Prop. 1978/79:160

Regeringens proposition

1978/79:160

om fortsatt reformering av inkomstskatten, m. m.

beslutad den I mars 1979.

Regeringen föreslår riksdagen all aniaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag om en fortsatt reformering av inkomstskatten. Marginalskallesänkningar föreslås för 1980 års inkomster mellan ca 34000 kr. och 114000 kr. Den största sänkningen, med 5 procentenheter, genomförs i skikten mellan 57000 kr. och 74000 kr. Vidare föreslås all en marginalskatlespärt införs, enligl vilken den sammanlagda statliga och kommunala marginalskatten inte får överstiga en viss gräns. Denna föreslås uigöra 80% i inkomstskikt upp till 30 basenheter - 171 000 kr. år 1980 - och 85% för inkomstdelar därutöver. Den gällande regeln om begränsning av del totala skalleullaget, den s. k. 80/85-procenlregeln, föreslås anpassad lill marginalskaltelaket.

I propositionen redovisas den lagtekniska regleringen av den reform av det kommunala skatteunderlaget som ulgör etl led i propositionen om den kommunala ekonomin (prop. 1978/79: 95). Grundavdraget vid den kommunala inkomsttaxeringen föreslås i del sammanhanget höjt från 4 500 kr. lill 6000 kr., medan del stadiga grundavdraget föreslås slopat. Den särskilda skallereduktionens storlek anpassas till de nya reglerna för grundavdragen och en teknisk anpassning av den statliga inkomstskatleskalan genomfors.

Även ulformningen av folkpensionäremas skattelättnader behandlas i propositionen. En ulredning om dessa frågor aviseras.

Vidare föreslås i propositionen all en begränsad avdragsräii införs vid inkomstbeskattningen för gåvor till bl. a. internationell biståndsverksamhet. Avdrag föreslås ske i form av skattereduktion.

I propositionen redovisas att den sammanlagda effekten på statsbudgeten år 1980 till följd av dels de nu föreslagna inkomslskaltelältnaderna, dels de ökade bidrag som har föreslagils i propositionen om den kommunala ekonomin kan beräknas lill ca 4450 milj. kr. Förslag har i propositionen 1    Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 160

Prop. 1978/79:160 2

med riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79:115) lagts om vissa energiskatteskärpningar som beräknas öka statens inkomster med ca 600 milj. kr. Inom kort kommer också förslag all framläggas om alt värdet av anställdas bilförmån skall ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter och alt barnomsorgsavgifi skall erläggas också av egenföreiagare. Dessa två förslag beräknas komma att medföra en förstärkning med ca 700 milj. kr. för statsbudgeten.

Som ytterligare inkomstförstärkning föreslås i propositionen en höjning av stämpelskatten vid förvärv av fast egendom och av lomlrält saml vid inteckning. Höjningen beräknas inbringa drygt 550 milj. kr. Ställningstagande till hur återstående finansieringsbehov skall läckas föreslås ske i höst. Till dess skall en snabbutredning la fram material som kan belysa olika former av brultoskaller som är länkbara som altemativ för finansieringen. Det betonas i propositionen att en finansiering av de föreslagna reformema är nödvändig.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1980.

Prop. 1978/79:160 3

1   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt'

dels aU 8§, 9§ 2 och 3 mom., I0§ I mom. samt 11 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse,

dels atl i lagen skall införas en ny paragraf, 10 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §2 Skallskyldig fysisk person, som varil här i rikel bosatt under beskattningsåret, äger att å den taxerade inkomsten åtnjuta slalUgt grundavdrag, varvid 48§ 2 och 3 mom. saml 49§ kommunalskallelagen skola äga motsvarande lill-lämpning.

Förening, som är hänförlig under 53 § I mom. försia stycket e) kommu-nalskauelagen, äger all från den taxerade inkomsten åtnjuta statligt grundavdrag med 2 000 kronor.

9§

2  mom.3 För  skaltskyldig fy- 2  mom. Har skaltskyldig varil

sisk person, som varit här i rikel bosall här i rikel under hela eller

bosatt under hela eller någon del någon del av beskattningsåret och

av  beskattningsåret,   utgöres  den har skalleförmågan varit väsentli-

beskattningsbara inkomsten av den gen  nedsatt  av sådan   anledning,

taxerade inkomsten, minskad med som anges  i 50§ 2 mom. andra,

del  statliga   grundavdrag,   vartill tredje eller fjärde stycket kommu-

den   skaltskyldige   är   berättigad. nalskallelagen (1928:370),/år efter

Den   beskattningsbara   inkomsten taxeringsnämndens  eller,  om  be-

skatl angivas i helt hundratal kro- svär anförts eller särskild framsläll-

nor, så atl överskjutande belopp, ning därom gjorts senasi den 30 juni

som icke uppgår lill heh hundralal årel näst efter taxeringsåret, läns-

kronor, bortfaller. rättens prövning den skaltskyldiges

Finnes   skatlskyldigs   skatleför- taxerade inkomsi minskas med av-

måga hava varit väsentligen ned- drag enligl bestämmelsema i nämn-

satl av anledning, varom i 50§ 2 da lagrum.   Vad  härefter återstår

mom.   andra,   tredje   eller   fjärde avrundas nedåt till hell hundratal

stycket          kommunalskallelagen kronor och utgör beskattningsbar

(1928: 370)/<7/-wa7e5, må efter taxe- inkomsi.
ringsnämndens eller, om besvär an
förts eller ock  särskild framställ
ning därom gjorts senasi den 30 juni
årel näst efter taxeringsåret, läns-

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

2          Senaste lydelse 1977: 573.

» Lydelse enligt prop. 1978/79: 86.

Prop. 1978/79:160 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rättens beprövande den skaltskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med slatligl grundavdrag, med ylterligare avdrag enligt bestämmelserna i nämnda lagrum.

Vad härefter återstår avrundas nedåt lill helt hundratal kronor och ulgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

För förening, som äger räll lill grundavdrag enligt 8§, utgöres den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt grundavdrag.

3 mom.* Ha makar, som under beskattningsåret levt tillsammans och under någon del därav varit bosatta här i riket, båda haft laxerad inkomst, skall beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst för dem båda beräknas enligt följande.

Med A-inkomst förstås inkomst av Ijänst, dock icke periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 § kommunalskallelagen, samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skallskyldige varil verksam i förvärvskällan i ej blolt ringa omfattning. Med B-inkomst förstås övriga inkomster.

Beskattningsbar A-inkomst ulgö- Beskattningsbar A-inkomst ui-
res av del sammanlagda beloppel görs av del sammanlagda beloppet
av den skaltskyldiges A-inkomst av den skattskyldiges A-inkomst
minskat med allmänna avdrag, för- minskat med allmänna avdrag, för
lustavdrag, grundavdrag och så- lustavdrag och sådant avdrag som
dant avdrag uiöver grundavdrag avses i 2 mom./ör5/a stycket. Be-
som avses i 2 mom. andra stycket. skattningsbar A-inkomst avrundas
Beskattningsbar A-inkomst avmn- nedåt lill helt hundralal kronor, så
das nedål till hell hundralal kronor, alt överskjutande belopp, som icke
så aU överskjutande belopp, som uppgår till helt hundratal kronor,
icke uppgår lill hell hundratal kro- bortfaller,
nor, bortfaller. Beskattningsbar   B-inkomst   ui-

Beskattningsbar B-inkomst ulgö- görs   av   skillnaden   mellan   den

res av skillnaden mellan den skall- skaltskyldiges beskattningsbara in-

skyldiges     beskattningsbara     in- komsl, beräknad  enligl 2 eller 4

komst,  beräknad  enligl  2  mom., mom.,  och  den  beskattningsbara

och den beskattningsbara A-inkom- A-inkomslen.
sten.

Nuvarande lydelse 10 § / mom. Siallig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.

* Senaste lydelse 1970:163.  Senaste lydelse 1978:912.

Prop. 1978/79:160

5

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomsi icke överstiger 3 basenheter enligl lagen (1977:1071) om basenhel enligl 10 § I mom. lagen (1947: 576) om stailig inkomstskatt:

2 procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

-? men ic	ce     5 basenheter	grundbeloppet för       i basenheter och    4% av		äterstoc
5   "     '	6	5         "           '	'      8% "
6   "      ■	7	6         •'          '	■     13% "
7   ••     '	8	7        "          •	•     16% "
8   •■      ■	9	S      "        •	•     20% "
g   •'      •	10	9         "           '	•     25% "
10 "    •	II	10	•     29% "
//    '•      '	12	II	'     33%, "
12   ••      •	•      13	12	■     35% ••
13   •'      •	14	13	'     40% "
14   '•      '	16	14	•     45% '•
16   "      '	'      20	16	•     49%  "
20   ••      •	•      30	20	■     53% ••
30 basenh	eter	30	'     58% "

Ändå att statlig inkomstskatt skall utlagas med mer än 100 procenl av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skallen uppgå lill högre belopp än som molsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligl de för densamma gällande stadgar har lill huvudsakligt ändamål atl tillgodose viss familjs, vissa familjers eller beslämda personers ekonomiska intressen.

Föreslagen lydelse 10 §

/ mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifla dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet ulgör:

när beskattningsbar inkomsi icke överstiger / basenhel enligt lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10§ I mom. lagen (1947: 576) om stadig inkomstskatt:

/ procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

/ men ic	ke     4 basenheter	gmndbeloppet för        / basenhet och		2% av återsto(
4   ••     •	5		4 basenheter och    4% "
5   ••     '	6		••          5        "	5%c "
6   "     '	7		"          6        "	8% •'
7   "     '	8		„          7        „	'     12% "
8   "     '	9		•'          8        "	'     15%, •'
g   ••       •	'      10		"          9        "	'     19 %> "
10  "     •	•      11		10	,     21% '•
II   „     ,	'      12		II	•     25% "
12   "     '	'      13		12	'     29% "
13   "     •	'      14		13	'     33% •'
14   "     '	•      15		14	'     38% '•
15   "     '	16		15	'     43% "
16   "     •	17		16	'     45%, "
17   "     ■	20		17	•     48% "
20   "     '	'      30		20	'     53% "
30 basenh	eter		30	'     58 %o "

Prop. 1978/79:160 6

Ändå all statiig inkomstskatt skall utlagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skallen uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de for densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål alt tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska inlressen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 a §

Vid beräkning av stailig inkomstskatt gäller följande i fråga om fysisk person, som varil bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret, och för oskiftat dödsbo efter den som vid sin död var bosall här.

Stadig inkomstskatt las inte ul i den mån den tillsammans med kommunal inkomstskatt överstiger 80 procent av någon del av den beskattningsbara inkomsten upp till 30 basenheter och 85 procenl av någon del av den beskattningsbara inkomsten därulöver.

Har skaltskyldig inkomst som enligl kommunalskallelagen (1928: 370) beskallas i annan kommun än hemortskommunen anses inkomsi i hemortskommunen uigöra den högsla delen av den sammanlagda inkomsten. Har skallskyldig inkomst i Ivå etter flera kommuner utom hemortskommunen skall den största av dessa inkomster anses uigöra den högsta delen av den sammanlagda inkomsten i nämnda kommuner. Uppgår inkomst i två eller flera kommuner lill samma belopp skall inkomsi i den kommun som har den högsta skattesatsen, anses uigöra den högsla delen av den sammanlagda inkomsten. Motsvarande skall gälla vid sådan fördelning som avses i60§ kommunalskallelagen.

Skall makars inkomster läggas samman enligt 11 § I mom. beräknas statlig inkomstskatt med utgångspunkt i de regler som enligt tredje stycket ovan gäller för make

Prop. 1978/79:160

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

som har den högsla A-inkomsien. Beslämmelserna lillämpas därvid som om denne make var skallskyldig även för andra makens B-inkomst. Har makarna skilda hemortskommuner anses hemortskommunen för maken med den högsla A-inkomslen vara makarnas gemensamma. År makarnas inkomster lika stora skall den kommun där skattesatsen är högst anses som hemortskommun.

11 §

/ mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras en var för sin inkomst, varvid anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370) äga molsvarande lillämpning.

Har vid dylik laxering avdrag, varom i 4§ I mom. förmäles, hell eller delvis ej kunnai ulnyltjas å den ena makens inkomsi, må brislen avräknas å den andra makens inkomst.

Avdrag, som i 9§ 2 mom. andra stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig, varvid bestämmelsema i 52 § I mom. fjärde och femte styckena kommunalskallelagen (1928:370) äga molsvarande till-lämpning.

Avdrag, som i 9§ 2 mom. första stycket sägs, beräknas för vardera maken for sig, varvid bestämmelsema i 52 § I mom. fjärde och femte styckena kommunalskattelagen (1928:370) äga molsvarande till-lämpning.

1 fall då endast ena maken har beskattningsbar inkomsi, beräknas skatten på hans beskattningsbara inkomsi utan uppdelning i beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst.

Ha båda makarna beskattningsbar inkomst, beräknas skatten enligt syåtle-nionde styckena.

Har båda makarna beskattningsbar inkomst, beräknas skatten enligt siätte—åttonde styckena.

Skatt på beskattningsbar A-inkomst beräknas för vardera maken för sig.

Ha makarna enbart beskattningsbar B-inkomst, beräknas skatten på det sammanlagda beloppel av dessa inkomster och fördelas på makarna efter förhållandet mellan de beskattningsbara inkomsterna.

I annat fall sammanlägges beskattningsbar B-inkomst hos make.

Beskattningsbar B-inkomst hos make, som har den lägsta beskattningsbara A-inkomsten, sammanläggs med andra makens beskattningsbara inkomst. Därefter beräknas skatt med tillämpning av 10 § 1 mom. på summan av nämnda B-inkomsl och andra makens beskatl-

« Senaste lydelse 1976:68.

Prop. 1978/79:160

Nuvarande lydelse

som har den lägsta beskattningsbara A-inkomsten, med andra makens beskattningsbara inkomst. Därefter beräknas skalt med tillämpning av 10 § I mom. på summan av nämnda B-inkomst och andra makens beskattningsbara inkomst. Skatten på makamas B-inkomster utgör skillnaden mellan den sålunda beräknade skatten och den skatt som belöper pä den i nämnda summa ingående beskattningsbara A-inkomslen. Skallen på B-inkomst fördelas på makarna efter förhållandel mellan deras beskattningsbara B-inkoms-ler. Bestämmelserna i 10§ 3 mom. skola därvid iakttagas.

Om del sammanlagda beloppel av makars B-inkomsler icke överstiger 2000 kronor, skola dessa inkomster vid lillämpning av della moment anses som A-inkomsl.

Föreslagen lydelse

ningsbara inkomsi. Skatten på makamas B-inkomster utgör skillnaden mellan den sålunda beräknade skallen och den skatt som belöper på den i nämnda summa ingående beskattningsbara A-inkomsten. Skatten på B-inkomst fördelas på makama efter förhållandel mellan deras beskattningsbara B-inkomsler. Bestämmelserna i I0§ 3 mom. skola därvid iakttagas.

Vid lillämpning av detla moment skall, om del sammanlagda beloppet av makars B-inkomster inte överstiger 2000 kronor, dessa inkomster anses som A-inkomst. Vidare skall minst 4500 kronor av vardera makens beskattningsbara inkomsi anses som A-inkomst.

Sammanlagda beloppet av skalt på makes beskattningsbara A-inkomst och B-inkomsl ulgör makes stadiga inkomstskatt.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1980 och lillämpas första gången vid 1981 års laxering.

2    Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs all 19§, 48§ 2 och 3 mom., 53 § I mom., punkl 14 av anvisningarna till 21 §. punkt 9 av anvisningarna till 24 §, punkt 9 av anvisningarna till 28 § samt punkt 12 av anvisningarna lill 32 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 §'

Till skattepliktig inkomsi enligl denna lag räknas icke: vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvals genom arv, testamente, fordel av oskift bo eller gåva;

Senaste lydelse 1978:944.

Prop. 1978/79:160

Nuvarande Ivdelse

Förestagen lydelse

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35§ 3 eller 4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinsldragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinsldragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som på gmnd av försäkring jämlikt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbelsskadeför-säkring lillfallil den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4500 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annoriedes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagls, lill någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statiigt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4500 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersällning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med Ijänst. dock alt lill skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligl 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersällning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighels-försäkring eller på grund av skade-ståndsförsäkring och avser förlorad inkomsi av skattepliktig nalur;

ersättning, som på grund av för-säkringjämlikl lagen (1962: 381) om allmän försäkring, lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersällning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annoriedes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statiigt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersällning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att lill skattepliktig inkomst räknas ersällning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligl 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersällning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skade-ståndsförsäkring och avser förlorad inkomsi av skattepliktig natur;

ersällning på gmnd av ansvarighetsförsäkring enligl gmnder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbelsoförmögen och beräknas så atl ersättningen uppgår för insjuknandedagen lill högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

Prop. 1978/79:160 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapilalförsäkring;

ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit däresl försäkrad egendom i stället försålts, varit alt hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljest molsvarar sådan skattepliktig intäkt eller molsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är atl hänföra till någon av nämnda förvärvskällor;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegal;

ersättning jämlikt lagen (1956: ersällning jämlikt lagen (1956:
293) om ersättning åt smittbärare 293) om ersättning åt smittbärare
om icke ersättningen grundas på om icke ersättningen grundas på
förvärvsinkomst av 4 500 kronor el- förvärvsinkomst av 6 000 kronor el
ler högre belopp för år; ler högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljesl avsedda för mottagarens ulbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973: 349), inlematbi-drag, ålerbelalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersältning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsells skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänl barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt;

kontanlunderstöd, som utgives av arbetslöshelsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunall bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i forordningen (1976:263) om stadiga bostadsbidrag till bamfamiljer, förordningen (1976:262) om slatskommunala bostadsbidrag eller forordningen (1977: 392) om statskommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m. fl.;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbelsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del

Prop. 1978/79:160

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

II

stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutils vid avsättning till stiftelsen;

kompensation av staten för bensinskall på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg.

Belräffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare m. fl. gäller särskilda bestämmelser i punkl 16 av anvisningama lill 21 §.

(Se vidare anvisningama.)

48 §

2      mom.2 Skallskyldig fysisk
person, som varil här i rikel bosall
under hela beskattningsåret, äger
alt å den i hemortskommunen taxe
rade inkomsten åtnjuta kommunalt
grundavdrag med 4500 kronor.

Har skallskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som ulgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958: 295) om sjömansskall skall grundavdraget minskas med en tolftedel för varie period om trettio dagar för vilken den skallskyldige uppburit beskattningsbar inkomst enligt nämnda lag saml enligl 1 § 2 mom. lagen skattepliktig dagpenning. Del sålunda beräknade grundavdraget avrundas uppåt till hell tiotal kronor.

3      mom.' Skallskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosall
endasi under en del av beskatt
ningsåret, äger i hemortskommu
nen åtnjuta kommunall grundav
drag som för varie kalendermånad
eller del därav, varunder han varit
här i riket bosall, utgör en tolftedel
av 4500 kronor. Härvid gäller be
stämmelsema i 2 mom. andra styc
kel. Del avdragsbelopp, som så
lunda erhålles, avrundas uppåt lill
heh tiotal kronor.

2       mom. Skaltskyldig fysisk
person, som varit här i rikel bosatt
under hela beskattningsåret, äger
att å den i hemortskommunen laxe
rade inkomsten åtnjuta kommunalt
gmndavdrag med 6 000 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligl lagen (1958:295) om sjömansskatt skall gmndavdraget minskas med 500 kronor för varje period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskattningsbar inkomst enligl nämnda lag samt enligt I § 2 mom. lagen skattepliktig dagpenning.

3       mom. Skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
endast under en del av beskatt
ningsåret, äger i hemortskommu
nen åtnjuta kommunalt grundav
drag med 500 kronor för varie ka
lendermånad eller del därav, vamn
der han varit här i rikel bosatt. Här
vid gäller bestämmelserna i 2 mom.
andra stycket.

53 §

/ mom.* Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:

a) fysisk person:

för lid, under vilken han varil här i rikel bosalt:

« Senasle lydelse 1974:769. ' Senaste lydelse 1978:913. * Senaste lydelse 1979:78.

Prop. 1978/79:160 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för all inkomsi, som av honom här i rikel eller å ulländsk ort förvärvals; samt

för tid, under vilken han ej varit här i rikel bosall:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomsi av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburils härifrån och förvärvals genom verksamhei här i rikel;

för pension enligt lagen för pension enligl lagen
(1962: 381) om allmän försäkring till (1962: 381) om allmän försäkring till
den del beloppel överstiger 4500 den del beloppel överstiger 6000
kronor och for annan ersällning en- kronor och för annan ersättning en
ligl nämnda lag; ligt nämnda lag;

för pension på grund av anslällning eller uppdrag hos svenska slaten eller svensk kommun;

för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i rikel bedriven försäkringsrörelse;

för ersättning enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som ulgåll till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statiigt personskadeskydd eller lagen (1977; 267) om krigsskadeersättning till sjömän;

för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd;

för limstudiestöd och inkomslbidrag enligl siudiesiödslagen (1973: 349);

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;

för vinsl å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; saml

för belopp, varmed schablonavdrag för egenavgifter överstigit påförda avgifter, samt restiluerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter, allt i den omfattning, som anges i anvisningama till 41 b §;

b) staten:

för inkomst av jordbruksdomäner, skogar saml uthyrda eller med tomträtt eller vattenfallsräll upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller försäkringsrörelse eller av kommunikalionsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller av industriell verksamhei, som huvudsakligen avser att tillgodose statens egna behov;

c)   landsting, kommuner och andra menigheler ävensom hushållnings
sällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som re
geringen bestämmer:

för inkomsi av faslighet och av rörelse;

d) akademier, Nobelstiftelsen saml stiftelsen Dag Hammarskjölds Min-

Prop. 1978/79:160 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nesfond, så ock allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar saml samarbelsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, skeppsfartens sekundärlånekassa, företagareförening som erhåller statsbidrag, regional utvecklingsfond som avses i förordningen (1978:504) om överförande av vissa uppgifter från företagareförening lill regional utvecklingsfond, norrlandsfonden, statens utvecklingsfond, Apotekarsocielelens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m. m.. Svenska Bibelsällskapets bibelfond. Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag, Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen Industriellt Utvecklingscentrum i övre Norrland, Stiftelsen för produklutvecklings-cenlrum i Göieborg, Sveriges exportråd, Sveriges lurislråd, järnkontoret och SlS-Slandardiseringskommissionen i Sverige, så länge kontorets respeklive kommissionens vinstmedel användas lill allmänl nyttiga ändamål och utdelning icke lämnas lill delägare eller medlemmar, aktiebolaget tips-tjänst, svenska penninglotleriel aktiebolag, allmänna sjukförsäkringsfonden, pensionsstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m., allmänna försäkringskassor, erkända arbetslöshetskassor, understödsföreningar, som icke bedriva lill livförsäkring hänförlig verksamhet, personalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. med ändamål uteslulande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildats enligl avtal mellan organisationer av arbelsgivare och arbetstagare med ändamål atl utgiva avgångsersättning lill friställd arbetstagare eller främja åtgärder lill förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk atl bliva uppsagd lill följd av driftsinskränkning, företagsnedläggelse eller rationalisering av företags verksamhei ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag, som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring: för inkomsi av fastighet;

e)   kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhei ej bedrives i vinst
syfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt än
damål all under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikels
försvar eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller be
stämda personer, främja vård och uppfostran av bam eller lämna under
stöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverk
samhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom ide
ella föreningar som uppfylla i punkt 9 av anvisningama angivna villkor:

for inkomsi av faslighet och av rörelse;

f)   svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild förfallning
äro skyldiga atl avslå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, sam
fund, stiftelser, understödsföreningar, som bedriva till livförsäkring hän
förlig verksamhei, verk, inrättningar och andra inländska juridiska perso
ner, dock såviii gäller sådana juridiska personer som enligl författning eller
på därmed jämförligt sätl bildals för atl förvalla samfällighet endasi om
samfälligheten har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser mark-
samfällighet eller regleringssamfällighel, samlliga här under f) avsedda bo
lag, verk och andra juridiska personer i den mån de ej inbegripas under
punklema d) och e):

för all inkomst, som här i rikel eller å ulländsk ort förvärvats;

Prop. 1978/79:160

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

14

g) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt

för vinsl å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i rikel eller tillbehör lill sådan faslighet eller rörelse;

h) allmänna pensionsfonden:

för all inkomst som härflyler av medel, som förvaltas av fjärde fondstyrelsen, saml i övrigt för inkomst av faslighet.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara, all stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål all främja nordiskt samarbele, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid lillämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslul må, när omsländighetema del föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskalleverkel meddelat enligl detta stycke, må klagan icke föras.

Anvisningar

till 21 §

14. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersällning till sjömän ulgör skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig lill jordbruksfastighet och för sig eller tillsammans med annan sjukpenning-gmndande inkomst uppgår till 4500 kronor eller högre belopp för år. Till inläkt av jordbruksfastighet hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning ål smittbärare .

14. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersällning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig till jordbruksfastighet och för sig eller tillsammans med annan sjukpenning-gmndande inkomsi uppgår till 6 000 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av jordbruksfastighet hänföres under nämnda fömlsättningar också ersättning enligl lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare.

till 24 §

9. Sjukpenning enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,   lagen  (1977:

9. Sjukpenning enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,   lagen  (1977:

 Senaste lydelse 1977:279. • Senaste lydelse 1977:279.

Prop. 1978/79:160

Nuvarande lydelse

265) om statiigt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersällning till sjömän ulgör skattepliktig intäkt av annan faslighet om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig till annan faslighet och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomsi uppgår till-500 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av annan faslighet hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligl lagen (1956; 293) om ersättning ål smittbärare.

15

Föreslagen lydelse

265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av annan fastighet om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig till annan fastighet och for sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomsi uppgår till 6 000 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av annan fastighet hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligl lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare.

till 28 §

9.' Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersällning till sjömän utgör skattepliktig inläkl av rörelse om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig till rörelse och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomsi uppgår till 4500 kronor eller högre belopp för år. Till inläkt av rörelse hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning ål smittbärare .

9. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977: 265) om statiigt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av rörelse om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig till rörelse och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår till 6 000 kronor eller högre belopp för år. Till inläkl av rörelse hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare.

lill 32 §

12." Sjukpenning enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän ulgör skattepliktig inläkl av tjänsl om sjukpenningen   grundas   på   inkomsi.

12. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977: 265) om statiigt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersällning lill sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om sjukpenningen   gmndas   på   inkomsi.

' Senaste lydelse 1977:279. » Senaste lydelse 1977:279.

Prop. 1978/79:160 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som hänför sig till tjänst och för sig som hänför sig lill Ijänst och för sig
eller tillsammans med annan sjuk- eller tillsammans med annan sjuk
penninggrundande inkomst uppgår penninggrundande inkomsi uppgår
lill 4500 kronor eller högre belopp till 6000 kronor eller högre belopp
för år. Till intäkt av tjänsl hänföres för år. Till inläkt av tjänsl hänföres
under nämnda förutsättningar ock- under nämnda förutsättningar ock
så ersättning enligt lagen så ersättning enligl lagen
(1956:293) om ersällning åt smitt- (1956:293) om ersättning ål smitt
bärare saml annan lag eller förfall- bärare samt annan lag eller författ
ning, som utgått annoriedes än på ning, som utgått annoriedes än på
grund av försäkring, som nyss grund av försäkring, som nyss
sagls, lill någon vid sjukdom eller sagts, till någon vid sjukdom eller
olycksfall i arbete eller på gmnd av olycksfall i arbeie eller på grund av
militärtjänstgöring. militärtjänstgöring.

Fpräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring utgöra skattepliktig inläkl av tjänst.

Timsludieslöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligl studiestödslagen (1973: 349), utbildningsbidrag för doktorander och timersättning vid grundläggande ulbildning för vuxna räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd räknas som skattepliktig inläkl av tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av tjänsl.

Delsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser ulgå lill deltagare i arbetsmarknadsutbildning saml med dem i fråga om sådana bidrag likställda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas forsla gången vid 1981 års laxering.

3    Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs atl 68 § laxeringslagen (1956: 623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

68 §2

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skall för varje skattskyldig införas i skallelängd.

I skallelängden antecknas särskilt

dels i avseende på statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskall huruvida inkomsten utgör A-

' Lagen omtryckt 1971:399. Senasle lydelse av lagens rubrik 1974:773. * Lydelse enligl prop. 1978/79:161 (ännu ej avlämnad lill riksdagen).

Prop. 1978/79:160 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskoll i förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomstema av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskoll), medgivna allmänna avdrag som inle avser underskoll i förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beskattningsbar inkomst enligl 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt och enligl I § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning saml del anlal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige har uppburit sådan inkomst under beskattningsåret, samt sjömansskaltenämndens beslul om jämkning enligl 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt,

dels i avseende på kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskatlelagen (1928: 370) eller för skattereduktion enligl 2 § 4 och 5 mom. uppbördslagen (1953: 272),

dels beslut, som avser fömlsält- dels beslut, som avser fömtsätt
ning för sparskattereduktion enligt ning för sparskatlereduktion enligl
2 § lagen (1978:423) om skattelätt- 2 § lagen (1978: 423) om skattelätt
nader för vissa sparformer, nåder for vissa sparformer eller gå-

voreduklion enligt 3 § lagen (1979:000) om skattelätlnad för vissa gåvor,

dels beslut om avräkning av ulländsk skalt eller tillämpning av progressionsbestämmelser enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning,

dels uppgift om de värden på skogsmark och växande skog, varpå skogsvårdsavgifi skall beräknas,

dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om skatt skall utgå enligt 11 § lagen (1947: 577) om stailig förmögenhetsskall.

Uppgår den enligt lagen om stailig inkomstskatt beräknade taxerade inkomsten lill minst 6000 kronor för ensamstående och till sammanlagt minst 6000 kronor för makar, som har varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under delta år har levl tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Skattelängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Den skall därefter såviii gäller den årliga laxeringen med undantag av särskild fastig-helstaxering anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

Denna lag Iräder i kraft den I januari 1980.

2   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 160

Prop. 1978/79:160 18

4    Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs all 2 § 2, 4 och 5 mom. saml 4 § 2 mom. uppbördslagen (1953: 272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

2   mom.''  1   denna lag förstås 2 mom.   1 denna lag förslås med

med slutlig  skatt:  skatt som har

sluilig skatt: skall som har påförts vid den årliga debileringen
påförts vid den åriiga debileringen på grund av taxeringsnämnds be-
på grund av taxeringsnämnds be- slut eller på grund av annat beslul,
slut eller på grund av annat beslul, som enligt gällande föreskrifter
som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering,
skall beaktas vid sådan debitering, och återstår efter iakttagande av
och återstår efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av
bestämmelsema om nedsättning av skall enligl 4 och 5 mom. eller 2 §
skall enligt 4 och 5 mom, samt 2 § lagen (1978:423) om skattelättna-
lagen (1978:423) om skattelätlna- der för vissa sparformer e//er 3 § lä
der för vissa sparformer; gen   (1979:000)   om   skattelättnad

för vissa gåvor;

preliminär skall: i 3 § nämnd skalt, som betalas i avräkning på sluilig skalt;

kvarstående skatt: skatt, som återstår att betala, sedan preliminär skatt har avräknats från sluilig skatt;

lillkommande skall: skatt som skall betalas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har avslutats;

kvarskatieavgifi: avgift enligt 27 § 3 mom.;

respilränia: ränta enligt 32 §;

anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 mom.;

ö-skatieränia: ränta enligt 69 § I mom.;

resliiulionsränia: ränta enligl 69 § 2 mom.;

skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.;

särskild skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 5 mom.;

inkomstår: del kalenderår, som närmasl har föregått taxeringsåret;

uppbördsår: liden från och med mars månad elt år till och med februari månad nästföljande år;

uppbördsmånad: mars, maj, juli, september, november och januari;

gift skaltskyldig: skallskyldig som laxeras med lillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) och 11 § I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomsiskali;

ogift skaltskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss har sagts.

4 mom.'  Skattereduktion åinjutes

' Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771. ' Lydelse enligt prop. 1978/79:161 (ännu ej avlämnad tUl nksdagen). » Senaste lydelse 1979:88.

Prop. 1978/79:160

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

av ogift skallskyldig, som har hemmavarande bam under 18 år, och av gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt lagen (1947: 576) om stailig inkomstskall, med I 800 kronor.

av gift skaltskyldig, vars make har taxerad inkomst enligl nämnda lag som understiger 4500 kronor, med 40 procent av det belopp som molsvarar skillnaden mellan 4500 kronor och den taxerade inkomsten.

Ha gifta skattskyldiga var för sig till statiig inkomstskatt taxerad inkomst, som understiger 4 500 kronor, åinjutes skattereduktion endast av den som har den högsla laxerade inkomsten. Äro de laxerade inkomsterna lika slora, lillkommer skallereduktion den äldre av de skattskyldiga.

Skattereduktion enligl första Slyckel åtnjules endast av skaU-skyldig, som varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. För gift skaltskyldig gäller dessulom följande. För alt skattereduktion skall få åtnjutas, skall maken ha varil bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. Avser makens bosättning här i rikel störte delen av beskattningsåret, sker skattereduktionen enligl första stycket. Avser makens bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skaltskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligl lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad Inkomsi enligl nämnda lag som understiger 2250 kronor, med 40 procent av det belopp som molsvarar skillnaden mellan 2250 kronor och den taxerade inkomsten.

av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 6 000 kronor, med 30 procenl av del belopp som motsvarar skillnaden mellan 6 000 kronor och den taxerade inkomsten.

Har gifta skallskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som understiger 6 000 kronor, åinjutes skaltereduktion endast av den som har den högsla taxerade inkomsten. Är de taxerade inkomstema lika slora, lillkommer skattereduktion den äldre av de skallskyldiga.

Skaltereduktion enligt första styckel åinjutes endasi av skallskyldig, som varit bosalt här i rikel under någon del av beskattningsåret. För gift skallskyldig gäller dessulom följande. För all skattereduktion skall fä åtnjutas, skall maken ha varil bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av beskattningsåret, sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skattskyldige skallereduktion, om maken saknar laxerad inkomsi enligt lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har laxerad inkomst enligl nämnda lag som understiger i 000 kronor, med 30 procent av det belopp som molsvarar skillnaden mellan i 000 kronor och den laxerade inkomsten.

Vid tillämpningen av beslämmelserna i försia, andra och tredje styckena skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret uppburen beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt samt enligt I § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som tillkommer skaltskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas med en tolftedel för vae period om trettio dagar, för vilken den skatiskyldige uppburit inkomst som förut nämnts.

20

Prop. 1978/79:160

Föreslagen Ivdelse

Nuvarande lydelse

Skattereduktion   sker   endast fråga    om    stailig    inkomstskatt, kommunal    inkomstskatt,    skogsvårdsavgift och skattetillägg enligt 116 a § laxeringslagen (1956:623).

Skattereduktion sker icke ifråga
om statlig förmögenhetsskatt, soci-
olförsäkringsavgift till folkpensio
neringen enligt 19 kap. 3 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
tilläggspensionsavgift, sjukförsäk
ringsavgift, arbetsskadeförsäk
ringsavgift, delpensionsförsäk
ringsavgift, arbetsgivaravgift, all
män arbetsgivaravgift, avgift för
sjöfolks pensionering och förse
ningsavgift enligl laxeringslagen
samt annuiiei å avdikningslån.

Bestämmelsema om skaltereduktion iakttagas vid debilering av slutlig skatt, tillkommande skall och preliminär B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skall. Öreial som uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller.

5 mom.'' Skaltskyldig fysisk person, som varil bosalt eller stadigvarande vistals här i riket under någon del av beskattningsåret åtnjuter särskild skattereduktion med det belopp varmed 0,4 basenheter, enligt lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § I mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, överstiger / 600 kronor.

5 mom. Skaltskyldig fysisk person, som varit bosatt eller stadigvarande vislats här i rikel under någon del av beskattningsåret åtnjuter särskild skallereduktion med det belopp varmed 0,4 basenheter enligt lagen (1977:1071) om basenhel enligt 10 § I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskall överstiger2 000 kronor.

1   fråga om särskild skattereduktion äga beslämmelserna i 4 mom. fjärde,
femte och sjätle styckena motsvarande tillämpning.

4 §

2   tnotn. 1 skatlelabellema skola i särskilda kolumner upplagas skattebe
lopp för följande grupper av skattskyldiga, nämligen

3) gift inkomsttagare, som är berättigad till avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskallelagen;

1) ogift inkomsttagare, som icke avses under 4), och gift inkomsttagare, vars make har en sammanräknad nettoinkomst på minst tvåtusen kronor;

2) gift inkomsttagare, vars make saknar sammanräknad nettoinkomst eller har sådan inkomsi understigande tvåtusen kronor;

1) ogift inkomsttagare, som icke avses under 4), och gift inkomsttagare, vars make har en sammanräknad nettoinkomst på minsl 3000 kronor;

2) gift inkomsttagare, vars make saknar sammanräknad nettoinkomst eller har sådan inkomsi understigande 3 000 kronor;

* Senaste lydelse 1978:915.

Prop. 1978/79:160 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4) ogift inkomsttagare, som är berättigad lill avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskallelagen.

Ogift inkomsttagare, som har hemmavarande bam och som icke är hänförlig lill under 4) upplagen grupp av skattskyldiga, skall likställas med inkomsttagare som under 2) avses.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1980 samt slutlig och lillkommande skatt på grund av 1981 års taxering.

5   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs alt 12 § 4 mom. och anvisningama lill 12 § lagen (1958:295) om sjömansskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §
4 mom.* Sjömansskatt enligl 7 § 4 mom. Sjömansskatt enligt 7§

får genom beslut om jämkning ned- får genom beslut om jämkning ned
sättas i den mån fömtsältningama sättas i den mån förutsättningarna
för skattereduktion enligl lagen för skaltereduktion enligt lagen
(1978:423) om skattelättnader för (1978:423) om skattelättnader för
vissa sparformer är uppfyllda. Bo- vissa sparformer eller enligt lagen
sättning eller stadigvarande vistelse (1979:000) om skattelättnad för vis-
här i riket krävs inte för jämkning sa gåvor är uppfyllda. Bosättning
enligl detla moment. eller stadigvarande vistelse här i ri-

ket krävs inle för jämkning enligt delta momeni.

Anvisningar

till 12 §3
Jämkning i fall som avses i 12 § I Jämkning i fall som avses i I2§ 1
mom. vid e) må för år räknat med- mom. vid e)får förär räknat medgi-
givas med högst etl belopp, som vas med högst ell belopp, som
motsvarar summan av icke utnyll- motsvarar summan av 6 000 kronor
Jat grundavdrag och del belopp, och det belopp, med vilket avdrag
med vilket avdrag för väsentligen för väsentligen nedsatt skalleför-
nedsalt skatteförmåga högst skulle måga högst skulle/la kunnai medgi-
hava kunnat medgivas vid laxering vas vid laxering till statlig inkomst
till statiig inkomstskatt. skall.

' Lagen omtryckt 1970:933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.

2         Senaste lydelse 1978:424.

3         Senaste lydelse 1978:916.

Prop. 1978/79:160

22

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

1 fråga om sjöman, som ulan att vara bosatt i Sverige har alt betala sjömansskatt enligt 7 §, må vid jämkning enligt 12 § 1 mom. hänsyn tagas till sådana i sisinämnda författningsrum omförmälda avdrag, vilka sjömannen med lillämpning av grunderna för lagen om siallig inkomstskatt skulle hava kunnat påräkna vid laxering i det land, där sjömannen är bosatt. Har vid nämnda laxering avdrag kunnat ulnyltjas av sjömannen själv eller hans make skall jämkning dock ej medgivas.

Vid jämkning enligl 12 § 3 och 5 mom. för i Sverige icke bosau sjöman skall slutlig skatt beräknas med tillämpning av svenska beskattningsregler.

Med deltidstjänstgöring enligt 12 § 5 mom. förslås tjänslgöring som enligt anställningsavtal skall fullgöras på kortare lid än hellid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

6   Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1965: 269) med särskilda beslämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.' dels all 2 § skall upphöra atl gälla, dels att 1,3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Kommuns och annan menighels utdebitering av skatt skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som vid närmast föregående års laxering påförts de skattskyldiga, Juslerat enligt 2 § och ökat med det antal skallekronor, som slaten skall tillskjuta enligt lagen (1973:433) om skalleuljämningsbidrag och med bidragsunderlag enhgt beslämmelserna om skattebortfallsbidrag.

Skallesalsen för kommuns och annan menighets uttag av skatt skall bestämmas i förhållande till det anlal skallekronor och skatteören, som enligt länsstyrelsens beräkning kommer att påföras de skattskyldiga vid taxeringen det år skattesatsen skall fastställas, ökal med det antal skattekronor, som staten uppskattas skola tillskjuta enligl lagen f/979.-000) om skatteutjämningsbidrag.

Om enligl 4 kap. 4§ andra stycket kommunallagen (1977:179) annan skattesats slutligt fastställs än den som har bestämls tidigare, skall den nya skallesalsen om möjligl bestämmas med hänsyn till det

' Lagen omtryckt 1973:437. Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:191 2 § 1977:1096.

» Senasle lydelse 1976:198.

Prop. 1978/79:160

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

23

antal skaltekronor och skalteören som har påförts de skattskyldiga vid taxeringen det år skattesatsen skall fastställas.

3 §3

Länsstyrelsen skall senast den 10 september varje år lämna kommun, landstingskommun och församling uppgift om det skatteunderlag, som enligl 2 § skall beakias vid bestämmande av utdebitering.

Länsstyrelsen skall senast den 10 september varje år lämna kommun, landstingskommun och församling uppgift om det beräknade antalet skaltekronor och skalteören som avses i 1 § första stycket.

4 §*

Kommun är berättigad atl för vissl år av staten uppbära kommunalskatt med belopp som molsvarar vad som skulle ulgå på grundval av antalet skaltekronor och skalteören i kommunen/ör årel, beräknat efter den skallesats som har bestämts för det föregående året. Vid beräkningen av anlalel skaltekronor och skalleören beakias bestämmelserna 12 §.

Kommun är berättigad atl under visst år av staten uppbära kommunalskatt med belopp som molsvarar vad som skulle ulgå på grundval av antalet skallekronor och skatteören i kommunen vid det föregående årels (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den skattesals som har bestämls för årel före taxeringsåret.

Har enligt 4 kap. 4 § kommunallagen (1977:179) annan skattesals slutiigl fastställts än den som har bestämls lidigare, skall till grund för utbetalningen läggas den utdebitering som har bestämts i samband med atl budgeten fastställdes.

Kommun är berättigad att av staten såsom förskott uppbära det belopp som på grundval av taxeringsnämnds beslul vissl år (laxeringsår) rörande laxering till kommunal inkomstskatt har beslutats //// utdebitering för del kommande året. Vid beräkningen av förskollsbelop-pel Jusieras anlalel skallekronor och skalleören enligl 2 §. Vad som har beslutats lill utdebitering ingår i kommunens fordran hos staten vid ingången av året näst efter det år, då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot den kommunalskatt, som kommunen har rätt alt uppbä-

' Senaste lydelse 1976:198. * Senaste lydelse 1977:191.

Kommun är berättigad att under visst år av staten såsom förskott uppbära elt belopp som motsvarar produkten av den skattesals som har beslutats för året och del anlal skattekronor och skatleören, som enligt taxeringsnämnds beslut rörande del föregående årels taxering lill kommunal inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i kommunens fordran hos staten vid ingången av året näst efter del år, då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot den kommunalskatt, som kommunen har rätt att uppbära av

Prop. 1978/79:160

Nuvarande lydelse

ra av staten på grundval av laxeringen under året efter del år, då förskottet ulanordnas enligt bestämmelsema i femte styckel.

Är anlalel hos länsslyrelsen registrerade kyrkobokförda invånare i kommunen vid mitten av augusti månad taxeringsåret siörre än del var vid mitten av augusti månad två år lidigare, skall förskott, beräknat enligt Iredje stycket, ökas i förhållande lill ökningen i kommunens invånarantal mellan de angivna lid-punktema. Sådant ökat förskoll ingår i kommunens fordran hos slaten och avräknas enligl iredje styckel. Länsslyrelsen skall senasi den 10 sepiember lämna kommunen uppgift om del invånarantal och det däremot svarande uppräknade skatteunderlag, som skall ligga till grund för beräkningen.

24

Föreslagen lydelse

staten på grundval av taxeringen under årel efter del år, då förskottet utanordnas enligt beslämmelserna i femte stycket.

Är anlalel hos länsslyrelsen registrerade kyrkobokförda Invånare i kommunen vid mitten av augusti månad laxeringsårei siörre än det var vid millen av augusti månad två år lidigare, skall förskott, beräknat enligt tredje stycket, ökas i förhållande lill ökningen i kommunens invånarantal mellan de angivna tid-punklema. Sådant ökat förskott ingår i kommunens fordran hos staten och avräknas enligt iredje stycket. Länsslyrelsen skall senasi den 10 sepiember lämna kommunen uppgift om det invånarantal och det däremoi svarande beräknade antalet skattekronor och skatteören, som skall ligga lill grund för ökningen av förskottet.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör kommunens fordran hos staten enligt denna paragraf, skall länsslyrelsen under samma år utanordna till kommunen med en sjättedel på åttonde dagen i var och en av månaderna januari, mars, maj, juli, september och november. Är kommunens fordran icke uträknad vid utbeialningstillfällel i januari månad, skall vid detta lillfälle utbetalas samma belopp som har utbetalats i november månad del föregående året. När särskilda skäl föranleder del får länsslyrelsen dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om det belopp som utbetalades i januari månad icke motsvarar en sjättedel av kommunens fordran, skall den jämkning som föranledes härav ske i fråga om del belopp, som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om kommunalskatt tillämpas på motsvarande sätl i fråga om landslingsskall. I fråga om församlingsskatt gäller däremot bestämmelsema i 84 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. Äldre bestämmelser om bestämmande av utdebitering saml förskottsutbetalning av allmän kommunalskatt gäller fortfarande i fråga om åren 1980 och 1981. De nya bestämmelsema i 3 § och 4 § fjärde stycket tillämpas från och med den Ijuli 1979.

Prop. 1978/79:160 25

7   Förslag tUI

Lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsslyrelse

Härigenom föreskrivs atl 83, 84 och 86 §§ lagen (1961:436) om församlingsslyrelse' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

83 §

Kyrkorådet åligger att, sedan församlingens utgifts- och inkomst-stat faslställls, ofördröjligen giva kommun, i vilken församlingen är belägen, del av beslutet. På sätl i kommunallagen (1953:753) är stadgat har kommunstyrelsen därefter atl underrätta riksskatteverket, länsstyrelsen och vederbörande lokala skattemyndighet för debilering och uppbörd av församlingsskall.

Kyrkorådet skall, sedan församlingens utgifts- och inkomststat fastställts, genast underrätta kommun, i vilken församlingen är belägen, om beslutet. På sätt i kommunallagen (1977:179) är stadgat skall kommunstyrelsen därefter underrätta den lokala skattemyndigheten och statistiska centralbyrån.

84 §

Församling äger av statsverket uppbära församlingsskall med belopp, motsvarande vad som skulle ulgå på grundval av del anlal skattekronor och skatleören, som vid taxering/ör visst år påföras de till församlingen skattskyldiga, efter det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämls lill utdebitering för nästföregående år. Vid beräkningen av antalel skaltekronor och skatleören beaktas bestämmelserna i 2 § lagen (1965: 269) med särskilda beslämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skall. Har skattskyldig enligt lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan åtnjutit lindring i skattskyldigheten lill församlingen, skall belopp, som församlingen eljesl ägde uppbära av statsverket, nedsättas i molsvarande mån.

Församling är berättigad att under visst år av slaten uppbära församlingsskatt med belopp som motsvarar vad som skulle ulgå på grundval av antalet skattekronor och skatleören / församlingen vid det föregående årels (taxeringsåret) laxering, beräknat efter den skattesats som har bestämls för året före taxeringsåret. Har skaltskyldig enligl lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som inle lillhör svenska kyrkan åtnjutit lindring i skattskyldigheten till församlingen, skall belopp, som församlingen annars skulle ha varit berättigad all uppbära av staten, nedsättas i motsvarande mån.

Lagen omtryckt 1976:500.

Prop. 1978/79:160

Nuvarande lydelse

Församlingen äger av statsverket såsom förskott uppbära det belopp, som på grundval av taxeringsnämnds beslul visst år rörande taxering till kommunal inkomstskatt beslutals //// utdebitering för nästkommande år. Vid beräkningen av förskoiisbeloppet Justeras antalet skattekronor och skatleören enligt 2 § lagen med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighels utdebitering av skall. Vad sålunda beslulals lill utdebitering ingår i församlingens fordran hos statsverket vid ingången av året näst efter det, då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot den församlingsskatt, som församlingen äger uppbära av statsverket på grundval av taxeringen under året efter del, då förskottet enligt bestämmelsema i nästföljande stycke ulanordnas.

Belopp, som vid ingången av elt år utgör församlingens fordran hos statsverket enligt försia och andra styckena, skall länsstyrelsen under samma år utanordna till kommun, i vilken församlingen är belägen, med en sjättedel å åttonde dagen i var och en av månaderna januari, mars. maj, juli, september och november. Är församlingens fordran icke uträknad vid ulbetalningslill-fället i januari månad, skall vid detta tillfälle utbetalas samma belopp som utbetalades i november månad nästföregående år; dock må länsslyrelsen, då särskilda skäl föranleda därtill, förordna alt utbetalning skall ske med annat belopp. Däresl det i januari månad utbetalade beloppet icke molsvarar en sjättedel av församlingens fordran, skall härav betingadyämkningske av del belopp, som utbetalas i mars månad. Kommunen skall därefter avlämna medlen till kyrkorådet.

26

Föreslagen lydelse

Församling är berättigad atl under visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som molsvarar produkten av den skattesats som har beslutats för året och det antal skattekronor och skalleören, som enligt taxeringsnämnds beslul rörande det föregående årets laxering lill kommunal inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Del nu nämnda beloppel ingår i församlingens fordran hos slaten vid ingången av året efter del år, då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot den församlingsskalt, som församlingen har räll all uppbära av staten på grundval av taxeringen under årel efter det, då förskottet enligl bestämmelsema i nästföljande stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör församlingens fordran hos staten enligl första och andra styckena, skall länsstyrelsen under samma år utanordna till kommun, i vilken församlingen är belägen, med en sjättedel på åttonde dagen i var och en av månaderna januari, mars, maj, juli, september och november. Är församlingens fordran inle uträknad vid utbeialningstillfällel i januari månad, skall vid delta lillfälle utbetalas samma belopp som utbetalades i november månad föregående år. När särskilda skäl föranleder del får länsstyrelsen dock förordna alt utbetalning skall ske med annat belopp. Om del belopp som utbetalades i januari månad inte molsvarar en sjättedel av församlingens fordran, skall den iämkning som föranleds härav ske i fråga om del belopp, som utbetalas i mars månad. Kommunen skall därefter avlämna medlen lill kyrkorådet.

Prop. 1978/79:160

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

27

Länsslyrelsen skall senasi den 8 mars lill församlingen överlämna för näslföregående år upprättad redovisning över församlingen tillkommande och till församlingen ulanordnad församlingsskatt.

Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

86 §

Beträffande församling i Slockholm och Sloekholms kyrkliga samfällighet skola gälla följande särskilda beslämmelser.

a) Del åligger samfälligheiens kyrkoråd och varje församlings kyrkoråd alt. sedan utgifts- och in-komstslal fastställts, ofördröjligen undertätla länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten om det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämls //// utdebitering för nästkommande år. Samtidigt skall länsstyrelsen underrättas om det sammanlagda belopp, som för nämnda år beslutats lill utdebitering på grundval av det löpande årels taxering till kommunal inkomstskatt. Om debitering och uppbörd av församlingsskalt gäller vad därom särskilt är stadgal.

b) Belopp, som avses i 84 § tredje slyckel, skola ulanordnas direkl lill församlingen eller samfälligheten.

Belräffande församling i Slockholm och Stockholms kyrkliga samfällighet gäller följande särskilda beslämmelser.

a)     Samfälligheiens kyrkoråd och
varje församlings kyrkoråd skall,
sedan utgifts- och inkomstslat har
faslställls, genast undertätla den
lokala skattemyndigheten och sta
tistiska centralbyrån om den skat
tesats, som har bestämls för det
följande året. Om debilering och

uppbörd av församlingsskall gäller vad därom särskilt är stadgat.

b)     Belopp, som avses i 84 § tred
je styckel, skall ulanordnas direkt
till församlingen eller samfällighe
ten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. Äldre beslämmelser om beräkning av skatteunderlag gäller fortfarande i fråga om åren 1980 och 1981.

8    Förslag till

Lag om upphävande av förordningen (1972:140) om skattebortfallsbidrag

Härigenom föreskrivs atl förordningen (1972:140) om skattebortfallsbidrag' skall upphöra all gälla vid ulgången av år 1979. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla för skatlebortfallsbidrag som skall ulgå på grundval av 1979 och 1980 års laxeringar saml i fråga om förskottsbetalning till och

Senaste lydelse av förordningens rubrik 1975: 284.

Prop. 1978/79:160 28

med år 1981. Avräkning av erhållna förskott åren 1980 och 1981 skall ske mot allmän kommunalskatt.

Länsstyrelse får dock fastställa bidragsunderiaget senast den 25 januari året efter taxeringsåret och senasi samma dag tillställa bidragskommun uppgift om underlagels slorlek. Till ledning för bidragskommuns budgetarbete åren 1979 och 1980 skall länsslyrelsen senasi den 10 september lämna kommunen uppgift om bidragsunderiagets uppskattade storlek.

9   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §2 Vid prövning av skattebegränsningen fastställes ell spärrbelopp med hänsyn till den beskattningsbara inkomst som beräknals för den skallskyldige enligl lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt för det år vartill skatten hänför sig.

Den beskattningsbara inkomsten Den   beskattningsbara   inkoms-

skall ten,  minskad  med 4500  kronor,

skall

ökas med avdrag enligl lagen (1975:1147) om särskilt invesieringsavdrag vid taxering lill statlig inkomstskatt eller därmed jämförlig författning,

ökas med sådani schablonavdrag för egenavgifter som avses i punkt 2 a av anvisningama till 22 § och punkt 9a av anvisningama lill 29 § kommunalskattelagen (1928: 370), saml

ökas med avdrag och minskas med inläkt som avses i andra och Iredje styckena av anvisningarna till 41 b § nämnda lag,

alll under förutsättning all den skaltskyldige vid beräkningen av den beskattningsbara inkomsten erhållit avdrag eller beskattats för intäkt av här angivet slag.

Om den skattskyldige eriagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall den beskattningsbara inkomsten ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten och enligt I § 2 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskall skattepliktig dagpenning.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:772. ' Senaste lydelse 1976:1095.

Prop. 1978/79:160

Nuvarande lydelse

Spärrbeloppet utgör 80 procenl av den del av den skaltskyldiges enligl första styckel beskattningsbara inkomsi, ökad eller minskad enligl andra och iredje styckena, som ej överstiger 200000 kronor och 85 procenl av överskjutande belopp.

29

Föreslagen lydelse

Spärtbeloppet utgör 80 procent av den del av den skaltskyldiges enligl försia stycket beskattningsbara inkomst, ökad eller minskad enligt andra och tredje styckena, som ej överstiger JO basenheter enhgt lagen (1977:1071) om basenheter enhgt 10 § I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskall och 85 procent av överskjutande belopp.

4 §3

Spärrbelopp enligl 3 § jämföres med sammanlagda beloppel av statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt, landsiingsmedel och egenavgifter som beräknats för den skallskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). I skallebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skallskyldige eriagt sådan skatt under beskattningsåret.

Med egenavgifter förslås avgifter som avses i första stycket av anvisningama lill 41 b § kommunalskattelagen (1928: 370).

Är den skaltskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272) eller sparskattereduktion enligl 2§ lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer eller genom avräkning av utländsk skall enligt särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första slyckel beräknas som om skallereduktion eller avräkning av skatt icke skett.

Är den skatiskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom skallereduktion som avses i 2§ 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272) eller sparskattereduktion enligl 2§ lagen (1978:423) om skallelättnader för vissa sparformer eller gåvoreduklion enligl 3 § lagen (1979:000) om skattelättnad för vissa gåvor eller genom avräkning av utländsk skatt enligl särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första styckel beräknas som om skattereduktion eller avräkning av skall icke skett.

Denna lag träder i kraft den I januari 1980 och tillämpas försia gången i fråga om skall som påförs på grund av 1981 års taxering.

' Senaste lydelse 1978:427.

Prop. 1978/79:160 30

10    Förslag till

Lag om skattelättnad för vissa gåvor

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Skattelätlnad enligl denna lag medges fysisk person som har varit bosatt eller har vistats stadigvarande här i riket under någon del av beskattningsåret eller som under denna tid har haft inkomst enligl lagen (1958:295) om sjömansskall.

2 § Skattelättnad medges i form av skattereduktion (gåvoreduktion) enligt 3 § för gåva i form av kontanter som under beskattningsåret har lämnats till svensk stiftelse eller förening som i överensslämmelse med sina siadgar huvudsakligen utövar internationell biståndsverksamhet eller verkar för intemationellt samförstånd eller internationellt verkar för respekt för mänskliga räliigheter.

Riksskatteverket upprättar årligen förteckning över organisalioner till vilka gåvor anses kunna ges med rätt lill gåvoreduktion för givaren. I förteckningen upptas bara organisationer som har gjort framställning därom.

3 § Gåvoreduklionen utgör 50 % av det belopp som under beskattnings
året har givits till organisation som avses i 2 §. Gåvoreduklion får dock in
te beräknas på högre sammanlagl belopp än 2000 kronor. Är del samman
lagda beloppel av gåvor till en organisation lägre än 200 kronor medges in
te gåvoreduktion. Öretal som uppkommer vid beräkning av gåvoreduklion
bortfaller.

1 fråga om gåvoreduklion lillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953: 272).

4 § Skattskyldig, som vill åtnjuta gåvoreduktion enligt 3 §, skall till den
allmänna självdeklaralionen foga intyg av den mollagande organisaiionen
eller annat skriftligt bevis som visar gåvans storlek och organisationens
namn. 1 fråga om gåva lill organisation som inte upptagits i den förteckning
som anges i 2 § andra styckel skall dessutom utredning lämnas om organi
sationens verksamhetsinriktning.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas på gåvor som har lämnats efter ikraftträdandet.

11    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs all 3, 28 och 38§§ lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

Prop. 1978/79:160 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §2

Från skattskyldighet enligt denna lag äro befriade staten;

trossamfund eller församling som regelbundet anordnar offentlig gudstjänst, kyrka, samarbetsorgan Jör sådana Juridiska personer saml stiftelse eller sammanslutning som är anknuten lill sådant trossamfund eller sådan församling och vars verksamhei kan anses utgöra elt led i samfundels eller försam-Ungens:

stiftelse eller sammanslutning med huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikels försvar;

stiftelse eller sammanslutning, som har lill huvudsakligt ändamål alt främja bams eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att främja vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytla, dock icke där ändamålet är att sålunda tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter;

akademi och sådan stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål atl främja vetenskaplig undervisning eller forskning.

Skattebefrielse enligl denna paragraf lillkommer icke sammanslutning, som har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmaraas ekonomiska intressen, och ej heller utiändsk akademi, stiftelse eller sammanslutning.

28 §3

Till klass 1 hänföras efterlevande make, bam, avkomling till bam, make lill barn och efterievande make till avlidet bam. Delta gäller även om barnet eller avkomlingen till följd av adoption förlorat sin arvsrätt efter arvlålaren.

Såsom skattefritt avdragas från lott som tillkommer den avlidnes efterlevande make 30000 kronor, från vad som lillkommer annan i klass 1 15000 kronor och från lott, som beskattas enligl klass II eller klass III, 3000 kronor. Har barn eller avkomling till avlidet bam vid skattskyldighetens inträde ej fyllt 18 år, avdragas ytterligare 3000 kronor för vaije helt år eller del därav, som då återstod till dess sagda ålder uppnås.

Med make jämställes den som vid liden för dödsfallet sammanlevde med den avlidne, om de sammanlevande lidigare varit gifta med varandra eller gemensamt ha eller ha haft barn. Molsvarande gäller, i förhållande till den avlidnes bam, beträffande den som sammanlevt med barnet. Slyvbams-och foslerbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med fosterbarn avses bam, som före fyllda 16 år stadigvarande vistals i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som egel bam.

* Senasle lydelse 1964: 20 och 1974:857 (ingressen). = Senaste lydelse 1974:240 och 1974: 857 (ingressen).

Prop. 1978/79:160

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

32

Högre avdrag än enligl andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som erhålles från samme arvlålare eller teslator, även om del erhålles vid skilda tillfållen.

Till klass II hänföres annan arvinge eller teslamentslagare än sådan som avses i klass 1 eller III.

Till klass III hänföras

kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap med stadgar som faslställls av regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer;

landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte all främja religiösa, välgörande, sociala, poliliska, konslnäriiga, idrottsliga eller andra därmed jämföriiga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning, som, ulan att hava lill syfte alt i sin verksamhei tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folkelshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning, som har lill främsta syfte atl anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal,

där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åinjutes jämlikt 3§.

För skatteloll, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass, gällande för arvinge eller universell teslamentslagare i dödsboet eller för mollagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Från skat-teloit medgives icke avdrag enligt andra slyckel.

Vad som återstår, sedan avdrag enligl andra stycket gjorts, ulgör skattepliktig lott. Denna skall jämnas till närmast lägre hundratal kronor. Om öretal uppkommer vid beräkning av skalt, skall skatten jämnas nedåt lill närmasl hela krontal.

Skatten beräknas enligl följande skalor.

Skattepliktig lott, kr.

-    25000

25000-    50000

50000-    75 000

75000-   100000

lOOOOO- 150000

150000- 250000

250000- 350000

350000- 500000

500000-1000000 1000000-2000000 2000000-5000000 5000000-

Klass I Arvsskatt, kr.

5 % inom skiktet 1250-1-10%" 3 750+15%" 7 500-1-22%"

13000-1-28%" 27000-1-33%" 60000-38%" 98000-1-44 %"

164000-1-49%"

409000-1-53 % "

939000-1-58%"

2679000-1-65%''

Prop. 1978/79:160
Nuvarande lydelse	Föreslagcn lydelse
	Klass II
SkaUepliktiglott, kr.	Arvsskatt, kr.
-     10000	8 % inom skiktet
10000-    20 000	800-1-16 % "
20000-    30000	2 400-H24%"
30000-    50000	4800-1-32%"
50000-    70000	11200-1-40%"       "         ;
70000-   100000	19200-1-45%"
100000-   150000	32700-K50%"
150000-  200000	57700-1-56%"       "         ;
200000-  500000	85 700-1-61%"
500000-1000000	268700-1-67%"
1000000-	603700h-72%"
	Klass III
Skalteplikliglott, kr.	Arvsskatt, kr.
-     10000	8 % inom skiktet
10000-    20000	800-1-16%"       "         ;
20000-    30000	2400-1-24%"
30000-	4800-1-30%"

33

38 §" Från gåvoskatt äro, förutom i 3 § omförmälda juridiska personer, befria-

de:

kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap med stadgar som fastslällls av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer;

landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer:

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål all främja landels näringsliv;

registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som. ulan att hava till syfte alt i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska inlressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folkelshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning, som har lill främsta syfte all anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal.

Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer endast svensk juridisk person och äger icke rum, där givaren för sin livslid eller för viss tid förbehållit sig nyttjanderätt till eller rätt lill ränta, avkomsl eller annan förmån av den bortgivna egendomen eller del därav.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 men tillämpas icke om skattskyldighet inträtt dessförinnan.

< Senaste lydelse 1967: 389 och 1974: 857 (ingressen). 3    Riksdagen 1978179. I saml. Nr 160

Prop. 1978/79:160 34

12    Förslag till

Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964:308)

Härigenom föreskrivs att 7 och 11 §§ stämpelskaltelagen (1964:308)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §2
Skatten utgår med en krona för Skatten utgår med en krona och

varje fullt hundratal kronor av femtio öre för vae fullt hundralal
egendomens värde, dock lägst med kronor av egendomens värde, dock
tio kronor. lägsl med tio kronor.

Förvärvas egendomen av juridisk person, uigår skatten med dubbelt belopp utom i fall, då förvärvaren

1)    om han erhållit egendomen såsom gåva skulle ha varit befriad från gå
voskatt;

2) är bosiadsrällsförening eller av bostadsslyrelsen eller länsbostadsnämnd erkänd som allmännyttigt bostadsförelag enligl de beslämmelser om län av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet, som gällde vid tiden för förvärvet;

3) är kreditinrättning och enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning, som regeringen faslslälll, skyldig alt åter avyttra egendomen; eller

4) är dödsbo.

II ¥ Beviljas inteckning eller förklaras ansökan om inteckning vilande, skall stämpelskatt erläggas. Med beviljande av inteckning likställes i denna lag alt inteckning överföres från skeppsbyggnadsregistrel lill skeppsregistret.

Skallen  utgår med fyra  kronor Skatten utgår med lio kronor för

för varje fullt lusental kronor av det varje fullt tusental kronor av det
kapitalbelopp, för vilket inteckning kapitalbelopp, för vilket inteckning
beviljas eller ansökan om inteck- beviljas eller ansökan om inteck
ning förklaras vilande, dock lägsl ning förklaras vilande, dock lägst
med tio kronor. med tio kronor. För inteckning i

skepp utgår dock skallen med fyra kronor för varje fuUt tusental kronor av motsvarande kapitalbelopp.

Skatteplikt föreligger icke, när

1) inteckning meddelas i järnväg för allmän trafik;

2) vjlandeförklarad ansökan om inteckning fullföljes;

3) inteckning meddelas på grund av 4§ lagen (1927: 79) om rält för borgenär till belalning ur ersättning på gmnd av brandförsäkringsavlal;

' Lagen omtryckt 1971: 454. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:864. « Senaste lydelse 1974: 864. " Senaste lydelse 1977: 161.

Prop. 1978/79:160 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4) sammanföring av inteckningar eller ulbyte av pantbrev, vilandebevis eller inlecknad fordringshandling äger riim;

5) inteckning utsträckes till alt avse ylterligare en eller flera fastigheter eller ytterligare ett eller flera luftfartyg;

6) nylt pantbrev eller vilandebevis utfärdas i fall som avses i 22 kap. 5 § iredje slyckel jordabalken och i I0§ andra slyckel lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling;

7) sådan ålgärd vidtages belräffande inteckning i luftfartyg som avses i 29 eller 30 § lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg; eller

8) inteckning meddelas i skeppsbygge.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1980.

13    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 § lagen (1962: 381) om allmän försäk
ring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

I §

Hos allmän försäkringskassa in- Hos allmän försäkringskassa in
skriven försäkrad äger enligl vad skriven försäkrad äger enligl vad
nedan sägs rält lill sjukpenning, om nedan sägs rält lill sjukpenning, om
hans sjukpenninggrundande in- hans sjukpenninggrundande in
komst uppgår till minsl fyratusen- komst uppgår till minst sextusen
femhundra kronor. kronor.

Försäkrad, som är inskriven i all- Försäkrad, som är inskriven i all
män försäkringskassa men som män försäkringskassa men som
icke har sjukpenninggrundande in- icke har sjukpenninggrundande in
komst uppgående till fyratusenfem- komsl uppgående lill sextusen kro-
hundra kronor, skall ändå vara be- nor, skall ändå vara berättigad lill
rälligad lill sjukpenning enligl vad sjukpenning enligt vad nedan sägs,
nedan sägs, förutsatt alt han är gift förutsatt atl han är gift och stadig-
och stadigvarande sammanbor med varande sammanbor med sin make
sin make eller, i annal fall, sladig- eller, i annat fall, stadigvarande
varande sammanbor med barn un- sammanbor med bam under sexton
der sexton år till honom eller hans år lill honom eller hans make eller
make eller med någon, med vilken med någon, med vilken han varit
han varit gift eller har eller har haft gift eller har eller har haft bam.
barn.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1980.

Den som vid ulgången av år 1979 är inskriven vid allmän försäkringskassa, men vars sjukijenninggmndande inkomsi då icke uppgår lill sextusen kronor, skall vid sjukdom uppbära sjukpenning enligl äldre bestämmelser så länge hans inkomst av förvärvsarbeie uppgår lill fyratusenfemhundra kronor men ej lill sextusen kronor.

' Lagen omtryckt 1977:630.

Prop. 1978/79:160 36

14    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6§ och 4 kap. 6S lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.
6 §

.  Sjukpenningunderlag utgöres av

1.    för den som är sjukpenningförsäkrad enligl 3 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring:

hans sjukpenninggrundande inkomsi enligt 3 kap. 2§ nämnda lag,

2.    för den som ej är sjukpenningförsäkrad enligl 3 kap. lagen om allmän
försäkring men likväl har inkomsi av förvärvsarbeie:

den inkomst som skulle ha ul- den inkomst som skulle ha ut
gjort sjukpenninggrundande in- gjort sjukpenninggrundande in
komst för honom enligt 3 kap. 2§ komst för honom enligt 3 kap. 2§
nämnda lag, om han hade varit nämnda lag, om han hade varit
sjukpenningförsäkrad, dock lägst sjukpenningförsäkrad. dock lägst
4500 kronor, 6 000 kronor,

3.    för försäkrad som avses i I kap. I § andra stycket eller som i annat fall
genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade:

hans livränteunderlag enligt 4 kap.

Bestämmelsema i 4 kap. 8§ äger motsvarande tillämpning i fråga om sjukpenningunderlag. Sjukpenningunderlaget får ej beräknas till högre belopp än som motsvarar sju och en halv gånger det basbelopp enligt 1 kap. 6§ lagen om allmän försäkring som gällde vid årels början.

4           kap.
6 §

För den som ej är sjukpenning- För den som ej är sjukpenning
försäkrad enligt 3 kap. lagen försäkrad enligt 3 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring (1962:381) om allmän försäkring
men likväl har inkomst av förvärvs- men likväl har inkomst av förvärvs
arbete utgöres livränteunderiagel arbete utgöres livränteunderlaget
av den Inkomst som skulle ha ut- av den inkomst som skulle ha ut
gjort sjukpenninggrundande in- gjort sjukpenninggrundande in
komst för honom enligt 3 kap. 2§ komsl för honom enligl 3 kap. 2§
nämnda lag, Qm han hade varit nämnda lag, om han hade varit
sjukpenningförsäkrad, dock lägst sjukpenningförsäkrad, dock lägst
4500 kronor. 6000 kronor.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1980.

Belräffande sjukpenning lill skadad vars sjukpenningunderlag vid utgången av år 1979 ej uppgår lill 6000 kronor skall äldre beslämmelser alltjämt äga tillämpning.

' Lagen omtryckt 1977: 264.

Prop. 1978/79:160 37

15    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer

Härigenom föreskrivs all 2§ lagen (1978:423) om skallelättnader för vissa sparformer skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Sparskattereduktion åtnjuts med 20% av belopp som under inkomståret har insatts på särskilt lönsparkonto och som vid årets ulgång inneslår på kontol. Detsamma gäller i fråga om belopp som under inkomståret har insatts på aktiesparkonto och som vid årets utgång motsvaras av andelar i aktiesparfond enligl lagen (1978: 428) om akliesparfonder eller inneslår på kontot för inköp av sådana andelar. Sparskattereduktion åtnjuts under förutsättning atl insättningar på lönsparkonlo eller aktiesparkonto har gjorts på kontol under minst sex av inkomstårets månader. Varje insättning skall uppgå lill lägsl 75 kronor och högst 400 kronor. Sparskattereduktion får inle beräknas pä högre sammanlagt belopp än 4 800 kronor om ej annat följer av andra stycket. Sparskattereduktion får inle heller beräknas på högre belopp än som motsvaras av sådan inkomst som anges i 1 §. Öretal som uppkommer vid beräkning av sparskattereduktion bortfaller.

Har sparande enligt första styckel påbörjats under senare delen av årel men har inle insättningar skelt under sex månader, åtnjuts sparskattereduktion för sådana sparmedel först vid beräkning av skatt för det närmasl följande inkomståret. Sparskatlereduktion enligt della siycke medges endast om sparandet under det sisinämnda inkomståret uppfyller de förutsättningar som anges i första stycket. Sparskatlereduktion får med lillämpning av delta stycke beräknas på etl sammanlagt belopp av högst 6800 kronor.

1 fråga om sparskattereduktion I fråga om sparskatlereduktion

tillämpas 2 § 4 mom. femte och själ- lillämpas 2 8 4 mom. femte och själ-
te styckena uppbördslagen te styckena uppbördslagen
(1953:272). Sparskatlereduktion (1953:272). Sparskattereduktion
skall tillgodoräknas den skattskyl- skall tillgodoräknas den skaltskyl
dige före skattereduktion och sär- dige före gåvoreduktion enligl la-
skild skattereduktion. gen   (1979:000)   om   skattelättnad

för   vissa   gåvor,   skattereduktion och särskild skallereduktion.

Denna lag träder i kraft den I januari 1980.

Prop. 1978/79:160 38

Uldrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-03-01

Närvarande: statsministern Ullsten. ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wiksiröm, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe. Wahlberg, Hansson, Enlund. Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondeslam

Föredragande: staisrådel Mundebo

Proposition om fortsatt reformering av inkomstskatten, m.m.

1    Inledning

I sitt slutbetänkande (SOU 1977:91, Översyn av skattesystemet) redovisade 1972 års skatteutredning' sina överväganden och förslag i fråga om återstående delar av utredningsuppdraget. Till en del har della förslag redan behandlats av regering och riksdag och så har skelt i samband med skatteomläggningen för år 1979 (prop. 1978/79:50, bilaga 2, SkU 1978/79: 19, rskr 1978/79: 107, SFS 1978: 912-915). Jag avser nu att ta upp frågor rörande marginalskallesänkningar, folkpensionäremas skattelättnader, avdrag för periodiskt understöd och fackföreningsavgifl samt behovet av fortsatt utredningsarbete på några punkter. Även frågor med anknytning lill den proposition (1978/79:95) om den kommunala ekonomin som har beslutats lidigare i dag avser jag att behandla. Till protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av skatteutredningens betänkande i de delar som nu är av intresse som bilaga I. I fråga om marginalskatter m.m. samt folkpensionärernas skallelältnader finns emellertid en sådan redovisning i bilaga 2: 1 lill propositionen 1978/79: 50 vartill kan hänvisas.

Efter remiss har yttranden över belänkandet avgetls av kammarrätten i Stockholm, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket (REV), försäkringsinspektionen, statskontoret, riksrevisionsverkel (RRV), riksskatteverket (RSV), slalens invandrarverk (SIV), bosladsstyrelsen, länsslyrelserna i

' Direktören Bo Jonas Sjönander, ordförande, riksdagsledamoten Alvar Andersson, professorn Osbome Bartley, riksdagsledamoten Holger Bergqvist, departementsrådet Gunnar Björne, (. d. riksdagsledamoten Erik Brandt, mimerastatsrädet Eric Enlund, riksdagsledamoten Ame Gadd, sekreteraren Anna HedborgTTrksdagsledamo-ten Carl-Henrik Hermansson, direktören Nils Holgerson, riksdagsledamöterna Gör-dis Hörnlund, Väller Kristenson, Bo Lundgren och Tage Sundkvist, utredningschefen Olof Sundström samt partisekreteraren Lars Tobisson.

Prop. 1978/79:160 39

Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs samt Norrbollens län. Centralorganisationen SACO/ SR (SACO/SR), Ensamslåendes intresseorganisation (ElO), Folkpartiets kvinnoförbund, Fredrika-Bremer-förbundet, Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR), Föreningen Sveriges fögderiljänstemän. Hyresgästernas riksförbund. Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Pensionärernas riksorganisation (PRO), Svensk induslriförening. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska handelskammarförbundet. Svenska kommunförbundet. Svenska revisorsamfundet (SRS), Svenska sparbanksföreningen. Svenska uppfinnareföreningen (SUF), Sveriges advokatsamfund, Sveriges folkpensionärers riksförbund (SFRF), Sveriges hantverks- och induslriorganisalion (SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redovisningskonsulters förbund (SRF), Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

LRF åberopar elt yttrande från Lantbrukamas skattedelegalion och SAF, Svenska bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska handelskammareförbundet, Sveriges industriförbund saml Sveriges köpmannaförbund ell yttrande från Näringslivels skattedelegalion (NSD). Svenska försäkringsbolags riksförbund har därjämte överiämnal egel yttrande. Vidare har överiämnals yttranden från lokala skallemyndig-helema I Stockholms och Handens fögderier saml laxeringsavdelningen vid länsslyrelsen av länsslyrelsen i Stockholms län, från Skånes handelskammare av länsstyrelsen i Malmöhus län saml från Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska kommunalarbetareförbundet och Svenska träin-duslriarbelareförbundel av LO.

En sammanställning av remissyttrandena i de delar somjag nu avser att ta upp bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 2. Belräffande marginalskatter m. m. saml folkpensionäremas skallelältnader finns en sådan redovisning i bilaga 2:2 lill den lidigare nämnda propositionen 1978/79: 50 vartill kan hänvisas.

I fråga om de periodiska understöden innebär uiredningens förslag bl. a. atl avdrag för framtiden inle skulle medges för frivilliga sådana. Förslagel fick elt tämligen blandat mottagande av remissinslanserna. En del ansåg att det fanns goda skäl för att genomföra utredningsförslaget, andra var iveksamma och menade alt det alltjämt kunde finnas sociala skäl för alt tillåla avdrag. Olika tekniska svårigheter anfördes också som skäl mot utredningsförslaget. För egen del anserjag att den nuvarande avdragsrätten för frivilliga periodiska understöd kan ifrågasättas från vissa ulgångspunk-ter, främsi därför alt den kan inbjuda lill missbruk. Å andra sidan är del knappast möjligl alt bestrida att motiv i vissa fall ändå kan finnas för understöd i denna form. En del remissinslanser har också påpekat, all ell slo-

Prop. 1978/79:160 40

pande av avdragsrätten skulle kunna leda till olika kringgåendeförsök av inte sällan svårbemästrad natur. Mot denna bakgrund är jag f n. inte beredd att lägga fram förslag om längre gående begränsningar än de som finns sedan år 1974.

Under remissbehandlingen har kritiska synpunkter framkommit på utredningens förslag om avdrag för fackföreningsavgifter. Förslaget innebar att avdrag skulle medges med 50% av eriagt belopp, dock högst 300 kr. Även enligl min mening kan invändningar resas mol delta förslag. Eftersom del innebär etl avsteg från den allmänna regeln om att medlemsavgit-ter inle är avdragsgilla får man räkna med atl motsvarande önskemål kommer att framföras från åtskilliga andra håll. Jag vill här erinra om att man vid tidigare tillfällen när denna fråga varil aktuell ansett det nödvändigt atl ta in också avgifter till branschorganisationer och vissa yrkessammanslutningar i bilden. Likaså är del ägnat att inge betänkligheter från tillämp-ningssynpunkl atl införa etl avdrag som lillkommer ett mycket slort antal skattskyldiga, men som ändå i princip skall kontrolleras. Detla problem ställs i viss mån på sin spels genom att det i riktlinjerna för den nya taxeringsorganisalionen ullalats alt laxeringsmyndighelema normalt inle bör företa utredningar i fråga om mindre belopp av den storleksordning det här skulle bli fråga om. Den sammanlagda avdragssumman kan också beräknas uppgå till sådan slorlek all den skulle få påtagliga slatsfinansiella konsekvenser. Jag är av bl. a. dessa skäl inte beredd alt lägga fram förslag om införande av en avdragsräii för fackföreningsavgifter. Jag delar emellertid utredningens uppfattning all nuvarande skillnad i den skatlemässiga behandlingen av fackföreningsavgifter och avgifter till vissa arbetsgivarorganisationer inte är tillfredsställande. Enligt min mening ligger del nära till hands alt i denna situation i stället ytterligare begränsa avdragsräuen för sistnämnda avgifter. Denna fråga måste emellertid närmare utredas innan förslag kan föreläggas riksdagen. Jag avser därför alt föreslå regeringen att låta utreda hur avgifter till arbetsgivarorganisationer för framtiden bör behandlas i skattehänseende.

På några punkter har utredningen inte föreslagil omedelbara ändringar men förordal ytterligare utredningsarbete. Utredningens önskemål i fråga om bl. a. innationens inverkan på skattesystemet har redan förverkligats. Jag avser ulredningen (B 1978:07) om real beskattning av räntor och kapitalvinster, m.m. Beträffande underskoltsavdragen har ulredningen framhållit alt fortsatt specialinriklat ulredningsarbele är påkallat. Jag delar denna uppfattning och avser att inom kort begära regeringens bemyndigande atl få tillkalla en utredning med uppdrag all behandla hithörande frågor. Den progressiva ulgiflsskatten har behandlats i en särskild rapport (SOU 1976:62) över vilken ell antal myndigheter och organisationer yllral sig. Ylterligare ulredningsarbele behövs emellerlid enligl skatleuiredningens mening för all klarlägga om utgiftsskatten kan vara etl tänkbart alternativ lill vårt nuvarande skattesystem. Även här avser jag att begära bemyndigande all få tillkalla en särskild utredning.

Prop. 1978/79:160 41

I sitt slutbetänkande berörde 1972 års skatteutredning även frågan om beskattningen av makar. F. n. sambeskattas makars kapitalinkomster och förmögenheter, däremot inle deras arbetsinkomster. Skalleulredningen ansåg enhälligt atl det av principiella skäl vore önskvärt att införa helt individuell beskattning. Utredningen framhöll emellertid att de civilrätlsliga reglerna om makars egendomsförhållanden därvid skulle kunna utnyttjas av makarna i skalleundandragande syfte. Utredningen fann det därför av praktiska skäl inte möjligt eller lämpligt all föreslå en sådan förändring.

Även jag anser atl principiella skäl lalar för en avveckling av sambeskattningen. Jag instämmer dock i utredningens uppfattning om att de civilrätlsliga reglerna om giftorätt m. m. kan lägga hinder i vägen för en övergång. Enligt min åsikt bör man närmare undersöka möjlighelerna att ge de civilrätlsliga reglerna en sådan form all en övergång till hell individuell beskallning underlättas.

I sammanhanget vill jag anmäla ytterligare två frågor där utredning bör ske innan förslag läggs fram för riksdagen. Den ena gäller införande av skyldighet för banker m.fl. atl lämna kontrolluppgift till skallemyndigheterna om insältamas ränteinkomster och kapitalbehållning. Den andra frågan gäller möjligheterna lill ökad kontroll av innehav av premieobligationer och andra obligationer. Dessa frågor togs upp av riksdagens skalleul-skott vid behandlingen av prop. 1977/78:181 om den nya taxeringsorganisalionen (SkU 1977/78:55). Regeringen avser all inom kort uppdra ål riksskatteverket att göra det utredningsarbete som behövs och redovisa resultatet av sina överväganden.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 30 december 1976 tillkallade jag en särskild ulredare, ambassadören Olle Dahlén, för alt pröva frågan om avdragsräii vid inkomsttaxeringen för gåvor lill ideella och huma-nilära ändamål. Genom tilläggsdirektiv fick ulredningen i uppdrag att lägga fram förslag i fråga om arvsskattebefrieise för svenska kyrkans församlingar och de fria trossamfunden och deras lokalorganisationer.

Utredningen, som anlog namnet utredningen om avdrag för gåvor, avlämnade i maj 1977 belänkandel (Ds B 1977: 2) Avdrag för gåvor.

1 betänkandet föreslogs att avdrag skulle medges för gåvor inom vissa gränser till bl. a. trossamfund och sådana organisationer som ägnade sig åt hjälpverksamhet eller internationell biståndsverksamhet. Vidare föreslogs arvsskattebefrieise för trossamfunden. Betänkandet - som också innehåller en redogörelse för gällande räll och utländska förhållanden - bör fogas till protokollet som bilaga 3.

Efter remiss har yttranden över belänkandet avgetls av slyrelsen för internationell utveckling (SIDA), kammarkollegiet, riksskatteverket (RSV), statens invandrarverk (SIV), kammarrätten i Stockholm (KRNS), länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Göleborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Väslernortlands och Nort-bottens län, domkapitlen i Uppsala, Linköpings, Lunds och Stockholms

Prop. 1978/79:160 42

stift. Allmänna försvarsföreningen (AFF). Centerns ungdomsförbund (CUF), Centralförbundet för befälsuibildning (CFB), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), De handikappades riksförbund (DHR). De kristna samfundens nykterhetsrörelse Social-etisk samhällstjänst (DKSN), Ensamståendes intresseorganisation (ElO), Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Folkpartiets ungdomsförbund (FPU), Frivilligorganisationernas samarbetskommilté (FOS), Frälsningsarmén, Förbundel Vi unga. Handikappförbundens centralkommitté (HCK), Inlernaiionella kvinnoför-bundel för fred och frihel - svenska sektionen, lOGT-NTO-rörelsen, KFUM-KFUM:s riksförbund, Konslnäriiga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Krislen vetenskaps publikalionskommilté för Sverige, Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lutherska världsförbundels svenska sektion med Lulherhjälpen (LVF), Länkarnas riksförbund. Mosaiska församlingarnas i Sverige centralråd, Molorföramas helnykterhetsförbund (MHF), MS-förbundel, Näringslivets granskningsnämnd, Hans Petersson i Norrköping, Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbmkare (RFHL), Riksförbundet mot alkohol- och narkotikamissbruk (RFMA), Riksförbundet narkoiikafritt samhälle (RNS), Riksförbundet Sveriges lotlakårer. Riksföreningen för trafik- och polioskadade (RTP), Riksföreningen för Waldorfpedagogik (RfW), Riksföreningen mot cancer. Rädda bamens riksförbund. Stiftelsen för moralisk upprustning (MRA), Stiftelsen Swedish co-operalive cenlre (SCC), Svenska flykfingrådel (SFR), Svenska freds- och skiljedomsföreningen. Svenska frisksporlförbundel. Svenska kommunförbundel. Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund. Svenska nationalföreningen mot hjärl-och lungsjukdomar. Svenska naturskyddsföreningen. Svenska rolaryrå-det. Svenska röda korset. Svenska scoutförbundet. Svenska sektionen av Amnesiy International, Sveriges evangeliska sludenl- och gymnaslslrörel-se (SESG), Sveriges frikyrkoråds samarbetsnämnd, Sveriges krislna soci-aldemokraters förbund Broderskapsrörelsen, Sveriges krislna ungdomsråd, Sveriges riksidrottsförbund (RF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Unga örnars riksförbund, Verdandi - arbetarnas nykterhels-förbund och Östra Södermanlands järnväg. Dessulom har yttrande avgetls av den Svenska stiftelsen för World Wild-life Fund.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 4.

I del följande avser jag all behandla även frågorna om avdragsräii och arvsskattebefrieise.

2    Fortsatt reformering av inkomstskatten

2.1 Inledning

Jag avser nu all ta upp förslag till ändringar i den statliga inkomstskatten. Dessa förslag syftar i första hand lill all fortsälla del långsikliga re-

Prop. 1978/79:160 43

formarbete beträffande inkomstbeskattningen som Inleddes genom 1977 års beslut om sänkning av den statliga inkomstskatten och införande av etl inflationsskydd för skatteskalan. Elt angelägel mål är att dämpa marginal-skatteeffekterna. I denna del Innebär mina förslag dels fortsatta sänkningar av skattesatserna i ett brett inkomstskikt, dels införande av en s. k. margi-nalskatlespärr, dvs. en regel om begränsning av den sammanlagda statliga och kommunala marginalskatten.

Ändringar av inkomstbeskattningen behövs även av andra skäl. Jag har lidigare i dag (prop. 1978/79:95) redovisal mina överväganden och förslag i fråga om den kommunala ekonomin. Jag angav där atl lagregleringen av den s. k. förenklade beräkningen av del kommunala skatteunderlaget skulle tas upp i förevarande proposiiion i samband med ändringarna i fråga om inkomstbeskattningen. Därvid aktualiseras också frågor som rör det statliga grundavdraget och den särskilda skaltereduktionen. Eftersom dessa ändringsförslag berör vissa gmndläggande momeni vid inkomstbeskattningen anserjag det lämpligast atl försl behandla dessa frågor och därefter skatteskalans närmare utformning m. m.

2.2 Det kommunala skatteunderlaget

I propositionen om den kommunala ekonomin har jag uttalat all del kommunala skatteunderlaget för framtiden bör bestämmas på etl betydligt enklare sätt än f n. För atl hindra att omläggningen innebär en slor omedelbar kostnadsökning för staten bör samtidigt del kommunala gmndavdraget och den särskilda skattereduktionen ändras.

Enligt 2 § lagen (1965:269) med särskilda beslämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. inräknas inte i det kommunala skatteunderlaget vissa skattepliktiga förmåner. Så är bl. a. fallet med sjukpenning enligl lagen (1962: 381) om allmän försäkring, AFL. Reglerna om delta tillkom genom lagstiftning år 1973 (prop. 1973:49, SkU 1973:30, rskr 1973:199, SFS 1973:434 och 437) när sjukpenningen m.fl. liknande ersättningar gjordes skattepliktiga. Skälet härtill var atl staten, som skulle finansiera de ökade kostnadema för sjukpenningreformen, skulle ges kompensation härför i samband med avräkningen av kommunalskattemedel mellan staten och kommunerna. Denna modell har sedan kommil lill användning i fråga om ytterligare skattepliktiga ersättningar.

Det kommunala skatteunderlaget skall f. n. även ändras med hänsyn tiil vissa bidrag. Så skall enligt 1 § nyssnämnda lag underlaget ökas med skatlebortfallsbidrag i anledning av 1970 års skallereform; förordningen (1972:140) om skatlebortfallsbidrag. Även i anledning av 1974 års skattereform tillförsäkrades kommuneraa kompensation och beslämmelser om della logs in i den tidigare angivna 2 § (prop. 1975/76:147, FiU 1975/76: 30, rskr 1975/76: 258, SFS 1976:198).

Som jag nämnl i propositionen om den kommunala ekonomin är del me-

Prop. 1978/79:160 44

ningen att de nu nämnda skattepliktiga förmånerna för framtiden skall ingå i det kommunala skatteunderiaget. I gengäld föreslås alt skatteborifallsbi-draget, liksom kompensationen i anledning av 1974 års skattereform, slopas. Nettoeffekten av dessa ålgärder är en icke oväsentlig ökning av del kommunala skatteunderlaget. För all balansera della bör grundavdraget vid den kommunala inkomsttaxeringen höjas från 4500 kr. lill 6000 kr. samtidigt som den av staten finansierade särskilda skattereduktionen minskas i motsvarande mån. Denna minskning bör därvid motsvara genomsnittlig kommunalskatt pä mellanskillnaden I 500 kr., dvs. 435 kr. Genom en sådan omläggning minskar det kommunala skatteunderlaget medan statens skatteinkomster ökar. Förändringens storlek har avpassats så all övergången lill de nya reglerna skall bli neutral i fråga om kostnadsfördelningen mellan stal och kommun. På sikt innebär däremoi den förenklade skalteunderlagsberäkningen en växande inkomstöverföring till kommunsektorn.

För de enskilda skattskyldiga innebär omläggningen ingen ändring av skatten i kommuner med genomsnittlig utdebitering. I kommuner med högre utdebitering sjunker däremot skallen någol, medan den blir något högre i kommuner med lägre utdebitering än genomsnillel. Avvikelserna kan beräknas uppgå lill högst ca 60 kr.

Höjningen av det kommunala grundavdraget aktualiserar frågan om del slalliga grundavdragets utformning. Jag anser del olämpligl med olika grundavdrag vid den kommunala och statliga inkomstbeskattningen. En höjning ocksä av det statliga gmndavdraget medför emellertid på grund av skatteskalans progressivitet betydligt större komplikationer än höjningen av del kommunala avdraget. Problemet bör därför lösas på ett annat säll. Del Slalliga grundavdraget får sägas uigöra en del av den statliga skatteskalan. Delta grundavdrag skulle för framtiden kunna undvaras, genom atl skalan i stället ändras samlidigl som den särskilda skattereduktionen anpassas härtill. Dessa justeringar avser jag atl närmare behandla i följande avsnitt om teknisk anpassning av skalleskalan, m. m.

Höjningen av det kommunala gmndavdraget lill 6000 kr. påkallar ytterligare ändringar. Jag har tidigare föreslagit (prop. 1978/79: 111, bil. 7) all deklarationspliklsgränsen höjs till 6000 kr. Molsvarande höjning bör ske även i fråga om andra gränser med anknytning lill grundavdragels slorlek. Även i fråga om del s. k. hemmamakeavdragel i 2 § 4 mom. uppbördslagen får en ändring göras. Också dessa frågor avser jag att la upp i närmasl följande avsnitt.

Mina förslag i förevarande avsnitt föranleder följande lagändringar. I lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m. bör 2 § upphävas. Följdändringar får göras i 1 och 4 §§ saml i 84 § lagen (1961:436) om församlingsslyrelse. Vidare bör förordningen (1972:140) om skaltebortfallsbidrag upphävas.

Jag vill dessulom i delta sammanhang också ta upp frågan om en anpass-

Prop. 1978/79:160 45

ning av den förstnämnda lagen och till de ändrade arbetsformerna för taxeringen i första instans enligt den s. k. RS-reformen. Fr. o. m. år 1979 kommer laxeringsarbetet atl vara avslutat försl vid oktober månads ulgång. Kommunerna och landstingskommunerna måste emellertid få besked redan tidigare om det skatteunderlag som skall ligga till grund för deras beslul om utdebitering för det kommande året. En regel måste därför införas om att utdebiteringen får grundas på ett beräknat skatleunderiag. Besked om det beräknade egna skatteunderiaget bör lämnas av länsstyrelsen senast den 10 september, dvs. inom samma tid som besked skall lämnas om uppskattat tillskott av skatteunderlag enligt 11 § lagen (1979:000) om skatteutjämningsbidrag. Detta föranleder jusleringar i I och 3 §§ samt i 4 § fjärde stycket. 1 anslutning lill dessa ändringar har också en del redaktionella ändringar gjorts. Även i övergångsbestämmelserna till den upphävda skat-teborlfallsbidragslagen behövs regler med anledning av RS-reformen. I bl. a. 83 och 86 §§ församlingsslyrelselagen har underrällelsemtinerna förenklats.

Ändringarna i fråga om grundavdragen bör las in i 48 § kommunalskallelagen (1928: 370), KL. och 8 § lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. Si. I fråga om den särskilda skattereduktionen föranleder de nya bestämmelserna ändringar i 2 § 5 mom. uppbördslagen (1953: 272), UL. Jag återkommer i följande avsnitt till de närmare detaljerna i dessa ändringar, liksom till de följdändringar som blir behövliga.

De nya reglerna bör såvitt gäller grundavdrag och skattereduktion till-lämpas första gången vid 1981 års taxering. Delta bör också gälla i fråga om det ändrade kommunala skalleunderlaget, liksom beträffande skatlebortfallsbidrag. De nya beslämmelserna lillämpas försia gången i fråga om utdebitering för år 1982. Denna skall beräknas på grundval av 1981 års laxering. Jag föreslår alt ikraftträdandet bestäms till den 1 januari 1980.

I fråga om uldebileringslagen bör äldre beslämmelser om uidebiiering saml om förskottsutbetalning av allmän kommunalskatt lillämpas i fråga om åren 1980 och 1981. I dessa delar är det fråga om åtgärder som bygger på 1979 och 1980 års taxeringar. Däremot måste de nya bestämmelserna i I och 3 §§ saml 4 § fjärde styckel om utdebitering på gmndval av ett beräknat skalteunderiag m. m. tillämpas redan under år 1979 efiersom RS-reformen redan är genomförd. Under åren 1980 och 1981 skall dessulom länsstyrelsen lämna de uppgifter som nu är föreskrivna i 3 §. Detla följer av vad jag nyss sagt om att äldre bestämmelser om utdebitering m. m. skall tillämpas under dessa år. På motsvarande sätt bör övergångsbestämmelser finnas i fråga om skatlebortfallsbidrag och jusiering av det kommunala skatteunderlaget enligl 2 § i den nyss nämnda utdebiteringslagen. Nuvarande bestämmelser skall alltjämt gälla vid 1979 och 1980 års taxeringar. I fråga om förskoll bör äldre beslämmelser gälla lill och med år 1981. Förskollen de sista åren, alllså 1980 och 1981, bör avräknas mol allmän kommunalskatt åren 1982 och 1983.

Prop. 1978/79:160 46

2.3 Teknisk anpassning av skatteskalan, m. m.

Som jag redan nämnt bör det statliga gmndavdraget slopas i samband med reformeringen av det kommunala skalieunderlagel. Isolerad skulle denna ålgärd leda till skalleskärpningar som varierar från 90 kr. i skatteskalans försia skikt till 2610 kr. i det högsla. De flesta inkomsttagare skulle också få höjd marginalskatt. Elt sådant resultat är givetvis inte avsett och därför måste en teknisk anpassning ske av skatteskalan. En mindre ökning av den särskilda skattereduktionen krävs också. Jag vill samlidigl erinra om att minskning av denna reduktion med 435 kr. motiveras av atl det kommunala grundavdraget enligt mitt tidigare förslag ökar med I 500 kr.

Den särskilda skattereduktionen uppgår f. n. till det belopp varmed 0,4 basenheter, enligt lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, överstiger 1600 kr. En lämplig justering uppnås genom alt gränsen om 1 600 kr. ändras till 2000 kr., vilket alltså innebär en minskning av reduktionen med 400 kr. Under antagande om att basenheten för år 1980 kommer att uppgå lill 5 700 kr. innebär detla alt den särskilda skattereduktionen för årel blir 280 kr. med mill förslag.

Genom att inte längre någol gmndavdrag skall göras vid den slalliga beskattningen kommer en given laxerad inkomsi all motsvaras av en större beskattningsbar inkomsi än lidigare. En omräkning får därför göras av skattesatserna för att undvika de höjningar av marginalskatten som delta eljest innebär Som framgår av följande uppställning kommer det totala skatteuttaget efter ändring av grundavdragen och den särskilda skattereduktionen och med tillämpning av den omräknade slatsskatieskalan att mycket nära överensstämma med det som följer av gällande regler. Den kommunala utdebiteringen har i beräkningen antagits uppgå till 29 kr. och basenheten för år 1980 till 5 700 kr. Skattebeloppen avser skaiiskyldig ulan skattereduktion om 1 800 kr.

Taxerad	Skatt är 1980	Ändring efter
inkomsi.	enligt nuvarande	teknisk anpass-
kr.	regler, kr.	ning, kr.
10000	1025	-    2
20000	4125	-    2
30000	7 393	-  11
40000	11038	-  19
50000	15406	-)-    1
60000	20512	- 20
70000	26364	-  16
80000	32776	±    0
90000	39961	-    5
100000	47 533	-1-    4
120000	63 193	-I-I84
150000	87793	-H84
200000	130018	-1-409
300000	217018	-1-409

Prop. 1978/79:160 47

Upp lill en inkomsi som motsvarar 20 basenheter - 114000 kr. år 1980 enligt förutsättningarna - är avvikelserna helt obetydliga. Vid högre inkomster uppslår en mindre skatteökning. För att undvika denna skulle nya skiktgränser behöva införas i skatteskalan vid 21 resp. 31 basenheter, vilket jag finner mindre lämpligt. Jag vill också fömlskicka all jag i del följande kommer alt föreslå skallelällnader som mer än väl uppväger den skärpning som den lekniska anpassningen här medför. Sammantaget kommer mina förslag alllså alt medföra en skattesänkning även i de högsla inkomst-skikten. De nu nämnda ändringarna bör lillämpas första gången på 1980 års inkomster. Jag avser all i etl senare avsnitt la upp de ytterligare ändringar av teknisk nalur som föranleds av milt förslag.

2.4 Marginalskattefrågor, m. m.

2.4.1 Sänkta marginalskatter för år 1980

Jag har i flera tidigare sammanhang deklarerat all en sänkning av marginalskatterna är en av de mest angelägna skallefrågorna i dag. En förskjul-ning av skatteuttaget från inkomstskatten till andra skatleformer måste åsiadkommas. Av den offentliga deballen har framgått all principiell enighel råder i detla senare avseende även om skilda meningar förvisso redovisats om den exakta utformningen av sådana insalser.

Av internationella jämförelser som utförts, l. ex. av OECD:s sekrelarial, framgår atl den svenska inkomstbeskattningen är unik framför alll genom den slarka progressivitelen redan i normala inkomstlagen för heltidsarbe-lande. Det finns andra länder i OECD-redovisningen som har etl högl genomsniilligi inkomstskatteutlag, men inget med så hög marginalskatt för inkomster motsvarande den genomsnittlige industriarbetarens eller någol därulöver. 1 någon mån återspeglar della en hög utjämningsambition i vårt land. Till stor del är del emellertid ell resultat av många års alltför kortsiktigt inriktad skattepolitik. Till följd av de starka höjningarna av de kommunala skattesatserna och den tidigare avsaknaden av ell inflationsskydd för skalleskalan har denna successivt kommit alt ändra karaklär. Genom all gränsen för den högsla skiktgränsen i den statliga skatteskalans iniräde legal stilla i nominella termer under lång tid före innevarande år har skatteskalan kommit atl bli alll mer sammanträngd. Marginalskatten stiger snabbt med smala skikt i de normala inkomsllägena, medan någon differentiering mellan höga och mycket höga inkomster knappast finns kvar. Skattesatser som förut varil avsedda som uljämningsfaklor belräffande ett begränsat antal personer med särskilt höga inkomster har kommit alt bli aktuella fÖr allt störte grupper.

För alt komma ur denna situation fordras en flerårig målmedveten reformpolitik. Etl avgörande steg har lagils genom beslutet att införa elt in-flalionsskydd för skatteskalan (prop. 1977/78:49, SkU 1977/78:14, rskr 1977/78:48, SFS 1977:1070 och 1071). Därmed har en fast grund lagts för

Prop. 1978/79:160 48

successiva sänkningar av marginalskatlesalserna. Man riskerar inte längre all inflationen varje är raserar vad som i detla avseende vunnits genom tidigare års beslut.

1972 års skatteuiredning har lagl fram ett förslag lill marginalskattesänkningar i tre sleg. 1 förhållande till 1978 års skala innebar delta sammanlagda sänkningar med upp till 14 procentenheter. Resultatet skulle bl.a. bli att marginalskatten när förslaget genomförts kommer att ligga under 50 procent för inkomster upp till ca 64 000 kr. i nuvarande prisläge och överstiga 60 procent försl vid ca 75 000 kr. inkomst. Enligt min mening bör ett program av minst denna omfattning genomföras de närmaste åren. Ett mindre steg har tagits redan genom beslutet om 1979 års skatt (prop. 1978/79: 50 bil. 2, SkU 1978/79:19, rskr 1978/79:107, SFS 1978:912-915). Utrymmet för en skatteomläggning var då med hänsyn till det samhällsekonomiska lägel mycket begränsat. Ocksä för 1980 är utrymmet för reformer begränsal, men en ordentlig insats för atl fortsätta sänkningarna av marginalskatten bör dock vara möjlig. Jag vill därvid betona att det denna gång inte är fråga om att ge en skattelätlnad i konsumtionsstimulerande syfte, utan om en skatteomläggning från direkt inkomstskatt till beskattning i andra former. Jag återkommer i ell senare avsnitt till frågan hur detta bör ske. Tyngdpunkten i marginalskallesänkningarna bör ligga i de skikt där de stora grupperna av hellidsarbetande befinner sig. Jag föreslår därför alt den slalliga inkomstskatten sänks med 5 procentenheter i skikten mellan 10 och 13 basenheter, vilket med hänsyn lagen lill del slopade grund-avdraget beräknas motsvara inkomster mellan 57000 kr. och 74 100 kr. för år 1980. En sänkning med 3 procentenheter bör vidare genomföras i skikten mellan 13 och 15 basenheter. Såväl under som över de nu nämnda skikten bör mindre jusleringar ske och i alll berör mina förslag inkomstskikl som för år 1980 beräknas sträcka sig från 34 200 kr. upp till 114000 kr. Del kan visserligen göras gällande att marginalskatterna redan är förhållandevis mättliga i skikten upp till 10 basenheter (57000 kr.) men jag vill erinra om att de sammanlagda marginaleffekterna med hänsyn tagen till förekomsten av inkomslprövade bidrag trots delta kan bli besvärande höga. Lättnader är därför motiverade även i dessa skikt.

De närmare effekterna av mitt förslag framgår av följande uppställningar. I den första, som anger den föreslagna nya skatteskalan, redovisas också resultatet av den tekniska anpassning av nuvarande skatteskala somjag redogjort för i etl tidigare avsnitt. I den andra uppställningen anges margi-nalskatlesänkningarnas effekl och i den tredje redovisas den skattelättnad som uppslår i olika inkomstlägen. Hänsyn är därvid tagen till såväl effekten av den lekniska anpassningen som inverkan av de sänkta marginalskatterna. De ytterligare verkningarna av den marginaiskattespärr jag avser alt föreslå och effeklerna av denna kommer jag att redovisa i följande avsnitt. Uppställningarna bygger på att basenheten för år 1980 kommer att uppgå lill 5 700 kr. mot nuvarande 5400 kr. Vidare anlas en kommunal utdebite-

Prop. 1978/79:160

49

ring om 29 kr. Skattebeloppen har beräknals för skattskyldiga ulan rält till skattereduktion om 1 800 kr.

Slatsskatieskalan

Beskattningsbar inkomst enligt de föreslagna reglerna	Skatteskala för år 1980, i procent, enligt
basenheter	omräkning av       förslaget nuvarande skala
1                                                                          2                           3

0- I

1- 4

4- 5

5- 6

6- 7

7- 8

8- 9 9-10

10-11 11-12

12-13 13-14 14-15 15-16

16-17 17-20 20-30 30-

1 2	1
4	4
5	5
9	8
14	12
16	15
21	19
26	21
30	25
34	29
36	33
41	38
45	43
46	45
49	48
53	53
58	58

Marginalskattelältnaderna år 1980
Beskattningsbar inkomst enligt de föreslagna reglema	Total marginalskatt år 1980, i procent, enligt
basenheter     kronor	omräkning av       förslagel nuvarande skala
1                      2	3                           4

6- 7	34 200- 39900	38
7- 8	39900- 45 600	43
8- 9	45 600- 51300	45
9-10	51300- 57000	50
10-11	57000- 62700	55
11-12	62700- 68400	59
12-13	68400- 74 100	63
13-14	74100- 79800	65
14-15	79800- 85 500	70
15-16	85 500- 91200	74
16-17	91200- 96900	75
17-20	96900-114000	78

1	37
2	41
1	44
2	48
5	50
5	54
■5	58
3	62
3	67
2	72
1	74
1	77

4   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 160

Prop. 1978/79:160 50

Skatteminskning år 1980 genom ändringen av skatteskala, grundavdrag och särskild skattereduktion

Taxerad inkomst        Total skall är Därav statlig Ändring enligt

år 1980, kr. 1980 enligt gäl- skaU, kr. förslagel. kr.

lande regler, kr.

40000	11038	743	- 78
45000	13 156	1411	- 146
50000	15406	2211	- 214
55000	17852	3207	- 312
60000	20512	4417	- 512
65000	23 352	5807	- 760
70000	26364	7 369	-1008
75 000	29506	9061	-1214
80000	32776	10881	-1374
90000	39961	15 166	-1634
100000	47533	19838	-1737
110000	55 333	24 738	-1837
120000	63 193	29698	-1697
150000	87793	45 598	-1697
200000	130018	73 323	-1472

Särskild skattereduktion har avräknats från statlig skatt.

Vad som här redovisats hänför sig till effekten av stalsskatleförändring-arna. Under senare år har emellertid människorna vid flera tillfällen kunnai konstatera all minskningarna i stailig skall hell eller delvis kommil all uppvägas av höjd kommunal skalt. Enligt de bedömningar som nu kan göras är emellertid kommunsektorns finansiella utgångsläge inför år 1980 relativt gott. Enligt en överenskommelse mellan regeringen och kommunförbunden skall en fortsall dämpning av den kommunala expansionen eftersträvas. Den väsentliga uibyggnad av de statliga skalleuljämningsbidragen jag lidigare denna dag föreslagit innebär en avsevärd inkomstökning för elt slort antal kommuner och landstingskommuner redan år 1980. Jag har i det sammanhanget framhållil att de ökade statliga bidragen inle får utnyttjas till att driva upp den kommunala expansionslakten. Enligt min mening finns det därför ingen anledning atl räkna med atl kommunala skaltehöjningar denna gång skall behöva omintetgöra skattelättnaden. Tvärtom bör sänkningar kunna aklualiseras i de kommuner och landstingskommuner som får starkl ökat slalligt stöd.

Innan jag övergår lill att behandla frågan om en marginalskatlespärt vill jag något återvända till del lidigare resonemanget om behovet av en flerårig målmedvelen reformpolitik för att pressa ned marginalskatterna. 1 ytterligare en uppställning belyses nämligen de sammanlagda skalleförändringarna mellan år 1976 och år 1980 i de inkomstlägen som är aktuella för hellidsarbetande. Alla belopp är därvid uttryckla i fast penningvärde (1980 års) så atl de reala förändringarna framgår. Jag vill understryka all uppställningen inle gör anspråk på all visa vad som hänt individuella inkomsttagare, som ju kan ha haft mycket varierande inkomstulveckling under perioden. 1 stället är det skallen på en given inkomst år 1980 och den däre-

Prop. 1978/79:160

51

mol med hänsyn till konsumentprisutvecklingen svarande inkomsten år 1976 som jämförs. Priserna antas därvid schematiskt komma att stiga med 6 % i årstakt under återstående del av perioden.

Förändring av total skatt och marginalskatt åren 1976 —1980 för realt oförändrad inkomst

Taxerad	Skatteförändring	1976-80. kr.	Total	marginal;	ikatt i	procent
inkomst år 1980,
	om kommunal-	när kommunal-	enligt	1976	år 1	1980omkom-		år 1980 när
kr.	skatten le-	skatten höjts	års regler		munah		skatten	kommunal-
	gal stilla	med 3 kr.			legat stilla			skatten höjts
								med 3 kr.
45000	-   598	+   572	46		38	_	8	41	- 5
50000	-   975	+   345	58		41	-	17	44	-14
55 000	-1510	-     40	54		45	-	9	48	- 6
60000	-1900	-   280	54		47	-	7	50	- 4
65000	-2 353	-  583	59		51	_	8	54	- 5
70000	-2 792	-   872	64		55	-	9	58	- 6
75000	-3 205	-1 135	64		59	-	5	62	_ 2
80000	-3446	-1226	64		64	+	0	67	-f  3
90000	-3221	-   701	64		69	+	5	72	+ 8
100000	-2682	-t-   138	69		74	+	5	77	+ 8
150000	-1371	-2949	79		79	±	0	82	+ 3
200000	+    79	-F5 899	79		84	+	5	87	-1-  8

Av materialet framgår atl det trots en höjning av den genomsnittliga kommunala skallesalsen från 26 till 29 kr. varit möjligt att åstadkomma inle obelydliga marginalskaltelältnader i de inkomstskikl som omfaltar de slörsta grupperna av hellidsarbetande. För inkomster däröver har däremot marginalskatteskärpningar inle kunnai undvikas, vilka delvis varil avsevärda. Orsaken är här framför allt all under periodens förra del inget inflationsskydd för skatteskalan funnits. Om man ser lill de absoluta skattebeloppen, så visar det sig att mindre sänkningar uppstått endast i inkomstskalans milt. medan höjningar inträffat såväl under som över denna. Betydelsen av den kommunala skattesatsens utveckling framstår här tydligt. Uppställningen visar också klarl atl föreställningen om atl skattepolitiken under perioden lett till stora skattesänkningar i de högsta inkomstlägena saknar grund.

De ändringar somjag föreslagit i fråga om inkomstbeskattningen bör till-lämpas även I fråga om dem som erlägger skatt enligt reglerna i lagen (1958: 295) om sjömansskatt, SjL. I samband med ändringarna av sjömansskatten för år 1979 öppnades en möjlighet för riksskatteverket att ulan riksdagens medverkan fastställa de sjömansskatlelabeller som avses i 9 a § SjL och som alltså används för beräkningen av sjömansskallen i de enskilda fallen (prop. 1978/79:56, SkU 1978/79:20, rskr 1978/79:103, SFS 1978:916-918). Denna befogenhet har riksskatteverket i den mån sjömansskatten påverkas av ändringar i fråga om uttaget av siallig inkomsi-

Prop. 1978/79:160 52

skatt eller storleken av den skattereduktion som medges enligt UL. Emellertid går de ändringar som jag nu föreslår längre än så genom att även t. ex. det kommunala grundavdraget ändras. Även för år 1980 bör därför riksdagen medverka vid sjömansskattens fastställande. Jag avser all åier-komma lill denna fråga efter det att riksdagen har behandlat förslagen i fråga om den statliga inkomstskatten m. m.

2.4.2 Marginaiskattespärr

1 propositionen 1978/79:50 bil. 2 med förslag bl. a. om 1979 års skaller uttalade jag avsiklen all senare behandla frågan om en marginalskalle-spärt. I 1972 års skalteulrednings slulbelänkande (SOU 1977:91) framfördes reservationsvis förslag om en sådan spärr. Flertalet av de remissinslanser som log upp denna fråga tillstyrkte förslaget. Jag vill här redovisa följande överväganden.

Enligt min mening framstår del som ett rimligt krav att en skaltskyldig som får en inkomstökning alllid skall kunna få behålla en viss minsta del av denna. Givetvis kan man ha olika åsikter om hur stor en sådan del lämpligen bör vara. I den nyss nämnda reservationen förordades en spärr vid 85 %, dvs. den skattskyldige skulle alltid få behålla minst 15 % av en inkomstökning. Under remissbehandlingen uilryckles också önskemål om en spärr på lägre nivå, t. ex. 50, 60 eller 70 % marginalskatt.

Jag vill här återknyta till min tidigare diskussion om skatteskalans ändrade karaktär. Kravet på etl skydd mol extrema marginalskatter hade naturligtvis inle samma tyngd så länge de inkomstökningar som drabbades i huvudsak utgjordes av avkastningen på kapitaltillgångar hos redan förmögna, som nu när de också mer allmänt kommil alt beröra arbetsinkomster. Det är enligt min mening svårt all se del berättigade i en nära nog konfiskato-risk marginalbeskatlning som är riklad mol löneökningar som är en följd av befordran eller en extra arbetsinsats. Inle heller ler det sig rimligt i fråga om t. ex. upphovsmän eller uppfinnare att praktiskt tagel hela ersättningen för en framgång skall gå bort i skatt. Men situationen har, somjag tidigare har nämnl, numera blivit den att de högsta marginalskatterna i slor utsträckning träffar jusl dessa kategorier av inkomster.

Åtgärder bör enligt min mening nu vidtas för att se lill att problemen på denna punkt i vart fall inte ytterligare förvärras. På någon sikt bör man sträva efter atl upphäva den sammanpressning av skatteskalan som uppstått. Skatteskikten bör göras bredare och de högsta skallesatserna komma in först vid betydligt större inkomster än i dag. Della är emellertid något som inte kan genomföras snabbi. De altemativ som står öppna på kort sikt är att skänka skattesatserna i slatsskatteskalans lopp eller alt införa en marginaiskattespärr, dvs. en beslämmelse om atl summan av statlig och kommunal skattesals inle får överstiga en viss gräns. Tanken på en sådan spärr får ses mot bakgmnd av de slora variationerna i kommunala skattesatser. Vore dessa överallt ungefär desamma, så skulle givetvis det rikliga

Prop. 1978/79:160 53

vara atl sälta de ställiga skattesatserna på en sådan nivå atl den sammanlagda marginalskallen inte blir för hög. Så är emellertid inte fallel, ulan de kommunala skallesatserna varierar mellan ca 25 kr. och ca 33 kr. Om man då vill kunna garantera all marginalskatten ingenstans skall överstiga t. ex. 85 % så måste statsskatten anpassas lill del högsta av dessa värden. I förhållande till dagens skala skulle en avsevärd sänkning krävas i högsta skiktet och en mindre i det näst högsla. Men siörre delen av skattelättnaden till följd av en sådan åtgärd skulle komma all tillfalla personer som bor i kommuner med lägre skallesals och där sänkningen inle behövt vara så stor för atl nå del åsyftade resultatet. Marginalskatlespärren kan alllså sägas vara en åtgärd som mer precisl än en generell sänkning av statsskatten ger uttryckjust för vad man vill åstadkomma, nämligen en garanti för alt en viss minsta del av en inkomstökning alltid skall kunna behållas av den skaltskyldige.

Mot denna bakgmnd förordar jag alternalivel med en marginaiskattespärr. Bedömningen kan emellertid i en framtid bli en annan om ulvecklingen går mot minskade skillnader i de kommunala skattesatserna, bl. a. lill följd av den uibyggnad och förbättring av den kommunala skatleuljäm-ningen som föreslås i propositionen om den kommunala ekonomin. Som jag skall återkomma lill uppstår nämligen vissa lekniska komplikationer vid tillämpningen av en spärt, som inte skulle uppkomma vid en generell skatlesatssänkning.

Frågan är nu på vilken nivå marginalskatlespärren bör ligga. I likhel med reservanterna i skalleulredningen finner jag all en utgångspunkt för bedömningen här ges av den s. k. 80/85-procentregeln enligt vilken summan av inkomsi- och förmögenhetsskatt inle får översliga vissa andelar av inkomsten. Närmare bestämmelser om delta finns i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall. Den som tjänar högst 200000 kr. skall normall alllid få behålla minsl 20 % av sina inkomster och den som har högre inkomster minst 15 % av överskjutande del. Regeln har betydelse främsi förden som äger förmögenhet. När regeln blir lillämplig för en skattskyldig kommer den emellertid i prakliken också atl fungera som marginaiskattespärr. Den skattskyldige får regelmässigt behålla 20 % eller 15 % av en inkomstökning även om den tillämpliga marginalskaltesatsen i princip skulle vara högre än 80 % resp. 85 %. Enligt min mening är det naturligt att tänka sig att en molsvarande förmån bör kunna komma även löntagare utan förmögenhet lill del.

Jag är medveten om att problemet med de e:xtremt höga marginaleffekterna finns inte bara i inkomslskalans övre delar. Kombinationen av marginalskatt och inkomslprövade bidrag kan i vissa situationer ge upphov till väl så kraftiga effekter även i lägre inkomstskikl. Framför alll gäller delta barnfamiljer, där bostadsbidragens avtrappning sker i skikt där marginalskatterna redan hunnil bli höga. I vissa fall kan problemen ytterligare förvärras genom atl avgifterna i den kommunala barntillsynen stiger vid en in-

Prop. 1978/79:160 54

komslökning. Mot dessa förhållanden är en spärr som enbart avser marginalskatten inte effektiv. Jag vill emellertid erinra om att det här är fråga om inkomstskikl där jag i det föregående har föreslagit marginalskattesänkningar och där fortsatta sådana bör genomföras under de kommande åren. Rent tekniskt torde det också vara utomordentligt svårt atl göra en spärr tillämplig på summan av marginalskatt, bidragsavtrappning och avgiftsökning eftersom inkomstprövningen sker efter helt olika regler och vid skilda tidpunkter. Jag vill här peka på att flera utredningar, däribland också 1972 års skatteutredning, undersökt möjligheten alt mildra de särskilda marginaleffekterna för barnfamiljer genom all göra bosladsbidragen skattepliktiga. Någon tillfredsställande lösning efier denna linje har emellertid inte kunnat konslrueras.

Sökandel efter en bällre ulformning av bidragen måste givetvis fortsätta. Jag vill emellerlid erinra om alt de höga marginaleffekterna för vissa barnfamiljer delvis är etl uttryck för en målkonflikt. Samhället har ambitionen att genom olika bidragsformer garantera en lillräcklig disponibel inkomst för hushåll där den egna inkomsten är otillräcklig i förhållande till försörjningsbördan. Dessa bidrag behöver med hänsyn till de mest utsålla fallen göras så höga all del inte är rimligt att de utgår generellt, oberoende av inkomsten. All en exlra marginaleffekt då uppstår när hushållet ökar sin egen inkomsi är oundvikligt. Vad man kan sträva efter är emellertid alt genom successiva marginalskallesänkningar komma ned till en nivå där den sammanlagda marginaleffekten inte längre kan bli så extremt hög som i dag i vissa fall kan förekomma. Ett steg i denna riktning tas genom mill förslag i dag om sänkning av den ställiga inkomstskallen.

Jag föreslår mol bakgrund av del anförda all en marginaiskattespärr införs och atl den samordnas med nuvarande 80/85-procenlregeln. Gränserna kan lämpligen utformas så att statlig och kommunal inkomstskatt inte får uttas med mer än 80 % i inkomstskikl upp lill 30 basenheler vilkei för år 1980 molsvarar inkomster på högst 171000 kr. I fråga om inkomstdelar därulöver bör gränsen sättas vid 85 %. Den skatlenedsättning som kan bli aktuell får avse den statliga skatten, alltså samma modell som gäller för nuvarande 80/85-procentregel. Belräffande 80/85-procentregeln föreslår jag en anpassning till basenhetssystem på så sätt att gränsen mellan 80 och 85 % i totalt skatteuttag besläms lill 30 basenheter. Detla innebär för år 1980 en sänkning från 200000 till 171 000 kr. Gränsen kommer sedan successivt att stiga. En ändring med den innebörden bör göras i 3 § lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall.

De nya reglerna om en marginalskattespärr bör lämpligen tas in i Si. Jag föreslår att en ny paragraf, 10 a §, införs med sådana regler.

1 fråga om de individuella verkningarna av den nya spärten vill jag nämna följande. Effeklen kommer att bli beroende av skattesatsen i den kommun där inkomsten beskattas. Understiger denna 27 kr., vilket den i dag gör i etl antal lågskaltekommuner, så träder spärren inle i funktion. Vid

Prop. 1978/79:160 55

skattesatser över denna gräns blir den aktuell för inkomstdelar över 20 basenheter. När skattesatsen överstiger 32 kr., kommer spärren in även i skiktet mellan 17 och 20 basenheter.

Skattenedsättningens storlek i en kommun med en skattesats om 29 kr. blir 120 kr. vid en inkomst om 120000 kr., 720 kr. vid 150000 kr. inkomst och 1 720 kr. vid 200000 kr. inkomst. Vid högre skattesatser och större inkomster blir nedsättningen i princip siörre, men i sådana fall torde den många gånger inte få fullt genomslag för den enskilde. För skattskyldiga med mycket slora inkomster blir nämligen ofta också förmögenhetsskatt aktuell. Om då Inte utdebiteringen är låg, så blir i dag 80/85-procentregeln snabbt tillämplig varigenom den totala skallen sätts ned. Marginalskattespärrens effekt blir då hell eller delvis bara en omfördelning så alt inkomstskatten minskar medan förmögenhetsskatten ökar. Jag vill också här erinra om den kraftiga utbyggnad av den kommunala skatteutjämningen som föresläs i propositionen om den kommunala ekonomin. Många kommuner får därigenom så stora bidragsökningar all en viss sänkning av de kommunala skattesatserna enligt min mening bör kunna genomföras. Samlliga skattskyldiga i kommunen får då en skattelättnad, samtidigt som effekten av marginalskattespärren minskar.

Marginalskallespärtcn bör tillämpas första gången i fråga om 1980 års inkomster. Jag återkommer i etl senare avsnitt lill vissa tekniska frågor.

2.5 Folkpensionärernas skattelättnader

Sedan lång lid lillbaka beskatias foikpensionärer regelmässigt gynnsammare än inkomsttagare i aktiv ålder med molsvarande inkomsi. Detta sker genom att en pensionär medges elt extra avdrag för nedsatt skalteförmåga vid inkomsttaxeringen. Del exlra avdraget nedtrappas i takt med stigande inkomsi.

Från börian hade skatlelätlnadema en mer generell ulformning, något som får sägas ha varil naturiigt eftersom en folkpensionär då ofta inte hade annan inkomst än pensionen. Folkpensionssystemet har emellertid förbättrats med liden och vidare har del sociala skyddel i övrigt byggts ut, bl. a. genom tillkomsten av ATP och andra förmåner. Jag vill här nämna de pensionstillskott som lillkommer pensionärer ulan ATP eller med låg sådan. Dessa tillskott har stegvis höjts och ulgör f n. 33 % av basbeloppel enligl AFL.

Den 1 juli 1979 höjs de lill 37 %. Slutmålet, som är 45 % av basbeloppel, skall nås den I juli 1981. Antalet pensionärer som bara harfolkpension och pensionstillskott har också minskat starkl under årens lopp. I stället har anlalel pensionärer som har ATP eller andra pensionsförmåner ökal kraftigt.

Skalleulredningen har i sitt slutbetänkande behandlat även folkpensionärernas ekonomiska förhållanden. Ulredningen ansåg all skattelättnader

Prop. 1978/79:160 56

var motiverade för pensionärer med låga inkomster, eftersom de lägsta pensionerna inle kunde anses ge full skattekraft. Däremoi ansågs skäl inle föreligga för en förmånsbehandling även av pensionärer med inkomster som var jämförbara med de aktiva gruppernas. Denna uppfattning delades av flertalet remissinstanser som yttrade sig i frågan.

För egen del kan jag konstalera att frågan om folkpensionärernas slällning i skallehänseende rymmer flera, delvis svårbemästrade avvägningsproblem. Del är inte bara fråga om hur lättnader vid beskattningen bör vara utformade rent tekniskt och hur stora de lämpligen bör vara. Del finns också etl myckel nära samband med pensionsförmånernas närmare utformning och med reglerna om bl. a. kommunala bostadstillägg lill folkpensionen m. m. Dessa förhållanden föranleder följande bedömning från min sida.

För inkomståret 1979 har skattelättnaderna, liksom för de närmast föregående åren, varit så avvägda att en folkpensionär med enbart ålderspension och pensionstillskott inle påförs skalt. Delsamma bör gälla för år 1980. Della medför atl del exlra avdragei måsie ökas. Det är emellertid inte lämpligt all redan nu beslämma hur slor denna ökning bör vara. Beräkningarna i detla hänseende bör göras först under hösten 1979 när utvecklingen av pensionsbeloppen säkrare kan bedömas. Jag avser alt då återkomma med förslag som innebär att del angivna resultatet nås. Därvid får givetvis också inverkan av mina tidigare redovisade förslag i fråga om det höjda grundavdraget och den minskade skallereduktionen beakias.

Som jag nyss nämnde rymmer de nuvarande reglema om folkpensionärernas beskattning flera problem. 1972 års skatteuiredning har pekat på en del av dessa och ytterligare synpunkler framkom vid remissbehandlingen av utredningens betänkande. Likaså har man i den praktiska tillämpningen av nuvarande regler mött problem. Det gäller både frågor som hänger samman med den principiella ulformningen av syslemet och detaljfrågor. Dessa problem kan enligl min mening inte få en mera långsiktig lösning utan etl ganska omfattande utredningsarbete. Jag avser alt begära regeringens bemyndigande all tillkalla en särskild kommitié för alt göra denna ulredning. Kommittén bör kunna redovisa sina förslag under år 1980. Jag vill i detla sammanhang också erinra om att jag tidigare i dag i propositionen om den kommunala ekonomin anmält all en interdepartemental arbetsgrupp avses bli tillsatt för atl utreda de tekniska fömtsättningarna för en samordning av del särskilda syslemel för bostadstillägg lill folkpension och del allmänna statskommunala bosladsbidragssystemet. Det kan komma atl visa sig all en lillfredsställande lösning på della problem fömtsätter ändringar inte bara i folkpensionsförmånernas utan även i skattereglernas utformning. Arbelel i den nu aktuella kommittén bör därför i dessa delar ske i samråd med den interdepartementala arbetsgmppen.

Sammanfattningsvis innebär mitt förslag atl folkpensionärernas skattelättnader för år 1980 uiformas efter samma mönster som för år 1979. Vilka

Prop. 1978/79:160 57

beloppsgränser m. m. som skall gälla för år 1980 avser jag alt lägga fram förslag om under hösten 1979. Den mer långsikliga ulformningen av det ekonomiska stödet till folkpensionärerna avses att prövas senare efter del att erforderlig utredning har skelt.

2.6 Tekniska frågor

Jag avser nu att redovisa mina överväganden och förslag rörande de tekniska ändringar som föranleds av grundavdragsreformen och marginalskatlespärren.

Höjningen av det kommunala grundavdraget och slopandet av del statliga kräver en lång rad följdändringar i KL och UL. Höjningen av grundavdraget föranleder ändringar i 48 § 2 och 3 mom. KL. Det höjda grundavdraget medför att någon kommunal skatt inte blir aktuell förrän inkomsten överstiger 6000 kr. Statsskatt beräknas däremoi även för mindre inkomster. Till följd av den särskilda skattereduktionen kommer emellertid inle någon slutlig skatt att påföras. Skattskyldighet inlräder därför i praktiken först när inkomsterna överstiger grundavdraget. Jag vill erinra om att jag redan i propositionen 1978/79:111 bil. 7 har föreslagil att deklarationspliklsgränsen höjs till 6000 kr. Molsvarande beloppshöjning bör ske även på andra håll i skattelagstiftningen där en anknytning finns lill grundavdragels storlek. Så är fallel med de sociala förmåner som är inkomslskalle-plikliga, t. ex. sjukpenningen. Skatteplikt föreligger här i den mån sjukpenningen grundas på en inkomsi om 4 500 kr. eller däröver. Här bör gränsen för framtiden vara 6000 kr. 1 denna del får ändringar göras i 19 §, punkt 14 av anvisningarna till 21 §, punkt 9 av anvisningarna till 24 §, punkl 9 av anvisningarna lill 28 § saml punkl 12 av anvisningama till 32 § KL. Likaså bör skaltefrihetsgränsen i 53 § 1 mom. KL för vissa pensionsförmåner till ulomlands bosatta personer höjas från 4 500 kr. till 6000 kr.

Regler som rör del slalliga gmndavdragel finns i 8 §, 9 § 2 och 3 mom. samt 11 § 1 mom. Si. Dessa bestämmelser får således ändras. En anknytning till det statliga gmndavdraget finns vidare i anvisningarna till 12 § SjL. Bestämmelsen anger högsta belopp för jämkning på grund av väsentligen nedsatt skatteförmåga vid sjömansbeskattningen. Även här bör en ändring göras. I fråga om den särskilda skattereduktionen får ändring göras i 2§ 5 mom. UL. Jag vill samtidigt föreslå en redaktionell ändring i 2 § 4 mom. UL. Av enkelhelsskäl bör del för framliden anges vilka skatter m. m. som kan komma i fråga för skaltereduktion. F. n. anges i stället när reduktion inte skall ske.

Mina nu redovisade förslag påkallar ändringar i AFL och lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring.

Som erinrades i prop. 1973:46 angående utformningen av beskattad sjukpenning (s. 99) har, alltsedan den obligatoriska sjukpenningförsäkringen infördes, den nedre inkomstgränsen för tillhörighet lill försäkringen nä-

Prop. 1978/79:160 58

ra följt deklarationspliklsgränsen. 1 del nuvarande systemet med beskattad sjukpenning är anknytningen mellan deklarationspliklsgränsen och den reella skatlepliklsgränsen å ena sidan och den nedre gränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen särskilt motiverad. Dessa båda gränser bör således överensstämma. Jag föreslår därför att den nedre gränsen för lillhö-righel lill sjukpenningförsäkringen i 3 kap. 1 § AFL höjs på samma sätt som deklarationspliklsgränsen till 6000 kr. För den föreslagna höjningen av den nedre inkomstgränsen talar också den allmänna löneutvecklingen sedan år 1973 dä den nuvarande gränsen fastställdes. Som en konsekvens av ändringarna i AFL föreslår jag att 3 kap. 6 § och 4 kap. 6 § lagen om arbetsskadeförsäkring ändras på motsvarande sätt.

Vid en nedre inkomstgräns av 6000 kr. skulle försäkrade som f. n. har en åriig förvärvsinkomst mellan 4500 kr. och 6000 kr. komma all ställas ulanför sjukpenningförsäkringen. För att förebygga all personer som vid liden för lagändringens ikraftträdande är sjukpenningförsäkrade på grund av sådan inkomst får en försämring i skyddet vid sjukdom förordar jag att dessa försäkrade övergångsvis fär behålla sin sjukpenningförsäkring enligt nuvarande regler så länge de har en inkomst som uppgår lill 4 500 kr. Stiger inkomsten lill 6000 kr. eller däröver kommer självfallel den nya regeln all bli tillämplig på den försäkrade.

Jag vill påpeka att ytterligare ändringar kan behöva göras i en del kungörelser. Här får regeringen utfärda nya beslämmelser längre fram om de av mig redovisade förslagen godtas av riksdagen. Likaså kan höjningen till 6000 kr. inverka på en del dubbelbeskattningsavtal. Beloppsgränser på 4 500 kr. förekommer i vissa avial, men gränserna har inle den omedelbara anknytning till grundavdraget som beslämmelserna i de lagrum jag redovisat i del föregående. Beträffande dubbelbeskattningsavtalen får eventuella ändringar övervägas i annat sammanhang.

Jag vill nu ta upp några speciella frågor som aklualiseras genom ändrade grundavdrag och skattereduktion och där ytterligare överväganden är påkallade.

Först vill jag behandla den skattereduktion på 1 800 kr. (s. k. hemmama-keavdrag) som enligl 2§ 4 mom. UL medges bl.a. gift skallskyldig vars make saknar taxerad inkomst. Denna reduktion avtrappas och upphör helt när den andre makens inkomst når upp till 4 500 kr. Är makens taxerade inkomst lägre innebär avlrappningen att skattereduktionen minskar med 40% av del belopp som motsvarar skillnaden mellan 4 500 kr. och den laxerade inkomsten. Dessa bestämmelser bör anpassas till det höjda grundavdraget men inte i övrigl ändras på sådani sätt atl skallelällnaderna blir annoriunda än f. n. Jag föreslår att regeln uiformas så avtrappning sker med 30% av skillnaden mellan 6000 kr. och den lägre laxerade inkomsten. En bättre anknytning till den marginalskaitesats som blir aktuell för inkomster översiigande grundavdraget uppnås därigenom. En ändring får göras även i 4 § 2 mom. UL och som rör kolumnindelningar i skatletabel-

Prop. 1978/79:160 59

lerna. Den nuvarande gränsen vid 2000 kr. har bestämts med beaktande av nuvarande skattereduktions anknytning till grundavdraget. Mina förslag medför att gränsen för framtiden får sättas vid 3000 kr.

En ylterligare fråga avser beskattningen av makars B-inkomster. F. n. gäller enligt 11 S SI att sådana inkomster skall sammanläggas och skatten beräknas som om hela beloppet utgjort inkomst för den make som har den högsta A-inkomslen. Om makarnas sammanlagda B-inkomsler inte uppgår till 2 000 kr. behandlas de dock vid skatteberäkningen som A-inkomsl. Elt slopande av det statliga grundavdraget skulle här leda till en skärpt beskattning i åtskilliga fall. Så blir genomgående fallet vid sammanläggning när makes A-inkomst inte uppgår till 4 500 kr. Detta beror på att den beskattningsbara B-inkomslen enligt 93 mom. sisia slyckel uigörs av skillnaden mellan den beskattningsbara B-inkomsten och den beskattningsbara A-inkomsten, varvid bl. a. grundavdraget avräknas från sistnämnda inkomst. Slopandet av det slalliga grundavdraget bör inte medföra en skatle-skärpning av nu nämnt slag. Jag föreslår därför att en regel införs i 11 § om atl vid skatteberäkningen minst 4 500 kr. av vardera makens inkomst skall behandlas som A-inkomsl. Härigenom blir beskattningen i sammanläggningsfallen i princip oförändrad.

Av motsvarande skäl bör en ändring göras i 3 § lagen om begränsning av skatt i vissa fall. Vid beräkning av spärrbeloppet bör den beskattningsbara inkomsten minskas med 4500 kr.

De bestämmelser som jag nu lagil upp bör träda i kraft den 1 januari 1980.

Jag övergår nu till frågan om marginalskallespärrens närmare ulformning och lillämpning.

En marginaiskattespärr måste utformas så alt den blir tekniskt lätlhan-teriig. Det är viktigt både för skallemyndighelema och förde skattskyldiga som bör ha möjlighet atl själva kunna beräkna sin skall. Det innebär att spärregeln bör byggas upp med utgångspunkt i den situalion som är aktuell för flertalet av de skallskyldiga som kan komma all beröras. Det är nämligen inte möjligt all redan från början förutse varje tänkbar variation av skilda inkomstförhållanden och andra omständigheter som kan påverka skattens storlek och beakta den vid bestämmelsernas utformning.

För skaltskyldig vars inkomster både statligt och kommunall beskattas i hemortskommunen erbjuder tillämpningen av en spärregel inga särskilda svårigheter. Inkomsterna läggs ihop och skattesatsen sätts ned i de inkomstskikt där så skall ske för att inle det angivna skatteuttaget skall överskridas. Detsamma gäller även i fråga om två makar som båda har inkomster av nu nämnt slag.

Bilden kompliceras emellertid i de fall där skattskyldighet föreligger i flera kommuner. Antag all en person förutom sin löneinkomst, som skall beskattas i hemortskommunen, även har inkomster där beskattning skall ske i annan kommun, s. k. ulbokommun. Den skallskyldige äger t. ex. en jord-

Prop. 1978/79:160 60

bruksfastighet som ligger i en ulbokommun. De kommunala skattesatserna är då regelmässigt olika och man måste ta ställning till hur nedsättningen av de slalliga skallesalserna skall ske med hänsyn lill all olika kommunala skattesatser gäller för skilda delar av den sammanlagda inkomsten. För att nå fram lill ell principielll rikligt resultat skulle man för fall av della slag få skapa speciella fördelningsregler av komplicerad nalur. Än siörre svårigheter uppkommer om den skaltskyldige har inkomster inle i bara en ulbokommun ulan i flera. Det är emellertid inle möjligt all inom ramen för ell någorlunda lälthanlerligl syslem skapa millimelerrältvisa i sådana fall som jag nyss berört. Dessa torde inle heller vara vanliga. Jag vill därför i förenklande syfte föreslå alt man i försia hand låler skattesatsen i hemortskommunen vara avgörande vid tillämpningen av marginalskatlespärren. Det kan också uttryckas så att inkomsterna i hemortskommunen antas ligga i loppen av den sammanlagda inkomslsumman när marginalskatten beräknas. Om inkomsterna och skattesatsen i utbokommunen är sådana alt den skaltskyldige fortfarande ligger inom områdei för spärren får skattesatsen denna kommun vara avgörande i denna del. Ell exempel får belysa del sagda.

I hemortskommunen, där inkomsterna uppgår lill 95000 kr., är skattesatsen 29 kr. och i utbokommunen, där inkomsterna är 120000 kr., är skallesatsen 31 kr. Vid slatstaxeringen är alltså inkomsten (95-1-120) 215000 kr. De kommunala skatlesalsema är så höga att marginalskatlespärten skall lillämpas. 1 skiktet 114000-171000 kr. är skatten vid den slalliga laxeringen 53 % och 58 % på beloppen däröver. Mitt förslag innebär alt hemortskommunens skattesals i första hand blir avgörande. På beloppet mellan 171000 kr. och 215000 kr. skall marginalskatten nedsättas från 87% (58-1-29) lill 85 %. Av inkomslen i hemortskommunen återstår nu 51 000 kr. (95-44) och på denna del blir marginalskatten 80% i stället för 82%. Nu återstår i skiktet 114000- 171 000 kr. ett belopp av 6000 kr. och även här uttas skall med 80% i stället för 84% (53-1-31).

Om exemplel ändras så att skattesatsen i hemortskommunen antas vara bara 25 kr. blir marginalskatlespärren bara tillämplig i fråga om det sistnämnda beloppet 6000 kr.

Hemortskommunens skattesats blir alltså avgörande i första hand. Berörs flera utbokommuner bör därnäst skattesatsen i den kommun där den högsta utboinkomsten finns bli avgörande osv. Motsvarande bör gälla i de sällsynta fall fysisk person har inkomster i flera församlingar utan att vara mantalsskriven i någon. Även här bör fördelningen ske efter inkomsternas storiek i de skilda församlingarna. Skulle i något fall inkomsterna i olika kommuner vara lika stora, bör den högsla skattesatsen vara vägledande.

Beträffande makar uppkommer i vissa fall särskilda problem beroende på sambeskailningen. Sambeskallningen sker i princip så all B-inkomster-na vid beräkningen av den statliga inkomstskatten läggs i toppen hos den make som har den högsta A-inkomsten. Så länge makarna har inkomster

Prop. 1978/79:160 61

bara i hemortskommunen behövs inle några särskilda regler. Så är däremot fallet om den make. som har den lägre A-inkomsten har B-inkomst i annan kommun med annan skattesats än hemortskommunen. Jag har nyss föreslagit atl man för del fall maken med den högre A-inkomslen har en B-inkomst i annan kommun låler skattesatsen i hemortskommunen vara avgörande i första hand. Denna modell är enligt min åsikt också den lämpligaste för det fall som nu avses. Även vid sambeskallning bör alllså skattesatsen i hemortskommunen bli avgörande. För de sällsynta fall där makar, som skall sambeskatlas, är skrivna i olika kommuner bör motsvarande gälla. Del innebär alt skatten i hemortskommunen för den som har den högsta A-inkomslen blir avgörande. Är inkomsterna lika stora bör den kommun som härden högsta skattesatsen anses som hemortskommun.

Vid sambeskattning i sådana fall där båda makarna har B-inkomsler skall skatten fördelas dem emellan efter inkomstemas slorlek. Då marginalskatlespärren tillämpas bör man först, liksom nu, räkna ul den sammanlagda skatten på summan av högsta A-inkomster och makarnas B-inkomster. Den skatt som skall fördelas mellan makarna bör sedan motsvara skillnaden mellan denna summa och skatten på A-inkomsten. Detta följer av gällande beslämmelser i 11 § 1 mom. Si.

Genom de lösningar som jag nu har förordat i sambeskaltningsfallen erhålls ett syslem som är relativt enkelt atl tillämpa i prakliken. Del slår också i överensslämmelse med reglerna för sambeskallningen av makars B-inkomst. Dessa regler bygger på tanken att skatten så långt möjligl bör bli densamma oavsett vilken av makarna som har B-inkomsten.

En ytterligare fråga somjag vill beröra gäller de fall där statligt och kommunalt beskattningsbar inkomst uppgår till olika belopp. Om den slalliga beskattningsbara inkomsten är lägre än den kommunala träffas överskjutande kommunalt beskattningsbar inkomsi bara av den kommunala skallesalsen. Några egentliga marginalskalleproblem föreligger inte. Detsamma får sägas vara läget i det omvända fallet. Uppgår den statligt beskattningsbara inkomslen till ett högre belopp än den kommunalt beskattningsbara, något som till följd av gmndavdragsreformen ofta blir fallet i framtiden, så träffas överskjutande del bara av stailig inkomstskatt. Jag förordar därför all marginalskatlespärren tillämpas lill de delar inkomsterna sammanfaller men inle mer. Om den slalligt beskattningsbara inkomsten uppgår lill 140000 kr. och den kommunala lill 200000 kr. kan spärren lillämpas i in-komslskiklen upp till 140000 kr. och delsamma bör gälla också i det omvända fallel. Några uttryckliga beslämmelser om detla anserjag inle behövas.

Jag vill avslutningsvis la upp några detaljfrågor som aktualiseras av den föreslagna marginalskattespärren. Försl vill jag påpeka atl spärren liksom den nu gällande 80/85-procentregeln skall tillämpas bara i fråga om fysisk person som är bosatt här i landet saml dödsbo efter sådan person. Spärten anses kunna lillämpas även i fråga om preliminär skatt.

Prop. 1978/79:160 62

Marginalskatlespärten innebären minskning av skatteuttaget. Den skall självfallet beaktas vid tillämpningen av dubbelbeskattningsavtal. Skall t. ex. utländsk skalt avräknas från svensk skatt får den svenska skatten fastställas med beaktande av spärtegeln. Likaså skall marginalskattespärren tillämpas innan nedsättning sker enligt den nuvarande 80/85-procentregeln. För den som inte tillhör svenska kyrkan nedsätts församlingsskatten med 70%. Detla leder till att den kommunala skattesatsen blir lägre vilket givetvis skall beaktas vid spärrens tillämpning. Några särskilda regler för de fall jag nu behandlal lorde inle behövas.

Då marginalskallespärten lillämpas kommer den självfallet all något försvåra beräkningen av skallen. För flertalet fall lorde emellertid beräkningarna kunna bemästras någorlunda enkelt. Det får bli en uppgift för riksskalleverkel all närmare informera enskilda och myndigheter om hur de nya reglerna skall tillämpas. Marginalskatlespärren bör tillämpas första gången i fråga om 1980 års inkomster.

3    Avdragsrätt för gåvor

3.1 Inledning

F. n. medges vid inkomstbeskattningen inte avdrag för gåvor. En gåva från fysisk person är nämligen enligl bestämmelserna i 20 § KL en inte avdragsgill levnadskostnad. Detta gäller även om gåvan ges lill ell allmännyl-ligl ändamål. De nuvarande bestämmelserna har kritiserats vid olika tillfällen och önskemål har framförts om all en avdragsräii skulle införas för gåvor till vissa slag av allmännyttiga verksamheter. I december 1976 fick jag regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild utredare för att behandla frågan hur en sådan avdragsräii skulle kunna utformas. Elt förslag om detla presenterades i belänkandet Avdrag för gåvor (Ds B 1977: 2). Betänkandet har remissbehandlals.

1 korthet innebar förslagel följande. Fysisk person skulle vid inkomsttaxeringen kunna medges avdrag med högst 2000 kr. för gåvor som lämnats för vissa ideella och humanitära ändamål. Avdragsräuen tog i huvudsak sikte på gåvor lill svenska trossamfund saml sådana svenska organisationer som utövade hjälpverksamhet eller iniernalionell biståndsverksamhet eller som verkade för intemalioneHl samförstånd eller arbetade för atl bekämpa sjukdomar eller för att förbättra villkoren för sjuka eller handikappade.

Remissutfallet kan sammanfallas på följande sätl. De remissinstanser som kan sägas förelräda skalleadminislrationen var genomgående kriiiska mol förslagel. Man menade all den föreslagna avdragsräuen skulle vålla beiydande svårigheier i laxeringsarbelel inte minst när del gällde alt avgöra om en mollagare var en sådan organisation där avdrag borde medges. Även kontrollproblem av olika slag betonades starkt. Bland de allmännytti-

Prop. 1978/79:160 63

ga organisaiionerna var meningarna delade. En majoritet bland dessa remissinstanser tillstyrkte att en avdragsräii infördes men flertalet av dessa ville ge avdragsräuen en annan ulformning än den föreslagna. Åtskilliga allmännyttiga organisationer ställde sig över huvud taget avvisande till en avdragsrätt. Även här inriktades genomgående kritiken mot den föreslagna gränsdragningen mellan de olika ändamål som skulle vara avgörande för avdragsrätler. Kritik framfördes också mot olika enskildheter i förslaget, bl. a. rörande avdragsrättens tekniska ulformning.

Jag är medveten om atl en avdragsräii vid inkomstbeskattningen för gåvor kan ge upphov lill en del problem. Dessa kan emellertid enligt min mening lösas genom en lämplig utformning av avdragsrätten.

1 belänkandet har även förslag lagts fram om ändrade regler för arvsbe-skaltningen av bl. a. de fria trossamfunden. Även denna fråga avser jag att ta upp nu.

3.2 Allmänna överväganden

Tanken på all införa en avdragsräii vid beskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål är inte ny. Den har förts fram både i utredningssammanhang och i riksdagen.

Skattelagssakkunniga tog upp frågan i ett betänkande som avgavs den 20 december 1956. De sakkunniga ansåg sig inte kunna förorda en avdragsräii av förevarande slag. Som skäl anfördes att en sådan ordning inte bara skulle innebära etl avsteg från skatlerältsliga principer utan även ge upphov lill en mängd skattetvister. Man pekade främst på svårigheterna alt närmare ange de organisationer lill vilka bidrag borde kunna ges med avdragsräii. Även konlrollaspeklerna framhölls. 1 riksdagen har under en lång rad år motionsyrkanden framställts om rätt lill avdrag för gåvor av förevarande slag. Dessa yrkanden har i regel avsiyrkls av skatteuiskoilel (bevillnings-uiskottet) och när så inle har skett så har motionerna avslagits vid den slutliga riksdagsbehandlingen. Motiveringen har varil ungefär densamma som skatlelagssakkunnigas. Dessulom har det framhållits att ideell verksamhet bör stödjas genom direkta bidrag från det allmänna och inte genom lättnader vid beskattningen.

Vid några tillfällen har emellertid avsleg gjorts från avdragsförbudet. På förslag av bevillningsutskottet (BevU 1938:20, 1939:20, 1941: 17, 1942:25) medgavs åren 1939- 1943 avdrag för gåvor till försvarel. Vid 1944 och 1945 års taxeringar hade regeringen riksdagens bemyndigande (prop. 1943: 355, BevU 54) att medge avdrag för gåvor lill internationellt hjälparbete i krigshärjade länder. I de nu nämnda fallen medgavs avdrag vid taxeringen lill stailig inkomstskatt och avdragsrätten motiverades i de förstnämnda fallen av rådande extraordinära förhållanden och i de senare fallen av det angelägna ändamålet.

I huvudsak har, när frågan om en avdragsrätt för gåvor diskuterats, tre

Prop. 1978/79:160 64

skäl anförts mol densamma. Man har för det försia framfört principiella skäl mot avdragsräuen och menat atl den strider mot vissa grunder för våra inkomslskattelagar. För det andra har man pekat på svårigheterna atl åstadkomma en tillfredsställande gränsdragning mellan sådana organisationer till vilka bidrag kan ges med avdragsrätt och övriga mottagare. För del Iredje har del hävdals all en avdragsräii ger upphov lill konlrollsvårigheter av olika slag vid taxeringen. Jag vill här ta upp de förstnämnda två invändningarna. Till den tredje återkommer jag i ell följande avsnill.

En ulgängspunkl i fråga om inkomslbeskatlningen är att avdrag skall medges för omkoslnader för inkomslernas förvärvande och bibehållande, däremot inle för den skattskyldiges levnadskostnader. Från denna grundläggande princip har man emellerlid under årens lopp gjort åtskilliga avsleg när särskilda syften ansetts böra lillgodoses. Redan i den ursprungliga lagstiftningen från år 1928 fanns exempel på della. De avsleg som gjorts har haft olika bakgrund, t. ex. familjepolitiska överväganden, önskemål atl stimulera olika slag av sparande, m.m. Enligl min mening finns inle några avgörande principiella skäl mot atl en avdragsrätt införs. Del väsentliga är att avdragsrätten utformas så atl den väl kan inpassas i skallesystemet.

Den andra invändningen bottnar i svårigheterna alt närmare bestämma lill vilka organisalioner gåvor skall kunna ges med avdragsräii. Enligt min åsikt är det här som man möler de största problemen.

Då motlagarkretsen bestäms måste man la hänsyn lill främst två faktorer. Den ena är organisationens ändamål och verksamhetsformer. Den andra är vilka möjligheter det finns atl skapa garantier för att mottagna gåvomedel verkligen kommer lill avsedd användning.

Under remissbehandlingen av det nu aktuella betänkandet framfördes åtskillig kritik mol den där föreslagna gränsdragningen. Även många av de remissinstanser som förordade en avdragsrätt framförde kritik av della slag. Ell inle ovanligt önskemål var all motlagarkretsen skulle göras betydligt vidsträcktare och inte minsl framfördes synpunkler av detta slag från organisationer som inte omfattades av förslaget.

Genom 1977 års lagstiftning om ideella föreningars inkomstbeskattning (prop. 1976/77: 135, SkU 1976/77:45, rskr 1976/77:323, SFS 1977: 572) vidgas skattefriheten för dessa avsevärt. Så goll som samlliga allmännyttiga ideella föreningar är numera, om vissa förutsättningar är uppfyllda, bara skallskyldiga i begränsad omfattning. Den gynnade kretsen är uppbyggd efter mönster från 38 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL. Enligt de nu angivna reglerna medges skattelättnader för föreningar, organisalioner eller sammanslutningar som har lill huvudsakligt syfte atl främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljesl allmännyttiga ändamål. Det är här fråga om organisationer av myckel skiftande slag. Hit hör både slora och små organisationer, sammanslutningar på riksnivå och lokala organ, organisationer som arbelar för ändamål som allmänt erkänns som be-

Prop. 1978/79:160 65

hjärlansvärda och sådana som har en mer specialinriklad eller begränsad verksamhei. En del av dem har en stabil uppbyggnad och samverkar stundom med statliga eller kommunala organ, andra fungerar i något mindre fasla former. Enligl min mening är det uppenbart alt en avdragsräii för gåvor lill en så vid motlagarkrets inle är praktiskt genomförbar. 1 dessa fall är det nämligen omöjligt atl skapa tillfredsställande garantier mol missbmk. Motlagarkretsen måste därför vara betydligt mer begränsad.

Jag vill också erinra om alt utredningsuppdraget inte var atl tillskapa en generell avdragsrätt för gåvor lill allmännyttiga ändamål utan endast för gåvor till ideella och humanitära organisationer. 1 betänkandet föreslogs också i enlighel härmed en snävare omfaltning av motlagarkretsen. Avdrag skulle få göras för gåvor lill bl. a. trossamfund samt organisationer som utövar hjälpverksamhet bland behövande eller intemalionell biståndsverksamhet eller som arbetar för atl bekämpa sjukdomar eller förbättra villkoren för sjuka eller handikappade.

Även denna närmare gränsdragning mellan olika ideella och humanitära organisalioner kritiserades under remissbehandlingen. Särskilt ifrågasattes det rimliga i att inte idrottsorganisationer samt nykterhetsrörelsen i sin helhet skulle omfattas av den föreslagna avdragsräuen. Man pekade också på andra konsekvenser som ansågs mindre lyckade. Så skulle enligl förslagel gåvor till organisationer som bara sysslade med bam- och ungdomsverksamhet inte vara avdragsgilla medan däremot så skulle vara fallel med gåvor lill trossamfunden för deras molsvarande verksamhet. Jag vill i detla sammanhang också erinra om alt delade meningar fanns mellan organisationer inom ell och samma verksamhetsområde i fråga om avdragsräuen. Som ell exempel på detla kan jag nämna handikapporganisationer där några uttalade sig för en avdragsräii medan andra ansåg all deras verksamhei inle borde understödjas genom en avdragsräii för bidragsgivarna.

Även andra gränsdragningsfrågor togs upp under remissbehandlingen. För alt söka begränsa motlagarkretsen, inle minst för all underlätta kontroll, framfördes önskemål om atl avdrag bara borde medges för gåvor till riksorganisationer, däremot inle till lokala organ.

Det ligger i sakens natur att det är en mycket vansklig uppgift all söka gradera värdel av de ändamål som lillgodoses genom olika organisationers arbeie för alt på så sätl få underlag för att beslämma i vad mån avdrag bör medges för gåvor. Några allmängiltiga och oomlvistiiga normer för en sådan bedömning finns inte. I och för sig torde samtliga de ändamål som angetts i utredningsförslaget allmänl uppfattas som behjärtansvärda. Men ell Slort antal remissinstanser har inte velat stanna härvid. Önskemål har framförts om mer eller mindre omfattande utvidgningar. Jag vill erinra om alt jag redan i direktiven har avvisat tanken på att införa en generell avdragsräii för gåvor till allmännyttiga ändamål. Men även de mer begränsade utvidgningar som föreslagits ger enligl min mening upphov till otillfredsställande resultat. Hur gränser än dras mellan olika ändamål uppkommer 5   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 160

Prop. 1978/79:160 66

rättviseproblem. Jag vill också erinra om alt många av de remissinslanser som förelräder skalleadminislrationen ansåg all redan utredningsförslagel omfattade ett så stort antal organisationer att betydande tillämpningssvå-righeler kunde befaras. För att undvika nu berörda svårigheter måste enligl min uppfattning avgränsningen av mottagarkrelsen göras pä elt något annorlunda sätt. Samtidigt bör en del ytterligare omständigheter beaktas. Allmän enighel torde råda om värdel av del arbeie som uträttas genom allmännyttiga organisalioner av olika slag. Deras verksamhei innebär ofta värdefulla komplemenl lill del allmännas insatser. Inte sällan är situationen den alt de enskilda i dessa former skapar fömlsällningar för meningsfulla akliviieler på områden där del allmänna inle kan eller kanske inle bör ingripa. Mol denna bakgrund är del självfallel angelägel all lagstiftningen är så utformad all sådan verksamhei underlättas. Såviu gäller beskattningen åtnjuter numera flertalet allmännyttiga organisationer långtgående lättnader. Av större ekonomisk betydelse är emellertid de direkta bidrag som utgår av allmänna medel. När det gäller verksamheter inom landets gränser kan normalt denna bidragsgivning på ett tämligen smidigt sätt anpassas efter uppkommande behov. Ekonomiskl slöd kan ulgå från både staten och kommunerna. 1 denna del kan det därför sägas all behovel av ytterligare ekonomiskl stöd genom en avdragsräii för gåvor är mindre framträdande. Självfallel får skattelagstiftningen inte heller ha sådant innehåll att enskilda personers arbete inom dessa organisationer försvåras och den får naturligtvis inte vara så utformad att den lägger hinder i vägen för ekonomiskt slöd från enskilda. Enligt min mening är så inte fallet genom att dessa organisalioner regelmässigt är befriade från skyldigheten atl belala inkomsi- och förmögenhetsskatt och dessutom inte gåvobeskattas för bidrag från utomstående.

Bilden blir emellertid en annan i fråga om sådana organisationer vars verksamhet är inriktad på intemationellt bistånd. Även dessa organisationer har de skalleförmåner som jag nyss angivit. Men stödet i övrigt från del allmänna i fråga om de ändamål som organisationerna arbelar för har här en annan ulformning. Till den hell övervägande delen går det allmännas slöd till internationellt bistånd via särskilda organ. Det finns emellertid åtskilliga allmänl erkända frivilliga organisalioner vars insatser innebär högst värdefulla kompletteringar till del allmännas biståndsinsatser. Dessa organisationer kan nämligen genom sill arbeie nå gmpper i u-länder där bistånd inle alllid kan lämnas inom ramen förden elablerade u-landshjälpen. Jag tänker här på biståndsinsatser av humanitärt slag som sker genom t. ex. Röda korset. Rädda barnen, fackliga och kooperativa organisationer eller trossamfunden. Enligt min mening finns det anledning alt ytterligare stimulera verksamheter av nu angivet slag. Här finns också etl särskilt behov av ekonomiskt slöd från enskilda personer.

Som jag lidigare nämnl har en tredje invändning, nämligen konlrollsvårigheter, framförts mol en avdragsrätt. Sådana finns men lorde inte vara av

Prop. 1978/79:160 67

den arten att de kan anföras med någon siörre lyngd mol den mer begränsade avdragsrätt somjag nu hardiskiilerat. Jag avser alt behandla kontroll-frågor m. m. i följande avsnitt.

Jag föreslår mol bakgrund av vad som nu har anförts att avdragsrätt för gåvor införs och att den uiformas på sådani sätt atl den lar sikte på organisationer med inriklning på internationell biståndsverksamhet. Till denna kategori bör, såsom också föreslagits i betänkandet, även räknas sådana organisationer som verkar för inlernaiionelll samförstånd eller för respekt för de mänskliga rättigheterna. Jag biträder således utredningsförslagel i dessa delar. I likhet med ulredningen vill jag undersiryka all milt förslag endast öppnar en möjlighet för berörda organisationer all underlätta finansieringen genom gåvor. Del får sedan ankomma på organisationerna själva att avgöra i vilken utsträckning de vill utnyttja denna möjlighet genom alt anordna insamlingar m. m.

3.3 Avdragsrättens närmare utformning

Jag har i del föregående föreslagit alt avdrag skall medges för gåvor lill organisationer som antingen utövar intemationell biståndsverksamhet eller som verkar för internationellt samförstånd eller för respekt för de mänskliga rätlighelema. Den föreslagna motlagarkretsen överensstämmer med utredningsförslaget i denna del. 1 tydlighetens intresse vill jag betona att de nu angivna verksamhetsformerna skall ha en intemationell inriktning och alltså inte la sikte på svenska förhållanden.

Jag avser nu alt redovisa mitt förslag mer i detalj. En målsättning är atl göra fömtsältningama för avdragsrätlen klara och enlydiga. Härigenom torde man i stor utsträckning kunna undvika sådana konlrollsvårigheter m. m. som anförts som ell skäl mot att införa en avdragsrätt för gåvor.

Försl vill jag betona att redan den begränsning som jag har föreslagil i fråga om de organisationer till vilka gåvor skall kunna ges med avdragsräii undanröjer ålskilliga tillämpningsproblem. De organisalioner som berörs av förslaget torde genomgående bedriva en sådan verksamhei alt risker för missbruk av avdragsrätten knappast kan befaras.

För atl avdragsrätt skall komma i fråga bör organisationerna uppfylla vissa förutsättningar. Jag kan här i allt väsentligt ansluta mig lill de överväganden som redovisats i belänkandel. Organisationen skall vara svensk, dvs. styrelsen skall ha sitt säte i Sverige och ledningen skall också ulövas här i landel. Delta torde normalt inle vålla några svårigheier atl fastställa. Även självständiga underavdelningar till utländska organisationer bör kunna höra hit.

Vidare skall organisationen i överensslämmelse med sina siadgar huvudsakligen ägna sig ål någol av de angivna ändamålen. Detta innebär en försiktig uppmjukning jämföri med utredningsförslagel och överensstämmer bättre med vad som eljest lillämpas i skattesammanhang. I vissa fall

Prop. 1978/79:160 68

bör emellertid gåvor lill en organisation som inle uppfyller della rekvisit ändå kunna vara avdragsgilla. Det är fallel om del klart framgår alt det mottagna beloppet skall användas för det gynnade ändamålet och beloppet särredovisas hos moltagarorganisalionen. Detla innebär i prakliken ett krav på att organisationen har etl speciellt postgirokonto eller liknande enbart avsett för detta ändamål. Garantier måste också finnas föratt medlen kommer till avsedd användning. Det sistnämnda kravet torde i och för sig normalt få anses uppfyllt i och med all medlen särtedovisas.

För all biståndsverksamhet skall berättiga till avdrag krävs enligt betänkandet all verksamheten har en klart humanitär inriktning och alltså inte avser bistånd till politiska rörelser. Jag delar denna uppfattning. Däremot kan den biståndsgivande organisaiionen myckel väl tänkas förelräda en viss politisk uppfattning. Likaså delar jag utredningens åsikt all de organisalioner som verkar för internationellt samarbete skall verka från en bred bas utan partipolitisk anknytning eller inriktning. Med partipolitisk anknytning bör avses anknytning till parti som deltar i allmänna val.

De organisalioner som kan komma i fråga enligt utredningsförslaget är stiftelser och föreningar. De föreningar som berörs är s. k. ideella föreningar som normall torde vara enbart begränsat skattskyldiga vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Gåvor till enskilda mollagare, liksom gåvor från juridiska personer, medför inle avdragsräii. 1 tydlighetens iniresse vill jag påpeka all gåvor som sker genom s. k. individuell fadderverksamhet kan vara avdragsgilla. Här går nämligen medlen lill en organisation som sedan skickar dem vidare. 1 betänkandet föreslogs en särskild regel om all organisationens verksamhei inte fick vara inriktad på bestämda personer. Som motlagarkretsen nu föreslås utformad är ett sådant krav knappast behövligt. De ändamål som enligl mitt förslag kan grunda en avdragsräii är normall sådana att de i sig fordrar en verksamhet som inte tar sikte bara på vissa bestämda personer.

I belänkandet föreslogs också en uttrycklig regel om att mottagarorgani-salionens verksamhet skulle bedrivas i en omfattning som var skälig i förhållande lill mollagna gåvor och andra inkomster. Man syftade här bl. a. på avdragsgilla gåvor. Elt krav av delta slag avser att förhindra att mottagna medel sparas och alllså inle används på det sätt som motiverat avdragsrätlen. Jag är emellertid tveksam om speciella regler av detta slag behövs i detla sammanhang. Del lorde saknas anledning till antagande att de organisationer som kommer atl beröras av den föreslagna avdragsrätlen inte skulle använda mollagna medel på avsett sätl. Vidare finns redan vissa spärtar mol missbruk i denna del. En organisation förlorar sina skattelättnader vid inkomst- och förmögenhetslaxeringen om den inte bedriver en verksamhei som skäligen svarar mol avkastningen på föreningens tillgångar (punklema 8 och 9 av anvisningarna till 53 § KL). Det är också förenat med vissa svårigheier alt direkl anknyta givarens avdragsräii lill moltagar-organisationens verksamhelsformer. Om det nämligen med tiden upptäcks

Prop. 1978/79:160 69

alt erhållna gåvomedel inte använts korrekt torde del vara svårt att i efterhand la lillbaka den skattelättnad som givarna fåll. Denna möjlighet föreligger dock i viss utsträckning om man kan konstatera ell missbruk av avdragsrätlen, t. ex. om en givare yrkat skattelättnad trots atl han varil medveten om atl medlen inle skulle användas på rätt sätt. Mot denna bakgrund anserjag all särbestämmelser f. n. inle behöver komma i fråga om medelsanvändningen. För all medlen skall anses ha använls fördel avsedda ändamålet behöver de inte förbrukas under löpande år. En viss fondering bör vara tillåten, t. ex. för att under ett par år samla medel för etl siörre projekt.

Med de fömlsällningar för avdragsrätlen som jag här har angett torde några egentliga lillämpningssvårigheler inte behöva uppkomma. För alt ytterligare underiätla för berörda organisalioner, givare och skaltemyndigheter alt bedöma i vad mån avdragsräii föreligger anserjag i likhel med ulredningen all en förteckning bör göras över sådana organisalioner som berörs av avdragsrätlen. En sådan förteckning skall vara vägledande men kunna frångås om särskilda skäl föreligger. Del får vidare anlas alt flertalet av de organisationer som vill komma i fråga också återfinns i förteckning. Men avdrag kan också tänkas medges för bidrag till andra organisationer än de som särskilt uppräknats. Av olika skäl anserjag del olämpligt atl bygga på förteckningar av bindande karaktär. Även om det i fråga om ålskilliga organisalioner torde stå klart om de omfattas eller inte, kommer en del svårbedömda gränsfall att finnas. Här kan det ibland vara lämpligt med den mer ingående prövning som sker i en skalteprocess.

Del bör vara en uppgift för RSV att årligen upprätta en förteckning över berörda organisationer. Även andra myndigheters medverkan kan behövas och jag avser då i försia hand SIDA. Det får ankomma på de olika organisationerna att ansöka om alt bli upptagna på listan saml all därvid redovisa alla de förhållanden som behövs för RSV:s bedömning. I tydlighetens iniresse vill jag nämna att de uppgifter som lämnas om en riksorganisation också bör avse dess lokala avdelningar. Några särskilda föreskrifter om det närmare förfaringssättet anserjag inte påkallade. Man lorde få förutsätta atl en organisation, som har upptagits i förteckningen, på begäran av RSV även därefter tillhandahåller de ytterligare upplysningar som kan behövas. Skulle sådana upplysningar inle lämnas bör delta fä till följd atl organisationen avförs från förteckningen om inte verket på annat sätt får del av den informaiion som behövs för bedömningen. Finns det eljest anledning alt misslänka atl felaktigheter föreligger av sådant slag all avdrag för gåvor bör vägras kan taxeringsrevision göras hos organisationen med stöd av 56 § 1 mom. andra stycket taxeringslagen (1956:623), TL.

Några remissinslanser har efterlyst förtydliganden i fråga om vilka slag av gåvor som skall vara avdragsgilla. Jag vill framhålla att bara gåvor i form av kontanter avses komma i fråga. Föruiom kontanter räknas hit betalning med check eller insättning på postgiro eller liknande konto. I likhet

Prop. 1978/79:160 70

med utredningen anserjag medlemsavgifter till en organisation inte skall grunda avdragsräii. Enligt min mening bör nämligen för avdragsrätt fordras något mer än bara medlemskap i en organisation.

En del remissinstanser har berört frågan om värdet av det arbeie som en enskild kan utföra för en organisations räkning. Här gäller f. n. atl om någon åtar sig sådani arbeie utan ersättning så sker ingen inkomstbeskattning av ett beräknat arvode med efterföljande eventuell gåvobeskattning av organisation. Mitt förslag innebär ingen ändring i dessa avseenden. Med anledning av ell påpekande från en remissinstans vill jag betona atl den avdragsrätt för gåvor som jag nu föreslagit inte innebär att den mottagande organisationen anses ha fält ett indirekt statsbidrag.

För all avdragsrätt för gåvor skall föreligga måste den skaltskyldige styrka såväl gåvans slorlek som den mottagande organisationens identitet. Det bör ske genom atl en handling som ulvisar dessa förhållanden fogas till deklarationen. Sker inte detta bör avdrag inte medges. Kvitton på insättningen på exempelvis postgirokonto bör kunna godtas som bevishandling under vissa förutsättningar. Så är fallet om kontot är avsett för ett speciellt avdragsberälligal ändamål. 1 samband med atl RSV upprättar den tidigare nämnda förteckningen kan finnas anledning att ge närmare anvisningar även om betalningssätt.

Utredningen har föreslagil att avdrag skall medges med högst 2000 kr. per givare. Gåvor till en och samma organisation på sammanlt lägre belopp än 200 kr. skall inle vara avdragsgilla. Under remissbehandlingen har önskemål framförts om andra gränser. Enligl min mening framstår de föreslagna beloppsgränserna som skäliga. Jag anser inte att gåvor under 200 kr. innefattar en sådan uppoffring att de behöver beaktas vid beskattning. Inte heller är jag f. n. beredd alt godta högre belopp än 2000 kr.

En särskild fråga är i vilken form skattelättnaden för gåvor bör ges. Under remissbehandlingen har kritik framförts mot att avdrag medges vid inkomstberäkningen. På gmnd av marginalskatten blir med utredningens lösning skattelättnaden siörre vid höga inkomster än vid låga. Även jag anser denna effekl av en avdragsrätt för gåvor mindre lämplig. Jag föreslår atl avdraget i stället görs från skatten, dvs. att en skattereduktion medges. Härigenom får avdraget samma värde oavsett inkomstemas storlek. Dessutom påverkar en skattereduktion inte kommunemas ekonomi. Inkomstbortfallet för det allmänna vid en skattereduktion bärs av staten. Jag föreslår atl skattereduktion får göras med 50% av gåvans storlek inom de nyss angivna gränsema. Det nya slaget skattereduktion bör kallas gåvoreduktion. Rätten till gåvoreduktion avses i sak vara en taxeringsfråga. Det innebär all taxeringsnämnd skall pröva om förutsättningar för avdrag är uppfyllda. Det får sedan ankomma på lokal skattemyndighet att verkställa gåvoreduktionen i samband med beräkningen av den slutliga skatten.

De nya reglema om skattelättnader vid gåva bör tas in i en särskild lag. I denna bör fömtsältningama för gåvoreduktion anges. Kompletteringar

Prop. 1978/79:160 71

görs sedan i andra förfallningar. Förfallningstekniskl är sålunda förfarandel detsamma som belräffande det värdesäkra lönsparandet (prop. 1977/78:165, FiU 1977/78:35, rskr 1977/78:346, SFS 1978:423-427).

1 den nya lagen om skattelättnad för vissa gåvor anges i 1 § vilka som är berättigade till skattereduktion. 1 2 § anges de organisationer till vilka gåvor kan lämnas med skattelättnad. Skattereduktionens omfattning m. m. anges i 3§. Gåvoreduktion bör av praktiska skäl medges efter s.k. sparskattereduktion men före övriga former av skattereduktion. En bestämmelse om detla bör tas in i2§ lagen (1978:423) om skallelättnader för vissa sparformer. Slutiigen uppställs i 4§ vissa krav på hur den skaltskyldige skall styrka atl gåvor har lämnats.

Somjag tidigare har nämnl skall taxeringsnämnd fastställa atl fömtsätl-ningaraa är sådana atl gåvoreduktion skall medges. En bestämmelse härom bör göras i 68 § TL. Lokal skattemyndighet får sedan tillgodoräkna den skattskyldige skattereduktionen. Gåvoreduktion bör följa samma regler som de redan gällande i fråga om avräkningsbarhet m. m. En bestämmelse om detta har gjorts i den nyss nämnda 3§. Gåvoreduktion, liksom s.k. sparskattereduktion, kan inte automatiskt beaktas vid fastställande av preliminär A-skatt. En givare kan emellertid om vissa förutsättningar är uppfyllda få jämkning efter ansökan. Följdändringar bör göras i 2 § 2 mom. UL samt i 4§ lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall.

Även de som erlägger skatt enligt SjL bör kunna ge gåvor med rätt till skattereduktion. En bestämmelse om detta bör tas in i 12 § 4 mom. SjL. 1 dessa fall bör inget krav uppställas på bosättning i Sverige för skattelättnad. För att undvika att dubbelavdrag medges, alltså både i fråga om sjömansskatt och vanlig inkomstskatt, skall sjömansskaltenämndens beslul om gåvoreduklion tillställas lokal skattemyndighet för anteckning i inkomstlängd. Detta följer redan av nuvarande 68 § TL. En sjöman som har både sjö- och landinkomst bör själv få avgöra mot vilken skatt han vill utnyttja gåvoreduktionen.

De nya reglema bör träda i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas på gåvor som lämnas efter ikraftträdandet.

3.4 Arvsskattefrihet för trossamfund m. m.

Enligt 3 § AGL är svenska kyrkan fri från såväl arvsskatt som gåvoskatt. Det är här närmast fråga om egendom som tillfaller de s. k. rikskyrkliga organen svenska kyrkans missionsstyrelse, svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete, styrelsen för svenska kyrkan i utian-del och svenska kyrkans diakoninämnd. Grunden för skattefriheten är atl dessa organ ansetts omfattas av den skattebefrielse som lillkommer staten. De fria trossamfunden är däremot bara fria från gåvoskatt (38 § AGL). För dessa beräknas dock arvsskatten enligt gynnsammare regler än de som eljest tillämpas för juridiska personers förvärv (28 § AGL). Befriade från gå-

Prop. 1978/79:160 72

voskall men inte från arvsskatt är vidare svenska kyrkans församlingar, kyrkor samt stiftelser och sammanslutningar med huvudsakligt syfte all främja religiösa ändamål.

Uiredningens förslag i denna del innebär en lika behandling av bl. a. de fria trossamfunden och svenska kyrkan. Närmare besläml innebär förslagel arvsskattebefrieise för trossamfund och församlingar som regelbundet anordnar offentlig gudstjänst, samarbetsorgan för sådana juridiska personer samt stiftelse eller sammanslutning som är anknuten lill sådant trossamfund eller sådan församling och vars verksamhet kan anses utgöra ell led i samfundets eller församlingens. Förslagel har i regel tillstyrkis av de remissinstanser som lagil upp frågan. Jag föreslåratt del genomförs.

Del lorde inle vålla några svårigheier i den prakliska tillämpningen all avgöra vilka organisalioner som skall omfattas av arvsskatlebefrielsen. Begreppet trossamfund har bestämls med utgångspunkt i 4 § religionsfrihetslagen (1951:680). Härmed avses fömlom svenska kyrkan, sammanslutning för religiös verksamhet, vari ingår att ulföra gudstjänst. Lika med utredningen anser jag atl krav bör uppställas på att organisationen regelbundet anordnar offentlig gudstjänst. Begreppet kyrka har i della sammanhang samma innebörd som i punkt 7 av anvisningama till 53 § KL, dvs. en till svenska kyrkan hörande lokalkyrka, domkyrka e.d. i dess egenskap av ägare till viss för svenska kyrkans verksamhei avsedd egendom.

Med anledning av påpekanden under remissbehandlingen vill jag som exempel på samarbetsorgan, för trossamfund och församlingar nämna Sveriges frikyrkoråd och svenska ekumeniska nämnden. Vidare vill jag påpeka atl den skattefrihet som nu föreslås för trossamfunden m.fl. också bör komma vissa stiftelser och sammanslutningar till del. Så bör vara fallel med en stiftelse som är anknuten till ett trossamfund och vars verksamhet ulgör ett led i samfundets. Stiftelsen kan vara antingen självständig eller osjälvständig. 1 det förra fallet innebär kravet på anknytning att trossamfundet skall ha etl inflylande över stiftelsens ledning genom all t. ex. ulse ledamöter i dess styrelse eller på annat sätt ulöva ell bestämmande inflylande över verksamhelen.

Milt förslag om arvsskattebefrieise medför ändringar i 3, 28 och 38 §§ AGL. De nya reglema bör träda i kraft den 1 januari 1980. Äldre regler bör alltjämt tillämpas på sådana förvärv där skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet.

4   Kostnader och finansiering

De marginalskattesänkningar jag i det föregående har föreslagit kan beräknas medföra ett inkomstbortfall år 1980 för staten om ca 2650 milj. kr. Jag har därvid tagit hänsyn också till effekten av gmndavdragsreformen och den tekniska anpassningen av skatteskalan. Skattebortfallet till följd

Prop. 1978/79:160 73

av marginalskatlespärren kan med hänsyn lagen också till inverkan av 80/85-procenlregeln uppskattas lill ca 80 milj. kr. 1 vilken utsträckning avdrag för gåvor enligt de nya reglema kommer alt yrkas är mycket svårt att förutse. Jag räknar emellertid schematiskt med en kostnad för gåvoskatle-reduklionen om ca 20 milj. kr. och därmed för ändringama i fråga om inkomstskatten med ca 2750 milj. kr. sammanlagt.

Som jag har nämnl i propositionen om den kommunala ekonomin avser jag all här också la upp frågan om finansieringen av den ökade överföringen lill kommunsektom. Enligl vad jag redovisade i det sammanhanget beräknas nettoökningen av statens kostnader till ca I 700 milj. kr. för år 1980. Sammanlaget är del alltså fråga om en försvagning av statsbudgeten - genom minskade inkomster och ökade utgifter - med ca 4450 milj. kr.

I nuvarande samhällsekonomiska och slatsfinansiella läge måste dessa reformer i allt väsentligt finansieras genom skattehöjningar på andra områden. Jag har tidigare i dag i min anmälan till propositionen om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79:115, bil. 4) föreslagit alt skatten på mineraloljor skall höjas. Som anförts i nämnda anmälan kommer regeringen i fortsättningen inle all medge lika långtgående nedsältningar av förelagens energiskaltekoslnad som hittills. F. n. begränsas denna kostnad enligt regeringens beslut till högst 1,3% av produktionens värde fritt fabrik, men denna gräns kommer att höjas lill 1,8%. Skatleinkomstema uppskattas genom dessa två åtgärder komma att öka med ca 600 milj. kr.

Föreiagsskaiteberedningen har i sitt slutbetänkande. Beskattning av företag (SOU 1977: 86), föreslagil alt ell schablonmässigt beräknat värde av bilförmån som utgår lill anställda skall ingå i underlaget för beräkning av arbetsgivarnas sociala avgifter. Jag har erfarit all chefen för socialdepartementet inom kort kommer att framlägga förslag på denna punkt. Vidare avser han all föreslå att barnomsorgsavgiften, som f.n. endasi uttas av arbetsgivare, i fortsättningen skall erläggas också som egenavgift. Del kan uppskattas att dessa två förslag kommer alt innebära ökade statsinkomster med ca 500 milj. kr. resp. ca 200 milj. kr. Jag har därvid beaktat alt vad ar-betsgivama får erlägga i ökad ATP-avgift inte utgör någon förstärkning för statsbudgeten.

En ylterligare inkomstförstärkning bör åsiadkommas genom en höjning av stämpelskatten vid förvärv av fast egendom och tomträtt samt vid inteckning. Slatens inkomster från dessa källor beräknas för budgetåret 1979/80 till ungefär 650 milj. kr. Stämpelskatten utgår vid förvärv av fast egendom och tomträtt med 1 % av egendomens värde för fysiska personer och med 2% för flertalet juridiska personer. Vid inteckning utgår skatten med 0,4% av det intecknade beloppet.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillsatte jag år 1977 en utredning för atl se över reglema om stämpelskatt och expeditionsavgifter, m.m. (stämpelskatteutredningen, B 1977:06). Då utredningens uppdrag beslår främst i att göra en teknisk översyn för att åstadkomma ett förenklat och

Prop. 1978/79:160 74

mer lältöverskådligt syslem anserjag emellertid att en skattesatsjustering kan genomföras utan att avvakta resultatet av utredningens arbeie. Jag föreslår därför all stämpelskatten vid förvärv av fast egendom och tomträtt höjs till 1,5 % för fysiska personer och lill 3 % för juridiska personer. Vidare föreslår jag att stämpelskatten vid inteckning höjs till I %. Inteckning i skepp bör dock undantas från höjningen. Ändringama bör träda i kraft den 1 januari 1980. De kan beräknas ge en inkomstförstärkning under år 1980 med drygt 550 milj. kr.

De åtgärder jag hittills har redovisat kan tillsammans beräknas medföra en ökning av statsinkomsterna år 1980 med ca 1 850 milj. kr. Ett avsevärt finansieringsbehov återstår alltså, som det i dagens skattesystem väsentligen endast finns två möjligheter att täcka, nämligen antingen genom en höjning av mervärdeskatten eller genom en höjning av någon arbetsgivaravgift. I det senare alternalivel torde en höjning av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen i första hand komma i fråga, eftersom den av-giftsfinansierade andelen där är i sjunkande.

I riksdagen har också framförts förslag om införande av en allmän produktionsfaktorskatt. Regeringen har tidigare i dag bemyndigat mig att tillkalla en ulredning om olika former av bruttoskatter. Dess uppgift blir bl. a. atl redovisa de valmöjligheter som finns och konsekvenseraa av olika lösningar. Av direktiven framgår att utredningen skall arbeta skyndsamt och alt en redovisning av ell material - som kan vara preliminär - bör föreligga i sådan tid att den kan vara till ledning vid statsmaktemas ställningstagande till finansieringsfrågan i höst. I denna situation bör valet av finansieringskälla nu anstå. Jag vill emellertid betona att en finansiering av de föreslagna reformema är nödvändig.

5   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

6. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.,

7. lag om ändring i lagen (1%1:436) om församlingsstyrelse,

8. lag om upphävande av förordningen (1972:140) om skattebortfallsbidrag,

9. lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,

Prop. 1978/79:160 75

10. lag om skattelättnad för vissa gåvor,

11. lagom ändring i lagen (1941:416) om arvsskall och gåvoskatt,

12. lag om ändring i stämpelskaltelagen (1964: 308),

13. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

14. lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,

15. lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer.

Del under 7 angivna förslagel har upprättats i samråd med chefen för kommundepartementel och de under 13 och 14 upptagna förslagen i samråd med chefen för socialdepartementet.

6    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposiiion föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagl fram.

Prop. 1978/79:160 76

Bilaga I

Sammanställning av

1972 års skatteutrednings överväganden och förslag

Inledning

1 det följande återges i sammanfattning utredningens överväganden och förslag endasi i de delar som las upp i propositionen. I fråga om marginalskatter m. m. samt folkpensionärernas skattelättnader kan hänvisas till bilaga 2: 1 prop. 1978/79:50.

Progressiv utgiftsskatt

Genom professorn i finansrätt vid Stockholms universiiei Sven-Olof Lodin har vi låtit göra en undersökning av möjlighelema atl införa en progressiv utgiftsskatt (expenditure lax), även kallad direkl konsumtionsskatt, en skalleform som väckt särskilt intresse i de anglosaxiska länderna. Vi har publicerat resultalel av undersökningen i en särskild rapport (SOU 1976:62) över vilken elt antal myndigheter och organisationer yllral sig.

Vi finner, liksom flertalet remissinslanser, atl ulgiflsskatten i vissa avseenden har fördelar framför inkomstskatten, nämligen genom att sparandet stimuleras, alla inkomster likabehandlas och värdeförändringar på grund av inflationen automatiskt beaktas. Beiydande tekniska problem föreligger emellertid, särskilt beträffande de internationella frågorna. Enligl vår mening behövs ytteriigare utredningsarbete, bl. a. i fråga om de fördelningspolitiska effekterna, för atl klarlägga om ulgiflsskatten kan vara ett användbart alternativ lill vårt nuvarande skattesystem. Härvid bör även möjlighelema alt lösa problemen inom inkomstbeskattningens ram undersökas.

Underskoltsavdragen

Del har i debatten hävdats all rälien all dra av underskott i en förvärvskälla mot andra inkomster i princip borde avskaffas så atl avdrag fick ske endasi mot framtida inkomster i samma förvärvskälla.

Vi konstaterar all så långtgående ålgärder inle framstår som möjliga i fråga om schablontaxerade villafastigheter, eftersom de skulle innebära en drastisk höjning av boendekostnaderna. Gällande bestämmelser på detta område är en integrerad del av finansieringsmönstret för villor och har också beaktats vid besiämmande av garantilåneräntan för småhus. Samtidigt har dessa regler negaiiva effekter genom att driva upp fastighetspriserna och ge möjligheter lill omvandling av löpande inkomster till kapitalvärdestegring. Vi anser atl problemen rörande ränteavdrag för småhusfinansiering bör utredas i särskild ordning med beaktande av såväl bostadspolitiska som skattepolitiska synpunkter. Att i avvaktan på resuhalel av denna

Prop. 1978/79:160 77

utredning införa l.ex. ell "räntetak" har vi ansett mindre lämpligt med hänsyn lill den spridning i fråga om räntekostnader som föreligger för normala småhus.

Vi har funnit all allvarliga erinringar kunnat riktas mol de olika former av generella begränsningar av avdragsrätten för underskott som vi har undersökt. Vi har också övervägt möjligheten alt begränsa rätlen lill avdrag för räntekostnader på lån av privat nalur men inte funnit delta vara en framkomlig väg. I båda fallen skulle nämligen i vissa situationer mindre önskvärda beskallningsresullat uppkomma. Kontrollproblemen skulle vidare bli svåra, särskilt i fråga om skallskyldiga med mera komplicerade inkomsi- och förmögenhetsförhållanden.

Vi anser all åtskillig kritik kan rikias mol de nuvarande förhållandena beträffande underskoltsavdragen. Enkla generella ingrepp har vi emellerlid inte funnit möjliga. Med den begränsade tid vi kunnat ägna ål de lekniska problemen i sammanhanget har vi inle heller i övrigt kunnai utarbeta några konkreta förslag. Vi anser därför atl fortsall specialinriklat ulredningsarbele är påkallat.

Periodiskt understöd

Enligt gällande regler erhålls vid beskattningen avdrag med utgivet belopp för vissa, särskilt angivna former av periodiskt understöd (s. k. legala understöd), bl. a. till make eller förutvarande make. För annat periodiskt understöd (s. k. frivilligt understöd) medges avdrag med högst 5000 kr. per år och mottagare. Fram lill år 1974 var avdragsrätlen för periodiskt understöd obegränsad.

Avdragsrätlen har länge varit omdiskuterad. Den har ansetis moliverad av sociala skäl i fråga om understöd till behövande saml vid fullgörande av underhållsskyldighet. Kritiken har avsett i första hand möjligheterna till utbetalningar lill närslående i syfte all uppnå skatteförmåner.

Enligl vår mening har de sociala skälen för avdragsrätlen alltmer försvagats genom den socialpolitiska utvecklingen. Vi föreslår därför alt avdragsrätlen för frivilligt periodiskt understöd upphävs.

1 fråga om avdragsrätt för periodiskt understöd lill make eller fömlvarande make har vi diskuterat om behov föreligger alt begränsa avdragsrätten till belopp som kan anses skäligt eller på annat säll är besläml till sin slorlek. Sådana begränsningar kan emellertid i enskilda fall leda till ej önskvärda resultat. Tidigare verkställda undersökningar har därjämte visal all understöd i allmänhet inle utgår med högre belopp än vad som motsvarar mottagarens behov. Vi har därför ansett det tillräckligt atl föreslå den ändringen att avdrag endasi medges för understöd som utgår på gmnd av en bindande förpliktelse.

Vi föreslår vidare atl de som levat i s. k. samvetsäktenskap i viss omfattning jämställs med förutvarande makar. Avdrag för periodiskt understöd efter upplöst samvetsäktenskap skall nämligen enligt förslagel medges, om

Prop. 1978/79:160 78

parterna tidigare samtaxerats enligl de särskilda regler som gäller för vissa sammanboende, bl. a. de som har gemensamma barn. En förutsättning skall dock vara att underhåll börjar utgå inom två år från sammanlevnadens upphörande.

A vdrag för fa ckföreningsavgifi

Medlemsavgifter är i allmänhet inte avdragsgilla vid beskattningen. Elt undanlag ulgör emellertid avgifter lill vissa arbetsgivarföreningar. Om föreningen är skyldig alt lämna medlemmen bidrag vid konflikt har avgiften nämligen ansetts likställd med premie för försäkring mot förlust i samband med arbelskonflikt. Avdrag medges då för avgiften, medan å andra sidan erhållna konfliklbidrag utgör skattepliktig inläkl.

I fråga om arbetstagarorganisationerna gäller däremot atl avdrag inte medges för erlagda avgifter men att mottagna konfliktbidrag i gengäld är skattefria.

Den skatlemässiga behandlingen av medlemsavgifter till och konfliklbidrag från arbetsmarknadens organisationer har sedan länge varit föremål för utredningsarbete och debatt. Man har därvid påtalat skillnaden mellan arbetsgivarföreningar och fackföreningar och framhållil att belydelsen av denna skillnad ökal genom alt alll störte del av avgifterna används för andra ändamål än konfliktersältning.

Vi anser all skäl föreligger atl införa en avdragsräii för avgift lill arbetstagarorganisation och all denna räll bör uiformas så alt likställdhet i möjligaste mån uppnås mellan arbetsmarknadens organisalioner i detta hänseende. En beskattning av konfliktbidragen från fackföreningarna skulle emellerlid leda till mycket svårbemästrade praktiska problem. I slort sett samma resultat kan dock uppnås genom alt endasi den del av avgiften som går till annan facklig verksamhei än konfliktersältningar blir avdragsgill. Denna del måste bestämmas schablonmässigt. En beloppsmässig begränsning bör också gälla.

Vi föreslår därför att avdrag medges för avgifi lill fackförening med 50% av eriagt belopp, dock högst 300 kr.

Prop. 1978/79:160 79

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över 1972 års skatteutrednings slutbetänkande

Inledning

1 del följande redovisas i sammanfattning remissyttrandena endast i de delar som berör de förslag som läggs fram i propositionen. I fråga om marginalskatter m.m. saml folkpensionärernas skattelättnader kan hänvisas lill sammanställningen i bilaga 2: 2 till prop. 1978/79: 50.

Progressiv utgiflsskall

Utredningen uttalar att fortsatt utredningsarbete behövs för alt utröna om utgiflsskatten kan vara ett framkomligt aliernaiiv lill det nuvarande in-komstskaltesystemel. Vid utredningsarbetet bör de fördelningspolitiska effekterna närmare belysas. Vidare bör i arbetet ingå att undersöka vilka ändringar av nuvarande system som skulle behövas för atl inom ramen för detla uppnå de med ulgiflsskatten förbundna fördelaraa.

De remissinstanser som yttrat sig i frågan har i allmänhet tillstyrkt fortsatt ulredning. TCO har emellertid uttalat all ulgiflsskatten saknar aktualitet med hänsyn till att den leder till oacceptabla fördelningspolitiska konsekvenser och oöverstigliga kontrollproblem.

Bland de instanser som tillstyrker förslaget om fortsatt utredning föreligger emellertid skilda uppfattningar om angelägenheten därav. Lanlbmkar-nas skattedelegalion, SRS och Svenska sparbanksföreningen anser det angeläget att fortsatt utredning kommer till stånd. Delegationen utlalar därvid alt del är en påtaglig brist hos det nuvarande skattesystemet atl det inte är inflationsneutralt, atl denna brist blir särskilt märkbar i etl högskat-tesamhälle, alt det inte är troligt att man inom det nuvarande systemet kan få bukt med inflalionseffekterna, att del därför finns slarka skäl atl studera andra system saml alt en genomlysande diskussion, som är koncentrerad på del långsikliga perspekiivel måste föras.

KF, SHIO och SRF tillstyrker fortsatt utredning. KF framhåller också - liksom länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län — all sådan är nödvändig för alt det skall vara möjligl alt införa en utgiftsskatt, medan SACO/SR påpekar atl fortsall utredning är nödvändig för ett definitivt slällningstagande lill ulgiflsskatten. RRV förklarar sig inte ha någol att erinra mot atl utredningsarbetet fortsätter i begränsad omfattning och länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands län anför atl arbetet bör ses som ell projekl på lång sikt och andra föreslagna utredningar prioriteras.

REV anför att, om ytterligare utredningsarbete kommer till slånd, della

Prop. 1978/79:160 80

bör avse konsumlionsbeteendel hos det stadigt ökande antalel pensionärer och utgifisskaltens inverkan på delta saml hur försäkringsavgifterna i form av egenavgifier påverkar egenföretagarna i ett system med progressiv utgiflsskall.

Underskoltsavdrag

Ulredningen avvisar generella begränsningar och anser alt fortsatt utredning bör ske i fråga om dels ränteavdragen för småhusfinansiering, dels speciella missbruksformer.

KF instämmer i uiredningens ståndpunkter. RRV samt länsslyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Malmöhus och Nortboltens län anser det angelägel med fortsalt utredning. Länsslyrelsen i Malmöhus län anser all utredningsarbelel bör samordnas med undersökningen angående beskattningen vid inflation.

Utredningens ståndpunkt alt generella begränsningar av rätten till avdrag för underskotl inle är lämpliga delas av länsstyrelsen i Östergötlands län, SACO/SR och Lantbmkarnas skattedelegalion. Däremot anser RRV, LO och Svenska Iräinduslriarbetareförbundet alt sådana begränsningar på sikt bör eftersträvas. RRV anser all man i försia hand bör undersöka möjligheten atl begränsa avdragsrätten till andra förvärvskällor inom samma inkomstslag och i andra hand undersöka begränsningar även inom inkomstslagen. LO och Svenska iräinduslriarbetareförbundet anser alt avdrag endast bör medges mot framtida inkomster från samma förvärvskälla.

RRV ifrågasätter om ell förbud mol underskoltsavdrag bör gälla för vil-lafastigheier som med nuvarande regler normalt lämnar underskott och vill därför aktualisera övervägandena om en begränsning av ränteavdragens storlek. LO anser alt underskoltsavdrag bör få yrkas för räntor och förordar en beloppsbegränsning för ränteavdrag lill ell lägre belopp än det inom utredningen reservationsvis framförda, 50000 kr. Även Svenska byggnadsarbetareförbundet anser alt elt ränletak bör införas och framhåller atl beloppel bör bestämmas så all del inle drabbar inkomsttagare i de vanligaste inkomstlägena och inle alltför hårt dem som redan skaffai sig villa och har höga räntekostnader utan får effekt i framtiden. Lantbmkarnas skaltedelegation anser däremot inle all elt ränletak bör införas och framhåller atl en sådan åtgärd inle bidrar lill ökad jämställdhet utan ökar skillnaderna mellan kapitalägare och andra. Åsikten delas av SACO/SR, som framhåller all en rimligare ålgärd vore alt höja schablonintäkten saml att problemen närmasl hör ihop med vad som behandlas i samband med beskattningen vid inflation.

Inkomstberäkningen behandlas också av bostadsslyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län och Svenska sparbanksföreningen. Bostadsslyrelsen uttalar atl skattereglerna har sådana fördelningseffekter på bostadsmarknaden atl bostadspolitiska strävanden i hög grad motverkas. Bostadsstyrelsen uttalar vidare all genom atl ulredningen har inriktat sig på avdragen

Prop. 1978/79:160 81

har den inle belyst problemel alt en ägare eller bostadsrättshavare kan ha ell avsevärt eget kapital nedlagt i bostaden ulan att bli beskattad för någon avkastning saml att det kan visa sig vara en mera framkomlig väg att angripa problemen från inläktssidan. Länsslyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om inte intäktsberäkningen hellre borde ske på grundval av anskaffningskostnaden och Svenska sparbanksföreningen erinrar om atl den tidigare har uttalat atl belåning i vissa fall borde ligga lill gmnd för beräkningen.

RSV anser att man i och för sig kunde länka sig ett syslem där underskott fick dras av endast i den mån de berodde på ränteavdrag men atl frågan kräver ulredning. TCO erinrar om en skrivelse till budgetministern den 6 febmari 1978 med förslag om ell sådant system. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser all underskott från rörelse av hobbybetonad karaklär inte bör få dras av mol annan inkomsi och nämner som exempel hållande av travhästar och uthyrning av fritidsbålar, som ofta ger underskoll under en följd av år. Häri inslämmer Föreningen Sveriges fögderitjänstemän som även anser atl samma borde gälla i fråga om underskott från jordbmksfastighel för den som inte är mantalsskriven på fasligheten. TCO anser alt det inte bör vara tillräckligt med vinstsyfte för alt en förvärvskälla skall föreligga ulan alt det också skall krävas all överskott har uppkommit. Underskotl som har uppkommit under lidigare år bör i stället få avräknas mol senare inkomster från samma förvärvskälla. Det är enligl TCO också angelägel atl se över de närliggande reglerna som berör uppdelning av inkomster och beräkningsgrunder för anskaffningskostnader för handelsbolag m. m.

Beträffande avdrag för reparationskostnader förordar länsstyrelsen i Malmöhus län och Lantbmkarnas skattedelegation att detta får ske i form av avskrivning,vilket skulle ge mera tillfredsställande resultat från redovisningssynpunkt. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att del sannolikt borde kompletteras med möjligheler till avsättning till reparationskonto och omedelbar avdragsrätt för mindre reparationer och ev. även mindre ombyggnader saml framhåller alt del skulle från kontrollsynpunkl medföra stora fördelar om de skilda reglerna för reparationer och förbättringar försvann.

RSV samt länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands län anför atl likartade fall som lidigare partrederier och luftfartsföretag förekommer avseende järnvägsvagnar, containers, entreprenadmaskiner m. m. RSV anser alt lagstiftningen beträffande partrederier och luftfart kan bilda mönster, medan länsstyrelsen i Södermanlands län anser att det är en tänkbar väg att begränsa rätten lill avdrag för underskott som är hänföriigt till handelsbolag eller kommanditbolag. Länsslyrelsen i Stockholms län, som anför all tillgångarna i vissa fall hyrs ul till företag där delägarna är anställda, anser atl del kan övervägas att begränsa underskoltsavdragen till belopp motsvarande insatt kapital.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför att det inte är befogat att förlila 6   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 160

Prop. 1978/79:160 82

sig på atl en allmän skatteflyktsklausul skall kunna lösa problemen. RRV ifrågasätter om inte kontrolluppgifter borde övervägas beträffande ränteinkomster och -utgifter och påpekaralt ambitionsnivån i taxeringskontrollen är lägre än i fråga om inkomsi av tjänst.

Periodiskt understöd

Utredningen föreslåratt rätten till avdrag för frivilligt periodiskt understöd (sådani för vilket nu gäller en beloppsgräns om 5000 kr.) slopas. Beträffande legalt periodiskt understöd (sådant för vilket nu ingen beloppsgräns gäller) föreslår utredningen att avdrag för understöd till äkta make eller förutvarande äkta make medges endasi om understödet utgår enligt skriftlig förpliktelse saml alt avdragsrätten utsträcks till andra tidigare samlaxerade under förutsättning att underhållet börjai ulgå inom två år från del sammanlevnaden upphörde. Ulredningen har diskuterat någon skälighelsbegränsning eller liknande i fråga om avdragsrätten men har avvisat detta.

Förslaget tillstyrks i huvudsak av RRV, länsslyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Malmöhus och Nortboltens län, lokala skattemyndigheterna i Stockholms och Handens fögderier, SACO/SR, Landstingsförbundet och TCO, varvid framhålls alt förslagel innebär en välkommen förenkling av laxeringsarbetet. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att avdragsrätlen alltför lätt kan utnyttjas i skatleflyktssyfte, särskilt beträffande understöd till personer bosatta utomlands. Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar att förslagel kommer alt innebära all frivilligt periodiskt understöd som överstiger 2000 kr. gåvobeskattas och föreslär en höjning av denna gräns för gåvomottagare över en viss ålder, t. ex. 55 år. Om understöd utgår till sådana personer utan att avdragsräii föreligger torde man nämligen kunna utgå ifrån att behov av understödet föreligger.

Kammarrätten i Stockholm, RSV, SIV, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, KF, Lantbrukarnas skattedelegalion. Näringslivels skattedelegalion. Svenska sparbanksföreningen, SHIO och TOR avstyrker förslagel. Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län tillstyrker emellertid etl av ulredningen framfört aliernaiiv att begränsa avdragsrätten till 2000 kr. per år och mottagare samt 5000 kr. per år och utgivare. Även RSV och TOR anser alt en begränsning av del totala avdragsbeloppet för varje givare vore all föredra.

RSV anför alt utredningen inte har verkställt någon undersökning av arten och omfaltningen av utgående understöd, någol som hade underlättat bedömningen, liksom en utvärdering av den år 1973 införda beloppsbegränsningen. Liknande tankar uttalas av kammarrätten i Stockholm, Lantbmkarnas skattedelegation. Svenska sparbanksföreningen, SHIO och TOR.

KF anser att rätt till avdrag bör föreligga under fömtsättning att det på ell övertygande sätl visas au mottagaren verkligen har behov av understö-

Prop. 1978/79:160 83

del. All vissa fall är särskilt behjärtansvärda åberopas också av Lantbmkarnas skattedelegalion. Svenska sparbanksföreningen och SHIO. Därvid påpekar SHIO alt ulredningen har motiverat sitt förslag om avdragsräii efter upplöst samvetsäktenskap med atl en part kan känna en moralisk förpliktelse atl utge underhåll och framhåller alt sådan förpliklelse kan en person känna även i andra fall. Kammartällen i Stockholm anser att skatleför-mågeprincipen lalar för avdragsräii i åtskilliga fall. Lokala skattemyndigheten i Handens fögderi utlalar att någon behovs- eller skälighelsprövning av utgivna understöd inte bör genomföras med lillgängliga administrativa resurser, allra minsl vad avser utbetalningar till utlandet.

RSV, Lantbrukarnas skattedelegalion. Näringslivels skattedelegalion och SHIO påpekar att reglema om avdragsräii för periodiskt understöd har samband med reglerna om gåvobeskaltningen och tar även upp frågan om kringgående av avdragsförbudet. Därvid pekar de särskilt på möjligheten alt ge lån mot över- eller underränta. RSV påpekar också att frågan om allmän skatteflyktsklausul har betydelse eftersom intresset för andra in-komslfördelande transaktioner kan komma atl öka och framhåller atl legala understöd kan skapas t. ex. genom en fnvilligt påtagen skadeståndsför-pliktelse som parterna får fastställd av domstol.

SIV framhåller att många invandrare skulle komma att drabbas hårt om rätten lill avdrag slopas, efiersom de ofta skickar understöd till föräldrar och andra släktingar, som är beroende av delta. Genom all de unga utvandrat har ofta grunden för en tryggad ålderdom för de äldre ryckts undan. Invandrare som har föruiom släktingar även maka och bam kvar i hemlandet får inte förvärvsavdrag eller avdrag för underhållsbidrag till maka, för ökade levnadskostnader eller kostnader för hemresor och inte heller uppbär de barnbidrag. Däremoi kan de få avdrag för underhåll av icke hemmavarande bam och SIV förutsätter att detta skall vara fallet även i framtiden. SIV delar i och för sig uiredningens uppfattning att avdraget bör slopas, men anser atl oförändrade regler bör gälla i fråga om understöd till föräldrar eller syskon ulomlands. Gällande beloppsbegränsning och kravet alt utbetalning skall styrkas ulgör tillräcklig spärr mot missbruk. Man bör beakta de sociala förhållandena i invandramas hemländer.

Länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar att det i fråga om understöd till utlandet ofta är svårt all avgöra om det verkligen är fråga om ett understöd eller om en kapitalöverföring för givarens räkning och ifrågasätter om man inte skulle kunna beskatta mottagaren i Sverige. RSV anser alt skatteflykt i avsevärd utsträckning tycks ske genom överföring till ullandel men uttalar att diskrimineringsförbud i dubbelbeskattningsavtal torde utgöra hinder mol särregler för understöd till ullandel.

RSV, Näringslivets skattedelegalion och TOR påpekaralt förslaget står i kontrast till förslaget om avdragsrätt för vissa gåvor och TOR anser att någon väsentiig ändring i fråga om rätten lill avdrag för frivilligt periodiskt understöd inte bör göras utan atl denna fråga löses.

Prop. 1978/79:160 84

I fråga om underhållsbidrag mellan makar avstyrker kammarrätten i Stockholm, RSV och TOR att krav på skriftlig förpliktelse införs, varvid anförs atl kravet torde sakna praktisk betydelse och all risken för missbruk är ringa.

RRV tillstyrker förslagel och uttalar atl avdragsrätlen bör följa den lagstadgade underhållsskyldigheten och på sikt begränsas. För att undvika komplicerade skälighetsbedömningar bör avdraget få uppgå lill viss största del av inkomsten, varjämte ell beloppstak bör gälla.

SACO/SR anser all man på siki bör sträva efter atl slopa underhållsskyldigheten vid äktenskapsskillnad och ersätta den med arbelsmarknadspolitiska ålgärder eller vid fall av arbetsoförmåga med förtidspension. Normalt bör underhåll ulgå endasi under en övergångsperiod. Avdrag bör medges endasi om domstol har fastställt att behov av underhållsbidrag föreligger.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser atl kravet på särlevnad på grund av söndring och bruten ekonomisk gemenskap för all avdrag skall medges borde komma till uttryck i lagtexten. Avdrag bör inte medges vid särlevnad på gmnd av makarnas arbetsförhållanden, för invandrare med maken i hemlandet och inte heller för lid mellan äktenskapets ingående och sammanlevnadens påbörjande. En ensidig utfästelse bör ej godtas som skriftlig förpliklelse. Den tidsgräns om två år som ulredningen har föreslagit i fråga om samvetsäktenskap bör gälla även för underhåll på grund av avtal mellan makar.

Förslaget all de som ulan att vara gifta har samiaxerats skall likställas med äkta makar har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av kammartällen i Slockholm, RSV, länsstyrelserna i Östergötlands och Malmöhus län samt SHIO. Lantbrukarnas skattedelegation anser att skäl inle föreligger att begränsa regeln till sådana sammanboende som har samtaxerats. Kammarrätten i Stockholm och RSV anser dock inle alt krav på skriftlig förpliktelse eller på all understödet skall börja utgå inom viss tid behöver uppställas, då risken för missbmk bedöms som ringa. Tidsgränsen kritiseras också av länsstyrelsen i Gävleborgs län. Länsslyrelsen i Malmöhus län anser däremot tidsgränsen välbetänkt och anser även att samtaxering bör ha skett två år i följd.

RRV och SACO/SR ifrågasäller däremoi lämpligheten av den föreslagna utvidgningen med hänsyn till all underhållsskyldigheten håller på att begränsas i fråga om äkta makar. SACO/SR framhåller också att samvetsäktenskap får ses som ell uttryck för att parterna önskar bevara ekonomiskl oberoende.

Länsslyrelsen i Malmöhus län anför atl förbudet mol avdrag för periodiskt understöd kan kringgås genom regeln om rätt till avdrag för understöd till tidigare anställd. Innehavare av jordbmk, hyreshus och rörelser har ofta anhöriga anställda och del kan inle ha varit utredningens mening atl avdrag generellt skall medges i dessa fall.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser atl förslaget från ulredningen

Prop. 1978/79:160 85

om periodiskt understöd alt vissa egendomslivräntor skulle behandlas som köpeskilling borde ha ånyo övervägts. Gränsen mellan kapitalavbetalning och livränta är oklar, vilket är otillfredsställande. Beskattning kan undgås genom utflyttning, varför det borde övervägas om inte livränta - och även pension på grund av enskild tjänsl - borde beskattas i Sverige. Liknande tankar framförs av länsstyrelsen i Stockholms län. Svenska försäkringsbolags riksförbund anför att del är oklart om egendomslivränta är A- eller B-inkomsl samt att frågan är viklig för försäkringstagare och försäkringsbolag på grund av reglerna om rätt till avdrag för pensionsförsäkring. Livräntan bör anses uigöra samma slags inkomsi som inkomsten av tillgången före försäljningen. Även RSV anför atl frågan bör klariäggas.

Länsslyrelsen i Malmöhus län anför atl gällande ordning för beskallning av periodiskt understöd på grund av föreskrift i testamente innebär en viss dubbelbeskattning hos mottagaren, medan utgivaren i vissa fall kan få en oberättigad skatlelindring. Kapitalvärdet arvsbeskatlas och ulgör skattepliktig förmögenhet hos mottagaren, medan del hos utgivaren är en avdragsgill skuld. Utbetalda belopp är i sin helhet skattepliktiga resp. avdragsgilla trots att de kan anses beslå av en räntedel och en amorterings-del. En översyn av reglerna bör ske.

Reglerna om avdragsrätt för understöd från juridiska personer kan enligt RSV och länsslyrelsen i Malmöhus län missbrukas. Regeln skulle bara behöva gälla vissa stiftelser, fonder och ideella föreningar. För andra juridiska personer bör understödet i allmänhet uigöra en driftkostnad. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför också att det är tveksamt hur handelsbolag, kommanditbolag och dödsbon skall bedömas i delta avseende.

RSV och TOR anser del som en olägenhet att enligt utredningens förslag tre olika regelsystem skall tillämpas beträffande periodiska understöd. RSV anför all elt slopande av avdragsrätten bör gälla även för äldre understöd och alt datum i allt fall bör knytas till propositionen och inte till belänkandet.

Avdrag för fackföreningsavgifl

Utredningen anser att avgiften kan anses som en kostnad för intäkternas förvärvande samt atl det är angelägel all uppnå likställdhet mellan arbetsmarknadens parter. Eftersom ett system med skatteplikt för konfliktersättningar skulle vålla administrativa problem föreslås för alt uppnå i princip samma effekt som med full avdragsrätt och skatteplikt att avdrag skall medges med 50 % av eriagd avgift, dock högst 300 kr.

Förslaget om avdragsrätt för avgift till fackförening tillstyrks i princip av kammartälten i Slockholm, RSV, länsstyrelsen i Södermanlands län, en minoritet vid länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus saml Göleborgs och Bohus län, länsslyrelsen i Gävleborgs län, SACO/SR, KF, LO, Landstingsförbundet, Lantbrukamas skaltedelegation. Svenska byggnadsarbetareförbundet, Sveriges advokatsamfund, SHIO, TOR och TCO.

Prop. 1978/79:160 86

Svenska byggnadsarbetareförbundet anser atl fullt avdrag bör medges och SACO/SR saml Lantbrukamas skattedelegalion att någol beloppslak inte bör gälla. KF ifrågasätter också beloppstakel och anser att det i vart fall bör vara elt par hundra kronor högre än utredningen har föreslagit. Även TCO anser att taket bör sättas högre och dessutom inflationsskyd-das. LO anser att avdragei bör medges som en skattereduktion med hälften av avgiften, vilket motsvarar avdrag med 77% av avgiften vid en marginalskattesats om 65%.

Förslaget avstyrks av statskontoret, RRV, en minoritet vid RSV,läns-styrelseraa i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbollens län och taxeringsavdelningen vid länsstyrelsen i Stockholms län med hänvisning till att det från administrativ synpunkt är angeläget att man inte komplicerar taxeringsarbetet genom att tillskapa nya avdrag. Statskontoret och länsstyrelsen i Östergötlands län anser atl etl kostnadsbidrag från staten vore en enklare lösning för att skapa rättvisa. Statskontoret anför även att avdragei i många fall inte torde komma att kontrolleras och därigenom i praktiken få karaktären av ett schablonavdrag. Statskontoret påpekar också alt det förhållandet alt effeklen skulle bli beroende av marginalskaltesatsen motverkar fackföreningamas syften med alt ta ut progressiva avgifter. Beloppstaket begränsar dock denna olägenhet. Det vore emellertid enklare att medge ett schablonavdrag för alla fackföreningsmedlemmar.

RRV, en minoritet vid RSV och länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår att man i stället omprövar avdragsrätlen för medlemsavgifter till SAF, varvid framhålls att krav på rätt lill avdrag för avgifter till Sveriges advokatssamfund, LRF m.fl. organisationer blir svåra att avslå om förslaget genomförs.

RSV anser att en stickprovsvis genomförd kontroll bör vara tillräcklig och erinrar om att t. ex. avdrag för bankräntor normalt inte kontrolleras, medan Landstingsförbundet och lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi anser all avdraget bör styrkas. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför vissa administrativa betänkligheter och länsstyrelsen i Södermanlands län och TOR anser att en förutsättning för genomförande bör vara att kon-trollfrågoma kan lösas på ett smidigt sätt.

Näringslivets skattedelegation anser att det, så länge konfliktersättningar är skattefria, inle finns anledning alt behandla avgifter till fackföreningar annorlunda än avgifter till Sveriges advokatsamfund, LRF och SHIO.

Lanlbrukaraas skattedelegalion och Sveriges advokatsamfund anser det olillfresställande att utredningen inte har tagit upp och behandlat även medlemsavgifter till bransch- och yrkesorganisationer, eftersom dessa med lika stor rätt kan anses som kostnader för intäktemas förvärvande. Lantbmkaraas skattedelegalion anför att gällande regler medfört atl särskilda servicebolag har måst inrättas, vilket inneburit en onödig komplikation. Del kan inte ha varit så svårt eller tidsödande att lösa frågan och skal-

Prop. 1978/79:160 87

tebortfallet skulle ha blivit måttligt. Sveriges advokatsamfund anför att det har en speciell ställning, eftersom del är nödvändigt för en advokat att vara medlem. Samfundet är därför inte jämförbart med andra organisationer och avgiften utgör i än högre grad än i andra fall en kostnad för intäktemas förvärvande. Avgiften utgörs inte till någon del av arbetslöshelsavgift, konfliktfondsmedel e.d., varför skäl till begränsning av avdragei saknas. Hyresgästernas riksförbund beklagar all utredningen inte har tagit upp frågan om avdrag för medlemsavgift lill hyresgästförening och påpekar all flera av de skäl som åberopas för avdragsrätt föreligger även i fråga om denna, nämligen att föreningarna har ålagts samhällsuppgifter, atl verksamheten kommer alla hyresgäster till del och alt det är angeläget all minska uppoffringen.

SHIO påpekar att nya arbetsrättskommittén har lagl fram ett förslag om anslag till regionala fackliga förtroendemän och anser det inte rimligt att genomföra både detta och utredningens förslag. Om kommitténs förslag genomförs, bör alltså avdragsrätten inskränkas. SHIO anser emellertid utredningens förslag all avdragsräii och skatteplikt i princip skall genomföras rimlig och atl den föreslagna schablonmetoden är godtagbar och alt föredra framför kommitténs förslag. En viss försiktighet vid bestämmande av avdragei är påkallad med hänsyn till den del av föreningarnas kostnader som hänför sig till verksamhei som inte är av facklig natur. Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi anser inte atl skälen för avdragsrätt har ökat under senare år och påpekar att arbetsgivarens skyldigheter att hålla de anställda med arbetstid och service för de fackliga aktiviteterna har ökat kraftigt.

Lokala skattemyndigheten i Handens fögderi anser att det visserligen har anförts goda skäl för avdragsrätt men atl del likväl med hänsyn till det statsfinansiella läget och förslagets ekonomiska konsekvenser för stat och kommun och då frågan om skatteplikt för föreningen för influtna medlemsavgifter m.fl. problem inte har behandlats kan ifrågasättas om det nu är rätta tidpunkten att framlägga förslaget.

Prop. 1978/79:160 89

Bilaga  3

BUDGETDEPARTEMENTET

_{AVDRAG FÖR GÅVOR*}

Betänkande av utredningen om avdrag för gåvor

Ds B 1977:2

utredningens   förslag till  lagtext har  inte raedtagits.

Prop. 1978/79:160 91

Innehåll

Förkortningar Scuiunanfattning

1 Uppdraget

2 Gällande rätt m.m.

2.1          Beskattningen av gåvogivare

2.1.1 Gällande regler m.m.

2.1.2 Frågans tidigare behandling

2.2          Allmännyttiga organisationers beskattning

2.2.1 Inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

2.2.2 Arvs- och gåvobeskattningen

3            Utländsk rätt

3.1          Belgien

3.2          Oemmark

3.3 Finland

3.4 Frankrike

3.5 Holland

3.6          Kanada

3.7          USA

4            överväganden

4.1 Inledning

4.2 Avdrag vid taxeringen eller skattereduktion m.m.

4.3 Allmänt om avgränsningen av mottagar-kretsen

4.4          Mottagarkretsens närmare omfattning

4.4.1 Trosséunfund

4.4.2 Socialt  inriktad verksamhet m.m.

4.4.3 Intemationell biståndsverksamhet m.m.

4.4.4 övriga organisationer

4.5 Beloppsgränser m.m.

4.6 Organisationens  struktur och juridiska karaktär m.m.

4.7 Personkretsen  för orgcinisationens verkssunhet

Prop. 1978/79:160 92

4.8             Xndamål - verkscunhet

4.9             Fondering

4.10           Upplösning, byte av verksaunhet

4.11           Processuella frågor

5 Arvsskattefrihet för trossamfund m.m.

6 Ikraftträdande m.m.

Prop. 1978/79:160 93

Till Statsrådet och chefen för budgetdepartementet

Genom beslut den 30 december 1976 bemyndigade regeringen chefen för budgetdepartementet att tillkalla en särskild utredare m.m. för att pröva frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till ideella och humanitära ändamål.

Med stöd av bemyndigandet förordnades samma dag att ingå i utredningen ambassadören Olle Dahlén som särskild utredare, kammarrättsassessorn Per Anclow som sakloinnig, läns-rådet Lars Johanson som expert och kammarrättsfiskalen Klas Herrlin som sekreterare.

Genom tilläggsdirektiv beslutade vid regeringssammajiträde den 14 april 1977 fick utredningen vidare i uppdrag att lägga fram förslag i fråga om arvsskattebefrielse för svenska kyrkans församlingar och de fria trossamfunden och deras lokalorganisationer.

Till utredningen har inkommit eller överlämnats ett antal skrivelser från organisationer och enskilda personer.

Utredningen, som antagit namnet utredningen om avdrag för gåvor, får härmed överlämna betänkandet Avdrag för gåvor. Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm den 23 mao 1977

Olle Dahlén

/Klas Herrlin

Prop. 1978/79:160 94

Förkortningar

AGL Lagen (1941:4-16) om arvsskatt och gåvoskatt

BeU Bevillningsutskottets utlåtande

KL Eoamunalskattelagen (1928:370)

Prop. Proposition

SF Lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

SI Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

SkU Skatteutskottets betänkande

SOU Statens offentliga utredningar

Prop. 1978/79:160 95

S ammanfattning

I regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 har regeringen uttalat att gåvor till ideella ooh humanitära ändamål bör få dras av vid Inkomstbeskattningen. Vårt uppdrag har varit att utforma ett förslag till en sådan avdragsrätt. Förslaget innebär följande.

Avdrag medges - inom den beloppsram som redogörs för nedan - för gåva från enskild person till

-     svenskt trossamfund som regelbxindet anordnar offentlig
gudstjänst liksom organ för trossamfund, t.ex. försam
ling;

- samarbetsorgan för trossamfund;

-     organisation som är anknuten till trossamfund och vars
verksamhet kan anses utgöra ett led i samfundets.

Vidare medges avdrag för gåva till svensk organisation som i överensstämmelse med sina stadgar uteslutande eller så gott som uteslutande

-     utövar hjälpverksamhet till förmån för personer som be
höver bistånd av särskilda sociala eller ekonomiska skäl;

- utövar intemationell biståndsverksamhet;

-     verkar för intemationellt samförstånd eller för respekt
för de mänskliga rättigheterna;

-     arbetar för att bekämpa sjukdomar eller för att förbätt
ra villkoren för sjuka eller handikappade;

ytterligare ett par villkor som gäller organisationens verksamhet föreskrivs. Sålunda förutsätts att organisationen bedriver verksamhet i en omfattning som skäligen svarar mot erhållna gåvor och andra inkomster. Fondering av gåvomedel tillåts således endast i begränsad utsträckning. Vidare får verksamheten inte vara inriktad på bestäm,da personer, t.ex. fficdlemmama av en släkt eller en sluten förenings medlem-sår. Att verksamheten bedrivs till förmån för medlemmama i en öppen förening utgör däremot inte hinder mot avdrag.

Avdrag medges för gåvor på sammanlagt högst 2 000 kr. Gåvan får i allmänhet inte understiga 200 kr. Om gåvor till en och

Prop. 1978/79:160 96

samma organisation under ett år sammanlagt uppgår till minst 200 kr. medges dock avdrag.  I fråga om makar gäller maximigränsen för var och en av makarna. Avdrag för gåva får dock inte föranleda underskott vid taxeringen som kan utnyttjas av andra maken.

Det arUtommer på skattskyldig som yrkar avdrag för gåva att styrka att gåva utgivits.  Några särskilda formkrav härför har inte uppställts. Ett kvitto på postgiroinbetalning e.d. bör t.ex. normalt kunna godtas.

Riksskatteverket upprättar årligen förteckning över organisationer till vilka utgivna gåvor kan anses avdragsgilla. Förteckningen blir inte formellt bindande vid taixeringen men avses böra frångås endast undantagsvis.

Avdragsrätt för gåvor till ideella ändamål är något principiellt helt nytt i svensk skattelagstiftning. Med hänsyn härtill har vi utformat våra förslag med en viss försiktighet. När systemet varit i kraft en tid och erfarenhet vunnits av den praktiska tillämpningen bör därför kretsen av organisationer som omfattas av systemet ses över. Även andra frågor kan behöva omprövas mot bakgrund av praktiska erfarenheter. På gnond härav har vi begränsat våra förslag till att gälla gåvor som lämnats under åren 1978-1981.

Vi vill understryka att våra förslag endast öppnar en möjlighet för berörda organisationer att underlätta finansieringen genom gåvor. Det får sedan ankomma på organisationerna själva att avgöra i vilken utsträckning de vill utnyttja denna möjlighet genom att anordna insamlingar m.m.

Vi har vidare haft i uppdrag att utforma ett förslag till arvsskattebefrielse för trossamfund m.m.  Vårt förslag i denna del irmebär att den grupp av religiösa organisationer som omfattas av avdragsrätten skall vara befriade från arvsskatt.

Pejrslaget om avdrag för gåvor avses träda i kraft den 1 januari 1978 och tillämpas på gåvor som lämnas efter denna tidpunkt. De föreslagna reglerna om arvsskattebefrieise avses träda i kraft samtidigt.

Prop. 1978/79:160 97

1 UPPDRAGET

Vårt huvuduppdrag innefattas i följande anfc-rande till protokollet av statsrådet Mundebo vid regeringssammanträde den "50 december 1976:

I regeringsförklaringen den 3 oktober 1976 nar regeringen uttalat att gåvor till ideella och humanitära ändajnål bör få dras av vid inkomstbeskattningen.

F.n. medges inte avdrag vid inkomsttaxeringen för gåvor till ideella eller humanitära .ändamål. Den  enskildes ekonomiska stöd till sådana ändamål måste alltså lä.mnas med be3kattade medel. I den mån skattelättnader medges är dessa inriktade direkt på de allmännyttiga organisationerna. Dessa är i varierande omiaLtning befriade från inkomst-, förmögenhets-, arvs- eller gåvoskatt.

Det är  angeläget att skattelagarna har sådant innehåll att ideella och humanitära organisationers arbete underlättas. Lika angeläget är att enskilda personer uppmuntras att ekonomiskt stödja sådana verksamheter. I vissa länder medges skattemässiga avdrag för gåvor till dessa ändamål. Hos oss har önskemål cm en sådan avdragsrätt framförts sedan länge, bl.a. i riksdagsmotioner.

Att utforma ett system med avdragsrätt av det slag som regeringsförklaringen förutsätter kräver närmare undersökningar på flera punkter. För att göra denna undersökning bör en särskild utredare tillkallas. Vid sitt arbete bör utredaren särskilt uppmärksamma följande frågor.

För det första bör undersökas vilka ideella och humanitära verksamheter som skall omfattas av avdragsrätten. I det sammanhanget bör prövas frågan om förhållandet mellan riksorganisationer och sa-mmanslutningar på lokal nivå. Utredaren bör under arbetet ta kontakt med olika religiösa, humanitära och andra ideella organisationer och sammanslutningar.

En annan väsentlig fråga rör avdragsrättens närmare utformning. Så är t.ex. vissa beloppsspärrar ofrånkomliga. Utredningen bör också belysa utländska erfarenheter på området.

Det är vidare viktigt att förslagen får en sådan utformning att de blir enkla att tillämpa i praktiken. Självfallet måste tillses att reglerna inte lä.Tinar utrymme för obehöriga skatteförmåner.

.Reglerna om avdragsrätt bör kunna träda i kraft den 1 januari 1978 och tillämpas första gången vid 1979 års taxering. Det innebär att utredningsarbetet bör vara slutfört före utgången av juli 1977.

7   RUcsdagtn 1978179. I saml. Nr 160

Prop. 1978/79:160 98

Vid sammanträde den U  april 1977 beslöt regeringen att utvidga utredningsuppdraget. Tilläggsdirektiven innefattas i följande anförande till protokollet av statsrådet Mundebo:

Svenska kyrkan är i egenskap av statsorgan inte skyldig att erlägga arvsskatt. I riksdagen har vid flera tillfällen motioner väckts om att samma skattefrihet borde medges församlingarna och de fria trossamfunden och deras lokalorganisationer. Denna fråga har behandlats senast vid 1975/76 års riksmöte. Skatteutskottet (SkU 1975/76:52)avstyrkte därvid .motioner om sådan skattefrihet med motiveringen bl.a. att man utgick från att regeringen skulle ta ställning till arvsskattefrågan innan propositionen beträffande beskattning av ideella föreningar lades fram. Riksdagen godkände vad utskottet hade anfört.

I den nyligen avlämnade propositionen om ändrade regler för beskattning av ideella föreningar, m.m. (prop. 1976/77:135) har jag uttalat att frågan om arvsskattefri-,iet för trossamfunden bör remissbehandlas innan den avgörs av statsmakterna. Det är angeläget att denna fråga löses snabbt.

Utredningsarbetet i fråga om avdragsrätt vid irJcomsttaxe-ringen för gåvor till ideella och humanitära ändamål skall vara slutfört före utgången av juli 1977. Frågan om arvsskattefrihet bör behandlas i detta sammanhang. Förslag bör därför också läggas fram i fråga om arvsskattebefrielse för svenska kyrkans församlingar och de fria trossamf'an-den och deras lokalorganisationer.

Prop. 1978/79:160 99

2        GÄLLANDE RÄTT M.M.

2.1      Beskattningen av gåvogivare

2.1.1    Gällande regler m.m.

Vid inkomstbeskattningen medges avdrag för omkostnader för inkomsternas förvärvande och bibehållande. Avdrag medges däremot inte för utgifter för att bestrida den skattskyldiges le''/nadskostnader. Till levnadskostnader räknas utgivna gåvor; de är således inte avdragsgilla vid beskattningen (20 § KL). Syftet med gåvan saknar betydelse i sammanhanget. Avdrag medges således inte heller för gåvor till ideella ändamål.

Dessa principer har emellertid genombrutits av lagstiftaren vid några speciella tillfällen. Under kriget förelåg vid taxeringarna till statlig inkomstskatt (alltså inte vid komraunalbeskattningen) åren 1939-19A-3 (förhållandena skiljer sig mellan de olika åren) rätt till avdrag för gåvor till luftvärnet, luftskyddet, hemvärnet och sjö-värnskåren m.m. Avdragsrätten tillkom på förslag av bevillningsutskottet (BevU 1938:20, 1939:20, 1941:17, 1942:25). Avdrag medgavs med gåvans belopp såsom allmänt avdrag. Avdragsrätten betingades av de råda.ade extraordinära förhållandena, och utskottet poängterade också vid de olika lagstiftningstillfällena att bestämmelserna innebar en uppenbar avvikelse från de principer som ligger till grund för skattelagstiftningen.

En annan av kriget betingad särskild avdragsrätt för gåvor förelåg vid 1944 och 1945 års taxeringar. Kungl. Maj:t hade då riksdagens bemyndigande att medge skattskyldig avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt och vissa andra statliga skatter för penninggåva till internationellt hjälparbete för att lindra nöden i krigshärjade länder. En av praktiska skäl uppställd förutsättning var att gåvan uppgick till minst 1 000 kr. Bevillningsutskottet uttalade även i detta lagstiftningsärende principiella betänklig-

Prop. 1978/79:160 100

heter, men godtog med hänvisning till det angelägna ändamålet den proposition i vilken frågan väckts (prop. 1943:355, BevU  54).

Ett mer principiellt avsteg från principen om avdragsrätt för gåvor finner man i reglerna om den skattemässiga behandlingen av periodiska gåvor. Avdrag medges nämligen för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning (46 § 2 mom. första stycket KL och punkt 5 av anv. därtill; olika begränsningar i avdragsrätten som föreligger enligt dessa stadganden förbigås här). Bestämmelserna synes till sina ordalydelser inte hindra att avdrag medges för periodiska utbetalningar till stiftelse eller förening för välgörande ändamål, I gammal praxis har också sådant avdrag medgivits. Praxis har emellertid svängt (RÅ 1929 ref. 95, RÅ 1941 ref, 5),och det är numera genom åtskilliga regeringsrättsavgöranden otvetydigt klarlagt att avdrag för periodiska utbetalningar till ideella och välgörande ändamål inte medges.

Sammanfattningsvis medges således enligt gällande rätt inte avdrag för gåvor till välgörande ändamål vare sig i fråga om engångsbelopp eller periodiska utbetalningar.

Det sagda gäller givetvis även beträffande gåvor av atndra tillgångar än pengar, t,ax. lösöre av olika slag. Principiellt annorlunda blir däremot situationen om gåvan består av den skattskyldiges egen arbetsinsats, dvs. att han vederlagsfritt utför arbete åt mottagaren, t.ex. som funktionär eller förtroendeman. Någon beskattning av uppskattat värde av arbetsinsatsen sker då inte. Denna uteblivna beskattning får samma verkan som om den skattskyldige beskattats för värdet av arbetsinsatsen men medgivits avdrag med motsvarande belopp.

Däremot kan skattskyldig som avstår fråin lön eller arvode mot att ersättningen skall tillfalla välgörande ändamål i allmänhet inte undgå beskattning för ersättningen (RÅ 1962 ref. 46),

Prop. 1978/79:160 101

2.1.2    Frågans tidigare behandling

Skattelagssakkunniga avgav den 20 december 1956 ett betänkande med förslag till bestämmelser om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd m.m. (stencil). I betänkandet behandlas bl,a. frågan om avdrag för periodiskt understöd och gåvor till allmännyttiga ändamål.

De sakkunniga, som inte ansåg sig kunna förorda en självständig avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål, anförde bl,a, följande (s. 199-202). En avdragsrätt för frivilliga understöd till allmännyttiga ändamål kan be-teckjias som ett avsteg från de principer enligt vilka den direkta beskattningen är uppbyggd. Det stöd som lämnas med en avdragsrätt blir svårt att bedöma och ojämnt. Sådana ändamål som givare med höga inkomster lämnar bidrag till kan tänkas bli gynnade p.g.a, marginalskatteeffekten. Omfattningen av de bidrag som skulle erhållas till olika ändamål skulle i icke ringa mån bli beroende av den energi och måhända även fördomsfrihet varmed bidragsinsamlingen handhades. Bidragens antal och storlek skulle inte alltid rätta sig efter ändamålets angelägenhet.

Vidare anfördes bl,a. Avgränsningen av de ändamål, vars främjande genom bidrag skulle ge avdragsrätt, skulle möta betydande svårigheter. Det torde inte vara möjligt att i skattelagstiftningen mera exakt ange de institutioner eller sammanslutningar, till vilka bidrag borde kunna ges med avdragsrätt. En bestämmelse av mera allmänt innehåll skulle ge upphov till en mängd skattetvister. Frågan om och på vilket sätt taxeringsmyndigheterna skulle kunna pröva att villkoren för avdragsrätt uppfylls är mycket komplicerad. I vissa fall betalas bidrag under sådana former att det är omöjligt att kontrollera att bidragen utbetalats, exempelvis vid kollekt. Bidrag lämnas ofta i form av medlemsavgifter som inte är avdragsgilla enligt 20 § KL. Införande av avdragsrätt för vissa slag av medlemsavgifter skulle komplicera skattelagstiftningen i hög grad.

Prop. 1978/79:160 102

För den händelse det skulle befinnas angeläget att vid beskattningen i någon form ta hänsyn till gåvor till allmännyttiga ändamål framkastade de sakkunniga följande tanke. En särskild avdragsform behövde inte tillgripas. I stället kunde bestämmelserna om avdraget för försäkringspremier o.d. ändras så att avdragsrätten kom att omfatta även bidrag till vissa allmännyttiga ändamål,

I riksdagen har under en lång rad år framställts motionsyrkanden som syftar till en avdragsrätt för gåvor till ideella ändamål. Sådana yrkanden förekom t.ex, vid 1961 års riksdag samt vid riksdagarna 1964-1975 och riksmötet 1975/76, Yrkandena har i allmänhet avstyrkts av skatteutskottet (bevillningsutskottet). Några gånger har dock yrkandena tillstyrkts. Vid den slutliga riksdagsbehandlingen har dock motionerna alltid avslagits.

Motionärerna har i huvudsak framhållit följande. Det är tveksamt om de av skattelagssakkunniga åberopade principerna har den räckvidd man velat tillerkänna dera. Man bör inte bortse från den risk för nivellering och för stöd endast åt det politiskt-majoritetsmässigt accepterade och väletablerade som ligger i metoden med bidrag från det allmänna. En avdragsrätt skulle utgöra ett värdefullt komplement till metoden med allmänna bidrag. Det frivilliga givandet skulle stimuleras av en avdragsrätt. Vidgade möjligheter att ekonomiskt stödja en ideell verksamhet skulle medföra ett fördjupat personligt engagemang från givarna. Vissa kristna samfund har av principiella skäl svårt att acceptera bidrag från det allmänna till sin verksamhet.

Utskottet har som regel grundat sina avstyrkanden på uppfattningen att ideell verksamhet bör stödjas genom direkta bidrag av allmänna medel och inte genom lättnader vid beskattningen. Vidare har anförts principiella och praktiska betänkligheter av i huvudsak samma slag som skattelagssakkunniga framförde.

Prop. 1978/79:160 , 103

2.2      Allmännyttiga organisationers beskattning

Allmännyttiga organisationer har en gynnad ställning vid såväl inkomst- och förmögenhetsbeskattningen som arvs-och gåvobeskattningen. De gynnande reglerna är allmänt; sett utformade så, att organisationen helt eller delvis frikallas frän skattskyldighet. Vid arvsbeskattningen tillämpas i vissa fall en förmånlig skatteskala. Här skall lämnas en översiktlig framställning över de regler som härvid gäller. Av intresse är kanske främst den nya lagstiftningen om beskattningen av ideella föreningar. För en mer ingående redovisning av denna lagstiftning hänvisas till prop. 1976/77:135 och SkU 1976/77:45.

2.2.1    Inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

Inkomstbeskattningen

Stiftelser och ideella föreningar har länge behandlats likartat vid inkomstbeskattningen. Genom den nyligen antagna lagstiftningen om beskattningen av ideella föreningar, som skall tillämpas fr,o.m. 1979 års taxering, bryts detta samband. De ideella föreningarna får i princip en mer gynnad ställning än tidigare, medan de äldre reglerna för stiftelser kvarstår oförändrade.

För stiftelser och vissa andra rättssubjekt gäller följande.

Akademier och vissa studentsammanslutningar av offentligrättslig karaktär är helt fria från statlig irikomstskatt och skattar kommunalt endast för inkomst av fastighet och för garantibelopp (7 § SI och 53 § 1 mom. första stycket d) KL). Skattskyldighet föreligger dock inte för fastighet som används i dessa institutioners eller sammanslutningars verksamhet som sådana, och garantibelopp skall inte beräknas för sådan fastighet (5 § 1 och 3 mom., 47 och 54 §§ KL).

Prop. 1978/79:160 104

Följande rättssubjekt skattar statligt för inkomst av rörelse samt kommunalt för inkomst av rörelse och fastighet och för garantibelopp (7 § SI och 55 § 1 mom. första stycket e) KL). Subjekten åtnjuter sådan skattefrihet för inkomst av vissa fastigheter och för garantibelopp som nyss nämndes.

Kyrkor (med kyrka avses enligt punkt 7 av anv. till 55 § KL en till svenska kyrkan hörande lokalkyrka, domkyrka e.d. i dess egenskap av ägare till viss för svenska kyrkans verksamhet avsedd egendom);

Sjukvårdsinrättningar som inte drivs i vinstsyfte; Barmhärtighetsinrättningar;

Stiftelser som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar;

Stiftelser som har till huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer,

- främja vård och uppfostran av barn,

- lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning,

- utöva hjälpverksamhet bland behövande,

- främja vetenskaplig forskning.

T.o.m. 1978 års taxering ingår i nämnda grupp även trossamfund (andra än svenska kyrkan) som utövar kyrklig verksamhet. Vid senare års taxeringar beskattas dessa samfund enligt de nya reglerna för beskattningen av ideella föreningar.

Enligt 53 § 1 mom. andra stycket KL kan stiftelse eller förening som har till huvudsakligt ändamål att främ.ja nordiskt samarbete om särskilda skäl föreligger för det av riksskatteverket förklaras vid inkomstbeskattningen jämställd med skattesubjekt upptagna i 1 mom. första stycket e).

Enligt punkt B av anv. till 53 § KL skall frågan om skatt-s kyl d.igheten för stiftelse bedömas med hänsyn till det ändamål som tillgodoses i den bedrivna verksamheten.

Enligt nämnda anvisningspunkt gäller vidare följande. Stiftelse, som i sin verksamhet främjar flera ändamål skall anses begränsat skattskyldig enligt 53 § 1 mom. första stycket e) KL om verksamheten huvudsakligen avser

Prop. 1978/79:160 105

att tillgodose ändamål som upptas i detta lagrum. Så skall anses vara fallet om i verksamheten endast i ringa omfattning främjas andra ändamål. Om stiftelse under längre tid inte bedrivit eller kan väntas komma att bedriva verksamhet i en omfattning som skäligen svarar mot avkastningen av dess tillgångar skall stiftelsen, oavsett dess ändamål, anses obegränsat skattskyldig för inkomst.

För ideella föreningar gäller följande enligt den ovan nämnda nya lagstiftningen, med tillämpning fr.o.m. 1979 års taxering. Förening som är hänförlig till 53 § 1 mom. första stycket e) KL kan endast beskattas för, statligt, inkomst av rörelse och, kommunalt, inkomst av fastighet och rörelse samt garantibelopp. Sådan förening är emellertid även befriad från vissa inkomster av fastighet (och i motsvarande män från garantibelopp) och rörelse. Detta gäller om inkomsten till huvudsaklig del härrör frän verksamhet som har naturlig anknytning till föreningens allmännyttiga ändamål eller från verksamhet som av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete (54 § första stycket i) och punkt 4 av anv. till 54 § KL).

Ideell förening kan enligt punkt 9 av anv. till 53 § KL anses hänförlig till 53 § 1 mom. första stycket e) KL om föreningen har till huvudsakligt syfte att - utan begränsning till viss familjs, vissa familjers, föreningens medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen - främja

- ändamål som anges i 53 § 1 mom, första stycket e) (se ovan) eller

- andra allmännyttiga ändamål såsom religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller därmed jämförliga kulturella ändamål.

Enligt punkt 9 av anvisningarna till 53 § KL förutsätts vidcire följande för att en förening skall anses hänförlig till 53 § 1 mom. första stycket e) KL:

-  föreningen skall i sin verksamhet uteslutande eller så
gott som uteslutande tillgodose ändamål av den nyss nämnda

Prop. 1978/79:160 106

beskaffenheten;

- föreningen skall vara öppen, dvs. föreningen får inte vägra någon inträde som medlem, om det inte finns särskilda skäl för det med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller annan orsak;

- föreningen skall bedriva en verksamhet som skäligen svarar mot avkastningen av föreningens tillgångar.

Under särskilt angivna förutsättningar kan i viss utsträckning dispens medges från det sist upptagna kravet avseende verksamhetens omfattning (andra - fjärde styckena av punkt 9 av anv. till 53 § KL).

Enligt femte stycket av punkt 9 av anv-, till 53 § KL utgör det förhållandet att förening enligt äldre lagstiftning registrerats som ekonomisk förening inte hinder mot att föreningen i förevarande sammanhang behandlas som ideell förening.

Förmögenhetsbeskattningen

Ideella föreningar och stiftelser är skyldiga att erlägga skatt för förmögenhet endast om och i den mån de är skattskyldiga för inkomst (6 § 1 mom. SF). Skattskyldighet föreligger således endast för sådana tillgångar för vars avkastning organisationen är skattskyldig.

2.2.2    Arvs- och gåvobeskattningen

Två grupper av skattesubjekt är med hänsyn till ändamålet gynnade vid arvs- och gåvobeskattningen. Den första gruppen är helt befriad från både arvsskatt och gåvoskatt. Den andra gruppen är helt befriad från gåvoskatt och tillhör vid arvsbeskattningen en förmånlig skatteklass (klass III i stället för klass II).

Prop. 1978/79:160 107

Fri från såväl arvs- som gåvoskatt är enligt 3 § AGL

- staten ;

- stiftelse eller sammanslutning med huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar;

- stiftelse eller sammanslutning som har till hu/udsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att främja vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta, dock inte om ändamålet är att tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter;

- akademi och sådain stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller forskning.

Skattebefrielse tillkommer inte sammanslutning, som har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen,och inte heller utländsk organisation.

Följande rättssubjekt är fria från gåvoskatt och tillhör en förmånlig skatteklass vid arvsbeskattningen (28 och 38 §§ AGL)

- kyrka, landsting, kommun eller annam. menighet samt hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som. regeringen bestämmer;

- stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

- stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

- registrerad understödsförening;

Prop. 1978/79:160 108

- sådan sammanslutning som, utan att ha till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

- folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal.

Även dessa regler gäller endast för svenska organisationer.

Prop. 1978/79:160 109

3        UTLÄNDSK RÄTT

Vi har genom budgetdepartementets rättsavdelning erhållit redogörelser över gällande rätt i tillämpliga delar från ett flertal länder där enligt uppgift avdrag medges för gåvor till ideella och allmännyttiga ändamål. Svar av intresse för vårt arbete har inkommit från Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Holland, Kanada och USA, Uppgifter har även begärts från Västtyskland men svar från detta land har inte erhållits. Nedan lämnas en redogörelse som grundar sig på de erhållna uppgifterna.

3,1      Belgien

Avdrag medges för gåvor till följande mottagare

a) universitet eller liknande inrättningar i Belgien förutsatt att de inrättats i enlighet med vissa lagar;

b) kungliga akademier, nationella forskningsfonder för vetenskaplig forskning och institut för uppmuntrande av vetenskaplig forskning inom industrin och jordbruket

samt institutioner för vetenskaplig forskning som godkänts av finansministern och vetenskapsministern;

c)   statens museer saimt provinser, sammanslutningar, kom
munförbund och allmänna stödföreningar under villkor att
bidragen används för deras museer;

d) kulturella institutioner vars verksamhet sträcker sig
över en kulturell gemenskap om institutionen har godkänts
av kungen genom beslut i regeringen;

e)  institutioner som ger stöd till krigsinvalider, handi
kappade, krigsveteraner och liknande, till gamla, till
minderåriga och till fattiga där institutionen på visst
sätt godkänts;

f)   belgiska Röda korset;

g)  nationella katastrofkassan till förmån för den Natio
nella katastroffonden eller till den nationella fonden
för jordbrukskatastrofer, regionala katastroffonder samt

Prop. 1978/79:160 110

till institutioner som är tillskapade för att ge stöd till offer för katastrofer, under förutsättning av godkännande av finansministern;

h) skyddade verkstäder som verkar inom området för rehabilitering av gravt handikappade, om anstalten är tillskapad av den nationella fonden för social rehabilitering av handikappade eller godkänd av denna eller av den minister som handhar frågor inom detta område;

i) institutioner som lämnar stöd till utvecklingsländer om institutionen har godkänts av både finansministern och ministern för samarbete och utveckling.

För avdragsrätt krävs att gåvan uppgår till minst 1 000 francs (en belgisk francs = ung. 12 öre).

Sammanlagda beloppet av utgivna bidrag under ett beskattningsår är avdragsgillt upp till tio procent av den skattskyldiges nettoinkomst. Avdrag medges dock med högst 10 milj. francs.

Organisationerna är i allmänhet underkastade ett förfarande för godkännande som är olika beroende pä den kategori till vilken organisationen är hänförlig. Organisation skall göra skriftlig ansökan om godkännande och underkasta sig erforderligt undersökningsförfarande. För att godkännas skall organisationen uppfylla särskilt följande villkor:

- Organisationens verksamhet får inte bedrivas i vinstsyfte vare sig för organisationen själv eller för dess medlemmar. Detta hindrar emellertid inte att organisationen får driva vinstgivande verksamhet om målet är av social karaktär.

- Organisationen måste utöva sin verksamhet uteslutande inom det område som anges i lagen.

Gåvor utgör inte skattepliktig inkomst för ifrågavarande organisationer.

Prop. 1978/79:160 111

Inom viss tid efter utgången av beskattningsåret skall organisationen tillställa skattemyndigheterna en förteckning över givare och mottagna gåvobelopp. Kopior härav sänds till de lokala skattemyndigheterna för kontroll av givarnas deklarationer.

Enligt uppgift ger administrationen av avdragsrätten inte upphov till några särskilda problem. Kontrollen av avdragen verkställs inom ramen för den normala deklarationskontrollen.

3.2      Danmark

Enligt ligningsloven är gåvor till föreningar, stiftelser och institutioner m.m. avdragsgilla, om medlen används i allmänt välgörande eller på annat sätt allmännyttig verksamhet till förmån för en större personkrets.

En förutsättning för avdragsrätt är att gåva till en och samma förening m.m. uppgår till minst 50 Dkr (en Dkr = ung. 73 öre). Avdrag medges för det belopp varmed de sammanlagda gåvorna överstiger 100 Dkr, dock högst med 1 000 Dkr,

Ytterligare en förutsättning för avdragsrätt är att föreningen m.m. har godkänts av finansministern som berättigad att mottaga gåvor med verkan' att gåvobeloppet blir avdragsgillt för givaren. I ett årligt cirkulär från skattedepartementet i början av februari uppräknas de föreningar m.m. som är godkända för det föregående året. Ansökan om godkärjiande skall inges före den 1 oktober det kalenderår godkännandet skall avse. Beslut fattas efter yttrande av ligningsrådet (Danmarks högsta skattemyndighet). Cirkuläret för 1976 upptar inemot 900 föreningar m.m.

De godkända föreningarna m.m. kan efter deras ändamål indelas i följande huvudgrupper.

Prop. 1978/79:160 112

a) Sociala och humanitära ändamål, t.ex. Danska Röda Korset, samt olika stiftelser för gamla och föreningar som utövar ungdomsarbete.

b) Ändamål avseende utbildning, t.ex. skolor och universitet och utgivande av stipendier i anknytning härtill.

c) Idrottsliga ändamål, t.ex. det dsmska idrottsförbundet och en rad specialförbund under detta.

d)  Religiösa ändamål, t.ex. en rad lokala frikyrkor.

e)  Sjukdomsbekämpande ändamål, t.ex. landsföreningarna
för giktens och cancerns bekämpande.

f)   Historiskt-kulturella ändamål, t.ex. museer och histo
riska föreningar.

g)  Andra ändamål.

Vid prövningen av ansökning om godkännande fästs stor vikt vid att gåvomedlen inte skall kunna användas på obehörigt sätt. Organisationen skall sålunda vara öppen för sn vidare krets, styrelsen skall utses genom val av medlemmarna, räkenskaperna skall i behörig ordning revideras, medlen skall i händelse av organisationens upplösning tillfalla ett annat lika kvalificerat ändamål.

Enligt dansk skatterätt utgör gåvor i princip skattepliktig inkomst för mottagarna. De särskilda skattskyldighetsreglerna för allmännyttiga organisationer medför emellertid ofta att dessa antingen är helt undantagna från skattskyldighet eller att de inte behöver inräkna gåvor i sin skattepliktiga inkomst.

Avdragsrätten synes i.nte medföra några särskilda- praktiska svårigheter i taxeringsarbetet.

Enligt en grov uppskattning som gjorts utnyttjas avdrags-

Prop. 1978/79:160 113

rätten av 30 000 - 40 000 personer. De sammanlagda avdragen 1975 har skattats till ca 20 milj. Dkr.

I syfte främst att förenkla skattelagstiftningen har en utredning som en av flera åtgärder i augusti 1976 föreslagit att avdragsrätten för gåvor till ideella ändamål skall avskaffas.

3,3      Finland

Avdrag för gåvor kan medges vid den statliga inkomstbeskattningen men däremot inte vid den kommunala.

Avdragsreglerna gäller gåvor för främjande av försvaret, understödjande av personer som blivit lidande genom kriget samt främjande av vetenskap eller konst.

Gåva till staten att användas för främjande av försvaret får avdras utan särskilt beslut eller tillstånd av myndighet eller särskilda villkor.

Avdragsrätt för gåva för understödjande av personer som blivit lidande genom kriget förutsätter att finansministeriet beslutat att gåvor till samfundet, inrättningen eller stiftelsen i fråga medför avdragsrätt. Sådant beslut är tidsbegränsat och kan meddelas på ansökan av den mottagande organisationen.

Avdrag för gåva för främjande av vetenskap eller konst medges efter tillstånd av finansministeriet på givarens ansökan. Såvitt avser staten, universitet eller annan högskola krävs inget särskilt godkännande beträffande mottagaren. När mottagaren är annan organisation krävs att dess egentliga syfte är att understödja vetenskap eller konst samt att den godkänts av finansministeriet. Yttrande inhämtas härvid från en särskild nämnd. Medlemmarna i denna utgörs av en tjänsteman i finansministeriet som ordförande samt två tjänstemän i undervisningsministeriet och två ytterligare medlemmar av vilka den ena väljs

8   micsdagrn 1978179. I saml. Nr 160

Prop. 1978/79:160 114

av Finlands akademi och den andra av statens centralkommission för konst.

Avdragsrätten är begränsad till gåvor om minst 3 000 och högst 100 000 mark (en mark = ung. 1 kr. 8 öre). Då avdragsrätt föreligger beskattas inte mottagaren.

Gåvogivare som yrkar avdrag bör foga kvitto på gåvan till sin deklaration. I de fall den mottagande organisationen skall godkännas av finansministeriet åläggs den i beslutet att före utgången av februari till ministeriet inkomma med detaljerad utredning över de gåvor som mottagits under föregående kalenderår samt användningen av medlen.

Några särskilda praktiska svårigheter eller andra problem förknippade med avdragsrätten synes inte ha förekommit.

Under 1976 uppgick antalet avdragsgilla gåvor till allmännyttigt ändamål till ca 500.

Ändringar i den gällande lagstiftningen övervägs inte.

3.4       Frankrike

Genom lagBtif~r_Lng 1954 infördes avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga organisationer. Reglerna har därefter ändrats i väsentliga hänseenden.

Avdrag medges för gåvor till tre olika grupper av mottagande organisationer.

I grupp 1 ingår organisationer som utövar verksamhet av följande slag

- välgörenhet genom att exempelvis hjälpa behövande, offer för olyckor eller katastrofer, e.d.

- uppfostran och utbildning; det skall här vara fråga om verksamhet som kan sägas bygga på frivilliga insatser. Begreppet "uppfostran och utbildning" synes ha en vid om-

Prop. 1978/79:160 115

fattning,   så  hör  t.ex.   även amatöridrott hit,

- vetenskaplig  forskning,

-  socialt inriktad verksamhet i vidare bemärkelse. Hit
hör t.ex. organisationer som bedriver hälsovård i före
byggande eller vårdande syfte, sjukhem som drivs utan
vinstintresse, cancer-, tbc- och andra sjukdomsbekämpande
organisationer.

Avdrag medges ej om organisationen har till syfte att skapa trivsel och förströelse (exempelvis kamratföreningar), Avdrag medges inte heller för gåvor till organisationer med politiska syften eller yrkessammanslutningar eller organisationer som utövar professionell idrott.

I fråga om religiösa sammanslutningar medges avdrag för bidrag till den del av verksamheten som bygger på lek-mannanedverkan eller som avser underhåll av byggnader för gudstjänster och liknande. Avdrag medges inte för bidrag till prästlöner eller för finansieringen av den kyrkliga verksamheten över huvud taget.

Grupp 2 avser organisationer som uppfyller kraven under 1 och som dessutom uppfyller vissa ytterligare villkor. Hit hör t.ex. organisationer som har till uppgift att bedriva familjerådgivning eller att skydda barn och ungdom. Ytterligare organisationer som hör hit är ungdomsrörelser (typ scouter), folkbildnings- och understödsföreningar samt föreningar för hjälp och uppehälle åt yngre arbetare och hjälp åt utlänningar.

La Fondation de France utgör grupp 5. Det är en central stiftelse som tar emot pengar från fysiska eller juridiska personer, vilka överlämnas för att användas för humanitära, kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål.

Vissa allmänna regler gäller för avdragsrätten. Sålunda medges avdrag bara för rent benefika överföringar. Någon motprestation får alltså inte förekomma. Avdrag medges t.ex. för gåvor till organisationer som verkar för ut-

Prop. 1978/79:160 116

bildning. Däremot kan föräldrar inte få avdrag för skolavgifter som avser barnens skolgång.

Avdrag medges inte bara för gåvor som ges direkt till själva organisationen utan även lör insamlingsgåvor (en tidning samlar in medel för visst ändamål). Ave.i naturagåvor kan ges med  avdragsrätt.

Avdragsrätt föreligger inte för gåvor till företag som driver verksamheten i affärsmässiga former även om verksamheten som sådan är av ovan angivet slag (exempelvis forskning).

Genomgående krävs vidare att den mottagande organisationen är öppen och att den utövar sin verksamhet i Frankrike. Däre.mot behöver organisationen ej vara fransk.

Avdragsrätten omfattar gåvor från både fysiska och juridiska personer.

För skattskyldiga som driver industri, handel, hantverk, jordbruk eller annan näringsverksamhet kan avdrag medges med högst en promille av omsättningen eller bruttointäkterna. Por dessa grupper, som ofta är företag, medges avdraget redan vid beräkningen av inkomsten av förvärvsverksamheten (omkostnadsavdrag).

För andra skattskyldiga (bl.a, löntagare, fastighets- och kapitalägare) är avdraget begränsat till viss del av den sammanlagda inkomsten. Beloppet varierar med hänsyn till den mottagande organisationens inriktning. Sålunda medges avdrag för gåvor till grupp 1 med 0,5 %  av inkomsten, till grupp 2 med 1 % och till La Fondation de France med 1,5%. Dessutom gäller vissa spärregler vid gåvor till flera av grupperna. Även den första kategorin avdrags-berättigade kan alternativt begagna dessa avdragsregler.

Prop. 1978/79:160 117

3.5          Holland

Avdrag medges för gåvor till irJiemska organisationer som främjar religiösa, välgörande, kulturella och vetenskapliga ändamål och till orgcinisationer som tjänar ett all-.mänt intresse. Avdragsrätten bedöms från fall till fall; något förfarande i syfte att på förhand bestämma vilka organisationer som är kvalificerade synes inte finnas.

En förutsättning för avdragsrätt är att givaren är bosatt i Holland. Endast bidrag som inte berättigar till någon form av vederlag i pengar godtas som gåva. .Avdragsrätt föreligger i den mån gåvorna överstiger 120 floriner (en flor in = ung. 1 kr, 76 öre) eller 1 Ya  av bruttointäkten. Avdrag medges med högst 10 : av bruttoinkomsten.

Inhemska bolag är berättigade till avdrag i den mån gåvan överstiger 500 floriner. Det högsta avdraget är för bolag 5 %  av den taxerade inkomsten.

De mottagande organisationerna är generellt inte inkomstskatteskyldiga och beskattas därför inte för gåvor.

För avdrag krävs att skriftligt kvitto kan företes. Reglerna medför inte många tvister i den praktiska till-lämpningen.

Avdragsrätten har stor betydelse för de berörda organisationerna. Alldeles särskilt gäller detta för trossamfunden.

Enligt en offentlig undersökning avseende 1966 års inkomster utnyttjades avdragsrätten av 179 000 av drygt 3 milj. skattskyldiga. Sammanlagt avdrogs 58 milj, floriner. Det genomsnittliga avdraget var 325 floriner eller

2.6  %  av inkomsten.

Prop. 1978/79:160 118

3.6 Kanada

.Avdrag vid inkomsttaxeringen medges  för gåvor  till

- välgörande organisationer;

- organisationer för amatöridrott;

- vissa bostadsorganisationer;

- kommuner;

- FN och dess organ;

- vissa utländska universitet och organisationer.

För att en organisation skall anses som en välgörande organisation fordras att den uteslutande främjar vissa ändamål. Dessa är följande

a) hjälpverksamhet bland behövande;

b) religiösa ändamål;

c) utbildning;

d)  andra ändamål av välgörande natur till förmån för
samhället som en helhet.

Som exempel på verksamheter som avses i d) kan nämnas upplåtande av idrotts- eller andra rekreationsanläggningar för allmänheten eller av allmänna samlingslokaler.

För att gåva till välgörande organisation eller organisation för amatöridrott skall medföra avdragsrätt fordras att organisationen är registrerad i viss ordning. Endast in-he.mska organisationer kan registreras. Organisationer i Kanada som uppträder som ombud e.d. för utländsk organisation kan inte registreras.

Gåva till registrerad organisation måste för att bli avdragsgill styrkas med kvitto som skall innehålla vissa särskilt angivna uppgifter. Bland dessa kan nämnas organisationens registreringsnummer och kvittots serienummer.

För gåvor till ovan nämnda organisationer medges avdrag

med högst ett belopp som motsvarar 20 %  av givarens inkomst.

Dessutom medges avdrag för gåvor till "Her Majesty in right

Prop. 1978/79:160 119

of Canada and Her Majesty in right of the provinces". I detta fall medges avdrag med högst hela inkomsten.

3.7      USA

Avdrag medges vid den federala beskattningen för gåvor till organisationer med uteslutande religiösa, välgörande, vetenskapliga eller litterära ändamål eller med ändamål att främja utbildning eller amatöridrott eller att lindra grymhet mot barn eller djur.

För avdragsrätt förutsätts att organisationens inkomster inte till någon del är till nytta för medlemmarna eller särskilda personer. Organisationen får inte i väsentlig utsträckning bedriva politisk propaganda eller på annat sätt försöka påverka lagstiftningen. Den får inte heller engagera sig i kampanjer för kandidater till politiska poster.

Avdragsrätt föreligger också för gåvor för allmänna ändamål till delstat eller federationen och för gåvor till vissa andra organisationer än de ovan nämnda.

Avdrag medges både för kontanter och för gåvor av fast och lös egendom. Gåva av egendom värderas i princip till allmänna saluvärdet vid tidpunkten för gåvan. Ett omfattande regelsystem är knutet till hur värderingen i olika fall skall gå till. Även utgifter i samband med tjänster utan ersättning åt välgörande organisationer är avdragsgilla. Så får t.ex. den som i egenskap av delegat bevistar ett konvent, som en välgörande organisation håller, dra av resekostnader och skäliga kostnader för mat och logi.

Enligt huvudregeln får avdrag åtnjutas med högst 50 % av givarens inkomst. Gåvor till vissa organisationer, främst vissa privata stiftelser som inte bedriver egen verksamhet, medges dock med högst 20 %  av inkomsten. Vidare finns det en 30 %-regel Som gäller gåvor av egendom som omfattas av reglerna om kapitalvinstbeskattning. Avdrag som inte

Prop. 1978/79:160 120

medges på grund av 50 eller 30 %-regeln får föras över till senare beskattningsår.

Skattskyldig som yrkar avdrag för gåva skall i deklarationen uppge den mottagande organisationens namn samt gåvans belopp och tidpunkten för den. I fråga om gåvor av annat än pengar skall dessutom en rad ytterligare upplysningar lämnas. Den mottagande organisationen skall på begärsin bekräfta uppgifterna.

För att gåvor till organisation skall medföra avdragsrätt krävs att organisationen enligt särskilt beslut är undantagen från skatteplikt. Beslut i denna fråga meddelas varje år på ansökan. Detta gäller dock inte kyrkor samt vissa andra organisationer med begränsade inkomster. De kvalificerade organisationerna upptas på en särskild förteckning. Systemet medför enligt uppgift med ett undantag inga särskilda svårigheter för taxeringsmyndigheterna. Undantaget avser värdering av gåvor av egendom för vilken det inte går att finna något marknadsvärde vid gåvotillfället. För dessa fall anlitas särskilda rådgivande expertorgan.

Enligt en undersökning som avsåg förhållandena 1974 hade de välgörande organisationerna i USA en sammanlagd inkonst på 80,6 miljarder dollar (en dollar = ung. 4 kr. 33 öre). Härav utgjorde 25,3 miljarder gåvor, 32,1 miljarder avgifter för tjänster och kapitalavkastning samt 23,2 miljarder bidrag från det allmänna m.m. Av gåvoinkomsterna kom ca 20 miljarder från fysiska personer.

Enligt en uppskattning så gick av de 25 miljarderna i gåvoinkomster ca 12,5 till religiösa aktiviteter, ca 4 till hälsovård, ca 4 till utbildning, ca 2 till sociala ändamål och ca 1,5 till konstnärliga och litterära ändamål m.m.

En ekonometrisk undersökning som gjorts ger vid handen att för varje dollar i skatteinkomst som förloras på grund av avdragsrätten, de välgörande organisationerna erhåller gåvor som de utan avdragsrätten inte skulle ha fått på ca 1,15 - 1,29 dollar. Det uppskattas att skattebortfallet

Prop. 1978/79:160 121

på grund av avdragsrätten uppgår till 5,8 miljarder dollar under 1976. Enligt nyssnämnda siffror skulle således avdragsrätten ge upphov till gåvor på mellan 6,7 och 7,5 miljarder dollar.

Prop. 1978/79:160 122

4 ÖVERVÄGANDE:;

4.1 Inledning

I regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 har regeringen uttalat att gåvor till ideella och humanitära ändamål bör få dras av vid inkomstbeskattningen. Elnligt våra direktiv har uppdraget också varit att lägga fram förslag till en sådan avdragsrätt, däremot inte att överväga om en avdragsrätt bör införas eller ej. Av direktiven framgår vidare några ytterligare utgångspunkter för utredningsarbetet.

För det första skall avdragsrätten avse gåvor från enskilda personer, däremot inte gåvor från aktiebolag eller andra juridiska personer. En annan förutsättning, scm ligger i sakens natur, är att avdrag endast skall komma i fråga för gåvor till organisationer. Utredningsuppdraget omfattar således inte gåvor till enskilda mottagare.

Den centrala uppgiften har varit att närmare undersöka vilka ideella och humanitära verksamheter som bör omfattas av avdragsrätten. I denna del sägs i direktiven att vi under arbetet bör ta kontakt med olika religiösa, humanitära och andra ideella organisationer.

I direktiven uttalas också att vissa beloppsspärrar är ofrånkomliga. Det förutsätts också att förslagen får en sådan utformning att de blir enkla att tillämpa i praktiken. Reglerna får inte lämna utrymme för obehöriga skatteförmåner. Enligt direktiven skall vidare utländska erfarenheter av en avdragsrätt belysas.

Innan vi redovisar våra överväganden och förslag vill vi nämna något om arbetets uppläggning. Redan på ett tidigt stadium insamlades med hjälp av budgetdepartementets rättsavdelning material från vissa länder där avdrag för gåvor medges. Resultatet av dessa undersökningar har redovisats i ett tidigare avsnitt. Sammanfattningsvis kan sägas att det inkomna materialet, i vissa delar kompletterat med muntli-

Prop. 1978/79:160 123

ga uppgifter, visar att avdragsrätten i dessa länder kunnat administreras utan några större svårigheter.

Ett viktigt led i arbetet var att söka kontakt med olika religiösa, ideella och humanitära organisationer. Genom en rundskrivelse infordrades stadgar och verksamhetsberättelser m.m. från ett antal organisationer. Vi har vidare sammanträffat med företrädare för ett urval av organisationer från olika sektorer av det ideella och humanitära fältet. Flera organisationer har också på eget initiativ tagit kontakt med oss.

Vid samtalen med organisationerna har diskussioner förts både om den principiella utformningen av en avdragsrätt och om mer tekniskt betonade frågor. Vi kunde konstatera att de olika organisationernas beroende av gåvomedel varierade starkt från fall till fall. Intresset av att erhålla gåvor var också olika. Många organisationer var positivt inställda till att finansiera sin verksamhet eller del därav med gåvo.medel. En del organisationer uttryckte däremot starka betänkligheter mot gåvofinansiering och ansåg att deras verksamhet i stället borde bekostas av anslag från stat och koramun. Den allmänna inställningen till en avdragsrätt var positiv bland de organisationer som var intresserade av att erhålla gåvor. Några av dessa organisationer ansåg dock att gåvor borde ges med beskattade medel. En iakttagelse som gjorts av flera organisationer som bedriver ins2Lmlingar var att det spontana givandet gått tillbaka något på senare år. I stället hade växt fram ett organiserat kontinuerligt givande.

Vi vill i detta sammanhang påpeka att det givetvis ankommer på de olika organisationer som enligt våra förslag i det följande skulle komma att omfattas av avdragsrätten att själva avgöra om de skall söka dra nytta härav genom insamlingsverksamhet o.d. Framhållas kan också att de organisationer som sagt sig vara motståndare till att ett avdragssystem införs inte önskar bli lämnade utanför tillämpningsområdet om ett sådant system införs.

Prop. 1978/79:160 124

4.2 Avdrag  vid  taxeringen  eller   skattered-uktion m.

m.

En principiell fråga, där det finns skäl att redan här redovisa våra överväganden, är i vilken form skattelättnaden skall lå åtnjutas av givaren. Det finns två alternativ, som får något olika verkningar i enskilda fall.

Det ena alternativet innebär att givaren vid taxeringen får göra avdrag för gåvans belopp som allmänt avdrag. Enligt detta alternativ beror den skattelättnad som gåvan för med sig på givarens marginalskatt. Om marginalskatten är 40 %  medför sålunda en gåva på 1 000 kr. en skattelättnad på 400 kr. Är marginalskatten 60 %  blir skattelättnaden 600 kr. osv.

Enligt det andra alternativet skulle avdrag inte göras vid taxeringen, utan hänsyn till gåvan skulle tas direkt vid debiteringen av skatten. Systemet kunde t.ex. vara utformat så, att den uträknade skatten skulle minskas ned 60 % av gåvans värde. .Med detta alternativ blir skattelättnaden oberoende av givarens marginalskatt.

De avdrag som f.n. förekom.mer i vårt skattesystem är, med ett undantag, avdrag från inkomst. Detta gäller både s.k. omkostnadsavdrag som avdrag för kostnader av mer personlig art, såsom för försäkringspremier, periodiska understöd m.m. Undantaget utgörs av den skattered'aktion (det s.k. heramamakeavdraget) som tillkom år 1970 i samband med sambeskattningens avveckling och som avsäg att kompensera familjer med bara en förvärvsarbetande make för de ändrade reglerna om ortsavdrag. Hittills har det ansetts principiellt riktigare att i ett progressivt skattesystem medge avdrag före skattens beräkning.

Man kan också diskutera om marginalskatteskillnaderna är sädana att ett system med skattereduktion är motiverat för de relativt små belopp det i vårt samnanhang blir fråga om. Vi kan här nämna att vi i det följande kommer att föreslå att gåvor skall beaktas vid beskattningen endast i den mån

Prop. 1978/79:160 125

de inte överstiger 2 000 kr.

För det stora flertalet givare i aktiv ålder torde marginalskattesatserna ligga vid 50-70 %. Många givare har dock inkomster under genomsnittet. Vid våra kontakter med organisationerna har sålunda framkommit att folkpensionärerna utgör en stor givargrupp. Åtskilliga pensionärer betalar ingen skatt på grijnd av det extra avdrag som medges vid beskattningen. I sådant fall har de givetvis inte heller någon marginalskatt. Detta gäller ungefär 1/3 av pensionärerna. Övriga 2/3 har emellertid marginaleffekter som i stort sett är väl jämförbara med den aktiva befolkningens. Dessa effekter inträder om man beaktar avtrappningen av det extra avdraget och det kommunala bostadstillägget. Som exempel kan nämnas att marginaleffekterna för ensamstående folkpensionärer med sidoinkomster, t.ex. ATP, på 5 000 - 20 000 kr. ligger mellan 74 och 78 %. En motsvarande marginalskatt för inkomsttagare i aktiv ålder uppnås vid en inkomst av ca 70 000 kr.

För bamfamiljer i mellaninkomstlägena förstärks likaså marginaleffekterna genom avtrappningen av de statliga och statskommunala bostadstilläggen. Dessa tillägg är till skillnad från de nyss nämnda kommunala bostadstilläggen mer direkt anknutna till den taxerade inkomsten. Det är svårt att mer exakt ange marginaleffekternas storlek, eftersom tilläggen inte bara varierar med hänsyn till inkomst utan även beror på barnantal och hyrans storlek.

Till bilden hör också att altemativet med en reduktion av skatten tekniskt sett är svårhanterligt. Vidare har vi beaktat att frågan huruvida avdrag skall göras från inkomst eller föranleda skattereduktion berör inte bara avdrag för gåvor. Motsvarande problem föreligger i fråga om de avdrag som enligt gällande regler medges som allmänt avdrag. Avdrag av likartad karaktär bör behandlas enhetligt. Frågan är således genomgripande och kam lämpligen behandlas i samband med den allmänna översyn av avdragssystemet som f.n. pågår inom 1972 års skatteutredning.  Att föregripa resultaten av den-

Prop. 1978/79:160 126

na utredning genom att nu införa ett från de allmänna reglerna avvikande system är enligt vår uppfattning inte lämpligt.

Vi föreslår således att skattelättnaden ges formen av avdrag från inkomsten.

Vi vill här också ta upp en annan fråga av mer allmän karaktär.

Avdragsrätt för gåvor till ideella ändamål är något principiellt nytt i svensk skattelagstiftning. De utländska erfarenheter som vi tagit del av tyder inte på att avdragsrätten medfört några allvarliga svårigheter i tillämpningen.- Det är emellertid vanskligt att dra helt allmängiltiga slutsatser från det utländska materialet i vad avser svenska förhållanden.

När man nu skall införa en avdragsrätt för gåvor även i vårt land finns det därför enligt vår uppfattning skäl att gå fram med en viss försiktighet. Det är också den linje som vi följt. Detta torde komma att framgå av den allmänna diskussionen i det följande avsnittet. Det kommer också att återspeglas, när vi längre fram redovisar vårt förslag om den närmare avgränsningen av verksamheter som bör medföra avdragsrätt.

Det torde vara ofrånkomligt att med derJia uppläggning en del organisationer med i och för sig behjärtansvärda ändamål inte kommer i åtnjutande av den förmån som en avdragsrätt innebär. Ä andra sidan är det tänkbart att det system som vi föreslår inte i alla hänseenden i den praktiska tillämpningen kommer att visa sig löpa smidigt eller irjie-hålla tillräckliga garantier mot missbruk.

Vi föreslår därför att den kommande lagstiftningen begränsas i tiden. En lämplig försöksperiod kan vara fyra år. Reglerna skulle då gälla för gåvor som lämnas under åren 1978 - 1981. Före utgången av denna tid bör man ha vunnit

Prop. 1978/79:160 127

sådana erfarenheter att avdragsrätten kan få en permanent utformning.

4.3      Allmänt om avgränsningen av mottagarkretsen

Den grundläggande frågan rör mottagarkretsens omfattning, dvs. vilka organisationer som skall anses bedriva sådan verksamhet att bidrag till dem bör vara avdragsgilla för givaren. Det är angeläget att denna krets bestäms så noga som möjligt. En givare har ett berättigat krav på att i förväg kunna bedöma om en gåva är avdragsgill eller inte. Ett motsvarande intresse har den mottagande organisationen. Även det allmännas intressen måste tillgodoses - taxeringsarbetet bör inte försvåras genom regler som lämnar utrymme för alltför skiftande tolkningar-.

Även om svårigheter kan möta när det gäller att bestämma mottagarkretsens omfattning, bör dessa kunna bemästras. Det finns redan i dag åtskilliga skatteregler som är särskilt inriktade på allmännyttiga organisationer. Reglernas närmare utformning har vi visserligen redan presenterat i ett tidigare avsnitt, men vi vill ändå här nämna något om regelsystemet från mer principiella utgångspunkter.

Reglerna har länge haft olika räckvidd vid, å ena sidan, inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, och, å andra sidan, arvs- och gåvobeskattningen. Vad först gäller inkomst- och förmögenhetsbeskattningen så har skattefrihet medgetts, i huvudsak, kyrkor och trossamfund, vissa försvarsorganisationer samt organisationer som främjar vård och uppfostran av barn eller utbildning eller vetenskaplig forskning eller som utövar hjälpverksamhet bland behövande. Rörelseinkomster och vissa fastighetsinkomster har dock beskattats.

Den nämnda kretsen är tämligen begränsad i förhållande till vad som gäller vid arvs- och gåvobeskattningen. Kär går skattelättnaderna längre i det att så gott som samtliga allmännyttiga organisationer åtnjuter frihet från gåvoskatt och erlägger arvsskatt enligt en gynnsammare skala än vad

Prop. 1978/79:160 128

som gäller för andra juridiska personer. Vissa allmännyttiga organisationer är dessutom befriade frär. arvsskatt. Denna krets omfattar, med 'undantag främst för trossamfunden, ungefär samma grupp som sedan länge varit begränsat skattskyldig vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.

I detta mönster har en viktig förändring skett genom de nyligen beslutade utvidgningarna av skattefriheten for ideella föreningar. Sådana ideella föreningar som är befriade från gåvoskatt skall för framtiden, om vissa förutsättningar är uppfyllda, vara bara begränsat skattskyldiga vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.

De nämnda skattereglerna visar att man varit beredd att vid beskattningen ta stor hänsyn till de allmännyttiga organisationerna. Inte minst den nyligen genomförda lagstiftningen om beskattningen av ideella föreningar pekar klart på att en del aktiviteter ansetts så angelägna att avsteg från vanliga skatteprinciper är försvarliga.

En grundläggande förutsättning för avdragsrätt bör vara att den mottagande organisationen i princip åtnjuter skattelättnader för egen del. Den krets av allmännyttiga organisationer, som åtnjuter frihet från gåvoskatt och enligt den nya lagstiftningen i allmänhet även från irJcomst- och förmögenhetsskatt, är emellertid mycket heterogen. Hit hör både stora och små organisationer, sammanslutningar på riksnivå och lokala organ, organisationer som arbetar för ändamål som allmänt erkänns som behjärtansvärda och sådana som har en mer specialinriktad eller begränsad verksamhet. En del organisationer haren mycket stabil uppbyggnad och samverkar stundom med statliga eller kommunala organ, andra åter kan fungera i något mindre fasta former. Redan dessa förhållanden gör att samtliga organisationer som åtnjuter skattelättnader knappast kan komma i fråga när en avdragsrätt för bidrag skall utformas.

Vårt uppdrag har inte heller varit att utforma en generell avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål utan en-

Prop. 1978/79:160 129

dast för gåvor till ideella och humanitära organisationer. Häri ligger en viktig begränsning. En ytterligare begränsning ligger i direktivens krav på att reglerna skall vara enkla att tillämpa och inte lämna utrymme för obehöriga skatteförmåner. Betydelsen av att reglerna blir enkla att tillämpa understryks av det förhållandet att frägan huruvida gåvor till viss organisation är avdragsgilla eller ej kan komma att beröra taxeringarna för ett stort antal givare. Det är också uppenbart att ju vidare man gör motta-garkretsen, desto svårare blir det att hindra missbruk. Om risken för missbruk är mer betydande .måste olika kontrollregler införas, vilket skulle komplicera arbetet inte bara för skattemyndigheterna utan även för givare och mottagare. Det är därför ofrånkomligt att. mottagarkretsen bestäms inte enbart med tanke på verksamhetens inriktning och det ekonomiska behovet utan även utifrån administrativa och kontrollnässiga hänsyn.

En annan synpunkt son vi beaktat är, som redan nämnts, att avdragsrätt för gåvor är något principiellt nytt i svensk skattelagstiftning. Den begränsade avdragsrätten för gåvor under krigstiden, som vi tidigare redogjort för, tillkom under särpräglade förhållanden och kan nu inte vara vägledande. Starka skäl talar enligt vår uppfattning för att man innan erfarenhet vunnits om hur avdragsrätten fungerar och utnyttjas i praktiken iakttar en viss återhållsamhet. Med detta sammanhänger att vi, som framgått av det föregående, givit våra förslag en tidsbegränsning. Vi kan i detta sammanhang erinra om att avsikten härmed bl.a. är att kretsen av berörda organisationer skall prövas på nytt inom några år.

Vid urvalet har vi också tagit hänsyn till i vilken mån statsmaktema i andra sammanhang varit beredda att stödja verksamheten i fråga. Vidare har vi fäst vikt vid i vilken utsträckning organisationerna för sin ideella eller humanitära verksamhet är beroende av frivilliga bidrag från en-

9   middagen 1978179. l samt. Nr 160

Prop. 1978/79:160 130

skilda personer.

Mot bakgrund av de olika överväganden som vi sålunda gjort föreslår vi i stora drag följande.

Avdrag medges för gåvor till trossamfund och därmed jämförliga organisationer. Denna raottagargrupp går lätt att avgränsa och riskerna for att givare skaffar sig obehöriga skatteförmåner är små. Det får också från allmänna utgångspunkter anses rimligt att sådana orgarJ-sationer ges det ekonomiska stöd som en avdragsrätt kan innebära. Likartade överväganden kan göras i fråga om sådana socialt inriktade aktiviteter som på olika sätt syftar till att hjälpa behövande eller att förbättra levnadsvillkoren för sjuka m.m.  Detsamma gäller en del verksamheter som omfattar internationella engagemang. De nu nämnda grupperna är också sedan länge i större eller mindre utsträckning hänvisade till ekonomiskt stöd från enskilda personer.

Som redan nämnts anser vi att tillämpningsområdet inte bör vara alltför vidsträckt innan erfarenheter vunnits om hur avdragsrätten verkar i praktiken. Även med denna utgångspunkt är vi medvetna om att vår avgränsning kan kritiseras. Vi vill emellertid starkt understryka att våra förslag inte innebär någon egen värdering av olika organisationers verksamhet. Syftet har varit att utforma ett praktiskt hanter-bart system. Såvida inte samtliga ideella organisationer får omfattas av avdragsrätten torde det vara omöjligt att dra en grsLns som från varje synpunkt är helt invändningsfri. Vi tror emellertid att det för många kommer att te sig rimligt att gåvor till de organisationer som omfattas av vårt förslag blir avdragsgilla.

Innan vi i nästa avsnitt närmare anger de olika slag av organisationer som omfattas av våra förslag bör följande nämnas. I den allmänna debatten har mot en avdragsrätt inte sällan framhållits riskerna för obehöriga eller eljest opä-kallade skatteförmåner. Med den avgränsning som vi föreslår

Prop. 1978/79:160 131

torde dessa risker vara relativt obetydliga. De organisationer som vi medtagit ägnar sig inte åt sådan verksamhet att man behöver befara att lämnade gåvor används på sådant sätt att givaren får ekonomiska förmåner för egen del.

4.4      Mottagarkretsens närmare omfattning

Som framgår av föregående avsnitt är utgångspunkten för våra förslag att avdrag bör medges för gåvor till trossamfund, organi.sationer som utövar hjälpverksamhet och liknande verksamhet samt vissa internationellt verksamma organisationer. Den närmare avgränsningen bör ske på följande sätt.

4.4.1    Trossamfund

Organisationer med huvudsakligt syfte att främja religiösa ändamål är i princip befriade från gåvoskatt. Föreningar med sådant syfte - men inte stiftelser - blir enligt den nyligen antagna lagstiftningen om beskattningen av ideella föreningar i regel helt fria även frän inkomst- och förmögenhetsskatt fr.o.m. 1979 års taxering.

Nämnda ändamålsbestämning är mycket allmänt hållen. Den medger att skattefrihet tillkommer inte endast organisationer, som har karaktär av trossamfund. Skattelättnaden går längre och omfattar även organisationer som mera allmänt främjar religiösa ändamål. Vi har ansett det praktiskt nödvändigt att begränsa avdragsrätten till trossamfunden samt sådana organisationer som kan sägas stå trossamfunden nära.

I enlighet härmed synes begreppet trossamfund i 1951 års religionsfrihetslag kunna bilda en lämplig utgångspunkt för avgränsningen. Enligt 4 § nämnda lag förstås sålunda med trossamfund, förutom svenska kyrkan, sammanslutning för religiös verksamhet, vari ingår att anordna gudstjänst. Ett visst ytterligare mått av bredd och kontinuitet hos organisationen än vad denna bestämning kräver torde dock böra fordras, åtminstone under systemets första tillämp-

Prop. 1978/79:160 132

ningsperiod. Vi anser att en förutsättning för avdragsrätt bör vara att organisationen regelbundet anordnar offentlig gudstjänst. I kravet på regelbunderJiet vill vi inlägga att gudstjänst måste anordnas åtminstone ett par gånger i månaden. Offentlighetskravet innebär att var och en som sä önskar skall få bevista gudstjänsterna. Däremot vill vi inte i anslutning till de regler i 53 § 1 mom. första stycket e) KL, som skall tillämpas t.o.m. 1973 års taxering, fordra att organisationen även disponerar kyrkolokal. Det förekommer nämligen att trossa-nfund, som bör omfattas av avdragsrätten, hyr gudstjänstlokal från gång till gäng.

En förutsättning för avdragsrätt bör vara att fråga är om svenskt trossamfund. Att ett samfund utgör en avläggare till utländskt samfund bör däremot inte hindra avdrag.

Trossamfund som uppbär -statsbidrag enligt kiungörelsen (1974:404) om statsbidrag till vissa trossamfund torde i allmänhet utan vidare kunna förutsättas omfattas av avdragsrätten.

Avdragsrätten bör omfatta såväl gåvor som utan närmare bestämning utges till visst samfund som gåvor till visst organ för samfundet. Sålunda bör t.ex. gåvor till församling inom svenska kyrkan eller annat samfund vara avdragsgilla. Detsamma bör gälla i fråga om lokal- eller domkyrkor som tillhör svenska kyrkan. Vidare bör gåvor med avdragsrätt kunna ges till samarbetsorgan för samfund som omfattas av avdragsrätten.

Det förekommer att verksamhet, som kan ses som ett led i ett trossamfunds verksamhet, formellt hör under en särskild organisation. Som exempel härpå kan nämnas särskilda ungdomsförbund, stiftsgårdar o.d.  samt stiftelser för förvaltning av gåvomedel och cinnan egendom. Under förutsättning att samfundet har ett väsentligt inflytande över sådan anknuten organisations verksamhet, bör organisationen en-

Prop. 1978/79:160 '

litt vår uppfattning omfattas av avdragsrätten.

I allmänliet torde böra krävas att trossamfundets inflytande kan återföras på bestämmelse i de.n anknutna organisationens stadgar. En bestämmelse av sådant slag kan t.ex. vara att trossamfundet tillsätter den ledande bexattninge.n i organisationens styrelse. Om det i fall där stadgebestämmelse av nämnda slag saknas ändå otvetydigt framkommer att sådant inflytande i praktiken likväl föreligger bör dock organisationen kunna omfattas av avdragsrätten.

Den av oss föreslagna gränsen - liksom andra tänkbara gränser med verkan i praktiken - får ofrånkomligen till följd att gränsfall uppkommer, där det berättigade i att organisationen hamnar pä den ena eller andra sidan kan diskuteras. Vi kan som exempel peka på .KFUK-KFUM. Denna organisation har en kristen målsättning och kan därför sägas ha släktskap med trossamfunden. Å andra sidan bedriver emellertid KFUK-KFUM även verksamheter som med vårt förslag inte berättigar till avdrag. Vi tänker här inte minst på den stundom omfattande tävlingsverksamheten inom olika idrotter. Som organisationens verksamhet f.n. är utformad torde med den av oss föreslagna gränsen gåvor till organisationen inte bli avdragsgilla. Vi vill emellertid'framhålla att det vid den kommande översynen kan finnas skäl att ompröva KFUK-KFUM:s och liknande organisationers ställning i syste.met.

4.4.2    Socialt inriktad verksamhet m.m.

Trots de allt mer utvecklade socialpolitiska åtgärderna finns det uppenbarligen även i vårt land ändå ett behov av insatser från enskilda och organisationer på det sociala området. Detta framgår bl.a. av det stora aital organisationer som verkar inom detta område. Många av dem bedriver en omfattande insamlingsverksamhet. Insatser av detta slag förtjänar enligt vår uppfattning stöd. Vi anser därför att avdrag i princip bör medges för gåvor till

Prop. 1978/79:160 134

sådana ändamål.

Avdragsrätten bor i första hand omfatta organisationer som kan anses bedriva hjälpverksamhet. Det är här fråga om organisationer av skiftande karaktär som har det gemensamt, att de utövar verksamhet till förmån för personer som behöver bistånd av särskilda sociala eller eko.nomiska skäl.

Organisationer som arbetar för att hjälpa ungdomar eller vuxna, som t.ex. på grund av alkohol- eller narkotikamissbruk kommit på sned i samhället, kommer i enlighet härmed att omfattas av avdragsrätten. Länksällskapen är ett exempel på organisationer av detta slag. Vidare bör t.ex. organisation som har till ändamål att bereda barn från mindre bemedlade familjer tillfälle till sommarvistelse på landet eller i skärgården kunna anses bedriva hjälpverksamhet. Ett annat exempel på organisation som bör kunna omfattas av avdragsrätten är organisation med ändamål att utdela stipendier till behövande konstnärer eller författare.

En fråga som särskilt bör uppmärksammas i detta sammanhang är huruvida verksamhet till förmån för pensionärer i denna deras egenskap skall anses som hjälpverksamhet i förevarande sammarJiang. Härvid får enligt vår mening beaktas, att samhället genom en rad åtgärder sörjer för de äldres välfärd. Vi aiiser därför att pensionärer i denna deras egenskap inte kan anses som hjälpbehovande i den mening som här avses. Som en följd härav bör t.ex. gåvor till organisation som har till ändamål att anordna bostad för äldre personer inte medföra avdragsrätt.

Man behöver enligt vår mening inte som villkor för avdragsrätt uppställa att varje enskild individ som omfattas av organisationens verksamhet kan anses som hjälpbehövande. Tillräckligt bör vara att individerna i den grupp eller de grupper som organisationens verksamhet riktas mot typiskt sett är hjälpbehövande.

Den medicinska forskningen tillförs årligen betydande sum-

Prop. 1978/79:160 135

mor från insa.mlingsverksamhet som bedrivs av enskilda organisationer, såsom Riksföreningen mot cancer m.fl. Det finns vidare en rad organisationer med syfte att på olika sätt verka till förmån för sjuka och handikappade av olika slag. En del av dessa finansierar i allt väsentligt sin verksamhet genom bidrag från det allmänna, men det finns även organisationer för vilka gåvomedel har stor betydelse för verksamheten.

Vi anser att organisationer som genom att lämna anslag till forskning eller på annat sätt bidrar till sjukdomars bekämpande bedriver verksamhet av sådan karaktär att avdrag för gåvor till organisationerna bör medges. Detsamma gäller ifråga om organisationer som arbetar för att förbättra villkoren för sjuka eller handikappade.

En särskild fråga i detta sammanhang är om organisationer som verkar för ett minskat alkoholbruk bör anses bedriva sjukdomsbekämpande verksamhet i förevarande mening. Enligt vår uppfattning bör organisation som främst bedriver upplysning eller propaganda för ändrade alkoholseder inte falla inom området för avdragsrätten. Däremot bör avdrag medges för gåvor till organisation som bedriver uppsökande verksamhet eller driver rehabiliteringsverksamhet för alko-holskadade e.d. Forskning som avser frågor om alkoholberoende o.d. bör också anses som sådan sjukdomsbekämpande verksamhet som berättigar till avdrag.

4.4.3    Intemationell biståndsverksamhet m.m.

Vid sidan av det skattefinsLnsierade offentliga biståndet till underutvecklade länder lämnas genom organisationer som Röda Korset, Rädda Bamen och den till kyrkorna anknutna biståndsverksamheten m.m. betydande frivilliga bidrag i U-hjälp och katastrofhjälp. Vi vill här också erinra om det bistånd som svenska sektionen av Amnesty International lämnar till politiska fångar och deras familjer. Intemationell biståndsverksaunhet av detta slag bör enligt vår uppfattning i avdragshänseende jämställas med hjälp-

Prop. 1978/79:160 136

verksamhet inom landet. Avdragsrätten bör dock endast omfatta gåvor till svenska organisationer.

För att biståndsverksamhet skall berättiga till avdrag för gåvor till organisationen måste i enlighet med vår tidigare redovisade grundinställning krävas att verksamheten har en klart humanitär inriktning. Gåvor till organisationer som i mer än ringa omfattning lämnar bistånd till politiska rörelser i andra länder medför således inte avdragsrätt. Någon gång kan det vara oklart vilken verksamhet sora bedrivs i det andra landet. I sådana fall torde riksskatteverket (jfr avsnitt 4.11) kunna inhärata yttrande från SIDA.

Utom organisationer som lämnar bistånd bör en arjian kategori av organisationer som verkar på det internationella planet uppmärksammas i detta sammanhang.. Vi syftar på organisationer som verkar för fred och internationellt samförstånd eller för respekt för de mänskliga rättigheterna i enlighet med FN-deklarationen. Organisationer av detta slag är t.ex. Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen samt samarbetsorganet Sveriges Fredsråd. Sådana organisationer torde vara befriade från gåvoskatt och enligt den nyligen antagna lagstiftningen om ideella föreningars beskattni.ng bli i princip fria även från inkomst- och förmögenhetsskatt.

Enligt vår uppfattning främjar organisationer av ifrågavarande slag ideella ändamål av sådan betydelse, att organisationerna i avdragshänseende bör jämställas med organisationer som utövar intemationell biståndsverksamhet. Vi föreslår att så sker.

För att organisation skall anses verka för internationellt samförstånd eller respekt för de mänskliga rättigheterna bör i förevarande sammanhang fordras att arbetet sker från en bred bas. Gåva till organisation med partipolitisk anknytning eller inriktning bör därför inte medföra avdragsrätt. För avdragsrätt bör dessutom krävas att organisatio-

Prop. 1978/79:160 137

nen har en viss stadga och kontinuitet.

Det torde med denna uppläggning inte kunna undvikas att gränsdragningsproblem i några fall uppkommer. Enligt vår mening bör i tveksamma fall avdragsrätt anses föreligga endast om organisationen erhåller statsanslag eller är medlem av intemationell organisation som har officiell ställning i anknytning till FN:s ekonomiska och sociala råd.

4,4.4    Övriga organisationer

I detta avsnitt redovisar vi i huvudsak våra överväganden beträffande en del grupper av organisationer scm vi ansett inte bör omfattas av avdragsrätten.

Organisationer som främjar uppfostran av barn eller utbildning hade även före den nya lagstiftningen om beskattningen av ideella föreningar en gynnad ställning vid inkomst-och förmögenhetsbeskattningen. De är även gynnade vid arvs-och gåvobeskattningen.

På ifrågavarande områden är det allmännas insatser numera så omfattande att behovet av kompletterande frivilliga insatser framstår som begränsat. Att ett visst sådant behov ändå föreligger är dock otvivelaktigt.

Vi är emellertid inte beredda att föreslå att alla organisationer som utövar verksamhet till förmån för barn eller ungdom skall föras till den kvalificerade kretsen. En sådan ordning skulle lätt kunna leda till att även verksamheter som det knappast kctn vara av allmänt intresse att stödja delvis kom att bekostas genom skattefria bidrag. Som exempel kan här nämnas verksamhet av huvudsakligen tvivselbetonad inriktning.

Å andra sidan är vi inte heller beredda att föreslå en uppdelning så att visst slag av barn- och ungdomsverksamhet skulle anses kvalificerad och annan inte. En sådan gräns leder nämligen till svårigheter i tillämpningen som vi inte anser godtagbara. Vi vill dock inte ute-

Prop. 1978/79:160 138

sluta att man kan finna skäl för en annan bedömning när avdragssystemet tillämpats en tid och man kan se hur det fungerar i praktiken. Vårt förslag nu är emellertid att gåvor till organisationer av ifrågavarande slag i princip inte skall medföra avdragsrätt. Det anförda utesluter dock inte att gåva till organisation som här diskuteras ändå kan vara avdragsgill. Så blir nämligen enligt våra förslag i det föregående fallet om organisationen kan anses bedriva hjälpverksamhet.

Även forskningsorganisationer har sedan länge en gynnad ställning vid beskattningen. Redan enligt våra förslag avseende sjukdomsbekämpande verksamhet m.m. följer att gåva till organisation som främjar forskning kan medföra avdragsrätt. En  förutsättning för avdrag är härvid att forskningen syftar till att bekämpa sjukdomar eller förbättra villkoren för sjuka eller handikappade.

Inom andra forskningsområden skulle enligt vad vi inhämtat den praktiska betydelsen av en avdragsrätt för belopp i storleksordningen ett par tusen kronor vara begränsad. På de områden där gåvor och donationer har betydelse för finansieringen är beloppen i allmänhet av helt annan storlek.

En generell rätt till avdrag för gåvor till organisationer som främjar forskning skulle dessutom enligt vår uppfattning föra alltför långt även från en arjian sjnipunkt. Begreppet forskning är vidsträckt. En sådan avdragsrätt skulle därför kunna medföra att avdrag medgavs även för gåvor till verksamheter av mycket begränsat allmänt intresse. Mot bakgrund av de allmänna riktlinjerna för vårt arbete som vi tidigare redovisat kan vi inte godta en sådan konsekvens. En avdragsrätt som sträcker sig utöver medicinska och därtill ariknutna forskningsområden bör därför enligt vår uppfattning i allt fall begränsas till

Prop. 1978/79:160 139

att avse verksamheter som från allmän synpunkt kan anses förtjäna stöd.

Vi har inte haft möjlighet på den korta tid som stått oss till buds att göra den breda kartläggning av forskningsområdet som torde erfordras for en avgränsning av antytt slag. För den händelse statsmakterna skulle finna att avdragsrätten i princip bör omfatta forskning torde den närmare utformningen av villkoren härför lämpligen kunna ske vid den översyn av avdragssystemet som enligt vår uppfattning efter några års tillämpning bör komma till stånd.

En annan kategori som sedan länge gynnats vid beskattningen är försvarsorganisationer. De frivilliga försvarsorganisationernas ställning regleras i kungörelsen (1970:301) ora frivillig försvarsverksamhet. Av kungörelsen framgår bl.a. att organisationerna ingår i totalförsvaret och att deras verksamhet omfattar försvarsupplysning samt rekrytering och utbildning av frivillig personal. Verksamheten samordnas av överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsen. Statsbidrag och annat statligt stöd utgår till den egentliga försvarsverksamheten. Med hänsyn till den särskilda ställning sora de frivilliga försvarsorganisationerna sålunda har framstår enligt vår uppfattning en ordning med avdragsrätt för gåvor till dem som mindre angelägen. Vi vill inte förorda en sådan avdragsrätt, som dessutom kunde medföra att avdrag medgavs för gåvor till mer trivselbetonade aktiviteter, något som vi tidigare avvisat.

De politiska partierna kan inte anses bedriva sådan verksamhet som avses i våra direktiv. Vi vill dessutom peka på svårigheten att i ett avdragssystem inte inkräkta på valhemligheten.

Prop. 1978/79:160 140

Våra överväganden rörande gåvor till idrottsorganisationer hänger i viss mån samman med vårt förslag i det föregående avseende gåvor till organisationer som främjar uppfostran av barn eller utbildning. Detta förslag innebär att gåvor till sistnämnda slag av organisationer inte skall omfattas av avdragsrätten. Mot bakgr-ond av det ställningstagandet anser vi det uteslutet att föreslå avdragsrätt för gåvor till idrottsorganisationer.

Härtill kommer att idrottsrörelsen - även inom riksidrottsförbundets ram - inrymmer föreningar av mycket skiftande karaktär och storlek. Om en avdragsrätt infördes skulle uppenbarligen utomordentliga svårigheter föreligga att tillse att inte givarna själva kunde dra nytta av gåvorna i form av bättre möjligheter för dem och deras anhöriga att utöva den egna idrotten, företa resor, m.m. Nämnas bör också att det professionella inslaget inom idrotten på senare år ökat markant. Många idrottsföreningar driver en verksamhet med starka kommersiella inslag. Det skulle uppenbarligen vara mycket svårt att - om idrotten omfattades av avdragsrätten - se till att inte avdrag medgavs också för gåvor avseende verksamheter av denna art. Vi anser därför att en avdragsrätt till förmån för idrottsliga ändamål skulle tynga systemet på ett sätt som inte kan anses försvarbart.

Slutligen vill vi här nämna att vi inte heller ansett oss kunna föreslå att avdragsrätten skall omfatta gåvor till organisationer som främjar konstnärliga eller andra kulturella ändamål. Svårigheterna att avgränsa detta område är uppenbara. Vi vill också peka på kontrollfrågan. Det skulle bli svårt att effektivt hindra enskilda från att skaffa sig oberättigade förmåner. Enligt våra förslag i det föregående kan dock avdrag komma att medges för gåvor till vissa organisationer med anknytning till ifrågavarande område. Vi kan således erinra om att vi som ett exempel på organisation som bör kunna anses bedriva hjälpverksamhet nämnt organisation med ändamål att utdela stipendier till behövande konstnärer eller författare.

Prop. 1978/79:160 141

4.5      Beloppsgränser m.m.

Endast kontanta gåvor bör berättiga till avdrag. Sn avdragsrätt även för gåvor av lös egendom skulle nämligen nödvändiggöra värderingsregler som i hög grad skulle komplicera systemets utformning och tillämpning. Detta framgår inte minst av förhållandena i USA. Skälen för en avdragsrätt även för lös egendom har enligt vår uppfattning på intet sätt sådan styrka att de uppväger olägenheterna av sådana komplikationer.

Redan av direktiven framgår att en beloppsspärr är ofrånkomlig. Kontrollmässiga och andra skäl gör det också uppenbart att avdrag inte kan medges med obegränsade belopp, särskilt sora avdragsrätten är något principiellt nytt för svenska förhållanden. Syftet bör vara att möjliggöra för det stora flertalet att lämna ett någorlunda rejält bidrag till behjärtansvärda ändamål. Vi föreslår att avdrag medges med högst 2.000 kr. per år.

I fråga om makar bör maximigränsen avse var och en av makarna. Avdrag bör endast fä åtnjutas frän inkomst som återstår sedan avdrag gjorts för andra allmänna avdrag än gåvoavdraget. Innebörden härav blir att gåvoavdrag inte får föranleda underskott vid taxeringen som kan utnyttjas av make eller genom förlustavdrag för senare beskattningsår.

Vi har övervägt att föreslå att beloppsgränsen inflations-skyddas men avstått härifrån bl.a. med tanke på att 1972 års skatteutredning företar en allmän översyn av avdragssystemet. För den händelse arbetet i skatteutredningen inte leder fram till inflationsskydd för de allmänna avdragen förutsätter vi att beloppsgränsen omprövas med vissa tidsintervaller.

Prop. 1978/79:160 142

Avdrag bör kunna medges för flera gåvor till en eller flera organisationer sä länge maximibeloppet inte överskrids. Av administrativa skäl böi" dock avdrag inte medges för alltför små gåvor. Även en nedre beloppsgräns bör därför uppställas. Den synes lämpligen kunna bestämmas till 200 kr. Den nedre beloppsgränsen bör i princip avse varje enskild gåva. Hinder bör dock inte uppställas för att även flera mindre gåvor till samma organisation, vilka för ett är sammanlagt uppgår till minst 200 kr., medför avdragsrätt.

Det är sedan länge en princip i vårt skattesystem att avdrag inte medges för medlemsavgifter till ideella föreningar. Den omständigheten att gåva till viss organisation medför avdrag föranleder enligt vår uppfattning inte att denna princip bör genombrytas och avdrag medges även för medlemsavgift till organisationen. Några nämnvärda svårigheter i tillämpningen att dra gränsen mellan gåva och medlemsavgift torde inte behöva uppkomma. Anledning torde i allmänhet saknas att frångå skattskyldigs och organisations uppgift att fråga är om gåva och inte medlemsavgift.

Vi vill dock nämna att ett avsteg från det principiella avdragsförbudet för medlemsavgifter med tiden kan bli nödvändigt. Vi tänker här närmast på de olikartade ekonomiska förhållandena inom svenska kyrkan och de fria trossamfunden. Så länge svenska kyrkan är ett offentligrättsligt organ med beskattningsrätt kan det inte gäma komma i fråga att medge avdrag för kyrkoskatten och då inte heller för medlemsavgifter till de flia trossamfunden. Om relationerna mellan staten och svenska kyrkan ändras blir situationen en annan. Svenska kyrkan får då ta ut medlemsavgifter på i princip samma sätt som andra trossamfund. Med tanke på de förutsättningar som svenska kyrkan hittills arbetat under skulle avdragsförbudet avseende medlemsavgifter få betydelsefulla konsekvenser. Vi vill därför framhålla att frågan om avdrag för medlemsavgifter till trossamfund

Prop. 1978/79:160 143

kan komma i ett annat läge i framtiden.

4.6      Organisationens struktur och juridiska karaktär m.m.

En fråga som vi haft att ta ställning till är om avdragsrätten skall begränsas till att gälla gåvor till ideella föreningar eller om den också skall omfatta gåvor till stiftelser. Frågan aktualiseras inte minst av att den nyligen genomförda lagstiftningen om utvidgad skattefrihet endast avser ideella föreningar.

I stort sett kan väl sägas, att det främst är för ideella föreningar som en avdragsrätt får praktisk betydelse. Det är emellertid inte ovanligt att föreningar driver viss del av sin verksamhet genom en stiftelse till vilken testaments- och gåvomedel kanaliseras. Skäl att utesluta avdragsrätt för gåvor till sådan stiftelse synes inte föreligga. Med hänsyn bl.a. härtill anser vi att anledning saknas att göra skillnad mellan gåvor till föreningar och till stiftelser.

Det finns ett antal äldre föreningar med ideella ändamål som främst av formella skäl är registrerade som ekonomisk förening enligt 1911 års lag om ekonomiska föreningar. Enbart den omständigheten att en förening är registrerad enligt nämnda lag bör inte hindra att avdrag medges för gåvor till den om förutsättningarna för avdragsrätt är uppfyllda i övrigt. Gåvor till ekonomiska föreningar enligt 1951 års lag om sådana föreningar faller däre.mot uppenbarligen utanför tillämpningsområdet för våra förslag.

En annan fråga som rests är om avdragsrätten skall begränsas till att avse riksorganisationer. Vi anser att en sådan begränsning av principiella och praktiska skäl vore olycklig. Man skulle nämligen i så fall gynna redan etablerade organisationer, medan nystartade organisationer skulle få svårt att göra sig gällande. Det finns enligt vår mening risk för att en sådan konserverande effekt skulle kunna medföra att uppkommande behov får svårare att vinna beaktande. Vidate tor-rie det vara vtterst besvär-

Prop. 1978/79:160 144

ligt att finna godtagbara kriterier för att avgöra om en riksorganisation föreligger eller ej.

En liknande fråga, där vi känner ungefär samma betänkligheter, är huruvida man skall kräva att organisationen har en viss minsta storlek uttryckt i antalet medlemmar eller på annat sätt.

En vidsträcktare ändamålsbestämning än vad vi föreslagit i det föregående skulle antagligen trots de nämnda olägenheterna nödvändiggöra någon begränsning av ifrågavarande slag. Med de föreslagna ändamålsbestämningarna synes emellertid inte några mera avsevärda administrativa eller kontrollmässiga svårigheter behöva upp-komm.a om även gåvor till lokala och små organisationer medför avdragsrätt.

Avdragsrätten bör endast omfatta gåvor till svenska organisationer.

4.7      Personkretsen för organisationens verksamhet

En förutsättning i gällande rätt för att stiftelse skall förmånsbehandlas enligt 53 § 1 .mom. första stycket e) KL är att verksamheten inte är begränsad till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer. Enligt den nyligen genomförda lagstiftningen om beskattningen av ideella föreningar blir förening i princip skattefri under förutsättning bl.a. att föreningen har till syfte att frä.mja vissa ändamål utan begränsning till viss familjs, vissa familjers, föreningens medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen.

En annan förutsättning i de nya reglerna för skattefrihet är att föreningen är öppen. Häri ligger ett principiellt krav på att föreningen inte får vägra någon inträde som medlem. Inträde får dock vägras utan att skattefriheten går förlorad om särskilda skäl föreligger för det med hänsyn till arten eller omfattningen av verksamheten

Prop, 1978/79:160 145

eller syftet eller annan orsak.

Vårt system för avdragsrätt bör som framgår av vad vi tidigare anfört omfatta gåvor både till föreningar och stiftelser. Det går därför inte att direkt anknyta till de nämnda förutsättningarna i den nya lagstiftningen om beskattningen av ideella föreningar. Vidare anser vi att i vårt sammanhang bör beaktas att en begränsad krets kcin gynnas även i hänseenden som inte kan betecknas som rent ekonomiska.

Med hänsyn bl.a. härtill vill vi fordra att verksamheten hos en kvalificerad organisation inte är inriktad på bestämda personer. Så får anses vara fallet om verksamheten tillgodoser en grupp vars sammansättning på förhand med stor sannolikhet kan förutses. Ett exempel härpå är en viss familj eller vissa familjer. Ett ytterligare exempel är en förening där medlemskretsen är begränsad på sådant sätt att föreningen är sluten. Att verksamheten är inriktad på medlemmarna i en öppen förening bör däremot inte verka diskvalificerande.

Med uttrycket "inriktad på" avser vi att uttrycka att det för diskvalificering räcker att man kan tydligt spåra att verksamheten i praktiken väsentligen bedrivs till förmån för bestämda personer.

I prop. 1976/77:135 gjorde föredragande statsrådet vissa uttalanden till ledning för rättstillämpningen angående innebörden av begreppet öppen förening. Uttalandena, som bör tjäna till ledning även i förevarande sammanhang, innehåller såvitt nu är aktuellt i huvudsak följande.

En ideell förening är oförhindrad att begränsa medlemskapet till sådana personer som delar föreningens mål och är beredda att följa dess stadgar. Sådana inträden-regler som ett fysiskt handikapp i en handikappf örenir.' bör inte heller hindra skattefrihet. Likaså bör öppen-hetsKravet normalt anses uppfyllt även om medlemskap förutsätter att den sökande bor inom visst område eller tillhör viss skola eller visst företag. Villkoren för medlemskap får naturligtvis inte vara så utformade att kravet på öppenhet i realiteten kringgås. Om t. ex. en-

10   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 160

Prop. 1978/79:160 146

dast en mycket begränsad krets av personer kan bli medlemmar bör föreningen under alla omständig.heter vara oinskränkt skattskyldig. Detsamma bör gälla om föreningens medlemsantagning baseras på godtyckliga eller diskriminerande grunder. Kravet på öppenhet har motsvarande tillämpning i fråga om förenings rätt att utesluta medlemmar. En förening ar sålunda inte att anse som öppen om den utesluter medlemmar utan giltiga skäl.

4,8      Ändamål - verksamhet

Enligt gällande regler är stiftelser som har till huvudsakligt ändamål att verka för vissa angivna ändeunål begränsat skattskyldiga. Frågan om skattskyldigheten för stiftelse skall bedömas med hänsyn till det ändamål som tillgodoses i den bedrivna verksamheten. Vidare gäller att stiftelse som i sin verksamhet främjar flera ändamål skall anses begränsat skattskyldig om verksamheten huvudsakligen avser att tillgodose kvalificerande ändamål. Främjas ändamål av annan art i mer an ringa omfattning går skattefriheten förlorad.

Enligt den nya lagstiftningen om beskattningen av ideella föreningar skall förening för att erhålla skattefrihet ha till huvudsakligt syfte att främja de i lagstiftningen angivna ändamålen. Enligt en kompletterande regel skall föreningen dessutom i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodose sådana ändamål.

Även i vårt sammanhang finns det anledning att uppställa krav av ifrågavarande slag på syfte och verksamhet. Enligt vår uppfattning bör lämpligen kongruens råda mellan stadgarna och verksamheten. Vi förslår därför att som villkor för avdragsrätt uppställs att organisationen i överensstämmelse med sina stadgar uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodoser ändamål av kvalificerande natur.

För att organisation skall anses som trossamfund bör krävas att organisationen uteslutande eller så gott som uteslutande utövar religiös verksamhet. Begreppet religiös

Prop. 1978/79:160 147

verksamhet bör inte tolkas snävt. Därunder bör falla inte endast verksamhet som direkt avser trosutövning utan även annan verksamhet, som det ter sig naturligt att trossamfund utövar, t.ex. hjälpverksamhet och ungdomsverksamhet.

De krav på kvalificerade organisationers verksamhet, som vi sålunda vill uppställa, avser användningen av inkomsterna. Dessa måste alltså uteslutande eller så gott som uteslutande gå till kvalificerande verksamhet. Däremot bör organisation utan att kvalifikationen går förlorad kunna driva ekonomisk verksamhet för att finansiera den kvalificerande verksamheten. Det förhållandet att en organisation förvaltar fastigheter eller driver rörelse bör således i och för sig inte hindra att organisationen omfattas av avdragsrätten.

Bedömningen av om ifrågavarande krav på verksamheten uppfylls eller ej får således göras med ledning av medels-ainvändningen. Därvid bör ställas i relation till varandra å ena sidan organisationens totala inkomster i avkastning av tillgångar och influtna gåvor m.m. sedan i förekommande fall fondering avräknats och å den andra det belopp som använts för kvalificerande verksamhet. Det får ankomma på de tillämpande myndigheterna att med ledning av denna relation avgöra om kravet uppfylls att ändamål av kvalificerande natur så gott som uteslutande tillgodoses.

Den bedömning det här är fråga om tar som nämnts sikte på omedelbara utgifter. I vilken utsträckning fondering bör tillåtas behandlas i nästa avsnitt.

Det kan i sammanhanget finnas skäl att nämna, att organisation som inte själv omfattas av avdragsrätten i princip har möjlighet att bilda en stiftelse med sådant ändamål att gåvor till stiftelsen blir avdragsgilla. Liknande stiftelsebildningar förekommer redan på sina håll med anledning av de skilda förutsättningarna för befrielse från arvsskatt respektive gåvoskatt. En organisation ,som t,ex.

Prop. 1978/79:160 148

vid sidan av hjälpverksamhet bedriver även arenan verksamhet och på grund härav inte kommer att omfattas av avdragsrätten kan sålunda bilda en stiftelse som har till ändamål att främja hjälpverksamheten. Gåvomedel till hjälpverksamheten som kanaliseras via stiftelsen kan härigenom bli avdragsgilla. Fall kan även tänkas där det kan vara lämpligt att dela upp verksamheten i en förening .med blandad verksamhet på två olika föreningar på så sätt att verksamhet som berättigar till gåvoavdrag överförs till en av föreningarna och annan verksamhet till den andra.

4.9       Fondering

En förutsättning för skattebefrielse enligt den nya lagstiftningen om beskattningen av ideella föreningar är att föreningen bedriver en verksamhet som skäligen svarar mot avkastningen av föreningens tillgångar. En liknande regel gäller sedan tidigare för stiftelser.

I avkastningen bör enligt vad föredragande statsrådet anförde i prop. 1976/77:135 inte medräknas realisationsvinster eller sådan rörelseinkomst som är skattepliktig. Inte heller medlemsavgifter, allmänna bidrag från stat och kormnun eller gåvor från enskilda m.fl. ansågs böra omfattas av begreppet avkastning. Inkomster av sistnämnda slag som är direkt avsedda för att täcka föreningens löpande utgifter ansågs dock böra beaktas genom en av ett exempel närmare belyst proportioneringsmetod. Som skäl härför angavs att en förening inte bör kunna hävda, att kostnaderna för den ideella verksamheten finansieras uteslutande med avkastningen av föreningens tillgångar och att föreningen därför har rätt att lägga medlemsavgifter och offentliga bidrag till kapitalet. Skatteutskottet (SkU 1976/77:45) instämde i princip med vad som anförts i propositionen men riktade vissa invändningar mot nämnda exempel

Föredragande  statsrådet anförde vidare, att det får ankomma på praxis att avgöra exakt hur stor del av avkastningen som måste användas för det ideella ändamålet för att skattefrihet skall komma i fråga. Enligt hans uppfattning är en

Prop. 1978/79:160 149

lämplig utgångspunkt för bedömningen att i genomsnitt minst 80 %  av avkastningen räknat över en period av ine.mot fem år skall användas för det ideella ändamålet. Med anleoning av detta uttalande anförde skatteutskottet följande.

Utskottet vill för sin del inte utesluta att ifrågavarande genomsnittsbedömning i vissa fall bör kunna omfatta en längre tidsperiod. Denna fråga sammarliänger delvis med dispensregelns utformning [se nedan]. Av vad som nyss anförts framgår att dispensmöjligheterna inte omfattar medel som reserveras för reparation av uthyrd fastighet. En ideell förening bör givetvis i rimlig omfattning kunna avsätta medel exempelvis för planerade omfattande reparationer även av uthyrd fastighet, utan att förmånsbehandlingen med nödvändighet omintetgörs därför att kostnaderna ligger längre fram i tiden än fem år. Därtill kommer att vissa allmännyttiga föreningar torde ha kostnader som varierar starkt från år till år. Detsamma kan gälla i fråga om deras möjligheter att erhålla bidrag till verksamheter, från det allmänna eller frän andra håll. I sådana fall bör enligt utskottets uppfattning en mer generös bedömning kuma komma i fråga, om det står klart att föreninger. sett på sikt disponerar minst 80 % av sina inkomster för sitt allmännyttiga ändamål och att man i det aktuella fallet kan bortse från skatteflyktsaspekter. Enligt utskottets uppfattning bör det ankomma på de tillämpande myndigheterna att med ledning av hittillsvarande praxis bedöma även denna fråga med hänsyn till vad som i det enskilda fallet kan anses som skäligt.

Riksdagen godkände vad skatteutskottet anfört.

Enligt den nya lagstiftningen gäller vidare följande. Ideell förening som avser att anskaffa fastighet eller annan anläggning för den ideella verksamheten och som på grund härav inte kan uppfylla ifrågavarande s.k. fullföljdsrekvi-sit skall efter särskild dispens ändå kunna frikallas från skattskyldighet. Sådan dispens skall också kunna lämnas om en förening avser att genomföra omfattande byggnads-, reparations- eller anläggningsarbeten på fastighet som brukas av föreningen. Dispens får avse högst fem beskattningsår. Villkor får föreskrivas om ställande av säkerhet o.d. för skatt som kan komma att påföras om föreningen inte genomför investeringen. Beslut i dispensfråga meddelas av skattechefen eller särskilt förordnad tjänsteman. Talan mot sådant beslut får föras hos riksskatteverket. Förening som inte genomför investering för vilken dispens lämnats skall kunna eftertaxeras.

Prop. 1978/79:160 150

Vi kan även för vårt sammanhang i stort sett ansluta oss till förevarande tankegångar bakom den nya lagstiftningen. I ett hänseende måste dock i vårt system reglerna utformas något annorlunda. Vid bedömningen av om fullföljdsrekvisi-tet uppfylls bör nämligen organisationens medelsanvändning i den kvalificerande verksamheten ställas i relation till -utöver vad som följer av den nya lagstiftningen - även influtna gåvor från enskilda. I vad gåva överstiger 2 000 kr. bör den dock inte beaktas.

Även i ett annat hänseende skiljer sig förutsättningarna för våra förslag något från dem som ligger till grund för lagstiftningen om utvidgad skattefrihet för ideella föreningar. Vi kommer nämligen i det följande att föreslå att riksskatteverket årligen upprättar en förteckning över organisationer till vilka gåvor kan ges med avdragsrätt. Mot bakgrund härav synes ett särskilt dispensinstitut onödigt. I stället bör riksskatteverket i samband med upprättandet av förteckningen i förekommande fall ta ställning till om organisation trots betydande fondering ändå bör upptas på förteckningen. Vad skatteutskottet anfört samt dispensgrun-dema i skattskyldighetshänseende bör därvid vara vägledande. I fråga om större projekt, t.ex. ett kyrkobygge e.d., bör fondering under avsevärt längre tid än fem år kunna godtas.

4.10     Upplösning, byte av verksamhet

I syfte att förebygga eventuellt missbrtik har i den nya lagstiftningen om utvidgad skattefrihet för ideella föreningar införts en bestämmelse om att till intäkt av kapital skall räknas vad som i samband med ideell förenings upplösning, medlems avgång ur föreningen e.d. utskiftas till medlem utöver inbetald insats.

Bestämmelsen fyller en plats även i vårt system. Vi har övervägt om den behöver kompletteras med en regel om beskattning av fonderade medel för det fall att ideell förening som är kvalificerad enligt våra regler ändrar verksamhetens inriktning så att kraven för kvalifikation inte längre uppfylls.

Prop. 1978/79:160 151

Vi har emellertid funnit att med den utformning av avdrags-syste.met som vi föreslår man knappast behöver befara missbruk av antydd art. Det är därför enligt vår uppfattning inte påkallat att nu tynga lagstiftningen med föreskrifter av ifrågavarande slag. Skulle den av oss förutsatta framtida översynen av systemet visa att missbruk mot förmodan trots allt förekommit kan erforderliga korrektiv införas i det sammanhanget.

Påpekas kan att förmögenheten i stiftelser har en särskilt stark anknytning till ändamålsbestämningen. Enligt permu-tationslagen kan sålunda bestämmelse som enskild meddelat i stiftelseförordnande ändras eller upphävas endast om den på grund av ändrade förhållanden ej längre kan iakttagas eller om den blivit uppenbart onyttig e.d. Avser permutation ändring av ändamålet, skall det nya ändamålet så nära som möjligt motsvara det ursprungliga.

4.11     Processuella frågor

Frågan huruvida gåva till viss organisation medför avdragsrätt eller ej kommer att prövas vid gåvogivarens taxering. En sådan prövning skulle i många fall innefatta besvärliga avgöranden, om inte särskilda åtgärder vidtogs för att underlätta taxeringsnämndemas bedömning. Problemet accentueras bl.a. av att en och samma organisation kan ha givare som är bosatta i många olika tsixeringsdistrikt. I ytterlighetsfall, såsom i fråga om de stora riksomfattande hjälporganisationerna, kan frågan om avdragsrätt för gåvor till en organisation komma under prövning hos flertalet av landets taxeringsnämnder.

Med hänsyn härtill är det enligt vår uppfattning nödvändigt att de organisationer, till vilka utgivna gåvor bör medföra avdragsrätt, tpptas på en förteckning till ledning för taxeringsmyndigheterna och de skattskyldiga. Uppgiften att upprätta förteckningen bör anförtros riksskatteverket.

Prop. 1978/79:160 152

En fråga till vilken ställning måste tas i sammanhanget är vilken rättslig betydelse som skall tillmätas det förhållandet att en organisation är eller inte är upptagen pä förteckningen. Det firjis tvä möjligheter. Den ena är att föreskriva att förteckningen skall vara bindande för taxeringsmyndigheterna. Alternativet skulle å ena sidan helt avlasta bedömningen av organisationernas status i avdragshänseende från taxeringsmyndigheterna. Ä andra sidan skulle de skattskyldiga betas möjligheten att på vanligt sätt få frågan om avdragsrätten prövad i processuell ordning av skattedomstolama. Även med det andra alternativet, som vi strax kommer till, torde en hög grad av stadga vid taxeringen erhållas. Vi anser därför att förteckningen inte skall vara bindande.

Förteckningen bör alltså få karaktär av anvisning till ledning för taxeringen. Verkan av att organisation är upptagen på förteckningen bör enligt vår uppfattning vara att taxeringsnämnderna - cm gåvan är styrkt - utan vidare skall kunna medge avdrag för gåva till organisationen. Om. avdrag yrkas för gåva till organisation som inte är upptagen på förteckningen bör å andra sidan en restriktiv hållning intas. Avdrag bör sålunda medges endast om den skattskyldige presterar utredning - stadgar, verksamhetsberättelse o.d. - varav otvetydigt framgår att organisationen är av sådan karaktär att gåvan är avdragsgill.

Endast organisation som själv begär det bor upptas på förteckningen. Ajiledning att föreskriva särskild uppgiftsskyldighet torde saknas. Det' ligger i sakens natur att organisation som vill bli upptagen på förteckningen får tillhandahålla de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för riksskatteverkets bedömning. Förteckning bör upprättas årligen och vara klar till deklarationstiden. Med hänsyn härtill kan inte förhållandena under hela beskattningsåret beaktas. Det torde emellertid i allmänhet vara tillfyllest om bedömningen avser det räkenskapsår, som gått till ända närmast före, förslagsvis, den 1 oktober under beskattningsåret. Organisationen bör dock i förekommande fall upplysa om förändringar i ändamål och

Prop. 1978/79:160 153

allmän inriktning av verksamheten som inträffat efter räkenskapsårets utgång. Det bör få ankomma på riksskatteverket att med ledning av det här anförda utforma närmare anvisningar ora vad organisation som önskar upptas på förteckningen har att iaktta.

Det får givetvis ankomma på skattskyldig sora i deklarationen yrkar avdrag för gåva att styrka att gåva utgivits. Några särskilda formkrav härför anser vi inte erforderliga. En grundläggande förutsättning för att avdrag skall medges måste dock vara att handling som utvisar såväl gåvans storlek som den mottagande organisationens identitet bifogas självdeklarationen. Kvitto som utvisar att ett belopp motsvarande gåvan satts in på postgirokonto eller bankgirokonto som tillhör organisationen bör normalt kunna godtas. Det kan med häns/n härtill vara lämpligt att riksskatteverket i förteckningen anger organisationernas kontonummer. Även ett kvitto utfärdat av organisationen bör självfallet godtas.

11    Riksdagen 1978179. I saml. Nr 160

Prop. 1978/79:160 '54

5 arvsskj\ttefrihet för trossajfutid m.m.

Enligt lagen om arvsskatt och gåvoskatt (AGL) har arvsbeskattningen formen av en arvslottsskatt som utgår på arvingars och testamentstagares lotter i dödsboet. Skattskyldig är den som förvärvar egendomen. For bestämmande av skatten indelas de skattskyldiga i tre olika skatteklasser, för vilka olika skatteskalor gäller. Arvsskattan kompletteras med en gåvobeskattning, som utgår efter samma skatteskalor som arvsskatten.

Enligt 3 § AGL är staten befriad från arvsskatt och gå-voskat". Sådan befrielse tillkommer dessutom enligt nämnda lagrum vissa organisationer som ansetts främja ändamål av höggradigt allmännyttig karaktär. Härutöver är vissa andra organisationer med allmännyttiga ändamål befriade från gåvoskatt enligt 38 § AGL, För de.nna grupp beräknas jämlikt 28 § AGL arvsskatten enligt klass III och inte enligt klass II som tillämpas för övriga juridiska personer. Skillnaden .mellan skatteskalorna för dessa klasser är att skalan för klass III för lotter över 30 000 kr. stannar vid 30 %  medan skalan för klass II fortsätter att stiga upp till 72 %  avseende del av lott sora överstiger 1 milj, kr.

Vi har i avsnitt 2.2.2. redovisat vilka slag av organisationer som hör till de två nämnda grupperna av organisationer som är gynnade i arvs- och gåvoskattehänseende. För organisationer med religiösa andamål gäller följande.

Fri från såväl arvsskatt som gåvoskatt är endast svenska kyrkan - närmast då genom de s.k. rikskyrkliga organen

Prop. 1978/79:160 155

svenska kyrkans .Tiissionsstyrelse, svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete, styrelsen för svenska kyrkan i utlandet och svenska kyrkans diakoninämnd, Gnunden härför är att dessa organ ansetts omfattas av den skattebefrielse som tillkommer staten. Svenska kyrkans församlingar åtnjuter däremot - i egenskap av kommuner - endast befrielse från gåvoskatt. Befriade från gåvoskatt men ej från arvsskatt är vidare kyrkor samt stiftelser och sammanslutningar med huvudsakligt syfte att främja religiösa ändamål. Dessa organisationer tillhör i enlighet med vad so- nyss nä.mnts klass III vid arvsskatteberäkningen.

Begreppet kyrka diskuterades i samband med 1951 års religionsfrihetslagstiftning. Enligt punkt 7 av anv. till 53 § KL avses med kyrka en till svenska kyrkan hörande lokalkyrka, domkyrka e.d. i dess egenskap av ägare till viss för svenska kyrkans verksamhet avsedd egendom. Denna begreppsbestämning torde vara tillämplig även i gåvoskattehänseende.

I riksdagen har vid flera tillfällen väckts motioner om att bl.a, de fria trossamfunden skall befrias även från arvsskatt mot bakgrtind bl.a. av att svenska kyrkan är befriad från sådan skatt. Våren 1976 avstyrkte skatteutskottet motioner i ämnet med hänvisning till att regeringen väntades ta ställning till frågan innan proposition angående beskattningen av ideella föreningar lades fram (SkU 1975/76:52) Riksdagen godkände vad utskottet hade anfört.

I prop. 1976/77:135 om ändrade regler för beskattning av ideella föreningar, m.m., anförde föredragande statsrådet att frågan om arvsskattefrihet för trossamfunden bör remissbehandlas innan den avgörs av statsmaktema.

Genom tilläggsdirektiv, beslutade vid regeringssammanträde den 14 april 1977, uppdrogs åt oss att lägga fram förslag i fråga om arvsskattebefrielse för svenska kyr-

Prop. 1978/79:160 156

kans församlingar och de fria trossamfunden och deras lokalorganisationer.

Vår uppgift är att från skattetekniska utgångspunkter utforma ett förslag till arvsskattebefrielse för bl.a. de fria trossamfunden som underlag för remissbehandling. Däremot ingår inte i uppgiften att ta ställning till om ett sådant förslag bör genomföras eller ej.

Svenska kyrkans församlingar skall enligt direktiven omfattas av förslaget. Enligt vår uppfattning bör i samma mån även kyrkor som tillhör svenska kyrkan arvsskattebefrias. Vidare skall enligt direktiven förslaget om arvsskattefrihet omfatta de fria trossamfunden och deras lokalorganisationer. Vår uppgift är härvid i första hand att ta ställning till vilka krav som bör ställas för att en organisation skall anses som trossamfund i förevarande sammanhang.

Som vi redan tidigare nämnt förstås .med trossamfund enligt 4 § religionsfrihetslagen, förutom svenska kyrkan, sammanslutning för religiös verksamhet, vari ingår att anordna gudstjänst. Vi har när vi utformat vårt förslag om avdrag för gåvor utgått från derjna bestämning. Som förutsättning för avdragsrätt har vi uppställt att organisationen regel bundet anordnar offentlig gudstjänst. Skälet härtill är att vi ansett att endast organisation som uppfyller ett visst mått av bredd och kontinuitet i verksamheten bör omfattas av avdragsrätten. Vidare omfattar nämnda förslag gåvor till samarbetsorgan för trossamfund och till organisa-ticner som är anknutna till trossamfund och vars verksamhet kan anses utgöra ett led i samfundets.

Enligt vår uppfattning lämpar sig den avgränsning som

Prop. 1978/79:160 157

vi sålunda föreslagit i fråga om avdrag för gåvor även i arvsskattehänseende. Huruvida även andra religiösa organisationer bör tillerkännas arvsskattebefrielse är däremot en större fråga och bör enligt vår uppfattning inte prövas utan att även övriga skattefrihetsregler i AGL ses över. En sådan översyn ligger utanför vårt uppdrag.

Vi föreslår i enlighet härmed att en arvsskattebefrielse skall avse den grupp av religiösa organisationer som omfattas av vårt förslag angående gåvoavdragsrätten.

I lagtexten bör dock organisationerna beskrivas på ett utförligare sätt än vad vi föreslagit i fråga om avdragsrätten. Vi har i det sammanhanget ansett att benämningen trossamfund utan olägerJiet kan o.mfatta även organ för trossamfund såsom lokal- eller domkyrka som hör till svenska kyrkan samt församling. I nu förevarande sammoinhang, där fråga är om organisationens egen ställning i beskattningshänseende, synes derjia teknik mindre lämplig. Vi har därför i lagtextförslaget på ett utförligt sätt angett vilka organisationer som skattebefrielsen avser. Begreppet trossamfund får därmed en snävare innebörd i AGL än i KL, men vi anser att detta knappast medför någon nämnvärd olägenhet.

Prop. 1978/79:160 158

6 1'KRAFTTRÄDANDE M.M.

En lagstiftning om avdragsrätt för gåvor enligt vårt förslag bör kunna träda i kraft den 1 januari 1978 och avse gåvor som lämnas efter denna tidpunkt. Även en lagstiftning om arvsskattebefrielse för trossamfund m.m. bör kunna träda i kraft nämnda dag. Den bör självfallet inte avse testamentsförvärv för vilka skattskyldighet inträtt dessförinnan.

De statsfinansiella verkningama av en avdragsrätt utformad enligt våra förslag är utomordentligt svåra att uppskatta. Alltför många osäkra faktorer föreligger för att en beräkning i egentlig bemärkelse skall vara meningsfull. Vi får därför begränsa oss till att ange  ett räkneexempel.

Exemplet bygger på antagandet att 500 000 personer med avdragsrätt ger bort i genomsnitt 400 kr. var. Den genomsnittliga marginalskatten antas vara 60 fa.  Med dessa förutsättningar blir skattebortfallet 120 milj, kr,, varav knappt hälften avser kommunal skatt. Vi vill understryka att detta endast är ett exempel på effekten av en avdragsrätt och inte ett uttalande om att just de angivna antagandena kan anses sannolika.

Skattebortfallet om vårt förslag beträffande arvsskattebefrielse för trossamfund m.m. genomförs torde bli relativt obetydligt och behöver knappast beaktas vid budgetberedningen.

Prop, 1978/79:160 159

Bilaga 4

Sammanställning   av   remissyttranden   över   betänkandet   (DsB 1977:2) Avdrag för gåvor

Utredningens förslag har kritiserats kraftigt av många remissinstanser. Åtskilliga avstyrker att en avdragsrätt för gåvor införs. Flertalet av de instanser som är positiva till en avdragsrätt menar emellertid alt den bör ges en annan form än den föreslagna. Endast ett fåtal instanser biträder utredningsförslaget. Kritik har också framförts mot enskildheter i förslaget, bi. a. rörande avdragets närmare utformning.

Införandet av en avdragsrätt för gåvor avstyrks av Ar/?/V5. RSV, länsstyrelsen i Stockholms län. en minoritet vid länsstyrelsen i Jönköpings län, länsstyrelsen i Kalmar län, en minoritet vid länsstyrelserna i Malmöhus saml Göteborgs och Bohus län. länsstyrelserna i Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län. domkapitlen i Uppsala. Linköpings, Lunds och Stockholms stift, SACOISR. DHR. HCK. KLYS, LO, RFHL, SFR. Svenska kyrkans församlings- och pasloralsförbund. Svenska scoutförbundet, en minoritet inom Landstingsförbundet, Svenska sektionen av Amnesty International, Sveriges kristna ungdomsråd. Länkarnas riksförbund, TCO. Ungii örnars riksförbund. CUF. EIO, Broderskapsrörelsen, Förbundel Vi unga och Verdandi.

Att avdrag för gåvor bör införas vid inkomsttaxeringen anser en minoritet vid länsstyrelsen i Stockholms län, länsslyrelsen i Jönköpings län, en minoritet vid länsslyrelsen i Kalmar län, länsslyrelsen i Malmöhus län, en minoritet vid länsstyrelserna i Värmlands, Västmanlands. Gävleborgs, Västernorrlands samt Norrbottens län. AFF, CFB, FOS, Frälsningsarmén. Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet. lOGTINTO. Svenska frisksporlförbundel. KFUKIKFUM, Landstingsförbundet, LVF. MS-förbundel. RFMA, Riksförbundet Sveriges Lotlakårer, RTP. Riksföreningen mol cancer. Rädda barnen, SCC, Svenska freds- och skiljedomsföreningen. Svenska nationalföreningen mot hjärt- och lungsjukdomar. Svenska kommunförbundet. Svenska rolaryrådet. Svenska röda korset, Sveriges frikyrkoråds samarbetsnämnd. Kristen vetenskaps publikalion-skommitté för Sverige, Mosaiska församlingen. Östra Södermanlands järnväg. Svenska naturskyddsföreningen, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. RfW och DKSN.

Tveksamma är länsstyrelsen i Västmanlands län, RNS och FPU, Vissa instanser har ej tagit ställning till om avdragsrätt för gåvor skall införas. Till dem hör SIDA, kammarkollegiet, Näringslivets granskningsnämnd, SIV. SESG. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, RF, MRA och MHF.

Från flera håll har principiella skäl anförts mot att avdragsrätt införs. Man har menat att gåvor är typiska levnadsomkostnader och ej kostnader

Prop. 1978/79:160 160

för intäkternas förvärvande. En avdragsrätt för gåvor skulle således innebära ett avsteg från hittills gällande grunder för skattelagstiftningen. Till dem som har avstyrkt förslaget på bl. a. dessa grunder hör KRNS, RSV. länsstyrelserna i Kalmar. Värmlands, Västmanlands ochGävlcborgs län. SACOISR och TCO.

Mänga har ansett avdragsgilla gåvor vara ett odemokratiskt sätl att bidra till behövande organisationer eftersom alla skattebetalare skulle finansiera bidragen i och med att varken givare eller gåvotagare beskattades. Från främst handikapprörelsemas håll har också befarats att det skulle leda till en förskjutning av ansvaret från samhället till enskilda välgörare. Bidragen från det allmänna har också befarats minska till följd av skattebortfallet -som många menat skulle bli större än vad utredningen räknat med. Man har också hävdat att det skulle vara förnedrande för mottagaren att fä s. k. allmosor i stället för att samhället tog ett direkt ansvar. Från dessa ståndpunkter har emellertid RTP tagit avstånd och framhållit att givandet i sig själv har ett egenvärde.

Till dem som har framfört kritik eller farhågor av nu nämnt slag hör länsstyrelserna i Värmlands ochGävleborgs län, DHR, HCK, KLYS, LO, MS-förbundel, RFMA, RFHL, RNS, SCC, SFR, en minoritet vid Svenska kommunförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Länkarnas rik.sförbund. Svenska scoutförbundet, Unga örnars riksförbund, CUF, EIO, FPU, Broderskapsrörelsen och Förbundet Vi unga.

En annan principiell invändning har varit, att det vore osunt att införa ett "affärsmässigt" tänkande i givandet, vilket i stället bör ske av helt ideella och oegennyttiga aspekter. Man har härvid även befarat att det skulle leda till en förskjutning av givandet till de organisationer som omfattades av avdragsrätten medan organisationer som stod utanför skulle få mindre bidrag än tidigare. Nybildade organisationer skulle därigenom få svårt att etablera sig. Konsekvenser av detta slag betonas av bl. a. länsstyrelserna i Stockholms, Värmlands och Västmanlands län. Svenska sektionen av Amnesty International, Rädda barnens riksförbund, SFR, Svenska kyrkans försam-tings- och pastoralsförbund, TCO, Krislen vetenskaps publikalionskommilté för Sverige, MRA, Sveriges krislna ungdomsråd. Näringslivets granskningsnämnd och Broderskapsrörelsen.

En del remissinstanser har befarat praktiska och administrativa svårigheter i taxeringsarbetet, vilket skulle stå i stark motsättning till de effektivitetssträvanden som f. n. pågår inom taxeringsarbetet. Detta har framhållits av bl. a. länsslyrelserna i Stockholms. Jönköpings, Kalmar, Värmlands och Norrbottens län, RSV, HCK, LO. TCO och EIO.

Flertalet som tagit upp fråga om skattelättnadens form har förordat skattereduktion i stället för som utredningen föreslagit, avdrag från inkomsterna. 1 huvudsak har rättviseskäl anförts härför eftersom skattelättnaden då inte skulle påverkas av inkomstens storlek. Det har också anförts att det här inte är fråga om en kostnad för intäkternas förvärvande utan om en lev-

Prop. 1978/79:160 161

nadskostnad. Till dem som förordat skattereduktion hör länsstyrelserna i Jönköpings och Väslernorrlands län. MS-förbundel, Sveriges frikyrkoråds samarbetsnämnd. Kristen vetenskaps publikationskommitté Jör Sverige, CUF och FPU. Utredningens förslag förordas däremot av RSV, länsstyrelsen i Västmanlands län och Svenska kommunförbundel.

LandstingsjÖrbundet har föreslagit att avdragsrätten begränsas till alt avse bara den statliga inkomstskatten för att inte anstränga kommunernas och landstingens ekonomi.

Kritiken har varit särskilt stark vad gäller frågan om avgränsningen av mottagarkretsen. I denna fråga har även de instanser som principiellt tillstyrkt förslaget kommit med invändningar.

Enbart ett fåtal instanser har godtagit eller i vart fall ej invänt mot den avgränsning som föreslagits av utredningen. Hit hör LVF, MS-förbimdet, RFMA, RTP. RiksjÖreningen mot cancer. Rädda barnens riksförbund, SCC, Svenska freds- och skiljedoinsJÖreningen, Svenska nationalföreningen mot hjärt- och lungsjukdomar, Kristen vetenskaps pubtikationsko/n-mitté för Sverige och Mosaiska JÖrsamlingarnas i Sverige centralråd.

Från flertalet håll har emellertid förslaget kritiserats i ifrågavarande avseende. En del instanser har helt allmänt framfört att förslaget leder till gränsdragnings- och rättviseproblem. Man har vidare hävdat att all ideell verksamhet ur samhällets synpunkt borde betraktas som lika värdefull och i lika mån främjas. Kritik av sådant slag har framförts av bl. a. KRNS, RSV, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs och Västernorrlands län, domkapitlen i Linköping och Lund, SACOISR, LO. Landstingsförbundet, SFR, Svenska scoutförbundet, TCO, CUF, EIO, FPU, Broderskapsrörelsen samt Förbundet Vi unga.

Från flera håll har man varit speciellt kritisk överalt organisationer som sysslar med idrotts- och nykterhetsverksamhet lämnats utanför. Detta har framförts av bl. a. en minoritet vid länsslyrelsen i Stockholm, länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, SACOISR, Sveriges frikyrkoråds samarbetsnämnd, Frälsningsarmén, lOGTjNTO, Svenska frisksporlförbundel, Svenska kommunförbundet, Sveriges kristna ungdomsråd, RF, MHF och DKSN. Stark kritik har också riktals mot att organisationer som sysslar med barn- och ungdomsverksamhet lämnats utanför. Några har ansett detta vara inkonsekvent och orättvist eftersom trossamfund som sysslar med denna verksamhet skulle ingå i mottagarkretsen. Kritik häröver har framförts av bl. a. RSV, kammarkollegiel, länsstyrelserna i Jönköpings, Västmanlands och Norrbottens län, KFUKIKFUM, Unga örnars riksförbund och Sveriges kristna ungdomsråd.

Även andra verksamhetsgrenar har ansetts vara diskriminerade som kultur, miljövård, utbildning, narkotikabekämpning m.fl. Detta har fram-hållils av KLYS, Östra Södermanlands Järnväg, Svenska naturskyddsföreningen. RfW resp. RNS. Vidare har bl. a. kammarkollegiel, AFF, CFB,

Prop. 1978/79:160 162

FOS och Riksförbundet Sveriges Lotlakårer anmärkt mot att frivilliga försvarsorganisationer har lämnats utanför.

Meningarna har också varit delade vad gäller utredningens förslag om att en förteckning - med icke bindande verkan - skall upprättas av RSV. Även de instanser som av olika skäl avstyrkt förslaget har i vissa fall tagit upp frågan om hur man - om förslaget skulle genomföras - på bästa sätt skulle utforma förslaget processuellt sett. Företrädesvis har diskuterats huruvida förteckningen bör vara bindande eller ej.

Till dem som ulan att närmare gå in på frågan om bindande eller ej bindande förteckning biträtt utredningsförslaget hör LVF, Krislen vetenskaps puhiikationskommitié för Sverige, Näringslivets granskningsnämnd, SIV, Filadeljiaförsamlingen i Slockholm, Svenska kommunförbundet, Sveriges frikyrkoråds samarbetsnämnd - som tillagt att det bör räcka med att samfundets namn är infört och att däri bör inräknas lokala och regionala organ. Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet och länsstyrelsen i Kalmar län har tillstyrkt att förteckningen ej skall vara bindande med hänsyn lill bl.a. att det annars kunde missgynna nystartade organisationer som ibland kan bildas mycket snabbt, exempelvis vid katastrofliknande situationer.

Många har hävdat att förteckningen - om en sådan skall upprättas -i stället borde vara bindande. Hit hör RSV, länsslyrelserna i Jönköpings, Malmöhus, Göleborgs och Bohus, Värmlands och Västmanlands län, RTP och Svenska kyrkans församlings- och pasloralsförbund.

KRNS och Mosaiska församlingarna i Sverige centralråd har ifrågasatt behovet av en förteckning om den ej görs bindande. KRNS menar att någon föreskrift i taxeringslagen ej behövs för att RSV ska kunna ge vägledande anvisningar härvidlag. Man har i övrigt motiverat sitt ställningstagande för en bindande förteckning med bl. a. att det annars skulle bli just de tveksamma fallen som taxeringsnämnderna fick ta ställning till, eftersom de mer självklara fallen torde finnas upptagna på listan. Det skulle också härvid föreligga stor risk för att avdragsyrkanden kom att behandlas olika av olika taxeringsnämnder. Vidare har man befarat att ett stort antal taxeringsprocesser - angående frågan om en viss organisation skulle upplagas i förteckningen eller ej - skulle uppkomma, samtidigt som dessa kom att röra sig om förhållandevis små belopp. Länsstyrelsen i Västmanlands län menar också att några större problem för flertalet nystartade organisationer ej skulle uppstå eftersom förteckningen ej avsågs vara klar förrän till deklarationstillfället. RTP har i och för sig funnit det angeläget att RSV upprättar en bindande förteckning men menar att riksdagen ska fastställa de kriterier som ska gälla för avdragsrätten. En inom RSV organiserad lekmannanämnd skulle sedan få avgöra de fall då tveksamhet föreligger om organisationen ska uppföras på förteckningen eller ej. Länsstyrelsen i Norrbottens län och Svenska rolaryrådet har ställt sig avvisande till den föreslagna förteckningen.

Prop. 1978/79:160 163

RSV har behandlal frågan mycket uiföriigi. Verket befarar att den av utredningen föreslagna lagstiftningsmetoden kan få olämpliga biverkningar bl. a. på grund av att etl avgörande huruvida en viss organisation skall komma med i förteckningen eller ej - med hänsyn lill nuvarande målbalanser - skulle komma atl ta många år. trots den stora ekonomiska belydelsen för föreningen. Ur skatteadministrativa synpunkler förordas därför en bindande förteckning. RSV frågar sig emellertid om detta med hänsyn lill 8 kap. 13 § regeringsformen skulle vara konstitutionellt möjligl. RSV föreslår i stället att man i anvisningarna till Khdels inför en allmänl formulerad regel om avdragsrätt för vissa gåvor och dels delegerar till regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att förordna att bidrag till vissa särskilt uppräknade institutioner skall vara avdragsgilla. Del bör av lagtexten härvid klart framgå att det är fråga om anvisningar från RSV och ej föreskrifter. Med tanke på att RSV enligt utredningens förslag skulle tilldelas den krävande och känsliga arbetsuppgiften alt i prakliken besluta om lagstiftningens fakliska effekter beklagar RSV också att ulredningen inle redovisat någon närmare analys av de berörda föreningarnas struktur och insamlingsverksamhetens former m. m.

Även SIDA har funnit del angelägel alt lagstiftaren preciserar de riktlinjer som ska gälla för RSV och därmed även SlDA:s prövning, eftersom del förutsätts al RSV vid uppgörandet av förteckningen ska kunna inhämta yttrande från SIDA.

Från flera håll har framförts kritik mot utredningens antagande att några nämnvärda svårigheter ej torde uppkomma vid gränsdragningen mellan gåva och medlemsavgift. Bland dem som tagit upp frågan har man i de flesta fall funnil all stora kontrollsvårigheter kommer att uppstå. Man befarar bl.a. atl organisaiionerna i vissa fall ändrar sin struktur och låler medlemsavgifterna i stället ersättas av gåvor. Vidare påpekas att om ett kvitto på insättning till visst postgirokonto ska räcka som bevismedel kan ju det likaväl avse medlemsavgift som gåva. Svenska kyrkans medlemmar skulle komma i ett oförmåligi läge gentemot de ftia samfunden. Ca 70% av kyrkoskatten är ju f.n. att betrakta som en form av "medlemsavgift". Man kan befria sig från den om man utträder ur kyrkan. Domkapitlet i Lund har härvid särskilt påpekat att frågan om medlemsavgifternas utformning och uppbörd är en av de känsligaste frågorna i de pågående samtalen om ändrade relationer mellan stat och kyrka. Till dem som tagit upp dessa problem hör KRNS, länsstyrelserna i Jönköpings. Kalmar, Värmlands och Västmanlands län. domkapitlen i Uppsala, Linköping och Lund, SACOISR, Svenska kommunförbundel, Svenska scoutförbundet, Sveriges frikyrkoråds samarbetsnämnd, TCO, Unga Örnars riksförbund och Näringslivets granskningsnämnd.

Ur kontrollsvårighetssynpunkter har invändningar även gjorts beträffande förslaget om att ett kvitto på inbetalning till organisationens post- eller bankgiro kan godtas som bevismedel. Från flera håll har man ansett att det

Prop. 1978/79:160 164

i stället borde krävas att en gåvobekräftelse från organisationen företes. RSV har ifrågasatt om man inte uttryckligen måste uppställa ett krav i lagtexten om att kvitto eller liknande skall företes. I annat fall befarar RSV ett resurskrävande anmaningsinstitut. Till dem som i övrigt tagit upp denna fråga hör länsslyrelserna i Jönköpings, Göleborgs och Bohus, Värmlands och Västmanlands län. LVF, Rädda barnens riksförbund och Sveriges frikyrkoråds samarbetsnämnd har emellertid funnit att man normalt bör kunna godta post- eller bankgirokvitto för all avlasta mottagande organisationer sådana administrativa besvär och för att bevara medlemmarnas rätt till anonymitet.

Utredningens förslag rörande arvsskattebefrielse för trossamfund m. m. har i regel tillstyrkts av de remissinstanser som tagit upp frågan. Man har främst hänvisat till rättviseskäl. De skiljaktigheter mellan olika samfund och deras organisationer som arvsskattelagen gör i fråga om skattebefrielse, skulle härigenom undanröjas.

Till dem som tillstyrkt eller ej haft något att erinra mol förslaget om arvsskattebefrielse hör RSV, länsstyrelsen i Stockholm, domkapitlen i Uppsala, Linköping, Lund och Stockholm, SACOISR, Svenska kyrkans församlings- och pasloralsförbund, Sveriges frikyrkoråds samarbetsnämnd, Sveriges kristna ungdomsråd, Kristen Vetenskaps publikations-kommitté för Sverige, Mosaiska församlingarnas i Sverige centralråd, Filadelfiaförsamlingen i Slockholm och Broderskapsrörelsen.

Till dem som avstyrkt förslaget hör länsstyrelserna i Värmlands och Västmanlands län samt RFMA.

Prop. 1978/79:160 I65

Innehåll Sid.

Propositionen......................................................................     1

Propositionens huvudsakliga innehåll .................................     I

Lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt            3

2 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)         8

3 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)..   16

4 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)    18

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt .... 21

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m................................................... 22

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse         25

8 Förslag till lag om upphävande av förordningen (1972:140) om skaltebortfallsbidrag         27

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall              28

10 Förslag till lag om skattelättnad för vissa gåvor .............  30

11 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt             30

12 Förslag till lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308)          34

13 Förslag till lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring   35

14 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring  36

15 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader

för vissa sparformer............................................................. 37

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1979-03-01 38

1 Inledning........................................................................... 38

2 Fortsatt reformering av inkomstskatten ...........................  42

2.1 Inledning...................................................................... 42

2.2 Det kommunala skatteunderlaget ...............................  43

2.3 Teknisk anpassning av skatteskalan, m.m................... 46

2.4 Marginalskattefrågor, m.m........................................... 47

2.4.1 Sänkta marginalskatter för år 1980..................... 47

2.4.2 Marginaiskattespärr ............................................ 52

2.5 Folkpensionärernas skattelättnader............................ 55

2.6 Tekniska frågor ........................................................... 57

3 Avdragsrätt för gåvor........................................................ 62

3.1 Inledning..................................................................... 62

3.2 Allmänna överväganden.............................................. 63

3.3 Avdragsrättens närmare utformning............................ 67

3.4 Arvsskattefrihet för trossamfund m. m......................... 71

4 Kostnader och finansiering................................................ 72

5 Hemställan........................................................................ 74

6 Beslul  .............................................................................. 75

Bilaga 1 .............................................................................. .. 77

Bilaga 2............................................................................... 79

Bilaga 3............................................................................... 89

Bilaga 4...............................................................................   I59

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979