpornografiförbudei.

Svenska bokförläggareföreningen uttalar:

Några sakliga skäl mot kriminalisering av barnpornografi såsom den definierats i utredningen synes enligl föreningen inte finnas. Föreningen vill mot bakgrund härav inte motsätta sig utredningens förslag. Föreningen finner emellertid anledning au undersiryka de principiella synpunkter som framförts av uiredningens ledamot Per Unckel. Det hade varit önskvärt alt pröva hela frågan om våld och pornografi i ett sanmianhang i stället för alt såsom nu sken bryla ut en begränsad del för särskild lagsliftning innan förslag i övriga delar arbetats fram. Det är därför viktigt att man under det Ibnsatta utredningsarbetet ytteriigare analyserar och motiverar ett speciellt förbud


 


Prop. 1978/79:179                                                                 41

mol  barnpornografi  så all  de principiella  ylirandcrrihcisaspckicrna  kan baseras på en konsekveni helhelssyn,

Riksjörlnuulei Hem och Skola konslaterar all ulredningen har brLilit ul barnpornografin ur del övergripande område som pornografi och våldsfram­slällningar Ulgör och anser all den åtgärden iir viil motiverad. Barnporno­grafin är en avskyvärd avart av den förråande och förnedrande industri som pornografin har blivit. Dess tillväxt har med Ibnvivlan observerats av loräldrar och andra som arbelar med och för barn och ungdom,

Förbundel fortsätter:

Utredningen påtalar brisl på kunskap och forskning beträlTande effekterna av exponering av förråande framställningar, men nämner dock fem elfekter som forskarna är mer eller mindre eniga om i fråga om våldsinslag i massmedia. Dessa effekler är inte bara var och en försigsiarki negaiiva utan därtill ömsesidigt förstärkande.

Barn och ungdom är båda tämligen oskyddade av nuvarande regler (typ skyltningsförbud) och i sig mer försvarslösa än vuxna. De har också etl behov av all identifiera sig med varandra. Därmed är barn mer sårbara än vuxna, när de ställs inför pornografiska alster, särskilt om dessa föreställer barn och ungdom,

Enligl RHS mening finns del således starka skäl för au utan dröjsmål och med kraft ingripa mot barnpornografin. Självfallet förväntar sig RHS atl ytlrandefrihetsutredningen med kraft arbelar vidare på detta,

5 Motivet för en kriminalisering av barnpornografi

Utöver vad som sägs i de allmänna uttalanden till slöd för en kriminali­sering som har redovisats i del föregående under 3 och 4 uppehåller sig några remissinslanser vid de moliv utredningen har anfört för sitt förslag.

JK uttalar härom:

Som ett motiv för den nu föreslagna lagstiftningen åberopas den integri­telsskada som kan uppkonmia när barn medverkar vid tillkomsten av pornografiska alster. Detta är egentligen också det enda åberopade motivet, Enligl min mening belyser detla i viss mån den problematik som föreligger i fråga om lagsliftning mol pornografi. Motsvarande argument lorde nämligen inte kunna åberopas närdet gäller pornografi där vuxna personer agerar. I den mån lagstiftaren önskar ingripa även mol sådan pornografi krävs därför atl andra motiv kan åberopas.

Utredningen har inte närmare belyst den nyss antydda problematiken. För min del vill jag ifrågasätta om inte motivet bakom en lagstiftning mol pornografi lill övervägande del iir detsamma oberoende av om barn eller vuxna agerar. När det gäller barnpornografi lillkonmier den nu åberopade integriietssynpunkten. Om risken lör imegriietsskada bedöms så allvarligt atl den ensam för sig kan läggas till grund fören lagstiftning, är del naturligtvis ingenting som hindrar atl man nu går Iram med en .särlösning i fråga om barnpornografi. Enligt min mening skulle dol emellertid - som jag redan antyti - ha varit önskvärl atl uiiodningon kunnai i ell sammanhang la upp hela pornografifrågan. Del skulle inte förvåna mig om man vid en ,sådan prövning kommil till den uiiplätiningen au det Irämsia motivet för en


 


Prop.  1978/79:179                                                                42

lagstiftning på delta område ligger ganska niira de moliv som uppbar don gamla bcstiimmelsen om sårande av luki och sedlighci i 16 kap, 11 ij broiisbalken,

Sexualhroiiskommiiicii anför liknande synpunkler och konsiaicrar alt yilranderrihetsutredningcns nu akluella förslag utgår Irån omtanken om del enskilda barnets integritet, Sexualbn)iisk()mmiiién ilrågasiiiier om inte dci avgörande för eu förbud i stället bör vara huruvida pornografiskt alsier iir kränkande för barn över huvud taget. Samma synpunkt kan nalurligtvis anföras beträffande pornografi som rör vuxna, Scxualbrotiskonmiiitén utgår från att yllrandefrihelsulredningen i sill fortsalla arbeie allvarligt överväger denna aspekt,

RFSU noterar alt ulredningen har motiverat del föreslagna förbudet enbart med hänvisning till att den barnpornografiska bilden utgör en allvariig kränkning av det avbildade barnels integritet. Någon motivering som bygger på barnpornografins inverkan på avnämaren framläggs inle. Ulredningen hänvisar till atl det inte finns någon forskning som visar att barnpornogra­fiska framställningar kan leda lill sexuellt övervåld mot barn. RFSU känner inte heller till någon sådan forskning men anser det uppenbart atl skade­verkan på åskådaren förekommer i åtminstone en typ av fall, nämligen när barn ser bilder av vuxna inbegripna i vaginall, oralt eller analt samlag med barn. En sådan bild upplevs som hot om övervåld mot den som är maktlös, inbegripet risken för svår fysisk skada. Givelvis uppkommer också här samma fara som för det avbildade barnel, faslän inle i så utpräglad grad, nämligen atl barnels inslällning till sexualfunktionen blir präglad av skrämsel. All barn inför barnpornografiska bilder har sådana reaktioner som här nämnts har man inom RFSU fått bekräftat vid kontakter med förskole­personal.

En raotivering för förbud raed hänvisning lill barn som åskådare lill barnpornografi är enligt RFSU:s uppfattning giltig också för bilder där barnet inle är invecklat i uppenbara sexualhandlingar men som ändå uppenbarligen salubjudes i pornografiskt syfte. Barn bör vara skyddade mot alt se sig själva utnyttjade som pornografiska försäljningsobjekt. En sådan motivering kommer atl i lika hög grad gälla tecknade som fotografiska bilder. Delta är en stor förändring i förhållande lill uiredningens resonemang, efiersom utred­ningen endast bygger på hänsynen till del avbildade barnels integritet. Motiveringen för att låta förbudet omfaita även tecknade bilder blir då svag eller kanske t. o. ra. ohållbar.

Aktionen "Kamp mol porr och prostitution" är inne på likartade resonemang och framhåller atl ulredningen har vall all kriminalisera barnpornografi med hänsyn endasi till alt framställningen av sådan pornografi måste anses innefatta kränkning av de medverkande barnens integritet. Barnpornografin måste dock anlas ha även andra skadeverkningar. Del gäller inte minst den snedvridna syn på sexuallivet som pornografin framkallar hos barn, ungdomar och vuxna. Vissa uppgifier lyder på att barn tar särskilt allvarlig


 


Prop. 1978/79:179                                                                 43

skada av barnpornografin. Den föreslagna kriminaliseringen gäller bilder av alla slag. Även tecknade bilder avses. Här har utredningen tvingats göra presumtionen att levande modell använls som ett led i produktionen. Denna konstruktion hade undvikits om ulredningen valt ett skyddsobjekt för bestämmelserna, mera vidsträckt än de medverkande barnens integritet.

En klarl krilisk inslällning lill uiredningens allmänna motivering intas av föijäiiarförhuiidei som anför:

De motiv - eller rättare sagt det motiv - som ulredningen anger för kriminalisering av barnpornografi tar egentligen inle alls sikle på spridningen och den verkan som sådan pornografi kan ha på mottagaren, I etl avsnitt om forskningen återger utredningen visserligen elt antal eftekier som porno­grafin kan anses ha. En del av dem torde vara av den art au de kan föranleda överväganden om alt genom kriminalisering söka hindra eller begränsa spridning av dylika alster. Vad som emellerlid helt saknas är en mera grundläggande diskussion och analys av vilka del är som i skydd av yitrande-och tryckfriheten fabricerar och sprider pornografiska produkter och därmed konmnersielli hänsynslöst utnyttjar en frihel som primärt är avsedd förändra ändamål. Denna brist på kartläggning och analys är besvärande för en remissinstans, vilken som författarförbundet hell allmänt har atl försvara en vidsiriickt yiirandefrihei men samtidigt enligl mera övergripande kullurpo­litiska målsättningar vill bekämpa den råa konmiersialismen på kulturområ­del,

KLYS framför liknande synpunkter:

Ulredningen har bara eu enda moiiv för sitt förslag: atl skapa ett skydd för barn som modell. Bortsett från en schematisk översikt över effekterna av pornografi saknas helt den nödvändiga diskussionen om vilka man vill skydda genom eu spridningsförbud och varför det kan vara befogat att införa elt sådani skydd.

Ulredningen borde som bas för denna nödvändiga diskussion givetvis ha presenterat en kartläggning av den nu existerande fioran av pornografi. Om möjligt borde därvid också ha presenterats en analys av utvecklingen efter den 17 februari 1971, den dag då den gamla tukt- och sedlighetsbesiämmelsen togs bert och ersattes av det så kallade skyllningsförbudet. Mol bakgrund av de av riksdagen godtagna riktlinjerna fören ny kulturpolitik med dess krav på att bekämpa konmiersialismen borde del också ha redovisats, i vilken utsiriickning pornografiska framsiällningar, enkannerligen sådana med barn, är produkter av rent spekulativ kommersialism och i vilken grad sådana framställningar ingår i eu kulturulbud som har seriös karaktär och därför primärt bör skyddas av yttrandefrihetslagsliftningen.

Svenska fotografernas riksförbund frågar sig om uiredningens syfte har varil atl skydda de avbildade barnen eller skydda läsaren eller liiiaren. Del framgår inte klart av utredningen. Ärdel så att man vill skydda de avbildade, så måste man på ell klart sätl avgränsa vad som menas med själva brottet och vilka som bör skyddas.


 


Prop.  1978/79:179                                                            44

6 Avgränsningen av det straffbara området

Många remissinslanser uppehåller sig vid frågan hur det sirafföara området närmare bör avgränsas, Föruiom allmänna önskemål om en precisering diskuteras bl. a, vad en bild skall föreställa för att strafföarhet skall inträda, avgränsningen av begreppet barn, vilka medier som skall beröras av kriminaliseringen saml utredningens förslag om all bilder som framställts för vissa ändamål skall undantas,

RÅ anser att innebörden av lagtexten är oklar. Uttrycket "Den som med bild av barn framställer sexuellt beleende" kan språkligt tydas på flera säll. Sålunda inryms under texten inle bara bilder av barn i en egen sexuell situalion ulan även exempelvis en bild av ett sexuellt beleende från en eller flera vuxna med eu barn som åskådare. Vidare omfattar texten det fall all en bild av ell barn i sin lur ingår i en bild visande elt sexuellt beteende av en eller flera vuxna. Man kan även fråga var gränsen för den kriminella handlingen skall dras. Enligt ordalydelsen förfar redan den slrafföart som vid sill skrivbord förfärdigar en teckning av etl barn i en sexuell situalion och strax därpå förstör sitt alsier. Uttrycket sexuellt beteende synes språkligt närmast betyda, alt fråga är om elt aktivt agerande. Utanför det sirafföara områdei skulle då falla bilder av barns könsorgan eller en bild, där barnel är passivt men avsikten är att leda åskådarens tankar lill en icke visad sexuell handling.

Belräffande uiredningens moliv för att tecknade bilder skall omfattas av lagstiftningen anför Stockholms tingsrätt atl utredningen synes ha låtit en hypotetisk bevisvärdering få inverka på frågan vilka slag av teckningar som skall omfattas av den föreslagna lagen. Tingsrätten kan inte biiräda ell sådani resonemang ulan anser all den omständigheten au del inle kan uteslutas au levande modell används vid teckningar av ifrågavarande slag inle kan få medföra atl teckning som tillkommit utan levande modell skall anses som otillåten. Ej heller kan med den motiveringen som ligger till grund för förslaget bilder, som avser person som inle längre är i livet, såsom fallel är med bilder av äldre datum, falla under ifrågavarande lagsliftning. Tingsrätten anser således att, då varken teckning av ifrågavarande slag som utgetts utan barn som modell eller sådana äldre bilder som nyss sagls, kan göra intrång på någons personliga integritet, sådana alster inte skall falla underden föreslagna lagen.

Sexualbrottskommittén framhåller all det vid ulformningen av etl särskilt förbud mol barnpornografi måste beakias aU varje ingrepp i tryckfrihetslag-slifiningen bör ske med slor försiktighet. Ett förbud bör därför - i avvaktan på en fullständig ulredning som avser hela pornografiområdel - strikt begränsas till sådan framställning och spridning av barnpornografi som är kränkande och/eller skadlig fördel enskilda barnel. Därmed skulle teckningar, som inte har levande förebild ulan har framsprungit ur tecknarens fria fantasi falla ulanför del sirafföara områdei. Betraktad från denna utgångspunkt har den


 


Prop. 1978/79:179                                           45

föreslagna lagtexten en alltför vid omfattning. Den har dessutom uppenbara tekniska brister. Sålunda är uttrycket "med bild av barn framställer sexuellt beleende" svårförståeligt och diffust,

Föifaiiaiförbundet finner det inle möjligl att objeklivi kniicka den språkliga inncbördoii av iiitrvckol "Don som mod hikl av barn lianisiiillcr soxuolll boioontlo". Dol lorofallor ,som om nian sanimanhlaiHlai oidoi rramsiiillning Som hiiiilbr sig lill skrifts eller bilds innehåll ooh iirdoi rranisiiilliiiiig i boiyclolso produktion, tillverkning. Hur nian nu iin skall tolka ordalagoii i lörslagois lörsta sekvens, står tiol enligt förbuiHloi klarl att innobörden iir avsedd au vara all don som modolsi bild av barn åsiadkonimcr /skapar/ piotluccrar en bikUVamstiillning av soMiollt boicondo skall sirallas. Som ulrotlniiigon har lagt upp s;ikon avses då såviii läll då barn iir lovantlc mo(.loll som sådana läll då bildporiiograliii åsiadkomniiis ulan sådan niodoll, liirhuntloi rorisiiitcr:

Biklpornografi utan levande modell kan i huv iidsak åstadkommas på två ,siiti: genom montage av i och för sig icke pornografiska lotogralior ollor genom fri teckning (motsvarande) "efter laniasiii", fiirodningcns lörslag innebär alllså,atl redan producerandet av eu tlvliki alsicrskall kriminaliseras, IXirnied har man infört ett hell nyll tänkande i tioniia probloni;itik - vilket blir dcsio mor uppsecndcviickandc som man inordnar donna kriminalisering i kapiilci om broil mol allmän ordning.

Efter all ha redovisal iiklro bcstiimmelsor på området anför förbundet:

Vad som nu sker iir att utredningen - antagligen goiioni den redan kritiserade sammanblandningen av två kriminalpoliiiska motiv - kommer att föreslå kriminalisering av pornografisk bild redan i samma siund den IVamställos, alldeles oavsett om någon annan iin upphovsmannen konfron­terats med don, 1 princip innebär lorslagot alliså au misstanke all någon för sill eget bruk franiställcr pornografiska bilder av angivoi slag kan föranleila polisingripande, Detla kan knappast ha varit uiredningens avsikt,

L'lredningcns lörslag har dessulom inte något .som holst samband med behovet av att trvcklrihctsrältsligt komma åt barnpornografi; i den mån bilderna ingår i tryckt skrift ärde inte åtkomliga i v idare mån ån skrifion sjiiK , och för att denna skall vara åtkomlig kriivs, att don iir uigivon. tivs. blivit uiliiiniiad lill salu ollcr för spridning på annat siiu.

Om man sålunda Irån det siraftbara området tar bon bilder sonr"siannat på ritbörder", bilder i irvokla skrifter samt - eftersom de beliantllas i lörslagois andra sekvens - bilder som spriiis på annal siiu iin genom irveki skrift, kan inom siralföudot ondast återstå skrifter som på annat sätl iin gononi spridning når an nan porson el ler allmänheten. Det får då Iramhål las au den som på eller vitl allmän plats förevisar pornografisk bild på ett sätt som iir ägnat alt viicka allmän anstöt enligl skyllningsförbudet i 16 kap. 11 ij Bi Brodan nu sirariäslör Olillåiei fiirlarande mod pornografisk bild, Samma si ra IT drabbar den som oombeti sänder sådana bildorpor post.

Slutsatsen av denna analys är atl någol strarfbeliiggande av "den som med bild av barn framställer sexuellt beteende" inio kan godtagas. De siralTvärda handlingarna mot allmän ordning är redan kriminaliserade i 16:11 och de straffviirda handlingarna mol barn bör kriminaliseras som sedlighetsbroti I 6 kap. Sker så kommer auiomaiiski barnixirnografi.sk film och fotografisk


 


Prop.  1978/79:179                                                                 46

siillbikl mod barn som modeller alt kriminaliseras roilaii på produktionssta-tliei, Någol behov att diiruiövcr kriminalisera sjiilva rramsiiillandct av sådan pornografi synes oj föreligga,

Förraitarlorbundei lår iliirlör avstyrka liirsta ledet i den föreslagna 16 kap, lOatj BrB.

PO ifrågasätter om dol föreslagna lilliiggct lill brottsbalken lillriickligt klart anger vad som kriminaliseras. Avser man med ullryckel "den som med bild av barn franisiiiller sexuellt beteende" alt sirafföeliigga redan fotograferingen och den lekniska framställningen av bilden eller först ett senare utnyttjande av en färdig bild?

Stockholms tingsrätt uppehåller sig bl, a. vid vad utredningen har anfört om alt ett barn genom exempelvis speciella kameraarrangemang kan framställas på ett sätl som är ägnat alt vädja lill sexualdriften utan att barnet kan sägas ha dellagil i etl sexualbeteende vid avbildningen. Tingsrätten utgår från all med sexualdriften avses inte ev, sexualdrift hos barnet utan hos annan person. Om detta antagande är riktigt och om utredningen med uttalandet avsett all ge ytteriigare skäl för lagsiiftningen i fråga, fär tingsrätten som sin mening framhålla all en sådan omständighet inle kan uigöra tillräcklig motivering för en lagsliftning som den föreslagna. Della särskilt i betraktande av vad utredningen, med bortseende från integritelsskada, anfört om att del av hittills gjorda seriösa undersökningar inle kan dras någon slutsats om barnpornografins verkningar,

RFSU lar upp sådana bilder där barn avbildas i pornografiskt syfte utan alt vara invecklade i sexuella situationer tillsammans med vuxna. RFSU delar utredningens uppfattning all även sådana bilder bör innefattas i förbudet då del pornografiska syftel är uppenbart. Skälet är även i detla fall alt bildens förekomst i etl sådani sammanhang utgör ell övergrepp mot barnels integritet. Del finns enligl RFSU en myckel omfattande pornografisk produklion av delta slag där syftet är uppenbart och där inga gränsdragnings­problem föreligger. Del förefaller emellerlid som om de föreslagna lagpara­grafernas formulering inle är sådana alt de kan vara tillämpliga på sådana bilder,

RFSU fortsätter:

Utredningen har inte lagil upp det förhållandet alt det självfallel publiceras bilder av nakna barn där del är uppenbart all inget pornografiskt syfte föreligger och där det alllså inte finns anledning atl ingripa - inte heller om en "avnämare" använder bilderna i pornografiskt syfte. För denna och endasi för denna grupp av bilder kommer gränsdragningen au bli svår. Om en ny lag sätter stopp för den grövre barnpornografin (frånsett en begränsad under­jordisk marknad som då uppslår) blir del sannolikt en storproduktion av barnbilder i form av nya fototidskrifter och albura med "konslnäriiga" kommentarer men pornografiskt syfte. I förarbelena lill lagen borde ha ingått överväganden som underiättar för domslolarna atl här göra en gränsdrag­ning. Den är ju viklig dels för atl skydda de bilder som inle har ell pornografiskt syfte, dels för all man ska kunna vidta ålgärder mol de bilder som har etl kommersiellt pornografiskt syfte. Annars kan man trots lagen fä


 


Prop.  1978/79:179                                                   47

en oåtkomlig  massproduktion  av  bilder som  alltjämt ulgör elt sådant övergrepp mol barnels integritet som utredningen vänder sig mol.

AB Svenska Pressbyrån finnerdet uppenbart att utredningsförslagel,om det upphöjs till lag, kan medföra svårigheter vid bedömningen av huruvida pornografiskt material är all anse som barnpornografi eller ej.

Riksförbundet Hem och Skola har full förslåelse och respekt föratt del kan uppslå svåriösla juridiska problem, främsi belräffande tolkningar och gränsdragningar, men kan inte anse att de skall vara olösliga. Dessutom befarar förbundet atl en yttrandefrihet som så saknar gränser, att den i siU namn tillåter att barn och ungdom exploateras på ett förnedrande och destruktivt säll, riskerar en icke önskvärd molreaktion.

Statens biografbyrå anser all elt slraffritt område bör vara mycket starkl begränsal. Vidare synes angelägel att en närmare precisering av delta område görs antingen i lagtexten eller, om delta möler svårigheier, i specialmoiive­ringen till lagförslaget.

Filmgranskningsrådet anser alt gränserna för det sirafföara områdei bör anges klarare i lagtexten. Strafföarhet bör inträda om inte framställningen har betydande konslnäriigl värde, ingår i vetenskapligt arbeie eller ulgör ell led i allvarligt syftande nyhelsiförmedling.

Pressens samarbetsnämnd föreslår atl man i det kommande lagstiftnings­arbetet försöker närmare fastställa vad som bör betraktas som barnpornografi eller ej så all inle den nya lagstiftningen skapar hinder för nyhetsförmedling och opinionsbildning.

Avgränsningen rörande vad som skall avses med barn diskuleras av några instanser.

Hovrätten över Skåne och Blekinge finner det välbetänkt alt någon viss åldersgräns för vilka som i della sammanhang är att hänföra till barn inie har raslställtsav utredningen. Det hadeemellertid enligt hovrätten varit önskvärl atl utredningen diskuterat vilka åldersgränser utredningen tänkt sig. Allmänt sett torde gränsen inte ligga vid en viss ålder. Det är i stället fråga om barnets fysiska ulveckling. För all betraktas som barnpornografi torde del få röra sig om sådana barn som ännu ej nått puberteten. För riittsiillämpningen är en utförligare motivering i della avseende av stort värde.

RÅ anför:

1 förslagel har inte någon åldersgräns angivits. Kommittén har ansett den närmare gränsdragningen för begreppel barn böra ankomma på rällslillämp­ningen. Såväl fysisk som psykisk mognad varierar avsevärt mellan indivi­derna och sker ej heller alltid parallellt, Istrafföestiimmelsernaomoiuki med barn och otukligi beteende har angivits en övre gräns på 15 år för barn i syfte att begränsa det sirafföara området. Begreppet barn omfattar emellertid även individer över 15 år. När det gäller barnpornografiska bilder torde det ofta vara myckel svårt au få fram uppgifter om den akluella personens ålder eller mognad. Det framstår även som angeläget alt inte behöva identifiera personen för en utredning i dessa avseenden. En utgångspunkt för bedöm­ningen av om det år fråga om ett barn eller inte får dä bli vad som kan uiliisas


 


Prop.  1978/79:179                                                                 48

av bilden. En sådan bedömning bcgriiiisas mod nculviiiidighoi lill individens fysiska utvookling och kan loda till atl väl fysiskt iiion oj psykiskt utvecklade indivitlor lämnas utaiuloi skydd som tortio yiiorsi ha avsoiis mod förslaget till lagsliftning om harnponiografi,

Sloekholms ii>ii;sröii. rikspolissivrcivn. konsiiineniverkei och Svensku Joio-grujcnuis riksförbund lörortlar on åklcrsgräns, Sloekholms lingsräii ultalar:

Barnpornografi uigörs enligl ulredningen av "alsier som främst i bild skildrar barn i sexuella situationer de inte är mogna atl uppträda i". Det är oklart vad som avses med uttrycket "sexuella situationer de inte är mogna atl uppträda i". Uttrycket i fråga kan länkas avse könsmognad eller intellektuell och känslomässig mognad. Dessa olika slag av mognad får väl anses ha ell Slarkl samband med varandra men del kan anmärkas alt man i den allmänna diskussionen utgår från all en påtaglig skillnad i liden mellan iniräde av dessa slags mognader föreligger. Av vad ulredningen anfört framgår emellerlid all med den föreslagna bestämmelsen avses all skydda unga människor, vilkas könsmognadsprocess inle är avslutad. Detta skede är olika för olika individer och kan också vara svårt all avgöra i det enskilda fallet. Av delta följer atl svåra och för vederbörande barn kanske påfrestande bevissiluationer kan uppkomma i mål, där talan förs med anledning av angivet förfarande. Med anledning härav vill tingsrätten föreslå att del ifrågavarande handlandet kriminaliseras när avbildad person är under 15 år. Härigenom vinnes också överensslämmelse med vad som i fråga om ålder stadgas vid könsumgänge, när del gäller inlegriietsskydd för unga människor.

Rikspolisstyrelsen anser att eftersom det saknas en definition av vad som avses med barn, del är sannolikt att avsevärda bevissvårigheler koramer atl uppstå. Enligt rikspolisstyrelsens mening vore det önskvärl att en åldersgräns - korresponderande med brottet olukl med barn - anges i lagtexten.

Konsumennerket ifrågasätter om inte en åldersgräns bör anges för all underlätta bestämmelsernas lillämpning. En lämplig åldersgräns synes vara 15 år. Därmed skulle man nå överensslämmelse med brottsbalkens besläm­melser om olukl med barn och otukligi beleende.

Svenska fotografernas riksförbund har svårt atl inse varför man inle från utredningens sida kan precisera vad som menas med barn. Könsligi umgänge med barn eller sedlighetssårande beröring med barn är redan i dag sirafföelagl och därför är det en brist i utredningen atl man iniepreciserar var gränsen bör gå för dessa bilder, dvs. de avbildade. Förbundet anser alt en åldersgräns bör klart uttalas.

Socialstyrelsen, SÖ och AB Svenska Pressbyrån anser au begreppen barn och unga människor bör definieras närmare.

Överåklagaren i Göteborg finner alt bristen på åldersgräns kan leda till tolkningsproblem. Della år olyckligt från åklagarsynpunkt. Del får emellerlid förulsiitias au det Ibrtsatta lagstifiningsarbeiet ger sådan vägledning au rällslillämpningen snabbt finner den riitia griinsdragningen. Så har ju lidigare skett vid tillkomsten av 16 kap, 11 ij brottsbalken.

Frågan om vilka media som skall omlaiias av slraffbesiiimmelserna berörs


 


Prop.   1978/79:179                                                               49

av några iiisianscr,

llovräiien över Skåne och Blekinge uttalar härom:

Ulredningen har begränsat strafföeläggandei till framställningar i bild, Uircdniiigon berör även skriftliga framsiällningar men avvisar tanken au låla sådana omftittas av kriminaliseringen, Diircmoi har ulredningen inte tagit upp frågan om all siraflTxiliigga barnpornografiska framsiällningar på ljud­band. Del bör nämnas alt det för niirvarande i on lingsräii inom hovriius-onirådet handläggs ett brottmål om otukt med barn i vilket förekommer beslagtagna barnpornografiska snialfilmer och kasscttljudband med barnpor­nografiskt innehåll avsedda au spelas upp lillsanimans med filmerna. Hovriitten anser att frågan bör niirniare överviigas under det fortsatta lagstiftningsarbetet,

Snciatstvrelsen delar uiredningens uppfattning alt behovet av förbud mot skriftliga framställningar inte är så stort och att konflikterna med den konsiniirliga friheten iir svåra atl lösa. Socialstyrelsen kan samlidigl inte borise frän den negativa påverkan som en skriftlig framställning kan ha,

PO anför ett exempel från sin verksamhet som enligt PO:s mening visaratt det kan vara tveksamt alt begränsa det kriminaliserade områdei lill bilder. Även en framställning i ord kan vara så förråande att etl ingripande kan te sig motiverat, PO antar emellerlid alt detta spörsmål kommer all ylterligare övervägas under kommitléns fortsatta arbete.

KLYS anför:

Ulredningen presenterar inte något faktamaterial som bakgrund lill sitt påslående alt leximaierialei på nu aktuellt område är föga omfattande. Det kan vara riktigt som utredningen anför all behovet av kriminalisering av skriftliga framställningar är mindre påtagligt än när del gäller bild samt att konflikter med den konstnärliga friheten är svårare alt lösa på textområdet. Utredningen har här dock stannat vid påståenden eller antaganden. Det kan emellertid inte godtagas, au man i detta viktiga sammanhang nöjer sig med så briickligt underlag för de slutsatser som lagförslaget innefattar. Erfarenhe­terna från tillämpningen av äldre bestämmelser om pornografi är sådana att man måste iaktta största försiktighet och noggrannhet, innan man drar gränser mellan olika media.

Också Svenska fotografernas riksförbund är kritisk mot utredningsförslaget på denna punkt. Förbundet uttrycker sin förvåning över att man inte preciserar vad som avses med barn och samtidigt förbjuder alster som tecknade pornografiska bilder. Förbundet har svårt atl förstå au man inte drar parallellen mellan fotografi och tecknad bild och därifrån lill lexiframsiäll-ning av pornografiska verk. Varför föreslår man inte att förbjuda dessa också, eftersom syftet måste vara antingen kommersiellt eller på något sätt sexuellt upphetsande. Del bör inte finnas några skillnader mellan sättet all välja kommunikationsform, dvs. text, bild eller film. Utredningen hänvisar tiil forskningen, men på forskningsområdel är del klarl bevisat atl rörliga bilder utövaren myckel stark påverkan på åskådaren. Däremot har inle forskningen alls påvisat molsvarande samband mellan stillbilder och textframsiällningen,

4 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 179


 


Prop.  1978/79:179                                                  50

Förbundet upplever därför att utredningen inte tillräckligt grundligt har lagil hänsyn till uppdraget som den fått, och redovi.sat skälet lill alt man så starkt begränsar sig till barnpornografi och barnpornografiska bilder.

Utredningen har förklarat alt det i sällsynta undantagsfall kan vara befogat att publicera bild där barn framställs i en sexuell situation och angivit som exempel konsnärliga, nyhets förmedlande eller veten­skapliga hänsyn. Detta kommenteras av fiera remissinstanser.

Hovrätten över Skåne och Blekinge delar uiredningens uppfattning om avgränsning från det sirafföara området av sådana av utredningen särskilt nämnda fall där bildpublicering framslår som försvarlig och har inte heller någon erinran mot det sätt detta kommit lill uttryck i lagtexten.

R.4 anser däremot att den reservation som föreslås i lagtexten om att framställningen i vissa angivna fall kan vara försvarlig, bör ulgå. En fråga som allmänt gäller lagstiftning på detta och närliggande områden är hur man skall göra avgränsningen mot vetenskaplig och konstnärlig verksamhet. Detta brukar inle uttryckligen regleras i modern lagstiftning. Lagstiftaren har plägat utgå från alt konstnärliga och vetenskapliga framställningar skall lämnas utanför det kriminaliserade området. Domstolarna torde också i sina avgöranden följa samma princip. Vad gäller iryckfrihelsbrotl måsie därjämte uppmärksammas alt i tryckfrihetsförordningen sedan gammalt finns en övergripande regel om att belräffande framställning i tryckt skrift just syftet skall beaktas. Hur den nu föreslagna särskilda regeln skall förhålla sig till denna allmänna regel är oklart. Om man nu skulle uppställa en regel beträffande gränsdragningen kommer man sålunda in på en fråga som har sådan principiell riiokvidd alt den inte bör avgöras i förevarande begränsade sammanhang. Atl reservationen uigår bör inte medföra några egentliga svårigheier för bedömningen av nu ifrågavarande gränser. De situationer i vilka en bedömning skall ske kommer-siirskilt med hänsyn till förekomsten av bildmaterialet - knappast atl erbjuda någon tveksamhet i nu förevarande hänseende.

Sexualbrottskommitlén utlalar au det undantag från huvudregeln som avser au möjliggöra all bildframslällningar av barn med anknytning till sexuallivet används för renodlat konstnärliga syften eller för vetenskapligt ändamål har fått en alltför vag utformning. Ett förbud börenligi sexualbroits­kommilléns mening i stället anknyta till framställning eller spridning av bild av barn med sådan sexuell innebörd att förfarandet är ägnat all medföra skada för eller kränkning av barnel. Etl förbud av sådant innehåll synes knappast behöva förses med några undantag. Fotografering eller avbildning genom teckning av barn, vilken sker på sådani sätt alt det är kränkande eller skadligt för barnel lorde aldrig kunna försvaras under hänvisning till vetenskapliga eller konslnäriiga syften. Reproduktion eller spridning av sådan bild torde å andra sidan inte i något fall kunna anses kränkande eller skadligt för barnel, när del sker i siriki vetenskapligt eller konstnärligt syfte.

För Stockholms lingsräii är del oklart om del av utredningen  förda


 


Prop. 1978/79:179                                                    51

försvarligheisresonemangei avser såväl franisiällning som spridning av ifrågavarande slag av bilder eller endasi det sistnämnda förfarandet. Tings­rätten anser atl den kränkning av en individs personliga integritet som ligger i framställning av sådana bilder inte kan försvaras varken med konsiniirliga hänsyn eller som nyhetsförmedling eller som led i vetenskapligt arbete. Ej heller publicering kan i angivna fall vara försvarlig så länge därmed individens personliga integritet träds för nära. Skulle däremoi avbildad persons identitet genom retuschering eller på annat säll kunna göras omöjlig all fastställa ställer sig saken annorlunda. Då kan publicering av sådana bilder - liksom fallet måste vara med teckningar gjorda hell efter fantasi - vara försvarlig i angivna hänseende.

Rikspolisstyrelsen har förståelse för att det främst av hänsyn till vetenskap­liga intressen är nödvändigt atl undanta vissa framställningar från straff Del är emellerlid angelägel att i lagmmmet tydligare anges i vilka fall barnpor­nografiska framställningar är tillåtna.

Överåklagaren i Göteborg finner den elasiicitet som finns i formuleringen "försvarlig med hänsyn till sitt syfte och silt sammanhang" allvarlig och fortsätter:

Au som utredningen framför behöva beakta konslnäriiga hänsyn i etl sammanhang som detta är jag främmande för. Från vetenskaplig eller annan viktig synpunkt kan emellertid framställningen ibland vara nödvändig. Jag anser därför all uttrycket försvarlig bör bytas mol ullryckel nödvändig. I brottsbalkens 24 kap. används båda ullrycken för all kunna markera olika situationers krav.

Socialstyrelsen ifrågasäller om framställning av barn i sexuell situation kan var försvarbar ens ur konstnärlig synpunkl. Det kan bli svårt all dra en gränslinje mellan vad som kan anses vara barnpornografi och vad som kan anses vara konst.

Enligt utredningen om barnens rätt har lagtexten på denna punkt fåll en alltför vag ulformning. I motiven uttalas all publicering av barnpornografisk bild kan vara försvariig av konstnärliga hänsyn, som led i allvariigt syftande nyhetsförmedling eller som inslag i vetenskapliga arbeten. Ulredningen har förslåelse för alt etl förbud mot barnpornografi inie lämpligen kan gälla helt generellt. Vissa myckel sällsynia undantagsfall kan kanske finnas när framställning och publicering av barnpornografisk bild kan framstå som motiverade. Utredningen anser det emellerlid synnerligen vikligl au undan­lagssituationerna inte används som s. k. täckmantel vid en icke försvarlig framställning och publicering. Man kan t. ex. länka sig fallet atl en erkänd regissör i kommersiellt syfte utnyttjas för framställning av film med barnpornografiskt innehåll under åberopande all filmen låter sig försvaras av konslnäriiga hänsyn,

AB Svenska Pressbyrån ullalar att del lämnas alltför litet underlag för en bedömning av vad som är försvarligt och därmed slraffritt.

Rädda Barnen anser att bristen på konkreta anvisningar i lagtexten om vad


 


Prop. 1978/79:179                                                    52

som anses försvarligt lämnar utrymme lor tolkningar som kan länkas bli negativa ur barnens synpunkt. Bilder som låter sig försvaras av konslnäriiga hänsyn är utredningens exempel på undantagsfall som kan tillåtas. Men enligt Rädda Barnen år del vikligt med en klarare gränsdragning som omöjliggör en alltför vid tolkning. De slarkl negaiiva skildringar som inflyter framför allt från USA om hur barn missbrukas i sexuella sammanhang tillsammans med vuxna, borde tjäna som en varning gentemot en alltför vag lagtext,

Sveriges Radio AB anför att frågan om undantag från strafföar handling är svår att riktigt tillgodose. Företaget noterar emellertid att utredningen finner det vara försvarligt att publicera bilder som kan motiveras av konstnärliga hänsyn och som etl led i en allvariigt syftande nyhetsförmedling eller som inslag i vetenskapliga arbeten. Dock framgår all kommiuén anser all undantagen är sällsynta. För Sveriges Radios del skulle en visning av akluella bilder förmodligen alltid kunna hänföras till de skäl som anförts för undantag och inte vara sällsynia undanlag från lagen. Däremot kommer de tillfällen då sådana bilder kan visas inle vara frekvenia och därför i den meningen sällsynta,

Sexualbrottskommitlén anser alt det straffrättsliga skyddet bör gälla även avbildningar av utländska barn, vilka avbildningar i regel inte framställs i Sverige eller föreställer barn som kan identifieras här. Man bör nämligen inle, om svenska barn tillerkänns straffrällsligt skydd, medverka lill att skapa en marknad för exploatering av utländska barn i pornografiskt syfte.

Aktionen "Kamp mot porr och prostitution" uttalar att när det gäller den föreslagna strafföestämmelsen i tryckfrihetsförordningen är gransdragningen mot del straffria området av särskild vikt. Broitsbeskrivningen i den föreslagna lagtexten är vag och ger dålig vägledning för de rältstillämpande myndighelerna. Frågan om formerna för rättegången blir då av än siörre betydelse. Ulredningen har ännu inle avgivit någol belänkande i denna del. Aktionen framhåller det värdefulla i alt juryn i tryckfrihetsmål ger den allmänna opinionen möjlighet aU påverka utgången i varje enskild process.

7 Övrigt

Straffbestämmelsens placering

Hovrätten över Skåne och Blekinge delar uiredningens uppfattning atl beslämmelsen,vadbeiräffarbroilsbalken,lämpligen bör införas i 16 kap. och atl den naturliga platsen för tryckfrihetsförordningens del är 7 kap. 4 §.

Överåklagaren i Göteborg och Aktionen "Kamp mot porr och prostitution" finner det naturligare all den nya paragrafen införs i brottsbalken under beteckningen 16 kap. 11 a § på grund av sitt samband med II ij.

Överåklagaren i Malmö anför alt den nya paragrafen bör benämnas 11 a § eller 12 a § och inte, som utredningen föreslår, 10 a ij, 10 ij avser ju brott mol


 


Prop.  1978/79:179                                                  53

griftefrid. Del förefaller naturligare att ansluta siadgandel om barnpornogra­fibrou till paragrafen om otillåtet förfarande med pornografisk bild (I I S) eller om förledande av ungdom (12 ij)-

Då syftet med de föreslagna lagbestämmelserna är att skydda personlig inicgriiet på det sexuella området föreslår Stockholms tingsiäii att brottsbalks-bestäniniclsen införs i 6 kap, och inte i 16 kap, i brottsbalken,

Scxiialhroiiskommitién och inredningen om barnens rält ifrågasätter om del inte bör övervägas au kriminalisera framställning av barnpornografi som en särskild form (or sexualbrott i 6 kap, brottsbalken. Kommillén har för avsikt all i elt senare skede av sill arbeie överväga innehållel i bestiimmelserna om straff lör sexualbrott från sådana synpunkler.

Förfaiiarförbiindei anför all del är en lagtekniskt felaktig metod alt som ulredningen uppta framställning av barnpornografiska bilder som ett brotl mot allmän ordning och placera bestämmelsen därom i anslulning till skyllningsförbudet i 16 kap. 11 S brottsbalken. Den handling som primärt bör sirafföeläggas måste kriminalpolitiskt betraktas som etl mot barnet riktal sedljgheisbroti och bestämmelsen härom bör därför upptas i 6 kap, brotts­balken, förslagsvis närmast efter beslämmelsen om otukligi beteende (6 S)-Där bör framställning av barnpornografi efter levande modell kriminaliseras. En sådan regel bör kompletteras med etl förbud mot spridning av barnpor­nografi som kan placeras i 16 kap, brottsbalken och få beteckningen lOaij,

Lagtextens utformning m. m.

JK har från lagteknisk synpunkl inga anmärkningar mol förslaget men uttalar att den omständigheten att ulredningen nu begränsat sig till en myckel snävt avgränsad del av pornografifrågan synes ha medfört atl förhållandel mellan de nu föreslagna beslämmelserna i 16 kap. 10 a § brottsbalken och tryckfrihetsförordningen, å ena sidan, och de nu gällande beslämmelserna i 16 kap. 11 § brottsbalken, å andra sidan, inte alls belysts. JK anser önskvärt atl detla sker under den fortsatta behandlingen av lagstift­ningsärendet.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför atl enligl utredningens motivering framställandet och spridandet av de ifrågavarande bilderna synes vara det som skall vara sirafföari, Enligl hovrättens mening ger emellertid den föreslagna ulformningen av lagtexten ej klan ullryck för denna tanke.

Hovrätten fortsäller:

Utredningen uttalar att avgörande för strafföarheien inte bara bör vara, huruvida barnel eller barnen är invecklade i uppenbara sexualhandlingar. Även om sådana fall tillhöra dem som strafföestämmelsen främst bör rikias emot, menar utredningen emellenid alt denna också bör omfatta fall där bilden ges sexuell innebörd genom barnets ställning eller åtbörder. Utred­ningen nämner som exempel fall där ett barn genom speciella kameraarran-


 


Prop.  1978/79:179                                                                 54

gemang framslälls på eu säll som är ägnat all vädja lill sexualdriften ulan all barnet kan sägas ha deltagit i ell sexualbeteende vid avbildningen. Hovrätten har inget att invända mot atl strafföestämmelsen ges denna innebörd. Uttrycket "sexuellt beteende" i paragrafen är emellertid då inte helt adekvat. Uttrycket ger paragrafen en mer inskränkt innebörd än den som utredningen åsyftat. Utredningens syftemål skulle enligt hovrättens mening komma lill klarare utryck om efter "sexuellt beleende" förslagsvis insköts meningen "eller annan situation av sexuell innebörd".

Hovräiien anser vidare all benämningen barnpornografibrou är väl funnen. Visserligen innefattar ordel barnpornografi mera än enbart framställ­ning i bild. Benämningen är emellertid kort och beskrivande, vilket underiättar spridandet av erforderiig kännedom om beslämmelsen. En kort benämning är också från praktisk synpunkt en fördel lex, vid domsskriv­ning, databehandling m, m.

Rikspolisstyrelsen finner lagtexten svårtillgängligt utformad och förutsätter alt en översyn av denna kommer lill slånd.

Sexualbrottskommitlén anför alt om en lagstiftning nu genomförs av i huvudsak det innehåll som utredningen har föreslagil, kan tydligen ett samordningsproblem uppkomma för den händelse etl framlida förslag av sexualbrottskommitlén om framställning av barnpornografi som sexualbrott läggs till grund för lagstiftning. Enligt kommitténs mening kan emellertid det problemet på ett tekniskt enkelt sätt lösas redan nu. Oavsett hur en beslämmelse om straff för barnpornografibrou närmare uiformas, kan däri lämpligen föreskrivas, atl beslämmelsen inte är tillämplig på gärning för vilken är stadgat straff enligl annan bestämmelse i brottsbalken.

Stockholms tingsrätt och författarförbundet har som en konsekvens av sin argumentering utformat alternativa lagtexter.

Stockholms tingsrätt som alltså an.ser au frågan om barnpornografi inte bör behandlas särskilt utlalar:

Anses det emellerlid av något skäl att åsyftad lagsliftning bör äga rum vill tingsrätten föreslå atl i brottsbalken 6 kap. införes en paragraf 6 a med följande lydelse:

Den som i bild ålerger barn, som är under 15 år, i en sexuell situation dömes, där gärningen måste anses ha inneburit kränkning av barneis personliga iniegriiei, för olillåien framställning av pornografisk bild till böler eller fängelse i högst sex månader. Den som sprider bild av angivet slag dömes för otillåten spridning av pornografisk bild till straff som ovan sagls.

I tryckfrihetsförordningen 7 kap. 4§ införes punkl 12 av molsvarande lydelse.

Förfäitarförbundet finner inte den föreslagna lagtexten användbar. Förbundet tillstyrker en lagregel genom vilken framställning av barnporno­grafi efter levande modell kriminaliseras. En sådan kunde upptas i 6 kap, brottsbalken under beteckningen 6 a § och ges förslagsvis följande lydelse:

Den som utnyttjar barn under femton år som modell för framställning av pornografisk bild dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligl vad förut


 


Prop. 1978/79:179                                                                 55

i deua kapitel är sagt, för franisiälliiing av barnpornograji lill böler eller fängelse i högst ett år.

Förbundet anför vidare atl man inser alt man troligen inte genom ett sedlighetsbroti, som stävjar produklion av barnpornografi efter levande modell i Sverige kommer åt de problem som spridandel av barnpornografiska alster innebär. Det mesta i Sverige florerande materialet är säkeriigen importerat och är därför åtkomligt endast genom etl mera allmänl utformat spridningsförbud, I botlen på del bör man kunna lägga det nyss nämnda förslaget til! stadgande i 6 kap. 6 a § brottsbalken, dvs. man kriminaliserar en spridning av sådana alster som åstadkommits genom brotl eller - om del gäller ulländsk porr -skulle ha varil brottslig om den tillverkats i Sverige. Eftersom man inte kan fastställa denna brottslighet efter någol objektivt kriterium får man i stället arbeta med ett uppenbarhelskriterium. Delta torde emellertid inle räcka. Ell försia led anknytande lill 6:6 broUsbalken måste kompletteras med en allmän regel av "tukt- och sedlighetskaraktär". Man kan för ulformningen av en sådan finna viss förebild i den i betänkandet (SOU 1969:38) Yttrandefrihetens gränser föreslagna 16:11 brottsbalken.

Mot angivna bakgrund kunde en beslämmelse i 16:10 a enligl förbundel fa ungefär följande lydelse:

Den som sprider barnpornografisk bild, vid vars tillkomst uppenbarligen utnyttjats levande modell eller som eljest är grovt sedlighetssårande eller uppenbart förråande, dömes (om icke framställningen är försvarlig med hänsyn lill silt syfte och sill samraanhang) för spridande av barnpornografi lill böler eller fängelse i högst sex raånader.

Med avsnittet inom parentes markerar förbundel att man kan välja etldera av två alterinati v. Antingen lalar man om grovt sedlighetssårande etc. och då lorde man inte behöva någol tillägg om försvariigheten, eftersom den prövas i samband med angivna krilerier. Eller ocksä har man ell försvarlighelskrite-riura, vilket då kan hakas på en mera neutral bestämning av brottet.

Om man väljer en beslämmelse av här skisserat slag måste ändringar vidlas i 16:11 brottsbalken. De båda paragraferna måste på någol säll samstämmas så atl icke en och samma handling blir sirafftar enligl båda. Del naturliga lorde vara atl la barnpornografin försloch därefter uiforma 16:11 på följande sätl: "Den som på eller vid allmän plats . . , dömes, såvida inte brottet är belagt med straff enligt 10 a §, för otillåtet förfarande etc. ..."

Förbundel betonar att lagtexterna inte i någol hänseende får ses som förslag. De är endast all betrakta som i tidsnöd tecknade skisser. Givetvis behövs betydligt mer genomarbetade formuleringar. Utredningens förslag är emellerlid enligt förbundet inte användbart som underlag härför.

KLYS Ultalar atl ulredningen har underiåtii atl verkställa erforderiiga juridiska överväganden. Som författarförbundet påpekat får man genom införandet av den föreslagna 10 a § i 16 kap. brottsbalken en konkurrenssi­tuation i förhållande till skyllningsförbudet i samma kapitels 11 §. Del är helt enkelt inte möjligt att ta ställning till 10 a § förrän man löst den konflik­ten.


 


Prop.  1978/79:179                                                                 56

Forhållandet till bestämmelsen i 16 kap, 11 ij brottsbalken berörs också av .Aktionen "Kamp mot porr och prosiiuition" .som anför:

Utredningen har vall all definiera begreppel "bild" mera inskränkt än vad som är fallet i beslämmelsen om otillåtet förfarande med pornografisk bild. Detta lar betydelse lör kriminaliseringen av barnpornografiska alster som inte är tryckta skrifter, Uiredningens förslag innebär all framslällande och spridning av exempelvis film och foiosiaikopior som innefattar barnporno­grafibrott straffas enligl den föreslagna 16 kap, lOaij, Framställande och spridning av avbildade föremål som ålerger bam i sexuella situationer kriminaliseras däremot inle. Det enda hindret för sådana barnpornografiska alster blir även fortsäiiningsvis att deras förevisande på eller vid allmän plats är brottsligt enligl skyllningsförbudet i 16 kap, 11 §,

Aktionen "Kamp mot porr och prostitution" avvisar bestämt den tolkning av skyllningsförbudels omfauning som polisen i Stockholm för fram i utredningens belänkande. Av redogörelsen framgår atl polisen i Slockholm som princip inle ingriper mot andra bilder än samlagsbilder, Skyllningsför­budet lillämpas för närvarande inte på barn pornografiska alster, trots atl dessa under bred enighel är föremål för lagstiftningsåtgärder som syftar lill elt totalförbud. Aktionen finner del ytterst anmärkningsvän alt barnpornogra­fiska och andra pornografiska bilder, som uppenbart är ägnade alt väcka allmän anslöt, för närvarande inle blir föremål för ingripande enligl 16 kap, 11 § brottsbalken.

RFSU anför liknande synpunkter:

Lagen om skyltningsförbud mot pornografiska bilder tillkom 1970 som ersättning för del gamla förbudet moi spridning av bilder som sårar tukt och sedlighet. Syftel med skyllningsförbudet angavs vara att ingen skulle behöva se pornografiska bilder utan atl själv ha tagit initiativ därtill. Trois all lagen är nytillkommen har polis och åklagare under de senasle åren vägrai att föra de talrikt förekommande anmälningarna mot pornografisk skyltning lill dom­stols prövning. Om förbud mot barnpornografiska bilder införs, kommer barn atl ändå vara skyddade mot åsynen av dessa bilder. Men under nuvarande förhållanden leder polisens och åklagarnas uppenbarligen överenskomna passivitet till atl barn ofta tvingas atl se skrämmande barnpornografiska bilder. Efter elt eventuellt förbud mot barnpornografi kommer de fortfarande alt ständigl och jämi konfronteras med massexposiiioner av grovi pornogra­fiska bilder av vuxna - bilder som låter dem uppleva sexualiteten som opersonlig, kall och känslolös. Del aren effekl av au skyllningsförbudet inte lillämpas.

RFSU anser alt även förhållandena kring skyllningsförbudet bör ulredas av yllrandefrihetskom mitten.

Några remissinstanser tar upp den i 6 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen stadgade spridningsrätten och föreslär att undanlag görs i denna belräffande skrifter som innefaltar barnpornografibroti.

Hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar:

Del föreslagna siadgandel all barnpornografibrou skall vara tryckfrihets-brott avser icke spridning av bild som ulgör tryckt skrift. Enligt 6 kap. I ij tryckfrihetsförordningen lillkommer rält att sprida tryckta skrifter varje svensk medborgare eller svensk juridisk person. Utspridaren av en tryckt


 


Prop. 1978/79:179                                                                 57

skrift, som innefattar barnpornografisk bild, skulle- röruisaii au han i nio blir ansvarig för iryckrrihcisbroli på grund av irycklriheisförordningcns regler om ansvariglieicns övergång - gå fri från ansvar, Trois reglerna om ansvarighetens övergång är del inte siikcri all någon kan slällas till ansvar i ett tryckfrihetsmål. Detta lorde särskilt kunna bli lället bciriinandc jiornogra-fiska skrifter som tryckts utomlands. Det enda ingripande som då slår till budsår konfiskering (jmf 9 kap, 5 tryckrrihetsförordningcn). Om utspridaren således inic kan ställas lill ansvar för iryckfrihelsbrotl skulle cu utspridande av barnpornografiska bilder som utgör tryckt skrift bli helt siraririti, Hovräiien ifrågasätter om en sådan begriinsning av del siafföara området iir motiverad ooh föreslår alt det i det rortsalla lagstiftningsarbetet övervägs om inte ell undantag från den allmänna spridningsriitten borde införas i 6 kap, 2 S tryckfrihetsförordningen beträlTande nu ifrågavarande skrifter,

Konsumeniverkei konstaterar att i den strafföeslämmelse som föreslås bli införd i brottsbalken anges att även spridande av pornografisk bild med barn skall anses uigöra barnpornografibrott. För alt bestämmelsen i denna del inte skall komma i konflikt med den i 6 kap, I ij TF angivna rätten au sprida tryckta skrifter, får konsumentverket föreslå atl undanlag införs i 6 kap. 2 ij TF på motsvarande sätt som skett för beslämmelserna i 16 kap. 11 och 12 ijij brottsbalken.

Aktionen "Kamp mol porr och prostitution" unalar all utredningens förslag, men hänsyn till tryckfrihetsförordningens exklusivitet, innebär att ingri­pande mot barnpornografi i tryckt skrift skall göras endasi enligt tryckfri­hetsförordningens reglerom beslag och ålal m. m. Undantagsbestämmelsen i 6 kap, 2 ij bör därför ändras så att därav framgår att brottsbalkens besläm­melser inle är tillämpliga på barnpornografibroti i tryckta skrifter.

Strafflatituden, förverkande

Hovräiien över Skåne och Blekinge finner den av utredningen föreslagna straffskalan, som överensstämmer med vad som gäller förbrotten otillbörligt förfarande med pornografisk bild och förledande av ungdom, lämpligt avvägd.

Öve/åklagaren i Göieborg har av skäl som ulredningen åberopar inte någol atl erinra mol strafflaiiiuden men anser au utredningstekniska skiil dock gör atl vid bron som detta, vilket ofta medför bevissvårigheter, latituden borde medge möjlighet lill anhållande och häktning,

RÅ uttalar:

Vad beträffar strafflaiiiuden har föreslagits böter eller fängelse i högst sex månader. Med hänsyn till det skyddsbehov strafföestämmelsen torde vara avsedd att tillgodose finner jag att siraffmaximum bör sältas högre. Jag föreslår därför all som påföljd för barnpornografibrou skall kunna följa fängelse i ett år. Från utredningssynpunkt och för atl förhindra fortsatt brottslig verksamhet skulle därav även följa fördelen av att kunna lillgripa personella tvångsmedel.


 


Prop.  1978/79:179                                                   58

Ocksä överåklagaren i Slockholm ifrågasätter om inle sirarfmaximuni bör höjas och om böler över huvud taget bör användas för denna brottstyp. Om normalstraffcl i praxis skulle bli böler, vilket regelmässigt är fallet vid en straffskala som den föreslagna, kan man räkna med au de som ägnar sig åi den kommersiella verksamhei, som barnpornografin onilatiar, kommer au kalkylera in böter i omkostnadssidan. Kriminaliseringens förebyggande effekt torde då starkt försvagas,

Förfäiiaiförbundei konstaierar au ulredningen har stannat för samma sirafflatitud som vid brott mot det s, k, skyllningsförbudet i 16 kap, II ij brottsbalken. Detta måste enligt förbundet vara en följd av den samman­blandning av två hell olika kriminalpoliiiska linjer som förbundet har diskuterat lidigare i sitt yttrande. Förbundet menar atl framställning av barnpornografi vad gäller barnets behov av skydd ligger nära otukligi beteende, 1 varje fall kan det inle godtas alt sådan handling ur barnels synpunkl betraktas som jämställt med ett brott mot allmän ordning. Med ulgängspunkl i uppfattningen au framställning av barnpornografi är au anse som etl sedlighetsbrott mot barnet förordar förbundel därför atl för sådant brott bestäms samma sirafflaiilud som för otukligi beteende, dvs. böter eller fängelse i högst etl år.

Hovrätten över Skåne och Blekinge pekar på alt utredningen inte särskilt nämner frågan om förverkande av de pornografiska alsier det här är fråga om.

Hovrätten fortsätter:

Vad gäller bilder som utgör otillåtet yttrande i tryckt skrift följer av iryckfriheisförordningens bestämmelser atl dessa kan bli föremål för konfis­kering, I fråga om andra bilder vars framslällande eller spridande blir sirafföari enligl den föreslagna broitsbalksbesiämmelsen bör förverkande kunna komma i fråga jämlikt 36 kap. 2 ij brottsbalken (jmf beträffande otillåtet förfarande med pornografisk bild enligl 16 kap. 11 ij brottsbalken rättsfallet NJA I 1974 s. 516). Förverkas film bör även det till filmen hörande ljudbandet kunna förverkas.

Frågan om förverkande kan fä betydelse i elt annal avseende. Antag all en fotografisk bild beskriver en situation som svarar mol brollsbeskrivningarna för Olukl med barn eller otukligi beteende. Antag vidare att det vid den närmare ulredningen visar sig all den person som på bilden är inbegripen i den duktiga sexualhandlingen är samma person som framställt bilden i fråga. Förutsättningar föreligger i en sådan situation atl tillämpa såväl beslämmel­serna om olukl med barn eller otukiigt beteende som beslämmelsen om barnpornografibrou. Det skulle emellertid kunna ligga nära till hands alt anse att otukt med barn och otukligi beteende konsumerade barnpornografibrou mol bakgrund särskilt av all de förstnämnda beslämmelserna innehåller en strängare straffskala än den senare. Ett avgörande skäl för motsatt uppfatt­ning är emellerlid förverkandefrågan. Om i en situalion som den ovan beskrivna den tilltalade endast lagfors för någol av oluktsbrotten är del tveksamt om det är möjligt au förverka den eller de ifrågavarande bilderna.


 


Prop. 1978/79:179                                                   59

Uldrag
LAGRÅDET
                                    PROTOKOLL

vid sammanlräde 1979-03-22

Närvarande: justitierådet Hesser, regeringsrådet  Hamdahl, justitierådet Höglund, juslitierådei Hessler.

Enligl uldrag av protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars 1979 har regeringen på hemställan av statsrådet Sven Romanus beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag lill

1.   lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,

2.   lag om ändring i brottsbalken.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsfiskalen Sten Heck-scher. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

16 kap. 10 a §

Den gärning som slrafföeläggs i den föreslagna beslämmelsen beskrivs så alt någon skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt au bilden sprids eller sprider sådan bild. I motiven uttalas atl bestäraraelsen i princip gäller bilder av alla slag. Av särskild praktisk betydelse är, frarahålls det, bilder i tryckta skrifter, fotografiska bilder, däri inbegripet filra, saml bilder som förmedlas med TV-ieknik eller videogram. Motiven innehåller inte något uttalande om vad som enligl lagrummet skall förslås med all en bild sprids. De angivna exemplen på vilka slags bilder som omfattas antyder emellertid vissa hithörande spridningsformer.

Förslaget utgår tydligen frän alt termen sprida haren mycket vid mening. Till en början avses alla förfaranden som när del är fråga om tryckt skrift omfattas av den i tryckfrihetsförordningen (6 kap. 1 §) stadgade spridnings­rätten, dvs. åtgärder som innefatlar all exemplar av bilden hålls till salu, försänds eller distribueras på annal säll. Hit hör också fall då exemplar av bilden ställs ut eller förevisas på annal sätt. Vidare synes förslagel omfatla även andra åtgärder för au göra bilden tillgänglig för allmänheten, såsora visning genom optiska anordningar (i. ex. episkop, overheadprojekior), genom film och genom TV-teknik. När del gäller visning i TV torde stadgandet omfaita både fall då en bild (t. ex. ett fotografi eller en teckning) eller en sekvens av bilder (en film) visas och fall då etl program sänds direkl. I själva verkel lorde förslagel avse alla länkbara förfaranden genom vilka ell bildinnehåll förmedlas lill eller görs tillgängligt för andra.


 


Prop. 1978/79:179


60


All bilden förmedlas till allmänheten uppställs ej som någol krav. Om en bild ej förmedlas till allmänheten, torde det dock för att bilden skall anses som spridd fordras någol mera än alt bilden gjorts tillgänglig för endasi ett fåtal personer.

Det lorde kunna ifrågasättas om den föreslagna avfattningen av bestäm­melsen tillräckligt tydligt ger vid handen all termen sprida är avsedd all ha den nu angivna mycket vida betydelsen.

Termen sprida såsom syftande på au eu vissl bildinnehåll förmedlas lill andra har kommit till användning även i elt par andra stadganden i brottsbalken.

Enligt den ursprungliga lydelsen av 16 kap. II § första stycket inträdde sålunda straff förden som sårade tukt och sedlighet bl. a. genom att saluhålla, förevisa eller annoriedes sprida bild. Lagrummet överensstämde nära med motsvarande lidigare bestämmelse i 18 kap. 13 § första styckel strafflagen men var såtillvida utvidgat all del även omfattade förevisning av bild. I förarbetena nämndes inte någonting om förmedling av bild genom film eller TV. 1 den av Beckman m. fl. uigivna kommentaren lill brottsbalken (1 uppl. 1965, s. 203) uttalas emellerlid att film faller in under beslämmelsen,

Beslämmelsen ersattes genom lagändring år 1970 med elt stadgande som väsentligt minskade det sirafföara området, Enligl den nya lydelsen, som alltjämt gäller, inlräder straff för den som på eller vid allmän plals genom skyltning eller annat liknande förfarande förevisar pornografisk bild på sätt som är ägnat att väcka allmän anstöt, Ullryckel spridning används alllså ej. Av intresse är dock all uttrycket förevisa enligl förarbetena omfaltar bl. a. ljusreklam på husvägg. Huruvida därmed avses även l.ex. reklamfilm är oklart. 1 varje fall lorde film på biograf inte avses, faslän biograf enligt förarbetena skall anses som allmän plats.

Termen sprida används även i 16 kap. 12 § brottsbalken. Enligl besläm­melsen inlräder straff för den som bland barn eller ungdom sprider skrift eller bild, som genom sitt innehåll kan verka förråande eller eljesl medföra allvarlig fara förde ungas sedliga fostran, 1 förarbetena behandlas i huvudsak olika former för dislribulion av iryckta alsier. I samband med 1970 års ändring av 16 kap. 11 § uttalade emellertid föredragande departementschefen att 16 kap. 12 § också lorde omfatta film (prop. 1970:125 s. 75). Av departements­chefens anförande framgår inte med tydlighet om stadgandet ansågs omfatta visning i TV.

1 del betänkande, "Yttrandefrihetens gränser" (SOU 1969:38), som låg lill grund för 1970 års lagändring hade föreslagits att 16 kap, 11 § första styckel brottsbalken skulle ersättas med två nya stadganden, som båda bl. a. avsåg spridning av framställningar av närmare angivet slag. Enligt motiven var avsett atl termen sprida i båda fallen, såvitt nu är i fråga, skulle omfatta såväl visning genom film som visning i TV.

Olika former av spridning och visning av bilder har betydelse även från upphovsräiisiig och folografiräiislig synpunkt. Av iniresse är au inom dessa


 


Prop.  1978/79:179                                                  61

områden termen spridning används endast i fråga om spridning av exemplar, t, ex, fall då exemplar utbjuds till försäljning, uthyrning eller utlåning (2 ij tredje stycket lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, 16 ij lagen (1960:730) om rält till fotografisk bild). Andra former för all förmedla verk eller fotografiska bilder till allmänheten hänförs ej till spridning utan beskrivs med andra uttryck, t, ex, offentligt framförande av verk och offentlig visning av fotografisk bild.

Det anförda ger vid handen att terminologin inom rätlssysteniet inte är enhellig när del gäller att beteckna sådan förmedling av bilder till andra som avses med den nu föreslagna bestämmelsen, 1 och för sig skulle det därför vara önskvärt atl ange dessa förfaranden på etl tydligare och utförligare sätt än som skett i förslaget. En sådan metod skulle emellertid kunna vålla tvekan om innebörden av den närbesläktade bestämmelsen i 16 kap. 12!; brotts­balken och i viss mån även närdet gäller beslämmelsen i 11 ij i samma kapitel. Den nu föreslagna lagtexten, som i det avseende det nu gäller överens­stämmer med 16 kap. 12 ij, torde därför enligt lagrådets mening få godtas. En överarbetning av teminologin i nu berörda lagrum i brottsbalken bör företas i etl vidare sammanhang.

Förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Förslaget lämnas utan erinran.


 


Prop. 1978/79:179                                                    62

Uldrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-03-22

Närvarande: statsministern Ullslen, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wiksiröm, Wirtén, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Cars, Gabriel Romanus

Föredragande: statsrådet Sven Romanus

Proposition om ändring i tryckfrihetsförordningen m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag ora ändring i tryckfrihetsförordningen och förslag lill lag om ändring i brottsbalken.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

Jag delar lagrådets uppfattning om hur begreppet sprida i den föreslagna brollsbalksbestämmelsen skall förslås. Inte heller jag finner någon jämkning av lagtexten påkallad.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

all aniaga de av lagrådet granskade lagförslagen.

Beslut

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden har lagl fram.

Beslul om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 8 mars 1979.


 


Prop. 1978/79:179                                                              63

Innehåll

Proposition .....................................................................        I

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................         j

Lagförslag....................................................................... ...... 2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars 1979 ...   c

1          Inledning...................................................................        5

2          Föredragandens överväganden................................ ........

3          Upprällade lagförslag................................................ ... 1q

4          Hemställan................................................................ .... iq

5          Beslul........................................................................ .... IQ

Bilagor

1          Departementspromemorian (Ds Ju 1978:8) Barnpornografi ....     ,,

2          Remisssaramanställning........................................... ..... ,9

Uldrag av lagrådels protokoll den 22 mars 1979............. .... 59

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 22 mars 1979 ..  ,


 


GOTAB Slockholm 1979    60269