Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1978/79:161 Regeringens proposition

1978/79:161

om ändring i uppbördsförfarandet enligt uppbördslagen (1953:272), m.m.

beslutad den I mars 1979.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bi­fogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLA ULLSTEN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en enhetlig ordning för inbetalning av skatt enligt uppbördslagen (1953:272; UBL). Sådan skatt skall i fortsättningen alltid betalas till länsstyrelsens skattepostgirokonto senast den 18 i var och en av de månader under vilka nuvarande uppbördsterminer infaller. Arbetsgi­varnas redovisning av innehållen skatt förenklas samtidigt. Bl. a. slopas systemet med skatteanvisningar. Inbetalning skall i stället göras med sär­skilt inbetalningskort. På detta finns utrymme för att lämna en s.k. upp­bördsdeklaration. 1 denna skall arbetsgivaren lämna uppgift om redovis­ningsperiod, lönesumma m. m. Har arbetsgivaren regelmässigt högst fyra anställda skall han också ange personnummer och namn på de arbetstagare för vilka skatteavdrag har verkställts. När särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen ålägga annan arbetsgivare att lämna sådana uppgifter. Också skattskyldig skall betala sin skatt med särskilt inbetalningskort. I uppbör­den av skatt förutsätts bankerna medverka. Uppgiflslämnandet enligt taxeringslagen (1956:623; TL) förenklas i fråga om vissa räntor som beta­las ut genom värdepapperscentralen VPC Aktiebolag.

F. n. kan vissa arbetsgivare tillämpa s. k. summarisk redovsning. Den innehållna preliminära A-skatten krediteras enligt detta förfarande för var­je arbetstagare först efter inkomstårets utgång. Denna ordning för kredite­ringen utvidgas att gälla i fråga om all innehållen preliminär A-skatt. Kre-ditering skall nämligen enligt förslaget verkställas på grundval av de upp­gifterom preliminär skatt, som arbetsgivarna lämnar för vaije arbetstagare på kontrolluppgifterna. Kontrollen av arbetsgivarnas redovisning effekti­viseras genom maskinella avstämningar mellan kontrolluppgifter och redo­visade skattebelopp. 1    Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 161


 


Prop. 1978/79:161                                                                   2

En arbetsgivare som underlåter att lämna uppbördsdeklaration i rätt tid skall enligt propositionen erlägga förseningsavgift. Sådan avgift föreslås också beträffande de meddelanden som skall lämnas till länsstyrelsen en­ligt kungörelsen (1969: 5) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning (Ask) när innehållen skatt inte betalas i rätt tid.

En justering görs av de beloppsgränser som gäller i fråga om skatteav­drag på ersättningar från försäkringsanstalter och vid preliminär taxering för eller jämkning av preliminär B-skatt.

UBL:s bestämmelser om anstånd och restavgift jämkas i överensstäm­melse med ändringama i uppbördsförfarandet. Några jämkningar görs ock­så för att skattebelopp, som omfattas av anstånd, skall kunna undantas från restlängdema. Vidare öppnas möjlighet för regeringen och riksskatte­verket (RSV) att meddela anstånd med inbetalning av skatt i samband med att tillämpningen av ett dubbelbeskattningsavtal prövas.

Någon särskild inkomstlängd, förmögenhetslängd eller debiteringslängd skall enligt propositionen inte längre framställas. Uppgifterna i dessa läng­der skall i stället föras in i en gemensam handling, kallad skattelängd.

Förfarandet med förtryckta deklarationsblanketter utvidgas. Mot bak­grund härav föreslås att deklarationsskyldig, som inte har deklarerat i rätt tid, skall kunna anmanas att lämna deklaration, utan att först ha erinrats om sin skyldighet. Vidare föreslås vissa jämkningar i TL som samman­hänger med ändringar som har vidtagits tidigare i enlighet med prop. 1977/78: 181.

Arbetsgivare som underlåter att verkställa skattavdrag är enligt 75 § UBL solidariskt ansvarig med arbetstagaren för skattebeloppet. För att be­talningsskyldighet skall kunna åläggas arbetsgivaren förutsätts dock att ar­betstagaren är känd. Enligt propositionen ändras bestämmelsema så att beslut om betalningsskyldighet kan meddelas också när lön har betalats till arbetstagare som inte kan identifieras.


 


Prop. 1978/79:161

1    Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953: 272)*

dels att 23 § och punkt 4 av anvisningarna till 45 § skall upphöra att gälla,

dels att i rubriken närmast före 22 §, i 34—36 §§, 40 §, 43 § 2 mom., 46, 78 och 84 §§ samt i anvisningarna till 40 och 46 §§ ordet "debet­sedel" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattsedel" i motsva­rande form,

dels att 2 § 2 mom., 10 och 13 §§, 17 § 1 mom., 24 § 2 mom., 26 §, 27 § 1 mom., 28, 31, 33, 37 och 38 §§, 39 § 1 mom., 42 §, 43 § 1 mom., 45 § 1 och 2 mom., 47 §, 48 § 1 och 2 mom., 49 § 3 mom., 50—57 §§, 58 § 1 mom., 59 §, 68 § 4 mom., 69 § 2 mom., 75, 77, 83 och 86 §§ samt punkt 4 av anvisningarna till 39 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 49 § skall införas ett nytt moment, 2 a mom., av nedan an­givna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 75 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                                           Föreslagen lydelse

2                                                §

2 mom. I denna lag förstås med

slutlig skatt: skatt som                          slutlig skatt: skatt som
påförts vid den årliga debiteringen
har påförts vid den årliga debite-
på grund av taxeringsnämnds be-
ringen på grund av taxerings­
slut eller på grund av annat beslut,
nämnds beslut eller på grund av
som enligt gällande föreskrifter
annat beslut, som enligt gällande
skall beaktas vid sådan debitering,
föreskrifter skall beaktas vid så-
och återstår efter iakttagande av
dan debitering, och återstår efter
bestämmelserna om nedsättning av
iakttagande av bestämmelserna
skatt enligt 4 och 5 mom. samt
om nedsättning av skatt enligt 4
2 § lagen (1978: 423) om skatte-
och 5 mom. samt 2 § lagen (1978:
lättnader för vissa sparformer;
423) om skattelättnader för vissa

sparformer;

preliminär  skatt:   i3§                        preliminär skatt:   13 §

omförmäld skatt,  som  erlägges i nämnd skatt, som betalas i avräk-

avräkning å slutlig skatt;                          ning på slutlig skatt;

kvarstående skatt:                                      kvarstående skatt:
skatt, som återstår att erlägga, se-
skatt, som återstår att belala, se­
dan preliminär skatt avräknats
dan preliminär skatt har avräk-
från slutlig skatt;
                                    näts från slutlig skatt;

1         Lagen omtryckt 1972: 75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771.

2         Senaste lydelse 1978: 426.


 


Prop. 1978/79:161


Föreslagen lydelse

tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har avslutats;

Nuvarande lydelse

tillkommande skatt: skatt som skall erläggas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt avslutats;

kvarskatieavgifi: avgift enligt 27 § 3 mom.;

respilränia: ränta enligt 32 §;

anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 mom.;

ö-skcuteränta: ränta enligt 69 § 1 mom.;

restitutionsränta: ränta enligt 69 § 2 mom.;

skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.;

särskild skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 5 mom.;

inkomstår: det kalenderår, inkomstår: det kalender-
som närmast föregått taxerings- år, som närmast har föregått tax­
året;
                                           eringsåret;

uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari månad nästföljande år;

uppbördsmånad: mars, maf, juli, september, november och januari;

gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) och 11 § 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt;

ogift skattskyldig: an-                 ogift skattskyldig:  an-

nan skattskyldig fysisk person än    nan skattskyldig fysisk person än
nyss sagts.
                                 nyss har sagts.

10 §3


Preliminär A-skatt skall icke be­räknas å ersättning, som vid kom­munal tjänst anvisas för vissa med tjänsten förenade kostnader, j hel­ler å ersättning, som vid enskild tjänst anvisas för sådana kostna­der, däresl icke ersättningen vä­sentligen överstiger vad som skä­ligen kan anses vara erforderligt för kostnadernas bestridande.

Preliminär A-skatt skall icke ut­gå för:

a) folkpension och tilläggspen­sion enligt lagen om allmän för­säkring, där ej annat följer av för­ordnande enligt 3 § 3 mom. eller


Preliminär A-skatt skall inte be­räknas på ersättning, som vid kom­munal tjänst lämnas för vissa med tjänsten förenade kostnader, ej heller på ersättning, som vid enskild tjänst lämnas för sådana kostnader, om inte ersättningen väsenriigen överstiger vad som skä­ligen kan anses vara erforderligt för kostnadernas bestridande.

Preliminär A-skatt skall inle ut­gå för:

a) folkpension och tilläggspen­sion enligt lagen {1962: 381) om allmän försäkring, där ej annat följer av förordnande enligt 3 § 3


3 Senaste lydelse 1977: 281.


 


Prop. 1978/79:161


Nuvarande lydelse


Förestagen lydelse


 


mom. eller den skattskyldige begär att  avdrag för sådan  skatt  skall göras; c) familjebidrag enligt familjebidragslagen (1946: 99); eller

den skattskyldige begär att avdrag för sådan skatt skall göras;

d) sådan pension, livränta eller från försäkringsanstalt utgående annan skattepliktig ersättning, som uppgår till högst 3 000 kronor för år; dock all vad nu sagts ej skall tillämpas på pension och vårdbi­drag, som utgår på grund av lagen om allmän försäkring, delpension enligt lagen (1975: 380) om del­pensionsförsäkring och på yrkes­skadelivränta eller livränta enligt lagen (1976: 380) om arbetsskade­försäkring eller lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd.


d) sådan pension, livränta eller från försäkringsanstalt utgående annan skattepliktig ersättning, som uppgår till högst hälften av det bas­belopp som enligt lagen om all­män försäkring gällde för decem­ber månad året före del år under vilket ersättningen utges. Vad nu har sagts skall dock ej tillämpas på pension och vårdbidrag, som utgår på grund av lagen om all­män försäkring, delpension enligt lagen (1975: 380) om delpensions­försäkring och på yrkesskadeliv­ränta eller livränta enligt lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäk­ring eller lagen (1977:265) om stadigt personskadeskydd.


13 §*


Preliminär B-skatt skall, där ne­dan icke annoriedes stadgas eller särskilda omständigheter ej till an­nat föranleda, utgå med belopp motsvarande den slutliga skatt, som påförts den skattskyldige året näst före inkomståret, till den del sistnämnda skatt avser annat än ut-skiftningsskatt, ersättningsskatt, skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen eller sådan i denna lag icke omnämnd skatt eller avgift, vilken påförts jämlikt bestämmelse i annan författning. Vid beräkning av preliminär B-skatt skall hänsyn tagas till preli­minär A-skatt som den skattskyl­dige kan ha att erlägga på grund av förordnande enligt 3 § 3 mom. andra stycket.

Har skattskyldig enligt den årli­ga taxeringen året näst före in­komståret icke påförts slutlig skatt


Preliminär B-skatt skall, om inte annat sägs nedan eller föranleds av särskilda omständigheter, utgå med belopp motsvarande den slutliga skatt, som har påförts den skatt­skyldige året före inkomståret, till den del sistnämnda skatt avser an­nat än utskiftningsskatt, ersätt­ningsskatt, skattetillägg eller för­seningsavgift enligt taxeringslagen {1956: 623) eller sådan i denna lag inle omnämnd skatt eller avgift, vilken har påförts enligl bestäm­melse i annan författning. Vid be­räkning av preliminär B-skatt skall, om möjligt, hänsyn tagas till preliminär A-skatt som den skatt­skyldige kan ha att belala på grund av förordnande enligt 3 § 3 mom. andra stycket.

Har skattskyldig inte påförts slutlig skatt enligt den årliga tax­eringen året före inkomståret, men


* Senaste lydelse 1978: 201.


 


Prop. 1978/79:161


Nuvarande lydelse

i den kommun där den preliminä­ra B-skatten skall debiteras, men kan han antagas komma att vid årlig taxering året näst efter in­komståret där taxeras till stailig eller kommunal inkomstskatt, skall preliminär B-skatt beräknas med ledning av särskild taxering till sådan skatt (preliminär tax­ering). Äger nu nämnd skatt­skyldig förmögenhet, för vilken skattskyldighet till statlig förmö­genhetsskatt föreligger, skall preli­minär B-skatt även för förmögen­heten beräknas med ledning av så­dan laxering.

Preliminär B-skatt skall jämväl beräknas med ledning av prelimi­när taxering, däresl det med san­nolikhet är all aniaga, att vid årlig taxering året näst efter inkomst­året till statlig eller kommunal in­komstskatt taxerad inkomst kom­mer att avvika från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda inkomst, dock minst sexhundra kronor. Preliminär B-skatt må be­räknas på grundval av preliminär taxering även i annat fall än nyss är sagt, däresl särskilda omstän­digheter därtill föranleda. Sådana omständigheter kunna föreligga exempelvis då fråga är om nedsatt skatteförmåga eller om mer bety­dande skillnad mellan eljest ut­gående preliminär skatt och påräk-nelig slutlig skatt.


Föreslagen lydelse

kan han antagas bli påförd sådan skatt enligt den årliga laxeringen året efter inkomståret, skall preli­minär B-skatt beräknas med led­ning av särskild taxering till stat­lig inkomstskatt, kommunal in­komstskall och statlig förmögen­hetsskatt (preliminär taxe­ring).

Preliminär B-skatt skall också beräknas med ledning av prelimi­när taxering, om det med sannolik­het kan aniagas, att vid årlig taxe­ring året efter inkomståret till stat­lig eller kommunal inkomstskatt taxerad inkomst kommer att av­vika från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året före inkomståret med minst en femte­del av sistnämnda inkomst, dock minst 2 000 kronor.

Preliminär B-skatt får beräknas på grundval av preliminär taxe­ring även i annat fall än som sägs i andra eller iredje slyckel, om särskilda omständigheter föranle­der del. Sådana omständigheter kan föreligga exempelvis när del är fråga om nedsatt skatteförmåga eller om mer betydande skillnad mellan annars utgående preliminär skatt och påräknelig slutlig skatt.


17 §


1 m o m. Skattskyldig, som har att erlägga preliminär B-skatt, är pliktig att utan anmaning avgiva preliminär självdeklaration:

1) däresl han under året näst före inkomståret icke taxerats titt statlig eller kommunal inkomst­skatt i den kommun inom vilken preliminär B-skatt skatt erläggas;


1 m o m. Skattskyldig, som har att betala preliminär B-skatt, skall utan anmaning avge preliminär självdeklaration:

1) om han inte har påförts slut­lig skalt enligt den årliga taxe­ringen året före inkomståret;


 


Prop.1978/79:161


Nuvarande lydelse

2)    därest i vederbörande kom­mun hans vid årlig taxering året näst efter inkomståret till statlig el­ler kommunal inkomstskatt taxera­de inkomst, såvitt senast den 1 de­cember året näst före inkomståret kan bedömas, kommer att över­stiga motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året näst före in­komståret / kommunen med minst en femtedel av sistnämnda in­komst, dock minst sexhundra kro­nor; samt

3)    däresl han året näst före in­komståret haft att erlägga prelimi­när A-skatt.


Föreslagen lydelse

2) om hans vid årlig taxering året efter inkomståret till statlig eller kommunal inkomstskatt taxe­rade inkomst, såvitt senast den 1 december året före inkomståret kan bedömas, kommer att över­stiga motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året före in­komståret med minst en femtedel av sistnämnda inkomst, dock minst 2 000 kronor; samt

3) om han året före inkomståret har haft att betala preliminär A-skatt.


23 § Skall skall förfalla till belalning under uppbördslermin.

Uppbördsterminerna under upp­bördsåret äro sex och infalla un­der tiden från och med den 6 till och med den 13 i månaderna mars, maj, juli, sepiember, novem­ber och januari; dock att uppbörd icke förrättas å sön- eller helgdag. Skulle uppbördslermin med till-lämpning av nyss angivna regel börja å sön- eller helgdag, skall uppbördslerminen i stället laga sin början å nästföljande vardag, där­vid slutdagen i motsvarande mån förskjules.

Riksskatteverket må om sär­skilda omständigheter därtill för­anleda, efter poststyrelsens höran­de, föreskriva all uppbördslermin under viss månad skatt infalla un­der annan lid än nyss sagts.


24 2 mom. Preliminär A-skatt, som innehållits genom skatteav­drag varom i 39 eller 40 § förmä­les, skall förfalla till betalning un­der den uppbördstermin, som in­faller närmast efter utgången av den månad, under vilken skatte­avdraget verkställts.


2 mom. Preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatte­avdrag som avses i 39 eller 40 §, skall betalas senast den 18 i den uppbördsmånad, som infaller när­mast efter utgången av den månad, då skatteavdraget gjordes.


 


Prop.1978/79:161


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


26 §


Preliminär B-skatt skall debite­ras i en gemensam post. Skattebe­loppet avrundas till det närmast lägre hela krontal, som utan att öretal uppkommer är jämnt del­bart med antalet av de uppbörds­terminer under vilka skatten för­faller tät belalning. Skatt som icke uppgår till trehundra kronor på­föres icke.

Preliminär B-skatt skall förfalla till belalning med lika belopp un­der envar uppbördstermin under uppbördsåret eller, vid debitering under inkomståret, under envar av de återstående uppbördslerminer-na under uppbördsårel.


Preliminär B-skatt skall debite­ras i en gemensam post. Skattebe­loppet avrundas till det närmast lägre hela krontal, som utan att öretal uppkommer är jämnt del­bart med antalet uppbördsmåna­der under vilka skatten skall be­talas. Skatt som inle uppgår till 600 kronor påförs ef.

Preliminär B-skatt skall betalas med lika stora belopp senast den 18 i var och en av uppbördsmåna­derna under uppbördsåret eller, vid debitering under inkomståret, / var och en av de uppbördsmåna­der som återstår efter ulgången av den  månad  då skatten  debiteras.


27 §


1 m o m.5 Ulräkning av de sär­skilda skaiieposler som ingå i slut­lig skatt samt debilering av sådan skalt sker med ledning av uppgif­ter i taxeringslängd eller annal be­slul om taxeringen. I övrigt iaki­iages:

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. lagen om statlig in­komstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den ifrå­gavarande slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt och landsiingsmedel uträknas med led­ning av den utdebitering för skat­tekrona och skalteöre som för in­komståret gäller i beskattningsor­ten;

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas i en ge­mensam post, därvid skattebelop­pet vid öretal över femtio avrun­das uppåt och vid annat öretal av­rundas nedåt till helt krontal;


1 m o m. Vid debilering av slut­lig skatt skall iakttagas:

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som har fastställts- att gälla för den preliminära skatt, vilken skall av­räknas mot den slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt ut­räknas med ledning av den skatte­sats som för inkomståret gäller i beskattningsorten;

att kommunal inkomstskatt ut­räknas i en post, varvid skattebe­loppet vid öretal över 50 avrun­das uppåt och vid annat öretal av­rundas nedåt till helt krontal;


5 Senaste lydelse 1979: 88.


 


Prop. 1978/79:161


Föreslagen lydelse

att skogsvårdsavgift uträknas enligl bestämmelserna i 1 § lagen (1946: 324)   om   skogsvårdsavgifi;

Nuvarande lydelse

att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av del promille-tal, som enligt vad därom särskilt är stadgat bestämts för det år då den slutliga skallen debiteras;

att tilläggspensionsavgift uträk­nas med tillämpning av den för inkomståret fastställda procent­satsen för avgiftsuttaget, varvid öretal bortfaller;

att kommunal inkomstskatt de­biteras med belopp som har uträk­nats av lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är belägen;

att 1 1 § nämnd sjukförsäkrings­avgift debiteras enligt 19 kap. la­gen (1962:381) om allmän för­säkring på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av allmän försäkringskas-

att tilläggspensionsavgift uträk­nas med tillämpning av den för inkomståret fastställda procentsat­sen för avgiftsuttaget, därvid öre­tal bortfaller;

att kommunal inkomstskatt och landsiingsmedel debiteras med be­lopp som uträknats av lokal skat­temyndighet i det fögderi där be­skattningsorten är belägen;

att i 1 § omförmäld sjukför­säkringsavgift debiteras enligt 19 kap. lagen om allmän försäkring på grundval av uppgifter om för­säkringsförhållanden som lämnas av allmän försäkringskassa;

sa;

att socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen såvitt gäller person med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning debiteras med till-lämpning av bestämmelserna i 11 kap. 4 § samt 19 kap. 3 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring;

att i 1 § nämnd arbetsskadeför­säkringsavgift debiteras med led­ning av bestämmelserna i 7 kap. 2 § tredje stycket lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring;

att i 1 § nämnd delpensionsför­säkringsavgift debiteras med led­ning av bestämmelserna i 21 § andra stycket lagen (1979: 84) om delpensionsförsäkring;

att i 1 § nämnda arbetsgivarav­gifter debiteras i en gemensam post; samt

att i 1 § nämnd annuitet eller, om skattskyldig har att erlägga flera annuiteter, summan av dessa påförs i helt antal kronor, varvid öretal bortfaller.

att i 1 § omförmäld arbetsska­deförsäkringsavgift debiteras med ledning av bestämmelsema i 7 kap. 2 § tredje stycket lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring;

att i 1 § omförmäld delpensions-försäkringsavgift debiteras med ledning av bestämmelserna i 21 § andra stycket lagen (1979: 84) om delpensionsförsäkring;

att i 1 § omförmälda arbetsgi­varavgifter debiteras i en gemen­sam post; samt

att i 1 § omförmäld annuitet el­ler, därest skattskyldig har att er­lägga flera annuiteter, summan av dessa påföres i helt antal kronor, därvid öretal bortfaller.

28 §8
Kvarstående skatt under tjugo-        Kvarstående skatt under 25 kro-
fem kronor uttages icke.
               nor uttages ej.

8 Senaste lydelse 1974; 853.


 


Prop. 1978/79:161


10


 


Nuvarande lydelse

Kvarstående skalt förfaller lill belalning:

under den försia uppbördsler­minen under uppbördsårel näst ef­ter laxeringsåret, om skallen upp­går lill högst tvåhundra kronor; saml

med lika belopp under vardera av de båda försia uppbördslermi-nerna under nämnda uppbördsår, om skatten överstiger tvåhundra kronor, dock all belopp, som för­faller under den förra terminen avrundas titt närmasl lägre hela antal kronor, varvid ålerstoden förfaller under den senare termi­nen.


Förestagen lydelse

Kvarstående skalt, som uppgår till högst 200 kronor, skall betalas senast den 18 i uppbördsmånaden mars året efter taxeringsåret. An­nan kvarstående skall skall beta­las med lika belopp senasi den 18 i var och en av uppbördsmånader­na mars och maj året efter taxe­ringsåret. Om öretal uppkommer skalt dock del belopp som skalt betalas under uppbördsmånaden mars bestämmas till närmasl lägre och det andra beloppet till när­mast högre heta anlal kronor.


31 §•?


Uträkning av de särskilda skat­teposter som ingå i tillkommande skatt samt debitering av sådan skatt sker efter samma grunder, som gällt för debitering av mot­svarande slutliga skatt.

Sänkning av viss skatt vid änd­rad debitering avräknas mot höj­ning av annan skatt till följd av ändringen. Tillkommande skatt under tjugofem kronor uttages icke.

Tillkommande skatt skall för­fatta till betalning under uppbörds­termin eller två på varandra föl­jande uppbördslerminer, som lo­kal skattemyndighet bestämmer. Därvid skall skatten fördelas efter samma grunder som i 28 § sågs.


Uträkning av de särskilda skat­teposter som ingår i tillkommande skatt samt debitering av sådan skatt verkställs efter samma grun­der, som har gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt.

Sänkning av viss skatt vid änd­rad debitering avräknas mot höj­ning av annan skatt till följd av ändringen. Tillkommande skatt under 25 kronor uttages ej.

Tillkommande skatt skall beta­las senast den 18 i den uppbörds­månad eller de två på varandra följande uppbördsmånader, som lokal skattemyndighet bestämmer. / sistnämnda falt skall skatten för­delas enligt de grunder som anges i28§.


33 §8


För skattskyldig skall utfärdas debetsedel, särskild för preliminär skatt, för slutlig skatt och för till­kommande skatt. Vid debetsedel skola fogas skaiteanvisningar av­sedda för inbetalning av skall och.


För skattskyldig skall utfärdas skattsedel, särskild för preliminär skatt, för slutlig skatt och för till­kommande skatt. Vid skattsedel på preliminär A-skati skall fogas skat­tekort och skattetabell. Vid skatt-


7         Senaste lydelse 1974: 853.

8         Senaste lydelse 1974: 771.


 


Prop. 1978/79: 161


11


 


Nuvarande lydelse

om så är påkallat, skattekort, upp­tagande å debetsedeln angivna uppgifter om den skaltskyldige, och skattetabell.

Närmare föreskrifter om debet­sedel och handlingar som skota fogas till debetsedel meddelas av regeringen.

Debetsedel med tillhörande skal­leanvisningar och skattekort skall upprättas i enlighet med formulär som riksskalleverkel fastställer.


Förestagen lydelse

sedel på preliminär B-skatt eller tillkommande skatt saml vid sådan skattsedel på slutlig skall enligt vilken kvarstående skalt skalt be­talas skatt fogas inbetalningskort. Vid skattsedel på preliminär B-skatt skall också fogas skattekort.

Närmare föreskrifter om skati-sedel och handlingar som skall fo­gas till skattsedel meddelas av re­geringen eller myndighet som re­geringen beslämmer.

Skattsedel, skattekort och in­betalningskort skall upprättas i en­lighet med formulär som fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer.


37 §


Anmäler skattskyldig hos lokal skattemyndighet, att han icke er­hållit vederbörlig debetsedel sedan fem dagar förflutit efter den tid­punkt som angives i 35 § första eller andra stycket eller i 36 § första stycket, skall myndigheten ofördröjligen tillsiälla den skatt­skyldige sådan debetsedel som bort utfärdas. Anmälan, som här av­ses, bör göras senast tio dagar ef­ter nyssnämnda tidpunkt.


Anmäler skattskyldig hos lokal skattemyndighet sedan fem dagar har förflutit efter den tidpunkt som anges i 35 § första eller andra stycket eller i 36 § första stycket att han inte har fåll den skattse­del som han skall ha, skall sådan skattsedel, som hade bort utfärdas, ofördröjligen tillställas den skatt­skyldige. Anmälan, som här av­ses, bör göras senast tio dagar ef­ter nyssnämnda tidpunkt.


38 §


Skattskyldig äger hos vederbö­rande lokala skattemyndighet utfå dupleltdebetsedel, då behov av yt­terligare skalleanvisningar förelig­ger eller anledning eljest uppkom­mit. Dupleltdebetsedel skall skynd­samt sändas till den skattskyldige.


Skattskyldig har rätt all hos lo­kal skattemyndighet få dupleii-skattsedel och ytterligare inbetal­ningskort. Begärda handlingar skall skyndsamt tillställas den skattskyldige.


39 §


1 mom. Vid utbetalning av kontant belopp, som för mottaga­ren (arbetstagaren) utgör sådan inkomst av tjänst som i 3 § 2 mom. under 1 första och andra styckena avses (I ö n), skall den som utbetalar beloppet (arbets­givaren)  verkställa avdrag för


1 mom. Vid utbetalning av kontant belopp, som för mottaga­ren (arbetstagaren) utgör sådan inkomst av tjänst som i 3 § 2 mom. under 1 första och andra styckena avses (1 ö n), skall den som utbetalar beloppet (arbets­givaren)  göra avdrag  för be-


 


Prop.1978/79:161


12


 


Nuvarande lydelse

gäldande av preliminär A-skatt som arbetstagaren har att erlägga (skatteavdrag).

Har arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preli­minär A-skatt, att erlägga kvar­stående skatt, som påförts i hans hemortskommun för året näst före laxeringsårei, är arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning av lön verkställa skatteavdrag även för sådan skatt. Avdragsskyldighet fö­religger dock icke, däresl anställ­ningen är avsedd att vara kortare tid än en vecka. För betalning av den kvarstående skatten skall ar­betsgivaren vid varje utbetalnings­tillfälle avdraga det belopp, som motsvarar så stor del av den un­der nästföljande uppbördstermin förfallande skatten, som belöper å utbetalningstillfället med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen före ingången av den månad, då uppbördsterminen infaller. Belopp, som avdrages vid annat utbetal­ningstillfälle än det första, skall dock avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden avdragas vid det första utbetal­ningstillfället.


Föreslagen lydelse

talning av preliminär A-skatt som arbetstagaren har att belala (skatteavdrag).

Har arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preli­minär A-skatt, att erlägga kvar­stående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget skatt göras, är arbetsgivaren skyl­dig att vid utbetalning av lön göra skatteavdrag även för sådan skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock inte, om anställningen är avsedd att vara kortare tid än en vecka. För betalning av den kvarstående skatten skall arbetsgivaren vid varje utbetalningstillfälle avdraga det belopp, som motsvarar så stor del av den skalt som skall betalas under nästföljande uppbördsmå­nad som belöper på utbetalnings­tillfället med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen före ingången av nämnda uppbördsmånad. Be­lopp, som dras av vid annat ut­betalningstillfälle än det första, skall dock avrundas till närmast lägre hela antal kronor och åter­stoden dras av vid det första ut­betalningstillfället.


42 §


Är utbetald lön icke av den slor­lek, att därå kan verkställas skatte­avdrag motsvarande för lönen ut­gående preliminär skatt jämle den kvarstående skatt, som belöper å utbetalningstillfället, skall genom skatteavdraget innehållet belopp anses i första hand avse preliminär skatt.

Kan vid visst utbetalningstillfäl­le skatteavdrag icke verkställas med belopp, som motsvarar å ut­betalningstillfället belöpande skatt, skall vid senare utbetalningstillfäl­le före ingången av den månad, då nästföljande   uppbördstermin   in-


Om utbetald Ioti inte är så slor, att skatteavdrag kan göras för bå­de utgående preliminär skatt och den kvarstående skatt, som belöper på utbetalningstillfället, skall ge­nom skatteavdraget innehållet be­lopp anses i första hand avse pre­liminär skatt.

Kan vid visst utbetalningstill­fälle skatteavdrag för kvarstående skatt inte göras med belopp, som motsvarar på utbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid senare utbetalningstillfälle före ingången av   nästföljande   uppbördsmånaä


 


Prop. 1978/79:161


13


 


Nuvarande lydelse

faller, avdragas så stort belopp att de innehållna beloppen tillhopa förslå att gälda under nämnda uppbördstermin förfallande skatt. Kan så icke ske och inbetalar icke arbetstagaren efter anmodan från arbetsgivaren felande belopp se­nast den II i den månad, då upp­bördslerminen infaller, skota de innehållna beloppen av arbelsgiva­ren inbetalas på sätt i 56 § 2 mom. omförmäles.


Förestagen lydelse

avdragas så stort belopp att de innehållna beloppen tillsammans förslår lill den skatt som skatt be­talas under nämnda uppbördsmå­naä.


43 §


1 m o m. Arbetsgivare skall vid varje avlöningstillfälle genom sär­skilt kvitto eller på annat lämpligt sätt lämna arbetstagare uppgift om det belopp, som genom skatteav­drag innehållits å lönen. Skyldig­het att lämna sådan uppgift före­ligger dock icke, om lönen kvitte­ras å avlöningslista, vara skatteav­draget angivits.

Efter utgången av den sista upp­bördstermin, under vilken skatt enligt debetsedel skall erläggas, el­ler, om arbetstagare tidigare slutat sin anställning, vid dennas slut skall arbetsgivaren till arbetstaga­ren återställa debetsedeln. Därvid skall arbetsgivaren lämna arbets­tagaren skriftlig uppgift om sum­man av verkställda skatteavdrag och den tid av inkomståret som avdragen avse. Dylik uppgift, som skall vara av arbetsgivaren eller någon hos honom anställd under­tecknad eller signerad, skall till-lika omfatta arbetsgivarens namn


1 m o m. Arbetsgivare skall vid varje avlöningstillfälle genom sär­skilt kvitto eller på annat lämpligt sätt lämna arbetstagare uppgift om det belopp, som genom skatteav­drag har innehållits på lönen. Skyldighet att lämna sådan upp­gift föreligger dock inte, om lönen kvitteras på avlöningslista, där skatteavdraget har angivits.

Har skalleavdrag för kvarståen­de skalt inle kunnai göras med så slorl belopp, som skatt betalas un­der viss uppbördsmånad, skall ar­belsgivaren vid det avlöningstill­fälle, som närmast föregår denna uppbördsmånad, underrätta ar­betstagaren om storleken av felan­de belopp.

Efter den 18 i den sista upp­bördsmånad, under vilken skatt enligt skattsedel skall erläggas, el­ler, om arbetstagare tidigare har slutat sin anställning, vid dennas slut skall arbetsgivaren återlämna skattsedeln till arbetstagaren. Har arbetstagaren slutat sin anställning under tid då avdrag för kvarståen­de skatt skall göras, skall arbets­givaren lämna arbetstagaren skrift­lig uppgift om summan av gjorda skatteavdrag för sådan skall och den tid som avdragen avser. Sådan uppgift, som skall vara underteck­nad eller signerad av arbetsgivaren


 


Prop. 1978/79:161


14


 


Nuvarande lydelse

och adress. Uppgift som nu sagts skatt tecknas å debetsedeln, om ar­betstagaren slutat sin anslällning före utgången av månaden när­masl före den sista uppbördster­min, under vilken skall enligl de­betsedeln skall erläggas.

Har debetsedel icke överläm­nats, skall arbelsgivaren efter ul­gången av den sista uppbördster­min, vid vilken genom skatteav­drag innehållen preliminär eller kvarstående skatt skall inbetalas, eller, om arbetstagaren lidigare slutat sin anställning, vid dennas slut till arbetstagaren överlämna skriftlig uppgift i enlighet med vad i föregående siycke sägs. Har skat­teavdrag verkställts för såväl preli­minär som kvarstående skall, skalt uppgift lämnas särskilt för den preliminära och särskilt för den kvarstående skallen.

Riksskatteverket kan befria ar­betsgivare från skyldigheten att underskriva etter signera uppgift om avdragen skatt liksom från skyldigheten att lämna sådan upp­gift på debetsedel i fall som avses i andra stycket såvitt fråga ej är om kvarstående skatt och arbets­tagaren slutat sin anställning före ulgången av sista avdragsperioden.

Riksskatteverket fastställer for­mulär till blanketter för uppgifter enligt detta moment. Blanketterna skola kostnadsfritt tillhandahållas arbetsgivare.


Föreslagen lydelse

eller någon hos honom anställd, skall också omfatta arbetsgivarens namn och adress.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer formulär till blanketter för upp­gifter enligt detta moment. Blan­ketterna skall kostnadsfritt tillhan­dahållas arbetsgivare.


45 §


1 mom. Sedan debetsedel å preliminär skatt utfärdats, må, däresl bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den motsvarande slutliga skatten där­igenom kan antagas uppkomma, genom jämkning föreskrivas änd­rade grunder för uttagande av den


1 mom. Sedan skattsedel på preliminär skatt har utfärdats, får, om bättre överensstämmelse mel­lan den preliminära och den mot­svarande slutliga skatten därige­nom kan antagas uppkomma, ge­nom jämkning föreskrivas ändrade grunder för uttagande av den pre-


 


Prop. 1978/79:161


15


Förestagen lydelse

liminära skatten. Jämkning skall göras bland annat i följande fall, nämligen

1)   då skattskyldig har att erläg­ga preliminär A-skatt och enligt underrättelse från länsstyrelsen så­dan ändring har skett i den skatt­skyldiges civilstånd, vartill hänsyn skall tagas vid taxering eller debi­tering under året efter inkomst­året;

2)   då skattskyldig visar eller, så­vitt gäller sambandet mellan ho­nom tillkommande skattereduktion och makes inkomst, gör sannolikt att preliminär A-skatt skall erläg­gas efter annan kolumn i skatte­tabellen än som tidigare har fast­ställts;

3)   då skattskyldig gör sannolikt eller det annars för myndigheten framstår såsom troligt, att den preliminära skatten till följd av ändring i inkomst eller i avdrag för omkostnader i förvärvskälla eller beträffande allmänna avdrag eller av annan anledning kommer att avvika från motsvarande slutliga skatt;

4)     då skattskyldig visar eller
myndigheten annars får kännedom
om att den skattskyldiges skatte­
förmåga har blivit väsentligt ned­
satt av anledning, som anges i 50 §
2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370). Jämkning av skäl,
som anges i tredje stycket nämnda
moment, skall dock inte ske, om
den skattskyldige skall betala pre­
liminär A-skatt och således be­
stämmelsema i 41 § 2 mom. är
tillämpliga; eller

Nuvarande lydelse

preliminära skatten. Jämkning skall göras bland annat i följande fall, nämligen

1)   då skattskyldig har att erläg­ga preliminär A-skatt och enligt underrättelse från länsstyrelsen så­dan ändring skett i den skattskyl­diges civilstånd, vartill hänsyn skall tagas vid taxering eller debi­tering under året näst efter in­komståret;

2)   då skattskyldig visar eller, så­vitt gäller sambandet mellan ho­nom tillkommande skattereduktion och makes inkomst, gör sannolikt att preliminär A-skatt skall erläg­gas efter annan kolumn i skatteta­bellen än som tidigare fastställts;

3)   då skattskyldig gör sannoHkt eller det eljest för myndigheten framstår såsom troligt, att den pre­liminära skatten till följd av änd­ring i inkomst eller i avdrag för omkostnader i förvärvskälla eller beträffande allmänna avdrag eller av annan anledning kommer att avvika från motsvarande slutliga skatt;

4)     då skattskyldig visar eller
myndigheten eljest erhåller kän­
nedom om att den skattskyldiges
skatteförmåga blivit väsentligen
nedsatt av anledning, varom i 50 §
2 mom. kommunalskattelagen för­
mäles, dock atl jämkning av skäl,
som angivas i tredje stycket nämn­
da moment, icke skall ske, om den
skattskyldige har alt uigöra preli­
minär A-skatt och således bestäm­
melserna i 41 § 2 mom. äro till­
lämpliga; eller

5)    då genom ändring i inkomstförhållandena eller av annat skäl änd­
rad skatteform synes påkallad.

I fall, som avses i försia styckel under 3), bör såvitt angår prelimi­när A-skatt jämkning vidtagas bara då på grund av jämkningen preliminär skatt skulle uttagas med minst en femtedel högre eller

I fall, som under 3) sägs, bör så­vitt angår preliminär A-skatt jämk­ning vidtagas allenast då på grund av jämkningen preliminär skatt komme atl uttagas med minst en femtedel högre eller lägre belopp


 


Prop. 1978/79:161


16


 


Nuvarande lydelse

än som utan jämkning skulle er­läggas, dock all jämkning icke skall ske då ändringen i den preli­minära skallen understiger tjugu­fem kronor. Jämkning av prelimi­när B-skatt i nyss angivna fall bör göras allenast då påräknelig in­komst med minst en femtedel över- eller understiger den tidigare antagna inkomsten, dock med minst sexhundra kronor.

Oaktat vad i föregående stycke sägs, må jämkning verkställas om skillnaden mellan slutlig och eljest utgående preliminär skatt komme att bliva mer betydande eller fråga är om nedsatt skatteförmåga eller annan särskild omständighet.

Erhåller lokal skattemyndighet genom anmälan av skattskyldig el­ler eljesl vetskap om att preliminär skatt blivit obehörigen eller med oriktigt belopp påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskrivan­det av debetsedel, skall myndig­heten vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som i följd härav må erfordras.

Innan jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig, där detta icke uppen­barligen är obehövligt.

Jämkning må icke verkställas efter inkomstårets utgång med mindre den preliminära skatten därigenom nedsältes. Ansökan om sådan jämkning skall av skattskyl­dig ingivas före utgången av april månad året näst efter inkomståret.

2 m o m. Har skattskyldig inbe­talt preliminär skatt med belopp, som beräknas överskjuta motsva­rande slutliga skatt med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst etthundra kronor, skall efter beslut av den lokala skattemyndig­heten i samband med jämkning det överskjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige på sätt i 68 §


Föreslagen lydelse

lägre belopp än som utan jämk­ning skulle erläggas. Jämkning av preliminär B-skatt i nyss angivna fall bör göras bara då påräknelig taxerad inkomst med minst en femtedel över- eller understiger den tidigare antagna inkomsten, dock med minst 2 000 kronor.

Oavsett vad som sägs i före­gående stycke, får jämkning verk­ställas om skillnaden mellan slut­lig och annars utgående preliminär skatt skutte bli mer betydande el­ler del är fråga om nedsatt skatte­förmåga eller annan särskild om­ständighet.

Får lokal skattemyndighet ge­nom anmälan av skattskyldig eller annars vetskap om att preliminär skatt har blivit påförd obehörigen eller med oriktigt belopp eller att felaktighet har ägt rum vid utskri­vandet av skallsedel, skall myn­digheten vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som kan behövas.

Innan jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig, om detta inle uppen­barligen är obehövligt.

Jämkning får inte verkställas ef­ter inkomstårets utgång med mind­re den preliminära skatten däri­genom nedsätts. Ansökan om så­dan jämkning skall- av skattskyl­dig inges före utgången av april månad året efter inkomståret.

2 m o m. Har skattskyldig inbe­talt preliminär skatt med belopp, som beräknas överskjuta motsva­rande slutliga skatt med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst 500 kronor, skall efter be­slut av den lokala skattemyndig­heten i samband med jämkning det överskjutande beloppet åter­betalas  till  den  skattskyldige  på


 


Prop. 1978/79:161


17


 


Nuvarande lydelse

1 mom. sägs utan avvaktan å debi­tering av den slutliga skatten. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må lokal skattemyndig­het besluta om återbetalning av för mycket eriagd preliminär skatt, även om den inbetalda preliminär­skatten icke överstiger den beräk­nade slutliga skatten på sätt nyss angivits.


Föreslagen lydelse

det sätt som anges i 68 § 1 mom. utan avvaktan på debitering av den slutliga skatten. Då särskilda omständigheter föranleder del, får lokal skattemyndighet besluta om återbetalning av för mycket eriagd preliminär skatt, även om den in­betalda preliminärskatten inte överstiger den beräknade slutliga skatten på det sätt som nyss har angivits.


47 §


Har genom skatteavdrag inne­hållits större belopp än som enligt meddelat beslut om jämkning skall under den närmast följande upp­bördsterminen inbetalas, skall ar­betsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad sålunda för mycket innehållits.


Har genom skatteavdrag inne­hållits större belopp än som enligt meddelat beslut om jämkning skall inbetalas under den närmast följande uppbördsmånaden, skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvit­to tillhandahålla arbetstagaren vad som har innehållits för mycket.


 


48 1 m o m. Skattskyldig, vars skat­tebetalningsförmåga blivit på grund av arbetslöshet eller sjuk­dom eller eljest oförvållat nedsatt, må av lokal skattemyndighet er­hålla anstånd med erläggande av preliminär B-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt, som förfaller lill belalning under högst två av de uppbördslerminer, vilka utlöpa närmast efter det an­sökan om anstånd gjorts. Anstån­det må avse hela skatten eller del därav. Anståndstiden må bestäm­mas till längst ett år efter utgång­en av den månad, under vilken den försia av nyssnämnda termi­ner infaller.


1 m o m. Skattskyldig, vars skat­tebetalningsförmåga har blivit ned­satt på grund av arbetslöshet eller sjukdom eller annars oförvållat, får av lokal skattemyndighet be­viljas anstånd med erläggande av preliminär B-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt. An­sökan om anstånd skall för all kunna prövas ha kommil in senast den dag då den skalt, som ansök­ningen avser, senast skall betalas. Beslut om anstånd får meddelas i fråga om skall som skall betalas under de två uppbördsmånader, vilka utlöper närmast efter det an­sökan om anstånd har gjorts.

Anståndet får avse hela skatten eller en del av den. Anståndstiden får bestämmas till längst ett år. Avser anståndet skatt, som skall betalas under två uppbördsmåna­der, skall anståndstiden räknas från ulgången av den försl in­fallande uppbördsmånaden.


2   Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 161


 


Prop. 1978/79:161


Nuvarande lydelse

2 mom. Värnpliktig, som in­ryckt till militärtjänstgöring och vars skattebetalningsförmåga till följd härav blivit nedsatt, må av lokal skattemyndighet erhålla an­stånd med erläggande av prelimi­när B-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt, som förfaller lill betalning under uppbördsler­min, vilken helt eller delvis infaller under tiden för militärtjänstgö­ringen eller under tiden därefter, dock senast under tredje kalender­månaden efter den då tjänstgö­ringen upphör. Anståndet må avse hela skatten eller del därav. An-sfåndstiden må bestämmas till längst ett år efter utgången av den månad, varunder den uppbördstcr-iriin infaller som anståndet avser, dock att anstånd därutöver må beviljas för tiden intill dess den värnpliktige efter beviljad ledighet för återgång till civil verksamhet (hempermittering) eller hemförlov­ning varit fri från tjänstgöring tre kalendermånader i följd.


Föreslagen lydelse

2 m o m. Värnpliktig, som har ryckt in till militärtjänstgöring och vars skattebetalningsförmåga till följd härav har blivit nedsatt, får av lokal skattemyndighet bevilfas anstånd med erläggande av preli­minär B-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt, som skall betalas under uppbördsmånaä, vil­ken helt eller delvis infaller under tiden för militärtjänstgöringen eller under tiden därefter, dock senast under tredje kalendermåna­den efter den då tjänstgöringen upphör. Anståndet får avse hela skatten eller en del av den. An­ståndstiden får bestämmas till längst ett år. Anstånd får dock därutöver beviljas för tiden intill dess den värnpliktige efter bevil­jad ledighet för återgång till civil verksamhet (hempermittering) el­ler hemförlovning har varit fri från tjänstgöring tre kalendermå­nader i följd.


49 §


3 mom. Anstånd må, utom i fall som avses i 1 mom. vid 7), meddelas att gälla längst intill dess två månader förflutit från dagen för beslut med anledning av an­sökningen eller besvären. Medde­lat anstånd må omedelbart åter­kallas, när skäl föreligger.


2    a mom. Regeringen och myn­
dighet som regeringen har förord­
nat atl handlägga ärenden angåen­
de tillämpning av avtal för und­
vikande av dubbelbeskattning får
vid handläggningen av sådani
ärende medge skaltskyldig anstånd
med inbetalning av skatt, kvar-
skaiteavgifl eller ränta.

3     m o m. Anstånd får, utom i
fall som avses i 1 mom. vid 7),
meddelas att gälla längst intill dess
Ire månader har förflutit från da­
gen för beslut med anledning av
ansökningen eller besvären. Med­
delat anstånd får omedelbart åter­
kallas, när skäl föreligger.


 


Prop. 1978/79:161


19


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


50 §


Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för denne.


Beslut om anstånd enligt 48 § och 49 § 1 mom. meddelas av den lokala skattemyndighet, som utfär­dat debetsedel å den skatt som anståndet avser.

Ansökan om anstånd enligt 48 § 2 mom. skall ställas till den lokala skattemyndighet, varom i första stycket förmäles, samt ingivas eller insändas till familjebidragsnämn­den i den kommun, som har att utgiva familjebidrag enligt famil­jebidragsförordningen den 29 mars 1946. Sådan ansökan bör av den värnpliktige göras så snart ske kan och senast inom en månad efter utgången av först infallande upp­bördstermin, som anståndet skall avse. Har ansökan icke inkommit till familjebidragsnämnden inom tre månader efter militärtjänstgö­ringens slut, må ansökningen icke upptagas till prövning.

I fråga om anstånd avseende kvarstående skatt skola bestäm­melserna i 46 § 3 mom. andra och tredje styckena samt 47 § äga mol­svarande lillämpning.


Beslut om anstånd enligt 48 § eller 49 § 1 mom. meddelas av den lokala skattemyndighet, som har utfärdat skattsedel på den skatt som anståndet avser.

Ansökan om anstånd enligt 48 § 2 mom. skall ställas till den loka­la skattemyndighet, som avses i första stycket, samt inges eller in­sändas till familjebidragsnämnden i den kommun, som har att utge familjebidrag enligt familjebi­dragslagen (1946: 99). Sådan an­sökan bör av den värnpliktige gö­ras snarast möjligl och senast in­om en månad efter utgången av först infallande uppbördsmånad, som anståndet skall avse. Har an­sökan inte inkommit till familje­bidragsnämnden inom tre månader efter militärtjänstgöringens slut, får ansökningen inte upptagas till prövning.

I fråga om anstånd avseende kvarstående skatt skall bestäm­melserna i 46 § 3 mom. andra och tredje styckena samt 47 § tillämpas.


51 §


Sedan anstånd meddelats, må den av anståndet omfattade skat­ten icke indrivas under tiden för anståndet, ej heller må restavgift varom i 58 § sägs uttagas för skat­ten.

Är skattskyldig berättigad utfå för mycket eriagd skatt, må denna tagas i anspråk för gäldande av restförd skatt, som med anståndet avses.

Har anståndstiden gått till ända utan att skatten till fullo guldits, skall den skattskyldige erlägga restavgift å den del av skatten, som då återstod ogulden.


Sedan anstånd har meddelats, får den av anståndet omfattade skatten inte indrivas under tiden för anståndet, ej heller får restav­gift uttagas för skatten.

Är skattskyldig berättigad alt få lillbaka för mycket eriagd skatt, får denna tagas i anspråk för be­lalning av skatt, som avses med anståndet.

Har anståndstiden gått till ända utan att skatten till fullo har be­talats, skall den skattskyldige er­lägga restavgift på den del av skat­ten, som då var obetald.


 


Prop. 1978/79:161


20


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


52 §9 Uppbörd av skall verkslälles ge­nom postverket samt de penning­inrättningar, med vilka regeringen därom träffat avtal.

Arbelsgivare skall för arbetsta­gare ombesörja inbetalning av skatt, som innehållits å dennes lön.

Skatt, som har innehållils genom skatteavdrag, skall betalas genom insättning på skatlepostgirokonlo hos länsstyrelsen i det län där ar­betsgivaren är registrerad för in­betalning och redovisning av ar­betstagares skatt. Är arbelsgivaren ef registrerad, skalt skallen betalas till länsstyrelsen i det län där ar­belsgivaren är bosall.

Sådan preliminär A-skall eller kvarstående skatt, som ej har in­nehållils genom skatteavdrag, pre­liminär B-skatt samt lillkommande skalt skall betalas genom insätt­ning på skattepostgirokonto hos den länsstyrelse lill vilken skatten skall betalas enligl skattsedel.

Insättning enligt första eller andra stycket kan göras också ge­nom inbetalning hos de banker, med vilka regeringen har träffal avtal därom.

Om arbetsgivare eller skaltskyl­dig ef vet titt vilken länsstyrelse in­betalning skall göras, skall skatten sällas in på ett särskilt skatlepost­girokonlo (centrala skatte­kontot).

Betalas skall genom girering från postgirokonto, skall skallen anses vara inbetald den dag då gireringshandtingarna kom in lill postanstalt. Statlig myndighet, som använder det centrala redovis­ningssystemet (system S) för be­lalning av skatt, skall anses ha be­talt den dag då uppdrag att be­tala skatten sändes till redovis-ningscenlral i syslemet. Inbetalning av skatt sker kostnadsfritt.

53 §


1 m o m. Debiterad skatt samt sådan preliminär A-skait, som av arbelsgivare innehållils med led­ning av debetsedel, skall, där ej nedan i denna paragraf eller i 56 §


1 mom. Vid inbetalning av skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall på inbetalnings-handlingen anges arbetsgivarens namn och postadress.


e Senaste lydelse 1974: 771.


 


Prop. 1978/79:161


21


 


Nuvarande lydelse

annorlunda stadgas, senasi under den uppbördslermin, då skatten förfaller titt belalning, medelst skatleanvisning inbetalas å post-anstalt inom riket eller hos sådan penninginrällning, varom i 52 § sägs.

Inbetalning, som icke skall ske på säll i näslfölfande siycke sägs, må ock kunna fullgöras sålunda, att skattebeloppet medelst girering överföres till postgirokontorets skatteavdelning. För alt dylik in­betalning, avseende viss uppbörds­termin, skall anses fullgjord un­der denna termin, skall försändelse innehållande gireringskort jämte skatleanvisning eller skaiteanvis­ningar ävensom, i sisinämnda fall, summerad förteckning över de olika skattebeloppen hava inkom­mit till poslanslall senasi å termi­nens sista dag.

Arbetsgivare med minst Ivå ar­betstagare så ock annan arbelsgi­vare, beträffande vilken den loka­la skattemyndigheten så förordnat, skall inbetala under uppbördsler­min förfallande skatt, som in­nehållits å arbetstagares lön och som skall redovisas med skatlean­visning enligl vad som föreskrives i 55 §, sålunda, all det sammanlag­da skattebeloppet medelst inbetal­ningskort eller gireringskort inbe­talas eller överföres till särskilt skaiteposlgirokonlo för länssly­relsen i länet. Arbelsgivare, varom i detla siycke förmäles, må samti­digt med inbetalning av arbetstaga­res skatt inbetala jämväl arbetsgi­varen själv påförd preliminär och kvarstående skatt. För alt inbetal­ning skall anses verkställd under uppbördsterminen, skall inbetal­ningskortet eller gireringskortet hava inkommit till poslanslall se­nast den 18 i den månad, under vilken terminen infaller.

Skaltskyldig, som önskar före utgången av sista uppbördstermi-


Föreslagen lydelse

Länsstyrelsen får på ansökan av arbetsgivare eller när särskilda skäl föreligger beslula alt skatt, som innehålls genom skatteavdrag, skall redovisas lill länsslyrelsen under särskilt redovisningsnum­mer. Beslutet meddelas av den länsstyrelse lill vilken redovisning skall lämnas under del särskilda redovisningsnumret.

Vid inbetalning av skatt, som avses i 52 § andra stycket, skall på inbelalningshandlingen anges den skaltskyldiges namn och post­adress, person- eller organisations­nummer, skallens beteckning samt del år som skatten avser.


 


Prop.1978/79:161


22


 


Nuvarande lydelse

nen under uppbördsårel erlägga preliminär skalt med belopp ut­över vad som debileras, må göra detta medelst skatleanvisning, där­vid beloppel antecknas å därför avsedd plals å anvisningen. Sådani belopp skall, därest skattskyldig icke inbetalar vid senare tillfälle ut%der uppbördsårel förfallande skalt, avräknas härå.

2     mom. Sker inbetalning av
skalt medelst skatleanvisning å
postanstalt eller hos penninginrätt­
ning, skall kvitto lämnas i över­
ensstämmelse med anvisningar å
debetsedeln.

Vad nu sagls skall även gälla, då skall inbetalats i den ordning, som i I mom. andra stycket sägs, därvid det ankommer å postgiro-kontorets skatteavdelning atl till den, som verkställt inbetalningen eller gireringen, översända särskilt kvitto belräffande varje skallean­visning.

Kvitto, meddelat i annan ord-rting än i överensstämmelse med anvisningarna å debetsedeln, gäller icke.

3     mo m.° Då särskilda skäl
därtill äro må regeringen eller, ef­
ter regeringens bemyndigande,
riksskatteverket medgiva dels att
viss arbelsgivare eller viss grupp
av arbetsgivare må, utan att er­
lägga sådan särskild avgift eller
restavgift som avses i 54 eller 58 §,
inbetala arbetstagares under upp­
bördslermin förfallande skalt efter
ulgången av samma termin eller,
belräffande arbetsgivare, som i 1
mom. Iredje slyckel sägs, efter den
18 i den månad, uppbördslerminen
infaller, dels ock att viss arbetsgi­
vare eller viss grupp av arbelsgi­
vare må inbetala skatt för arbets­
tagare i annan ordning än i denna
lag sägs.


Föreslagen lydelse

2 m o m. Länsstyrelsen får om särskilda skäl föreligger medge atl arbetsgivare betalar och redovisar skalt, som avses i 1 mom. första stycket, inom viss lid efter den dag då skatten rätteligen skall betalas. På skalt som betalas inom den liden utgår ef restavgift.


10 Senaste lydelse 1974: 771.


 


Prop.1978/79:161


23


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


54 §11


Har skattskyldig eller annan ar­betsgivare än i 53 § 1 mom. tredje stycket sägs försummal alt inbe­tala skall under räll uppbördsler­min, äger han att senast den 18 i den månad, under vilken terminen infallit, på poslanslall inom rikel betala skallen med skalleanvis­ning, varvid han skall erlägga sär­skild avgifi, utgörande för skatte­belopp om

högst 20 kronor . . 20 öre

över 20 men icke över 50 kro­nor .. 50 öre

över 50 men icke över 100 kro­nor .. 1 krona samt

över 100 kronor . . 1 krona för varje påbörjat hundratal kronor.

Oavsell om inbetalning av skatt avser en eller flera skaiieposler, vare högsla avgifi etthundra kro­nor.

Sådan särskild avgift skall dock icke erläggas av skattskyldig som uppbär pension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Inbetalas skatt i den ordning, som i första styckel sägs, skall poslanslall lämna kvitto i enlighel med vad i 53 § 2 mom. försia slyckel finnes föreskrivel saml på kvittot ange den erlagda särskilda avgiften.

Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må länsstyrelse förordna om återbetalning, hell el­ler delvis, av avgift, som eriagts enligl bestämmelserna i denna pa­ragraf.


1    mom. Arbetsgivare, som har
gjorl skatteavdrag, skall utan an­
maning lämna uppgift (u p p-
bördsdeklaration) om
detla lill länsstyrelse som avses i
52 § första styckel. Sådan dekla­
ration skall lämnas senast den 18
i den uppbördsmånad som infaller
närmasl efter utgången av den må­
nad under vilken skatteavdraget
gfordes.

Efter anmaning av länsslyrelsen eller lokal skaltemyndighet är också den, som inte är deklara­tionsskyldig enligt försia stycket, skyldig atl avge uppbördsdeklara-lion.

Uppbördsdeklaration skall av­ges på heder och samvete samt av­fattas på blankett enligt fastställt formulär.

Uppbördsdeklaralion skall upp­laga

1)      arbetsgivarens personnum­
mer, organisationsnummer eller
särskilda redovisningsnummer;

2)   uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas;

3)   summan av de belopp som har dragils av för skall samt för­delning av denna summa på preli­minär A-skait och kvarstående skalt;

4)   summan av de lönebelopp på vilka skalleavdrag för preliminär A-skal t har beräknals.

 

2   m o m. Underlåier den som är deklaralionsskyldig enligl 1 mom. försia stycket all lämna uppbörds­deklaralion eller är deklaration ofullständig, kan länsslyrelsen el­ler lokal skattemyndighet anmana den deklarationsskyldige atl lämna deklaration eller komplettera den.

3   m o m. Har arbelsgivare, som skall lämna uppbördsdeklaration utan anmaning, underiåtii alt full­göra denna skyldighet inom före-


" Se.naste lydelse 1977: 119.


 


Prop. 1978/79:161

Nuvarande lydelse


24

Föreslagen lydelse

skriven lid, påförs honom förse­ningsavgift med 300 kronor.

Har den som anmanals alt läm­na uppbördsdeklaration inte full­gjort denna skyldighet inom lid, som har angivils i anmaningen, skall förseningsavgift påföras med 600 kronor.

Förseningsavgift får helt efter­ges av länsslyrelsen om särskilda skäl föreligger. Närmare föreskrif­ter härom meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer.


1      mom. Arbetsgivare med
högst fyra arbetstagare skall i upp­
bördsdeklaralion också för varje
arbetstagare ange namn och per­
sonnummer samt skatteavdrag för
preliminär A-skalt. Länsslyrelsen
får när särskilda skäl föreligger
beslula all annan arbetsgivare skall
lämna sådana uppgifter för varje
arbetstagare vid redovisning enligl
54 § 1 mom. försia stycket. Så­
dant beslul skalt upphävas av läns­
styrelsen när skäl för all vidhålla
del inle längre finns.

Beslämmelserna i denna lag om uppbördsdeklaration gäller i till­lämpliga delar uppgifter enligl försia stycket.

2     mo m. Arbetsgivare skall för
varje arbetstagare med inbetal­
ningskort som anges i 33 § eller på
blankett enligt fastställt formulär
redovisa hur mycket som har dra­
gils av för kvarstående skatt. Där­
vid gäller bestämmelserna om upp­
bördsdeklaralion i tillämpliga de­
lar.

Vid redovisning enligl försia styckel får i stället för inbetal­ningskort ativändas förteckning enligl formulär, som länsstyrelsen har godkänt efter förslag av ar­belsgivaren.

55 §1 Arbelsgivare, som har all inbe­tala innehållen skatt i den ordning som föreskrives i 53 § 1 mom. försia eller andra stycket, skall på skalteanvisning för preliminär A-skatt, som användes för inbetal­ningen, ha angivit storleken av den preliminära skall som han har atl erlägga vid belalningslillfällel för den arbetstagare, som skalteanvis-ningen avser. Inbetalar arbelsgiva­ren icke innehållen skatt inom fö­reskriven lid, skall han inom tid som gäller för inbetalningen läm­na länsstyrelsen meddelande om storleken av den innehållna skatt som han sålunda bort inbetala.

Arbelsgivare, som har alt inbe­tala innehållen skatt i den ordning som föreskrives i 53 § 1 mom. tredfe slyckel, skall inom lid som gäller för inbetalningen till läns­styrelsen insända de skatteanvis­ningar, som avse den till inbetal­ning förfallna och innehållna skat­ten i den mån sådana anvisningar är tillgängliga för arbetsgivaren. På varje skatteanvisning avseende pre­liminär skalt skall arbetsgivaren ha angivit storleken av den preli­minära skatt som sålunda skall in­betalas för arbetstagaren.

Oavsell  vad som  föreskrives  i

1' Senaste lydelse 1974: 771.


 


Prop. 1978/79:161


25


 


Nuvarande lydelse

föregående stycke äger statlig eller kommunal myndighet samt hus­hållningssällskap med stadgar, som fastställts av regeringen eller myn­dighet som regeringen beslämmer, och skogsvårdsslyrelse efter anmä­lan lill länsstyrelsen, så ock an­nan arbelsgivare, om han har minsl femtio arbetstagare, efter tillstånd av länsslyrelsen insända skaiteanvisningar avseende preli­minär A-skalt endasi en gång om året inom lid som gäller för inbe­talning av skatt förfallande till be­lalning under uppbördslerminen i januari månad. Därvid skall ar­belsgivaren för varje arbetstagare insända endast en skalleanvisning, på vilken angivils del sammanlag­da beloppel av den preliminära A-skall som innehållils för arbetsta­garen och som skall inbetalas i den ordning som avses i 53 § I mom. iredje stycket. Arbelsgivare skall dessutom inom lid som gäller för inbetalningen lämna länsslyrelsen skriftligt meddelande om summan innehållen preliminär skatt som del åligger honom alt inbetala i nämnda ordning.

Då särskilda skäl äro därtill må regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksskatteverket lämna viss arbelsgivare eller viss grupp av arbelsgivare tillstånd atl redovisa skalt för arbetstagare i annan ordning än i andra eller Iredje slyckel sägs.


Föreslagen lydelse

Riksskatteverket får på atisökan av arbetsgivare medge atl skalle­avdrag för kvarstående skalt redo­visas i annan ordning än som an­ges i försia eller andra slyckel.


56 §


1 mom. Inbetalas i annal fall än i 53 § 1 mom. Iredje stycket eller 54 § sägs skall medelst skat­teanvisning under tiden mellan två uppbördsterminer, skall skatten anses vara inbetald under den se­nare av dessa terminer, såvida icke av anteckning å inbetalningskort eller gireringskort eller eljesl fram-


Preliminär B-skatt, som skatt­skyldig har inbetalt utöver debite­rat belopp, skall avräknas på se­nare under uppbördsåret förfallan­de B-skatt i den mån den inle er-läggs.


 


Prop. 1978/79:161                                                               26

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

går att inbetalningen avser skatt, som förfallit till betalning under en tidigare uppbördslermin.

2     mom. Till särskilt postgiro­
konto (cenirala skatte­
kontot) skall inbetalas eller
medelst girering överföras:

a)   preliminär A-skalt, som ar­betstagare erlägger uiöver vad som innehållits genom skatteavdrag å hans lön, eller preliminär B-skatt, som skattskyldig utöver debiterat belopp inbetalar efter utgången av den sista uppbördsterminen under uppbördsåret;

b)   annan skall än sådan som skall inbetalas enligl 53 § 1 mom. tredje stycket, därest inbetalning sker av allenast en del av den skatt, som förfallit lill betalning under uppbördslermin;

c)    skall, som icke kan inbetalas på eljest föreskrivet sätt på grund av att debetsedel eller för inbetal­ningen erforderlig skatteanvisning saknas; saml

d)     annan skatt än sådan som
skall inbetalas enligt 53 § 1 mom.
tredje stycket, om den icke inbe­
talats inom föreskriven tid men er­
lägges innan indrivning sker.

Även om arbetstagare vid an­ställning, avsedd all vara kortare lid än en vecka, överlämnat de­betsedel å preliminär A-skalt, må arbetsgivaren till centrala skatte­kontot inbetala för arbetstagaren innehållen preliminär A-skatt.

Vid inbetalning av skatt som un­der d) sägs skall samtidigt inbeta­las restavgift, varom i 58 § för­mäles.

3     m o m. I fall som avses i 2
mom. första stycket b) eller c)
saml andra slyckel skall följande
gälla.

Avser inbetalningen skatt, som innehållils för arbetstagare, vars anställning upphört före ingången av  månad,  varunder nästföljande


 


Prop. 1978/79:161                                                              27

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

uppbördstermin inträffar, skall in­betalningen göras inom fjorton da­gar från del anställningen upphör­de, dock att annan arbelsgivare än som avses i 53 § 1 mom. Iredje styckel icke må verkslälla inbetal­ningen senare än å nämnda upp­bördstermin. Länsstyrelsen må medgiva anstånd med inbetalning­en lill uppbördslerminens sista dag eller, beträffande arbelsgivare som avses i 53 § 1 mom. tredje styckel, till den 18 i den månad under vil­ken terminen infaller.

I annal fall än i föregående siycke sägs skalt inbetalningen verkställas senasi under den upp­bördstermin, då skallen förfaller till betalning, eller, såvitt angår inbetalning från arbelsgivare som avses i 53 § 1 mom. iredje slyc­kel, senasi den 18 i den månad under vilken terminen infaller.

Arbetsgivare, som icke inbetalat skatt som nu avses inom lid som föreskrives i andra eller Iredje styckel, skall inom en vecka efter ulgången av denna lid lill läns­styrelsen lämna skriftlig uppgift om det skattebelopp som sålunda hade bort inbetalas till det centra­la skattekontot.

4 mom. Skalt, som inbetalas till centrala skattekontot, skall an­ses vara inbetald den dag då in­betalningskort eller försändelse innehållande gireringskort inkom­mit till poslanslall.

Vid inbetalningen skall å inbe­talningskortet eller gireringskortet angivas den skallskyldiges namn, debelsedelsnummer och postadress ävensom skatleslag, uppbördsår och uppbördstermin. Saknas upp­gift om debelsedelsnummer be­lräffande fysisk person angives den skaltskyldiges mantalsskriv­ningsadress och personnummer el­ler födelselid. Då arbelsgivare in­betalar genom skalleavdrag inne-


 


Prop. 1978/79:161


28


 


Nuvarande lydelse hållen skatt, skall även arbetsgiva­rens namn och adress angivas. In­betalnings- eller gireringskort får ef avse mer än en skallskyldig och en skattepost.

Då arbelsgivare lill cenirala skatlekonlot har atl vid samma lillfälle inbetala skatt för flera ar­betstagare, må, oaktat vad nyss sagts, inbetalningen ske i en post, däresl samtidigt insändes förteck­ning över arbetstagarna utvisande på envar av dem belöpande skalle­belopp. Till förteckningen, som jämväl skall innehålla uppgifter i enlighet med vad i nästföregående stycke sägs, skall användas av postverket lillhandahållen blan­kett.

Om arbetsgivare inbetalar en­dast en del av innehållen skall som det ålegat honom att inbetala till centrala skattekontot vid belal-ningstillfatlet, skall på mottagar-delen av inbetalningskort eller gi­reringskort som avses i första styc­ket eller på förteckning enligl tred­fe stycket lämnas skriftlig uppgift om storleken av hela skattebelop­pet.

5 mom. Har lill cenirala skat­tekontot inbetalt belopp på grund av bristfälliga identifieringsuppgif­ter icke kunnat tillgodoföras skatt­skyldig inom sju år efter utgången av det uppbördsår, under vilket in­betalningen skedde, skall beloppet tillfalla statsverket.


Föreslagen lydelse

Har inbetalt skattebelopp på grund av bristfälliga identifierings­uppgifter inte kunnat tillgodoföras skattskyldig inom sju år efter ut­gången av det uppbördsår, under vilket inbetalningen skedde, skall beloppet tillfalla statsverket.


 


57 §


13


 


Penninginrällning, som avses i 52 §, postanstalt och postgirokon-torels skatteavdelning skola redo­visa inbetald skatt till länsstyrel­sen.

Länsstyrelsen skall i den ord­ning regeringen bestämmer an­teckna inbetald skatt för varje skattskyldig samt upprätta rest-längd.

"Senaste lydelse 1974:771.


inbetald

Postverket    redovisar skatt till länsstyrelsen.

Länstyrelsen skall i den ord­ning som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer anteckna inbetald skatt för varje skattskyldig samt upp­rätta restlängd.


 


Prop. 1978/79:161


29


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


58 §


1 m o m.i* Har skattskyldig el­ler arbetsgivare som verkställt skatteavdrag underlåtit att inbe­tala skatt i tid och ordning, som i 53 etter 54 § etter 56 § 3 mom. sägs, skall restavgift utgå, beräk­nad efter fyra öre för varje hel krona av den del av skatten, som sålunda icke eriagts, dock ej mind­re än tio kronor. Öretal som upp­kommer vid denna beräkning skall jämnas till närmast högre hela krontal.

Arbetsgivare, som avses i första stycket, skall utöver restavgift er­lägga tilläggsavgift för varje på­börjad tidrymd av sex månader ut­över den första efter utgången av den uppbördsmånad, imder vilken skatten rätteligen skolat erläggas, intill dess skatten inbetalas eller ock fastsiälles till betalning av den lokala skattemyndigheten. Till-läggsavgift skall för varje sådan tidrymd beräknas till fyra öre för varje hel krona av den del av skat­ten, som icke eriagts, dock ej mer än tolv öre för hel krona. Bestäm­melserna i denna lag om restav­gift tillämpas även i fråga om till-läggsavgift.

Vad i första och andra styckena sägs skall i fall, som avses i 56 § 3 mom. andra stycket, gälla en­dast om där angiven inbetalning icke verkställts senast under den uppbördstermin, som infaller när­mast efter ulgången av den må­nad, under vilken skatteavdraget verkställts, eller, såvitt gäller inbe­talning från arbetsgivare som av­ses i 53 § 1 mom. tredje styckel, senasi den 18 i den månad under vilken nämnda uppbördslermin in­faller.

Restavgift utgår även i fall då arbelsgivare icke behörigen läm­nat uppgift om innehållen skalt enligt 55 § eller 56 § 3 eller 4


1 m o m. Har skattskyldig eller arbetsgivare som gjort skatteav­drag underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som är föreskri­ven i denna lag, skall restavgift utgå. Denna skall beräknas efter fyra öre för varje hel krona av den del av skatten, som sålunda inte har eriagts, dock ej mindre än tio kronor. Öretal som uppkommer vid denna beräkning skall rundas av till närmast högre hela krontal.

Arbetsgivare, som avses i första stycket, skall utöver restavgift er­lägga tilläggsavgift för varje på­börjad tidrymd av sex månader ut­över den första efter utgången av den uppbördsmånad, under vilken skatten rätteligen skolat erläggas, intill dess skatten inbetalas eller av den lokala skattemyndigheten fastställs till betalning. Tilläggsav­gift skall för varje sådan tidrymd beräknas till fyra öre för varje hel krona av den del av skatten, som inte har eriagts, dock ej mer än tolv öre för hel krona. Bestäm­melserna i denna lag om restav­gift tillämpas även i fråga om till-läggsavgift.


"Senaste lydebe 1978: 896.


 


Prop. 1978/79:161


30


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


mom. Avgiften utgår med två öre för varje hel krona av skattebe­lopp, för vilket uppgift sålunda icke lämnats, dock ej med mindre än lio kronor. Öreial som upp­kommer vid derma beräkning skall jämnas till närmasl högre hela krontal. I fall som avses i 56 § 3 mom. fjärde stycket utgår nu av­sedda restavgift endast om upp­giftsskyldigheten icke fullgjorts se­nast under den uppbördstermin som avses i iredje stycket ovan.

Vid tillämpning av bestämmelserna i detta moment jämställs med inbetalning av skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har tagits emot enligt lagen (1978: 880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.


59 §15

Det åligger utmätningsman att verkställa indrivning av skatt. Därvid får utmätning och införsel äga rimi enligt vad som sägs i 60 §.


Bestämmelserna om indrivning av skatt äga motsvarande tillämp­ning på indrivning av kvarskatte-avgift, restavgift, tilläggsavgift el­ler ränta enligt denna lag.


Bestämmelsema om indrivning av skatt skall också tillämpas på indrivning av kvarskatteavgift, restavgift, tilläggsavgift, förse­ningsavgift eller ränta enligt den­na lag.


 


68 4 m o m.i6 Häftar den, som en­ligt 1 eller 2 mom. är berättigad åierbekomma eriagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69 § 1 mom. för restförd skatt, äger han utfå allenast vad som överstiger det oguldna belop­pet jämte därå belöpande restav­gift. Återstoden skall gottskrivas honom till gäldande av den oguld­na skatten jämle restavgift och i förekommande fall tillställas an­nan länsstyrelse med molsvarande tillämpning av bestämmelsema i 3 mom.


4 m o m. Har skaltskyldig, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad få tillbaka eriagt skattebelopp el­ler som är berättigad till ränta en­ligt 69 § 1 mom., inte betalt ho­nom påförd skatt inom i denna lag föreskriven tid, äger han utfå en­dast vad som överstiger det obe­talda beloppet och den restavgift som belöper på detta. Återstoden skall gottskrivas honom till betal­ning av den obetalda skatten och restavgiften samt i förekommande fall tillställas annan länsstyrelse med tillämpning av bestämmelser­na i 3 mom.


15Senaste lydelse 1974: 853.

16Senaste lydelse 1978: 201.


 


Prop. 1978/79:161


31


 


Nuvarande lydelse

Vad i föregående stycke stadgas skall äga molsvarande tillämpning då skattskyldig, vilken enligt 1 mom. är berättigad åierbekomma eriagd preliminär skatt eller ränta enligt 69 § 1 mom., har att gälda tillkommande skatt, som debiterats på grund av taxering för inkomst eller förmögenhet för det är var­till den preliminära skatten hänför sig eller pä grund av sådant beslut om skattetillägg eller försenings­avgift enligt taxeringslagen som avser samma taxering. Har, då återbetalning enligt 1 mom. skall ske, den tillkommande skatten icke påförts men kan med fog an­tagas, att sådan skatt kommer att påföras på grund av beslut av skat­terätt om höjd taxering eller om eftertaxering eller avgift som nyss sagts eller av länsstyrelse om höjd debitering eller av lokal skatte­myndighet om rättelse av laxe-ringslängd eller höjd debitering, må den preliminära skatten eller räntan innehållas i avbidan på att tillkommande skatt påföres.


Föreslagen lydelse

Vad i föregående stycke stadgas skall också tillämpas då skattskyl­dig, vilken enligt 1 mom. är be­rättigad få lillbaka eriagd prelimi­när skatt eller ränta enligt 69 § 1 mom., har att betala tillkom­mande skatt, som har debiterats på grund av taxering för inkomst eller förmögenhet för det år var­till den preliminära skatten hän­för sig eller på grund av sådant beslut om skattetillägg eller förse­ningsavgift enligt taxeringslagen (1956: 623) som avser samma taxe­ring. Har, då återbetalning enligt 1 mom. skall ske, den tillkomman­de skatten inte påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer att påföras på grund av beslut av skatterätt om höjd taxe­ring eller om eftertaxering eller avgift som nyss har sagts eller av länsstyrelse eller av lokal skatte­myndighet om höjd debitering el­ler om rättelse av skattelängd, får den preliminära skatten eller rän­tan innehållas i avvaktan på att tillkommande skatt påförs.


69 §


2 mom.iT På skatt, kvarskat­teavgift, respitränta och anstånds­ränta, som återbetalas enligt 68 § 2 mom., och vid utbetalning av skatt eller ränta, som iimehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår ränta (restitu­tionsränta). Vid ränteberäk­ningen gälla i tillämpliga delar be­stämmelsema i 32 § första stycket.

Vid beräkning av restitutionsränta att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret eriagts som preliminär skatt, från utgång­en av taxeringsåret och på annat


2 mom. På skatt, kvarskatte­avgift, respitränta och anstånds-ränta, som återbetalas enligt 68 § 2 mom., och vid utbetalning av skatt eller ränta, som har innehål­lits med stöd av 68 § 4 mom. and­ra stycket, utgår ränta (resti­tutionsränta). Vid räntebe­räkningen gäller i tillämpliga de­lar bestämmelserna i 32 § första stycket, gäller i övrigt,

att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret har be­talts som preliminär skatt, från ut­gången av taxeringsåret och på an-


17 Senaste lydelse 1975: 1179.


 


Prop. 1978/79:161


32


 


talts; att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas; samt att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Nuvarande lydelse

belopp från utgången av den må­nad, då det betalats;

att, därest skatt betalts före uppbördstermin, dä skatten förfal­lit till betalning, skatten anses som eriagd under nämnda uppbörds­termin;

att, därest skatten betalts i flera poster och restitutionen avser alle­nast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket er­lagda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist guldits;

Har beslut som föranlett resti­tutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått el­ler utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid rän­teberäkningen, är den skattskyl­dige pliktig återbetala vad han så­lunda uppburit för mycket. Be­stämmelserna i denna lag om till­kommande skatt äga molsvarande lillämpning beträffande restitu­tionsränta.

Om restitutionsränta i särskilt fall föreskrives i 75 § femte styc­ket.

(Se vidare anvisningarna.)


Föreslagen lydelse

nat belopp från utgången av den månad, då det har betalts;

att, om skatt har betalts före den uppbördsmånad, dä. skatten har förfallit till betalning, skatten anses som betald under nämnda uppbörds m anad;

att, om skatten har betalts i fle­ra poster och restitutionen avser endast viss del av det sammanlag­da skattebeloppet, det för mycket betalda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist har be-

Har beslut som föranlett restitu­tionsränta ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått el­ler utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skatt­skyldige skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för myc­ket. Bestämmelsema i denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsränta.

Om restitutionsränta i särskilt fall föreskrivs i 75 a § fjärde styc­ket.

(Se vidare anvisningarna.)


 


75 § första stycket

Underlåter arbetsgivare utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra sin skyldighet att verfc-ställa skatteavdrag, är han jämte arbetstagaren ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad han underlåtit att avdraga. Lokal skat­temyndighet som utfärdat eller haft alt uifärda arbetstagarens de­betsedel beslutar om arbetsgiva­rens ansvarighet i nämnda falt.


75 §

Om arbetsgivare utan skälig an­ledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt, är han ansvarig för skatt, som skatteavdraget skulle ha av­sett, till belopp som svarar mot vad han har underlåtit att avdraga. Gäller arbetsgivarens ansvarighet pä grund av underlåtenhet att göra avdrag för preliminär skatt arbetstagare, som ej är känd, skall vad arbelsgivaren har underlåtit att avdraga anses uigöra 40 pro­cent av den lön på vilken skatte­avdrag skulle ha gjorts.


 


Prop. 1978/79:161

Nuvarande lydelse


33

Föreslagen lydelse

Fråga om arbetsgivares betal­ningsskyldighet enligl första styc­kel skall prövas av den lokala skattemyndighet som har eller skulle ha utfärdat arbetstagarens skallsedel. Om arbetstagaren ej är känd, skall dock frågan prövas av den lokala skallemyndighet som skall debilera slutlig skatt för ar­betsgivaren för det inkomstår un­der vilket skatteavdraget skulle ha gjorts.

Åläggs betalningsskyldighet ar­betsgivare på grund av underlå­tenhet alt göra avdrag för preli­minär skatt, innan slutlig skatt har debiterats för det inkomstår un­der vilket skatteavdraget skulle ha gjorts, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas också arbetstagaren, om han är känd. Beloppet får indrivas hos arbets­tagaren i samma ordning som gäl­ler för restförd skatt.

Om arbetstagare blir känd först sedan betalningsskyldighet har ålagts arbelsgivaren, men före de­biteringen av sluilig skalt som av­ses i tredje stycket, skall betal­ningsskyldighet jör skattebeloppet åläggas arbetstagaren. Blir arbets­tagaren känd senare än som har sagts nu skall beslut meddelas om hur stor del av arbetstagarens kvarstående eller tillkommande skatt som omfattas av arbetsgiva­rens betalningsskyldighet.

Betalningsskyldighet får i fall som avses i Iredje eller fjärde styck­et åläggas arbetstagaren också ef­ter del all sluilig skall har debite­rats, om det med fog kan antagas att tillkommande skatt kommer att påföras honom.


 


75 § andra—sjätte styckenais

Sedan beslul fatlats enligt första stycket må krav på erläggande av


75 a §

Har  betalningsskyldighet  enligt 75 § ålagts både arbelsgivare och


18 Senaste lydelse av 75 § femte stycket 1974: 853. 3   Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 161


 


Prop. 1978/79:161


34


 


Nuvarande lydelse

skattebeloppet rikias mol såväl ar­betsgivaren som arbetslagaren. Vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, må arbetsgivaren krä­vas endast om det kan antagas att arbetstagaren underrättats om sin skyldighet att erlägga skattebelop­pet. Beloppet må indrivas hos ar­betstagaren i samma ordning som gäller för restförd skalt.

Efterkommer arbetsgivaren icke anmodan att erlägga beloppet, må detsamma uttagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock alt införsel ej må beviljas.

Arbetsgivare eller arbetstagare, som har att erlägga mot underlä­tet skatteavdrag svarande belopp, är tillika skyldig att å beloppet er­lägga restavgift.

Därest arbetsgivare efter besvär över lokal skattemyndighets beslut funnits icke vara ansvarig för ar­betstagares skatt, skall länsstyrel­sen till arbetsgivaren återbetala skatt, som denne eriagt för arbets­tagaren, samt eriagd restavgift. På skattebeloppet utgår restitutions­ränta. Häftar arbetsgivare för rest­förd skatt eller arbetstagares skatt, för vilken han funnits ansvarig, äger han dock utfå endast vad som överstiger det obetalda skattebe­loppet och restavgift. I fråga om ränteberäkningen gälla i tillämp­liga delar bestämmelsema i 69 § 2 mom.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indriv­ningskvitto överlämnas till arbets­givaren, nämnda förhällande an­märkas d indrivningskvittot.


Föreslagen lydelse

arbetstagare och vistas arbetstaga­ren pä känd ort inom riket, får arbetsgivaren krävas endast om det kan antagas att arbetstagaren har underrättats om sin skyldighet att betala skattebeloppet.

Efterkommer arbetsgivaren inte anmodan att belala beloppet, får det uttagas i den ordning som stad­gas i fråga om indrivning av skatt. Införsel får dock ej beviljas.

Arbetsgivare eller arbetstagare, som är skyldig att betala mot un­derlätet skatteavdrag svarande be­lopp, skall också belala restavgift på beloppet.

Om arbetsgivare efter besvär över lokal skattemyndighets beslut har funnits inte vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall länssty­relsen till arbetsgivaren återbetala skatt, som han har betalat för ar­betstagaren, samt betald restav­gift. På skattebeloppet beräknas restitutionsränta. Står arbetsgivare I skuld för restförd skatt eller ar­betstagares skatt, för vilken betal­ningsskyldighet har ålagts honom, har han dock rätt att få ut endast vad som överstiger det obetalda skattebeloppet och restavgift. I fråga om ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 69 § 2 mom.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indriv­ningskvitto överlämnas till arbets­givaren, nämnda förhållande an­märkas på indrivningskvittot.


77 §


Har arbetsgivare verkställt skat­teavdrag men icke inbetalat det in­nehållna beloppet i tid och ord-


Har arbetsgivare gjorl skatteav­drag men inte inbetalat det inne­hållna beloppet i tid och ordning,


 


Prop. 1978/79:161                                                   35

Nuvarande lydelse                              Föreslagen lydelse

ning, som / 53 etter 54 § eller 56 § som är föreskriven i denna lag, får

3 mom. sägs, må beloppet indrivas beloppet indrivas hos arbetsgivaren

hos arbetsgivaren i samma ordning i samma ordning som gäller för

som gäller för restförd skatt.                      restförd skatt.

Arbetstagaren är fri frän betalningsansvar för motsvarande skatte­belopp.

83 §19
Hörsammar icke skattskyldig Hörsammar inle skattskyldig an-
anmaning att avlämna preliminär maning att avlämna preliminär
självdeklaration eller att fullstän- självdeklaration eller att komplel-
diga sådan deklaration eller att för lera sådan deklaration eller att för
jämkning inkomma med för den jämkning inkomma med för den
skattskyldige utfärdad debetsedel skattskyldige utfärdad skattsedel
pä preliminär skatt, eller
         pä preliminär skatt, eller

underlåter någon att hörsamma underlåter någon att hörsamma
anmaning enligt 19 §, eller
      anmaning enligt 19 eller 54 §, eller

underlåter arbetsgivare, som är underlåter arbetsgivare, som är
skyldig verkställa skatteavdrag, att skyldig att göra skatteavdrag, att
fullgöra sådan skyldighet eller fullgöra sådan skyldighet eller gör
verkställer han skatteavdrag med han skatteavdrag med för lågt be­
for lågt belopp, eller
              lopp, eller

fullgör arbetsgivare icke vad ho-        fullgör   arbetsgivare   inte   vad nom åligger enligt 43 eller 78 §,        som åligger eller åläggs honom en­ligt 43 §, 55 § I mom. första slyc­kel eller 78 §,

äger den lokala skattemyndig- får den lokala skattemyndighe-heten eller länsstyrelsen förelägga ten eller länsstyrelsen förelägga den försumlige vite. Vite fär ej be- den försumlige vite. Vite får ej be­stämmas under femhundra kronor,     stämmas under femhundra kronor.

Vite får icke föreläggas staten, kommun eller annan menighet och ej heller tjänsteman i tjänsten.

Om uttagande av förelagt vite förordnar länsskatterätten efter anmälan av riksskatteverket, länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten.

Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen (1956: 623) prövas fråga om uttagande av den skatterätt som är behörig enligt nämnda lag.

Har ändamålet med vitet förfallit, när fråga uppkommer om utdöman­de därav, får vite ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först efter det anmälan enligt tredje stycket har inkommit, skall ändamålet med vitet icke anses hava förfallit därigenom.

Vid prövning av anmälan enligt tredje stycket får även bedömas frå­ga, huruvida och med vilket belopp vitet hade bort föreläggas.

"Senaste lydelse 1978: 318.


 


Prop. 1978/79:161


36


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


86 §


1 m o m.2o Talan fär ej föras mot länsstyrelses beslut enligt 85 § 1 mom. andra stycket. Ej heller får talan föras mot annat beslut av länsstyrelse i fråga om anstånd med inbetalning av skatt eller mot länsstyrelses beslut rörande fram­ställning om försättande i konkurs, ackordsförslag, avskrivning av skatt, revision enligt 78 § 1 mom. eller föreläggande av vite.

Mot annat beslut av länsstyrelse än som avses i första stycket föres talan hos kammarrätten genom besvär.

2 m o m.2i Mol rikssfcatiever-kets beslut enligt 78 § 1 mom. om revision eller varigenom vite har förelagts får talan ej föras.


1    m o m. Talan får ej föras mot
länsstyrelses beslut enligt 55 § 1
mom. första stycket, 55 § 2 mom.
andra stycket eller 85 § 1 mom.
andra stycket. Ej heller får talan
föras mot annat beslut av läns­
styrelse i fråga om anstånd med
inbetalning av skatt eller mot läns­
styrelses beslut rörande framställ­
ning om försättande i konkurs,
ackordsförslag, avskrivning av
skatt, revision enligt 78 § 1 mom.
eller föreläggande av vite.

Mot annat beslut av länsstyrelse än som avses i första stycket förs talan hos kammarrätten genom besvär.

2    m o m. Har riksskatteverket
beslutat om revision eller föreläg­
gande av vite fär talan ej föras
mot beslutet. Talan får ej heller
föras mot beslut enligt 49 § 2 a
mom. eller 55  2 mom. tredje
stycket.


Anvisningar

till 39 §


4. Föreligga särskilda svårighe­ter för arbetsgivare att göra skat­teavdrag för kvarstående skatt, äger den lokala skattemyndigheten medgiva, att dylikl avdrag icke verkslälles. Svårighet att göra skatteavdrag för sådan skatt kan vara för handen, om lön utbetalas för kvartal eller halvår eller eljest vid sädana tidpunkter, att genom skatteavdrag innehållna medel icke förslå att gälda kvarstående skatt under vederbörlig uppbörds­termin.

Såväl arbetsgivare som arbets­tagare  kunna  göra  framställning


4. Föreligger särskilda svårighe­ter för arbetsgivare att göra skat­teavdrag för kvarstående skatt, får den lokala skattemyndigheten medge, att sådant avdrag inle görs. Svårighet att göra skatteavdrag för sådan skatt kan vara för han­den, om lön utbetalas för kvartal eller halvår eller annars vid sädana tidpunkter, att genom skatteav­drag innehållna medel inte förslår att betala kvarstående skatt under vederbörlig uppbördsmånad.

Såväl arbetsgivare som arbets­tagare kan göra framställning om


20Senaste lydelse 1978:318.

21Senaste lydelse 1978:318.


 


Prop. 1978/79:161                                                                37

Nuvarande lydelse                                           Föreslagen lydelse

om   befrielse   frän   skatteavdrag, befrielse  från  skatteavdrag.   Har

Har arbetsgivare begärt befrielse arbetsgivare begärt befrielse från

från  att   verkslälla  skatteavdrag, att göra skatteavdrag, skall arbets-

skall arbetstagare, som beröres av tagare,  som  berörs av framställ-

framställningen,  eller ombud  för ningen, eller ombud för denne hö-

denne höras däröver.                                                ras i frågan.

Vid prövning av arbetsgivares         Vid prövning av arbetsgivares
ansökan om befrielse frän skyldig-
ansökan om befrielse från skyldig­
het att verkställa skatteavdrag
het att göra skatteavdrag skall sär-
skall särskilt beaktas intresset för
skilt beaktas intresset för arbets-
arbetstagare att erhålla en bekväm
tagare att få en bekväm skattebe-
skattebetalningsform och för det
talningsform och för det allmänna
allmänna att ernå en effektiv ut-
att få en effektiv skattebetalning,
skyldsbeialning.

till 45 § 4. Med inkomsi, varom i 45 § 1 mom. andra stycket sägs, bör vid jämkning i hemortskommunen som regel förslås den sammanräknade nettoinkomsten vid taxering till statlig inkomstskatt, i förekom­mande fall minskad med utgift för periodiskt understöd och pensions­försäkringspremie.

Denna lag träder i kraft

två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkom­mit frän trycket i Svensk författningssamling såvitt gäller 13 §, 17 §

1 mom., 27 § 1 mom., 49 § 2 a och 3 mom. samt 75 och 75 a §§,

den 1 januari 1980 såvitt gäller 2 § 2 mom., 10 §, rubriken närmast före 22 §, 23 §, 24 § 2 mom., 26 och 28 §§, 31 §, 33—38 §§, 39 § 1 mom., 40 och 42 §§, 43 §, 45 § 1 och 2 mom., 46 och 47 §§, 48 § 1 och

2 mom., 50—57 §§, 58 § 1 mom., 59 §, 68 § 4 mom., 69 § 2 mom., 77,
78, 83, 84 och 86 §§, punkt 4 av anvisningama till 39 §, anvisningarna
till 40 §, punkt 4 av anvisningarna till 45 § samt anvisningarna till 46 §.

I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.

1.   Äldre bestämmelser i 13 §, 17 § 1 mom., 24 § 2 mom., 26 §, 43 § 1 mom., 45 § 1 mom., 47 §, 53 § 3 mom., 55 §, 56 § 3 mom., 58 § 1 mom. tredje och fjärde styckena samt punkt 4 av anvisningarna till 45 § gäller fortfarande när fråga är om preliminär skatt som skall av­räknas på slutlig skatt vid den årliga debiteringen år 1980 eller tidigare,

2.   Äldre bestämmelser i 23, 31,33 och 38 §§, 48 § 1 och 2 mom., 50 och 52 §§, 53 § 1 och 2 mom., 54 §, 56 § 1, 2 och 4 mom. samt 69 § 2 mom. gäller fortfarande dels när fråga är om preliminär skatt som skall av-


 


Prop. 1978/79:161                                                    38

räknas på slutlig skatt vid den ärliga debiteringen år 1980 eller tidigare, dels när fråga är om tillkommande skatt som enligt fördelning förfal­ler till betalning under november 1979 och januari 1980. Äldre bestäm­melser i 56 § 2 mom. gäller dock ej i fråga om skatt som betalas efter den 18 januari 1980.

3.    Äldre bestämmelser i 56 § 5 mom. gäller fortfarande i fråga om belopp som har inbetalts under år 1979 eller tidigare.

4.    Äldre bestämmelser i 75 § gäller fortfarande i stället för de nya bestämmelserna i 75 och 75 a §§ såvitt gäller skatt för vilken skatte­avdrag skulle ha verkställts före lagens ikraftträdande i denna del.


 


Prop. 1978/79:161                                                              39

2    FörsJag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956: 623)i

dels att 129 § 6 mom. skall upphöra att gälla,

dels att 2 § 1 mom., 16 § 4 mom., 35 och 36 §§, 43 § 1 och 2 mom., 68 och 72 a §§, 129 § 1 och 5 mom., 130 §, 174 § 4 mom. samt 184, 185 och 189 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

2 §

/ mom. I denna lag förstås med

inkomsttaxering: taxering till kommunal inkomstskatt och till statlig inkomstskatt;

förmögenhetstaxering: taxering till statlig förmögenhetsskatt;

allmän fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som enligt 12 § kommunalskattelagen skall verkställas vart femte år; samt

särskild fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som skall verkställas de är, då allmän fastighetstaxering icke äger rum.

Inkomsttaxering och förmögenhetstaxering samt särskild fastighets­taxering innefattas under benämningen årlig laxering.

Till den årliga taxeringen hän- Till den ärliga taxeringen hän­
föres varje beslut som skall an- förs också vad som enligl 68 §
tecknas i taxeringslängd enligt vad skall antecknas i skattelängden i
därom föreskrivits.
                       fråga om  annat än inkomsttaxe-

ring eller förmögenhelslaxering.

16 §
4 m o m.3 För varje person som
   4 m o m.   I  de  falt som  före-

kan aniagas bliva laxerad upprat- skrivs av regeringen eller myndig-
tar länsstyrelsen särskild handling het som regeringen bestämmer
(taxeringsavi) enligt fast- upprättar länsstyrelsen eller lokal
ställt formulär.
                             skattemyndighet   för   skattskyldig

särskild handling   (taxerings­avi) enligt fastställt formulär.

35 §* Självdeklaration, som avgives Självdeklaration, som skall av-utan anmaning, skall, jämle tillhö- ges utan anmaning, och därtill hö­rande handlingar, avlämnas till rande handlingar, skall lämnas till länsstyrelse eller till lokal skatte- länsstyrelse eller lokal skattemyn-myndighet eller ock till ordföran-    dighet.

1      Lagen omtryckt 1971: 399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773.

2      Senaste lydelse 1974: 773.

3      Senaste lydelse 1977: 118.

4      Senaste lydelse 1972: 83.


 


Prop. 1978/79:161


40


 


Nuvarande lydelse

den    i    vederbörande    taxerings­nämnd.

Har på föranstaltande av eller i samråd med länsstyrelsen i kom­mun vidtagits särskild anordning för mottagande av deklarationer, må deklaration lill ledning för laxering inom länet i enlighet där­med avlämnas.


Föreslagen lydelse

Har i kommun för mottagande av deklarationer vidtagits särskild anordning, som har godkänts av länsstyrelsen, får deklaration läm­nas i enlighet därmed.


36 §=


Deklarationsskyldig, från vilken självdeklaration icke inkommit in­om föreskriven tid, må anmanas att avgiva självdeklaration.

Är avlämnad självdeklaration icke sä upprättad, som i denna lag föreskrives, må den deklarations­skyldige anmanas att inkomma med felande uppgift eller, där de­klarationen är i väsentliga avseen­den bristfällig, med ny, på behö­rigt sätt upprättad deklaration.

Innan anmaning utfärdas, bör den deklarationsskyldige, om det­la kan ske ulan olägenhet, på lämpligt sätt erinras om deklara­tionsskyldigheten. Sådan erinran erfordras ej om dei2 deklarations-skyldige före den dag då han rät­teligen skulle ha lämnat deklara­tion tillställts förtryckt deklara­tionsblankett eller särskild skrivel­se om deklarationsskyldigheten.


Deklarationsskyldig, frän vilken självdeklaration icke har inkom­mit inom föreskriven tid, får an­manas att avge självdeklaration.

Är avlämnad självdeklaration icke sä upprättad, som i denna lag föreskrivs, får den deklarations­skyldige anmanas att inkomma med felande uppgift eller, där de­klarationen är i väsentliga avseen­den bristfällig, med ny, pä behö­rigt sätt upprättad deklaration.


43 §


1 m o m.6 Envar, som utbe­kommit utdelning å aktier i svenskt aktiebolag, pä vilket 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975: 1385) eller lagen (1970: 596) om förenk­lad aktiehantering icke är tillämp­lig, så ock envar, som här i riket utbekommit

a) utdelning å andelar i svensk ekonomisk förening, svensk aktie-


1 m o m. Envar, som har utbe­kommit utdelning på aktier i svenskt aktiebolag, på vilket 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975: 1385) eller lagen (1970: 596) om förenk­lad aktiehantering icke är tillämp­lig, sä ock envar, som här i riket har utbekommit

a) utdelning på andelar i svensk ekonomisk förening, svensk aktie-


5 Senaste lydelse 1974: 997.

6 Senaste lydelse 1975: 1382.


 


Prop. 1978/79:161


41


Föreslagen lydelse

fond, för vilken register ej förs enligt 31 § aktiefondslagen (1974: 931), eller frän utländsk juridisk person eller

b) ränta, vilken har eriagts mot avlämnande av kupong eller kvit­to och icke har betalts ut genom Värdepapperscentralen VPC Ak­tiebolag (värdepapperscen trålen), på obligation, förlagsbevis eller annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning,

är skyldig att till ledning för egen taxering vid mottagandet av utdelningen eller räntan avge sär­skild uppgift härom. Lyfts belop­pet för annans räkning, och över­lämnas ej därvid en av denne av­given vederbörlig uppgift, skall uppgift i stället avges av den, som lyfter beloppet, och därvid uppges namn och hemvist på den, för vars räkning beloppet lyfts. Utbekom­mer någon utdelning eller ränta mot kupong, som han har förvär­vat utan det värdepapper kupong­en tillhör, skall också uppges namn och hemvist på den, frän vilken kupongen har förvärvats.

Nuvarande lydelse

fond, för vilken register ej föres enligt 31 § aktiefondslagen (1974: 931), eller från utländsk juridisk person eller

b) ränta, vilken eriagts mot av­lämnande av kupong eller kvitto, å obligation, föriagsbevis eller an­nan för den allmänna rörelsen av­sedd förskrivning.

är skyldig att till ledning för egen taxering vid mottagandet av utdelningen eller räntan avgiva särskild uppgift härom. Lyftes be­loppet för annans räkning, och överlämnas ej därvid en av denne avgiven vederbörlig uppgift, skall uppgift i stället avgivas av den, som lyfter beloppet, och därvid uppgivas namn och hemvist å den, för vars räkning beloppet lyftes. Utbekommer någon utdelning el­ler ränta mot kupong, som han förvärvat utan det värdepapper ku­pongen tillhör, skall jämväl uppgi­vas namn och hemvist å den, från vilken kupongen förvärvats.

Uppgift avfattas enligt fastställt formulär och avlämnas till den, som utbetalar utdelning eller ränta. Denne skall tillse att uppgift avlämnas, innan betalning sker.

Den som begär registrering hos värdepapperscentralen av värde­papper som avses i första styckel b) skall samtidigt lämna uppgift om namn och hemvist på den, för vilkens räkning räntan skall lyftas. Ändras förhållande om vilket så­dan uppgift har lämnats, skall den som har lämnat uppgiften ulan dröjsmål anmäla delta skriftligen lill värdepapperscenlralen. Bank eller fondkommissionär, som är auktoriserad som förvaltare av ak­tier enligt lagen om förenklad ak-tichanlering, är skyldig atl lämna sådan uppgift efter anmodan från värdepapperscentralen. Sådan an­modan får ef göras senare än fem år efter utbetalningen av räntan.


 


Prop. 1978/79:161


42


 


Nuvarande lydelse

2 m o m.' Med uppgifter, som avgivits enligt 1 mom. och röra utdelning på svenska aktier eller andelar i svensk aktiefond, skall förfaras enligt kupongskattelagen.

Övriga enligt 1 mom. avgivna uppgifter, som avse utdelning, sko­la för varje år senast den 31 ja­nuari nästföljande år av den som mottagit uppgifterna avlämnas i enahanda ordning som gäller för avlämnande av kontrolluppgifter, varom i 37 § 1 mom. punkterna 1—4 förmäles. Har i något fall utbetalning av utdelning skett utan att uppgiftsskyldighet vederbörli­gen fullgjorts, skall vid uppgifter­nas avlämnande lämnas upplysning härom.

Enligt 1 mom. avgivna uppgif­ter, som avse ränta, skola avläm­nas i den omfattning och ordning riksskatteverket bestämmer. Hava avlämnade uppgifter icke inom fem är infordrats, må de förstöras.


Föreslagen lydelse

2 m o m. Med uppgifter, som har avgivits enligt 1 mom. och rör utdelning på svenska aktier eller andelar i svensk aktiefond, skall förfaras enligt kupongskatte­lagen.

Övriga enligt 1 mom. avgivna uppgifter, som avser utdelning, skall för varje är senast den 31 ja­nuari nästföljande år av den som har mottagit uppgifterna avläm­nas i enahanda ordning som gäl­ler för avlämnande av kontroll­uppgifter, som avses i 37 § 1 mom. punkterna 1—4. Har i något fall utbetalning av utdelning skett utan att uppgiftsskyldighet veder­börligen har fullgjorts, skall vid uppgifternas avlämnande lämnas upplysning härom.

Enligt 1 mom. avgivna uppgif­ter, som avser ränta, skall avläm­nas i den omfattning och ordning som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestäm­mer. Har avlämnade uppgifter icke inom fem år infordrats får de förstöras.

Värdepapperscentralen skall läm­na uppgift angående utbetalning av ränta på sådan förskrivning, som anges i 1 mom. första stycket b), i den omfattning och ordning som föreskrivs av regeringen el­ler myndighet som regeringen be­stämmer. Uppgift angående sådan utbetalning skall bevaras av värde­papperscentralen under fem år.


 


68

Följande taxeringslängder skola föras, nämligen inkomst-längd och f ö r mogenhet s-län g d, vari av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas med angivande av taxeringens be­lopp och den skattskyldiges namn.


A v taxeringsnämnd beslutade taxeringar skall för varje skatt-skyldig införas ; skattelängd.


7      Senaste lydelse 1974: 997.

8      Lydelse enligt prop. 1978/79: 111 bilaga 7.


 


Prop. 1978/79:161


43


Föreslagen lydelse

I skattelängden antecknas sär­skilt

dels i avseende på statlig in­komstskatt inkomst av olika för­värvskällor med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som av­ses i 9 § 3 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A-inkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla, sam­manräknad nettoinkomst (sum­man av inkomsterna av olika för­värvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmän­na avdrag som inte avser under­skott / förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt och enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpen­ning samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den skatt­skyldige har uppburit sådan in­komst under beskattningsåret, samt sjömansskattenämndens be­slut om jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt,

dels i avseende på kommunal inkomstskatt taxerad och beskatt­ningsbar inkomst,

Nuvarande lydelse

I inkomstlängden antecknas sär­skilt

dels i avseende å statlig in­komstskatt inkomst av olika för­värvskällor med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9 § 3 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt huruvida in­komsten utgör A-inkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för un­derskott d förvärvskälla, samman­räknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskäl­lor, minskad med avdrag för un­derskott), medgivna allmänna av­drag som icke avse underskott å förvärvskälla, taxerad och beskatt­ningsbar inkomst,

dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt och enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpen­ning samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den skatt­skyldige uppburit sådan inkomst under beskattningsåret, samt sjö­mansskattenämndens beslut om jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt,

dels i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskatt­ningsbar inkomst,

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) eller för skattereduktion enligt 2 § 4 och 5 mom. uppbördslagen (1953: 272),

dels beslut, som avser förutsättning för sparskattereduktion enligt 2 § lagen (1978: 423) om skattelättnader för vissa sparformer,

dels beslut om avräkning av ulländsk skatt eller tillämpning av progressionsbestämmelser enligt avtal för undvikande av dubbelbe­skattning,

dels ock uppgift om de vär­den d skogsmark och växande skog, vara skogsvårdsavgift skall beräknas.

dels uppgift om de värden på skogsmark och växande skog, var­på skogsvårdsavgift skall beräk­nas,

dels skattepliktig och beskatt­ningsbar förmögenhet, om skatt skall utgå enligt 11 § lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt.


 


Prop.1978/79:161


44


 


Nuvarande lydelse

Uppgår den enligt lagen om stat­lig inkomstskatt beräknade taxera­de inkomsten till minst 6 000 kro­nor för ensamstående och till sam­manlagt minst 6 000 kronor för makar, som varit gifta vid ingång­en av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

/ förmögenhetslängden anteck­nas den tilt stattig förmögenhets­skatt skattepliktiga och beskatt­ningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxe­ringslängds upprättande meddelas av regeringen.

Taxeringslängd underskrives av lokal skattemyndighet eller annan längdförare. Taxeringslängd skall därefter anses innefatta taxerings­nämndens beslut.


Föreslagen lydelse

Uppgår den enligt lagen om statlig inkomstskatt beräknade taxerade inkomsten till minst 6 000 kronor för ensamstående och till sammanlagt minst 6 000 kronor för makar, som har varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under detta år har levt tillsam­mans, skall den beräknade taxera­de inkomsten införas, även om be­skattningsbar inkomst icke upp­kommer.

Skattelängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Den skall därefter såvitt gäller den år­liga taxeringen med undantag av särskild fastighetstaxering anses innefatta taxeringsnämndens be­slut.


72 a §9


Har taxering för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd icke införts i taxe­ringslängd inom föreskriven tid el­ler har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i taxeringslängd, må den myndighet som ombesörjt längd-föringen besluta om rättelse av taxeringslängden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958: 295) om sjömansskatt eller enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning eller det antal perioder om trettio da­gar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myn­digheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.


Har taxering för inkomst eller förmögenhet som har beslutats av taxeringsnämnd icke införts i skallelängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringen av­sett eller eljest uppenbarligen in­förts felaktigt i sådan längd, får länsstyrelsen eller den lokala skat­temyndigheten besluta om rättelse av längden i denna del. Har be­skattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958: 295) om sjömansskatt eller enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning eller det antal perioder om trettio da­gar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myn­digheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.


9 Senaste lydelse 1974: 773.


 


Prop. 1978/79:161


45


 


1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration.

Nuvarande lydelse

Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller för­mögenhet som beslutats av taxe­ringsnämnd blivit oriktig till följd av

2)   uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påfö­rande av skogsvårdsavgift eller om fastighets taxeringsvärde eller av­drag som medgives skattskyldig utan särskild utredning,

3)   uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta be­lopp framgår av debitering, eller avdrag för premier och andra av­gifter, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskatte­lagen, eller motsvarande avdrag enligt 4 § 1 mom. andra stycket lagen om statlig inkomstskatt el­ler avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen eller 4 § 2 mom. lagen om statlig inkomst­skatt eller i fråga om grundav­drag eller uppenbar felaktighet till den skattskyldiges nackdel i fråga om sådana förutsättningar för skattereduktion eller särskild skat­tereduktion som enligt 68 § skall antecknas i inkomstlängd,

4)   uppenbar felaktighet, varige­nom A-inkomst enligt 9 § 3 mom. lagen om statlig inkomstskatt be­tecknats som B-inkomst,

5)   uppenbarligen för lågt av­drag enligt 50 § 2 mom. kommu­nalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt lagen om statlig in­komstskatt i fall då den skattskyl­diges inkomst eller, vad angår ma­kar som båda taxerats, de skatt­skyldigas inkomster helt eller del­vis utgjorts av folkpension,

må den myndighet som har atl ombesörja längdföring av taxe­ringen, om ej särskilda skäl föran-


Föreslagen lydelse

Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller för­mögenhet som har beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig till följd av

2)    uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påfö­rande av skogsvårdsavgifi eller om fastighets taxeringsvärde eller av­drag som medges skattskyldig utan särskild utredning,

3)    uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta be­lopp framgår av debitering, eller avdrag för premier och andra av­gifter, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskatte­lagen (1928: 370), eller motsvaran­de avdrag enligt 4 § 1 mom. andra stycket lagen (1947:576) om stat­lig inkomstskatt eller avdrag en­ligt 46 § 3 mom. kommunalskatte­lagen eller 4 § 2 mom. lagen om statlig inkomstskatt eller i fråga om grundavdrag eller uppenbar felaktighet till den skattskyldiges nackdel i fråga om sådana förut­sättningar för skattereduktion el­ler särskild skattereduktion som enligt 68 § skall antecknas i skat­telängd,

4)    uppenbar felaktighet, varige­nom A-inkomst enligt 9 § 3 mom. lagen om statlig inkomstskatt har betecknats som B-inkomst,

5)    uppenbarligen för lågt av­drag enligt 50 § 2 mom. kommu­nalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt lagen om statlig in­komstskatt i fall då den skattskyl­diges inkomst eller, vad angår ma­kar som båda har taxerats, de skattskyldigas inkomster helt eller delvis har utgjorts av folkpension,

får länsslyrelsen eller den lokala skattemyndigheten, om ej särskil­da skäl föranleder att skatterätten


 


Prop.1978/79:161


46


 


Nuvarande lydelse

leda att skatterätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse i den­na del.

Föreligger felaktighet av angivna om därav föranledd ändring av den i ovan angivna hänseenden.

Efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret må rättel­se enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan gjorts hos den som har att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutals skall, om det behövs, yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordföran­de. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra eller tredje stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rät­telse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rät­telse som den skattskyldige yrkat, skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två vec­kor tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. andra stycket föreskrives i fråga om underrättelse beträffande taxe­ringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rät­telse enligt denna paragraf må ej föras särskilt. Talan mot taxering­en må även i den del beslutet av­ser föras hos skatterätten i den ordning som föreskrives i 74, 76, 100 och 101 §§.

Närmare föreskrifter om förfa­randet vid rättelse enligt denna pa­ragraf meddelas av regeringen.


Föreslagen lydelse

bör avgöra frågan, besluta om rät­telse i denna del.

slag får myndigheten även besluta skattskyldiges eller makens taxering

Efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret får rättel­se enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan har gjorts hos den som har att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om det behövs, yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordföran­de. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra eller tredje stycket höjning av taxering, skall den skattskyl­dige beredas tillfälle yttra sig in­nan rättelse sker, om hinder här­för ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rät­telse som den skattskyldige har yrkat, skall, om detta ej är uppen­bart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. föreskrivs i fråga om underrättel­se beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rät­telse enligt denna paragraf får ej föras särskilt. Talan mot taxering­en får även i den del beslutet av­ser föras hos skatterätten i den ordning som föreskrivs i 74, 76, 100 och 101 §§.


129 §


1 m o m. Av statsmedel bestri­das:

1) ersättning åt ordförandena och kronoombuden i taxerings­nämnderna.


1 m o m. Av statsmedel beta­las:

1) ersättning ät ordförandena i taxeringsnämnderna.


 


Prop. 1978/79:161


47


 


Nuvarande lydelse

2)   bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter för taxeringsarbetet ge­nom tillhandahållande av tjänste­män enligt 16 § 2 mom. eller an­noriedes, därest dessa anstalter finnas äga särskilt värde för det allmänna, samt

3)   kosinader för taxeringen, v(7-ka omförmälas i 3, 5 och 6 mom. här nedan.

5    mom. 10 De personer, som
jämlikt 60 § inkallats av länssty­
relsen för meddelande av upplys­
ningar eller för överläggningar rö­
rande taxeringsarbetet,

de ordförande och andra leda­möter i taxeringsnämnd, som in­ställt sig efter kallelse jämlikt 17 § tredje stycket, samt

de ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, som på veder­börlig kallelse inställt sig vid in-slruklionssammanträde, som an­ordnats genom länsstyrelsens för­sorg,

äga att för inställelsen åtnjuta ersättning av statsmedel enligt be­stämmelser som meddelas av re­geringen.

Ersättning efter ovannämnda grunder tillkommer fämväl sak­kunnig, som bilrätt i laxeringsfrå-gor.

6     mom. Ersättning till förste
konsulent inom lappväsendet för
inställelse vid sammanträde med
taxeringsnämnd enligt 61 % 3 mom.
utgår enligt allmänna reseregle­
mentet.


Föreslagen lydelse

2)    bidrag till kostnader, som kommun har åtagit sig för särskil­da åtgärder för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av tjäns­temän enligt 13 § eller på annat sätl, om dessa åtgärder bedöms ha särskiU värde för det allmänna, samt

3)    utgifter för taxeringen, som anges i 3 och 5 mom.

5 m o m. De ordförande och andra ledamöter i taxerings­nämnd, som har inställt sig efter kallelse av skattechefen eller läns­styrelsen för all lämna upplysning­ar eller för överläggningar röran­de taxeringsarbetet har rält att för inställelsen fä ersättning av stats­medel enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.


130 §


Av kommun valda ledamöler i taxeringsnämnd äga, därest sådani beslulas av kommunen, att av dess medel åtnjuta arvode, traktamente och resekostnadsersättning efter de grunder, som i kommunallagen


Kommunfullmäklige får beslula att av kommunens medel till de kommunvalda ledamöterna i taxe­ringsnämnd skall ulgå arvode, traktamente och resekostnadser­sättning enligt de grunder, som en-


10 Senaste lydelse l9T:m.


 


Prop. 1978/79:161


48


 


Nuvarande lydelse

stadgas angående sådan gottgörel­se till ledamöter i kommunala nämnder. Ersättning efter enahan­da grunder må av kommunens me­del ulgå jämväl lill ordningsman i lappby för inställelse vid sam­manträde enligt 61 § 3 mom.

De av landstingskommunens förvaltningsutskott valda ledamö­ter i särskild taxeringsnämnd äga, därest sådant beslulas av lands­tingel, för sin inställelse vid nämn­dens sammanträden åtnjuta arvo­de, traktamente och resekostnads-ersättning av landstingskommu­nens medel efter de för landstings­man stadgade grunder.


Föreslagen lydelse

ligt kommunallagen (1977:179} gäller för ersällning till ledamöter i kommunala nämnder. Landsting­et har molsvarande rätt i fråga om de landstingsvalda ledamöterna.


 


174 §

4 mom.' Särskild fastighetstaxeringsnämnd består av ordförande samt ytterligare lägst fyra och högst åtta ledamöter.

Ordförande och ytterligare en ledamot förordnas av länsstyrelsen i samband med förordnande om särskilda fastighetstaxeringsdistrikt.

Övriga ledamöter väljas av kom-      Övriga ledamöter väljs av kom-

munfullmäktige. Länsstyrelsen be-     munfullmäktige. Länsstyrelsen be-

Val av ledamöter i särskild fastighetstaxeringsnämnd jämte supplean­ter, en för varje ledamot, skall förrättas senast den 31 december året näst före taxeringsåret. Den som därvid fört ordet har att underrätta länsstyrelsen, ordföranden i den särskilda fastighetstaxeringsnämnden och de valda om utgången av valet.

stämmer antalet ledamöter med hänsyn till det särskilda fastighets­taxeringsdistriktets omfattning. Består särskilt fastighetstaxerings­distrikt av mer än en kommun, bestämmer länsstyrelsen hur mänga ledamöter som skola väljas inom de olika kommunerna.

De bestämmelser, som enligt 13 § gälla i fråga om ledamöter och suppleanter i lokal taxerings­nämnd, skola gälla även beträffan­de ledamöter och suppleanter i särskild fastighetstaxeringsnämnd.

Bestämmelserna i 133 § 3 mom. äga motsvarande lillämpning på särskild fastighetstaxeringsnämnd.


stämmer antalet ledamöter med hänsyn till det särskilda fastighets­taxeringsdistriktets omfattning. Består särskilt fastighetstaxerings-distrikt av mer än en kommun, bestämmer länsstyrelsen hur många ledamöter som skall väljas inom de olika kommunerna.

De bestämmelser, som enligt 8 och 9 §§ gäller i fråga om leda­möter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd, skall gälla även beträffande ledamöter och supp­leanter i särskild fastighetstaxe­ringsnämnd.

Bestämmelserna i 133 § 3 mom. lillämpas i fråga om särskild fas­tighetstaxeringsnämnd.


"Senaste lydelse 1973:1106.


 


Prop. 1978/79:161


49


 


Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i det följande om taxeringsnämnd eller ordfö­rande i taxeringsnämnd gälla även särskild fastighetstaxerings­nämnd eller ordförande i sådan fastighetstaxeringsnämnd, om ej annat föreskrives.


Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i det följande om taxeringsnämnd eller ordfö­rande i taxeringsnämnd gäller även särskild fastighetstaxerings-nämnd eller ordförande i sådan fastighetstaxeringsnämnd, om ej annat föreskrivs.


184 §12


Bestämmelserna / 7 §, 16 § 3 mom. saml 17 och 59 §§ äga mot­svarande tillämpning vid särskild fastighetstaxering.

Samtliga ledamöter i taxerings­nämnden må deltaga i granskning­en av särskilda fastighetsdeklara­tioner samt uppgifter och andra handlingar som ingivits till ledning för den särskilda fastighetstaxe­ringen.

För avgivande av yttrande i be­svärsmål, som är anhängigt i fas­tighetstaxeringsrätten, må ordfö­randen rådgöra med ledamot i taxeringsnämnden. Ordföranden må för ändamålet även kalla leda­möterna till sammanträde utan hinder av att nämndens arbete i övrigt är avslutat.


Samtliga ledamöter i taxerings­nämnden får deltaga i granskning­en av särskilda fastighetsdeklara­tioner samt uppgifter och andra handlingar som har ingivits till ledning för den särskilda fastig­hetstaxeringen.

För avgivande av yttrande i be­svärsmål, som är anhängigt i fas­tighetstaxeringsrätten, får ordfö­randen rådgöra med ledamot i taxeringsnämnden. Ordföranden får för ändamålet även kalla leda­möterna till sammanträde utan hinder av att nämndens arbete i övrigt är avslutat.


185 §1


Bestämmelserna i 61 §, 1, 4 och 5 mom. 62 och 64 §§ samt 151 § fjärde—sjunde styckena gälla i tillämpliga delar särskild fastig­hetstaxering.

Beslut om taxering må icke fat­tas av taxeringsnämnd såvida icke ordföranden och minst tvä eller, i taxeringsnämnd vars distrikt om­fattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter äro tillstädes. Den omständigheten att ledamot av nämnden har att avträda vid behandling av viss taxering, utgör dock ej hinder mot att beslut fat­tas om denna taxering.


Bestämmelserna i 74 §, 61 § 1, 2 och 4 mom., 62 och 64 §§ samt 151 § fjärde—sjunde styckena titt-lämpas i fråga om särskild fastig­hetstaxering.

Beslut om taxering får icke fat­tas av taxeringsnämnd såvida icke ordföranden och minst två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt om­fattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter är närvaran­de. Den omständigheten att leda­mot av nämnden har att avträda vid behandling av viss taxering, utgör dock ej hinder mot att be­slut fattas om denna taxering.


12Senaste lydelse 1973: 1106.

13Senaste lydelse 1973: 1106.

4    Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 161


 


Prop. 1978/79:161


50


 


Nuvarande lydelse

Annat nämndens beslut än som avses i andra stycket må fattas av ordföranden ensam.


Föreslagen lydelse

Annat nämndens beslut än som avses i andra stycket får fattas av ordföranden ensam.


189 §1


Den lokala skattemyndigheten skall sä snart det kan ske sända underrättelse på blankett enligt fastställt formulär till den som var ägare av fastighet vid ingången av taxeringsåret samt den som där­efter blivit ägare och som hos myndigheten anmält att han ön­skar erhålla sådan underrättelse, om ny taxering skett eller ny taxe­ring icke skett i det fall särskild fastighetsdeklaration avgivits eller framställning om ny taxering gjorts.

Vidare skall den lokala skatte­myndigheten så snart det kan ske sända underrättelse till sökande som begärt fördelning av taxe­ringsvärdet enligt 8 § 3 mom. sis­ta stycket kommunalskattelagen (1928: 370).

I underrättelsen skall lämnas upplysning om innehållet i taxe­ringsnämndens beslut samt, i före­kommande fall, de enligt 10 § kommunalskattelagen (1928:370) redovisade delvärden som be­stämts. Underrättelsen skall vidare innehålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över taxeringsnämndens be­slut samt om skiljaktig mening, reservation eller särskild mening som antecknats i protokoll eller annan handling.

I övrigt äga bestämmelserna i 69 § 4 mom. andra styckel mot­svarande tillämpning beträffande underrättelse som nu sagts.


Den lokala skattemyndigheten skall så snart det kan ske sända underrättelse pä blankett enligt fastställt formulär till den som var ägare av fastighet vid ingången av taxeringsåret samt den som däref­ter har blivit ägare och som hos myndigheten har anmält att han önskar erhålla sådan underrättel­se, om ny taxering har skett eller ny taxering inte har skett i det fall särskild fastighetsdeklaration har avgivits eller framställning om ny taxering har gjorts.

Vidare skall den lokala skatte­myndigheten så snart det kan ske sända underrättelse till sökande som har begärt fördelning av taxe­ringsvärdet enligt 8 § 3 mom. sis­ta stycket kommunalskattelagen (1928: 370).

I underrättelsen skall lämnas upplysning om innehållet i taxe­ringsnämndens beslut samt, i före­kommande fall, de enligt 10 § kommunalskattelagen redovisade delvärden som har bestämts. Un­derrättelsen skall vidare innehålla upplysning om vad som skall iakt­tagas vid anförande av besvär över taxeringsnämndens beslut samt om skiljaktig mening, reservation eller särskild mening som har anteck­nats i protokoll eller annan hand­ling.

I övrigt lillämpas bestämmelser­na i 69 § 4 mom. beträffande un­derrättelse som nu har sagts.


Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. 1 samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.

14 Senaste lydelse 1973: 1106.


 


Prop. 1978/79:161                                                   51

1.   Äldre bestämmelser i 72 a § gäller fortfarande i fråga om rättelse i taxeringslängd.

2.   Till dess taxeringsnämnd erhåller erforderligt biträde av tjänste­man hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet får länsstyrelsen med­ge att ordföranden anlitar skrivbiträde. I sådant fall gäller äldre be­stämmelser om skrivbiträde i sin lydelse före den 1 januari 1979.

3.   Förekommer i annan författning än taxeringslagen ordet "taxe­ringslängd", "inkomstlängd" eller "förmögenhetslängd" i olika böj­ningsformer, skall detta efter ikraftträdandet av denna lag avse "skatte­längd" i motsvarande form när fråga är om uppgifter enligt taxeringen är 1979 eller senare.


 


Prop. 1978/79:161


52


3    Förslag till

Lag om ändring i kungörelsen (1969: 5) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning

Härigenom föreskrivs att 6 och 7 §§ kungörelsen (1969: 5) om skatte­avdrag i vissa fall från artistersättningi skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


6 §


Inbetalas icke innehållen skatt inom föreskriven tid, skall inom tid som gäller för inbetalningen skriftligt meddelande lämnas till länsstyrelsen i Örebro län om stor­leken av den innehållna skatt som sålunda bort inbetalas.


Inbetalas icke innehållen skatt inom föreskriven tid, skall inom tid som gäller för inbetalningen skriftligt meddelande lämnas till länsstyrelsen i Örebro län om stor­leken av den innehållna skatt som sålunda hade bort .'nbetalas. Vid underlåtenhet att lämna medde­lande inom föreskriven tid påförs förseningsavgift enligt 54 § 3 mom. uppbördslagen (1953: 272).


7 §


Vid tillämpning av bestämmel­serna i 58 § uppbördslagen i fall som avses i 5 och 6 §§ beräknas restavgift från utgången av den för inbetalning eller meddelande före­skrivna tiden och tilläggsavgift för varje påbörjad tidrymd av sex må­nader utöver den första efter ut­gången av den månad under vil­ken inbetalningen skulle ha skett.


Vid tillämpning av bestämmel­serna i 58 § uppbördslagen (1953: 272) i fall som avses i 5 § beräk­nas restavgift från utgången av den för inbetalning föreskrivna ti­den och tilläggsavgift för varje på­börjad tidrymd av sex månader utöver den första efter utgången av den månad under vilken inbe­talningen skulle ha skett.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om meddelande om skatt som har inne­hållits före lagens ikraftträdande.

Kungörelsen omtryckt 1971: 780.


 


Prop. 1978/79: 161                                                             53

4   Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1927: 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar

Härigenom föreskrivs att 9 § förordningen (1927: 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångari skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

9 §2

Uppgift till ledning för egen Uppgift till ledning för egen
taxering (deklaration) till utskift- taxering (deklaration) till utskift­
ningsskatt skall i enlighet med av ningsskatt skall i enlighet med for-
riksskatteverkel fastställt formulär mulär, som fastställs av regeringen
innehålla upplysning angående så- eller myndighet som regeringen
väl vad i bolaget tillskjutits som bestämmer, innehålla upplysning
vad därifrån utskiftats.
               angående såväl vad i bolaget till-

skjutits som vad därifrån utskif­tats.

Deklaration för taxering enligt Deklaration för taxering enligt 6 § andra stycket skall, efter an- 6 § andra stycket skall lämnas ef-maning av ordförande i taxerings- ter anmaning. Härvid gäller be­nämnd eller kronans ombud hos stämmelserna i 51 § första styckel prövningsnämnd, avgivas inom taxeringslagen (1956:623) om an­den tid och i den ordning, som i maning alt lämna självdeklaration, anmaningen angives.

Deklaration för taxering till utskiftningsskatt i andra fall än i andra stycket sagts skall inom den tid och i den ordning, som för bolags deklaration för statlig inkomstskatt finnes stadgad, utan anmaning av­lämnas under det är, dä taxeringen skall äga rum.

Vid upplösning av bolag genom fusion skall deklaration avgivas av det bolag, som genom fusionen upplöses. Har vid fusion medgivits, att utskiftningsskatteskulden må av moderbolaget övertagas, skall deklara­tionen innehålla uppgifter för beräkning av det belopp varmed moder­bolagets tillskjutna belopp skall minskas.

I övrigt skola de uti gällande taxeringslag rörande taxering till statlig inkomstskatt givna bestämmelser i tillämpliga delar lända till efterrät­telse även med avseende ä taxering till utskiftningsskatt.

Över riksskatteverkets beslut i ärende, som avses i 1 § 2 mom. andra stycket, må klagan icke föras.

Denna lag träder i kraft tvä veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit frän trycket i Svensk författningssamling.

1  Förordningen omtryckt 1950: 587. Senaste lydelse av förordningens rubrik
1950:587.

2 Senaste lydelse 1953: 108.


 


Prop. 1978/79:161                                                    54

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET
                 PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-03-01

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Ro­manus. Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Roma­nus, Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om ändring i uppbördsförfarandet enligt uppbördslagen (1953:272), m.m.

1    Inledning

Regeringen uppdrog i januari 1973 åt statskontoret och riksskatteverket (RSV) att gemensamt utreda vissa frågor rörande taxeringen i första in­stans. Utredningsarbetet har bedrivits i ett för ämbetsverken gemensamt projekt, RS-projektet, somjag i fortsättningen kommer att kalla utredning­en. De förslag från utredningen som tidigare har redovisats för riksdagen har framför allt gällt taxeringsorganisationen och taxeringsnämndemas verksamhet. Bland de reformer som dessa förslag har utmynnat i vill jag särskilt nämna det ändrade förfarandet för deklarationsgranskningen. Från att tidigare i stor utsträckning ha utförts som fritidsuppdrag skall gransk­ning och föredragning inför taxeringsnämnd successivt helt övertas av tjänstemän vid länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna. 1 sam­band därmed förlängs taxerings perioden betydligt. Beslut om ändrad taxe­ringsorganisation m. m. fattades i princip år 1975 (prop. 1975:87, SkU 1975:31, rskr 1975:229) medan de mer detaljerade bestämmelsema, som förutsattes för reformema, beslutades år 1978 (prop. 1977/78:181, SkU 1977/78:55, rskr 1977/78:362). Taxeringsperioden förlängs i enlighet här­med från den 30 juni till den 30 november. De närmaste åren avslutas den dock den 31 oktober

Enligt riksdagens principbeslut år 1975 förutsattes att utredningen suc­cessivt skulle redovisa förslag i sådana frågor som hade samband med en ändrad taxeringsorganisation och det nya ADB-system inom folkbokföring och beskattning för vilket riktlinjer samtidigt drogs upp (prop. 1975: 57, SkU 1975:32, rskr 1975:230). Så har också skett. De förslag angående taxeringsorganisationen m. m. som jag redovisade i prop.  1977/78:181


 


Prop. 1978/79:161                                                                  55

gmndade sig sålunda på av utredningen i tur och ordning framlagda delrap­porter (1976:1, 1977:1 och 1977: 3). Utredningen har nurriera i två delrap­porter (1977:4: I och 1977:4: 2) också utarbetat förslag på uppbördsområ­det.

Utredningens förslag bygger i huvudsaklig del på de möjligheter till ra­tionalisering och förenkling som har öppnats genom det nya ADB-syste­met. Jag tänker härvid särskilt på utredningens förslag till enhetliga regler för arbetsgivarnas betalning och redovisning av innehållen skatt och där­med sammanhängande bestämmelser om uppskov och förseningsavgift m. m. En sådan anknytning till ADB-systemet har utredningens förslag också i vad det gäller krediteringen av innehållen skatt och ordningen för de skattskyldigas inbetalning av preliminär B-skatt, kvarstående skatt och till­kommande skatt. Av de övriga delarna av rapporterna somjag avser att behandla i det följande vill jag också särskilt nämna utredningens förslag att i restlängdema över obetald B-skatt, kvarstående skatt och tillkomman­de skatt inte skall tas med skattebelopp som omfattas av anstånd vid läng­demas upprättande och förslaget att uppgifterna i nuvarande inkomst­längd, förmögenhetslängd och debiteringslängd skall sammanföras i en ge­mensam handling, kallad skattelängd.

Rapportema har remissbehandlals. Förteckning över remissinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga. För remissinstansernas uppfattning kommer jag att redogöra i anslutning till de olika frågoma.

I detta sammanhang vill jag också ta upp frågan om fastställelse i vissa fall av arbetsgivares ansvarighet för anställdas skatt.

Jag vill slutligen framhålla att jag avser att inom den närmaste tiden åter­komma med förslag i vissa uppbördsfrågor till vilka jag inte är beredd att ta slutlig ställning i nu förevarande sammanhang. Som framgår av det följan­de gäller detta bl. a. utredningens förslag att skattskyldig, som har försum­mat att betala skatt inom föreskriven tid, skall få tillfälle att fullgöra sin skyldighet inom viss tid för att därmed slippa bli införd i restlängd. De ruti­ner som krävs för detta förfarande kan inte tillämpas förrän tidigast år 1981. Det bör därför vara möjligt att i god tid dessförinnan göra de ytterli­gare överväganden som enligt min mening behövs innan slutlig ställning tas till ett sådant påminnelseförfarande och därmed sammanhängande rest-avgiftsfrågor. Samma bedömning kan göras i fråga om utredningens förslag till anstånds- och förseningsavgiftsbestämmelser beträffande kontrollupp­gifterna. Somjag framhöll i prop. 1977/78:181 sammanhänger behovet av sådana bestämmelser med kontrolluppgiftemas användning som underlag för kreditering av innehållen preliminär A-skatt. För detta ändamål beräk­nas kontrolluppgiftema dock inte kunna användas förrän år 1981.


 


Prop. 1978/79:161                                                              S6

2    Tid för inbetalning av skatt, m. m.

Enligt nuvarande bestämmelser skall skatt betalas under uppbördster­min. Uppbördsterminema är sex till antalet och infaller fr.o.m. den 6 t. o. m. den 13 i månaderna mars, maj, juli, september, november och janu­ari. Särskilda föreskrifter finns för bl. a. det fall att uppbördstermin börjar på söndag eller helgdag.

Bestämmelsen att skatt skall betalas under uppbördstermin gäller i fråga om preliminär B-skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt. Under uppbördstermin skall enligt 53 § också erläggas skattebelopp, som arbets­givare med bara en arbetstagare har innehållit genom skatteavdrag för be­talning av preliminär A-skatt eller kvarstående skatt. Arbetsgivare som har minst två arbetstagare och har tilldelats särskilt redovisningsnummer får betala innehållen skatt senast den 18 i den månad under vilken uppbörds-termin infaller. Denna förlängning av inbetalningstiden gäller också arbets­givarens egen preliminära och kvarstående skatt.

Utredningen anser att det inte finns någon anledning att ha olika betal­ningstider för skatteinbetalningen. Enligt utredningens mening bör en ge­mensam sista tidpunkt gälla för inbetalning och redovisning av såväl debi­terade skatter som av arbetsgivare innehållna skattebelopp. Utredningen anser att en sådan ordning är rättvisare än den nuvarande och att den gör det möjligt att utforma ett enklare och mer enhetligt regelsystem.

Utredningen har som senaste betalningsdag i uppbördsmånad övervägt den 13, 16 och 18. Med hänsyn till ränteeffektema för arbetsgivarna har ut­redningen ansett sig böra välja den 18 i uppbördsmånad. Sådan månad skall fortfarande vara de månader under vilka nuvarande uppbördstermi­ner infaller. Enligt utredningens förslag skall vidare den 18 i uppbördsmå­nad i UBL betecknas "sista inbetalningsdag för skatt".

Remissinstansema har allmänt ställt sig positiva till förslaget. Några re­missinstanser erinrar dock om att den nya semesterlagen (1977:480) inne­bär att arbetstagarna fär minst fyra veckors sammanhängande ledighet un­derjuni-augusti. Detta anses kunna medföra svårigheter i fråga om redo­visningen av juliuppbörden. En lösning som anses böra övervägas är att in­föra någon form av ä contobetalning under juli. Slutredovisning skulle se­dan ske senast den 18 september. Enligt ett annat förslag skulle juliuppbör­den fiytlas till augusti.

Jag ansluter mig också för egen del till utredningens förslag att den 18 skall vara sista dag för inbetalning och redovisning av skatt enligt UBL. En för alla betalningsskyldiga gemensam sista inbetalningsdag ger större rätt­visa än nuvarande ordning. Det är också uppenbart att slopandet av upp­bördsterminer ger möjlighet till betydande förenklingar i uppbördssyste­met. Vad angår uppbörden under juli är jag medveten om att denna typiska semestermånad kan medföra besväriigheter i redovisningsarbetet för vissa arbetsgivare. Det skulle emellertid medföra stora praktiska olägenheter att


 


Prop. 1978/79:161                                                                 57

införa en särskild betalningsordning för en av redovisningsperioderna. Jag är därtör inte beredd att nu frångå den sedan länge gällande ordningen. Jag föreslår därtör att bestämmelser i enlighet med utredningens förslag tas in i 24,26, 28 och 31 §§ UBL. Jag anser det dock inte påkallat aft i UBL definie­ra den 18 som "sista inbetalningsdag för skatt". Förslaget medför att nu­varande bestämmelser i 23 § UBL kan utgå.

Genom att begreppet uppbördstermin slopas och ersätts av uppbörds­månad med den 18 som sista inbetalningsdag krävs vissa ytterligare änd­ringar i de nyss nämnda paragraferna. 1 enlighet med utredningens förslag bör sålunda i 24 § 2 mom. anges att preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall betalas i den uppbördsmånad, som infaller när­masl efter utgången av den månad under vilken skatteavdraget verkställ­des. På motsvarande sätt bör i 26 § tas in föreskrift om att preliminär B-skatt skall fördelas med lika belopp på de sex uppbördsmånaderna. Utred­ningen har påpekat att det kan behövas en spärregel för att förhindra att B-skatt förfaller till betalning i omedelbar anslutning till debiteringen. Utred­ningen föreslår därtör att B-skatt, som debiteras under uppbördsåret, skall betalas under var och en av de uppbördsmånader som återstår efter ut­gången av den månad, då skatten debiteras. Beträffande 26 § förordar ut­redningen vidare att det belopp till vilket B-skatt minst skall uppgå för att sådan skatt skall påföras höjs från nuvarande 300 kr. till 600 kr. Jag biträ­der utredningens förslag också på dessa punkter och föreslår att 24 § 2 mom. och 26 § ändras i enlighet härmed. Utbytet av uppbördstermin mot uppbördsmånad förutsätter också ändring av 39, 42, 43, 47, 48, 50 och 69 §§ UBL. Genom att uppbördsterminer slopas och den 18 i uppbördsmå­nad blir en för all skatt gemensam sista inbetalningsdag kan bestämmelsen i 56 § 1 mom. utgå. 1 2 § 2 mom. bör vidare tas in bestämmelse om vad som skall förstås med uppbördsmånad.

Kvarstående skatt förfaller enligt nuvarande bestämmelser i 28 § UBL till betalning under uppbördsterminen i mars året efter taxeringsåret om skatten uppgår till högst 200 kr. 1 annat fall förfaller den till betalning under uppbördsterminema i mars och maj. Tillkommande skatt skall enligt 31 § erläggas under uppbördstermin eller två på varandra följande uppbördster­miner. 1 fråga om 28 och 31 §§ föreslår utredningen, bortsett från vissa re­daktionellajämkningar, bara de ändringar som betingas av att betalningen anknyts till uppbördsmånad i stället för uppbördstermin. Jag kan ansluta mig till utredningens förslag men föreslår några mindre redaktionella avvi­kelser.

Enligt nuvarande bestämmelser i 54 § UBL kan skattskyldig och sådan arbetsgivare, som skall redovisa innehållen skatt under uppbördstermin, göra inbetalning senast den 18 i uppbördsmånaden mot erläggande av en särskild avgift. Förutsättning är att skatten betalas på postanstalt med skatteanvisning. Avgiften utgår i vissa beloppsintervaller. Högsta avgift är 100 kr. Någon avgift utgår dock inte på skatt som betalas av skattskyldig som uppbär pension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.


 


Prop. 1978/79:161                                                    58

Utredningen framhåller att de här nämnda bestämmelsema kan utgå i och med att den 18 i uppbördsmånad blir gemensam sista inbetalningsdag för all skatt. Utredningen föreslår att i 54 § i stället tas in bestämmelser om uppbördsdeklaration. Jag biträder utredningens förslag. Frågoma om upp­bördsdeklaration tar jag upp i ett annat avsnitt.

Som framgår av ett följande avsnitt skall arbetsgivare enligt utredning­ens förslag betala de anställdas skatter genom insättning på skattepostgiro­konto hos länsstyrelsen. Utredningen har dock inte föreslagit några ut­tryckliga bestämmelser om vilken länsstyrelse som avses i det särskilda fallet. Det ligger enligt min mening i sakens natur att skatten regelmässigt bör betalas till länsstyrelsen i det län där arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och redovisning av skatt. På samma sätt som gäller i fråga om arbetsgivares redovisning av kontrolluppgift bör vidare föreskrivas att ar­betsgivare, som inte är registrerad, skall beteda skatten till länsstyrelsen i det län där han är bosatt. Jag föreslår att bestämmelser av denna innebörd tas in i 52 § UBL. 1 denna paragraf bör också ges bestämmelse som motsva­rar föreskrifterna i nuvarande 53 § 1 mom. UBL, att gireringskort skall ha kommit in till postanstalt senast den 18 föratt betalning skall anses ha skett i rätt tid. En sådan regel passar dock mindre väl i fråga om de betalningsru­tiner som tillämpas av de myndigheter som använder det statliga kassabok­föringssystemet, det s. k. S-systemet. För dessa myndigheter bör gälla att betalning skall anses eriagd den dag då uppdrag att betala skatten sänds till redovisningscentral i systemet. Jag föreslår att 52 § också förses med be­stämmelse härom.

Utredningen föreslår vidare att länsstyrelsen när särskilda skäl förelig­ger skall kunna medge arbetsgivare att betala skatt inom viss tid efter den 18. Denna möjlighet anses påkallad främst med tanke på de förseningar som inte kan undvikas när fel uppkommer i arbetsgivarens maskinella re­dovisningssystem. Jag tillstyrker förslEet. Bestämmelsen bör lämpligen tas in i ett 2 mom. till 53 § UBL.

3   Sättet för arbetsgivares inbetalning och redovisning av innehållen preliminär skatt

3.1 Inledning

Gällande beslämmelser

Arbetsgivares inbetalning av preliminär skatt, som har innehållits genom skatteavdrag på arbetstagares lön, tillgår f. n. på olika sätt beroende på om arbetsgivaren är registrerad eller inte. Arbetsgivare skall vara registrerad om han har minst två arbetstagare. Även annan arbetsgivare skall registre­ras om den lokala skattemyndigheten förordnar att han skall redovisa skatt i samma ordning som arbetsgivare med två eller flera arbetstagare. Regi-


 


Prop. 1978/79:161                                                                 59

streringen består i atl länsslyrelsen tilldelar arbetsgivaren särskilt redovis­ningsnummer och upprättar registerkort som tillställs den lokala skatte­myndigheten.

Arbetsgivare som inte är registrerad (ca 195 000) skall betala innehållen skatt med skatteanvisning. Inbetalning skall göras på postanstalt eller hos bank. Om arbetsgivaren har postgirokonto, kan skattebeloppet gireras till postgirokontorets skatteavdelning. Är det belopp som betalas in mindre än det som har innehållits skall inbetalning göras till centrala skattekontot (pg300).

Postanstalt och bank skall insätta inbetalda skattebelopp inom viss före­skriven tid på vederbörande länsstyrelses skattepostgirokonto. Även skat­teanvisningarna skall sändas till länsstyrelsen. Skattebelopp, som hargire-rats till postgirokontorets skatteavdelning, skall likaså inom viss tid insät­tas på det skattepostgirokonto som RSV har bestämt. Skatteanvisningama skall därvid sändas till den länsstyrelse som innehar skattepostgirokontot.

Registrerad arbetsgivare (ca 100 000) skall betala det sammanlagda inne­hållna skattebeloppet till skattepostgirokontot för länsstyrelsen i det län där han är registrerad. Inbetalning kan göras med inbetalningskort eller ge­nom girering. Arbetsgivaren skall också översända de skatteanvisningar som betalningen gäller. Om skatteanvisning saknas för arbetstagare skall på denne belöpande skattebelopp i stället betalas till centrala skattekontot. Till detta konto skall betalning ske också i vissa andra fall.

Arbetsgivare med minst 50 arbetstagare kan få tillstånd av länsstyrelsen att använda s.k. summarisk redovisning. Denna innebäratt arbetsgivaren betalar skattebeloppen för de första fem uppbördstillfällena utan att sända in skatteanvisningama. Arbetsgivaren skall i stället vid varje redovisning lämna länsstyrelsen uppgift om summan av den preliminära skatt som har innehållits. 1 anslutning till sjätte uppbördslerminen i januari skall redovis­ning lämnas med skatteanvisning. Därvid skall en skatteanvisning lämnas för varje arbetstagare med uppgift om innehållen skatt. Registrerad arbets­givare kan under vissa förutsättningar använda särskild förteckning eller magnetband i stället för skatteanvisningar. Summarisk redovisning får ef­ter anmälan också tillämpas av statlig och kommunal myndighet, skogs­vårdsstyrelse och hushållningssällskap med stadgar, som har fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Antalet arbetsgiva­re som använder summarisk redovisning är f n. ca 2 300.

Uiredningens förslag

Som har framgått av det förut sagda verkställer postanstalter och banker skatteuppbörd och utgör särskilda redovisningsställen. Utredningen före­slår att detta system frångås och att postanstalter och banker i stället skall fungera enbart som förmedlingsorgan för inbetalning av skatt. Samtliga ar­betsgivare bör enligt utredningens mening alltid betala de anställdas skat­ter till resp. länsstyrelse. Länsstyrelserna skall därvid tilldelas olika post-


 


Prop. 1978/79:161                                                   60

girokonton, nämligen ett allmänt skattepostgirokonto, ett särskilt skatte-posigirokonto och ett postgirokonto kallat bevakningskonto. Arbetsgiva­res inbetalning av innehållen skatt skall göras till länsstyrelses särskilda skattepostgirokonto.

Inbetalning skall enligt utredningens förslag göras med särskilt inbetal­ningskort på vilket utrymme finns för redovisning av innehållna skattebe­lopp, antal anställda m. m. Denna del av inbetalningskortet benämner ut­redningen uppbördsdeklaration. Utredningens förslag innebär vidare i princip att arbetsgivare med minst två arbetstagare liksom hittills under uppbördsmånad skall lämna redovisning för varje arbetstagare om innehål­len preliminär A-skatt på skatteanvisning, förteckning eller magnetband. Arbetsgivare med endast en arbetstagare, dvs. arbetsgivare som f.n. inte är registrerad, skall lämna uppgift om dennes namn och personnummer samt innehållen skatt i särskild specifikation till uppbördsdeklarationen. Utrymme härför finns också på inbetalningskortet. Redovisning av skat­teavdrag för kvarstående skatt skall arbetsgivarna lämna på de inbetal­ningskort som enligt utredningens förslag skall fogas vid arbetstagarnas debetsedlar på slutlig skatt. Redovisning skall också kunna ske med för­teckning eller magnetband.

Utredningen anser att arbetsgivarna bör ha valfrihet när det gäller den specificerade redovisningen av preliminär A-skatt. Utredningen föreslår därför samtidigt att arbetsgivare som så önskar skall kunna underlåta att lämna sådan redovisning efter anmälan till länsstyrelsen. När särskilda skäl föreligger till det får länsstyrelsen ålägga arbetsgivaren att lämna spe­cificerad redovisning. Målsättningen bör dock enligt utredningens mening på sikt vara att specifikation i fråga om innehållen A-skatt skall ges enbart på de kontrolluppgifter som arbetsgivare har att lämna enligt 37 § TL. Re­dan i inledningsskedet skall enbart denna ordning för specifikation använ­das av de myndigheter m.m. som enligt nuvarande bestämmelser får till-lämpa summarisk redovisning efter anmälan.

Inbetalda skattebelopp skall av postgirot redovisas på magnetband. Där­vid skall uppgift lämnas om bl. a. inbetalningsdag. Inbetalningskorten skall successivt levereras till resp. länsstyrelse. Beloppen skall fortlöpande föras över till statsverkets checkräkning.

Utredningens förslag angående arbetsgivares inbetalning och redovis­ning av innehållen preliminär skatt skall ses mot bakgrund av att utred­ningen också föreslår att arbetsgivarnas redovisning av innehållen A-skatt på kontrolluppgiftema skall ligga till gmnd för att kreditera arbetstagarna skattebeloppen. Den specificerade redovisning som arbetsgivama enligt utredningens förslag i viss utsträckning kommer att lämna i samband med inbetalningen skall således inte vara underlag för själva krediteringen. Den skall i stället användas i samband med den maskinella avstämning som skall göras mellan uppbördsdeklarationema och kontrolluppgiftema. Här­vid kommer registreringen i arbetsgivarregistren till användning. Sådant


 


Prop. 1978/79:161                                                                 61

register skall uppta samtliga arbetsgivare i länet. Vid kontrollen skall av­stämning bl. a. göras mellan likvid, redovisat belopp enligt uppbördsdekla­ration och tillgänglig specificerad redovisning.

Som jag har nämnt förut anser ulredningen att målsättningen bör vara att specifikation skall lämnas enbart på kontrolluppgift. Att utredningen ändå föreslår att arbetsgivare skall ha möjlighet att lämna specifikation har fiera skäl. Under utredningens gång har sålunda från länsstyrelsehåll gjorts gäl­lande att en generell avveckling av den specificerade redovisningen i varje uppbördsmånad skulle medföra risk för svårbemästrade problem i sam­band med krediteringen efter årets slut. Sådana problem sades framför allt kunna uppstå i storstadsområdena. Vid överläggningar har vidare vissa ar­betsgivarorganisationer uttalat att det inte kan uteslutas att ett slopande av den löpande specificerade redovisningen av många mindre arbetsgivare skulle upplevas som en osäkrare redovisningsform.

Det bör nämnas att utredningen också har övervägt en lösning enligt vil­ken arbetsgivare skulle kunna lämna specificerad redovisning på en för­tryckt lista. Gången skulle därvid vara följande. En lista trycks före varje uppbördstillfälle med identitetsuppgifter om arbetsgivaren och arbetsta­garna samt uppgift om tabell och kolumn för arbetstagares preliminära skatt. På listan skall vidare finnas en kolumn för manuellt ifyllande av in­nehållen preliminär skatt och en kolumn för ackumulerad preliminär skatt för inkomståret. Listan som avser uppbörden i mars och maj skall dess­utom innehålla uppgift om eventuell kvarstående skatt samt en kolumn för manuellt ifyllande av innehållen kvarstående skatt och en kolumn för ac­kumulerad kvarstående skatt. Lista tillställs arbetsgivaren i god tid före varje uppbördstillfälle. De uppgifter som arbetsgivaren lämnar på listan re­gistreras och ackumuleras specificerat pä arbetstagare i arbetsgivarre-gistrel.

Utredningen anser att det s. k. listalternaiivet från arbelsgivarsynpunkt kan ha vissa fördelar framför ett system med skatteanvisningar i de fall specificerad redovisning skall lämnas. Genom att uppgifter om tabell och kolumn för skatteavdrag finns på listan skulle alternativet bl. a. ha den för­delen att arbetsgivaren inte behövde fordra in debetsedlar från arbetstagar­na. Utredningen finner det emellertid mindre välbetänkt att införa en så­dan ny redovisningsform innan störte klarhet har vunnits beträffande den framlida omfattningen av specificerad redovisning. Man bör vidare enligt utredningens mening avvakta pågående utredning om redovisningsformer m. m. på avgiftsområdet innan beslut fattas om att ersätta skatteanvisning­ar med förtryckt lista. Utredningen avvisar därför altemativet.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att arbetstagama skall krediteras innehållen preli­minär A-skatt på grundval av arbetsgivamas redovisning på kontrollupp­gifterna har allmänt mottagits positivt av remissinstansema. Bland de loka-


 


Prop. 1978/79:161                                                   62

la skattemyndighetema råder också stor enighet om att den sf)ecificerade redovisningen under löpande år bör kunna undvaras. Många länsstyrelser är däremot inte beredda att tillstyrka utredningens förslag att arbetsgivare som så önskar skall kunna underlåta att vid betalningen lämna specificerad redovisning. Av yttrandena att döma synes en specificerad redovisning i samband med betalningen dock inte tillmätas större betydelse för kontrol­len av att skatteavdrag och inbetalning sker i föreskriven ordning. För den­na kontroll synes det väsentliga anses vara att jämförelse kan göras mellan en arbetsgivares inbetalningar för skilda redovisningsperioder. Värdet av att inbetalningen kombineras med en specificerad redovisning bedöms up­penbariigen främst ligga i att man därmed får bättre möjligheter att klariäg­ga förhållandena om det uppstår misstämning mellan å ena sidan inbetalda skattebelopp och å den andra vad som på kontrolluppgifter anges som in­nehållet genom skatteavdrag. Många länsstyrelser anser som sagt detta så värdefullt att man enligt deras mening inte helt bör släppa kravet på speci­ficerad redovisning vid en övergång till kreditering på grundval av kon­trolluppgifter. 1 fiera yttranden sägs därvid att förutsättning för att en ar­betsgivare inte skall behöva lämna specificerad redovisning vid inbetalning bör vara att länsstyrelsen har lämnat tillstånd. Det bör också nämnas att vissa arbetsgivarorganisationer har uttalat att möjlighet till specificerad re­dovisning i samband med inbetalningen av skatten bör finnas särskilt med tanke på att många småföretagare torde se det som värdefullt att kunna re­dovisa på sådant sätt.

3.2 Kontrolluppgifterna som underlag för krediteringen — årsredovisning och specificerad redovisning

Frågan vilken ordning som bör gälla för arbetsgivares betalning och re­dovisning av innehållen preliminär skatt är ytterst en fråga om vilket un­derlag som behövs dels för att få erforderlig kontroll över att skatteavdrag och inbetalning verkställs enligt gällande bestämmelser dels för aft skatte­beloppen skall kunna krediteras arbetstagarna på rätt sätt. Härtill kommer att förfarandet bör vara enkelt och rationellt även från arbetsgivamas syn­punkt.

Tillämpningen av nuvarande redovisningsmetod innebär att individuell kreditering kan ske för ca 3,5 milj. arbetstagare först i samband med sjätte uppbördstillfället. För övriga arbetstagare - ca 1,7 milj. om man bortser från de personer som erhåller ersättning från RFV - kan kreditering verk­ställas successivt i anslutning till arbetsgivamas uppbördsredovisning. För den förstnämnda gruppen svarar å andra sidan bara ca 2 300 arbetsgivare medan de arbetsgivare som lämnar specificerad redovisning vid varje upp­bördstillfälle uppgår till nästan 300000.

Uppgiftema på skatteanvisningama eller däremot svarande uppgifter på förteckningar eller magnetband utgör f. n. grunden för den individuella


 


Prop. 1978/79:161                                                   63

krediteringen och detta oberoende av om anvisningama eller uppgiftema redovisas fortlöpande under uppbördsåret eller först i samband med sjätte uppbörden.

Enligt det förfarande som kommer att tillämpas fr. o. m. år 1979 skall ar­betsgivamas redovisning på kontrolluppgiftema av lönebelopp m. m. re­gistreras för maskinell kontroll och avstämning mot deklarationema. Som utredningen har framhållit ligger det då nära till hands att ta tillvara denna registrering också på så sätt att arbetsgivamas uppgifter om innehållen preliminär A-skatt läggs till grund för skattebeloppens kreditering på ar­betstagama. En sådan ordning för krediteringen skulle enligt min mening innebära en rationalisering och förenkling i skatteadministrationen.

För att ett förfarande med kontrolluppgiftema som underlag för kredite­ringen av preliminär A-skatt skall bli verkligt rationellt fömtsatts dock att ett relativt stort antal arbetsgivare helt befrias från skyldighet att lämna specificerad redovisning i samband med inbetalningen. Det ligger i sakens natur att det därvid främst är av betydelse att uppgiftslämnandet begränsas för arbetsgivare med många arbetstagare. En allmän fömtsättning för att den specificerade redovisningen skall kunna begränsas till arbetsgivamas uppgiftslämnande på kontrolluppgiftema är självfallet att arbetsgivama på lämpligt sätt informeras om en sådan ny funktion hos kontrolluppgiften och betydelsen av att angivna skattebelopp stämmer överens med vad som har innehållits genom skatteavdrag.

Man kan enligt min mening utgå från att de arbetsgivare, som i dag till-lämpar summarisk redovisning och alltså lämnar specificerade uppgifter först vid sjätte uppbörden, utan några olägenheter för skatteredovisningen kan befrias från denna specificerade redovisning genom att kreditering i stället verkställs på grundval av kontrolluppgiftema. Om detta förhållande synes också enighet råda bland remissinstansema. För att en sådan ord­ning, somjag vill kalla årsredovisning, skall få önskvärd effekt krävs dock att den kan gälla för flera arbetsgivare och arbetstagare än som omfattas av nuvarande summariska redovisningsmetod.

Nästa fråga är då i vilken mån en ordning med årsredovisning kan ut­sträckas att gälla för en vidare grupp av arbetsgivare. Jag vill härvid först slå fast att sådan arbetsgivare, som regelmässigt bara har en arbetstagare, enligt min mening bör lämna uppgift också om arbetstagares namn och per­sonnummer på inbetalningskortet. Detta innebär att specificerad redovis­ning under alla omständigheter i samband med inbetalningen bör länmas av ca 195000 arbetsgivare beträffande minst samma antal arbetstagare. En specificerad redovisning i dessa fall anser jag motiverad av flera skäl. Bland dessa mindre arbetsgivare ingår sålunda många utan ordnad löne­bokföring och det bör vara ett gott stöd att en fullständig redovisning läm­nas löpande. Därmed uppnås också den fördelen att arbetstagaren kan kre­diteras skatten med stöd av inbetalningskortet om arbetsgivaren skulle brista i sin uppgiftsskyldighet i fråga om kontrolluppgift. Kreditering av


 


Prop. 1978/79:161                                                                 64

den innehållna skaften skall dock regelmässigt ske på grundval av arbetsgi­varnas kontrolluppgifter.

Somjag har nämnt förut föreslår utredningen att arbetsgivare inte skall behöva lämna specificerad redovisning vid inbetalningen om han har an­mält till länsstyrelsen att han inte avser att använda sig av denna redovis­ningsform. När särskilda skäl föreligger skall dock länsstyrelsen kunna ålägga arbetsgivare att ändå lämna specificerad redovisning. Möjligheten att efter anmälan bara ha årsredovisning föreligger enligt utredningens för­slag oberoende av hur många arbetstagare arbetsgivaren har och gäller allt­så också arbetsgivare med endast en arbetstagare.

Förslaget skall ses mot bakgrund av att utredningen har ansett sig böra åstadkomma en ordning som medför att inte alla arbetsgivare redan från början kommer att tillämpa årsredovisning. Utredningen har genom sitt förslag velat beakta att specificerad redovisning i samband med inbetal­ningen enligt många remissinstansers uppfattning i viss utsträckning kan behövas särskilt för avstämning mot kontrolluppgifterna. Målet bör dock enligt utredningens mening på sikt vara att alla arbelsgivare skall lämna specifikation enbart på kontrolluppgift.

Jag delar utredningens uppfattning att det finns skäl att i ett inlednings­skede inte ansluta alla arbetsgivare till ett system med enbart årsredovis­ning. Man bör först få vissa erfarenheter av hur ett förfarande med kredite­ring av preliminär A-skatt på grundval av kontrolluppgiftema fungerar i praktiken. Den ordning som utredningen föreslår skulle säkerligen med­föra en begränsning av antalet arbetsgivare med årsredovisning. Hur långt ett krav på anmälan skulle begränsa detta antal kan dock inte förutses med större säkerhet. Övergång till det nya krediteringsförfarandet bör emeller­tid enligt min mening inte ske utan att man relativt bestämt kan bedöma i vilken utsträckning de olika redovisningsmetodema kommer att tillämpas. Jag anser mig med hänsyn härtill inte heller kunna tillstyrka en ordning en­ligt vilken länsstyrelsen skulle kunna meddela tillstånd till årsredovisning efter ansökan.

Tillämpningen av det nya redovisnings- och krediteringsförfarandet bör sålunda enligt min mening följa på förhand kända fömlsättningar och inte göras beroende av valfrihet för arbetsgivama att använda den ena eller andra metoden. Jag anser att den grupp arbetsgivare som bör få tillämpa årsredovisning och alltså inte skall lämna specifikation vid inbetalningen i stället bör bestämmas med utgångspunkt i antalet arbetstagare.

Enligt vad jag har sagt förut bör specificerad redovisning vid inbetalning av innehållen preliminär A-skatt först och främst lämnas av arbetsgivare som regelmässigt bara har en arbetstagare. Arbetstagarens namn och per­sonnummer och innehållet skattebelopp skall därvid anges på inbetalnings­kortet. Denna redovisningsmetod bör enligt min mening med fördel kunna tillämpas också av arbetsgivare med ett något större antal arbetstagare.

Jag anser att man i ett inledningsskede lämpligen bör göra en sådan av-


 


Prop. 1978/79:161                                                                 65

vägning att ungefår hälften av de ca 100000 arbetsgivare som har fier än en arbetstagare bara skall tillämpa årsredovisning. Ett sådant resultat når man om årsredovisning kall användas av arbetsgivare med minst fem ar­betstagare. Metoden skulle därmed vidare komma att omfatta ca 4,8 milj. arbetsanställningar. Den innebära andra sidan att antalel arbetsgivare som skall lämna specificerad redovisning i samband med inbetalningen totalt kommer att uppgå till ca 250000. Dessa arbetsgivare representerar dock biua ca 340000 arbetsanställningar. Den angivna avvägningen synes lämp­lig även med tanke på att många mindre arbetsgivare enligt vad vissa ar­betsgivarorganisationer har uttalat, kan anse det fördelaktigt att lämna specificerad redovisning också vid inbetalningen.

Jag förordar att frägan löses i enlighet med vad jag har sagt nu. Jag före­slår sålunda att skyldighet att lämna uppgift vid inbetalningen om arbetsta­gares namn och personnummer och för arbetstagaren innehållen prelimi­när skatt skall föreligga endast för arbetsgivare som regelmässigt har högsi fyra arbetstagare. Annan arbetsgivare skall dock kunna åläggas atl lämna dessa uppgifter vid inbetalningen om länsstyrelse finner att han inte fullgör sin avdrags- eller redovisningsskyldighet på ett tillfredsställande sätt. Mot länsstyrelsens beslut bör talan inte fä föras. Om arbetsgivare åsidosätter skyldighet atl lämna specificerad redovisning bör vidare länsstyrelse eller lokal skattemyndighet kunna förelägga honom vite.

Uppgifterna om namn m. m. skall somjag har sagt förut anges på inbe­talningskortet. Om arbetsgivare med fier arbetstagare än det finns utrym­me för på kortet åläggs att lämna specificerad redovisning får uppgiftema i stället lämnas på särskild förteckning. Jag förutsätter att arbetsgivama ge­nom RSV får anvisningar om hur en sådan förteckning enklast kan upprät­tas. Jag förutsätter också att länsstyrelsen upplyser varje registrerad ar­betsgivare om till vilken redovisningskategori han hör enligt länsstyrelsens bedömning.

Utredningen har med sin lösning ansett sig böra behålla skatteanvisning­ama som underlag för specificerad redovisning i samband med inbetalning­en. Många remissinstanser har framhållit att ordningen med skatteanvis­ningar är opraktisk och föråldrad. 1 stället förordas att redovisning får läm­nas på i huvudsak det sätt som utredningen har skisserat i sina övervägan­den om en förtryckt lista.

Enligt mitt förslag kommer specificerad redovisning att bara undantags­vis behöva lämnas på annat underlag än inbetalningskortet. Nuvarande system med skatteanvisningar för betalning av A-skatt kan och bör därför avskaffas. I de fall arbetsgivare åläggs att lämna specificerad redovisning och inbetalningskortet inte ger utrymme för samtliga arbetstagamamn m.m. bör arbetsgivaren enligt vad jag har sagt förut lämna uppgiftema om namn, personnummer och skattebelopp på en förteckning. Uppgiftsskyl­digheten är så begränsad och enkel att den enligt min mening lätt kan full­göras utan att arbetsgivaren tillställs någon förtryckt förteckning. 5   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 161


 


Prop. 1978/79:161                                                                  66

Som jag förut har nämnt skall kreditering av preliminär A-skatt ske på grundval av kontrolluppgifterna också i de fall specificerad redovisning lämnas i samband med inbetalningen. Denna redovisning skall vid behov användas för kontroll och som underlag för avstämning. Det ankommer på RSV att meddela anvisningar om på vilket sätt och i vilken utsträckning de specificerade uppgifterna lämpligen bör registreras maskinellt.

De av mig föreslagna bestämmelsema om specificerad redovisning, vi­tesföreläggande och besvär har tagits in i 55 § I mom. samt 83 och 86 §§ UBL. Mill förslag medför vidare att nuvarande bestämmelse i bl. a. 33 § UBL om skatteanvisningar till debetsedel på preliminär A-skatt kan slopas. Till frågan om skatteanvisningamas slopande vid betalning av debiterad skalt återkommer jag i det följande.

3,3 Uppbördsdeklaration

Jag skall härefter ta upp vissa frågor som gäller utredningens förslag om inbetalningskort och det utrymme på kortet, som utredningen benämner uppbördsdeklaration.

Somjag har redovisat tidigare förordar jag att nuvarande uppbördster­miner slopas och att all skatt enligt UBL skall betalas senast den 18 i de uppbördsmånader under vilka nuvarande uppbördsterminer infaller. Inom samma tid bör i enlighet med utredningens förslag uppbördsdeklaration lämnas. Enligt vad jag har nämnt i avsnittet om tid för inbetalning av skatt m. m. bör föreskrift härom liksom övriga bestämmelser om uppbördsdek­laration anges i 54 § UBL.

Utredningen föreslår att uppbördsdeklaration skall avges på heder och samvete och innehålla sedvanliga identiletsuppgifter om arbetsgivaren, summan av verkställda skatteavdrag under redovisningsperioden och, i förekommande fall, uppgift om samtidigt inbetald förseningsavgift eller restavgift. Vidare skall antal arbetstagare anges för vilka skatteavdrag hcir verkställts. Om arbetsgivaren bedömer att han inte kommer att ha någon anställd under kommande redovisningsperiod skall han också ange detta. Med den utgångspunkt utredningen har haft för sitt förslag föreligger också skyldighet för arbetsgivaren att uppge om han har att lämna specificerad redovisning.

Bland remissinstansema är det förslaget att antalet anställda skall anges som har tilldragit sig intresse. Flera remissinstanser ifrågasätter sålunda värdet av denna uppgift och anser att det från kontrollsynpunkt är av stör­re vikt att upplysning lämnas om redovisningsperiodens lönesumma. Lö­nesummans betydelse för statistiska beräkningar av olika slag framhålls av RRV, SCB och konjunkturinstitutet.

Jag är inte heller för egen del övertygad om att uppgift angående antal anställda från kontrollsynpunkt har sådant värde att den bör väljas före upplysning om lönesumma. Anledning att kräva båda slagen av uppgifter


 


Prop. 1978/79:161                                                                67

finns inte enligt min mening. Upplysning om lönesumma skulle obestridli­gen vara av stort intresse även med tanke på samhällsekonomiska, statsfi­nansiella och regionalpolitiska behov. Jag föreslår därför att uppgift i stäl­let skall lämnas om summan av de löner på vilka skatteavdrag har beräk­nats under redovisningsperioden. Jag är medveten om att det för viss sta­tistisk beräkning skulle kunna vara till än större fördel med uppgift om pe­riodens totala lönesumma. Uppgift om dellönesumma är dock enligl min mening mest lämplig från kontrollsynpunkt. Frågan om annat lönesumme­begrepp torde vidare böra anstå till dess klarhet har vunnits om vilket un­derlag som kan komma att gälla för beräkningen av arbetsgivaravgiftema. Jag är därför inte nu beredd att förorda krav på totallönesumma. Med hän­syn till att specificerad redovisning enligt vad jag har föreslagit i princip ba­ra skall lämnas av arbetsgivare med högst fyra anställda behöver något krav inte ställas på uppgift, om sådan redovisning skall lämnas eller inte. I uppbördsdeklaration bör inte heller krävas uppgift om eventuellt eriagd restavgift. Utrymme härför bör lämnas på annan plats pä inbetalningskor­tet.

Mitt förslag innebär sammanfattningsvis att i uppbördsdeklaration skall lämnas uppgift om arbetsgivarens namn och personnummer eller organisa­tionsnummer, redovisningsperiod, lönesumma på vilken A-skatt har be­räknats samt summan av innehållen preliminär resp. kvarstående skalt. Utrymme bör också finnas för markering i det fall arbetsgivaren räknar med att inte ha någon anställd under nästa redovisningsperiod. Genom en sådan markering kan undvikas att anmaning om uppbördsdeklaration sänds ut för period under vilken lön inte har betalats.

Utredningens förslag innebär i övrigt att den som inte är deklarations­skyldig skall lämna uppbördsdeklaration efter anmaning av länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet. Om deklarationsskyldig inte deklarerar eller om uppbördsdeklaration är ofullständig skall deklarationsskyldig vidare kunna anmanas att fullgöra vad som brister. Därvid skall vite kunna före­läggas. Jag tillstyrker utredningens förslag också på dessa punkter. Be­stämmelsema om anmaning bör tas in i 54 § UBL. Föratt vite skall kunna föreläggas förutsätts tillägg till 83 § UBL.

Jag har i andra sammanhang framhållit betydelsen av att man vid ut­formningen av uppgiftskrav beaktar vilka lättnader som kan nås för företa­gen genom samordning av uppgiftsinhämtandet. De uppgifter om lönesum­ma som skall anges i uppbördsdeklaration bör enligt min mening också kunna användas i SCB;s statistikproduktion. Enligt vad jag har erfarit bör SCB:s behov av att inhämta lönesummeuppgifter på andra vägar därige­nom inte oväsenligt minska. Somjag har uttalat i prop. 1978/79:100 (bil. 10 s. 41) förutsätter jag att SCB undersöker hur lönesummestatistiken bör ut­formas för att uppgiftema i uppbördsdeklarationema skall kunna användas på ett rationellt sätt.

Jag vill till sist också framhålla att systemet med uppbördsdeklarationer


 


Prop. 1978/79:161                                                                 68

och kontrolluppgifterna som underlag för krediteringen är flexibelt. Del kan sålunda enligt min bedömning väl anpassas till den samordning som kan bli aktuell om beräkningen av arbetsgivaravgiftema knyts till lönesum­mor som redovisas i uppbördssystemet. En sådan samordning skulle inne­bära att de särskilda arbetsgivaruppgiftema slopades.

3.4 Förseningsavgift m.m.

Utredningen har också lagt fram förslag till bestämmelser om förse­ningsavgift för det fall att arbetsgivare inte fullgör skyldighet att lämna uppbördsdeklaration. Innan jag tar ställning till detta förslag skall jag först säga några ord om nuvarande ordning.

Om arbetsgivare, som skall betala preliminär skatt med skatteanvisning eller vid girering sända in skatteanvisning till länsstyrelsen, helt eller delvis underlåter att fullgöra sin betalningsskyldighet, skall han underrätta läns­styrelsen om vilket skattebelopp som rätteligen hade bort betalas in. Underrättelsen skall regelmässigt lämnas inom tid som gäller för inbetal­ningen.

Arbetsgivare, som tillämpar s. k. summarisk redovisning och alltså läm­nar specifikation för varje arbetstagare först i samband med sjätte upp­bördsterminen, skall varje uppbördstermin meddela länsstyrelsen hur mycket preliminär skatt som han har att betala. Arbetsgivare, som inte lämnar dessa underrättelser i föreskriven tid, påförs restavgift enligt 58 § 1 mom. fjärde stycket UBL. Avgiften utgår med 2% av det skattebelopp för vilket uppgift inte har lämnats, dock med minst 10 kr.

Utredningen framhåller att nuvarande avgift i första hand har tillkommit för att säkra att preliminär skatt krediteras arbetstagama rätt. Uppbörds-deklarationen får, framhåller utredningen, inte samma betydelse för kre­ditering av preliminär skatt som arbetsgivamas uppgiftslämnande i nuva­rande förfarande. En avgift, som beräknades efter 2% på belopp som inte har uppgetts i rätt tid, skulle därför enligt utredningens mening vara alltför kraftig vid jämförelse med de förseningsavgifter som gäller i fråga om ex­empelvis mervärdeskattedeklaration och allmän självdeklaration. Enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt påförs skattskyldig förseningsavgift med 100 kr. om han inte lämnar deklaration inom föreskriven tid. Härden skattskyldige anmanats att lämna deklaration men inte fullgjort sin skyldig­het inom tid som har angetts i anmaningen utgår avgiften med 200 kr. Så är också fallet om den skattskyldige har underlåtit att deklarera även för minst en av de tre närmast föregående redovisningsperiodema. Avgift med 200 kr. skall likaså erläggas av skattskyldig som skall deklarera endast ef­ter anmaning men inte lämnar deklaration inom den i anmaningen angivna tiden. Vid dröjsmål med avlämnande av allmän självdeklaration utgår för­seningsavgiften - såvitt gäller annan skattskyldig än aktiebolag — med viss procent av den beskattningsbara inkomsten och eventuell skatteplik-


 


Prop. 1978/79:161                                                                 69

tig förmögenhet, dock inte med mer än 300kr. För aktiebolag är förse­ningsavgiften 500 kr. Om skattskyldig trots anmaning har underlåtit att deklarera inom föreskriven tid bestäms avgiften till dubbelt belopp, dvs. till högst 600 resp. I 000 kr. För en förseningsavgift, som är lägre än den nuvarande tvåprocentiga avgiften, finner utredningen också det förhållan­det tala att förseningsavgift i allmänhet kommer att utgå i förening med restavgift på grand av att även skatteinbetalningen försummas.

Utredningen anser att mycket talar för att förseningsavgiften utformas efter mönster av mervärdeskattelagens bestämmelser och föreslår att så­dan avgift skall utgå med 100 kr. om deklaration inte lämnas inom föreskri­ven tid. Förseningsavgift skall enligt utredningens förslag utgå också om arbetsgivare, som har verkställt skatteavdrag, har anmanats att lämna upp­bördsdeklaration men underlåtit att fullgöra sin skyldighet inom i anma­ningen angiven tid.

Förslaget att förseningsavgift skall utgå, om uppbördsdeklaration inte lämnas har i princip tillstyrkts av remissinstansema. Många anser dock att 100 kr. är ett för lågt belopp för att önskad effekt skall uppnås. För egen del fär jag anföra följande.

1 likhet med utredningen och remissinstansema anserjag att de sanktio­ner som f. n. skyddar källskattesystemet bör kompletteras med en admini­strativ påföljd i form av förseningsavgift. Avgiften bör ges en sådan ut­formning att den endast för mer allvarliga fall av överträdelser från arbets­givares sida behöver kompletteras med straffansvar enligt skattebrottsla­gen (1971: 69). Jag syftar här på straffbestämmelsema i 7-9 §§ nämnda lag. Enligt dessa kan en arbetsgivare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att avge uppbördsdeklaration eller lämnar sådan deklaration med oriktig uppgift straffas med fängelse eller böter under förutsättning att han därigenom föranleder fara för att innehållen skatt eller avgift med orätt belopp påförs den uppgiftsskyldige eller tillgodoräknas annan. Av förarbe­tena till skattebrottslagen framgår att det skall vara fråga om en s. k. kon­kret fara (prop. 1971: 10 s.259). Det måste alltså i det särskilda fallet ha förelegat en verklig risk för att uppbördsmyndigheten skulle komma att bli vilseledd genom arbetsgivarens åtgärder eller passivitet. Enligt utredning­ens mening kan fara för felaktig kreditering uppkomma först i samband med att specificerad redovisning skall lämnas på kontrolluppgift. Jag anser i motsats till utredningen att en sådan fara i regel föreligger så snart som kontrollerande myndighet inte kan påföra arbetsgivaren eller kreditera ar­betstagaren med rätta belopp med ledning av tillgängligt primärmaterial. Den omständigheten att myndigheten i efterhand genom skriftväxling med den uppgiftsskyldige eller källskatterevision hos denne kan få fram uppgif­ter som medger en korrekt debitering eller kreditering medför således inte att fara i skattebrottsiagens mening inte skulle föreligga och att straffan­svar enligt 7-9§§ därför skulle vara uteslutet.

I och för sig utgör de nuvarande straffbestämmelsema i skattebrottsla-


 


Prop. 1978/79:161                                                                 70

gen ett verksamt medel mot arbetsgivare som underlåter att fullgöra sina uppgiftsskyldigheter i fråga om anställdas skatteavdrag. De ändringar som föreslås beträffande arbetsgivares redovisning och betalning medför ingen ändring i förevarande hänseende. Däremot är såsom tidigare har antytts ti­den nu mogen för att komplettera straffbestämmelsema med någon form av administrativ sanktion som på ett klarare sätt än den nuvarande restav-giflen markerar det allvarliga i att inte fullgöra sina uppgiftsskyldigheter gentemot det allmänna i nu aktuella avseenden.

En förseningsavgift har enligt min mening betydelse inte minst som ett påtryckningsmedel för att förmå arbetsgivare att lämna uppbördsdeklara­tion även om han inte helt eller delvis betalar den innehållna skatten i rätt tid. Jag ansluter mig till utredningens förslag att förseningsavgift alltid skall utgå som en fast avgift efter i huvudsak samma regler som gäller i fråga om förseningsavgift enligt mervärdeskattelagen. Jag anser dock i likhet med vissa remissinstanser att en förseningsavgift på 100kr. i fråga om upp­bördsdeklaration synes låg. Jag föreslår att avgiften bestäms till 300 kr. Om uppbördsdeklaration inte lämnas inom tid som har angetts i anmaning bör avgift utgå med 600 kr. Ärende angående förseningsavgift bör i princip handläggas i samma ordning som tillämpas i fråga om restavgift. Krav på förseningsavgift bör utfärdas av länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet. Länsstyrelsen bör vidare kunna helt efterge förseningsavgift när särskilda skäl föreligger. Närmare föreskrifter härom bör utfärdas av RSV. Riktlin­jerna för dessa bör vara att befrielse skall kunna medges när sådana om­ständigheter föreligger som förutsätts för befrielse från förseningsavgift enligt TL.

Utredningen har föreslagit att bestämmelsema om förseningsavgift förs in i 58 § 2 mom. UBL och att föreskrifterna i detla moment om restavgifts-befrielse flyttas till ett nytt 5 mom. Bestämmelserna om förseningsavgift vid underlåtenhet att lämna uppbördsdeklaration bör dock enligt min me­ning sammanföras med övriga av mig föreslagna bestämmelser i 54 § om uppbördsdeklaration. Jag föreslår därför att de tas in i ett 3 mom. till denna paragraf. Förslaget om förseningsavgift kräver slutligen etl tillägg till be­stämmelserna om indrivning i 59 § UBL.

3.5 Redovisningsnivå

Enligt nuvarande ordning skall länsstyrelsen tilldela varje arbetsgivare med minst två arbetstagare ett redovisningsnummer som skall anges när innehållen skatt betalas till länsstyrelsen eller det centrala skattekontot. Bestämmelser härom finns i 77§ uppbördskungörelsen (1967: 626; UK).

Många arbetsgivare har emellertid f. n. sin redovisning uppdelad på flera redovisningsnummer. Att förhållandena har utvecklats på detta sätt beror i stort sett på att arbetsgivare med flera verksamhetsställen eller speciella lönerutiner för olika personalgrupper ansetts böra få ansluta redovisningen till dessa ställen eller rutiner.


 


Prop. 1978/79:161                                                                  71

Utredningen anser att arbetsgivarnas redovisning i fortsättningen så långl möjligt bör följa enhetliga rutiner. Dessa bör enligt utredningens me­ning innebära att redovisning görs på företagsnivå med användande av ar­betsgivarens person- eller organisationsnummer som identitetsbeteckning. Med en sådan enhetlig redovisningsnivå får man, uttalar utredningen, en­klare rutiner för underhåll av bestånd och innehåll i arbetsgivarregistren. Därmed följer också bl. a. säkrare och smidigare avstämning mellan upp­bördsredovisning och kontrolluppgifter. När särskilda skäl föreligger bör dock länsstyrelsen kunna medge att arbetsgivaren fördelar redovisningen på lämpligt sätt. Tillstånd bör också i särskilt fall kunna ges till redovisning på koncernnivå. Utredningen föreslår vidare att redovisning på annan nivå än företagsnivå skall lämnas under särskilt registreringsnummer.

Utredningens förslag har i princip mottagits positivt av remissinstanser­na. 1 flera remissyttranden ges dock uttryck för uppfattningen att inte allt­för stora krav bör ställas på att redovisning skall ske på företagsnivå. En övergång till sådan redovisning sägs kunna medföra svårigheter för vissa arbetsgivare. Vidare framhålls alt ett företag som bedriver verksamheter av vitt skilda slag eller har verksamhet inom skilda regioner kan ha anled­ning att dela upp bokföring och löneutbetalning på verksamhetsgrenar eller regioner. I sådana fall bör redovisning få ske på annan nivå än företagsni­vå. Den synpunkten framförs också atl ett företag, som skapar rutiner för redovisning på lägre nivå än företagsnivå, i princip bör kunna få tillstånd att redovisa där företaget har sin avlöningsbokföring.

För egen del får jag anföra följande. F. n. låter länsstyrelserna varje ar­betsgivare i stort sett själv bestämma om han skall lämna redovisning för innehållen skatt under ett för hela företaget gällande redovisningsnummer eller göra en fördelning under särskilda redovisningsnummer för exempel­vis olika verksamheter eller regioner.

Om man inför ett system med kontrolluppgifterna som underlag för kre­ditering bör arbetsgivarens redovisning ske så att uppgiftema i uppbörds­deklaration och kontrolluppgift kan stämmas av mot varandra på etl ratio­nellt och lillföriitligt sätt. Härför förutsätts att redovisningen av skatt och kontrolluppgifter sker på en och samma nivå. Detta har också betonats av utredningen. Delas skatteredovisningen upp på olika verksamheter, regio­ner eller rutiner för löneutbetalning bör sålunda mot denna redovisning svarande kontrolluppgifter särskiljas och lämnas under samma redovis­ningsnummer.

Jag delar utredningens uppfattning att arbetsgivama i princip bör vara skyldiga att redovisa innehållen skatt på företagsnivå. En sådan ordning innebär i praktiken att redovisning varje uppbördsmånad lämnas i en upp­bördsdeklaration för företaget som helhet. Man får härmed överensstäm­melse med den ordning som nu tillämpas vid arbetsgivamas redovisning av kontrolluppgifter och arbetsgivaruppgifter. Dessa redovisas på företagsni­vå. Det ligger i öppen dag att en sådan överensstämmelse är önskvärd med


 


Prop. 1978/79:161                                                                  72

tanke på registerföring och möjligheterna att göra kontrollerande jämförel­ser mellan arbetsgivarnas redovisning av skatt och avgifter.

Man får å andra sidan inte bortse från att många arbetsgivare har särskil­da bokförings- och löneutbetalningsrutiner för olika verksamheter m. m. Det kan då medföra olägenheter att inte få ansluta till dessa rutiner också när del gäller atl betala och redovisa skatt, som har innehållits på arbetsta­garnas löner. En uppdelning av redovisningen på särskild verksamhet eller region kan för övrigt i vissa fall underlätta källskattekontrollen och alltså vara till fördel för myndigheterna.

Jag ansluter mig därför till utredningens förslag att länsstyrelsen skall kunna ge tillstånd till redovisning av innehållen skatt på annan nivå än fö­retagsnivå. Vid länsstyrelsens prövning bör självfallet beaktas vad det skulle innebära för arbetsgivaren att ändra sina egna rutiner eller vidta an­nan åtgärd sä att en redovisning för företaget som helhet blev möjlig. Läns­styrelsen bör vidare kunna förena ett tillstånd med villkoret att kontroll­uppgifterna fördelas på samma sätt som skatteredovisningen och ges in un­der samma redovisningsnummer som skatten.

Somjag har nämnt förut kan en uppdelning av redovisningen i vissa fall vara önskvärd för att underlätta källskattekontrollen. Länsstyrelse bör därför när särskilda skäl föreligger kunna ålägga arbetsgivare att lämna särskild redovisning för viss verksamhet eller region av arbetsgivarens verksamhetsområde. Vid övervägandet av sådant beslut bör naturligtvis också beaktas hur arbetsgivarens möjligheter till särskild redovisning på­verkas av hans interna rutiner.

Utredningen har inte lagt fram något förslag till lagtext i anslutning till si­na överväganden i frågoma om uppdelning av skatteredovisningen. Jag föreslår att bestämmelser av den innebörd somjag har förordat här tas in i 53 § 1 mom. UBL. 1 detta moment bör också införas uttrycklig föreskrift om att arbetsgivare på inbetalningskortet skall ange namn och postadress.

I detta sammanhang bör också avgöras vilken länsstyrelse som skall pröva fråga om redovisning pä annan nivå än företagsnivå. Vid den centra­la registreringen i skattesystemet knyts varje arbetsgivare till viss kom­mun. Denna är för fysisk person bosättningskommunen och för juridisk person normalt den kommun där styrelse eller förvaltning har sitt säte. Ar­betsgivaren blir i överensstämmelse härmed vid den regionala registrering­en upptagen under sitt person- eller organisationsnummer hos länsstyrel­sen i det län där han har sådan kommunanknytning. Man har således att välja mellan sådan länsstyrelse elici den länsstyrelse till vilken redovisning skall lämnas om beslut om särskild redovisning meddelas. 1 vissa fall kan det givelvis bli fråga om en och samma länsstyrelse.

Med tanke på atl fråga om uppdelning av redovisningen bör prövas med särskild hänsyn till möjligheterna att utöva källskattekontroll föreslår jag att beslutanderätten ges lill den länsstyrelse som skall ta emot den särskilda redovisningen. Jag förutsätter självfallet att annan berörd länsstyrelse läm-


 


Prop. 1978/79:161                                                   73

nas tillfälle att yttra sig innan beslut meddelas. Också denna bestämmelse bör ha sin plats i 53§ 1 mom. UBL.

4    Inbetalning av debiterade skatter, m. m.

Med debiterade skatter avser jag här preliminär B-skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt. B-skatt och tillkommande skatt skall betalas av den skattskyldige själv. F.n. skall inbetalning göras med användande av skatteanvisning. Också kvarstående skatt skall betalas med skattean­visning. Arbetstagare betalar kvarstående skatt genom att arbetsgivaren verkställer skatteavdrag under inkomstårets fyra första månader. Arbets­givare som redovisar innehållen A-skatt till länsstyrelsens skattepostgiro­konto får i samband därmed också betala honom själv påförd preliminär el­ler kvarstående skatt.

Utredningen framhåller att en grundförutsättning för att en skatteinbe­talning skall kunna registreras på ett rationellt sätt hos postanstalter och bankkontor är att själva inbetalningshandlingen fyller vissa krav på form och innehåll. Skatteanvisningama svarar enligt utredningens mening inte mot de krav som måste ställas på handlingen. Utredningen föreslår därför att debiterad skatt skall betalas med särskilt inbetalningskort som medger optisk inläsning eller registrering hos post och bank av förkodade uppgif­ter. Korten som skall fogas vid debetsedlarna på slutlig skatt, preliminär B-skatt och tillkommande skatt skall vidare förtryckas med identitetsupp­gifter för den skattskyldige, kod för typ av skatteinbetalning, belopp och ett antal andra numeriska uppgifter. Inbetalda belopp skall av post och banker regelmässigt redovisas till RSV:s centrala datoranläggning på mag­netband eller liknande. Redovisningen anses kunna ske senasi den 25 i resp. uppbördsmånad. Eftersom skatteinbetalningarna skall göras med postgiroinbetalningskort bör enligl utredningens mening postens och ban­kens normala kvittens vara tillräcklig som bevis om när skatten har betalts.

Utredningens förslag har inte föranlett några erinringar från remissin­stansernas sida. Jag bortser härvid från de önskemål om att betalning av skatt skall kunna ske också genom bank som har framförts av arbetsgivar­nas och bankemas företrädare. Härtill återkommer jag i del följande. Jag anser att förslaget innebär en rationell lösning, som är till fördel för alla be­rörda parter. Jag föreslår därför att bestämmelser ges i överensstämmelse med utredningens förslag. I enlighet härmed bör föreskrifterna om skat­teanvisningar i 33 § UBL ersättas med bestämmelser om inbetalningskort. Vidare bör i UBL anges att debiterad skatt skall erläggas genom insättning på skattepostgirokonto hos den länsstyrelse till vilken skatten skall betalas enligl uppgift på debetsedeln. Denna bestämmelse bör lämpligen placeras i 52 § UBL, som enligt vad jag har föreslagit förut också kommer att innehål­la föreskrift om arbetsgivares skatteinbetalning. På motsvarande sätl som


 


Prop. 1978/79:161                                                                  74

jag har förordat beträffande arbetsgivares uppgifisskyldighel bör i 53 S 1 mom. UBL också föreskrivas att skattskyldig på inbetalningshandlingen skall ange namn och postadress, person- eller organisationsnummer, skat­tens beteckning och del år skatten avser.

Jag vill i delta sammanhang också föreslå några mindre ändringar i 37 och 38 § UBL. De betingas i enlighet med utredningens påpekande främst av att framställning om debetsedel inte bör vara bunden till viss lokal skat­temyndighet. Slopandet av skaiteanvisningar kräver också en följdänd­ring.

Kvarstående skatt som innehålls av arbetsgivare genom skatteavdrag skall enligt utredningens förslag betalas i samband med redovisningen av innehållen A-skatt. Arbetsgivaren skall vidare alltid specificera innehållen kvarstående skatt med arbetstagarens inbetalningshandling, på särskild förteckning eller på magnetband. Förutsättning för att förteckning skall få användas är liksom f. n. att länsstyrelsen har lämnat sitt godkännande. Magnetband får användas efter RSV:s medgivande. Jag tillstyrker utred­ningens förslag också i denna del och föreslår att i bestämmelsema tas in ett 2 mom. till 55 § UBL. Mot länsstyrelsens eller RSV:s beslut angående rätt att använda förteckning eller magnetband bör enligt min mening talan inte få föras. Jag föreslår därför att 86 § UBL kompletteras med bestämmel­ser härom.

Det ändrade inbetalnings- och redovisningsförfarandet beträffande kvar­stående skatt medför att bestämmelsen i 42 § andra stycket om inbetalning när verkställt skatteavdrag inte täcker den debiterade skatten kan utgå. 1 stället bör såsom utredningen har föreslagit i 43 § 1 mom. tas in föreskrift om att arbetsgivaren i sådant fall skall upplysa arbetstagaren om hur stort belopp som fattas.

Jag skall i detta sammanhang också föreslå en förenkling i fråga om ar­betsgivares skyldighet att lämna arbetstagare uppgift om aorda skatteav­drag. Enligt nuvarande bestämmelser gäller i korthet följande.

En arbetsgivare skall enligt 43 § I mom. UBL vid varje avlöningstillfälle genom kvitto eller på annat lämpligt sätt lämna arbetstagaren uppgift om hur mycket som har innehållits genom skatteavdrag. Särskild uppgift be­höver dock inte lämnas om arbetstagaren har kvitterat sin lön på avlö­ningslista på vilken avdraget har angetts. Arbetsgivaren skall vidare efter utgången av den sista uppbördstermin under vilken skatt skall betalas en­ligt arbetstagarens debetsedel lämna denne skriftlig uppgift om summan av gjorda skatteavdrag och den tid av inkomståret som avdragen avser. Sådan uppgift skall också den arbetstagare ha som slutar sin anställning före upp­bördsterminens utgång.

Bestämmelserna innebär att en arbetsgivare skall lämna uppgift om av­drag för kvarstående resp. preliminär A-skatt dels i samband med att lön betalas ut dels efter utgången av den sista uppbördstermin under vilken av­dragen skatt skall betalas eller, om arbetstagaren har slutat sin anställning


 


Prop. 1978/79:161                                                                 75

dessförinnan, vid anställningens upphörande. Uppgift om avdragen preli­minär skalt skall arbetsgivaren dessutom enligt 37 § TL lämna efter in­komstårets slut på arbetstagarens kontrolluppgift.

Erfarenhetema har visat att detta dubblerade uppgiftslämnande enligt UBL med ett undantag inte fyller något verkligt behov. Utöver den uppgift som arbetstagare får vid varje avlöningstillfälle behövs enligt min mening bara särskild uppgift angående skatteavdrag för kvarstående skatt när ar­betstagare har slutat sin anställning under tid då avdrag för sådan skatt skall göras. Arbetstagaren börda fören ny arbetsgivare kunna visa upp in­tyg om hur mycket som har dragits av för kvarstående skaft. Jag föreslår att bestämmelsema i 43 § 1 mom. UBL ändras i enlighet härmed.

Den som själv vill göra fyllnadsinbetalning av preliminär skatt kan f. n. göra detta med ett inbetalningskort som tillhandahålls på postanstaltema. Ett sådant kort bifogas också broschyren "Dags att deklarera". Inbetal­ningen görs till centrala skattekontot. Ett sådant konto skall enligt utred­ningens förslag finnas också i fortsättningen. Kontot kan behövas för skattskyldig om han är osäker om till vilken länsstyrelse betalning bör ske. Frågan om detta konto bör enligt min mening prövas sedan erfarenheter har vunnits av det nya uppbördsförfarandet och kontots användning. Jag föreslåratt bestämmelsema om kontot tas in i 52§ UBL. Därmed kan be­stämmelserna i 56 § 2-4 mom. om centrala skattekontot utgå. 1 anslutning härtill bör enligt min mening bestämmelsen i paragrafens 5 mom. ges en något annan lydelse än f. n. Enligt nuvarande lydelse skall statsverket till­godoräknas belopp, som har betalts till centrala skattekontot men inte kun­nat tillgodoföras skattskyldig inom viss angiven tid på grund av bristfälliga identifieringsuppgifter. Jag föreslår att bestämmelsen ändras så att den också kommer att gälla belopp som har betalts till länsstyrelsens skatte­postgirokonto. Samtidigt bör 57 § formuleras om med hänsyn till det ändra­de inbetalningsförfarandet.

Utredningen påpekar att nuvarande ordning medför avstämnings- och identifieringsproblem i fråga om de skattebelopp som betalas till centrala skattekontot. För att minska dessa olägenheter föreslår utredningen att vid blanketten för inkomstdeklaration skall fogas ett inbetalningskort med resp. länsstyrelses allmänna skattepostgirokonto förtryckt. Jag biträder förslaget. Eftersom fyllnadsbetalningarna till mycket stor del görs efter in­komstårets utgång bör den föreslagna ordningen enligt min bedömning bi­dra till en väsentlig förenkling av krediteringsförfarandet. Som torde ha framgått av vad jag har sagt förut ansluter jag mig också till utredningens förslag att fyllnadsbetalning liksom betalning som den skattskyldige själv gör av kvarstående eller tillkommande skatt skall betalas till resp. länssty­relses allmänna skattepostgirokonto.

Enligt nuvarande bestämmelse i 53§ 1 mom. fjärde stycket UBL kan skattskyldig som så önskar med skatteanvisning betala in mer B-skatt än som har debiterats. Om den skattskyldige underlåter att erlägga senare un-


 


Prop. 1978/79:161                                                   76

der uppbördsårel förfallande B-skatt skall överskjutande skattebelopp av­räknas som betalning för denna skatt. Utredningen framhäller att några särskilda bestämmelser om fyllnadsbetalning inte behövs i fortsättningen eftersom både debiterad och inte debiterad B-skatt skall betalas på e« och samma sätt till länsstyrelsens skattepostgirokonto. Bestämmelsen bör där­för enligt utredningens mening behållas bara till den del som den utgör fö­reskrift om att för mycket eriagd B-skatt skall avräknas på B-skatt som för­faller lill betalning senare under uppbördsåret men inte betalas. Utredning­en föreslår att denna föreskrift samtidigt flyttas till 56 § 1 mom. Jag biträder utredningens förslag. Eftersom nuvarande bestämmelse i 56§ 1-4 mom. skall utgå enligt vad jag har föreslagit tidigare, bör dock avräkningsbestäm-melsen och bestämmelsen i nuvarande 5 mom. sammanföras till två styc­ken och momentindelningen slopas.

Jag vill avslutningsvis påpeka att förslagen om en gemensam betalnings­dag, skatteanvisningamas slopande, särskild uppbördsdeklaration och års­redovisning medför att nuvarande bestämmelser i 23, 54 och 55 §§ kan utgå.

5    Bankernas medverkan i skatteuppbörden, m. m.

Uppbörd av skatt skall f. n. enligt 52 § UBL verkställas genom postverk­et och de penninginrättningar med vilka regeringen har träffat avtal därom. Det avtal som har ingåits mot bakgmnd av denna bestämmelse innebär att arbetsgivare med bara en arbetstagare och skattskyldig kan betala innehål­len resp. debiterad skatt hos bank på samma sätt som på postanstalt med användande av skatteanvisning som betalningshandling. Bankerna deltar däremot inte i uppbörden på så sätt att skattebelopp kan gireras till något skattebankgirokonto. Girering kan enligt 53 § 1 mom. bara ske från eget postgirokonto till postgirokontorets skatteavdelning eller särskilt skatte­postgirokonto hos resp. länsstyrelse. Överföring genom bank från eget bankkonto för betalning av skatt fömtsätter att banken åtar sig arbetsgiva­rens eller den skattskyldiges uppdrag att ombesöija inbetalning på före­skrivet sätt.

De bestämmelser somjag i överensstämmelse med utredningens förslag har förordat tidigare innebär att betalning av skatt skall ske med särskilt in­betalningskort till länsstyrelses skattepostgirokonto. Därvid skall arbetsgi­varen och den skattskyldige självfallet liksom f. n. också kunna girera skat­tebeloppet från eget postgirokonto. För att betalning skall anses ha skett i rätt tid förutsätts därvid att gireringshandlingama har avlämnats för post­befordran till postgirot senast den 18 i resp. uppbördsmånad.

Vad gäller bankemas medverkan i skatteuppbörden har utredningen an­sett sig böra göra skillnad mellan arbetsgivares och skattskyldigs inbetal­ning.


 


Prop. 1978/79:161                                                                 77

Vid sina överväganden om ordningen för arbetsgivarnas inbetalning framhåller utredningen inledningsvis att det från arbetsgivarhåll i olika sammanhang har uttalats att det skulle vara till fördel om innehållen skatt också kunde betalas pä bankkontor och med användande av bankgiro. Ut­redningen anser emellertid att frågan om bankemas medverkan i uppbör­den av innehållen skatt bör utredas i särskild ordning. Utredningen erinrar härvid också om att RSV och statskontoret har anmält denna fråga till re­geringen i skrivelse den 2 september 1977.

Utredningen har med hänsyn till det sagda i fråga om arbetsgivamas in­betalning ansett sig böra föreslå en ordning som svarar mot vad som f. n. gäller beträffande arbetsgivare med två eller fler arbetstagare. Alla arbets­givare skall sålunda enligt utredningens förslag betala innehållen skatt på postkontor eller genom girering från eget postgirokonto. För atl inbetal­ning skall kunna ske hos bank fömtsatts liksom hiftills att banken åtar sig arbetsgivarens uppdrag att ombesörja betalning på föreskrivet sätt.

Utredningen har ansett att också sättet för skattskyldigs inbetalning i princip bör överensstämma med vad som nu gäller. Utredningen föreslår i enlighet härmed att skattskyldig skall kunna använda det särskilda inbetal­ningskortet på både post- och bankkontor för insättning på länsstyrelses skattepostgirokonto. Skattskyldig som vill betala skatt genom överföring från eget bankgiroanslutet konto måste liksom arbetsgivare också i fort­sättningen lämna gireringsuppdraget till banken i sådan tid att det kan be­handlas senast den 18 i resp. uppbördsmånad.

För egen del får jag anföra följande.

Det nya uppbördssystemet bör enligt min mening så långt möjligt vara utformat så att en arbetsgivare eller skattskyldig vid inbetalning av skatt kan använda det betalningssätt som han finner mest lämpligt. Genom att skatteanvisningama slopas och ett särskilt inbetalningskort tillskapas öpp­nas också möjlighet att låta arbetsgivare och skattskyldig få en sådan val­frihet. Enligt utredningens förslag är det emellertid bara skattskyldig som kan använda både post- och bankkontor för skatteinbetalning. Jag bortser härvid från arbetsgivarens möjlighet att låta bank ombesörja inbetalningen som ett uppdrag. Jag anser att en arbetsgivare också bör kunna välja mel­lan post och bank vid inbetalning av innehållen skatt. En fömtsättning här­för bör dock vara att arbetsgivarens inbetalning i likhet med den skattskyl­diges kan bokföras på länsstyrelsens konton av postgirot senast följande dag. Enligt vad jag har inhämtat kan bankema och postgirot samordna si­na bokföringsrutiner på sådant sätt att detta blir möjligt.

Jag föreslår därför att den ordning som enligt utredningens förslag skall gälla för skattskyldigs betalning av skatt också får tillämpas av arbetsgiva­re vid inbetalning av innehållen skatt. Bestämmelsema härom bör tas in i 52§UBL.

Av min tidigare redogörelse framgår att arbetsgivare och skattskyldig kan fullgöra sin betalningsskyldighet i rätt tid genom att översända hand-


 


Prop. 1978/79:161                                                                 78

lingar för girering från eget postgirokonto till postgirot senast den 18. Det girerade beloppet kan då bokföras på länsstyrelsens konto vid samma tid­punkt som de belopp som betalades den 18 på post- eller bankkontor. En motsvarande överföring från eget bankgiroanslutet konto genom postbe­fordran till kontoförande bankkontor skulle förutsätta att gireringshand­lingama översändes till vederbörande bank redan den 17.

Frågan vilka möjligheter som finns att i olika avseenden jämställa bank-och postgirosysiemen och att låta betalningar till och från statsverket gö­ras över både bank- och postgiro utreds f. n. av utredningen (Fi 1970: 70) rörande förhållandet mellan bankgiro och postgiro. Utredningen skall en­ligt sina direktiv också ta ställning till bankgirots funktion i samband med skatteuppbörden. Frågan hur uppbörden av innehållna skattebelopp och debiterade skatter bör inordnas i bankgirosystemet bör därför enligt min mening anstå till dess utredningen har slutfört sitt arbete.

Den ändrade ordningen förutsätter att nytt avtal träffas med bankema. 1 avtalet bör bl. a. regleras i vilken tid och ordning som bankema skall redo­visa inbetald skatt och hur ersättningen för bankemas medverkan skall be­räknas. Överenskommelse bör också träffas med postverket om vissa frå­gor som gäller verkets medverkan i uppbörden och ersättning härför.

Jag vill i detta sammanhang också behandla en fråga som Värdepappers­centralen VPC Aktiebolag (VPC) har tagit upp i skrivelse den 16 oktober 1978 till budgetdepartementet. Frågan gäller TL:s bestämmelser om upp­giftsskyldighet beträffande ränta på obligation m. m. Dessa bestämmelser är i korthet följande.

Den som uppbär ränta på obligation, förlagsbevis eller annan förskriv­ning, som är avsedd för den allmänna rörelsen, är enligt 43 § 1 mom. TL skyldig att lämna uppgift härom. Uppgiften skall avfattas enligt fastställt formulär och lämnas till den som betalar ut räntan. Utbetalaren skall å sin sida se till att uppgift lämnas innan räntan betalas ut. Lämnade uppgifter skall enligt 2 mom. förvaras av utbetalaren och avlämnas i den omfattning och ordning som RSV bestämmer. Om uppgift inte har fordrats in inom fem år får den förstöras. Chef för taxeringsenhet och vissa andra tjänste­män får enligt 5 mom. ta del av uppgiftema för taxeringskontroll. Den som förvarar uppgiftema är därvid skyldig att lämna det biträde som behövs för kontrollens genomförande.

VPC avser att under år 1979 inordna utbetalning för konvertibla skulde­brev och föriagsbevis i det s. k. VPC-systemet. På längre sikt räknar VPC med att ta med också obligationer. Hanteringen av sådana värdepapper skulle därmed förenklas på samma sätt som aktiehanteringen. Enligt VPC:s mening bör den som får ränta utbetald genom systemet vara befriad från uppgiftsskyldighet enligt 43 § I mom. TL i överensstämmelse med vad som gäller vid aktieutdelning genom VPC-systemet.

Jag anser i likhet med VPC att det inte finns anledning att kräva uppgift enligt 43 § 1 mom. av den som får ränta på obligation eller annan liknande


 


Prop. 1978/79:161                                                   79

värdehandling utbetald genom VPC-systemet. De uppgifter om utbetal­ningen som skall finnas tillgängliga under fem år för taxeringskontroll kan nämligen tillhandahållas av VPC om innehavare av nämnda värdepapper har anmält till VPC för vems räkning räntan lyfts. Det bör därför föreskri­vas skyldighet att lämna dessa uppgifter till VPC vid registreringen och att anmäla eventuell ändring i registrerade förhållanden. Om sådan uppgift in­te lämnas bör VPC kunna utgå från atl räntan skall lyftas för egen del av den som begär registrering. Bank eller fondkommissionär, som är auktori­serad som förvaltare av aktier enligt lagen (1970: 596) om förenklad aktie­hantering, bör dock vara skyldig att lämna uppgift om den för vilkens räk­ning räntan lyfts först efter anmodan från VPC. Det bör därvid enligt min mening inte möta något hinder mot att uppgiftema med RSV:s medgivande översänds från bank eller fondkommissionär direkt till verket.

VPC:s åliggande att bevara och lämna uppgifter angående gjorda ränte­utbetalningar bör stå i huvudsaklig överensstämmelse med vad som enligt 43 § 2 mom. föreskrivs beträffande den som har mottagit uppgift enligt 1 mom. vid utbetalning av ränta.

Jag föreslår att 43 § I och 2 mom. TL ändras och förses med tillägg i en­lighet med vad jag har sagt här. I samband därmed bör också vidtas några mindre redaktionella ändringar.

6    Kontrollförfarandet

Enligt utredningens förslag skall kontrollen av att arbetsgivaren fullgör sina skyldigheter i fråga om källskatteuppbörden i betydande utsträckning grundas på ett maskinellt förfarande hos länsstyrelserna. Uppbördsdekla­rationema och influtna skattebelopp skall sålunda registreras med hjälp av ADB. Genom denna registrering kan en maskinell avstämning göras mellan gjorda inbetalningar och arbetsgivarnas uppgifter om hur mycket som har innehållits genom skatteavdrag. Maskinell jämförelse kan också göras med arbetsgivamas redovisning för tidigare uppbördsmånader. Sådana jämfö­relser kan exempelvis avse skillnaden i procent eller kronor mellan senast och föregående uppbördsmånad redovisat belopp eller variationer i de lö­nesummor på vilka arbetsgivaren har verkställt skatteavdrag.

Dessa avstämningar och jämförelser initierar vid misstämning eller när fastställda jämförelsevärden uppnås en automatisk utskrift av arbetskort för uppbördskontroll. Arbetskortet ger med andra ord impuls om att det finns skäl att vidta den ena eller andra åtgärden. Denna kan exempelvis be­stå i att arbetsgivaren anmanas att betala in felande belopp eller att lämna eller komplettera en uppbördsdeklaration. Stomme till sådan anmaning skrivs automatiskt ut. Arbetskort kan också ge anvisning om att arbetsgi­varens räkenskaper bör granskas närmare för kontroll av att skatteavdrag görs och redovisas i föreskriven ordning.


 


Prop. 1978/79:161                                                                 80

Del maskinella kontrollförfarandet skall enligt utredningens förslag handhas av länsstyrelsen. Utredningen anser sig kunna utgå från att hu­vudparten av länsstyrelsens avstämningsarbete kommer atl bestå i att rätta likvider eller lekniska fel av olika slag. De närmare undersökningar som måste göras när inbetalt belopp inte stämmer med uppgifterna i uppbörds-deklaration eller när gjorda jämförelser annars resulterar i framställning av arbetskort bör enligt utredningens mening utföras av lokal skattemyndig­het i enlighet med den arbetsfördelning som redan nu råder mellan dessa myndigheter och länsstyrelsema.

Som jag har nämnt kommer bristande betalning eller underlåtenhet att lämna uppbördsdeklaration att automatiskt medföra utskrift av stomme till anmaning. Enligt uiredningens förslag skall anmaningama regelmässigt distribueras av länsstyrelsen. Vid bristande betalning skall bifogas ett in­betalningskort på vilket bl. a. anges felande skattebelopp och utgående restavgift. Erinran som arbetsgivaren eventuellt vill göra med anledning av anmaningen bör vidare enligt utredningens mening i första hand göras hos länsslyrelsen. Måste obetalt skattebelopp fastställas till betalning eller bör arbetsgivarens redovisning granskas närmare skall ärendet överlämnas till lokal skattemyndighet.

Det maskinella kontrollförfarandet hos länsstyrelsema omfattar också en avstämning av arbetsgivares totalt inbetalda och i uppbördsdeklaration redovisad skatt mot summan av den innehållna A-skatt som anges på kon­trolluppgifterna. Det arbete som kan krävas för att reda ut eventuella miss­stämningar i samband med krediteringen bör enligt utredningens mening utföras av lokal skattemyndighet. Utredningen pekar härvid bl. a. på att detta arbete många gånger kan bli inledning lill en fördjupad kontroll av ar­betsgivarens sätt att sköta inbetalning och redovisning av källskatt. Brister i en arbetsgivares källskatteredovisning kan också peka på att även under­laget för andra skatter och avgifter bör kontrolleras närmare.

Bland remissinstanserna synes enighet råda om att den maskinella kon­trollen bör handläggas hos länsstyrelsema. Många länsstyrelser vänder sig dock mot att utredningen inte i sitt förslag har öppnat möjlighet för länssty­relse atl fastställa skatt till betalning när arbetsgivare inte betalar det be­lopp som enligt uppgift i uppbördsdeklaration har innehållits genom skat­teavdrag. Dessa länsstyrelser anser det naturligt att förfarandet med anma­ning kombineras med en sådan möjlighet. Härigenom skulle man få en klar rationalisering och förenkling eftersom betalningsbevakning, fastställelse och framställning om indrivning kunde ske i ett sammanhang.

Flera länsstyrelser är inte heller redo att acceptera utredningens förslag att lokal skattemyndighet skall utföra det kontrollarbete som kan behövas i anslutning till avstämningen mot kontrolluppgiftema. Härvid pekas bl. a. på att länsstyrelsema enligt utredningens förslag skall ha huvudansvaret för all kreditering och att det för detta ansvar förutsätts att länsstyrelsen har kontroll över hela avstämningsarbetet.


 


Prop. 1978/79:161                                                                 81

För egen del får jag anföra följande.

Länsstyrelserna bör enligl min mening också i fortsättningen ha det övergripande ansvaret för krediteringen och kontrollen i fråga om arbetsgi­varnas redovisning av innehållen skatt. Jag anser det vidare ligga i sakens natur att del är länsstyrelserna som skall svara för den del av kontrollen som kan utföras på maskinell väg. Den maskinella avstämningen mellan likvider och uppbördsdeklarationer och mot kontrolluppgifter bör sålunda ankomma på dessa myndigheter. Denna verksamhet behöver dock enligt min mening inte så skarpt avgränsas mot det kontrollarbete som skall ut­föras av lokal skattemyndighet att länsstyrelserna vid konstaterade miss­slämningar underlåter att göra de klarlägganden som på ett enkelt sätt kan nås genom en skriftlig förfrågan eller ett telefonsamtal. Närmare undersök­ning eller kontroll från lokal skattemyndighets sida bör påkallas först när ell klarläggande inte kan erhållas på detta sätt eller utskrivet arbetskort ger anvisning om att närmare kontroll bör vidtas i ett eller annat avseende.

Frågan i vilken utsträckning länsstyrelse bör vidta utredning eller andra åtgärder i anslutning till den maskinella kontrollen sammanhänger i viss mån med förfarandet vid fastställelse av arbetsgivares ansvarighet för in­nehållen skatt. F. n. gäller i detta avseende följande.

Skattebelopp som arbetsgivare har innehållit men inte inbetalt inom fö­reskriven tid får enligt 77 § UBL indrivas hos arbetsgivaren i samma ord­ning som gäller för restförd skatt. Indrivning får dock inte ske förrän vissa åtgärder har vidtagits. Föreskrifter härom finns i UK. Lokal skattemyndig­het skall sålunda upprätta en rapport av vilken framgår hur stort skattebe­lopp som hade bort redovisas och inbetalas. 1 rapporten skall också anges vilken restavgift och tilläggsavgift som utgår. Redovisning skall vidare lämnas för hur det innehållna skaUebeloppet fördelar sig på arbetstagama. Sedan rapporten har färdigställts skall arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra sig över den. Först sedan den för yttrande bestämda tiden har gått till ända kan den lokala skattemyndigheten meddela beslut om arbetsgivarens ansvarighet och översända detta till kronofogdemyndigheten för indriv­ning.

Utredningen föreslår att rapport i vissa fall skall kunna upprättas i en nå­got annan form än den här beskrivna. När frågan om fastställelse bara gäl­ler skillnaden mellan i uppbördsdeklaration redovisad innehållen skatt och inbetalt belopp bör sålunda enligt utredningens mening rapport kunna upp­rättas och beslut om ansvarighet meddelas utan någon fördelning på de oli­ka arbetstagama.

Utredningens förslag har inte föranlett någon erinran från remissinstan­semas sida. Jag anser också för egen del att det inte bör finnas något hin­der mot att förfara på det av utredningen angivna sättet när fastställelsen avser arbetsgivare som inte är skyldig att lämna specificerad redovisning för varje arbetstagare. Det kan dock enligt min mening vara lämphgt att i anslutning till rapporten avfordra arbetsgivaren uppgift om de arbetstagare 6   Riksdagen 1978179. 1 samt. Nr 161


 


Prop. 1978/79:161                                                                  82

för vilka skatten har innehållits. Uppgift härom kan ha värde vid avstäm-ningsförtårandet i samband med krediteringen från kontrolluppgifterna. En tillämpning i enlighet med vad jag här har sagt förutsätter endast en mindre jämnkning i UK:s bestämmelser.

I den mån fastställelse av arbetsgivares ansvarighet på detta sätt kan ske på grundval av arbetsgivarens egna uppgifter skulle det enligt min mening kunna vara till viss fördel om beslut härom också kunde meddelas av läns­styrelsen i anslulning till det maskinella kontrollförfarandet. Jag har med andra ord viss förståelse för de remissinstanser som anser att länsstyrel­serna bör ges möjlighet härtill. Frågan om en arbetsgivares ansvarighet för etl innehållet skattebelopp kan emellertid inte ses som avskild från kon-trollförfarandet i övrigt. Arbetsgivaren kan vara föremål för lokal skatte­myndighets kontroll i fråga om tidigare redovisningsperioder eller i annat sammanhang, som också kan avse ansvarighet för icke innehållen skatt. Del framstår då som önskvärt att myndigheten har den överblick som föl­jer med att alla ärenden om ansvarighet handläggs i en och samma ordning. Jag anser därför att beslutanderätten i fråga om arbetsgivares ansvarighet tills vidare bör ligga kvar hos lokal skattemyndighet.

Frågan hur arbetsuppgifterna också i övrigt på uppbördsområdet slutligt bör fördelas mellan myndighetema bör enligt min mening prövas sedan man fått tillräcklig erfarenhet av det nya uppbördsförfarandet. Av betydel­se blir härvid också hur frågan om de lokala skattemyndighetemas inord­nande i länsstyrelserna löses. Denna fråga utreds f. n. av fögderiutredning­en (Kn 1975:02).

Det förfarande somjag hittills har behandlat har närmast gällt den kon­troll som kan utföras maskinellt i kombination med vad man skulle kunna kalla skrivbordsgranskning. Det beskrivna förfarandet är vidare inriktat på kontroll av att innehållen skatt betalas och redovisas i föreskriven tid och ordning. Härutöver krävs självfallet ofta kontrollåtgärder som för att bli ef­fektiva förutsätter sammanträffande med arbetsgivaren och en genomgång av dennes räkenskaper och anteckningar. Ett sådant granskningsförfaran­de är inte minst viktigt för att kontrollera att arbetsgivare fullgör sin skyl­dighet att verkställa skatteavdrag.

Hur kontrollen bör organiseras och utföras har diskuterats i olika sam­manhang. Bl. a kan nämnas vad RRV uttalade i en rapport av den 13 juni 1975. Verket ansåg att arbetsgivarkontrollen i huvudsak inriktades på granskning av att arbetsgivama inbetalar och redovisar gjorda skatteav­drag. Kontrollen av att arbetsgivama gör riktiga skatteavdrag var enligt verkets bedömning på de flesta håll ringa. Kontrollverksamheten borde därför utökas och organisatoriskt avskiljas från annan verksamhet hos de lokala skattemyndighetema.

Frågan om hur arbetsgivarkontrollen bör bedrivas berördes också i prop. 1977/78: 181. Jag redovisade där utredningens förslag om samord­ning av denna kontroll med de revisioner, som skall utföras genom revi-


 


Prop. 1978/79:161                                                   83

sionsenhetema eller i anslutning till deklarationsgranskningen. Samord­ningen innebär att revisionerna för inkomst- och förmögenhetstaxeringen kombineras med en kontroll av hur arbetsgivaren fullgör sina skyldigheter i fråga om skatteavdrag, mervärdeskatt, arbetsgivaravgifter m. m. Jag ställde mig i princip positiv till förslaget och föreslog i syfte att underlätta samordningen vissa ändringar i bl. a. UBL, lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning och lagen (1959: 552) om uppbörd av vis­sa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. Jag framhöll dock att det inte ännu var möjligt att närmare ange i vilken utsträckning en sådan samordning kunde komma till stånd.

Utredningen har i nu föreliggande delrapport berört kontrollfrågan på nytt. Utredningen pekar därvid på att nuvarande kontrollverksamhet är alltför skrivbordsbunden och behöver kompletteras med granskning på fäl­tet. Försl genom en fältkontroll kan man få den inblick i arbetsgivarens verksamhet och räkenskaper som krävs för att bedöma om arbetsgivaren redovisar utgivna ersättningar på ett från källskattesynpunkt riktigt sätt. Utredningen framhåller vidare betydelsen av att man i samband med käll­skattekontrollen i möjligaste mån granskar arbetsgivarens redovisning be­träffande arbetsgivaravgifter, mervärdeskatt och punktskatter.

Bland remissinstanserna råder enighet om att källskattekontrollen behö­ver förstärkas och i större utsträckning än hittills inriktas på kontroll av att skatteavdrag verkställs i föreskriven ordning. Härvid framhåller många länsstyrelser betydelsen av att källskattekontrollen och kontrollen av mer­värdeskatt och arbetsgivaravgifter samordnas med den revisionsverksam­het för taxeringen som länsstyrelsernas revisionsenheter svarar för. Flera länsstyrelser påpekar också att en offensiv källskattekontroll fömtsätter viss förstärkning av resurserna hos länsstyrelsema och de lokala skatte­myndighetema.

Jag vill för egen del först erinra om att man enligt den nya taxeringsorga­nisationen avsatt stora resurser för deklarationsgranskningen. Denna skall bl. a. breddas och fördjupas genom revisioner som skall utföras av gransk­ningspersonal hos länsstyrelser och lokala skattemyndigheter. 1 enlighet med prop. 1977/78: 181 har vidare öppnats möjlighet att i samband med deklarationsgranskningen företa viss kontroll av räkenskaper, anteckning­ar eller andra handlingar utan att beslut om revision enligt TL meddelas. Förutsättning härför är bl. a. att överenskommelse om detta enklare kon­trollförfarande har träffats mellan taxeringsnämndens ordförande eller föredragande i nämnden och den skattskyldige.

I målsättningen för den nya taxeringsorganisationen ingick att taxerings-revisionema i stor utsträckning skulle vara integrerade, dvs. också omfatta andra skatter och avgifter, såsom källskatt, mervärdeskatt och arbetsgi­varavgifter. Somjag framhöll i prop. 1977/78:181 bör en sådan samordnad kontroll främst vara lämpad för den revisionsverksamhet som bedrivs av länsstyrelsemas revisionsenheter. De revisioner som utförs av dessa enhe-


 


Prop. 1978/79:161                                                   84

ters personal bör enligt min mening regelmässigt syfta till en allsidig kon­troll och alltså avse underlagen för inkomsttaxering, källskatt, mervärde­skatt och arbetsgivaravgifter. Det är naturligtvis önskvärt att man vid de revisioner som utförs i direkt anslutning lill deklarationsgranskningen i möjligaste mån samtidigt bedömer den skattskyldiges redovisning också i nyss nämnda avseenden. Huvudinriktningen på dessa revisioner måste dock av naluriiga skäl vara att erhålla det klarläggande som behövs för åsättande av en riktig taxering i första instans.

Det är å andra sidan uppenbart att den kontroll av källskatt, mervärde­skatt och arbetsgivaravgifter som behöver företas i form av revision eller annars vid besök hos företagaren inte kan byggas enbart på en samordning med taxeringsrevisioner eller annan granskning för taxeringen. Härutöver krävs en fältkontroll i direkt anslutning till lokal skattemyndighets befatt­ning med de olika skatterna och avgifterna. Lokal skattemyndighet bör så­lunda företa revisioner i fråga om källskatt till vilka impulser fås genom det maskinella avstämningsförfarandet eller på annat sätt, t. ex. genom påpe­kande från tjänsteman som har granskat arbetsgivarens självdeklaration el­ler deklaration för mervärdeskatt. Lokal skattemyndighet bör också i före­kommande fall mer ingående konlrollera att arbetsgivaravgift redovisas på rätt sätl.

Som jag har sagt fömt är det inte ännu möjligt att mer bestämt ange i vil­ken utsträckning taxeringsrevisioner eller annan granskning i samband med taxeringsarbetet också kan tillgodose behovet av kontroll beträffande källskatt m. m. Erfarenheter behöver först vinnas av den nya taxeringsor­ganisationen. RSV bedriver vidare f, n. ett utvecklingsarbete för att klar­lägga hur de olika skatterna och avgifterna bör ses i förhållande lill varand­ra med tanke på möjligheterna att åstadkomma en lämplig fördelning och avvägning av kontrollinsatserna. Det är självfallet önskvärt att ett sådant klarläggande och, med hänsyn därtill, en bedömning av kontrollförfaran­det sker så snart det blir möjligt. Jag avser att återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang.

7    Redovisning av skatteavdrag på artistersättning

Utredningen tar i sin rapport också upp några frågor som rör bestämmel­sema i kungörelsen (1969: 5) om skatteavdrag i vissa fall från artistersätt­ning (Ask). Bestämmelsema, som har utfärdats med stöd av 3§ 3 mom. andra stycket UBL, reglerar de fall då ersättning som utges för artistisk verksamhet inte utgör den skaltskyldiges huvudsakliga inkomsi av tjänst. Skatteavdrag skall då verkställas med 40% av det utbetalda beloppet efter avdrag för särskilt beräknad reseersättning. Innehållen skatt skall av upp­dragsgivaren betalas inom 14 dagar lill artistskattekontot hos länsstyrelsen i Örebro län.


 


Prop. 1978/79:161                                                                 85

De förslag som utredningen lägger fram gäller tiden för inbetalning av in­nehållna skattebelopp och lillämpning av bestämmelsema vid engagement som avses vara kortare tid än en vecka. Förslagen har inte föranlett några uttalanden från remissinstansemas sida. Jag är inte för egen del beredd att nu ta ställning till dessa frågor, som enligt vad jag under hand har medde­lats kommer att övervägas ytterligare inom RS-projektet. Jag vill därför i nu förevarande sammanhang bara föreslå några ändringar som betingas av mina förslag i lidigare avsnitt. Bestämmelsema är av sådan karaktär att de bör meddelas i form av lag.

Om innehållen skalt inle betalas i föreskriven tid är uppdragsgivaren en­ligt 6§ Ask skyldig att lämna länsstyrelsen skriftligt meddelande om storle­ken av den innehållna skatt som hade bort betalas in. Meddelandet skall lämnas inom den tid som gäller för inbetalningen. Vid underlåtenhet att fullgöra denna skyldighet utgår restavgift med två procent av det skattebe­lopp för vilket uppgift inle har lämnats. Reslavgiflen utgår enligt hänvis­ning i 7§ Ask till bestämmelsema om restavgift i 58 § UBL.

Enligt den ordning som enligt mill förslag skall gälla för inbetalning av innehållen skatt kommer arbelsgivare vid försumlighet alt lämna föreskriv­na uppgifter inte att påföras någon restavgift. Vid underlåtenhet att lämna uppbördsdeklaration i rätt tid skall i stället utgå förseningsavgift. Nuvaran­de bestämmelse i UBL om restavgift efter två procent slopas därför. De skäl somjag har angett för mitt förslag om förseningsavgift vid försummad redovisning enligt UBL talar enligt min mening för att också underlåtenhet att lämna meddelande enligt Ask bör förenas med skyldighet att utge sådan avgift i stället för restavgift. Jag föreslår därför att 6 § Ask förses med hän­visning till bestämmelserna om förseningsavgift i 54§ 3 mom. UBL. Samti­digt bör hänvisningen till 58 § UBL i 7 § Ask utgå till den del den avser den Ivå-procentiga reslavgiflen.

8    Skatteavdrag på pension m. m.

Enligt 10 § andra stycket d) UBL skall avdrag för preliminär A-skatt inte verkställas på sådan pension, livränta eller från försäkringsanstalt utgåen­de annan skattepliktig ersättning, som uppgår till högst 3 000 kr. för år. Frän denna bestämmelse görs dock vissa undantag. Bl. a. undantas pension och vårdbidrag som utgår på grund av lagen (1962:381) om allmän försäk­ring.

RSV har i skrivelse fill regeringen den 25 april 1978 lagt fram förslag till höjning av beloppsgränsen. Verket redovisar härvid inledningsvis syn­punkter som har framförts i frågan av Svenska försäkringsbolags riksför­bund. Förbundel har sålunda framhållil atl nuvarande beloppsgräns har gällt sedan år 1962 och numera är för låg för atl ge den lindring i försäk­ringsbolagens källskattearbete som den var avsedd atl medföra. Den mesl


 


Prop. 1978/79:161                                                   86

betungande delen av detta arbete sägs bestå i den årliga kontrollen av hu­ruvida mottagama betalar A-skatt eller B-skatt och, i del förra fallet, huru­vida utbetalt belopp utgör mottagarens huvudsakliga inkomst av tjänst el­ler inte. Enligl förbundets mening bör beloppsgränsen nu höjas så alt den motsvarar det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som gäller vid beskattningsårets ingång.

RSV delar förbundets uppfattning att nuvarande beloppsgräns genom penningvärdesförändringen har kommit atl bli för låg. En höjning till bas­beloppet anser verket dock vara alltför stor. Den skulle i många fall kunna leda till kvarstående skatt. En tänkbar lösning kunde enligt verkels mening vara atl knyta beloppsgränsen till basenheten enligt lagen (1977: 1071) om basenhet enligt 10 § I mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. Den­na basenhet är vid 1979 års taxering 5000 kr. och vid 1980 års taxering 5 400 kr. Verket anser det dock av prakliska skäl bättre att välja en fast be­loppsgräns och förordar att den sätts vid 6000 kr.

Den fråga om beloppsgräns för vilken jag har redovisat här bör enligt min mening avgöras i nu förevarande sammanhang.

Jag ser riksförbundels önskemål om en höjning av beloppsgränsen som berättigat. Jag delar å andra sidan RSV:s uppfattning alt en höjning till bas­beloppet skulle vara alltför stor. Detta belopp var för december 12600 kr. Det är uppenbart att riskema för att kvarstående skatt skall uppkomma ökar betydligt om inkomster av denna storlek undantas från skatteavdrag. Jag anser atl RSV:s förslag innebär en rimlig avvägning. Beloppsgränsen bör dock med fördel kunna anknytas lill basbeloppet. Med hänsyn till det nyss sagda bör den bestämmas till hälften av basbeloppet för december månad året före det år ersättningen utges. Jag föreslår att 10 § UBL ändras i enlighet härmed.

9    Anstånd

Utredningen föreslår vissa ändringar i UBL:s beslämmelser om anstånd. Dessa förslag innebär med ell undantag inte någon avvikelse från nu gäl­lande grunder för meddelande av anstånd. De begränsas huvudsakligen till vad utredningen har ansett påkallat på gmnd av atl skatt i fortsättningen inte skall erläggas under uppbördstermin utan betalas senast den 18 i upf>-bördsmånad. För att få ett enkelt system för myndighetemas bevakning av meddelade anstånd föreslår utredningen vidare atl anståndstidema alltid skall löpa lill den 18 i uppbördsmånad. Detta förslag avspeglas också i de ändringar som utredningen föreslår i anståndsbestämmelsema.

Remissinstansema har i sak inle haft någol att erinra mot utredningens lagtextförslag. Jag kan också i stort sett ansluta mig till det. Ändringama bör dock enligl min mening kunna förenklas genom atl de i större utsträck­ning ansluts till nuvarande lagtext än som har skett i utredningens förslag.'


 


Prop. 1978/79:161                                                                  87

Jag delar utredningens uppfattning att det från bevakningssynpunkt skulle vara till fördel att regelmässigt låla anstånd löpa ut den 18 i uppbördsmå­nad. En sådan ordning behöver dock enligt min mening inte påverka ut­formningen av UBL:s anslåndsbeslämmelser. Dessa bör liksom hittills ange vissa tidsramar. Närmare anvisningar om förfarandet bör utfärdas av RSV. Mitt förslag i här berörda avseenden till lagtexländringar i 48 § 1 och 2 mom., 49§ 3 mom. och 50§ torde inle kräva någon ytterligare kommen­tar. Beträffande förslaget till 49 § 3 mom. vill jag dock framhålla följande.

Skattskyldig, som har anfört besvär över taxering eller exempelvis gjort ansökan angående skatteberäkning för ackumulerad inkomsi, kan enligt 49 § beviljas anstånd i avvaktan på beslul med anledning av besvären eller ansökningen. Enligt 49 § 3 mom. får anståndet meddelas att gälla längst in­till dess två månader har förflutit från dagen för beslutet. Utredningen har föreslagit alt bestämmelsen ändras så, atl anstånd kan medges till den 18 i den uppbördsmånad som infaller närmast efter det att två månader har för­flutit frän dagen för beslutet. Jag anser emellertid som jag fömt har nämnt att bevakningsförfarandet inte bör påverka anståndsbestämmelsema. An-ståndsliden bör också i fortsättningen avse vissl anlal månader efter be­slutsdagen. Nuvarande lidsintervall om två månader har i praktiken visat sig vara för kort med tanke på alt den skallskyldige bör få rimlig tid på sig för belalning sedan han har fått kännedom om beslutet. Jag föreslår att an­stånd enligt 3 mom. skall kunna meddelas atl gälla till dess tre månader har förflutit från beslutsdagen.

Utredningen har slulligen föreslagil att beslutanderätten i några an­ståndsfrågor skall flyttas från länsslyrelsen till lokal skattemyndighet.

F. n. gäller enligt 49 § 2 mom. UBL atl fråga om anstånd med betalning av skaft på gmnd av ansökan om skatteberäkning för ackumulerad in­komst eller om befrielse från erläggande av skalt, som har påförts avliden eller hans dödsbo, skall prövas av länsstyrelsen. Utredningen föreslår att beslutanderätten i fråga om anstånd i samband med yrkande om särskild skatteberäkning skall fördelas mellan lokal skattemyndighet och länssty­relse enligt bestämmelsema i 49§ 1 och 2 mom. angående anstånd vid be­svär eller framställning om rättelse av taxering, som har blivit oriklig på grund av felräkning, misskrivning eller annal uppenbart förbiseende. Be­träffande anstånden i samband med ansökan om dödsbobefrielse föreslår utredningen all beslutanderätten helt läggspå lokal skattemyndighet.

Bakgrunden lill utredningens förslag är atl ärendena om ackumulerad in­komst och dödsbobefrielse av ulredningen i en tidigare rapport (Delrap­port 1976: 1) har föreslagits överflyttade från länsskatlerätt lill laxerings-nämnd. Enligt det förslag somjag lade fram i prop. 1977/78: 181 och som antogs av riksdagen (rskr 1977/78:362) kan emellertid ansökan om särskild skatteberäkning göras hos såväl taxeringsnämnd som länsskatterätt. Jag lade vidare inte fram något förslag om överflyttning av ärendena om döds­bobefrielse till taxeringsnämnd. Somjag framhöll i propositionen anserjag


 


Prop. 1978/79:161                                                    88

det inte lämpligt att belasta taxeringsnämndema med dessa ärenden i sam­band med övergången till den nya taxeringsorganisationen. Det finns där­för enligt min mening inte anledning att nu ändra gällande ordning enligt vilken det ankommer på länsstyrelsen att beslula i dessa anständsfrägor.

Jag har inledningsvis antytt att utredningen också har lagt fram ett för­slag som innebär uividgning av skattskyldigs möjligheter att erhålla an­stånd med inbetalning av skatt. Utredningens förslag avser fall då skatt­skyldig har blivit beskaUad för en och samma inkomst eller förmögenhet både här i landet och i främmande stat med vilken avtal för undvikande av dubbelbeskattning har ingåtts. Utredningen föreslår att skattskyldig som gör gällande att han har beskattats i strid med avtalet skall kunna beviljas anstånd med skatt, kvarskatteavgift eller ränta till belopp som betingas av vad han har betalt i skatt till den andra staten. För att anstånd skall kunna meddelas förutsätts enligt utredningens förslag - förutom att den utländ­ska skatten har betalts helt eller delvis - att den skattskyldige i föreskri­ven ordning gjort framställning om att åtgärder vidtas för undvikande av dubbelbeskattning. Fråga om anstånd skall prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen har förordnat atl handlägga ärenden enligl dub­belbeskattningsavtal. Utredningen föreslår att bestämmelsema tas in i ett nytt 2 a mom. lill 49 § UBL.

Uiredningens förslag står i huvudsaklig överensstämmelse med vad RSV har förordat i skrivelse den 7 juli 1977 till budgetdepartementel. För egen del får jag anföra följande.

Ärende som har samband med tillämpningen av dubbelbeskattningsavtal handläggs av regeringen eller, efter regeringens förordnande, RSV. Det är enligt min mening rimligt att regeringen och RSV får möjlighet att meddela anstånd med erläggande av skatt, restavgift eller ränta i samband med att fråga om tillämpningen av ett dubbelbeskattningsavtal övervägs. Anstånd bör kunna lämnas också i vissa andra fall än de fall av dubbelt skatteuttag som har beskrivits av utredningen. Jag tänker härvid närmast på den situa­tionen då skattskyldig har beskattats i Sverige för viss inkomst eller förmö­genhet men sannolika skäl talar för att med en riktig avtalstillämpning svensk skall icke skulle ha utgått. Förutsättning för anstånd bör vara att den skattskyldige i anslutning lill sin ansökan om prövning av avtalets till-lämpning i förekommande fall visar all den utländska skatten har betalts helt eller delvis och att regeringen eller RSV anser atl tillämpningen av av­talet bör prövas närmare. Med hänsyn till dessa beskattningsärendens spe­ciella karaktär bör anståndsbestämmelsema kunna begränsas lill föreskrift om att regeringen eller RSV får medge skattskyldig anstånd med inbetal­ning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta när fråga om tillämpningen av dubbelbeskattningsavtal tas upp till prövning. Jag föreslår att sådana be­stämmelser tas in i ett nylt 2 a mom. lill 49 § UBL. Mol RSV:s beslul i fråga om anstånd bör talan ej få föras. Föreskrift härom bör ges i 86§ 2 mom. UBL.


 


Prop. 1978/79:161                                                                 89

Jag vill avslutningsvis nämna att fiera remissinstanser har uttalat önske­mål om atl lokal skattemyndighet skall kunna meddela skattskyldig an­stånd vid laxeringsbesvär med mindre bundenhet till taxeringsintenden­iens slällningstagande än som f. n. är fallet enligt 49 § I mom. 2) TL. För­slag lill ändring i sådan riktning har lagts fram av RSV i skrivelse den 28 ju­ni 1978 till regeringen. Detta förslag avserjag att ta ställning till i ett senare sammanhang.

10   Restlängd m. m.

Enligt gällande ordning skall länsstyrelsen upprätta restlängd över debi­terad skatt (preliminär B-skatt, tillkommande skatt och kvarstående skatt) som inte har betalts i rätt tid. Ett exemplar skall överiämnas till kronofog­demyndigheten senast inom två månader efter uppbördslerminen. 1 läng­den las i princip med varje skattebelopp som är obetalt vid uppbördstermi­nens utgång. Vid längdens upprättande är det dock möjligt att undanta be­lopp som har eriagts för sent men innan längden är färdigställd. 1 praktiken restförs därför inte belopp som betalas senast vid utgången av månaden ef­ter uppbördsmånaden. På beloppet beräknas däremot restavgift i vanlig ordning.

Utredningen framhåller att nuvarande ordning medför atl man i restläng-den också lar med belopp som skattskyldig på grund av anstånd enligl 48 eller 49 § UBL inte behöver betala föirän vid en senare tidpunkt efter läng­dens upprättande. Utredningen anser denna ordning otillfredsslällande och pekar därvid särskilt på att upplysningar lämnas ur längden till inkas-sobyråer, kreditinstitut m.fl.

Utredningen föreslår att skattebelopp som omfattas av anstånd vid rest-längdens upprättande inte skall tas med i denna. Införing i restlängd skall ske först om den skattskyldige försummar att betala skattebeloppet vid an-slåndstidens utgång. Enligt utredningens förslag skall vidare såvitt gäller anstånd enligt 48§ lokal skattemyndighet, och inte som f.n. kronofogde­myndighet, inför varje uppbördstillfälle bevaka de anstånd som då löper ul. Belopp som betalas senasi vid anståndstidens utgång skall registreras i vanlig ordning i centrala skatteregistret. Om betalning inle eriäggs i rätt tid skall en betalningspåminnelse skickas till den skaltskyldige. Denne får där­med någon ytteriigare tid på sig för att belala och undvika att bli införd i restlängd. Beträffande anstånden enligt 49 § UBL föreslår utredningen att dessa direkt registreras i centrala skatteregistret via terminal. Både bevak­nings- och påminnelseförfarandet kan därmed ske maskinellt hos länssly­relsen i fråga om dessa anstånd. Utredningen framhåller att den i del fort­satta utredningsarbetet kommer att undersöka möjlighelema att också be­handla anstånden enligt 48§ UBL maskinellt.

Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga ställer sig


 


Prop. 1978/79:161                                                    90

positiva till förslagel att skattebelopp, som omfattas av anstånd, skall un­dantas vid restlängdens upprättande. Datainspektionen framhåller atl för­slaget innebär stora fördelar från integriletsskyddssynpunkt och flera re­missinstanser vill understryka angelägenheten av all förslagel genomförs. Utredningens förslag om hur bevakningen bör tillgå tillstyrks också all­mänt. Några remissinstanser anser dock atl även anstånden enligt 48 § re­dan från början bör bevakas maskinellt. För egen del fär jag anföra föl­jande.

F. n. finns inle några närmare bestämmelser i lag om vilka belopp som skall föras in i restlängd. 1 57 § andra stycket UBL sägs bara atl länsstyrel­sen skall anteckna inbetald skal för varje skattskyldig och upprätta rest­längd i den ordning som regeringen beslämmer. Frågan har inte heller reg­lerats närmare i UK. Föreskrift finns endast om alt länsslyrelsen efter var­je uppbördstermin skall registrera inbetald skatt, upprätta restlängd i tvä exemplar och skriva ut de indrivningshandlingar som RSV har bestämt (51 § UK). Hur belopp som omfattas av anstånd bör registreras är därför med nuvarande lagstiftning en fråga av administrativ art.

Restlängden är närmast avsedd atl uigöra en förteckning över obetalda skatter som skall ligga till gmnd för indrivningen. Att belopp, som omfat­tas avanslånd och alltså inte är aktuella för indrivning ändå tas med i rest-längden får bl. a. ses mot bakgrund av att en sådan ordning i ett tidigare tekniskt mindre utvecklat registreringsförfarande torde ha framstått som mesl praktisk. Underiaget för restlängden begränsades därigenom Ull upp­gifter om obetalda belopp vid uppbördsterminens utgång och bevakningen av anstånden kunde förläggas till indrivningsmyndighetema. Med etl ADB-förfarande följer emellertid helt andra möjligheter att beakta anstån­den vid restlängdens upprättande och att samtidigt ordna bevakningen och den s.k. kvittningen på ett rationellt sätt. Genom kvittning kan skattebe­lopp, som skall återbetalas tas i anspråk för betalning av restförd skatt. Kvittning får ske även om anstånd har meddelats. Enligt anvisningar, som har utfärdals av RSV skall dock kvittning regelmässigt inte ske när obetalt skattebelopp omfattas av anstånd enligt 49 § UBL.

Jag delar utredningens och remissinstansemas uppfattning att man så långt möjligl bör undvika alt i restlängden införa skattebelopp som på gmnd av anstånd skall betalas först efter den tidpunkt som längden avser. 1 restlängd bör enligt min mening i princip bara tas med belopp i fråga om vilka betalningsförsummelser föreligger vid längdens upprättande.

Enligt vad utredningen har uttalat bör det ändrade förfarandet tillämpas fr. o. m. uppbördsåret 1980/81, dvs. första gången i fråga om restlängden för mars 1980. Jag har emellertid under hand underrättats om att upplägg­ningen av del nya registrerings- och bevakningsförfarandet kan kräva nå­got längre tid än som från början beräknades.

En viss förskjutning kan bl. a. behövas för ytterligare överväganden om ordningen vid bevakning och kvittning beträffande skattebelopp som om­fattas av anstånd enligt 48 § UBL.


 


Prop. 1978/79:161                                                   91

Enligt vad jag har sagt fömt bör närmare föreskrifter om restlängdens upprättande och förfarande i fråga om registrering och bevakning av an­stånd även i fortsättningen kunna meddelas i administrativ ordning. Jag föreslår att frågan löses så att det nu i princip slås fast att restlängd skall upprättas i enlighet med vad jag förut har uttalat. Den nya ordningen bör tillämpas så snart de tekniska förutsättningama föreligger. Det bör ankom­ma på RSV att göra anmälan härom till regeringen.

Nuvarande bestämmelser om kvittning i 51 § och 68 § 4 mom. UBL gäller bara restförd skatt. Eftersom skattebelopp, som omfattas av anstånd, f n. förs in i restlängd, blir kvittningsförfarandet tillämpligt också i fråga om så­dana skattebelopp. Så blir däremot inte fallet när den av mig förordade ordningen har genomförts. Jag föreslår att bestämmelsema redan nu änd­ras så att kvittning i dessa fall blir möjlig med det ändrade restlängdsförfa-randet. Jag förutsätter att kvittningsbestämmelsema också i fortsättningen lillämpas i överensslämmelse med de anvisningar som RSV redan tidigare har utfärdat. Förslag till ändring av 51 § och 68§ 4 mom. har utarbetats i enlighet med det sagda. Därvid har också gjorts vissa redaktionella jämk­ningar.

Utredningen har också lagl fram ett annat förslag i fråga om restlängden. Enligl förslaget skall restlängdens upprättande föregås av ell påminnelse-förfarande. Den skaltskyldige skall erinras om sin beialningsförsummelse och ges tillfälle atl betala skallebeloppet inom viss tid för alt därmed und­vika aft bli införd i längden. Om den skaltskyldige har erinringar mot på­minnelsen har han möjlighet att framföra dessa till länsslyrelsen eller lokal skattemyndighet. En sådan erinran kan exempelvis gälla upplysning om att arbetsgivaren verkställt avdrag för den kvarstående skallen och att den skattskyldige alltså har fullgjort sin betalningsskyldighet i rält fid. Påmin­nelseförfarandet skall vidare enligt uiredningens förslag kombineras med en på särskilt sätt beräknad restavgift. Enligt vad jag har erfarit under hand skulle föreslagna rutiner kunna tillämpas tidigast år 1981.

Uiredningens förslag har blivit föremål för starkt delade meningar hos remissinstansema och jag är inte beredd att nu ta sluilig ställning till för­slaget. Till frågan om ett påminnelseförfarande och restavgiflens ulform­ning på uppbördsområdet återkommer jag därför i ett senare sammanhang.

Det förslag till betalningsförfarande som jag har lagt fram i fråga om skattskyldigs och arbetsgivares inbetalning av skall fömtsätter dock redan nu vissa mindre jämkningar i UBL:s reslavgiftsbestämmelser. 1 58§ 1 mom. UBL bör sålunda anges att restavgift utgår om skattskyldig eller ar­betsgivare underlåter att betala skatt i tid och ordning som föreskrivs i UBL. Nuvarande bestämmelser i momentels tredje och fjärde stycken bör vidare utgå. Del ändrade betal ni ngsförfarandel kräver också en följdänd­ring i 77 §. Jag förutsätter slutligen att de skattskyldiga genom RSV:s för­sorg informeras om att skatt, som inte har betalts i rätt tid, kan erläggas i vanlig ordning till länsstyrelsen fram till tiden för restlängdens upprättande


 


Prop. 1978/79:161                                                    92

och att restföring därmed undviks. De skattskyldiga bör också upplysas om att utgående restavgift bör betalas samtidigt med atl skattebeloppet er-läggs.

11    Särskild taxering för beräkning av preliminär B-skatt, m. m.

Jag skall i detta avsnitt ta upp en del frågor som huvudsakligen är av rent teknisk natur och endast i begränsad utsträckning har föranlett uttalanden frän remissinstansema.

Enligt 13 § första stycket UBL skall vid beräkning av preliminär B-skatt hänsyn tas till preliminär A-skaft som den skattskyldige har att eriägga för vissa inkomster. Exempel på sädana inkomster är ersättning för artistisk verksamhet och sjukpenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Utredningen framhåller att det i flertalet fall torde vara omöjligt atl förutsä­ga hur stor A-skatt som kommer att utgå. Ulredningen föreslår därför före­skrift om att bestämmelsen skall tillämpas "då så kan ske." Jag biträder förslagel.

Preliminär B-skatt skall regelmässigt utgå med belopp som svarar mol den slutliga skatt, som har påförts den skattskyldige året före det inkomst­år under vilket skatten skall betalas. B-skatt skall dock i vissa fall beräknas med ledning av särskild taxering till statlig och kommunal inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Till grund för taxeringen skall i allmänhet ligga en preliminär självdeklaration från den skattskyldige.

Särskild taxering skall enligl 13 § andra stycket UBL ske när skaltskyldig vid taxeringen året före inkomståret inte har erhållit slutlig skatt i den kom­mun där B-skatt skall debiteras men kan antas bli taxerad där året efter in­komståret.

Enligt 13 § tredje stycket skall B-skatt beräknas enligt särskild taxering om det med sannolikhet kan antas alt för inkomståret taxerad inkomst kommer alt avvika från den taxerade inkomsten året före inkomståret med minst en femtedel av denna inkomst. Avvikelsen skall dock vara minst 600 kr. B-skatt får beräknas på grundval av särskild taxering också när särskil­da omständigheter ger anledning till det. Sådan omständighet kan föreligga vid nedsatt skatteförmåga eller mer betydande skillnad mellan annars utgå­ende preliminär skatt och påräknelig sluilig skatt.

Utredningen påpekar att bestämmelsen i andra stycket om särskild taxe­ring reglerar två situationer. Den ena är den när skattskyldig har flyttat från en kommun till en annan. När så är fallet har särskild taxering ansetis befogad med hänsyn till att en flyttning ofta är förenad med ändring i den skattskyldiges inkomstförhållanden. Bestämmelsen om särskild taxering skall här ses också mot bakgrund av alt lokal skattemyndighet i inflylt-ningskommunen tidigare inte hade kännedom om senast påförda slutliga skatt. Numera får den lokala skattemyndigheten uppgift härom. Den andra


 


Prop. 1978/79:161                                                   93

situationen är den när skattskyldig inte över huvud taget har blivit påförd slutlig skatt året före inkomståret.

Utredningen anser att B-skatt bör beräknas enligt särskild taxering när större ändring av B-skatten är påkallad. Bestämmelsen i 13 § andra stycket bör därför enligt utredningens mening begränsas till fall när skattskyldig in­te över huvud laget har blivit påförd någon slutlig skatt året före inkomst­året. Utredningen påpekar alt en sådan utformning av stadgandet i för­ening med föreskrifterna om avgivande av preliminär självdeklaration i 17 § medför alt B-skatt kommer atl beräknas med ledning av särskild taxe­ring när detla är påkallat. Med tanke på att skattskyldigs taxering kan bli så låg att någon skatt inte utgår föreslår utredningen att andra stycket också ändras så att hänsyn skall tas till - i stället för taxeringen - den slutliga skatt som kan antas bli påförd.

Beträffande 13 § tredje stycket föreslår ulredningen ändring i två avseen­den. Ulredningen erinrar härvid om att ulredningen i tidigare delrapport 1976: 1 har föreslagil alt all taxering skall ske i den skaltskyldiges hemorts­kommun. Bestämmelsema i tredje stycket bör därför enligl utredningens mening ändras så atl därav framgår att beräkningen av B-skatt skall ske med hänsyn till den skaltskyldiges samtliga taxeringar. Utredningen har vidare funnit att nuvarande belopp om 600 kr. är för litet för att fylla någon nämnvärd funktion vid tillämpningen av femtedelsregeln. Utredningen föreslår alt beloppet höjs till 1 000 kr.

Utredningens förslag har allmänt godtagits av remissinstansema. Från några håll har dock påpekats att femledelsregeln i kombination med utred­ningens förslag att B-skatt under 600 kr. inte skall påföras leder till alt en inkomstgräns på 1 000 kr. inte kommer att fylla någon funktion. Belopps­gränsen anses i stället böra sättas vid 3000 kr.

För egen del får jag anföra följande. Jag anser i likhet med utredningen att man nu med fördel kan ändra 13 § andra slyckel så atl debitering av B-skatt normalt kan ske på grundval av slutlig skatt som har påförts året före inkomståret i annan kommun än inflyttningskommunen. Jag ansluter mig också till utredningens förslag att frågan om särskild taxering skall göras beroende av huruvida slutlig skatt kan antas komma atl påföras. Del är en­ligl min mening likaså befogal med en beloppshöjning. Som vissa remiss­instanser har påpekat bör dock beloppel vara större än 1 000 kr. Jag före­slår att nuvarande beloppsgräns på 600 kr. höjs lill 2000 kr.

Jag är däremot inte nu beredd atl föreslå ändring i 13 § tredje stycket för att i enlighet med utredningens förslag utmärka att skattskyldigs samlade taxering skall ligga till gmnd vid beräkningen av B-skatt. En sådan ändring sammanhänger med utredningens tidigare förslag att taxeringsnämnden i hemortskommunen skall verkställa laxering av den skattskyldiges för­värvskällor i annan kommun. Till denna fråga ämnar jag inte ta slällning nu utan återkommer härtill i ett senare sammanhang.

Jag föreslår att 13 § ändras i enlighet med vad jag har sagt. Också vissa redaktionella ändringar bör vidlas.


 


Prop. 1978/79:161                                                    94

Som jag har nämnt tidigare gmndas särskild taxering för beräkning av preliminär B-skatt i allmänhet på en preliminär självdeklaration från den skallskyldige. Beslämmelse om skyldighet alt ulan anmaning lämna dekla­ration finns i 17 §. Fömtsällningarna för att sådan skyldighet skall föreligga svarar i stort sett mot vad som enligl 13 § fömtsatts för att B-skatt skall be­räknas enligl särskild taxering.

Ulredningen föreslår att bestämmelsema i 17 § ändras i överensstäm­melse med vad utredningen har förordat i fråga om 13 § andra och Iredje styckena. Jag biträder förslaget. Beloppsgränsen bör dock i likhet med vad jag har förordat i fråga om 13 § sättas vid 2 000 kr.

På debetsedlama för preliminär skatt anges efter vilka grunder som av­drag i enlighet med lokal skattemyndighets beslut skall verkställas för pre­liminär A-skatt resp. med hur slort belopp preliminär B-skatt skall betalas. Dessa gmnder eller belopp kan dock ändras av lokal skaltemyndighet om det kan antas att bättre överensslämmelse därigenom erhålls mellan den preliminära och den slufiiga skatten. Beslul om sådan jusiering - s. k. jämkning - skall enligt 45 § 1 mom. UBL meddelas bl. a. när skaltskyldig gör sannolikt eller det annars framstår som troligt för myndigheten att den preliminära skatten kommer att avvika från den slutliga skatten på grund av ändring i inkomst eller vissa avdrag eller av annan anledning. Jämkning av preliminär A-skatt bör dock bara vidtas om skatt därigenom kommer att las ul med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som annars skulle vara fallet. Om ändringen i den preliminära skatten understiger 25 kr. skall jämkning inte ske. En spärregel finns också beträffande preliminär B-skatt. Sådan skalt bör sålunda jämkas endasi när påräknelig inkomsi över- eller understiger den tidigare antagna inkomsten med minst en femtedel, dock med minst 600 kr.

Utredningen anser atl de här återgivna bestämmelsema bör ändras på vissa punkter. Utredningen påpekar att 25-kronorsregeln vid jämkning av preliminär A-skatt inte fyller någon funktion och därför kan utgå. Enligt ut­redningens mening bör vidare beloppsgränsen vid jämkning av preliminär B-skatt höjas från 600 till 1000 kr. i överensstämmelse med vad ulredning­en har föreslagit i fråga om beloppsgränsema i 13 och 17 §§ UBL. Utred­ningen förordar ocksä all femtedelsregeln vid jämkning av preliminär B-skatt bör ställas i relation till påräknelig taxerad inkomst i stället för som f n. påräknelig inkomst.

Jag har lidigare föreslagit att de beloppsgränser som enligt 13 och 17 §§ gäller i fråga om preliminär taxering och preliminär självdeklaration för B-skatt skall höjas från 600 till 2000 kr. Samma beloppsgräns bör enligt min mening tillämpas vid jämkning av sådan skatt. Jag anser vidare i likhet med utredningen atl den nämnda 25-kronorsregeln kan slopas. Jag biträder ock­så utredningens förslag alt femtedelsregeln vid jämkning av B-skatt skall ställas i förhållande till påräknelig taxerad inkomst. En sådan beslämmelse lorde överensstämma med tillämpningen av nuvarande föreskrift. Jag före-


 


Prop. 1978/79:161                                                   95

slår att 45 § 1 mom. ändras i enlighet med vad jag har sagt här. 1 anslutning härtill bör också några mindre ändringar av redaktionell natur göras. För­slaget medför att anvisningama i punkt 4 till 45 § kan utgå.

Ulredningen har även lagt fram förslag lill viss ändring av 45 § 2 mom. UBL. Härom får jag anföra följande.

Enligt delta stadgande kan lokal skattemyndighet i samband med jämk­ning besluta om återbetalning av för mycket inbetald preliminär skatt. För­utsättning härför är att den inbetalda preliminära skatten beräknas över­skjuta motsvarande slutliga skalt med minst en femtedel av denna skatt, dock minst 100 kr. När särskilda omständigheter föreligger kan dock åter­betalning av för mycket eriagd skalt ske även om här angivna villkor inte är uppfyllt.

Utredningen föreslår att den angivna beloppsgränsen pä 100 kr. med hänsyn till förändringama i penningvärdet höjs lill 500 kr. Förslaget har från remissinstansemas sida föranlett synpunkter i olika riktningar.

Sålunda framhålls atl förtidsåterbelalningama tenderar atl öka och atl förfarandet är arbetskraftskrävande. Förfarandet bör därför i varje fall av­vägas så att återbetalning normalt inte sker före den 15 juni under taxe­ringsåret. En remissinstans anser atl man bör inrikta sig på alt så småning­om helt slopa möjligheten till förtida återbetalning. 1 avvaktan härpå bör reglema skärpas avsevärt. Ett par remissinstanser förordar alt beloppel höjs till minst 1 000 kr. Den åsikten framförs också atl en höjning lill 1000 kr. inle skulle begränsa antalet återbetalningar på något beiydande sätt. Beloppsgränsen bör i stället sältas vid 3 000 kr. Några remissinstanser före­slår att femtedelsregeln kompletteras med bestämmelse som medger såväl jämkning som återbetalning när skatten nedsätts med minst 3000 kr.

För egen del får jag anföra följande. Den normala ordningen för återbe­talning av för mycket eriagd preliminär skaft bör enligt min mening vara att överskjutande belopp betalas ut i samband med atl debetsedlarna på slutlig skatt översänds till de skattskyldiga. Jag vill erinra om alt den skatiskyldi­ge därvid tillgodoräknas ränta. Frågan i vilken mån man bör frångå denna ordning och öppna möjlighet lill lidigare återbetalning blir närmasl beroen­de av vilka hänsyn man anser sig böra ha att ta till ä ena sidan de skattskyl­diga och å den andra önskemålet om att uppbördssystemel fungerar på ett så enkelt och rationellt sätt som möjligt.

Jag anser att den avvägning mellan dessa båda intressen som ligger i nu­varande bestämmelser i stort selt framstår som tillfredsställande. Jag tän­ker härvid inte minsl på atl återbetalning kan medges utan hinder av femte­delsregeln när särskilda omständigheter föreligger. Sådana omständigheter kan vara nedsatt skalteförmåga, sjukdom, arbetslöshet eller utflyttning ur riket. Del bör också nämnas atl RSV i anvisningar (Du 1971: 15) harullalat att återbetalning bör ske när skallen nedsätts med minsl 3000 kr. Jag före­slår därför alt nuvarande beslämmelse behålls med undanlag för den juste­ring av beloppsgränsen till 500 kr. som utredningen har förordat.


 


Prop. 1978/79:161                                                             96

12    Skattelängd m.m.

Enligt de riktlinjer för taxeringsorganisationen i första instans som riks­dagen antog på förslag i prop. 1975; 87 (SkU 1975: 31, rskr 1975: 299) god­kändes i princip att uppgifter om laxeringen och debiteringen redovisas i en och samma längd. Förslag till en sådan samordning av inkomst- och de­biteringslängderna lade ulredningen fram i sin delrapport 1977: I. Delta förslag bygger på de synpunkter angående längdföringen som redovisades i en tidigare delrapport 1976; 1. Utredningens förslag har inte förut behand­lats av mig. Somjag framhöll i prop. 1977/78: 181 angående ny taxeringsor­ganisation m. m. avsåg jag att återkomma till förslaget i etl senare sam­manhang. Utredningen har numera kompletterat sitt förslag i föreliggande delrapport 1977: 4: 2. Jag vill därför nu för egen del ta ställning till denna fråga. Jag anser mig därvid försl böra kort redogöra för nuvarande förfa­rande.

Enligt gällande ordning skall av taxeringsnämnd beslutade taxeringar föras in i inkomstlängd resp. förmögenhetslängd. Sådan längd benämns i 68 § TL också taxeringslängd. 1 paragrafen ges relativt utförliga bestäm­melser om vad som skall antecknas i inkomstlängden. 1 fråga om förmö­genhetslängden föreskrivs alt anteckning skall göras om den lill statlig för­mögenhetsskatt skattepliktiga och beskattningsbara förmögenheten. När­mare föreskrifter om längdemas upprättande meddelas av regeringen. Så­dana föreskrifter har tagits in i laxeringskungörelsen (1957: 513; TK).

Taxeringslängd skall enligt 68 § TL skrivas under av lokal skattemyndig­het eller annan längdförare. Längden består enligt föreskriftema i TK av tre delar. A, B och C-del. Längdföringen, och därmed underskrivandet av dessa delar, är i allmänhet så fördelad att lokal skattemyndighet svarar för längdföringen av A-delen (fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser) medan länsstyrelsen svarar för längdföringen av B- och C-del (aktiebolag, ekonomiska föreningar m. fl.). 1 många län svarar dock lokal skattemyn­dighet i residensstaden också för B- och C-delama.

Sedan längden har skrivits under skall den anses innefatta taxerings­nämndens beslul (68 § sista slyckel TL). Undertecknandet sker regelmäs­sigt senast den 10 augusti taxeringsåret.

De debiteringar av skatt m. m. som lokal skattemyndighet skall verkstäl­la på grundval av laxeringama redovisas i en debileringslängd, som under­tecknas av myndigheten senasi den 5 december laxeringsåret. De närmare föreskrifterna om debileringslängd finns i UK.

Utredningen framhåller inledningsvis all den beslutade förlängningen av taxeringsperioden medför att uppgifter om laxeringar, debileringar och pensionsgrundande inkomsi (PGl) blir tillgängliga samtidigt för längdföring efter taxeringsperiodens utgång. Denna omständighet och del förhållandet att de båda längderna har delvis samma innehåll lalar enligl uiredningens mening för att uppgiftema sammanförs i en längd, benämnd skattelängd.


 


Prop. 1978/79:161                                                                 97

Förfarandet kommer enligt utredningens redogörelse för förslaget att bli i stort sett följande.

Debelsedlai- på slutlig skatt och skattelängd framslälls med ADB på grundvalav registrerade uppgifter i det centrala skatteregistret. Debetsed­lama framställs först eftersom de skall vara de skattskyldiga tillhanda se­nast den 15 december taxeringsåret. Framställningen sker successivt med början i november. Sedan debetsedlama har färdigställts trycks skatte­längderna för de olika fögderierna. De lokala skattemyndighetema tillhan­dahålls längderna under andra hälften av december månad taxeringsåret, dock senast den 31 december. Längderna skall underskrivas av lokal skat­temyndighet och därmed anses innefatta taxeringsnämnds beslut om taxe­ring och lokal skattemyndighets beslut om debitering och PGl. Också för­mögenhetslängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Skatte­längden trycks i huvudskrift och två avskrifter. Huvudskriften behålls av lokal skattemyndighet. Avskrifterna översänds under första hälften av ja­nuari året efter taxeringsåret till länsstyrelsema och kommunstyrelserna.

Utredningen har utarbetat förslag till de lagändringar, som enligt utred­ningens mening fömtsatts. De av utredningen föreslagna ändringarna gäl­ler bl. a. 2 § I mom. samt 68 och 72 a§§ TL.

Vad först angår 2 § 1 mom. och 68 § TL gäller f n. enligt det förstnämnda stadgandet att till den årliga laxeringen skall hänföras varje beslut som skall antecknas i taxeringslängd enligt vad som har föreskrivits därom. Ut­redningen föreslår ingen ändring i sak av 2§ 1 mom. men förordar att be­stämmelsen utformas med utgångspunkt i att de laxeringsnämndsbeslut som skall antecknas i skattelängd eller förmögenhetslängd anges i 68 § TL. Denna paragraf bör enligt utredningens mening i överensstämmelse här­med förses med tillägg om att i skattelängd ocksä skall särskilt antecknas beslut om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst samt beslut enligt dubbelbeskattningsavtal om avräkning av utländsk skatt eller tillämpning av progressionsbestämmelser. Den ändring som ulredningen på gmnd av det ändrade förfarandet vid längdframställningen föreslår be­träffande 72 a § TL är av redaktionell natur.

Utredningen har slutligen föreslagit ett fillägg till lagen (1951:763) om beräkning av stailig inkomstskatt för ackumulerad inkomst. F.n. skall PGl införas i debiteringslängd. Bestämmelse härom finns i 17§ UK. Utredning­en föreslår att den nämnda lagen i en ny 7 a§ förses med bestämmelse om att lokal skattemyndighets beslut beträffande PGl skall antecknas i skatte­längd och att den undertecknade längden skall anses innefatta myndighe­tens beslut.

Utredningens förslag synes allmänt ha accepterats av remissinstanser­na. I några fall har dock gjorts påpekanden till vilka jag återkommer. För egen del får jag anföra följande.

Taxeringsperioden har enligt riksdagens beslut förlängts till den 30 no­vember. Till dess regeringen förordnar annat skall dock taxeringsperioden 7   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 161


 


Prop. 1978/79:161                                                                 98

avslutas den 31 oktober. Förlängningen medför att man efter taxeringspe­riodens slut inte får tid all framställa taxeringslängder innan debetsedlarna på slutlig skatt framställs. När taxeringslängden kan tryckas är det också lid för att trycka debileringslängden. Det ligger då också enligt min mening nära lill hands att söka samordna de båda längderna. En sådan samordning innebär en uppenbar rationalisering och kan företas utan olägenheter för kommuner eller andra användare. Jag föreslår därför att den genomförs fr. o. m. 1979 ärs taxering.

Fram lill år 1978 fick förmögenhetslängd enligt föreskrift i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, m. m. inle utan den skattskyldiges samtycke utlämnas lill annan tidigare än 20 år efter längdens datum. Denna beslämmelse är numera slopad och nå­got hinder mol atl låla förmögenhelslängden ingå i samordningen finns där­för inte längre. Enligt vad jag har inhämtat under hand fortgår utrednings­arbetet inom RS-projektei med en sådan lösning som mål. Jag föreslår atl samordningen också skall omfatta förmögenhetslängden. Jag biträder vidare utredningens förslag atl den nya längden skall benämnas skatte­längd.

Etl sammanförande av uppgifterna i inkomstlängden, förmögenhetsläng­den och debiteringslängden till en skattelängd är i stort sett en framställ­ningsteknisk fråga. Från lagteknisk synpunkl kunde det därför synas enk­last atl i princip behålla nuvarande bestämmelser om dessa längder och in­föra föreskrift om att de skall upprättas i en gemensam handling. En lös­ning, som innebär att beteckningarna på dessa längder slopas, synes emel­lertid inte förutsätta några större ändringar i TL eller andra författningar. Frågan kan till viss del lösas genom att i övergångsbestämmelsema till lag­ändringen i TL tas in föreskrift om att ordet taxeringslängd, inkomstlängd eller förmögenhetslängd, när det förekommer i olika böjningsformer i an­nan författning, skall avse skattelängd i motsvarande form. Jag förordar därför att en sammanslagning av längdema författningstekniskt löses enligl den sist angivna linjen.

Jag föreslår i likhet med utredningen att bestämmelsema i TL utformas med ulgångspunkt i att 68 § skall uppta alla sådana taxeringsnämndsbeslut som skall antecknas i skattelängden. 1 denna paragraf bör därför såsom ut­redningen har föreslagit nu tas med taxeringsnämnds beslut enligt dubbel­beskattningsavtal. Jag kan däremot inte biträda utredningens förslag att fö­reskriften om anteckning i skattelängd ocksä skall gälla taxeringsnämnds beslut om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomsi. Bestämmelse om att sådant beslut skall antecknas i skattelängd skulle medföra alt beslu­tet hänfördes till åriig laxering enligt beslämmelsen i 2 § I mom. tredje styc­ket TL och därmed kom att omfattas av den processordning som gäller för denna taxering. Processordningen regleras i fråga om särskild skatteberäk­ning i lagen (1951: 763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumule­rad inkomst. Att beslut om särskild skatteberäkning inte anges i 68§ hind-


 


Prop. 1978/79:161                                                                 99

rar dock inte atl man i fortsättningen - på samma sätt som f. n. i taxerings­längden beträffande länsskatterätts beslut om särskild skatteberäkning -anmärker att sådani beslut har meddelats av taxeringsnämnd.

Vid utformningen av 68 § i övrigt samt 2 § 1 mom. TL skall beaktas att inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och särskild fastighetstaxering en­ligt sisinämnda stadgande innefattas under benämningen årlig taxering. Be­stämmelsen i 68 § sista stycket bör ändras så alt den underskrivna skatte­längden kommer att innefatta taxeringsnämnds beslul i fråga om inkomst-och förmögenhetstaxering samt vad som i övrigt, med undantag av särskild fastighetstaxering, enligt 2§ I mom. skall hänföras till åriig taxering. På molsvarande sätt bör 2§ 1 mom. sista stycket utformas så att fill den årliga taxeringen kommer att hänföras - förutom inkomsi- och förmögenhets-taxering saml särskild fastighetstaxering - vad som annars enligt 68 § skall antecknas i skattelängden. Jag föreslår att bestämmelsema ändras i enlig­het härmed. Föreskriften i 68 § om att skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet skall antecknas i skattelängden tillämpas f. n. bara om förmö­genhetsskatt skall utgå. Jag föreslår att bestämmelsen bringas i överens­stämmelse med denna tillämpning. Nuvarande bestämmelse i 68 § att rege­ringen meddelar närmare föreskrifter om laxeringslängds upprättande kan vidare enligt min mening utgå. De verkställighetsföreskrifter som behövs i fråga om skattelängden kan regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, meddela på gmnd av 8 kap. 13 § regeringsformen.

De av mig föreslagna ändringama i 72 a § TL är bara följdändringar eller av redaktionell natur.

Innan jag går över till frågan vilka ändringar som en sammanslagning av längdema kan påkalla i andra författningar vill jag först beröra elt påpekan­de av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Påpekandet gäller bestäm­melsen i 68 § sista stycket att den underskrivna skattelängden - på samma sätt som f n. den underskrivna taxeringslängden - skall anses innefalta taxeringsnämndens beslut.

Bestämmelsen har, anser länsslyrelsen, den konsekvensen, att längdens innehåll tar över och träder i stället för taxeringsnämndens beslut. Enligt länsstyrelsens mening blir följden att besvär, som anförs under taxerings­perioden över taxeringsnämnds beslut, inte kan prövas av länsskatterätt förrän skattelängden föreligger klar och underskriven. Elt sätt att lösa del­ta problem finner länsstyrelsen vara att införa ett markeringsförfarande i det centrala skatteregistret och vid besvär låta detta register innefatta taxe­ringsnämndens beslut.

Jag vill med anledning härav erinra om att ifrågavarande bestämmelse på förslag i prop. 1967: 88 närmast tillkom för all undanröja tveksamhet om vilken av två föreliggande underlag som skall äga vitsord vid besvär, an­teckningarna på deklarationen eller uppgiftema i längden. Den omständig­heten att längden gavs vitsord sedan den har upprättats på grundval av an­teckningarna på deklarationen kan enligt min mening inte medföra att skal-


 


Prop. 1978/79:161                                                                100

terätt skulle vara förhindrad att ta ställning till taxeringsnämnds beslut så­dant det föreligger dessförinnan. Att märka är vidare att taxeringsnämnd enligt 69 § 3 mom. TL i dess lydelse fr. o. m. den 1 januari 1979 bara undan­tagsvis kan ompröva beslut över vilket skaltskyldig har anfört besvär. Längden får betydelse för processordningen först sedan den har upprättats och undertecknats. Skulle det visa sig att den senare upprättade längden i visst fall inte stämmer med taxeringsnämndens beslut enligt anteckningar­na på deklarationen kan längden rättas med stöd av 72 a § TL eller ändring vidlas efter besvär över taxeringen. Jag anser att det därför inte finns an­ledning att knyta taxeringsnämnds beslut lill det centrala skatteregistret på det sätl som länsstyrelsen har föreslagit.

Som jag har nämnt uttalar utredningen att skattelängden efter under­tecknandet skall anses innefatta lokal skattemyndighets beslut om debite­ring av slutlig skatt och PGl. Såvitt gäller PGl föreslår utredningen atl ut­trycklig bestämmelse härom las in i lagen (1959: 551) om beräkning av pen-sionsgruiidande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Nå­got förslag till motsvarande lagbestämmelse i fråga om debiteringen av slutlig skatt har utredningen inte lagl fram. För egen del vill jag anföra föl­jande.

Debiteringen av slutlig skatt och PGl anges f. n. i debiteringslängd. Det­ta förfarande regleras helt i administrativ ordning genom föreskrifter i UK. Den omständigheten att sluilig skatt och PGl genom samordning kommer att anges i en för taxering och debitering gemensam längd i stället för en fristående debiteringslängd ger i och för sig inte anledning till någon före­skrift av det slag som utredningen föreslår. Det är vidare alt märka atl skattelängden skall undertecknas av lokal skattemyndighet. Del ligger i sa­kens natur att den undertecknande myndighetens egna beslut innefattas i längden. En bestämmelse om att längden skall anses innefatta myndighe­tens beslut är inte förenligt med detta förhållande. Jag föreslår därför atl längdföringen av debitering och PGl också i fortsättningen regleras i admi­nistrativ ordning. Mitt förslag medför att ändringama i andra författningar än TL begränsas till några mindre jämkningar av redaktionell natur i 27§ I mom. UBL. Med anledning av att RFV i sitt yttrande har understrukit vik­ten av att PGl förs in i skallelängd även om inkomstskatt inte utgår vill jag framhålla alt så avses ske.

13   Anmaning att lämna självdeklaration m. m.

Jag vill i detta sammanhang la upp ett förslag som utredningen lade fram i delrapport 1976: 1 och kompletterade i delrapport 1977: 1. Förslaget gäller bestämmelsema i 36§ TL om erinran och anmaning vid underiåtenhet att lämna självdeklaration.

Enligt de här angivna bestämmelsema får deklarationsskyldig, som inte


 


Prop. 1978/79:161                                                               101

har lämnat självdeklaration inom föreskriven tid, anmanas att lämna dekla­ration. Anmaning kan utfärdas av chef för taxeringsenhet eller revisions-enhet, fögderichef, taxeringsnämnd, laxeringsintendent och sådan tjänste­man hos länsstyrelse eller lokal skallemyndighet som biträder taxerings­nämnd. Anmaning får förenas med vitesföreläggande. Vite kan dock inte föreläggas av tjänsteman som biträder taxeringsnämnd. Anmaning får del­ges den skaltskyldige när så är påkallat.

Anmaningsförfarandet förutsätts emellertid inte komma lill användning i första hand. Innan anmaning utfärdas bör nämligen den skattskyldige, om del kan ske utan olägenhet, på lämpligt sätl erinras om deklarationsskyl­digheten. Erinran behöver dock inte göras om den deklarationsskyldige in­nan tiden för lämnande av deklaration har gått ut har tillställts förtryckt deklaralionsblankett eller särskild skrivelse om deklarationsskyldigheten.

Föreskriften om atl förfarandet med erinran inte behöver tillämpas om den deklarationsskyldige har tillställts förtryckt deklarationsblankett eller särskilt meddelande infördes enligt förslag i prop. 1974: 181 (SkU 1974: 64, rskr 1974: 389). Föredraganden framhöll att ett system med utsändande av förtryckta deklarationsblanketter till fysiska personer användes sedan ett parar. Han påpekade också att i vissaländen ordningen tillämpades alt ju­ridiska personer, bl. a. aktiebolag, fick särskilt meddelande om sin dekla­rationsskyldighet. När den deklarationsskyldige hade erinrats om sin skyl­dighet på detta sätt, var del enligt föredragandens mening obehövligt med ell särskilt erinringsförfarande innan anmaning utfärdades. 1 dessa fall in­nebarett sådant förfarande en onödig komplikation som dessutom försena­de taxeringsarbetet. Skatteulskottet anslöt sig till föredragandens uttalan­den.

Utredningen framhåller att anmaningsrutinema i det nya ADB-systemet bör anslutas till registreringen av självdeklaralionema. Allteftersom denna registrering utvisar att deklaration inte har avlämnats kan anmaning sän­das ut. Utredningen påpekar vidare att det nya ADB-systemet gör det möj­ligl att tillställa alla deklarationsskyldiga förtryckt deklarationsblankett. Det finns med hänsyn härtill enligt utredningens mening inte tillräcklig an­ledning att i det maskinella förfarandet söka skapa extra rutiner för att ut­skilja sådana personer som inte har registrerats som deklarationsskyldiga men bedöms vara det på grund av att kontrolluppgift föreligger. Utredning­en föreslår därför all man vid utvidgningen av systemet med förtryckta deklarationsblanketter skall slopa ordningen med erinran och bara använ­da anmaningsförfarandet. Enligl utredningens mening bör vidare i 36 § TL tas in uttrycklig föreskrift om att länsstyrelsen skall sända förtryckt dekla­rationsblankett till den som kan anlas vara deklarationsskyldig. Sådan blankett skall sändas ut i god tid före deklarationstidens utgång.

Mot utredningens förslag att slopa förfarandet med erinran om deklara­tionsskyldighet har remissinstansema inte haft något att invända. Vissa påpekanden görs dock. 1 ett yttrande framhålls alt det rådrum, som erinran


 


Prop. 1978/79:161                                                                102

och anmaning ger sammanlagl, kommer att förkortas om erinran slopas. Den tidsfrist som skattskyldig ges i anmaning torde f. n. i allmänhet vara älta dagar. Denna tidsfrist bör enligt remissinstansens mening förlängas något. En annan remissinstans anser att bestämmelse om skyldighet för länsstyrelse att sända ut förtryckta deklarationsblanketter är en ordnings­föreskrift som inle har sin plals i TL. Remissinstansen bedömer det dess­utom som en fara all i TL ha både bestämmelse om deklarationsskyldighet och administrativa föreskrifter som har samband med skyldigheten. Om länsstyrelsen misslyckas med att tillställa den deklarationsskyldige blan­kellen kan delta tas till intäkt för att lagens bestämmelser om deklarations­skyldighet inte är tillämpliga.

För egen del får jag anföra följande. Utsändandet av förtryckta deklara-tionsblanKetter är redan enligt nuvarande bestämmelse accepterat som ett förfarande varigenom de skallskyldiga erinras om deklarationsskyldighe­ten. Har deklarationsblankett sänts till den skattskyldige kan han efter deklarationstidens utgång anmanas att lämna deklaration ulan att först få särskild erinran om sin deklarationsskyldighet. Föreskriften om erinran är för övrigt inte ovillkorlig. Den deklarationsskyldige bör erinras om sin skyldighet, om della kan ske utan olägenhet.

Jag delar utredningens uppfattning att man i ett väl utbyggt system för utsändande av förtryckta deklarationsblanketter till alla skattskyldiga bör kunna avstå från etl förfarande med särskild erinran. Som en remissinstans har påpekat bör dock tidsfristen i anmaningama göras längre än f. n. Här­för talar enligt min mening också del förhållandet att skattskyldig som inte lämnar deklaration inom den i anmaningen angivna tiden kan påföras dub­bel förseningsavgift. Jag ser för övrigl en förlängning av tidsfristen som en av de uppmjukningar i laxeringsförfarandet som är möjlig att vidta genom all laxeringsperioden har förlängts. Enligt min mening bör lidsfristen re­gelmässigt kunna anges till tre veckor. Jag förutsätter vidare att man också i fortsättningen förenar förstagångsanmaning med vitesföreläggande bara om del finns särskilda skäl till del.

Jag föreslår i enlighel med del sagda att nuvarande beslämmelser i 36 § IL om särskild erinran slopas. Beslämmelse om atl förtryckta blanketter skall tillställas de skattskyldiga genom länsstyrelsens försorg bör enligt min mening inte föras in i paragrafen. En sådan föreskrift är som har påpe­kats i elt remissyttrande av administrativ karaktär.

Jag vill också ta upp ett förslag till ändring av 16 § 4 mom. TL som RSV har lagl fram i skrivelse till budgetdepartementel den 10 augusti 1978. En­ligl detta stadgande skall länsstyrelsen upprätta särskild handling, s. k. taxeringsavi, för varje person som kan antas bli taxerad. Taxeringsavier-na, som sorteras in i självdeklaralionema, innehåller vissa uppgifter lill ledning för deklarationsgranskning och taxering. RSV framhåller alt man vid 1979 och följande års taxeringar i vissa fall bör kunna underlåta att framställa taxeringsavi. Bestämmelsen bör enligt RSV:s mening därför


 


Prop. 1978/79:161                                                                103

ändras så att avi skall upprättas bara i de fall som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Avi bör vidare kunna upprät­tas av lokal skattemyndighet. Jag biträder verkets förslag och föreslår alt 16 § 4 mom. TL ändras i enlighet därmed.

I 9 § andra styckel förordningen (1927:321) om skall vid utskiftning av aktiebolags tillgångar finns bestämmelse om att deklaration för taxering till utskiftningsskatt i visst fall skall avges efter anmaning. Sådan anmaning fär utfärdas av ordförande i taxeringsnämnd eller av kronans ombud hos pröv-ningsnänind. Denna bestämmelse är föråldrad. Den bör bringas i överens­stämmelse med vad som gäller i fråga om anmaning att avge självdeklara­tion. Sådan anmaning får enligt 51 § första stycket TL utfärdas av chefen för taxeringsenhet, revisionsenhet eller lokal skattemyndighet, taxerings­nämnd, laxeringsintendent samt tjänsieman som biträder taxeringsnämn­den. Jag föreslår atl 9 § i förordningen ändras i enlighel härmed. Samtidigt bör föreskriften i paragrafens första siycke om att RSV fastställer formulär ändras att gälla regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

14    Arbetsgivares ansvarighet för ej innehållen skatt

14.1 Gällande bestämmelser m. m.

Arbetsgivama är enligl UBL skyldiga att verkställa avdrag lör preliminär och kvarstående skatt på arbetstagarnas löner. Uppbördssystemet bygger på atl denna skyldighet fullgörs på rätt sätt. Om arbetsgivare utan skälig anledning underlåter att verkställa skatteavdrag är han enligt 75 § UBL so­lidariskt ansvarig med arbetstagaren förden skatt som rätteligen hade bort innehållas.

Arbetsgivare, som på grund av sådan ansvarighet har betalt skatt för ar­betstagaren, får enligt 76 § söka tillbaka beloppet av denne. Härför förut­sätts bara atl arbetsgivaren hos kronofogdemyndigheten visar indrivnings­kvitto eller på annat sätt styrker att han har betalt beloppet.

Föratt arbetsgivarens ansvarighet skall kunna realiseras genom exekuti­va åtgärder förutsätts att lokal skattemyndighet har meddelat beslut om ansvarigheten. Sådant beslut skall meddelas av den lokala skaltemyndig­het som har utfärdat eller hade haft att utfärda debetsedel för arbetstaga­ren. Vidare krävs att beslutet utformas med beaktande av att arbetsgivaren är solidariskt ansvarig med arbetstagaren och har regressrätt mol denne. Den lokala skattemyndigheten har därvid att skilja mellan olika fall.

Om arbetsgivarens ansvarighet beror på underlåtenhet att verkställa av­drag för kvarstående skatt skall betalningsskyldighet bara åläggas arbetsgi­varen. Betalningsskyldighet för arbetstagaren föreligger då redan enligl den verkställda debiteringen och beloppet kan drivas in hos honom enligt rest­längden över kvarstående skatt. Det är därför tillräckligt att det av beslutet framgår att arbetsgivarens betalningsskyldighet avser kvarstående skall för viss angiven arbetstagare.


 


Prop. 1978/79:161                                                                104

Förhållandet blir delsamma om arbetsgivaren görs ansvarig för ej inne­hållen preliminär A-skatt först sedan arbetslagaren har debiterats kvarstå­ende eller tillkommande skatt för del inkomstår under vilket skalleavdra­get skulle ha gjorts.

Indrivning hos arbetstagaren kan också i dessa fall verkställas på grund­val av restlängd. 1 beslutet behöver därför bara anges till hur stor del ar­betsgivarens betalningsskyldighet avser viss arbetstagares kvarstående el­ler tillkommande skatt.

Återstår sä det fall då beslut om arbetsgivarens ansvarighet för ej inne­hållen preliminär A-skatt meddelas innan arbetstagaren har debiterats slut­lig skatt för det inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha verkställts. För atl solidarisk betalningsskyldighet för beloppel skall uppkomma krävs i detta fall att betalningsskyldighet åläggs både arbetsgivaren och arbetsta­garen. Della förutsätts också för atl beloppet skall kunna gottskrivas ar­betstagaren vid debitering av den slutliga skatten i enlighet med bestäm­melsema i 27§ 2 mom. UBL.

Arbetsgivarens och arbetstagarens solidariska ansvarighet för ej inne­hållen skatt kommer i 75 S UBL bl. a. till uttryck på så sätt att krav på eriäg-gande av skattebeloppet får riktas mot både arbetsgivaren och arbetstaga­ren sedan lokal skattemyndighet har meddelat sill beslut. Om arbetstaga­ren vistas på känd ort inom riket får dock arbetsgivaren krävas bara om del kan antas atl arbetstagaren har underrättats om sin skyldighet atl betala beloppet.

Bestämmelserna om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt vid underlåtenhet att göra skatteavdrag är i princip oförändrade sedan de infördes i 1945 års uppbördsförordning (1945:896). De ändringar som har vidtagits har bara avsett en uppmjukning av ett ursprungligt krav på att ar­betstagaren i första hand skulle anmanas att fullgöra sin betalningsskyldig­het.

Arbetsgivarens ansvarighet fick sålunda enligt 1945 års uppbördsförord­ning göras gällande bara om arbetstagaren underlät att efter anmaning be­lala skattebeloppet. 1 den proposifion (prop. 1953: 100, BeU 1953: 33, rskr 1953: 187) som låg till grund för nuvarande uppbördslag (UBL) framhöll de­partementschefen att arbetstagaren slutligen skulle svara för det ej inne­hållna skattebeloppet och att det därför tedde sig naturligt att skattekravet i första hand riktades mol arbetstagaren. Enligt departementschefens me­ning borde dock arbetsgivarens ansvarighet i vissa fall kunna göras gällan­de utan att arbetstagaren först behövde anmodas att erlägga skatten. Som exempel angavs fall då arbetstagaren hade flyttat från rikel eller vistades på okänd ort. Departementschefen berörde i sammanhanget också bety­delsen av att arbetsgivama förde sådana anteckningar om arbetstagama atl de kunde identifieras. Bestämmelsema utformades i enlighet med departe­mentschefens förslag så alt arbetsgivaren - om arbetstagaren vistades på känd ort inom landet - fick krävas bara om arbetstagaren hade underlåtit att efter anmaning betala skattebeloppet.


 


Prop. 1978/79:161                                                   105

Nuvarande ordning enligt vilken arbetsgivaren i fömt angiven situalion får krävas bara om det kan antas att arbetslagaren har underrättats om sin skyldighet alt betala skattebeloppet infördes enligt förslag i prop. 1967: 130 (BeU 1967: 53, rskr 1967: 336). Departementschefen ansåg att denna jämk­ning borde vidtas med hänsyn till alt det var den lokala skattemyndigheten i arbetstagarens hemort som i fortsättningen skulle besluta om arbetsgiva­rens betalningsskyldighet. Dittills gällande bestämmelse att arbetstagaren skulle krävas i första hand fick därmed enligt departementschefens mening inte samma betydelse som tidigare.

Särskilda bestämmelser om arbetsgivares ansvarighet finns i UBL också för det fall att arbetsgivare underlåter atl inbetala belopp som har innehål­lits genom skatteavdrag. 1 sådant fall får beloppet enligl 77 § UBL indrivas hos arbetsgivaren i samma ordning som gäller för restförd skatt. 1 fråga om arbetstagaren gäller att han är fri från betalningsansvar för motsvarande belopp. Bestämmelsema har i sak varit oförändrade sedan källskattesyste­met infördes.

14.2 Reformbehov och tidigare förslag

Nuvarande bestämmelser om arbetsgivares ansvarighet vid underlåten­het att göra skatteavdrag tillkom som jag har nämnt vid källskallesysle-mets införande. Syftet var närmast atl åstadkomma en sådan ordning atl arbetsgivaren genom särskilt beslul kunde göras betalningsskyldig för icke innehållen preliminär skalt så snart försummelsen upptäcktes samlidigl som skattebeloppet genom beslutet gjordes indrivningsbart också hos ar­betstagaren. Den ulformning som bestämmelsema med hänsyn härtill gavs och den omständigheten att arbetsgivaren har regressrätt mot arbetstaga­ren medför alt arbetsgivare inte kan åläggas betalningsskyldighet för icke innehållen skatt med mindre än att ansvarighet för skattebeloppet samti­digt fastställs för viss namngiven arbetstagare. Regeringsrätten har i några mål (nr 3083-3084/1975; avgjorda den 19 oktober 1977) angående arbetsgi­vares ansvarighet för skattebelopp, som inte har kunnat hänföras till viss arbetstagare, uttalat att varken ordalagen i 75 § UBL eller utformningen av övriga regler om arbetsgivaransvaret ger utrymme för annan tolkning än alt sådan ansvarighet skall fastställas för varje arbetstagare för sig. I ett an­nat likartat och samma dag avgjort mål (nr 2281 -1976) har regeringsrätten förklarat atl av utformningen av reglema om arbetsgivaransvar följer atl detta blott kan avse bestämd arbetstagares skatt. Regeringsrätten har i en­lighet härmed begränsat arbetsgivarens ansvarighet för skatten lill så stor del av den utbetalda ersättningen, som kunde uppskattas ha utgjort lön för känd arbetstagare.

En arbetsgivares ansvarighet för icke innehållen skatt bör självfallet va­ra förenad med regressrätt mot arbetstagaren. Det är emellertid enligt min mening inte acceptabelt att låta detta få till följd att en arbetsgivare kan 8   Riksdagen 1978179. 1 samt. Nr 161


 


Prop. 1978/79:161                                                   106

undgå ansvarighet genom att inte föra i UBL föreskrivna anteckningar om arbetstagares namn m. m. eller genom att undanhålla sådana anteckningar. Bakom ett sådant förfarande ligger ofta, har det visat sig, inte bara en av­sikt hos arbetsgivaren (uppdragsgivaren) att komma undan ansvarighet för icke innehållen skatt. Det ger samtidigt arbetstagaren (uppdragstagaren) anonymitet och därmed möjlighet alt också slutligt undgå beskattning för ersättningen.

Behovet av atl kunna fastställa ansvarighet för arbetsgivare utan hinder av att arbetstagaren är okänd har behandlats i etl avsnitt av en inom finans­departementet upprättad promemoria Ansvar för skatt vid entreprenad m. m. (Ds Fi 1976: 4). 1 promemorian framhålls all frågan bl. a. har aktualise­rats av en kontrollaktion belräffande entreprenadföretag på västkusten. Det hade därvid i många fall visat sig svårt att få fram uppgifter om de ar­betstagare som hade deltagit i arbetet och om storleken av utbetalda löner. Detla kunde bero på att bokföringen var bristfällig eller saknades eller all ersättningarna felaktigt hade bokförts som inköp av varulager o. d. 1 vissa fall kunde vidare del entreprenadförelag, som rätteligen var ansvarigt för arbetstagarens källskatt, ha saknal kännedom om vilka arbetstagare som hade utfört arbetet. Promemorian utmynnar i förevarande del i förslag om att möjlighet öppnas fören uppskattning av ansvarsbeloppet bl. a. när upp­gift om arbetstagare inte föreligger.

Promemorian har remissbehandlals. Flera remissinstanser ser positivt på förslaget att skatt skall kunna beräknas approximativt. Enligt länssty­relsen i Kalmar län ger detla en sedan länge efterlyst möjlighet till snabb indrivning. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser alt möjligheten till "sköns­uppskattning" blir elt utmärkt komplement lill vitesföreläggande för alt tvinga fram bokföring eller uppgifter från tredskande arbetsgivare. Även lokala skattemyndigheterna i Malmö och Hallsbergs fögderier tillstyrker förslaget. Länsstyrelsen i Västemorrlands län, som påpekar att uppbörds­utredningen i sill betänkande SOU 1965: 23 avvisade tanken på approxi­mativ beräkning som oförenlig med nuvarande uppbördssystem, anser att frågan bör upptas i samband med de ändringar i UBL, som kommer atl ge­nomföras med anledning av föreslående skallereform. Ulredningen om sä­kerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen (USS) anser atl frågan bör anslå i avvakten på atl statsmakterna tar ställning fill förslagel om betalningssäk­ringslag för skalle- och avgiflsprocessen. Antas detta lagförslag minskar nämligen i viss mån behovet av regler om approximativ beräkning.

14.3 Överväganden och förslag

Nuvarande beslämmelser om arbetsgivares och arbetstagares ansvarig-hel för icke innehållen skatt tillkom, somjag har nämnl tidigare, vid käll-skattesystemels införande. De har under lång lid förefallit innebära en till­fredsställande lösning med hänsyn till både det allmännas och arbetsgivar-


 


Prop. 1978/79:161                                                                 107

nas intressen. En arbetstagares inkomster skall enligt systemet beskattas i direkt anslutning till inkomstemas förvärvande genom att arbetsgivaren gör skalleavdrag. Om han underlåter att göra avdrag kan enligt bestämmel­sema betalningsskyldighet för skattebeloppet omedelbart åläggas honom. Betalar arbelsgivaren beloppet har han för sin del möjlighet alt direkt vän­da sig till kronofogdemyndigheten för alt få det indrivet hos arbetstagaren.

Det har emellertid under senare år blivit allt vanligare atl arbelsgivare lå­ter utföra arbete i sin verksamhet på entreprenad eller enlreprenadliknan-de villkor. När entreprenadarbetena utförs av en självständig företagare med egna arbetstagare är det denne som är arbetsgivare och enligl UBL an­svarig för källskatten på de löner som betalas för arbetet. I sådant fall be­rörs alltså inle den som lämnar entreprenad uppdraget av UBL:s bestäm­melser om ansvarighet. Så blir däremot fallel om arbetet vid närmare granskning visar sig ha ulförts av arbetstagare för vilka uppdragstagaren inte är arbetsgivare utan bara företräder dem när arbetsavtal ingås och vid arbetets utförande. Uppdragsgivaren är då arbelsgivare i UBL:s mening och därmed den som skall svara för alt skalleavdrag görs. Att del har blivit allt vanligare alt uppdrag på detla sätt ges lill mellanman som inte är egen företagare omvittnas allmänt av länsstyrelsema och de lokala skattemyn­dighetema. Om uppdragsgivaren (arbelsgivaren) samtidigt underlåter att la in uppgifter om arbetstagarnas namn och adresser eller undanhåller lo­kal skattemyndighet dessa uppgifter uppkommer somjag har visat fömt ett för det allmänna oacceptabelt förhållande.

Bestämmelsema bör därför enligt min mening ändras. Om det klarläggs att lön har betalts för visst arbete utan atl skatteavdrag har gjorts bör så­lunda betalningsskyldighet kunna åläggas arbelsgivaren även om arbetsta­garen inle kan identifieras i direkt anslulning till att frågan om arbetsgiva­rens betalningsskyldighet prövas. Beslut varigenom arbetsgivarens re­gressrätt säkerställs får i stället meddelas om och när arbelsgivaren uppger vilken arbetstagare skatten avser eller denne själv ger sig lill känna eller kan knytas lill arbelsgivaren i samband med undersökning om ansvarighet för kvarstående skalt.

Jag föreslår i enlighet med det sagda alt 75 § UBL ändras så all betal­ningsskyldighet för icke innehållen preliminär A-skatt kan åläggas arbets­givare även om lönen har betalts till arbetstagare för vilken identitetsupp­gifter inte är kända vid beslutets meddelande. Förutsättning för att beslul om betalningsskyldighet skall meddelas skall självfallet också i fortsätt­ningen vara att arbetsgivaren utan skälig anledning har underlåtit all göra skatteavdrag. Jag vill också erinra om atl en arbetsgivare som vill förvissa sig om hur hans uppdrag lill viss person skall bedömas med hänsyn lill UBL:s beslämmelser om avdragsskyldighel, kan vända sig lill lokal skatte­myndighet för besked. Han har också möjlighet att få en bindande förkla­ring av RSV om avdragsskyldighelen. Han undgår därmed risk alt mol sin egen uppfattning senare bli bedömd som arbelsgivare. Milt förslag fömt-


 


Prop. 1978/79:161                                                                 108

sätter bl. a. att nuvarande bestämmelse om solidarisk ansvarighet i 75 § första stycket utgår och alt föreskrift ges om hur skattebelopp skall beräk­nas när arbetstagare är okänd.

En arbetsgivare är enligt gällande bestämmelser ansvarig för icke inne­hållen skatt till belopp som svarar mot vad han har underlåtit att avdraga. Denna bestämmelse bygger pä alt arbetstagaren är känd och att avdrag för preliminär skatt därför kan beräknas på grundval av kolumn i viss skatteta­bell. En sådan ordning lämpar sig mindre väl när arbetstagaren är okänd. Det synes lämpligare att beräkna skattebeloppet efter en fast procentsats. Jag föreslår att skattebeloppet i de här avsedda fallen skall anses utgöra 40% av den lön som skatteavdrag skulle ha verkställts på.

Bestämmelserna bör vidare förtydligas så att det klart framgår att betal­ningsskyldighet skall åläggas både arbetsgivare och känd arbetstagare när beslut om sådan skyldighet meddelas innan sluilig skatt har debiterats för det inkomstår under vilket skatteavdraget borde ha gjorts. Beslut om betal­ningsskyldighet för både arbetsgivare och arbetstagare kan behöva medde­las också i ett annat fall. Jag tänker härvid på sådant fall då det upptäcks atl arbetsgivaren inle har gjort skatteavdrag och att arbetslagaren inte har lagit upp sin ersättning från arbetsgivaren i självdeklarationen. Betalnings­skyldighet bör då kunna åläggas båda i avvaktan på att arbetstagaren blir debilerad tillkommande skatt. Jag föreslår att beslämmelse härom tas in i 75 § UBL.

Som jag redan har nämnt krävs ett särskilt beslut för att säkerställa ar­betsgivarens regressrätt när en arbetstagare blir känd. När arbetstagaren identifieras innan debitering av sluUig skatt har verkställts måste sålunda beslut meddelas om arbetstagarens betalningsskyldighet för det icke inne­hållna skattebeloppet. Betalningsskyldighet bör också kunna åläggas ar­betstagaren i avvaktan på att tillkommande skatt debiteras. 1 andra fall måste beslut meddelas om hur stor del av arbetslagarens kvarstående eller tillkommande skatt som omfattas av arbetsgivarens betalningsskyldighet. Jag föreslår atl bestämmelser av denna innebörd införs.

Enligt nuvarande lydelse av 75 § UBL skall beslut om arbetsgivares an­svarighet meddelas av den lokala skattemyndighet som har utfärdat eller skulle ha utfärdat de,belsedel för arbetstagaren. Denna regel bör gälla ock­sä i fortsättningen. Den måste dock kompletteras med bestämmelse för det fall att arbetsgivarens ansvarighet avser icke känd arbetstagare. Jag före­slär att behörighet i sådani fall skall tillkomma den lokala skallemyndighel som har att debilera arbetsgivarens slufiiga skall för det inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha verkställts. Den lokala skattemyndighet, som skall pröva frågan om arbetsgivares betalningsskyldighet bör också meddela beslut om arbetstagares betalningsskyldighet eller om hur stor del av arbetstagarens kvarstående eller tillkommande skatt som omfattas av arbetsgivarens ansvarighet. Jag fömtsätter att denna ordning iakttas utan uttryckliga beslämmelser därom.


 


Prop. 1978/79:161                                                   109

1 samband med de här föreslagna ändringama bör enligt min mening be­slämmelsen i 75 § UBL om ordningen för framställande av krav mol arbets­givaren jämkas något. När arbetsgivarens ansvarighet avser kvarstående eller tillkommande skatt som tidigare har påförts arbetstagaren har denne regelmässigt krävts på betalning innan betalningsskyldighet åläggs arbets­givaren. Nuvarande bestämmelse att arbetsgivaren - när arbetstagaren vistas på känd ort i riket - får krävas bara om det kan anlas att arbetstaga­ren har underrättats om sin betalningsskyldighet bör därför begränsas lill de fall dä betalningsskyldighet åläggs både arbelsgivare och arbetstagare. Så kommer att ske när frågan om arbetsgivares betalningsskyldighet prö­vas innan slutlig skatt har debiterats för arbetslagaren eller innan den till­kommande skatt har påförts som föranleds av att skatteavdrag inte har verkställts. Jag föreslär att bestämmelsema jämkas i enlighet med det sagda.

De tillägg och ändringar som mitt förslag fömtsätter ger anledning alt de­la upp 75 § UBL pä två paragrafer, 75 § och en ny 75a§. Lagbestämmelser­na har utformats i enlighet härmed. Samtidigt har några ändringar av re­daktionell natur gjorts.

Mitt förslag bör förses med några ytteriigare kommentarer.

Med de föreslagna bestämmelsema avses att läcka en lucka i UBL som gör det möjligt för mindre nogräknade uppdragsgivare atl undgå ansvarig­het för preliminär A-skatt genom all inte hämta in identiletsuppgifter om arbetstagama eller undanhålla lokal skattemyndighet dessa uppgifter. Ett sådant förfarande tillämpas ofta i förening med att köpet av arbeiskraft ar­rangeras på sådant sätt, att det utåt lätt framstår som ett uppdragsförhål­lande mellan självständiga företagare medan det i verkligheten är ett an­ställningsförhållande. Del säger sig självt att del under dessa omständighe­ter inte sällan kan uppslå svårigheier för lokal skallemyndighet atl få preci­sa uppgifter om hur mycket som har betalts i lön för uppdragets fullgöran­de. Ofta kan det bli nödvändigt all gå igenom arbetsgivarens räkenskaper och andra handlingar. Det är exempelvis vanligt att det av faktureringen framgår all tjänster i form av arbetad tid har utförts. Ledning för bestäm­mandet av lönebeloppet kan också komma att erhållas genom revision hos den av arbetstagama som har stått som förelrädare vid avtalets ingående. Arbelsgivare kan vidare enligt 78 § 2 mom. UBL föreläggas vid vite att läm­na uppgift om arbetstagare och utbetalda löner. Lokal skattemyndighet el­ler revisionspersonal hos länsstyrelsen bör därför ha goda fömlsättningar för att få fram det underlag som behövs för en beräkning av det lönebelopp på vilket skatteavdrag borde ha gjorts. Del ligger i sakens nalur att denna beräkning ibland inte kan ske utan en uppskattning med hänsyn till de upp­gifter som har erhållits frän räkenskaper eller exempelvis genom upplys­ningar från arbetsgivaren eller kända arbetstagare. Några uttryckliga bes­tämmelser härom behövs dock inte enligl min mening. Jag vill i samman­hanget också erinra om alt lokal skattemyndighet enligl 84 § UBL kan änd-


 


Prop. 1978/79:161                                                                110

ra ett beslut om arbetsgivares ansvarighet om det visas vara felaktigt och atl besvär över lokal skattemyndighets beslut skall föras hos länsskalterät-ten.

Mitt förslag medför att det blir möjligt att fastställa betalningsskyldighet för arbetsgivare i huvudsaklig överensslämmelse med vad som åsyftades i den fömt nämnda promemorian Ansvar för skalt vid entreprenad m. m. Promemorian behandlar emellertid i huvudsak en annan och vidare fråga.

Denna gäller i vilken mån källskattekontrollen kan effektiviseras genom att viss uppgiftsskyldighet införs i fråga om arbete som uppdras till någon som inte är arbetstagare hos den för vilkens räkning arbetet utförs.

Den av mig här föreslagna ordningen kommer med all säkerhet att inte oväsentligt minska möjlighelema lill skalleundandragande. Det återstår dock fortfarande att bedöma i vilken mån en ytteriigare effektivisering kan erhållas av skatteuppbörden genom att viss uppgifisskyldighel åläggs upp­dragsgivare. Jag är emellertid inte beredd atl ta ställning till denna fråga nu. Jag avser därför att återkomma lill den i etl senare sammanhang.

Jag vill till sist säga några ord om arbetsgivares ansvarighet enligt 77 § UBL för skatt som han har innehållit genom skalleavdrag men inte redovi­sat inom föreskriven tid.

Arbetstagaren är i sådant fall fri från betalningsansvar för del innehållna skaftebeloppet. Detta goltskrivs honom vid debileringen av sluilig skatt såsom om del var inbetalt. Fall kan naturiiglvis länkas då arbetsgivare vi­sas ha innehållit visst skattebelopp ulan att det samlidigl framgår för vilken arbetstagare skatteavdraget har gjorts. 1 sådani fall föreligger del enligt min mening inte något hinder mot att betalningsskyldighet åläggs arbetsgi­varen för skattebeloppet. Detta får gottskrivas arbetstagaren när han ger sig till känna för att få utrett varför han har tillgodoräknats preliminär skalt med för lågt belopp och kanske blivit debiterad kvarstående skatt. Jag har därför inte funnit anledning att föreslå någon ändring av 77 §.

15   Vissa följdändringar i TL

Det förslag till ändringar i taxeringsorganisalionen och laxeringsförfa­randet som jag lade fram i prop. 1977/78:181 gällde framför allt inkomst-och förmögenhetslaxeringen. Den nya ordningen fömtsätter dessutom vis­sa ändringar i TL:s bestämmelser om fastighetstaxering. Med hänsyn lill att reglerna om denna taxering f. n. ses över av fastighetstaxeringskom­mittén (Fi 1976:05) begränsar jag mitt förslag lill ändringar angående den särskilda fastighetstaxeringen. Ändringarna får ses som provisoriska. Följdändringar behövs också i några andra avseenden. Jag redovisar änd­ringarna i anslutning till de paragrafer som berörs.

35 § 1 taxeringsnämndsordförandens uppgifter har hittills bl. a. ingått att motta deklarationer. Enligt den nya ordningen skall ordföranden främst


 


Prop. 1978/79:161                                                                 111

ha till uppgift att planera och leda nämndens arbete. Han är härvid också skyldig att granska deklarationer och andra handlingar i den utsträckning som fordras för en noggrann och tillförlitlig taxering. Göromål av expedi­tioneli natur har så långt möjligt avlastats honom och lagts på personal hos länsstyrelsema och de lokala skattemyndighetema. Ordföranden bör en­ligt min mening nu också befrias från skyldigheten atl ta emot deklarafio-ner frän allmänheten. Detta åliggande har för övrigt mist sin betydelse i praktiken. Jag föreslår att 35 § ändras i enlighel med det sagda. 1 samband härmed bör också några redaktionella jämkningar företas.

129 och 130 §§ Enligt bestämmelsema för den nya taxeringsorganisalio­nen skall taxeringsnämndema erhålla biträde av tjänstemän hos länsstyrel­se eller lokal skaltemyndighet. Kronoombud skall inle längre förekomma. Länsstyrelsen får dock övergångsvis förordna kronoombud att biträda nämnden. 1 sådani fall gäller äldre bestämmelser om kronoombud. Före­skriften om kronoombud i 129 § 1 mom. kan därför utgå. Momentet bör vidare jusieras med hänsyn till den överflyttning till 13 § av föreskriftema i 16 § 2 mom. som har gjorts lidigare. Samlidigl bör bestämmelsema i 6 mom. om konsulent inom lappväsendet och hänvisningen lill delta mo­ment i I mom. slopas. Detsamma gäller bestämmelsema i 130 § första styc­ket om ordningsman i lappby. Andra bestämmelser i TL om sådan konsu­lent eller ordningsman har utgått lidigare. Förutom de ändringar som be­tingas av del sagda föreslår jag också några jämkningar av redaktionell na­tur i både 129 och 130 §§. Jämkningarna sammanhänger bl. a. med tidigare beslutade ändringar i bestämmelsema om val av ledamöler i taxerings­nämnd.

174 §4 mom. Bestämmelser om valbarhelsvillkor m. m. för ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd finns numera i 8 och 9 §§. Nuvarande paragraf­hänvisning i 174 § 4 mom. femte stycket bör ändras i enlighet därmed. Jag föreslår samtidigt några mindre redaktionella justeringar.

184 och 185 §§ 1 första stycket av 184§, som avser särskild fastighets­taxering, hänvisas bl. a. lill fömlvarande 7 och 17§§. Dessa paragrafer har ersatts med ändrade bestämmelser i 11 och 14 §§ om ordförandens uppgif­ter i taxeringsnämnd resp. vad som ankommer på skattechefen.

Beträffande ordförandes uppgifter vid särskild fastighetstaxering torde ordföranden i särskild fastighetstaxeringsnämnd också i fortsättningen bö­ra utföra en del av de åligganden som ankom på taxeringsnämndsordfö­rande enligt förutvarande 7§. De föreskrifter som kan behövas härom bör enligl min mening lämpligen meddelas i administrativ ordning i avvaktan på den lagstiftning som fastighetslaxeringskommitléns arbete kan resultera i. 1 anslutning fill atl hänvisningen till 7§ slopas bör hänvisningen till 17 § ändras att avse 14 § och flyttas till I85§ första stycket.

1 184 § förstastycket hänvisas f.n. också till 16§3 mom. och59§. Dessa stadganden är numera slopade i enlighet med prop. 1977/78: 181. Möjlighet enligt 16 § 3 mom. för ordförande att anlita skrivbiträde föreligger dock en-


 


Prop. 1978/79:161                                                   112

ligt övergångsbestämmelsema. Hänvisningen till 16 § 3 mom. och 59 § bör nu alltså utgå. Slopandet av hänvisningen till 16 § 3 mom. bör kombineras med övergångsbestämmelse om att länsstyrelsen får medge att ordföran­den vid särskild fastighetstaxering anlitar skrivbiträde till dess erforderligt biträde lämnas av tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. I sådant fall bör vidare äldre bestämmelser om skrivbiträde gälla i sin ly­delse före den I januari 1979.

Jag föreslår att 184 och 185 §§ ändras på det sätt somjag har sagt här. Vid ändringen av 185 § har också beaktats att hänvisningen i första stycket till 61 § 5 mom. numera skall avse 2 mom.

189 § 1 paragrafens sista stycke hänvisas till 69 § 4 mom. andra styckel. Detta stycke har emellerfid upphört alt gäUa Bestämmelsema om hur un­derrättelse skall sändas har i stället sammanförts i första stycket. Enligt dessa bestämmelser skall underrättelse sändas till den skatiskyldige i van­ligt brev. 1 särskilda fall får försändelsen rekommenderas eller delges den skattskyldige. Samma ordning bör enligt min mening gälla underrättelse enligt I89§. Jag föreslår därför att hänvisningen i paragrafens sista stycke ändras i enlighel härmed.

16   Deflnitioner m. m.

Utredningen har av framför allt jystemafiska skäl ansett sig böra föreslå att vissa definitioner tas in i 2 § 2 mom. UBL. Dessa definitioner gäller bl. a. begreppen arbetsgivare, arbetstagare, lön och skatteavdrag.

Som ulredningen har påpekat har dessa begrepp inte alltid samma inne­börd i UBL:s olika sammanhang. Detta förhållande har dock mig veterligt inte inneburit någon nackdel eller medfört oklarhet om vad som avses i det särskilda fallet. Ja anser mig vidare kunna konstatera att del med hänsyn till UBL:s uppbyggnad inte är helt problemfritt att skapa definitioner av detta slag som når samstämmighet med lagens bestämmelser och anvis­ningar. Jag är därför inte beredd att ansluta mig till utredningens förslag i denna del. Som jag har nämnt i avsnittet om tid för inbetalning av skatt m. m. bör 2§ 2 mom. däremot i enlighet med utredningens förslag förses med tillägg om vad som skall förstås med uppbördsmånad.

Utredningen har också lagil upp några terminologifrågor som rör UBL:s bestämmelser om landstingsmedel och egenavgifter. Beträffande beteck­ningen landstingsmedel påpekar utredningen att denna i den nya kommu­nallagen (1977: 179) har ersatts med "landstingsskatt", som enligt 2§ KL utgår som kommunal inkomstskatt. Bestämmelserna om kommunal in­komstskatt i UBL avser sålunda också landstingsskatt och detta begrepp bör därför enligt utredningens mening utgå. Utredningens förslag rörande beslämmelserna om egenavgifier syftar till vissa förtydliganden. Jag avser att återkomma till dessa i stort sett redaktionella frågor i annat samman-


 


Prop. 1978/79:161                                                                 113

häng. Med hänsyn till att 27 § UBL måste ändras av andra skäl föreslår jag dock att begreppet landstingsmedel redan nu slopas i denna paragraf

För preliminär B-skatt, slutlig skatt och tillkommande skatt skall enligt UBL utfärdas debetsedel. Ordet "debetsedel" är förbundel med ett äldre förfarande för uppbörd av krono- och kommunalutskylder. Dessa betala­des i efterskott och uppbörden anslöt direkt till räkenskapema. Jag anser att man nu bör införa en beteckning som svarar bäitre och mer klart mot terminologin i vårt nuvarande uppbördssystem. 1 det allmänna språkbru­ket har "skattsedel" kommit att bli den vedertagna benämningen. Jag föreslår att denna får ersätta nuvarande beteckning. Ordel "debetsedel" i olika böjningsformer bör i enlighet härmed bytas ut mot "skattsedel" i motsvarande form där det förekommer i UBL.

17    Ikraftträdande

UBL Den nya ordningen för arbetsgivares inbetalning och redovisning av innehållen preliminär A-skatt bör tillämpas fr. o. m. uppbördsåret 1980/1981. Detta innebär att bestämmelserna, att innehållen skatt skall be­talas med särskilt inbetalningskort och redovisas i uppbördsdeklaration, första gängen kommer att gälla uppbörden i mars 1980. Den nya ordningen bör på motsvarande sätt första gången tillämpas i fråga om kvarstående skalt som skall betalas senast den 18 i uppbördsmånaderna mars och maj 1980. Debetsedlarna på slutlig skatt enligt taxeringen år 1979 måste därför framställas med beaktande av att inbetalningskort skall användas under år 1980 både för arbetsgivares redovisning av innehållen kvarstående skalt och för skatlskyldigs egen inbetalning av sådan skatt. Uppbördsåret 1980/1981 bör likaså bli det första uppbördsår under vilket preliminär B-skatt och tillkommande skatt betalas enligt den nya ordningen. I fråga om tillkommande skalt är att märka atl den kan fördelas till belalning under uppbörd små nåder som infaller under skilda uppbördsår. När lillkomman­de skall skall erläggas under uppbördsmånadema januari och mars 1980 bör sålunda den nya betalningsordningen också gälla i fråga om den del av skatten som förfaller till belalning under januari. Om den lillkommande skatten har fördelats till betalning under november 1979 och januari 1980 bör däremoi nuvarande bestämmelser om bl. a. uppbördstermin och betal­ning med skatleanvisning gälla belräffande uppbörden under januari 1980.

Lagen bör i enlighet med det sagda träda i kraft den I januari 1980 såvitt gäller de ändringar eller tillägg som föranleds av att nuvarande bestämmel­ser om uppbördslerminer och skatteanvisningar ersälls med föreskrifter om inbetalning senasi den 18 i uppbördsmånad och skyldighet för arbetsgi­vare alt lämna uppbördsdeklaralion. Dessa ändringar eller fillägg avser 2 § 2mom.,24§2mom.,26,28och3l§§,39§ 1 mom.,42§,43§ 1 mom.,47§, 48§ 1 och2mom.,50och52-55§§, 56§ förstastycket, 57§,58§ 1 mom..


 


Prop. 1978/79:161                                                                 114

59§, 69§ 2 mom., 77, 83 och 86 §§ samt punkt 4 av anvisningama till 39 §. Samtidigt bör nuvarande bestämmelser i 23 § om uppbördstermin m. m. upphöra att gälla. Den 1 januari 1980 bör vara lidpunkt för ikrafiträdandet också i fråga om de föreslagna bestämmelserna i 10, 33, 37, 38 och 45 §§ om skatteavdrag, debetsedlar och jämkning samt de ändringar i 51 §, 56§ andra stycket och 68 § 4 mom. som avser möjlighet alt upprätta restlängd med utelämnande av skattebelopp för vilket anstånd har getts och förfa­randel när skattebelopp inle kan hänföras till viss inbetalare.

Lagen avses i vissa delar bli tillämplig redan under första hälften av år 1979. Delta är sålunda fallet beträffande de bestämmelserom beräkning av preliminär B-skatt, skattelängd och anstånd som föreslås i 13 §, 17§ 1 mom., 27 § 1 mom. samt 49§ 2 a och 3 mom. Lagen bör på dessa punkter lämpligen träda i kraft två veckor efter den dag, då den enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Detsamma bör gälla bestämmelsema i 75 och 75a§§ om arbetsgivares ansvarighet vid underlåtenhet att göra skatteavdrag. Äldre bestämmelser bör dock fortfa­rande gälla i fråga om skalt som skulle ha innehållits före ikraftirädandet.

Fömtsättning för de här angivna ikraftträdandebestämmelsema är atl nuvarande föreskrifter tillämpas övergångsvis i vissa avseenden. Över­gångsbestämmelserna bör bl. a. innebära alt nu gällande föreskrifter fort­farande skall tillämpas när inbetalning eller redovisning avser preliminär skatt som skall avräknas på slutlig skatt vid den årliga debiteringen år 1980 eller tidigare. 1 fråga om tillkommande skatt bör enligt vad jag har sagt för­ut föreskrivas att nuvarande bestämmelser gäller, om skatten enligt fördel­ning förfaller till betalning under november 1979 och januari 1980. Belräf­fande fyllnadsbetalning av preliminär skatt som skall avräknas på slutlig skatt år 1980 bör den nya ordningen gälla om belalning sker efter den 18 ja­nuari 1980.

TL Lagen om ändring i TL bör träda i kraft två veckor efter den dag, då den enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författnings­samling. Bestämmelsema i 2§ 1 mom. och 68§ om vad som skall hänföras till den årliga taxeringen och om skallelängd blir därmed tillämpliga försia gången i samband med 1979 års taxering. Äldre bestämmelser i 72a§ bör fortfarande gälla i fråga om rättelse i nuvarande laxeringslängder. Slopan­det av beslämmelsen angående erinran om deklarationsskyldighet bör där­med också kunna iakttas vid 1979 års taxeringsarbete.

Ask De ändringar som har föreslagits i kungörelsens 6 och 7 §§ samman­hänger med förslaget all arbetsgivare enligt UBL skall erlägga försenings­avgift i stället för restavgift när uppbördsdeklaration inte lämnas i föreskri­ven tid. Bestämmelsema härom skall tillämpas fr. o. m. år 1980. Detsamma bör gälla ändringama i 6 och 7 §§ Ask. Äldre beslämmelser i dessa paragra­fer bör dock fortfarande gälla i fråga om meddelande om skalt som har in­nehållits före den 1 januari 1980.

Förslag till bestämmelser angående ikraftträdandet har upprättals i en­lighet med det ovan sagda.


 


Prop. 1978/79:161                                                  115

18  Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen före­slår riksdagen att anla inom budgetdepartementel utarbetade förslag till

1.         lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

2.  lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

3.  lag om ändring i kungörelsen (1969:5) om skatteavdrag i vissa fall från artistersältning,

4.  lag om ändring i förordningen (1927:321) om skatt vid utskiftning

av aktiebolags tillgångar.

19  Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att anla de förslag som föredragan­den har lagt fram.


 


Prop. 1978/79:161                                                   116

Bilaga Remissinslanserna

Efter remiss har yttranden över rapportema avgetts av justitiekanslern (JK), kammarrättema i Stockholm och Sundsvall, bokföringsnämnden, försvarets civilförvaltning, riksförsäkringsverket (RFV), postverket, sta­tens järnvägar (SJ), statistiska centralbyrån (SCB), riksrevisionsverkel (RRV), konjunkturinstitutet, riksarkivet, arbetsmarknadsstyrelsen, läns­styrelsemas organisationsnämnd (LON), samfiiga länsstyrelser, Stock­holms läns landsting, Stockholms kommun, Malmö kommun, Göteborgs kommun, Sundsvalls kommun, Umeå kommun, lokala skattemyndigheter­na i Stockholms, Handens, Jönköpings, Klippans, Kristianstads, Malmö, Göleborgs, Kungälvs, Västerås, Borlänge och Sundsvalls fögderier, krono-fogdemyndighetema i Stockholm, Södertälje, Eskilstuna, Nyköping, Mo­tala, Kristianstad, Malmö, Göteborg, Hudiksvall och Umeå, datainspek­tionen, decentraliseringsutredningen, delegationen för företagens uppgifts­lämnande (Defu), kommittén med uppdrag att utreda frågan om behovet av framtida folk- och bostadsräkningar, planeringsgruppen för barnomsorg, sysselsätlningsutredningen, ulredningen angående statistiska centralby­råns uppgiftsinsamling, centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), För­eningen auktoriserade revisorer (FAR), Föreningen Sveriges fögderitjäns­temän. Föreningen Sveriges kronofogdar. Föreningen Sveriges uppbörds­chefer. Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lant­brukamas riksförbund (LRF), Länsplanerarnas förening. Svenska arbets­givareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska kommunalslatistiska föreningen. Svenska kommun­förbundel. Svenska kyrkans församlings- ocTj pasloralsförbund. Svenska revisorsamfundel. Svenska sparbanksföreningen, S,veriges advokatsam­fund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SKlO), Sveriges indu­striförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redovisningskonsulters förbund. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och Tjänstemän­nens centralorganisations statstjänstemannaseklion (TCO-S).

Åtskilliga länsslyrelser har bifogat yttranden från lokala skattemyndig­heter och kronofogdemyndigheter. LRF hänvisar till ett inom Lantbrukar­nas skattedelegation upprättat utlåtande.


 


Prop. 1978/79:161                                                          117
Innehåll

Proposition ..................................................................... ...... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll................................ ....... \

Lagförslag........................................................................ ...... 3

1.    lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).............. ...... 3

2.    lag om ändring i laxeringslagen (1956:623)...............      39

3.    lag om ändring i kungörelsen (1969:5) om skatteavdrag

i vissa fall från artistersättning.................................. .... 52

4. lag om ändring i förordningen (1927:321) om skatt vid

utskiftning av aktiebolags tillgångar..........................      53

Utdrag ur regeringens protokoll den I mars 1979...........      54

1. Inledning.................................................................... .... 54

2.    Tid för inbetalning av skatt, m.m................................     56

3.    Sättet för arbetsgivares inbetalning och redovisning

av innehållen preliminär skatt.................................... ... 58

3.1    Inledning.............................................................. ... 58

3.2    Kontrolluppgiftema som underiag för krediteringen

- årsredovisning och specificerad redovisning ......     62

3.3    Uppbördsdeklaralion ............................................ ... 66

3.4    Förseningsavgift m.m............................................ ... 68

3.5    Redovisningsnivå.................................................. ... 70

 

4.    Inbetalning av debiterade skatter, m.m..................... ... 73

5.    Bankemas medverkan i skalleuppbörden, m.m.......... ... 76

6.    Konlrollförfarandet  ................................................... ... 79

7.    Redovisning av skatteavdrag på artistersältning....... ... 84

8.    Skatteavdrag på pension m.m................................... ... 85

9.    Anstånd  ....................................................................     86

 

10.   Resfiängd m.m........................................................... ... 89

11.   Särskild taxering för beräkning av preliminär B-skatt,

m.m............................................................................ ... 92

12.   Skattelängd m.m........................................................ .... %

13.   Anmaning att lämna självdeklaration m.m................. . 100

14.   Arbetsgivares ansvarighet för ej innehållen skatt..... . 103

 

14.1   Gällande bestämmelser m.m...............................   103

14.2   Reformbehov och lidigare förslag........................   105

14.3   Överväganden och förslag.................................. . 106

 

15.   Vissa följdändringar i TL............................................. . 110

16.   Definifioner m.m.........................................................   112

17.   Ikraftträdande............................................................   113

18.   Hemställan.................................................................   115

19.   Beslut.........................................................................   115

Bilaga   Förteckning över remissinstansema.................... . 116

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1979