Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop, 1978/79:173 Regeringens proposition

1978/79:173

om fortsatt valutareglering;

beslutad den 15 mars 1979.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den ålgärd och det ändamål som framgår av föredra­gandens hemställan.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås all valularegleringen förlängs alt gälla ytterligare ell år, dvs. för liden den Ijuli 1979-den 30 juni 1980. För riksdagens yttrande läggs samtidigt fram förslag lill bestämmelser om fortsatt giltighet av valulaförordningen under samma lid.

1   Riksdagen 1978/79. I saml. I\r / 7.,'

 

Prop. 1978/79:173                                                               2

1 Förslag till

Lag (»m tillämpning av valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrivs att 2 § första stycket 1, 2 och 4-9 samt 5 § I och 3 valutalagen (1939:350)skall äga lillämpning undertiden den I juli 1979-den 30 juni 1980.

2 Förslag till

Förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264)

Härigenom föreskrivs att valutaförordningen (1959:264), som enligt förord­ning (1978:259) gäller till ulgången a v juni 1979, skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1980.

 

Prop. 1978/79:173

Utdrag
EKONOMIDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-03-15

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondeslam.

Föredragande: statsrådet Mundebo Proposition om fortsatt valutareglering

Enligt valulalagen (1939:350, ändrad senasi 1978:257) gäller i fredstid atl fullmäktige i riksbanken skall göra framställning till regeringen om valula­reglering, om det prövas nödvändigl för atl nå de centrala mål som har fastställts för den ekonomiska politiken. Fullmäktige skall därvid begära att regeringen föreslår riksdagen en lag om lillämpning av valutalagen för högst etl år. Regeringen skall samtidigt som elt sådani lagförslag läggs fram förelägga riksdagen de valutareglerande föreskrifter som regeringen avser att utfärda. Sådana föreskrifter finns i valutaförordningen (1959:264, ändrad senast 1977:1088). En redogörelse för innehållet i valutalagen och valulaför­ordningen finns i prop. 1975:82 s. 14-21 och prop. 1977/78:169 s. 6 och 7.

Genom lagen (1978:258) om tillämpning av valutalagen (1939:350) och förordningen (1978:259) om forlsalt giliighel av valutaförordningen (1959:264) har valutareglering föreskrivits för liden den 1 juli 1978 - den 30 juni 1979 (prop. 1977/78:169, FiU 35, rskr 276).

1 skrivelse den 18 januari 1979 har fullmäktige i riksbanken anfört alt anledning alltjämt föreligger atl la i anspråk gällande fullmakter i valulalagen och samtidigt ge valutaförordningen forlsall giltighet. Fullmäktige hemställer därför att regeringen begär riksdagens bemyndigande att 2 § första stycket 1, 2 och 4-9 saml 5 § 1 och 3 valulalagen skall äga lillämpning under tiden den 1 juli 1979-den 30 juni 1980 och att regeringen lägger fram förslag om att valutaförordningen skall äga fortsatt giltighet lill ulgången av juni 1980.

Efier remiss har yttranden avgivits av bankinspektionen, fullmäktige i riksgäldskontoret. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen,

 

Prop. 1978/79:173                                                     4

Sveriges föreningsbankers förbund och Post- och Kreditbanken, PK-banken. Samlliga remissinslanser har förklarat att de inte har något att erinra mot att valutaregleringen förlängs ylterligare ett år. Bankföreningen och PK-banken har därvid anfört atl det är synneriigen angeläget att utredningsarbetet inom valulakommiltén (E 1977:03) bedrivs skyndsamt.

För egen del vill jag anföra följande.

Genom valutaregleringen kontrolleras olika kapitaltransaktioner med utlandet. Regleringen omfatlar huvudsakligen sådana transaktioner som saknar direkl samband med utrikeshandeln. Undantagna är nämligen löpande betalningar inkl. leverantörskrediter på normala villkor. Inom ramen för valutalagen och valutaförordningen ankommer del på riksbanken att utforma de närmare bestämmelserna om tillståndsgivningen för kapitaltrans­aktionerna.

Vår bytesbalans - dvs. utbytet av varor, ijänsler och transfereringar gentemot utlandet - gav år 1978 elt underskott på ca 3,5 miljarder kr. 1 jämförelse med år 1977 innebar detla en förbättring med omkring 9 miljarder kr. Förbättringen härrör hell från handelsbalansen. Utfallet av tjänsleulbylel och transfereringarna försämrades däremoi ytteriigare mellan åren 1977 och 1978.

Under åren 1979 och 1980 kan inte någon nämnvärd förbättring av handelsbalansen vänlas. Della beror bl. a. på all kapacitetsutnylljandel i ekonomin stiger och all lageravvecklingen upphör. Samtidigt finns skäl atl räkna med atl den trendmässiga försämringen av tjänsie- och iransfererings-nellot fortsätter. Någon ytterligare förbättring av bytesbalansen kan således inte påräknas under de närmasle åren.

Även om bytesbalansunderskotien och därmed neltokapiialimporten för all finansiera underskotten under åren 1977 och 1978 var beiydande, var dock kreditgivningen i båda riktningarna belydligl siörre. I fråga om de kortfristiga krediterna gentemot utlandet vill jag påminna om all de hell har anknytning lill handeln. Vid sidan av leveranlörskredilerna, vilka som nämnts är undantagna från valularegleringen, lämnar riksbanken regelmässigt tillstånd till kommersiella krediter vid sin lillämpning av valutaförordningen. Handelskrediter kan självfallet inle begränsas utan atl handelsutbytet lar skada. Den internationella konkurrensen leder till att allt siörre och mer långfristiga krediter lämnas i samband med varahandeln. Invesieringar i produktionstillgångar och marknadsföring medför också betydande finan­siella fiöden. Därtill kommer behov av nyupplåning för finansiering av amorteringar på uteslående krediter.

Kapitalrörelserna mellan Sverige och utlandet spelar numera en alllmer väsentlig roll för vår ekonomi och kan i viss mån sägas vara oberoende av bytesbalansens aktuella saldo. Det är viktigt all kapitalrörelserna lill och från Sverige slår i överensslämmelse med den allmänna ekonomiska politiken. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört finner jag del därför nödvändigt alt

 

Prop. 1978/79:173                                                    5

också fortsättningsvis använda valutaregleringen som etl komplemenl lill övrig valuta- och kredilpolitik. Jag förordar således alt regeringen begär riksdagens godkännande alt förlänga valutaregleringen ytteriigare ett år, dvs. förtiden den 1 juli 1979-den 30juni 1980.

Med hänsyn till all valulakommiltén (E 1977:03) f n. ser över valularegle­ringen bör givelvis principiella frågor om valutaregleringens innehåll och ulformning anslå i avvaktan på alt utredningen lägger fram sina förslag.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

dels föreslår riksdagen all antaga inom ekonomidepartemenlel upprättat förslag lill lag om lillämpning av valulalagen (1939:350),

dels lämnar riksdagen lillfälle atl yttra sig över etl inom ekonomideparte­menlel upprättat förslag lill förordning om fortsatt giltighet av valulaförord­ningen (1959:264).

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposiiion förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört förden ålgärd och del ändamål som föredraganden har hemställt om.