Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop, 1978/79:177 Regeringens proposition

1978/79:177

om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

beslutad den 15 mars 1979.

Regeringen föreslår riksdagen all aniaga de förslag som har upptagits i bifogade uldrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

GABRIEL ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen redovisas en överenskomraelse som har träffats med sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäknngen under åren 1980-1981.

Överenskommelsen innebär bl. a. alt en särskild ersättning lill sjukvårds­huvudmännen införs för atl underlälta ulbyggnaden av långtidssjukvården. Genom denna ersättning lär sjukvårdshuvudmännen elt extra finansiellt tillskott med ca 170 milj. kr. per år. Landstingsförbundet åtar sig alt verka för att sjukvårdshuvudmännens planerade utbyggnad av långtidssjukvården med minsl 2 000 platser per år genoraförs. Vidare har förutsatts att åtgärder vidlas för all förbättra kontinuiteten i sjukvården, bl. a. med utgångspunkt i förslagen i konlinuiielsuiredningens betänkande (SOU 1978:74) Husläkare -en enklare och tryggare sjukvård. Åtgärdernas ulformning kommer att tas upp i fortsalla överläggningar.

Överenskommelsen innebär vidare en höjning av sjukförsäkringens läkarvårdsersättning till sjukvårdshuvudmännen från 93 till 127 kr. per läkarbesök fr. o. ra. den I januari 1980. Försäkringens ersällning för sjukvår­dande behandling som utförs av annan personal än läkare höjs saratidigt frän 40 lill 55 kr. per besök. Patientavgiften vid läkarbesök flr höjas från högst 20 till högst 25 kr. fr. o. ra. den I januari 1981, medan avgiften för sjukvärdande behandling får höjas från högst 10 till högst 15 kr. fr. o. m.deiil januari 1980. Karensbeloppel för sjukförsäkringens resekostnadsersältning höjs frän 10 till 13 kr.

Sjukförsäkringens ersättning för sjukhusvård höjs från 30 till 40 kr. per vårddag. Ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen för ambulanstrans-porier och tillhandahållande av hjälpraedel ål handikappade höjs också. Av hjälpraedelsersältningen skall viss del användas för finansiering av handi­kappinstitutets verksarahet.

I Riksdagen 1978/79. I samt. Nr 177


 


Prop. 1978/79:177                                                     2

De ändrade ersättningsreglerna avses gälla fr. o. m.den I januari 1980. Dei propositionen redovisade förslagen innebär en kostnadsökning för sjukför­säkringen med ca 1 3(X) milj. kr. per år och ell molsvarande ekonomiskl lillskotl för sjukvårdshuvudmännen.


 


Prop. 1978/79:177

1. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs alt 2 kap. 4 och 6 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2 kap.

Ersättning för utgifter för sjukhus­vård, som på grund av sjukdom eller föriossning varil erforderlig, utgår enligt grunder som fastställs av rege­ringen.

Ersällning för uigifter för sjukhus­vård, som på grund av sjukdom eller förlossning varit erforderlig utgår,

då vården beretts å hemortssjukhus, med belopp, som motsvarar den för sådan vård vid sjukhuset tillämpade avgiften å allmän sal,

då erforderlig vård ej kunnat bere­das å hemorissjukhus eller behovet av sjukhusvården uppkommit ulanför den landsnngskommun eller landstings­kommun ej tillhörande kommun, där denförsäkrade är bosatt, och han med anledning härav måst intagas å annat allmänt sjukhus, med belopp, som motsvarar den lägsta avgift, mot vilken den försäkrade kunnat erhålla vården å sjukhuset,

då vården annorstädes än å allmänt sjukhus beretts genom riksförsäkrings­verkets försorg, med belopp, som motsvarar den lägsta för sådan vård utgående avgiften, samt

i övriga fatt med belopp, motsva­rande den lägsta avgift, mol vilken den försäkrade kunnai erhålla vården å allmän sal vid hemortssjukhus, lämpat för vården ifråga.

Regeringen äger fastställa taxa för beräkning av ersättning, som avses i första stycket. Har sådan taxa fast­ställts, utgår ej ersättning för belopp, varmed vårdavgiften överstiger i taxan angivet belopp, ' Lagen omtryckt 1977:630 r Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 177


 


Prop. 1978/79:177

Nuvarande lydelse

Med sjukhusvård avses vård, som å sjukhus lämnas där intagen försäk­rad, jVe/wo/» vård å annan sjukvårds-inrältning, om värden beredes genom riksförsäkringsverkets försorg.

Såsom sjukhus räknas i denna lag dels allmänl sjukhus, varmed förslås sjukvårdsinrättning som tillhör staten eller lill vars drift statsbidrag utgår eller som drives av landstingskommun eller kommun, som ej lillhör lands­tingskommun, och ej är anordnad vid hem, som avses i 18 § lagen om soci­alhjälp, ävensom siukyårdsinrättning varöver riksförsäkiingsverket förfogar, dels ock annan sjukvårdsinräiining, som enligt förteckning som fastsiälles av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer är att anse såsom sjukhus jämlikt denna lag. Hemortssjukhus är allmänt sjukhus, drivet av landstingskommun eller kommun, inom vars område försäkrad är bosatt.


Föreslagen lydelse

Med sjukhusvård avses vård på sjukhus som lämnas där inlagen försäkrad

Regeringen meddelar föreskrifter om vad som skall räknas som sjukhus enligt denna lag.


Ersällning för utgifter för annan behandling med anledning av sjukdom än som sägs i 2-4 §§ {sjukvårdande behandling) utgår om behandlingen ombe-sörjes av staten, landstingskommun eller kommun, som ej lillhör landstings­kommun, eller lämnas av sjukgymnast eller läkare, som är uppförd på en av allmän försäkringskassa upprättad förteckning. Ersättningen utgår enligt grunder som regeringen fastställer. 1 fråga om behandling som lämnas av sjukgymnast eller läkare som har uppförts på den nämnda förteckningen fastställas grunderna för ersättning för högst två år i sänder efter förslag av riksförsäkringsverkei.

För utgifter för konvalescenivård utgår ersättning enligt grunder som regeringen fastställer.


 


Prop. 1978/79:177                                                     5

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

I fråga om ersällning för försäkrads utgifter för resor i samband raed sjukvårdande behandling eller konvalescentvård eller för resor i samband raed vård som vid sjukdom har meddelats av distriktssköterska eller disiriksbarnmorska äger 5 § försia stycket molsvarande lillämpning. För hjälpmedel ål handikappade utgår ersällning enligl vad regeringen föreskri­ver.

Bidrag till långtidssjukvård anord­nad av landstingskommun eller av kommun som ej lillhör landstings­kommun utgår enligl grunder som fastställs av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.


 


Prop. 1978/79:177

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969:653) om vissa bidrag för vård vid

karolinska sjukhuset

Härigenom föreskrivs alt lagen (1969:653) om vissa bidrag för vård vid karolinska sjukhuset' skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Intages någon som är bosatt utanför Stockholms län och icke omfattas av avtal om regionsjukvård m. m. vid karolinska sjukhuset på sjukhuset för vård, som del enligt sjukvårdslagen (1962:242)åligger landstingskommun all ombesörja, skall den landstingskommun inom vilken den intagne är bosatt lill sjukhuset eriägga bidrag lill koslnaderna för vården enligt vad nedan sägs.

I fråga om värd på annan avdelning vid karolinska sjukhuset än radiumhemmet föreligger skyldighet all utge vårdbidrag som avses i försia stycket endasi under förutsättning atl den på sjukhuset intagne antingen insjuknat i den sjukdom vården avser under vistelse inom Stockholms län eller fått hänvisning lill sjukhuset för vård, som ej kan beredas på landstingskommunens sjukhus. Närraare föreskrifter om sådan hänvisning meddelas av regeringen.

Vårdbidraget utgår för varje vård- Vårdbidraget utgår för varje vård­
dag med det belopp, varmed den för dag med det belopp, varmed den för
patienten tillämpliga vårdavgiflen på patienten tillämpliga vårdavgiften på
allmänt rum vid karolinska sjuk- allmänl rum vid karolinska sjuk­
huset överstiger trettio kronor.
     huset överstiger av regeringen fast­
ställd ersättning från sjukförsäkringen
för sjukhusvård.

Vad ovan föreskrives om landstingskommun äger motsvarande lillämp­ning på kommun som ej lillhör landstingskommun.

Utgår vårdbidrag, minskas vårdavgiflen med molsvarande belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

I Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:225, senaste lydelse av lagen 1977:370.


 


Prop. 1978/79:177

Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET
                 PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-03-15

Närvarande: statsministern Ullslen, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Rohde, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondeslam.

Föredragande: slatsrådel Gabriel Romanus

Proposition om ändrade ersättningsregler Inom sjukförsäkringen, m. m.

1. Inledning

De senaste årens ulveckling inom hälso- och sjukvården har varit inriktad på en uibyggnad av den decentraliserade öppna hälso- och sjukvården i form av vårdcentraler, distriktssjukvård och hemsjukvård. Denna inriklning gäller i hög grad också för planeringen av den fonsälla ulvecklingen av verksam­helen. Målel är all göra hälso- och sjukvården lill en läll tillgänglig närservice.

Den av sjukvårdshuvudmännen bedrivna öppna sjukvården finansieras till väsenllig del genom ersättningar lill huvudmännen från den allmänna försäkringen. De nu gällande ersättningsreglerna bygger på en överenskom­melse som träffades år 1977 efter överiäggningar mellan representanter för socialdepartementet och Landstingsförbundet. Överenskommelsen, som gäller ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen från den allmänna försäk­ringen under åren 1978 och 1979, har redovisats för riksdagen (prop. 1976/ 77:116, SfU 1976/77:28, rskr 1976/77:297). I överenskommelsen förutsattes au frågan om ersättningarna för liden efter ulgången av år 1979 skulle bli föremål för nya överiäggningar.

En redogörelse för gällande ersättningsregler bör fogas lill della regerings­prolokoll som bilaga f.

Efter överläggningar mellan representanier för socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen har överenskommelse nu träffats om nya ersätt­ningsbelopp ra. ra. fr. o. ra. den I januari 1980. Jag koramer i del följande au lämna en redovisning av innehållet i överenskommelsen, som bör presen­teras för riksdagen. I överenskommelsen har också förutsatts införandel av en

I** Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 177


 


Prop. 1978/79:177                                                                  8

ny ersättning lill sjukvårdshuvudmännen för alt underiätla ulbyggnaden av långtidssjukvården. Riksdagens medgivande härtill bör inhämtas. Del ankommer i övrigt på regeringen alt närmare beslämma ersäliningreglerna. Överenskommelsen bör fogas till detta regeringsprotokoll som bilaga 2.

De nya ersättningsreglerna innebär en kostnadsökning för sjukförsäk­ringen med ca I 300 milj. kr. per år.

Jag förordar att de i överenskommelsen angivna åtgärdema genomförs på det sätt som jag kommer atl redogöra för i det följande. Jag avser alt återkomma lill regeringen med förslag till erforderliga författningsbestäm­melser efter det atl riksdagen behandlal propositionen.

2. Bidrag till utbyggnad av långtidssjukvården

Andelen äldre i befolkningen har ökal under den gångna tioårsperioden. Ökningen kommer all fortsätta och förslärkas ytterligare under de kommande tio åren. Följande sammanställning visar den beräknade föränd­ringen av befolkningen i olika åldersgrupper mellan åren 1970 och 1990. (Tusental.)

Åldersgrupp    1970     1980     1990     Förändring 1970-90 I %

 

0-15 år

1682

1634

1526

-

9,4

15-64 år

5 286

5 304

5418

+

2,5

65-74 år

709

822

821

+

15,8

75-84 år

336

430

510

+

51,7

85-    är

68

99

139

+

105,9

Totalt

8 081

8 289

8414

+

4.1

65-    år

1 113

1 351

1 470

+

32,1

De äldre har elt väsentligt större behov av sjukvård än de yngre generationerna. Framför alll är detta fallel när det gäller sluten sjukvård. År 1975 utgjorde andelen personer 65 år och äldre ca 15 96 av befolkningen. Samlidigl tog denna åldersgrupp i anspråk ca 60 % av den slutna sjukvårdens resurser och ca 15 96 av den öppna vårdens. Ungefär hälften av antalel vårddagar i sluten sjukvård för dessa äldre avser vårdgrenen somatisk långtidssjukvård och ca en fjärdedel vardera somatisk akutsjukvård och psykiatrisk sjukvård. Ungefär hälften av antalet patienter inom den soma­tiska långtidssjukvården är 80 år eller äldre.

En av socialstyrelsen genomförd enkät år 1975 visade att ca 12 600 patienter väntade på plals inom långtidssjukvården. Äv dessa fanns ca 4 700 i den egna bostaden, ca 4 200 inom akutsjukvården och ca 2 200 på ålderdomshem. Av enkäten framgår vidare all ca 1 400 patienter inom långtidssjukvården skulle ha kunnai skrivas ul lill sin egen bostad och ca 1 800 lill ålderdomshem om förutsättningar hade funnits för att ta emot dem där.


 


Prop.  1978/79:177                                                    9

Vad jag här har anfört visar enligt min mening entydigt på behovel av en kraftig uibyggnad av de vårdresurser som speciellt efterfrågas av de äldre. En sådan uibyggnad bör givetvis ske i överensslämmelse med de allmänna sjukvårdspolitiska målsättningarna, som innebär all en uibyggnad av den öppna sjukvården och långtidssjukvården sälis i försia hand. När del gäller vård och service lill de äldre bör del också vara en allmän sirävan alt i största möjliga utsträckning begränsa behovet av omhändertagande på olika lyper av vårdinstitutioner. När del gäller den dagliga omvårdnaden sker detla genom hjälp av hemsamariier m. fl. inom den sociala hemhjälpen, byggande av servicelägenheter m. ra. Behovet av medicinsk vård kan i många fall med fördel tillgodoses genom hemsjukvård. Ulbyggnaden av denna vårdform underiältas genom atl sjukförsäkringen lämnar ersättning lill sjukvårdshu­vudmännen med f. n. 40 kr. per besök eller behandling. Jag återkommer senare till frågan om höjning av denna ersällning.

Den ökade satsningen på öppen vård kan dock inte möta hela det ökade vårdbehovet för de äldre. De uppgifier jag här nämnl visar klart all en snabb uibyggnad av den somatiska långtidssjukvården är nödvändig. Sjukvårdshu­vudmännen har också under hela 1970-talel genomfört en viss uibyggnad. De planer som tidigare har redovisats för utbyggnaden har omfallal i genomsnill drygt 2 000 platser per år. Den fakliska ulbyggnaden har dock blivit lägre och utgör under senare lid ca 1 4(X) platser i genomsnitt per år. I överenskom­melsen noteras alt sjukvårdshuvudmännens planer för åren 1980-1984 innefattar en utbyggnad med i genorasnitt ca 2 000 platser per år, dvs. totalt ca 10 000 platser under femårsperioden.

Den avvikelse mellan planer och faktisk uibyggnad som kan konstateras hittills under 1970-lalel har bl. a. sin orsak i landslingens ekonomiska situalion. Ell mera fullständigt genomförande av uibyggnadsplanerna för de närmaste åren kräver att sjukvårdshuvudmännen har tillräckliga eko­nomiska resurser. För alt säkerställa ulbyggnaden av långtidssjukvården under den period som omfattas av den nu akluella överenskommelsen med sjukvårdshuvudmännen bör därför i enlighel med överenskommelsen införas etl särskilt bidrag från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen med 170 milj. kr. per år. Landstingsförbundet har därvid åtagit sig all verka för atl sjukvårdshuvudmännen genomför en utbyggnad av långtidssjukvår­den i enlighet med sina planer, dvs. igångsättning av byggande med i genomsnitt minst 2 000 platser per år under överenskommelseperioden. Del nya bidragel till långtidssjukvården avses fördelat mellan sjukvårdshuvud­männen med 190 kr. per år och invånare i åldern 70 år och däröver.

3. Ersättning för offentlig öppen vård

För läkarvård som ombesörjes av slaten, landstingskommun eller kommun som inle lillhör landstingskommun utgår ersättning från sjukför­säkringen till sjukvårdshuvudmännen med ett enhetligt belopp av 93 kr. för


 


Prop. 1978/79:177                                                    10

varje besök. Patientavgift får samtidigt tas ut med högst 20 kr. per besök. I enlighet med vad som anges i överenskommelsen bör sjukförsäkringens läkarvårdsersättning till sjukvårdshuvudmännen fr. o. m. den I januari 1980 höjas till 127 kr. per besök. Patientavgiften avses vara oförändrad under år 1980. För år 1981 bör patientavgift få tas ut med högst 25 kr. Vid läkarbesök hos den sjuke bör få tas ut en tilläggsavgift med 15 kr. De nämnda beloppen inkluderar liksom f. n. sådana röntgen- eller laboratorieundersökningar som patienten kan bli remitterad till vid läkarbesöket. Vid rådfrågning per telefon bör patientavgiften fortfarande vara högst 10 kr.

För öppen läkarvård vid sjukhus som drivs av annan än sjukvårdshu­vudman men som har vårdavtal med sjukvårdshuvudman utgår ersällning lill huvudmannen enligl samma regler som om vården meddelats av denne. Således kommer även lör sådan vård att gälla lidigare nämnda ersättnings­belopp. Vårdgivaren ersätts sedan av huvudmannen i enlighet med reglerna i vårdavialei.

Riksförsäkringsverkei och socialstyrelsen har i ett belänkande (Ds S 1978:18) föreslagit all de särskilda reglerna i 2 kap. 7 § lagen om allmän försäkring om ersällning från sjukförsäkringen till primärkommuner för läkarvård vid ålderdomshem m. m. skall upphävas efter en tvåårig över­gångsperiod. Landstingsförbundet har i överenskommelsen förklarat sig berett att verka för atl sjukvårdshuvudmännen åtar sig au senasi fr. o. m. år 1982-inom ramen för tillgängliga resurser-tillgodose primärkommunernas behov av läkarvård eller sluia vårdavtal om denna läkarvård. Mol denna bakgrund finner jag del inle nödvändigl all redan nu föreslå någon ändring av de aktuella ersättningsbestämmelserna.

Undersökning eller behandling hos sjukvårdshuvudman efter remiss från försäkringsansluten privatpraktiserande läkare är avgiftsfri för patienten. Ersällning utgår f. n. från försäkringen till sjukvårdshuvudmannen med 113 kr. för varje sådan undersökning eller behandling. Remitteras patient av försäkringsansluten privatpraktiserande läkare för undersökning eller behandling lill privat röntgenmoltagning eller laboratorium som har drift­avtal med sjukvårdshuvudman utgår ersättning från sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvudmannen enligl samma regler. Vårdgivaren ersälls sedan av huvudmannen enligt reglerna i vårdavialei. Ersättningsbeloppet lill sjukvårdshuvudmännen bör för åren 1980 och 1981 uigöra 147 kr. för varje remitterad patient.

Molsvarande regler bör liksom nu gälla vid remiss från företagshälsovårds-mottagning som registrerats hos allmän försäkringskassa. Ersättningsbe­loppet börda vara 127 kr. för varje remitterad patient och patientavgift falas ut med högst 20 kr. för år 1980 och högst 25 kr. för år 1981.

Ersällning från sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvudmännen utgår också för vård eller behandling som på grund av sjukdom och efter ordination av läkare lämnas av annan vårdpersonal än läkare, t. ex. sjukgymnast, psykolog eller distriktssköterska. Ersättningen från försäkringen ulgör 40 kr. per


 


Prop. 1978/79:177                                                    11

behandling eller besök. Patientavgift får tas ul med högst 10 kr. per behandling eller besök. I fiertalel fall torde inle tas ut någon patientavgift. I enlighet med överenskommelsen bör ersättningen för sjukvårdande behandling höjas från 40 lill 55 kr. per behandling eller besök. Patientavgift bör få tas ul med högst 15 kr.

4. Ersättning för preventivmedelsrådgivning m. m.

Enligl gällande beslämmelser betalar allmän försäkringskassa ersättning från sjukförsäkringen för kosinader för rådgivning i födelsekonirollerande syfte och i samband med rådgivning angående abort eller sterilisering. En förutsättning förersältning, som även omfattar kostnader för preventivmedel som i anslutning lill rådgivning lämnas ut lill den försäkrade, är enligt lagen (1974:525) om ersällning för viss födelsekonirollerande verksamhei m.m. att rådgivning och i anslutning därtill utlämnade preventivmedel tillhandahålls den försäkrade kostnadsfritt. För rådgivning som lämnas av läkare anställd hos sjukvårdshuvudman utgår ersällning lill huvudmannen med 113 kr. och för rådgivning som lämnas av annan personal anställd hos sjukvårdshuvud­man, l. ex. barnmorska eller kurator, utgår ersällning med 50 kr. per besök. Särskild ersättning utgår för laboratorieundersökning av cylologiskt prov. Meddelas rådgivning av privatpraktiserande läkare utgår ersättning med varierande belopp beroende på de ålgärder som har utförts.

I enlighel med överenskommelsen bör ersättningarna till sjukvårdshuvud­männen för rådgivningsverksamheten utgå med 127 kr. per besök om rådgivning lämnas av läkare och med 55 kr. om den lämnas av annan personal. Någon särskild ersättning skall i fortsättningen inle ulgå lill huvudmännen för laboralorieundersökning av cylologiskt prov.

5. Ersättning för vissa läkarutlåtanden

När en person ansöker om förtidspension, handikappersättning eller vårdbidrag skall ansökan åtföljas av ett läkarutlåtande. 1 vissa fall kan försäkringskassan också föranstalta om all den som ansökt om pension eller uppburit sjukpenning en längre lid skall genomgå läkarundersökning. Utfärdas utlåtande eller utförs undersökning av läkare anställd hos offenilig sjukvårdshuvudman utgår ersättning från sjukförsäkringen med 113 kr. per undersökning eller ullålande. I vissa fall erlägger den försäkrade 20 kr. härav som patientavgift. I enlighel med överenskommelsen bör försäkringens ersällning höjas lill ett enhetligt belopp av 127 kr. för samlliga här akluella undersökningar och utlåtanden. I vissa fall bör därutöver liksom nu lå tas ut patientavgift med högst 20 kr. under år 1980 och högst 25 kr. under år 1981.


 


Prop. 1978/79:177                                                              12

6. Ersättning för sjukhusvård

När en försäkrad vårdas på sjukhus utgår f. n. ersällning från sjukförsäk­ringen till sjukvårdshuvudmannen med 30 kr. per vårddag. För varje dag som den försäkrade vistas på sjukhus görs samtidigt ell avdrag från hans sjukpenning med samma belopp. Avdraget får dock uppgå lill högst en tredjedel av sjukpenningens belopp och den återstående sjukpenningen skall alltid uppgå lill lägst 8 kr. per dag.

I enlighel med överenskommelsen bör försäkringens ersättning vid sjukhusvård höjas lill 40 kr. per vårddag. Sjukpenningavdragel bör däremoi vara oförändrat under den akluella tvåårsperioden, dvs. 30 kr. per dag, och uigöra högst en iredjedel av sjukpenningbeloppet. Den återstående sjukpen­ningen skall alltid uppgå lill lägsl 8 kr. per dag.

Vid olika tillfällen, bl. a. i riksdagsmotioner, har påpekats alt storleken på del avdrag på sjukpenningen som görs vid sjukhusvård innebär ekonomiska påfrestningar framför alll i de lägre inkomslskiklen. Som jag nyss nämnl bör detta avdrag bibehållas oförändrai för åren 1980 och 1981, Mol bakgrund av inträffade och förväntade löne- och prisökningar innebär della reellt en sänkning av sjukpenningavdraget.

Vårdavgiflen för folkpensionärer som inle omfattas av sjukförsäkringen vid sjukhusvård, s. k. ulförsäkrade patienter, fastställs av sjukvårdshuvud­männen själva. Frågan om avgiftsreglerna för bl. a. dessa ulförsäkrade patienter skall enligt överenskommelsen ses över av en arbelsgrupp med representanter för bl. a. socialdepartementet och landstingsförbundet.

Rätten lill ersällning från sjukförsäkringen för sjukhusvård regleras i 2 kap. 4 § lagen (1962:38Dom allmän försäkring. I paragrafens första siycke regleras relalivl detaljerat efter vilka grunder ersällning skall ulgå i olika vårdsitua­tioner. Någol ersättningsbelopp fastställs emellertid inle. Enligl paragrafens andra siycke kan regeringen faslslälla taxa för ersättning för sjukhusvård. Denna möjlighet har hiltills inte utnyttjats. Frågan om ersättningsbeloppets storlek har, i likhel med övriga ersättningar från sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvudmännen, kommil all regleras genom de ålerkommande överenskommelserna mellan regeringen och landstingsförbundet. Enligt min mening bör därför de detaljerade bestämmelserna i den akluella paragrafens försia siycke ersättas med ell bemyndigande för regeringen all fastställa ersäliningsgrunder för sjukhusvård på molsvarande säll som numera gäller för den öppna sjukvården. Som en konsekvens av della bör också de detaljerade reglerna i paragrafens sista siycke, som avser alt definiera sjukhusbegreppel, ulgå ur lagstiftningen och regeringen ges bemyndigande att fastställa beslämmelser i detta avseende. Jag föreslår all 2 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring ändras i enlighel med vad jag här har anfört.

De föreslagna ändringarna i ersättningsreglerna föranleder ändring i lagen (1969:653) om vissa bidrag för vård vid karolinska sjukhuset.


 


Prop. 1978/79:177                                                             13

7. Ersättning för resekostnader

Resekostnadsersältning från sjukförsäkringen utgår i samband med ersätt-ningsberättigad läkarvård, landvård, sjukhusvård, sjukvårdande behandling, rådgivning i födelsekonirollerande syfte och sjukvård som lämnas av distriktssköterska eller disiriklsbarnmorska. Ersällning utgår som regel i den mån resekostnaderna vid varje besök överstiger 10 kr. Detta belopp bör med hänsyn till penningvärdets förändring höjas lill 13 kr. fr. o. m. nästa år. För resor i samband med landvård och rådgivning i födelsekonirollerande syfte bör karensbeloppel höjas från 18 lill 21 kr.

Ersättning för sjukvårdshuvudmännens sjuktransporter med ambulansbil eller liknande utgår från sjukförsäkringen med 16 kr. per år för varje invånare som vid årels ingång var bosall inom sjukvårdsområdet. Ersättning får las ut av den sjuke med högst 10 kr. per resa. Sjukiransporlersätlningen bör enligl vad som överenskommils höjas lill 23 kr. per år och invånare. Samtidigt bör den avgift som får tas ut av den sjuke bestämmas till högst 13 kr.

Nuvarande regler för ersättning vid sjukresor är administrativt betung­ande. Ersättningsbeloppet slår många gånger inte i rimlig proportion till de administrativa kostnaderna. Ersällning skall ulgå för billigaste färdväg och färdsätt som är skäligt med hänsyn lill omständigheterna i del enskilda fallet. Möjligheterna för försäkringskassan att göra en reell prövning av billigaste färdsätt är emellerlid starkt begränsade i prakliken. Det finns heller inte någol i sjukresebesiämmelserna som motverkar onödiga resekostnader lill följd av bristande samordning av sjukresorna. Som exempel härpå kan t. ex. nämnas två personer som i taxi reser från samma ort och lill samma sjukvårdsinrätt­ning vid ungefär samma lidpunkt men ändå färdas i olika fordon. Flera liknande exempel kan anföras. Svenska kommunförbundel har vidare i en skrivelse lill socialdepartementet påtalat de ersätiningsproblem som ibland råder när det gäller sjukresor för intagna på ålderdomshem. Jag har för avsikt all inom kort återkomma med förslag om att en särskild kommitté skall tillkallas för att se över bl. a. dessa frågor. Vidare kommer under våren frågan om ersättningsnivån vid sjukresor med egen bil all ses över inom socialde­partementet.

8. Ersättning för hjälpmedel till handikappade

Ersättning till sjukvårdshuvudmännen för tillhandahållande av hjälp­medel åt handikappade m. m. utgår med 43 kr. per år för varje invånare som vid årets ingång var bosall inom sjukvårdsområdet. Sjukvårdshuvudraan skall därvid tillhandahålla avgiftsfria eller prisnedsaita glasögon till barn och ungdomar.

Hjälpmedelsersättningen bör i enlighet med överenskommelsen höjas till 62 kr. per invånare och år fr. o. m. år 1980.


 


Prop. 1978/79:177                                                    14

En viss del av sjukförsäkringens hjälpmedelsersättning, f. n. 2 kr. per invånare och år, avsätts till en särskild fond för finansiering av verksamheten vid handikappinslitutet, som drivs av en för staten och sjukvårdshuvud­männen gemensam stiftelse. Enligl en särskild överenskommelse som träffats mellan staten och sjukvårdshuvudmännen skall 2:50 kr. per invånare och år avräknas från hjälpmedelsersättningen och tillföras den särskilda fonden för åren 1980 och 1981.

9. Kostnader och finansiering

Den ekonomiska innebörden av överenskommelsen med sjukvårdshu­vudmännen framgår av de sammanställningar som bör las in som bilaga 2.1 och 2.2 lill della regeringsprolokoll.

Genom de nya ersäuningsreglerna får sjukvårdshuvudmännen ett ekono­miskl tillskou från försäkringen med ca 1 300 milj. kr. per år. Härtill kommer de inkomstökningar som följer med ökade avgifter. Vid de ekonomiska beräkningarna har vårdvolymen antagits ligga på 1978 års nivå.

För sjukförsäkringen innebär de nya ersättningsreglerna en sammanlagd kostnadsökning med 1 300 milj. kr. per år. Della medför enligl gällande finansieringsregler en ökning av statens kostnader för bidrag lill sjukförsäk­ringen med 195 milj. kr. per år. För budgelårel 1979/80 blir slalens merkostnader ca 97 milj. kr. I årels budgetproposition (prop. 1978/79:100, bil. 8, punkl B 6) beräknades förslagsanslaget Bidrag lill sjukförsäkringen för budgetåret 1979/80 till 3 530 milj. kr. Med beakiande av de nya ersättnings­reglerna samt del nu kända koslnadsulfallet för år 1978 beräknas siaiens kosinader under anslagel till 3 600 milj. kr. för budgelårel 1979/80. Den del av kostnadsökningen som skall finansieras av avgifter från arbelsgivare och egenföreiagare föranleder ingen ändring av gällande avgiftsuttag.

10. Övriga frågor

I den här akluella överenskommelsen har förutsatts alt ålgärder vidlas för atl förbättra kontinuiteten i sjukvården, bl. a. med utgångspunkt i förslagen i konlinuitetsutredningens betänkande (SOU 1978:74) Husläkare-en enklare och iryggare sjukvård. Jag vill här nämna all slatsrådel Lindahl inom kort kommer att föreslå regeringen att en proposiiion om husläkarsyslem inom hälso- och sjukvården m. m. skall läggas fram för riksdagen.

Vid överenskommelsen har också förulsälls all sjukvårdshuvudmännen år 1980 ulan särskild ekonomisk ersäuning genomför en allmän föräldraut­bildning i anslulning lill barns födelse. Jag avser alt återkomma lill denna fråga senare i dag vid min anmälan av proposiiion om föräldrautbildning och förbättringar av föräldraförsäkringen.

Jag vill här även peka på atl det i överenskommelsen också har förutsatts


 


Prop. 1978/79:177                                                   15

att sjukvårdshuvudmännen kostnadsfritt tillhandahåller AD-vitaminpre-parat genom mödra- och barnavården.

De överenskomna ersättningarna från sjukförsäkringen skall gälla t. o. m. ulgången av år 1981. Frågan om ersäuningsreglerna för liden därefter förutsäits bli föremål för nya överläggningar.

11.      Hemställan

Med hänvisning lill vad jag anfört i del föregående hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen au

dels aniaga inom socialdepartementet upprättade förslag till

1.     lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2.     lag om ändring i lagen (1969:653) om vissa bidrag för vård vid karolinska sjukhuset,

dels godkänna vad jag anfört om bidrag lill uibyggnad av långtids­sjukvården.

12.      Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutaratt genom propositionen föreslå riksdagen atl aniaga de förslag som föredra­ganden har lagt fram.


 


Prop. 1978/79:177                                                              16

Bilaga 1

Gällande  bestämmelser  för sjukförsäkringens  ersättningar  till sjukvårdshuvudmännen

1. Allmänt

Sjukförsäkringsförmånerna enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (omtrycki 1977:630,ändrad senast 1978:412), AFL,beslåravsjukvårdsersäll-ning, sjukpenning och föräldrapenning. Sjukvårdsersälining utgår enligt 2 kap. AFL i form av ersällning för läkarvård, landvård, sjukhusvård och för vissa sjukvårdande behandlingar som utförs av annan än läkare. Ersättning utgår även för resor i samband med vården samt för läkemedel. Vidare utgår viss ersättning för sjukvårdshuvudmännens kostnader för ambulanstrans-porier och för handikapphjälpmedel.

2. Ersättning för läkarvård

Ersällning för läkarvård utgår om vården ombesörjs av staten, landstings­kommun eller kommun som inle lillhör landstingskommun (offenilig läkarvård) eller lämnas av läkare som är uppförd på en av allmän försäk­ringskassa upprättad förteckning (annan läkarvård). Ersällning utgår enligl grunder som regeringen fastställer. 1 fråga om vård som lämnas av läkare som uppförts på den nämnda förteckningen fastställs gmnderna för högst två år i sänder efter förslag av riksförsäkringsverkei. Regeringen kan därvid beslämma del högsla arvode som lår las ut för vård som lämnas av läkare som är uppförd på förteckningen. Gmnder för läkarvårdsersättning m. ra. har fastställts i läkarvårdstaxan (1974:699, ändrad senast 1978:790). För offentlig läkarvård betalar försäkringskassan lill sjukvårdshuvudmannen läkarvårds­ersättning med 93 kr. för varje läkarbesök. Av patienten får tas ut en avgifi på högst 20 kr. Beloppen inkluderar ersällning även för del försia läkarbesök som sker med anledning av remiss saml för sådana röntgen- och laborato­rieundersökningar ra. m. som patienten blir remitterad till vid läkarbesöket. Meddelas vården vid läkares besök hos den sjuke kan en tilläggsavgift av 10 kr. las ul av den försäkrade. Vid rådfrågning per telefon utgår endasi patientavgift med 10 kr.

För läkarvård vid vissa sjukhus som inle drivs av staten, landstings­kommun eller kommun utanför landstingskommun, men som har vårdavial med offentlig sjukvårdshuvudman, utgår ersällning lill huvudmannen enligl samma grunder.

I annan läkarvård får läkare för varje paiienlbesök lillgodoräkna sig arvode med högst de belopp som anges i läkarvårdsiaxan. Läkaren för i patientavgift ta ul högst 30 kr., i vissa fall 35 eller 40 kr. Patientavgiften inkluderar


 


Prop. 1978/79:177                                                   17

ersättning för remissbesök hos läkare inom offenilig vård samt för röntgen-och laboratorieundersökningar m. m. som patienten remitteras till. Vid läkares besök hos den sjuke får las ut en tilläggsavgift med 10 kr. För telefonrådfrågning utgör patientavgiften högst 15 kr. Skillnaden mellan läkararvodel och patientavgiften betalas av försäkringskassan direkl till läkaren i form av läkarvårdsersättning.

Vid remiss från privatpraktiserande läkare för lakar-, röntgen- eller laboralorieundersökning i offenilig vård ersälie.- sjukförsäkringen vederbö­rande sjukvårdshuvudman med 113 kr. Vid remiss för röntgen- eller laboratorieundersökning hos privat röntgenmoltagning eller laboratorium som har drifiavial med sjukvårdshuvudman utgår ersättning från sjukför­säkringen lill huvudmannen med 113 kr. Molsvarande beslämmelser äger lillämpning när remiss utfärdas inom förelagshälsovården. Därvid skall dock elt belopp molsvarande patientavgiften i offentlig sjukvård avräknas från ersättningen.

3. Ersättning för sjukvårdande behandlingar m. m.

1 2 kap. 6 § AFL ges regeringen möjlighet föreskriva all ersättning skall utgå för försäkrads utgifter för annan vård eller behandling i anledning av sjukdom än läkarvård, landvård och sjukhusvård liksom för resor i samband med sådan vård eller behandling. Närmare bestämmelser härom finns i förordningen (1976:1018, ändrad senasi 1978:173) med taxa för sjuk vårdande behandling m. ra.

Enligt 2 § förordningen avses raed sjukvårdande behandling i offentlig vård sådan sjukvårdande behandling som ombesörjs av slaten, landstings­kommun eller kommun sora inle lillhör landstingskommun. Arvodet för sjukvårdande behandling i offentlig vård ulgör 50 kr. för varje besök. Patienten eriägger högst 10 kr. i patientavgift och försäkringen betalar en behandlingsersällning av 40 kr. Motsvarande regler gäller rådgivning i födelsekonirollerande syfte eller rådgivning angående abort eller sterilisering. För sådan rådfrågning utgår inte patientavgift och behandlingsersällningen utgör 50 kr. Arvode utgår dock inle för värd eller behandling eller rådgivning som ges i anslulning till besök för vilket utgår arvode enligl läkarvårdstaxan. För vård eller behandling sora läranas av privatpraktiserande vårdgivare sora har avtal med sjukvårdshuvudman utgår ersällning på samraa säll som om vården hade lämnats av huvudmannen.

Med annan sjukvårdande behandling avses sådan sjukgymnaslisk behand­ling som lämnas av privatpraktiserande sjukgymnast eller läkare som är uppförd på en av allmän försäkringskassa upprättad förteckning. Till försäkringen ansluten vårdgivare får tillgodoräkna sig arvode raed högst del belopp sora anges i taxan. Patientavgift får las ul med högst 15 kr. När vården ■ ges vid besök hos den sjuke får en tilläggsavgift tas ul med 10 kr. För telefonrådgivning utgår endasi patientavgift med högst 10 kr. Försäkrings­kassan betalar skillnaden mellan arvode och patientavgift direkl lill vårdgi­varen genom behandlingsersällning.


 


Prop.  1978/79:177

4. Ersättning för preventivmedelsrådgivning m.m.

I lagen (1974:525) om ersäuning för viss födelsekonirollerande verksamhei m. m. (ändrad senast 1977:369) ges regler om ersättning från sjukförsäkringen för prevenlivmedelsrådgivning. Samma regler gäller vid rådgivning angående abort eller sterilisering. Staten, landstingskommun eller kommun flr ersätt­ning för kosinader för rådgivning som lämnas den som är omfattad av sjukförsäkringen. Motsvarande ersäuning utgår lill organisation som med socialstyrelsens tillstånd bedriver sådan rådgivning. Ersättning utgår även till privatpraktiserande läkare enligt grunder som regeringen fastställer.

Ersällning utgår för varje rådgivningstillfälle med belopp som regeringen fastställer. Den omfattar även kostnadema för preventivmedel som i samband med rådgivningen lämnas ul lill den försäkrade. En förutsällning för ersättning är enligt lagen all rådgivning och i anslulning därtill utlämnade preventivmedel tillhandahålls den försäkrade kostnadsfritt. Ersättningsbe­stämmelser har meddelats i läkarvårdstaxan (1974:699) och förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling m.m. För rådgivning meddelad av sjukvårdshuvudman utgår arvodel med samma belopp som för läkarundersökning eller för sjukvårdande behandling, dvs. f n. 113 resp. 50 kr. För privatpraktiserande läkare utgår varierande arvoden beroende på de åtgärder som vidtagits.

5. Ersättning för vissa läkarutlåtanden

Har sjukpenning eller ersällning för sjukhusvård utgivits för 90 dagar i följd, eller finns det i övrigl skälig anledning, skall försäkringskassa enligl 2 kap. 11 § och 3 kap. 13 § försia slyckel AFL i den utsträckning riksförsäk­ringsverket föreskriver undersöka om skäl föreligger att vidta ålgärd för all förkorta sjukdomstiden eller att förebygga eller häva nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga.

När någon begär förtidspension på grund av nedsatt arbetsförmåga, handikappersättning eller vårdbidrag skall enligl 4 § kungörelsen (1962:394) med vissa beslämmelser rörande ansökan om pension enligl lagen om allmän försäkring, m. m. (ändrad senast 1975:480) läkarutlåtande bifogas ansökan där inte särskilda skäl föranleder annal.

Enligl 16 kap. AFL kan som villkor för rält lill förtidspension, handikapp­ersättning eller vårdbidrag föreskrivas att den försäkrade skall undergå läkarundersökning.

Enligt förordningen (1975:1157) om ersättning för vissa läkarutlåtanden m. m. (ändrad senast 1977:374) utgör arvodet 113 kr. om läkarundersökning eller läkarutlåtande ombesörjts av staten, landstingskommun eller kommun som ej lillhör landstingskommun. Vid undersökning eller utlåtande enligt 16


 


Prop. 1978/79:177                                                    19

kap. 1 § AFL erlägger den försäkrade 20 kr. av arvodel som patientavgift. I övriga fall betalar sjukförsäkringen hela arvodet. För läkarutlåtande som ombesörjs av annan än sjukvårdshuvudman utgår ersättning enligt före­skrifter som riksförsäkringsverket meddelar.

6. Ersättning för sjukhusvård

Ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudman utgår enligl 2 kap. 4 § AFL för sjukhusvård som försäkrad behöver på grund av sjukdom eller förlossning. Fr, o, m.år 1978 uigördenna ersättning 30 kr. per vårddag. I fråga om den som inte omfattas av sjukförsäkringens ersättningsregler i detla hänseende lar sjukvårdshuvudmännen i regel ut en avgift av patienten med molsvarande belopp. Huvudmannen förulsälls vid behov sälta ned eller helt avslå från att ta ut avgiften.

För varje dag som försäkrad vislas på sjukhus görs enligt 3 kap. 4 § AFL avdrag med 30 kr. på den sjukpenning denne är berättigad lill: Avdraget får dock uigöra högst en tredjedel av sjukpenningens belopp och den återstående sjukpenningen skall alltid uppgå till lägsl 8 kr, per dag.

7. Ersättning för resor

De grundläggande beslämmelserna om ersättning vid resor finns i 2 kap. 5-6 §§ AFL. Närmare beslämmelser om resekoslnadsersältningen finns i sjukreseförordningen (1975:964, ändrad senast 1977:768). Försäkrad som har fltl ersäiiningsberäiiigad läkarvård, tandvård, .sjukhusvård, sjukvårdande behandling, rådgivning i födelsekonirollerande syfte eller sjukvård meddelad av distriktssköterska eller disiriktsbarnmorska har rätt lill ersällning för resekostnader i samband med vården eller behandlingen.

Ersällning för resekostnad vid läkarvård, sjukhusvård, sjukvårdande behandling och sjukvård meddelad av distriktssköterska eller disiriktsbarn­morska lämnas med den kostnad som vid varje vårdtillfälle överstiger 10 kr. Vid resor i samband med landvård och rådgivning i födelsekonirollerande syfte ulgör karensbeloppet 18 kr.

Enligl förordningen (1975:963) om ersällning lill sjukvårdshuvudman för handikapphjälpmedel och sjuktransporter (ändrad senasi 1977:769) utgår ersäuning lill sjukvårdshuvudman för tillhandahållande av sjuktransporter med ambulans eller annat sjukiransportfordon. Ersättningen utgår med 16 kr. för varje invånare som var bosall inom sjukvårdsområdet vid årels början. Ersällning fär las ul av den sjuke med högst 10 kr. för varje resa,

8. Ersättning för hjälpmedel till handikappade m. m.

Enligt 2 kap, 6 § AFL utgår ersättning från sjukförsäkringen lill sjukvårds­huvudmännen  för hjälpmedel  lill  handikappade enligt  vad  regeringen


 


Prop. 1978/79:177                                                    20

föreskriver. 1 förordningen (1975:963) om ersäuning lill sjukvårdshuvudman för handikapphjälpmedel och sjuktransporter(ändrad 1977:769) föreskrivs atl ersättning för tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappade utgår med 43 kr. om året för varje invånare sora vid årels början var bosall inom sjukvårdsområdet. Sjukvårdshuvudmannen skall därvid tillhandahålla glas­ögon avgiftsfritt eller till nedsatt pris för barn och ungdomar under 19 år som är bosatta inom sjukvårdsområdet. Av hjälpmedelsersättningen avsätts 2 kr. per invånare och år för finansiering av verksamhelen vid del av en för staten och landstingsförbundet gemensam stiftelse drivna handikappinstitutet.


 


Prop. 1978/79:177                                                   21

Bilaga 2
SOCIALDEPARTEMENTET
             1979-03-01

LANDSTINGSFÖRBUNDET

Överenskommelse om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen under åren 1980-1981

Efter överläggningar mellan representanter för socialdepartemenlet och sjukvårdshuvudmännen har överenskommelse träffats om följande ålgärder avseende bl. a. sjukförsäkringens ersättningar till sjukvårdshuvudmännen fr, o. m, den I januari 1980,

1.   Ersättningen från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudman för
offenilig öppen läkarvård höjs från 93 kr. till 127 kr. för varje besök som är
föranlett av sjukdom. Patientavgift får tas ul med högst 20 kr. per läkarbesök
under år 1980 och med högst 25 kr, per besök under år 1981. Vid läkarbesök
hos den sjuke får las ut en tilläggsavgift med 15 kr. Vid rådfrågning hos läkare
per telefon får patientavgift tas ut med högst 10 kr.

De nämnda beloppen skall liksom f. n. inkludera remisser för röntgen- och laboralorieundersökningar.

Ersättning lill sjukvårdshuvudman för läkarvård efter remiss från privat­praktiserande läkare som är ansluten lill försäkringen utgår med 147 kr. Ingen avgift tas ut av remitterad patient.

Ersättning lill sjukvårdshuvudman enligl försia stycket får ulgå även för öppen läkarvård som ombesörjs av annan än sjukvårdshuvudmannen om läkarvården utförs enligl avtal med denne och med tillämpning av motsva­rande bestämmelser som gäller för öppen läkarvård hos sjukvårdshuvud­man.

Riksförsäkringsverkei och socialstyrelsen har i elt betänkande (Ds S 1978:18) föreslagit atl de särskilda reglerna för ersättning från sjukförsäk­ringen vid kommunal läkarvård vid ålderdomshem m. m. skall upphävas. Landstingsförbundet är berett verka för att sjukvårdshuvudmännen åtar sig atl senast fr. o. m. år 1982 -inom ramen för tillgängliga resurser - tillgodose primärkommunernas behov av läkarvård eller sluta vårdavial om denna läkarvård.

2.   Vid remiss på grund av sjukdom från försäkringsansluten privatprak­
tiserande läkare lill röntgenmoltagning och laboratorium, som drivs av
sjukvårdshuvudman eller har drifiavial med sjukvårdshuvudman, utgår
ersällning lill huvudmannen med 147 kr. för varje remitterad patient.
Ersättning utgår inle för laboratorieundersökningar som avses i 9 § första
Slyckel läkarvårdsiaxan (1974:699). Ingen avgifi las ul av remitterad pati­
ent.

Vid remiss lill röntgenmoltagning och laboratorium enligl försia slyckel från läkare vid förelagshälsovårdsmottagning som registrerats hos allmän


 


Prop. 1978/79:177                                                    22

försäkringskassa utgår ersättning med 127 kr. för varje remitterad patient. Patientavgift får därvid tas ut med högst 20 kr. under år 1980 och med högst 25 kr under år 1981.

Ersättning från försäkringen till sjukvårdshuvudman som ombesörit läkarundersökning och läkarutlåtande i samband med ansökan om pension eller handikappersättning enligt lagen om allmän försäkring utgår med 127 kr, för varje utlåtande, Palientavgifi för utlåtandet jämte erforderlig under­sökning får las ul med högst 20 kr. under år 1980 och med högsi 25 kr, under år 1981, För undersökning och ullålande som föreskrivits av allmän försäkringskassa får ingen avgifi tas ut av patienten.

3.   Ersättning från sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvudman för sjukvår­
dande behandling i öppen vård utförd av annan anställd personal än läkare
höjs från 40 kr, till 55 kr. för varje behandling som har föranletls av sjukdom
och ordinerats av läkare. Patientavgift får tas ul med högst 15 kr. per
behandling (besök).

Behandling hos privatpraktiserande vårdgivare får räknas som behandling hos sjukvårdshuvudman om behandlingen ulförts enligl avtal mellan vårdgivaren och huvudmannen och med lillämpning av molsvarande bestämmelser som gäller för behandling hos sjukvårdshuvudman. Delsam­ma gäller för behandling som ulförts av kommunalanställd personal i enlighet med avtal mellan kommunen och sjukvårdshuvudmannen.

Anm. Om Hera sjukvårdande behandlingar ges vid samma tillfälle (besök) utgår endasi etl ersättningsbelopp. Detsamma gäller om Hera sjukvårdande behandlingar ges under samma dag (dygn) i den sjukes bostad. Behandlings-ersättning utgår inte för behandling som ges i anslutning lill ersällningsbe-räliigat besök hos läkare.

4.    Ersättning från sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvudman för prevenliv­medelsrådgivning m. m. enligl lagen 1974:525 utgår med 127 kr. för varje besök hos läkare och med 55 kr. för varje besök hos annan rådgivande personal än läkare. Särskild ersällning utgår inle för laboralorieundersökning av cylologiskt prov.

5.    Ersättningen till sjukvårdshuvudman för ambulanslransporler (sjuk-transportersällning) höjs från 16 kr. till 23 kr. per invånare och år. Sjukvårdshuvudmannen svarar för all erforderliga sjukiransportmöjligheter finns all tillgå inom resp. sjukvårdsområde för en avgifi av högst 13 kr. för varje resa.

Anm. I anslutning lill aU sjukförsäkringens ersättningsregler ändras i enlighet med denna överenskommelse avses karensbeloppel för försäk­ringens resekostnadsersältning komma all höjas från 10 kr. lill 13 kr.

Avsikten är atl organisatoriska ra. fl. frågor som berör sjukreseområdel skall las upp lill behandling i särskild ordning.

6.   Ersättningen till sjukvårdshuvudman för tillhandahållande av hjälp­
medel för handikappade (hjälpmedelsersäilning) höjs från 43 kr. lill 62 kr. per


 


Prop. 1978/79:177                                                   23

invånare och år. Sjukvårdshuvudmannen skall därvid tillhandahålla kost­nadsfria eller prisnedsatta glasögon lill barn och ungdom under 19 ärs ålder.

Anm. Särskild överenskommelse träffas mellan staten och landstingsför­bundet om finansieringen av Handikappinstitutets verksamhet under åren 1980 och 1981. Äv hjälpmedelsersättningen skall elt belopp molsvarande 2:50 kr. per invånare och år tillföras en särskild fond för Handikappinstitutets verksamhei m. m.

7.   Ersättningen från sjukförsäkringen för sjukhusvård höjs från 30 kr. lill
40 kr. per vårddag. Sjukpenningavdrag görs liksom f n. med 30 kr. per dag,
dock med högst en iredjedel av sjukpenningens belopp.

Frågan om avgiftsreglerna för bl. a. ulförsäkrade patienter skall ses över i en arbelsgrupp med representanter för bl. a. socialdepartemenlet och lands­tingsförbundet. Översynen skall göras skyndsamt.

8.   En ny ersällning införs från sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvud­
männen föratt underiätla ulbyggnaden av långtidsssjukvården. Ersättningen
utgår med 190 kr. per år och invånare i åldern 70 år och däröver, vilket innebär
etl exlra finansiellt stöd med ca 170 milj. kr. per år.

Sjukvårdshuvudmännens planer för åren 1980-1984 innefattar en uibyggnad av långtidssjukvården med i genomsnill ca 2 000 platser per år, dvs. totalt 10 000 platser under femårsperioden. Landstingsförbundet åtar sig all verka för all sjukvårdshuvudmännen genomför en uibyggnad av långtidssjukvården i enlighel med sina planer, dvs. igångsättning av byggande med i genomsnitt minsl 2 000 nya vårdplatser per år under den period överenskommelsen omfattar.

9.   Vid denna överenskommelse har fömtsatts all ålgärder vidlas för alt
förbättra kontinuiteten i sjukvården, bl. a. med utgångspunkt i förslagen i
konlinuitetsutredningens betänkande (SOU 1978:74) Husläkare-en enklare
och tryggare sjukvård. Avsikten är all i fortsatta överiäggningar ta upp frågan
om åtgärdernas utformning m. ra.

10.  Den ekonoraiska innebörden av överenskommelsen framgår av
bilaga.

Vid överenskommelsen har förutsatts att sjukvårdshuvudmännen år 1980 utan särskild ekonomisk ersättning genomför en allmän föräldrautbildning i anslutning till barns födelse. Utformning m. m. av denna föräldrautbildning kommer all behandlas i en proposition under våren 1979.

Vidare har förutsatts atl sjukvårdshuvudmännen kostnadsfritt tillhanda­håller AD-vitaminpreparal genom mödra- och barnavården.

De överenskomna ersättningarna från sjukförsäkringen skall gälla t. o. m. utgången av år 1981. Frågan om ersättningsreglerna för tiden därefier förutsätts bli föremål för nya överiäggningar.

11.  Överenskommelsen gäller under förutsättning att åtgärderna enligt
punkterna I-10 godkänns av regering och riksdag. Hithörande frågor avses


 


Prop.  1978/79:177                                                  24

komma all redovisas för riksdagen i en proposiiion under våren 1979.

Anm. Författningsändringar som behövs för genomförande av de nya ersättningsreglerna kommer atl utarbetas av socialdepartementet. Närmare tillämpningsanvisningar utarbetas av riksförsäkringsverkei efter samråd med landstingsförbundet,

Cari-Anders Ifvarsson

Börje Hörnlund


 


Prop. 1978/79:177


25 Bilaga 2.1


Den ekonomiska innebörden av överenskommelsen för år 1980


Ändamål


Total-        Tillskott belopp       för sjuk­vårdshuvud-


Kostnads­ökning för sjukförsäk­ringen


 


1, Läkarvård m, m.

Sjukförsäkringens ersättning lill sjukvårdshuvudmännen höjs från 93 kr. till 127 kr./besök

Patientavgift tas ut med högst 20 kr./besök

2,    Ersäuning för röntgen- och laboratorieundersök­ningar efter remiss från privatpraktiserande läkare höjs från 113 kr, till 147 kr,/patient

3,    Sjukvårdande behandlingar

Sjukförsäkringens ersättning till sjukvårdshuvudmännen höjs från 40 kr, lill 55 kr./besök

Patientavgiften höjs från högst 10 kr, till högst 15 kr,/besök

4, Prevenlivmedelsrådgivning m. m.

Ersättningen för rådgivning höjs från 113 kr. till 127 kr./besök hos läkare och från 50 kr. till 55 kr./besök hos annan rådgivande personal

Ingen särskild ersättning för cytologprov

5,  Ambulanstransporter

Sjuktransportersättning höjs från 16 kr. till 23 kr,/invånare

6, Handikapphjälpmedel

Hjälpmedelsersättningen höjs frän 43 kr. till

62 kr./invänare. Av detla belopp skall 2:50 kr./invånare

användas för drift av Handikappinstitutet

7, Sjukhusvård

Sjukförsäkringens ersättning till sjukvårdshuvudmännen höjs från 30 kr. till 40 kr./vårddag

8, För att underiätla ulbyggnaden av långtidssjukvården

införs en ny ersällning från sjukförsäkringen med

Summa milj. kr. per år


2 352

44

650

30

189

508

800

170


544

170

57

152

200 170

301


544

165

-3 57

156

200 170

1 300


 


Prop. 1978/79:177


26 Bilaga 2.2


Den ekonomiska innebörden av överenskommelsen för år 1981


Ändamål


Total-        Tillskott belopp       för sjuk­vårdshuvud­männen


Kostnads­ökning för sjukförsäk­ringen


 


1, Läkarvård m, m.

Sjukförsäkringens ersättning till sjukvårdshuvudmännen höjs från 93 kr, till 127 kr./besök

Patientavgiften höjs från högst 20 kr, till högst

25 kr./besök                                                 2 432

2,     Ersättning för röntgen- och laboratorieundersök­
ningar efter remiss från privatpraktiserande läkare

höjs från 113 kr, till 147 kr,/patient                 44

3, Sjukvårdande behandlingar

Sjukförsäkringens ersättning tili sjukvårdshuvudmännen höjs från 40 kr. till 55 kr,/besök

Patientavgiften höjs från högst 10 kr, lill högst

15 kr./besök                                                   650

4, Prevenlivmedelsrådgivning m. m.

Ersättningen för rådgivning höjs från 113 kr, till 127 kr./besök hos läkare och från 50 kr. till 55 kr./besök hos annan rådgivande personal

Ingen särskild ersällning för cytologprov         30

5, Ambulanstransporter

Sjuktransportersättning höjs från 16 kr till

23 kr,/invänare                                               189

6, Handikapphjälpmedel

Hjälpmedelsersättningen höjs frän 43 kr, till

62 kr,/invånare. Av detta belopp skall 2:50 kr./invånare

användas för drift av Handikappinstitutet     508

7, Sjukhusvärd

Sjukförsäkringens ersättning lill sjukvärdshuvudmännen

höjs från 30 kr. till 40 kr/vårddag                   800

8, För au underlätta ulbyggnaden av långtidssjukvården

införs en ny ersättning från sjukförsäkringen med 170

Summa milj. kr, per år


624

170

57

152

200 170

1381


544

165

57

156

200 170

1300